Bet. 1998/99:FöU3

Försvarsutskottets betänkande

1998/99:FÖU03

Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i

fred

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1998/99

FöU3

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet vad regeringen i

skrivelse 1998/99:33 anfört om beredskapen mot svåra

påfrestningar på samhället i fred. Utskottet har

inget att erinra mot vad regeringen anfört i denna

fråga.

Utskottet föreslår att regeringens skrivelse läggs

till handlingarna.

I betänkandet behandlas nio motioner, som bl.a. rör

ledningsprinciper vid svåra påfrestningar, psyskiskt

omhändertagande av offer i samband med katastrofer

och inrättandet av en katastroffond.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga

motionsyrkanden. Till utskottets förslag har fogats

en reservation.

Skrivelsen

I skrivelsen (skr. 1998/99:33) lämnas den årliga

redovisningen avseende beredskapen mot svåra

påfrestningar på samhället i fred (prop. 1996/97:11,

bet. FöU5, rskr. 203).

Tyngdpunkten i redogörelsen ligger på svåra

påfrestningar inom områden där det enligt

proposition 1996/97:11 skall finnas en särskilt god

beredskap. Elberedskapsfrågorna redovisas särskilt

utförligt. Frågor om ledning och

informationsberedskap kommer att redovisas i

propositionen våren 1999 om 1999 års

säkerhetspolitiska kontrollstation.

Motionerna

Motion väckt med anledning av skrivelsen

1998/99:Fö1 av Anna Lilliehöök (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av förslag till

åtgärder för IT-säkerhet och beredskap för svåra

påfrestningar på samhället.

Motioner väckta under den allmänna

motionstiden 1998

1998/99:Fö401 av Björn Leivik och Elizabeth Nyström

(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att den med förtur vidtar

erforderliga åtgärder för att författningsmässigt

reglera ansvarsförhållanden avseende styrning,

planering och samordning vid kriser och olyckor i

det civila samhället vilka berör flera myndigheter,

organ och en eller flera kommuner i enlighet med vad

i motionen anförts.

1998/99:Fö403 av Torgny Danielsson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att

inrätta en nationell expertorganisation för

psykologiskt omhändertagande av offer för

katastrofer.

1998/99:Fö701 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

nödvändigheten av att alla medborgare kan nås av

larm i olika krissituationer.

1998/99:Fö702 av Chatrine Pålsson (kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att

inrätta en nationell expertorganisation för

psykologiskt omhändertagande av offer för

katastrofer.

1998/99:Fö703 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag till en

utredning om att inrätta en nationell

expertorganisation för psykologiskt omhändertagande

av offer för katastrofer enligt vad i motionen

anförts.

1998/99:Fö704 av Elizabeth Nyström och Björn Leivik

(m) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen

låter utreda frågan om att inrätta en katastroffond

i enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:Fö705 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppgift att se över formerna för att

upprätta en katastroffond.

1998/99:Fö706 av Ann-Kristine Johansson och Jarl

Lander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ersättning för skador i samband med översvämningar

efter reglerade vattendrag.

Utskottet

Svåra påfrestningar på samhället i fred

Regeringen

Regeringen anför bl.a. att det i propositionen

(prop. 1996/97:11) Beredskapen mot svåra

påfrestningar på samhället i fred uttalades en

ambition för en sådan beredskap. Bl.a. angavs att

det på vissa områden borde finnas en särskilt god

beredskap. Dessa områden var nedfall av radioaktiva

ämnen, svåra störningar i viktiga

infrastruktursystem (elförsörjning,

telekommunikationer, hälso- och sjukvårdens el- och

vattenförsörjning, radio och TV, försörjning med

vatten), översvämningar och dammbrott, massflykt av

asyl- och hjälpsökande till Sverige, allvarlig

smitta, terrorism, kemikalieolyckor och utsläpp av

farliga ämnen till sjöss m.m. samt störningar i

samhällsviktiga datasystem.

Enligt vad regeringen anförde i propositionen kunde

urvalet av områden komma att förändras. I skrivelsen

föreslår regeringen att två förändringar görs.

Området hälso- och sjukvårdens el- och

vattenförsörjning täcks in av områdena elförsörjning

och försörjning med vatten och bör därför utgå.

Vidare bör benämningen störningar i samhällsviktiga

datasystem ändras till IT-säkerhet.

Genom 1996 års totalförsvarsbeslut fastställdes att

totalförsvarets resurser skall utformas så att de

kan stärka samhällets samlade förmåga att förebygga

och hantera svåra påfrestningar i fred. I skrivelsen

redovisas att det i rapporten (Ds 1998:32)

Skyldigheter och befogenheter vid svåra

påfrestningar på samhället i fred diskuteras vad som

avses med en svår påfrestning på samhället i fred.

Enligt arbetsgruppen utgör en svår påfrestning inte

en enskild händelse i sig, exempelvis en olycka ett

sabotage osv., utan det är ett tillstånd som kan

uppstå när en eller flera händelser utvecklar sig

eller eskalerar till att omfatta flera delar av

samhället. Tillståndet är alltså av en sådan

omfattning att det uppstår allvarliga störningar i

viktiga samhällsfunktioner eller att det hotar

grundläggande värden av olika slag i samhället och

kräver att insatser från flera olika myndigheter och

organ samordnas för att kunna hantera situationen

och därmed begränsa konsekvenserna.

Regeringen har i allt väsentligt inget att invända

mot vad som här redovisats om arbetsgruppens

överväganden och förslag. Enligt regeringens

uppfattning finns det i dag inte något behov av en

mer preciserad definition av begreppet svår

påfrestning på samhället i fred.

När det talas om begreppet svåra påfrestningar på

samhället i fred i det följande skall det tolkas på

det allmänna sätt som här redovisats och omfatta de

områden för vilka det bör finnas en särskilt god

beredskap.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i

skrivelsen anfört om svåra påfrestningar på

samhället i fred.

Utskottet anser att regeringens årliga redovisning

av beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället

i fred ger riksdagen en värdefull information om

beredskapen på området.

Utskottet föreslår att regeringens skrivelse läggs

till handlingarna.

Allmänt om åtgärder

Regeringen

Regeringen anför bl.a. att beredskapen mot svåra

påfrestningar på samhället i fred grundas dels på

förebyggande åtgärder för att minimera riskerna för

att sådana händelser och tillstånd inträffar eller

för att begränsa konsekvenserna om de inträffar,

dels på åtgärder för att kunna hantera dem om de

inträffar.

Regeringen betonar i skrivelsen att åtgärderna inte

syftar till att enbart tillgodose de krav som ställs

på samhället i en så extrem situation som en svår

påfrestning. I stället är det i många fall fråga om

åtgärder som bidrar till en grundläggande robusthet

och flexibilitet inför olyckor och störningar i

samhället samt om en beredskap inför mer vardagliga

händelser.

Regeringen framhåller att viktiga åtgärder vidtas

också inom ramen för planeringen mot ännu extremare

situationer än en svår påfrestning på samhället i

fred, nämligen det civila försvarets planering mot

ett väpnat angrepp. Det är särskilt två områden,

enligt regeringen, som bör nämnas i detta

sammanhang. Det ena området avser den omfattande

verksamhet som bedrivs på områdena elförsörjning och

telekommunikationer och som medför att förmågan att

motstå även fredstida hot kraftigt förbättras. Det

andra området är ledning. De beredskapsförberedelser

i form av bl.a. övningar som vidtas inför ett väpnat

angrepp får positiva effekter för ledningförmågan

både vid väpnat angrepp och i fred. Regeringen

understryker här att det primära syftet med

planeringen avseende civila försvarsresurser är att

åstadkomma en tillräcklig förmåga inom det civila

området vid ett väpnat angrepp.

Beredskapen mot svåra fredstida påfrestningar kan

alltså på ett allmänt sätt sägas vara sammansatt av

åtgärder inför mer eller mindre vardagliga olyckor

och störningar, åtgärder som specifikt vidtas mot

svåra påfrestningar på samhället i fred och åtgärder

mot ett väpnat angrepp.

Generella förebyggande åtgärder

I skrivelsen redovisas vidare generella förebyggande

åtgärder för att minimera riskerna för att någonting

inträffar eller för att begränsa konsekvenserna.

Regeringen anför här bl.a. att förebyggande åtgärder

vidtas i stor utsträckning inom ramen för den

reguljära verksamhet som bedrivs inom olika

samhällssektorer. Vidare har civila försvarsresurser

i många fall stor betydelse för möjligheterna att

begränsa konsekvenserna av störningar. Detta gäller

särskilt på infrastrukturområdet. Frågor om

utvecklingen av de civila försvarsresurserna kommer

att behandlas i 1999 års säkerhetspolitiska

kontrollstation våren 1999.

Vissa slag av åtgärder är emellertid inte av någon

sektoriell natur. Detta gäller främst de aktiviteter

som syftar till att åstadkomma ett samhälle som

generellt sett är mindre sårbart mot störningar. I

det sammanhanget har inriktningen av

samhällsplaneringen i kommunerna särskilt stor

betydelse.

Boverket är den centrala förvaltningsmyndigheten

för frågor om byggd miljö och hushållning med

naturresurser, fysisk planering, byggande och

boende.

I enlighet med ett i juni 1997 lämnat

regeringsuppdrag har Boverket i samråd med Statens

räddningsverk m.fl. utarbetat rapporten Användningen

av riskanalyser och skyddsavstånd i den fysiska

planeringen. Rapporten är en sammanställning och

utvärdering av erfarenheter som gjorts beträffande

kommunernas och länsstyrelsernas användning av

riskanalyser och skyddsavstånd i den fysiska

planeringen.

Boverket har i enlighet med ett uppdrag i

regleringsbrevet för innevarande år lämnat en

redovisning av verkets förmåga att inom sitt

verksamhetsområde bidra till att begränsa riskerna

för och konsekvenserna av en svår påfrestning för

samhället i fred. Redovisningen tar upp en rad

pågående och avslutade projekt i ämnet, bl.a. ovan

nämnda rapport om riskanalyser och skyddsavstånd.

Boverket anser att beredskapen och förmågan att

bidra till att begränsa riskerna för och

konsekvenserna av en svår påfrestning för samhället

i fred inom verkets verksamhetsområde är mycket god.

Statens räddningsverk har under år 1998 på uppdrag

av regeringen redovisat en rapport med förslag till

inriktning av ett samlat handlingsprogram för ett

säkrare samhälle. Handlingsprogrammet avser primärt

olika slag av olyckor. Räddningsverket föreslår

bl.a. att arbetet med ett handlingsprogram skall

inledas med en kartläggning och utvärdering av

pågående samarbeten, tvärsektoriell

försöksverksamhet på lokal nivå samt utbildning för

den förebyggande verksamheten. Regeringen anser

bl.a. att det är lämpligt att inleda arbetet med ett

handlingsprogram för ett säkrare samhälle med de

typer av kartläggningar och utvärderingar som

Räddningsverket har föreslagit. Arbetet på central

nivå med ett handlingsprogram för ett säkrare

samhälle förutsätter en nära samverkan mellan de

centrala sektorsmyndigheterna.

Åtgärder för att kunna hantera händelser som

inträffar

I skrivelsen anför regeringen om åtgärder för att

kunna hantera händelser som inträffar bl.a. att

ledningsansvaret vid en svår påfrestning åvilar de

myndigheter som har ansvar för de sektorer som

drabbats. Den sektoriella ledningen stöds,

kompletteras och inriktas av de organ som har ett

områdesvist ansvar, dvs. regeringen som en del av

sitt totalansvar, länsstyrelserna/landstingen och

kommunerna. Kommuner och landsting har härutöver ett

självständigt ansvar på sina respektive områden.

I rapporten (Ds 1998:32) Skyldigheter och

befogenheter vid svåra påfrestningar på samhället i

fred har lämnats förslag på olika åtgärder för att

förbättra samhällets förmåga att hantera svåra

påfrestningar i fred. I rapporten föreslås att

skyldigheter och ansvar för myndigheter, kommuner

och landsting vid svåra påfrestningar

författningsregleras. Arbetsgruppen pekar på att det

i speciella fall - för att främst skydda och rädda

liv, egendom och miljö - kan bli aktuellt att även

ge regeringen eller berörd länsstyrelse rätt att

göra ingrepp i enskilds rätt, varför arbetsgruppen

föreslagit en sektorvis genomgång av varje

verksamhetsområde.

Enligt regeringens uppfattning har frågorna om

ledning avgörande betydelse för möjligheterna att

hantera en svår påfrestning på samhället i fred.

Regeringen kommer att redovisa sina överväganden i

dessa frågor i samband med behandlingen av

arbetsgruppens rapport i propositionen om den

säkerhetspolitiska kontrollstationen våren 1999.

Regeringen överväger att besluta om ändring av

länsstyrelseinstruktionen (1997:1258) som innebär

att länsstyrelserna blir skyldiga att ha en

beredskap och förmåga att hantera svåra

påfrestningar på samhället i fred.

En kategori av åtgärder riktar in sig på den

enskilda människans förmåga att förebygga och

begränsa konsekvenserna av olyckor. En bra förmåga i

detta avseende förbättrar självfallet även

människors möjligheter att klara olika slag av

störningar i samhällsfunktioner. Statens

räddningsverk har på regeringens uppdrag och i

samverkan med andra myndigheter och olika

organisationer tagit fram ett handlingsprogram som

syftar till att förbättra den enskilda människans

förmåga att agera på rätt sätt vid olyckor,

katastrofer och störningar i viktiga

infrastruktursystem. Programmet omfattar ett stort

antal utbildnings- och informationsåtgärder inom

områdena säkerhetsmedvetande, första hjälpen, hjärt-

och lungräddning, vattensäkerhet, brandskydd,

överlevnad och krisstöd. De grundläggande kunskaper

och färdigheter som behövs för en ökad säkerhet

skall ges i skolan och kompletteras och repeteras i

vuxen ålder. Regeringen anser att konkreta

utbildnings- och informationsaktiviteter av den typ

som programmet innehåller har stor betydelse för att

förbättra samhällets robusthet.

Regeringen framhåller också att

frivilligorganisationerna bör kunna ha en viktig

roll när det gäller att förbättra människors förmåga

att hantera olyckor och störningar i viktiga

samhällsfunktioner.

Motionen

I motion Fö401 (m) av Björn Leivik och Elizabeth

Nyström tas frågan upp om ansvar vid kriser och

olyckor. Motionärerna föreslår att regeringen med

förtur vidtar erforderliga åtgärder för att

författningsmässigt reglera ansvarsförhållanden

avseende styrning, planering och samordning vid

kriser och olyckor i det civila samhället vilka

berör flera myndigheter, organ och en eller flera

kommuner.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i

skrivelsen anfört om generella förebyggande åtgärder

eller åtgärder för att kunna hantera händelser som

inträffar. Utskottet vill dock i sammanhanget

påminna om utskottets tidigare uttalanden om

länsstyrelsens grundläggande uppgifter i

beredskapsplaneringen (bet. 1996/97:FöU1 s. 171 och

bet. 1997/98:FöU1 s. 117). Utskottet har därvid

uttalat att det funnits anledning att befara att

dessa uppgifter inte kunnat fullföljas på grund av

kraftiga besparingsåtgärder inom statsförvaltningen.

Utskottet avsåg att noga följa utvecklingen på

området och var inte främmande för att initiera en

översyn av finansieringsformerna om länsstyrelsernas

viktiga uppgifter inom totalförsvaret inte kunde

fullföljas. Utskottet utgick också ifrån att

regeringen återkommer till riksdagen med förslag

till åtgärder om allvarliga brister i

länsstyrelsernas förmåga att fullfölja sin uppgifter

inom beredskapsplaneringen uppdagas. Utskottet

vidhåller sin uppfattning i denna fråga.

Utskottet ser positivt på de informations- och

utbildningsinsatser som nu genomförs för att

utveckla den enskilda människans förmåga att

förebygga och agera vid olyckor. Utskottet delar

därvid regeringens uppfattning att sådana insatser

har stor betydelse för att förbättra samhällets

robusthet.

Med anledning av vad som yrkas i motion Fö401 (m) om

ansvar vid kriser och olyckor vill utskottet anföra

följande.

Utskottet har behandlat frågan om ledningsprinciper

i samband med en svår påfrestning på samhället i

fred vid två tidigare tillfällen, våren 1997 (bet.

1996/97:FöU5 s. 13) och hösten 1997 (bet.

1997/98:FöU1 s. 109). Våren 1997 pekade utskottet på

oklarheter i ledningskedjans ansvarsförhållanden vid

hanteringen av svåra påfrestningar på samhället i

fred och ansåg det mycket angeläget att skyndsamt

åtgärda dessa oklarheter. Utskottet bedömde att

detta krävde en författningsmässig reglering och

ansåg att regeringen med förtur borde se över dessa

frågor och återkomma till riksdagen med förslag till

erforderliga författningsändringar. Hösten 1997

tillsatte regeringen en särskild arbetsgrupp med

uppgift att analysera och lämna förslag i fråga om

bl.a. roller för de olika myndigheterna i

ledningskedjan.

Utskottet kan i dag konstatera att arbetsgruppen i

maj 1998 överlämnat en rapport till regeringen (Ds

1998:32) Skyldigheter och befogenheter vid svåra

påfrestningar på samhället i fred. Av regeringens

skrivelse framgår att det i rapporten lämnats

förslag på olika åtgärder för att förbättra

samhällets förmåga att hantera svåra påfrestningar i

fred. Det framgår vidare av skrivelsen att det i

rapporten förslås att skyldigheter och ansvar för

myndigheter, kommuner och landsting vid svåra

påfrestningar författningsregleras.

Utskottet vill med anledning av vad som redovisas i

skrivelsen framhålla att förmågan till en tydlig och

effektiv ledning har avgörande betydelse för

möjligheterna att hantera en svår påfrestning på

samhället i fred. Utskottet kan notera att

regeringen kommer att redovisa sina överväganden i

dessa frågor i samband med behandlingen av

arbetsgruppens rapport i propositionen om den

säkerhetspolitiska kontrollstationen våren 1999.

Utskottet får i det sammanhanget ta ställning till

regeringens överväganden i dessa frågor. Mot

bakgrund av vad utskottet nu anfört torde yrkandet i

motion Fö401 (m) bli tillgodosett genom de av

regeringen aviserade åtgärderna i propositionen om

den säkerhetspolitiska kontrollstationen våren 1999.

Motion Fö401 (m) bör därför inte bifallas av

riksdagen.

Räddningstjänst

Regeringen

Regeringen anför bl.a. att svåra påfrestningar på

samhället i fred i många fall fordrar

skadebegränsande insatser inom den kommunala eller

statliga räddningstjänstens ram. Det gäller framför

allt översvämningar och dammbrott, kemikalieolyckor,

utsläpp av farliga ämnen till sjöss och nedfall av

radioaktiva ämnen.

Räddningstjänsten har inom dessa områden ansvaret

för alla åtgärder i samhällets regi som syftar till

att hindra eller begränsa skador på människor eller

egendom eller i miljön. Det bör särskilt påpekas att

det inte finns någon övre gräns för hur stora

olyckshändelser som omfattas av räddningstjänstens

ansvar. De ansvariga myndigheterna har en beredskap

för att snabbt kunna ingripa med personal och

materiel. Det innebär vidare att de skall kunna leda

verksamheten och att en samordning skall kunna ske

av de olika åtgärder som andra myndigheter och

ibland företag, organisationer eller enskilda

vidtar.

Som framgår av de redogörelser som Räddningsverket

lämnat till regeringen inom ramen för myndigheternas

överväganden om åtgärder mot svåra påfrestningar på

samhället i fred, har den kommunala och statliga

räddningstjänsten en god beredskap för att kunna

genomföra effektiva insatser mot olyckor av olika

slag.

Genom samverkan i regioner och län kan den

kommunala räddningstjänsten vid behov kraftsamla

sina resurser. Länsstyrelsen är skyldig att överta

ansvaret för ledning av räddningstjänsten om det

fordras en samordning mellan kommuner. En liknande

samordning, som skall göra det möjligt att effektivt

utnyttja resurserna, organiseras vid behov även inom

den statliga räddningstjänsten.

Både inom den kommunala och statliga

räddningstjänsten har en räddningsledare med stöd av

räddningstjänstlagen (1986:1102) befogenheter att

begära bistånd från myndigheter inom andra

verksamhetsområden i samhället. Försvarsmakten är

ett exempel på en myndighet med stora resurser som

kan användas i det här sammanhanget.

De militära förbanden och skolorna i olika delar av

landet har genom planering och viss utbildning

förberett sig för att kunna förstärka

räddningstjänstens ordinarie resurser. Den

utrustning inom det civila försvaret som är avsedd

för räddningstjänsten under höjd beredskap kan

givetvis användas även i fred. Räddningstjänsten kan

vidare i samband med alla slag av räddningsinsatser

ta i anspråk enskilda personer med tjänsteplikt och

genom ingrepp i annans rätt utnyttja utrustning

eller annan egendom som enskilda förfogar över. I

fråga om räddningsinsatser som är omfattande får

regeringen föreskriva eller i särskilda fall

bestämma att en länsstyrelse eller någon annan

statlig myndighet skall ta över ansvaret för

räddningstjänsten inom en eller flera kommuner.

Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att den

kommunala och statliga räddningstjänsten har

allsidiga och omfattande resurser som utgör en

viktig komponent för samhällets beredskap på lokal,

regional eller central nivå mot olika slag av svåra

påfrestningar på samhället i fred.

Motionen

I motion Fö701 (m) av Marietta de Pourbaix-Lundin

anförs att det i dagsläget är oklart vem som skall

ansvara för att ett larm i en krissituation når döva

medborgare. Såväl Statens räddningsverk som

Socialstyrelsens beredskapsenhet har enligt uppgift

aktualiserat frågan. Ett exempel på problemet är

olyckan i Stockholm när en tankbil välte och giftig

gas spreds. Flera hörselskadade och döva personer

hade ingen aning om vad som hände och kunde än

mindre företa den evakuering som behövdes.

Motionären pekar på nödvändigheten av att

ansvarsfrågan snarast klaras ut och att det skapas

ett fungerande system för hur hörselskadade och döva

skall nås av larm i denna typ av krissituationer.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i

skrivelsen anfört om räddningstjänst.

Med anledning av yrkandet i motion Fö701 (m) vill

utskottet framhålla att det är viktigt att alla

berörda kan nås av larm i en krissituation. Om det,

som motionären pekar på, föreligger oklarheter i

ansvarsfrågan är det enligt utskottets mening

angeläget att detta klaras ut av berörda

myndigheter. Utskottet har i sammanhanget

uppmärksammat att det av regleringsbrev för Statens

räddningsverk för år 1999 framgår att effektmålet

för den enskilda människans förmåga bl.a. är att

hela befolkningen skall kunna varnas genom radio

eller television. I områden med farlig verksamhet

eller i riskområden med högsta eller hög prioritet

enligt regionala målanalyser skall varning utomhus

kunna ske.

Något uttalande i övrigt av riksdagen anser

utskottet inte vara påkallat. Motion Fö701

(m) bör därför inte bifallas av riksdagen.

Hälso- och sjukvården

Regeringen

Regeringen anför bl.a. att den svenska

akutsjukvården har betydande resurser och hög

grundberedskap. Centralt hos varje landsting samt

vid varje akutsjukhus och primärvårdsdistrikt finns

katastrofplaner som kontinuerligt revideras. Enligt

regeringens uppfattning måste landstingens

beredskapsåtgärder innehålla stora mått av

flexibilitet för att kunna möta extraordinära

situationer. Detta innebär bl.a. att avbrott i

försörjningen med el och vatten inte skall innebära

väsentliga risker för att verksamheten skall störas

eller i väsentliga delar upphöra. Regeringen

framhöll i propositionen (prop. 1996/97:11)

Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i

fred att Socialstyrelsen inom ramen för sitt ansvar

inom det civila försvarets funktion Hälso- och

sjukvård m.m. även fortsättningsvis borde stödja

landstingen i deras strävan att säkra den tekniska

försörjningen.

Socialstyrelsen har redovisat regeringsuppdrag som

behandlar dels den centrala ledningen av hälso- och

sjukvården under kris och i krig, dels den

nationella medicinska beredskapen vid incidenter med

radioaktiva, biologiska eller kemiska ämnen. Båda

uppdragen har legat till grund för de överväganden

som redovisats i den tidigare nämnda rapporten (Ds

1998:32) Skyldigheter och befogenheter vid svåra

påfrestningar på samhället i fred. Den senare

rapporten kommer att behandlas av den särskilda

utredaren som skall göra en översyn av Sveriges

förmåga att hantera skyddet mot nukleära, biologiska

eller kemiska vapen.

Socialstyrelsen och Statens räddningsverk

redovisade i december 1997 ett uppdrag om psykiskt

och socialt omhändertagande vid svåra olyckor och

katastrofer, s.k. POSOM-verksamhet. Av redovisningen

framgår att det är såväl Socialstyrelsens som

Räddningsverkets uppfattning att

katastrofberedskapen skall ses som en helhet där det

psykiska och sociala omhändertagandet ingår som en

viktig del. Det övergripande ansvaret för dessa

frågor ligger inom Socialstyrelsens ansvarsområde

medan Räddningsverket skall svara för vissa

utbildningsinsatser. Myndigheterna har ett nära

samarbete inom området genom en särskild

samarbetsgrupp.

Myndigheterna har som mål för utbildningen bl.a.

att deltagarna skall kunna vara stödperson till

individer och familjer, upprätta informations- och

stödcentrum samt stödja krigsräddningstjänsten vid

psykologiska genomgångar. Denna statligt initierade

utbildning har haft stor genomslagskraft på

kommunnivå. POSOM-grupperna har gjort många viktiga

insatser. Vid diskotekbranden i Göteborg den 30

oktober 1998 aktiverades POSOM-grupper snabbt och

som exempel kan nämnas att samtliga sjukhus som

tagit emot skadade hade kristeam i arbete. Även

stadsdelsnämndernas krisgrupper aktiverades snabbt

efter det att olyckan blivit känd.

Socialstyrelsen har i enlighet med 1998 års

regleringsbrev redovisat förmågan att minska risken

för svåra påfrestningar i hälso- och sjukvårdens el-

och vattenförsörjning samt hur konsekvenserna kan

begränsas. Socialstyrelsen har bl.a. framhållit i

detta sammanhang att krigsorganisationens resurser

inte lämpar sig i sin helhet för de nya uppgifterna

inom hälso- och sjukvården som en svår påfrestning

innebär för samhället i fred.

Socialstyrelsen har sedan år 1988 kontinuerligt

arbetat med att bistå landstingen bl.a. genom

riskanalyser och ekonomiska bidrag för att förbättra

den tekniska och byggnadstekniska säkerheten vid

landstingens akutsjukhus. Enligt regeringen är det

angeläget att åtgärder även i fortsättningen vidtas

för att säkra den tekniska försörjningen inom hälso-

och sjukvården. Främst bör detta kunna åstadkommas

inom ramen för beredskapsplaneringen för väpnat

angrepp inom det civila försvaret.

Vad gäller hälso- och sjukvården i övrigt har

Socialstyrelsen framhållit att den fredstida

katastrofberedskapens möjligheter att möta mera

omfattande påfrestningar har reducerats. Den

kraftiga neddragningen under de senaste åren inom

t.ex. trauma- och akutsjukvården gör hälso- och

sjukvården ytterst sårbar för

överbelastningssituationer. Samtliga de exempel på

svåra påfrestningar som anges i propositionen (prop.

1996/97:11) Beredskapen mot svåra påfrestningar på

samhället i fred kräver, enligt Socialstyrelsen,

särskild beredskap och ställer generellt stora krav

på hälso- och sjukvården.

Vad som enligt Socialstyrelsen också erfordras för

att begränsa konse-kvenserna av svåra påfrestningar

på samhället i fred är en fungerande

sjuktransportverksamhet. En sådan krävs vid stora

omdisponeringar av sjuka och skadade.

Socialstyrelsen har här regeringens uppdrag att i

samverkan med Svenska Kommunförbundet,

Landstingsförbundet och SOS Alarm Sverige AB utreda

de medicinska, organisatoriska och finansiella

förutsättningarna för ett sammanhängande nationellt

system med ambulanshelikoptrar. Uppdraget skall

redovisas senast den 30 april 1999.

Motionerna

I motionerna Fö403 (s) av Torgny Danielsson, Fö702

(kd) av Chatrine Pålsson och Fö703 (v) av Ingrid

Burman m.fl. tas frågan upp om vikten av att inrätta

en nationell expertorganisation för psykologiskt

omhändertagande av offer för katastrofer. Behovet av

att snabbt ha tillgång till psykologisk expertis som

kan hantera traumatiska kriser är överhängande för

att lindra påfrestningarna för dem som drabbats och

förhindra att psykiska symtom utvecklas hos den

enskilde.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i

skrivelsen anfört om hälso- och sjukvården.

Utskottet uppmärksammar dock att Socialstyrelsen

till regeringen framhållit att den fredstida

katastrofberedskapens möjligheter att möta mera

omfattande påfrestningar har reducerats. Enligt

Socialstyrelsen har den kraftiga neddragningen under

de senaste åren inom t.ex. trauma- och

akutsjukvården gjort hälso- och sjukvården ytterst

sårbar för överbelastningssituationer.

Med anledning av vad som anförs i motionerna Fö 403

(s), Fö702 (kd) och Fö703 (v) kan utskottet notera

att regeringen i skrivelsen redogör för att

Socialstyrelsen och Statens räddningsverk i december

1997 redovisade ett uppdrag om psykiskt och socialt

omhändertagande vid svåra olyckor och katastrofer,

s.k. POSOM-verksamhet. Av redovisningen framgår att

det är såväl Socialstyrelsens som Räddningsverkets

uppfattning att katastrofberedskapen skall ses som

en helhet där det psykiska omhändertagandet ingår

som en viktig del. Det övergripande ansvaret för

dessa frågor ligger inom Socialstyrelsens

ansvarsområde medan Räddningsverket skall svara för

vissa utbildningsinsatser. Myndigheterna har ett

nära samarbete inom området genom en särskild

samarbetsgrupp.

Utskottet har också erfarit att Svenska kyrkans

kriscentrum på Vårsta i Härnösand samordnar ett

nätverk - Nätverket Enar - bestående av ett

femtontal myndigheter och organisationer, bl.a.

Försvarsmakten, Landstingsförbundet, Statens

räddningsverk, Rädda Barnen, Rikspolisstyrelsen,

Socialstyrelsen, Skolverket, Svenska Kommunförbundet

och Överstyrelsen för civil beredskap. Nätverket

bildades hösten 1997 och är ett informellt nätverk

mellan olika nationella aktörer inom området

psykiskt och socialt kris- och katastrofarbete. Vid

en svår händelse skall medlemmarna i nätverket

omedelbart kunna samverka och stå till förfogande

för bl.a. regering, riksdag, myndigheter,

organisationer och enskilda.

Utskottets uppfattning är - i likhet med

Socialstyrelsens och Statens räddningsverks - att

katastrofberedskapen skall ses som en helhet där det

psykiska och sociala omhändertagandet ingår som en

viktig del. För närvarande bedrivs olika aktiviteter

med detta syfte. Som utskottet ser det torde till

huvudsaklig del därför yrkandena i motionerna Fö403

(s), Fö702 (kd) och Fö703 (v) vara tillgodosedda.

Motionerna Fö403 (s), Fö702 (kd) och Fö703 (v) bör

därför inte bifallas av riksdagen.

Polisen

Regeringen

Regeringen anför bl.a. att den principorganisation

som i huvudsak tillämpas för planering, ledning och

samordning av en särskild händelse är välkänd inom

polisorganisationen. En särskild händelse är en

befarad eller inträffad händelse, som innefattar

brott eller annan störning av den allmänna ordningen

eller säkerheten och som är så omfattande eller

allvarlig att polisen för att kunna lösa uppgiften

måste organisera, leda och använda sina resurser i

särskild ordning.

Polisen besitter totalt sett en god förmåga att

leda och i övrigt hantera särskilda händelser. Inom

polisorganisationen har det under de senaste åren

skett stora organisatoriska förändringar. Dessa

förändringar har bl.a. syftat till att förstärka den

organisatoriska ledningsstrukturen och därmed skapa

bättre förutsättningar för en operativ ledning vid

t.ex. särskilda händelser.

För uppföljning av särskilda händelser vid större

olyckor såväl inom landet som utomlands finns sedan

1993 en observatörsorganisation inom polisen. Det

finns en överenskommelse om samordning och samverkan

vid observatörsinsatser mellan Statens

räddningsverk, Socialstyrelsen och

Rikspolisstyrelsen. Polisiära observatörsinsatser

har ägt rum vid flera tillfällen under senare år. Av

speciellt intresse ur polisiär synpunkt var

tågolyckorna i Kävlinge 1996 och i Kälarne 1997

eftersom det vid dessa olyckor genomfördes utrymning

i stor skala.

Slutligen nämner regeringen att Länsstyrelsen i

Blekinge län vid sin redovisning av beredskapen vid

svåra påfrestningar på samhället i fred har

föreslagit att beredskapspolis snabbt skall kunna

kallas in i händelse av en terroristattack.

Rikspolisstyrelsen har i annat sammanhang framfört

att dagens möjligheter att ta beredskapspolisen i

anspråk är för snäva. Med hänsyn till den ökade

tonvikt som lagts vid förmågan att hantera svåra

påfrestningar på samhället i fred och med beaktande

av beredskapspolisens uppgifter med avseende på

befolkningsskydd, räddningstjänst och

bevakningsuppgifter borde beredskapspolisen enligt

Rikspolisstyrelsen kunna tas i anspråk före skedet

höjd beredskap.

Frågan om huruvida totalförsvarsplikten kan

användas för tjänstgöring i fred vid tillfällen då

samhället drabbats av exempelvis en omfattande

katastrofhändelse är föremål för utredning i den

parlamentariska Plikt-utredningen (dir. 1997:106)

som till den 1 februari år 2000 skall redovisa en

översyn av tillämpningen av systemet med

totalförsvarsplikt.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i

skrivelsen anfört om polisen.

Militärt försvar

Regeringen

Regeringen anför bl.a. att två författningar som har

betydelse när det gäller Försvarsmaktens stöd till

civil verksamhet är räddningstjänstlagen (1986:1102)

och förordningen (1986:1111) om militär medverkan i

civil verksamhet.

I budgetpropositionen för år 1999 har regeringen,

när det gäller uppgiften att stödja samhället vid

svåra påfrestningar i fred, föreslagit inriktningen

att Försvarsmakten skall bedriva sin verksamhet så

att samhället kan stödjas vid svåra påfrestningar i

fred och att resurser kan ställas till förfogande då

sådana påkallas enligt räddningstjänstlagen.

På regeringens uppdrag har Försvarsmakten redovisat

myndighetens roll och verksamhet för att kunna

stödja samhället vid svåra påfrestningar på

samhället i fred. Enligt Försvarsmaktens mening

innebär begreppet helhetssyn på hanteringen av hot

och risker i fred och i krig att myndigheten i högre

grad än tidigare skall vara beredd att stödja

samhället i hela skalan fred-kris-krig.

Försvarsmakten har i sin operativa planering

innefattat hur myndigheten skall planera för

beredskapen att stödja samhället vid räddningstjänst

och svåra påfrestningar i fred. Försvarsmakten anser

vidare att stödet till räddningstjänsten, polisen

och sjukvården bör utvecklas.

Försvarsmakten konstaterar att dess förmåga kan

komma att utnyttjas för bl.a. ledning, samband,

bevakning, stöd till polisen, transporter, bärgning,

förläggning, förplägnad, sjukvård, indikering och

sanering av radioaktiva ämnen, el- och

vattenförsörjning, räddning och röjning, större

miljöolyckor, infrastrukturarbete som väg- och

brobyggen, övervakning till lands, sjöss och i

luften samt trafikdirigering. Utöver detta kan

Försvarsmaktens nätverk för krisstöd utnyttjas för

genomförande av debriefing, vilket exempelvis

gjordes i samband med branden i Göteborg.

Försvarsmakten konstaterar vidare att dess stöd i

vissa situationer kan vara av särskild betydelse.

Det gäller bl.a. stöd till delar av

krigsorganisationen, militär medverkan vid bevakning

av samhällsviktiga anläggningar, militär medverkan

vid flyktingsituationer, militärt stöd till polisen,

militärt stöd enligt räddningstjänstlagen samt

indikering och sanering. För att klargöra

möjligheterna att lämna stöd, bör dessa frågor ses

över. Det gäller särskilt möjligheten att i fred

utnyttja Försvarsmaktens krigsförband.

Enligt Försvarsmaktens uppfattning bör myndighetens

stöd till samhället lämnas i sådana situationer där

den ansvariga myndighetens ordinarie resurser inte

räcker till eller över huvud taget inte finns att

tillgå. Försvarsmakten anser också att den s.k.

ansvarsprincipen skall gälla vid svåra

påfrestningar. Militär enhet skall dock alltid ledas

av militär chef, som i sin tur är underställd

ansvarig civil myndighet. I enlighet med

resonemanget om ansvarsprincipen anser

Försvarsmakten slutligen att myndigheten skall

ersättas ekonomiskt för insatser vid svåra

påfrestningar.

Sammanfattningsvis konstaterar Försvarsmakten att

dess förmåga och kapacitet - främst vad avser

ledning, personal och utrustning - i betydande

utsträckning används redan i dag för stöd till

samhället. Utgående från helhetssynen skulle

emellertid myndighetens förmåga och kapacitet kunna

tas till vara i ännu högre grad.

Regeringen anser att Försvarsmaktens redovisning i

väsentliga delar kan ligga till grund för

myndighetens fortsatta planering och arbete. I vissa

delar, t.ex. frågor om lagstiftning och kostnader

för insatser, fordras dock fortsatta överväganden

inom Regeringskansliet. Regeringen vill

avslutningsvis understryka vikten av ett fortsatt

nära samarbete mellan Försvarsmakten och ansvariga

civila myndigheter. Detta förutsätter dock att

ansvarig civil myndighet vid kontakter med

Försvarsmaktens ledning uttryckligen anger att ett

behov av ett sådant stöd från Försvarsmaktens sida

föreligger.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i

skrivelsen anfört om militärt försvar.

Civilt försvar

Regeringen

Regeringen anför bl.a. att i budgetpropositionen för

år 1999 anges målet för det civila försvaret vid ett

väpnat angrepp och vid krig i vår omvärld.

Regeringen anger vidare att resurserna som skapas

mot bakgrund av detta mål även skall kunna användas

för att stärka samhällets samlade förmåga att möta

svåra påfrestningar i fred.

Regeringen har uppdragit åt Överstyrelsen för civil

beredskap att lämna ett samlat underlag avseende

möjligheterna att använda de särskilda resurser som

byggts upp inom det civila försvaret vid svåra

påfrestningar på samhället i fred. Överstyrelsen har

i en rapport i mars 1998 redogjort för de resurser

som kan utnyttjas för detta ändamål. Redovisningen

har gjorts i de tre kategorierna personal, materiel

och ledning.

Vad gäller det civila försvaret är det viktigt att

framhålla att beredskapsåtgärder som vidtas för höjd

beredskap ofta har stor direkt betydelse för

förmågan att möta svåra fredstida påfrestningar.

Detta är särskilt uppenbart när det gäller

infrastruktursystem som elförsörjning och

telekommunikationer som är högt prioriterade i

planering och resurstilldelning. I själva verket är

de åtgärder som behöver vidtas för svåra

påfrestningar i fred respektive för krig på dessa

områden ofta identiska.

Regeringen har i 1999 års budgetproposition angett

att myndigheter med uppgifter inom det civila

försvaret skall prioritera anskaffning av

reservkraft. Detta är en inriktning som har stor

betydelse för samhällets förmåga att möta många

olika slag av fredstida påfrestningar.

Den utbildnings- och övningsverksamhet som bedrivs

inom det civila försvaret ger enligt regeringens

mening viktiga positiva effekter för möjligheterna

att hantera svåra påfrestningar på samhället i fred.

Detta gäller inte minst den områdesvisa ledningen

hos länsstyrelse/landsting samt kommuner.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i

skrivelsen anfört om civilt försvar.

Redovisning av särskilt prioriterade

områden

Regeringen

I propositionen (prop. 1996/97:11) Beredskapen mot

svåra påfrestningar på samhället i fred angavs på

vilka områden det skall finnas en särskilt god

beredskap. Regeringen anför i skrivelsens inledande

avsnitt att redovisningen av de särskilt

prioriterade områdena i stor utsträckning grundas på

de rapporter som lämnats under år 1998 av

myndigheter med särskilt ansvar för beredskapen på

de prioriterade områdena.

Utskottet

Utskottet har tagit del av regeringens redovisning

av läget inom de elva områden för vilka det är

särskilt viktigt att beredskapen är god. Utskottet

anser att denna redovisning är ett grundläggande

dokument som ger utskottet en värdefull information

om läget inom dessa områden.

Utskottet redovisar i det följande i huvudsak

regeringens sammanfattning av läget för de

prioriterade områdena.

Nedfall av radioaktiva ämnen

Regeringen

Regeringen har i propositionen (prop. 1996/97:11)

Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i

fred dragit slutsatsen att beredskapen mot olyckor i

svenska och utländska kärntekniska anläggningar är,

mot bakgrund av tidigare utförda åtgärder,

tillfredsställande. Regeringen gör inte nu någon

annan bedömning men anser att ytterligare åtgärder

kan behöva vidtas på framför allt områdena mätning

av luftburna radioaktiva ämnen, rådgivning för

sanering samt beredskapen i Central- och Östeuropa.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen

anfört om nedfall av radioaktiva ämnen.

Elförsörjning

Regeringen

Fredstida störningar i elförsörjningen sammanhänger

huvudsakligen med fel i elnäten, särskilt i lokala

nät på landsbygden. Det finns en beredskap att

hantera sådana störningar. Utvecklingen på området

följs upp mot bakgrund av bl.a. elmarknadsreformen.

Insatser för att förbättra förmågan att avhjälpa

störningar bör övervägas, bl.a. beträffande

samordning av reparationsresurser.

Det allvarligaste hotet mot elförsörjningen i

fredstid är sabotage mot vitala delar av elsystemet.

Det kan leda till stora konsekvenser i samhället

genom omfattande elavbrott. De åtgärder som på

statsmakternas initiativ vidtas för att

elförsörjningen skall kunna upprätthållas och

återupprättas i krig har en positiv effekt på den

fredstida beredskapen, särskilt när det gäller skydd

mot sabotage.

Det är dock inte möjligt att säkerställa en helt

störningsfri elförsörjning. Samtidigt ökar

elberoendet i samhället, bl.a. till följd av ett

ökat beroende av fungerande telekommunikationer och

IT-system. Samhällsviktig verksamhet som

oundgängligen måste fungera måste därför

tillförsäkras tillgång till el för situationer då

den ordinarie elförsörjningen inte fungerar.

Ytterligare insatser för att säkerställa detta bör

övervägas.

Det finns inga av statsmakterna fastställda mål för

elsystemets leveranssäkerhet vad avser avbrottstider

eller avbrottsfrekvenser. Nätets leveranssäkerhet är

ett avtalsvillkor vars skälighet ställs i relation

till andra villkor i samband med prövning av

skäligheten i nättariffer. Leveranssäkerheten är

även i övrigt en faktor som beaktas vid tillsyn av

nätverksamhet. Elsäkerhetsverkets föreskrifter om

vad som skall iakttas när det gäller bl.a.

ledningsgator är av betydelse för att minska

sårbarheten vid väderrelaterade störningar i nät på

lägre spänningsnivåer.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i

skrivelsen anfört om elförsörjning, men vill dock i

sammanhanget anföra följande.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen framhållit

samhällets stora beroende av sårbara tekniska system

inom viktiga infrastrukturområden. Utskottet har

bl.a. betonat att det är samhällets grundstrukturs

robusthet och flexibilitet i olika avseenden som är

avgörande för förmågan att klara extrema

påfrestningar, varvid uthålligheten inom områdena

elförsörjning, telekommunikationer,

informationsförsörjning (IT-säkerhet) och

ledningssystem är av särskilt vital betydelse. Svåra

störningar inom bl.a. elförsörjningen kan snabbt

medföra allvarliga konsekvenser för samhällets

funktionsförmåga.

Hösten 1998 kunde utskottet konstatera att det

alltjämt från totalförsvarssynpunkt förelåg

avgörande brister inom bl.a. elförsörjningen (prop.

1998/99:1 utg.omr. 6, bet. FöU1 s. 72). Utskottet

såg då mot bakgrund av sina upprepade uttalanden i

fråga om den vitala betydelsen av uthållighet inom

bl.a. elförsörjningen med stor oro på att det

alltjämt förelåg avgörande brister i förmågan inom

detta område. Utskottet förutsatte att regeringen

noga skulle följa utvecklingen vad avser förmågan

inom delfunktionen Elförsörjning och återkomma till

riksdagen med en utförlig redovisning av frågan i

samband med 1999 års kontrollstation.

I ett yttrande till trafikutskottet i januari 1999

rörande lägesrapport om IT-omställningen i samhället

inför år 2000 bedömde utskottet att det alltjämt

fanns all anledning att med största uppmärksamhet

följa utvecklingen inom elförsörjningen (yttr.

1998/99:FöU2y). Som utskottet såg det torde brister

i förmågan inom området ha en negativ effekt på den

fredstida beredskapen. Utskottet ansåg att om

brister i förmågan inom delfunktionen Elförsörjning

alltjämt kan komma att konstateras i samband med

1999 års kontrollstation förutsatte utskottet att

regeringen också redovisar de åtgärder som den avser

att vidta för att avhjälpa dessa brister.

Utskottet vidhåller alltjämt denna uppfattning.

Utskottet har erfarit att Elsäkerhetsverket, norra

distriktet, under år 1998 genomfört ett

tillsynsprojekt i syfte att få en samlad uppfattning

av hur nätägare utför och sköter sina

luftledningsgator i skogsterräng. Bakgrunden var de

omfattande störningar i eltillförseln som inträffade

utefter Norrlandskusten i början av år 1998. Av

projektresultatet framkom att vissa brister förelåg

när det gällde röjning av ledningsgator.

Elsäkerhetsverket har därför i december 1998

tillskrivit samtliga nätägare i landet. Nätägarna

har uppmanats att kontrollera tillståndet i sina

ledningsgator samt vidta de åtgärder som erfordras

för att ledningsgatorna skall uppfylla de krav som

anges i Elsäkerhetsverkets föreskrifter.

Utskottet bedömer att Elsäkerhetsverkets tillsyn av

nätägarnas luftledningsgator är ett angeläget arbete

för att stärka elsystemets leveranssäkerhet.

Telekommunikationer

Regeringen

Teknikutvecklingen och den starka kommersiella

utvecklingen bidrar till en ökad tillgång på nya

kommunikationsmöjligheter. Detta bidrar till

möjligheterna att öka telekommunikationernas

robusthet om de positiva effekterna tillvaratas på

ett framsynt sätt. Teknikutvecklingen med nya

tjänster medför dock även en ökad sårbarhet. Det är

av största vikt att skydda telekommunikationerna mot

både fysiska angrepp och attacker. Den fortsatta

inriktningen av planeringen bör vara att kompetens

avseende förebyggande och hantering av svåra

telestörningar skall finnas inom Post- och

telestyrelsen och hos de viktigaste operatörerna.

Regeringens bedömning är att telekommunikationernas

säkerhet inför både allvarliga störningar i fred och

höjd beredskap kommer att vara i huvudsak godtagbar

inom några år med nuvarande ekonomiska

förutsättningar. Bedömningen är dock osäker eftersom

utvecklingen inom området går mycket fort och

skyddet kan behöva anpassas därefter.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i

skrivelsen anfört om telekommunikationer, men vill

dock i sammanhanget anföra följande - i likhet med

vad utskottet ovan anför om elförsörjningen.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen framhållit

samhällets stora beroende av sårbara tekniska system

inom viktiga infrastrukturområden. Utskottet har

bl.a. betonat att det är samhällets grundstrukturs

robusthet och flexibilitet i olika avseenden som är

avgörande för förmågan att klara extrema

påfrestningar, varvid uthålligheten inom områdena

elförsörjning, telekommunikationer,

informationsförsörjning (IT-säkerhet) och

ledningssystem är av särskilt vital betydelse. Svåra

störningar inom bl.a. telekommunikationsområdet kan

snabbt medföra allvarliga konsekvenser för

samhällets funktionsförmåga.

Hösten 1998 kunde utskottet konstatera att det

alltjämt från totalförsvarssynpunkt förelåg

avgörande brister inom bl.a.

telekommunikationsområdet (prop. 1998/99:1 utg.omr.

6, bet. FöU1 s. 72). Utskottet såg då mot bakgrund

av sina upprepade uttalanden i fråga om den vitala

betydelsen av uthållighet inom bl.a.

telekommunikationsområdet med stor oro på att det

alltjämt förelåg avgörande brister i förmågan inom

detta område. Utskottet förutsatte att regeringen

noga skulle följa utvecklingen vad avser förmågan

inom funktionen Telekommunikationer och återkomma

till riksdagen med en utförlig redovisning av frågan

i samband med 1999 års kontrollstation.

I ett yttrande till trafikutskottet i januari 1999

rörande lägesrapport om IT-omställningen i samhället

inför år 2000 bedömde utskottet att det alltjämt

fanns all anledning att med största uppmärksamhet

följa utvecklingen inom telekommunikationsområdet

(yttr. 1998/99:FöU2y). Som utskottet såg det torde

brister i förmågan inom detta område ha en negativ

effekt på den fredstida beredskapen. Utskottet ansåg

att om brister i förmågan inom funktionen

Telekommunikationer alltjämt kan komma att

konstateras i samband med 1999 års kontrollstation

förutsatte utskottet att regeringen också redovisar

de åtgärder som den avser att vidta för att avhjälpa

dessa brister.

Utskottet vidhåller alltjämt denna uppfattning.

Försörjning med vatten

Regeringen

Regeringen bedömer att dricksvattenförsörjningen i

fredstid fungerar bra med hög leveranssäkerhet,

såväl kvantitets- som kvalitetsmässigt. Sårbarheten

är dock hög och beredskapen för avbrott är ojämn.

Regeringen anser att beredskapen mot svåra

påfrestningar på dricksvattenförsörjningen

ytterligare kan stärkas genom fortsatt

kunskapsstyrning, ytterligare utbildnings- och

informationsinsatser samt genom insatser inom ramen

för respektive myndighets ordinarie normerings- och

tillsynsverksamhet. Regeringen avser att som ett

första steg ge de berörda myndigheterna i uppdrag

att utvärdera om målsättningarna för

reservvattenförsörjning och täktskydd kan anses vara

uppfyllda.

Vad avser beredskapsläget i övrigt gör regeringen

inte någon annan bedömning än den som myndigheterna

gjort.

Regeringen har i propositionen (prop. 1996/97:11)

Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i

fred uttalat att frågorna om huvudmannaskap för

vattenförsörjningen och ansvarsfördelningen för

beredskapsförberedelser borde klargöras och att ett

ställningstagande i denna fråga är av avgörande

betydelse för hur övriga frågor avseende beredskapen

på området skall kunna lösas. Regeringen vidhåller

denna bedömning men anser att frågan är avhängig av

vad som sker med anledning av rapporterna från dels

Utredningen om avrinningsområden, dels

Tunnelkommissionen.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i

skrivelsen anfört om försörjning med vatten.

Utskottet gör samma bedömning som regeringen,

nämligen att frågorna om huvudmannaskap för

vattenförsörjningen och ansvarsfördelningen för

beredskapsförberedelser borde klargöras och att ett

ställningstagande i denna fråga är av avgörande

betydelse för hur övriga frågor avseende beredskapen

på området skall kunna lösas.

Utskottet vill i sammanhanget framhålla sitt

tidigare uttalande från maj 1997 (bet. 1996/97:FöU5

s. 26) om vattenförsörjningens centrala betydelse i

framför allt storstadsområdena.

Radio och TV

Regeringen

Regeringen har i propositionen (prop. 1996/97:4)

Totalförsvar i förnyelse gjort bedömningen att

Sveriges Radio, Sveriges Television och Teracom AB

har god förmåga att distribuera program under störda

förhållanden. Riksdagens beslut med anledning av

regeringens proposition Radio och TV under höjd

beredskap och vid svåra påfrestningar på samhället i

fred (prop. 1996/97:158, bet. KU3, rskr. 18) innebär

bl.a. att regeringens beredskapskrav på Sveriges

Television AB, Sveriges Radio AB, Sveriges

Utbildningsradio AB och Teracom AB har setts över

och förtydligats samt att Styrelsen för psykologiskt

försvar har fått nya uppgifter som samrådsorgan i

frågor om beredskap på medieområdet. Regeringen

anser att radions och televisionens stora betydelse

för samhället motiverar en fortsatt hög beredskap.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i

skrivelsen anfört om radio och TV.

Översvämningar och dammbrott m.m.

Regeringen

Enligt regeringens bedömning är dammsäkerheten och

beredskapen för höga flöden godtagbar. Regeringen

bedömer att de vidtagna och planerade åtgärderna är

viktiga för att beredskapen mot dammbrott och

översvämningar skall kunna vidmakthållas på en hög

nivå och höjas ytterligare. Åtgärder bör bl.a.

vidtas beträffande älvvis samordning,

incidentuppföljning, forskning, kunskapsuppbyggnad

hos berörda myndigheter och företag samt riktlinjer

för den fysiska planeringen.

Motionerna

Två motioner behandlar frågan om ekonomisk

ersättning i samband med inträffade naturkatastrofer

och en motion frågan om ekonomisk ersättning för

skador i samband med översvämningar efter reglerade

vattendrag.

I motionerna Fö704 (m) av Elizabeth Nyström och

Björn Leivik och Fö705 (v) av Stig Sandström m.fl.

pekar motionärerna på att det under senare tid har

inträffat flera naturkatastrofer som drabbat den

enskilde mycket hårt, inte minst ekonomiskt. I

motion Fö704 (m) anförs att olika myndigheter

tvistar om vem som har betalningsansvaret eller om

någon över huvud taget har något betalningsansvar

för skador som uppkommer till följd av

naturkatastrofer när en naturkatastrof inträffat. I

motion Fö705 (v) föreslås att en fond byggs upp med

ett kapital om 400-500 miljoner kronor - gärna i

Överstyrelsen för civil beredskaps regi. En del av

fondens medel bör också kunna disponeras i

förebyggande syfte.

I motion Fö706 (s) av Ann-Kristine Johansson och

Jarl Lander anförs att privatpersoner, som drabbats

i samband med översvämningar efter reglerade

vattendrag, har ytterst små möjligheter att få

rimlig ersättning för skadad eller förlorad egendom.

Ett förslag att lösa problemet, enligt motionärerna,

är att avsätta en liten del av kraftindustrins

vinster, genom att konstruera en fond som täcker

denna typ av skador. Fonden bör finansieras och

eventuellt förvaltas av kraftindustrin.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i

skrivelsen anfört om översvämningar och dammbrott.

I motionerna Fö704 (m) och Fö705 (v) tas frågan upp

om ekonomisk ersättning i samband med inträffade

naturkatastrofer. Utskottet behandlade likalydande

motionsyrkanden våren 1998 (bet. 1997/98:FöU5 s. 4).

Utskottet hänvisade då till att regeringen avsåg att

göra en utvärdering av bl.a. de ekonomiska

konsekvenserna med anledning av främst jordskredet i

Vagnhärad. Utskottet har erfarit att denna fråga nu

bereds inom Regeringskansliet. Utskottet har också

erfarit att regeringen - med anledning av

Räddningsverksutredningens förslag i betänkandet

(SOU 1998:59) Räddningstjänsten i Sverige, Rädda och

skydda - kommer att föreslår en översyn av

räddningstjänstlagen med följdförfattningar i vårens

proposition om den säkerhetspolitiska

kontrollstationen.

Utskottet utgår från att frågan om ekonomisk

ersättning vid inträffade naturkatastrofer övervägs

i det sammanhanget. Utskottet bedömer att frågan om

inrättande av en statlig katastroffond bör prövas

först när resultatet av denna översyn föreligger.

Något särskilt uttalande från riksdagens sida behövs

därför inte nu. Motionerna Fö704 (m) och Fö705 (v)

bör därför inte bifallas av riksdagen.

Frågan om en översvämningsfond väcks i motion Fö706

(s). Utskottet vill med anledning av yrkandet i

motionen bl.a. erinra om vad utskottet våren 1998

anförde i betänkandet (bet. 1997/98:FöU5 s. 4-5).

I februari 1997 beslutade riksdagen om en ny

bestämmelse i vattenlagen (1983:291) rörande

skadeståndsansvar vid dammhaveri. Den nya

bestämmelsen, som trädde i kraft den 1 juli 1997,

innebär att den som är skyldig att underhålla en

dammanläggning för vattenreglering skall vara strikt

ansvarig för skador som orsakas av dammhaveri.

Utskottet har erfarit att regeringen, med anledning

av förslag i Utredningen om dammsäkerhet och höga

flöden (SOU 1995:40) Älvsäkerhet, vidtagit olika

åtgärder som syftar till att förbättra

dammsäkerheten i landet. Således har Affärsverket

Svenska kraftnät fr.o.m. den 1 januari 1998

samordningsansvaret för dammsäkerhetsfrågor och

skall följa utvecklingen inom området. Svenska

kraftnät skall regelbundet rapportera till

regeringen om utvecklingen, och när det är påkallat,

lämna förslag till åtgärder för att förbättra

dammsäkerheten och säkerställa att dammar kan

regleras på ett sådant sätt att höga flöden i

största möjliga utsträckning undviks.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet

erinra om att det i samband med riksdagsbehandlingen

i februari 1997 (bet. 1996/97:LU7) framkom att

dammsäkerheten i Sverige i olika sammanhang bedömts

som god och att risken för dammbrott anses vara låg.

Mot bakgrund av det anförda bedömer utskottet att

frågan om ekonomisk ersättning för skador i samband

med översvämningar efter reglerade vattendrag inte

nu behöver aktualiseras av riksdagen. Motion Fö706

(s) bör därför inte bifallas av riksdagen.

Massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige

Regeringen

Regeringen har i propositionen (prop. 1996/97:11)

Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i

fred gjort bedömningen att Statens invandrarverk i

fredstid har en organisation med betydande kapacitet

och flexibilitet för mottagande av flyktingar och

asylsökande. Regeringen gör inte nu någon annan

bedömning utom såvitt gäller en omfattande

tillströmning av flyktingar. Invandrarverkets

möjligheter att snabbt kunna anpassa sin

mottagningsvolym är nämligen begränsad genom att

verkets resurser minskat de senaste åren på grund av

att antalet asylsökande kraftigt minskat.

I syfte att initialt kunna tillgodose flyktingarnas

behov av omhänder-tagande vid en omfattande

tillströmning bereds för närvarande ett förslag inom

Regeringskansliet som innebär att staten i efterhand

skulle kunna ersätta kommuner för de kostnader som

normalt åvilar verket och som uppstår i avvaktan på

att Invandrarverket tar över mottagningsarbetet.

Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen

i denna fråga.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i

skrivelsen anfört om massflykt av asyl- och

hjälpsökande till Sverige.

Allvarlig smitta

Regeringen

Som skydd för befolkningen finns det en tämligen väl

avvägd organisation för att klara av vanliga

epidemiologiska situationer men också tillfälliga

toppbelastningar av smittsamma sjukdomar.

Ambitionen är att det skall finnas en fullgod

beredskap för alla typer av särskilt farliga

smittämnen. Genom tillkomsten av ett

säkerhetslaboratorium på den högsta säkerhetsnivån

vid Smittskyddsinstitutet, s.k. BSL 4-nivå, kommer

möjlighet att finnas att säkerställa en komplett

diagnostisk beredskap för alla typer av särskilt

farliga smittämnen.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i

skrivelsen anfört om allvarlig smitta.

Terrorism

Regeringen

Regeringen har i propositionen (prop. 1996/97:11)

Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i

fred dragit slutsatsen att nivån för beredskapen mot

terrorism kan betecknas som god. Regeringen gör inte

nu någon annan bedömning.

Av skrivelsen framgår bl.a. att Sverige enligt

regeringens mening står förhållandevis väl rustat i

kampen mot terrorism. En särskild fråga är hur

beredskapen vid en terroristattack med nukleära,

biologiska eller kemiska vapen (N-, B- eller C-

vapen) fungerar. Om en attack med N-, B- eller C-

vapen väl utförts ställer det särskilda krav på

polisen och en rad andra myndigheter. Det kan i

detta sammanhang nämnas att regeringen i maj 1998

lämnade uppdrag till en särskild utredare att göra

en översyn av Sveriges förmåga att hantera skyddet

mot sådana vapen. Utredaren har lämnat en första

redovisning till regeringen i november 1998.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i

skrivelsen anför om terrorism.

Utskottet vill i detta sammanhang anföra följande

med anledning av vad regeringen redovisar om

beredskapen vid en terroristattack med nukleära,

biologiska eller kemiska vapen (N-, B- eller C-

vapen). Utskottet välkomnar regeringens initiativ om

en översyn av Sveriges förmåga att hantera skyddet

mot nukleära, biologiska och kemiska vapen mot

bakgrund av den internationella utvecklingen. Som

framgår av uppdraget skall utredaren lämna förslag

till regeringens krav på berörda myndigheter när det

gäller kunskap, skydd och beredskap inom N-, B- och

C-områdena och om hur forskningen inom området bör

bedrivas och styras. Utskottet emotser utredarens

slutliga rapport och regeringens bedömning och

slutliga ställningstagande i denna fråga. Utskottet

skulle också välkomna att få en regelbunden

redovisning av läget när det gäller att hantera

skyddet mot N-, B- eller C-vapen.

Kemikalieolyckor och utsläpp av farliga ämnen till

sjöss

Regeringen

Arbetet med att förebygga och minska konsekvenserna

av kemikalieolyckor och utsläpp av farliga ämnen

till sjöss berör flera samhällsområden och

myndigheter. Reglerna inom respektive område är i

hög grad internationella och utarbetas inom olika

organ i FN och EU. Ett kontinuerligt

regelutvecklingsarbete pågår. Regeringen avser mot

denna bakgrund återkomma till riksdagen med förslag

till lagstiftning med anledning av EG-direktiven om

säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods och

om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna

av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen

ingår (Seveso II-direktivet).

Under 1998 har regeringen givit Statens

räddningsverk i uppdrag att inrätta sju regionala

resursbaser mot kemikalieolyckor. Resursbaserna

skall förstärka samhällets grundberedskap mot

olyckor med farligt gods men också vid olyckor med

kemikaliehantering i stationära anläggningar.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i

skrivelsen anfört om kemikalieolyckor och utsläpp av

farliga ämnen till sjöss.

Utskottet kan i samband med behandling av

regeringens proposition (prop. 1998/99:49)

Säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods

m.m. respektive proposition (1998/99:64) Säkrare

kemikaliehantering under våren 1999 få tillfälle att

återkomma i denna fråga.

IT-säkerhet

Regeringen

Den breddade användningen av informationsteknik

leder till nya typer av sårbarhet. Konsekvenserna av

tekniska fel, dataintrång m.m. blir större när

alltfler system kopplas samman. Regeringen

prioriterar därför åtgärder som syftar till att

förbättra IT-säkerheten samt skyddet mot

informationskrigföring.

Regeringens arbete syftar till att skapa förtroende

för den nya tekniken och att säkerställa att

samhällsviktiga funktioner skyddas. För säkerhet på

längre sikt arbetas en strategi för samhällets IT-

säkerhet fram. I ett kortare perspektiv är insatser

för att säkra omställningen till år 2000

högprioriterade.

Av skrivelsen framgår att regeringen den 25

september 1997 uppdrog åt Statskontoret att ta fram

ett förslag till en strategi för samhällets IT-

säkerhet. Statskontoret har överlämnat en rapport

till regeringen med förslag som preciserar statens

ansvar och visar hur säkerhetsarbetet kan inordnas i

det nationella IT-handlingsprogrammet.

Statskontorets rapport ger också förslag till hur

arbetet skall fördelas mellan olika statliga

myndigheter. Rapporten har remissbehandlats.

Regeringen avser återkomma till riksdagen med

förslag till en nationell IT-strategi.

Motionen

I motion Fö1 (m) av Anna Lilliehöök anförs att

Moderata samlingspartiet lagt fram många förslag och

motioner med krav på ett samlat ansvar och klart

anvisade resurser för att hantera IT-

säkerhetsfrågorna på ett tillfredsställande sätt.

Motionären anser bl.a. att regeringen omgående bör

tillmötesgå de moderata kraven och tillsätta en

kraftfull ledning med ordentliga resurser för att

utveckla säkerhetsarbetet inom IT-området.

Regeringen måste göra det tydligt att

säkerhetsfrågorna prioriteras och föreslå åtgärder

för hantering och förbättrat säkerhetsarbete inför

svåra påfrestningar på samhället i den kommande

propositionen om 1999 års kontrollstation.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i

skrivelsen anfört om IT-säkerhet, men vill dock i

sammanhanget anföra följande.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen under de

senaste fyra riksmötena behandlat frågan om IT-

säkerhet. I ett yttrande till trafikutskottet (yttr.

1995/96:FöU4y s. 6) förordade utskottet med hänsyn

till ämnets särskilda betydelse att riksdagen ger

regeringen i uppdrag att organisera ett mer samlande

och samordnande ansvar för IT-säkerhetsfrågorna.

Utskottet ansåg vidare att regeringen borde

återkomma till riksdagen med en utvecklad strategi

på IT-säkerhetsområdet, där regeringen preciserar

statens ansvar och anger hur säkerhetsarbetet

inordnas i det nationella handlingsprogrammet för IT

samt hur säkerhetsarbetet bör organiseras. Utskottet

återkom till frågan i den andra etappen av

försvarsbeslutet (bet. 1996/97:FöU1 s. 51) och

påpekade nödvändigheten av ett helhetsgrepp i

frågan, där IT-säkerheten utgör en del. Ett aktivt

och tydligt ansvarstagande från regeringen ansågs ha

avgörande betydelse för det fortsatta arbetet.

Våren 1997 kunde utskottet konstatera att

regeringen tillsatt en arbetsgrupp med uppdrag att

bl.a. följa utvecklingen av hot och risker inom

informationskrigföring och lämna förslag till hur

ansvar inom området skall preciseras och hur

riktlinjerna för en strategi bör se ut (bet.

1996/97:FöU5 s. 39). Utskottet framhöll det

angelägna i att regeringens pågående arbete inom

området leder fram till en utvecklad strategi på IT-

säkerhetsområdet i enlighet med vad utskottet

tidigare efterfrågat.

I samband med budgetbehandlingarna hösten 1997

(bet. 1997/98:FöU1 s. 35-38) respektive hösten 1998

(bet. 1998/99:FöU1 s. 14-15) samt i ett yttrande

till trafikutskottet i januari 1999 (yttr.

1998/99:FöU2y) har utskottet också behandlat frågan

om IT-säkerhet, då med tonvikten lagd på

omställningen av datorsystem m.m. inför år 2000.

Utskottet noterar nu att regeringen i skrivelsen

framhåller att insatser för att säkra omställningen

till år 2000 är högprioriterade.

Med anledning av yrkandet i motion Fö1 (m) vill

utskottet erinra om sina tidigare uttalanden om

samhällets stora beroende av sårbara tekniska system

inom viktiga infrastrukturområden, såsom bl.a. IT-

säkerheten. Utskottet är alltjämt av den

uppfattningen att det är samhällets grundstrukturs

robusthet och flexibilitet i olika avseenden som är

avgörande för förmågan att klara extrema

påfrestningar. Uthålligheten inom områdena

elförsörjning, telekommunikationer, ledningssystem

och inte minst IT-säkerhet är då av särskilt vital

betydelse. Svåra störningar inom dessa områden kan

snabbt medföra allvarliga konsekvenser för

samhällets funktionsförmåga. Utskottet utgår från

att de förslag som regeringen nu aviserar om en

nationell IT-strategi kommer att ge en

tillfredsställande lösning på frågan om ett mer

samlat och samordnat ansvar för IT-

säkerhetsfrågorna. Utskottet vill därför avvakta

regeringens ställningstagande och förslag till

riksdagen i denna fråga innan utskottet tar

ställning till yrkandet i motion Fö1 (m). Motion Fö1

(m) bör därför nu inte bifallas av riksdagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ansvar vid kriser och

olyckor

att riksdagen avslår motion 1998/99:Fö401,

2. beträffande döva och larm

att riksdagen avslår motion 1998/99:Fö701,

3. beträffande psykologiskt

omhändertagande av offer för katastrofer

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Fö403, 1998/99:Fö702

och 1998/99:Fö703,

res. (v)

4. beträffande katastroffond

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Fö704, 1998/99:Fö705

och 1998/99:Fö706,

5. beträffande IT-säkerhet

att riksdagen avslår motion 1998/99:Fö1,

6. beträffande skrivelsen

att riksdagen lägger skrivelse 1998/99:33 Beredskapen mot

svåra påfrestningar på samhället i fred till

handlingarna.

Stockholm den 9 mars 1999

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

I beslutet har deltagit: Henrik Landerholm (m),

Christer Skoog (s), Karin Wegestål (s), Stig

Sandström (v), Åke Carnerö (kd), Olle Lindström (m),

Rolf Gunnarsson (m), Ola Rask (s), Håkan Juholt (s),

Berit Jóhannesson (v), Margareta Viklund (kd), Anna

Lilliehöök (m), Lars Ångström (mp), Erik Arthur

Egervärn (c), Runar Patriksson (fp), Laila Bäck (s)

och Berndt Sköldestig (s).

Reservation

Psykologiskt omhändertagande av offer för

katastrofer

(mom. 3)

Stig Sandström och Berit Jóhannesson båda (v) anför:

dels att den del av utskottets anförande som på s.

11 börjar med "Med anledning av" och slutar med "av

riksdagen" bort ha förljande lydelse:

Nationell samverkan kring psykiskt och socialt kris-

och katastrofarbete är mycket viktigt. Samhällets

ansvar i detta avseende måste vara klart och

entydigt. Det finns resurser runt om i vårt land som

måste tas till vara på ett bra sätt för att

åstadkomma en stark resurs som är effektiv och snabb

och som kan vara en resurs oavsett var i landet

behovet uppkommer.

Nätverket Enar bildades hösten 1997 och är ett

informellt nätverk mellan nationella aktörer inom

området psykiskt och socialt kris- och

katastrofarbete. Deltagarna representerar både

statliga myndigheter och andra organisationer inom

området. Anledningen till att nätverket Enar

bildades var dels brist på samverkan mellan olika

myndigheter och organisationer vid större olyckor

och katastrofer, dels insikten om att det är viktigt

med utveckling av psykiska och sociala insatser vid

kriser och katastrofer.

Nätverket Enar har som syfte att vara en

kontaktpunkt för frågor om utveckling och samverkan

inom området psykiskt och socialt kris- och

katastrofarbete i Sverige. Enars syfte är att vara

en träffpunkt där deltagarna skall förmedla

kunskaper och skapa medvetenhet i samhället kring

insatser vid psykiskt och socialt kris- och

katastrofarbete ur alla dess aspekter.

En av uppgifterna i Enar är att knyta kontakter

mellan representanter för de skilda aktörer som

finns inom området psykiskt och socialt kris- och

katastrofarbete. Tanken är att de olika ordinarie

verksamheterna skall kunna samverka på ett bättre

sätt, bl.a. genom att öka förståelsen för varandras

respektive områden. Erfarenhetsutbyte inom området

är också en viktig fråga. En ytterligare uppgift är

att identifiera problemområden och söka efter

forskning inom området psykiskt och socialt kris-

och katastrofarbete.

I nätverket skall var och en inom sin organisation

verka för att arbetet kring psykiska och sociala

insatser vid kriser och katastrofer utvecklas och

samordnas. En viktigt uppgift i Enar är att öka

insikten inom de respektive organisationer som ingår

i nätverket om hur viktigt det är att utveckla dessa

frågor. Inom Enar informerar deltagarna varandra om

olika händelser, insatser och projekt. Nätverket

skall kunna arbeta både på kort och lång sikt. I

vissa frågor som berör den egna eller flera

organisationers verksamhet kan samråd ske. Ett

vidare steg i utvecklingen är att satsa på

utbildning och kompetenshöjning för nätverket.

Vid en svår händelse skall medlemmar i nätverket

Enar, som finner det lämpligt, omedelbart kunna

samverka och stå till förfogande för t.ex.

Regeringskansliet, berörda myndigheter och

organisationer. Det finns alltså en

grundorganisation som har resurser. Men det saknas

en legitimitet för denna grupp.

I och med att det inom gruppen finns både

frivilliga organisationer och myndigheter kan

kulturkrockar uppstå. Vissa organisationer kan

arbeta snabbt och flexibelt medan andra är mer

reglerade och har myndighetsutövning. Det finns inga

regler för hur och när resurserna skall sättas in.

Det finns i dagsläget ingen som har huvudansvaret

för verksamheten och det finns ingen egen budget för

åtgärderna. Därför behövs en utredning om den

framtida organisationen av verksamheten.

Utskottet anser att frågan är av stor vikt.

Regeringen bör därför snarast till riksdagen inkomma

med förslag om hur denna verksamhet i framtiden

skall vara organiserad och vem som skall vara

huvudman för verksamheten. Mot bakgrund av vad

utskottet nu anfört om psykologiskt omhändertagande

av offer för katastrofer bör motion Fö703 (v)

bifallas av riksdagen. Motionerna Fö403 (s) och

Fö702 (kd) avslås av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande psykologiskt

omhändertagande av offer för katastrofer

att riksdagen bifaller motion 1998/99:Fö703 och avslår

motionerna 1998/99:Fö403 och 1998/99:Fö702 samt

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.