Bet. 1998/99:BoU8

Bostadsutskottets betänkande

1998/99:BOU08

Vissa byggfrågor m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

BoU8

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande förslagen i

proposition 1998/99:62 Vissa byggfrågor m.m. och

motioner som väckts med anledning av propositionen.

Propositionens lagförslag avser ändringar i lagen

(1994:847) om egenskapskrav på byggnadsverk.

Regelförändringarna omfattar bl.a. definitionen av

byggprodukter och avser att underlätta genomförandet

av EG:s byggproduktdirektiv och andra direktiv som

berör hissar m.m. Vissa smärre förändringar föreslås

också i plan- och bygglagen samt i miljöbalken,

lagen om införande av miljöbalken och förköpslagen.

Vidare föreslås att en- och tvåbostadshus skall

undantas från kravet på återkommande

funktionskontroll av ventilationssystemet.

I betänkandet behandlas även motioner väckta under

den allmänna motionstiden 1998 bl.a. avseende

tillsyns- och kontrollsystemet enligt plan- och

bygglagen, miljöanpassat byggande och boende,

deklaration av bostäder, krav på byggmaterial,

ekologiskt hållbara va-lösningar,

mobiltelefonantenner, bullerstörningar,

tillgänglighet, barnsäkerhet samt brandvarnare.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker samtliga motioner. På utskottets initiativ

föreslås riksdagen göra en mindre ändring i lagen om

införande av miljöbalken.

Till betänkandet har fogats 23 reservationer och 4

särskilda yttranden.

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1998/99:62

dels att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1994:847) om tekniska

egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.,

2. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

3. lag om ändring i miljöbalken,

4. lag om ändring i lagen (1998:811) om införandet

av miljöbalken,

5. lag om ändring i förköpslagen (1967:868),

dels godkänner regeringens förslag om

6. att en- och tvåbostadshus skall undantas från

återkommande funktionskontroll av

ventilationssystemet (avsnitt 5).

Motionerna

I betänkandet behandlas

dels de med anledning av propositionen väckta

motionerna

1998/99:Bo1 av Owe Hellberg och Sten Lundström (v)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om reglerna för

byggprodukter,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om att

undanta en- och tvåbostadshus från krav på

återkommande funktionskontroll av ventilationssy-

stemen, enligt vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tillsynen och

kontrollen i bygglovsprocessen enligt plan- och

bygglagen.

1998/99:Bo2 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en ändring av

beteckningen kvalitetsansvarig till

kontrollansvarig,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

olika myndigheters tillsyn över och kontroll av

samhällskrav på byggnadsåtgärder i enlighet med vad

som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar avskaffa den kommunala

förköpsrätten i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1998/99:Bo3 av Sonja Fransson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att inte anta den del i

EU-direktiven som gäller installation av korgdörr i

befintliga hissar.

1998/99:Bo4 av Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att retroaktiva krav

som minskar den tillgängliga ytan i redan trånga

hissar inte skall godtas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att man i enlighet

med EU:s hissdirektiv skall ta hänsyn till

tillgänglighet och säkerhet och därför förespråka

andra typer av säkerhetssystem än att sätta in

korgdörrar i redan befintliga hissar.

1998/99:Bo5 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl. (mp)

vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag att en-

och tvåbostadshus skall undantas från återkommande

funktionskontroll av ventilationssystem,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fakturaunderlag för

utvärdering av funktionskontrollen av

ventilationssystemen i småhus samt ytterligare

åtgärder för att förbättra småhusens ventilation,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen bör

återkomma till riksdagen med en mer fullständig

redovisning av regeringens ställningstagande

angående byggnaders inomhusmiljö.

1998/99:Bo6 av Ulf Björklund och Ulla-Britt Hagström

(kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en plan för hur

arbetet med tillämpningsföreskrifterna för EG:s

byggproduktdirektiv skall kunna påskyndas med

avseende på hygien, hälsa och säkerhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en aktiv

informationskampanj om förbättrad ventilation i

småhus,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om målinriktad

forskning och utveckling, nödvändig för att

mätstandarder och system för produktmärkning skall

kunna genomföras,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att också hissar

måste omfattas av tekniska egenskapskrav på

byggnadsverk,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att nuvarande system

för tillsyn och kontroll enligt PBL ytterligare bör

ses över.

dels de under den allmänna motionstiden 1998 väckta

motionerna

1998/99:Bo208 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om lagarna om

barnsäkerhetskrav,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om tillgänglighet

för handikappade senast år 2005,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

handikappade skall ges rätt att delta i byggsamråd.

1998/99:Bo213 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om enklare regler vid

byggande av studentbostäder.

1998/99:Bo237 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) vari

yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ökad tillgänglighet

för personer med funktionshinder,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om miljöhänsyn i

boendet.

1998/99:Bo506 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om bullerfria

miljöer.

1998/99:Bo507 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari

yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ekologiskt byggande

i stadsmiljö,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kretsloppsarbete och

Agenda 21.

1998/99:Bo509 av Sten Lundström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts under avsnittet

utgångspunkt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om miljö- och

energideklarationer,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om sjuka hus och

ventilationskontroll,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

energieffektivisering,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om byggmaterial.

1998/99:Bo513 av Kerstin Kristiansson m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om typgodkännande

av byggmaterial från andra EU-länder.

1998/99:Bo514 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att forskning på

elektromagnetisk strålning från mobiltelefonantenner

bör ökas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

försiktighetsprincipen bör gälla vid uppsättning av

mobiltelefonantenner.

1998/99:Bo516 av Sonja Fransson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en utredning om

ljudsanering av offentliga miljöer.

1998/99:Bo517 av Sonja Fransson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en lagstiftning om

brandvarnare i varje hushåll.

1998/99:Bo518 av Bertil Persson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om blindspår i trottoarerna.

1998/99:Bo519 av Ulla Wester och Kaj Larsson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

förslag till utredning om samordning, information

och kontroll av stationär mobiltelefonteknik.

1998/99:MJ520 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd)

vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om övergång till ett

ekologiskt hållbart toalettsystem.

1998/99:MJ749 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om boende/byggande.

1998/99:MJ779 av Harald Nordlund (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att man vad avser

buller från markbunden trafik skall eftersträva att

även ge boende tillgång till en god ljudmiljö,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att så stor del av

det svenska bostadsbeståndet som möjligt blir

ljudklassat enligt svensk standard.

1998/99:MJ802 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ta fram förslag

till hur dagens avloppssystem kan moderniseras för

att ge människor möjlighet att ta miljöansvar genom

att separera urin och fekalier.

1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund

(m, kd) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om slopandet av

avgifter och byråkrati kring den obligatoriska

ventilationskontrollen.

1998/99:So212 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bra ljudmiljö för

hörselskadade.

1998/99:So374 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) vari

yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en allergi- och

saneringssatsning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om miljö- och

hälsoklassning av fastigheter,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om stränga normer för

bygg- och inredningsmaterial.

1998/99:So375 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om program för

allergisanering och för luftvård.

1998/99:So376 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari

yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att byggherre

skall bevisa tillgänglighet för planerat byggprojekt

i samband med att byggnadsnämnd ger bygglov.

1998/99:So379 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) vari

yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om elöverkänslighet.

1998/99:So455 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om olika

samhällssektorers ansvar för ökad tillgänglighet och

handikappanpassning i offentliga miljöer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om socialtjänstens

medverkan i den kommunala samhällsplaneringen.

1998/99:So465 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

myndigheter, landsting och kommuner skall upprätta

planer för att åtgärda lättare hinder i den

offentliga miljön,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att åtgärder

för handikappanpassning skall finansieras enligt

ansvars- och finansieringsprincipen.

1998/99:Ub246 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att använda

ROT-bidrag till allergisanering av lokaler där barn

och ungdomar vistas dagligen.

1998/99:Ub453 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om enklare regler

för studentbostäder.

1998/99:T803 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att det i all

nybyggnation av bostäder skall förberedas för IT.

Skrivelse

En skrivelse i ärendet har inkommit från Stockholms

tingsrätt, avdelning 9, miljödomstolen. Skrivelsen

behandlar regeringens förslag om ändring i 23 §

lagen (1998:811) om införande av miljöbalken.

Propositionens huvudsakliga

innehåll

I propositionen föreslås ändringar i bestämmelserna

om hissar och andra anordningar i byggnadsverk.

Den nuvarande definitionen av byggprodukter i lagen

(1994:847) om tekniska egenskapskrav på

byggnadsverk, m.m. ändras för att underlätta

genomförandet av EG:s byggproduktdirektiv och andra

direktiv som berör hissar m.m. Regleringen av krav

på och kontroll av hissar i byggnadsverk förenklas

därigenom. De nya kraven innebär samtidigt att lagen

(1977:484) med bemyndigande att meddela föreskrifter

om hissar och andra lyft- och transportanordningar

m.m. upphävs.

Regeringen bemyndigas vidare att meddela

föreskrifter om nya krav på befintliga hissar i

byggnader. Därigenom ges möjlighet att tillgodose en

EG-rekommendation om höjda säkerhetskrav när det

gäller befintliga hissar.

Det görs tydligt att det är möjligt att med stöd av

plan- och bygglagen (1987:10) ingripa mot eftersatt

underhåll av byggnadsverk och anordningar i

byggnadsverk.

Dessutom föreslås i propositionen att en- och

tvåbostadshus undantas från den återkommande

obligatoriska funktionskontrollen av

ventilationssystem.

Vidare föreslås vissa smärre ändringar i

miljöbalken och i lagen (1998:811) om införande av

miljöbalken för att tydliggöra miljödomstolarnas

befattning med vissa ärenden samt en ändring i

bilagan till förköpslagen (1967:868), som reglerar

vilka kommuner som har en utökad förköpsrätt.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

1999.

Utskottet

Inledning

Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande

regeringens förslag i proposition 1998/99:62 Vissa

byggfrågor m.m. - främst avseende förändringar i

lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på

byggnadsverk, m.m. (BVL) och plan- och bygglagen PBL

(1987:10) - jämte de motioner som väckts med

anledning av propositionen. I betänkandet behandlas

också de motioner från den allmänna motionstiden år

1998 som har anknytning till de i propositionen

berörda frågorna eller som i övrigt avser frågor om

byggnadsverk och byggmaterial.

Propositionens förslag behandlas närmare endast i

den mån de mött invändningar i motionerna.

Anpassning av lagen om tekniska

egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. till

byggproduktdirektivet m.m.

Regeringens lagförslag innebär bl.a. att en

anpassning av lagen om tekniska egenskapskrav på

byggnadsverk, m.m. (BVL) sker till

byggproduktdirektivet. Definitionen av en

byggprodukt ändras till att avse en produkt som är

avsedd att stadigvarande ingå i ett byggnadsverk (ny

lydelse av 1 §). Det särskilda avsnittet i BVL om

anordningar i byggnadsverk tas enligt förslaget

bort. Därmed klargörs att sådana anordningar

omfattas av reglerna om byggprodukter innan de ingår

i ett byggnadsverk. Bestämmelserna om underhåll av

sådana anordningar förs samman med det generella

underhållskravet på byggnadsverk (13-14 §§ upphävs,

innehållet i 13 § flyttas till 2 §, 23 § ändras).

Vidare föreslås att utformningen av kravet på

lämplighet vad gäller byggprodukter ändras så att

det blir möjligt att fortlöpande anpassa kraven på

byggprodukter till sådana krav som ställs enligt

olika EG-direktiv, bl.a. hissdirektivet (nya

lydelser av 4 och 22 §§).

I 2 § första stycket BVL ställs vissa tekniska

egenskapskrav på byggnadsverk. Byggnadsverk som

uppförs eller ändras skall, med normalt underhåll,

under en ekonomiskt rimlig livslängd uppfylla

väsentliga tekniska egen- skapskrav i fråga om 1.

bärförmåga, stadga och beständighet, 2.

brandsäkerhet, 3. skydd med hänsyn till hygien,

hälsa och miljö, 4. säkerhet vid användning, 5.

skydd mot buller, 6. energihushållning och

värmeisolering, 7. lämplighet för avsett ändamål, 8.

tillgänglighet och användbarhet för personer med

nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga och 9.

hushållning med vatten och avfall.

Enligt 4 § BVL skall byggprodukter vara lämpliga

för avsedd användning för att få ingå i ett

byggnadsverk. En byggprodukt är lämplig, om den har

sådana egenskaper att det byggnadsverk i vilket den

skall ingå, rätt projekterat och uppfört, kan

uppfylla kraven enligt 2 § första stycket 1-6 BVL.

Enligt 5 § samma lag får byggprodukter som uppfyller

kravet på lämplighet enligt 4 § eller enligt

föreskrifter som meddelats med stöd av 22 § släppas

ut på marknaden och användas för avsett ändamål.

Synpunkter på det ovan i korthet beskrivna

regeringsförslaget har lämnats i två motioner.

Synpunkterna gäller främst utformningen av 4 § BVL.

Enligt förslaget i motion 1998/99:Bo1 (v) yrkande 1

skall 4 § BVL med krav på byggprodukter inte endast

hänvisa till 2 § första stycket 1-6 utan även till 2

§ första stycket 7 och 8. De senare punkterna avser

krav på lämplighet för sitt ändamål respektive

tillgänglighet och användbarhet för personer med

nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.

Motsvarande tankegångar ligger bakom förslaget i

motion 1998/99:Bo6 (kd) yrkande 4 som innebär att

kraven i 2 § första stycket 7 och 8 BVL också skall

avse hissar.

Regeringsförslaget innebär i fråga om 4 § BVL att

det, till den ursprungliga lydelsen som anger kraven

på en byggprodukt relaterade till 2 §, fogas krav

som ställs enligt föreskrifter som meddelats med

stöd av 22 §. Regeringen har beträffande den

lagtekniska lösning som valts bl.a. hänvisat till

att syftet med förslaget är att alla de skilda

produktkrav som ställs på hissar enligt såväl

byggproduktdirektivet som hissdirektivet skall kunna

regleras med stöd av 22 § (se prop. s. 27). Enligt

den föreslagna lydelsen av 22 § utgör Sveriges

internationella förpliktelser grunden för

regeringens (eller myndighets) föreskriftsrätt på

området.

Utskottet förstår regeringens val av lagteknisk

lösning i denna del så att man inte önskat föreslå

andra förändringar av BVL än vad som är motiverat

för att Sverige skall kunna uppfylla de krav som

ställs genom de i propositionen angivna EG-

direktiven. Utskottet finner mot den nu angivna

bakgrunden inte skäl till närmare överväganden av de

förslag som lagts fram i de två motionerna om en

förändrad lydelse av 4 §. I anledning av kd-motionen

vill utskottet fästa uppmärksamheten på att

regeringsförslaget innebär att de särskilda

underhållskraven på hissar och andra anordningar

behålls och att en hänvisning i den bestämmelsen

görs till bl.a. 2 § första stycket 8. Med bifall

till regeringens förslag avstyrker utskottet

motionerna 1998/99:Bo1 (v) yrkande 1 och 1998/99:Bo6

(kd) yrkande 4 om lydelsen av 4 § BVL.

Krav på befintliga hissar

I anslutning till hissdirektivet har EG-kommissionen

rekommenderat medlemsstaterna att vidta åtgärder för

att tillförsäkra ett tillfredsställande underhåll av

befintliga hissar och en höjning av säkerhetsnivån

också för dessa hissar. Kommissionens rekommendation

har antagits med beaktande av bl.a. att åtgärderna

för höjning av säkerheten kan fördelas över flera

år.

Propositionens lagförslag innebär att nya krav

skall kunna ställas på befintliga hissar i byggnader

och att regeringen, eller den myndighet regeringen

bestämmer, bemyndigas att föreskriva om skärpta krav

i syfte att EU:s rekommendation skall kunna följas

(ny 2 a § och ändrad lydelse av 21 § BVL).

Kommissionens rekommendation omfattar bl.a.

installation av dörrar i hisskorgar. I motion

1998/99:Bo3 (s) föreslås att rekommendationen om

korgdörrar inte genomförs eftersom dörrarna kan

minska hissens bredd och därmed tillgängligheten för

handikappade. Det förespråkas att andra

säkerhetssystem i stället bör väljas, t.ex.

fotoceller. Motsvarande förslag lämnas i motion

1998/99:Bo4 (fp) yrkandena 1 och 2.

Regeringen anser att genomförandet av

rekommendationen bör ske successivt men att

tillräckligt underlag saknas för att det nu skall

vara möjligt att närmare ange hur och efter vilka

kriterier som en prioritering av åtgärderna bör ske.

Regeringen kommer att ge Boverket ett uppdrag att ta

fram underlag i samarbete med bl.a. fastighetsägare

och hyresgäster samt hissbranschen. Regeringens

avsikt är att efter uppdragsredovisningen ta

ställning till vilka bestämmelser om höjda

säkerhetskrav som behöver meddelas.

Det kan noteras att det inte finns någon formell

skyldighet att genomföra alla de åtgärder som följer

av rekommendationerna. Det primära bör i stället

rimligen vara att uppnå det syfte som

rekommendationerna ger uttryck för, dvs. bl.a. ökad

säkerhet. Det kan anses naturligt att vid de

överväganden som skall göras i dessa frågor ta

intryck både av de EG-regler som gäller nya hissar

och de krav som ställs på ett byggnadsverk med stöd

av 2 § första stycket 8. Dessa ger uttryck för den

vikt som skall tillmätas tillgänglighet och

användbarhet. Enligt utskottets mening kan det

förutsättas att regeringen liksom Boverket i det

aviserade arbetet beaktar befogade krav på

tillgänglighet så att dessa inte får stå tillbaka

när det gäller att öka hissäkerheten. Det lär finnas

tekniska förutsättningar för att kraven på

tillgänglighet och säkerhet inte skall behöva komma

i konflikt med varandra. Utskottet avstyrker med

hänsyn till det anförda motionerna 1998/99:Bo3 (s)

samt 1998/99:Bo4 (fp) yrkandena 1 och 2 om krav på

befintliga hissar.

Regeringens förslag avseende 2 a och 21 §§ BVL

tillstyrks av utskottet.

Övriga lagförslag i propositionen

BVL och PBL

Vad gäller de förslag till ändringar i övrigt i BVL

och PBL som föreslås i propositionen har inga

invändningar framkommit i motioner eller under

utskottets beredning av detta ärende. Dessa

ändringar omfattar de frågor som tas upp i

propositionens avsnitt om definitionen av

byggprodukter m.m. till den del de inte behandlats

ovan, marknadsföring av hissar och värmeanordningar,

upphävande av lagen (1977:484) med bemyndigande att

meddela föreskrifter om hissar och andra lyft- och

transportanordningar m.m., ingripande mot eftersatt

underhåll samt överklagande till förvaltningsdomstol

i viss fråga avseende funktionskontrollen av

ventilationssystem. Utskottet tillstyrker således

regeringens lagförslag även i dessa delar. För en

närmare beskrivning av innebörden av förslagen i

dessa delar hänvisas till propositionen.

Vissa ändringar i miljödomstolarnas behörighet

Regeringen föreslår i propositionen förtydligande i

fråga om vilka ärenden enligt miljöbalken som kan

överklagas till regeringen samt i fråga om vilka

överklagade ärenden som regeringen får överlämna

till miljödomstolarna. Vidare föreslås genom ett

tillägg till lagen om införande av miljöbalken en

reglering av miljödomstolarnas handläggning av

ärenden enligt 4 kap. naturresurslagen.

Utskottet har inte någon invändning mot regeringens

förslag i de nämnda avseendena. En av de

bestämmelser som föreslås förtydligade är 23 § lagen

(1998:811) om införande av miljöbalken (MP). Den

gäller ärenden enligt någon av de lagar som vid

miljöbalkens införande upphävts enligt 2 § samma lag

och som överklagats hos regeringen och som ännu inte

avgjorts. Regeringen får i sådana fall föreskriva

eller i det enskilda ärendet besluta att överlämna

ärendet för prövning vid den miljödomstol som är

behörig. Utskottet har uppmärksammat att det finns

skäl för att regeringen också skall ha en möjlighet

att överlämna vissa ärenden för prövning hos

Miljööverdomstolen. Enligt utskottets mening bör

därför 23 § MP kompletteras så att även ett sådant

överlämnande blir möjligt. Utskottet föreslår därför

att riksdagen dels antar regeringens som bilaga 1

till detta betänkande fogade förslag till lag om

ändring i miljöbalken, dels antar det i bilaga 2 som

utskottets lagförslag betecknade förslaget till lag

om ändring i lagen (1998:811) om införande av

miljöbalken avseende överlämnande av vissa ärenden

till domstol.

Förköpslagen

I propositionen föreslås vissa ändringar av den

bilaga till förköpslagen som anger de kommuner som

har utökad förköpsrätt i områden med avsevärd

efterfrågan på fritidsbostäder. Ändringarna är

föranledda dels av en förändring i

kommunindelningen, dels av att två kommuner

hemställt om att få utgå ur bilagan.

I motion 1998/99:Bo2 (m) yrkande 3 har förslag

lämnats om att den kommunala förköpsrätten skall

avskaffas.

Utskottet har tidigare avstyrkt motsvarande

motionsförslag, senast med motiveringen att

förköpslagen bör ses som ett av flera instrument som

tillsammans ger kommunerna möjlighet att planera

bebyggelseutvecklingen och i övrigt ta ansvar för

den fysiska samhällsutvecklingen (bet.

1998/99:BoU5). Det finns inte skäl att nu göra någon

annan bedömning. Med tillstyrkan av regeringens

förslag avstyrker utskottet motionen beträffande den

kommunala förköpslagen.

Funktionskontroll av ventilationssystem

Riksdagen beslutade år 1991 att införa ett system

med återkommande obligatorisk ventilationskontroll i

byggnader (OVK). Vissa typer av byggnader har dock

undantagits från kravet på kontroll. Systemet

omfattar i dag i första hand permanentbostäder,

kontor, daghem, skolor och vårdlokaler. I fråga om

en- och tvåbostadshus har ett undantag i kravet på

ventilationskontroll gjorts för hus med

självdragsventilation eller enbart mekanisk

frånluftsventilation. Funktionskontroll skall ske

innan ett ventilationssystem tas i bruk samt vid

därefter regelbundet återkommande besiktningar.

Kontrollen skall utföras av en sakkunnig

funktionskontrollant som fått godkännande från ett

ackrediterat organ eller från kommunal nämnd.

Gällande regler finns i förordningen (1991:1273) om

funktionskontroll av ventilationssystem samt i

Boverkets föreskrifter till förordningen. Reglerna

om funktionskontroll och funktionskontrollant utgår

från bestämmelser i lagen (1994:847) om tekniska

egenskapskrav på byggnadsverk m.m.

Regeringen lägger i propositionen fram förslag om

undantag från kravet på återkommande besiktningar

för vissa bostadshus. Utskottet inleder emellertid

sina överväganden om ventilationskontrollen med att

ta ställning till en mer övergripande fråga som

tagits upp i en motion från den allmänna

motionstiden.

I motion 1998/99:Bo509 (v) yrkande 5 föreslås att

en översyn skall genomföras av förordningen om

funktionskontroll av ventilationssystem.

Motionärerna anser att regleringen inte fungerar

tillfredsställande och att det därför bör övervägas

hur bestämmelserna kan skärpas så att syftet med

kontrollverksamheten uppfylls. Förslaget läggs fram

med hänvisning till ventilationens betydelse för en

god inomhusmiljö.

Bostadsutskottet kan inledningsvis instämma i vad

som anförs i den aktuella motionen och i flera av de

övriga motioner som behandlas i detta avsnitt om den

centrala betydelse som en god ventilation har för

inomhusmiljön. Utskottet har under en lång rad år

sökt medverka till att positionerna successivt

flyttas framåt när det gäller strävandena att uppnå

en god inomhusmiljö i vårt bostadsbestånd.

Riksdagens beslut år 1991 om att införa ett system

med obligatorisk ventilationskontroll var ett

viktigt steg i detta arbete.

De hittillsvarande erfarenheterna av den

obligatoriska ventilationskontrollen har enligt

utskottets mening visat att verksamheten behövs och

att ett kontrollkrav bör upprätthållas. Detta är

också den slutsats som framkommer i de uppföljningar

som Boverket gjort av verksamheten och i den översyn

av funktionskontrollen av ventilationssystem som

Byggkvalitetsutredningen genomfört på regeringens

uppdrag. I dessa sammanhang har det framkommit att

efterlevnaden av bestämmelserna för

ventilationskontrollen om bl.a. tidpunkterna och

intervallen för besiktning i början var mycket

dålig. Den senast genomförda uppföljningen av

Boverket visar emellertid att

besiktningsverksamheten nu fungerar betydligt bättre

än under de inledande åren. Boverket konstaterar att

förseningarna med besiktningsarbetet har haft flera

olika skäl. Exempelvis uppstod inledningsvis

förseningar med behörighetsutbildningen. Oklarheter

fanns om hur man skulle utforma besiktningsprotokoll

samt hur kommunerna skulle hantera frågan. En viss

försening uppstod också då de olika aktörerna

väntade på att någon annan skulle ta initiativ. Av

Boverkets uppföljning framgår vidare att antalet fel

i ventilationsanläggningarna påtagligt minskar efter

upprepad besiktning. Fortfarande år 1997 fanns det

emellertid gott om bostäder och lokaler som ännu

inte hade ett ventilationssystem med godkänd

besiktning enligt OVK.

Det förhållandet att en stor del av

byggnadsbeståndet uppvisar brister i

ventilationssystemen kan givetvis inte tas till

intäkt för att reglerna för funktionskontrollen av

ventilationssystemen bör ändras. Tvärtom är det de

krav som kan ställas inom ramen för

funktionskontrollen som medverkar till att bristerna

påvisas och sedermera åtgärdas. Som framgått ovan

har en översyn av reglerna för funktionskontroll

genomförts av Byggkvalitetsutredningen. Även i

Boverkets uppföljning diskuteras de regler som styr

verksamheten. Vad som anförts i motion 1998/99:Bo509

(v) ger inte utskottet anledning att i dagsläget

påfordra en ny översyn av regelsystemet. Däremot

vill utskottet understryka vikten av att

efterlevnaden av regelsystemet kan upprätthållas och

ytterligare förbättras.

Bostadsutskottet förutsätter att alla berörda

parter fortsätter arbetet med att förbättra

efterlevnaden av kraven på funktionskontroll och att

förbättra inomhusklimatet i byggnadsbeståndet.

Ansvaret för att en byggnads ventilationssystem

fungerar tillfredsställande faller givetvis i första

hand på fastighetsägaren. De skilda

intresseorganisationerna för fastighetsägare kan

bidra till att sprida information till sina

medlemmar om vikten av att ventilationssystemen

underhålls. Kommunen har en mycket viktig uppgift i

sammanhanget både i sin egenskap av fastighetsägare

av bl.a. skolor och daghem och som tillsynsansvarig

för efterlevnaden av regelsystemet. Boverket har en

viktig uppgift i att bl.a. följa verksamheten och

vid behov självt föreskriva eller föreslå

förändringar i regelsystemet till regeringen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motion 1998/99:Bo509 (v) yrkande 5.

Utskottet behandlar nu det förslag som lagts fram i

propositionen om att en- och tvåbostadshus skall

undantas från kravet på den återkommande

obligatoriska funktionskontrollen av

ventilationssystem. Regeringen hänvisar till att

Byggkvalitetsutredningen i sitt betänkande (SOU

1997:177) lagt fram ett förslag med denna innebörd.

Förslaget motiveras med att ägare av ett småhus bör

ha ett så stort eget intresse av att tillse att

ventilationen fungerar tillfredsställande att det

framstår som onödigt med av samhället uppställda

krav på obligatorisk återkommande kontroll för dessa

hus. Regeringen framhåller att förslaget endast

avser kravet på återkommande kontroller. Avsikten är

således att kravet på kontroll innan ett nytt

ventilationssystem tas i bruk behålls för de

aktuella husen.

Invändningar mot regeringens förslag om att undanta

en- och tvåbostadshus från kravet på återkommande

ventilationskontroll finns i tre motioner. I två av

dessa motioner - 1998/99:Bo1 (v) yrkande 2 och

1998/99:Bo5 (mp) yrkande 1 - yrkas avslag på

regeringsförslaget. I v-motionen framhålls att

fungerande ventilationssystem är av samhällsintresse

och att kravet på obligatorisk kontroll är rimligt

även vad gäller småhus. Mp-motionen tar upp frågan

om underlaget för regeringens förslag. Enligt

motionärerna saknas kunskap om hur den hittills

genomförda kontrollomgången avseende en- och

tvåbostadshus utfallit. Förslag läggs därför fram i

motionen - yrkande 2 - om att ett faktaunderlag bör

tas fram för utvärdering av den hittillsvarande

funktionskontrollen av ventilationssystem i småhus.

Dessutom föreslås att ytterligare åtgärder för att

förbättra ventilationen i dessa hus bör övervägas.

I den tredje motionen som behandlar den aktuella

frågan - 1998/99:Bo6 (kd) - yrkas inte avslag på

regeringsförslaget. Däremot anser motionärerna att

en avveckling av kontrollkravet för småhus

förutsätter att en informationskampanj genomförs om

behovet av en bra ventilation. Motionens yrkande 2

innebär att ett uppdrag bör ges till Boverket,

Konsumentverket och Byggforskningsrådet att

tillsammans genomföra denna informationskampanj.

Bostadsutskottet anför följande i frågan om

ventilationskontroll i en- och tvåbostadshus.

Såväl Byggkvalitetsutredningen som regeringen har

gjort bedömningen att småhusen kan undantas från

kravet på återkommande besiktningar utan att detta

får allvarliga återverkningar på underhållet av

ventilationssystemen i dessa hus. Stor vikt har

därvid lagts vid småhusägarens ansvar för och

intresse av att den egna bostaden fungerar väl och

inte medför hälsofara på grund av undermålig

ventilation. Bostadsutskottet har inte skäl att

ifrågasätta denna bedömning. Det bör i sammanhanget

erinras om att dagens regler redan undantar

huvuddelen av småhusbeståndet från kravet på

ventilationskontroll. Endast den mindre andel av

beståndet som har ett mekaniskt s.k. från- och

tilluftssystem har hittills omfattats av

kontrollkravet. Det kan i och för sig hävdas att

behovet av kontroll är större för dessa system än

för övriga mindre mekaniserade

ventilationslösningar. Regeringsförslaget innebär

emellertid att kravet på kontroll av från- och

tilluftssystem i småhus innan det första gången tas

i bruk kvarstår. Därefter får det förutsättas att

fastighetsägaren själv ansvarar för att underhåll

och funktionskontroll kommer till stånd.

Förslaget att undanta en- och tvåbostadshus från

den återkommande ventilationskontrollen innebär

givetvis inte att samhället har mindre intresse av

att en god inomhusmiljö upprätthålls i dessa hus än

i övriga bostäder. Utskottet finner det angeläget

att berörda myndigheter även fortsättningsvis följer

utvecklingen i detta bostadsbestånd. Det är också

angeläget att berörda myndigheter,

intresseorganisationer och övriga intressenter i

lämpliga sammanhang lämnar information till

småhusägarna om vikten av se över ventilationen.

Byggkvalitetsutredningen har i denna fråga

framhållit att intresseorganisationerna hittills

gjort lovvärda informationsinsatser. Utredningen

gjorde också bedömningen att olika sammanslutningar

för småhusägare även fortsättningsvis kan förväntas

informera om behovet av att fortlöpande se över

husens ventilationssystem.

Mot den ovan redovisade bakgrunden tillstyrker

utskottet förslaget i propositionen om att en- och

tvåbostadshus undantas från den återkommande

obligatoriska funktionskontrollen av

ventilationssystem. Motionerna 1998/99:Bo1 (v)

yrkande 2, 1998/99:Bo5 (mp) yrkandena 1 och 2 samt

1998/99:Bo6 (kd) yrkande 2 avstyrks.

Förslag om vissa avgifter och administrativa

rutiner i systemet för ventilationskontroll läggs

fram i motion 1998/99:N326 (m, kd). Motionärerna

föreslår att det bör övervägas om företag som

uppfyller kraven för certifiering för

ventilationskontroll även skall få kontrollera

imkanaler ur brandsäkerhetssynpunkt. Vidare föreslås

att reglerna för registrering, tillsyn och avgifter

skall ses över.

Vad gäller det förstnämnda förslaget hänvisar

motionärerna till att sotningsföretag har en

konkurrensfördel vid ventilationskontroll av

imkanaler eftersom dessa även skall inspekteras ur

brandskyddssynpunkt. Kontroll av brandskyddet är i

dag förbehållet skorstensfejarmästare eller dennes

biträdare. Regleringen av sotning och brandsyn har

nyligen utretts av Sotningsutredningen. I

utredningens slutbetänkande (SOU 1998:45) föreslås

ett modifierat system med ökad valfrihet för

fastighetsägaren att anlita annan än

skorstensfejarmästare för sotning och kontroll.

Utredningen föreslår också att regleringen av

sotning och kontroll av imkanaler helt tas bort.

Utredningsförslagen bereds för närvarande inom

Regeringskansliet. Det kan i sammanhanget också

nämnas att Byggkvalitetsutredningen i sitt

slutbetänkande redovisar bedömningen att imkanalerna

i normalfallet är att hänföra till

ventilationssystemet och skall underhållas som en

del av detta.

Bostadsutskottet kan således konstatera att den

fråga om kontroll av imkanaler som aktualiserats i

motionen i hög grad kan komma att påverkas av

eventuella förändringar i regleringen av

sotningsväsendet. Den pågående beredningen av

Sotningsutredningens förslag bör därför inte

föregripas. Vad gäller motionsförslaget i övrigt kan

konstateras att Byggkvalitetsutredningen i sin

bedömning av systemet för obligatorisk

ventilationskontroll inte fört fram motsvarande

förslag. Utskottet är inte berett att på det

underlag som redovisats i motionen föreslå några

förändringar av systemet i de aktuella delarna.

Motion 1998/99:N326 (m, kd) yrkande 16 avstyrks

sålunda.

Tillsyns- och kontrollsystemet enligt plan-

och bygglagen

År 1995 erhöll Boverket ett regeringsuppdrag att

genomföra en utvärdering av de förändringar i

byggregleringen som vid tidpunkten för uppdraget

nyligen genomförts eller var nära förestående.

Boverkets nya bygg- och konstruktionsregler med

inriktning mot funktionsnormering och BVL hade då

just trätt i kraft. Samtidigt infördes i PBL ett

nytt system för tillsyn och kontroll, vilket

tydliggjorde byggherrens ansvar för att kraven i

byggregleringen uppfylls. Det nya systemet innebar

bl.a. att kommunernas bygglovprövning fick en ny

innebörd genom att byggnadsnämndens granskning inte

längre innefattade en bedömning av att byggnaden

uppfyller de grundläggande kraven i PBL. I stället

infördes ett tillsyns- och kontrollsystem som bl.a.

innefattar bygganmälan, byggsamråd, kontrollplan och

slutbevis. Krav infördes också på att byggherren

skall utse en kvalitetsansvarig. Den

kvalitetsansvarige skall se till att

kontrollplanerna följs samt vara närvarande vid

byggsamråd, besiktningar och andra kontroller.

Boverket slutrapporterade år 1997

regeringsuppdraget om byggkontrollen m.m. (rapport

1997:9). Enligt vad som framhålls i propositionen

visar rapporten att alla parter är överens om att

den tydliga ansvarsfördelningen mellan byggherre och

byggnadsnämnd som följer av det nya kontrollsystemet

innebär stora fördelar. I rapporten redovisas ett

antal förslag om förändringar i systemet för

byggkontroll. Verkets förslag återges i bilaga till

propositionen. Regeringen redovisar i ett avsnitt

sin bedömning i frågan om förändringsbehovet.

Framför allt kommenteras de av Boverkets förslag som

är inriktade på en förenklad hantering av små och

relativt okomplicerade projekt inom ramen för det

nya kontrollsystemet. Dessa projekt består i stor

utsträckning av tilläggsarbeten på

småhusfastigheter. Boverket har föreslagit förändrad

reglering i dessa fall. Regeringen redovisar

emellertid som sin bedömning att förändringar i

lagregleringen inte erfordras eftersom det redan med

gällande regler finns möjligheter till en smidig

hantering av enklare ärenden som inte i dagsläget

utnyttjas fullt ut. Det framhålls särskilt att det

åligger byggnadsnämnderna att ta till vara de

möjligheter som lagen ger att förenkla och

underlätta ärenden för enskilda. Regeringen

framhåller även behovet av att genom ökade

informationsinsatser bemöta de svårigheter Boverket

påtalat.

Sammanfattningsvis anför regeringen vad gäller de

av Boverket framlagda förslagen om förändringar av

tillsyns- och kontrollsystemet att tillräckliga skäl

inte föreligger för att nu ändra bestämmelserna om

tillsyn och kontroll enligt plan- och bygglagen.

Ytterligare informationsinsatser bör emellertid

genomföras för att främja en smidig tillämpning.

Frågan om förändringsbehovet i tillsyns- och

kontrollsystemet har tagits upp i tre motioner.

Regeringens bedömning att möjligheten till enklare

hantering av mindre komplicerade ärenden redan finns

med dagens lagstiftning delas enligt motion

1998/99:Bo1 (v) av Vänsterpartiet. Däremot anser

motionärerna det vara anmärkningsvärt att regeringen

inte tagit till sig Boverkets övriga förslag om

byggkontrollen. Man pekar bl.a. på att den

kvalitetsansvariges roll behöver klarläggas. Enligt

yrkande 3 i motionen bör regeringen skyndsamt utreda

Boverkets förslag om förändringar av tillsyns- och

kontrollsystemet och återkomma med förslag till

förändringar av nu gällande regler.

Förslag med motsvarande inriktning om ytterligare

översyn av kontrollsystemet läggs fram i motion

1998/99:Bo6 (kd) yrkande 5. Även i denna motion

framhålls särskilt att den kvalitetsansvariges roll

behöver förtydligas. Enligt motionärerna bör den

kvalitetsansvarige finnas med i hela projektet från

projekteringsstadiet till färdigt byggnadsverk.

Även i motion 1998/99:Bo2 (m) hävdas att det i dag

råder oklarheter om den kvalitetsansvariges

uppgifter. Det är enligt motionärerna själva

beteckningen kvalitetsansvarig som bidragit till

detta förhållande. Beteckningen kan leda till

missuppfattningen att den kvalitetsansvarige har

ansvar för att byggarbetet blir väl utfört. Det

föreslås (yrkande 1) mot denna bakgrund att

beteckningen byts ut mot kontrollansvarig i syfte

att klargöra byggherrens eget ansvar för kvaliteten.

Bostadsutskottet kan konstatera att regeringen

genom propositionen tagit ställning till frågan om

förändringsbehovet i tillsyns- och kontrollsystemet

enligt PBL samt till de förslag som Boverket

redovisat. Regeringens bedömning är att tillräckliga

skäl inte nu föreligger för att ändra bestämmelserna

i fråga. Däremot förespråkas informationsinsatser

för att främja en smidig tillämpning inom ramen för

dagens regelsystem. Det skulle mot denna bakgrund

inte tjäna något reellt syfte att föreslå regeringen

att ytterligare bereda frågan utan att närmare ange

vilka förslag som bör bli föremål för förnyade

överväganden. Utskottet tar av detta skäl främst

ställning till den mer konkreta frågan om den

kvalitetsansvariges roll som diskuteras i de tre

aktuella motionerna.

Motionärerna menar att det i dag råder oklarheter

om vad den kvalitetsansvariges ansvar egentligen

omfattar. I en av motionerna hävdas att ett namnbyte

till kontrollansvarig skulle verka klargörande i

detta avseende. Den sistnämnda frågan har utskottet

helt nyligen tagit ställning till (bet. 1998/99:BoU4

s. 16). Utskottet anförde i detta sammanhang:

När reglerna om kvalitetsansvarig infördes togs

frågan om benämningen upp av regeringen (prop.

1993/94:178, bet. 1993/94:BoU18, rskr. 1993/94:372).

I vissa remissvar hade nämligen kritik förts fram

mot benämningen som ansågs vilseledande. Varken

regering eller riksdag tog dock fasta på kritiken.

Regeringen anförde därvid att en kvalitetsansvarig

har flera uppgifter och att en duglig

kvalitetsansvarig i praktiken kan få mycket stor

betydelse när det gäller att uppnå en hög kvalitet i

byggandet.

Även enligt utskottets mening kan benämningen

kvalitetsansvarig i PBL uppfattas som något

missvisande. Då begreppet sedan flera år är

inarbetat med nästan 4 000 personer certifierade kan

det antas att en ändring nu skulle leda till

missförstånd och oklarheter. Boverket har intagit en

liknande ståndpunkt (rapport 1997:9 Utvärdering av

ändringar i byggregleringen).

Utskottet vidhåller sin uppfattning i frågan om

beteckningen kvalitetsansvarig. De oklarheter som

anses råda beträffande ansvarsförhållanden m.m. bör

givetvis uppmärksammas särskilt i de

informationsinsatser som förespråkas av regeringen.

Det är i sammanhanget viktigt att erinra om att den

kvalitetsansvarige visserligen har vissa avgränsade

lagstadgade uppgifter enligt PBL men att detta inte

utesluter att samma person av byggherren ges

uppgifter som går utöver vad lagen kräver. Detta

ändrar inte de ansvarsförhållanden som följer av

PBL.

Bostadsutskottet anser således att de synpunkter

som läggs fram i frågor om den kvalitetsansvariges

roll inte bör föranleda något tillkännagivande från

riksdagen. Det kan emellertid inte uteslutas att den

kvalitetsansvariges uppgifter enligt PBL kan behöva

tas upp till förnyade överväganden när ytterligare

erfarenheter vunnits av det kontrollsystem som ännu

endast tillämpats under en relativt kort tid. Detta

gäller även övriga frågor om förändringsbehovet i

tillsyns- och kontrollsystemet som aktualiserats i

olika sammanhang. Tills vidare bör dock insatserna

inriktas på att genom fortsatta informationsinsatser

stödja en smidig tillämpning av kontrollsystemet i

dess nuvarande utformning.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker

utskottet motionerna 1998/99:Bo1 (v) yrkande 3,

1998/99:Bo2 (m) yrkande 1 och 1998/99:Bo6 (kd)

yrkande 5.

Ytterligare ett motionsförslag om kontroll av

samhällskrav på byggnadsåtgärder har väckts med

anledning av propositionen. I motion 1998/99:Bo2 (m)

yrkande 2 föreslås att regeringen ges i uppdrag att

återkomma med förslag i frågan om länsstyrelsens

prövning av om PBL-kraven är uppfyllda i samband med

beredning av ansökan om bostadsbyggnadssubvention.

Motionärerna hävdar att länsstyrelsens prövning av

denna fråga kan leda till en annan bedömning än den

byggnadsnämnden tidigare givit uttryck för. Detta

anses leda till en osäkerhet om vilka krav en

byggherre har att rätta sig efter.

Bakgrunden till den fråga som tas upp i motionen är

i korthet följande. För att

bostadsbyggnadssubvention skall medges skall enligt

den aktuella förordningen (1992:986) om statlig

bostadsbyggnadssubvention de grundläggande krav

rörande permanentbostäder som kan ställas enligt PBL

vara uppfyllda. Enligt den lydelse som förordningen

hade fram till den 1 juli 1995 skulle dessa krav

anses vara uppfyllda om bygglov hade lämnats för

projektet. Som framgått ovan ändrades emellertid

PBL-systemet i väsentliga delar år 1995.

Bygglovprövning innebär således inte längre något

ställningstagande från byggnadsnämnden i frågan om

byggnaden uppfyller egenskapskraven enligt PBL. Med

nuvarande formulering av subventionsförordningen

finns det inte heller någon hänvisning till

bygglovprövningen eller kontrollsystemet enligt PBL

i övrigt. Detta innebär i princip att länsstyrelsen

självständigt skall pröva om egenskapskraven på en

bostad enligt PBL är uppfyllda vid beredningen av en

subventionsansökan.

Bostadsutskottet kan inledningsvis konstatera att

motionärerna inte tycks ifrågasätta bestämmelsen om

att PBL:s grundläggande krav skall vara uppfyllda

för att bostadsbyggnadssubvention skall kunna utgå.

Däremot vänder de sig mot att länsstyrelsens

prövning av kraven enligt PBL ibland leder till en

annan bedömning än den byggnadsnämnden kan ha givit

uttryck för. Det bör i denna fråga åter erinras om

att byggnadsnämnden i det nya kontrollsystemet inte

genomför en prövning av om ett projekt uppfyller

egenskapskraven enligt PBL. Däremot kan nämnden avge

sin bedömning i olika frågor som aktualiseras i ett

byggsamråd och lämna råd och upplysningar inom ramen

för sitt allmänna informationsansvar. Nämnden har

också möjlighet att medge mindre avvikelser från de

tekniska kraven i Boverkets byggregler.

Utskottet kan instämma i att det är olyckligt att

en byggherre ibland får olika besked om vad PBL:s

krav innebär i ett speciellt avseende. I

normalfallet får det emellertid förutsättas att

kommunerna och länsstyrelserna gör en likartad

bedömning i dessa frågor. Detta underlättas om ett

informationsutbyte kommer till stånd i de ärenden

som är aktuella för både byggsamråd enligt PBL och

prövning i bidragshänseende. Enligt uppgift kommer

ofta ett bidragsärende först till länsstyrelsen

innan byggnadsnämnden tagit del av ärendet t.ex. vid

ett samrådsmöte. Boverket har därför rekommenderat

länsstyrelserna att kontakta kommunen för att utröna

hur byggnadsnämnden kan komma att besluta eller

inledningsvis har resonerat och om det finns

ytterligare underlag för bedömningen.

Byggnadsnämnden bör vidare enligt Boverket alltid

ges tillfälle att yttra sig i bidragsärenden som

riskerar att avslås.

Den av Boverket förordade ordningen torde kunna

begränsa det problem som påtalas i den aktuella

motionen. Detta bör dock inte utesluta att

länsstyrelserna även fortsättningsvis kan komma till

en bedömning i fråga om efterlevnaden av PBL:s

grundläggande krav som innebär att en bidragsansökan

avslås av detta skäl. Boverkets hittillsvarande

prövning av överklagade bidragsärenden visar att

avslagsbesluten inte sällan beror på att ett projekt

inte uppfyller PBL:s tillgänglighetskrav. I den mån

detta krav inte blivit tillgodosett genom

kontrollsystemet enligt PBL finns givetvis skäl att

ändå hävda det vid bidragsprövningen. Utskottet har

erfarit att Boverket på olika sätt söker sprida

erfarenheterna av bl.a. överklagade bidragsärenden.

Även denna erfarenhetsåterföring till länsstyrelser,

kommuner och byggherrar torde successivt kunna

begränsa de problem som motionärerna påtalat.

Bostadsutskottet anser sammanfattningsvis att det

också i fråga om länsstyrelsernas prövning av kraven

enligt PBL i ärenden om bostadsbyggnadssubvention

finns skäl att framhålla behovet av ytterligare

informationsinsatser. Med det anförda avstyrker

utskottet motion 1998/99:Bo2 (m) yrkande 2.

Miljöanpassat byggande och boende m.m.

Bostadsutskottet behandlar i detta avsnitt frågor

med anknytning till den redovisning som regeringen

gör i propositionens avsnitt 6.1 Vissa

tillkännagivanden från riksdagen - Byggnaders

inomhusmiljö (prop. s. 41-42). Regeringens

redovisning avser tre tillkännagivanden från

riksdagen våren 1995 i fråga om ett miljö- och

hälsoriktigt byggande och boende, återanvändning och

återvinning i byggandet samt i frågor om

elöverkänslighet (bet. 1994/95:

BoU18, rskr. 1994/95:234).

Med anledning av riksdagens tillkännagivanden gav

regeringen Boverket i uppdrag att föreslå lämpliga

åtgärder i frågor om förbättring av inomhusmiljön

m.m. Boverket har slutrapporterat sitt uppdrag till

regeringen i mars 1998. I slutredovisningen har

verket hänvisat till en lång rad rapporter varav de

flesta givits ut i en serie benämnd Bygg för hälsa

och miljö. En förteckning över publikationerna finns

i bilaga 10 till propositionen.

Regeringen hänvisar till de i bilagan förtecknade

publikationerna från Boverket samt till att det inom

näringslivet och andra samhällssektorer numera pågår

ett omfattande arbete i de avseenden som efterfrågas

i riksdagens tillkännagivanden. Syftet med dem anses

därmed ha uppfyllts. Det är enligt regeringen

samtidigt uppenbart att fortsatta och kontinuerliga

åtgärder krävs för att förbättra inomhusmiljön.

Detta är enligt regeringen i första hand en uppgift

för dem som är verksamma inom bygg- och

fastighetsbranschen. Regeringen framhåller

emellertid att den uppmärksamt följer dessa frågor

samt vid behov avser att återkomma till riksdagen.

I motion 1998/99:Bo5 (mp) tas upp frågan om

regeringens behandling av de aktuella

tillkännagivandena från riksdagen. Motionärerna

anser att Boverket gjort ett utmärkt arbete med att

ta fram underlag för regeringens ställningstaganden.

De konstaterar emellertid att regeringen inte

redovisar sina ställningstaganden i de frågor där

bostadsutskottet och riksdagen efterlyst

överväganden och förslag. Riksdagen bör enligt

motionens yrkande 3 därför begära att regeringen

återkommer med en mer fullständig rapportering av

sin politik för bättre inomhusmiljö.

Förslag i fyra motioner från höstens allmänna

motionstid anknyter till de frågor om ett

miljöanpassat byggande och boende som tagits upp i

de aktuella tillkännagivandena.

Enligt motion 1998/99:Bo237 (kd) yrkande 7 bör

riksdagen begära att regeringen vidtar åtgärder som

stimulerar miljömedvetenheten och miljöanpassningen

av boendet. Motionärerna nämner ekologisk anpassning

av va-systemen, förbättring av inomhusmiljön,

kretsloppstänkande i byggfrågor, miljökrav vid ny-

och ombyggnad, miljö- och hälsovärdering av

byggmaterial m.m. som viktiga inslag i ett sådant

arbete.

Även i Centerpartiets partimotion 1998/99:MJ749

yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om behovet

av ett miljöanpassat byggande och boende.

Motionärerna framhåller bl.a. att

samhällsplaneringen bör bidra till att minska

transportbehovet och att förutsättningarna för att

använda förnybara energikällor bör förbättras.

Innebörden i det tillkännagivande som föreslås i

motion 1998/99:Bo509 (v) yrkande 7 är att

möjligheten till energieffektiviseringar bör tas

till vara i samband med ny- och ombyggnader.

Motionärerna anser bl.a. att städer och större

samhällen framför allt bör byggas ut genom

förtätningar och att möjligheterna till att förlägga

bostäder ovanpå lågbyggda affärscentrum bör tas till

vara.

I motion 1998/99:So379 (kd) yrkande 5 föreslås att

problemet med elöverkänslighet kartläggs och att

regeringen därefter återkommer med ett åtgärdspaket

i syfte att minimera risken för elöverkänslighet.

Bostadsutskottet anför följande i de aktualiserade

frågorna om ett miljöanpassat byggande och boende.

Utskottet kan inledningsvis delvis instämma i de

synpunkter som förs fram i motion 1998/99:Bo5 (mp)

om att en avrapportering av åtgärder vidtagna med

anledning av riksdagens tillkännagivanden normalt

bör ske i en något mer utförlig form än vad som är

fallet i de nu aktuella frågorna.

Riksdagsbehandlingen underlättas givetvis av om det

klargörs hur frågorna fortsättningsvis kommer att

hanteras av regeringen eller vilka ytterligare

åtgärder som kan bli aktuella att överväga.

Samtidigt bör det erinras om att riksdagens

tillkännagivanden till stor del syftade till att få

fram ett kunskapsunderlag och till att successivt

föra ut vunna erfarenheter i praktisk tillämpning.

Till denna del var således aldrig avsikten att

regering och riksdag vid en bestämd tidpunkt skulle

ta ställning i exempelvis frågan om innebörden i ett

miljö- och hälsoriktigt byggande och boende.

Ställningstaganden i denna typ av frågor bör snarare

ses som en process där det främsta syftet är att

påverka alla inblandade parter i byggande och

förvaltning att aktivt bidra till miljöanpassningen

av sektorn. Bostadsutskottet har liksom regeringen

under de senaste åren kunnat konstatera att en

positiv utveckling på området pågår inom bl.a. bygg-

och fastighetsbranschen. Det branschgemensamma

utvecklingsarbete som bedrivs inom ramen för

Byggsektorns Kretsloppsråd utgör ett exempel på

denna utveckling.

Vad gäller de allmänna synpunkter på vikten av ett

miljöanpassat och energisnålt byggande och boende i

olika avseenden som grundar yrkandena i de aktuella

motionerna har utskottet ingen avvikande mening. Som

tidigare framhållits i detta betänkande har

utskottet under en lång rad år, ofta i bred politisk

enighet, sökt bidra till att en utveckling i denna

riktning påskyndas. De tillkännagivanden från år

1995 som diskuteras i detta avsnitt var ett inslag i

dessa strävanden. Utskottet kan emellertid inte

finna det meningsfullt att riksdagen genom

tillkännagivanden i allmänna ordalag för regeringen

påtalar vikten av att byggandet och boendet

miljöanpassas och effektiviseras ur energisynpunkt.

Det finns en god grund för uppfattningen att

regeringen redan delar utskottets allmänna

inställning i denna fråga. Detta innebär givetvis

inte att bostadsutskottet och riksdagen bör avstå

från möjligheten att för regeringen påtala frågor om

bl.a. miljöanpassning som bör ägnas större

uppmärksamhet. Utskottet menar emellertid att det i

så fall bör ske genom mer avgränsade eller konkreta

tillkännagivanden än dem som förespråkas i de

aktuella motionerna.

Utskottet kan i sammanhanget mycket kortfattat

erinra om det övergripande arbete för en fortsatt

miljöanpassning som regeringen lämnat förslag om i

proposition 1997/98:145 Svenska miljömål.

Propositionen är avsedd att bidra till en

vidareutveckling och precisering av arbetet för en

ekologisk utveckling. Riksdagen har i går, den 28

april, behandlat propositionen och därvid bl.a.

fastställt 15 nationella miljökvalitetsmål. Ett av

dessa mål (nr 11) avser god bebyggd miljö och lyder:

Städer, tätorter och annan bebyggd miljö skall

utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka

till en god regional och global miljö. Natur- och

kulturvärden skall tas till vara och utvecklas.

Byggnader och anläggningar skall lokaliseras och

utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en

långsiktigt god hushållning med mark, vatten och

andra resurser främjas.

Riksdagens beslut (se bet. 1998/99:MJU6) innebär

vidare att regeringen skall återkomma till riksdagen

i fråga om de delmål som behövs för det fortsatta

arbetet med att nå miljökvalitetsmålen. En

parlamentarisk beredning (Miljömålskommittén) har

givits uppgiften att bl.a. analysera behovet av

delmål (dir. 1998:45). Inom ramen för detta arbete

har också ett flertal myndigheter fått i uppdrag av

regeringen att ta fram underlag inom sina respektive

an- svarsområden. Regeringen har givit Boverket i

uppdrag att föreslå delmål och åtgärdsstrategier för

miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Boverket har

även genom ett regeringsbeslut i augusti 1998

tilldelats ett särskilt sektorsansvar för ekologisk

hållbarhet. Det särskilda sektorsansvaret innebär

att verket skall integrera miljöhänsyn och

resurshushållning i sin verksamhet samt verka för

att arbetet mot ekologisk hållbarhet förs framåt

inom hela myndighetens sektor.

Som ett led i arbetet med miljöanpassning av alla

samhällssektorer har också Miljövårdsberedningen

fått regeringens uppdrag (dir. 1998:65) att medverka

i arbetet med att ta fram strategier för

utvecklingen av ett ekologiskt hållbart näringsliv.

Uppdraget syftar bl.a. till att stimulera företag

att ligga före lagkraven och därmed höja nivån på

näringslivets miljöarbete i stort. Utskottet har

erfarit att Miljövårdsberedningen har för avsikt att

särskilt inrikta sitt arbete mot bygg- och

fastighetsbranschen.

Ett av motionsförslagen som behandlas i detta

sammanhang avser en begäran om att problemen med

elöverkänslighet skall kartläggas. Även på detta

område anser utskottet att frågan numera förts

framåt så att ett allmänt formulerat

tillkännagivande från riksdagen inte skulle tjäna

något reellt syfte. Utskottet vill därvid hänvisa

till de två tillkännagivanden som riksdagen på

bostadsutskottets förslag gjorde i frågan både 1994

och 1995 (1993/94:

BoU17, 1994/95:BoU18) samt till det arbete som sedan

dess bedrivits av bl.a. Boverket. Vad gäller frågan

om en kartläggning av kunskapsläget framhåller

regeringen i propositionen särskilt det uppdrag som

Rådet för arbetslivsforskning har att genomföra en

utvärdering av både svenska och internationella

forskningsresultat om elöverkänslighet. Under våren

2000 avser rådet att anordna en konferens, vars

syfte bl.a. är att belysa skilda gruppers åsikter

och slutsatser avseende orsakerna till

elöverkänslighet. Uppdraget skall slutredovisas

under hösten 2000.

Mot den ovan redovisade bakgrunden föreslår

utskottet att motionerna 1998/99:Bo5 (mp) yrkande 3,

1998/99:Bo237 (kd) yrkande 7, 1998/99:

Bo509 (v) yrkande 7, 1998/99:MJ749 (c) yrkande 3

samt 1998/99:So379 (kd) yrkande 5 avslås.

I tre motioner från 1998 års allmänna motionstid

läggs fram förslag om åtgärder för s.k.

allergisanering av byggnader. Ett omfattande program

bör enligt motion 1998/99:So374 (kd) yrkande 4

införas för att dels förebygga allerier, dels sanera

byggnader med dålig inomhusmiljö. Även i motion

1998/99:So375 (mp) yrkande 1 föreslås att ett

program för allergisanering och luftvård inrättas. I

Kristdemokraternas partimotion 1998/99:Ub246 yrkande

15 föreslås ett tillkännagivande med innebörden att

de medel som kan komma att tillställas kommunerna

för ROT-ändamål i första hand bör reserveras för

allergisanering av lokaler där barn och ungdomar

vistas dagligen.

I budgetpropositionen hösten 1998 angav regeringen

sin avsikt att utvidga stödet till lokala

investeringsprogram till att också omfatta "sådana

allergisanerande åtgärder i bebyggelsen som

genomförs i samband med de ombyggnadsåtgärder som

regelverket för närvarande ger möjlighet att

stödja". I ett frågesvar i riksdagen i januari i år

(fråga 1998/99:242) konstaterade miljöministern att

en utvidgning i enlighet med regeringens intentioner

förutsätter en ändring av förordningen (1998:23) om

statliga bidrag till lokala investeringsprogram. En

ändring av den aktuella förordningen fordrar

emellertid en notifiering till EG-kommissionen.

Ministern framhöll att en beredning av ärendet pågår

och att ett beslut om ändring av förordningen skall

kunna fattas före sommaren. Detta skulle innebära

att nästa ansökningsomgång, som gäller bidrag till

lokala investeringsprogram för perioden 2000-2002,

även kan omfatta åtgärder för en bättre

inomhusmiljö, s.k. allergisanering.

Bostadsutskottet anser med hänvisning till det

anförda att syftet med de aktuella motionsförslagen

kan anses vara tillgodosett genom den planerade

utvidgningen av stödet till de lokala

investeringsprogrammen. Motionerna 1998/99:So374

(kd) yrkande 4, 1998/99:So375 (mp) yrkande 1 och

1998/99:

Ub246 (kd) yrkande 15 avstyrks således.

Ytterligare ett motionsförslag behandlas i detta

avsnitt. I motion 1998/99:Bo507 (c) yrkande 8

föreslås riksdagen göra ett tillkännagivande om det

lokala arbetet med Agenda 21. Motionärerna

framhåller bl.a. att vidareutvecklingen av de lokala

agendorna måste ske utan centrala påtryckningar.

Däremot bör kommunerna ges stöd i sitt arbete samt

information om utvecklingen inom miljöområdet.

Bostadsutskottet instämmer i att det är angeläget

att det lokala engagemanget i Agenda 21-arbetet tas

till vara. Som motionärerna framhåller finns det

skäl för staten att biträda kommunerna i deras

arbete med frågorna genom exempelvis information och

metodutveckling. Ett sådant stöd ges också i olika

former. Utskottet kan exempelvis erinra om att

regeringen i april 1998 beslutade att tillkalla en

särskild samordnare avseende det lokala Agenda 21-

arbetet (dir. 1998:25). Samordnaren har bl.a. till

uppgift att föra en aktiv dialog med kommunerna samt

att sprida erfarenheter och information om metoder

och arbetssätt. Flera statliga myndigheter har också

uppgifter som kan innebära att kommunerna ges stöd i

dessa avseenden. Utskottet anser mot denna bakgrund

att det i motionen föreslagna tillkännagivandet inte

är erforderligt. Motion 1998/99:Bo507 (c) yrkande 8

avstyrks således.

Deklaration av bostäder

I tre motioner från allmänna motionstiden läggs fram

förslag om att system för deklaration av bostäder

skall utvecklas.

Enligt motion 1998/99:Bo509 (v) skulle ett system

med miljö- och energideklaration av bostäder på sikt

sannolikt leda till att konsumenterna efterfrågar

miljöanpassade och energisnåla bostäder. I motionens

yrkande 4 föreslås att riksdagen begär att frågan om

utveckling av ett system för deklaration av bostäder

ges högsta prioritet med sikte på att ett sådant

skall kunna vara i bruk senast år 2000. Även i

motion 1998/99:So374 (kd) yrkande 5 föreslås

riksdagen ge regeringen till känna att ett system

för miljö- och hälsoklassning av fastigheter bör

utredas. Motion 1998/99:MJ779 (fp) tar upp olika

frågor om bullerbekämpning. I motionens yrkande 6

föreslås riksdagen förorda att arbetet med att

ljudklassa bostäder enligt svensk standard

intensifieras.

På bostadsutskottets förslag gjorde riksdagen

hösten 1995 ett tillkännagivande i frågan om

deklaration av bostäder (bet. 1995/96:BoU1).

Innebörden i tillkännagivandet var att ett system

för kvalitetsdeklaration borde utvecklas och komma

i praktiskt bruk så snart som möjligt. Regeringen

gav med anledning av riksdagens ställningstagande

Boverket i uppdrag att utreda möjligheterna att

utveckla ett system för kvalitetsdeklaration av

bostäder. Verket redovisade år 1998 utredningens

resultat i rapporten Deklaration av bostäder.

Rapporten innehåller dels en genomgång av olika

befintliga system, såväl svenska som utländska, dels

en redovisning av Boverkets slutsatser och förslag.

Boverket anser bl.a. att ett system för deklaration

av bostäder skall kunna appliceras både på

nyproducerade och befintliga bostäder. Verket anser

att man i ett inledande skede bör avstå från att

ställa rättsliga krav på bostadsdeklarationer och

att det finns skäl att avvakta branschens och

konsumenternas värdering av de försök som pågår. I

den redogörelse för behandlingen av riksdagens

skrivelser som regeringen i dagarna har överlämnat

(skr. 1998/99:75) anges att regeringen för

närvarande bereder Boverkets rapport och har för

avsikt att återkomma till riksdagen i frågan under

nästa riksmöte.

Bostadsutskottet anser att regeringens beredning av

frågan om system för deklaration av bostäder bör

avvaktas. Motionerna 1998/99:Bo509 (v) yrkande 4,

1998/99:MJ779 (fp) yrkande 6 samt 1998/99:So374 (kd)

yrkande 5 avstyrks av detta skäl.

Byggmaterial m.m.

I ett flertal motioner från den allmänna

motionstiden lämnas förslag som gäller kraven på

byggprodukter och i något fall också på

byggnadsverket.

I 2 § första stycket 9 BVL ställs krav på

byggnadsverket när det gäller hushållningen med

vatten och avfall. I motion 1998/99:Bo509 (v)

yrkande 1 föreslås lagregeln kompletterad med krav

på resurshushållning och en ekologiskt hållbar

kretsloppstillämpning med betydelse särskilt för att

tillvarata de växtnäringsämnen som produceras i våra

bostäder. Motionärerna anser att dagens lagstiftning

är alltför svag och otydlig. Principen om ekologiskt

kretslopp bör enligt motionärerna (yrkande 8 i

motsvarande del) också få genomslag i de krav som

skall ställas på byggmaterial. Ett krav på ekologisk

kretsloppshushållning föreslås därför infört i syfte

att säkerställa byggmaterial som är energieffektiva,

återvinningsbara och ofarliga för hälsan.

Boverkets uppdrag inom området miljöriktigt

byggande har, som framgått ovan, slutredovisats i

mars 1998. I propositionens avsnitt om byggnaders

inomhusmiljö uttalar regeringen att den följer

frågorna med uppmärksamhet och att den avser

återkomma till riksdagen vid behov. I detta

sammanhang kan erinras om den av utskottet i detta

betänkande tidigare berörda propositionen om svenska

miljömål där ett av de föreslagna

miljökvalitetsmålen avser en god bebyggd miljö.

Detta miljökvalitetsmål omfattar även frågor om

avfall och kretslopp. I propositionen behandlas i

ett särskilt avsnitt frågor om kretslopp av

växtnäring mellan stad och land. Miljökvalitetsmålen

skall vidareutvecklas och fördjupas. Det finns

anledning anta att de olika överväganden som för

närvarande kan förväntas i fråga om ett miljö- och

hälsoriktigt byggande och boende m.m. också kan

komma att omfatta sådana förändringar som

motionärerna efterlyser. Utskottet är dock inte

berett att på de grunder som anförs i motionen nu

förorda en revidering av de på området aktuella

bestämmelserna. Motion 1998/99:Bo509 (v) yrkandena 1

och 8, det senare i motsvarande del, om ökat

kretsloppstänkande avseende byggnadsverk och

byggmaterial avstyrks därför.

Enligt förslaget i motion 1998/99:Bo6 (kd) yrkande

1 bör en plan inrättas för hur arbetet med

tillämpningsföreskrifter till byggproduktdirektivet

skall påskyndas med avseende på frågor om hygien,

hälsa och säkerhet. Den bör också omfatta hur den

svenska tillämpningen av föreskrifterna kan påskyn-

das på bästa sätt.

Den praktiska tillämpningen av

byggproduktdirektivet förutsätter ett antal s.k.

tillämpningsdokument. Sådana har färdigställts.

Enligt direktivet kan det behövas klasser för olika

prestationsnivåer och krav som är beroende av

skillnader i bl.a. klimat, tradition och

säkerhetsnivå. Nivåer och klasser arbetades

emellertid inte in i dokumenten. Allmänt anses

dokumenten otillräckliga för harmonisering av

medlemsländernas krav. För närvarande pågår därför

arbete med att fastställa hur man skall uttrycka

medlemsländernas krav inom ramen för kommissionens

uppdrag att utarbeta harmoniserade standarder.

Enligt utskottet saknas tillräcklig anledning för

riksdagen att ta de initiativ som motionärerna

efterlyser. Utskottet avstyrker därför motion

1998/99:Bo6 (kd) yrkande 1 om byggproduktdirektivets

tillämpning.

Också motion 1998/99:Bo513 (s) tar upp

byggprodukter ur ett unionsperspektiv. Motionärerna

önskar ett riksdagens tillkännagivande om behovet av

att typgodkänna byggmaterial från andra EU-länder i

syfte att öka konkurrensen. Motionen syftar till att

- med förebild i de numera upphävda reglerna om

nordiska byggprodukter - typgodkännande i ett land

skall ge typgodkännande i de övriga.

Motionsförslaget ger uttryck för den inom EU allmänt

gällande Cassis de Dijon-principen som dock inte

tillämpas vad gäller byggprodukter.

Ett motsvarande förslag avstyrkte utskottet i

betänkande 1997/98:BoU4. Utskottet ansåg att

förslaget endast skulle innebära en temporär lösning

i avvaktan på att CE-märkningen är fullt genomförd.

Även om det inte kunde överblickas när så skulle bli

fallet fanns det enligt utskottets mening inte

tillräcklig anledning att tillskapa en tillfällig

ordning.

Enligt utskottets mening finns det inte nu

anledning till en annan bedömning, och utskottet

avstyrker därför motion 1998/99:Bo513 (s) om ett

utökat typgodkännande av byggmaterial.

I motion 1998/99:Bo509 (v) yrkande 8 i motsvarande

del föreslås att tillämpningskraven gentemot

kommunerna och de centrala myndigheterna beträffande

substitutionsprincipen i 5 § lagen om kemiska

produkter bör skärpas. Det anges innebära bl.a. att

Boverket bör få i uppdrag att se till att principen

tillämpas vid byggnation och i de samråd som

kommunerna håller med entreprenörer och byggherrar.

Lagen om kemiska produkter har inarbetats i

miljöbalken (MB). Balkens allmänna hänsynsregler

omfattar bl.a. den i motionen omtalade

substitutionsprincipen eller produktvalsprincipen

som den också benämns (2 kap. 6 § MB). Enligt denna

skall man inte använda eller sälja sådana kemiska

produkter som kan befaras medföra risker för

människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas

med sådana produkter som kan antas vara mindre

farliga. Motsvarande krav gäller i fråga om varor

som innehåller eller har behandlats med en kemisk

produkt. I miljöbalkspropositionen (prop.

1997/98:45) gör regeringen bedömningen att kommunen

(bl. a. genom att regeringen har rätt att ge

kommunen föreskriftsrätt) kommer att få en avgörande

roll i arbetet att förverkliga miljöbalkens mål.

Därutöver har också Boverket, länsstyrelserna,

Kemikalieinspektionen och Socialstyrelsen en

tillsynsroll i nu aktuella avseenden. I proposition

1997/98:145 Svenska miljömål föreslås nationella

miljökvalitetsmål. Utskottet har tidigare i detta

betänkande redogjort för propositionens innehåll med

betydelse särskilt för utskottets beredningsområde.

Här skall också nämnas mål nr 12 som avser en

giftfri miljö och att kemikaliepolitiken för 2000-

talet behandlas i ett längre avsnitt i

propositionen. Utskottet anser mot bakgrund av att

miljöbalkens regler endast varit i kraft en kort

tid, och det därmed saknas underlag för att bedöma

balkens effekter, att det inte finns skäl för att

närmare överväga vad motionärerna föreslår. Också

den utveckling av miljöpolitiken som nu pågår talar

för samma slutsats. Utskottet avstyrker med

hänvisning till detta motion 1998/99:Bo509 (v)

yrkande 8 i motsvarande del om tillämpningen av

produktvalsprincipen avseende kemiska produkter.

I motion 1998/99:So374 (kd) yrkande 8 lämnas

förslag om att stränga normer för tillverkning och

import av bygg- och inredningsmaterial bör införas

för att förbättra situationen vad gäller allergi och

annan överkänslighet. Stränga krav bör ställas på

råvaror, tillsatser och emissioner vilka samtliga

bör omfattas av en hälsobedömning. I motionen

framförs också att Sverige bör verka för skärpta EU-

normer på detta område.

Förslaget i motion 1998/99:Bo6 (kd) yrkande 3 avser

att det skall genomföras målinriktad forskning och

utveckling för att ta fram mätstandarder och system

för produktmärkning vad gäller byggprodukter och

miljöfaktorer som utlöser allergier och annan

överkänslighet. Motionärerna anser bl.a. att medel

bör anslås så att forskningen kan genomföras i

Byggforskningsrådets regi.

Det är enligt regeringen uppenbart att

fortsatta och kontinuerliga åtgärder krävs

för att förbättra inomhusmiljön. Det är i

första hand en uppgift för dem som är

verksamma inom bygg- och

fastighetsbranschen. Regeringen följer

uppmärksamt dessa frågor och avser att

återkomma till riksdagen vid behov. Enligt

utskottets mening kan det förutsättas att

regeringen därvid särskilt beaktar

situationen för allergiker och andra

överkänsliga. Detsamma torde också kunna

förutsättas beträffande regeringens EU-

inriktade arbete med dessa

frågeställningar. Mot denna bakgrund anser

utskottet att motionerna 1998/99:So374 (kd)

yrkande 8 och 1998/99:Bo6 (kd) yrkande 3 om

byggmaterial och allergier m.m. bör

avstyrkas.

Ekologiskt hållbara va-lösningar

I detta avsnitt behandlas tre motioner med förslag

om miljöanpassning av va-system.

Regeringen bör enligt förslaget i motion

1998/99:MJ520 (kd) uppdra åt Naturvårdsverket att

utarbeta en strategi för övergången från dagens

storskaliga toalettsystem till ett ekologiskt

hållbart system. I detta uppdrag bör enligt

motionärerna ingå att tydligt definiera vilka krav

som skall ställas på ett ekologiskt toalettsystem

och vilka normer som skall gälla för prestanda,

pålitlighet och funktionalitet.

I motion 1998/99:MJ802 (mp) yrkande 6 föreslås att

regeringen ger ansvarig myndighet i uppdrag att ta

fram förslag till hur dagens avloppssystem kan

moderniseras för att ge människor möjlighet att ta

miljöansvar genom att separera urin och fekalier.

Motionärerna vänder sig framför allt mot att dagens

va-system tar i anspråk stora vattenresurser.

Motion 1998/99:Bo507 (c) tar upp frågor om hur en

ekologisk byggnadsteknik skall kunna tillämpas även

i stadsmiljö. I motionens yrkande 4 föreslås att

staten på olika sätt skall stödja större byggprojekt

med denna inriktning. Motionärerna framhåller att

avloppsfrågan har central betydelse i detta

sammanhang.

Bostadsutskottet vill vad gäller frågan om ett

uppdrag till Naturvårdverket framhålla att verket

hösten 1998 redovisade en slutrapport i projektet

Systemanalys VA som i princip haft den inriktning

som motionärerna förordar. I projektet har

Naturvårdsverket tillsammans med Lantbrukarnas

Riksförbund, Svenska Kommunförbundet, Svenska

Vatten- och Avloppsföreningen samt fem kommuner

arbetat med att belysa bl.a. olika styrmedel och

bedömningsverktyg som skall kunna utgöra en grund

för det fortsatta arbetet med kretsloppsanpassning

av va-system. Resultaten av projektet bygger på

erfarenheter från fallstudier i olika delar av

landet. I slutrapporten, Avlopp för kretslopp -

samverkan stad och land, redovisas metoder för

bedömning av olika avloppslösningar framför allt med

avseende på hygien, miljöskydd, resurshushållning

och brukarattityder. För närvarande pågår

diskussioner mellan Naturvårdsverket och andra

intressenter om inriktningen av det fortsatta

arbetet med att finna lämpliga former för en

introduktion av nya miljöanpassade avloppslösningar.

Vad gäller förslaget om att staten bör stödja

utvecklingen av nya avloppslösningar i stadsmiljö

vill utskottet erinra om att ett betydande stöd

under de senaste åren utgått till projekt med denna

inriktning såväl inom ramen för den s.k.

kretsloppsmiljarden som inom satsningen på lokala

investeringsprogram. Kunskapen på området kan också

förväntas föras framåt av den omfattande

forskningssatsning inom området Urbana va-system som

fått stöd genom MISTRA (Stiftelsen för

miljöstrategisk forskning). Forskningsarbetet

bedrivs på tolv institutioner vid åtta universitet

och högskolor, från Luleå i norr till Lund i söder.

Mot bakgrund av redovisningen ovan anser

bostadsutskottet att de föreslagna

tillkännagivandena om utredningsinsatser och stöd

för ekologiska va-lösningar inte för närvarande

skulle bidra till den pågående utvecklingen inom

området. Motionerna 1998/99:Bo507 (c) yrkande 4,

1998/99:MJ520 (kd) yrkande 3 och 1998/99:MJ802 (mp)

yrkande 6 avstyrks således.

Mobiltelefonantenner

Under de senaste åren har i Sverige genomförts en

snabb utbyggnad av mobiltelefonnäten. Stora delar av

landet täcks i dag av flera parallellt verkande nät.

Det finns en stor mängd antenner till sändare och

mottagare för mobiltelefoni utplacerade på master,

tak och husgavlar runt om i landet. Det stora

antalet antenner har medfört att de eventuella

hälsokonsekvenserna av dem kommit att diskuteras

alltmer under senare tid. Många människor som bor

eller vistas i närheten av antenner känner också oro

för att de skall påverkas av de radiovågor som

antennerna avger. Frågan om mobiltelefonantennernas

påverkan på människor har i flera avseenden starkt

samband med den vidare frågan om elöverkänslighet

som varit aktuell under en längre tid. Även frågan

om själva mobiltelefonerna och de trådlösa

telefonerna för det stationära nätet på sikt kan

vara skadliga att använda har varit föremål för

debatt. Utskottet avgränsar emellertid sina

överväganden i detta avsnitt till frågan om

mobiltelefonantenner. I denna fråga har två motioner

väcks under höstens allmänna motionstid.

I motion 1998/99:Bo514 (mp) framhålls att en stor

osäkerhet råder om vilken påverkan olika

elektromagnetiska fält kan ha på människor och djur.

Forskningen på området anses dock uppvisa vissa

oroande resultat. Motionärerna föreslår mot denna

bakgrund dels att forskningen om elektromagnetisk

strålning från mobiltelefonantenner bör ökas

(yrkande 1), dels att försiktighetsprincipen bör

gälla vid uppsättning av mobiltelefonantenner

(yrkande 2).

Bristen på information om mobiltelefonantennernas

antal och placering bildar utgångspunkt för

förslaget i motion 1998/99:Bo519 (s). Eftersom

antennernas placering klassificeras som

företagshemligheter menar motionärerna att

kommunerna i dag saknar möjlighet att utöva kontroll

av utvecklingen. En utredning i frågor om

samordning, information och kontroll av stationär

mobiltelefonteknik föreslås mot denna bakgrund komma

till stånd.

Bostadsutskottet har i samband med sina tidigare

överväganden i frågor om elöverkänslighet starkt

framhållit vikten av att människors oro tas på

allvar oavsett om det nuvarande kunskapsläget ger

belägg för att hälsorisker föreligger eller ej.

Denna utgångspunkt bör även gälla när frågan om

mobiltelefonantenner diskuteras. När utskottet

föregående år behandlade motsvarande frågor

framhölls också att det finns anledning att iaktta

försiktighet vid lokalisering av nya

mobiltelefonsändare.

Som framgår av de aktuella motionerna väcker den

snabba utbyggnaden av mobiltelefonnäten frågan om

behovet av tillsyn och kontroll från samhällets

sida. I dagsläget sker en bredare prövning av

lämpligheten av en viss lokalisering endast för de

större master med antenner som kräver bygglov. I

samband med bygglovprövning skall en bedömning göras

av om mastens placering och dess avsedda användning

kan medföra olägenheter för omgivningen. Vid

prövningen skall även hälsoeffekterna beaktas.

Endast en mindre andel av de antenner som placeras

ut kräver emellertid bygglov. För flertalet små

antenner som är placerade på byggnader har således

inte någon sådan prövning skett. För att inneha och

använda radiosändare krävs tillstånd från Post- och

telestyrelsen. Vid denna tillståndsgivning görs

ingen särskild prövning när det gäller hälsoeffekter

till följd av radiostrålning.

Den andra huvudfråga som kommer till uttryck i

motionerna är hur kunskapsläget i dag är om de

eventuella hälsoeffekterna av mobiltelefonantenner.

Den närmast ansvariga myndigheten på området,

Statens strålskyddsinstitut (SSI), har intagit

ståndpunkten att basstationer för mobiltelefoni

vanligen inte innebär någon risk ur

strålningssynpunkt. De rekommenderade gränsvärden

som lagts fast i en s.k. Europanorm överskrids

mycket sällan och beror i så fall oftast på en

felriktad sändare. Samtidigt finns det, som

motionärerna framhåller, forskare som anser att det

fortfarande råder sådan osäkerhet om de eventuella

hälsoeffekterna att stor försiktighet måste gälla

vid utplaceringen av antenner.

Enligt vad utskottet erfarit finns det flera större

fastighetsägare som tagit fasta på den oro som finns

och som av detta skäl blivit mer restriktiva med att

upplåta plats för mobiltelefonantenner. Samtidigt

föreligger det givetvis betydande svårigheter för

exempelvis en enskild fastighetsägare att värdera de

olika ståndpunkter som finns på området och därav

dra slutsatser för egen del. Det finns således

enligt utskottets mening ett behov av överväganden

och information i de frågor som ovan diskuterats.

Utskottet kan konstatera att även regeringen är av

denna mening. Miljöministern har således den 19

januari i en interpellationsdebatt (prot.

1998/99:41) framhållit att behovet av ändrade eller

kompletterande regler för tillståndsgivning på

området behöver utredas. Enligt vad utskottet

erfarit under beredningen av detta ärende pågår för

närvarande ett arbete inom Regeringskansliet med att

utforma direktiv för en sådan utredning.

Även i fråga om behovet av att klarlägga

kunskapsläget vad gäller hälsoeffekterna av

användningen av mobiltelefonisystem gav ministern

uttryck för samma uppfattning som utskottet. I det

regeringsuppdrag som givits till Rådet för

arbetslivsforskning att sammanställa svenska och

internationella forskningsresultat inom området

hälsorisker av elektriska och magnetiska fält ingår

således även frågor om mobiltelefoni. Rådet kommer

under hösten 1999 att lämna en särskild rapport till

regeringen som rör användningen av mobila

telefonisystem och strålningsförhållanden kring

radiosändare för mobiltelefoni.

Bostadsutskottet konstaterar sammanfattningsvis att

regeringen uppmärksammat behovet av överväganden och

information i de ovan diskuterade frågorna om

mobiltelefoninäten. Det får förutsättas att bl.a.

den information på området som skall sammanställas

av Rådet för arbetslivsforskning kan spridas i

lämpliga former. Utskottet förutsätter vidare att

regeringen återkommer till riksdagen i fråga om

samhällets tillsyn och kontroll av nätens utbyggnad

om utredningen leder fram till förslag om ändrade

regler i detta avseende.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att

de frågor som tagits upp av motionärerna i hög grad

kan förväntas bli beaktade i det pågående arbetet på

området. Motionerna 1998/99:Bo514 (mp) och

1998/99:Bo519 (s) avstyrks av detta skäl.

Bullerstörningar

Problemen med buller och andra ljudstörningar i vår

dagliga miljö uppmärksammas i tre motioner.

Enligt motion 1998/99:Bo506 (mp) är dessa problem i

dag så omfattande att de bidrar till en sänkt

livskvalitet för många människor. Motionärerna

föreslår mot denna bakgrund att en utredning

tillsätts som klarlägger behovet av bullerfria

miljöer i samhället. Liknande synpunkter förs fram i

motion 1998/99:Bo516 (s). Motionären efterfrågar

någon form av ljudfria zoner och föreslår att en

utredning tillsätts om ljudsanering av offentliga

miljöer.

I motion 1998/99:MJ779 (fp) yrkande 3 tas framför

allt upp frågan om vägtrafikbuller. Motionären anser

att åtgärder måste vidtas i syfte att ge boende

tillgång till en god ljudmiljö. Dessa åtgärder bör

leda till att ljudnivån sänks åtminstone på den sida

av bebyggelsen som inte vetter mot trafik.

Bostadsutskottet har vid ett flera tillfällen givit

uttryck för åsikten att problemen med

bullerstörningar i vår vardagsmiljö bör ägnas stor

uppmärksamhet. Vid behandlingen av vissa

motionsförslag föregående år konstaterade utskottet

att tystnad i dagens moderna samhälle närmast får

betraktas som en "bristvara". Den fråga som i detta

sammanhang främst diskuterades var problemen med

lågfrekvent buller, dvs. buller som har en så låg

frekvens att det knappt är hörbart eller inte alls

kan uppfattas. Utskottets överväganden (bet.

1997/98:BoU4) ledde fram till ett tillkännagivande

av riksdagen om behovet av en översyn av frågan.

Ärendet bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

Många olika aspekter kan naturligtvis läggas på den

mer övergripande frågan om de allmänna

bullerstörningarna i samhället och vilka åtgärder

som kan bli nödvändiga att vidta i olika sammanhang.

I riksdagsarbetet har exempelvis frågan

uppmärksammats genom den handlingsplan mot buller

som antogs år 1994 (bet. 1993/94:JoU31). Utskottet

kan här också erinra om att frågan nyligen

diskuterats i samband med riksdagens behandling av

regeringens förslag om svenska miljömål m.m. Med

anledning av propositionen väcktes flera motioner

med liknande yrkanden som de nu aktuella. Miljö- och

jordbruksutskottet hänvisade vid behandlingen av

dessa motioner till miljökvalitetsmålet God byggd

miljö där det även ingår att människor inte skall

utsättas för bullerstörningar. I sitt betänkande

(1998/99:MJU6) konstaterar miljö- och

jordbruksutskottet också att bl.a. frågan om delmål

för tysta områden kommer att behandlas av den

parlamentariska beredning som givits i uppdrag att

föra arbetet med miljökvalitetsmålen vidare.

I propositionen om svenska miljömål anger

regeringen också som ett delmål att trafikbullret

skall minskas till att underskrida gällande

riktvärden. Regeringen hänvisar här till det

åtgärdsprogram för att minska buller invid

trafikanläggningar som riksdagen godkände våren 1997

(1996/97:TU7). Åtgärdsprogrammet är etappindelat så

att den del av bebyggelsen som är utsatt för de

högsta bullernivåerna först skall åtgärdas. Berörda

myndigheter har fått uppdrag inom ramen för

åtgärdsprogrammet. Boverket har till uppgift att

utarbeta underlag för tillämpningen av riktvärden

för bl.a. trafikbuller vid planläggning och

byggande. Verkets arbete skall vara slutfört den 1

september 1999.

Frågan om hur problemen med bullerstörningar skall

begränsas har också varit aktuell i samband med den

revidering av Boverkets byggregler som nyligen

genomförts. De krav på ljudisolering som följer av

byggreglerna och de råd som ges om hur kraven skall

tillgodoses torde kunna bidra till att problemen

begränsas i nytillkommande bebyggelse. Flera

byggherrar och fastighetsägare har också under de

senaste åren ställt allt högre krav i dessa

avseenden. Bostadsutskottet ser positivt på denna

utveckling.

Som framgår av redovisningen ovan pågår ett arbete

inom många områden med frågor om hur problemen med

bullerstörningar skall kunna begränsas. Utskottet

förutsätter att regeringen aktivt följer

utvecklingen och tar de initiativ som kan vara

befogade. Regeringen kan också förväntas utveckla

sin syn på vilka ytterligare åtgärder som kan behöva

vidtas bl.a. i samband med det fortsatta arbetet med

miljökvalitetsmålen och det tillkännagivande om

lågfrekvent buller som bostadsutskottet initierat.

Mot denna bakgrund anser utskottet att något

ytterligare tillkännagivande i enlighet med

förslagen i motionerna 1998/99:Bo506 (mp),

1998/99:Bo516 (s) och 1998/99:MJ779 (fp) yrkande 3

för närvarande inte är erforderligt. Motionerna

avstyrks således.

Tillgänglighet

I ett flertal motioner behandlas olika frågor som

rör tillgänglighet och användbarhet för personer med

nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga.

I partimotion 1998/99:Bo208 (v) yrkande 13 föreslås

att riksdagen hos regeringen skall begära ett

lagförslag som innebär att enkelt avhjälpta hinder

mot tillgänglighet skall vara åtgärdade senast år

2005. Motionärerna bakom motion 1998/99:So455 (c)

yrkande 3 anser att varje sektor i samhället bör ges

ett lagstadgat ansvar för den offentliga miljön så

att respektive sektors utbud av service och tjänster

blir tillgängliga för människor med funktionshinder.

Det framhålls särskilt att den offentliga sektorn

bör föregå med fullgoda insatser. I samma motion -

yrkande 4 - föreslås förändringar i

socialtjänstlagen så att socialtjänstens medverkan

och roll i den kommunala samhällsplaneringen framgår

tydligt. I partimotion 1998/99:So465 (fp) yrkandena

14 och 15 föreslås att myndigheter, landsting och

kommuner skall upprätta planer för att avlägsna lätt

åtgärdade hinder i den offentliga miljön och att

åtgärderna för handikappanpassning skall läggas in i

myndigheternas, kommunernas och landstingens

långsiktiga budgetar och finansieras enligt ansvars-

och finansieringsprincipen. Motionärerna bakom

motion 1998/99:

So376 (kd) yrkande 13 anser att plan- och bygglagen

skall ändras så att en byggherre skall bevisa

tillgängligheten för ett planerat byggprojekt innan

byggnadsnämnden skall kunna bevilja bygglov. Enligt

motion 1998/99:

Bo208 (v) yrkande 14 bör en lagändring genomföras

som ger handikapporganisationer rätt att delta i

byggsamråd redan under projekteringsstadiet och

senast tre veckor före byggstart. I motion

1998/99:Bo237 (kd) yrkande 5 föreslås

stimulansåtgärder för handikapporganisationernas

arbete med guider med krav på tillgänglighet för

olika typer av funktionshinder. Situationen för

blinda tas särskilt upp i motion 1998/99:Bo518 (m).

Där förespråkas en utredning om krav på s.k.

blindspår i trottoarer, vilket innebär att olika

typer gatubeläggning skall användas för att ange var

busshållplatser o.d. är lokaliserade. Motion

1998/99:So212 (fp) yrkande 2 avser att riksdagen

skall göra ett tillkännagivande om att det vid varje

ny- och ombyggnad av bostadshus och andra lokaler

borde vara en självklarhet att beakta hörselskadades

behov av en tillfredsställande ljudmiljö.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat

en mängd olika frågor som gäller att ge den bebyggda

miljön ökad tillgänglighet och användbarhet för

personer med nedsatt funktionsförmåga. Under förra

riksmötet togs frågorna upp i betänkandena

1997/98:BoU4, 1997/98:BoU5 och 1997/98:BoU10 samt i

yttrandet 1997/98:BoU6y. Dit hänvisas för en

beskrivning av frågornas hantering under senare år.

I detta sammanhang bör också uppmärksammas ett av

utskottet föreslaget och av riksdagen gjort

tillkännagivande bl.a. avseende förbättringar av

tillgänglighet i befintliga offentliga lokaler och

på allmänna platser (bet. 1995/96:BoU1).

Det har gått en relativt lång tid sedan Plan- och

byggutredningen lämnade sitt förslag om lagstiftning

med krav på att hinder för tillgänglighet och

användbarhet som är enkla att åtgärda skulle vara

åtgärdade före år 2000 i befintliga publika lokaler

och på befintliga allmänna platser (SOU 1994:36).

Utskottet har tidigare uttalat sig för en skyndsam

handläggning av frågorna om tillgänglighet i den

offentliga miljön, vilket riksdagen på förslag av

utskottet givit regeringen till känna. Liksom

socialutskottet har bostadsutskottet förklarat sig

inte vara främmande för att överväga lagstiftning på

området (jfr bet. 1997/98:BoU5 och 1997/98:SoU6).

Regeringen är väl uppmärksammad på

tillgänglighetsfrågornas vikt. Relativt nyligen

behandlade regeringen frågorna i en skrivelse till

riksdagen om handikappolitiken (skr. 1996/97:120). I

den regeringsförklaring statsministern lämnade vid

inledningen av årets riksmöte den 6 oktober 1998

nämndes frågor om funktionshinder bland de

prioriterade. Särskilt angavs att tillgängligheten

till offentliga lokaler och kollektivtrafik skall

förbättras. Inom Regeringskansliet pågår nu arbetet

med en nationell handlingsplan för

handikapppolitiken. Handlingsplanen skall ställa upp

långsiktiga mål för politiken, innehålla förslag på

alla områden och också omfatta

tillgänglighetsfrågorna. Planen kan förväntas ligga

på riksdagens bord kommande höst.

Utskottet anser sig ha skäl att utgå från att

frågorna om tillgänglighet kommer att ägnas god

uppmärksamhet i den kommande nationella

handlingsplanen och att riksdagen som en del av

denna plan kommer att tillställas förslag till

förbättringar bl.a. när det gäller att enkelt

åtgärdade hinder för tillgänglighet och användbarhet

i den offentliga miljön skall bli avlägsnade. Det

finns alltså skäl att avvakta med ett närmare

ställningstagande till de förslag som lagts fram i

motionerna. Mot bakgrund av vad som nu sagts

avstyrker utskottet motionerna 1998/99:Bo208 (v)

yrkande 13, 1998/99:

So455 (c) yrkandena 3 och 4, 1998/99:So465 (fp)

yrkandena 14 och 15, 1998/99:So376 (kd) yrkande 13,

1998/99:Bo208 (v) yrkande 14, 1998/99:

Bo237 (kd) yrkande 5, 1998/99:Bo518 (m) samt

1998/99:So212 (fp) yrkande 2 om ökad tillgänglighet.

Barnsäkerhet i byggnader

Riksdagen gjorde på bostadsutskottets förslag ett

tillkännagivande om barnsäkerhet i byggnader våren

1997 (1996/97:BoU12). Enligt utskottet borde frågan

ges fortsatt hög prioritet och särskild vikt läggas

på informationsinsatser. Utskottet ansåg det viktigt

att de erfarenheter som vunnits om barnsäkerhet i

byggnader gavs stor spridning och att det var

angeläget att alla berörda gavs information om vilka

krav som följde av gällande regler, men också om vad

som kunde åstadkommas med enkla medel på frivillig

väg. Informationsinsatserna borde enligt utskottet

samordnas mellan olika myndigheter, organisationer

och företag som har ett särskilt ansvar för

barnsäkerhetsfrågorna.

Regeringen redovisar i propositionen de åtgärder

för ökad barnsäkerhet i byggnader som vidtagits

sedan riksdagen gjorde sitt tillkännagivande. En

skärpning av Boverkets byggregler har genomförts

avseende balkongräcken och balkonginglasningar.

Boverket har också tillsammans med andra berörda

parter arbetat för att aktivt sprida information

till myndigheter och allmänheten. Genom de

redovisade åtgärderna anser regeringen att syftet

med riksdagens tillkännagivande om barnsäkerhet

uppnåtts.

I Vänsterpartiets partimotion 1998/99:Bo208 från

allmänna motionstiden tas frågan om barnsäkerhet i

byggnader upp. Motionärerna framhåller att de krav

som finns i byggreglerna inte omfattar hus som är

byggda före år 1973 eller ombyggda före år 1976. I

motionens yrkande 12 föreslås därför att

lagstiftningen på området ses över, speciellt med

avseende på vilka krav som bör ställas för dessa

bostäder.

Bostadsutskottet anser att frågan om barnsäkerhet i

byggnader är av sådan vikt att den bör vara föremål

för kontinuerlig uppmärksamhet. Som framgått ovan

har utskottet också tagit initiativ till

informationsinsatser på området. Det får förutsättas

att berörda myndigheter även fortsättningsvis aktivt

verkar för att kunskapen om hur olycksfall kan

förebyggas ges en vid spridning.

Vad gäller motionsförslaget om en översyn av kraven

på barnsäkerhet i äldre bostäder har utskottet

noterat att Barnombudsmannen i sin årsrapport till

regeringen nyligen tagit upp frågan och förordat en

ändring av Boverkets byggregler. Rapporten kommer nu

att beredas inom Regeringskansliet. Regeringen är

således uppmärksammad på den fråga som tas upp i

motion 1998/99:Bo208 (v) yrkande 12. Ett

tillkännagivande kan därför inte nu anses vara

nödvändigt. Yrkandet avstyrks.

Brandvarnare

Riksdagen gjorde våren 1997 på bostadsutskottets

förslag även ett tillkännagivande om behovet av

brandvarnare (bet. 1996/97:BoU12). Utskottet

konstaterade i detta sammanhang att krav på

brandvarnare i samband med ny- och tillbyggnad var

under införande. Utskottet underströk emellertid

att informationsåtgärder vad gäller behovet av

brandvarnare i det befintliga bostadsbeståndet borde

komma till stånd.

I propositionen (s. 43-44) redovisas de

regeländringar och informations-insatser som

vidtagits sedan år 1997. I dag gäller enligt

byggreglerna att nya bostadshus skall förses med med

"anordning för tidig upptäckt av brand samt

utrymningslarm" . Boverket och andra myndigheter och

organisationer har genomfört informationsinsatser

vad gäller befintliga bostäder. Regeringen anser att

syftet med tillkännagivandet därmed är uppnått.

Enligt motion 1998/99:Bo517 (s) har inte genomförda

informationskampanjer givit tillräckligt resultat i

det befintliga bostadsbeståndet. Fortfarande saknar

en stor andel av bostadsbeståndet brandvarnare.

Motionären föreslår därför att krav på obligatorisk

brandvarnare i alla bostäder lagregleras.

En rätt installerad och fungerande brandvarnare har

i många fall bidragit till att rädda både liv och

egendom. Utskottet delar vad som i motionen anförts

om värdet av att installera brandvarnare i våra

bostäder. Undersökningar visar också att

brandvarnare har installerats i betydande

utsträckning. Omkring 75 % av hushållen beräknas ha

brandvarnare. Andelen är väsentligt högre i småhus

än i flerbostadshus.

Utskottet har tidigare uttalat att även om

brandvarnare har installerats i betydande delar av

bostadsbeståndet är detta inte tillräckligt.

Utskottets ställningstagande i denna del står fast.

Vikten av att alla hem och lokaler där människor

vistas utrustas med brandvarnare kan enligt

utskottets mening inte nog betonas. Det skärpta krav

som genom byggreglerna numera ställs på brandvarnare

vid ny- och tillbyggnad är ett uttryck för denna

uppfattning.

Arbetet med att öka användningen av brandvarnare

bör således fortsätta. I detta arbete kan såväl

myndigheter, försäkringsbolag som andra berörda

parter göra aktiva insatser. Utskottet är emellertid

inte för sin del berett att föreslå en ändring av

byggnadslagstiftningen som innebär att det ställs

lagkrav på brandvarnare även i äldre bostäder.

Motion 1998/99:Bo517 (s) avstyrks således.

Övriga frågor om egenskapskrav

I två motioner diskuteras de krav som ställs i

byggnadslagstiftningen på bostadsutformningen i

fråga om studentbostäder. Motionärerna anser att de

studentbostäder som byggs i dag ofta överträffar de

bostäder som redan finns på högskoleorten vad gäller

rumsstorlek, standard och tillgång till faciliteter.

Mot denna bakgrund föreslås i Centerpartiets

partimotion 1998/99:Ub453 yrkande 19 och i motion

1998/99:Bo213 (c) yrkande 1 att enklare regler

införs för byggande av studentbostäder.

Enligt Boverkets byggregler kan de allmänt gällande

kraven på nybyggda bostäder enligt PBL och BVL

delvis frångås vad gäller särskilda boendeformer för

studerande och ungdomar. För sådana boendeformer

får, för en mindre grupp boende, delar av enskilda

lägenheters utrymmen och utrustning sammanföras till

gemensamma utrymmen. De gemensamma utrymmena skall

vara så stora och välutrustade att de utgör fullgod

kompensation för inskränkningarna i den enskilda

lägenhetens standard.

Bostadsutskottet är inte på de grunder som anförs i

de aktuella motionerna berett att förorda någon

förändring av gällande byggregler för

studentbostäder. Motionerna 1998/99:Ub453 (c)

yrkande 19 och 1998/99:Bo213 (c) yrkande 1 avstyrks

således.

Användningen av modern informationsteknik bör

enligt Vänsterpartiets partimotion 1998/99:T803

yrkande 13 underlättas genom att ett krav införs om

att alla nybyggda bostäder skall förberedas för IT.

Motsvarande yrkande om förberedelser för IT

framfördes även föregående år. Utskottet anförde då

(bet. 1997/98:BoU4 s. 23):

Modern teknik bl.a. i form av IT har kommit att bli

ett viktigt inslag i vår tillvaro. Det kan

naturligtvis finnas anledning att vidta åtgärder för

att på olika sätt göra den lätt tillgänglig också i

våra hem. Utskottet är dock inte berett att förorda

att det ställs krav på att förberedelser för IT

skall göras vid all nybyggnation. Genom den snabba

utvecklingen på IT-området torde det vara svårt att

i dag förutse vilka eventuella behov av särskilda

installationer m.m. som i framtiden kan komma att

erfordras för att tekniken skall kunna utnyttjas

fullt ut. De anordningar som i dag behövs för att

använda t.ex. en hemdator och för att söka

information på Internet, dvs. eluttag och telefon-

anslutning, torde så gott som undantagslöst finnas i

nybyggda bostäder.

Utskottet vidhåller sin bedömning. Motion

1998/99:T803 (v) yrkande 13 avstyrks således.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lydelsen av 4 § BVL

att riksdagen med bifall till regeringens förslag antar som

bilaga 1 till detta betänkande fogat lagförslag

i motsvarande del och avslår motionerna

1998/99:Bo1 yrkande 1 och 1998/99:Bo6 yrkande 4,

res. 1 (v, kd)

2. beträffande krav på befintliga hissar

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo3 och 1998/99:Bo4,

res. 2 (fp)

3. beträffande 2 a och 21 §§ BVL

att riksdagen med bifall till regeringens förslag antar som

bilaga 1 till detta betänkande fogat lagförslag

i motsvarande delar,

4. beträffande ändringar i övrigt i BVL och

PBL

att riksdagen med bifall till regeringens

förslag antar som bilaga 1 till detta betänkande

fogat lagförslag i motsvarande delar,

5. beträffande förslag till lag om ändring i

miljöbalken

att riksdagen med bifall till regeringens

förslag antar som bilaga 1 till detta betänkande

fogat lagförslag i motsvarande del,

6. beträffande överlämnande av vissa ärenden

till domstol

att riksdagen med anledning av regeringens

förslag antar utskottets som bilaga 2 till detta

betänkande fogade lagförslag,

7. beträffande den kommunala

förköpslagen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag antar som

bilaga 1 till detta betänkande fogat lagförslag

i motsvarande del samt avslår motion 1998/99:Bo2

yrkande 3,

res. 3 (m)

8. beträffande översyn av

funktionskontrollen av ventilationssystem

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo509 yrkande 5,

res. 4 (v)

9. beträffande ventilationskontroll i en-

och tvåbostadshus

att riksdagen godkänner regeringens förslag samt avslår

motionerna 1998/99:Bo1 yrkande 2, 1998/99:Bo5

yrkandena 1 och 2 samt 1998/99:Bo6 yrkande 2,

res. 5 (v, mp)

res. 6 (kd, fp)

10. beträffande kontroll av imkanaler

att riksdagen avslår motion 1998/99:N326 yrkande 16,

11. beträffande förändringsbehovet i

tillsyns- och kontrollsystemet

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo1

yrkande 3, 1998/99:Bo2 yrkande 1 och

1998/99:Bo6 yrkande 5,

res. 7 (m, c)

res. 8 (v)

res. 9 (kd)

12. beträffande länsstyrelsens prövning av

kraven enligt PBL

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo2 yrkande 2,

res. 10 (m, c, fp)

13. beträffande miljöanpassat byggande och

boende

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo5 yrkande 3,

1998/99:

Bo237 yrkande 7, 1998/99:Bo509 yrkande 7,

1998/99:MJ749 yrkande 3 samt 1998/99:So379

yrkande 5,

res. 11 (v, kd, c, mp)

14. beträffande ett program för

allergisanering

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So374 yrkande 4,

1998/99:

So375 yrkande 1 och 1998/99:Ub246 yrkande 15,

res. 12 (kd, c)

15. beträffande Agenda 21-arbetet

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo507 yrkande 8,

res. 13 (c)

16. beträffande deklaration av bostäder

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo509 yrkande 4,

1998/99:

MJ779 yrkande 6 och 1998/99:So374 yrkande 5,

res. 14 (v, mp)

res. 15 (fp)

17. beträffande ökat kretsloppstänkande

avseende byggnadsverk och byggmaterial

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo509 yrkandena 1 och 8,

det senare i motsvarande del,

res. 16 (v)

18. beträffande byggproduktdirektivets

tillämpning

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo6 yrkande 1,

res. 17 (kd)

19. beträffande ett utökat typgodkännande

av byggmaterial

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo513,

20. beträffande tillämpningen av

produktvalsprincipen avseende kemiska

produkter

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo509 yrkande 8 i

motsvarande del,

res. 18 (v)

21. beträffande byggmaterial och allergier

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo6 yrkande 3 och

1998/99:

So374 yrkande 8,

res. 19 (kd)

22. beträffande kretsloppsanpassning av

va-system

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo507 yrkande 4,

1998/99:

MJ520 yrkande 3 och 1998/99:MJ802 yrkande 6,

res. 20 (kd, c, fp, mp)

23. beträffande mobiltelefonantenner

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo514 och

1998/99:Bo519,

24. beträffande bullerstörningar

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo506,

1998/99:Bo516 och 1998/99:MJ779 yrkande 3,

25. beträffande tillgänglighet

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo208 yrkandena 13

och 14, 1998/99:Bo237 yrkande 5, 1998/99:Bo518,

1998/99:So212 yrkande 2, 1998/99:So376 yrkande

13, 1998/99:So455 yrkandena 3 och 4 samt

1998/99:So465 yrkandena 14 och 15,

res. 21 (v, kd, c, fp,

mp)

26. beträffande barnsäkerhet i byggnader

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo208 yrkande 12,

res. 22 (v, kd, c, fp,

mp)

27. beträffande brandvarnare

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo517,

28. beträffande byggregler för

studentbostäder

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo213

yrkande 1 och 1998/99:Ub453 yrkande 19,

res. 23 (c)

29. beträffande förberedelser för IT

att riksdagen avslår motion 1998/99:T803 yrkande 13.

Stockholm den 29 april 1999

På bostadsutskottets vägnar

Lennart Nilsson

I beslutet har deltagit: Lennart Nilsson (s), Lilian

Virgin (s), Owe Hellberg (v), Ulf Björklund (kd),

Sten Andersson (m), Carina Moberg (s), Inga Berggren

(m), Anders Ygeman (s), Siw Wittgren-Ahl (s), Sten

Lundström (v), Ulla-Britt Hagström (kd), Carl-Erik

Skårman (m), Helena Hillar Rosenqvist (mp), Rigmor

Ahlstedt (c), Yvonne Ångström (fp), Carina Adolfsson

(s) och Ewa Thalén Finné (m).

Reservationer

1. Lydelsen av 4 § BVL (mom. 1)

Owe Hellberg (v), Ulf Björklund (kd), Sten Lundström

(v) och Ulla-Britt Hagström (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8

börjar med "Utskottet förstår" och slutar med "4 §

BVL" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det anledning att

uppmärksamma den reglering av kraven på hissar och

andra byggprodukter som följer av regeringens

förslag till lydelse av 4 §. Lagrådet har med

anledning av att förslaget remitterats dit uttalat

att om man, som synes högst rimligt, vill införa

krav om handikappanpassning av byggprodukter, bör en

hänvisning också till punkt 8 i 2 § första stycket

föras in i 4 §. Lagrådet uppmärksammade i detta

sammanhang frågan om en hänvisning också bör ske

till punkterna 7 och 9 samma lagrum. Det undandrog

sig dock Lagrådets bedömning, om man redan nu kunde

hänvisa också till dessa båda punkter. Enligt

utskottets mening finns skäl till närmare

överväganden av om inte hänvisningen i 4 § bör ske

till samtliga punkter i 2 § första stycket. Det

förefaller nämligen mer logiskt att samtliga de krav

som BVL ställer på byggnadsverket också ställs på

byggprodukter. Ytterligare ett skäl till att dessa

överväganden behöver göras är att utformningen av 2

och 4 §§ lätt bibringar regeltolkaren uppfattningen

att några krav inte kan ställas när det gäller en

byggprodukts lämplighet i de avseenden som behandlas

i 2 § första stycket 7-9. Vad utskottet nu anfört

talar för att utformningen av 4 § bör ändras.

Utskottet anser emellertid att det inte finns ett

tillräckligt underlag för riksdagen att nu fatta

beslut i frågan. Frågan behöver således bli föremål

för närmare överväganden. För samma slutsats talar

också att en översyn kan ge anledning till andra

förändringar av lagstiftningen. Översynen bör

ankomma på regeringen som bör återkomma till

riksdagen med de förslag som detta arbete ger

anledning till. Mot bakgrund av det initiativ som

utskottet nu tar bör regeringens förslag till

lagändring genomföras. Riksdagen bör med anledning

av motionerna 1998/99:Bo1 (v) yrkande 1 och

1998/99:Bo6 (kd) yrkande 4 ge regeringen till känna

vad utskottet anfört och anta regeringens förslag i

fråga om lydelsen av 4 § BVL.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande lydelsen av 4 § BVL

att riksdagen bifaller regeringens förslag och antar som

bilaga 1 till detta betänkande fogat lagförslag

i motsvarande del samt med anledning av

motionerna 1998/99:Bo1 yrkande 1 och 1998/99:Bo6

yrkande 4 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

2. Krav på befintliga hissar (mom. 2)

Yvonne Ångström (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9

börjar med "Det kan" och slutar med "befintliga

hissar" bort ha följande lydelse:

Det kan noteras att det inte finns någon formell

skyldighet att genomföra alla de åtgärder som följer

av rekommendationerna. Det primära bör i stället

rimligen vara att uppnå det syfte som

rekommendationerna ger uttryck för, bl.a. ökad

säkerhet. Det kan anses naturligt att vid de

överväganden som skall göras i dessa frågor ta

intryck både av de EG-regler som gäller nya hissar

och de krav som ställs på ett byggnadsverk med stöd

av 2 § första stycket 8. Dessa ger uttryck för den

vikt som skall tillmätas tillgänglighetsaspekterna.

Det lär finnas tekniska förutsättningar för att

kraven på tillgänglighet och säkerhet inte skall

behöva komma i konflikt med varandra. Kraven på

hissar bör således utformas så att tillgängligheten

och användbarheten inte försämras. Enligt utskottets

mening är dessa aspekter beträffande det befintliga

beståndet av hissar en så viktig fråga att det är

påkallat med ett särskilt tillkännagivande.

Riksdagen bör således med anledning motionerna

1998/99:Bo4 (fp) yrkandena 1 och 2 samt 1998/99:Bo3

(s) ge regeringen till känna vad utskottet anfört om

krav på befintliga hissar.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande krav på befintliga hissar

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo3 och

1998/99:

Bo4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Den kommunala förköpslagen (mom. 7)

Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik

Skårman (m) och Ewa Thalén Finné (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet har" och slutar med "kommunala

förköpslagen" bort ha följande lydelse:

Enligt bostadsutskottets uppfattning bör den

kommunala förköpsrätten avskaffas. Det främsta

skälet till detta ställningstagande är att

förköpsrätten inte fyller någon funktion i den

kommunala markplaneringen. Det är även av vikt att

framhålla att förköpsrätten gör att enskilda

markägare hamnar i en orimligt svag position i

förhållande till kommunerna. Detta skall ses mot

bakgrund av att det kommunala planmonopolet,

expropriationslagen och överlägsna ekonomiska och

personella resurser ger kommunerna en mycket stark

maktställning. Ett avskaffande av den kommunala

förköpsrätten skulle bidra till en sundare

fastighetsmarknad. Vidare kan det ifrågasättas om

det är rimligt att spendera skattemedel på en

kommunalisering av mark för bebyggelse samtidigt som

resurserna inte förslår att tillgodose mer angelägna

kommunala verksamheter. Regeringen bör snarast

förelägga riksdagen förslag om nödvändig

lagstiftning för avskaffande av den kommunala

förköpsrätten. Vad utskottet nu med anledning av

motion 1998/99:Bo2 (m) yrkande 3 anfört om den

kommunala förköpslagen bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande den kommunala förköpslagen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo2 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. Översyn av funktionskontrollen av

ventilationssystem (mom. 8)

Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "De hittillsvarande" och på s. 12 slutar

med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:

De omfattande problemen med inomhusmiljön i

bostäder och andra byggnader är en av vår tids

viktigast miljö- och hälsofrågor. Grundproblemen är

att felaktiga byggmaterial har använts och att

byggmetoderna lett till att fukt byggts in i husen.

För det framtida byggandet är det därför nödvändigt

att skapa tydligare regler som utgår från den

kunskap om miljövänlig byggteknik som finns i dag.

Den största frågan är emellertid hur vi skall komma

till rätta med de problem som redan finns inbygga i

en stor del av dagens byggnadsbestånd. Omfattande

insatser krävs för att byta ut det felaktiga

byggmaterialet och torka ut fukten. Det krävs också

en fungerande ventilation för att vädra bort fukt

och hälsovådliga emissioner. Det är i detta

sammanhang som den obligatoriska

ventilationskontrollen har en mycket viktig uppgift.

Under de senaste årtiondena har komplicerade och

ofta dåligt fungerande ventilationssystem kommit

till utbredd användning. Dessa system finns dessutom

i stor utsträckning i samma byggnader som har

problem med fukt och emissioner. Systemen kräver

omfattande underhåll och tillsyn. De krav på

återkommande kontroll som tillämpats sedan år 1993

har visat på mycket omfattande brister på detta

område. Problemet är dessutom att många

fastighetsägare inte rättar sig efter de

bestämmelser som finns om besiktningsintervall m.m.

Kommunernas tillsynsfunktion har i många fall visat

sig vara bristfällig. Inte sällan har kommunerna

också i egenskap av fastighetsägare brustit i

efterlevanden av kraven på besiktning.

Även om vissa tecken tyder på att kraven om

funktionskontroll av ventilationssystem i dag följs

något bättre än under de första åren är situationen

fortfarande inte acceptabel. Utskottet ställer sig

mot denna bakgrund bakom förslaget i motion

1998/99:Bo509 (v) yrkande 5 om att bestämmelserna i

förordningen om funktionskontroll av

ventilationssystem bör ses över och skärpas i olika

avseenden. Vad utskottet anfört i denna fråga bör

riksdagen med anledning av motionen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande översyn av funktionskontrollen

av ventilationssystem

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo509 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

5. Ventilationskontroll i en- och

tvåbostadshus (mom. 9)

Owe Hellberg (v), Sten Lundström (v) och Helena

Hillar Rosenqvist (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Såväl Byggkvalitetsutredningen" och på

s. 13 slutar med "yrkande 2 avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Bostadsutskottet kan inte finna att regeringen

redovisar några hållbara argument för sitt förslag

om att avskaffa kravet på ventilationskontroll i

småhusen. Regeringen hänvisar endast till det

egenintresse som dessa fastighetsägare anses ha av

att ventilationen fungerar. Utskottet menar

emellertid att en fungerande ventilation i alla

byggnader är av samhällsintresse mot bakgrund av den

stora betydelse som frågan har både för folkhälsan

och för energikonsumtionen. Dåligt fungerande

ventilation bidrar till de ökande problemen med

allergier. Inte minst ansvaret för den uppväxande

generationen gör att kravet på en

ventilationskontroll i småhusen vart nionde år bör

upprätthållas tills vidare.

Utskottet kan också konstatera att regeringen

lägger fram sitt förslag trots att det i dag helt

saknas kunskap om hur det hittillsvarande kravet på

ventilationskontroll i småhusen har efterlevts och

vilka resultaten blivit av genomförda besiktningar.

Boverkets uppföljningar har inte omfattat småhusen.

Det är av största vikt att fakta nu tas fram för att

det nuvarande kontrollobligatoriet skall kunna

utvärderas och för att behovet av eventuella

ytterligare åtgärder skall kunna övervägas.

Bostadsutskottet föreslår med hänvisning till de

aktuella v- och mp-motionerna samt det ovan anförda

att regeringens förslag om att undanta en- och

tvåbostadshusen från kravet på ventilationskontroll

avvisas. Regeringen bör vidare anmodas att ta fram

ett faktaunderlag om den hittillsvarande kontrollen

i dessa hus och vid behov återkomma till riksdagen

med förslag om ytterligare åtgärder för att

förbättra ventilationen.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av

motionerna 1998/99:Bo1 (v) yrkande 1 samt

1998/99:Bo5 (mp) yrkandena 1 och 2 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Regeringsförslaget avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande ventilationskontroll i en- och

tvåbostadshus

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo1 yrkande

2 och 1998/99:Bo5 yrkandena 1 och 2 samt med

avslag på regeringens förslag och motion

1998/99:Bo6 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Ventilationskontroll i en- och

tvåbostadshus (mom. 9)

Ulf Björklund (kd), Ulla-Britt Hagström (kd) och

Yvonne Ångström (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Såväl Byggkvalitetsutredningen" och på

s. 13 slutar med "yrkande 2 avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utskottet kan dela regeringens bedömning att

småhusägare bör ha både ett egenintresse av och ett

ansvar för att den egna bostaden inte är

hälsovådlig. För att småhusägarna skall kunna ta

detta ansvar krävs emellertid att de har tillräcklig

kunskap om vilka krav på ventilationen som bör

uppfyllas för att inte hälsorisker skall uppstå.

Mycket tyder på att dessa kunskaper i dag är

bristfälliga. Olika undersökningar visar också att

småhusen ofta har långt sämre ventilation än vad de

utformats för.

Bostadsutskottet anser mot denna bakgrund att en

informationskampanj om ventilation särskilt riktad

mot småhusägarna är en förutsättning för att

reglerna om återkommande ventilationskontroll skall

kunna ändras i enlighet med regeringens förslag. Som

föreslås i kd-motionen bör Boverket,

Konsumentverket, Socialstyrelsen och

Byggforskningsrådet ges ett gemensamt uppdrag att

utforma och genomföra en sådan kampanj.

Riksdagen bör med anledning av regeringens förslag

och motion 1998/99:Bo6 (kd) yrkande 2 som sin mening

ge regeringen till känna vad utskottet ovan anfört.

Motionerna 1998/99:Bo1 (v) yrkande 2 samt 1998/99:

Bo5 (mp) yrkandena 1 och 2 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande ventilationskontroll i en- och

tvåbostadshus

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion

1998/99:Bo6 yrkande 2 samt med avslag på

motionerna 1998/99:Bo1 yrkande 2 och 1998/99:Bo5

yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

7. Förändringsbehovet i tillsyns- och

kontrollsystemet (mom. 11)

Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik

Skårman (m), Rigmor Ahlstedt (c) och Ewa Thalén

Finné (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Motionärerna menar" och på s. 16 slutar

med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening borde regeringen vid sina

överväganden om förändringsbehovet i tillsyns- och

kontrollsystemet ha tagit fasta på de samstämmiga

synpunkter som redovisats om branschens syn på bl.a.

beteckningen kvalitetsansvarig. Denna beteckning har

uppenbarligen skapat en viss oklarhet när det gäller

vad den kvalitetsansvarige egentligen ansvarar för.

Beteckningen kvalitetsansvarig antyder således ett

ansvar som går långt utöver de krav som ställs i

lagtexten. Enligt PBL omfattar den

kvalitetsansvariges ansvar snarast vissa definierade

kontrolluppgifter. Ansvaret för den egentliga

kvalitetssäkringen åvilar däremot byggherren.

Bostadsutskottet har vid tidigare överväganden i

frågan om beteckningen kvalitetsansvarig gjort

bedömningen att även om det i sak kan vara befogat

att byta beteckning skulle det medföra vissa

praktiska problem. Utskottet menar emellertid nu att

branschens begäran om ett byte av beteckningen i

syfte att undanröja de oklarheter som finns måste

tillmätas stor tyngd. Beteckningen kvalitetsansvarig

bör således bytas mot kontrollansvarig. Regeringen

bör överväga om denna ändring bör föranleda

ytterligare förtydliganden av lagtexten och därefter

snarast återkomma till riksdagen med förslag i

frågan.

Vad ovan anförts med anledning av motion

1998/99:Bo2 (m) yrkande 1 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande förändringsbehovet i tillsyns-

och kontrollsystemet

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo2 yrkande 1

och med avslag på motionerna 1998/99:Bo1 yrkande

3 och 1998/99:Bo6 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Förändringsbehovet i tillsyns- och

kontrollsystemet (mom. 11)

Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Bostadsutskottet kan" och på s. 16

slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:

Boverket redovisade efter ett omfattande

utredningsarbete år 1997 ett antal förslag till

regeringen om hur tillsyns- och kontrollsystemet

enligt PBL kan förbättras och bli mera effektivt.

Efter två års beredningsarbete inom

Regeringskansliet har nu regeringens

ställningstagande i frågan redovisats. Utskottet kan

konstatera att regeringen bara tycks ha övervägt de

förslag som gäller möjligheterna att förenkla

hanteringen av de enklare byggprojekten. I denna

fråga anser utskottet liksom regeringen att goda

förutsättningar finns att förenkla hanteringen redan

inom ramen för dagens regelsystem. Regeringens

ställningstagande i övriga frågor står emellertid

inte att finna i propositionen. Boverkets förslag

avseende bl.a. den kvalitetsansvariges roll, krav på

slutanmälan och utökad bygglovplikt för särskilt

värdefulla byggnader lämnas helt utan kommentar.

Utskottet finner denna handläggning anmärkningsvärd

särskilt mot bakgrund av de oroande tecken som finns

på att byggnadslagstiftningens krav efterlevs allt

sämre. Boverket har således kunnat konstatera att

brister finns i det nybyggda bostadsbeståndet både

vad gäller tillgängligheten för funktionshindrade

och lägenheternas användbarhet i övrigt. Klyftorna

mellan bostäder med hög och låg kvalitet har också

ökat under senare år.

Särskilt frågan om innebörden av den

kvalitetsansvariges uppgifter i byggprocessen finns

det skäl att skyndsamt överväga. Med dagens

ansvarsfördelning kan det ifrågasättas om

beteckningen kvalitetsansvarig är rättvisande. Det

bör därför övervägas om den kvalitetsansvariges

uppgifter bör utvidgas till att tydligare omfatta

även projekterings- och kvalitetssäkringsarbetet.

Regeringen bör uppmanas att skyndsamt överväga denna

fråga och de förslag som Boverket lagt fram i övrigt

samt att därefter återkomma med förslag om

förändringar av gällade regler.

Vad utskottet ovan anfört om förändringsbehovet i

tillsyns- och kontrollsystemet med anledning av

motion 1998/99:Bo1 (v) yrkande 3 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna. Detta innebär

även att vad som i motionerna 1998/99:Bo2 (m)

yrkande 1 och 1998/99:Bo6 (kd) yrkande 5 förordats i

frågan kommer att kunna beaktas vid regeringens

överväganden.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande förändringsbehovet i tillsyns-

och kontrollsystemet

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo1 yrkande

3, 1998/99:Bo2 yrkande 1 och 1998/99:Bo6 yrkande

5 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

9. Förändringsbehovet i tillsyns- och

kontrollsystemet (mom. 11)

Ulf Björklund (kd) och Ulla-Britt Hagström (kd)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Bostadsutskottet kan" och på s. 16

slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet delar inte regeringens bedömning

att det inte föreligger några förändringsbehov i det

nuvarande tillsyns- och kontrollsystemet enligt PBL.

Starka skäl talar tvärtom för att systemet bör

revideras i vissa avseenden. Särskilt angeläget är

det att se över systemet vad gäller kraven på

kvalitetssäkring. Tidspressen i dagens byggprojekt

gör ofta att tidsplanen prioriteras före de krav som

bör ställas från kvalitets- och miljösynpunkt. Det

är därför angeläget att finna former för att den

långsiktiga kvaliteten hos den färdiga byggnaden

skall tillmätas större tyngd.

En fråga som är viktig att uppmärksamma i detta

sammanhang är den roll som tilldelats den

kvalitetsansvarige. I dagsläget råder viss oklarhet

över vilket ansvar den kvalitetsansvarige har för

byggprojektet. Det förhållandet att det redan finns

en "kvalitetsansvarig" har ibland lett till att

intresset hos vissa byggherrar att exempelvis anlita

sakkunniga konsulter i olika kvalitetsfrågor

minskat. Utskottet anser att det i de förordade

övervägandena bl.a. bör prövas att utvidga den

kvalitetsansvariges uppgifter till att omfatta hela

byggprojektet, från projektering till färdig

byggnad.

Det bör ankomma på regeringen att ytterligare se

över tillsyns- och kontrollsystemet i bl.a. de

avseenden som utskottet ovan tagit upp och därefter

återkomma till riksdagen i frågan. Vad utskottet nu

med anslutning till förslaget i motion 1998/99:Bo6

(kd) yrkande 5 anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna. Detta innebär även att vad

som i motionerna 1998/99:Bo1 (v) yrkande 3 och

1998/99:Bo2 (m) yrkande 1 förordats i frågan kan

ansett vara tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande förändringsbehovet i tillsyns-

och kontrollsystemet

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo1 yrkande

3, 1998/99:Bo2 yrkande 1 och 1998/99:Bo6 yrkande

5 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

10. Länsstyrelsens prövning av kraven

enligt PBL (mom. 12)

Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik

Skårman (m), Rigmor Ahlstedt (c), Yvonne Ångström

(fp) och Ewa Thalén Finné (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Bostadsutskottet kan" och slutar med

"yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet vill erinra om att en av de

bärande tankarna när det nuvarande

bostadssubventionssystemet utformades var att ta

bort den detaljreglering som tillämpats i tidigare

system. Tanken var också att länsstyrelsen inte

skulle göra någon självständig prövning av om ett

byggprojekt uppfyllde kraven i

byggnadslagstiftningen. Kraven skulle anses vara

tillgodosedda om bygglov hade givits. Därigenom

kunde en onödig och kostnadsdrivande dubbelkontroll

undvikas.

Utskottet kan nu konstatera att de förändringar som

regeringen genomförde i förordningen om statlig

bostadsbyggnadssubvention år 1995 lett fram till att

den förenklade handläggningen i subventionsärenden

inte längre tillämpas. Länsstyrelserna gör i dag en

självständig prövning av om kraven enligt PBL är

uppfyllda oberoende av den tillsyns- och

kontrollprocess som sker i annan ordning. Detta har

i ett flertal fall lett fram till att de besked som

en byggherre fått av kommunen vid exempelvis

byggsamråden kunnat kullkastas genom länsstyrelsens

prövning i ett senare skede av byggprocessen. Inte

sällan har länsstyrelserna dessutom gjort sig till

talesman för en betydligt restriktivare tolkning av

bestämmelserna i PBL och BVL än vad kommunernas

bedömning i motsvarande fråga inneburit.

Den beskrivna ordningen har skapat stor osäkerhet

om vilka krav och bedömningar som en byggherre

egentligen har att rätta sig efter. Det bör därför

övervägas hur en förenkling kan genomföras av

prövningen av om ett bostadsbyggnadsprojekt

uppfyller kraven i PBL. Utgångspunkten för denna

översyn bör vara att flera myndigheter inte skall

behöva göra bedömningar i samma fråga. Regeringen

bör ges i uppdrag att efter sina överväganden

återkomma med förslag om förenklingar av dagens

regler.

Riksdagen bör med anledning av det anförda och

motion 1998/99:Bo2 (m) yrkande 2 som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande länsstyrelsens prövning av

kraven enligt PBL

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo2 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

11. Miljöanpassat byggande och boende

(mom. 13)

Owe Hellberg (v), Ulf Björklund (kd), Sten Lundström

(v), Ulla-Britt Hagström (kd), Helena Hillar

Rosenqvist (mp) och Rigmor Ahlstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19

börjar med "Utskottet kan" och på s. 20 slutar med

"yrkande 5 avslås" bort ha följande lydelse:

Redan år 1995 gjorde en bred riksdagsmajoritet på

förslag av bostadsutskottet (bet. 1994/95:BoU18) tre

tillkännagivanden som alla avsåg insatser för att få

till stånd ett miljöanpassat byggande och boende.

Tillkännagivandena avsåg ett miljö- och hälsoriktigt

byggande och boende, återanvändning och återvinning

i byggandet samt elöverkänslighet. Till grund för

utskottets och riksdagens ställningstagande låg

bl.a. en strävan att ersätta det dittillsvarande

synsättet på byggande och boende som två av varandra

oberoende delar i en byggnads livscykel med ett nytt

betraktelsesätt där hela processen från planering

till brukande ses som ett integrerat förlopp. I en

sådan syn ligger naturligtvis också att det måste

finnas ett starkt samband mellan en byggnads

effekter på miljön i ett långsiktigt perspektiv och

dess hälsoeffekter på dem som brukar den. Utskottet

har också noterat att denna helhetssyn nu vunnit

insteg hos alltfler aktörer på bygg- och

bostadsmarknaden. Det är naturligtvis glädjande i

sig. Samtidigt tvingas utskottet konstatera att det

fortfarande finns en lång väg att gå när det gäller

att till fullo föra ut denna helhetssyn i praktisk

tillämpning.

Med anledning av riksdagens tillkännagivanden gav

regeringen Boverket i uppdrag att föreslå lämpliga

åtgärder i fråga om förbättring av inomhusmiljön

m.m. Boverkets arbete har resulterat i en lång rad

rapporter varav flertalet givits ut i serien Bygg

för hälsa och miljö. Enligt utskottets mening ger

rapporterna underlag för ställningstagande i en lång

rad frågor som skulle kunna föra arbetet med att få

till stånd ett miljö- och hälsoriktigt byggande

framåt. Trots detta avstår regeringen från att i

propositionen lägga fram några förslag på området.

Regeringen nöjer sig med att uttala att den

uppmärksamt följer dessa frågor och att den vid

behov avser att återkomma till riksdagen. Enligt

utskottets mening är detta inte tillräckligt. Även

om naturligtvis aktörerna på byggmarknaden likaväl

som fastighetsägare och boende har ett ansvar för

att våra bostäder inte förbrukar mer av våra

resurser än nödvändigt och att bostäderna är

hälsosamma att bo i är det inte rimligt att tänka

sig att de ensamma skall ta detta ansvar. Även

samhället måste naturligtvis på olika sätt verka för

att vi når fram till ett miljö- och hälsoriktigt

byggande och boende som kommer alla till del.

Vad som nu erfordras är förslag om konkreta

åtgärder som grundas bl.a. på de kunskaper som

vunnits genom Boverkets arbete. Förslag till

åtgärder med denna inriktning förs också fram i

motioner (kd), (v), (mp) och (c). I enlighet med

förslagen i motionerna bör det sålunda uppdras åt

regeringen att skyndsamt för riksdagen redovisa

överväganden och förslag till åtgärder avseende

bl.a.

- definitionen av en ekologisk byggnad,

-

- ekologisk anpassning av va-systemen,

-

- klargörande av ansvarsfrågan vad gäller

återanvänt byggnadsmaterial,

-

- ökade miljökrav vid ny- och ombyggnad,

-

- miljö- och hälsovärdering av

byggmaterial,

-

- användningen av förnyelsebar energi i

byggnader,

-

- effektivisering av energianvändningen i

byggnader samt

-

- åtgärder för att minimera riskerna med

elöverkänslighet.

-

Mot bakgrund av det kunskapsunderlag som redan nu

finns tillgängligt bl.a. genom Boverkets

utredningsarbete bör det vara möjligt för regeringen

att redan under det kommande riksmötet förelägga

riksdagen förslag med den nu förordade inriktningen.

Vad utskottet med anslutning till motionerna

1998/99:Bo5 (mp) yrkande 3, 1998/99:Bo237 (kd)

yrkande 7, 1998/99:Bo509 (v) yrkande 7, 1998/99:

MJ749 (c) yrkande 3 samt 1998/99:So379 (kd) yrkande

5 anfört om åtgärder för ett miljö- och hälsoriktigt

byggande bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha

följande lydelse:

13. beträffande miljöanpassat byggande och

boende

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo5 yrkande

3, 1998/99:Bo237 yrkande 7, 1998/99:Bo509

yrkande 7, 1998/99:MJ749 yrkande 3 samt

1998/99:So379 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Ett program för allergisanering

(mom. 14)

Ulf Björklund (kd), Ulla-Britt Hagström (kd) och

Rigmor Ahlstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "I budgetpropositionen" och slutar med

"yrkande 15 avstyrks således" bort ha följande

lydelse:

Problemen med allergier av olika slag har ökat

under en rad av år. Det är snart fler människor i

Sverige som lider av någon form av allergi än som

inte gör det. Det växande folkhälsoproblem som

allergierna därmed utgör måste på olika sätt

åtgärdas. Det är därför nödvändigt att vidta snabba

och effektiva åtgärder på en rad områden. Ett av de

områden som måste prioriteras är inomhusmiljön.

Trots att problemen i vår inomhusmiljö är väl kända

sedan länge finns det fortfarande ett stort antal

bostäder, skolor, daghem och andra offentliga

lokaler där inomhusmiljön är så undermålig att den

ger upphov till mer eller mindre allvarliga besvär

för dem som vistas där. Särskilt oroande är det att

lokaler där våra barn vistas, som skolor och daghem,

uppvisar brister som orsakar hälsoproblem.

De åtgärder som enligt utskottets mening måste till

omfattar allt från ganska enkla insatser som

förbättrade städrutiner till mer långtgående ingrepp

som ombyggnad av ventilationssystem och andra

byggnadstekniska åtgärder. Vad som erfordras är

alltså ett helhetsgrepp där kvaliteten i

inomhusmiljön sätts främst och där alla insatser

samordnas för att bästa möjliga resultat skall nås.

När det gäller skolor och daghem har i första hand

kommunerna som fastighetsägare ansvar för att de

lokaler som de upplåter svarar mot högt ställda krav

på en god miljö. Det är sålunda primärt en kommunal

uppgift att svara för att skolor, daghem och

fritidshem har en hälsosam inomhusmiljö. Samtidigt

har många kommuner i dag en ansträngd ekonomi som

gör att insatser för inomhusmiljön kan komma att gå

ut över andra angelägna kommunala uppgifter. Det

finns enligt utskottets mening därför anledning att

stödja kommunerna i deras fortsatta arbete med att

få till stånd en sanering av de dåliga

inomhusmiljöer som fortfarande finns kvar. Som

framhålls i motionerna (kd) och (mp) kan det

åstadkommas genom ett program för allergisanering

som omfattar dels information om lämpliga åtgärder

m.m., dels särskilda medel till kommunala insatser

för att förbättra inomhusmiljön.

Vad utskottet nu med anslutning till förslagen i

motionerna 1998/99:So374 (kd) yrkande 4,

1998/99:So375 (mp) yrkande 1 samt 1998/99:Ub246 (kd)

yrkande 15 anfört om ett program för allergisanering

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande ett program för

allergisanering

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So374

yrkande 4, 1998/99:So375 yrkande 1 och

1998/99:Ub246 yrkande 15 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Agenda 21-arbetet (mom. 15)

Rigmor Ahlstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "Bostadsutskottet instämmer" och slutar

med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:

De krav som vi i dag ställer på en god livsmiljö

som är långsiktigt hållbar är krav som vuxit fram

underifrån, dvs. de har först kommit till uttryck

hos enskilda eller grupper av människor runt om i

vårt samhälle. När kraven så småningom resulterat i

lagregler och handlingsprogram har dessa i sin tur

haft en förankring och acceptans som gjort att de

snabbt fått genomslag. De goda krafter som på detta

sätt bidragit till att föra utvecklingen på

miljöområdet framåt måste tas till vara även i

fortsättningen. Det innebär att det fortsatta

miljöarbetet måste ha sin bas på den lokala nivån.

Först då ges möjlighet för såväl stad som landsbygd

att utvecklas utifrån sina förutsättningar.

Med den utgångspunkt för den fortsatta utvecklingen

på miljöområdet som utskottet förordat ovan är det

naturligt att också det fortsatta arbetet med

Agenda 21 decentraliseras. Det innebär att arbetet i

första hand bör ske på lokal nivå så att det lokala

engagemanget och kunskaperna om miljösituationen på

orten tas till vara. Utgångspunkten bör sålunda vara

att Agenda 21-arbetet skall drivas lokalt med

deltagande inte bara av kommunala företrädare utan

framför allt av enskilda, organisationer och

företag. Utgångspunkten skall sålunda vara att ta

fram lösningar och förhållningssätt som har sin

grund i lokala förhållanden. Det fordrar i sin tur

att arbetet inte styrs av centralt givna direktiv

utan att utrymme ges för lokala initiativ. Genom en

sådan ordning skapas också förutsättningar för alla

kommuner att, oavsett storlek, delta i Agenda 21-

arbetet på lika villkor genom att det är de egna

behoven och resurserna som kommer att vara styrande.

Vad utskottet nu med anslutning till motion

1998/99:Bo507 (c) yrkande 8 anfört om Agenda 21-

arbetet bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande Agenda 21-arbetet

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo507 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

14. Deklaration av bostäder (mom. 16)

Owe Hellberg (v), Sten Lundström (v) och Helena

Hillar Rosenqvist (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22

börjar med "På bostadsutskottets" och slutar med

"detta skäl" bort ha följande lydelse:

Det är angeläget att genom olika åtgärder påskynda

utvecklingen mot miljöanpassade bostäder som inte

riskerar de boendes hälsa och leder fram till att

allergiproblemen breder ut sig. För att stimulera

efterfrågan av miljöanpassade och energisnåla

bostäder bör ett system för deklaration av bostäder

utvecklas som tar upp såväl miljö- och

energibedömningar som andra kvalitetsaspekter.

Risker ur allergi- och överkänslighetssynpunkt bör

särskilt uppmärksammas.

Bostadsutskottet anser att resultatet av det arbete

som under de senaste åren bedrivits vid Boverket med

att ta fram förslag till system för miljö- och

kvalitetsdeklarationer nu snarast bör komma till

praktisk tillämpning. Boverket har slutredovisat

sitt arbete för regeringen under år 1998. Regeringen

bör skyndsamt ta ställning till det beslutsunderlag

som Boverket redovisat. Målsättningen bör vara att

fastställa en tidsplan för införandet av ett

deklarationssystem. Utgångspunkten bör vara att ett

system skall kunna komma till praktisk tillämpning

redan inom några få år.

Det är i sammanhanget angeläget att understryka

vikten av att det miljö- och

kvalitetsvärderingssystem för bostäder som tas fram

verkligen utgår från en helhetssyn på

miljöanpassningen och energianvändningen samt ett

livscykelsperspektiv för byggnaden och de använda

byggmaterialen. En utgångspunkt för systemet måste

också vara att enhetliga och enkla värderingsmetoder

ligger till grund för bedömningen. Syftet bör

således vara att undvika att ett flertal olika

konkurrerande system utvecklas. Målsättningen bör

sammanfattningsvis vara att konsumenterna inom en

snar framtid skall få tillgång till ett informativt

och enhetligt system för miljö- och

kvalitetsdeklaration av bostäder.

Vad utskottet anfört ovan med anledning av motion

1998/99:Bo509 (v) yrkande 4 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Detta innebär att

även vad som förordats i motion 1998/99:So374 (kd)

om miljöklassning och i motion 1998/99:MJ779 (fp) om

ljudklassning av bostäder får anses vara

tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande deklaration av bostäder

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo509

yrkande 4, 1998/99:MJ779 yrkande 6 och

1998/99:So374 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Deklaration av bostäder (mom. 16)

Yvonne Ångström (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22

börjar med "Bostadsutskottet anser" och slutar med

"detta skäl" bort ha följande lydelse:

En fråga som enligt utskottets mening bör ägnas

stor uppmärksamhet i arbetet med att ta fram ett

system för deklaration av bostäder är bostadens

ljudegenskaper. Regeringen bör särskilt uppmärksamma

denna fråga i sina överväganden inför de förslag om

deklaration av bostäder som skall lämnas till

riksdagen under det kommande riksmötet.

Utskottet vill i frågan hänvisa till förslagen om

ljudklassning av bostäder i motion 1998/99:MJ779

(fp). En svensk standard för ljudklassning av

bostäder har nyligen arbetats fram. Det innebär att

de grundläggande förutsättningarna för att få till

stånd en enhetlig ljudklassning av våra bostäder nu

föreligger. I en situation där det finns anledning

att på alla sätt verka för en bättre ljudmiljö i

såväl boendet som i samhället i dess helhet är det

enligt utskottets mening befogat att, som

motionärerna föreslår, arbeta med målet att en så

stor andel av det svenska bostadsbeståndet som

möjligt blir ljudklassat. En mer omfattande

ljudklassning kan främst genomföras för

nyproducerade bostäder. Ett första steg i arbetet

med att klassificera även det befintliga

bostadsbeståndet bör avse utomhusbullret.

Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i

motion 1998/99:MJ779 (fp) yrkande 6 anfört om en

ljudklassning av bostadsbeståndet bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna. Övriga

motionsförslag om deklaration av bostäder avstyrks i

avvaktan på regeringens förslag i frågan.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande deklaration av bostäder

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ779 yrkande 6

samt med avslag på motionerna 1998/99:Bo509

yrkande 4 och 1998/99:So374 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

16. Ökat kretsloppstänkande avseende

byggnadsverk och byggmaterial (mom. 17)

Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22

börjar med "Boverkets uppdrag" och på s. 23 slutar

med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Principen om ekologiskt kretslopp bör garanteras

ett effektivt genomslag i de

författningsbestämmelser som gäller byggnadsverk och

byggprodukter. Lagstiftningen är i dag alltför svag

och otydlig på dessa punkter. I 2 § första stycket 9

BVL ställs krav på byggnadsverket endast när det

gäller hushållningen med vatten och avfall.

Lagregeln måste därför kompletteras med krav på

resurshushållning och en ekologiskt hållbar

kretsloppstillämpning. Med denna förändring uppnås

bl.a. att de växtnäringsämnen som produceras i våra

bostäder blir tillvaratagna och att det ställs krav

på sopsorteringssystem. Ett krav på ekologisk

kretsloppshushållning bör också finnas med bland

lagstiftningens direkta krav på en byggprodukt (4 §

BVL). Härigenom skulle säkerställas bl.a. att endast

sådana byggmaterial används som är energieffektiva,

återvinningsbara och ofarliga för hälsan. De av

utskottet förordade förändringarna ligger väl i

linje med senare tids lagstiftning inom

miljöområdet. Det gäller både de förändringar som

genomförts i PBL med syfte att miljöhänsynen skall

öka (se bet. 1995/96:BoU1) och den nya miljöbalken.

Enligt utskottets mening bör regeringen återkomma

till riksdagen med de förslag till lagändringar som

är nödvändiga för att de av utskottet efterlysta

kraven skall kunna ställas på ett effektivt sätt.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av

motion 1998/99:Bo509 (v) yrkandena 1 och 8, det

senare yrkandet i motsvarande del, ger regeringen

till känna vad utskottet anfört om ökat

kretsloppstänkande avseende byggnadsverk och

byggmaterial.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha

följande lydelse:

17. beträffande ökat kretsloppstänkande

avseende byggnadsverk och byggmaterial

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo509 yrkandena

1 och 8, det senare i motsvarande del, som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

17. Byggproduktdirektivets tillämpning

(mom. 18)

Ulf Björklund (kd) och Ulla-Britt Hagström (kd)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Den praktiska" och slutar med

"byggproduktdirektivets tillämpning" bort ha

följande lydelse:

Byggproduktdirektivet förutsätter i sin tillämpning

en konkretisering av de väsentliga kraven. Det kan

behövas klasser för olika prestationsnivåer och krav

som är beroende av skillnader i bl.a. klimat,

tradition och säkerhetsnivå. Nivåer och klasser

finns dock inte med i direktivet.

Tillämpningsdokumenten är således, såsom regeringen

framhållit, otillräckliga för harmonisering av

medlemsländernas krav. Mot bakgrund av de svåra

konsekvenser ett ohälsosamt boende för med sig,

bl.a. i form av ökande allergier, brådskar det att

få till stånd en effektiv kontroll av byggprodukter.

Det är därför angeläget att arbetet med

tillämpningsföreskrifter påskyndas. Enligt

utskottets mening bör riksdagen vid dessa

förhållanden ge regeringen i uppdrag att återkomma

till riksdagen med en plan för hur arbetet med

tillämpningsföreskrifterna till

byggproduktdirektivet skall kunna påskyndas med

avseende på hygien, hälsa och säkerhet. Vad

utskottet nu med anledning av motion 1998/99:Bo6

(kd) yrkande 1 anfört om byggproduktdirektivets

tillämpning bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande byggproduktdirektivets

tillämpning

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo6

yrkande 1 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

18. Tillämpningen av produktvalsprincipen

avseende kemiska produkter (mom. 20)

Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "Lagen om" och slutar med "kemiska

produkter" bort ha följande lydelse:

Lagen om kemiska produkter har inarbetats i

miljöbalken (MB). Balkens allmänna hänsynsregler

omfattar bl.a. den i motionen omtalade

substitutionsprincipen eller produktvalsprincipen

som den också benämns (2 kap. 6 § MB). Enligt denna

skall man inte använda eller sälja sådana kemiska

produkter som kan befaras medföra risker för

människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas

med produkter som kan antas vara mindre farliga.

Motsvarande krav gäller i fråga om varor som

innehåller eller har behandlats med en kemisk

produkt. I miljöbalkspropositionen (prop.

1997/98:45) gör regeringen bedömningen att kommunen

kommer att få en avgörande roll i arbetet att

förverkliga miljöbalkens mål. Miljöbalkens regler

har nyligen trätt i kraft och nu pågår en

vidareutveckling av miljöpolitiken, se bl.a.

proposition 1997/98:145 Svenska miljömål. Mot denna

bakgrund är det därför av stor vikt att nu se till

att regelsystemet får en tillämpning som är så

stram som möjligt. Detta är speciellt betydelsefullt

i fråga om kemiska produkter med hänsyn till de

stora och i mångt och mycket svåröverblickbara

risker som är förenade med deras användning.

Kommunerna måste uppmärksammas på sin betydelsefulla

roll i detta sammanhang och de instrument som

lagstiftningen innehåller. Substitutionsprincipen

måste effektivt tillämpas vid all byggnation och ges

uppmärksamhet särskilt i de samråd som kommunerna

håller med entreprenörer och byggherrar. Boverket

bör lämpligen ges ett uppdrag som omfattar de

berörda frågeställningarna. Det bör ankomma på

regeringen att se till att så sker. Med anledning av

motion 1998/99:Bo509 (v) yrkande 8 i motsvarande del

bör riksdagen ge regeringen till känna vad utskottet

anfört om tillämpningen av produktvalsprincipen

avseende kemiska produkter.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha

följande lydelse:

20. beträffande tillämpningen av

produktvalsprincipen avseende kemiska produkter

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo509 yrkande 8

i motsvarande del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

19. Byggmaterial och allergier m.m.

(mom. 21)

Ulf Björklund (kd) och Ulla-Britt Hagström (kd)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "Det är" och på s. 25 slutar med "bör

avstyrkas" bort ha följande lydelse:

Allergier och annan överkänslighet är ett växande

problem. Det är därför betydelsefullt med forskning

och utveckling när det gäller att ta fram

mätstandarder och system för produktmärkning av

byggprodukter med en klar målinriktning i dessa

avseenden. Härvidlag måste också andra miljöfaktorer

uppmärksammas. Enligt utskottet är samordningen av

forskningen med de möjligheter till prioritering

denna ger av största vikt. Byggforskningsrådets roll

i detta sammanhang bör utvecklas och rådet bör

tilldelas sådana medel att en omfattande och

effektiv forskning i dess regi kan äga rum. Enligt

utskottets mening bör regeringen i nästa års budget

föreslå ökat stöd för forskningsinsatser med

inriktning på sambandet mellan byggprodukter och

andra miljöfaktorer å ena sidan samt allergier och

annan överkänslighet å andra sidan.

Byggforskningsrådet bör också stimulera forskning

med betydelse för utvecklingen av mätstandarder och

system för produktmärkning. Ventilationens betydelse

måste också uppmärksammas. Den av utskottet

förordade forskningen är också viktig när det gäller

att bestämma vilka krav som skall ställas vid

tillverkning och import av bygg- och

inredningsmaterial. Redan nu kan konstateras att det

bör kunna ställas stränga krav på råvaror,

tillsatser och emissioner. Kraven i dessa avseenden

bör grundläggas genom en allmän hälsobedömning där

allergikernas och de i övrigt överkänsligas

situation ges ökad och nödvändig uppmärksamhet.

Regeringen bör initiera ett övergripande arbete med

dessa frågor. Det är nödvändigt att detta bedrivs

med inriktning också på det regelsystem som gäller

inom EU. Regeringen bör således verka för att EU:s

regler får den skärpa som behövs för allergiker och

andra överkänsliga skall kunna leva utan att deras

bostäder gör dem dåliga. Med anledning av motionerna

1998/99:So374 (kd) yrkande 8 och 1998/99:Bo6 (kd)

yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna vad utskottet anfört om byggmaterial och

allergier m.m.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha

följande lydelse:

21. beträffande byggmaterial och allergier

m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo6 yrkande

3 och 1998/99:So374 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Kretsloppsanpassning av va-system

(mom. 22)

Ulf Björklund (kd), Ulla-Britt Hagström (kd), Helena

Hillar Rosenqvist (mp), Rigmor Ahlstedt (c) och

Yvonne Ångström (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25

börjar med "Bostadsutskottet vill" och på s. 26

slutar med "avstyrks således" bort ha följande

lydelse:

I arbetet med att ställa om samhällsutvecklingen i

en mer ekologisk riktning har frågor om

vattenanvändning och avloppslösningar en central

betydelse. I dag använder vi vatten av

livsmedelskvalitet till att transportera fekalier

och urin till stora reningsanläggningar.

Näringsämnena går sedan ut i havet eller i sjöar där

de bidrar till övergödning. Dagens lösningar för

vattenanvändning och avlopp är i grunden

felkonstruerade. Det är därför nödvändigt att

tillämpa en kretsloppsbaserad syn på dessa frågor. I

ett fungerande kretsloppssamhälle måste systemen som

skapas för produktion av dricksvatten och

avloppsvatten också präglas av en helhetssyn.

Lineära lösningar där samhällsansvaret i allt

väsentligt ofta upphör i och med att den mer eller

mindre renade slutprodukten släpps ut i en naturlig

recipient måste undvikas.

Under senare år har det på flera håll i landet

gjorts lyckade försök med toalettsystem som

separerar urin och fekalier och på så sätt

underlättar kretsloppsanpassningen. Intresset för

denna typ av lösningar har också visat sig vara

stort. I dag finns utvecklad teknik för

kretsloppsanpassade va-system för mindre

bebyggelsegrupper. Det återstår dock en hel del

utvecklingsarbete innan en storskalig introduktion i

stadsmiljöer kan påbörjas. Det är mot denna bakgrund

angeläget att staten kan stödja ett arbete med

utveckling och introduktion av kretsloppsanpassade

va-system på flera olika nivåer. En kraftansamling

bör således ske vad gäller såväl forskning och

systemutveckling som stöd till introduktion av

färdigutvecklade kretsloppsbaserade lösningar i

större skala. En struktur måste också byggas upp för

att klara uppsamling, transport, behandling och

nyttogörande av toalettavfallet. Såväl

administrativa som ekonomiska styrmedel bör kunna

komma till användning i syfte att främja användande

av kretsloppsbaserade lösningar.

Utskottet finner det synnerligen angeläget att det

intresse som i dag finns för kretsloppsanpassning av

va-systemen kan tas till vara och att det

utvecklingsarbete som pågår inte stannar upp.

Naturvårdsverket har förra året slutrapporterat ett

projekt benämnt Systemanalys VA där frågor om bl.a.

styrmedel och bedömningsverktyg för en introduktion

av nya avloppslösningar tagits upp. Utskottet anser

att verket tillsammans med övriga berörda

myndigheter bör få i uppdrag att fortsätta detta

arbete med inriktning på att kretsloppsanpassade

system snarast skall komma till användning i

nyproduktionen och att en successiv övergång till

sådana system skall ske i den övriga bebyggelsen.

Särskild vikt bör läggas vid att även system som är

användbara i tätbebyggelse utvecklas och kommer till

praktisk användning.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av

motionerna 1998/99:Bo507 (c) yrkande 4,

1998/99:MJ520 (kd) yrkande 3 och 1998/99:MJ802 (mp)

yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha

följande lydelse:

22. beträffande kretsloppsanpassning av va-

system

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo507

yrkande 4, 1998/99:MJ520 yrkande 3 och

1998/99:MJ802 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Tillgänglighet (mom. 25)

Owe Hellberg (v), Ulf Björklund (kd), Sten Lundström

(v), Ulla-Britt Hagström (kd), Helena Hillar

Rosenqvist (mp), Rigmor Ahlstedt (c) och Yvonne

Ångström (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "Det har" och slutar med "ökad

tillgänglighet" bort ha följande lydelse:

Regeringen får anses väl uppmärksammad på den vikt

riksdagen tillmäter tillgänglighetsfrågorna. Inom

Regeringskansliet pågår nu arbetet med en nationell

handlingsplan för handikappolitiken. Handlingsplanen

skall ställa upp långsiktiga mål för politiken och

innehålla förslag på alla områden samt också omfatta

tillgänglighetsfrågorna. Planen kan förväntas ligga

på riksdagens bord kommande höst. Det har gått lång

tid sedan Plan- och byggutredningen lämnade sitt

förslag om lagstiftning med krav på att hinder för

tillgänglighet och användbarhet som är enkla att

åtgärda skulle vara åtgärdade före år 2000 i

befintliga publika lokaler och på befintliga

allmänna platser (SOU 1994:36). Något förslag med

krav på att enkelt åtgärdade hinder i den offentliga

miljön skall avlägsnas har regeringen emellertid

inte presenterat för riksdagen. Utskottet har

tidigare uttalat sig för en skyndsam handläggning av

frågorna om tillgänglighet i den offentliga miljön,

vilket riksdagen på förslag av utskottet givit

regeringen till känna. Tillkännagivandet omfattade

att regeringen skulle återkomma till riksdagen med

förslag till förbättringar av tillgängligheten i

befintliga offentliga lokaler och på allmänna

platser. Det gällde åtgärder som enkelt - och därmed

inte sällan utan stora kostnader - kan genomföras.

Tillkännagivandet omfattade också regeringens

överväganden vad gäller de krav som skall ställas

vid nybyggnad och ändring av allmänna platser och

områden för andra anläggningar än byggnader samt om

ytterligare krav bör ställas på befintliga

offentliga lokaler och allmänna platser (bet.

1995/96:BoU1). Det kan här också erinras om att

både socialutskottet och bostadsutskottet förklarat

sig inte vara främmande för att överväga

lagstiftning i fråga om tillgänglighet (jfr bet.

1997/98:BoU5 och 1997/98:

SoU6).

Utskottet anser att det nu är tid att ställa ökade

krav på att lätt åtgärdade hinder för tillgänglighet

och användbarhet blir avlägsnade i offentliga

lokaler och på allmänna platser. Regeringen bör som

en del av den handlingsplan den förbereder till

riksdagen återkomma med de förslag till lagändringar

som behövs för att dessa krav skall bli

förverkligade. Regeringen bör också som en del av

handlingsplanen för riksdagen redovisa sina

överväganden när det gäller de krav som i övrigt bör

skärpas för att en ökad tillgänglig och användbarhet

skall uppnås i den bebyggda miljön, bl.a. i linje

med vad som föreslås i vissa av de i detta

betänkande behandlade motionerna. Med anledning av

motionerna 1998/99:Bo208 (v) yrkande 13,

1998/99:So455 (c) yrkandena 3 och 4, 1998/99:So465

(fp) yrkandena 14 och 15, 1998/99:So376 (kd) yrkande

13, 1998/99:Bo208 (v) yrkande 14, 1998/99:Bo237 (kd)

yrkande 5, 1998/99:Bo518 (m) samt 1998/99:So212 (fp)

yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna vad utskottet anfört om ökad

tillgänglighet.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha

följande lydelse:

25. beträffande tillgänglighet

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo208

yrkandena 13 och 14, 1998/99:Bo237 yrkande 5,

1998/99:Bo518, 1998/99:So212 yrkande 2,

1998/99:So376 yrkande 13, 1998/99:So455

yrkandena 3 och 4 samt 1998/99:So465 yrkandena

14 och 15 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

22. Barnsäkerhet i byggnader (mom. 26)

Owe Hellberg (v), Ulf Björklund (kd), Sten Lundström

(v), Ulla-Britt Hagström (kd), Helena Hillar

Rosenqvist (mp), Rigmor Ahlstedt (c) och Yvonne

Ångström (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31

börjar med "Bostadsutskottet anser" och slutar med

"Yrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:

Regler som syftar till att förhindra barnolycksfall

infördes i byggnadslagstiftningen för nybyggda hus

år 1973 och för ombyggnader år 1976. Det innebär med

stor sannolikt att bl.a. större delen av

miljonprogrammets bostäder inte från början försetts

med sådan utrustning. Även om vissa kompletteringar

i efterhand kan ha gjorts i delar av det äldre

bostadsbeståndet finns det förmodligen ett mycket

stort antal lägenheter i områden med en hög andel

barnfamiljer som helt saknar säkerhetsutrustning.

De undersökningar som Barnombudsmannen (BO) gjort

av barnolycksfall utgör en sorglig bekräftelse på

detta förhållande. BO:s senaste undersökning av

olyckor där barn fallit ut från fönster och

balkonger är baserad på incidenter som inträffat

mellan åren 1994 och 1998. Totalt 23 olyckor med

barn under sju år har studerats. I två av fallen har

barnet omkommit. Nästan alla dessa olyckor har

inträffat i hus byggda före år 1973. BO konstaterar

att många av olyckorna hade kunnat undvikas om krav

på säkerhetsanordningar funnits även för dessa

årgångar av hus. I den årsrapport som BO nyligen

överlämnat till regeringen föreslås att

barnsäkerhetskraven i Boverkets byggregler även

skall gälla fastigheter byggda före år 1973.

Bostadsutskottet kan för sin del konstatera att det

inte är första gången de ansvariga myndigheterna

söker göra regeringen uppmärksam på att

barnsäkerhetsreglerna kan behöva kompletteras.

Förslag med denna innebörd har tidigare förts fram

av såväl Boverket, år 1993, som BO, år 1997.

Utskottet anser att de senaste rapporterna om

barnolycksfallen understryker behovet av att

regeringen nu agerar. Regeringen bör därför uppmanas

att skyndsamt se över lagstiftningen om barnsäkerhet

särskilt med inriktning på vilka krav som är möjliga

att ställa på äldre bostadsfastigheter. Ett underlag

för denna översyn kan hämtas i redan gjorda

undersökningar av bl.a. Boverket och BO. Det bör mot

denna bakgrund vara möjligt för regeringen att redan

under hösten 1999 återkomma till riksdagen i frågan.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion

1998/99:Bo208 (v) yrkande 12 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha

följande lydelse:

26. beträffande barnsäkerhet i byggnader

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo208 yrkande 12

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

23. Byggregler för studentbostäder

(mom. 28)

Rigmor Ahlstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32

börjar med "Enligt Boverkets" och slutar med

"avstyrks således" bort ha följande lydelse:

Bostadssituationen för studenter är i dagsläget

mycket problematisk på flera universitets- och

högskoleorter. Ett nytillskott av bostäder är

nödvändigt för att inte vissa studenter helt skall

tvingas avstå från studier eller ägna kraft och tid

åt att leta efter tillfälliga bostadslösningar.

Eftersom studenter är en heterogen grupp med olika

behov måste de nytillkommande studentbostäderna

också präglas av flexibilitet och mångfald. Såväl

kompletta bostadslägenheter med fullständig

utrustning som enklare alternativ bör kunna

erbjudas. Dagens byggregler tvingar emellertid fram

bostäder som vad gäller rumsstorlek, standard och

tillgång till faciliteter ofta vida överträffar de

bostäder som redan finns på högskoleorten. De

studenter som efterfrågar enkla och billiga bostäder

och som under studietiden är beredda att avstå från

delar av den utrustning som ingår i en fullständigt

utrustad lägenhet saknar därför alternativ.

Bostadsutskottet anser mot denna bakgrund att det

finns skäl att se över byggnadslagstiftningen och

förordningen om bostadsbyggnadssubvention vad gäller

de regler som tillämpas för studentbostäder.

Inriktningen på denna översyn bör vara att tillskapa

regler som ger utrymme för bostadslösningar som

tillgodoser olika behov och önskemål. Det bör

ankomma på regeringen att genomföra en sådan översyn

och därefter återkomma till riksdagen med förslag i

frågan.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av

motionerna 1998/99:Bo213 (c) yrkande 1 samt

1998/99:Ub453 (c) yrkande 19 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha

följande lydelse:

28. beträffande byggregler för studentbostäder

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo213

yrkande 1 och 1998/99:Ub453 yrkande 19 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

Särskilda yttranden

1. Funktionskontrollen av

ventilationssystem

Rigmor Ahlstedt (c) anför:

Funktionskontrollen av ventilationssystem har visat

på de stora brister i ventilationen som i dag finns

i våra bostäder, daghem, skolor och andra byggnader.

De riktigt stora problemen finns i de system med

mekanisk ventilation som vanligen använts under de

senaste årtiondena. Erfarenheterna från

funktionskontrollen bör därför leda till att den

kunskap om andra lösningar som har visat sig vara

effektivare, hälsosammare och mindre

kostnadskrävande än mekanisk ventilation kommer till

praktisk användning i betydligt större utsträckning

än i dag. Den traditionella självdragsventilationen

är en väl beprövad teknik som är fullt möjlig att

utveckla och anpassa efter dagens energi- och

komfortkrav. Jag har tidigare motionerat om behovet

av en regelöversyn för att underlätta utvecklingen

av självdragsventilationen och avser att återkomma i

denna fråga.

2. Deklaration av bostäder

Ulf Björklund (kd) och Ulla-Britt Hagström (kd)

anför:

Vi har i en motion föreslagit att möjligheterna att

införa ett system för miljö- och hälsoklassning av

byggnader bör övervägas. Regeringen har som framgår

av detta betänkande i dagarna redovisat att man för

närvarande bereder Boverkets rapport om deklaration

av bostäder och att man under det kommande riksmötet

återkommer till riksdagen i frågan. Vi förutsätter

att regeringen fullföljer sina avsikter i denna

fråga och har av detta skäl avstått från att

reservera oss till förmån för vårt motionsförslag.

3. Mobiltelefonantenner

Helena Hillar Rosenqvist (mp) anför:

Dagens situation med en okontrollerad utbyggnad av

mobiltelefonnäten är inte acceptabel. Det finns

alltför stora brister i kunskapen om hur den

elektromagnetiska strålningen från bl.a.

mobiltelefonsändare påverkar oss. Det är därför

nödvändigt att tillämpa försiktighetsprincipen tills

större klarhet kan nås om vilka hälsorisker som

föreligger. Miljöpartiet ställer sig självklart

bakom bostadsutskottets uttalande om att

försiktighet måste iakttas vid lokaliseringen av nya

mobiltelefonsändare. Som framgår av betänkandet

finns det behov av tydligare regler för

tillståndsprövningen av nya sändare och av ökade

forskningsinsatser. Mot bakgrund av att

miljöministern har utlovat åtgärder på dessa områden

avstår jag i dagsläget från att reservera mig till

förmån för mp-motionen i frågan. Jag förutsätter

emellertid att regeringen inom en snar framtid

återkommer till riksdagen med förslag på området.

4. Tillgänglighet

Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik

Skårman (m) och Ewa Thalén Finné (m) anför:

Regeringens politik kan på allt fler områden

beskrivas som en icke-politik. Visserligen inleds

och avslutas en hel del utvärderingar, översyner och

utredningar men därefter sker vanligen intet, eller

i vart fall mycket litet. Regeringens propositioner

är ofta innehållslösa. Även de funktionshindrade har

drabbats av regeringens handlingsförlamning. Enligt

vår mening behövs det nu inte fler utredningar utan

arbetet måste inriktas på att aktivt avhjälpa mindre

hinder i den offentliga miljön. Sådant som kan

avhjälpas med enkla ingrepp bör åtgärdas snabbt. I

de fall mer omfattande ombyggnader krävs för

handikappanpassning är det rimligt med en längre

övergångsperiod. Dessa ombyggnader bör läggas in i

de långsiktiga budgetarna och finansieras enligt

ansvars- och finansieringsprincipen, Varje ansvarig

myndighet liksom landstingen och kommunerna skall

upprätta planer som anger i vilken takt och på

vilket sätt tillgänglighetsproblemen skall lösas. Vi

förväntar oss konkreta resultat.

I propositionen intagna

lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen

(1994:847) om tekniska egenskapskrav på

byggnadsverk, m.m.

2 Förslag till lag om ändring i plan- och

bygglagen (1987:10)

3 Förslag till lag om ändring i miljöbalken

4 Förslag till lag om ändring i

förköpslagen (1967:868)

Utskottets lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen

(1998:811) om införande av miljöbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:811)

om införande av miljöbalken

dels att 23 § skall ha följande lydelse,

dels att det närmast efter 21 § skall införas en

ny paragraf, 21 a §, av följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

21 a §

---------------------------------------

I fråga om

ärenden som

handläggs hos

miljödomstolen

enligt 4 kap.

lagen (1987:12) om

hushållning med

naturresurser m.m.

tillämpas 14 §

miljöskyddslagen

(1969:387). Vad

som där sägs om

Koncessionsnämnden

skall i stället

gälla

miljödomstolen.

---------------------------------------

23 §

Äldre bestämmelser gäller i fråga om överklagande

och krav på prövningstillstånd, om

1. en dom eller ett beslut har meddelats före

miljöbalkens ikraftträdande, eller

2. en dom eller ett beslut har meddelats av en

allmän förvaltningsdomstol efter miljöbalkens

ikraftträdande.

Beslut som efter miljöbalkens ikraftträdande

meddelas av statlig förvaltningsmyndighet enligt

någon av de lagar som upphävs genom 2 § skall

överklagas till miljödomstol, om ett beslut i

motsvarande fråga enligt miljöbalken skall

överklagas till sådan domstol. Beslut som efter

ikraftträdandet meddelas av Koncessionsnämnden för

miljöskydd skall dock överklagas till

Miljööverdomstolen.

-----------------------------------------------------

Har före miljöbalkens Har före miljöbalkens

ikraft-trädande beslut i ikraft-trädande beslut i

ärende enligt någon av de ärende enligt någon av de

lagar som upphävs genom 2 lagar som upphävs genom 2

§ överklagats hos § överklagats hos

regeringen och har regeringen och har

ärendet vid miljöbalkens ärendet vid miljöbalkens

ikraftträdande ännu inte ikraftträdande ännu inte

avgjorts, får regeringen avgjorts, får regeringen

föreskriva eller i det föreskriva eller i det

enskilda ärendet besluta enskilda ärendet besluta

att överlämna ärendet för att överlämna ärendet för

prövning vid den prövning vid den

miljödomstol som är miljödomstol som är

behörig enligt 20 kap. 8 behörig eller till

§ miljöbalken. miljööverdomstolen.

-----------------------------------------------------

__________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.