Bet. 1998/99:FöU6

Försvarsutskottets betänkande

1998/99:FÖU06

Säkrare kemikaliehantering

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1998/99

FöU6

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet regeringens

proposition 1998/99:64 Säkrare kemikaliehantering. I

propositionen föreslås att riksdagen dels godkänner

konventionen om gränsöverskridande effekter av

industriolyckor av den 17 mars 1992, dels antar en

lag om åtgärder för att förebygga och begränsa

följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Lagen

genomför rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december

1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa

följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga

ämnen ingår och konventionen om gränsöverskridande

effekter av industriolyckor. Inom arbetsmiljöområdet

genomförs dock direktivet genom bestämmelser i form

av myndighetsföreskrifter. Den nya lagen föreslås

träda i kraft den 1 juli 1999.

I propositionen föreslås även ändringar i

miljöbalken, lagen (1976:661) om immunitet och

privilegier i vissa fall, sekretesslagen (1980:100)

och räddningstjänstlagen(1986:1102). Dessa ändringar

föreslås träda i kraft samtidigt med den nya lagens

ikraftträdande.

Två motioner med tre yrkanden har väckts med

anledning av propositionen.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens

förslag i propositionen och avslår motionsyrkandena.

Till utskottets förslag har fogats en reservation.

Propositionen

Regeringens förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår i proposition 1998/99:64 att

riksdagen

dels godkänner

- konventionen den 17 mars 1992 om

gränsöverskridande effekter av industriolyckor,

dels antar regeringens förslag till

- lag om åtgärder för att förebygga och begränsa

följderna av allvarliga kemikalieolyckor,

- lag om ändring i miljöbalken,

- lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet

och privilegier i vissa fall,

- lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) och

- lag om ändring i räddningstjänstlagen

(1986:1102).

Motionerna

1998/99:Fö3 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Kustbevakningen

bör tilldelas ansvaret för att bygga upp den

organisation som krävs för att förebygga och bistå

vid brandolyckor till sjöss,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen bör

återkomma till riksdagen med underlag för bedömning

av skyddsavstånd i den fysiska planeringen.

1998/99:Fö4 av Stig Sandström och Berit Jóhannesson

(v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

en uppföljning och utvärdering av Seveso I-

direktivet görs.

Utskottet

Bakgrund och utgångspunkter

Kemikalieolyckor inom industrin

Efter en industriolycka i Seveso i Italien år 1976,

med utsläpp av dioxiner, varvid ett stort område

fick utrymmas för flera år framöver, påbörjades ett

arbete inom Europeiska gemenskapen (EG) med att ta

fram gemensamma regler avseende stora

industriolyckor. Detta arbete utmynnade år 1982 i

direktivet om risker för storolyckor i vissa

industriella verksamheter (82/501/EEG), det s.k.

Sevesodirektivet (nedan kallat Seveso I-direktivet).

I direktivet regleras säkerhetshanteringen vid viss

industriell verksamhet där farliga ämnen ingår.

Syftet med direktivet är att förhindra och begränsa

följderna av stora olyckor vid sådan industriell

verksamhet.

Genomförandet av Seveso I-direktivet

Nödvändiga anpassningar av svenska bestämmelser med

anledning av direktivets innehåll skedde genom

tillägg i räddningstjänstförordningen (1986:1107)

och genom myndighetsföreskrifter av berörda

myndigheter (Arbetarskyddsstyrelsen,

Naturvårdsverket, Statens räddningsverk och

Sprängämnesinpektionen.)

Seveso II-direktivet

Rådets direktiv (96/82/EG) av den 9 december 1996 om

åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av

allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår

(nedan kallat Seveso II-direktivet) är en

vidareutveckling av Seveso I-direktivet. Generellt

kan sägas att kraven på såväl företag som

myndigheter är högre och mer omfattande i Seveso II

jämfört med Seveso I.

Huvuddragen i Seveso II-direktivet är följande.

Syftet med direktivet är att förebygga allvarliga

olyckshändelser inom den kemikaliehanterande

industrin och att begränsa följderna av dem för

människor och miljö, så att höga skyddsnivåer

säkerställs konsekvent och effektivt i hela

gemenskapen. De verksamheter som omfattas av

direktivet är indelade i två kravnivåer beroende på

vilka farliga ämnen som förekommer i verksamheten

och i vilka mängder detta kan antas ske. Vissa

verksamheter är emellertid undantagna från

direktivets tillämpningsområde. Dessa är bl.a.

militär verksamhet, faror som har samband med

joniserande strålning och gruvindustri.

Verksamhetsutövarens skyldigheter i direktivet är

uppdelade i allmänna skyldigheter och särskilda

skyldigheter. De allmänna skyldigheterna gäller

samtliga verksamhetsutövare som omfattas av

direktivet och innebär att medlemsstaterna skall se

till att verksamhetsutövarna vidtar alla åtgärder

som krävs för att förebygga allvarliga

olyckshändelser och för att begränsa följderna av

dessa för människor och miljö. De särskilda

skyldigheterna omfattar dels en

anmälningsskyldighet, dels en skyldighet för

verksamhetsutövarna att utforma en säkerhetspolicy

och dels en skyldighet att upprätta en

säkerhetsrapport som skall inges till behörig

myndighet. Skyldigheten att lämna en

säkerhetsrapport omfattar dock endast de

verksamhetsutövare som omfattas av den högre

kravnivån i direktivet.

Konventionen om gränsöverskridande effekter av

industriolyckor

Konventionen om gränsöverskridande effekter av

industriolyckor (nedan kallad

Industriolyckskonventionen) är en del av ett

folkrättsligt miljöskyddssystem med konventioner som

utarbetats inom FN:s ekonomiska kommission för

Europa. Syftet med konventionen är att förebygga

allvarliga olyckshändelser inom den

kemikaliehanterande industrin och att begränsa

skadorna om sådana olyckor skulle inträffa.

Industriolyckskonventionen är när det gäller

förebyggande åtgärder endast tillämplig på

gränsöverskridande effekter.

Bestämmelserna i Industriolyckskonventionen skall

inte tillämpas på bl.a. kärntekniska olyckor och

olyckor vid militära anläggningar.

Sambandet mellan Seveso II-direktivet och

Industriolyckskonventionen

Både Seveso II-direktivet och

Industriolyckskonventionen syftar till att förebygga

allvarliga olyckshändelser inom den

kemikaliehanterande industrin och att begränsa

skadorna om sådana olyckor skulle inträffa.

Direktivets och konventionens tillämpningsområden

sammanfaller därför i hög grad med varandra. Att

beakta är dock att Industriolyckskonventionen, när

det gäller förebyggande åtgärder, endast är

tillämplig på gränsöverskridande effekter.

Seveso II-direktivet har ett vidare

tillämpningsområde än Industri-olyckskonventionen

eftersom direktivets tröskelvärden avseende

förekomsten av farliga ämnen är lägre än motsvarande

tröskelvärden i Industriolyckskonventionen.

Generellt, anförs i propositionen, är som regel

kraven i direktivet mer omfattande och mer

preciserade än i konventionen. Inom EU pågår ett

arbete med en harmonisering av tröskelvärden m.m. i

direktivet och konventionen.

Godkännande av konventionen om

gränsöverskridande effekter av

industriolyckor

Regeringen

Regeringen föreslår i propositionen att konventionen

om gränsöverskridande effekter av industriolyckor

godkänns.

Som skäl för regeringens förslag anförs bl.a. att

konventionen om gränsöverskridande effekter av

industriolyckor är en del av ett folkrättsligt

miljöskyddssystem med konventioner som utarbetas

inom FN:s ekonomiska kommission för Europa.

Industriolyckskonventionen har särskilt stor

betydelse för de central- och östeuropeiska länder

där det nu pågår en modernisering och uppbyggnad av

industrin.

Regeringen anser det angeläget att Sverige

tillträder konventionen om gränsöverskridande

effekter av industriolyckor. Konventionen är av

sådan betydelse att den bör godkännas av riksdagen.

Utskottet

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner

konventionen den 17 mars 1992 om gränsöverskridande

effekter av industriolyckor.

Genomförandet av Seveso II-direktivet och

Industriolyckskonventionen

Samordning med miljöprövningen

Regeringen

Regeringen föreslår att för de verksamheter som

omfattas av kraven på säkerhetsrapport enligt Seveso

II-direktivet och av Industriolycks-konventionen,

skall en fördjupad säkerhetsprövning ske i samband

med tillståndsprövningen enligt miljöbalken.

Som skäl för regeringens förslag anförs bl.a. att

bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar finns i

miljöbalken. Även utanför miljöbalken finns

bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar, bl.a.

i plan- och bygglagen (1987:10). Syftet med

miljökonsekvensbeskrivningar är primärt att ge ett

bättre beslutsunderlag och möjliggöra en samlad

bedömning av en planerad verksamhets inverkan på

miljö, hälsa och hushållning med naturresurser.

Någon systematisk granskning av

säkerhetsarrangemangen sker dock inte vid

miljöprövningen.

Miljöprövningen enligt miljöbalken är ett

offentligt förfarande. Sakägare och allmänhet har

rätt och möjlighet att yttra sig över en ansökan om

tillstånd och under arbetet med

miljökonsekvensbeskrivningen.

Verksamhetsutövarens skyldigheter i Seveso II-

direktivet och Industri-olyckskonventionen omfattar

bl.a. vidtagande av åtgärder för att förebygga

allvarliga kemikalieolyckor och begränsa följderna

av dessa samt ingivande av redovisningar angående

verksamheten och säkerhetsarrangemangen till

behöriga myndigheter.

Varken i Seveso II-direktivet eller i

Industriolyckskonventionen anges att

säkerhetsarrangemangen skall prövas. I Seveso II-

direktivet anges emellertid att säkerhetsrapporten

skall granskas. En prövning förutsätter ett mer

aktivt ställningstagande från den berörda

myndigheten än en granskning. Prövningen av

miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken resulterar

t.ex. i ett tillstånd där särskilda krav ställs på

verksamheten, alternativt i ett avslag.

Den kemikaliehanterande industrin som omfattas av

Seveso II-direktivet och av

Industriolyckskonventionen kan anses omfattas av

miljöbalkens tillämpningsområde.

Sambandet mellan miljö- och säkerhetsfrågor är som

nyss sagts påtagligt genom att det i båda fallen

handlar om att förhindra skador på människor och

miljön. Miljö- och säkerhetsfrågorna går ofta i

varandra och kräver gemensamma överväganden och

åtgärder. Det är därför en fördel om de kan lösas i

ett sammanhang för att undvika motstridigheter. En

samordning av säkerhetsfrågorna i Seveso II-

direktivet och Industriolyckskonventionen med

tillståndsprövningen enligt miljöbalken skulle

således ha stora fördelar. En gemensam prövning blir

mer rationell och myndigheternas och industrins

hantering av frågor om hälsa, miljö och säkerhet

kommer att bättre harmoniseras med varandra. Vidare

kan i en integrerad miljö- och säkerhetsprövning

miljökonsekvensbeskrivningar användas för att ge en

allsidig beskrivning av både de kontinuerliga

miljöeffekterna och riskerna vid en verksamhet. En

samordnad miljö- och säkerhetsprövning enligt

miljöbalken kommer att omfatta de verksamheter som

omfattas av den högre kravnivån enligt Seveso II-

direktivet och Industriolyckskonventionen.

En samordnad miljö- och säkerhetsprövning enligt

miljöbalken kommer att omfatta i huvudsak de områden

som enligt nuvarande reglering enligt Seveso I-

direktivet täcks in av räddningstjänstlagstiftningen

och miljöbalken. De arbetsmiljörelaterade

säkerhetsfrågorna kommer, eftersom de faller utanför

miljöbalkens tillämpningsområde, inte att omfattas

av prövningen. Inom arbetsmiljöområdet finns

emellertid en omfattande reglering av

säkerhetsfrågorna.

Utskottet

Utskottet instämmer i regeringens förslag att en

fördjupad säkerhetsprövning skall ske i samband med

tillståndsprövningen enligt miljöbalken för de

verksamheter som omfattas av kraven på

säkerhetsrapport enligt Seveso II-direktivet och av

Industriolyckskonventionen.

Lagteknisk lösning

Regeringen

Regeringen föreslår att Seveso II-direktivet och

Industriolyckskonventionen skall genomföras genom en

gemensam reglering. För ändamålet bör en särskild

lag införas.

Som skäl för regeringens förslag anförs bl.a. att

den samordning av miljö- och säkerhetsprövningen som

regeringen föreslår ställer krav på en större

enhetlighet i regleringen inom framför allt Statens

räddningsverks och Naturvårdsverkets ansvarsområden.

En gemensam reglering kommer att omfatta båda dessa

myndigheters ansvarsområden.

Sambandet mellan hälsa, miljö och säkerhet är som

tidigare nämnts tydligt i Seveso II-direktivet. Även

Industriolyckskonventionen uppvisar en helhetssyn på

säkerhetsfrågorna.

Med hänsyn till den överensstämmelse som således

föreligger mellan direktivet och konventionen bör

bestämmelserna samordnas för att möjliggöra en

gemensam reglering. Detta innebär visserligen att de

svenska bestämmelserna i vissa avseenden kommer att

bli något strängare än om direktivets och

konventionens bestämmelser skulle följts var för

sig. I gengäld blir en samordnad reglering mer

lättöverskådlig och tillämpningen kommer vidare att

kunna underlättas.

Genom att samla vissa av reglerna för

olycksförebyggande och skadebegränsande åtgärder

inom kemikaliehanterande verksamhet i en särskild

lag skapas nödvändiga förutsättningar för en

fördjupad säkerhetsprövning i samband med

tillståndsprövningen enligt miljöbalken samt ges

möjlighet att uppfylla de krav som ställs i Seveso

II-direktivet och Industriolyckskonventionen. Därmed

ges också förutsättningar för en klarare och enklare

myndighetsstruktur.

Lagrådet har anfört att de bestämmelser som direkt

införlivar Seveso II-direktivet har sin plats i en

särskild lag, men att regler om tillstånd och

tillsyn mycket väl hade kunnat sökas i miljöbalken.

Statens räddningsverk hade därvid, enligt Lagrådet,

kunnat inordnas som en central tillsynsmyndighet

enligt miljöbalken. Lagrådet har ansett att det har

uppkommit en dubblyr med miljöbalkens bestämmelser.

Genom den föreslagna lagen genomförs en ny princip

inom miljöområdet som innebär att domstolarna och

tillsynsmyndigheterna är skyldiga att beakta olycks-

förebyggande åtgärder när de prövar tillståndsfrågor

och utövar tillsyn. Vid tillståndsprövningen och

tillsynen har således domstolarna och tillsyns-

myndigheterna att tillämpa miljöbalkens allmänna

hänsynsregler i 2 kap. Någon dubblyr mellan den

föreslagna lagen och miljöbalken bör därför inte

anses uppkomma.

I detta sammanhang bör också nämnas att det i

följdlagstiftningen till miljöbalken ingår flera

lagar som innehåller förfaranderegler för bl.a.

tillstånd och som samtidigt är parallellt

tillämpliga med miljöbalken. Exempel på sådana lagar

är minerallagen (1991:45) och lagen (1995:1649) om

byggande av järnväg.

Enligt regeringen föreligger det skäl att reglera

även frågor om tillstånd och tillsyn i den

föreslagna lagen med hänsyn till regleringen där i

fråga om olycksförebyggande åtgärder och

skadebegränsande åtgärder. Till detta kommer den nya

principen för domstolarna och tillsynsmyndigheterna

att vid tillståndsprövning och tillsyn beakta

olycksförebyggande åtgärder.

De arbetsmiljörelaterade säkerhetsfrågorna kommer,

eftersom de faller utanför miljöbalkens

tillämpningsområde, inte att omfattas av den

fördjupade säkerhetsprövningen i samband med

tillståndsprövningen enligt miljöbalken som

föreslås. Inom arbetsmiljöområdet finns emellertid

en omfattande reglering av säkerhetsfrågor, och

någon ny lagstiftning är enligt regeringens

bedömning inte nödvändig. Kompletterande regler för

att genomföra Seveso II-direktivet kan ges i form av

myndighetsföreskrifter.

Utskottet

Utskottet instämmer i regeringens förslag att Seveso

II-direktivet och Industriolyckskonventionen skall

genomföras genom en gemensam reglering och att det

för ändamålet bör införas en särskild lag.

Tillsynsansvaret

Regeringen

Regeringen föreslår att tillsynsorganisationen

enligt den nya lagen harmoniserar med tillsynen

enligt miljöbalken. Länsstyrelse och kommuner skall

därför ha det regionala och lokala tillsynsansvaret.

Det centrala tillsynsansvaret enligt den nya lagen

skall ligga på Statens räddningsverk.

Som skäl för regeringens förslag anförs bl.a. att

Seveso II-direktivet uppställer som krav att

medlemsstaterna tillskapar ett system för tillsyn av

både den lägre och den högre kravnivån i Seveso II-

direktivet. Industriolyckskonvention har inget

direkt krav på en tillsynsorganisation utan anger

att varje part till konventionen skall utse en myn-

dighet för konventionens ändamål.

Även om de formella kraven är mindre omfattande

enligt den lägre kravnivån betyder inte det att

tillsynen av en sådan verksamhet är okomplicerad.

Eftersom uppdelningen av de både kravnivåerna är

mycket förenklad - mängden hanterade farliga ämnen -

ger den i många fall en inte helt rättvisande bild

av de krav på kompetens som fordras för tillsynen av

de verksamheter som omfattas av direktivet. Om

tillsynen skall bli effektiv och bidra till att höja

säkerheten bör därför tillsynsorganisationen vara

densamma för de båda kravnivåerna. På detta sätt kan

den högre kompetens som krävs för att utöva tillsyn

över de verksamheter som omfattas av den högre

kravnivån även utnyttjas vid tillsyn av verksamheter

enligt den lägre kravnivån.

Regeringen anför att Räddningsverkets övergripande

roll i samhällets olycks- och skadeförebyggande

arbete på senare år har betonats av riksdagen.

Försvarsutskottet framhöll i betänkande 1993/94:FöU1

vikten av att ge Statens räddningsverks

samordningsuppgift ett sådant innehåll att verket

kunde agera på ett likartat sätt inom samtliga

myndighetsområden avseende skyddet mot

kemikalieolyckor och vid transport av farligt gods.

Naturvårdsverket är central förvaltningsmyndighet

för frågor om miljövård, däri inbegripet naturvård

och miljöskydd. Något särskilt ansvar för

säkerhetsfrågor har verket emellertid inte även om

säkerheten inom t.ex. industrin naturligtvis har

betydelse för miljön. Med hänsyn till att den

föreslagna lagen främst kommer att avse

säkerhetsfrågor anser regeringen att det centrala

tillsynsansvaret bör ligga på Statens räddningsverk.

Som central tillsynsmyndighet bör Statens

räddningsverk även få ansvaret för att utfärda

föreskrifter och allmänna råd för tillämpningen av

den nya lagen.

Motionen

I motion Fö4 (v) av Stig Sandström och Berit

Jóhannesson framhålls bl.a. för att undvika

dubbelreglering och uppbyggnad av samma kompetens

hos ett flertal myndigheter att det är angeläget att

ansvaret för de olika myndigheterna tydligt

avgränsas. Motionärerna framhåller också att det

saknas analys av hur reglering och tillsyn under

Seveso I fungerat och föreslår att det görs en

uppföljning och utvärdering av Seveso I-direktivet.

Utskottet

Utskottet delar regeringens syn att

tillsynsorganisationen enligt den nya lagen bör

harmonisera med tillsynen enligt miljöbalken.

Länsstyrelse och kommuner skall, anser utskottet i

likhet med regeringen, därför ha det regionala och

lokala tillsynsansvaret, liksom att det centrala

tillsynsansvaret enligt den nya lagen skall ligga på

Statens räddningsverk.

Med anledning av yrkandet i motion Fö4 (v) vill

utskottet framhålla följande.

Försvarsdepartementet har vid en föredragning inför

utskottet den 13 april 1999 bl.a. anfört att syftet

med tillsynsorganisationen enligt den nya lagen

(Sevesolagen) är att denna skall harmonisera med

miljöbalkens tillsyns-system, vilket regeringen

också anför i propositionen. Naturvårdsverket, som

är central tillsynsmyndighet för miljöbalken, har

ansvar för frågor om naturvård och miljöskydd, inte

säkerhetsfrågor i enlighet med vad den nya Seveso-

lagen kräver. Utskottet har, som redan framgått,

inget att invända mot den ordning regeringen nu

föreslår om tillsynsorganisationen. Utskottet vill

dock i sammanhanget anföra följande.

Utskottet, som erfarit att tillsynen enligt Seveso

I-direktivet fungerat väl, utgår i från att den nu

föreslagna ordningen inte medför en dubbelreglering

på området. Behovet av en effektiv samordning av de

olika tillsynsmyndigheternas arbete framstår som

uppenbart. Utskottet förutsätter att nödvändig

kompetens är säkrad i den föreslagna organisationen

och att tillsynsansvaret för berörda myndigheter är

tydligt och väl uttalat. Utskottet vill särskilt

framhålla att utskottet utgår ifrån att regeringen

följer upp och utvärderar genomförandet av Seveso

II-direktivet och återkommer till riksdagen om

förhållanden, som utskottet nu pekat på, visar sig

föreligga. Mot bakgrund av vad utskottet anfört

behöver motion Fö4 (v) inte bifallas av riksdagen.

Den materiella regleringen

Utskottet redovisar i det följande regeringens

sammanfattande förslag under respektive avsnitt.

Under de avsnitt som motionsyrkandena behandlas

finns en mer utförlig redovisning av regeringens

anföranden i propositionen.

Tillämpningsområde

Regeringen

Regeringen föreslår att lagens tillämpningsområde

skall omfatta sådana verksamheter där farliga ämnen

förekommer eller kan förekomma i mängder

(tröskelvärden) som motsvarar eller överstiger de

mängder som regeringen bestämmer. Tröskelvärdena får

därmed inte överstiga de värden som anges i Seveso

II-direktivet och i Industriolyckskonventionen.

Såvitt gäller skydd mot ohälsa och olycksfall i

arbete samt i övrigt vad gäller arbetsmiljön

tillämpas bestämmelserna i arbetsmiljölagen

(1977:1160). Från lagens tillämpningsområde undantas

faror som har samband med joniserande strålning,

militär verksamhet, transport av farliga ämnen i

rörledningar utanför de verksamheter som omfattas av

lagen och sådan hantering av farliga ämnen som

omfattas av lagen (1982:821) om transport av farligt

gods.

Utskottet

Utskottet instämmer i regeringens förslag att lagens

tillämpningsområde skall omfatta sådana verksamheter

där farliga ämnen förekommer eller kan förekomma i

mängder (tröskelvärden) som motsvarar eller

överstiger de mängder som regeringen bestämmer.

Tröskelvärdena får därmed inte överstiga de värden

som anges i Seveso II-direktivet och i

Industriolyckskonventionen. Utskottet har heller

inget att invända mot vad regeringen i övrigt anför

om tillämpningsområdet.

Definitioner

Regeringen

Regeringen föreslår att vissa för Seveso II-

direktivet och Industriolyckskonventionen centrala

begrepp skall definieras i den föreslagna lagen.

Dessa begrepp är allvarlig kemikalieolycka,

verksamhet, verksamhetsutövare, anläggning, lager

och farliga ämnen. Definitionerna i direktivet och

konventionen kommer därvid att vara samordnade.

Regeringen skall få föreskriva vilka ämnen som skall

anses som farliga.

Utskottet

Utskottet instämmer i regeringens förslag att vissa

för Seveso II-direktivet och

Industriolyckskonventionen centrala begrepp skall

definieras i den föreslagna lagen. Dessa begrepp är

allvarlig kemikalieolycka, verksamhet,

verksamhetsutövare, anläggning, lager och farliga

ämnen. Definitionerna i direktivet och konventionen

kommer därvid att vara samordnade. Utskottet har

heller inget att invända mot att regeringen får

föreskriva vilka ämnen som skall anses som farliga.

Verksamhetsutövarnas skyldigheter

Regeringen

Regeringen föreslår i propositionen att

verksamhetsutövarnas skyldigheter är uppdelade i två

kravnivåer beroende på i vilka mängder farliga ämnen

förekommer eller kan förekomma i verksamheten.

Samtliga verksamhetsutövare är skyldiga att vidta

förebyggande och skadebegränsande åtgärder, inge

anmälan till tillsynsmyndigheten om verksamheten

samt upprätta ett handlingsprogram för hur

allvarliga kemikalieolyckor skall förebyggas.

Bestämmelser med dessa skyldigheter införs i lagen.

De verksamhetsutövare som omfattas av den högre

kravnivån i lagen skall utöver nämnda skyldigheter

även lämna en säkerhetsrapport. Vid nyanläggning och

förändring av verksamhet som omfattas av den högre

kravnivån skall säkerhetsrapporten lämnas till

miljöprövningsmyndigheten för en fördjupad

säkerhetsprövning. I övriga fall skall

säkerhetsrapporten lämnas till tillsynsmyndigheten.

Utskottet

Utskottet instämmer i regeringens förslag att

verksamhetsutövarnas skyldigheter är uppdelade i två

kravnivåer beroende på i vilka mängder farliga ämnen

förekommer eller kan förekomma i verksamheten.

Likaså anser utskottet - i likhet med regeringen -

att samtliga verksamhetsutövare är skyldiga att

vidta förebyggande och skadebegränsande åtgärder,

inge anmälan till tillsynsmyndigheten om

verksamheten samt upprätta ett handlingsprogram för

hur allvarliga kemikalieolyckor skall förebyggas och

att bestämmelser med dessa skyldigheter införs i

lagen.

Utskottet instämmer även i regeringens förslag att

de verksamhetsutövare, som omfattas av den högre

kravnivån i lagen utöver nämnda skyldigheter även

skall lämna en säkerhetsrapport. I likhet med

regeringen anser utskottet att vid nyanläggning och

förändring av verksamhet som omfattas av den högre

kravnivån skall säkerhetsrapporten lämnas till

miljöprövningsmyndigheten för en fördjupad

säkerhetsprövning. I övriga fall skall

säkerhetsrapporten lämnas till tillsynsmyndigheten.

Planering för räddningsinsatser

Regeringen

Regeringen föreslår att interna planer för

räddningsinsatser skall ingå i säkerhetsrapporten.

Den interna planen för räddningsinsatser utarbetas

av verksamhetsutövaren i samråd med kommunen och de

anställda. Den fortlöpande kontrollen av de interna

planerna för räddningsinsatser skall ligga på

tillsynsmyndigheten.

Som skäl för regeringens förslag anförs bl.a. att

kravet i Seveso II-direktivet riktar sig både till

verksamhetsutövarna, som skall upprätta interna

planer för räddningsinsatsen, och till den behöriga

myndighet som skall upprätta externa planer för

räddningsinsatser. Utarbetande av den interna planen

för räddningsinsatser skall ske i samråd med de

anställda, och vid utarbetande av den externa planen

för räddningsinsatser skall allmänheten ges

tillfälle att lämna synpunkter.

Beredskapen för räddningsinsatser inom en

verksamhet är underordnad kommunens räddningstjänst

och är vid en insats i ledningshänseende underställd

räddningsledaren inom den kommunala

räddningstjänsten, vilket följer av

räddningstjänstlagen (1986:1102). I lagen bör framgå

att den interna planen skall utarbetas i samråd med

kommunen och de anställda. Den fortlöpande

kontrollen av de interna planerna bör, i enlighet

med direktivet, hanteras som en tillsynsfråga.

De externa planerna för räddningsinsatser skall

enligt direktivet upprättas av behörig myndighet,

dvs. för svenska förhållanden, den kommunala

räddningstjänsten, på grundval av vad som redovisats

i säkerhetsrapporten.

Såvitt avser frågan om underlaget för de externa

planerna skall bedömas vid den fördjupade

säkerhetsprövningen i samband med

tillståndsprövningen enligt miljöbalken anser

regeringen att det finns fördelar med ett sådant

förfarande. Därmed kan behovet av kommunala

räddningsinsatser vägas mot verksamhetsutövarens

andra åtgärder för att förebygga olyckor och

effekter av olyckor samt krav på interna planer för

räddningsinsatser. Regeringen anser att underlaget

för de externa planerna för räddningsinsatser skall

ingå som en del av den fördjupade

säkerhetsprövningen i samband med

tillståndsprövningen enligt miljöbalken.

Planerna för räddningsinsatser rör i huvudsak

räddningstjänstfrågor. Detta gäller särskilt de

externa planerna för räddningsinsatser som inte

direkt berörs av prövningen av

säkerhetsarrangemangen. De övergripande

bestämmelserna om externa planer för

räddningsinsatser bör därför ingå bland de

bestämmelser som reglerar räddningstjänsten.

Regeringen har för avsikt att vidta erforderliga

förordningsändringar med stöd av 61 §

räddningstjänstlagen.

Motionen

I kommittémotion Fö3 (kd) av Åke Carnerö m.fl.

framhålls bl.a. att det i dag inte finns någon

ändamålsenlig organisation för brandbekämpning i

Östersjön. Vid en jämförelse ter sig beredskapen i

Nordsjön betydligt bättre, där bl.a. Storbritannien

har en stor bogserbåt i ständig beredskap.

Motionärerna framhåller också att Kustbevakningen

har ansvaret för åtgärder vid olje- och

kemikalieolyckor till sjöss. Dess miljöskyddsfartyg

är också utrustade för brandbekämpningsinsatser. Det

är därför rimligt att Kustbevakningen också

tilldelas ansvaret för att bygga upp den

organisation som krävs för att förebygga och bistå

vid brandolyckor till sjöss (yrkande 1).

Utskottet

Utskottet instämmer i regeringens förslag att

interna planer för räddningsinsatser skall ingå i

säkerhetsrapporten. Den interna planen för

räddningsinsatser utarbetas av verksamhetsutövaren i

samråd med kommunen och de anställda. Den

fortlöpande kontrollen av de interna planerna för

räddningsinsatser skall ligga på

tillsynsmyndigheten.

Med anledning av yrkande 1 i motion Fö3 (kd) vill

utskottet anföra följande.

Enligt uppgift har Statens räddningverk i rapporten

Det svenska marina oljeskadeskyddet inför 2000-talet

tagit upp frågan om brandbekämpning till sjöss. I

rapporten sägs bl.a. att beredskap för att bistå

fartygsledningen vid brand ombord samt beredskap för

att snabbt kunna påbörja nödbogsering behöver

förbättras. En utökad statlig beredskap bör därför

övervägas enligt rapporten. Utskottet har erfarit

att Kustbevakningen instämmer i denna bedömning och

att Kustbevakningen - inom ramen för tillgängliga

resurser -bl.a. förstärkt insatsmöjligheterna till

brandbekämpning till sjöss.

Brandbekämpningskapaciteten har också förstärkts vid

om- och nybyggnad av myndighetens större fartyg.

Utskottet kan konstatera att frågan om

brandbekämpning till sjöss har uppmärksammats av

berörda myndigheter. De åtgärder som vidtagits av

Kustbevakningen för att förbättra kapaciteten för

brandbekämpning till sjöss bedömer utskottet som

mycket värdefulla. Utskottet förutsätter att

regeringen bevakar frågan om brandbekämpning till

sjöss och tar erforderliga initiativ om allvarliga

brister i beredskapen uppdagas. Något särskilt

uttalande från riksdagens sida - utöver vad

utskottet nu framhållit - bedömer utskottet för

närvarande inte föreligga. Motion Fö3 (kd) yrkande 1

bör därför inte bifallas av riksdagen.

Den fysiska planeringen

Regeringen

Regeringen bedömer att nuvarande lagstiftning är

tillräcklig för att uppfylla både Seveso II-

direktivets och Industriolyckskonventionens krav.

Som skäl för regeringens bedömning anförs bl.a. att

frågor om lokalisering och markanvändning är en

nyhet i Seveso II-direktivet. Medlemsstaterna skall

enligt artikel 12 i direktivet se till att målen när

det gäller att förebygga allvarliga olyckshändelser

och begränsningar av följderna av sådana olyckor

beaktas vid regleringen av markanvändningen och

annan relevant reglering. Målen uppnås, enligt

artikeln, genom kontroll av dels lokaliseringen av

nya verksamheter, dels förändringar av befintliga

verksamheter och dels nya anordningar kring

befintliga verksamheter som t.ex. transportleder,

platser som besöks av allmänheten och

bostadsområden, när denna lokalisering eller dessa

anordningar kan befaras öka risken för allvarliga

olyckshändelser eller förvärra följderna av dem. Vid

reglering av markanvändningen skall medlemsstaterna

se till att nödvändigheten av att på lång sikt

upprätthålla lämpliga skyddsavstånd beaktas. Vidare

skall lämpliga samrådsförfaranden finnas.

Regeringen anför också att det i svensk rätt finns

en omfattande reglering av frågor som rör fysisk

planering och markanvändning. Plan- och bygglagen

(1987:10) innehåller bestämmelser om planläggning av

mark och vatten samt om byggande.

I plan- och bygglagen (PBL) finns bestämmelser om

allmänna intressen som skall beaktas vid

planläggning och vid lokalisering av bebyggelse.

Enligt 2 kap. 1 § PBL skall mark och vattenområden

användas för det eller de ändamål för vilka områdena

är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och

läge samt föreliggande behov. Bebyggelse skall

enligt 2 kap. 3 § PBL lokaliseras till mark som är

lämpad för ändamålet med hänsyn till bl.a. de

boendes och övrigas hälsa. Inom områden med

sammanhängande bebyggelse skall bebyggelsemiljön

utformas med hänsyn till behovet av skydd mot

uppkomst och spridning av brand samt trafikolyckor

och andra olyckshändelser.

I miljöbalken finns bestämmelser för hushållning

med mark, vattenområden, miljöfarlig verksamhet och

hälsoskydd. De grundläggande

hushållningsbestämmelserna i 3 kap. miljöbalken

skall främja väl genomtänkta avvägningar mellan

olika önskemål om att utnyttja marken, vattnet och

den fysiska miljön i övrigt. Syftet med

bestämmelserna är att redovisa vilka intressen som

har särskild betydelse för samhällsutvecklingen och

som därför skall ges ett försteg framför andra

intressen när markanvändningsfrågor skall avgöras.

Plan- och bygglagen och miljöbalken gör det således

möjligt för myndigheterna att ställa långtgående

krav på lokalisering och markanvändning. Kommunerna

har genom sitt planmonopol stora möjligheter att

styra mark-användningen och därmed också ett stort

ansvar för samhällsplaneringen. För att bereda

allmänheten möjlighet till insyn i planförfarandet

finns särskilda regler om samråd innan

översiktsplan, detaljplan eller områdesbestämmelser

antas.

Genom framför allt plan- och bygglagen och

miljöbalken har svenska myndigheter långtgående

möjligheter att påverka frågor om fysisk planering.

Även allmänhetens möjlighet till insyn och

deltagande är väl tillgodosedd. Några särskilda

lagstiftningsåtgärder såvitt avser den fysiska

planeringen behövs därför inte.

Motionen

I kommittémotion Fö3 (kd) av Åke Carnerö m.fl.

anförs bl.a. att regeringen bedömer att befintlig

lagstiftning är tillräcklig för att uppfylla både

Seveso II-direktivets och

Industriolyckskonventionens krav när det gäller den

fysiska planeringen av verksamhet som involverar

kemikaliehantering. Kristdemokraterna, som tidigare

pekat på brister i säkerheten på grund av att

skyddsavstånden kan variera från län till län och

från kommun till kommun, delar därför inte

regeringens uppfattning att nuvarande lagstiftning

är tillräcklig. Motionärerna kräver att regeringen

återkommer till riksdagen med underlag för bedömning

av skyddsavstånd i den fysiska samhällsplaneringen

(yrkande 2).

Utskottet

Utskottet delar regeringens bedömning att nuvarande

lagstiftning är tillräcklig för att uppfylla både

Seveso II-direktivets och

Industriolyckskonventionens krav.

Med anledning av yrkande 2 i motion Fö3 (kd) vill

utskottet anföra följande.

Utskottet har erfarit att Boverket i samråd med

Statens räddningsverk och övriga berörda myndigheter

genomfört ett regeringsuppdrag rörande skyddsavstånd

i den fysiska planeringen. Uppdraget har redovisats

i rapporten Bättre plats för arbete - planering med

hänsyn till miljö, hälsa och säkerhet. Resultatet av

detta arbete är att det nu finns rekommenderade

riktvärden i landet för skyddsavstånd i den fysiska

planeringen - Boverkets allmänna råd om

skyddsavstånd. En utvärdering av erfarenheterna av

de allmänna råden om skyddsavstånd genomfördes år

1998 av Boverket i samråd med Statens räddningsverk

och övriga berörda myndigheter. Utvärderingen visar

bl.a. att kommunerna i sitt planarbete använder sig

av skyddsavstånd i den fysiska planeringen och att

kommunerna normalt utgår från de riktvärden för

skyddsavstånd som anges i rapporten Bättre plats för

arbete. Utskottet vill framhålla betydelsen av en

enhetlighet i kommunernas fysiska planering när det

gäller skyddsavstånd och ser positivt på att

kommunerna normalt använder sig av de riktvärden som

utarbetats. Enligt utskottets bedömning går

tillämpningen av dessa riktvärden i riktning mot vad

som motionärerna i motion Fö3 (kd) efterlyser.

Utskottet anser därför att motion Fö3 (kd) yrkande 2

inte bör bifallas av riksdagen.

Påverkan på omgivningen

Regeringen

Regeringen föreslår att särskilda bestämmelser om

det ömsesidiga förhållandet mellan en verksamhet och

omgivningen skall införas i lagen. Ett syfte med

miljökonsekvensbeskrivningar skall vara att

identifiera verksamhet vars säkerhet kan påverkas av

faktorer i omgivningen.

Utskottet

Utskottet instämmer i regeringens förslag att

särskilda bestämmelser om det ömsesidiga förhål-

landet mellan en verksamhet och omgivningen skall

införas i lagen. Utskottet instämmer också i att ett

syfte med miljökonsekvensbeskrivningar skall vara

att identifiera verksamhet vars säkerhet kan

påverkas av faktorer i omgivningen.

Informationsskyldighet

Regeringen

Regeringen föreslår att information om

säkerhetsåtgärder och lämpligt uppträdande vid en

olycka skall spridas till berörd allmänhet. Kommunen

skall ha ansvaret för att detta sker. Informationen

skall dock bekostas av verksamhetsutövaren. En

bestämmelse om detta skall införas i lagen.

Utskottet

Utskottet instämmer i regeringens förslag att

information om säkerhetsåtgärder och lämpligt

uppträdande vid en olycka skall spridas till berörd

allmänhet och att kommunen skall ha ansvaret för att

detta sker. Informationen skall dock bekostas av

verksamhetsutövaren. Utskottet anser - i likhet med

regeringen - att en bestämmelse om detta införs i

lagen.

Tillsyn

Regeringen

Regeringen föreslår att bestämmelser om tillsyn och

tillsynsmyndigheternas befogenheter tas in i den nya

lagen.

Utskottet

Utskottet instämmer i regeringens förslag att

bestämmelser om tillsyn och tillsynsmyndigheternas

befogenheter tas in i den nya lagen.

Driftförbud m.m.

Regeringen

Regeringen föreslår att en bestämmelse om

tillsynsmyndighetens befogenhet att meddela

föreläggande och förbud bör tas in i lagen.

Föreläggandet skall kunna förenas med vite.

Utskottet

Utskottet instämmer i regeringens förslag att en

bestämmelse om tillsynsmyndighetens befogenhet att

meddela föreläggande och förbud bör tas in i lagen

och att föreläggandet skall kunna förenas med vite.

Den gemensamma miljö- och säkerhetsprövningen

Regeringen

Regeringen föreslår att vid den fördjupade

säkerhetsprövningen som skall ske i samband med

tillståndsprövningen enligt miljöbalken skall en

säkerhetsrapport ingå i tillståndsansökan.

En dom i ett tillståndsmål skall innehålla de

villkor som behövs för att förebygga allvarliga

kemikalieolyckor och begränsa följderna av dem för

människors hälsa och miljön.

Statens räddningsverk skall ges rätt att föra talan

i mål för att tillvarata miljöintressen och andra

allmänna intressen avseende säkerhetsfrågor.

Utskottet

Utskottet instämmer i regeringens förslag att vid

den fördjupade säkerhetsprövningen som skall ske i

samband med tillståndsprövningen enligt miljöbalken

skall en säkerhetsrapport ingå i tillståndsansökan.

Utskottet anser - i likhet med regeringen - att en

dom i ett tillståndsmål skall innehålla de villkor

som behövs för att förebygga allvarliga

kemikalieolyckor och begränsa följderna av dem för

människors hälsa och miljön. Likaså anser utskottet

att Statens räddningsverk ges rätt att föra talan i

mål för att tillvarata miljöintressen och andra

allmänna intressen avseende säkerhetsfrågor.

Överklagande

Regeringen

Regeringen föreslår att en kommuns beslut enligt

lagen får överklagas hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens och Statens räddningsverks beslut får

överklagas hos miljödomstolen.

Utskottet

Utskottet instämmer i regeringens förslag att en

kommuns beslut enligt lagen får överklagas hos

länsstyrelsen och att länsstyrelsens och Statens

räddningsverks beslut får överklagas hos

miljödomstolen.

Behov av lagstiftningsåtgärder i övrigt

Regeringen

Regeringen föreslår att i 30 § räddningstjänstlagen

(1986:1102) görs ett tillägg för att klarlägga att

det föreligger en skyldighet för räddningsorgan som

utför en räddningsinsats att omedelbart underrätta

berörd myndighet i annat land än Sverige.

Ändringar bör även göras i lagen (1976:661) om

immunitet och privilegier i vissa fall och

sekretesslagen (1980:100) för att uppfylla kraven i

Industri-olyckskonventionen.

Utskottet

Utskottet instämmer i regeringens förslag att det i

30 § räddningstjänstlagen (1986:1102) görs ett

tillägg för att klarlägga att det föreligger en

skyldighet för räddningsorgan som utför en

räddningsinsats att omedelbart underrätta berörd

myndighet i annat land än Sverige. Utskottet anser -

i likhet med regeringen - att ändringar även bör

göras i lagen (1976:661) om immunitet och

privilegier i vissa fall och sekretesslagen

(1980:100) för att uppfylla kraven i

Industriolyckskonventionen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringen

Regeringen föreslår att lagen om åtgärder för att

förebygga och begränsa följderna av allvarliga

kemikalieolyckor träder i kraft den 1 juli 1999. För

befintliga verksamheter som omfattas av lagen skall

anmälan inges till tillsynsmyndigheten senast den 1

januari 2000 och säkerhetsrapporten respektive den

interna planen för räddningsinsatser senast den 1

januari 2001. För befintliga verksamheter som inte

har omfattats av bestämmelserna i direktiv

82/501/EEG (Seveso I-direktivet) skall dock

säkerhetsrapporten och interna planerna för

räddningsinsatser inges till tillsynsmyndigheterna

senast den 1 februari 2002.

Lagen om ändring i miljöbalken skall inte tillämpas

på mål och ärenden som vid lagens ikraftträdande är

under handläggning enligt miljöbalkens bestämmelser

eller motsvarande äldre bestämmelser som upphävts

genom miljöbalken enligt 2 § lagen (1998:811) om

införande av miljöbalken.

Utskottet

Utskottet har inget att invända mot vad regeringen i

propositionen föreslår om ikraftträdande- och

övergångsbestämmelser.

Ekonomiska konsekvenser av förslaget

Regeringen

Regeringen anför att de nu föreslagna

bestämmelserna i och för sig endast är en

vidareutveckling av de regler som i dag finns

införda genom Seveso I-direktivet. Med det

lagförslag med en fördjupad säkerhetsprövning som

föreligger har regeringen varit angelägen om att ha

så enkla och samordnade regler som möjligt, som

skall underlätta för verksamhetsutövarna att

tillämpa bestämmelserna.

Länsstyrelsernas och kommunernas tillkommande

kostnader för genomförandet av den föreslagna lagen

kommer att finansieras över utgiftsområde 6

Totalförsvar.

På sikt kan övervägas en finansiering genom

avgifter.

Utskottet

Utskottet har inget att invända mot vad

regeringen i propositionen anför om

ekonomiska konsekvenser av förslaget.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande konventionen om

gränsöverskridande effekter av industriolyckor

att riksdagen godkänner konventionen den 17 mars 1992 om

gränsöverskridande effekter av industriolyckor,

2. beträffande ny lag vid

kemikalieolyckor

att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:Fö3 yrkandena

1 och 2 samt 1998/99:Fö4 antar lag om åtgärder

för att förebygga och begränsa följderna av

allvarliga kemikalieolyckor,

res. (kd, mp)

3. beträffande miljöbalken

att riksdagen antar lag om ändring i miljöbalken,

4. beträffande lagen om immunitet och

privilegier i vissa fall

att riksdagen antar lag om ändring i lagen (1976:661) om

immunitet och privilegier i vissa fall,

5. beträffande sekretesslagen

att riksdagen antar lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100),

6. beträffande räddningstjänstlagen

att riksdagen antar lag om ändring i

räddningstjänstlagen (1986:1102).

Stockholm den 4 maj 1999

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

I beslutet har deltagit: Henrik

Landerholm (m), Tone Tingstård (s),

Karin Wegestål (s), Stig Sandström

(v), Åke Carnerö (kd), Olle

Lindström (m), Rolf Gunnarsson

(m), Håkan Juholt (s), Berit

Jóhannesson (v), Margareta Viklund

(kd), Anna Lilliehöök (m), Lars

Ångström (mp), Erik Arthur Egervärn

(c), Runar Patriksson (fp), Laila

Bäck (s) och Berndt Sköldestig

(s).

Reservation

Ny lag vid kemikalieolyckor (mom. 2)

Åke Carnerö, Margareta Viklund (båda kd) och Lars

Ångström (mp) anser:

dels att den del av utskottets anförande som på s.

12 börjar med "Enligt uppgift" och slutar med "av

riksdagen" bort ha följande lydelse:

Kemikalier transporteras i stora mängder varje år i

fartygstrafiken på Östersjön. Det innebär att det

finns en permanent och långt ifrån obefintlig risk

för bränder och andra kemikalieolyckor. Det är

därför angeläget att kunna förebygga olyckor och ha

en beredskap för dem så att de kan begränsas. En

olycka kan i vissa fall undvikas eller minimeras

genom att man flyttar olyckan eller det

fartyg/föremål som utgör olycksrisken med hjälp av

bogserbåt. Flytten kan till exempel ske till en hamn

där det finns större resurser eller bara till en

mindre hotad eller utsatt plats.

I dag finns det ingen ändamålsenlig organisation

för brandbekämpning i Östersjön. När en olycka

inträffar i Östersjön får man i dag räkna med att

det tar flera timmar innan bogserbåtar eller fartyg

med tillräcklig brandsläckningskapacitet når fram

till olycksplatsen. Vid tidigare olyckor har det i

vissa fall tagit ett helt dygn innan en bogserbåt

kunnat nå fram.

Vid en jämförelse ter sig beredskapen i Nordsjön

betydligt högre. Storbritannien har en stor

bogserbåt i ständig beredskap. Holland sänder ut ett

bogserfartyg till sjöss varje gång en viss

vindstyrka överskrids.

Kustbevakningen har till uppgift att utföra

effektiv övervakning av svenskt sjöterritorium samt

har det nationella ansvaret för miljöräddningstjänst

till sjöss vilket bl.a. innefattar ansvaret för

åtgärder vid olje- och kemikalieolyckor.

Kustbevakningen har utbildat räddningsdykare samt

utrustat sina miljöskyddsfartyg för

brandbekämpningsinsatser.

Brandsläckning är ett sätt att förhindra

miljöfarliga utsläpp. Hos Kustbevakningen finns

således en bas, så väl vad beträffar snabbhet som

uthållighet, som erfordras för att bistå

befälhavaren på ett brinnande fartyg och för

insatser på ett redan övergivet fartyg. Det är

därför rimligt, som yrkas i motion Fö3 (kd), att

Kustbevakningen också tilldelas ansvaret för att

bygga upp den organisation som krävs för att planera

för insatser och bistå vid brandolyckor till sjöss.

Motion Fö3 (kd) yrkande 1 bör därför bifallas av

riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande ny lag vid kemikalieolyckor

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fö3 yrkande 1

och med avslag på motionerna 1998/99:Fö3 yrkande 2

och 1998/99:Fö4 antar lag om åtgärder för att

förebygga och begränsa följderna av allvarliga

kemikalieolyckor samt som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

Förslag till lag om åtgärder för att

förebygga och begränsa

följderna av allvarliga kemikalieolyckor

Förslag till lag om ändring i miljöbalken

Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om

immunitet och privilegier i vissa fall

Förslag till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100)

Förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen

(1986:1102)