Bet. 1998/99:FöU4

Försvarsutskottets betänkande

1998/99:FÖU04

Totalförsvarsplikten

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1998/99

FöU4

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande 12 motioner

med sammanlagt 18 yrkanden. Samtliga motioner har

anknytning till totalförsvarsplikten och har väckts

under den allmänna motionstiden. Yrkandena avser

pliktsystemet, ökade internationella engagemang med

pliktpersonal, in- och utryckningstider till

utbildning, rättsliga frågor, meritvärdering av

pliktutbildning samt värnpliktigas ekonomiska

situation.

Riksdagen tog under föregående riksmöte ställning

till i flera fall likalydande eller likartade

motionsyrkanden som de nu aktuella.

1998 års pliktutredning har i uppgift att överväga

flera av de frågor som nu aktualiseras motionsvis.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga

motionsyrkanden.

Miljöpartiet de gröna avger reservation till förmån

för ett motionsyrkande. Folkpartiet liberalerna

avger tre särskilda yttranden.

Motionerna

1998/99:Fö201 av Eva Flyborg (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kvinnors roll i försvaret.

1998/99:Fö202 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att låta Pliktverket få

direktåtkomst till Rikspolisstyrelsens person- och

belastningsregister.

1998/99:Fö203 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att pliktutredningen bör

få i uppdrag att ta ställning till påföljden för

totalvägrare.

1998/99:Fö206 av Maggi Mikaelsson (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen

tillsätter en utredning med uppdrag att undersöka

möjligheterna att införa samhällstjänst för unga män

och kvinnor som ett alternativ och komplement till

allmän värnplikt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en allmän

samhällstjänst skall kunna genomföras inom de

områden av den offentliga sektorn samt de

folkrörelser som efter diskussion är beredda att

medverka,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att den ekonomiska

ersättningen för allmän samhällstjänst inte får vara

lägre än socialbidrag.

1998/99:Fö208 av Anders Ygeman (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ökat internationellt

engagemang,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en

utredning tillsätts med uppgift att utreda en

förändrad pliktlag.

1998/99:Fö209 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en utredning för

samhällsplikt.

1998/99:Fö210 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att avveckla den

allmänna värnplikten till förmån för ett

värntjänstsystem som bygger på frivillighet,

1998/99:Fö302 av Eva Flyborg (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att värnpliktiga med

nazistiska och rasistiska åsikter eller som på annat

sätt kan betraktas som våldsbenägna inte skall kunna

få militär utbildning i vårt land.

1998/99:Fö303 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström

(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en

bättre samordning från marinens sida vad gäller

skolavgång och inryckningstillfälle samt avslutning.

1998/99:Fö311 av Carina Hägg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att ändra 10 kap. 8 §

lagen om totalförsvarsplikt angående visst religiöst

samfund.

1998/99:Fö313 av Runar Patriksson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att alla

värnpliktiga skall utbildas i hjärt- och

lungräddning av certifierade instruktörer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att de utbildningar

som kräver militärt förarbevis meriteras med

motsvarande civilt körkort,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att högskoleprovet

skall vara kostnadsfritt för Sveriges värnpliktiga,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utbildningen

anpassas, med t.ex. tilläggsmoment, för att

möjliggöra civil meritering.

1998/99:A291 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

17. att riksdagen begär att

regeringen beslutar om

tilläggsdirektiv till Plikt-

utredningen för att se över de

värnpliktigas ekonomiska situation.

Utskottet

Totalförsvarsplikten

Motionerna

I Miljöpartiets partimotion Fö210 (mp) konstateras

att värnpliktsarméer runt om i världen avvecklas i

snabb takt. I Sverige sägs den allmänna värnplikten

inte längre vara allmän. Mindre än hälften av alla

män kallas in till tjänstgöring med stöd av plikt,

vilket motionärerna anser vara orättvist. Den

allmänna värnplikten anses vidare vara ett hinder

för en omorientering och utveckling av en modern

försvarspolitik.

Miljöpartiet föreslår därför i motionen att den

allmänna värnplikten avvecklas. I stället bör en

värntjänst byggd på frivillighet införas (yrkande

2).

I motion Fö206 (v) av Maggi Mikaelsson pekar motionären på den

snabba förändringen i vårt land. Bl.a. är villkoren

för unga människor helt annorlunda än för tio år

sedan. Vidare har det säkerhetspolitiska läget

förändrats radikalt under senare år och

miljöfrågorna blivit allt viktigare.

Motionären anser därför att det är en viktig och

riktig inriktning att nedrusta det militära

försvaret till förmån för insatser för fred och ett

hållbart samhälle. Förutsättningar för ökande

kontakter och en djupare förståelse mellan grupper

och sektorer i samhället skulle, enligt motionären,

kunna skapas genom en allmän samhällstjänst. En

utredning föreslås därför tillsättas för att

undersöka förutsättningarna för en sådan

samhällstjänst (yrkande 1).

Motionären anser att samhällstjänsten skall omfatta

alla män och kvinnor i värnpliktsåldern. De

förutsätts under en niomånadersperiod kunna

tjänstgöra inom den offentliga sektorns olika delar

som äldrevård, miljövård, skola, handikappvård osv.

men också inom folkrörelser och organisationer som

arbetar inom dessa områden (yrkande 2).

Samhällstjänsten skall härvid ses som ett komplement

eller ett alternativ till värnplikten.

Motionären föreslår vidare att den ekonomiska

ersättningen för samhälls-tjänsten inte får vara

lägre än socialbidrag (yrkande 3).

Rigmor Ahlstedt betonar i motion Fö209 (c)

samhällets stora uppgift att se till att människor

som behöver vård och omsorg i livets olika skeden

får tillräckliga insatser. Samhällets gemensamma

resurser måste användas effektivt och på ett sätt

som kommer medborgarna till del, samtidigt som det

skapas ett robust, ekologiskt och ekonomiskt

hållbart samhälle.

Motionären noterar att värnpliktsutbildningen inom

det militära försvaret dras ned. Samtidigt är

ungdomar tveksamma att välja yrken inom vård och

skola. För att möta detta föreslår motionären att

man utreder möjligheterna att inom det allmänna

skolväsendet, inom gymnasieskolans ram, införa en

eller flera terminer av obligatorisk allmän

samhällstjänst, lika för män och kvinnor.

Motion Fö201 (fp) av Eva Flyborg behandlar kvinnors

roll i försvaret. Motionären berömmer regeringen för

dess ambition att öka antalet kvinnor i

totalförsvaret. Hon anser dock att det bästa sättet

att få en sådan förändring är att införa kvinnlig

värnplikt, något som Folkpartiet pläderat för i

snart 20 år. Nuvarande rätt för kvinnor att

frivilligt fullgöra värnplikt sägs inte vara

tillräckligt.

Genom att ställa samma grundläggande krav på kvinnor

och män att delta i rikets försvar kommer den

samlade kompetensen att kunna tas till vara. I det

nuvarande systemet skiljs halva nationens kompetens

bort utan att ens ha prövat dugligheten i ett

mönstringsförfarande. Kvinnlig totalförsvarsplikt

skulle sålunda bredda rekryteringsunderlaget.

Antalet värnpliktiga påverkas däremot inte.

Krigsorganisationen skall avgöra utbildningsbehovet.

Utskottets överväganden

Utskottet behandlade under förra riksmötet i

betänkandet 1997/98:FöU7 Totalförsvarsplikten flera

motionsyrkanden med anknytning till pliktsystemet.

Inledningsvis gav utskottet då en bakgrund till den

nuvarande pliktlagstiftningen och framhöll:

Sedan länge har det funnits en skyldighet i Sverige

att delta i landets försvar. Före år 1995

säkerställdes totalförsvarets behov av personal,

bl.a. genom ett antal pliktlagar. Den 1 juli 1995

trädde lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt i

kraft (prop. 1994/95:6 och 87, bet. 1994/95:FöU1,

rskr. 1994/95:78). Den ersatte ett flertal lagar med

bestämmelser om plikttjänstgöring, bl.a.

värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om

vapenfri tjänst, lagen (1981:292) om tjänsteplikt

för hälso- och sjukvårdspersonal samt

veterinärpersonal m.m., lagen (1984:272) om

skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra

utanför civilförsvaret samt allmänna

tjänstepliktslagen (1959:83). Vidare ersatte lagen

om totalförsvarsplikt de bestämmelser som fanns i

den då gällande civilförsvarslagen (1960:74). Vid

samma tidpunkt trädde ytterligare några nya med

pliktsystemet anknutna lagar i kraft, nämligen lagen

(1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra

värnplikt eller civilplikt med längre utbildning och

lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom

totalförsvaret, m.m.

Den nuvarande ordningen innebär sålunda en

totalförsvarsplikt gällande varje svensk medborgare,

samt utländska medborgare som är bosatta i Sverige,

från 16 års ålder t.o.m. det år vederbörande fyller

70 år. Enligt lagen skall tjänstgöringsskyldigheten

fullgöras som värnplikt, civilplikt eller allmän

tjänsteplikt. Svenska kvinnor kan, utöver

skyldigheten att genomgå civil-pliktsutbildning i

högst 60 dagar, frivilligt genomgå en

antagningsprövning för inskrivning för värnplikt

eller civilplikt med s.k. lång grundutbildning.

1996 års försvarsbeslut betonade vissa principer

gällande totalförsvarsplikten. I beslutet anfördes

bl.a. att det svenska totalförsvaret skall vara så

uppbyggt och organiserat att det är en angelägenhet

för hela befolkningen. Det är av stor betydelse att

medborgarna känner ansvar för och efter förmåga

medverkar till landets försvar. Detta tillgodoses

bäst genom ett system med plikttjänstgöring.

Det finns brister i tillämpningen av

totalförsvarsplikten. Regeringen tillsatte därför i

början av år 1998 en parlamentarisk utredning (Fö

1998:1) med uppgift (dir. 1997:108) att granska

tillämpningen av systemet med totalförsvarsplikt,

bl.a. inskrivningssystemet, reglerna för uppskov,

utbildningsreserven, utbildningstidernas längd,

pliktutbildning för kvinnor samt utbildningens

meritvärde. Pliktutredningen skall också överväga om

plikt skall införas för tjänstgöring vid svåra

påfrestningar på samhället i fred.

I tilläggsdirektiv, beslutade i juni 1998 (dir.

1998:49), har utredningen fått i uppdrag att

överväga och föreslå förändringar som i förhållande

till nuvarande ordning medför att pliktsystemet blir

flexiblare och mer anpassat till rådande säkerhets-

och försvarspolitiska förutsättningar. Bl.a. skall

systemet möjliggöra att Sverige vid behov kan öka

sina internationella insatser. Utredningen skall

också lämna förslag till eventuella förändringar av

påföljden för brott mot totalförsvarsplikten.

Miljöpartiet föreslår i partimotion Fö210 (mp) att

värnplikten avvecklas och ersätts med en frivillig

värntjänst.

Utskottet anförde under förra riksmötet vid

behandlingen av motsvarande yrkanden (bet.

1997/98:FöU7 s. 8) bl.a:

Ett pliktsystem tillförsäkrar sålunda försvaret

möjligheten att på ett förutsägbart sätt rekrytera

tillräckligt många lämpade personer med hänsyn till

de behov som finns i krigsorganisationen .... En

totalförsvarsplikt torde vidare ... vara det

överlägset mest flexibla

personalförsörjningssystemet oavsett försvarsekonomi

och skiftande militära och civila personalbehov.

Tjänstgöring med plikt, tillsammans med olika former

av frivillig tjänstgöring, borgar för en god insyn i

försvaret och kan positivt bidra till

totalförsvarets folkliga förankring .....

En övergång till enbart frivillig rekrytering till

totalförsvaret, vilket Miljöpartiet föreslår, skulle

enligt utskottets mening ge alltför stora

osäkerheter i personalförsörjningen. Tillgången på

personal för olika uppgifter i skilda tidsperspektiv

skulle inte kunna förutses i erforderlig grad.

Vidare skulle det bli svårt att tillgodose

mönstrandes krav på viss typ av tjänstgöring eller

på utbildningens lokalisering.

Utskottet anser sålunda att en betydande del av

totalförsvarets personalförsörjning även i framtiden

bäst tillgodoses genom ett pliktsystem. Detta

synsätt skall enligt regeringens direktiv (dir.

1997:106) också utgöra grunden för den nyligen

tillsatta pliktutredningens arbete.

Utskottet gör nu samma bedömning. Partimotion Fö210

(mp) yrkande 2 bör därför avslås.

De båda motionerna Fö206 (v) och Fö209 (c) föreslår

utredning av möjligheterna att införa en allmän

samhällstjänst. I den först nämnda motionen framförs

därutöver förslag om den allmänna samhällstjänstens

innehåll och om den ekonomiska ersättningen vid

sådan tjänst.

Enligt utskottets mening ger direktiven till 1998

års pliktutredning - de delar som rör behovet av ett

flexiblare pliktsystem samt tjänstgöring med plikt

vid svåra påfrestningar på samhället i fred -

utrymme för att pröva de förslag som framförs i

motionerna. Riksdagen bör därför inte bifalla

motionerna Fö206 (v) yrkandena 1-3 och Fö209 (c).

Utskottet behandlade under föregående riksmöte ett

likalydande yrkande om kvinnors roll i försvaret som

det som nu framförs i motion Fö201 (fp). Utskottet

framhöll då bl.a. (bet. 1997/98:FöU7 s. 9) att 1998

års pliktutredning skall utvärdera systemet med

kvinnors möjlighet att efter ansökan få fullgöra

plikttjänstgöring samt föreslå åtgärder. Utskottet

utgick från att utredningen i sammanhanget överväger

om totalförsvarsplikten bör förändras så att

uttagningen med plikt blir könsneutral. Utskottet

gör nu ingen annan bedömning varför riksdagen inte

bör bifalla motion Fö201 (fp).

Internationella engagemang

Motionen

I motion Fö208 (s) av Anders Ygeman framhålls den

förändrade säkerhetspolitiska situationen. Begreppet

försvar sägs därmed ha ändrats. Motionären menar att

Sverige har en unik möjlighet att förebygga

konflikter. Vad som behövs för att undvika sådana är

att skapa demokratiska traditioner som är förankrade

i folkdjupet. Sverige har där en lång tradition.

Motionären förordar ett projekt för att underlätta

svenskars inträde på arbetsmarknaderna i de forna

kommuniststaterna. Särskilt angeläget sägs det vara

med utbyten inom de militära, politiska, juridiska

och sociala sektorerna. Militära resurser bör

sålunda läggas på att utbilda officerare i länder

med svag demokratisk tradition. Den svenska långa

erfarenheten av demokratiskt ledarskap bör utnyttjas

för att ge utbyte i ledarskapsfrågor. Vidare bör

gemensamma övningar inom ramen för PFF öka

stabiliteten och förståelsen mellan stater som

deltar. Detta samarbete bör utvecklas. Vad som i

motionen anförts om ett ökat internationellt

engagemang bör riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna (yrkande 1).

Motionären anser vidare att officersrollen och

pliktlagarna måste ses över i takt med att

stabiliserande eller fredsbevarande insatser blir

vanligare. Han menar därför att det därmed är

angeläget att utreda möjligheten att i framtiden

använda även pliktlagen för att rekrytera till

viktiga fredsbevarande eller fredsuppbyggande

insatser i utlandet (yrkande 2).

Utskottets överväganden

Under förra riksmötet behandlade utskottet (bet.

1997/98:FöU7 s. 11) likalydande motionsyrkanden från

samme motionär. Utskottet framhöll då bl.a:

Utskottet håller med motionären om vikten av ett

ökat internationellt engagemang för att med icke-

våld kunna förebygga, bilägga och förändra

konflikter i positiv riktning. Metoder för fredlig

konflikthantering behöver för den skull utvecklas,

liksom skilda slags utbildningar.

- - -

Deltagande i internationell konfliktförebyggande

och konfliktdämpande verksamhet med totalförsvarets

resurser bygger enligt nuvarande ordning på

frivillighet. Enligt lagen (1994:1809) om

totalförsvarsplikt, beslutad i stor enighet, skall

uttagning med plikt endast kunna ske för

totalförsvarets behov.

- - -

Nuvarande lagstiftning medger sålunda inte att

någon får tas ut med plikt för att utbildas för

internationella uppdrag.

Utskottet gör nu samma bedömning som under

föregående riksmöte och är sålunda inte berett att

ta initiativ för att ändra lagen om

totalförsvarsplikt i denna del. Motion Fö208 (s) bör

därför inte bifallas av riksdagen.

In- och utryckningstider till utbildning

Motionen

I motion Fö303 (m) pekar Maud Ekendahl och Elizabeth

Nyström på att Marinen inte har in- och

utryckningstider som sammanfaller med skolornas

sommaruppehåll, vilket i stort är regel vid andra

militärförband. Detta leder dels till att

Totalförsvarets pliktverk har svårigheter att ta ut

tillräckligt många värnpliktiga med rätta

förutsättningar till Marinen, dels till problem för

de värnpliktiga som tvingas till avbrott i sina

studier eller att uppskjuta dem.

Motionärerna anser att Marinen bör se över sina in-

och utryckningstider så att de i största möjliga mån

sammanfaller med samhällets övriga skolenheters

terminsstarter och avslutningar.

Utskottets överväganden

Utskottet håller med motionärerna att

plikttjänstgörandes in- och utryckningstider,

särskilt inom Marinen, bättre än hittills borde

anpassas till terminsrytmen i skolsystemet. Det är

viktigt att grundutbildningen i så stor utsträckning

som möjligt organiseras så att så få studieterminer

som möjligt tas i anspråk. Förändringar till det

bättre håller emellertid på att ske. Utskottet har

sålunda erfarit att Försvarsmakten nyligen beslutat

(FFS 1998:10) att Marinens utbildningsomgångar

fr.o.m. den 1 juni år 2000 i huvudsak skall påbörja

tjänstgöring under hösten och avsluta denna i slutet

av augusti eller december.

Härutöver utgår utskottet från att 1998 års

pliktutredning, inom ramen för uppgiften att

överväga utbildningstiderna för

totalförsvarspliktiga, tar hänsyn till behovet att

samordna in- och utryckningstiderna med skolans

terminsindelning.

Motionärernas önskemål bör sålunda kunna bli

tillgodosedda. Motion Fö303 (m) bör därför inte

bifallas.

Rättsliga frågor

Motionerna

Maud Ekendahl anser i motion Fö202 (m) att dagens

förfarande inte är tillräckligt effektivt när det

gäller att sålla bort dem som är olämpliga för att

skrivas in till värnplikt. För att uppnå en

effektivare hantering av kontrollförfarandet bör

därför, enligt motionären, den som handlägger

inskrivningen ges möjlighet till direktåtkomst till

Rikspolisstyrelsens person- och belastningsregister.

Då skulle omedelbart kunna göras säkrare bedömningar

om lämplig befattning och att olämplig

totalförsvarspliktig inte skrivs in till värnplikt.

Samma motionär konstaterar i motion Fö203 (m) att en

person som vägrar att göra militärtjänst döms till

14 dagars fängelse. Motionären föreslår att

Pliktutredningen bör få i uppdrag att ta ställning

till påföljden för totalvägrare.

I motion Fö302 (fp) erinrar Eva Flyborg om att det

för tre år sedan väckte visst uppseende att en

kriminellt belastad och våldsbenägen värnpliktig med

uttalade nazistiska sympatier fick fortsätta sin

militärtjänstgöring, trots att militärledningens

linje är att sådana värnpliktiga skall hemförlovas.

Motionären anser det vara djupt stötande att

personer som på grund av sina rasistiska åsikter

redan tagit till våld skall kunna få

vapenutbildning.

Eftersom ytterligare liknande fall inte kan

uteslutas, anser motionären det angeläget med en

tydlig politisk markering. Riksdagen bör därför som

sin mening ge regeringen till känna vad i motionen

anförts om att värnpliktiga med nazistiska och

rasistiska åsikter eller som på annat sätt kan

betraktas som våldsbenägna inte skall kunna få

utbildning i vårt land.

I motion Fö311 (s) av Carina Hägg konstaterar

motionären att lagen (1994:1809) om

totalförsvarsplikt med tillhörande förordning

(1995:238) ger Totalförsvarets pliktverk möjlighet

att besluta att en person som tillhör ett visst

religiöst samfund, varmed avses Jehovas vittnen,

inte behöver inställa sig till värnplikt eller

civilplikt. Motionären kritiserar inte Pliktverkets

handläggning av dessa ärenden utan menar i stället

att samhällets utveckling har förstärkt de

principiella tveksamheter som från början rådde

beträffande denna särbestämmelse om Jehovas vittnen.

Med hänvisning härtill föreslår motionären att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att ändra 10 kap. 8 §

lagen om totalförsvarsplikt angående visst religiöst

samfund.

Utskottets överväganden

Direktåtkomst till Rikspolisstyrelsens register

Utskottet har erfarit att Totalförsvarets pliktverk och

Försvarsmakten i augusti 1998 till regeringen har

redovisat ett uppdrag om hur man skall undvika att

skriva in olämplig personal för tjänstgöring i

Försvarsmakten. I sin redovisning har Pliktverket

påpekat att direktåtkomst till de register som är i

fråga skulle underlätta arbetet att i samband med

mönstringen skilja ut sådana olämpliga personer.

Regeringen bereder för närvarande ärendet. Utskottet

har erfarit att när Rikspolisstyrelsen och

Totalförvarets pliktverk har kommit överens om

vilken teknisk lösning som skall väljas, så kommer

regeringen att utfärda förordning.

Med hänsyn till den pågående beredningen av frågan

anser utskottet att riksdagen inte nu bör uttala

sig. Motion Fö202 (m) bör sålunda inte bifallas.

Påföljd för totalvägran

I tidigare nämnda tilläggsdirektiv till 1998 års

pliktutredning anges att utredningen skall överväga

och föreslå eventuella förändringar av påföljden för

brott mot totalförsvarsplikten. Förslaget i motion

Fö203 (m) är därmed tillgodosett. Riksdagen bör

därför avslå motionen.

Värnpliktiga med nazistiska eller rasistiska åsikter

Frågan om åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism i

försvaret har behandlats av riksdagen vid flera

tillfällen tidigare. Senast anförde utskottet

(1997/98:FöU7 s. 19):

... har utskottet mycket tydligt tagit avstånd från

all form av rasism och främlingsfientlighet i

försvaret. Utskottet har sålunda uttalat (bet.

1996/97:FöU1 s. 211) att det är mycket angeläget att

Försvarsmakten fortsätter sitt aktiva arbete mot

rasism och främlingsfientlighet. Varje tendens till

rasistiska och främlingsfientliga yttringar måste

omedelbart och kraftfullt bekämpas.

Det finns i nuvarande lagstiftning möjlighet att

avbryta tjänstgöringen för totalförsvarspliktiga som

är olämpliga. Utskottet utgår från att

lagstiftningens möjligheter i detta avseende också

utnyttjas, när tillräckliga skäl föreligger.

Som nämnts i det föregående bereder regeringen,

efter en redovisning av Försvarsmakten och

Totalförsvarets pliktverk, frågan om rutiner för att

förhindra att olämplig personal skrivs in för

tjänstgöring till Försvarsmakten.

Utskottet menar att det finns en tydlig och klar

politisk markering mot att nazistiska, rasistiska

eller i övrigt våldsbenägna värnpliktiga utbildas,

vilket motionären i motion Fö302 (fp) krävt.

Med stöd av det anförda anser utskottet att det för

närvarande inte är påkallat med någon riksdagens

åtgärd i frågan. Motionen bör därför inte bifallas.

Jehovas vittnen

Utskottet behandlade under förra riksmötet ett

likartat yrkande från nu aktuell motionär.

1998 års pliktutredning skall i enlighet med

direktiven (dir. 1997:106) se över reglerna som

gäller möjligheten att inte inkalla personer som

tillhör ett visst religiöst samfund.

Eftersom frågan utreds, bör riksdagen inte nu

uttala någon mening i ärendet. Motion Fö311 (s) bör

därför inte bifallas.

Meritvärdering

Motionen

I motion Fö313 (fp) av Runar Patriksson anförs att

genomförd värnplikts-tjänstgöring som regel varit en

god utbildning som tillfört erfarenheter och

möjligheter till personlig utveckling för individen.

Motionären konstaterar att allt färre nu kallas in

till grundutbildning samt att övningar uteblir och

övningsmoment slopas. Han anser det därför viktigt

att den utbildning som faktiskt genomförs premieras

i det civila samhället. I vissa fall kan då

utbildningen behöva kompletteras för att den skall

få ett högt meritvärde. Motionären föreslår att

- alla värnpliktiga skall utbildas i hjärt- och

lungräddning av certifierade instruktörer (yrkande

1),

- utbildningar som kräver militärt förarbevis

meriteras med motsvarande civilt körkort (yrkande

2),

- högskoleprovet skall vara kostnadsfritt för

Sveriges värnpliktiga (yrkande 3),

- utbildningen bör anpassas, med t.ex.

tilläggsmoment, för att möjliggöra civil meritering

(yrkande 4).

Utskottets överväganden

Frågan om meritvärdering av plikttjänstgöring

behandlades av utskottet under förra riksmötet (bet.

1997/98:FöU7). Med anledning av några då väckta

motioner framhöll utskottet det angelägna i att få

till stånd ett bättre fungerande

meritvärderingssystem samt att synen på

plikttjänstgöringens meritvärde inte endast blir en

fråga för myndigheterna. Utskottet utgick från att

regeringen tog ett direkt ansvar för frågans vidare

behandling.

Utskottet konstaterar att Pliktutredningen enligt

sina direktiv har i uppgift att överväga och lämna

förslag om hur totalförsvarsplikten kan ges ett

större meritvärde.

Utskottet uttalade sig även under förra riksmötet

(bet. 1997/98:FöU1 s. 48) specifikt om hjärt- och

lungräddning. Utskottet framhöll bl.a. de positiva

effekterna med en sådan utbildning men konstaterade

samtidigt att det ankommer på Försvarsmakten, inte

på riksdagen, att bestämma detaljerna i

grundutbildningens innehåll. Utskottet har nu

erfarit att Försvarsmakten överväger att låta hjärt-

och lungräddning ingå i den grundläggande

sjukvårdsutbildningen vid samtliga förband.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att de

frågor som tas upp i motion Fö313 (fp) yrkande 1-3

kommer att bli behandlade i arbetet på regerings-

och myndighetsnivå. Motionen bör därför inte

bifallas av riksdagen.

Värnpliktigas ekonomiska situation

Motionen

I Vänsterpartiets partimotion A291 (v) om ungdomars

situation anförs att man inte skall behöva förlora

ekonomiskt på att göra värnplikten. Dagens

ersättningssystem sägs inte tillgodose detta krav.

Staten borde garantera en skälig ersättning.

Motionärerna föreslår att den nu arbetande

Pliktutredningen också gör en översyn av hela

ersättningssystemet. Perspektivet bör därvid vara

att de värnpliktigas ersättning skall höjas till en

nivå som motsvarar de kostnader man har som

värnpliktig. Riksdagen bör därför begära att

regeringen beslutar om tilläggsdirektiv till

Pliktutredningen för att se över de värnpliktigas

ekonomiska situation (yrkande 17)

Utskottets överväganden

I de tilläggsdirektiv som regeringen utfärdade till

Pliktutredningen i juni 1998 ingår att granska

förmånssystemet. Utredningen skall uppmärksamma de

effekter som dess förslag kan få på de ekonomiska

förmånerna för dem som fullgör plikttjänstgöring.

Härav följer att riksdagen inte bör bifalla

partimotion A291 v) yrkande 17.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande totalförsvarplikten

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Fö201,

1998/99:Fö206 yrkandena 1-3, 1998/99:Fö209 och

1998/99:Fö210 yrkande 2,

res. 1 (mp)

2. beträffande internationella

engagemang

att riksdagen avslår motion 1998/99:Fö208 yrkandena 1-2,

3. beträffande in- och utryckningstider

till utbildning

att riksdagen avslår motion 1998/99:Fö303,

4. beträffande rättsliga frågor

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Fö202,

1998/99:Fö203, 1998/99:Fö302 och 1998/99:Fö311,

5. beträffande meritvärdering

att riksdagen avslår motion 1998/99:Fö313

yrkandena 1-3,

6. beträffande värnpliktigas ekonomiska

situation

att riksdagen avslår motion 1998/99:A291 yrkande 17.

Stockholm den 11 februari 1999

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

I beslutet har deltagit: Henrik Landerholm (m), Tone

Tingsgård (s), Christer Skoog (s), Karin Wegestål

(s), Stig Sandström (v), Åke Carnerö (kd), Olle

Lindström (m), Rolf Gunnarsson (m), Håkan Juholt

(s), Berit Jóhannesson (v), Margareta Viklund (kd),

Anna Lilliehöök (m), Lars Ångström (mp), Erik Arthur

Egervärn (c), Runar Patriksson (fp), Laila Bäck (s)

och Berndt Sköldestig (s).

Reservation

1. Totalförsvarsplikten (mom. 1)

Lars Ångström (mp) anför

dels att det militära invasionshotet nu helt har

avskrivits. En uppgörelse har nåtts om att kraftigt

minska militärutgifterna. Behovet av att utbilda för

totalförsvaret är långt mindre och väsentligt

annorlunda än det behov som ansågs föreligga

tidigare för att möta en militär invasion och som

utgjort grunden för den allmänna värnplikten.

Trenden internationellt har också varit att avskaffa

stora allmänna värnpliktsarméer. Miljöpartiet vill

därför avskaffa ett i grunden djupt orättvist

värnpliktssystem som motiverats bland annat med ett

hot som inte längre finns.

För att svara mot totalförsvarets framtida behov av

att kunna möta nya icke-militära hot vill

Miljöpartiet införa en värntjänst som bygger på

frivillighet. Värntjänsten skall ge relevant

utbildning för att möta hot inom ramen för den

vidgade hotbilden och skall naturligtvis vara öppen

för både kvinnor och män. Det skall vara en merit

att ha genomfört värntjänstgöringen. Den bör till

exempel jämställas med arbete i fråga om

tilläggspoäng till högskoleprovet. Man bör också ge

direkta tilläggspoäng till högskoleprovet för alla

som genomför värntjänsten. De färdigheter och

kunskaper som den värntjänstgörande inhämtar, och

som innebär civil kompetens, skall ges civil

dokumentation.

Inriktningen kan enligt Miljöpartiets mening vara

att grundutbildningens gemensamma del bland annat

omfattar grundläggande miljökunskap och ekologiskt

samhällsbyggande, räddningstjänst och

överlevnadskunskap.

En betald utbildning som ger meriter i form av

civil dokumentation och högskolepoäng ger den

motivation som skapar tillgång i erforderlig grad.

Frivilligheten och motivationen bidrar också till

att de tjänstgörande fungerar som goda ambassadörer

för värntjänsten, vilket garanterar en positiv

folklig förankring.

Militär personal för internationell tjänstgöring

bygger redan i dag på frivillighet. På samma sätt

ska den militära personal som behövs för ett

kvarvarande gränsskydd fås inom ramen för en

frivillig värntjänst.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande totalförsvarplikten

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fö210 yrkande 2

och med avslag på motionerna 1998/99:Fö201,

1998/99:Fö206 yrkandena 1-3 och 1998/99:Fö209

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

Särskilda yttranden

Totalförsvarsplikten (mom. 1)

Runar Patriksson (fp) anför:

Folkpartiet liberalerna anser att kvinnors roll i

försvaret skall vara jämställd med mannens på samma

sätt som inom andra arbetsområden. Vi har därför i

snart 20 år pläderat för att kvinnlig värnplikt

skall införas. Vi kan konstatera att det tagits steg

för att öka jämlikheten mellan män och kvinnor inom

försvaret men att dessa inte är tillräckliga.

Förändringstempot är också för lågt. Det vore

naturligt att nu äntligen ställa samma grundläggande

krav på att kvinnor och män skall delta i rikets

försvar.

Rättsliga frågor (mom. 4)

Runar Patriksson (fp) anför:

Utskottet anför att det från tidigare

riksdagsbehandling av frågan finns en tydlig och

klar politisk markering mot att nazistiska,

rasistiska och i övrigt våldsbenägna värnpliktiga

inte skall utbildas. Jag inser detta men anser att

det hade varit en fördel om riksdagen ånyo och med

kraft poängterade det oacceptabla i att nazistiska,

rasistiska eller våldsbenägna personer utbildas

eller anställs i försvaret.

Meritvärdering (mom. 5)

Runar Patriksson (fp) anför:

Folkpartiet liberalerna anser att inte en enda

soldat skall utbildas i onödan. Behoven skall

vara styrande. De som utbildas skall självfallet

få en utbildning som inspirerar till en positiv

syn på värnplikten. De skall lika självklart ha

en rimlig ersättning och tjänstgöringen skall

ges ett adekvat meritvärde. Även om dessa frågor

nu övervägs i den pågående Pliktutredningen hade

det varit bra om riksdagen drivit på genom ett

uttalande i frågan.