Bet. 1998/99:FiU1

Finansutskottets betänkande

1998/99:FIU01

Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna,

m.m. (prop. 1998/99:1)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionens förslag

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

FiU1

Sammanfattning

Förslag till rambeslut

Budgetpropositionen bygger på en överenskommelse

mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet de gröna. Överenskommelsen fullföljs

genom de ställningstaganden finansutskottet gör i

detta betänkande. I betänkandet lägger utskottet

fram förslag om ramar för utgiftsområden och en

beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret

1999 i enlighet med den beslutsordning som riksdagen

fastställt för sin behandling av den statliga

budgeten. När riksdagen behandlat detta betänkande

och fattat beslut om ramarna för de 27

utgiftsområden som budgeten indelas i är dessa

utgiftsramar styrande för riksdagens fortsatta

behandling av budgetförslagen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

beräkning av inkomsterna och fördelning av

utgifterna på utgiftsområden (se appendix 1). Det

innebär att utskottet föreslår att inkomsterna för

1999 beräknas till 696,4 miljarder kronor.

Statsbudgetens utgifter beräknas till 680,4

miljarder kronor. Således visar statsbudgeten för

1999 ett överskott om 16 miljarder kronor.

Konjunkturen och den ekonomiska politiken

Utskottet bedömer att förutsättningarna är goda för

en hög tillväxt i den svenska ekonomin under de

närmaste åren. De offentliga finanserna är sanerade.

Den offentliga budgeten visar nu överskott.

Inflationen är i det närmaste obefintlig och de

svenska räntorna ligger på den lägsta nivån sedan

1950-talet. De samlade affärerna med utlandet, dvs.

bytesbalansen, visar ett relativt stort överskott.

Under första halvåret i år steg BNP med 3 % jämfört

med första halvåret 1997. Investeringarna och den

privata konsumtionen ökar snabbt. Sysselsättningen

fortsätter att stiga och arbetslösheten sjunker.

Utsikterna för den internationella utvecklingen har

dock försvagats under de senaste månaderna.

Osäkerheten om tillväxten i världsekonomin har ökat.

Oron för en djupare nedgång i den ekonomiska

aktiviteten i Japan och övriga länder i Asien har

stigit. Dessutom har krisen i Asien spridit sig till

andra s.k. tillväxtekonomier. Höstens turbulens på

världens finansmarknader har vidare skapat tendenser

till en mer återhållsam långivning i det

internationella kreditsystemet. Banker och

investerare har blivit mer obenägna att ta risker,

vilket i sin förlängning kan leda till att

investeringsverksamheten runt om i världen dämpas.

Detta motverkas till en del av att flera

centralbanker under den senaste tiden sänkt sina

viktigaste styrräntor.

Trots detta blir tillväxten i världsekonomin under

nästa år troligtvis något lägre än den bedömning som

regeringen gör i budgetpropositionen. Därmed ökar

även risken för en lägre svensk tillväxt under

framför allt 1999. Grovt räknat kan tillväxten för

1999 bli omkring en halv procentenhet lägre än de 3

% som regeringen kalkylerar med i

budgetpropositionen. Om så blir fallet innebär det

ändå att den svenska tillväxten under nästa år blir

relativt god. Osäkerheten är dock betydande. Även om

den internationella oron avtagit under de senaste

veckorna är de finansiella marknaderna fortfarande

instabila och risken för bakslag är stor.

Den bild av ekonomins utveckling som tecknas i

budgetpropositionen bedöms emellertid vara relevant

som underlag för riksdagens beslut med anledning av

budgetpropositionen. De förändringar som

utvecklingen hittills kan föranleda är i

prognossammanhang relativt marginella. En sämre

tillväxt innebär också en svagare utveckling av

sysselsättningen och de offentliga finanserna. Det

finns dock vissa motverkande faktorer som lägre

inflation och lägre räntor. Därför förutsätter

utskottet att regeringen noga följer utvecklingen

och återkommer med förslag till åtgärder i

vårpropositionen om utvecklingen hotar de

budgetpolitiska målen eller om utgifterna hotar att

överstiga det fastställda utgiftstaket för 1999.

Den kraftiga saneringen av de offentliga finanserna

innebär att svensk ekonomi i dag står på en

betydligt stabilare grund jämfört med situationen

vid mitten av 1990-talet. Därför är det

tillfredsställande att budgetpropositionen bygger på

en överenskommelse mellan Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det ökar omvärldens

förtroende för en fortsatt stabil svensk ekonomisk

politik och minskar den osäkerhet som uppstod efter

höstens riksdagsval. Samarbetet berör fem viktiga

områden - ekonomi, sysselsättning, rättvisa,

jämställdhet och miljö. Utgångspunkten för

samarbetet är fortsatt sunda statsfinanser och

stabila priser. De fastställda utgiftstaken och

överskottsmålen i de offentliga finanserna ligger

fast. Vidare skärps målet för år 2000 genom att

överskottsmålet höjs från 1,5 % av BNP till 2,0 %.

Ambitionen att öka sysselsättningen skärps genom att

målet om en halvering av den öppna arbetslösheten

till år 2000 kompletteras med ett nytt

sysselsättningsmål. Ytterligare resurser tillförs de

prioriterade områdena skola, vård och omsorg. För

att öka rättvisan förstärks pensionärernas ekonomi

samtidigt som låginkomsttagarna gynnas av en

tillfällig skattereduktion under 1999.

Fastighetsskatten för hyresbostäder sänks

tillfälligt 1999 och en höjning av barnbidraget och

studiebidraget föreslås fr.o.m. år 2000. Biståndet

höjs ytterligare. Steg tas för att ytterligare öka

jämställdheten i det svenska samhället och nya

resurser avsätts för att göra Sverige ekologiskt

hållbart.

Europapolitiken är en mycket central del av

regeringens framtidspolitik. Sverige skall aktivt

arbeta för en utvidgning och fördjupning av det

europeiska samarbetet. Kampen mot arbetslösheten

står i centrum. De politiska förutsättningarna för

gemensamma insatser i Europa är nu bättre än

någonsin.

Politiken skall inriktas på en hög och god tillväxt.

Småföretagsperspektivet skall än mer sättas i fokus

och reglerna förenklas. Företagsklimatet skall vara

gott och skatterna utformas så att företagande och

expansion gynnas. Av bl.a. denna anledning har

regeringen nyligen inbjudit riksdagspartierna till

överläggningar om den framtida skattepolitiken.

Östersjösamarbetet skall utvecklas och Sveriges

position som en ledande IT-nation förstärkas.

Kvaliteten i skolan skall förbättras och utbyggnaden

av högskolor och universitet fortsätta. Sverige

skall fortsätta att vara en drivande kraft för en

ekologiskt hållbar utveckling.

Budgetpolitiken

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

inriktning av budgetpolitiken. Enligt utskottets

mening kan de förslag till alternativ inriktning som

oppositionspartierna för fram inte läggas till grund

för riksdagens beslut.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet

de gröna står bakom riktlinjerna för den ekonomiska

politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken,

fördelningen av utgifter på utgiftsområdena för

1999, tilläggsbudgeten för 1998 och de nu föreslagna

skatteförändringarna för 1999. Utskottet noterar med

tillfredsställelse att det alltså finns en bred

enighet i dessa frågor, vilket ger stadga och utgör

en god grund för en fortsatt stabil utveckling.

Utskottet delar regeringens bedömning att det nu

finns ett begränsat reformutrymme som kan tas i

anspråk utan att man ger avkall på överskottskraven.

Utskottet motsätter sig bestämt att man i detta läge

använder överskotten till att finansiera

skattesänkningar för mer välbeställda. I stället bör

utrymmet i första hand avdelas till de grupper som

drabbats hårdast av de tidigare besparingarna. I

budgetpropositionen föreslår regeringen med stöd av

Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna just detta.

Stödet till barnfamiljer och pensionärer skall

förbättras och nästa år skall såväl skatten för låg-

och medelinkomsttagare som fastighetsskatten på

hyreshus tillfälligt sänkas. Förslagen i

budgetpropositionen har sammantagna en god

fördelningsprofil.

Finansutskottet anser således att den av regeringen

föreslagna uppläggningen ger budgetpolitiken en

riktig inriktning och därför bör utgöra grund för

budgetpolitiken under såväl 1999 som de båda

efterföljande åren.

Det innebär att utskottet tillstyrker regeringens

förslag att skärpa målet för budgetpolitiken år 2000

från ett överskott på 1,5 till 2,0 % av BNP,

förslaget om teknisk omräkning av utgiftstaket för

staten för åren 1999-2001 med anledning av

ålderspensionsreformen samt förslaget till

fördelning av utgifter på utgiftsområden 1999.

Utskottet anser också att riksdagen skall godkänna

regeringens förslag till preliminär fördelning av

utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 2000 och

2001 som riktlinjer för regeringens budgetarbete.

Beräkningen av statens inkomster och

skatteförslag

Utskottet tillstyrker propositionens förslag till

inkomstberäkning. Dessutom tillstyrks tre förslag om

ändrade skatter. Det gäller regeringens förslag om

skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare, om

att den statliga skatten om 200 kr på

förvärvsinkomster skall utgöra en kommunal

inkomstskatt samt om sänkningen av fastighetsskatten

på bostadshyreshus. Alla tre förslag är temporära

och gäller för år 1999.

Ekonomisk styrning

I betänkandet behandlas också regeringens

redovisning i budgetpropositionen om styrning av den

statliga verksamheten (volym 1, avsnitt 9) samt

regeringens skrivelse 1997/98:187 Uppföljning av

budgetåret 1997. Utskottet ställer sig positivt till

det pågående arbetet med att utveckla

resultatstyrningen av statlig verksamhet och

understryker betydelsen av en fortsatt dialog mellan

riksdagen och regeringen i mål- och resultatfrågor.

När det gäller den ekonomiska uppföljningen av

föregående budgetår anser utskottet att regeringens

redovisning till riksdagen gradvis utvecklats under

den tid som budgetlagen varit i kraft. Utskottet

pekar i sammanhanget dock på att arbetet behöver

drivas vidare t.ex. beträffande redovisningen av

statsbudgetens utfall och av garantiverksamheten.

Samtliga motioner som behandlas i betänkandet

avstyrks.

Till betänkandet har fogats 28 reservationer och 5

särskilda yttranden.

Inledning

I detta betänkande behandlar

utskottet proposition 1998/99:1

Budgetpropositionen för 1999, i vad

avser

dels förslag till statsbudget,

finansplan m.m. yrkandena 1-15 om

den ekonomiska politiken och

förslag till statsbudget för

budgetåret 1999 samt yrkandena

30-32 om skattefrågor,

dels utgiftsområde 2 såvitt avser

förslag till lag om ändring i lagen

(1994:2004) om kapitaltäckning och

stora exponeringar för

kreditinstitut och

värdepappersbolag (yrkande 1),

dels de under allmänna motionstiden

1998 väckta motionerna

1998/99:Fi6 av Lars Tobisson m.fl.

(m),

1998/99:Fi201 av Birger Schlaug

m.fl. (mp),

1998/99:Fi202 av Bertil Persson

(m),

1998/99:Fi203 av Sten Tolgfors (m),

1998/99:Fi204 av Ola Karlsson (m),

1998/99:Fi206 av Inger Strömbom

m.fl. (kd, m, fp),

1998/99:Fi207 av Tuve Skånberg

(kd),

1998/99:Fi208 av Carl Bildt m.fl.

(m) i vad avser yrkandena 1-10,

1998/99:Fi209 av Alf Svensson m.fl.

(kd),

1998/99:Fi210 av Lennart Daléus

m.fl. (c) i vad avser yrkandena

1-3, 26-31, 35 och 36,

1998/99:Fi211 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp) i vad avser yrkandena

1-6,

1998/99:Fi212 av Marianne

Samuelsson m.fl. (mp),

1998/99:Fi215 av Karl-Göran

Biörsmark m.fl. (fp),

1998/99:Fi216 av Gudrun Schyman

m.fl. (v),

1998/99:Fi501 av Maud Ekendahl (m),

1998/99:Fi507 av Lars Tobisson

m.fl. (m) i vad avser yrkande 11,

1998/99:Fi610 av Nils Fredrik

Aurelius (m),

1998/99:Fi708 av Siv Holma m.fl.

(v) i vad avser yrkande 8,

1998/99:Fi902 av Birgitta Carlsson

och Eskil Erlandsson (c),

1998/99:Fi904 av Göran Norlander

m.fl. (s),

1998/99:Fi905 av Sven Bergström och

Birgitta Sellén (c),

1998/99:Fi908 av Ulla Wester (s),

1998/99:Fi912 av Per Rosengren och

Berit Jóhannesson (v),

1998/99:Sk301 av Göte Jonsson (m),

1998/99:Sk302 av Bo Lundgren m.fl.

(m) i vad avser yrkandena 1-6,

1998/99:Sk303 av Bo Lundgren m.fl.

(m, kd, fp),

1998/99:Sk304 av Tuve Skånberg och

Rolf Åbjörnsson (kd),

1998/99:Sk305 av Sören Lekberg och

Ingemar Josefsson (s),

1998/99:Sk306 av Lennart Daléus

m.fl. (c) i vad avser yrkandena 1,

3-9, 11-20,

1998/99:Sk307 av Holger Gustafsson

m.fl. (kd) i vad avser yrkandena

1-6 och 8,

1998/99:Sk308 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp) i vad avser yrkandena

1-7, 9-11 och 15-18,

1998/99:Sk309 av Alf Svensson m.fl.

(kd) i vad avser yrkandena 1-8,

10-20, 22, 24-28, 31, 32,

1998/99:Sk310 av Carl Bildt m.fl.

(m) i vad avser yrkandena 1-6,

1998/99:Sk311 av Carl Bildt m.fl.

(m),

1998/99:Sk609 av Kent Olsson m.fl.

(m, kd),

1998/99:Sk629 av Bo Lundgren m.fl.

(m),

1998/99:Sk647 av Inga Berggren och

Ingvar Eriksson (m) i vad avser

yrkandena 1, 2 och 4,

1998/99:Sk731 av Jeppe Johnsson och

Ingvar Eriksson (m) i vad avser

yrkande 2,

1998/99:U213 av Göran Lennmarker

m.fl. (m) i vad avser yrkande 5,

1998/99:U304 av Göran Lennmarker

m.fl. (m) i vad avser yrkande 5,

1998/99:U504 av Margareta Andersson

och Kenneth Johansson (c) i vad

avser yrkande 3,

1998/99:U507 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp) i vad avser yrkande 3,

1998/99:U509 av Holger Gustafsson

m.fl. (kd) i vad avser yrkande 7,

1998/99:U806 av Göran Lennmarker

m.fl. (m) i vad avser yrkande 4,

1998/99:Sf283 av Kerstin Heinemann

m.fl. (fp) i vad avser yrkandena 1

och 9,

1998/99:MJ224 av Alf Svensson m.fl.

(kd) i vad avser yrkandena 4-7, 30

och 36,

1998/99:MJ256 av Göte Jonsson m.fl.

(m) i vad avser yrkande 3,

1998/99:MJ406 av Carl G Nilsson (m)

i vad avser yrkande 2,

1998/99:N230 av Rigmor Ahlstedt (c)

i vad avser yrkande 3,

1998/99:N231 av Dan Ericsson m.fl.

(kd) i vad avser yrkande 4,

1998/99:N274 av Göran Hägglund

m.fl. (kd) i vad avser yrkande 22,

1998/99:N275 av Agne Hansson m.fl.

(c) i vad avser yrkande 3,

1998/99:N330 av Alf Svensson m.fl.

(kd) i vad avser yrkandena 14 och

15,

1998/99:N336 av Gudrun Schyman

m.fl. (v) i vad avser yrkande 1,

1998/99:A257 av Alf Svensson m.fl.

(kd) i vad avser yrkande 2,

1998/99:A811 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp) i vad avser yrkandena 4

och 9,

1998/99:Bo209 av Knut Billing m.fl.

(m) i vad avser yrkandena 4 och 6,

1998/99:Bo237 av Ulla-Britt

Hagström m.fl. (kd) i vad avser

yrkande 13.

I detta betänkande behandlar

utskottet i avsnitt 5 Ekonomisk

styrning och statlig redovisning

även regeringens skrivelse

1997/98:187 Uppföljning av

budgetåret 1997 samt den med

anledning av skrivelsen väckta

motionen 1998/99:Fi6 av Lars

Tobisson m.fl. (m).

Finansplanens avsnitt 7 Prognos och

tilläggsbudget för 1998 (yrkandena

16-29) behandlas i finansutskottets

betänkande 1998/99:FiU11.

Regeringens lagförslag

De lagförslag som regeringen lägger

fram i budgetpropositionen

återfinns i bilaga 1 till

betänkandet.

Lagrådets yttrande

Finansutskottet har beslutat

inhämta Lagrådets yttrande över de

i budgetpropositionen under

yrkandena 30-32 framlagda förslagen

till

1. lag om skattereduktion på

förvärvsinkomster vid 2000 års

taxering,

2. lag om beräkning av viss

inkomstskatt på förvärvsinkomster

vid 2000 års taxering, m.m.,

3. lag om ändring i lagen

(1984:1052) om statlig

fastighetsskatt.

Yttrandet återfinns i bilaga 2 till

betänkandet.

Yttranden från andra utskott

Yttranden över budgetpropositionens

förslag jämte motioner i de delar

som berör respektive utskotts

beredningsområde har inkommit från

- skatteutskottet (1998/99:SkU1y),

- justitieutskottet

(protokollsutdrag 1998/99:3.3),

- försvarsutskottet

(1998/99:FöU1y),

- socialförsäkringsutskottet

(1998/99:SfU1y),

- kulturutskottet (protokollsutdrag

1998/99:4.2),

- arbetsmarknadsutskottet

(protokollsutdrag 1998/99:4.8),

och

- bostadsutskottet

(protokollsutdrag 1998/99:3.3 och

3.4).

Yttrandena återfinns i bilagorna

3-9 i betänkandet.

Utfrågningar

Utskottet anordnade den 13 november

1998 en offentlig utfrågning om

penningpolitiken med

riksbankschefen Urban Bäckström.

Protokoll från utfrågningen

återfinns i bilaga 10 i

betänkandet.

Den 5 november 1998 hade utskottet

en intern utfrågning med

generaldirektör Svante Öberg och

avdelningschef Håkan Frisén,

Konjunkturinstitutet och den 10

november informerade

statssekreterare Peter Lagerblad,

Finansdepartementet, utskottet om

vissa förslag i

budgetpropositionen.

Propositionens förslag

I proposition 1998/99:1

Budgetpropositionen för 1999

föreslår regeringen

dels i Förslag till statsbudget,

finansplan m.m.

såvitt avser den ekonomiska

politiken och förslag till

statsbudget för budgetåret 1999

1. att riksdagen godkänner de

allmänna riktlinjer för den

ekonomiska politiken som regeringen

förordar (avsnitt 1),

2. att riksdagen fastställer målet

för sysselsättningen till att

andelen sysselsatta av befolkningen

mellan 20 och 64 år skall öka från

74 % år 1997 till 80 % år 2004

(avsnitt 1.5),

3. att riksdagen med anledning av

ålderspensionsreformen fastställer

utgiftstaket för staten inklusive

ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten för år 1999 till 753

miljarder kronor, för år 2000 till

761 miljarder kronor och för år

2001 till 786 miljarder kronor

(avsnitt 4.1, tabell 4.1),

4. att riksdagen fastställer målet

för budgetpolitiken om ett

överskott i de offentliga

finanserna till 2 % av

bruttonationalprodukten för år 2000

(avsnitt 4.1),

5. att riksdagen godkänner den

reviderade beräkningen av de

offentliga utgifterna för åren

1999-2001 (avsnitt 4.1, tabell

4.2),

6. att riksdagen bemyndigar

regeringen att under budgetåret

1999 ta upp lån enligt lagen

(1988:1387) om statens upplåning

(avsnitt 4.6.3),

7. att riksdagen godkänner

beräkningen av förändringar av

myndigheters m.fl. in- och utlåning

i Riksgäldskontoret för budgetåret

1999 samt beräkningen av överföring

av medel från AP-fonden för

budgetåret 1999 (avsnitt 4.6.3,

tabell 4.15),

8. att riksdagen godkänner

beräkningen av statsbudgetens

inkomster för budgetåret 1999

(avsnitt 5.2 samt bilaga 1),

9. att riksdagen beslutar om

fördelning av utgifterna för

budgetåret 1999 på utgiftsområden i

enlighet med vad regeringen

föreslår (avsnitt 6.1.1, tabell

6.1),

10. att riksdagen godkänner

beräkningen av förändringar av

anslagsbehållningarna för

budgetåret 1999 (avsnitt 6.1.1,

tabell 6.1),

11. att riksdagen godkänner den

preliminära fördelningen av

utgifterna på utgiftsområden för

budgetåren 2000 och 2001 som

riktlinje för regeringens

budgetarbete (avsnitt 6.1.1, tabell

6.1),

12. att riksdagen bemyndigar

regeringen att för budgetåret 1999

besluta om lån i Riksgäldskontoret

för investeringar i

anläggningstillgångar som används i

statens verksamhet intill ett

sammanlagt belopp av 16 700 000 000

kr (avsnitt 6.4, tabell 6.4),

13. att riksdagen bemyndigar

regeringen att för budgetåret 1999

besluta om krediter för

myndigheters räntekonton i

Riksgäldskontoret intill ett

sammanlagt belopp av 14 500 000 000

kr (avsnitt 6.4, tabell 6.5),

14. att riksdagen bemyndigar

regeringen att för budgetåret 1999

vad avser sjunde AP-fondstyrelsens

verksamhet dels besluta om lån i

Riksgäldskontoret för investeringar

i anläggningstillgångar som används

i verksamheten på högst 19 000 000

kr, dels besluta om kredit på

räntekonto i Riksgäldskontoret på

högst 24 500 000 kr (avsnitt 6.4),

15. att riksdagen bemyndigar

regeringen att under budgetåret

1999, med de begränsningar som

följer av 6 § andra stycket lagen

(1996:1059) om statsbudgeten,

besluta att ett ramanslag, med

undantag för anslag anvisade för

förvaltningsändamål, får

överskridas om ett riksdagsbeslut

om anslag på tilläggsbudget inte

hinner inväntas och om

överskridandet ryms inom utgifts-

taket för staten (avsnitt 6.7),

såvitt avser skattefrågor

30. att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om skattereduktion

på förvärvsinkomster vid 2000 års

taxering,

31. att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om beräkning av

viss inkomstskatt på

förvärvsinkomster vid 2000 års

taxering, m.m.,

32. att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1984:1052) om statlig

fastighetsskatt,

dels under utgiftsområde 2

Samhällsekonomi och

finansförvaltning

1. att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1994:2004) om kapitaltäckning och

stora exponeringar för

kreditinstitut och

värdepappersbolag,

Motionerna

Motionsyrkandena

Motion väckt med anledning av

skrivelse 187

1998/99:Fi6 av Lars Tobisson m.fl.

(m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

tidpunkten för avlämnandet av

skrivelsen med uppföljning av

föregående budgetårs resultat.

Motioner väckta under allmänna

motionstiden 1998

1998/99:Fi201 av Birger Schlaug

m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

beslutar att ett beslut om svenskt

inträde i EMU:s tredje fas måste

underställas en folkomröstning.

1998/99:Fi202 av Bertil Persson (m)

vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om statliga

projektbidrag.

1998/99:Fi203 av Sten Tolgfors (m)

vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om

förutsättningarna för att skapa ett

växande Sverige genom växande

människor.

1998/99:Fi204 av Ola Karlsson (m)

vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av

att bryta bidragsberoendet.

1998/99:Fi206 av Inger Strömbom

m.fl. (kd, m, fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om att utreda

möjligheterna att växla

företagsstöd mot sänkta

arbetsgivaravgifter.

1998/99:Fi207 av Tuve Skånberg (kd)

vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om åtgärder

för att stärka den ekonomiska

etiken.

1998/99:Fi208 av Carl Bildt m.fl.

(m) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner

riktlinjerna för den ekonomiska

politiken i enlighet med vad som

anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om mål för

sysselsättningen,

3. att riksdagen med beaktande av

ålderspensionsreformen och det

moderata förslaget om nationell

skolpeng fastställer utgiftstaket

för staten, inklusive

ålderspensionssystemet vid sidan om

statsbudgeten, till 743 miljarder

kronor för år 1999, 742 miljarder

kronor för år 2000 och 761

miljarder kronor för år 2001 i

enlighet med vad som anförts i

motionen (tabell 7.7),

4. att riksdagen beslutar att målet

för budgetpolitiken skall vara att

bruttoskulden i den konsoliderade

offentliga sektorn skall minska

till högst 60 % av BNP senast år

2002 och till högst 50 % senast

2006 i enlighet med vad som anförts

i motionen,

5. att riksdagen godkänner

beräkningen av de offentliga

utgifterna för åren 1999-2001 och

fastställer utgiftstaket för den

offentliga sektorn till 1 019

miljarder kronor år 1999, 1 014

miljarder kronor år 2000 och 1 029

miljarder kronor år 2001 i enlighet

med vad som anförts i motionen

(tabell 7.3),

6. att riksdagen bemyndigar

regeringen att under budgetåret

1999 ta upp lån i enlighet med

lagen (1998:1387) om statens

upplåning med högst det belopp som

motsvarar ett beräknat lånebehov

med de moderata utgifts- och

skatteförslagen i enlighet med vad

som anförts i motionen (tabellerna

7.6 och 7.7),

7. att riksdagen godkänner

beräkningen av statsbudgetens

inkomster för budgetåret 1999 av

förändrade skatte- och

avgiftsregler i enlighet med vad

som anförts i motionen (tabell

7.6),

8. att riksdagen beslutar om

fördelning av utgifterna för

budgetåret 1999 på utgiftsområden i

enlighet med vad som anförts i

motionen (tabell 7.7),

9. att riksdagen godkänner

beräkningen av förändringar av

anslagsbehållningar för budgetåret

1999 i enlighet med vad som anförts

i motionen (tabell 7.7),

10. att riksdagen godkänner den

preliminära fördelningen av

utgifterna på utgiftsområden för

budgetåren 2000 och 2001 som

riktlinjer för regeringens

budgetarbete i enlighet med vad som

anförts i motionen (tabell 7.7),

1998/99:Fi209 av Alf Svensson m.fl.

(kd) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de

allmänna riktlinjer för den

ekonomiska politiken som förordas i

motionen (avsnitt 5),

2. att riksdagen fastställer

utgiftstaket för staten inklusive

ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten för år 1999 till 736

miljarder kronor, för år 2000 till

743 miljarder kronor och för år

2001 till 762 miljarder kronor,

3. att riksdagen godkänner

beräkningen av de offentliga

utgifterna för åren 1999 till 2001

(avsnitt 8.5),

4. att riksdagen godkänner

beräkningen av statsbudgetens

inkomster för budgetåret 1999

(avsnitt 9),

5. att riksdagen beslutar om

fördelning av utgifterna för

budgetåret 1999 på utgiftsområden i

enlighet med vad som anförts i

motionen (avsnitt 8, tabell 8.1),

6. att riksdagen godkänner den

preliminära fördelningen av

utgifterna på utgiftsområden för

budgetåren 2000 och 2001 som

riktlinjer för regeringens

budgetarbete i enlighet med vad som

anförts i motionen (tabell 8.1),

7. att riksdagen avslår regeringens

förslag till lag om skattereduktion

på förvärvsinkomster vid 2000 års

taxering,

8. att riksdagen avslår regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

om statlig fastighetsskatt,

9. att riksdagen med avslag på

regeringens förslag till

sysselsättningsmål fastställer ett

sysselsättningsmål i enlighet med

vad som anförts i motionen (avsnitt

4.3),

10. att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett gott

företagarklimat (avsnitt 4.2),

11. att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en

skattepolitik där alla får behålla

mer av sin egen lön (avsnitt 5.2),

12. att riksdagen med avslag på

regeringens förslag till

budgetöverskott i de offentliga

finanserna fastställer

överskottsmålet till 1,5 % av

bruttonationalprodukten för år

2000.

1998/99:Fi210 av Lennart Daléus

m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar godkänna

riktlinjerna för den ekonomiska

politiken i enlighet med vad i

motionen anförts,

2. att riksdagen godkänner

beräkningen av de offentliga

utgifterna för åren 1999-2001 i

enlighet med vad i motionen

anförts,

3. att riksdagen beslutar om

fördelning av utgifterna för

budgetåret 1999 på utgiftsområden i

enlighet med vad i motionen anförts

(avsnitt 10, tabell 2),

26. att riksdagen godkänner den

preliminära fördelningen av

utgifterna på utgiftsområden för

budgetåren 2000 och 2001 som

riktlinjer för regeringens arbete i

enlighet med vad i motionen anförts

(tabell 2),

27. att riksdagen godkänner

beräkningen av statsbudgetens

inkomster för budgetåret 1999 i

enlighet med vad i motionen anförts

(tabell 1),

28. att riksdagen beslutar om en

höjning av ansökningsavgift i

tvistemål i enlighet med vad i

motionen anförts,

29. att riksdagen beslutar om en

höjning av fortkörningsböter i

enlighet med vad i motionen

anförts,

30. att riksdagen beslutar om en

höjning av egenavgiften till

arbetslöshetsförsäkringen i

enlighet med vad i motionen

anförts,

31. att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Sveriges

relation till EMU,

35. att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om höjd

skrotningspremie,

36. att riksdagen beslutar att

särskilda avdragsmöjligheter för

kärnkraftsinvesteringar successivt

avvecklas i enlighet med vad i

motionen anförts,

1998/99:Fi211 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de

allmänna riktlinjerna för den

ekonomiska politiken som

Folkpartiet liberalerna förordar

enligt vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beträffande det av

regeringen föreslagna målet för

sysselsättningen godkänner vad som

i motionen anförts om att målet för

sysselsättningen skall vara 300 000

nya jobb under mandatperioden,

3. att riksdagen med anledning av

ålderspensionsreformen fastställer

utgiftstaket för staten inklusive

ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten för budgetåret 1999

till 744 448 miljarder kronor, för

budgetåret 2000 till 745 908

miljarder kronor och för budgetåret

2001 till 771 674 miljarder kronor,

4. att riksdagen godkänner

beräkningen av statsbudgetens

inkomster för budgetåret 1999

enligt vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar om

fördelning av utgifterna för

budgetåret 1999 på utgiftsområden

enligt vad som anförts i motionen

(bilaga 1),

6. att riksdagen godkänner den

preliminära fördelningen av

utgifterna på utgiftsområden för

budgetåren 2000 och 2001 som

riktlinjer för regeringens

budgetarbete (bilaga 1),

1998/99:Fi212 av Marianne

Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

att riksdagen godkänner den

preliminära fördelningen av

utgifterna på utgiftsområden för

budgetåren 2000 och 2001 som

riktlinje för regeringens

budgetarbete i enlighet med vad som

anförts i motionen (tabell 1).

1998/99:Fi215 av Karl-Göran

Biörsmark m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om att det ligger

i Sveriges intresse att delta i

eurosamarbetet så snart som

möjligt,

2. att riksdagen hos regeringen

begär att den förbereder en

folkomröstning om ett svenskt

deltagande i eurosamarbetet senast

under sista halvåret av år 2000.

1998/99:Fi216 av Gudrun Schyman

m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om att

ett svenkt medlemskap i EMU skall

avgöras i en folkomröstning,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om att

folkomröstningen skall genomföras i

samband med valet till EU-

parlamentet 1999,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om opartiskhet och

möjligheter att komma till tals

inför ställningstagandet till EMU,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett

mellanstatligt samarbete för ökad

sysselsättning och om ett

överordnat sysselsättningsmål.

1998/99:Fi501 av Maud Ekendahl (m)

vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att

statliga myndigheter åläggs att

göra en grundlig analys och

redovisning av konsekvenser för

annan myndighet innan de fattar

beslut som påverkar annan statlig

myndighet.

1998/99:Fi507 av Lars Tobisson

m.fl. (m) vari yrkas

11. att riksdagen beslutar att

fastställa ramen för utgiftsområde

2 till 1 548 906 kr för 1999 i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

1998/99:Fi610 av Nils Fredrik

Aurelius (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om att kyrkans

församlingar och samfälligheter bör

få 2,4 % av i lagförslaget anvisade

1,3 miljarder kronor och kommuner

och landsting motsvarande sänkt

andel.

1998/99:Fi708 av Siv Holma m.fl.

(v) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om att

utförsäljning av statlig egendom

inte får ske utan riksdagens

godkännande,

1998/99:Fi902 av Birgitta Carlsson

och Eskil Erlandsson (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om att sprida

utbetalningsdagarna av statliga

ersättningar.

1998/99:Fi904 av Göran Norlander

m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

socialt bokslut.

1998/99:Fi905 av Sven Bergström och

Birgitta Sellén (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om att stor vikt

bör läggas vid att ge en balanserad

information som på ett objektivt

sätt beskriver för- och nackdelar

om EMU.

1998/99:Fi908 av Ulla Wester (s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om vikten av att

betona miljöhänsyn i styrningen av

myndigheter,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om vikten av att

betona miljöhänsyn i styrningen av

statliga bolag.

1998/99:Fi912 av Per Rosengren och

Berit Jóhannesson (v) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett operativt

skrattmål i 1999 års vårbudget.

1998/99:Sk301 av Göte Jonsson (m)

vari yrkas att riksdagen beslutar

om det särskilda grundavdraget i

enlighet med vad som anförts i

motionen.

1998/99:Sk302 av Bo Lundgren m.fl.

(m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om

skattereduktion med 50 % av betald

arbetskostnad i enlighet med vad

som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen

begär förslag om permanent avdrag

för underhåll och reparation av

egna bostäder i enlighet med vad

som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att

inkomster av royalty som härrör

från patent skall beskattas som

kapitalinkomst fr.o.m. den 1

januari 1999 i enlighet med vad som

anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar sänka

kapitalinkomstskatten i enlighet

med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar

återinföra de regler som gällde

före 1995 avseende

dieseloljebeskattningen av

arbetsredskap i enlighet med vad

som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar avskaffa

den särskilda löneskatten på

vinstandelsmedel i enlighet med vad

som anförts i motionen,

1998/99:Sk303 av Bo Lundgren m.fl.

(m, kd, fp) vari yrkas att

riksdagen skyndsamt av regeringen

begär förslag till sänkt skatt på

hushållstjänster i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1998/99:Sk304 av Tuve Skånberg och

Rolf Åbjörnsson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att

fastighetsskatten endast skall

beräknas på en tredjedel av

markvärdet ovanför ett

taxeringsvärde på 150 000 kr

fr.o.m. den 1 januari 1999,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om att

tabellnivåvärdet för

fastighetsskatten begränsas till 5,

vilket innebär att lägesfaktorns

genomslag på byggnadsvärdet

begränsas,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om att

förmögenhetsskatten på

permanentboende skall avskaffas.

1998/99:Sk305 av Sören Lekberg och

Ingemar Josefsson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om att småhus

upplåtna med hyres- och bostadsrätt

också skall omfattas av den

tillfälliga sänkningen av

fastighetsskatten.

1998/99:Sk306 av Lennart Daléus

m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de

allmänna riktlinjerna för den

framtida skattepolitiken som

redovisas i motionen,

3. att riksdagen beslutar om sänkta

arbetsgivaravgifter i enlighet med

vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar om att

fasa ut förmögenhetsskatten i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

5. att riksdagen beslutar om att

avskaffa den särskilda löneskatten

på avsättning till anställdas

vinstandelar i enlighet med vad som

anförts i motionen,

6. att riksdagen hos regeringen

begär förslag i enlighet med dem

Stoppregelsutredningen föreslår,

7. att riksdagen beslutar om bättre

skattevillkor för fåmansbolag i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

8. att riksdagen beslutar om

skattesubvention för

hushållstjänster i enlighet med vad

som anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar om

lindring i beskattningen för

handelsbolag och kommanditbolag i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

11. att riksdagen beslutar om

förbättrade konkurrensvillkor för

jordbrukarna i enlighet med vad som

anförts i motionen,

12. att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om införandet av

ett yrkesfiskeavdrag,

13. att riksdagen beslutar om sänkt

inkomstskatt i enlighet med vad som

anförts i motionen,

14. att riksdagen avslår förslaget

om överförande av det fasta

skattebeloppet på förvärvsinkomst,

15. att riksdagen hos regeringen

begär förslag om den s.k.

belägenhetsfaktorn,

16. att riksdagen avslår förslaget

om tillfälligt sänkt

fastighetsskatt för

hyresfastigheter,

17. att riksdagen beslutar om höjd

produktionsskatt på el från

kärnkraft i enlighet med vad som

anförts i motionen,

18. att riksdagen beslutar att

införa en kväveoxidskatt i enlighet

med vad som anförts i motionen,

19. att riksdagen beslutar om

återinförd fastighetsskatt på

vattenkraft,

20. att riksdagen hos regeringen

begär förslag om miljöskatt på

inrikesflyg i enlighet med vad som

anförts i motionen,

1998/99:Sk307 av Holger Gustafsson

m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om avskaffad

fastighetsskatt,

2. att riksdagen beslutar sänka

fastighetsskatten till 1,4 % av

taxeringsvärdet fr.o.m. den 1

januari 1999,

3. att riksdagen beslutar att

fastighetsskatten endast skall

beräknas på en tredjedel av

markvärdet ovanför ett

taxeringsvärde på 150 000 kr

fr.o.m. den 1 januari 1999,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om att

tabellnivåvärdet för

fastighetsskatten begränsas till 5,

vilket innebär att lägesfaktorns

genomslag på byggnadsvärdet

begränsas,

5. att riksdagen beslutar att

sambeskattningen av förmögenhet

avskaffas fr.o.m. den 1 januari

1999 och att skattenivån sänks till

0,5 % 1999,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om

förmögenhetsskatten på

permanentboende för år 1999 och att

den fr.o.m. år 2000 skall

avskaffas,

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om att flytta fram

inträdet i fastighetsskattesystemet

för de s.k. krisårgångarna för

hyreshus.

1998/99:Sk308 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om

skattepolitikens inriktning,

2. att riksdagen beslutar att

ersättning för tjänster som utförs

i det egna hemmet skall berättiga

till skattereduktion i enlighet med

vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar sänka

arbetsgivaravgifterna i enlighet

med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att

statsskatten skall vara högst 20 %,

5. att riksdagen beslutar avskaffa

dubbelskatten på aktier,

6. att riksdagen beslutar om en

sänkning av förmögenhetsskatten i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

7. att riksdagen beslutar om

ändrade regler för fåmansbolagen i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

9. att riksdagen beslutar ändra

reglerna för momsbetalningar i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

10. att riksdagen beslutar avskaffa

sociala avgifter på vinstandelar i

företagen,

11. att riksdagen beslutar höja

avdragsrätten för sparande i

privata pensionsförsäkringar till

1,5 basbelopp,

15. att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om

skattesänkningar för låg- och

medelinkomsttagare,

16. att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en återgång

till skattereformens intentioner,

17. att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om sänkt

fastighetsskatt,

18. att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en grön

skatteväxling.

1998/99:Sk309 av Alf Svensson m.fl.

(kd) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner

beräkningen av förändringarna av

statsbudgetens inkomster för år

1999 (tabellerna 1 och 8.1),

2. att riksdagen antar de mål och

riktlinjer för skattepolitiken som

anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om mål och

riktlinjer för skattepolitiken inom

EU,

4. att riksdagen beslutar införa

ett permanent riskkapitalavdrag i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

5. att riksdagen hos regeringen

beslutar att royalty på patenterade

uppfinningar skall vara

skattebefriade under två år i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

6. att riksdagen beslutar om

redovisningstidpunkt av

mervärdesskatt i enlighet med vad

som anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar om

nedsatta arbetsgivaravgifter i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

8. att riksdagen beslutar att

avskaffa dubbelbeskattningen på

utdelning på aktier i enlighet med

vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen beslutar att fasa

ut förmögenhetsbeskattningen i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

11. att riksdagen beslutar om höjd

avdragsrätt för pensionssparande i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

12. att riksdagen beslutar slopa

den särskilda löneskatt på bidrag

som en arbetsgivare lämnar till en

vinstandelsstiftelse i enlighet med

vad som anförts i motionen,

13. att riksdagen beslutar att

stimulera tjänstesektorn med en 50-

procentig skattereduktion i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

14. att riksdagen hos regeringen

begär förslag om ett system med

skattebefriade utbildningskonton,

15. att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en

skatteväxling för miljön och

jobben,

16. att riksdagen beslutar införa

en avfallsskatt i enlighet med vad

som anförts i motionen,

17. att riksdagen beslutar att

högsta skattesats för statlig

inkomstskatt sänks till 20 %,

18. att riksdagen beslutar sänka

gränsen för avdrag för kostnader

mellan bostaden och arbetsplatsen i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

19. att riksdagen beslutar sänka

fastighetsskatten till 1,4 % av

taxeringsvärdet i enlighet med vad

som anförts i motionen,

20. att riksdagen beslutar att

fastighetsskatten enbart skall

beräknas på en tredjedel av

markvärdet ovanför ett

taxeringsvärde på 150 000 kr,

22. att riksdagen beslutar justera

skatten på maltdrycker i enlighet

med vad som anförts i motionen,

24. att riksdagen beslutar om

slopad mervärdesskatt på barnböcker

i enlighet med vad som anförts i

motionen,

25. att riksdagen beslutar om

reduktion av kulturmomsen i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

26. att riksdagen beslutar om

skatteavdrag för yrkesfiskare i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

27. att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en effektivare

skatteindrivning för att öka

skatteintäkterna,

28. att riksdagen beslutar om en ny

trafikförsäkring och sänkt

fordonsskatt i enlighet med vad i

motionen anförts,

31. att riksdagen beslutar om höjt

grundavdrag i enlighet med vad som

anförts i motionen,

32. att riksdagen beslutar skjuta

upp inträdet i fastighetsskatt för

krisårgångarna i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1998/99:Sk310 av Carl Bildt m.fl.

(m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att

dubbelbeskattningen av utdelade och

kvarhållna vinster slopas från den

1 januari 1999 i enlighet med vad

som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar avskaffa

de stoppregler som gäller för

fåmansbolag i enlighet med vad som

anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar avveckla

förmögenhetsskatten med början av

1999 i enlighet med vad som anförts

i motionen,

4. att riksdagen beslutar om

skattekonto och

mervärdesskattebetalningar i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

5. att riksdagen beslutar om

skattereduktion med 50 % av betald

arbetskostnad i enlighet med vad

som anförts i motionen,

6. att riksdagen hos regeringen

begär förslag om permanent avdrag

för underhåll och reparation av

egna bostäder i enlighet med vad

som anförts i motionen,

1998/99:Sk311 av Carl Bildt m.fl.

(m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om inriktningen av

skattepolitiken,

2. att riksdagen beslutar om ett

förvärvsavdrag på 7 % fr.o.m. den 1

januari 1999 i enlighet med vad som

anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen

begär förslag om höjt

förvärvsavdrag för åren 2000 och

2001 i enlighet med vad som anförts

i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen

begär förslag om en växling av

sänkt kommunal utdebitering mot

statligt övertagande av kommunala

kostnader fr.o.m. år 2000 i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

5. att riksdagen beslutar höja

grundavdraget och det särskilda

grundavdraget med 1 300 kr fr.o.m.

den 1 januari 1999 i enlighet med

vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar

återställa grundavdraget för

förtidspensionärer fr.o.m. den 1

januari 1999 i enlighet med vad som

anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar avslå

regeringens förslag om tillfällig

skattereduktion för

förvärvsinkomster 1999 i enlighet

med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen beslutar införa

ett grundavdrag för barn vid den

kommunala beskattningen fr.o.m.

1999 i enlighet med vad som anförts

i motionen,

9. att riksdagen hos regeringen

begär förslag om avdrag för styrkta

barnomsorgskostnader fr.o.m. den 1

januari 1999 i enlighet med vad som

anförts i motionen,

10. att riksdagen beslutar att den

statliga inkomstskatten skall vara

20 % fr.o.m. den 1 januari 1999 i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

11. att riksdagen beslutar sänka

fastighetsskatten på bostäder till

1,4 % fr.o.m. den 1 januari 1998 i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

12. att riksdagen beslutar att från

1999 undanta hälften av markvärdet

från uttag av fastighetsskatt i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

13. att riksdagen beslutar sänka

fastighetsskatten på bostäder till

1,3 % år 1999, till 1,2 % år 2000

och till 1,1 % år 2001 i enlighet

med vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen hos regeringen

begär förslag om reformerad

fastighetsbeskattning i enlighet

med vad som anförts i motionen,

15. att riksdagen beslutar att inte

föra in de s.k. krisårgångarna i

fastighetsbeskattningen 1999 i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

16. att riksdagen beslutar avskaffa

sambeskattningen vid uttag av

förmögenhetsskatt och att höja

gränsen för uttag av

förmögenhetsskatt till 1,2 miljoner

kronor 1999 i enlighet med vad som

anförts i motionen,

17. att riksdagen beslutar slopa

förmögenhetsskatten fr.o.m. år 2000

i enlighet med vad som anförts i

motionen,

18. att riksdagen beslutar sänka

bensinskatten med 20 öre per liter

från den 1 januari 1999 i enlighet

med vad som anförts i motionen,

19. att riksdagen beslutar höja

avdraget för resor till och från

arbetet till 16 kr per mil fr.o.m.

den 1 januari 1999 i enlighet med

vad som anförts i motionen,

20. att riksdagen hos regeringen

begär förslag om att avdrag för

resor till och från arbetet också

medges för resor till och från

barnomsorg i enlighet med vad som

anförts i motionen,

21. att riksdagen beslutar att

sänka det icke avdragsgilla

beloppet för arbetsresor till 6 000

kr i enlighet med vad som anförts i

motionen,

22. att riksdagen hos regeringen

begär förslag om höjt

avdragsutrymme för pensionssparande

i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1998/99:Sk609 av Kent Olsson m.fl.

(m, kd) vari yrkas att riksdagen

beslutar att fr.o.m. den 1 januari

1999 införa en skattereduktion på

50 % av betald kostnad för

hushållstjänster i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1998/99:Sk629 av Bo Lundgren m.fl.

(m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen

begär förslag till regler för

beskattning av utdelning och

realisationsvinst i fåmansbolag i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen beslutar avskaffa

särbestämmelsen för fåmansbolag

avseende anskaffning av egendom för

delägares privata bruk i enlighet

med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar avskaffa

särbestämmelsen avseende delägares

införsäljning av onyttig egendom i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

4. att riksdagen beslutar avskaffa

särbestämmelsen för fåmansbolag

avseende delägares försäljning till

bolaget av egendom till överpris i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

5. att riksdagen beslutar avskaffa

särbestämmelsen för fåmansbolag

avseende delägares utköp av egendom

till underpris i enlighet med vad

som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar avskaffa

särbestämmelserna för fåmansbolag

avseende nedskrivning av delägares

lån i fåmansbolag i enlighet med

vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar avskaffa

särbestämmelsen för fåmansbolag

avseende delägares ränteförmåner i

enlighet med vad som anförts i

motionen,

8. att riksdagen beslutar avskaffa

särbestämmelsen för fåmansbolag

avseende hyra av lokaler som ägs av

delägare i enlighet med vad som

anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar avskaffa

särbestämmelserna för fåmansbolag

avseende familjemedlemmars

inkomster i enlighet med vad som

anförts i motionen,

10. att riksdagen beslutar avskaffa

särbestämmelsen för fåmansbolag

avseende tantiem i enlighet med vad

som anförts i motionen,

11. att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förbättrade

möjligheter att erhålla F-

skattsedel.

1998/99:Sk647 av Inga Berggren och

Ingvar Eriksson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om

fastighetstaxeringens och

fastighetsskattens effekter,

2. att riksdagen hos regeringen

begär förslag till en sänkning av

fastighetsskatten i enlighet med

vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen

begär förslag om en förenklad

fastighetstaxering i enlighet med

vad som anförts i motionen,

1998/99:Sk731 av Jeppe Johnsson och

Ingvar Eriksson (m) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen

begär förslag till långsiktigt

sänkt fastighetsskatt i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1998/99:U213 av Göran Lennmarker

m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen för 1999 beslutar

överföra anslag Fredsfrämjande

insatser från utgiftsområde

Totalförsvar och anslag

Fredsfrämjande verksamhet från

utgiftsområde Utrikesförvaltning

och internationell samverkan till

ett nytt anslag C Fredsfrämjande

verksamhet inom utgiftsområde

Internationellt bistånd till vilket

anslås 538 709 000 kr i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1998/99:U304 av Göran Lennmarker

m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar avveckla

anslag B 4 Fredsfrämjande

verksamhet, som förs över till

utgiftsområde Internationellt

bistånd i enlighet med vad som

anförts i motionen,

1998/99:U504 av Margareta Andersson

och Kenneth Johansson (c) vari

yrkas

3. att riksdagen med följande

ändringar i förhållande till

regeringens förslag beslutar om

ramar för utgiftsområden under

budgetåret 1999: Utrikesförvaltning

och internationell samverkan -21

800 000 kr, Kultur, medier,

trossamfund och fritid +21 800 000

kr.

1998/99:U507 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om att frågan om

ett svenskt medlemskap i EMU skall

avgöras i val eller folkomröstning,

innan Sverige skall vara

ordförandeland, dvs. senast under

2000.

1998/99:U509 av Holger Gustafsson

m.fl. (kd) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om Sverige och

EMU.

1998/99:U806 av Göran Lennmarker

m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att

upplösa det särskilda anslaget

Samarbete och utveckling inom

Östersjöregionen och tillföra

medlen till utgiftsområde 7

Internationellt bistånd i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1998/99:Sf283 av Kerstin Heinemann

m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att höja

avdragsrätten för frivilliga

pensionsförsäkringar från nuvarande

0,5 basbelopp till 1,5 basbelopp.

9. att riksdagen till utgiftsområde

25 A 1 Allmänna bidrag till

kommuner för budgetåret 1999

anvisar 800 000 000 kr mindre än

vad regeringen föreslagit samt

därtill 400 000 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit eller således

78 280 000 000 kr,

1998/99:MJ224 av Alf Svensson m.fl.

(kd) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om sänkt

beskattning av eldningsolja inom

jordbruket,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om befrielse från

elskatt inom jordbruket,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om sänkt

dieselskatt inom jordbruket,

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om principen att

miljöavgifter i jordbruket skall

återgå till näringen för

miljöinsatser,

30. att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en anpassning

av den svenska

koldioxidbeskattningen,

36. att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om skattevillkoren

för svenska fiskare.

1998/99:MJ256 av Göte Jonsson m.fl.

(m) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen

begär förslag om slopad elskatt i

enlighet med vad i motionen

anförts,

1998/99:MJ406 av Carl G Nilsson (m)

vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om

fastighetsskatten.

1998/99:N230 av Rigmor Ahlstedt (c)

vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om

belägenhetsfaktorn vid

fastighetsskattebedömning.

1998/99:N231 av Dan Ericsson m.fl.

(kd) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen

begär förslag om ändrad

fastighetsbeskattning i syfte att

undanröja de orimliga effekterna

för skärgårdsboende.

1998/99:N274 av Göran Hägglund

m.fl. (kd) vari yrkas

22. att riksdagen hos regeringen

begär förslag om ändrad

fastighetsbeskattning i syfte att

undanröja de orimliga effekterna

för skärgårdsboende.

1998/99:N275 av Agne Hansson m.fl.

(c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om en svensk

konsekvensutredning om eurons

regionalpolitiska konsekvenser,

1998/99:N330 av Alf Svensson m.fl.

(kd) vari yrkas

14. att riksdagen hos regeringen

begär förslag om sänkta skatter och

avgifter i enlighet med vad som

anförts i motionen,

15. att riksdagen hos regeringen

begär förslag om ändringar i

reglerna för fåmansföretag.

1998/99:N336 av Gudrun Schyman

m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om

konjunkturpolitiken och

Europasamarbetet,

1998/99:A257 av Alf Svensson m.fl.

(kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om målet att

halvera den totala arbetslösheten

till år 2000 och målet om andelen

sysselsatta år 2004.

1998/99:A811 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om ändrade

skatteregler för ett rikt utbud av

hushållstjänster,

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om sänkta

arbetsgivaravgifter,

1998/99:Bo209 av Knut Billing m.fl.

(m) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar avveckla

fastighetsskatten i enlighet med

vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar att

enbart hälften av det taxerade

markvärdet skall räknas in i

underlaget för fastighetsskatt i

enlighet med vad som anförts i

motionen.

1998/99:Bo237 av Ulla-Britt

Hagström m.fl. (kd) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om

fastighetsskatten.

Budgetpropositionen

Under de senaste åren har en

omfattande budgetsanering

genomförts. På fem år har ett

underskott på 12,3 % av BNP vänts

till ett överskott på 2,1 %.

Saneringen har varit påfrestande,

men nödvändig. Under samma period

har en varaktigt låg inflation

etablerats. Genom denna politik har

framtidstron återvänt och en stabil

grund lagts för en uthållig hög

tillväxt och stigande

sysselsättning. Politiken har också

skapat en större motståndskraft i

tider av finansiell oro. Om

budgetsaneringen och

inflationsbekämpningen inte hade

genomförts framgångsrikt skulle

Sverige nu ha varit i en mycket

prekär situation.

Budgetpropositionen bygger på en

överenskommelse mellan den

socialdemokratiska regeringen,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet

står bakom riktlinjerna för den

ekonomiska politiken,

budgetpolitiken, utgiftstaken,

fördelningen av utgifter för

utgiftsområden för 1999,

tilläggsbudgeten för 1998 och de

skatteförändringar som föreslås för

1999. Samarbetet berör fem områden

- ekonomi, sysselsättning,

rättvisa, jämställdhet och miljö -

och innefattar både konkreta

förslag och åtaganden för

framtiden. Andra områden som t.ex.

Europapolitiken och

säkerhetspolitiken omfattas däremot

inte av överenskommelsen.

Uppgörelsen mellan de tre partierna

utgår från att respekt visas för

tidigare överenskommelser mellan

andra partikonstellationer. Hit hör

uppgörelserna om den nya

budgetprocessen, pensionsreformen,

Riksbankens ökade självständighet,

energipolitiken och

försvarspolitiken. Dessa

uppgörelser ligger fast. Den nu

träffade överenskommelsen markerar

att det finns en bred uppslutning

kring en stabil och förutsägbar

ekonomisk politik som syftar till

att vidmakthålla och förstärka

förtroendet för den svenska

ekonomin. Det är en politik för

ökad sysselsättning, ökad rättvisa,

förbättrad jämställdhet och

förbättrad miljö.

Ekonomi

Utgångspunkten för samarbetet är

att statsfinanserna skall vara

sunda och priserna stabila. Sverige

skall inte riskera att än en gång

hamna i ett statsfinansiellt moras.

Det innebär bl.a. att de tidigare

fastställda utgiftstaken för 1998,

1999, 2000 och 2001 ligger fast.

För att inte riskera att

utgiftstaken för 1998 och 1999

bryts vidtas ett antal åtgärder som

innebär utgiftsreduceringar och att

statliga utgifter senareläggs.

Vidare ligger överskottsmålen för

de offentliga finanserna fast,

vilket innebär att successiva

amorteringar av statsskulden kan

genomföras. I förhållande till

tidigare fastställda mål sker dock

en skärpning, genom att målet för

år 2000 höjs från 1,5 % till 2,0 %

av BNP. Dessutom skall de

ytterligare åtaganden som föreslås

för perioden efter budgetåret 1999

slutligen avvägas mot den fortsatta

ekonomiska utvecklingen. Politiken

för att vidmakthålla inflationen på

en mycket låg nivå ligger också

fast. Detta innebär bl.a. att

erforderliga riksdagsbeslut kommer

att tas under hösten vad avser att

ge Riksbanken en ökad

självständighet.

Sysselsättning

Arbetslösheten skall huvudsakligen

minskas genom att fler människor

får arbete eller utbildning som ger

arbete. Erfarenheten visar att mål

för den ekonomiska politiken får

stort genomslag. Det har i Sverige

bl.a. gällt målen för

budgetsaneringen och inflationen.

Därför kompletterar regeringen nu

det tidigare målet om att den öppna

arbetslösheten skall nedbringas

till 4 % år 2000 med ett konkret

sysselsättningsmål. Målet innebär

att andelen sysselsatta av

befolkningen mellan 20-64 år skall

öka från 74 % 1997 till 80 % 2004.

Det motsvarar ungefär 375 000 nya

arbetstillfällen under sju år,

eller i genomsnitt närmare 55 000

nya arbetstillfällen per år.

Regeringen avser att i samband med

1999 års ekonomiska vårproposition

återkomma med förslag som

förbättrar möjligheterna att nå

målet. I budgetpropositionen

föreslås också ökade resurser till

skolan, vården och omsorgen genom

successiva höjningar av

statsbidragen 1999, 2000 och 2001.

I enlighet med förslag i

vårpropositionen stärks skolan,

vården och omsorgen med 4 miljarder

kronor 1999 och 4 miljarder kronor

2000. Nu föreslås ytterligare 2

miljarder kronor för 2001. Dessutom

föreslås att de 200 kr som alla

skattskyldiga betalar i statlig

inkomstskatt överförs till kommuner

och landsting. Förutom att de nya

resurserna ger förbättrad kvalitet

och ökad standard inom skolan,

vården och omsorgen möjliggör de

också en förbättrad sysselsättning.

Regeringen anser också att det är

av stor vikt för tillväxt och

sysselsättning att stimulera

kompetensutvecklingen i

arbetslivet. Förslag om hur

kompetensutvecklingen skall stärkas

presenteras i vårpropositionen

1999. Inriktningen skall vara att

förslagen bör kunna träda i kraft

den 1 januari år 2000. Vidare skall

regeringen tillsätta en arbetsgrupp

inom Regeringskansliet för att

fördjupa underlaget i

arbetstidsfrågor. I gruppen skall

bl.a. ingå representanter för

Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Rättvisa

En rad åtgärder vidtas för att öka

rättvisan i samhället.

Pensionärernas ekonomi förbättras

med omkring 4 miljarder kronor 1999

genom att det fulla basbeloppet

återställs och genom att

bostadstillägget för de sämst

ställda pensionärerna höjs. De

förvärvsarbetandes ekonomi stärks

med omkring 3 miljarder kronor

genom en tillfällig skattereduktion

som främst gynnar låginkomsttagare.

Reduktionen utgör som mest 1 320 kr

och trappas ned med 1,2 % av den

del av inkomsten som ligger över

135 000 kr per år. Det gör att

reduktionen försvinner vid en

arbetsinkomst på 245 000 kr per år.

Vidare sänks fastighetsskatten för

hyresbostäder med 0,2

procentenheter tillfälligt under

1999. Barnbidraget och

studiebidraget för

gymnasiestuderande höjs med 100 kr

i månaden från den 1 januari 2000

och med ytterligare 100 kr den 1

januari 2001. Även

flerbarnstillägget höjs. För att

förbättra situationen för de

hemlösa anslår regeringen 30

miljoner kronor under

treårsperioden 1999-2001. I

enlighet med tidigare beslut höjs

biståndet till 0,72 % av BNP 2000

och till 0,73 % av BNP 2001.

Regeringen föreslår nu att

biståndet höjs med ytterligare 100

miljoner kronor 1999.

Jämställdhet

FN har återigen utsett Sverige till

världens mest jämställda land. För

att Sverige skall kunna hålla den

positionen krävs en aktiv

jämställdhetspolitik. Kvinnor och

män skall ha samma möjlighet att

arbeta och försörja sig. Dessutom

bör könsbetingade löneskillnader

mellan män och kvinnor tas bort. I

budgetpropositionen föreslås bl.a.

att Jämställdhetsombudsmannen

tillförs 2 miljoner kronor för att

stärka översynen över de delar av

jämställdhetslagen som rör

löneskillnader mellan kvinnor och

män. Statistiska centralbyrån (SCB)

ges ytterligare resurser för att

förbättra lönestatistiken och för

att ta fram underlag för s.k.

jämställdhetsbokslut. SCB får

dessutom i uppdrag att göra en ny

nationell tidsanvändningsstudie.

Vidare får den sittande utredningen

om jämställdhetslagen i uppdrag att

även analysera frågor som rör

arbetsvärdering. Myndigheterna får

i uppdrag att arbeta mer aktivt med

jämställdhetsfrågor, inklusive

lönefrågor. Fler åtgärder för att

öka jämställdheten kommer att

presenteras och regeringen avser

att under hösten 1999 redovisa hur

jämställdhetspolitiken utvecklats.

Miljö

Sverige och svenskt näringsliv

skall gå i spetsen för en

utveckling mot ekologisk

hållbarhet. I budgetpropositionen

föreslås bl.a. att resurserna för

att skydda naturområden ökar med

600 miljoner kronor perioden

1999-2001. Det handlar bl.a. om

förvärv av värdefulla skogsområden.

Ytterligare resurser om 99 miljoner

kronor under perioden 1999-2001

tillförs för naturvårdsavtal och

biotopskydd i skog. Under samma

tidsperiod anslås 170 miljoner

kronor för marksanering. De s.k.

lokala investeringsprogrammen

utvidgas till att även omfatta stöd

för allergisanering. Regeringen

kommer också att ge

Naturvårdsverket i uppdrag att i

samverkan med Forskningsrådsnämnden

göra en samlad bedömning av dagens

miljöforskning. Dessutom tillsätts

en arbetsgrupp inom

Finansdepartementet för att följa

Konjunkturinstitutets, SCB:s och

Naturvårdsverkets arbete med att

upprätta miljöjusterade

nationalräkenskaper. Regeringen

avser att i 1999 års vårproposition

presentera s.k. gröna nyckeltal.

Den starkare grund som lagts för

svensk ekonomi genom

budgetsaneringen och

låginflationspolitiken skapar

större utrymme för

framtidssatsningar på en rad

områden. Ett viktigt led i en

framtidsinriktad politik är att se

över skattesystemet. Regeringen

kommer därför att inbjuda

riksdagens partier till

överläggningar om skattepolitikens

framtida inriktning.

Ett annat mycket centralt område i

regeringens framtidspolitik är

Europapolitiken. Samarbetet inom EU

på det ekonomiska området har varit

ett viktigt stöd i saneringen av

den svenska ekonomin. Samarbetet är

också en stabiliserande faktor i en

alltmer globaliserad ekonomi och

stärker Europas ställning i den

internationella konkurrensen. Den

finansiella turbulensen i

världsekonomin kräver omfattande

insatser från de europeiska

länderna sida. Därför är det

viktigt att de europeiska länderna

genom att förstärka sin inbördes

samverkan gemensamt kan utöva det

inflytande som motsvarar den

europeiska ekonomins styrka.

Regeringens ambition är att även i

fortsättningen verka för en

inriktning av den ekonomiska

politiken i EU, som gynnar

sysselsättning och välfärd, stärker

konkurrenskraften och utvecklar

frihandeln. EU-samarbetet måste i

ökad utsträckning avsätta resultat

som är av direkt betydelse för

människors trygghet och välstånd.

Det innebär att än mer måste göras

för att öka sysselsättningen och

förbättra miljön, främja

jämställdheten mellan kvinnor och

män och stärka konsumenternas och

löntagarnas ställning på den

gemensamma marknaden.

Under de närmaste åren står EU

inför stora förändringar.

Regeringen avser att aktivt verka

för att unionen utvidgas samtidigt

som samarbetet fördjupas och

vidareutvecklas. EU måste rusta sig

inför utvidgningen genom politiska

och finansiella reformer. Även EU:s

arbetssätt och institutioner måste

reformeras. Inte minst inför och

under det svenska ordförandeskapet

2001 kommer Sverige att verka för

en sådan modernisering av EU att

den kan möta 2000-talets krav.

Sverige kommer vidare att arbeta

för att budgetdisciplinen i EU

upprätthålls och att

medlemsländernas avgifter fördelas

på ett rättvist sätt. Det innebär

bl.a. att EU:s jordbruks- och

strukturpolitik måste reformeras.

Sverige kommer också som EU-medlem

att arbeta för att den ekonomiska

och monetära unionen blir

framgångsrik. Det ligger i vårt

eget intresse. För att bevara

Sveriges handlingsfrihet skall vi

även i fortsättningen uppfylla de

ekonomiska villkoren för fullt

medlemskap i EMU. För att öka

kunskapen och skapa debatt om EMU

påbörjas ett vittomfattande

informations- och

folkbildningsarbete. Ett beslut om

svenskt deltagande skall

underställas det svenska folket för

prövning i val eller i

folkomröstning.

Kampen mot arbetslösheten kommer

även i fortsättningen att stå i

centrum för en aktiv svensk

Europapolitik. De politiska

förutsättningarna för gemensamma

insatser är nu bättre än någonsin.

Regeringen kommer att arbeta för

att riktlinjerna för

sysselsättningspolitiken och dess

övervakning ges samma vikt som

motsvarande instrument på det

ekonomiska och monetära området.

Sverige skall ta steget in i 2000-

talet med tillförsikt och optimism.

Politiken att stärka Sverige skall

prägla regeringens arbete under

mandatperioden. I samband med

vårpropositionen presenterade

regeringen en offensiv för uthållig

tillväxt och ökad sysselsättning.

Sex viktiga områden lyftes fram:

Kunskap och kompetens. Delaktighet

i informationssamhället. Hållbara

Sverige - ett föregångsland.

Företagande. Europeiskt samarbete

och Ett Sverige för alla. Dessa

områden är strategiska delar i en

framtidsinriktad politik.

Intåget i nästa årtusende skall tas

med en politik för full

sysselsättning, hög tillväxt,

bättre utbildning, god välfärd och

god miljö. För sysselsättningen

sätts nu ett konkret mål upp för år

2004. Regeringen överväger dessutom

att sätta upp mål för de andra

områdena.

· Hög tillväxt. Mycket tyder

på att Sverige står inför en period

med god tillväxt. Därmed förskjuts

fokus i den ekonomisk politiken.

Huvuduppgiften blir nu att förena

en kraftig sysselsättningsökning

med fortsatt låg inflation. Målet

för sysselsättningen uppnås med en

genomsnittlig årlig tillväxt på

2,75 %. Samtidigt är det viktigt

att tillväxten är förenlig med en

ekologiskt hållbar utveckling. För

att detta skall vara möjligt måste

den ekonomiska politiken lägga en

stabil grund: Priserna skall vara

stabila. Arbets- och

kompetenslinjen skall stärkas.

Lönebildningen måste fungera väl.

Företagsklimatet skall vara gott

och skatterna utformas så att

företagande och expansion gynnas.

Småföretagsperspektivet måste än

mer sättas i fokus och regler

förenklas. Sverige skall vara ett

land för alla. I en

internationaliserad värld har ett

land med internationell befolkning

en fördel. Alla skall med in i

informationssamhället och Sverige

skall förstärka sin position som en

ledande IT-nation. Sverige skall

spela en aktiv roll i EU och

dessutom vara pådrivande i

Östersjösamarbetet. Vårt närområde

har förutsättningar att bli en av

Europas viktigaste tillväxtregioner

under en lång tid framöver, vilket

skulle få stor betydelse för

sysselsättning och tillväxt i

Sverige.

·

· Välfärd. Den generella

välfärdspolitikens huvuduppgift är

att på samma gång öka rättvisan och

bana väg för en dynamisk utveckling

genom att skapa trygghet i

förändringen. Skolan vården och

omsorgen skall prioriteras. Som

beskrevs ovan ökar också resurserna

till pensionärerna och

barnfamiljerna. Det är också

viktigt att människor känner

trygghet mot brott.

·

· Bättre utbildning.

Förskolan lägger grunden till

lärandet och regeringens

långsiktiga strävan är att

förskolan bör vara en del av det

generella välfärdssystemet.

Grundskolan skall bli ännu bättre.

Antalet utbildade i gymnasiet måste

öka. Den påbörjade utbyggnaden av

högskolor och universitet skall

fortsätta och Sverige skall vara en

ledande forskningsnation.

·

· Sverige - ett ekologiskt

föregångsland. Sverige skall vara

en pådrivande kraft för en

ekologiskt hållbar utveckling.

Genom att ligga steget före kan

Sverige få ökad konkurrenskraft och

bli ett bättre land att leva i. Det

gynnar dagens och framtidens

generationer.

·

Motionerna och inriktningen av den

ekonomiska politiken

Moderata samlingspartiets

partimotion

I motion Fi208 (m) anger Moderata

samlingspartiet att de vill skapa

en grund för en förnyelse av det

svenska samhället baserad på

enskilda människors initiativkraft

och företagande i syfte att värna

och utveckla medborgarnas frihet

och välfärd. En politik för

företagande ger fler jobb och ökat

välstånd. Ett tydligt

ställningstagande för ett

deltagande i den gemensamma valutan

öppnar nya möjligheter för svenskt

näringsliv. En inriktning på de

viktiga offentliga uppgifterna ger

utrymme för skattesänkningar som

ökar tillväxtkraften och hushållens

sociala trygghet.

Motionärerna konstaterar att

behovet av en tillväxtpolitik för

att utveckla välstånd och trygghet

blivit alltmer uppenbart. Efter

valet har även regeringens egna

bedömningar blivit mindre

optimistiska än före valet.

Trots detta värjer sig regeringen

för den ekonomiska verklighet som

präglar Sverige efter fyra år med

socialdemokratisk politik. Under

dessa år har jobben inte blivit

fler.

Socialdemokraternas misslyckande

med jobben skapar en riskfylld

situation för svensk ekonomi. De

offentliga utgifterna har ökat mer

än vad de minskade under

inledningen av perioden. De ökade

skatteintäkterna har inte

åstadkommits genom att Sverige fått

fler skattebetalare utan genom

höjda skatter. De offentliga

finansernas känslighet kvarstår

därför. Likaså kvarstår de sociala

och ekonomiska problemen med

massarbetslösheten, trots att de

gångna åren borde ha kunnat ge

utrymme för nytt företagande och

framväxt av jobb i stor skala.

Enligt motionen krävs en i bred

bemärkelse ny ekonomisk politik där

de övergripande målen skall vara

att skapa förutsättningar för en

snabb tillväxt, en kraftig ökning

av antalet nya arbetstillfällen i

nya och gamla företag, en god

reallöneutveckling och minskat

bidragsberoende. Dagens ekonomiska

problem är strukturella och kan

därför inte lösas utan omfattande

strukturella förändringar.

Jämvikt i de offentliga finanserna

och ett stabilt penningvärde är

grundläggande för företags och

privatpersoners möjligheter att

planera sin framtid. Motionärernas

målsättning är att statsskulden

skall minska till under 60 % senast

2002 och att de offentliga

finanserna skall vara i balans över

konjunkturcykeln. Det stabila

penningvärdet skall säkerställas

genom en oberoende riksbank med

prisstabilitet som mål samt ett

snabbt deltagande i valutaunionen.

Det moderata budgetalternativet

De överordnade målen för det

moderata budgetalternativet är:

· att skapa förutsättningar

för så många nya arbetstillfällen i

företagen att arbetslösheten

avskaffas som samhällsproblem.

·

· att växla lägre skatter på

arbetsinkomster mot mindre bidrag

och subventioner så att det blir

möjligt att kunna leva på sin lön

och bygga upp ett eget sparande.

·

· att återskapa förtroendet

för att stat och kommun klarar sina

grundläggande åtaganden genom en

prioritering av kärnuppgifterna.

·

Det moderata budgetalternativet

innebär ett finansiellt sparande

som överstiger regeringens mål. Det

uppgår till 22 miljarder kronor

1999, drygt 44 miljarder kronor

2000 och till över 52 miljarder

kronor 2001. Moderaterna föreslår

besparingar i de offentliga

utgifterna som uppgår till drygt

30 miljarder kronor 1999, närmare

57 miljarder kronor 2000 och drygt

66 miljarder kronor 2001. Det ger

utrymme för skattesänkningar som

uppgår till drygt 30 miljarder

kronor 1999, närmare 61 miljarder

kronor 2000 och 86 miljarder kronor

2001.

Vid en svagare ekonomisk utveckling

än i regeringens kalkyl får en

justering göras av utgifts- och

skatteförslagen. Det finansiella

sparandet måste utvecklas så att

det moderata målet, att

statsskulden skall ha sjunkit till

60 % av BNP senast år 2002,

uppfylls. Det kan vidare inte

uteslutas, med de stora

strukturella problem som kvarstår i

den svenska ekonomin, att

överhettningstendenser visar sig i

slutet av kalkylperioden. Detta

måste i så fall påverka

utformningen av finanspolitiken.

Företagande och arbete

För att åtgärda strukturproblemen i

ekonomin och på arbetsmarknaden och

göra Sverige mer

utvecklingskraftigt föreslår

motionärerna bl.a. att:

· Skatten på arbete och

företagande sänks.

·

· Förmögenhetsskatten och

dubbelbeskattningen av aktier

avskaffas.

·

· Skatten på hemnära tjänster

sänks kraftigt.

·

· Merparten av

Småföretagsdelegationens 71 förslag

genomförs.

·

· Spärr- och stoppreglerna

för fåmansföretagen slopas och att

det blir lättare att erhålla F-

skattsedel.

·

· De nya bestämmelserna om

skattekonto och momsuppbörd ändras.

·

· De kommunala bolagen säljs

eller avvecklas. Kommunal

verksamhet utsätts för konkurrens.

·

· Den förtida avvecklingen av

kärnkraften stoppas.

·

· Den enskildes ställning på

arbetsmarknaden stärks.

Arbetsmarknadspolitiken reformeras

och arbetslöshetsförsäkringen

tidsbegränsas.

·

· Utbildningen reformeras så

att kunskapssamhällets nya villkor

kan mötas framgångsrikt.

·

Att kunna leva på sin lön - en

social skattepolitik

Motionärerna understryker att en

politik som syftar till att skapa

förutsättningar för att de flesta

skall kunna leva på sin lön måste

stå på två ben. Det ena är en

kraftfull skattesänkningspolitik

som syftar till att växla lägre

skatter mot minskat behov av bidrag

och offentliga subventioner. På

sikt måste målet vara att den som

är i behov av bidrag och offentligt

stöd inte skall betala skatt och

att den som betalar skatt inte

skall behöva bidrag.

Det andra benet är reformer på

bl.a. skatteområdet som syftar till

att stärka tillväxtkraften i

ekonomin så att den höga

arbetslösheten kan pressas tillbaka

och antalet människor som av andra

skäl blivit helt beroende av det

offentliga för sin försörjning

minska.

Motionärerna lägger för de kommande

tre åren fram konkreta förslag om

skattesänkningar på främst arbete,

boende och familjer. Det innebär

bl.a. att skattereformens mål nås.

Förslagen är bl.a att:

· Kommunalskatten sänks med 1

kr år 2000 och ytterligare 1 kr

2001 genom att staten övertar

motsvarande kostnader från

kommunerna.

·

· Det allmänna grundavdraget

och det särskilda grundavdraget för

pensionärer höjs med 1 300 kr

fr.o.m. 1999. Grundavdraget för

förtidspensionärer återställs.

·

· Ett grundavdrag på 10 000

kr per barn vid den kommunala

beskattningen införs fr.o.m. 1999.

Avdraget gäller utöver

barnbidraget.

·

· Förhöjningen av den

statliga skatten för vissa

inkomster undanröjs så att statlig

skatt enbart tas ut med 20 % från

1999.

·

· Ett särskilt avdrag införs

för förvärvsinkomster som

kompensation för uttaget av

egenavgifter. 2001 beräknas

avdraget uppgå till mellan 10 % och

12 %.

·

Fastighetsskatten på bostäder sänks

successivt till 1,1 % år 2000.

Markvärdet tas enbart upp till

hälften vid beräkning av

fastighetsskatt.

En välfärdsreform

Medborgarna i Sverige kan och vill

ta allt större personligt ansvar.

Självständigheten, den värdemässiga

mångfalden och den individuella

frimodigheten ger många människor

nya möjligheter. Det innebär

samtidigt att krav kan ställas på

ett större personligt

ansvarstagande.

Den välfärdsreform vi vill

genomföra syftar till att

medborgarna skall bli mindre

beroende av det offentliga och mer

kunna förlita sig på det egna

arbetet, den egna kompetensen, det

egna sparandet och de egna sociala

nätverken.

Samtidigt som de allra flesta har

goda möjligheter att ta ett stort

ansvar för sin egen trygghet, finns

det andra som har stort och i vissa

fall permanent behov av gemensam

hjälp. De människor som för lång

tid och utan egen förskyllan inte

kan försörja sig själva skall kunna

räkna med hjälp i så generella

former som möjligt. Vår norm är att

staten här skall vara generös. Den

humanitära plikten är stark.

En stor välfärdsreform, som

inkluderar skatterna,

socialförsäkringarna,

socialtjänsten och sjukvården, är

nödvändig. Vi tror att den kommer

att bygga på en kombination av

offentliga och privata försäkringar

och enskilt sparande. Försäkring

passar vid situationer som är

ovanliga eller omöjliga att

förutse.

På kort sikt är det uppenbart att

de resurser som finns i den

offentliga sektorn i dess helhet

och i den kommunala sektorn är

fullt tillräckliga för att utföra

kärnuppgifterna väl. Det som krävs

är politiker som förmår prioritera

och se till att de resurser som

finns utnyttjas effektivt.

På längre sikt är det sannolikt att

den demografiska utvecklingen gör

det nödvändigt med större resurser

till sjukvård och äldreomsorg. Om

inte ännu större skattebördor skall

läggas på de förvärvsarbetande i

framtiden, måste sysselsättningen

öka rejält från dagens rekordlåga

nivå.

En politik för självständiga och

starka kommuner

Genom avregleringar och

konkurrensutsättning i förening med

tydlig prioritering av

kärnuppgifterna finns goda

möjligheter för kommunerna att

genomföra ett förändringsarbete som

innebär att kärnuppgifterna

prioriteras.

Det lokala skatteunderlaget är

kommunernas viktigaste

inkomstkälla. En politik som leder

till att fler företag startas, att

de små vågar anställa och att de

stora inte flyttar utomlands är

således grunden för en god

ekonomisk utveckling.

Dagens grundlagsstridiga och

tillväxtfientliga utjämningssystem

måste förändras i grunden. Kommuner

och landsting med för sina

uppgifter otillräcklig egen

skattekraft skall erhålla

statsbidrag, enligt ett system som

stimulerar till förbättrad egen

skattekraft.

Kristdemokraternas partimotion

I motion Fi209 (kd) konstateras att

inte heller 1999 års

budgetproposition innehåller några

konkreta förslag som skulle kunna

öka tillväxten i den svenska

ekonomin och därmed antalet nya

jobb. Det lilla som föreslås är av

engångskaraktär. Regeringens

strategi tycks vara, precis som den

varit under hela förra

mandatperioden, att bara

statsfinanserna är i balans och

konjunkturen fortsätter att vara

god leder det automatiskt till ökad

sysselsättning. Med en sådan

strategi undviker regeringen att

splittra den egna rörelsen och det

nya samarbetet med

tillväxtskeptikerna i

Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Priset blir att massarbetslösheten

består, liksom grundproblemet bakom

arbetslösheten - de långsiktiga

strukturella problemen i svensk

ekonomi.

Massarbetslösheten kostar det

svenska folkhushållet omkring 150

miljarder kronor per år, vid sidan

av förlorad självkänsla och

framtidstro för dem som drabbas.

Enligt motionen saknar

budgetpropositionen både

trovärdighet och konkretion i den

fråga som är helt avgörande för att

trygga den svenska välfärden,

nämligen hur bästa möjliga

förutsättningar skapas för ökad

sysselsättning och tillväxt, för

hur företag och näringsliv skall

kunna växa och utvecklas.

Kristdemokraterna presenterar i

motionen en ekonomisk politik och

ett budgetalternativ som tar sikte

på att öka sysselsättningen så

kraftfullt att välfärden tryggas

för alla. Sex prioriterade områden

i den ekonomiska politiken pekas

ut. Områdena gäller politiken för

att skapa långsiktigt goda

tillväxtförutsättningar,

skattepolitiken för låg- och

medelinkomsttagare, barnfamiljers

och pensionärers ekonomiska

situation, vården, omsorgen och

skolan inom kommunsektorn samt

vikten av ett återupprättat

rättssamhälle. På samtliga dessa

områden är den socialdemokratiska

regeringens politik utpräglat

bristfällig eller direkt felaktig.

Tillväxtpolitik för nya jobb

Grundbulten i Kristdemokraternas

ekonomiska politik är att ge

stabila och goda villkor för fler

och växande företag och därigenom

minska arbetslösheten och öka

välfärden. Detta åstadkoms genom en

väl balanserad finans- och

penningpolitik i kombination med

strukturella åtgärder som

förbättrar ekonomins funktionssätt

och avlägsnar de seglivade

bromsmekanismer som i 25 år

underminerat den svenska ekonomins

utvecklingskraft. Förslagen är

bl.a. att:

· Tjänstesektorn ges helt nya

möjligheter genom en

skattereduktion på 50 % för de

privata hushållens köp av tjänster

i det egna hemmet.

·

· Arbetsgivaravgifterna sänks

med 10 procentenheter på lönesummor

upp till 900 000 kr per år. För

egenföretagare utökas lönesumman

till 250 000 kr per år. Förslaget

gäller alla företag, men gynnar

främst småföretagen.

·

· Förmögenhetsskatten

avvecklas i två steg. År 1999

minskar den med 1 procentenhet och

från år 2000 avvecklas den helt.

·

· Dubbelbeskattningen på

utdelningsinkomster från

risksparande avskaffas.

·

· Avdragsrätten på

pensionssparande höjs till ett helt

basbelopp per år.

·

· Royaltyinkomster från

patenterade uppfinningar

skattebefrias under två år och

beskattas därefter som inkomst av

kapital.

·

· Den särskilda löneskatten

för vinstandelar för anställda

avskaffas.

·

· En avdragsrätt för

insättningar på individuella

utbildningskonton införs fr.o.m. 1

juli 1999.

·

Till de strukturella åtgärder som

kraftigt kommer att förbättra

lönebildningen hör förslaget om en

allmän och obligatorisk

arbetslöshetskassa med en

egenfinansiering på 33 %. Den nya

försäkringen skapar ett rakare rör

mellan en bra lönebildning, låg

arbetslöshet och låga avgifter för

den enskilde och vice versa.

En skattepolitik där alla får

behålla mer av sin lön

En rad åtgärder föreslås i motionen

som gör att inkomsttagare får

behålla en större del av lönen och

därmed får möjlighet att påverka

och få kontroll över sin egen

ekonomiska situation.

· Grundavdraget i den

kommunala beskattningen höjs. För

låg- och medelinkomsttagare sänks

inkomstskatten med 10 miljarder

kronor nästa år genom att

grundavdraget i normala

inkomstlägen höjs med 8 400 kr.

Fr.o.m. 2000 höjs grundavdraget på

samtliga inkomster med

ytterligare 3 200 kr. Förslaget

innebär bl.a. förutsättningar för

en bättre lönebildning och

förbättringar för sommar- eller

extraarbetande ungdomar.

·

· Avdragsrätten för

pensionssparande höjs och dessutom

införs en avdragsrätt för sparande

på individuella utbildningskonton.

·

· Regeringens nya värnskatt

avskaffas.

·

· Gränsen för reseavdrag för

resor till och från jobbet sänks

från 7 000 till 6 000 kr.

·

· Fastighetsskatten sänks i

ett första steg till 1,4 % samt att

den endast beräknas på en tredjedel

av markvärdet överstigande 150 000

kr. Vidare bör inte de s.k.

krisårgångarna bland

hyresfastigheter träda in i

fastighetsskattesystemet som

planerat 1999.

·

En reformerad familjepolitik

Familjefrågorna har alltid haft en

central ställning i

Kristdemokraternas politik och i

motionen föreslås bl.a. följande

ändringar för barnfamiljerna.

· Garantinivån i

föräldraförsäkringen höjs till 120

kr per dag. Kontaktdagarna

återinförs i föräldraförsäkringen.

·

· Ett vårdnadsbidrag på 10 %

av basbeloppet per månad och barn

mellan 1 och 3 år införs. Detta för

med sig att de 90 garantidagarna i

föräldraförsäkringen försvinner.

·

· En avdragsrätt på maximalt

10 % av basbeloppet för styrkta

barnomsorgskostnader för alla barn

mellan 1 och 3 år införs.

·

· Behovsprövning av

barnbidraget införs genom att det

generella barnbidraget sätts till

700 kr per barn och månad.

Samtidigt höjs det särskilda

bidraget i bostadsbidraget med 100

kr per månad och barn.

·

· Förbehållsbeloppet i

underhållsbidragen höjs till 48 000

kr.

·

Vid sidan av dessa förslag gynnas

barnfamiljerna dessutom av det

höjda grundavdraget i den kommunala

beskattningen.

Trygga pensioner

Regeringens okänsliga

budgetsanering har drabbat många

pensionärer hårt och i motionen

föreslås bl.a. att hela

inkomstprövningen av änkepensionen

slopas. Vidare höjs

pensionstillskottet med 200 kr per

månad 1999 och med ytterligare 110

kr år 2000. Dessutom bör

inkomstprövningen av

bostadstillägget inte innehålla

fritidsfastighet och

omställningspensionen för

efterlevande återställas till 12

månader. I de flesta fall kommer

den höjning av grundavdraget som

Kristdemokraterna föreslår att även

gälla pensionärerna.

Vården, omsorgen och skolan

I Kristdemokraternas

budgetalternativ får kommuner och

landsting 1,8 miljarder kronor i

ytterligare resurser under de

närmaste två åren jämfört med

regeringens förslag i

budgetpropositionen. Motionärerna

vill också förbättra

assistentersättningen och

tandvårdsförsäkringen. På lång sikt

är det enligt motionärerna bara

tillkomsten av nya jobb som kan

säkerställa finansieringen av ökade

behov i offentliga sektorn, bl.a.

till följd av den demografiska

utvecklingen.

Ett återupprättat rättsväsende

För att stärka rättsväsendet vill

motionärerna tillföra sektorn

ytterligare 380 miljoner kronor

1999. T.ex. får polisväsendet

ytterligare 200 miljoner kronor och

åklagarväsendet och domstolarna 50

respektive 60 miljoner kronor.

Motionärerna anser att det i ett

medelfristigt perspektiv är

angeläget med ett överskott i de

offentliga finanserna. Den

svårbedömda konjunkturen i

kombination med en oroväckande stor

statsskuld gör att behovet av en

snabb avbetalning av statsskulden

är stort. Dessutom bör det finnas

en god säkerhetsmarginal för att

klara en kommande konjunkturnedgång

utan att upplåningen ökar.

Överskottsmålen för den offentliga

sektorns finansiella sparande bör

fastställas till 0,5 % av BNP 1999,

1,5 % av BNP år 2000 och 1,5 % av

BNP 2001. Tills statsskulden

understiger 60 % av BNP bör

överskottet i genomsnitt vara 1 %

av BNP över en konjunkturcykel.

Kristdemokraterna föreslår en

snabbare amortering av statsskulden

än vad regeringen gör bl.a. genom

att sälja ut fler statligt hel-

eller delägda företag än vad

regeringen räknar med.

Centerpartiets partimotion

I motion Fi210 (c) betonas att

utgångsläget för den svenska

ekonomin är gott. Budgeten har

genom den viktiga saneringen av

statsfinanserna, i vilken

Centerpartiet tog ansvar, kommit i

balans. Budgetunderskottet har

vänts till ett överskott.

Sverige har dock fortfarande

strukturella svagheter.

Arbetslösheten är hög, samtidigt

som brist på arbetskraft finns på

flera områden. Lönebildningen har

fungerat dåligt under senare år.

Dessutom är det svenska

skattetrycket ett av världens

högsta och statsskulden är

fortfarande stor. Till detta kommer

den ekonomiska och finansiella oron

i vår omvärld.

Arbetslösheten kommer enligt

regeringens prognos att minska

framöver, om än i rätt blygsam

takt, och sysselsättningen öka.

Enligt motionärerna är det viktigt

att riksdagen kraftfullare än

regeringen visat i

budgetpropositionen tar tag i de

strukturella problemen som behöver

lösas för ökad tillväxt och

sysselsättning. Regeringens

konkreta åtgärder för tillväxt är

för få.

Centerpartiet eftersträvar en stark

svensk ekonomi med sunda

statsfinanser, rörlig växelkurs och

tillväxt. Det långsiktiga målet för

den ekonomiska politiken är en

miljömässigt hållbar ekonomi. Detta

innebär bl.a. att det måste ske en

reformering av den svenska

arbetsmarknaden. Tillsammans ger

detta en grund att driva en

trovärdig ekonomisk politik utanför

EMU. Centerpartiet avvisar ett

svenskt medlemskap i EU:s

valutaunion. Nackdelarna med ett

inträde överväger de fördelar som

kan finnas med unionen. Unionen ses

som ett gigantiskt experiment och

motionärernas betänkligheter mot

EMU-projektet är huvudsakligen av

ekonomisk och demokratisk karaktär.

EMU riskerar dessutom att

ytterligare bromsa tempot i

östutvidgningen av EU. För

Centerpartiet är utvidgning österut

mycket viktig. Den kan bilda stomme

i ett alleuropeiskt samarbete. Att

Sverige står utanför EMU minskar

inte behovet av att regeringen

driver en offensiv politik i EU på

andra områden. En eventuell

folkomröstning om EMU bör avhållas

först sedan konsekvenserna av den

gemensamma valutan blivit möjliga

att bedöma. Därmed framstår

valdagen år 2002 som den första

möjliga och lämpliga tidpunkten för

den folkomröstning Centerpartiet

kräver skall föregå ett svenskt

inträde i valutaunionen.

Sverige behöver enligt motionärerna

tillväxt för nya jobb. De förslag

som lyfts fram är bl.a.:

· Sänkta skatter på

företagande. Sverige har

jämförelsevis mycket höga skatter

på arbete. Skatter och avgifter på

arbete måste sänkas för att ge

människor chansen att utveckla sina

idéer i företag, vilket skapar fler

jobb. Centerpartiet har de senaste

åren aktivt medverkat till att

sänka arbetsgivaravgifterna och

föreslår en fortsättning på den

använda modellen. För 1999 föreslås

att gränsen för lönesumman höjs

till 2 miljoner kronor och 300 000

kr för egenföretagare, mot dagens

850 000 respektive 180 000 kr. År

2000 utökas reduktionen med 2

procentenheter från dagens 5

procentenheter. År 2001 höjs den

med ytterligare 1 procentenhet,

till totalt 8 procentenheter.

Dessutom bör förmögenhetsskatten

fasas ut ur skattesystemet. Vidare

bör den särskilda beskattningen av

avsättningar till anställdas vinst-

andelsstiftelser avskaffas.

Avsättningar av detta slag är

positiva och bidrar till ett ökat

engagemang hos de anställda.

Fåmansbolagen samt handelsbolag och

kommanditbolag bör också tillskapas

bättre villkor och lättnader i

beskattningen. I avvaktan på

utredning bör generationsskiften

underlättas genom ett förlängt

undantag vid beräkningen av

underlaget för reavinstskatten.

Jordbrukets konkurrenskraft bör

stärkas. I motionen föreslås slopad

elskatt och sänkt skatt på

eldningsolja för jordbruksföretag i

likhet med de regler som gäller för

tillverkningsindustrin.

Jordbrukarna bör också kompenseras

för att de betalar ett högre pris

på diesel än i andra länder. För

att öka antalet arbetstillfällen i

tjänstesektorn föreslås en

skattesubvention på 50 % på

hushållstjänster som utförs i

hemmet, ett s.k. RUT-avdrag.

·

· Förbättrat företagsklimat.

Den stora chansen att åstadkomma

välstånd och ökad sysselsättning

ligger i fler och växande företag.

Särskilt kvinnors företagande måste

främjas genom ökat stöd och

rådgivning. I varje kommun bör det

finnas en kvinnlig affärsrådgivare.

Det är också hög tid för Sverige

att forma en stark grön

näringspolitik med tydliga mål och

visioner. Det kräver ett

grundläggande samförstånd mellan

stat, näringsliv, forskarsamhälle,

kommuner, intresseorganisationer

och medborgare. Det bör vidare

anslås 90 miljoner kronor under en

treårsperiod för att utveckla den

svenska exporten av miljöanpassad

teknik.

·

· Arbetsliv. Den viktiga

arbetsmarknadspolitiken måste

förbättras. I dag råder den

paradoxala situationen att

arbetslösheten är hög samtidigt som

det finns brist på arbetskraft inom

några sektorer. Dagens kvantitativa

mål i arbetsmarknadspolitiken bör

ersättas av effektmål eller mer

kvalitativa mål.

Arbetsmarknadsutbildningen måste

öka. Dessutom bör

arbetsmarknadspolitiken

decentraliseras bl.a. genom att

större befogenheter läggs på

länsarbetsnämnderna. Den regionala

och lokala nivån kan bättre avgöra

var resurserna används effektivast.

Arbetslöshetsförsäkringen skall

vara en omställningsförsäkring inte

en permanent försörjning. I

motionen föreslås en avtrappning av

ersättningen, i stället för en s.k.

bortre parentes. Vidare bör en

utredning tillsättas om hur olika

ersättningssystem till den

arbetslöse samverkar.

Utgångspunkten är att arbete alltid

måste löna sig och incitamenten att

ta arbete eller utbilda sig ut ur

arbetslösheten måste bli starkare.

·

· Arbetsrätt och

lönebildning. Arbetsrätten bör

decentraliseras och möjligheten att

lokalt förhandla och göra undantag

från centrala avtal bör öka. När

det gäller de mindre företagen bör

undantag för turordningsreglerna

ges för två nyckelpersoner. För att

förbättra lönebildningen bör bl.a.

medlingsinstitutet förstärkas genom

möjlighet att förbjuda varsel om

stridsåtgärder under medling.

Dessutom bör det införas ett förbud

mot sympati- och stridsåtgärder

riktade mot enmans- och

familjeföretag. En

proportionalitetsregel bör införas.

·

Förutom lägre företagsskatter

föreslås sänkta inkomstskatter för

låg- och medelinkomsttagare genom

höjt grundavdrag. Höjningen bör

konstrueras så att den trappas upp

till en viss nivå och därefter

trappas ned så att låg- och

medelinkomsttagare skall omfattas

av höjningen. För 1999 godtar

motionen den tillfälliga sänkning

av skatterna som föreslås i

budgetpropositionen, men nivån på

sänkningen bör höjas.

Skattereduktionen bör uppgå till 1

800 kr för en inkomsttagare med

pensionsgrundande inkomst upp till

135 000 kr. Vidare bör skatten på

boende sänkas på lite längre sikt

och den s.k. belägenhetsfaktorn

slopas. Skattetrycket i Sverige

bör sänkas i den takt ekonomin

tillåter, enligt motionen.

För att skapa utrymme för

skattesänkningarna på arbete

föreslås en skatteväxling genom att

skatterna höjs på verksamheter som

tar i anspråk naturens resurser

utan att automatiskt ersätta de

skador och det slitage som uppstår.

Miljö- och energiskatterna höjs

bl.a. genom att produktionsskatten

på kärnkraftsel höjs stegvis, att

en miljöskatt på inrikes flyg

införs samt att fastighetsskatten

på vattenkraft återinförs.

Utbildning är en annan viktig del i

tillväxtpolitiken. I motionen

föreslås en rad åtgärder för att

förbättra kvaliteten i skolan och

den högre utbildningen. Dessutom

presenteras ett nytt

studiemedelssystem med lika delar

lån och bidrag. Det nya systemet

genomförs i två steg och beräknas

fullt utbyggt kosta staten 2

miljarder kronor. Reformen bör

införas 1999.

Trots att välfärden är väl utbyggd

i Sverige finns stora orättvisor i

fördelningen av välfärden.

Motionärerna förordar en ny

samordnad trygghetsförsäkring som

skall ersätta nuvarande

försäkringar vid sjukdom,

arbetsskada, arbetslöshet och

förtidspension. Förslaget

garanterar en lägsta

ersättningsnivå - en grundpenning -

och därutöver en inkomstrelaterad

del vars storlek är baserad på den

inkomst man har som företagare

eller anställd.

I motionen föreslås också ett

system med hemservicecheckar för

pensionärshushåll för att

tillgodose pensionärernas behov och

utveckla hemservicesektorn för

äldre. Vidare föreslås att kvinnor

med barn under 18 år inte skall

beröras av inkomstprövningen i

änkepensionen. Centerpartiet vill

också förnya familjestödet genom

skapandet av ett s.k. barnkonto.

Barnkontot skall fördelas under

barnets förskoleperiod och

finansieras genom en sammanslagning

av bl.a. barnbidraget i den

aktuella åldersgruppen,

föräldrapenningen och

flerbarnstillägget. Systemet kan

införas fr.o.m. år 2001.

Den statliga fördelningspolitiken

till kommuner och landsting måste

förändras. De parametrar som ligger

till grund för skatteutjämningen

bör justeras för ökad rättvisa. I

motionen avslås också regeringens

förslag om att det fasta belopp om

200 kr som utgår vid beskattning av

förvärvsinkomster skall tillfalla

kommunerna. Förslaget ses som en

engångsåtgärd. I stället föreslås

ökade anslag till kommunerna på 1,3

miljarder kronor.

Folkpartiet liberalernas

partimotion

I motion Fi211 (fp) framhålls att

det för var dag blir allt tydligare

att den bild som regeringen målade

upp i valrörelsen och i

budgetpropositionen av en mycket

gynnsam utveckling för den svenska

ekonomin inte håller. Den

internationella oron innebär att

tillväxten med all sannolikhet blir

betydligt lägre än de 3 % per år

som regeringen räknar med. En

period med 3 % årlig tillväxt har

Sverige inte haft sedan 1960-talet.

Enligt Folkpartiet liberalerna är

de grundläggande förutsättningarna

för produktion, investeringar,

företagande och arbete i Sverige

fortfarande inte tillräckligt goda

för att en uthålligt hög tillväxt

skall vara säkrad. Siffror visar

att nyföretagandet sjunker, att

investeringarna inte är

tillräckligt omfattande för en hög

tillväxt, att den totala

arbetslösheten förblir hög och att

det svenska skattetrycket är högst

i världen.

Trots detta fortsätter regeringen

att utfärda jobblöften. Under förra

mandatperioden uppgick regeringens

samlade jobblöften till över 300

000 jobb. Resultatet för

fyraårsperioden blev 35 000. Nu

fortsätter löftena genom att målet

om en halverad arbetslöshet

kompletteras med ett mål för

sysselsättningen. Enligt

motionärerna är det visserligen hög

tid att regeringen sätter fokus på

sysselsättningen. Målet om halverad

arbetslöshet har enbart lett till

att människor förts bort från

arbetsmarknaden. Men det långa

tidsperspektivet, till år 2004, gör

det mycket svårt att bedöma om en

viss åtgärd är ett steg på vägen

eller inte.

Folkpartiet har sedan tidigare en

högre ambition för

sysselsättningen. Målet är 300 000

nya jobb under mandatperioden. För

att nå dit krävs en ny kurs för den

ekonomiska politiken. Folkpartiets

tillväxtprogram innehåller de

rubriker som återfinns i

framgångsrika länders

tillväxtsatsningar.

· Starka statsfinanser och

låg inflation. Det är positivt att

statens finanser nu kommit i

balans. Men de svenska

statsfinanserna är fortfarande

mycket konjunkturkänsliga och

därför behövs säkerhetsmarginaler.

Eftersom det krävs skattesänkningar

för att skapa förutsättningar för

nya jobb har Folkpartiets

budgetalternativ utformats så att

det ger utrymme för

skattesänkningar och skapar

marginal för de utgiftshöjningar

som kan drivas fram av den sämre

konjunkturen. Utgifterna 1999 är

därför netto drygt 10 miljarder

kronor lägre jämfört med

regeringens alternativ och 18

miljarder lägre år 2000. En sänkt

skatte- och utgiftsnivå gör

ekonomin mer motståndskraftig mot

konjunkturförsämringar. De

offentliga finanserna bör visa ett

överskott motsvarande 2 % av BNP,

åtminstone så länge skuldkvoten

överstiger 60 % av BNP.

·

· Bra företagsklimat. För att

Sverige skall bli ett attraktivt

land att investera i krävs en ny

politik. Vad som måste till är

bl.a. en sänkning av skatter som är

skadliga för företagandet och en

bättre riskkapitalförsörjning. För

att få fart på sysselsättningen i

den privata tjänstesektorn föreslås

en sänkning av

arbetsgivaravgifterna inom sektorn

med 5 procentenheter, från omkring

33 % till omkring 28 %. Därutöver

har Folkpartiet tillsammans med

Kristdemokraterna och Moderaterna

föreslagit en enkel och

obyråkratisk modell för

skattelättnader för

hushållstjänster. Den innebär bl.a.

att priset på hushållstjänster kan

halveras direkt vid betalning.

Vidare bör den s.k. värnskatten

slopas, vilket har betydelse inte

minst för de kunskapsintensiva

delarna av näringslivet. För att

öka tillgången på riskvilligt

kapital slopas dubbelbeskattningen

på aktier. Sverige är så gott som

ensamt i Europa om denna

straffskatt på nya jobb. Dessutom

bör förmögenhetsskatten tas bort

under mandatperioden. Som ett

första steg slopas sambeskattningen

och fribeloppet höjs till 1,2

miljoner kronor. Vidare införs

lättnader i skatten på sparande

genom att t.ex. avdragsrätten för

privat pensionssparande höjs till

ett och ett halvt basbelopp.

Lättnader bör också genomföras för

fåmansbolagen samt att den förtida

momsinbetalningen tas bort.

·

· Avregleringar och

privatiseringar. Regler och

lagstiftning som omgärdar

företagandet måste förenklas. Det

måste t.ex. bli lättare att erhålla

en F-skattsedel. I princip skall

alla som vill få en F-skattsedel,

såvida de inte har näringsförbud.

Det måste också bli enklare att

deklarera i det egna företaget.

Frågor som rör förenklingar och

avregleringar måste ges en hög

politisk prioritet. Det är först då

det får effekt visar

internationella erfarenheter.

Statsministern och finansministern

bör därför leda och politiskt

ansvara för arbetet. Vidare måste

arbetsmarknadslagarna moderniseras.

Ett första steg är en återgång till

de regler i LAS och MBL som

fyrpartiregeringen införde, bl.a.

att två personer skall kunna

undantas från turordningskretsen

vid uppsägningar. Möjligheterna att

provanställa personal bör förlängas

till 12 månader. Konfliktreglerna

bör ses över och fackets vetorätt

vid entreprenader liksom rätten att

sätta enmansföretagare i blockad

bör slopas. För att förbättra

lönebildningen bör bl.a.

medlemsavgifterna till a-kassorna

variera mellan kassor inom olika

verksamhetsområden beroende på

löneläge och arbetslöshetsnivå. För

att bl.a. öka konkurrensen föreslås

omfattande utförsäljningar av

statliga och kommunala företag.

·

· Satsning på forskning.

Högre utbildning och forskning är

av central betydelse om Sverige

skall återvinna förlorade

positioner i den internationella

välståndsligan. Stora satsningar

måste göras på kvaliteten på

forskningen, bl.a. genom

inrättandet av fler

doktorandtjänster.

·

· Satsning på bildning och

kompetens. Den svenska skolan har

tillåtits förfalla. Sverige måste

satsa på skolans viktigaste resurs

- lärarna -, vilket bl.a. handlar

om höjda löner och fler

karriärmöjligheter. Samtidigt måste

gymnasiereformen rivas upp och

gymnasieskolan göras om. Vidare

måste ett lärlingssystem införas.

Dessutom bör en satsning på

kompetensutveckling av

arbetskraften genomföras. Det bör

ske genom personliga

kompetenskonton, vilket liknar en

modell som nyligen genomförts för

de anställda på Skandia. Det

personliga kompetenskontot ges

samma skattebehandling som

pensionssparandet.

·

· Sänkta skatter. Tillsammans

med de skattesänkningar som

beskrivits ovan föreslår

Folkpartiet att de förestående

skattesamtalen mellan partierna

leder fram till en överenskommelse

om en skattereform i fyra steg om

totalt ca 65 miljarder kronor.

Andra skattesänkningar som bör ingå

i reformen är sänkta inkomstskatter

på 3 000 kr per person och år,

vilket betyder mest för lägre

inkomsttagare. Vidare bör reformen

innehålla ett återinförande av

principen 30/50 genom att staten

övertar vissa kommunala kostnader

och en höjning av brytpunkten. I

reformen bör också ingå höjt

barnstöd.

·

Enligt motionärerna bör Sverige så

snart det är möjligt delta i den

ekonomiska och monetära unionen,

EMU. Fördelarna är uppenbara. Den

senaste tidens ränte- och valutaoro

visar på Sveriges sårbarhet vid

internationella finansiella kriser.

Ett Sverige utanför euroområdet

kommer sannolikt även i

fortsättningen att drabbas av en

växelkurs med perioder av

försvagning omväxlande med perioder

av förstärkning. Med tanke på

Sveriges mycket nära ekonomiska

integration med euroområdet kommer

en icke stabil växelkurs att skapa

stora problem för svenska företag,

fack och den ekonomiska politiken.

Den viktigaste aspekten av ett

utanförskap är konsekvensen för

svenska jobb. Valutakursens

svängningar leder till svängningar

i vinster och löner. Näringslivet

riskerar att råka ut för

kostnadskriser det ena året när

kronan stärks och överhettning och

stigande priser det andra året när

kronan försvagas. Parterna på

arbetsmarknaden kan få stora

problem i avtalsrörelserna med att

parera lönsamhetsfluktuationer. År

2001 övertar Sverige

ordförandeskapet i EU. Ett

konstruktivt och framgångsrikt

ordförandeskap är oförenligt med

regeringens passiva hållning till

eurosamarbetet. Sverige bör därför

ansöka om medlemskap före den 1

januari 2001. För en sådan ansökan

krävs folklig förankring. En

folkomröstning bör därför hållas

senast under sista halvåret år

2000, enligt motionen.

Folkpartiet anser vidare att en

nationell vårdgaranti som omfattar

alla diagnoser och behandlingar

skall införas.

Utskottet

1. Den ekonomiska politiken

1.1 Det internationella

konjunkturläget

1.1.1 Svagare tillväxt i

världsekonomin

Den ekonomiska krisen i Asien och

höstens turbulens på

finansmarknaderna har försvagat

världskonjunkturen efter den starka

tillväxten under 1997. Nedgången i

Japan och flera av de övriga

asiatiska ekonomierna har blivit

djupare än vad som förväntades för

ett halvår sedan. Samtidigt har

Asienkrisen i viss mån spridit sig

till andra s.k. tillväxtekonomier,

som t.ex. Ryssland och länder i

Latinamerika. I Förenta staterna

har dessutom signalerna om en

avmattning blivit allt fler, även

om tillväxten fortfarande är hög. I

EU har däremot aktiviteten fortsatt

att stiga under 1998. Låga räntor,

en mindre stram finanspolitik

jämfört med tidigare och en svagt

stigande sysselsättning har ökat

den inhemska efterfrågan. Exporten

från Europa har dock dämpats av den

svaga efterfrågan i stora delar av

Asien.

Tillväxttakten i världsekonomin

sjunker i år från 4,1 % 1997 till

2,2 % 1998, enligt regeringens

bedömning i budgetpropositionen. I

OECD-området avtar tillväxttakten

med drygt en halv procentenhet,

till 2,1 %. Regeringen gör

bedömningen att en försiktig

återhämtning i Asien och hela

världsekonomin inleds mot slutet av

året och under 1999.

Förutsättningarna är bl.a. att

förtroendet för den japanska

ekonomiska politiken ökar och att

länderna i Asien fortsätter att

reformera sina finanssektorer och

genomför de överenskomna IMF-

programmen. Konjunkturen i EU

väntas bli fortsatt god samtidigt

som utvecklingen i Förenta staterna

blir relativt gynnsam, trots en

avmattning till följd av stigande

underskott i handelsbalansen och en

svagare inhemsk efterfrågan.

Diagram 1. BNP-tillväxt i OECD,

Förenta staterna, Japan och EU

*

Källa: Finansdepartementet

1.1.2 Utvecklingen i Japan och

övriga Asien

I Japan har produktionen minskat

under de senaste tre kvartalen och

landet befinner sig i recession.

Den stigande arbetslösheten och

krisen i den finansiella sektorn

har fortsatt att undergräva

hushållens och företagens

förtroende för den ekonomiska

utvecklingen. Det har i sin tur

bidragit till att minska den

inhemska efterfrågan samtidigt som

den svaga konjunkturen i övriga

Asien slagit hårt mot den japanska

exporten. Tydliga tecken finns

också på att krisen i banksektorn

gett tendenser till en

kreditåtstramning, vilket

framförallt drabbar de mindre och

medelstora företagen.

Den japanska regeringen har

aviserat och beslutat om omfattande

finanspolitiska åtgärder under de

närmaste åren för att mildra krisen

och stimulera tillväxten. Nyligen

presenterades också åtgärder för

att sanera finanssektorn. Som

framgår av tabell 1 gör regeringen

bedömningen att den japanska

tillväxten i år sjunker med 2,3 %,

efter en uppgång i fjol på knappt

0,9 %.

Tabell 1. BNP-tillväxt, KPI och

arbetslöshet

*

Om de finanspolitiska åtgärderna

får fullt genomslag i form av bl.a.

kraftigt ökade offentliga

investeringar och under

förutsättning att konjunkturen i

Asien förbättras något stiger

Japans BNP nästa år med 0,6 %. Den

privata konsumtionen väntas dock

bli fortsatt svag även under 1999

till följd av de japanska

hushållens pessimism om framtiden.

Likaså hålls de privata

investeringarna tillbaka av

företagens låga förtroende för den

ekonomiska utvecklingen,

svårigheterna att få krediter och

problemen med överkapacitet i flera

branscher.

En återhämtning i den japanska

konjunkturen är nyckeln till en

bättre utveckling i hela Asien. Den

finansiella kris som startade

sommaren 1997 i framförallt

Thailand, Indonesien, Malaysia,

Filippinerna och Sydkorea har under

det senaste året utvecklats till en

djup lågkonjunktur i hela regionen.

En mycket stram ekonomisk politik

har visserligen stabiliserat

inflationen, räntorna och

valutakurserna, men till priset av

en kraftigt fallande inhemsk

efterfrågan. Importen har minskat

starkt. De höga räntorna,

svårigheterna att få tag på kapital

och höga priser på importerade

insatsvaror har också inneburit att

exporten från regionen utvecklats

relativt svagt. Dessutom har den

svaga efterfrågan i Japan

ytterligare dämpat exporten.

I Thailand, Indonesien, Malaysia,

Filippinerna och Sydkorea sjunker

årets BNP sammantaget med knappt 9

%, efter en uppgång under 1997 på

4,1 %. I Kina, som också drabbats

av den asiatiska krisen, dämpas

tillväxttakten i år för att öka

under 1999, enligt regeringens

bedömning. Regeringen räknar vidare

med att en ökad export ger en

försiktig återhämtning i övriga

Asien mot slutet av 1998 och under

1999. Förbättrade valutareserver

ökar förtroendet för de drabbade

länderna, vilket i sin tur kan bana

väg för lägre räntor och ett ökat

inflöde av internationellt kapital.

Samtidigt finns förutsättningar för

en något mindre stram

finanspolitik, vilket borde

stimulera den inhemska efterfrågan

i länderna. En viktig förutsättning

för en mer gynnsam utveckling är

att finanssektorerna i respektive

länder börjar fungera bättre.

1.1.3 Utvecklingen i Förenta

staterna

Asienkrisen och dess spridning gav

en tydlig tudelning av den

amerikanska ekonomin under första

halvåret i år. Den privata

konsumtionen och investeringarna

fortsatte att öka relativt starkt,

samtidigt som dollarkursens

uppgång, den lägre efterfrågan i

Asien och avmattningen i bl.a.

Brasilien fick det amerikanska

bytesbalansunderskottet att växa

kraftigt. Under andra halvan av

1998 har det negativa

tillväxtbidraget från

utrikeshandeln blivit ännu

tydligare medan den inhemska

konsumtionen har fortsatt att växa.

Nästa år väntas bl.a. nedgången i

exporten sprida sig till den

inhemska ekonomin, med lägre

investeringstillväxt och en

avmattning i den privata

konsumtionen. Hur stor nedgången i

konsumtionen blir avgörs av hur

känslig den amerikanske konsumenten

är för den internationella krisen

och turbulensen i aktiekurserna. De

senaste årens starka

konsumtionstillväxt förklaras av

stigande börskurser vid sidan av en

god inkomstutveckling och en starkt

ökande sysselsättning. De senaste

månaderna har hushållens förtroende

för ekonomins utveckling avtagit,

vilket är en av anledningarna till

att centralbanken, Federal

Reserves, nyligen sänkt den

amerikanska styrräntan för att

stimulera ekonomin. Regeringen

räknar med att BNP i år stiger med

3,3 % för att nästa år öka med 2,3

%. Under år 2000 och år 2001

förväntas en BNP-tillväxt på 2,5

respektive 2,3 %, vilket ungefär

motsvarar den uppskattade

potentiella tillväxten i den

amerikanska ekonomin.

1.1.4 Utvecklingen i EU

En viss tudelning är tydlig även i

EU-konjunkturen, om än inte i lika

stor omfattning som i den

amerikanska ekonomin. Den inhemska

konsumtionen har fortsatt att

stärkas i år till följd av de låga

räntorna och en något lättare

finanspolitik jämfört med under de

senaste åren. Samtidigt har den

sjunkande efterfrågan i Asien

minskat nettoexportens bidrag till

BNP-tillväxten.

EU är också tudelad i den meningen

att EU-länderna befinner sig i

olika stadier av konjunkturen. De

stora länderna - Tyskland,

Frankrike och Italien - är i början

av en uppgång medan Spanien,

Portugal, Nederländerna, Finland

och Irland befinner sig längre fram

i konjunkturcykeln. I

Storbritannien och Danmark kan

däremot en avmattning i

konjunkturen skönjas. Som helhet är

dock utsikterna till en fortsatt

uppgång i EU-konjunkturen ganska

goda. Den relativt lätta

penningpolitiken, en om än svagt

stigande sysselsättning och en

mindre stram finanspolitik talar

för att uppgången i den inhemska

efterfrågan fortsätter. Den privata

konsumtionen stimuleras också av

stigande reallöner och en hög

framtidstro hos hushållen. Vidare

förväntas företagens investeringar

stiga även om företagens optimism

om den framtida utvecklingen

minskar något framöver till följd

av Asienkrisen, enligt regeringens

bedömning.

Ökningen av exporten dämpas under

de närmaste åren av den lägre

världsmarknadstillväxten och en

förväntad appreciering av den nya

europeiska valutan, euron. Euron

införs vid årsskiftet och denna

historiska övergång, då 11 länder i

Europa bildar en valutaunion,

väntas bli relativt smidig till

följd av att skillnaderna i

ländernas inflationstakt minskat

drastiskt de senaste åren,

samtidigt som de offentliga

finanserna förbättrats. Regeringens

bedömning är att euroområdets

styrränta kommer att ligga kring

3,4 % vid starten för att stiga

något under 1999 i takt med att EU-

konjunkturen förbättras

ytterligare. Detta innebär att

styrräntorna i ett flertal länder

kommer att sänkas under de närmaste

månaderna. Den anpassningen har

redan startat.

Regeringen räknar vidare i

budgetpropositionen med att BNP-

tillväxten i EU stannar vid 2,8 % i

år för att gå ned något 1999, till

2,7 %. För euroområdet väntas en

något högre tillväxt, 2,9 % per år

för både 1998 och 1999. Den svagare

utvecklingen för EU som helhet

förklaras framför allt av att den

tidigare höga tillväxten i

Storbritannien avtar ganska

markant. Storbritannien står

utanför införandet av euron från

den 1 januari 1999, tillsammans med

Danmark, Grekland och Sverige. En

stramare ekonomisk politik och en

svag exportutveckling dämpar BNP-

tillväxten i Storbritannien till

2,0 % i år och 1,6 % 1999.

Trots den förväntat goda

konjunkturen sjunker arbetslösheten

i EU-området endast marginellt fram

till år 2000. Som framgår av

diagram 2 låg arbetslösheten i fjol

på 11,3 % av arbetskraften och den

sjunker till omkring 10,9 % i år.

Under 1999 går den ned ytterligare

något för att ligga vid 10,3 % år

2000, enligt regeringens bedömning

i september/oktober. Detta innebär

att arbetslösheten och bristen på

nya jobb kommer att fortsätta att

vara EU:s stora problem under de

kommande åren.

Diagram 2. Arbetslösheten i EU,

Norden och OECD 1

*

1 Utfall 1995-1997. Regeringens

prognoser 1998-2001

Källa: Finansdepartementet

1.1.5 Utvecklingen i Norden,

Ryssland och Östersjöområdet

Som framgår av diagram 3 har Norden

de senaste åren varit en av de

främsta tillväxtregionerna i

Europa. Regeringen räknar med en

fortsatt ganska gynnsam utveckling

i Norden, men de senaste årens höga

tillväxttal kommer att sjunka på

grund av den internationella

avmattningen och en stramare

ekonomisk politik. Den samlade

tillväxten i Norden kommer redan

nästa år att gå ned till

genomsnittet för EU-länderna. Till

följd av bl.a. en åtstramning av

finanspolitiken finns nu tydliga

tecken på en avmattning i den

tidigare så starka inhemska danska

efterfrågan. Regeringen räknar med

att Danmarks BNP-tillväxt blir 2,6

% i år, efter en uppgång i fjol på

3,4 %. Nästa år faller

tillväxttakten ytterligare, till

2,3 %.

I Norge har överhettningen i

ekonomin blivit allt tydligare

under det senaste året. Situationen

på arbetsmarknaden är mycket

ansträngd, vilket bl.a. skapat

problem med lönebildningen. Den

norska penningpolitiken har i

samband med höstens valutaoro och

fallande oljepriser stramats åt

betydligt. Detta kommer att dämpa

tillväxten relativt kraftigt under

de närmaste åren. BNP-tillväxten

faller till 2,5 % 1999 och till 1,7

% år 2000, enligt regeringens

bedömning.

I Finland fortsätter dock den

starka expansionen, men

tillväxttalen faller, bl.a. till

följd av Asienkrisen och den

ekonomiska krisen i Ryssland, som

får negativa effekter på den

finländska exporten. BNP väntas

stiga med 5,1 % i år och med 3,4

respektive 3,1 % under 1999 och år

2000.

Viktigt för svensk del är också hur

produktionen utvecklas i det övriga

Östersjöområdet, dvs. Ryssland,

länderna i Baltikum och Polen.

Diagram 3. Tillväxten i Norden och

EU 1

*

1 Utfall 1994-1997. Regeringens

prognos i budgetpropositionen

1998-2001

Källa: Finansdepartementet

Ryssland, vars ekonomi visade

tydliga tecken på återhämtning

under 1997 och början av i år, fick

under sommaren 1998 med full kraft

känna av Asienkrisens negativa

konsekvenser. Fallande oljepriser,

snabbt växande underskott i

bytesbalansen och den svaga

finanspolitiken minskade snabbt

omvärldens förtroende för den ryska

ekonomin. Spekulationer mot rubeln

tvingade den ryska centralbanken

att i augusti 1998 överge det fasta

växelkursband som bestämde rubelns

värde. Resultatet blev en kraftig

depreciering och en snabbt stigande

inflation. Samtidigt nära nog

kollapsade den ryska finanssektorn.

Stora delar av bank- och

betalningssystemen är i dagsläget

ur funktion. Den finansiella krisen

slår hårt mot den reala ekonomin

och regeringen räknar i

budgetpropositionen med att

Rysslands BNP i år sjunker med

omkring 4 %. Någon större

återhämtning under nästa år är

knappast att räkna med. Den sociala

och politiska oron är mycket stor.

Det råder fortfarande en betydande

osäkerhet om Rysslands fortsatta

ekonomisk-politiska inriktning. Det

gäller inte minst finansieringen av

det ryska budgetunderskottet och

den ryska statsskulden. Effekterna

av den ryska krisen på länderna i

Baltikum och Polen har hittills

varit relativt begränsade. Tvärtom

har tillväxten i området varit

stark under 1998, på grund av hög

inhemsk efterfrågan. Utsikterna för

en fortsatt god tillväxt under

nästa år är också goda, även om

effekter av krisen i Ryssland gör

att uppgången blir mer dämpad. Mest

känsliga för den ryska krisen är

Lettland och Litauen, som båda har

en betydande handel med Ryssland.

Regeringen bedömer att BNP i de

baltiska länderna i år stiger med

drygt 4 % och att den i Polen går

upp med knappt 6 %.

1.1.6 Osäkerheter i den

internationella bedömningen

På grund av Asienkrisen och

utvecklingen i Ryssland och

tillväxtekonomierna i Latinamerika

finns stora osäkerheter i

bedömningen av den internationella

konjunkturen. Det finns risk för

att utvecklingen blir sämre än den

huvudbedömning som görs i

budgetpropositionen. De

allvarligaste riskerna är:

· Försenad återhämtning i

Japan. Bristen på optimism och

förtroende hos de japanska

hushållen och företagen för den

ekonomiska politiken och framtiden

riskerar att förlänga den japanska

lågkonjunkturen. En sådan

utveckling skulle försvåra

återhämtningen i övriga Asien och

ytterligare dämpa den

internationella tillväxten. En ännu

lägre tillväxt i Japan skulle

sannolikt utlösa ny oro på

asiatiska finansmarknaderna och

ytterligare minska de övriga

asiatiska ländernas export till

Japan.

·

· Tillståndet i Kina. En

bredare och djupare lågkonjunktur i

Asien kan tvinga fram en

devalvering av den kinesiska

valutan. Det skulle i sin tur sätta

ytterligare press på Hongkong-

dollarn och andra valutor i

tillväxtekonomierna, med nya

negativa effekter på

världsekonomin.

·

· Den ryska krisen. Fortsatta

och tilltagande problem i den ryska

ekonomin kan förvärra oron på de

internationella finansmarknaderna

och försämra situationen för

tillväxtekonomierna, genom högre

räntor och minskade

kapitalinflöden.

·

· Utvecklingen i

Latinamerika. Om den ekonomiska

situationen förvärras i Brasilien

eller andra länder i Syd- och

Latinamerika är risken stor att de

negativa effekterna på Förenta

staterna förstärks.

·

· Utvidgning av finans- och

börsoron. Hittills har turbulensen

på världens aktiemarknader haft en

relativt liten effekt på

konsumtionen och

investeringsverksamheten i Förenta

staterna och Europa. Ett fortsatt

börsfall kommer sannolikt att dämpa

den inhemska efterfrågan,

framförallt i Förenta staterna men

även i viss mån i Europa. De

amerikanska hushållens känslighet

för aktiepriserna är större än de

europeiska hushållens, eftersom de

amerikanska hushållen har en högre

andel av sparandet i aktier.

·

· Utvecklingen i Nordamerika.

Depreciering av valutorna i Asien

kommer att leda till en kraftig

ökning av de asiatiska ländernas

export. Nordamerika och då framför

allt Förenta staterna väntas suga

upp en stor del av denna ökning. Om

avmattningen i den amerikanska

ekonomin blir större än beräknat

kommer det att försvåra

återhämtningen i både Japan och

övriga Asien.

·

1.1.7 Utvecklingen av svensk export

Asienkrisen har fått genomslag på

den svenska exporten under 1998.

Efter en uppgång under 1997 på

drygt 11 % steg varuexporten under

första halvåret i år med drygt 7,5

% jämfört med samma period i fjol.

Exporten till Asien (exklusive

Mellanöstern) föll med 25 % under

första halvåret i år. Som framgår

av tabell 2 innebär det att de s.k.

dynamiska asiatiska ekonomiernas,

dvs. Sydkoreas, Taiwans, Hongkongs,

Singapores, Thailands och Malaysias

andel av den svenska exporten föll

markant, från 4,4 % under 1997 till

3,5 % under första halvåret 1998.

Till enbart Japan minskade

varuexporten under samma period med

ca 40 %. Men Asien är inte bara

mörker ur svensk exportsynpunkt.

Exporten till både Kina och

Hongkong steg relativt kraftigt

under första halvåret i år.

Hittills i år har nedgången i Asien

kompenserats av en kraftig ökning

av exporten till bl.a. Europa med

12 %. EU-länderna och övriga länder

i Europa är Sveriges absolut

viktigaste avsättningsmarknader och

tillsammans svarar de för ungefär

75 procent av den svenska

varuexporten.

Tabell 2. BNP-tillväxt per region

samt andel av svensk export

*

Asienkrisen, problemen i Ryssland

och Latinamerika gör att det är

svårt att bedöma den svenska

exportens utvecklingen under de

kommande åren. Regeringen räknar

med att världsmarknadstillväxten

för svensk export nära nog halveras

under 1998, men att den stiger

något nästa år i samband med att

det sker en försiktig återhämtning

av konjunkturen i Japan och övriga

Asien. Eftersom den ekonomiska

aktiviteten på Sveriges största

marknad, Europa, väntas fortsätta

stiga i en hygglig takt gör

regeringen bedömningen att den

svenska exporten under både 1998

och 1999 stiger med omkring 6 %.

Tabell 3. Svensk export fördelad på

varugrupper

*

Under första halvåret i år

tillhörde verkstadsprodukter i form

av maskiner, elektroniska varor och

fordon av olika slag de varugrupper

som sålde bäst utomlands. Även

exporten av läkemedel, papper och

järn- och stål utvecklades väl. Som

framgår av tabell 3 svarar

verkstadsprodukterna för knappt

55 % av den totala varuexporten,

vilket är en uppgång under 1990-

talet med ungefär 5 procentenheter.

I gruppen verkstad svarar

teleprodukterna, t.ex.

mobiltelefoner, för 11,5 % av

svensk export. Det är en halv

procentenhet lägre jämfört med i

fjol, men en mycket kraftig uppgång

jämfört med för några år sedan.

1.2 Den ekonomiska utvecklingen i

Sverige

1.2.1 Den svenska konjunkturen åren

1998 och 1999 och utsikterna fram

t.o.m. år 2001

Konjunkturen i den svenska ekonomin

fortsatte att förbättras under

första hälften av 1998.

Sysselsättningen har hittills i år

stigit mer än vad regeringen

räknade med i vårpropositionen. Det

är framför allt i den privata

tjänstesektorn och inom kommunerna

som sysselsättningen ökat. Det

ökade antalet nyanmälda lediga

platser till arbetsförmedlingen

talar dessutom för att

sysselsättningen fortsätter att

stiga under resten av 1998 och

under 1999.

Sveriges BNP steg under första

halvåret 1998 med 3 % jämfört med

samma period i fjol. Drivande i

uppgången var den inhemska svenska

efterfrågan. Den privata

konsumtionen och investeringarna

steg starkt samtidigt som den

offentliga konsumtionen ökade för

första gången på flera år. Effekter

av Asienkrisen syns framförallt i

utrikeshandeln, där nettoexporten

gav ett negativt bidrag till den

sammanlagda tillväxten.

Under förutsättning att den

internationella konjunkturen inte

försämras ytterligare och att

förväntningarna om en försiktig

återhämtning i Asien under 1999

infrias räknar regeringen med att

ekonomin växer med 3 % per år under

såväl 1998 som 1999. Om de totala

löneökningarna i ekonomin under de

kommande åren begränsar sig till

omkring 3 % per år gör regeringen

bedömningen att ekonomin fortsätter

att växa med omkring 3 % även år

2000 och år 2001.

Tabell 4. Bidrag till BNP-

tillväxten

*

Som framgår av tabell 4 kommer den

inhemska efterfrågan att vara den

främsta tillväxtmotorn i svensk

ekonomi under de kommande åren.

Exporten och utrikeshandelns bidrag

till tillväxten sjunker. Uppgången

i sysselsättningen, de låga

räntorna och en stark

förmögenhetsställning hos hushållen

trots den senaste tidens sjunkande

börskurser talar för att det

senaste årets uppgång i den privata

konsumtionen fortsätter.

Utvecklingen förstärks av att

hushållens inkomster stiger

relativt kraftigt efter flera svaga

år. Dessutom finns det ett behov av

att ersätta gamla kapitalvaror. Det

höga kapacitetsutnyttjandet i

industrin, den kraftiga expansionen

i tjänstesektorn, en hög lönsamhet

och de låga räntorna innebär också

att förutsättningarna är goda för

en fortsatt hög

investeringsverksamhet i

näringslivet, enligt regeringens

bedömning. Dessutom talar ett

flertal faktorer för en tillväxt i

bostadsbyggandet under de närmaste

åren. En uppgång som dock sker från

en mycket låg nivå efter de senaste

sju årens mer eller mindre

kontinuerliga nedgång i

bostadsbyggandet.

Trots Asienkrisen och höstens

turbulens på finansmarknaderna är

hushållens optimism om den framtida

ekonomiska utvecklingen fortsatt

hög, vilket framgår av diagram 4.

Företagens optimism har dock

avtagit en del under de senaste

månaderna, visar

Konjunkturinstitutets barometer för

industrin. Detta kan innebära att

investeringarna i exportindustrin

framöver kan bli lägre än väntat.

Inom tjänstesektorerna är dock

optimismen om framtiden mycket

påtaglig, vilket gör att en

starkare investeringstillväxt i

dessa branscher inte kan uteslutas,

enligt regeringens bedömning.

Diagram 4. Hushållens och

företagens framtidstro

*

Källa: Statistiska centralbyrån

1.2.2 Prognosförutsättningar och

nyckeltal

Regeringens prognos bygger på den

information som fanns tillgänglig

t.o.m. den 6 oktober 1998.

Utskottet vill understryka att

beräkningarna för åren 1999-2001 är

en kalkyl av den ekonomiska

utvecklingen under förutsättning

att vissa antaganden är uppfyllda.

De viktigaste förutsättningarna är

att arbetsmarknaden fungerar väl

och att de totala löneökningarna

begränsas till ca 3 % per år.

Antagandet om löneökningar på 3 %

per år bygger på de avtal som

arbetsmarknadens parter slutit

hittills under 1998 och inkluderar

en förväntad löneglidning på 0,5 %

per år.

Tabell 5. Prognosförutsättningar

1998-2001

*

I tabell 5 och 6 redovisas

förutsättningarna för och

nyckeltalen i regeringens

konjunkturprognos.

I punkterna nedan sammanfattas de

viktigaste skillnaderna mot den

bedömning som regeringen gjorde i

vårpropositionen:

· På grund av Asienkrisen och

höstens finanskris har regeringen

skrivit ned tillväxten för OECD-

länderna sammantagna med 0,2

procentenheter för varje år under

perioden 1998-2000.

·

· Höstens försvagning av

kronan gör att regeringen räknar

med en något svagare krona under

1998 och 1999. Regeringen förväntar

sig dock en gradvis förstärkning av

kronkursen och att genomsnittsnivån

år 2000 är densamma som förväntades

i vårpropositionen.

·

· Till följd av den fortsatta

nedgången i både de svenska och

internationella räntorna under

våren och sommaren 1998 väntas de

långa räntorna vara ungefär 0,5

procentenheter lägre perioden

1998-2001. Räntorna bedöms bli som

lägst i slutet av 1998 och början

av 1999 för att sedan stiga svagt i

takt med en starkare inhemsk

efterfrågan i Europa.

·

· Asienkrisen och diverse

engångseffekter innebär att

inflationstrycket i ekonomin antas

bli lägre. I vårpropositionen

räknade regeringen med en inflation

under 1998 och 1999 på 0,6

respektive 1,5 %. Nu har prognosen

justerats ned till 0,1 och 1,1 %

för respektive år. Från år 2000 och

framåt väntas inflationen ligga i

nivå med inflationsmålet.

·

Prognosen för bytesbalansen har

sänkts kraftigt. Anledningen är

bl.a. en stor försämring av

tjänstebalansen och en ändrad

bedömning av export- och

importprisernas utveckling. Trots

nedjusteringarna väntas

bytesbalansen ge ett överskott på

drygt 2 % av BNP de närmaste åren.

Tabell 6. Nyckeltal för 1998-2001

*

1.2.3 Försörjningsbalansen

Under förutsättning att den

internationella konjunkturen inte

allvarligt försämras blir

tillväxten i den svenska ekonomin

under åren 1998-2001 hög sett i ett

historiskt perspektiv. Regeringen

räknar med att BNP stiger med i

genomsnitt 3 % per år. Sammantaget

innebär detta att Sverige under de

närmaste åren kommer att växa

snabbare än det förväntade

genomsnittet i både EU och OECD.

Under åren 1999-2001 väntas

Sveriges tillväxt ligga över den

genomsnittliga tillväxten i våra

grannländer i Norden.

Tabell 7. Försörjningsbalansen

1998-2001

*

De olika delarna av

försörjningsbalansen utvecklar sig

enligt regeringen på följande

sätt:

· Som redovisats ovan och som

även framgår av tabell 4 blir den

inhemska efterfrågan drivkraften i

svensk ekonomi under de närmaste

åren. Det är ett märkbart

trendskifte mot de senaste årens

tudelade utveckling, då exporten

varit motorn och efterfrågan inom

landet varit svag. Den privata

konsumtionen väntas öka med 2,7 % i

år och 2,9 % 1999. Det är en

uppjustering jämfört med

vårpropositionen med 0,4

procentenheter för respektive år.

Bruttoinvesteringarna stiger med

9,8 % 1998 och 8 % nästa år, vilket

innebär en uppjustering med 2,6

respektive 0,4 procentenheter

jämfört med vårpropositionens

bedömningar.

·

· Efter fyra år av minskning

ökar återigen den offentliga

konsumtionen. Den kommunala

konsumtion, som är den största

delen i den offentliga

konsumtionen, stiger i år med 1,7 %

för att nästa år öka med knappt

1 %. Uppgången förklaras bl.a. av

genomförda och planerade höjningar

av de allmänna statsbidragen till

kommunerna.

·

Asienkrisen och den internationella

finanskrisen gör att exporten

utvecklas sämre än väntat. Exporten

väntas ändå stiga med ca 6 % per år

fram till år 2001.

1.2.4 Arbetsmarknaden

Den svenska arbetsmarknaden har

förbättrats sedan mitten av 1997.

Från årsskiftet fram till september

1998 har antalet sysselsatta ökat

med omkring 55 000 personer, rensat

för säsongsvariationer. Sammantaget

ligger sysselsättningen nu på

ungefär samma nivå som i slutet av

1995 och i början av 1996. Framför

allt är det inom den privata

tjänstesektorn och i kommunerna som

sysselsättningen stigit. Den öppna

arbetslösheten sjönk fram till

september i år till drygt 6 % av

arbetskraften, på grund av den

ökade sysselsättningen och en lägre

tillväxt i arbetskraftsutbudet. Den

senaste siffran visar att den öppna

arbetslösheten fortsatt att sjunka,

till 5,6 % i oktober.

Diagram 5. Sysselsättningen

1995-september 1998

*

Källa: Statistiska centralbyrån

Flera faktorer talar för att

sysselsättningen fortsätter att

stiga framöver. Som redovisats ovan

kommer motorn i tillväxten i allt

högre grad att vara den inhemska

efterfrågan. Det innebär sannolikt

att uppgången i ekonomin blir mer

sysselsättningsexpansiv jämfört med

tidigare. Samtidigt har antalet

nyanmälda lediga platser stigit

relativt kraftigt det senaste året.

Erfarenhetsmässigt brukar det

betyda en stigande sysselsättning

om sex-tolv månader.

Givet den bild av konjunkturen som

regeringen skisserar kommer

sysselsättningen att fortsätta att

stiga. Regeringen bedömer att

antalet sysselsatta stiger med i

genomsnitt 1,4 % per år under de

kommande fyra åren. Det i

kombination med att

arbetskraftsutbudet hålls tillbaka

genom att antalet

utbildningsplatser inom högskolan

och inom ramen för Kunskapslyftet

ökar ytterligare, gör att den öppna

arbetslösheten faller till 4 % i

slutet av år 2000. Den största

risken för en sämre utveckling är,

vid sidan av en sämre konjunktur,

att lönerna stiger mer än väntat.

Vidare finns det risk för att

sysselsättningen begränsas av

brister i vissa typer av

arbetskraft. Redan kan en ökning av

bristtal spåras i AMS rapporter och

i Konjunkturinstitutets barometrar.

Dessutom finns en tendens att

nyanmälda lediga platser i större

utsträckning än tidigare inte

besätts. Det tyder på att de s.k.

matchningsproblemen på

arbetsmarknaden har ökat.

Tabell 8. Nyckeltal för

arbetsmarknaden

*

1.2.5 Alternativt scenario för den

ekonomiska utvecklingen

Regeringen presenterar i

budgetpropositionen ett s.k.

sidoalternativ som försöker

beskriva hur den svenska ekonomin

utvecklas om den internationella

konjunkturen under de kommande åren

blir svagare jämfört med de

bedömningar som görs i den s.k.

huvudprognosen. Utskottet vill

erinra om att sidoalternativet inte

är en regelrätt prognos utan att

den mer är att betrakta som en

beskrivning av vad som kan hända om

Asienkrisen fördjupas.

I huvudprognosen väntas en

försiktig exportledd återhämtning i

de asiatiska länderna under 1999.

Asienkrisens effekter på övriga

länder i OECD-området väntas bli

måttliga.

Sämre utveckling i den

internationella konjunkturen

I sidoalternativet görs följande

antaganden om den internationella

konjunkturutvecklingen:

· Lågkonjunkturen i Japan

blir mer långvarig. Problemen i den

japanska banksektorn förblir olösta

och den finanspolitiska stimulans

som beslutats och planerats får

endast ett begränsat genomslag i

ekonomin.

·

· De kvardröjande problemen i

Japan gör att återhämtningen i

Asien dröjer till år 2000.

·

· Fördjupningen av krisen i

Asien innebär att de negativa

återverkningarna på den övriga

världen blir större, inte minst i

de andra s.k. tillväxtekonomierna.

I t.ex. Latinamerika försvagas

efterfrågan ytterligare genom en

stramare ekonomisk politik.

·

· En svagare utveckling i

Latinamerika slår mot exporten och

investeringarna i framför allt

Förenta staterna, men även i

Europa.

·

· Höstens finansiella oro

tilltar. Aktiekurserna faller

ytterligare i Nordamerika och

Europa, vilket i förlängningen

leder till svagare privat

konsumtion och lägre investeringar.

·

· Penningpolitiken blir dock

lättare och räntorna lägre. Detta

dämpar, men förmår inte på kort

sikt eliminera, de negativa

effekter en djupare Asienkris ger.

·

Den djupare Asienkrisen kommer att

dämpa den internationella

tillväxten under framför allt 1999

och 2000.

Effekter på den svenska ekonomin

En tydlig effekt av den sämre

internationella utvecklingen i

sidoalternativet är att

världsmarknadstillväxten för den

svenska exporten försvagas ganska

markant under framför allt 1999,

vilket framgår av diagram 6.

Diagram 6. Världsmarknadstillväxten

för svensk export

*

En svagare svensk export leder till

en sämre industrikonjunktur och

färre investeringar under 1999 och

2000. Den ökade finansiella oron

och avmattningen i konjunkturen gör

att sysselsättningen och den

privata konsumtionen utvecklas

svagare. Hushållens förmögenhet och

inkomster utvecklas sämre, men

regeringen gör bedömningen att

risken för en betydande nedgång i

konsumtionen är relativt liten.

Anledningen är bl.a. att hushållen

byggt upp sin ekonomi under 1990-

talet och att deras

förmögenhetsställning är mycket

god.

Regeringen gör vidare bedömningen

att den lägre sysselsättningen

därvid innebär att målet om en

öppen arbetslöshet år 2000 på 4 %

inte nås. Vidare kommer inte det

föreslagna budgetpolitiska målet om

ett överskott i de offentliga

finanserna år 2000 på 2,0 % av BNP

att uppfyllas.

Som framgår av tabell 9 räknar

regeringen med att de olika delarna

i försörjningsbalansen får följande

utveckling om den internationella

konjunkturen framöver försämras

enligt det mönster som beskrivs

ovan:

BNP växer med 2,8 % i år och 1,8 %

under 1999. Det är 0,2 respektive

1,2 procentenheter sämre jämfört

med huvudprognosen. Åren därefter

blir dock effekterna betydligt

mindre eftersom det sker en

återhämtning i den internationella

konjunkturen under 2000. Samtidigt

får de lättnader i penningpolitiken

som genomförs under 1999 en

stimulerande effekt på både den

internationella och den svenska

ekonomin under 2000 och 2001. År

2001 förväntas BNP stiga med 0,6

procentenheter mer än i

huvudprognosen. Dock antas nivån på

BNP vara lägre 2001 i

sidoalternativet än i

huvudprognosen.

Tabell 9. Försörjningsbalans i

sidoalternativet

· *

·

· Den privata konsumtionen

utvecklas i sidoalternativet

svagare än i huvudprognosen.

Skillnaden är dock relativt

marginell och är störst under 1999.

År 2001 väntas konsumtionen stiga

mer än i huvudprognosen.

·

· Investeringsverksamheten

under 1999 blir kraftigt lägre,

till följd av den sämre

industrikonjunkturen och en större

osäkerhet i hushållssektorn.

·

· Exporten blir lägre, på

grund av den svagare

internationella tillväxten och den

ökade prispressen som följer av att

läget i Asien och andra

tillväxtekonomier försämras. Mot

bakgrund av det höga vinstläget i

industrin och företagens relativt

goda konkurrenskraft räknar

regeringen med att exportindustrin

i dagsläget klarar en

internationell avmattning betydligt

bättre jämfört med i början av

1990-talet. Exporten försämras

framförallt under nästa år, medan

den stiger jämfört med

huvudprognosen under 2001 när

återhämtningen i världsekonomin

blir mer tydlig.

·

1.2.6 Ny information efter att

prognosen slutförts

Sedan regeringen avslutade sitt

prognosarbete har ny information om

både den internationella och den

svenska utvecklingen presenterats.

Flera viktiga internationella

konjunkturbedömare har under den

senaste månaden justerat ned sina

bedömningar av tillväxten i OECD-

området under nästa år. Det handlar

framför allt om en förväntad lägre

tillväxt i Förenta staterna, men

även om en nedjustering av

tillväxten i EU. T.ex. räknar EU-

kommissionen i sin senaste prognos

med att BNP i EU under 1999 stiger

med 2,4 %. Det är en nedrevidering

med 0,6 procentenheter jämfört med

EU-kommissionens prognos från våren

1998. Tyskland tillhör de länder

vars tillväxt reviderats mest. EU-

kommissionen räknar nu med en BNP-

tillväxt i Tyskland under 1999 på

2,2 %, från 2,7 % i våras. Även

BNP-tillväxten i Storbritannien,

Frankrike och Italien under nästa

år har justerats ned. Vidare räknar

OECD i sin senaste preliminära

bedömning av världsekonomin med att

BNP i OECD-området under 1999 växer

med 1,7 %. Det är 0,7

procentenheter lägre jämfört med

den prognos som OECD gjorde i

våras. För EU räknar OECD med en

tillväxttakt under 1999 på 2,2 %,

vilket är 0,6 procentenheter lägre

i förhållande till vårprognosen.

När det gäller tillväxttakten i USA

under nästa år har OECD justerat

ned bedömningen med 0,6

procentenheter, från 2,1 % till 1,5

%. Enligt OECD växer BNP i Sverige

med 2-2,5 % per år 1999-2000.

Tillväxten hålls uppe av en stark

inhemsk efterfrågan och riskerna

för en lägre tillväxt beror på den

osäkra internationella

utvecklingen.

EU-kommissionens senaste barometrar

visar att EU-företagens förtroende

för den ekonomiska utvecklingen

minskat något. Störst nedgång

noteras i Tyskland och

Storbritannien.

De första preliminära beräkningarna

av tillväxten i Förenta staterna

under det tredje kvartalet i år

visar på en fortsatt hög tillväxt.

BNP steg med 3 % uppräknat till

årstakt. En del av uppgången

förklaras dock av en kraftig

lageruppbyggnad.

Statistiska centralbyråns (SCB:s)

senaste uppgifter från slutet av

oktober om orderingången i

industrin visar att industrins

orderingång sjönk under juli och

augusti. Nedgången gäller framför

allt orderingången till

exportindustrin. Den bilden

bekräftas av Konjunkturinstitutets

(KI:s) senaste barometer för det

tredje kvartalet i år.

Orderingången har enligt KI-

barometern mattats påtagligt under

sensommaren och missnöjet med

orderstockarna har ökat. Framför

allt är det situationen för

företagen i insatsvaruindustrin som

försämrats, medan aktiviteten i

konsumtionsvaruindustrin och

tjänstesektorn ökat relativt

markant. SCB:s senaste

detaljhandelsstatistik visar också

att tillväxten i detaljhandeln har

fortsatt att vara hög under de

senaste månaderna.

Inflationen (utvecklingen över de

senaste tolv månaderna) föll under

september och oktober, enligt SCB:s

konsumentprisindex (KPI). I oktober

låg inflationstakten på minus 0,4

%. Riksbanken sänkte i början av

november den s.k. reporäntan med

0,25 procentenheter, från 4,1 %

till 3,85 %. Efter det att

regeringen avslutade sitt

prognosarbete har också

centralbankerna i Förenta staterna

och i flera europeiska länder sänkt

sina respektive styrräntor.

Arbetslösheten har fortsatt att gå

ned under de senaste månaderna. I

oktober låg den öppna

arbetslösheten på 5,6 % av

arbetskraften, enligt SCB:s

arbetskraftsundersökning. Under

samma månad var 3 996 000

sysselsatta, vilket är 102 000 fler

jämfört med samma månad i fjol.

Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens

(AMS) statistik steg dock antalet

varsel om uppsägning kraftigt under

oktober. Antalet varsel hittills i

år ligger dock kraftigt under nivån

samma tid i fjol.

1.2.7 Finansutskottets syn på

budgetpropositionens och

partimotionernas

konjunkturbedömningar

Samtliga partimotioner uttrycker

osäkerhet om den framtida

utvecklingen i världsekonomin. En

sämre utveckling i Asien och oron

på finansmarknaderna betyder

sannolikt att den internationella

tillväxten blir lägre. Det skulle i

sin tur innebära att även den

svenska BNP-tillväxten under de

närmaste åren blir lägre än

förväntat, enligt motionärerna.

Utskottet delar regeringens

bedömning att förutsättningarna är

goda för en hög tillväxt i den

svenska ekonomin under de närmaste

åren. De offentliga finanserna är

sanerade. Den offentliga budgeten

visar nu överskott. Inflationen är

i det närmaste obefintlig och de

svenska räntorna ligger på den

lägsta nivån sedan 1950-talet. De

samlade affärerna med utlandet,

dvs. bytesbalansen, visar ett

relativt stort överskott trots en

stark uppgång i den inhemska

efterfrågan under det senaste året.

Under första halvåret i år steg BNP

med 3 % jämfört med första halvåret

1997, enligt SCB:s statistik.

Investeringarna och den privata

konsumtionen stiger snabbt. Det

historiskt goda vinstläget i

näringslivet, ett högt

kapacitetsutnyttjande, en växande

produktion och en ökande

efterfrågan inom landet talar för

att investeringsverksamheten totalt

sett förblir hög. Stigande

inkomster för hushållen, en stark

förmögenhetsställning trots

nedgången i börskurserna och ett

uppdämt behov av att ersätta

kapitalvaror pekar dessutom på en

fortsatt hög privat konsumtion.

Till detta kommer att hushållens

framtidsförväntningar fortfarande

är höga, även om den senaste tidens

internationella oro dämpat

förväntningarna något. Bilden av en

fortsatt uppgång i den inhemska

efterfrågan bekräftas också av

Konjunkturinstitutets barometrar.

De branscher som är nära knutna

till utvecklingen av den privata

konsumtionen och den totala

inhemska efterfrågan redovisar ett

gott orderläge och höga

förväntningar om fortsatt stigande

försäljning och produktion.

Vidare stiger sysselsättningen

snabbare än vad som förväntades för

bara några månader sedan och

arbetslösheten sjunker. Det ökade

antalet nyanmälda lediga platser

pekar dessutom mot att

sysselsättningen fortsätter att

stiga framöver.

Från de utgångspunkter som

redovisats ovan anser utskottet att

regeringens bedömning om en

tillväxt på omkring 3 % per år

under de närmaste åren i allt

väsentligt är en rimlig bedömning.

Utskottet noterar dock att

utsikterna för den internationella

utvecklingen försvagats sedan

regeringen avslutade sin prognos.

Osäkerheten om tillväxten i

världsekonomin har ökat. Oron för

en djupare nedgång i den ekonomiska

aktiviteten i Japan och övriga

länder i Asien har stigit jämfört

med den situation som rådde

sommaren 1998. Dessutom har krisen

i Asien till vissa delar spridit

sig till andra s.k.

tillväxtekonomier som t.ex.

Ryssland, Brasilien och Argentina.

Den kraftiga turbulensen under

september och oktober på världens

ränte-, valuta- och aktiemarknader

har vidare skapat tendenser till en

mer återhållsam långivning i det

internationella kreditsystemet.

Banker och investerare har blivit

mer obenägna att ta risker. Detta

kan i förlängningen leda till att

investeringsverksamheten runt om i

världen dämpas. Dessa tendenser

förstärks också av att

vinstutsikterna för företagen

skrivits ned, vilket återspeglas i

de sänkta aktiekurserna.

Utskottet konstaterar dessutom att

flera viktiga prognosinstitut under

den senaste månaden har skrivit ned

sina prognoser över tillväxten i

världsekonomin under framför allt

1999. Återhämtningen i Asien har

skjutits fram något i tiden och

tillväxttalen för Förenta staterna

och Europa har sänkts. Som

utskottet redovisat tidigare räknar

EU-kommissionen i sin senaste

prognos med att BNP-tillväxten i EU

under 1999 blir 2,4 %. Det är 0,6

procentenheter lägre än den

bedömning som kommissionen gjorde

för ungefär ett halvår sedan.

Regeringen räknar i

budgetpropositionen med en tillväxt

i EU under 1999 på 2,7 %. Vidare

har OECD i sin senaste preliminära

prognos av världsekonomin justerat

ned sin bedömning av tillväxttakten

i OECD-området under 1999 med 0,7

procentenheter, från 2,5 % till 1,5

%.

De senaste veckorna har flera

centralbanker i bl.a. USA, Europa

inklusive Sverige sänkt sina

styrräntor för att mildra

kreditåtstramningen.

Centralbankernas agerande har

bidragit till att oron på de

internationella finansmarknaderna

avtagit något under de senaste

veckorna. Börskurserna har stigit

och räntorna har fallit i de länder

som drabbats. Räntesänkningar

innebär också en stimulans av

världsekonomin. Dessutom har den

japanska yenens värde på

valutamarknaden stigit. Enligt

utskottets mening visar emellertid

de stora dagliga upp- och

nedgångarna på börs- och

valutamarknaderna att

finansmarknaderna fortfarande är

instabila. Risken för ny oro är

påtaglig.

För Sveriges del har den

internationella osäkerheten

inneburit att industrikonjunkturen

försvagats. Barometrar, statistik

och index av olika slag visar att

industrins orderingång mattats av

väsentligt under de senaste

månaderna samtidigt som företagens

framtidsförväntningar dämpats.

Avmattningen berör framför allt den

exportberoende delen av industrin.

Konjunkturinstitutets senaste

barometer för tredje kvartalet

visar att försämringen är speciellt

tydlig i basnäringarna, där

minskningen i orderingången varit

relativt stor. På arbetsmarknaden

återspeglas detta bl.a. genom att

antalet varsel om uppsägningar

ökade kraftigt under oktober månad.

Varslen är koncentrerade till

tillverkningsindustrin och de

utpräglade industrilänen.

Enligt utskottet tyder däremot det

mesta på att de

hemmamarknadsorienterade delarna av

ekonomin fortfarande växer starkt.

Detaljhandeln ökar och de tjänste-

och industrisektorer som är

beroende av en växande inhemsk

efterfrågan redovisar ett gott

orderläge och en stark optimism om

framtiden. Dessutom är hushållens

optimism om framtiden fortfarande

relativt hög, även om de senaste

månadernas internationella

händelser dämpat optimismen något.

Den lägre inflation som

registrerats de senaste månaderna

talar också för att räntorna

fortsätter att sjunka, vilket

verkar stimulerande på den inhemska

efterfrågan.

Enligt utskottets mening talar de

senaste månadernas utveckling för

att den internationella tillväxten

nästa år blir något lägre än den

bedömning som regeringen gör i

budgetpropositionen. Det innebär

bl.a. att den svenska exporten blir

svagare under 1999 när

världsmarknaden för svenska

exportvaror växer långsammare

jämfört med den utveckling som

förväntas i budgetpropositionen.

Därmed ökar även risken för en

lägre svensk tillväxt under framför

allt 1999. Grovt räknat kan, enligt

utskottets mening, tillväxten för

1999 bli omkring en halv

procentenhet lägre än de 3 % som

regeringen kalkylerar med i

budgetpropositionen. Om så blir

fallet innebär det ändå att den

svenska tillväxten under nästa år

blir relativt god. Utskottet vill

dock fästa uppmärksamheten på att

osäkerheten fortfarande är

betydande. Även om den

internationella oron avtagit under

de senaste veckorna är de

finansiella marknaderna fortfarande

instabila och risken för bakslag är

stor.

Utskottet vill i detta sammanhanget

erinra om att prognoser alltid

innehåller ett mycket stort mått av

osäkerhet. Prognoserna stämmer

sällan överens med utfallet.

Utskottet har undersökt skillnaden

mellan prognos och utfall under

perioden 1986-1996 för de

viktigaste bedömarna av svensk

ekonomi. Jämförelsen gäller den

BNP-prognos som gjordes i

oktober/november året före

prognosåret jämfört med det BNP-

utfall som KI publicerar i sin

novemberrapport året efter

prognosåret. Genomgången visar att

prognosmakarna under den undersökta

perioden i genomsnitt missat det

verkliga utfallet med ungefär 0,9

procentenheter. I tider av stor

ekonomisk osäkerhet, som t.ex.

efter de internationella börsfallen

i oktober 1987 och i samband med

den djupa nedgången i svensk

ekonomi i början av 1990-talet,

blir prognosmissarna i allmänhet

större. I slutet av 1987 räknade

prognosmakarna med en mycket svag

svensk och internationell

utveckling under 1988. Resultatet

blev det omvända, mycket tack vare

den lättnad av penningpolitiken som

då genomfördes runt om i världen

för att öka likviditeten och

stimulera efterfrågan. I början av

1990-talet väntades allmänt en svag

svensk tillväxt under perioden

1991-1993. Utfallet blev ändå sämre

med fallande BNP.

Utskottet gör mot denna bakgrund

bedömningen att den bild av

ekonomins utveckling som tecknas i

budgetpropositionen är relevant som

underlag för riksdagens beslut med

anledning av budgetpropositionen.

De förändringar som utvecklingen

hittills kan föranleda är i

prognossammanhang relativt

marginella.

1.3 Finansutskottets förslag till

inriktning av den allmänna

ekonomiska politiken

Förutsatt att krisen i Asien och

andra tillväxtekonomier inte

förvärras ytterligare och att oron

på de internationella

finansmarknaderna inte tilltar kan

tillväxten i den svenska ekonomin

bli relativt stark under de

närmaste åren. I enlighet med vad

utskottet anfört ovan finns det

däremot anledning att räkna med att

tillväxten under framför allt 1999

kan bli något lägre än vad

regeringen bedömer i

budgetpropositionen. Orsaken är de

allt tydligare signalerna om en

svagare utveckling än väntat i

världsekonomin under nästa år.

En sämre tillväxt innebär också en

svagare utveckling av

sysselsättningen och de offentliga

finanserna. Det finns dock vissa

motverkande faktorer som lägre

inflation och lägre räntor.

Utskottet förutsätter att

regeringen noga följer utvecklingen

och återkommer med förslag till

åtgärder i vårpropositionen om

utvecklingen hotar de

budgetpolitiska målen eller om

utgifterna hotar att överstiga det

fastställda utgiftstaket för 1999.

De senaste årens kraftiga sanering

av de offentliga finanserna innebär

att svensk ekonomi i dag står på en

betydligt stabilare grund jämfört

med situationen vid mitten av 1990-

talet. Därför är det enligt

utskottet mycket tillfredsställande

att budgetpropositionen bygger på

en överenskommelse mellan

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet

och Miljöpartiet. Det ökar

omvärldens förtroende för en

fortsatt stabil svensk ekonomisk

politik och minskar den osäkerhet

som uppstod efter höstens

riksdagsval. Samarbetet berör fem

viktiga områden - ekonomi,

sysselsättning, rättvisa,

jämställdhet och miljö.

Utgångspunkten för samarbetet är

fortsatt sunda statsfinanser och

stabila priser. De fastställda

utgiftstaken och överskottsmålen i

de offentliga finanserna ligger

fast. Vidare skärps målet för år

2000 genom att överskottsmålet höjs

från 1,5 % av BNP till 2,0 %.

Ambitionen att öka sysselsättningen

skärps genom att målet om en

halvering av den öppna

arbetslösheten till år 2000

kompletteras med ett nytt

sysselsättningsmål. Andelen

sysselsatta av befolkningen mellan

20 och 64 år skall öka från 74 %

1997 till 80 % 2004. Ytterligare

resurser tillförs de prioriterade

områdena skola, vård och omsorg.

Ett förslag till hur

kompetensutvecklingen i arbetslivet

skall förbättras annonseras. För

att öka rättvisan förstärks

pensionärernas ekonomi samtidigt

som låginkomsttagarna gynnas av en

tillfällig skattereduktion under

1999. Fastighetsskatten för

hyresbostäder sänks tillfälligt

1999 och en höjning av barnbidraget

och studiebidraget föreslås fr.o.m.

år 2000. Biståndet höjs

ytterligare. Steg tas för att

ytterligare öka jämställdheten i

det svenska samhället och nya

resurser avsätts för att göra

Sverige ekologiskt hållbart.

Europapolitiken är en mycket

central del av regeringens

framtidspolitik. Sverige skall

aktivt arbeta för en utvidgning och

fördjupning av det europeiska

samarbetet. Kampen mot

arbetslösheten står i centrum. De

politiska förutsättningarna för

gemensamma insatser i Europa är nu

bättre än någonsin.

Politiken skall inriktas på en hög

och god tillväxt.

Småföretagsperspektivet skall än

mer sättas i fokus och reglerna

förenklas. Företagsklimatet skall

vara gott och skatterna utformas så

att företagande och expansion

gynnas. Av bl.a. denna anledning

har regeringen nyligen inbjudit

riksdagspartierna till

överläggningar om den framtida

skattepolitiken. Östersjösamarbetet

skall utvecklas och Sveriges

position som en ledande IT-nation

förstärkas. Kvaliteten i skolan

skall förbättras och utbyggnaden av

högskolor och universitet

fortsätta. För att Sverige skall

kunna hävda sig i den

internationella konkurrensen är det

av yttersta vikt att Sverige är en

ledande forskningsnation. Sverige

skall fortsätta att vara en

drivande kraft för en ekologiskt

hållbar utveckling.

Finansutskottets ställningstagande

till Moderata samlingspartiets

förslag

I Moderata samlingspartiets motion

Fi208 framhålls att välfärdens och

den offentliga sektorns förnyelse

bl.a. handlar om att utsätta

kommunal och landstingskommunal

verksamhet för konkurrens samt att

kraftigt koncentrera resurserna

till de viktigaste

kärnverksamheterna - vård och

omsorg. Den kommunala sektorn

levererar inte tillräckligt mycket

för varje betalad skattekrona. På

kort sikt är det uppenbart att de

resurser som finns i den offentliga

sektorn är fullt tillräckliga för

att utföra kärnuppgifterna. Vad som

krävs är politiker som förmår

prioritera och se till att de

resurser som finns utnyttjas

effektivt, skriver motionärerna.

Vidare menar motionärerna att den

svenska välfärden har urholkats.

Trots de höga skatterna växer

köerna inom sjukvården. Trots de

höga skatterna finns stora brister

inom äldreomsorgen, och skolan

förmår inte leva upp till de krav

som elever och föräldrar har rätt

att ställa. Vad som behövs är en

stor välfärdsreform som gör

medborgarna mindre beroende av det

offentliga, där medborgarna mer kan

förlita sig på det egna arbetet,

det egna sparandet och de egna

sociala nätverken. Det höga

bidragsberoendet måste brytas genom

lägre skatter. Förslag av liknande

innebörd framförs i motion Fi203 av

Sten Tolgfors (m) och Fi204 av Ola

Karlsson (m).

I motion Fi208 är motionärerna

också kritiska till det långsiktiga

målet om ett överskott i de

offentliga finanserna på 2 % över

en konjunkturcykel. I stället borde

målet vara balans i de offentliga

utgifterna över en konjunkturcykel.

Det ökar utrymmet för privat

sparande i ekonomin. Under de

närmaste åren av god konjunktur bör

dock de offentliga finanserna visa

överskott för att kunna tillåta ett

underskott i nästa lågkonjunktur.

Målet för den offentliga skulden

bör vara att skulden skall minska

till 60 % av BNP senast 2002 och

till 50 % av BNP under den därpå

följande mandatperioden.

Motionärerna kritiserar också

regeringen för att den valt att

förankra sin politik hos

tillväxtfientliga partier som vill

öka offentliga utgifter, höja

skatter och som motsätter sig de

strukturreformer Moderata

samlingspartiet anser som

nödvändiga för att öka tillväxten

och sysselsättningen.

Utskottet vill först kommentera

frågan om regeringsunderlaget.

Efter höstens val fanns en

utpräglad osäkerhet om den

ekonomiska politikens fortsatta

inriktning och möjligheterna att

skapa politiska majoriteter. Oron

tog sig bl.a. uttryck i en stigande

räntemarginal mellan Sverige och

omvärlden och en svagare krona.

Rörelserna på marknaderna

förstärktes av den internationella

finansoron under september och

oktober. För att bevara omvärldens

förtroendet för den ekonomiska

politiken var det av utomordentlig

vikt att budgetpropositionen kunde

bygga på en uppgörelse mellan flera

partier som tillsammans formar en

klar majoritet i den svenska

riksdagen, mellan

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet

och Miljöpartiet. Utskottet vill

här upprepa att samarbetet berör

fem viktiga områden - ekonomi,

sysselsättning, rättvisa,

jämställdhet och miljö. Europa- och

säkerhetspolitiken ligger däremot

utanför överenskommelsen. Dessutom

utgår uppgörelsen från att

överenskommelser som gjorts mellan

andra partikonstellationer ligger

fast. Hit hör t.ex. uppgörelserna

om den nya budgetprocessen,

pensionsreformen, energipolitiken,

försvarspolitiken och Riksbankens

ökade självständighet.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet

står bakom den ekonomiska

politikens riktlinjer,

budgetpolitiken, utgiftstaken,

fördelningen av utgifter på

utgiftsområden för 1999,

tilläggsbudgeten för 1998 och de

skatteförändringar som föreslås för

1999. Enligt utskottets mening

visar överenskommelsen att det

finns en politisk stabilitet för en

ekonomisk politik som är inriktad

på sunda statsfinanser med ett

offentligt överskott om 2 % av BNP

över en konjunkturcykel,

prisstabilitet och full

sysselsättning i den svenska

ekonomin. Utskottet vill också

påminna om att de åtaganden som

föreslås för perioden efter

budgetåret 1999 slutligen skall

avvägas mot den fortsatta

ekonomiska och konjunkturella

utvecklingen.

Utskottet konstaterar att sedan

budgetpropositionen presenterades i

mitten av oktober har

räntemarginalen mellan Sverige och

Tyskland sjunkit och marginalen

tycks nu åter vara på väg mot den

historiskt mycket låga nivå som

noterades under våren 1998.

Som utskottet framfört tidigare (i

t.ex. betänkande 1997/98:FiU20 med

anledning av vårpropositionen) är

det skolan, vården och omsorgen som

skall sättas främst i kommunernas

och landstingens verksamhet. Det är

och har varit ledstjärnan i den

ekonomiska politiken sedan den

socialdemokratiska regeringen

tillträdde hösten 1994. När

regeringen då inledde arbetet med

att sanera de offentliga finanserna

var den grundläggande principen att

verksamheter av olika slag skulle

gå före transfereringar.

Statsbidragen till kommuner och

landsting undantogs från

besparingar trots att nästan alla

andra budgetområden fick omfattande

besparingskrav. Trots detta har

kommuner och landsting utsatts för

svåra ekonomiska påfrestningar till

följd av den tidigare svaga

ekonomiska utvecklingen.

I det här sammanhanget måste man

enligt utskottets uppfattning komma

ihåg att alternativet till

saneringen av de offentliga

finanserna hade varit snabbt

växande räntekostnader på

statsskulden, kostnader som efter

hand hade trängt undan både

statliga och kommunala resurser

till välfärden. De senaste årens

omfattande sanering av den

offentliga ekonomin har skapat

utrymme för satsningar på att

förbättra kvaliteten inom skolan,

vården och omsorgen av barn och

gamla. I förhållande till

situationen 1996 har 4 miljarder

kronor tillförts kommunsektorn

under 1997 och 12 miljarder kronor

1998. Nästa år tillförs 16

miljarder kronor. Under år 2000 och

2001 tillförs 20 miljarder kronor

respektive 22 miljarder kronor,

varav 2 av dessa 22 miljarder

föreslås i budgetpropositionen.

Dessutom föreslår regeringen nu att

kommuner och landsting tillförs

ytterligare 1,3 miljarder kronor

1999 genom att de 200 kr som alla

skattskyldiga betalar i

inkomstskatt överförs till kommuner

och landsting. Därmed behöver inte

utrymmet för skola, vård och omsorg

minska till följd av den s.k.

Törlingdomen. Vid sidan av detta

vidtas andra åtgärder för att öka

kvaliteten inom t.ex. skolan.

Till följd av den demografiska

utvecklingen med allt fler äldre i

befolkningen fortsätter behoven av

kommunal verksamhet att öka

framöver. Det ställer stora krav på

en hög tillväxt och en stark

offentlig sektor med starka och

sunda offentliga finanser. Men det

är också viktigt att resurser som

redan finns används mer effektivt.

Den pågående omdaningen och

effektiviseringen av den kommunala

verksamheten måste fortsätta även

om statsbidragen till kommunerna

ökar.

Enligt utskottets mening skulle de

mycket omfattande skattesänkningar

som föreslås i motion Fi208 (m)

leda till stora nedskärningar av

viktig och angelägen offentlig

verksamhet. Dessutom får

skattesänkningar av detta format

helt oacceptabla

fördelningspolitiska konsekvenser,

bl.a. eftersom Moderata

samlingspartiet i sina förslag

tycks sätta likhetstecken mellan

den skatt den enskilde betalar och

de bidrag någon annan uppbär.

Skadorna på den svenska generella

välfärden skulle bli mycket stora.

Utskottets uppfattning är också att

omfattande skattesänkningar kan

leda till instabila statsfinanser

med negativa effekter på både

företagsklimat och den ekonomiska

tillväxten. Resultaten av den

snabba försämringen av

statsfinanserna i början av 1990-

talet avskräcker.

Utskottet vill erinra om att

regeringen nyligen bjöd in samtliga

riksdagspartier till överläggningar

om den framtida skattepolitiken.

Den första överläggningen hålls den

9 december 1998 och syftet är att

undersöka om det finns

förutsättningar för en skattereform

med brett stöd. Utgångspunkten är

att den relativt höga tillväxten i

ekonomin och de påbörjade

amorteringarna av den offentliga

skulden skapar utrymme för vissa

förändringar av skattesystemet

under de kommande åren.

Överläggningarna bör särskilt

undersöka om det via

skattepolitiken finns möjlighet att

förbättra villkoren för hög

tillväxt och hög sysselsättning.

Vidare bör internationaliseringens

effekter på skatterna beaktas.

Förutsättningarna är dock att

eventuella skatteförändringar inte

får äventyra de starka

statsfinanserna eller resurserna

till skolan, vården och omsorgen.

Dessutom måste eventuella åtgärder

utformas på ett

fördelningspolitiskt rättvist sätt.

I motion Fi208 (m) framförs också

kritik mot att regeringen saknar en

politik som tar itu med de

grundläggande strukturproblemen i

svensk ekonomi. De strukturreformer

som borde ha vidtagits för att ge

Sverige en stark tillväxtkraft, ett

bra företagsklimat och goda

förutsättningar för nya jobb har

lyst med sin frånvaro. Tvärtom har

strukturproblemen ökat de senaste

åren, skriver motionärerna.

Budgetpropositionen saknar åtgärder

i syfte att stärka företagandet.

Därmed saknas också de långsiktiga

förutsättningarna för tillväxt och

nya jobb. Enligt motionen måste

skatterna på arbete och företag

sänkas, skattelättnader för s.k.

hemnära tjänster införas,

arbetsmarknaden och

arbetsrättsreglerna förändras.

Dessutom måste företagskrånglet tas

bort.

Utskottet vill till att börja med

konstatera att det grundläggande

klimatet för företagande, expansion

och högre sysselsättning nu är

bättre än något år tidigare under

1990-talet.

De offentliga finanserna har

sanerats, vilket gett en stabil och

hållbar ekonomisk situation.

Räntorna har sjunkit mycket

kraftigt. Räntefallet innebär en

mycket betydelsefull stimulans av

företagens investeringsverksamhet

och den inhemska efterfrågan.

Räntemarginalen mot Tyskland är nu

omkring 0,5 procentenheter, vilket

betyder en nedgång med ungefär 4

procentenheter sedan sommaren 1994.

Det ekonomiska utfallet för första

halvåret 1998 visar också på en

stark investeringsuppgång inom både

industrin och den privata

tjänstesektorn, trots den osäkerhet

som Asienkrisen skapat. Speciellt

kraftig är investeringsexpansionen

i de sektorer som styrs av den

privata konsumtionen och hushållens

efterfrågan. De låga räntorna

bidrar nu också till att öka

aktiviteten på byggmarknaden.

Inflationen har fallit mycket

kraftigt, till en nivå som nu

understiger den i våra viktigaste

konkurrentländer. Resultaten av

1998 års avtalsrörelse tyder också

på att arbetsmarknadens parter

börjar anpassa lönekraven till den

låga inflationen. Det är en

nödvändig utveckling om företagens

konkurrenskraft skall kunna bevaras

och förstärkas. En låg och stabil

inflation innebär samtidigt att

företagens möjligheter att planera

för framtiden förbättras.

Enligt utskottets mening är den

svenska företagsbeskattningen som

helhet konkurrenskraftig i ett

internationellt perspektiv.

Utbildnings- och kunskapsnivån hos

den svenska arbetskraften är hög

och stiger ytterligare genom de

satsningar på kunskap och kompetens

som regeringen gör i alla delar av

utbildningssystemet. Regeringen

aviserar också i

budgetpropositionen att den i

vårpropositionen 1999 avser att

komma med förslag på hur

kompetensutvecklingen i arbetslivet

skall förbättras. En annan mycket

viktig del i näringsklimatet är att

den inhemska svenska efterfrågan nu

stiger relativt starkt efter en

svag utveckling under i stort sett

hela 1990-talet. Det är speciellt

gynnsamt för de mindre och

hemmamarknadsinriktade företagen.

I den offensiv för uthållig

tillväxt och ökad sysselsättning

som regeringen presenterade i

vårpropositionen 1998 och som nu

upprepas i budgetpropositionen

spelar företagsklimat, företagande

och småföretagande en avgörande

roll. Därför har riksdagen under de

senaste åren beslutat om en rad

förbättringar för företagen och då

framför allt för de mindre

företagen. T.ex. har enskilda

näringsidkare och delägare i

handelsbolag fått regler som är mer

likvärdiga dem som gäller för

aktiebolag. För nystartad enskild

näringsverksamhet har möjlighet att

kvitta underskott i aktiv

näringsverksamhet mot

tjänsteinkomster införts. Dessutom

har en lättnad i ägarbeskattningen

för ägare till onoterade aktiebolag

genomförts. Lättnaden utvidgades

nyligen ytterligare efter förslag i

vårpropositionen.

Arbetsgivaravgifterna har

reducerats för att särskilt gynna

de mindre företagen och den

nybildade AP-fonden har fått

möjligheter att investera i

onoterade aktier för 10 miljarder

kronor. Reglerna för s.k. F-

skattesedel har mjukats upp och

skattetillägg vid periodiseringsfel

i momsredovisningen har lindrats.

Vidare har

reserveringsmöjligheterna för

enskilda näringsidkare och

handelsbolag förstärkts

ytterligare. Den särskilda skatten

på vattenkraft har avskaffats.

Avdragsreglerna för

pensionskostnader, beskattning av

personaloptioner och avdraget för

pensionssparande för enskilda

näringsidkare har förenklats etc.

Utskottet vill också erinra om att

regeringen i budgetpropositionen

anger att småföretagsperspektivet

än mer måste sättas i fokus. Enligt

utskottets mening visar dessutom

den organisatoriska

sammanslagningen av Kommunikations-

, Arbetsmarknads-, Närings- och

Handelsdepartementen och vissa

delar av Inrikesdepartementet till

ett sammanhållet Näringsdepartement

på den betydelse som tillväxt,

expansions- och företagsfrågor har

i regeringens politik.

Det som i motion Fi208 (m) anförs

om tjänstebeskattning och

beskattning av hushållsnära

tjänster behandlas i samband med

utskottets genomgång av motion

Fi211 (fp) liksom i avsnittet 3.2

om skatter. För behandling av

överskottsmålet för de offentliga

finanserna hänvisas till utskottets

text i samband med behandlingen av

Fi209 (kd).

Men hänvisning till vad utskottet

anfört ovan avstyrks motion Fi208

(m) yrkande 1, motion Fi203 (m) och

motion Fi204 (m).

Finansutskottets ställningstagande

till Kristdemokraternas förslag

I Kristdemokraternas motion Fi209

kritiseras regeringen för att

budgetpropositionen saknar förslag

som kan öka tillväxten och

sysselsättningen och bryta Sveriges

färd nedåt i OECD:s välfärdsliga.

För att öka tillväxten krävs enligt

motionen en mängd strukturella

förändringar som förbättrar

ekonomins funktionssätt och

avlägsnar de bromsmekanismer som i

25 år underminerat den svenska

ekonomins konkurrenskraft. I

motionen föreslås stora

skattesänkningar bl.a. genom en

skattereduktion på 50 % för

hushållens köp av tjänster i det

egna hemmet, att grundavdraget i

den kommunala beskattningen höjs

och att arbetsgivaravgifterna sänks

för bl.a. mindre företag.

Företagsklimatet måste förbättras

bl.a. genom att reglerna för

företagande förenklas. Även

Kristdemokraterna kallar

regeringens samarbete med

Vänsterpartiet och Miljöpartiet för

tillväxtskeptiskt. Motionärerna

anser vidare att budgetsaneringen

varit okänslig och misslyckad ur

ett fördelningsperspektiv. Dessutom

kritiseras regeringen för att

minska arbetslösheten och uppnå en

halvering av arbetslösheten till år

2000 genom att sänka utbudet av

arbetskraft. Motionärerna

kritiserar också målet om 2 %

överskott i de offentliga

finanserna över en konjunkturcykel.

Målet ses främst som ett ideologisk

mål som handlar om att sparandet i

samhället skall ske i den

offentliga sektorn och inte i

hushållen.

I motion Fi207 av Tuve Skånberg

(kd) anförs att den ekonomiska

etiken måste stärkas, bl.a. genom

ett återupplivande av den klassiska

kristna etiken och genom att ett

vårdnadsbidrag införs så att

föräldrarna skall kunna välja en

barnomsorgsform som ger dem mer tid

med barnen.

Utskottet vill angående

budgetkonsolideringens effekter

understryka att det inte fanns

något alternativ till saneringen av

de offentliga finanserna. Den var

nödvändig för att återställa

förtroendet för svensk ekonomi och

få ned de höga räntor som

allvarligt dämpade tillväxtkraften,

inte minst i de mindre och

medelstora företagen. Dessutom kan

man konstatera att om inte

budgetsaneringen varit framgångsrik

hade effekterna på svensk ekonomi

av Asienkrisen och höstens

internationella finansoro varit

betydligt större än vad de hittills

varit. Sveriges motståndskraft mot

oro i omvärlden har ökat betydligt

jämfört med situation vid mitten av

1990-talet.

Analysen i budgetpropositionen

visar dessutom att den svaga

ekonomiska utvecklingen under 1990-

talets första hälft inte har gett

någon dramatisk ökning av klyftorna

i samhället. Dock finns en viss

tendens till ökad spridning under

senare år. Sedan mitten av 1980-

talet har andelen hushåll med låg

ekonomisk standard (under halva

medianinkomsten) ökat. Men det

beror främst på att fler personer

har lägre inkomster på grund av

studier. Om de studerande räknas

bort har inte andelen hushåll med

svag ekonomi ökat speciellt mycket.

Enligt utskottets mening är

resultaten ett gott betyg för den

svenska välfärden och det sociala

trygghetssystemet.

Enligt utskottets mening innebär

målet om ett överskott i de

offentliga finanserna på 2 % av BNP

över en konjunkturcykel ett ansvar

för att omvärldens förtroende för

svensk ekonomi bevaras. Dessutom

innebär målet ett långsiktigt

ansvarstagande för välfärden och

sysselsättningen. Utskottet vill

erinra om att regeringen i

budgetpropositionen föreslår en

skärpning av budgetmålet år 2000,

från 1,5 % av BNP till 2,0 % av

BNP. Anledningen är bl.a. att

Asienkrisen och höstens oro på de

internationella finansmarknaderna

visat att det fortfarande finns en

viss misstro mot den svenska

ekonomiska politiken.

När de offentliga finanserna nu

visar överskott går

saneringspolitiken in i en ny fas.

Nu handlar det om att vårda

framgången och hålla ett stadigt

tag i de offentliga finanserna. Det

finns flera orsaker till varför

finanspolitiken måste vara fortsatt

stram och de offentliga finanserna

visa ett överskott. Mycket tyder på

att den svenska ekonomin står inför

en period av hög tillväxt, även om

den internationella utvecklingen

den senaste tiden har ökat den

kortsiktiga osäkerheten. Finans-

och budgetpolitiken bör därför

inriktas på att skapa en

säkerhetsmarginal. Den buffert som

överskotten ger kan användas för

att aktivt motverka nästa

konjunkturnedgång utan att det

offentliga underskottet växer så

kraftigt att t.ex. räntorna stiger

kraftigt. Överskottet gör att den

höga offentliga skulden kan

amorteras av, vilket minskar

Sveriges känslighet för svängningar

på den internationella

finansmarknaden. En amortering

minskar också bördorna på kommande

generationer. Utan överskott

minskar möjligheterna att i nästa

lågkonjunktur upprätthålla det

sociala skyddsnätet på dagens nivå.

Som utskottet tidigare påpekat blir

också kraven på en resursstark

offentlig sektor större i

framtiden, bl.a. genom att

efterfrågan på vård och omsorg

stiger när antalet äldre blir fler.

Vidare har Sverige i stabilitets-

och tillväxtpakten i EU åtagit sig

att ha ett medelfristigt mål för de

offentliga finanserna som ligger

nära balans eller visar ett

överskott.

Avslutningsvis vill utskottet passa

på att kommentera OECD:s s.k.

köpkraftskorrigerade BNP-statistik

per capita, vanligen kallad OECD:s

välfärdsliga. Sverige har i ligan

halkat ned från en fjärdeplats 1970

till 15:e plats 1997, enligt

Kristdemokraterna.

Enligt utskottets mening bör man

vara mycket försiktig med att dra

alltför långtgående slutsatser av

OECD:s statistik. Den revideras

ofta kraftigt och siffrorna över

den köpkraftskorrigerade

bruttonationalprodukten består av

en omfattande mängd statistik från

ett trettiotal länder. Värdena för

de allra senaste åren erhålls genom

en trendframskrivning av tidigare

beräkningar. Den statistiska

osäkerheten är mycket stor. Enligt

OECD:s riktlinjer för statistiken

bör uppgifterna endast användas som

en indikation på den relativa

utvecklingen mellan länderna.

Kvaliteten på statistiken tillåter

inte en strikt rangordning av de

länder som ingår. De slutsatser som

kan dras är att en viss grupp av

länder ligger högre än en annan

grupp länder som i sin tur ligger

högre än en tredje grupp av länder

etc.

Utskottet kan ändå konstatera att

Sverige tappat i relativ position

under de närmare 30 år, från

1970-1997, som OECD beräknat OECD-

ländernas köpkraftskorrigerade

tillväxt. Nedgången har dock inte

varit jämn, utan nedgången var

särskilt kraftig från mitten av

1975 och några år framåt och i

början av 1990-talet. Den största

nedgången kom i början av 1990-

talet då Sveriges BNP föll

samtidigt som flera andra länder

fortsatte att ha en positiv

tillväxt. Utskottet vill erinra om

att en hög ekonomisk tillväxt är en

viktig del av regeringens

ekonomiska politik. Det bör i

sammanhanget också tilläggas att

tillväxten skall vara ekologiskt

hållbar.

Utskottet vill dessutom erinra om

att det finns andra undersökningar

som kan komplettera OECD:s mått. En

sådan undersökning är den rapport

om utvecklingsnivån i världen som

FN:s utvecklings- och

biståndsorgan, UNDP, publicerar

varje år. Även om den statistiska

osäkerheten också är hög i de mått

UNDP tar fram, får Sverige i 1998

års rapport högsta betyg när det

gäller bedömningen av i vilket land

fattigdomen är lägst. Sverige

hamnar även i topp när det handlar

om jämställdheten i samhället. I

UNDP:s generella mått över

utvecklingsnivån i länderna

placerar sig Sverige på en tionde

plats, efter en tredjeplats i

början av 1990-talet.

Utvecklingsnivån mäts genom en

sammanvägning av tre indikatorer -

förväntad livslängd hos nyfödda,

utbildningsnivå i form av

läskunnighet hos vuxna och andelen

inskrivna på grundskole-, gymnasie-

och eftergymnasial nivå samt den

köpkraftskorrigerade

bruttonationalprodukten per capita.

När det gäller skattesänkningar för

hushållstjänster hänvisas till

utskottets ställningstagande i

samband med behandlingen av motion

Fi211 (fp) och till avsnittet 3.2

om skatter. I frågor om

företagsklimat, strukturfrågor och

småföretagsfrågor hänvisas till

ställningstagandena i samband med

behandlingen av motion Fi208 (m).

Med anledning av vad som anförts

ovan avstyrker utskottet motion

Fi209 (kd) yrkandena 1 och 10 och

motion Fi207 (kd).

Finansutskottets ställningstagande

till Centerpartiets förslag

I Centerpartiets motion Fi210

framhålls att utgångsläget för den

svenska ekonomin är gott.

Saneringen av statsfinanserna, i

vilken Centerpartiet deltog, gör

att budgeten nu visar överskott.

Sverige har dock fortfarande

strukturella brister. Trots att

arbetslösheten är hög finns

arbetskraftsbrist på flera områden.

Lönebildningen fungerar dåligt.

Skattetrycket är ett av världens

högsta och statsskulden är

fortfarande hög. Enligt motionen

måste skatter och avgifter på

arbete sänkas och företagsklimatet

måste förbättras för att öka

tillväxten i ekonomin. Dessutom

måste arbetsmarknadspolitiken

förbättras, bl.a. genom att

kvalitet ersätter kvantitet och

genom att resurserna inom

arbetsmarknadspolitiken

decentraliseras. Centerpartiet vill

också att en utredning tillsätts om

hur olika ersättningssystem till

den arbetslöse samverkar.

Utgångspunkten bör vara att arbete

alltid måste löna sig och att

incitamenten att ta arbete eller

utbilda sig ut ur arbetslösheten

måste bli starkare. Vidare bör

lönebildningen förbättras genom att

medlingsinstitutet förstärks.

Motionärerna föreslår också sänkta

inkomstskatter genom ett höjt

grundavdrag. För att öka antalet

arbetstillfällen i tjänstesektorn

föreslås en skattesubvention på 50

% på hushållstjänster som utförs i

hemmet, ett s.k. RUT-avdrag.

Enligt utskottets mening finns det

anledning att i den stigande

konjunkturen begränsa antalet

arbetsmarknadspolitiska åtgärder

för att minska vakanstiderna för

lediga platser och minska riskerna

för flaskhalsar på arbetsmarknaden

genom att öka kvaliteten på t.ex.

de utbildningsåtgärder som vidtas.

Utskottet konstaterar också att

antalet personer som deltar i

konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska åtgärder

minskar med ca 20 000 mellan 1997

och 1998, främst till följd av att

antalet platser inom

arbetslivsutveckling och

arbetsplatsintroduktion minskat. I

budgetpropositionen har regeringen

reviderat ned volymen på antalet

personer i åtgärder under 1998,

från 179 000 i vårpropositionen

till 165 000. Utskottet noterar att

regeringen i sina prognoser räknar

med att volymen ligger kvar på 165

000 under 1999 och 2000 för att

sjunka till 150 000 år 2001. I

budgetpropositionen anger

regeringen vidare att den pågående

omställningen från höga volymer av

åtgärder till mer

tillväxtbefrämjande åtgärder

ytterligare bör påskyndas.

Enligt utskottets mening måste det

alltid vara mer lönande att jobba

än att vara arbetslös. Utskottet

delar därför regeringens

uppfattning i budgetpropositionen

att de marginaleffekter som

uppkommer när en person går från

arbetslöshet till jobb bör

reduceras.

När det gäller frågan om ökad

decentralisering av resurserna inom

arbetsmarknadspolitiken vill

utskottet erinra om att det i fjol

bedrevs försöksverksamhet med en

friare användning av

arbetsmarknadspolitiska medel i 29

kommuner och kommundelar. Viss

utvidgning har beslutats för 1998.

Erfarenheterna är hittills relativt

goda, men utskottet anser att det

behövs ytterligare kunskaper om

effekterna innan en utvidgning av

antalet försöksområden kan

genomföras.

Utskottet delar motionärernas

uppfattning att det är av avgörande

vikt ur tillväxt- och

sysselsättningssynpunkt att

lönebildningen fungerar väl och att

den totala svenska

lönekostnadsutvecklingen begränsas

till vad som gäller i våra

viktigaste konkurrentländer. Höga

löneökningar leder framför allt

till ökade rationaliseringar i

företagen, vilket dämpar

sysselsättningen. Klarar inte

företagen av att rationalisera i

samma takt som reallönerna stiger

sjunker vinstmarginalerna, vilket

också påverkar sysselsättningen

negativt.

Enligt utskottets mening tyder de

avtal som slutits under 1998 på att

arbetsmarknadens parter börjat

anpassa löneavtalen till omvärlden

och det låga inflationstryck som

råder i den svenska ekonomin.

Dessutom har det på vissa

avtalsområden skett relativt stora

förändringar i

förhandlingsordningen jämfört med

förra avtalsrörelsen 1995. De

samtal om tillväxtavtal som pågår

mellan arbetsmarknadens parter

måste i detta sammanhang betecknas

som positiva.

Med utgångspunkt från årets

avtalsrörelse räknar regeringen i

budgetpropositionen med att de

totala lönekostnaderna, inklusive

löneglidning, stiger med 3,3 %

1998, 2,9 % 1999, 3,2 % 2000 och

3,0 % år 2001. Det kan jämföras med

en lönekostnadsökning under förra

avtalsperioden 1995-1997 på i

genomsnitt 4,6 % per år. Den

största osäkerheten ligger enligt

utskottets mening i utvecklingen av

löneglidningen. Regeringen anger

den till 0,5 % per år, vilket är

ett sammanvägt genomsnitt av de

bedömningar som parterna eller de

oberoende medlarna gjort. Utskottet

konstaterar att detta historiskt

sett är en mycket låg löneglidning.

Enligt utskottets mening är det

ännu för tidigt att avgöra om de

förändringar som skett är

långsiktigt hållbara. En central

fråga i sammanhanget är om de

framsteg som gjorts även är giltiga

i ett läge där arbetslösheten är

betydligt lägre än vad den är i

dagsläget. Vad gäller åtgärder inom

lönebildningens område vill

utskottet avvakta resultatet av den

utredning som har till uppgift att

se över t.ex. medlingsfunktionen

samt utvärdera andra förslag till

förändringar. Utredningen

presenterade ett delbetänkande i

slutet av november 1997 och ett

slutbetänkande skall presenteras

den sista november 1998.

Med anledning av vad som i motion

Fi210 (c) sägs om företagsklimat

och strukturåtgärder hänvisas till

utskottets behandling av motion

Fi208 (m). När det gäller

tjänstebeskattningen hänvisas till

behandlingen av motion Fi211 (fp)

och till avsnitt 3.2 om skatter.

Med anledning av vad som anförts

ovan avstyrks motion Fi210 (c)

yrkande 1.

Finansutskottets ställningstagande

till Folkpartiet liberalernas

förslag

I motion Fi211 (fp) framhålls att

de grundläggande förutsättningarna

för produktion, investeringar,

företagande och arbete i Sverige

inte är tillräckligt goda för att

en uthållig hög svensk tillväxt

skall vara säkrad. Det behövs

enligt motionärerna en ny kurs för

den ekonomiska politiken, ett

tillväxtprogram som gör Sverige

till ett attraktivt land att

investera i. Skatter som är

skadliga för företagandet måste

sänkas och riskkapitalförsörjningen

bli bättre. Regler och lagstiftning

som omger företagandet måste

förenklas. Arbetsmarknadslagarna

måste moderniseras och

lönebildningen förbättras genom

bl.a. att avgifterna till a-

kassorna tillåts variera inom olika

områden med avseende på löneläge

och arbetslöshet. Motionärerna

föreslår inför skattesamtalen med

regeringen en skattereform i fyra

steg om totalt 65 miljarder kronor.

Därutöver har Folkpartiet

tillsammans med Moderata

samlingspartiet och

Kristdemokraterna föreslagit en

modell för skattelättnader för

hushållstjänster. Vidare kritiseras

målet om en halvering av den öppna

arbetslösheten, som enligt

motionärerna enbart lett till att

människor förts bort från

arbetsmarknaden.

När det gäller målet om en

halvering av den öppna

arbetslösheten vill utskottet till

att börja med konstatera att läget

på den svenska arbetsmarknaden

förbättrats avsevärt under det

senaste året. Under de tre första

kvartalen i år minskade

arbetslösheten med i genomsnitt 71

000 personer jämfört med samma

period i fjol, enligt statistiska

centralbyråns

arbetskraftsundersökningar per

kvartal. Andelen arbetslösa sjönk

med nästan 2 procentenheter från

8,5 % till 6,8 %. Antalet

sysselsatta var under samma period

i genomsnitt 45 000 högre jämfört

med i fjol. Den stigande inhemska

efterfrågan i den svenska ekonomin

och det ökade antalet nyanmälda

lediga platser indikerar också att

sysselsättningen stiger ytterligare

framöver, även om den svagare

internationella konjunkturen ökat

osäkerheten. Utskottet delar dock

uppfattningen i

arbetsmarknadsutskottets yttrande

(bilaga 4 till protokoll 1998/99:4)

att det kraftigt ökade antalet

varsel om uppsägningar under

oktober 1998 är ett oroande tecken.

Men enligt finansutskottets mening

går det inte att dra några

slutsatser av en månads statistik.

Dessutom ligger antalet varsel

hittills i år, inklusive

okotobersiffran, kraftigt under

nivån samma tid i fjol.

Utskottet instämmer i att en del av

nedgången i den öppna

arbetslösheten beror på att

arbetskraftsutbudet minskar genom

t.ex. det höga deltagandet i

Kunskapslyftet. Utskottet vill

däremot bestämt avvisa att det

handlar om en förvrängning av

statistiken. Tvärtom är

satsningarna på utbildning, kunskap

och kompetens mycket viktiga för

att långsiktigt höja den svenska

sysselsättningen. Sveriges framtid

ligger i mångt och mycket i att vi

har en kvalificerad arbetskraft med

god utbildning och hög kompetens.

En hög utbildningsnivå är en

förutsättning för att Sverige som

land skall kunna tillverka

konkurrenskraftiga varor och

tjänster. Dessutom kan konstateras

att det inom vissa branscher, typ

IT-branschen, råder brist på

kvalificerad arbetskraft. Det är

utifrån detta perspektiv som

regeringens stora satsningar på

skola och utbildning under de

senaste åren skall ses. De personer

som deltar i t.ex. Kunskapslyftet

blir bättre rustade för de krav som

dagens arbetsmarknad och

globaliserade värld ställer.

Utskottet vill i detta sammanhang

också nämna att regeringen i

budgetpropositionen kompletterar

målet om en öppen arbetslöshet år

2000 på 4 % med ett

sysselsättningsmål. Målet innebär

att andelen reguljärt sysselsatta

av befolkningen mellan 20 och 64 år

skall öka från 74 % 1997 till 80 %

år 2004. Detta motsvarar ungefär

375 000 nya arbetstillfällen under

sju år, eller i genomsnitt 55 000

nya arbetstillfällen per år.

Utskottet behandlar frågan om

sysselsättningsmål mer utförligt i

avsnitt 1.4.

När det gäller skattesänkningar och

särskilda satsningar inom

tjänstesektorn vill utskottet

avvakta den beredning som pågår i

Regeringskansliet av den s.k.

Tjänstebeskattningsutredningens

betänkande. Utskottet vill också

avvakta med ställningstagande i

frågan med anledning av de

överläggningar om skattepolitikens

framtida inriktning som regeringen

inbjudit samtliga riksdagspartier

till. När det gäller skattesamtalen

vill utskottet på nytt upprepa att

förutsättningarna är att eventuella

skatteförändringar inte får

äventyra de starka statsfinanserna

eller resurserna till skolan,

vården och omsorgen. Samt att

eventuella åtgärder utformas på ett

fördelningspolitiskt rättvist sätt.

I frågor om investeringsklimat och

företagande hänvisar utskottet till

behandlingen av motion Fi208 (m).

Vad gäller lönebildningen hänvisas

till utskottets ställningstagande i

samband med behandlingen av motion

Fi210 (c).

Med anledning av vad som anförts

ovan avstyrker utskottet motion

Fi211 (fp) yrkande 1.

1.4 Sysselsättningsmålet

Motionerna

I motion Fi208 (m) anser

motionärerna att ett

sysselsättningsmål är bättre än ett

arbetslöshetsmål. Det mål som

föreslås i budgetpropositionen är

dock inte problemfritt. Benämningen

antyder att människor till varje

pris skall sättas i arbete.

Dessutom sägs ingenting om var

sysselsättningen skall ske och i

vilken utsträckning. Enligt

motionärerna kan man misstänka att

regeringen avser att uppfylla målet

genom en massiv expansion av den

offentliga sektorn.

I motion Fi209 (kd) framhålls att

mål måste kunna följas upp och

utvärderas. Motionärerna anser att

det är beklagligt att regeringen

återigen väljer att sätta slutåret

för sitt mål till mitten av nästa

mandatperiod. Därmed kan inte målet

utvärderas i samband med ordinarie

riksdagsval. Riksdagen borde i

stället besluta om ett

sysselsättningsmål i enlighet med

det som jobballiansen förslagit -

minst 300 000 nya arbetstillfällen

netto under den innevarande

mandatperioden, dvs. fram till år

2002. Det målet innebär omkring 60

000 nya arbetstillfällen per år och

kan utvärderas i nästa ordinarie

val. Resonemang av liknande

innebörd förekommer i motion A257

(kd). Motionärerna i motion A257

kritiserar också regeringen för

målet om en halvering av den öppna

arbetslösheten till år 2000, som

fokuserar på arbetslösheten i

stället för sysselsättningen.

Dessutom är det ingen oberoende

instans som tror att målet

uppfylls.

I motion Fi211 (fp) anser

motionärerna att det är hög tid att

regeringen sätter fokus på

sysselsättningen. Det långa

tidsperspektivet i

sysselsättningsmålet innebär

emellertid att målet blir svårt att

följa upp och utvärdera. I stället

borde målet för sysselsättningen

vara 300 000 nya jobb under

mandatperioden.

Finansutskottets ställningstagande

I budgetpropositionen föreslår

regeringen att ett

sysselsättningsmål införs. Målet är

formulerat som att andelen

sysselsatta av befolkningen mellan

20 och 64 år skall öka från 74 %

1997 till 80 % 2004. Det betyder

att omkring 375 000 nya

arbetstillfällen behöver tillkomma

netto under de närmaste sju åren,

vilket motsvarar omkring 55 000 nya

arbetstillfällen per år. Regeringen

anger i finansplanen och i bilaga 4

att ökningen av sysselsättningen

skall komma både kvinnor och män

till del samt att huvuddelen av

arbetstillfällena skall komma i den

privata sektorn.

Sysselsättningsmålet föreslås i

överenskommelse med Vänsterpartiet

och Miljöpartiet.

Utskottet välkomnar att

arbetslöshetsmålet om en halverad

öppen arbetslöshet till år 2000 nu

kompletteras med ett konkret

sysselsättningsmål. Enligt

utskottets mening har Sverige under

de senaste åren haft goda

erfarenheter av att precisera och

kvantifiera mål för den ekonomiska

politiken. Målen har fått ett stort

genomslag och har haft en stor

betydelse vid utformningen av den

ekonomiska politiken. Två mål som

starkt bidragit till den snabba och

framgångsrika saneringen av

statsfinanserna och den positiva

ränteutvecklingen är målen för

inflationen och för de offentliga

finanserna. Enligt utskottets

bedömning kommer det

sysselsättningsmål som föreslås i

budgetpropositionen att få samma

positiva betydelse för den

ekonomiska politiken.

Det nya sysselsättningsmålet

innebär en höjning av

ambitionsnivån inom

sysselsättningspolitiken och bidrar

till att den ekonomiska politiken

får en mer långsiktig inriktning.

En hög sysselsättning är på många

sätt avgörande för samhällets

utveckling. Om en så stor del av

befolkningen som möjligt är

sysselsatt i reguljärt arbete ökar

tillväxten, inkomstfördelningen

blir jämnare och samhället mer

jämställt. En hög sysselsättning är

också avgörande för välfärdens

utveckling och finansieringen av de

offentliga verksamheterna. En låg

andel sysselsatta och en hög

arbetslöshet medför stora kostnader

för både samhället och enskilda

personer. Arbetslöshet innebär att

tillgängliga resurser är

outnyttjade. Det är också en

kostnad för den offentliga sektorn

genom att skattebaserna utvecklas

mindre gynnsamt än vid en hög

sysselsättning, samtidigt som

utgifterna för olika typer av

arbetsmarknadsrelaterade bidrag och

transfereringar blir högre.

När fler kan försörja sig genom

reguljärt arbete minskar trycket på

de offentliga försäkringssystemen

och de offentliga finanserna

stärks. Utskottet delar regeringens

uppfattning i budgetpropositionen

att en återgång till den

sysselsättningsgrad som rådde före

den ekonomiska överhettningen i

slutet av 1980-talet är en viktig

förutsättning för att garantera ett

växande och stabilt välfärdssystem.

Utskottet vill därför erinra om att

sysselsättningsmålet är intimt

sammankopplat med ett mål för

utvecklingen av sociala

ersättningar och bidrag. Målet på

denna punkt är att antalet personer

vars försörjning utgörs av

ersättning vid ohälsa,

arbetslöshet, deltagande i

arbetsmarknadsåtgärder och

socialbidrag skall minska från

drygt 1 miljon personer 1997 till

0,8 miljoner personer år 2004 till

följd av en stigande

sysselsättning. Siffrorna är

uttryckta i helår.

Helårsförsörjningen av bidrag och

sociala ersättningar skall alltså

minska med ca 240 000 personer

under perioden 1997-2004, eller med

ca 35 000 personer per år. För att

garantera en uppföljning av

utvecklingen på detta område kommer

regeringen att ge Statistiska

centralbyrån (SCB) i uppgift att

löpande producera statistik över

antalet personer som försörjs genom

sociala ersättningar och bidrag.

De kriterier som används i

budgetpropositionen för att

definiera sysselsättningsmålet

skiljer sig i två avseenden från de

kriterier som normalt används i

definitionen av sysselsatta i SCB:s

arbetskraftsundersökning (AKU). För

det första anges att

sysselsättningsmålet skall omfatta

personer mellan 20 och 64 år. I AKU

omfattas statistiken normalt av

personer mellan 16 och 64 år. För

det andra anger

arbetsmarknadsutskottet i sitt

yttrande till finansutskottet

(protokoll 1998/99:4) att

Regeringskansliet under hand

meddelat att avsikten är att

sysselsättningsmålet skall vara

antalet sysselsatta exklusive

personer som deltar i

konjunkturberoende åtgärder. Detta

framgår också av bilaga 4 i

budgetpropositionen. I AKU

klassificeras personer som deltar i

vissa typer av konjunkturberoende

åtgärder som sysselsatta.

Enligt utskottets mening är det av

stor vikt att mål inom den

ekonomiska politiken formuleras på

ett sådant sätt att de löpande kan

granskas och följas upp. En sådan

genomlysning bidrar i hög grad till

uppfyllelsen av målet. Eftersom

definitionen av

sysselsättningsmålet i

budgetpropositionen skiljer sig

något från den normala AKU-

statistiken utgår utskottet från

att regeringen ger SCB i uppgift

att ta fram och löpande publicera

statistik över utvecklingen av

antalet sysselsatta enligt den

definition som gäller för

sysselsättningsmålet. Förslagsvis

bör en sådan statistik, om det är

möjligt, publiceras med samma

periodicitet som den nuvarande AKU-

statistiken.

I motionerna framförs kritik mot

att slutåret för

sysselsättningsmålet är satt till

år 2004, dvs. vid mitten av nästa

mandatperiod. Det försvårar

uppföljningen av målet och

möjligheterna till utvärdering av

målet i ordinarie riksdagsval,

enligt motionärerna.

Enligt utskottets mening krävs en

relativt lång tidshorisont för att

åtgärder som vidtas under de

närmaste åren skall hinna få

genomslag i ekonomin och på

arbetsmarknaden. Tidpunkten år 2004

är utifrån dessa synpunkter väl

vald.

När det gäller kritik mot målet om

en halvering av den öppna

arbetslösheten till år 2000

hänvisar utskottet till utskottets

ställningstagande i samband med

behandlingen av motion Fi211 (fp) i

avsnitt 1.3.

Med anledning av vad som sagts ovan

avstyrker utskottet motion Fi208

(m) yrkande 2, motion Fi209 (kd)

yrkande 9, motion Fi211 (fp)

yrkande 2 och motion A257 (kd)

yrkande 2.

1.5 Den ekonomiska och monetära

unionen

1.5.1 Formerna för beslutsfattande

om Sveriges framtida deltagande i

valutaunionen

Motionerna

I motion Fi216 av Gudrun Schyman

m.fl. (v) framhålls att ett beslut

om att Sverige skall vara med i EMU

är så historiskt betydelsefullt att

det måste bygga på en

folkomröstning. Motionärerna ser

helst att en folkomröstning äger

rum i samband med valet till EU-

parlamentet 1999.

I motion U509 av Holger Gustafsson

m.fl. (kd) framhålls att det krävs

en strukturell reformering av den

svenska ekonomin om Sverige utan

skadeverkningar skall kunna ansluta

sig till EMU. Motionärerna stöder

riksdagens beslut att Sverige inte

skall delta i EMU:s tredje fas den

1 januari 1999. Om

riksdagsmajoriteten ändrar

uppfattning i EMU-frågan skall

svenska folket få möjlighet att

säga sin mening. Det bör ske genom

allmänt val eller folkomröstning.

En eventuell folkomröstning bör

utgå från klara alternativ som inte

kan uppfattas som manipulativa.

I motion Fi210 (c) framhålls att

Centerpartiet är tillfreds med

riksdagens beslut att Sverige "...

inte bör införa Europeiska unionens

gemensamma valuta euron då den

tredje etappen av den ekonomiska

och monetära unionen (EMU) inleds".

Om en riksdagsmajoritet avser att

ändra detta beslut skall frågan

avgöras av medborgarna. En

folkomröstning om svenskt

deltagande bör avhållas först sedan

konsekvenserna av EMU blivit

möjliga att bedöma. Därmed framstår

enligt motionärerna valdagen 2002

som första möjliga och lämpliga

tidpunkt för en folkomröstning.

I motion Fi215 av Karl-Göran

Biörsmark m.fl. (fp) menar

motionärerna att Sverige inför

Sveriges ordförandeskap i EU 2001

bör bryta den passiva hållningen i

EMU-frågan. Därför bör Sverige

ansöka om medlemskap före den 1

januari 2001. En sådan ansökan

kräver en folklig förankring. En

folkomröstning bör därför hållas

senast under sista halvåret år

2000. I motion U507 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) framförs

förslag med ungefär samma innebörd

som i motion Fi215.

I motion Fi201 av Birger Schlaug

m.fl. (mp) framhålls att EMU-frågan

är av så stor betydelse att ett

beslut om svenskt inträde i EMU:s

tredje fas måste föregås av en

folkomröstning.

Finansutskottets ställningstagande

I utskottets betänkande

1997/98:FiU9 om Sverige och den

ekonomiska och monetära unionen

fastslog utskottet att Sverige inte

bör införa EU:s gemensamma valuta

euron när den tredje etappen av EMU

inleds den 1 januari 1999.

Utskottet framhöll vidare att

Sverige bör hålla största möjliga

handlingsfrihet och

handlingsberedskap inför ett

eventuellt framtida deltagande i

valutaunionen.

När det gäller frågan om

folkomröstning anförde utskottet

att om det efter den 1 januari 1999

bedöms lämpligt att Sverige deltar

i valutaunionen skall frågan

underställas svenska folket för

prövning. Vidare menade utskottet

att det är önskvärt att en sådan

prövning sker i allmänt val, men

att det inte kan uteslutas att det

i stället kan ske genom ett

extraval eller en folkomröstning.

Därefter ankommer det på riksdagen

att fatta slutligt beslut.

Utskottet har i avgivna yttranden

under förra riksmötet ( FiU1y och

FiU3y) inte sett någon anledning

att ändra uppfattning i frågan.

Inte heller nu ser utskottet någon

anledning till omprövning.

Med det ovan anförda avstyrker

utskottet motionerna Fi201 (mp),

Fi210 (c) yrkande 31, Fi215 (fp),

Fi216 (v) yrkandena 1 och 2, U507

(fp) yrkande 3 och U509 (kd)

yrkande 7.

1.5.2 Analyser av eurons effekter

och information till allmänheten om

konsekvenserna av ett deltagande i

valutaunionen

Motionerna

I motion Fi216 av Gudrun Schyman

m.fl. (v) menar motionärerna att

ett beslut om Sverige skall vara

med i EMU bör föregås av en bred

informationskampanj som opartiskt

beskriver fakta. I kampanjen bör

anhängare och motståndare till ett

svenskt EMU-medlemskap ges lika

förutsättningar att nå ut med sina

värderingar.

I motion Fi905 av Sven Bergström

och Birgitta Sellén (c) framhåller

motionärerna att det med tanke på

den slagsida som tidigare EU-

information haft är angeläget att

säkra en mer objektiv informations-

och studiekampanj om EMU. Därför

bör riksdagen redan nu slå fast att

anslagen till information även

skall gälla information som tydligt

lyfter fram riskerna med EMU-

projektet.

I motion N275 av Agne Hansson m.fl.

(c) framhålls att

konsekvensanalyserna av euron

hittills mest handlat om effekterna

på länder som helhet. Dessa ger

inga besked om vilka nya krav som

ställs på regionalpolitikens medel

i en situation där euron införts i

vårt närområde eller om den skulle

införas i Sverige. Därför behövs

det enligt motionärerna en analys

av eurons regionalpolitiska

konsekvenser som kan användas i

informationen och folkbildningen

runt EMU och euron.

Finansutskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är det

mycket viktigt att

informationskampanjen om den

ekonomiska och monetära unionen och

dess konsekvenser är bred samt att

den information som distribueras är

allsidig och att den sammantaget är

opartisk.

Folkbildningsorganisationerna bör

få en stor roll i kampanjen.

Regeringen anger också i

budgetpropositionen att

informations- och

folkbildningsarbetet om den

ekonomiska och monetära unionen

skall vara vittomfattande och

opartiskt.

Utskottet vill i anslutning till

detta erinra om att regeringen i

april 1998 beslutade om en ny

förordning (1998:173) om

projektbidrag för informations- och

kunskapshöjande insatser om EU.

Genom förordningen ges ideella

organisationer och stiftelser

möjlighet att söka projektbidrag.

Projekt som kan komma i fråga för

bidrag skall vara av

folkbildningskaraktär och ha god

spridning. Vilken inställning till

EU den organisation som söker

bidrag har är dock inte avgörande

för utdelning av projektbidrag.

Projektbidragen kan även ansökas

för information om den ekonomiska

och monetära unionen.

Valutaunionens konsekvenser på

regioner inom ett land och vilka

krav det kan ställa på

regionalpolitiken och de

regionalpolitiska resurserna i EU

och inom respektive land är enligt

utskottets mening en viktig fråga.

Utskottet utgår därför i från att

regeringen i sin fortsatta

beredning av den ekonomiska

politiken också beaktar eurons

regionala konsekvenser.

Med hänvisning till det anförda

avstyrker utskottet motion Fi216

(v) yrkande 3, motion Fi905 (c) och

motion N275 (c) yrkande 3.

1.5.3 Mellanstatligt samarbete för

ökad sysselsättning

Motionen

I motion Fi216 av Gudrun Schyman

m.fl. (v) framhålls att en uthållig

tillväxt i ekonomin förutsätter en

finanspolitisk beredskap för att

möta konjunktursvängningar på både

nationell och mellanstatlig nivå.

Enligt motionärerna finns goda

förutsättningar för ett

mellanstatligt samarbete i Europa

med syfte att skapa fler jobb och

en socialt progressiv politik.

Reglerna för den ekonomiska och

monetära unionen utgör dock ett

hinder för tillväxt och försvårar

möjligheterna till samarbete för

nya arbetstillfällen i Europa. En

samordnad finanspolitisk expansion

motsvarande 1 % av BNP skulle ge

betydande tillväxt- och

sysselsättningseffekter. Fördelen

med ett mellanstatligt samarbete i

Europa är att man undviker de stora

läckage som annars drabbar mindre

och utrikeshandelsberoende länder.

Regeringen bör enligt motionärerna

få i uppdrag att utarbeta förslag

till hur ett mellanstatligt

finanspolitiskt samarbete för att

öka sysselsättningen och motverka

arbetslösheten skulle kunna

genomföras. Det behövs

överenskommelser om att gemensamt

driva en mer expansiv finanspolitik

samt om att penningpolitiken skall

underordnas den samlade ekonomiska

politiken. I de olika staterna

skall då budgetmål - av den typ som

präglar stabilitetspakten eller av

den typ som finns i

budgetpropositionen - vara

underordnade sysselsättningsmålet.

I motion N336 av Gudrun Schyman

m.fl. (v) framhålls att det också

måste etableras ett mellanstatligt

samarbete i Europa med målet att

upphöra med osund skattekonkurrens,

undvika fientlig

devalveringspolitik och i stället

mobilisera för en finanspolitisk

expansion i syfte att öka

sysselsättningen och minska

arbetslösheten i hela Europa.

Finansutskottets ställningstagande

Europapolitiken är, enligt

utskottets mening, ett mycket

centralt avsnitt i regeringens

framtidspolitik. Utgångspunkten för

politiken är att i samarbete med

övriga EU-länder verka för en

inriktning av EU:s ekonomiska

politik som gynnar sysselsättning

och välfärd, ökar tillväxten och

stärker EU-ländernas

konkurrenskraft och utvecklar

frihandeln. Enligt utskottets

mening är också de politiska

förutsättningarna för gemensamma

insatser nu bättre än någonsin.

Utskottet vill samtidigt erinra om

att EU:s samarbete på det

ekonomiska området har varit ett

viktigt stöd i de senaste årens

sanering av den svenska ekonomin.

Fokuseringen på stabila offentliga

finanser och prisstabilitet har

bidragit till Sveriges starka

offentliga finanser, de låga

räntorna och den låga inflationen.

Därmed har en god grund lagts för

uthållig tillväxt och ökad

sysselsättning under de kommande

åren.

För svensk del innebär också

införandet av en särskild avdelning

om sysselsättningen i

Amsterdamfördraget en mycket

välkommen utveckling. Den innebär

att kampen mot arbetslösheten har

förts upp som högsta politiska

prioritet i EU-samarbetet. Vid

Europeiska rådets möte i Luxemburg

i november 1997 antogs riktlinjer

för sysselsättningen 1998. Dessa

faställdes av rådet i december

samma år och medlemsstaterna

uppmanades att under 1998 lägga

fram en första nationell

handlingsplan för sysselsättningen

i enlighet med riktlinjerna.

Sveriges handlingsplan

presenterades i vårpropositionen

1998, bilaga 4. Riktlinjerna är 19

till antalet och är indelade i fyra

huvudområden: att förbättra

anställbarheten, att förbättra

företagande, att förbättra

företagens och de anställdas

anpassningsförmåga och att stärka

jämställdhetspolitiken. Trots den

mycket korta tidsfristen har

samtliga medlemsstater under våren

1998 utarbetat, antagit och lämnat

in sina nationella handlingsplaner

för sysselsättningen. Enligt

utskottets mening visar detta på

att det finns en stark politisk

vilja att göra framsteg när det

gäller kampen att öka

sysselsättningen och minska

arbetslösheten i Europa.

Enligt utskottets mening bör

Sverige nu verka för att

handlingsplanerna omsätts i

politiskt handlande och att det

införs en verksam uppföljning och

övervakning. Regeringen anger också

i budgetpropositionen att

regeringen avser att arbeta för att

riktlinjerna för

sysselsättningspolitiken och dess

övervakning ges samma vikt som

motsvarande instrument på det

ekonomiska och monetära området.

Utskottet delar bedömningen i

motion N336 av Gudrun Schyman m.fl.

att internationaliseringen ställer

ökade krav på skattepolitiken. Med

en ökad internationalisering blir

det allt svårare att beskatta

skattebaser som är lättrörliga.

Sverige verkar därför inom EU för

att få till stånd minimiregler vid

beskattning av framför allt kapital

och energi. Inget land tjänar på

att alla länder försöker bjuda

under varandra för att locka till

sig skattebaser. En viktig

utgångspunkt för svensk del är dock

att direktiven fortfarande skall ge

varje land möjlighet att besluta om

sina egna ambitioner inom

välfärdspolitiken och därmed vilka

skatter som skall tas ut.

Med anledning av vad som anförts

ovan avstyrker utskottet motionerna

Fi216 (v) yrkande 4 och N336 (v)

yrkande 1.

2 Budgetpolitikens inriktning och

utgiftstak för staten

2.1 Utformningen av utskottets

förslag till rambeslut

Enligt riksdagsordningen (5 kap. 12

§) skall riksdagen i ett och samma

beslut fastställa ramarna för de

olika utgiftsområdena och en

beräkning av statsbudgetens

inkomster. Av detta följer att i

beslutet ingår också att ta

ställning till hur stora

förändringar som kommer att ske av

anslagsbehållningarna under året.

Vidare ingår att ta ställning till

vilka förändringar som skall göras

av olika skatte- och avgiftsregler

och beräkna effekterna av dessa

inkomstförslag. Utifrån de regler

som kommer att gälla under nästa år

görs en beräkning av hur stora

inkomsterna på statsbudgeten blir.

För att kunna beräkna

upplåningsbehovet görs också en

bedömning av hur nettot av

myndigheternas m.fl. in- och

utlåning i Riksgäldskontoret

utvecklas under budgetåret. Genom

att riksdagen tar ställning till

dessa storheter framkommer

budgetsaldot som en restpost, och

detta saldo visar statens

amorteringar/upplåningsbehov under

året.

Beslutsordningen innebär alltså att

riksdagen tar ställning till alla

dessa poster genom ett beslut.

Mot denna bakgrund har utskottet i

en beslutspunkt sammanfört alla

förslag som avser utgiftsramar m.m.

och beräkningen av statsbudgetens

inkomster.

Följande yrkanden i propositionen

behandlas i detta sammanhang:

· yrkande 3 om utgiftstak för

staten inklusive

ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten för åren 1999-2001,

·

· yrkande 5 om reviderad

beräkning av de offentliga

utgifterna för åren 1999-2001,

·

· yrkande 7 om beräkning av

förändringarna av myndigheternas

m.fl. in- och utlåning i

Riksgäldskontoret samt beräkningen

av överföring av medel från AP-

fonden för 1999,

·

· yrkande 8 om beräkning av

statsbudgetens inkomster 1999,

·

· yrkande 9 om fördelning av

utgifterna på utgiftsområden 1999,

·

· yrkande 10 om beräkningen

av förändringarna av

anslagsbehållningarna 1999 och

·

· yrkandena 30-32 om

lagförslag som avser skattefrågor

med budgeteffekt 1999.

·

Partimotionernas yrkanden avseende

motsvarande punkter behandlas också

i detta sammanhang, och ställning

tas således även till dessa samlat

i ett beslut.

Motiven till utskottets

ställningstagande redovisas på de

efterföljande sidorna under

rubriken 2.4 Budgetpolitikens

inriktning efter det att utskottet

först behandlat 2.2

Budgetutvecklingen och 2.3 Mål för

budgetpolitiken. Utskottet tar i

detta sammanhang ställning till

motionernas olika budgetförslag

parti för parti och bedömer därvid

förslagens samlade effekter under

rubriken 2.4.3 Finansutskottets

sammanfattande bedömning av

budgetförslagen.

I detta avsnitt behandlar utskottet

den samlade nivån för

statsutgifterna som den kommer till

uttryck i utgiftstaket. Utskottet

tar också ställning till vilka

ramar som skall gälla för de olika

utgiftsområdena när riksdagen i

andra steget av budgetprocessen

fördelar utgifterna på anslagen.

I två avsnitt behandlar utskottet

de förslag som gäller 2.9

Anslagsbehållningar och 2.10

Myndigheternas in- och utlåning i

Riksgäldskontoret.

Därefter redovisar utskottet sitt

ställningstagande mer i detalj vad

gäller olika inkomstförslag

(avsnitt 3) och de olika

utgiftsområdena (avsnitt 4.1).

I avsnitt 3 Inkomster behandlar

utskottet olika inkomstförslag.

Avsnittet är disponerat på följande

sätt. Under rubriken 3.1

Skattepolitikens inriktning tar

utskottet först ställning till de

samlade förslagen i kommitté- och

partimotionerna, vilka utgör

oppositionspartiernas samlade

alternativ till inkomstförslaget i

budgetpropositionen. Därefter går

utskottet över till att behandla de

specifika förslagen i propositionen

och de i det sammanhanget väckta

motionerna. Förslag om

inkomstförändringar som tagits upp

i olika motionsyrkanden avseende

inkomståret 1999 behandlas i

huvudsak i den ordning respektive

inkomsttitel redovisas i

statsbudgeten.

I avsnitt 4 Utgifter behandlar

finansutskottet de förslag i

propositionen och motionerna som

gäller utgiftsområden. Det görs

under rubriken 4.1 Fördelning av

utgifter på utgiftsområden år 1999.

I detta sammanhang behandlas bl.a.

yrkanden om att omfördela resurser

från ett utgiftsområde till ett

annat.

Finansutskottets förslag till

beslut beträffande budgetförslagen

för år 1999 återfinns i moment 7 i

hemställan. De lagförslag som

omfattas av beslutet behandlas i

moment 23, men deras materiella

innehåll har dessförinnan godkänts

i moment 7. I moment 7 hänvisas

dessutom till två appendix till

hemställan.

Utskottets och reservanternas

förslag till fördelning av utgifter

på utgiftsområden m.m. redovisas i

appendix 1.

I samma appendix redovisas på

motsvarande sätt också utskottets

och reservanternas förslag till

beräkning av statsbudgetens

inkomster fördelat på inkomsttitlar

i tabellform.

I appendix 2 redovisas samtliga

motionsyrkanden, uppräknade

ämnesområdesvis, som

finansutskottet avstyrker i moment

7.

I bilaga 1 återges de lagförslag i

budgetpropositionen som utskottet

behandlar i detta betänkande. En

hänvisning görs i moment 23 till

denna bilaga.

2.2 Budgetutvecklingen

Staten har i år åter börjat

amortera statsskulden. Mätt som

andel av BNP upphörde statsskulden

att växa redan 1995, men nu minskar

den också i nominella termer.

Regeringen räknar med att kunna

amortera statsskulden med 12

miljarder kronor under 1998. Senast

statsskulden amorterades var

budgetåret 1989/90.

Även andra tecken visar att de

offentliga finanserna nu återhämtar

sig snabbare än väntat. Målet om

balans år 1998 kommer att uppnås

med bred marginal i och med att den

offentliga sektorns finansiella

sparande nu väntas uppgå till 38,1

miljarder kronor. Det motsvarar

2,1 % av BNP. På fem år har statens

finansiella sparande därmed

förbättrats med motsvarande 14,4

procentenheter av BNP.

Till en del är årets väntade

överskott en rent bokföringsmässig

effekt föranledd av att AP-fondens

inhemska fastighetsinnehav

bolagiserats under året. Men även

denna effekt förutan beräknas

sparandet uppgå till 23,1 miljarder

kronor eller 1,3 % av BNP.

Enligt propositionen väntas för

åren 2000 och 2001 överskotten i de

offentliga finanserna uppgå till

2,3 respektive 3,3 % av BNP, vilket

innebär att de budgetpolitiska

målen överskrids även då.

Regeringen framhåller dock att

beräkningen är förhållandevis

osäker och att den betingas av

bl.a. att lönebildningen fungerar

väl och att den internationella

konjunkturen inte avtar alltför

snabbt.

Ålderspensionsreformen kommer under

de närmaste åren att bidra till att

lånebehovet övergångsvis minskar

kraftigt, och främst av denna

anledning väntas staten kunna göra

amorteringar på drygt 200 miljarder

kronor under 2001. Även utan hänsyn

till ålderspensionsreformen kommer

emellertid lånebehovet att minska

successivt under hela perioden,

från 6 miljarder kronor 1997 till

amorteringar på 12 miljarder kronor

1998 och 59 miljarder kronor 2001.

2.3 Mål för budgetpolitiken

Riksdagen har lagt fast ett

långsiktigt mål för budgetpolitiken

som innebär att de offentliga

finanserna skall uppvisa ett

överskott på i genomsnitt 2 % av

BNP sett över en konjunkturcykel.

Gradvis skall man uppnå detta

långsiktiga saldomål. Överskottet

skall sålunda - vid de

prognosförutsättningar som angavs i

1997 års vårproposition - motsvara

0,5 % av BNP år 1999, 1,5 % av BNP

år 2000 och 2 % av BNP år 2001.

De som mål angivna överskotten

skall användas för att amortera av

den offentliga nettoskulden.

Riksdagen lägger varje år också

fast ett utgiftstak för de närmaste

tre åren vilket sätter en gräns för

hur stora utgifter som staten kan

dra på sig. Utgiftstaket omfattar

dels de egentliga utgifterna på

statsbudgeten exklusive

statsskuldsräntor, dels utgifterna

för ålderspensionssystemet vid

sidan av statsbudgeten. Dessutom

ingår i utgiftstaket en

ofinansierad budgeteringsmarginal.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår att saldomålet

för år 2000 skall höjas från 1,5

till 2,0 % av BNP. Även detta

tillkommande överskott skall

användas för att amortera

statsskulden.

I propositionen sägs att

justeringen av målet är föranledd

av behovet att ytterligare stärka

förtroendet för den svenska

ekonomin. Den tilltagande oron på

de finansiella marknaderna har

medfört stigande räntor för länder

som inte har marknadernas fulla

förtroende. Trots att Sverige de

senaste åren har genomfört en

mycket omfattande sanering av de

offentliga finanserna finns det,

enligt regeringen, en viss misstro

mot Sverige mot bakgrund av den

svaga ekonomiska utvecklingen i

början av 1990-talet. Denna extra

avbetalning på skulden skall också

ses i ljuset av att vi därmed

lyfter av en bit av den räntebörda

som framtida generationer annars

hade fått bära. Målen för dessa år

gäller vid den tillväxt som

kalkylerades i 1997 års ekonomiska

vårproposition. Om tillväxten av

konjunkturmässiga skäl väsentligt

skulle avvika från denna skall

motsvarande avvikelse från de

angivna målen tolereras.

Som en konsekvens av regeringens

målsatta överskott beräknas den

offentliga nettoskulden minska med

minst 90 miljarder kronor t.o.m. år

2001.

Målet om överskott i

statsfinanserna är enligt

regeringen också viktigt för att

man skall uppnå en rättvis

fördelning mellan generationerna.

Barn och ungdomar hör till de

grupper som drabbats hårdast av den

ekonomiska krisen och av

arbetslösheten. Om inte den stora

statsskulden betalas av kommer

kostnaderna att vältras över på

framtida generationer. Till detta

kommer att resurskraven kommer att

växa ytterligare när antalet äldre

ökar kraftigt under 2000-talet.

Utgiftstaket för 1998 och de tre

närmast efterföljande åren ligger

fast. Regeringen anser dock att det

finns viss risk för att 1998 års

utgiftstak kan komma att

överskridas och avser därför att

senarelägga och reducera vissa

utgifter för att detta inte skall

inträffa.

Redan i årets vårproposition

aviserade regeringen att en teknisk

justering skulle behöva göras av

utgiftstaken för åren 1999-2001

till följd av det nya

ålderspensionssystemet. Detta

träder i kraft 1999 och innebär

bl.a. att en rad statliga förmåner

kommer att ge pensionsrätt och att

staten skall betala ålders-

pensionsavgift för sådana förmåner.

Statsbudgetens utgifter kommer

således att öka till följd av det

reformerade ålderspensionssystemet

och denna ökning beräknas till ca

19 miljarder kronor. Regeringen

föreslår med hänsyn härtill att

utgiftstaket för perioden 1999-2001

revideras upp med 19 miljarder

kronor per år. Med undantag för

denna tekniska justering ligger de

fastställda utgiftstaken fast.

Motionerna

Moderata samlingspartiet erinrar i

motion Fi208 om att partiet

tidigare föreslagit att

budgetarbetet bör inriktas på att

uppnå balans i de offentliga

finanserna sett över en

konjunkturcykel. I nuvarande

konjunkturläge innebär detta att

man under några år bör ha överskott

i budgeten för att därefter kunna

tillåta sig underskott i nästa

lågkonjunktur. Något formellt

förslag om ett sådant balansmål

framförs inte i motionen. Däremot

föreslår motionärerna att målet för

budgetpolitiken skall vara att

minska bruttoskulden i den

konsoliderade offentliga sektorn

till högst 60 % av BNP senast 2002

och till högst 50 % senast 2006 på

det sätt som anges i motionen

(yrkande 4).

Moderata samlingspartiet anser

dessutom att utgiftstaket för

staten bör fastställas till nivåer

som för de tre närmaste åren

understiger regeringens förslag med

10, 19 respektive 25 miljarder

kronor.

Kristdemokraterna föreslår i motion

Fi209 att riksdagen skall avslå

regeringens förslag att höja

budgetmålet för 2000 (yrkande 12).

Målet bör detta år vara oförändrat

1,5 % av BNP.

Kristdemokraternas förslag till

utgiftstak för åren 1999-2001

understiger regeringens med 17, 18

respektive 24 miljarder kronor.

Folkpartiet liberalerna ansluter

sig i motion Fi211 till regeringens

förslag att höja överskottsmålet år

2000. Motionärerna accepterar också

tanken på ett överskott i de

offentliga finanserna motsvarande i

genomsnitt 2 % av BNP över en

konjunkturcykel, åtminstone så

länge skuldkvoten överstiger 60 %

av BNP.

Folkpartiet liberalernas förslag

till utgiftstak understiger under

de tre närmast efterföljande åren

regeringens förslag med 9, 15

respektive 14 miljarder kronor.

Finansutskottets ställningstagande

Budgetpolitiken har under senare år

inriktats mot ett antal mål, som

har det gemensamt att de är tydliga

och lätta att i efterhand avläsa.

Hittills uppnådda mål har

överträffats med bred marginal, och

prognoserna för kommande år visar

att de offentliga finanserna även

då kommer att utvecklas mer

gynnsamt än vad som förutsatts i de

budgetpolitiska mål som lagts fast

för perioden 1999-2001.

Målet om ett permanent överskott i

de offentliga finanserna bör enligt

utskottets mening ses mot bakgrund

av att en stor offentlig sektor

kräver i sig starka offentliga

finanser. Som regeringen framhåller

är det också en rättvisefråga att

kostnaderna för statsskulden inte

vältras över på framtida

generationer. Till detta kommer att

resurskraven kommer att växa

ytterligare när antalet äldre ökar

kraftigt under 2000-talet. Skall

välfärden kunna värnas även i ett

sådant läge måste den offentliga

sektorn stå finansiellt stark.

Politiken bör därför ges en sådan

inriktning att den offentliga

nettoskulden kan amorteras av. För

detta krävs överskott i de

offentliga finanserna.

Ett överskott i de offentliga

finanserna under normalår gör det

också lättare att i en

konjunkturnedgång vidta motverkande

åtgärder utan stora underskott som

hotar att driva upp räntorna.

Mot bakgrund av den tilltagande

oron på den finansiella marknaden

föreslår regeringen nu att

budgetmålet för år 2000 skall höjas

till 2,0 % av BNP och att det

tillkommande överskottet skall

användas för att amortera

statsskulden. Enligt

finansutskottets mening ter det sig

motiverat med en sådan skärpning.

Finansutskottet biträder därmed

regeringens förslag och avstyrker

det kristdemokratiska

avslagsyrkandet.

Med en budgetpolitik inriktad mot

permanenta överskott på i

genomsnitt 2 % i de offentliga

finanserna kommer statsskulden att

begränsas i snabbare takt än vad

Moderata samlingspartiet

förespråkar i sitt

budgetalternativ. Mot bakgrund av

vad utskottet nyss sagt finner

utskottet därför ingen anledning

att tillstyrka det moderata

förslaget.

Till frågan om nivån på

utgiftstaket återkommer utskottet

längre fram i betänkandet.

Med det anförda tillstyrker

utskottet regeringens förslag till

skärpt budgetpolitiskt mål för år

2000 (yrkande 4) och avstyrker

motionerna Fi208 (m) yrkande 4 och

Fi209 (kd) yrkande 12.

2.4 Budgetpolitikens inriktning

2.4.1 Trepartiöverenskommelse om

budgetpolitiken

Av budgetpropositionen framgår att

regeringen eftersträvar största

möjliga uppslutning kring en

politik för full sysselsättning.

Inför avlämnandet av

budgetpropositionen har

Socialdemokraterna haft

överläggningar med Vänsterpartiet

och Miljöpartiet de gröna.

Överläggningarna har resulterat i

att dessa båda partier står bakom

riktlinjerna för den ekonomiska

politiken, budgetpolitiken,

utgiftstaken, fördelningen av

utgifter på utgiftsområdena för

1999, tilläggsbudgeten för 1998 och

de nu föreslagna

skatteförändringarna för 1999.

Samarbetet mellan regeringspartiet

och de båda andra partierna berör

fem områden, nämligen ekonomi,

sysselsättning, rättvisa,

jämställdhet och miljö. Det

innefattar både konkreta förslag

och åtaganden inför framtiden.

Andra områden - såsom

Europapolitiken och

säkerhetspolitiken - omfattas

däremot inte av överenskommelsen.

I propositionen framhålls också att

uppgörelsen mellan de tre partierna

utgår från att respekt visas för

tidigare överenskommelser inom

andra partikonstellationer. Hit hör

uppgörelserna om den nya

budgetprocessen, pensionsreformen,

Riksbankens ökade självständighet,

energipolitiken och

försvarspolitiken. Dessa

uppgörelser ligger fast.

2.4.2 De politiska alternativen

Budgetpropositionen

Regeringens budgetförslag är

utformat utifrån följande fyra

förutsättningar.

· Utgiftstaken ligger fast.

·

· Överskottsmålet på 2

procent av BNP över en

konjunkturcykel ligger fast.

·

· Den ökade budgetdisciplin

som budgetprocessen skapat är

värdefull och ligger fast.

·

· Politiken inriktad mot

prisstabilitet ligger fast.

·

· De ytterligare åtaganden

som föreslås för perioden efter

budgetåret 1999 får slutligen

avvägas mot den fortsatta

ekonomiska utvecklingen.

·

I budgetpropositionen konkretiseras

den satsning på uthållig tillväxt

och ökad sysselsättning som

aviserades i 1998 års ekonomiska

vårproposition. Sex framtidsområden

lyftes fram i denna proposition :

Kunskap och kompetens, Delaktighet

i informationssamhället, Hållbara

Sverige - ett föregångsland,

Företagande, Europeiskt samarbete

och Ett Sverige för alla.

Satsningen på de sex områdena

uppgår i budgetpropositionen till

följande belopp.

Tabell 10. Regeringens förslag till

satsning på vissa framtidsområden

1999-2001

Belopp i miljarder kronor

Framtidsområde

1999

2000

2001

Kunskap och kompetens

1,0

1,1

1,5

Delaktighet i informationssamhället

0,4

0,6

0,8

Hållbara Sverige - ett

föregångsland

0,2

0,4

2,5

Företagande¹

1,8

2,1

1,8

Europeiskt samarbete

1,0

1,0

1,2

Ett Sverige för alla

0,1

0.3

0,8

Summa

4,5

5,5

8,6

¹ Av angivna belopp är 1,7, 2,0

respektive 1,7 mdkr skattelättnader

Budgetförslaget innefattar dessutom

en rad andra satsningar. Redan i

vårpropositionen anmäldes att

skolan, vården och omsorgen skulle

tillföras ytterligare 4 miljarder

kronor för 1999. Nu föreslår

regeringen att ytterligare 2

miljarder kronor skall tillföras

kommuner och landsting 2001.

Jämfört med 1996 kommer därmed

nivån på statsbidragen till

kommunsektorn att ha höjts med 16

miljarder kronor 1999, med 20

miljarder kronor 2000 och med 22

miljarder kronor 2001. Därutöver

föreslår regeringen att kommuner

och landsting tillförs ytterligare

1,3 miljarder kronor 1999 genom att

det fasta belopp på 200 kr som alla

skattskyldiga betalar i statlig

inkomstskatt tillfälligt omvandlas

till en kommunal skatt.

Pensionärernas ekonomi kommer att

förbättras 1999 genom att

bostadstillägget för de sämst

ställda pensionärerna föreslås bli

höjt och genom att återgången till

ett oreducerat prisbasbelopp

tidigareläggs ett år vilket höjer

nivån på alla basbeloppsanknutna

förmåner.

För att låg- och

medelinkomsttagarna skall tillföras

mer köpkraft redan 1999 föreslår

regeringen en tillfällig

skattereduktion. Reduktionen uppgår

som mest till 1 320 kr och börjar

trappas av vid inkomster över

135 000 kr för att helt upphöra vid

en årsinkomst på 240 000 kr.

Riksdagen beslöt våren 1998 att

sänka fastighetsskatten från 1,7 %

till 1,5 % med verkan från den 1

januari 1998. Någon uppräkning av

taxeringsvärdena skall inte heller

göras varken 1999 eller 2000. Nu

föreslår regeringen att

fastighetsskatten för hyresbostäder

tillfälligt sänks under 1999 med

0,2 procentenheter till 1,3 %.

Barn- och studiebidragen föreslås

bli höjda i två etapper 2000 och

2001, vardera gången med 100 kr per

barn och månad. Förslaget

innefattar också en höjning av

flerbarnstillägget. Av

propositionen framgår att

regeringen dessutom eftersträvar

att införa en maxtaxa för

barnomsorg när det parlamentariska

läget så medger.

I enlighet med tidigare beslut

kommer biståndet att höjas till

0,72 % av BNI år 2000 och 0,73 % av

BNI år 2001. Regeringen föreslår nu

att biståndet höjs med ytterligare

100 miljoner kronor 1999.

Insatser föreslås för att förbättra

situationen för de hemlösa och 30

miljoner kronor anvisas för detta

ändamål under treårsperioden

1999-2001.

Särskilda åtgärder vidtas för att

förbättra jämställdheten. Bl.a.

tillförs Jämställdhetsombudsmannen

ökade resurser, och Statistiska

centralbyrån får medel för att

förbättra lönestatistik och metoder

för jämställdhetsbokslut.

På miljöområdet föreslår regeringen

satsningar för att bevara den

biologiska mångfalden. Mera

resurser tillförs för

naturvårdsavtal och biotopskydd i

skog, och särskilda medel anvisas

för marksanering. I propositionen

anmäler regeringen också att en

arbetsgrupp skall följa det arbete

som bedrivs med att utveckla

miljöjusterade nationalräkenskaper

samt att man kommer att redovisa

ett antal gröna nyckeltal i 1999

års ekonomiska vårproposition.

Vidare kommer de lokala

investeringsprogrammen att vidgas

så att de även kan användas som

stöd för allergisanering.

Satsningen på övriga åtgärder

uppgår i regeringens budgetförslag

till följande belopp.

Tabell 11. Regeringens förslag till

övriga reformer 1999-2001

Belopp i miljarder kronor

1999

2000

2001

Nytt skalsteg i inkomstskatten¹

-2,0

-2,2

-2,2

Tillfällig skattereduktion

3,0

0,3

0,1

Generell sänkning av

fastighetsskatten till 1,5 %

2,3

2,6

2,0

Tillfällig sänkning av

fastighetsskatten för hyreshus till

1,3 %

-

0,6

1,1

Ingen uppräkning av

taxeringsvärdena 1999 och 2000

0,8

1,1

1,8

Bostadspolitisk proposition och

byggstimulanser (ROT)

0,7

0,9

0,1

Tandvårdsförsäkringen

0,5

0,5

0,5

Äldreproposition

0,5

0,3

0,3

Kommuner och landsting

4,0

4,0

6,0

Pensioner

3,0

3,1

3,2

Bostadstillägg för pensionärer

(BTP)

0,7

0,7

0,7

Barnbidrag, flerbarnstillägg och

studiebidrag

-

2,5

4,9

Rättsväsendet

0,4

0,3

0,3

Bistånd

0,1

-

0,2

Övriga åtgärder

0,6

0,4

1,1

Summa

14,6

15,1

20,1

¹ Inkomstökning som redovisas med

negativt tecken

Sammantaget väntas således de

utgiftsökningar och

skatteförändringar som redovisas i

budgetpropositionen leda till att

nettobelastningen på den offentliga

sektorn ökar med 19,1 miljarder

kronor 1999, med 20,6 miljarder

kronor 2000 och med 28,7 miljarder

kronor 2001.

Trots dessa satsningar räknar

regeringen med att den offentliga

sektorns finansiella sparande

kommer att utvecklas på ett sådant

sätt att uppställda budgetpolitiska