Bet. 1998/99:FiU19

Finansutskottets betänkande

1998/99:FIU19

Lag om betalningsöverföringar inom Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet (prop. 1998/99:53)

*1998/99

FiU19

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande det i

proposition 1998/99:53 framlagda förslaget till lag

om betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet samt ett därav föranlett

ändringsförslag i en annan lag. Vidare behandlar

utskottet en motion som väckts under allmänna

motionstiden 1998.

I propositionen föreslås en ny lag om

betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet. Förslaget är föranlett av ett EG-

direktiv. Syftet med lagen är att

betalningsöverföringar till och från utlandet skall

bli snabbare och säkrare. Det föreslås att det skall

få ta högst sex dagar för en betalning att komma

fram till betalningsmottagaren. Bestämmelserna är

inte begränsade till konsumenter, utan de riktar sig

även till små och medelstora företag. Regleringen

får dock anses vara väsentligen konsumentinriktad.

Lagen omfattar betalningar upp till 50 000 euro. Av

lagen följer en skyldighet för banker och andra

institut som bedriver gränsöverskridande

betalningsförmedling att informera kunderna om

villkoren för en sådan förmedling. Den svenska

lagens krav på information föreslås vara strängare

än direktivets bestämmelser. Om pengarna förkommer

under betalningsförmedlingen har avsändaren rätt att

få tillbaka det förkomna beloppet, s.k.

återbetalningsgaranti. Denna garanti har dock

begränsats till ett belopp motsvarande 12 500 euro.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 14 augusti

1999.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Motionen

avstyrks.

Propositionen

I proposition 1998/99:53 föreslås att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om betalningsöverföringar inom Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet,

2. lag om ändring i prisinformationslagen

(1991:601).

Propositionens lagförslag återfinns i bilaga till

betänkandet.

Motionen

1998/99:Fi705 av Leif Jakobsson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om betalningstiderna mellan

Sverige och Danmark.

Inkommen skrivelse

Under ärendets beredning har utskottet mottagit en

skrivelse från Svenska Bankföreningen.

Utskottet

Lag om betalningsöverföringar inom

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Propositionen

Europaparlamentet och rådet har antagit ett den 27

januari 1997 utfärdat direktiv (97/5/EG) om

gränsöverskridande betalningar. Direktivet har sin

bakgrund i att de finansiella transaktionerna mellan

olika stater inom EU ständigt ökar. En betydande del

av dessa transaktioner, såväl till antal som till

belopp, utgörs av betalningar över nationsgränserna.

År 1991 verkställdes över 100 miljoner transaktioner

avseende betalningsöverföringar mellan EU-staterna.

Antalet beräknas öka till minst 350 miljoner år

2000.

Direktivet syftar till att betalningsöverföringar

skall bli effektivare och säkrare. Bestämmelserna

avses bidra till utövandet av fria rörelser av bl.a.

kapital på den inre marknaden och till utvecklingen

av den ekonomiska och monetära unionen. Direktivet

avser att säkerställa att insynen i, utförandet av

och kvaliteten hos betalningsöverföringar mellan EU-

stater motsvarar de bästa inhemska

betalningssystemen. Ett ändamål är också att

uppmuntra kreditinstituten till att ompröva sina

betalningssystem så att kvaliteten på de erbjudna

tjänsterna förbättras. Direktivet syftar alltså till

att betalningar skall kunna ske snabbt, säkert och

till låg kostnad från en del av gemenskapen till en

annan.

Direktivet avser vad som enligt den svenska texten

kallas gränsöverskridande betalningar. Det är alltså

fråga om att överföra penningmedel från en person i

en stat till en person i någon annan stat (inom EU).

Det nu sagda förutsätter att den som ger ett

kreditinstitut i uppdrag att utföra en

betalningsöverföring tillhandahåller detta det

belopp som avses med betalningen. I sin enklaste

form kan detta göras genom att uppdragsgivaren

lämnar beloppet kontant över disk. Det kan också ske

på andra sätt, t.ex. genom att kreditinstitutet

bemyndigas att dra beloppet från ett konto som

kunden har i kreditinstitutet. Direktivet avser

kreditbetalningar men däremot inte debetbetalningar.

Direktivet är också begränsat i vissa andra

avseenden. Bestämmelserna avser sålunda uteslutande

betalningar som sker mellan stater vilka är

medlemmar i EU. Vidare gäller bestämmelserna endast

i fråga om betalningar som görs i någon medlemsstats

valuta eller i ecu. En begränsning gäller även

beträffande beloppets storlek såtillvida att

betalningar som överstiger värdet av 50 000 ecu

faller utanför. De i direktivet införda

begränsningarna skall också återspeglas i den

svenska lagen.

Enligt ett beslut av den 30 januari 1997 är

bestämmelserna i direktivet tillämpliga även i fråga

om betalningar till och från stater som tillhör

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Som nämnts i det föregående innehåller direktivet

vissa föreskrifter som hänvisar till valutan ecu.

Den 1 januari 1999 infördes den gemensamma valutan,

euron, i elva av EU:s medlemsstater. Euron ersatte

därvid ecun till värdet 1 euro mot 1 ecu. Alla

hänvisningar till ecu, bl.a. i förevarande direktiv,

skall ersättas med en hänvisning till euro. Mot

bakgrund härav framstår det som lämpligt att i

förslaget ta upp euro som valuta i stället för ecu.

Den svenska lagens krav på information före och

efter en betalningsöverföring föreslås vara

strängare än direktivets bestämmelser.

Bestämmelsen om force majeure skall nära ansluta

till direktivets lydelse.

Av direktivet framgår det att en

betalningsöverföring skall, om inte annat avtalats,

ta högst fem bankdagar från acceptdagen till det att

beloppet har nått betalningsmottagarens bank. Detta

kan tyckas vara en lång tid, särskilt mot bakgrund

av den tekniska utvecklingen på det finansiella

området.

Frågan har uppmärksammats under arbetet med

direktivet. I artikel 12 och i ingressen till

direktivet har införts en uppgift för kommissionen

att, senast två år efter det att direktivet har

börjat tillämpas, lägga fram en rapport till

Europaparlamentet och rådet. I rapporten bör

särskilt behandlas frågan om vilken tidsfrist som

skall gälla om någon sådan inte överenskommits

mellan beställaren och det institut denne anlitat,

med hänsyn tagen såväl till den tekniska

utvecklingen som till förhållandena i varje

medlemsstat.

Direktivet ger således för närvarande inte

möjlighet att genom nationella regler korta tiderna

för betalningsöverföringar om principen om

harmonisering av reglerna skall hålla. Det bör dock

påpekas att det står instituten fritt att erbjuda

kortare tider för sina betalningsöverföringar.

Om en betalningsöverföring inte har verkställts på

det sätt som avtalats skall den anlitade banken vara

skyldig att återbetala det förkomna beloppet. Det

skall föreligga ett strikt ansvar upp till 12 500

euro. Därutöver skall allmänna bestämmelser och

principer om skadestånd i kontraktsförhållanden vara

tillämpliga.

Regeringen föreslår således att det skall införas

en ny lag som skall betecknas lag om

betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet.

Mot bakgrund av lagens gränsöverskridande karaktär

är det av vikt att den svenska lagen träder i kraft

vid samma tidpunkt som motsvarande lagar i övriga

medlemsstater i EU träder i kraft. Enligt uppgift

torde majoriteten av medlemsstaterna föredra att

lagarna träder i kraft vid samma tidpunkt. Den

tidpunkt vid vilken medlemsstaterna senast skall ha

införlivat direktivets bestämmelser i nationell

lagstiftning är enligt direktivet den 14 augusti

1999. Regeringen föreslår därför att den svenska

lagen bör träda i kraft den 14 augusti 1999.

Motionen

I motion Fi705 av Leif Jakobsson (s), som väcktes

under allmänna motionstiden 1998, anförs att

betalningar till och från Danmark kan ta orimligt

lång tid. Det kan ta upp till tio bankdagar att

betala eller få betalt för en faktura. Motionären

anser att ansvaret för dessa långsamma rutiner

faller på bankerna. Problemet är stort och det måste

lösas så att den ekonomiska integrationen mellan

Sverige och Danmark underlättas. Motionären anser

att staten, genom Finansinspektionen, bör kräva

förbättringar och förenklade rutiner för

transaktioner mellan Danmark och Sverige.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att den föreslagna nya lagen

medför att betalningsöverföringar till och från

andra EES-länder skall bli snabbare och säkrare.

Utskottet anser dock att den föreslagna tidsfristen

för betalningsöverföringar kan förefalla väl lång,

särskilt mot bakgrund av den tekniska utvecklingen

på det finansiella området. Som redovisas i

propositionen har denna fråga uppmärksammats under

arbetet med direktivet. I direktivet har införts en

uppgift för kommissionen att, senast två år efter

det att direktivet har börjat tillämpas, lägga fram

en rapport till Europaparlamentet och rådet. I

rapporten bör särskilt behandlas frågan om vilken

tidsfrist som skall gälla om inte annat avtalats.

Hänsyn skall tas såväl till den tekniska

utvecklingen som till förhållandena i varje

medlemsstat.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag. Motion Fi705 (s) avstyrks i de delar

motionen inte kan anses tillgodosedd genom vad

utskottet anfört.

Allmänhetens bankombudsman

Propositionen

I december 1992 behandlade riksdagen regeringens

proposition 1992/93:135 om åtgärder för att stärka

det finansiella systemet. Med anledning av

propositionen väcktes en motion om en allmänhetens

bankombudsman. Näringsutskottet tillstyrkte motionen

och föreslog att det skulle tillsättas en utredning

om en allmänhetens bankombudsman (bet.

1992/93:NU16).

Svenska Bankföreningen, Finansinspektionen och

Konsumentverket bildade därefter Stiftelsen

Konsumenternas Bankbyrå. Stiftelsen Konsumenternas

Bankbyrå har till uppgift att informera, vägleda och

hjälpa konsumenter i deras mellanhavanden med banker

och andra kreditinstitut. Regeringen lämnade den 14

oktober 1993 en proposition om inrättandet av

stiftelsen och stiftelsekapitalet till riksdagen

(prop. 1993/94:83).

I betänkande 1993/94:NU7 behandlade riksdagen den

ovan nämnda propositionen. I två motioner framfördes

återigen kravet på att frågan om en allmänhetens

bankombudsman borde utredas skyndsamt.

Näringsutskottet anförde bl.a. att utskottet hade

erfarit att regeringen hade för avsikt att tillsätta

en utredning om en sådan ombudsman. Detta borde ske

snarast. Näringsutskottet anförde vidare att om det

i utredningsarbetet inte framkommer starka skäl mot

att en bankombudsman inrättas bör utredningen

överväga om det är mest ändamålsenligt med ett

självständigt ombudsmannaämbete eller om en sådan

funktion bör knytas till någon av de myndigheter som

nu är verksamma på området. I hemställan gav

näringsutskottet regeringen till känna vad som

anförts.

Regeringen tillsatte i januari 1994 en särskild

utredare som fick i uppdrag att utreda frågan om en

allmänhetens bankombudsman. Utredaren lämnade sitt

betänkande Allmänhetens bankombudsman (SOU 1994:79)

i maj samma år. Utredaren fann att starka skäl

talade mot att en funktion som bankombudsman

inrättades och lade därför inte fram något förslag i

ämnet. Betänkandet remitterades inte av regeringen.

Den 7 januari 1999 tillsatte regeringen en

parlamentarisk kommitté som skall lämna förslag om

hur den framtida konsumentpolitiken skall kunna ge

människor förutsättningar att känna sig trygga som

konsumenter och ha ett starkt inflytande över sin

vardagssituation. Kommittén skall särskilt analysera

målen och medlen för konsumentaspekterna inom bl.a.

området finansiella tjänster. Kommittén skall bl.a.

analysera konsumenternas behov av information och

rådgivning samt möjligheter att föra talan när det

gäller finansiella tjänster. Regeringen kommer med

anledning därav att överlämna ärendet med

betänkandet Allmänhetens bankombudsman till

kommittén.

Genom utredarens slutsats i betänkandet

Allmänhetens bankombudsman och den nya kommitténs

uppdrag anser regeringen att riksdagens hemställan

beträffande allmänhetens bankombudsman (p. 4 i bet.

1993/94:NU7, rskr. 1993/94:79) har efterkommits.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet anser det tillfredsställande att

regeringen nu lämnat en redogörelse för beredningen

av riksdagens beställning. Utskottet delar

regeringens bedömning att riksdagens beställning får

anses tillgodosedd genom de åtgärder som regeringen

vidtagit.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande lag om betalningsöverföringar

inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:53 och med

avslag på motion 1998/99:Fi705 antar de av

regeringen framlagda förslagen till

dels lag om betalningsöverföringar inom

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

dels lag om ändring i prisinformationslagen

(1991:601).

Stockholm den 20 april 1999

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Mats

Odell (kd), Bengt Silfverstrand (s), Lisbet Calner

(s), Johan Lönnroth (v), Lennart Hedquist (m), Sonia

Karlsson (s), Fredrik Reinfeldt (m), Carin Lundberg

(s), Sven-Erik Österberg (s), Siv Holma (v), Per

Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m), Matz Hammarström

(mp), Gunnar Axén (m), Agne Hansson (c) och Bo

Könberg (fp).

Propositionens lagförslag

1. Förslag till lag om

betalningsöverföringar inom Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet

2. Förslag till lag om ändring i

prisinformationslagen (1991:601)