Bet. 1998/99:BoU6

Bostadsutskottets betänkande

1998/99:BOU06

Naturresursfrågor och vattenrätt

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

BoU6

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande förslag i

motioner från den allmänna motionstiden 1998 rörande

naturresursfrågor och vattenrätt. Samtliga

motionsyrkanden avstyrks av utskottet.

Till betänkandet har fogats sju reservationer och

ett särskilt yttrande.

Motionerna

1998/99:Bo501 av Bertil Persson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om lagreglerat skydd mot

vindkraftverk vid känsliga kustavsnitt.

1998/99:Bo504 av Bertil Persson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av att göra

Ribersborgsstranden till nationalstadspark.

1998/99:Bo505 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ingen

ytterligare utbyggnad av vattenkraft skall ske i

Sverige utan att de rinnande vattendrag, oavsett

storlek, som finns kvar skall bevaras.

1998/99:Bo507 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari

yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

nationalstadsparker.

1998/99:Bo510 av Willy Söderdahl (v) vari yrkas att

riksdagen begär att regeringen ålägger kommuner och

länsstyrelser att prioritera arbetet med att få fram

platser där vindkraftverk kan lokaliseras.

1998/99:Bo520 av Hans Hjortzberg-Nordlund (m) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär en

utredning om ny lagstiftning så att alla kraftverk

som saknar vattendom skall ha tillstånd för sin

verksamhet.

1998/99:Bo521 av Per Lager (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att tillsätta en utredning

med uppgift att komma med förslag till en ny

bestämmelse om kommunalt veto som skall gälla även

för kärntekniska anläggningar.

1998/99:MJ747 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ingen

ytterligare utbyggnad av vattenkraft skall ske i

Sverige utan att de rinnande vattendrag, oavsett

storlek, som finns kvar skall bevaras.

1998/99:MJ776 av Agne Hansson (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om klassning av

vindkraften som riksintresse.

1998/99:MJ782 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vattendragen.

1998/99:MJ802 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att de rinnande

vattendrag, oavsett storlek, som finns kvar skall

bevaras.

1998/99:MJ803 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att skärpa

älvskyddet enligt tre punkter.

1998/99:N228 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om skyddet för

vattendrag mot exploatering för energiändamål.

Utskottet

Naturresurser

Älvskydd

I motionerna 1998/99:MJ803 (fp) yrkande 1,

1998/99:Bo505 (mp) yrkande 1, 1998/99:MJ747 (mp)

yrkande 3 samt 1998/99:MJ802 (mp) yrkande 1

föreslås ett utökat älvskydd. Enligt motionerna

1998/99:MJ782 (m) yrkande 9 och 1998/99:N228 (m)

yrkande 25 är det nuvarande älvskyddet väl avvägt,

och de orörda vattendragen bör skyddas från

nyutbyggnad.

Enligt 4 kap. 6 § miljöbalken (MB) råder förbud mot

utbyggnad i vissa älvar m.m. Skyddsobjekt är de fyra

nationalälvarna, vissa andra vattenområden samt

vissa älvsträckor. Antalet skyddade älvar har

utökats ett flertal gånger, senast 1993

(prop.1992/93:80, bet. 1992/93:BoU7). Förbudet

omfattar vattenkraftverk samt vattenreglering eller

vattenöverledning för kraftändamål. Från förbudet

görs i samma kapitel 6 § sista stycket undantag för

vattenverksamhet som förorsakar endast obetydlig

miljöpåverkan. Vidare anges i 4 kap. 1 § andra

stycket första meningen att 6 § inte utgör hinder

för utvecklingen av befintliga tätorter eller av det

lokala näringslivet eller för utförandet av

anläggningar som behövs för totalförsvaret. Även

anläggningar för utvinning av vissa ämnen eller

material kan, om det föreligger särskilda skäl, vara

undantagna. Detta motsvarar den tidigare regleringen

i 3 kap. 6 § naturresurslagen (NRL).

Vattendragsutredningen lämnade två betänkanden (SOU

1994:59 och SOU 1996:155) angående skyddet för

vattendrag. I slutbetänkandet föreslog utredningen

att i avvaktan på en allmän översyn av dåvarande NRL

skulle vissa nya vattenområden föras till 3 kap. 6 §

NRL. Bestämmelsen kom dock att utan sakliga

ändringar överföras till 4 kap. 6 § MB. Det av

utredningen lämnade förslaget förespråkar i korthet

att vattendrag som på nationell nivå speglar ett

representativt urval av biologisk mångfald skall

skyddas. Skyddet skall gälla inte bara en

exploateringstyp utan det skall utgå från de

skyddsvärden som bör beaktas.

Vattendragsutredningens förslag är under övervägande

inom Regeringskansliet.

Motion 1998/99:MJ803 (fp) yrkande 1 innehåller

förslag till skärpning av älvskyddet i tre

avseenden. Motionärerna önskar för det första att

det skall vara det för ett vattendrag redovisade

skyddsbehovet som skall bedömas och detta oberoende

av vilket syfte ett planerat ingrepp skulle tjäna. I

förslagets andra punkt förespråkar de att åtgärder

för utvecklingen av befintliga tätorter eller av det

lokala näringslivet eller för utförandet av

anläggningar som behövs för totalförsvaret inte

generellt skall undantas från skyddet. I den tredje

punkten framförs önskemål om att kraven på åtgärder,

som ofta kallas mindre ombyggnader, beträffande

sådana vattenområden och älvsträckor som omfattas av

älvskyddet skall skärpas så att de med säkerhet

utesluter en faktisk utbyggnad.

I motionerna 1998/99:Bo505 (mp) yrkande 1,

1998/99:MJ747 (mp) yrkande 3 samt 1998/99:MJ802 (mp)

yrkande 1 förespråkar motionärerna att ingen

ytterligare utbyggnad av vattenkraft skall ske i

Sverige utan att de orörda vattendragen, oavsett

storlek, skall bevaras.

Den första punkten i fp-motionen motsvarar ett

tidigare förslag som utskottet avstyrkte i sitt

yttrande 1997/98:BoU3y. Utskottet förstår förslaget

enligt fp-motionens tredje punkt som ett önskemål om

att undantaget i 4 kap. 6 § MB, för vattenverksamhet

som förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan, skall

inskränkas eller tas bort. Ett motsvarande förslag

avstyrkte utskottet i samma yttrande. Utskottet

anmärkte i samband med detta bl.a. att de regler

m.m. som hittills hade tillämpats även efter

miljöbalkens ikraftträdande i allt väsentligt skulle

komma att ligga till grund för bedömningen samt fann

att detta var tillfredsställande. Förslagets andra

punkt kräver modifieringar eller borttagande av

undantaget i 4 kap. 1 § MB för utvecklingen av

befintliga tätorter m.m. Angående undantagets

tillämpningsområde sägs i proposition 1997/98:45

följande:

Med utveckling av befintliga tätorter avses

förändringar av bebyggelse och anläggningar som

behövs med hänsyn till en normal

befolkningsutveckling, förändringar i

bostadsstandarden, behovet av trafikleder,

grönområden, service, sysselsättning etc. Med

utveckling av lokalt näringsliv avses en tillväxt i

befintliga näringsgrenar eller tillkomst av nya

verksamheter i en omfattning som innebär att det

finns tillräckliga sysselsättningstillfällen för

befolkningen. Vid de bedömningar som görs när

bestämmelsen tillämpas bör man också ta i beaktande

den befintliga näringslivsstrukturen,

tätortsstorleken etc. Beträffande anläggningar som

behövs för totalförsvaret avses nödvändiga

anläggningar för vårt lands gränsförsvar samt annan

försvarsverksamhet där alternativ lokalisering inte

kan väljas.

Förslagen i mp-motionerna får enligt utskottets

mening uppfattas som ett krav på ett absolut stopp

för utbyggnad av vattenkraft i rinnande vattendrag.

Detta skulle kräva mycket långtgående förändringar

av gällande älvskydd. Bl.a. skulle det, med en i

övrigt oförändrad lagstiftning, krävas att ett

mycket stort antal vattendrag lades till i den

uppräkning som görs i 4 kap. 6 § MB. Det skulle även

kräva att de undantag som för närvarande finns i

älvskyddet exempelvis i 4 kap. 1 § andra stycket

första meningen och som har berörts i den nyss

redovisade fp-motionen modifierades eller togs bort.

Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen

efter 1993, då antalet älvar som omfattas av

älvskyddet senast förändrades, behandlat frågor om

älvskyddets omfattning. Här kan nämnas betänkandena

1996/97:BoU10 och 1997/98:BoU3. Utskottet behandlade

i det sistnämnda betänkandet flera förslag rörande

utökat skydd för vissa älvar. Utskottet avstyrkte

motionerna.

Mot denna bakgrund och då Vattendragsutredningens

betänkanden, som behandlar bl.a. älvskyddets

konstruktion och frågor om vilka vattendrag som

skall åtnjuta ett starkare skydd, för närvarande

övervägs inom Regeringskansliet finner utskottet

inte skäl att nu tillstyrka någon förändring av

älvskyddet. Utskottet avstyrker därför motionerna

1998/99:MJ803 (fp) yrkande 1 samt 1998/99:Bo505 (mp)

yrkande 1, 1998/99:MJ747 (mp) yrkande 3 och

1998/99:MJ802 (mp) yrkande 1 om utökat älvskydd.

Motionerna 1998/99:MJ782 (m) yrkande 9 och

1998/99:N228 (m) yrkande 25 förespråkar att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att de orörda vattendragen bör skyddas från

nyutbyggnad samt att dagens älvskydd är väl avvägt

och motsvarar i väsentliga delar motioner som

utskottet behandlade våren 1998 i anledning av

förslaget till miljöbalk (bet. 1997/98:BoU3).

Utskottet avstyrkte motionerna. Detta skedde med

hänvisning bl.a. till att riksdagens anslutning

till miljöbalksförslaget skulle innebära att dagens

älvskydd även framgent skulle komma att utgöra

grunden för bevarande av vissa vattenområden och

älvsträckor.

I likhet med de nyss behandlade motionerna

angående utökat älvskydd rör de nu aktuella

motionerna frågor som för närvarande övervägs inom

Regeringskansliet i anledning av

Vattendragsutredningens betänkanden. Utskottet

finner inte skäl att nu föregripa kommande

överväganden. Utskottet avstyrker därför motionerna

1998/99:MJ782 (m) yrkande 9 och 1998/99:N228 (m)

yrkande 25 om älvskyddets omfattning.

Vindkraftverk

Enligt motion 1998/99:MJ776 (c) yrkande 3 skall

vindkraften klassas som riksintresse. Motionären

önskar härigenom underlätta utbyggnaden av vindkraft

inom vissa områden, bl.a. på Öland och Gotland. I

motion 1998/99:Bo501 (m) förespråkas att en sittande

utredning (dir. 1998:35) angående förutsättningarna

för lokalisering av vindkraftverk skall erhålla

tilläggsdirektiv om ett lagreglerat skydd mot

vindkraftverk vid känsliga kustavsnitt. Förslaget i

motion 1998/99:Bo510 (v) innebär att riksdagen skall

begära att regeringen ålägger kommuner och

länsstyrelser att prioritera arbetet med att få fram

platser där vindkraftverk kan lokaliseras.

Det är förbjudet att utan tillstånd enligt

miljöbalken anlägga eller driva gruppstation med

vindkraftverk eller vindkraftverk med enstaka

aggregat för en sammanlagd uteffekt av mer än 1 MW.

Om uteffekten är mer än 125 kW men högst 1 MW

föreligger skyldighet att göra anmälan till kommunen

(9 kap. 6 § MB; jfr 5 § förordningen [1998:899] om

miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd).

Regeringen skall pröva tillåtligheten av

gruppstationer för vindkraft med tre eller flera

vindkraftsaggregat med en sammanlagd uteffekt av

minst tio MW. Regeringen har viss möjlighet att

tillåta verksamheten trots att kommunfullmäktige

inte har tillstyrkt detta. Härför krävs bl.a. att

det från nationell synpunkt är synnerligen angeläget

att verksamheten kommer till stånd (17 kap. 1 §

första stycket 8 och 6 § MB). Anläggningar för

vindkraft som är så stora att de kräver

regeringstillstånd får dock under inga förhållanden

komma till stånd inom vissa områden. Det gäller

bl.a. några kust- och skärgårdsområden samt Öland (4

kap. 3 §; jfr 17 kap. 1 § första stycket 8 MB).

Enligt 8 kap. 2 § första stycket 6 plan- och

bygglagen (PBL) krävs det bygglov för att uppföra

vindkraftverk i vissa fall. Om frågan om uppförande

av vindkraftverk har prövats i detaljplan får dock

kommunen enligt 8 kap. 5 § första stycket besluta

att bygglov inte krävs under vissa förutsättningar.

Förhållandet mellan PBL och MB kan beskrivas så att

planenligheten är en nödvändig men inte tillräcklig

förutsättning för att få bedriva en verksamhet

(prop. 1997/98:90).

Enligt 3 kap. 8 § MB skall mark- och vattenområden

som är särskilt lämpliga för anläggningar för bl.a.

energiproduktion så långt möjligt skyddas mot

åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten

eller utnyttjandet av sådana anläggningar. Områden

som är av riksintresse för sådana anläggningar skall

skyddas (utan inskränkningen "så långt möjligt" )

mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten

eller utnyttjandet av anläggningen. NUTEK startade

under våren 1996 ett arbete som avsågs resultera i

att områden av riksintresse för vindkraftsutbyggnad

skulle pekas ut. I april 1998 beslutade regeringen

om direktiv för en utredning angående

förutsättningar för lokalisering av vindkraftverk

(dir. 1998:35). I utredningsuppdraget ingår att

analysera intresset av att bygga ut vindkraften och

konflikter med andra mark- och

vattenanvändningsintressen. Vidare skall

utredningen, mot bakgrund av bl.a. skyddsbehoven vad

gäller miljöeffekter, landskapsbild m.m., föreslå

kriterier för lokalisering av vindkraft. Utredningen

har redan lämnat ett delbetänkande (SOU 1998:152).

Slutbetänkandet skall avges senast den 1 juni 1999.

Enligt uppgift avvaktar NUTEK att utredningen

slutför sitt arbete, och något område av

riksintresse har därför ännu inte pekats ut.

Utskottet anser att utredningens resultat bör

avvaktas och avstyrker därför motionerna

1998/99:Bo501 (m) och 1998/99:Bo510 (v) om

förutsättningarna för lokalisering av vindkraftverk.

En motion angående vindkraftens klassning som ett

riksintresse avstyrktes av utskottet senast i

betänkande 1997/98:BoU6. Liksom vid den senaste

behandlingen konstaterar utskottet att vindkraften

redan i dag anses vara ett riksintresse. Genom detta

förhållande och med hänsyn till de pågående

överväganden som har betydelse för klassningen av

områden av riksintresse för vindkraft finner

utskottet inte skäl att nu göra annan bedömning,

varför utskottet avstyrker motion 1998/99:MJ776 (c)

yrkande 3 om klassning av vindkraften som

riksintresse.

Nationalstadsparker

Motionerna 1998/99:Bo507 (c) yrkande 13 samt

1998/99:Bo504 (m) förespråkar inrättande av flera

nationalstadsparker. I den förstnämnda motionen

hemställer motionärerna att riksdagen som sin mening

skall ge regeringen till känna att det är önskvärt

att nationalstadsparker kan inrättas i flera städer.

I den andra motionen anser motionären att det finns

starka skäl för att Ribergsborgsstranden i Malmö

skall bli nationalstadspark och att detta bör ges

regeringen till känna.

Enligt 4 kap. 7 § första stycket MB är området

Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården en

nationalstadspark. Inom en nationalstadspark får ny

bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och

andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan

intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att

det historiska landskapets natur- och kulturvärden i

övrigt skadas. Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 7 §

NRL. Lagförslaget behandlades av utskottet i

betänkande 1994/95:BoU6. Skyddet för

nationalstadsparker är väsentligt större än vad som

i allmänhet gäller för områden som enligt 4 kap. är

av riksintresse (t.ex. de vattenområden som omfattas

av älvskyddet). Detta beror bl.a. på att undantaget

i 1 § andra stycket samma kapitel (för utvecklings-

och totalförsvarsändamål m.m.) inte är tillämpligt.

I utredningsbetänkandet Nationalstadsparker (SOU

1996:38) har behandlats frågor om inrättande av

ytterligare nationalstadsparker. Utredningen har

remissbehandlats och bereds inom Regeringskansliet.

I betänkandena 1996/97:BoU10 och 1997/98:BoU3

avstyrkte utskottet motioner angående inrättande av

nya nationalstadsparker med hänvisning bl.a. till

att överväganden om att bilda ytterligare en eller

två nya parker pågick. Beredningsarbetet inom

Regeringskansliet är ännu inte avslutat. Utskottet

anser att detta bör avvaktas och finner inte skäl

att nu föreslå nya nationalstadsparker. Utskottet

avstyrker därför motionerna 1998/99:Bo507 (c)

yrkande 13 och 1998/99:Bo504 (m) om inrättande av

ytterligare nationalstadsparker.

Det kommunala vetot

I motion 1998/99:Bo521 (mp) föreslås att regeringen

skall tillsätta en utredning med uppgift att komma

med förslag till en ny bestämmelse om kommunalt veto

som skall gälla även för kärntekniska anläggningar.

Motionären förordar att regeringen inte skall ha

möjlighet att fatta beslut om lokalisering av

kärntekniska anläggningar utan tillstyrkan av berörd

kommuns fullmäktige.

Regeringen skall pröva tillåtligheten av vissa

anläggningar för kärnteknisk verksamhet. Som

huvudregel får regeringen tillåta sådan verksamhet

endast om kommunfullmäktige har tillstyrkt det.

Regeringen får emellertid ändå tillåta verksamheten

om det är fråga om mellanlagring eller slutlig

förvaring av kärnämne eller kärnavfall och det från

nationell synpunkt är synnerligen angeläget att

verksamheten kommer till stånd. Detta gäller dock

inte om en annan plats bedöms vara lämpligare för

verksamheten eller om en lämplig plats har anvisats

för verksamheten inom en annan kommun som kan antas

godta en placering där (17 kap. 1 och 6 § MB).

Det kommunala vetot behandlades av utskottet senast

i yttrande 1997/98:BoU3y (angående miljöbalken).

Utskottet avstyrkte härvid motioner om att det

kommunala vetot skulle gälla oinskränkt. Som skäl

härtill anförde utskottet bl.a. följande:

Motioner med liknande förslag har utskottet

avstyrkt och riksdagen avslagit praktiskt taget

varje år sedan det kommunala vetot fick sin

nuvarande utformning år 1990 (bet. 1989/90:BoU20).

Då anförde utskottet att det kommunala vetot i NRL

är ett uttryck för grundtanken att kommunerna skall

utöva ett starkt inflytande på den lokala miljön.

Det kommunala vetot är också ett uttryck för den

kommunala självbestämmanderätten i de markpolitiska

frågorna liksom även i frågan om en industri på

grund av sin verksamhet borde tillåtas etableras i

kommunen. Utskottet ansåg emellertid att det även

mot en kommuns vilja i speciella

undantagssituationer måste finnas möjlighet att

fatta beslut om lokalisering av vissa anläggningar

av stor nationell betydelse. Utskottet betonade

vikten av att stor restriktivitet iakttas vid

regeringens prövning av om en viss anläggning skall

undantas från vetorätten och att

samförståndslösningar i första hand bör

eftersträvas. De motiv som hittills väglett

lagstiftningen föreslås i nu refererad del inte

förändras när NRL-reglerna om det kommunala vetot

föreslås arbetas in i MB.

Vad utskottet anförde år 1990 vid sin bedömning av

undantagen från kommunala vetot bör även

fortsättningsvis vägleda tillämpningen när reglerna

nu föreslås ingå i MB. Denna uppfattning delas

uppenbarligen av regeringen. I propositionen

föreslås nämligen ingen ändring härvidlag.

Utskottet, som vidhåller sin tidigare uppfattning,

har heller ingen erinran mot den utformning av vetot

som föreslås i propositionen.

Utskottet finner inte skäl att göra en annan

bedömning i dag. Utskottet avstyrker motion

1998/99:Bo521 (mp) om det kommunala vetot.

Vattenrätt

I motion 1998/99:Bo520 (m) berörs frågor om

tillsynsmyndigheters möjligheter att ingripa mot

vattenkraftverk som saknar tillstånd för den

bedrivna verksamheten. Motionen föreslår att

regeringen skall tillsätta en utredning om ny

lagstiftning så att alla kraftverk som saknar

vattendom skall ha tillstånd för sin verksamhet.

För vattenverksamhet krävs det tillstånd enligt

miljöbalken. Undantag gäller bl.a. för vissa

vattentäkter för husbehovsförbrukning eller

värmeförsörjning. Det krävs inte heller tillstånd om

det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda

intressen skadas genom vattenverksamhetens inverkan

på vattenförhållandena (11 kap. 11 och 12 §§ första

stycket MB).

Tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) eller

motsvarande bestämmelser i äldre lag gäller

fortfarande. Besluten skall anses meddelade med stöd

av motsvarande bestämmelser i miljöbalken (5 § lag

[1998:811] om införande av miljöbalken, MP).

Om en vattenanläggning har tillkommit utan

tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) eller

motsvarande äldre lagstiftning eller om

tillståndsfrågan beträffande en sådan anläggning är

oklar, får den som äger anläggningen eller avser att

utnyttja den för vattenverksamhet begära prövning av

anläggningens laglighet hos miljödomstolen. Frågan

om lagligheten av en vatten-anläggning bedöms enligt

de bestämmelser som gällde vid anläggningens

tillkomst ( 17 och 18 §§ MP).

Den som i strid med tillståndsplikten påbörjar

eller bedriver en verksamhet kan dömas till böter

eller fängelse i högst två år (29 kap. 4 § MB).

Tillsynsmyndigheten skall anmäla överträdelser av

bestämmelser i balken till polis- eller

åklagarmyndigheten, om det finns misstanke om brott

(26 kap. 2 § MB). Tillsynsmyndigheten får meddela de

förelägganden och förbud som behövs för att

miljöbalken skall efterlevas. Om ett föreläggande

eller förbud inte blir åtlytt skall

kronofogdemyndigheten efter ansökan av

tillsynsmyndigheten verkställa dennas beslut (26

kap. 9 och 17 §§).

I likhet med motionären anser utskottet

naturligtvis det vara grundläggande att det inte

bedrivs vattenverksamhet i strid med gällande

tillståndsplikt. Utskottet delar även uppfattningen

att tillståndsplikten bör ha en väl avvägd

utformning. Av stor betydelse är vidare, vilket

motionären också har pekat på, att

tillsynsmyndigheten har legala möjligheter att på

ett effektivt sätt agera i de fall som

tillståndsplikten inte efterlevs. Enligt utskottets

mening saknas det dock skäl att kunna konstatera att

nu gällande regler skulle vara bristfälliga i nämnda

avseenden. Mot denna bakgrund anser utskottet det

inte finnas något behov av den av motionären

efterlysta utredningen. Utskottet avstyrker därför

motion 1998/99:Bo520 (m) om tillstånd för

vattenverksamhet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utökat älvskydd

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo505 yrkande 1,

1998/99: MJ747 yrkande 3, 1998/99:MJ802 yrkande

1 och 1998/99:MJ803 yrkande 1,

res. 1 (kd)

res. 2 (mp)

2. beträffande älvskyddets omfattning

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ782 yrkande 9 och

1998/99:N228 yrkande 25,

res. 3 (m)

3. beträffande förutsättningarna för

lokalisering av vindkraftverk

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo501 och

1998/99:Bo510,

res. 4 (m)

4. beträffande klassning av vindkraften

som riksintresse

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ776 yrkande 3,

res. 5 (c)

5. beträffande inrättande av ytterligare

nationalstadsparker

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo504 och

1998/99:Bo507 yrkande 13,

res. 6 ( c)

6. beträffande det kommunala vetot

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo521,

res. 7 (c,mp)

7. beträffande tillstånd för

vattenverksamhet

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo520.

Stockholm den 11 mars 1999

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Bengt-Ola

Ryttar (s), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Ulf

Björklund (kd), Sten Andersson (m), Carina Moberg

(s), Inga Berggren (m), Anders Ygeman (s), Sten

Lundström (v), Ulla-Britt Hagström (kd), Carl-Erik

Skårman (m), Helena Hillar Rosenqvist (mp), Rigmor

Ahlstedt (c), Carina Adolfsson (s), Ewa Thalén Finné

(m) och Leif Jakobsson (s).

Reservationer

1. Utökat älvskydd (mom. 1)

Ulf Björklund (kd) och Ulla-Britt Hagström (kd)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3

börjar med "Den första" och på s. 4 slutar med

"utökat älvskydd" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i Folkpartiets

partimotion 1998/99:MJ803 yrkande 1 att älvskyddet

bör utformas så att skyddsbehovet skall bedömas

oberoende av vilket syfte ett planerat ingrepp

skulle tjäna. Kraven på ytterligare utbyggnad av

vattendragen kan förväntas öka i samband med den

planerade avvecklingen av kärnkraftsreaktorer.

Härtill kommer att det legala älvskyddet är svagt.

Enligt utskottets mening bör dock

vattenkraftsutbyggnaden i vårt land vara ett

avslutat kapitel. Detta måste återspeglas i

älvskyddets utformning. I ett första steg bör

undantagen i 4 kap. 1 § andra stycket första

meningen MB och 4 kap. 6 § sista stycket MB tas

bort. Vad utskottet nu med anledning av motion

1998/99:MJ803 yrkande 1 anfört om ett utökat

älvskydd bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Motionerna 1998/99:Bo505 yrkande 1,

1998/99:MJ747 yrkande 3 och 1998/99:MJ802 yrkande 1

är därmed i allt väsentligt tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande utökat älvskydd

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ803 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört samt avslår motionerna

1998/99:Bo505 yrkande 1, 1998/99:MJ747 yrkande 3

och 1998/99:MJ802 yrkande 1,

2. Utökat älvskydd (mom. 1)

Helena Hillar Rosenqvist (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3

börjar med "Den första" och på s. 4 slutar med

"utökat älvskydd " bort ha följande lydelse:

Den absoluta merparten av våra älvar är

exploaterade. I dag återstår endast ett fåtal

outbyggda stora älvar. Även många mindre vattendrag

har exploaterats. Ett utbyggt vattendrag drabbas av

miljöskador och kan inte återställas. Många av de

mindre vattendragen har ett så omfattande

näringsutbyte med omgivningen och så god

syresättning att de uppvisar en biologisk

produktivitet i nivå med korallrev. Arter som

behöver strömmande vatten kan inte klara sig på

andra ställen. De mindre vattendragen är således

mycket värdefulla, framför allt för den biologiska

mångfalden. Det är därför av stor betydelse för

naturvården att dessa bevaras. Nyttan vid utbyggnad

av elkraft i de mindre vattendragen är mycket

begränsad. En förbättring eller modernisering av

befintliga stora anläggningar skulle, utan någon

nyutbyggnad, ge ett långt större energiutbyte till

en väsentligt lägre kostnad. Trots detta finns det

många exempel på exploateringar som avser just de

mindre vattendragen. Dessutom utgår statliga bidrag

till så kallad småskalig vattenkraftsutbyggnad.

Kraven på ytterligare utbyggnad av vattendragen kan

också förväntas öka i samband med den planerade

avvecklingen av kärnkraftsreaktorer. Härtill kommer

att det legala älvskyddet är svagt. Enligt

utskottets mening bör vattenkraftsutbyggnaden i vårt

land vara ett avslutat kapitel. Därför skall ingen

ytterligare utbyggnad av vattenkraft ske i Sverige

utan de vattendrag, oavsett storlek, som finns kvar

skall bevaras. Vad utskottet nu med anslutning till

motionerna 1998/99:Bo505 (mp) yrkande 1,

1998/99:MJ747 (mp) yrkande 3 och 1998/99:MJ802 (mp)

yrkande 1 anfört om ett utökat älvskydd bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Motion 1998/99:MJ803 yrkande 1 bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande utökat älvskydd

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo505

yrkande 1, 1998/99:MJ747 yrkande 3 och

1998/99:MJ802 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört samt

avslår motion 1998/99:MJ803 yrkande 1,

3. Älvskyddets omfattning (mom. 2)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga Berggren

(m), Carl-Erik Skårman (m) och Ewa Thalén Finné (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4

börjar med "I likhet" och slutar med "älvskyddets

omfattning" bort ha följande lydelse:

Det råder enligt utskottets mening ingen tvekan om

att vattenkraften på många sätt är bra från

miljösynpunkt. Samtidigt är det ofrånkomligt att

exploateringen av vattendrag för elproduktion har en

mycket stor lokal miljöpåverkan. Detta gäller även

de koncept för en mer skonsam exploatering som på

senare tid har utarbetats av kraftindustrin och det

gäller också vid utbyggnad av små vattenkraftverk.

En mer betydande potential för ny vattenkraft finns

i de älvsträckor som i dag är skyddade i

miljöbalken, framför allt de fyra orörda

Norrlandsälvarna. Det bör dock inte komma i fråga

att någon exploatering får komma till stånd i dessa

områden. Dessa unika naturmiljöer bör i stället

bevaras till kommande generationer. Enligt

utskottets mening är dagens älvskydd väl avvägt. Det

är angeläget att detta ges regeringen till känna

eftersom Vattendragsutredningens betänkanden, som

för närvarande bereds inom Regeringskansliet,

innehåller förslag som innebär ett försvagat skydd.

Härigenom får även motion 1998/99:MJ782 (m) yrkande

9 anses tillgodosedd. Riksdagen bör med anledning av

motionerna 1998/99:MJ782 (m) yrkande 9 och

1998/99:N228 (m) yrkande 25 som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande älvskyddets omfattning

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ782

yrkande 9 och 1998/99:N228 yrkande 25 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

4. Förutsättningar för lokalisering av

vindkraftverk (mom. 3)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga Berggren

(m), Carl-Erik Skårman (m) och Ewa Thalén Finné (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "av

vindkraftverk" bort ha följande lydelse:

Vindkraftverk producerar miljövänlig el, om än i

små kvantiteter. Men de utgör samtidigt ett

allvarligt miljöhot, om de tillåts att förfula och

skräpa ned de fria vyerna vid landets värdefullaste

rekreationsområden. Här kan särskilt nämnas kusterna

längs Fårö, Gotland, Österlen, Falsterbonäset,

Kullen och Bjäre. Det brådskar därför att ge den

sittande utredningen tilläggsdirektiv om att snabbt

lägga fram lagförslag om vilka kustavsnitt som av

miljöhänsyn måste hållas fria från vindkraftverk för

framtiden. Riksdagen bör med anledning av motion

1998/99:Bo501 (m) som sin mening ge regeringen till

känna vad i motionen anförts om lagreglerat skydd

mot vindkraftverk vid känsliga kustavsnitt. Vidare

bör med hänvisning till pågående utredning motion

1998/99:Bo510 (v) avslås.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande förutsättningarna för

lokalisering av vindkraftverk

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo501 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört samt avslår motion 1998/99:Bo510,

5. Klassning av vindkraften som

riksintresse (mom. 4)

Rigmor Ahlstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5

börjar med "En motion" och på s. 6 slutar med "som

riksintresse" bort ha följande lydelse:

En mot natur och miljö väl avvägd

vindkraftsutbyggnad är till gagn för såväl ekologi

som samhällsekonomi. Utbyggnaden av vindkraft i vårt

land går dock betydligt långsammare än i många andra

länder. Planer på ett stort antal kraftverk finns nu

i olika skeden av tillståndsprocessen. Tyvärr väntas

alltför många av dessa inte få tillstånd på grund av

olika tolkningar av miljölagstiftningen. Dessa

hinder måste undanröjas. Vindkraften bör mer

generellt tillåtas på eljest strandskyddat område,

där det inte föreligger risk för att värdefulla

biotoper skadas. För att utbyggnaden av

vindkraftverk på Öland, Gotland och andra lämpliga

platser skall kunna ske, måste det finnas ett

starkare stöd för detta i lagstiftningen.

Vindkraften bör därför enligt utskottets mening på

ett tydligt sätt klassas som riksintresse och

områden som tillgodoser detta intresse bör utpekas.

Detta bör göras skyndsamt. Det är därför av stor

vikt att detta ges regeringen till känna inför

regeringens beredning av den sittande utredningens

förslag. Riksdagen bör med anledning av motion

1998/99:MJ776 (c) yrkande 3 som sin mening ge

regeringen till känna vad i motionen anförts om

klassning av vindkraften som riksintresse.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande klassning av vindkraften som

riksintresse

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ776 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om klassning av vindkraften som

riksintresse,

6. Inrättande av ytterligare

nationalstadsparker (mom. 5)

Rigmor Ahlstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6

börjar med "I utredningsbetänkandet" och slutar med

"ytterligare nationalstadsparker " bort ha följande

lydelse:

Det är mycket viktigt att skydda grönområden,

parker och grönytor i städerna. Djur och växtliv är

mycket sårbara i stadsregioner. Stadens grönstruktur

måste därför ha goda samband med omgivande

naturområden, annars stryps den. Växtligheten har

också en stor social betydelse för människors

välbefinnande i ett stadslandskap. Genom inrättande

av nationalstadsparker ges ett stort område skydd

och status som helhet, vilket gör det möjligt att

förvalta dessa naturtillgångar. Därför är det

önskvärt att nationalstadsparker inrättas i flera

städer. Det är dock viktigt att framhålla att planer

på inrättande av nya nationalstadsparker skall vara

lokalt förankrade. Enligt utskottets mening bör

detta, framför allt mot bakgrund av de överväganden

som görs inom Regeringskansliet, ges regeringen till

känna. Riksdagen bör därför med anledning av motion

1998/99:Bo507 (c) yrkande 13 som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet anfört. Motion

1998/99:Bo504 (m) bör med hänvisning till pågående

beredningsarbete avslås.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande inrättande av ytterligare

nationalstadsparker

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo507 yrkande 13

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört samt avslår motion

1998/99:Bo504,

7. Det kommunala vetot (mom. 6)

Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Rigmor Ahlstedt

(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7

börjar med "Det kommunala" och slutar med "kommunala

vetot" bort ha följande lydelse:

Den kommunala vetorätten, som innebär att en kommun

har rätt att säga nej till etablering av

miljöstörande anläggningar i den egna kommunen, är

en av hörnstenarna i den kommunala bestämmanderätten

och en förutsättning för en reell demokrati.

Kommunerna har ett övergripande ansvar för

människors hälsa och för miljön i kommunen. För att

kommunerna skall kunna ta detta ansvar måste de

naturligtvis ges ett helt avgörande inflytande över

vilka verksamheter som skall få lokaliseras till

kommunen.

Det har visat sig att det inte går att garantera

ett säkert förvar av kärnavfall. Kommuninvånarnas

representanter måste därför ges rätt att bestämma om

och i så fall vilka typer av miljöfarliga

anläggningar och verksamheter som skall finnas i

kommunen. Av den anledningen bör riksdagens tidigare

ställningstaganden omprövas. Det bör tillsättas en

utredning som skall se över gällande bestämmelser om

kommunalt veto för kärntekniska anläggningar. I

enlighet med förslaget i motion 1998/99:Bo521 (mp)

bör utredningen ha till uppgift att komma med

förslag till en ny bestämmelse om kommunalt veto som

skall gälla även för kärntekniska anläggningar. Vad

utskottet nu med anledning av motion 1998/98:Bo521

(mp) anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande det kommunala vetot

att riksdagen med anledning av motion

1998/99:Bo521 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Särskilt yttrande

Förutsättningarna för lokalisering av

vindkraftverk

Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anför:

I motion 1998/99:Bo510 (v) framförs argument för att

påskynda arbetet med att få fram lämpliga platser

för lokalisering. I utskottets betänkande hänvisas

till att en utredning pågår. I utredningsuppdraget

ingår att analysera intresset av att bygga ut

vindkraftverken och konflikter med andra mark- och

vatten-användningsintressen. Den skall också föreslå

kriterier för lokalisering av vindkraft.

NUTEK hade redan före den ovan nämnda utredningen

startat en undersökning för att finna lämpliga

platser för lokalisering av vindkraft. Nu valde man

att vänta med detta tills utredningen blir klar.

Under tiden har i stället ett antal kommersiella

bolag börjat göra egna undersökningar för

lokalisering.

Andemeningen i motionen är just att samhället i sin

planering skall vara så långt framme att man inte

utgör ett hinder när det finns intresse för

anläggning av såväl stora som små vindkraftsbyggen.

Vi förutsätter att regeringen inser problemet och

ser till att arbetet med att ta fram lämpliga

platser för lokalisering tar fart.