Bet. 1998/99:FiU20

Finansutskottets betänkande

1998/99:FIU20

Riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, skattefrågor, m.m. (

prop. 1998/99:100)

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna och inriktningen av den ekonomiska politiken

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Skatteutskottets yttrande

1998/99

FiU20

Sammanfattning

Inledning

Finansutskottet behandlar i detta betänkande regeringens förslag i den eko-

nomiska vårpropositionen. I propositionen läggs förslag om utgiftstak för

staten t.o.m. år 2002 och en preliminär fördelning av statsutgifterna på

olika utgiftsområden. Fördelningen skall utgöra riktlinjer för regeringens

fortsatta arbete med budgetpropositionen som kommer att presenteras den 20

septem-ber. Som underlag för sitt ställningstagande har finansutskottet

berett övriga berörda utskott tillfälle att yttra sig över förslagen.

Yttrandena redovisas i del 2 till betänkandet.

Förslagen i vårpropositionen avseende tilläggsbudgeten för innevarande år

behandlar utskottet i betänkande 1998/99:FiU27.

Utskottet gör inledningsvis en bedömning av den ekonomiska utveckling-en i

Sverige.

Konjunkturen och den ekonomiska politiken

Utskottet bedömer att grunden är god för en relativt hög tillväxt under de

närmaste åren. Överskottet i de offentliga finanserna växer. Den svenska

inflationen är en av de lägsta i EU-området. Företagens och hushållens

infla-tionsförväntningar är låga. Räntorna ligger på den lägsta nivån sedan

1950-talet och bytesbalansen visar på relativt stora överskott.

Den svagare internationella industrikonjunkturen gör emellertid att den

svenska tillväxten under 1999 blir lägre än under förra året, då BNP steg

med 2,8 %, enligt SCB:s preliminära nationalräkenskaper. Exporten försvagas

av en lägre efterfrågan på framför allt de för Sverige viktigaste

marknaderna i Europa. Den inhemska efterfrågan fortsätter däremot att öka

starkt. Hushål-lens förväntningar på den ekonomiska framtiden är relativt

höga och in-komsterna stiger förhållandevis kraftigt. Sysselsättningen

fortsätter att öka och arbetslösheten sjunker. Till detta kommer att

industriföretagen under de senaste månaderna blivit mer optimistiska om

framtiden.

Mycket talar för en återhämtning i den internationella ekonomin under se-

nare delen av 1999. Utfallet de senaste månaderna tyder på att en

förbättring redan har inletts jämfört med nedgången under senare delen av

förra året. Den amerikanska ekonomin har hittills i år utvecklats bättre än

förväntat. I flera asiatiska länder finns klara tecken på en återhämtning.

Läget i Japan förefaller ha stabiliserats något under de senaste månaderna.

I Europa finns tecken på att avmattningen nått sin botten.

Under förutsättning av att de senaste månadernas stabilitet på de interna-

tionella finansmarknaderna består kan tillväxten i den svenska ekonomin bli

relativt hög under de kommande åren.

Att den svenska ekonomin nu står stark beror till stora delar på den fram-

gångsrika budgetsaneringen. Eftersom det för år 1999 och 2000 finns en viss

risk för att utgiftstaken inte kommer att hållas föreslås och vidtas nu

åtgärder i form av besparingar och s.k. begränsningsbelopp för att begränsa

utgifterna till en nivå som ligger under utgiftstaken.

Enligt utskottets mening är det tillfredsställande att vårpropositionen,

lik-som budgetpropositionen, bygger på en överenskommelse mellan Socialde-

mokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. Samarbetet berör eko-

nomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö och visar omvärlden

att det finns en politisk majoritet för den ekonomiska politiken och

budgetpoli-tiken.

Arbetet med att lägga en robust grund för förbättrad välfärd och stigande

inkomster i framtiden fortsätter. Den ekonomiska politiken måste under en

följd av år inriktas på att allt fler människor får arbete och att

beroendet av transfereringar och bidrag minskar. Överskotten i de

offentliga finanserna, den nya budgetprocessen och de nu föreslagna

besparingarna innebär att det är möjligt att föreslå reformer inom

prioriterade områden under de komman-de åren.

För att stärka individens möjligheter på arbetsmarknaden och förbättra

Sveriges ställning i den allt hårdare globala konkurrensen föreslås

ytterligare åtgärder och förstärkningar inom skola, utbildning,

kompetensutveckling och forskning. Vidare föreslås och aviseras åtgärder

för att effektivisera den svenska arbetsmarknaden och förbättra systemet

för lönebildning i syfte att skapa möjligheter för en fortsatt snabbt

stigande sysselsättning och en fort-satt låg och stabil inflation.

Politiken skall inriktas på en hög och god tillväxt. Reglerna för företagan

-de förbättras på en rad områden och åtgärder genomförs för att öka konkur-

rensen i den svenska ekonomin. Arbetet med att göra Sverige ekologiskt

hållbart fortsätter. Åtgärder vidtas också för att stärka rättvisan och

välfärden i samhället. Ytterligare resurser tillförs skolan, vården och

omsorgen utöver tidigare fattade beslut.

Budgetpolitiken

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till inriktning av

budgetpolitiken. Enligt utskottets mening kan de förslag till alternativ

inriktning som opposi-tionspartierna för fram inte läggas till grund för

riksdagens beslut.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna står gemen-

samt bakom inriktningen av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.

Genom detta samarbete bekräftas att det finns en politisk majoritet för en

ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning, prisstabilitet

och ett offentligt överskott på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en

konjunkturcy-kel.

Balans har nu uppnåtts i de offentliga finanserna och för de närmast föl-

jande åren förutses så stora överskott att uppställda saldomål kommer att

överträffas med bred marginal. Överskotten, som huvudsakligen skall an-

vändas för att amortera av statsskulden, är emellertid i allt väsentligt en

följd av att budgeten kommer att tillföras betydande engångsvisa belopp

från planerade företagsförsäljningar och en överföring från AP-fonden

föranledd av pensionsreformen. Utan dessa extraordinära tillskott hade

budgetsaldot varit negativt. Även om de närmaste årens statsfinansiella

utveckling ter sig gynnsam, går det därför inte att ge avkall på kravet på

en stram utgiftspröv-ning.

Huvudsyftet med en kommande skattereform bör vara att utifrån krav på

rättvis fördelning skapa goda och stabila regler för tillväxt och

sysselsättning, en ekologiskt hållbar utveckling samt att garantera

välfärden och dess finan-siering. En kommande skattereform får inte

äventyra den goda utvecklingen i de offentliga finanserna.

Skattepolitiken

Utskottet ställer sig bakom regeringens riktlinjer för skattepolitiken och

tillstyrker de förslag som regeringen lägger fram på skatteområdet. Fastig-

hetsskatten för bostadshyreshus bestäms till 1,3 % även under år 2000, och

småhusens taxeringsvärden fryses under samma år. Motsvarande kommer att

gälla för bostadshyreshusen. Vidare får el- och hybridbilar som blir skatte

-pliktiga efter den 1 juli 1999 en femårig befrielse från fordonsskatten.

Ut-skottet tillstyrker regeringens förslag med en formell lagteknisk

justering.

Uppföljning och revision

Utskottet tar i betänkandet också upp regeringens bedömningar av iakttagel-

ser i Europeiska revisionsrättens rapporter från 1998. Utskottet delar

uppfatt-ningen att en effektiv och korrekt användning av gemenskapsmedlen

bör vara en prioriterad fråga i EU-samarbetet.

När det gäller återrapporteringen till riksdagen av utfallet av Riksrevi-

sionsverkets (RRV:s) verksamhet har utskottet genomfört en kartläggning av

hur RRV:s årliga rapport behandlas i Regeringskansliet och hur RRV:s iakt-

tagelser behandlats i riksdagen. Enligt utskottets uppfattning bör

resultatet av revisionen inom de olika ansvarsområdena även i

fortsättningen redovisas utgiftsområdesvis i budgetpropositionen och i

riksdagen behandlas av re-spektive ansvarigt utskott. Utskottet anser

vidare att regeringen bör överväga en utförligare redovisning till

riksdagen av iakttagelser från effektivitetsrevi-sionen.

Utskottet uttalar avslutningsvis vissa generella krav på redovisningen av

mål och resultat i budgetpropositionen för år 2000.

Till betänkandet har fogats 31 reservationer och 4 särskilda yttranden.

Inledning

I detta betänkande behandlar finansutskottet

dels proposition 1998/99:100 1999 års ekonomiska vårproposition med för-

slag till riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, ändrade

anslag för budgetåret 1999, skattefrågor, kommunernas ekonomi m.m., i vad

avser yrkandena 1-5 och 25-28,

dels de med anledning av proposition 1998/99:100 väckta motionerna

1998/99:Fi14 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1-8,

1998/99:Fi15 av Alf Svensson m.fl. (kd) i vad avser yrkandena 1-8,

1998/99:Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) i vad avser yrkandena 1-23,

1998/99:Fi17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad avser yrkandena 1-6, 9, 12

och 13,

1998/99:Fi18 av Carl Bildt m.fl. (m),

1998/99:Fi23 av Holger Gustafsson m.fl. (kd),

1998/99:Fi27 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c) i vad avser yrkandena 1-

5, 7 och 8,

1998/99:Fi30 av Claes-Göran Brandin och Marianne Carlström (s),

1998/99:Fi31 av Bo Lundgren m.fl. (m),

1998/99:Fi33 av Göte Jonsson m.fl. (m),

1998/99:Fi34 av Ulf Björklund (kd) och

1998/99:Fi36 av Lennart Daléus m.fl. (c),

dels de under den allmänna motionstiden 1998 väckta motionerna

1998/99:Fi213 av andre vice talman Eva Zetterberg m.fl. (v),

1998/99:Fi214 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s),

1998/99:Fi708 av Siv Holma m.fl. (v) i vad avser yrkandena 2 och 3,

1998/99:Fi909 av Karin Olsson m.fl. (s),

1998/99:Sk306 av Lennart Daléus m.fl. (c) i vad avser yrkande 10,

1998/99:Sk309 av Alf Svensson m.fl. (kd) i vad avser yrkande 9,

1998/99:Sk601 av Bo Lundgren m.fl. (m),

1998/99:Sk630 av Göte Jonsson (m), i denna del,

1998/99:Sk666 av Inger Strömbom (kd),

1998/99:Sk681 av Eskil Erlandsson m.fl. (c),

1998/99:Sk690 av Inga Berggren m.fl. (m, kd, c, fp),

1998/99:Sk719 av Dan Ericsson (kd),

1998/99:U304 av Göran Lennmarker m.fl. (m) i vad avser yrkande 3,

1998/99:U704 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v) i vad avser yrkande 7,

1998/99:MJ256 av Göte Jonsson m.fl. (m) i vad avser yrkande 5 samt

1998/99:N238 av Lennart Daléus m.fl. (c) i vad avser yrkande 3.

Övriga yrkanden i proposition 1998/99:100 samt övriga motioner väckta med

anledning av propositionen behandlas i finansutskottets betänkande 1998/99:

FiU27 Tilläggsbudget för budgetåret 1999 med undantag för motio-nerna 1998/

99:Fi14 i vad avser yrkande 9 och 1998/99:Fi27 i vad avser yrkande 6 som

behandlas i finansutskottets betänkande 1998/99:FiU25 Ut-jämningssystemet

för kommuner och landsting m.m.

Regeringens lagförslag

Regeringens i proposition 1998/99:100 (yrkandena 25-28) framlagda lagför-

slag som behandlas i detta betänkande återfinns i bilaga 1 till betänkandet

.

Regeringens och oppositionens budgetförslag 2000-2002

En sammanställning av regeringens förslag till budgetåtgärder för åren 2000

-2002 redovisade i proposition 1998/99:100 samt parti- och kommittémotio-

ner som väckts i anslutning till dem återfinns i bilaga 2 till betänkandet.

Utgiftstak och utgiftsramar 2000-2002

En tabell över utgiftstak och utgiftsramar för åren 2000-2002 föreslagna av

regering och oppositionspartier återfinns i bilaga 3 till betänkandet.

Yttranden från andra utskott

Finansutskottet har berett övriga utskott tillfälle att avge yttrande över

de förslag i proposition 1998/99:100 jämte motioner som rör respektive

utskotts beredningsområde. Yttranden har avlämnats från

- skatteutskottet (1998/99:SkU5y),

- justitieutskottet (1998/99:JuU3y),

- utrikesutskottet (1998/99:UU1y),

- försvarsutskottet (1998/99:FöU3y),

- socialförsäkringsutskottet (1998/99:SfU5y),

- socialutskottet (1998/99:SoU3y),

- kulturutskottet (1998/99:KrU4y),

- utbildningsutskottet (1998/99:UbU3y),

- trafikutskottet (1998/99:TU1y),

- miljö- och jordbruksutskottet (1998/99:MJU1y),

- näringsutskottet (1998/998:NU3y),

- arbetsmarknadsutskottet (1998/99:AU2y) samt

- bostadsutskottet (1998/99:BoU3y).

Yttrandena återfinns i bilagorna 4-16 i betänkandets del 2.

Konstitutionsutskottet har beslutat att inte avge något yttrande i ärendet.

Inkomna skrivelser

Under ärendets gång har utskottet mottagit skrivelser från Småhusägare mot

boendeskatt om fastighetsskatten samt från kommunstyrelseordförandena i

Orsa, Örnsköldsviks och Skellefteå kommuner angående energi- och trafik-

beskattning.

Utfrågningar

Vid en intern utfrågning den 24 mars 1999 kommenterade Konjunkturinsti-

tutets generaldirektör Svante Öberg och avdelningschef Håkan Frisén insti-

tutets senaste konjunkturprognos.

Statssekreterare Peter Lagerblad, Finansdepartementet, informerade den 15

april 1999 utskottet om aktuella EU-frågor, de finansiella perspektiven m.m

. Statssekreterare Kari Lotsberg, Finansdepartementet, informerade den 20

april utskottet om det senaste Ekofinmötet och vissa internationella finans

-marknadsfrågor, och den 20 maj hade utskottet en intern utfrågning med

Finansdepartementets statssekreterare Peter Lagerblad om vissa frågor i

vårpropositionen.

Propositionens förslag

I proposition 1998/99:100 1999 års ekonomiska vårproposition föreslår

regeringen (Finansdepartementet)

såvitt avser den ekonomiska politiken och utgiftstaket

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska poli-

tiken som regeringen förordar (kapitel 1),

2. att riksdagen fastställer målet för det finansiella sparandet i den

offentli-ga sektorn till 2,0 % av bruttonationalprodukten för år 2002 (

avsnitt 4.1.2),

3. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive

ålderspensions-systemet vid sidan av statsbudgeten för år 2002 till 810

miljarder kronor (avsnitt 7.1),

4. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på

utgiftsområden för åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens budgetar-

bete (avsnitt 7.2),

5. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren

2000-2002 (avsnitt 7.3.2),

såvitt avser skattefrågor

25. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om beräkning av viss

in-komstskatt på förvärvsinkomster vid 2001 års taxering m.m.,

26. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om omräkningstal för

2000 års taxeringsvärden,

27. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (

1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

28. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i fordons-

skattelagen (1988:327).

Motionsyrkandena

Motioner väckta med anledning av proposition 100

1998/99:Fi14 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar godkänna de allmänna riktlinjer för den ekono-

miska politiken i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar fastställa ett långsiktigt mål om balans i de

offent-liga finanserna i genomsnitt över en konjunkturcykel i enlighet med

vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna och

preliminärt fastställer utgiftstaket för den offentliga sektorn till 1 044

miljar-der kronor år 2000, 1 043 miljarder kronor år 2001 och 1 054

miljarder kro-nor år 2002 i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar godkänna utgiftstaket för staten inklusive ålders

-pensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för år 2000 till 753 miljarder

kronor, för år 2001 till 760 miljarder kronor och för år 2002 till 773

miljarder kronor i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på

utgiftsområden för åren 2000-2002 i enlighet med vad i motionen anförts som

riktlinjer för budgetarbetet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sveriges deltagande i det europeiska valutasamarbetet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om företagande och nya arbetstillfällen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skattepolitikens inriktning.

1998/99:Fi15 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska poli-

tiken som förordas i motionen (avsnitt 4),

2. att riksdagen fastställer målet för det finansiella sparandet i den

offentli-ga sektorn till 1,5 % av bruttonationalprodukten för åren 2001-

2002 (avsnitt 7.1),

3. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive

ålderspensions-systemet vid sidan av statsbudgeten för år 2000 till 748

miljarder kronor, för år 2001 till 762 miljarder kronor och för år 2002

till 768 miljarder kronor (avsnitt 9.4),

4. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på

utgiftsområden för åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens budgetar-

bete (avsnitt 9.1),

5. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren

2000-2002 (avsnitt 9.5),

6. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i lagen (1994:1052

) om statlig fastighetsskatt,

7. att riksdagen godkänner de skatte- och inkomstförändringar som före-slås

i motionen som riktlinje för regeringens budgetarbete (avsnitt 5.1, 5.2 och

8.1),

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att energiskatt inte skall tas ut på biodrivmedel.

1998/99:Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska

politiken i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om trygghet och tillväxt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljö och tillväxt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om decentralisering och tillväxt,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om indelningen i utgiftsområden,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning om hur skolans resurser används,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett nytt studiemedelssystem,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om institutionell lösning och praktisk finansiering av ett

finmaskigt fibernät,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kompetenskonto,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om allmänna bidrag till kommunerna för ökade satsningar på vård,

skola och omsorg,

11. att riksdagen beslutar i enlighet med Centerpartiets förslag till

sänkta arbetsgivaravgifter för år 2000,

12. att riksdagen beslutar om åtgärder för att förstärka jordbrukets

interna-tionella konkurrenskraft,

13. att riksdagen beslutar om höjning av produktionsskatt på el från kärn-

kraft,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att avvisa skatt på biodrivmedel från år 2004,

15. att riksdagen beslutar om en kväveoxidskatt,

16. att riksdagen beslutar om fastighetsskatt på äldre vattenkraft,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljöskatt på inrikes flyg,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lättnader av fastighetsskatten,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av de fortsatta skatteöverläggningarna,

20. att riksdagen hos regeringen begär en utredning för att se över hur rea

-vinstbeskattningen skall utformas,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om yrkesfiskeavdrag,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skattesubvention på hushållsnära tjänster som utförs i hemmen,

23. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på

utgiftsområdena 1-27 åren 2000-2002 som riktlinjer för regeringens arbete i

enlighet med vad i motionen anförts.

1998/99:Fi17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska

politiken i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren

2000-2002,

3. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inkl. ålderspensionssy

-stemet vid sidan av statsbudgeten för år 2000 till 746 735 miljoner kronor

, för år 2001 till 767 505 miljoner kronor och för år 2002 till 790 205

miljoner kronor,

4. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på

utgiftsområden för åren 2000-2002 som redovisas i motionen som riktlinjer

för regeringens budgetarbete (tabell A),

5. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för år

2000 till 1 064 miljarder kronor, för år 2001 till 1 095 miljarder kronor

och för år 2002 till 1 132 miljarder kronor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EMU,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det principiellt anmärkningsvärda ur demokratiskt perspektiv att

det av vårpropositionen inte går att utläsa effekterna av regeringens

åtgärder för att hålla utgiftstaket, de besparingar som regeringen avser

att göra eller de s.k. begränsningsbelopp som beslutats,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att 1990/91 års skattereform skall återställas samt inriktningen

av skattepolitiken i övrigt,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lättnader i beskattningen av företagande, riskkapital, arbete,

spa-rande och investeringar,.

1998/99:Fi18 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energipolitikens

betydel-se för den ekonomiska utvecklingen.

1998/99:Fi23 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana lagändringar att

de i vårpropositionen aviserade förändringarna av el- och

eldningsoljeskatterna kan träda i kraft den 1 januari 2000,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändringar under

hösten 1999 för att lyfta av jordbrukets kostnad för dieselskatter,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring syftande till

att miljöavgifter i jordbruket skall återgå till näringen för miljöinsatser

.

1998/99:Fi27 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avskaffande av dubbelbeskattningen på aktieutdelningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av reavinstbeskattningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utökade möjligheter för vinstreservation i mindre företag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av ett skyndsamt utredande av 3:12-reglerna och reglerna

för arvs- och gåvoskatt vid generationsskiften i företag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stimulanser till sparande som ger riskkapital,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förenklade företagardeklarationer,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om enklare regler för erhållande av F-skattsedel.

1998/99:Fi30 av Claes-Göran Brandin och Marianne Carlström (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att jämställa förmånsvärdet för elbilar, elhybridbilar

och bilar som drivs med alternativa bränslen.

1998/99:Fi31 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att förlänga den nuvarande övergångsregeln som

gäller för reavinstbeskattning av fastigheter med två år i enlighet med vad

som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för reavinst-

beskattning i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om energiskatt på biodrivmedel,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om beskattning av utländska nyckelpersoner,

5. att riksdagen beslutar om lägre förmånsvärde från den 1 juli 1999 för el

- och elhybridbilar i enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:Fi33 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utnyttjande av framförhandlade EU-ersättningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skatten på handelsgödsel,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkt dieselskatt för jord

-bruket i enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkt elskatt för jordbru-

ket i enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkt skatt på eld-

ningsolja för jordbruket i enlighet med vad i motionen anförts.

1998/99:Fi34 av Ulf Björklund (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattningen av bio-

drivmedel.

1998/99:Fi36 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

regionalpolitiska insatser för ekonomisk tillväxt i hela landet.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1998

1998/99:Fi213 av andre vice talman Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen tar initiativ till en internationell diskussion

om vilka institutioner och regelverk som behövs för att inte 1980- och 1990

-talens spekulationskaruseller skall upprepas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen tar initiativ till att omstrukturera Världsbanken

och Internationella valutafonden och förändra deras mandat till att gälla

de områ-den som de från början var avsedda för,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i Världshandelsorganisationen WTO driva skuldsatta och

fattiga länders intressen av särbehandling när det gäller fastställande av

re-gelverk för handel med varor och tjänster,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen tar initiativ till att FN:s kommission för

multinatio-nella företag, UNCTC, återfår en prioriterad ställning i det

internationella samarbetet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen i internationella forum skall driva frågan om en

internationell transaktionsskatt (Tobinskatt).

1998/99:Fi214 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

sta-bilisering av kapital- och valutamarknaderna.

1998/99:Fi708 av Siv Holma m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att tillsätta en parlamentarisk utredning om hur

den demokratiska makten över ekonomin skall kunna öka enligt vad i motio-

nen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om löntagarorganisationernas medverkan i den parlamentariska ut-

redningen om den ekonomiska makten.

1998/99:Fi909 av Karin Olsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att

utreda hur den sociala ekonomin kan användas för att lösa olika ekonomiska

och samhälleliga problem.

1998/99:Sk306 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

10. att riksdagen beslutar att underlätta generationsskiften i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1998/99:Sk309 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av arvs- och gåvoskattereglerna i syfte att

underlätta generationsskiften i familjeföretag.

1998/99:Sk601 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att förlänga den nuvarande s.k. övergångsregeln

som gäller för reavinstbeskattning av fastigheter med två år i enlighet med

vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för reavinst-

beskattning av fastigheter i enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:Sk630 av Göte Jonsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att underlätta genera-

tionsväxlingar i företagen (delvis).

1998/99:Sk666 av Inger Strömbom (kd) vari yrkas att riksdagen hos rege-

ringen begär en översyn av skattereglerna för beskattning av reavinst vid

avyttring av fastighet som ägs av fysisk person.

1998/99:Sk681 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning

och åtgärder för att lösa vad i motionen anförts om fastighetsöverlåtelser.

1998/99:Sk690 av Inga Berggren m.fl. (m, kd, c, fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om slopande av arvsskatten på arbetande kapital i onoterade företag.

1998/99:Sk719 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring av arvs- och

gåvoskattereglerna för familjejordbruket/skogsbruket vid generationsskifte.

1998/99:U304 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett avvisande av Tobinskatt.

1998/99:U704 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kortsiktiga spekulationsvinster på kapitalöverföringar.

1998/99:MJ256 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om reavinstbeskattningen.

1998/99:N238 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillsättandet av en utredning i syfte att förbättra

möjligheterna till generationsskiften.

Vårpropositionen

Svensk ekonomi står stark. Visserligen påverkas även Sverige av den sämre

utvecklingen i omvärlden. Tillväxten blir därför något lägre än tidigare be

-räknat, i vart fall den närmaste framtiden. Likväl fortsätter den inhemska

ekonomin att växa i god takt, inte minst vad gäller privat konsumtion och

investeringar. Den reguljära sysselsättningen har det senaste året ökat med

över 100 000 personer och arbetslösheten har fortsatt att minska.

Den goda utvecklingen i den reala ekonomin äger rum samtidigt som in-

flationen är praktiskt taget obefintlig, den offentliga sektorn uppvisar

bety-dande överskott, räntan är en av de lägsta i Europa och bytesbalansen

ligger på en stabil överskottsnivå.

Av avgörande betydelse för att återvinna styrkan i den svenska ekonomin och

skapa förtroende för den ekonomiska politiken har varit den framgångs-rika

budgetsaneringen. Ambitiösa budgetmål har formulerats och har upp-nåtts, i

vissa fall med god marginal. Hit hör såväl målet om överskott i de

offentliga finanserna om 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel

som utgiftstaket, som är en central del av den nya och bättre fungerande

budgetprocessen.

Det är också av stor vikt att inflationen i Sverige har etablerats på en

var-aktigt mycket låg nivå. Avgörande för detta är den framgångsrika

budgetsa-neringen. Penningpolitiken och Riksbankens ökade självständighet

har därtill bidragit till detta, liksom åtgärder som ökar konkurrensen och

därmed stärker konsumenternas ställning. För att vidmakthålla

prisstabilitet också på längre sikt är det nödvändigt att lönebildningen

förbättras. Mot denna bakgrund avser regeringen att under hösten 1999 lägga

förslag om regelverket för lönebildningen.

Regeringen bedömer att det finns en viss risk att utgiftstaket för åren

1999 och 2000 inte kommer att hållas. Mot den bakgrunden vidtas vissa

åtgärder i form av besparingar och så kallade begränsningsbelopp som syftar

till att begränsa de totala utgifterna till en nivå som ligger under

utgiftstaken. T.ex. görs en besparing av strukturell natur inom

läkemedelssubventionerna för att få ned de snabbt ökande kostnaderna. De

sämst ställda pensionärerna kom-penseras dock. Budget-eringsmarginalerna

för åren 1999 och 2000 är förhål-landevis små. Beredskap finns att vid

behov vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa att utgiftstaken hålls

.

För åren 2001 och därefter uppkommer ett visst budgetutrymme utöver det

fastlagda överskottsmålet. Utrymmet växer över tiden och bestäms av hur hög

den ekonomiska tillväxten blir. Detta utrymme kan användas dels för vissa

utgiftsökningar, dels för vissa skattesänkningar.

1990-talets ekonomiska kris innebar bl.a. att sysselsättningen minskade

kraftigt och att i motsvarande mån antalet människor som för sin

försörjning är beroende av transfereringar och bidrag ökade väsentligt.

Även om denna utveckling har vänt på senare tid, återstår mycket att göra

innan en mera robust grund har lagts för förbättrad välfärd och stigande

inkomster i framti-den.

Det är nödvändigt att alltfler människor successivt kan få arbete och att

be-roendet av transfereringar och bidrag minskar. Detta krav förstärks av

den väntade demografiska utvecklingen som innebär att antalet äldre

människor kommer att öka väsentligt med åtföljande behov av ökade resurser

för pen-sioner, vård och omsorg. Det är mot denna bakgrund som regeringen

formu-lerat ett sysselsättningsmål, som innebär att andelen av befolkningen

i åld-rarna 20-64 år som har arbete år 2004 skall uppgå till 80 %.

Politiken måste under en följd av år ha en sådan inriktning att en övergång

från bidragsberoende till arbete stimuleras. Det kommer att kräva åtgärder

på en rad områden. Några åtgärder med en sådan utformning återfinns i denna

vårproposition.

Den goda utvecklingen av de offentliga finanserna, den nya budgetprocessen

samt de nu föreslagna besparingarna möjliggör nya reformer inom prioritera-

de områden för de kommande åren. Reformerna kan delas in i fem huvud-

sakliga områden:

· Arbetslösheten skall betvingas. Ett brett åtgärdsprogram genomförs för

att göra sysselsättningsökningen uthållig.

·

· Kunskap och kompetens. Högskoleutbildning, forskarutbildning och

grundforskning tillförs mer resurser, en studiereform genomförs.

·

· Skolan, vården och omsorgen skall förbättras. Mer resurser tillförs

barnomsorgen, skolan, vården och omsorgen, maxtaxa inom barnom-sorgen

införs m.m.

·

· Rättvisan skall stärkas. Biståndet höjs, de tillfälliga skattesänkningar-

na förlängs. Dessutom höjs barnbidraget enligt tidigare förslag.

·

· Hållbara Sverige. En rad åtgärder genomförs för att göra Sverige mer

ekologiskt uthålligt.

·

Målet om en halverad öppen arbetslöshet till år 2000 ligger fast som ett

riktmärke för den ekonomiska politiken. Regeringen kommer att noga följa

utvecklingen på arbetsmarknaden. Om så erfordras är regeringen beredd att

föreslå ytterligare åtgärder för att öka sysselsättningen och minska

arbetslös-heten.

En politik för ökad sysselsättning måste i allt högre grad bygga på utbild-

ning, kompetensutveckling och forskning. Detta är nödvändigt både för att

stärka individernas möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden och för

att stärka Sverige i en allt hårdare internationell konkurrens. Därför

föreslår regeringen en fortsättning av Kunskapslyftet, framtidssatsningen

på skolan och förstärkta resurser för forskning och forskarutbildning.

Högskolan fort-sätter att byggas ut med 10 000 nya permanenta platser år

2001 och ytterliga-re 10 000 platser 2002. Studiestödet reformeras med

början år 2001. Försko-lan är det första steget i det livslånga lärandet.

Det är ett av skälen till att regeringen avsatt medel för att stegvis

införa en allmän förskola samt max-taxa inom barnomsorgen.

Även i arbetslivet måste ökade insatser göras för att stimulera kompe-

tensutvecklingen. Regeringen föreslår sådana åtgärder med utgångspunkt i

det förslag som arbetsgruppen för kompetensutveckling i arbetslivet lämnade

hösten 1998. Finansieringen avses ske inom ramen för nya mål 3 inom EG:s

socialfond. Hälften av satsningen bör utgöras av medel från EU och hälften

av statlig medfinansiering. Stimulansen förutsätter finansiering från

arbetsgi-varna inom ramen för en trepartssamverkan.

En rad åtgärder föreslås för att effektivisera arbetsmarknaden och öka sam

-arbetet mellan högskola och näringsliv. Bl.a. skall arbetet med att

reducera det arbetsmarknadspolitiska regelverket fortsätta.

Effektiviseringar av de rörlighetsstimulerande åtgärderna skall genomföras

och kvaliteten i de indi-viduella handlingsplanerna förbättras. En ettårig

försöksverksamhet med bristyrkesutbildning för anställda införs inom ramen

för arbetsmarknadsut-bildningen. Arbetslöshetsförsäkringen ses över, bl.a.

vad gäller kraven på omställning. Syftet är att säkerställa

arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring och samtidigt

stärka rättstryggheten för den arbetslö-se. Vidare tillsätts en utredning

med uppgift att snarast se över arbetsmark-nadsutbildningens organisation

och effektivitet. Arbetsmarknadsutbildningen måste i högre grad bidra till

en effektiv matchning mellan efterfrågan på och utbud av arbetskraft.

Av särskild betydelse är att underlätta för utsatta grupper att komma in

på arbetsmarknaden. Bland annat införs ett nytt stöd för att stimulera

arbetsgiva-re att anställa arbetslösa personer med långa inskrivningstider.

Stödet ges till arbetsgivare som anställer personer, som har varit öppet

arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder under minst tre år.

Stödet ges genom en kreditering av arbetsgivarens skattekonto under två år.

Vidare ges arbetsför-medlingen större resurser för att bl.a. stärka

invandrares ställning på arbets-marknaden. Ytterligare resurser satsas för

att fler arbetshandikappade skall erhålla en lönebidragsanställning.

Sysselsättning och tillväxt förutsätter fler nya och växande företag. En

stor del av Småföretagsdelegationens förslag för att underlätta företagande

har redan genomförts, är beslutade eller under beredning. En ytterligare

genom-gång av delegationens förslag kommer att redovisas i samband med

budget-propositionen. Under avsnittet om skatter redovisas regeringens

översyn av fåmansbolagens regler och regler för generationsskiften i

företag. Regeringen föreslår också att bl.a. informationen kring

nyföretagande och stödet till kooperativ utveckling utökas. Regleringen av

värdepappersfonder på natio-nell nivå ses över, och en samlad översyn av de

statliga insatserna på riskka-pitalområdet genomförs. Möjligheterna att

införa en patentintrångsförsäkring undersöks. För att säkerställa och

utveckla tillgången på kunskap och kom-petens vidareutvecklas teknik- och

kunskapsöverföringen från bl.a. högsko-lorna till små och medelstora

företag.

Inom konkurrensområdet föreslås bl.a. att Byggkostnadsdelegationen pre-

senterar förslag för att motverka att byggsektorn bidrar till att

inflationsten-denser uppstår. Vidare ges Statskontoret i uppdrag att se

över hur de statliga myndigheterna agerar på konkurrensutsatta marknader.

Regeringen avser också att återkomma med ytterligare förslag som ger ökad

konkurrens och stärker konsumenternas ställning.

En långsiktigt uthållig tillväxt och sysselsättningsökning förutsätter

insat-ser för att förbättra miljön och säkerställa en ekologiskt hållbar

utveckling. I vårpropositionen föreslås bl.a. att de lokala

investeringsprogrammen ut-sträcks i tiden, att miljöforskningen tillförs

ökade resurser och att insatserna för marksanering, kalkning och

biotopskydd förstärks och förlängs. Vidare förlängs anslagen för markinköp,

miljöövervakning samt miljötillsyn vid länsstyrelserna t.o.m. 2002 på 2001

års nivå. En fortsatt miljörelatering av skattesystemet genom skatteväxling

är en viktig uppgift i de pågående skat-teöverläggningarna mellan

riksdagspartierna. I vårpropositionen redovisas ett antal s.k. gröna

nyckeltal. Miljövårdsberedningen har presenterat olika indi-katorer för en

ekologiskt hållbar utveckling. Dessa bereds nu i Regerings-kansliet med

sikte på att ett antal gröna nyckeltal årligen skall kunna redovi-sas till

riksdagen.

Det utrymme som skapas genom budgetsanering och ekonomisk tillväxt bör

också kunna användas för att stärka rättvisan och välfärden. Tidigare avise

-rade höjningar av barnbidragen åren 2000 och 2001 genomförs. Som nämnts

ovan skapas också utrymme för att fr.o.m. år 2001 stegvis genomföra en

allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen. Ytterligare resurser tillförs

skolan, vården och omsorgen genom att de generella statsbidragen till kom-

muner och landsting höjs utöver tidigare fattade beslut. I enlighet med

tidiga-re utfästelser tillförs skola, vården och omsorgen ytterligare 4

miljarder kronor år 2000. Utöver detta föreslår regeringen att de 200

kronorna i statlig inkomstskatt även under år 2000 skall tillfalla kommuner

och lands-ting. Regeringen lägger också i en särskild proposition fram

förslag till föränd-ringar i utjämningssystemet för kommuner och landsting

från år 2000. För år 2001 föreslås att kommuner och landsting skall

tillföras ytterligare 2 miljar-der kronor utöver de 2 miljarder kronor som

aviserades hösten 1999.

Socialdemokraterna och Centerpartiet träffade den 15 mars 1999 en över-

enskommelse om särskild satsning på vård och omsorg under perioden 2002-

2004. Bakgrunden till överenskommelsen är den försvarsuppgörelse som

träffades mellan de båda partierna den 2 mars 1999, som innebär att ca 8

miljarder kronor bedöms kunna frigöras för insatser inom vård- och om-

sorgssektorn under de tre åren.

Vidare fullföljs pensionsreformen och biståndet höjs till 0,74 % av BNI

2002. För många är arbetstiden en viktig aspekt av välfärden. Frågan bereds

för närvarande inom Regeringskansliet.

Regeringen avser att under mandatperioden försöka skapa största möjliga

uppslutning för en politik för full sysselsättning. Sverige är för litet

för stora konflikter. Den ekonomiska vårpropositionen bygger på en

överenskommel-se mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet

och Miljöpartiet de gröna, vilka står bakom riktlinjerna för den ekonomiska

politiken, bud-getpolitiken, utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 1999 och de

nu föreslagna skatteförändringarna för år 2000.

Samarbetet berör fem områden - ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jäm-

ställdhet och miljö - och innefattar både konkreta förslag och åtaganden

inför framtiden. Genom detta samarbete bekräftas att det finns en politisk

majoritet för en ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning,

ett offentligt överskott om 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel

och prisstabilitet.

Regeringen eftersträvar en bred förankring av en kommande skattereform.

Samtliga riksdagspartier deltar för närvarande i överläggningarna. Huvud-

syftet är att utifrån krav på rättvis fördelning skapa goda och stabila

regler för tillväxt och sysselsättning, en ekologiskt hållbar utveckling

samt att ga-rantera välfärden och dess finansiering. En framtida

skattereform måste förenas med sunda offentliga finanser. Målet om 2 %

överskott i de offentli-ga finanserna skall vidmakthållas. En

tillfredsställande kvalitet på vård, skola och omsorg måste garanteras.

Målen om en jämn och rättvis fördelning skall tillgodoses. En central

utgångspunkt ges av principerna bakom 1990 års skattereform. En annan

utgångspunkt ges av de krav internationaliseringen ställer och behovet av

att bevara skattebaser i Sverige. Huvuddragen i en framtida skattereform

bör enligt regeringen vara följande:

· Sänkta inkomstskatter. Regeringens mål är att med början under man-

datperioden genomföra inkomstskattesänkningar för alla med tyngd-punkt på

låg- och medelinkomsttagare. Skattesänkningarna bör utformas så att

marginaleffekterna minskas och arbetskraftsdeltagande och ut-bildning

uppmuntras.

·

· Ökad sysselsättning. Skattepolitiken bör spela en aktiv roll i regering-

ens arbete för att öka sysselsättningen.

·

· Sverige skall vara attraktivt. Regeringens ambition är att fortsätta att

förbättra näringslivsklimatet. De pågående skatteöverläggningarna kan leda

till ändrade regler fr.o.m. inkomståret 2001. I avvaktan på det vill

regeringen initiera vissa åtgärder som bör genomföras redan tidigare.

Regeringen avser därför att återkomma med förslag i samband med

budgetpropositionen att gälla fr.o.m. den 1 januari 2000. Ett gäller möj-

ligheten för publika aktiebolag - och i ett senare skede även privata ak-

tiebolag - att återköpa egna aktier. En annan åtgärd avser slopad ku-

pongskatt på näringsbetingade aktier. Ett tredje förslag gäller slopande av

ett antal stoppregler för fåmansföretag. Vidare kommer inom kort en

promemoria om skattelättnader för utländska företagsledare, experter och

forskare med hög kompetens att sändas ut på remiss. Mot bakgrund av

regeringens strävan mot enklare och mer tillväxtfrämjande regler för

småföretag tillsätts en utredning för att se över de s.k. 3:12-reglerna och

reglerna för generationsskiften. Regeringen överväger att ge jordbruket

motsvarande lättnader inom energiskattesystemet som gäller för till-

verkningsindustrin. Det totala uttaget av energiskatter bör dock inte

minska, utan skattebortfallet måste finansieras genom omfördelningar inom

energiskattesystemet.

·

· Gröna skatter och skatteväxling. Inom Regeringskansliet genomförs en

genomgripande översyn av hela energiskattesystemet för att förenkla

skattesystemet och förbättra miljöeffekterna. Regeringen avser under våren

att lägga fram ett förslag om införande av en skatt på avfall. Vida-re

kommer Trafikbeskattningsutredningen att lämna sitt slutbetänkande till

regeringen. Skatteväxlingskommittén förutsatte i sitt betänkande att

utrymmet för skatteväxling i ett 15-årsperspektiv var minst lika stort som

det som redan hade utnyttjats under 1980- och 1990-talen. Kom-mittén utgick

därvid från att vår omvärld också kommer att röra sig i riktning mot ökad

miljörelatering av skatterna. Regeringen delar Skatte-växlingskommitténs

bedömning och anser därför att en fortsatt miljöre-latering av

skattesystemet är en viktig uppgift i de fortsatta skatteöver-läggningarna.

Utformningen av och takten i miljörelateringen får göras med hänsyn till

situationen i vår omvärld. Industrins konkurrenskraft måste säkerställas

även i framtiden.

·

Motionerna och inriktningen av den ekonomiska politiken

Moderata samlingspartiets partimotion

I motion Fi14 (m) anger Moderata samlingspartiet att de övergripande målen

för den ekonomiska politiken bör vara att skapa förutsättningar för snabb

tillväxt, en kraftig ökning av antalet nya arbetstillfällen, en god

realinkomst-utveckling och minskat bidragsberoende.

Sedan 1970 har tillväxten och välståndsutvecklingen i Sverige varit sämre

än i flertalet jämförbara länder. Den stora arbetslösheten lägger tunga

bördor på medborgarna. Färre får försörja fler, vilket har lett till att de

redan höga skatterna har nått nya rekordnivåer. En grundläggande uppgift

för att bryta denna utveckling är att skapa goda betingelser för

företagande. Det behövs en ny ekonomisk politik, som syftar till att stärka

incitamenten till företagan-de, arbete och förkovran och som bygger på

enskilt ägande och fri konkur-rens.

Enligt Moderata samlingspartiets mening bör regeringen snarast klargöra att

den avser att verka för ett snabbt införande av euron i Sverige och att den

som bekräftelse på detta ansluter kronan till ERM 2. Då skingras den

misstro som råder beträffande regeringens avsikter och det ges besked om

att Sverige inte drar sig för att ta itu med de strukturfel som bromsar den

svenska väl-ståndsutvecklingen.

Företagande och nya jobb

Den svenska modellens misslyckande är Socialdemokraternas misslyckande. I

stället för att skapa välstånd genom företagande och arbete har krafterna

ägnats åt att fördela det. Bakom Socialdemokraternas misslyckande ligger

deras totala oförmåga att förstå hur företag skapas och vad de behöver för

att utvecklas och blomstra. Det krävs en genomgripande omläggning av politi

-ken i syfte att prioritera ekonomisk tillväxt. Att främja nyföretagande

och att ge dagens företag, små och stora, möjlighet att växa i Sverige är

den vikti-gaste uppgiften. Utöver ett införande av euron måste en sådan

politik för tillväxt, företagande och nya jobb omfatta följande:

· Sänkta skatter på företagande och arbete.

·

· Särskilda skattelättnader på hushållsnära tjänster.

·

· Minskat företagskrångel.

·

· Åtgärder för att åstadkomma en fungerande lönebildning.

·

· Moderniserad arbetsrättslig lagstiftning.

·

· Reformerad arbetsmarknadspolitik.

·

· Utbildning i världsklass.

·

· Säkrad energiförsörjning genom att kärnkraften bibehålls.

·

En social skattepolitik

De höga svenska skatterna gör dubbel skada. Medborgarnas beroende av den

politiska sektorns förmåga att klara sina åtaganden blir mycket stort.

Samti-digt försvagas valfriheten och den trygghet som ligger i att ha

kontroll över sin egen ekonomi. Därtill kommer att de höga skatterna

snedvrider ekono-mins sätt att fungera, försvårar möjligheterna att skapa

förutsättningar för de nya jobb som så väl behövs och kväver

tillväxtkraften i ekonomin.

En politik som syftar till att skapa förutsättningar för att de flesta

skall kunna leva på sin lön måste stå på två ben. Det ena är kraftfulla

skattesänk-ningar som syftar till att växla lägre skatter mot minskat behov

av bidrag och offentliga subventioner.

Det andra benet är reformer som syftar till att stärka tillväxtkraften i

eko-nomin, så att den höga arbetslösheten kan pressas tillbaka och antalet

männi-skor som blivit helt beroende av det offentliga för sin försörjning

kan mins-ka.

Motionärerna lägger fram ett antal förslag om skattesänkningar för de kom-

mande åren. Förslagen innebär bl.a. följande:

· Ett förvärvsavdrag införs så att löntagarna kompenseras för egenavgif-ten

till pensionssystemet. Avdraget föreslås vara 8 % år 2000, 10 % år 2001 och

12 % år 2002.

·

· Kommunalskatten sänks med 1 kr 2001 och ytterligare 1 kr år 2002 genom

att staten tar över kostnader från kommunerna. Långsiktigt bör ett utrymme

kunna skapas som kan utnyttjas för att sänka kommunal-skatten med 5 kr.

·

· Ett grundavdrag på 10 000 kr per barn vid den kommunala beskattning-en

införs fr.o.m. 2000, utöver barnbidraget.

·

· Fastighetsskatten avvecklas successivt. År 2000 sänks fastighetsskatten

på bostäder till 1,2 %. Därefter sänks den med 0,1 % vardera åren 2001 och

2002 och uppgår till 1,0 % år 2002. Markvärdet tas till hälften upp till

beskattning.

·

· Avdragsutrymmet för pensionsförsäkringar höjs till ett basbelopp. Av-drag

bör dessutom medges för pensionssparande för makes räkning.

·

Det gemensamma ansvaret - en välfärdsreform

En välfärdsreform bör genomföras som syftar till att medborgarna skall bli

mindre beroende av det offentliga och mer kunna förlita sig på det egna

arbetet, den egna kompetensen och det egna sparandet. Samtidigt som de

allra flesta har goda möjligheter att ta ansvar för sin egen trygghet,

finns det andra som har stort och permanent behov av gemensam hjälp. De

människor som för lång tid och utan egen förskyllan inte kan försörja sig

själva skall kunna räkna med stöd i så generella former som möjligt. Staten

skall i sådana fall vara generös.

På kort sikt är det uppenbart att de resurser som finns i den offentliga

sek-torn är tillräckliga för att utföra de gemensamma kärnuppgifterna väl.

Vad som krävs är politiker som förmår prioritera och ser till att

resurserna utnytt-jas effektivt. På längre sikt är det sannolikt att den

demografiska utveckling-en gör det nödvändigt med större resurser till

sjukvård och äldreomsorg. Om inte ännu större skattebördor skall läggas på

de förvärvsarbetande i framti-den, måste sysselsättningen i den privata

sektorn öka rejält från dagens låga nivå.

Starka kommuner

Basen för kommunal ekonomi är skatteintäkterna. Tre fjärdedelar av kom-

munernas inkomster utgörs av skatteintäkter. När det går bättre för svensk

ekonomi och när fler får nya riktiga jobb, ökar kommunens skatteintäkter

utan att skattesatsen behöver höjas.

Oförmåga att prioritera och kontrollera resursanvändningen i kommunerna är

i många fall uppenbar. Man drar på sig utgifter som inte tillhör kommunal

verksamhet i stället för att prioritera skolan och omsorgen. Kommunernas

satsningar på verksamheter utanför kärnuppgifterna har ofta inneburit effek

-tivitetsförluster. Kommunala bostadsföretag har i vissa fall mycket

allvarligt rubbat kommuners ekonomiska ställning. En konsekvens av detta är

att med-borgarna fått en sämre service på de viktigaste kommunala

serviceområdena.

Genom avregleringar och konkurrensutsättning i förening med tydlig prio-

ritering av kärnuppgifterna finns goda möjligheter för medborgarna att få

ut mer av varje skattekrona. Det krävs långsiktiga reformer för att åtgärda

systemfelen i den offentliga sektorn.

Det inomkommunala utjämningssystem som finns i dag har direkt skadliga

effekter för samhällsekonomin. Moderata samlingspartiet har i olika motio-

ner till riksdagen i flera år beskrivit hur tillväxtfientligt dagens

utjämnings-system är. Det inomkommunala utjämningssystemet bör avskaffas

per den 1 januari 2002, och en utredning bör tillsättas med uppdrag att

presentera ett nytt bidragssystem för kommunsektorn.

Den moderata budgetpolitiken

De överordnade målen för Moderata samlingspartiets budgetalternativ är

följande:

· Att skapa förutsättningar för så många nya arbetstillfällen i företagen

att massarbetslösheten elimineras. Det förutsätter och leder till högre

till-växt och därmed bättre välståndsutveckling.

·

· Att växla lägre skatter på arbetsinkomster mot mindre bidrag och sub-

ventioner så att det blir möjligt att försörja sig på sina egna arbetsin-

komster och bygga upp ett eget sparande.

·

· Att återskapa förtroendet för att stat och kommun klarar sina grundläg-

gande åtaganden genom en prioritering av kärnuppgifterna inom ramen för de

omfattande resurser som tas i anspråk av den offentliga sektorn.

·

Ett mål för finanspolitiken bör enligt motionärerna vara att uppnå balans i

de offentliga finanserna över konjunkturcykeln. Till skillnad från om målen

sätts till ett permanent offentligt överskott kan därmed tillväxten bli

högre, samtidigt som den offentliga skulden som andel av ekonomin krymper.

Det statsfinansiella målet bör därför formuleras som en minskning av

statsskul-den till en viss nivå.

Besparingar presenteras som uppgår till knappt 31 miljarder kronor 2000, 55

miljarder kronor 2001 och drygt 64 miljarder kronor 2002. Detta ger ett

utrymme för skattesänkningar som uppgår till drygt 35 miljarder kronor 2000

, knappt 66 miljarder kronor 2001 och drygt 89 miljarder kronor 2002. De

utgiftsminskningar motionärerna föreslår för de kommande tre budget-åren

leder till ett lägre statligt utgiftstak. Moderata samlingspartiet avvisar

dessutom budgeteringsmarginalen eftersom den påverkar budgetdisciplinen

negativt. Om de föreslagna taken för statens utgifter behöver överskridas,

får regeringen återkomma till riksdagen med redovisning av varför det ökade

resursbehovet uppstått samt förslag till åtgärder för att uppfylla det ur-

sprungligen fastställda taket för de statliga utgifterna.

Moderata samlingspartiet står bakom finansieringsprincipen. Det innebär att

kommunernas ekonomiska ställning inte skall förändras genom statliga beslut

. Kommunerna kompenseras fullt ut för minskat skatteunderlag och ökade

kostnader som följer av motionärernas förslag.

Kristdemokraternas partimotion

I motion Fi15 (kd) konstateras att vårpropositionen är ytterligare en i

raden av ekonomisk-politiska propositioner som saknar konkreta förslag som

skulle kunna öka tillväxten i den svenska ekonomin och därmed antalet nya

jobb. Regeringens strategi är att om bara statsfinanserna är i balans och

kon-junkturen fortsätter att vara god, leder detta automatiskt till ökad

sysselsätt-ning. Priset är att massarbetslösheten består, liksom

grundproblemet bakom arbetslösheten: de långsiktiga strukturella problemen

i svensk ekonomi.

Kristdemokraternas budgetalternativ tar sikta på att öka sysselsättningen

så kraftfullt att välfärden kan tryggas för alla. Sex områden, som är

särskilt prioriterade i den ekonomiska politiken, pekas ut i motionen. Det

gäller långsiktigt goda tillväxtförutsättningar genom ett bättre

företagarklimat, skattepolitiken för låg- och medelinkomsttagare,

valfriheten för barnfamiljer, pensionärernas ekonomiska situation, vården,

omsorgen och skolan samt vikten av ett återupprättat rättssamhälle. På

dessa områden är den socialde-mokratiska regeringens politik utpräglat

bristfällig eller direkt felaktig.

Tillväxtpolitik för nya jobb

Grunden i kristdemokratisk ekonomisk politik är att ge stabila och goda

villkor för fler och växande företag och därigenom öka sysselsättningen,

minska arbetslösheten och trygga välfärden. Detta uppnås genom en balanse-

rad finans- och penningpolitik i kombination med strukturella åtgärder som

förbättrar ekonomins funktionssätt och avlägsnar de seglivade bromsmeka-

nismer som i 25 år underminerat den svenska ekonomins utvecklingskraft.

Förslagen är bl.a. följande:

· Tjänstesektorn ges helt nya möjligheter genom skattereduktion på 50 % för

de privata hushållens köp av tjänster i det egna hemmet.

·

· Arbetsgivaravgifterna sänks med 10 procentenheter på lönesummor upp till

900 000 kr per år och för egenföretagare på lönesummor upp till 250 000 kr

per år.

·

· En kraftfull satsning görs för att skapa rimliga och rättvisa konkurrens-

villkor för jordbruksnäringen samt åkeri- och transportsektorn.

·

· Förmögenhetsskatten avvecklas i två steg. År 2001 minskar den med 1

procentenhet och från 2002 avvecklas den helt.

·

· Dubbelbeskattningen på utdelningsinkomster från risksparande avskaf-fas.

·

· Royaltyinkomster från patenterade uppfinningar skattebefrias under två år

och beskattas därefter som inkomst av kapital.

·

· Den särskilda löneskatten på vinstandelar för anställda avskaffas.

·

Till de strukturella åtgärder som kraftigt kommer att förbättra

lönebildningen hör förslaget om en allmän och obligatorisk a-kassa med en

33-procentig egenfinansiering. Förslaget kommer att skapa ett rakare rör

mellan en bra lönebildning, låg arbetslöshet och låga avgifter för den

enskilde.

En skattepolitik där alla får behålla mer av sin egen lön

I Kristdemokraternas motion föreslås en rad åtgärder som gör att inkomstta-

gare får behålla en större del av sin egen lön och därmed får möjlighet att

påverka och få kontroll över sin egen ekonomiska situation.

· Grund-avdraget i den kommunala beskattningen höjs i två steg, nästa år

med 8 400 kr och år 2001 med ytterligare 3 200 kr. Förslaget ger förut-

sättningar för en bättre fungerande lönebildning och förbättringar för

sommar- eller extraarbetande ungdomar.

·

· Avdragsrätten för pensionssparande höjs och en avdragsrätt för sparande

på individuella utbildningskonton införs.

·

· Gränsen för reseavdraget för resor till och från jobbet sänks från 7 000

till 6 000 kr.

·

· Fastighetsskatten på bostadshus sänks i ett första steg till 1,4 %. Dess-

utom skall den endast beräknas på en tredjedel av markvärdet översti-gande

150 000 kr.

·

· Regeringens nya värnskatt avvisas.

·

En reformerad familjepolitik

Familjefrågorna har alltid haft en central ställning i Kristdemokraternas

politiska arbete och följande förändringar på familjeområdet föreslås:

· Garantinivån i föräldraförsäkringen höjs från dagens 60 kr per dag till

120 kr per dag och kontaktdagarna återinförs.

·

· Ett förbättrat vårdnadsbidrag på 10 % av basbeloppet (3 640 kr) per månad

och barn mellan ett och tre år införs. De 90 garantidagarna i för-

äldraförsäkringen kan därmed slopas.

·

· Avdragsrätt på maximalt 10 % av basbeloppet per månad för styrkta

barnomsorgskostnader för alla barn mellan ett och tre år införs.

·

· Barnbidraget behovsprövas genom att det generella barnbidraget sätts till

700 kr per barn och månad samtidigt som det särskilda bidraget i bo-

stadsbidraget höjs med 100 kr per månad och barn. De individuella in-

komstgränserna i bostadsbidraget avskaffas och ytnormen för den bo-

stadsbidragsgrundande ytan utökas med 10 kvadratmeter i respektive kategori

.

·

· Den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) beräknas som genomsnittet av de

senaste två årens inkomster.

·

· Regeringens planer på en maxtaxa inom den kommunala barnomsorgen avvisas

främst med anledning av att fördelningspolitiska missförhållan-den

förstärks ytterligare.

·

Bättre pensioner

Regeringens okänsliga budgetsanering har drabbat många pensionärer hårt,

och i motionen föreslås bl.a. att hela inkomstprövningen av änkepensionen

slopas. Pensionstillskottet bör också höjas med 200 kr/månad från den

1 januari år 2000 och med ytterligare 110 kr per månad fr.o.m. år 2001.

Vidare skall inkomstprövningen av bostadstillägget inte innehålla

fritidsfas-tighet och omställningspensionen återställas till tolv månader.

Grund-avdrags-höjningen som föreslås omfattar även de flesta pensionärer.

Förslaget om höjd kompensationsgrad i bostadstillägget kan därmed avvisas.

Vården, omsorgen och skolan

Kristdemokraternas budgetalternativ innebär att kommuner och landsting

kommer att få 4,2 miljarder kronor i ytterligare resurser de närmaste tre

åren jämfört med regeringens förslag. Motionärerna vill också förbättra

assistent-ersättningen och tandvårdsförsäkringen och avvisar regeringens

föreslagna försämring av högkostnadsskyddet för läkemedel.

Ett återupprättat rättsväsende

Kristdemokraterna har motsatt sig de nedskärningar som skett inom rättsvä-

sendet under senare år. I motionen föreslås att rättsväsendet tillförs

ytterliga-re medel nästa år. Bl.a. skall polisväsendet, den nationella

insatsstyrkan samt åklagar- och domstolsväsendet förstärkas. Även

kriminalvården, skattemyn-digheterna, tullen och kustbevakningen är i behov

av förstärkningar.

Kristdemokraterna anser att det i ett medelfristigt perspektiv är angeläget

med ett överskott i de offentliga finanserna, och då särskilt i statens

finanser. Behovet av en snabb avbetalning av statsskulden och av en god

säkerhets-marginal för att klara en kommande konjunkturnedgång är stort.

Kristdemo-kraterna anser dess-utom att statsskulden bör betalas av i

snabbare takt än den som regeringen föreslår. Hela det belopp som över-

skottsmålen väntas in-bringa skall inte användas för att amortera på

statsskulden utan en del bör användas för att sänka inkomstskatterna år

2000 till år 2002. Amorteringar på statsskulden kan mer än väl klaras med

en något ökad utförsäljning av statligt hel- eller delägda bolag.

Kristdemokraterna föreslår att överskotts-målet fastställs till 1,5 % av

BNP för år 2002 och därmed för hela den kom-mande treårsperioden. I ett

medelfristigt perspektiv bör överskottsmålet vara 1,0 % över en

konjunkturcykel.

Centerpartiets partimotion

I motion Fi16 (c) betonas att Centerpartiet medverkat till att den svenska

ekonomin nu är stark. Krisen i Asien och en svagare internationell konjunk-

tur har under det senaste året påverkat ekonomin och den svenska exporten

negativt. Det är en förklaring till att regeringen inte lyckas nå sitt mål

om en halvering av den öppna arbetslösheten. En annan är att regeringen

inte har presenterat några konkreta förslag för att öka den svenska

sysselsättningen.

Centerpartiet anser att det nu är dags att gå vidare med bl.a. skattesänk-

ningar och reformer av arbetsmarknaden för att öka sysselsättningen och

stärka den svenska välfärden. Företagande och kreativitet måste ges goda

möjligheter att blomstra. Dagens hinder för ett ökat företagande måste

rivas genom enklare regler och flexibilitet. Dessutom måste det skapas en

bättre regional balans. Företagande och sysselsättning måste frodas i hela

landet. Jämställdheten och jämlikheten bör ökas inom alla områden i

samhället.

Centerpartiets långsiktiga mål för den ekonomiska politiken är en miljö-

mässigt hållbar ekonomi. Statens finanser skall vara stabila och ge ett

över-skott över en konjunkturcykel. Genom de senaste årens sanering av

statsfi-nanserna har Sverige nu börjat amortera av på statsskulden. Det

ökar succes-sivt Sveriges trovärdighet och bidrar till att stabilisera

kronan och hålla rän-torna nere på dagens låga nivåer. Låg ränta är en

mycket viktig förutsättning för att enskilda och företag skall våga satsa

på framtiden.

Den 1 januari 1999 infördes euron i elva av EU:s medlemsländer. Center-

partiet har medverkat till beslutet att Sverige står utanför EMU. Enligt mo

-tionärerna kommer Centerpartiet att noga följa utvecklingen av valutaunio-

nen. Sveriges långsiktiga relationer till EMU får sedan värderas utifrån

vun-na erfarenheter. Svenska Riksbankens styrränta har under våren tidvis

varit lägre än Europeiska centralbankens (ECB:s) motsvarande styrränta. Det

visar att farhågorna om att Sveriges räntor skulle bli högre än i omvärlden

när riksdagen fattade beslut om att stå utanför EMU var felaktiga.

Enligt motionen är det nu mycket viktigt att riksdagen kraftfullare än vad

regeringen visat i vårpropositionen tar tag i de strukturella problem som

behöver lösas för att sysselsättningen och tillväxten i den svenska

ekonomin skall öka. Nedan presenteras några av de viktigaste åtgärderna som

måste vidtas.

Skattepolitik för rättvisa och tillväxt

Skattetrycket i den svenska ekonomin måste successivt sänkas under inneva-

rande mandatperiod. De prioriterade områdena i skatteförändringsarbetet bör

vara tillväxt, miljö och socialt ansvar. Centerpartiets mål är att nå en

bred parlamentarisk uppgörelse om en långsiktig skattereform. De pågående

skatteöverläggningarna mellan partierna måste så snabbt som möjligt leda

fram till konkreta resultat och en tidsplan för reformens genomförande. All

-mänhet och beslutsfattare måste snabbt få besked. Nedan redovisas de

skatte-förändringar som enligt motionärerna bör genomföras år 2000:

· Inkomstskatterna för låg- och medelinkomsttagare bör sänkas genom ett

höjt grundavdrag. Höjningen av grundavdraget bör konstrueras så att den

trappas upp till en viss nivå och därefter trappas ned så att just låg- och

medelinkomsttagare omfattas av reformen. Centerpartiet ställer sig bakom

den tillfälliga sänkning av inkomstskatterna för låg- och medel-

inkomsttagare för 1999 och den förlängning till 2000 som regeringen fö-

reslår i vårpropositionen. Motionärerna avvisar dock regeringens förslag om

att den s.k. 200-kronan vid beskattning av förvärvsinkomster tillförs

kommunerna. Kommunerna bör i stället tillföras ytterligare medel ge-nom

ökat allmänt bidrag.

·

· Sverige har bland världens högsta skatter på arbetskraft genom de höga

arbetsgivaravgifterna. Centerpartiet har under de senaste åren aktivt

medverkat till att sänka arbetsgivaravgifterna, främst till de mindre fö-

retagen. Arbetsgivaravgifterna bör fortsätta att successivt sänkas under

mandatperioden. Gränsen för lönesumman bör höjas till 2 miljoner kro-nor

och för egenföretagare till 300 000 kr den 1 januari 2000. Därefter bör

sänkningen av procentsatsen fortsätta så att den totala sänkningen uppgår

till minst 8 procentenheter. Reduktionen bör även omfatta egen-företagarnas

egenavgifter. Hittills har inte sänkningen av arbetsgivarav-gifterna fullt

ut kommit de företag till del som har betydande säsongsva-riationer. Det

beror på att skattelättnaden utgår på månadsbasis. Detta problem måste

lösas. Vidare är det angeläget att företagen i Norrlands inland även i

fortsättningen ges rätt till reducerade arbetsgivaravgifter.

·

· De särskatter som drabbar jordbruket måste tas bort redan år 2000. Dessa

skatter missgynnar kraftigt tillväxten, företagandet och sysselsätt-ningen

på landsbygden. Elskatten för jordbruksföretag bör slopas och skatten på

eldningsolja för jordbruksföretag bör sänkas till den nivå som gäller för

tillverkningsindustrin. Jordbruksföretagare bör kompenseras för den högre

dieselskatt de betalar i förhållande till kollegerna i konkur-rentländerna.

CO2-skatten på olja för växthusuppvärmning bör minskas. Dessutom bör en

satsning på forskning och utveckling inom området göras samtidigt som

exportbefrämjande åtgärder bör vidtas.

·

· En skatteväxling bör genomföras så att skatten på arbete sänks och så att

skatterna höjs på sådant som är skadligt för miljön. Bl.a. bör produk-

tionsskatten på el från kärnkraftverk höjas med 1 öre per kWh från år 2000.

Därefter bör den höjas årligen. Skattebefrielsen på biodrivmedel måste

gälla enligt tidigare utfästelser, dvs. elva år. Fastighetsskatten på äldre

vattenkraftverk återinförs och en miljöskatt på flyg införs med ett belopp

per passagerare och resa.

·

· Förmögenhetsskatten bör i tre steg fasas ut ur det svenska skattesystem-

et. Förslag bör snabbt läggas fram för hur lättnader i fastighetsskatten

kan införas för dem som drabbats extra hårt av höjda taxeringsvärden, t.ex.

fastboende i attraktiva skärgårds- och andra fritidshustäta områden. Det

tillfälliga s.k. ROT-avdraget bör permanentas kopplat till en scha-

blonintäkt.

·

· Dubbelbeskattningen och den särskilda löneskatten på avsättning till

anställdas vinstandelsstiftelser för avskaffas. Beskattningen av fåmans-

företagen och kommanditbolag bör lindras. Ett skatteavdrag för licensie-

rade yrkesfiskare bör införas. Dessutom bör regeringen tillsätta en ut-

redning för att lägga fram förslag på hur reavinstbeskattningen skall ut-

formas fr.o.m. 2001.

·

· Inom tjänstesektorn finns möjlighet att skapa fler jobb och företag. En

50-procentig skattesubvention på hushållstjänster som utförs i hemmet, ett

s.k. RUT-avdrag, bör införas.

·

För Centerpartiet är också skola, utbildning och kompetensutveckling intimt

sammanknippade med tillväxt. Skolan måste utvecklas. I samband med att

statsbidragen till kommunerna ökar bör regeringen tillsätta en utredning om

hur skolans resurser används. Vidare bör kunskapslyftet vidareutvecklas

genom att en generell utbildningsgaranti byggd på a-kassan införs, där alla

i arbetslivet får rätt att komplettera tidigare utbildning upp till

gymnasiekom-petens. Det behövs ett centralt budgetgrepp kring fortbildning

och kompe-tensutveckling. En ny indelning av utgiftsområdena 14, 15 och 16

bör över-vägas. Resurserna till forskning och forskarutbildning bör höjas

och ett nytt studiemedelssystem införas som bl.a. bygger på principen om

lika delar bidrag och lån. Dessutom bör särskilda s.k. kompetenskonton

skapas för att komplettera studiefinansieringssystemet.

Arbetsmarknadspolitiken måste, enligt motionärerna, förändras i grunden och

trenden mot en decentralisering måste förstärkas. T.ex. måste regelverket

luckras upp och länsarbetsnämnderna få större befogenheter att utforma den

regionala arbetsmarknadspolitiken.

För att öka tillväxten och förbereda Sverige för steget in i 2000-talets

kun-skapssamhälle bör staten medverka till att skapa en digital

allemansrätt - dvs. se till att den nya informationstekniken blir

tillgänglig för alla. Det bör bl.a. ske genom att staten ser till att det

kommer till stånd ett kunskapslyft inom IT och att det görs en översyn av

lagar och regler så att en ökad an-vändning av IT främjas i stället för att

förhindras. Staten bör också ta ett ansvar för att bygga ett finmaskigt

optiskt fibernät, där alla hushåll och före-tag i landet ansluts till

knutpunkter.

Enligt motionen bör ett nytt välfärdssystem införas som utgår från grund-

trygghetstanken och där systemen för arbetslöshet och sjukdom samordnas.

Centerpartiet avvisar regeringens höjning av högkostnadsskyddet. Pen-

sionstillskottet bör höjas och ett system av checkar för hemservice för pen

-sionärer bör införas.

Folkpartiet liberalernas partimotion

I motion Fi17 (fp) anförs att den ekonomiska politikens avgörande problem,

arbetslösheten, är något som går långt utöver det ekonomiska. Eget jobb

betyder egen inkomst och det ger egen makt. Att vara beroende av bidrag

innebär att man i sin egen vardag är beroende av andras regler. Den som är

arbetslös är inte fri. Att knäcka massarbetslösheten är därför en av de

vikti-gaste frihetsreformerna. För att lyckas med det krävs en rad

systemföränd-ringar. De välståndsbildande krafterna måste vårdas. Fler jobb

och ökad tillväxt ger större välstånd. Tillväxt ger Sverige bättre

förutsättningar för att genomföra angelägna satsningar. Det som skall

fördelas måste först skapas. Motionärerna anser att det visar vägen till en

värdigare vård, och hur vi får mer valuta för skattepengarna i kommuner och

landsting.

Det krävs en väsentligt annorlunda politik än den som majoriteten nu står

för för att få fart på ekonomin. Huvuddelen av den nödvändiga expansionen

måste ske i näringslivet. Det är villkoren för tillväxt i näringslivet som

är nyckeln till en högre ekonomisk tillväxt och en lägre arbetslöshet.

Motionä-rerna föreslår därför en rad reformer inom skatte-,

socialförsäkrings- och arbetsmarknadsområdet. Dessutom föreslås bl.a.

förbättringar och förenk-lingar för företagandet, avregleringar av produkt-

och konsumentmarknader-na, åtgärder för att öka och förbättra den

livsviktiga utbildningen och kom-petensutvecklingen i samhället samt en

rationell energipolitik. Vidare måste Sverige så snabbt som möjligt införa

euron. Priset för att stå utanför EMU är högt i form av bl.a. företagsflykt

, valutaoro, högre priser, högre räntor, högre transaktionskostnader och

färre nya jobb. En folkomröstning bör genomföras innan Sverige tillträder

som ordförande i EU, dvs. senast hösten år 2000. Politiken bör inriktas på

ett svenskt medlemskap senast den 1 januari 2002.

De strukturåtgärder som föreslås gör att Sverige kan ta sig upp på en högre

tillväxtbana. Det behövs en BNP-tillväxt på 3,5-4 % per år för att

välståndet skall öka och Sverige skall kunna återhämta de senaste 30 årens

kraftiga fall i OECD:s statistik över ländernas BNP per capita rensat för

skillnader i lev-nadsomkostnader. År 1970 låg Sverige högre än något EU-

land. I dag är det enbart Grekland, Spanien och Portugal som ligger på en

klart lägre nivå än Sverige. Med den beskrivna omläggningen av den

ekonomiska politiken kan även sysselsättningsmålet om en

sysselsättningsgrad på 80 % år 2004 nås. Motionens förslag på olika områden

innebär också att statsfinanserna blir mindre konjunkturkänsliga. Det gör

att samhället blir bättre rustat för sämre tider och tryggheten och

friheten för medborgarna ökar. Enligt motionärerna innebär deras

budgetalternativ att utgifts- och skattekvoten i den offentliga sektorn år

2000 ligger drygt en procentenhet lägre än vad regeringen räknar med.

Kvoterna fortsätter sedan att sjunka i en snabbare takt än vad regering-en

kalkylerar med i vårpropositionen. För att hålla de offentliga finanserna

stabila bör det offentliga sparandet uppgå till 2 % av BNP i genomsnitt

över en konjunkturcykel.

De reformer och strukturförändringar som föreslås för att öka tillväxten

och sysselsättningen i ekonomin är bl.a. följande:

· Skattereformen - det måste löna sig att arbeta. En reform med in-

riktning på sänkt skatt på arbete och risksparande bör genomföras. Re-

formen bör vid god tillväxt genomföras under mandatperioden och är fi-

nansierad genom besparingar och ekonomisk tillväxt. De delar som be-tyder

mest för tillväxten bör genomföras först och finansieras genom be-sparingar

. Takten i genomförandet av övriga delar blir beroende av statsfinansernas

utveckling. Principerna för 1990/91 års skattereform om "hälften kvar" och

att de flesta enbart skall betala kommunalskatt bör återupprättas. Ett

förvärvsavdrag på kommunalskatten bör införas som successivt ökar i värde

de närmaste åren. Håller regeringens prognoser över den ekonomiska

utvecklingen, kommer avdraget redan år 2002 att fullt ut motsvara avgiften

till pensionssystemet. Introduktionen av detta avdrag löser frågan om

avgiftsväxling i det nya pensionssystemet och anvisar en metod för

fortsatta inkomstskattesänkningar. Utrymmet be-räknas uppgå till sammanlagt

14 miljarder kronor det första året, år 2000. Det motsvarar ca 5,5 % av

inkomsten mot kommunalskatten. Om kalkylerna för den offentliga sektorns

överskott slår in skulle avdraget år 2002 vara 12,5 %. Vidare bör den s.k.

extra värnskatten avskaffas och dubbelskatten på aktier och aktieandelar

tas bort. Dessutom bör när ut-rymme finns ytterligare sänkningar av

kapitalskatterna genomföras, framför allt genom minskad reavinstbeskattning

. För att underlätta framväxten av nya jobb främst i den växande

tjänstesektorn bör arbets-givaravgifterna i privat tjänstesektor sänkas med

5 procentenheter. Dessutom bör en kraftig skattereduktion på s.k.

hushållsnära tjänster in-föras. Reduktionen bör motsvara 50 % av den totala

arbetskostnaden och uppgå till maximalt 25 000 kr per hushåll.

Avdragsrätten till pen-sionsparande bör breddas kraftigt genom att

personliga s.k. kompetens-konton införs. Vidare bör en avtrappning av

förmögenhetsskatten ske för att helt avskaffas mot slutet av mandatperioden

. En viktig del av skattereformen är att minska barnfamiljernas

marginaleffekter. Det bör göras genom att bostadsbidragen minskas samtidigt

som barnbidragen höjs.

·

· Socialförsäkringsreform. Det måste införas raka rör mellan avgifter,

premier och förmåner. De nuvarande socialförsäkringarna bör göras till tre

självständiga försäkringar - en för sjukdom, en för arbetslöshet och en för

ålderspension (det nya pensionssystemet). Arbetslöshetsförsäk-ringen görs

obligatorisk och förslagsvis en fjärdedel av premien betalas av den

försäkrade samtidigt som skatten sänks i motsvarande omfatt-ning. Statens

utgifter för försäkringarna efter reformen bör endast vara de

fördelningspolitiska inslagen i försäkringarna plus tre fjärdedelar av

kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen.

·

· Förenklat företagande. För att uppmuntra företagande bör bl.a. en

förenklad och enhetlig företagsregistrering införas. Alla som vill bör få F

-skattsedel. Systemet med en i förväg uträknad F-skatt bör slopas. Fö-

retagardeklarationen och reglerna för skattekontot bör förenklas. Skatte-

tillägget vid periodiseringsfel i momsredovisningen bör slopas och ett

system med servicecheckar bör införas.

·

· Arbetsmarknaden och lönebildningen. Arbetsmarknadens funktions-sätt måste

förbättras. I ett första steg bör beslutas om en återgång till de regler i

LAS och MBL som den borgerliga regeringen införde. Dess-utom bör ett arbete

med att bygga upp en ny lagstiftning för arbetsmark-naden påbörjas. När det

gäller lönebildningen bör lagarna och regelver-ken behandla de olika

parterna likvärdigt. Det innebär t.ex. att fackets tolkningsföreträde bör

ersättas av medel för konfliktlösning inbakade i kollektivavtalen. Vidare

bör arbetslöshetskassorna få ett större ansvar för finansieringen av

arbetslösheten för att stärka sambandet mellan allt-för höga löner och ökad

arbetslöshet. Medlemsavgifterna bör variera mellan kassor inom olika

verksamhetsområden beroende på löneläge och arbetslöshetsnivå.

·

· Rent spel på marknaden. Många statliga och kommunala bolag bör säljas.

Ofta konkurrerar de kommunala bolagen ut små privata tjänstefö-retag. De

offentliga monopolen bör brytas. T.ex. bör vård och omsorg i större

utsträckning kunna läggas ut på entreprenad. Etableringshinder för

småföretagare som t.ex. sotningsmonopolet, apoteksmonopolet och kommuners

rätt att stoppa lågprisbutiker bör avvecklas. De selektiva fö-retagsstöden

bör också tas bort.

·

· Det måste löna sig att vara hederlig. Vid sidan om ändrade regler i

skatte- och bidragssystemen bör myndigheter som skattemyndigheten och

försäkringskassorna få mer resurser för att stoppa missbruk och motverka

fusk så att hederlighet uppmuntras.

·

En annan viktig del i Folkpartiet liberalernas tillväxt- och

välfärdspolitik är skolan och utbildningen. Skolan är i starkt behov av en

ny kurs. T.ex. bör en tioårig grundskola införas och lärarnas status måste

höjas genom lärarlegiti-mation, höjda löner och fler karriärmöjligheter.

Utvärderingen av kvalitet och resultat bör utvidgas och ett från Skolverket

fristående kvalitetsinstitut bör skapas. Anslagen till forskningen bör öka

och dagens studiesystem måste reformeras, med målet om 50 % i bidrag och 50

% i lån vid eftergymnasiala studier. Dessutom bör barntillägget i det s.k.

svux och svuxa i studiestödet återinföras.

Krisen inom skolan och vården är också kommunernas kris. Till viss del

handlar det om resurser men till stor del beror det på det sätt på vilket

verk-samheterna leds och styrs. Den kommunala verksamheten måste förändras,

enligt motionärerna. T.ex. måste den offentliga upphandlingen tillämpas

konsekvent. Verksamheterna måste också koncentreras till kärnverksamhe-

terna. Genom denna typ av åtgärder kan de kommunala budgetarna räcka till

väsentliga förbättringar av kvalitet och omfattning inom skolan och vården.

Motionärerna motsätter sig regeringens förslag till maxtaxa inom barnom-

sorgen. Dessutom säger motionärerna nej till förslaget att häva det kommu-

nala skattestoppet år 2000.

Utskottet

1 Den ekonomiska politiken

1.1 Den internationella ekonomiska utvecklingen

1.1.1 Lägre tillväxt i världsekonomin

Trots en relativt hög tillväxt i både Förenta staterna och Europa nära nog

halverades tillväxten i världsekonomin i fjol på grund av de ekonomiska

kriserna i Asien, Ryssland och delar av Latinamerika. Den globala

tillväxten sjönk från drygt 4 % år 1997 till omkring 2,4 % år 1998. I OECD-

området gick BNP-tillväxten ned med 0,5 procentenheter till 2,3 % medan BNP

i Asien sammantaget föll med omkring 4 %. I de mest drabbade länderna i

Asien - Filippinerna, Indonesien, Malaysia, Sydkorea och Thailand - sjönk

BNP med sammantaget drygt 8 %.

Den internationella konjunkturen fortsätter att vara svag under större

delen av 1999 och tillväxttakten i världsekonomin går ned en bit till. Den

bedömningen gör regeringen i vårpropositionen. I EU- och det s.k.

euroområdet (de länder som infört euron) blir avmattningen extra tydlig.

Tabell 1. BNP-tillväxt per region samt andel av svensk export

Den försvagning av industrikonjunkturen som påbörjades 1998 drar ned

genomsnittstillväxten i EU under 1999 med nästan 1 procentenhet, från 2,8 %

i fjol till 1,9 %, enligt regeringens bedömning. Skillnaden mellan EU-

länderna är dock relativt stor. I Förenta staterna dämpas fjolårets starka

kon-junktur av en svagare tillväxt i investeringarna och den privata

konsumtio-nen.

Avmattningen i världsekonomin blir emellertid relativt kortvarig, enligt

regeringens bedömning. Mot slutet av 1999 börjar tillväxten i EU att stiga

i takt med att den inhemska efterfrågan ökar till följd av bl.a. den starka

fram-tidstron hos hushållen, stigande inkomster och en låg räntenivå. Även

i de krisdrabbade asiatiska länderna väntas en försiktig återhämtning under

slutet av året. Sammantaget väntas tillväxten i världsekonomin stiga till

drygt 3 % år 2000 och ytterligare något under 2001 och 2002. I OECD-området

blir uppgången mer begränsad, bl.a. på grund av en fortsatt dämpning av den

ekonomiska aktiviteten i Förenta staterna under 2000.

1.1.2 Utvecklingen i Förenta staterna

Ekonomin i Förenta staterna fortsätter att utvecklas starkt. I fjol steg

BNP med 3,9 %, trots den svagare internationella tillväxten. Arbetslösheten

föll ytterligare medan inflationen begränsades till endast 1,6 %. De

offentliga finanserna gav ett överskott på omkring 1,5 % av BNP, vilket

bortsett från 1997 är det första överskottsåret sedan slutet av 1970-talet.

Tudelningen och de växande obalanserna i den amerikanska ekonomin blir

emellertid allt tydligare. Investeringarna har ökat kraftigt de senaste

åren bl.a. på grund av den expansiva IT-utvecklingen. På samma sätt har den

privata konsumtionen stigit markant till följd av den stigande

sysselsättning-en, ökade inkomster, minskat sparande i hushållssektorn och

en kraftig upp-gång i aktiekurserna. Däremot har den höga aktiviteten i den

inhemska eko-nomin, i kombination med den svaga utvecklingen i Asien och

Latinamerika och den stigande dollarkursen, gett ett växande underskott i

Förenta staternas samlade affärer med utlandet. Underskottet i

bytesbalansen steg under 1998 till 2,7 % av BNP, vilket är det högsta

talet sedan dollarkursen steg kraftigt vid mitten av 1980-talet. Exporten

gav i fjol ett negativt bidrag till tillväxten på netto drygt 1,5 % av BNP.

Regeringen gör bedömningen att det mesta talar för att den höga ameri-

kanska tillväxten avtar under de kommande åren. Investeringarna dämpas av

den svaga vinstutvecklingen i spåret av den försämrade exporten och den

internationella prispressen på varor och tjänster. Hushållens konsumtion

mattas bl.a. genom att sparandet stiger. BNP väntas gå upp med 3 % i år och

med 2,2 % år 2000.

1.1.3 Utvecklingen i Japan och övriga Asien

Den japanska ekonomin har under det senaste året uppvisat klara

deflationis-tiska tendenser. Produktionen och efterfrågan faller, trots

omfattande stimu-lansåtgärder via både finans- och penningpolitiken.

Arbetslösheten är hög med japanska mått mätt och vinsterna och inkomsterna

utvecklas ogynnsamt. Pro-blemen i finanssektorn har dessutom lett till en

viss kreditåtstramning genom att de mindre och medelstora företagen har

svårt att finansiera sin verksamhet. Samtidigt har den svaga konjunkturen i

de asiatiska grannländerna slagit hårt mot den japanska exportindustrin.

Tabell 2. BNP-tillväxt, inflation och arbetslöshet

Som framgår av tabell 2 föll Japans BNP i fjol med nära 3 %. Regeringen

räknar i vårpropositionen med att en mycket försiktig återhämtning påbörjas

mot slutet av året, men sammantaget väntas BNP falla även under 1999.

Produktionen och investeringarna i näringslivet fortsätter att minska och

exportsektorn kommer att pressas av en svagare efterfrågan i t.ex. Europa

och apprecieringen av den japanska yenen under hösten i fjol. Under år 2000

stiger BNP med 0,5 % för att gå upp med 0,8 respektive 1,1 % år 2001 och

2002, enligt regeringens bedömning. En mer markerad återhämtning förut-

sätter att företagens och hushållens förtroende för den ekonomiska utveck-

lingen avsevärt förbättras. En viss uppgång i förtroendet kan spåras i den

senaste tidens relativt kraftiga uppgång i aktiekurserna.

De senaste månaderna har tecknen på en återhämtning i de mest drabbade

asiatiska ekonomierna blivit alltfler. Turbulensen på de asiatiska

finansmark-naderna har avtagit. Ländernas valutor har stärkts och räntorna

har sjunkit. Den allra senaste tiden har också börskurserna stigit kraftigt

efter de senaste årens stora fall. Tydligast märks förbättringen i Sydkorea

och Thailand, dvs. de länder som kommit längst med reformeringen av finans-

och företags-sektorn. Sammantagna väntas BNP i Filippinerna, Indonesien,

Malaysia, Sydkorea och Thailand stiga med 0,2 % i år efter en nedgång i

fjol på drygt 8 %. Nästa år bedöms uppgången bli närmare 5 %, enligt

regeringens pro-gnoser.

1.1.4 Utvecklingen i EU och Norden

I likhet med i Förenta staterna är tudelningen tydlig även i EU. Under

senhösten 1998 försvagades den europeiska industrikonjunkturen märkbart.

Företagens framtidstro rasade snabbt, orderingången försämrades och

produktionen avtog till följd av finansoron och den svagare internationella

utvecklingen. Dessutom avtog investeringarna i näringslivet när

förväntningarna om framtida vinster minskade och när det internationella

trycket nedåt på priserna tilltog. Som framgår av diagram 1 har däremot

hushållens framtidstro fortsatt att stiga mot historiskt höga nivåer i

flertalet länder, trots konjunkturavmattningen. Förkla-ringarna är bl.a.

att hushållens inkomster ökat relativt starkt samtidigt som läget på den

europeiska arbetsmarknaden förbättrats något det senaste året.

Diagram 1. Hushållens och företagens framtidstro i euroområdet 1

1Skillnaden mellan andelen positiva och negativa.

Källa: Finansdepartementet

EU är också tudelad i den meningen att konjunkturskillnaden mellan länder-

na varit relativt stor under det senaste halvåret. Speciellt tydlig har

avmatt-ningen varit i Tyskland och Italien medan aktiviteten i länder som

Finland, Irland, Portugal och Spanien fortsatt att öka starkt. I t.ex.

Frankrike, Neder-länderna och Belgien har exporten mattats av väsentligt,

men nedgången har i stor utsträckning kompenserats av en starkt stigande

privat konsumtion.

Efter en uppgång i fjol på 2,8 % räknar regeringen med att BNP-tillväxten i

EU i år stannar vid 1,9 % för att stiga till 2,4 % år 2000. Skillnaden

mellan länderna väntas dock bli relativt stor även i fortsättningen. I

Tyskland väntas tillväxttakten sjunka till 1,5 % i år, medan den i t.ex.

Frankrike, Nederlän-derna och Belgien bedöms bli högre, mellan 2 och 2,5 %.

I Finland, Irland och Portugal kommer tillväxten att överstiga 3 %, enligt

regeringens bedöm-ning.

Regeringen räknar med att EU-konjunkturen börjar stiga på nytt mot slutet

av 1999, när det senaste årets räntesänkningar, eurons försvagning mot dol-

larn och en stigande internationell tillväxt börjar få effekt på

efterfrågan och på produktionen. Den privata konsumtionen ökar till följd

av hushållens starka framtidstro och en milt expansiv inriktning av

finanspolitiken i EU.

Danmark, Norge och Storbritannien är vid sidan av Tyskland några av de

vikti-gaste marknaderna för svensk export. På alla dessa marknader kommer

tillväx-ten under de närmaste åren att bli lägre än t.ex. det förväntade

genomsnittet för EU. Efter sex goda år mattas nu konjunkturen i

Storbritannien rätt rejält på grund av den svagare internationella

efterfrågan och de senaste årens förstärk-ning av pundet. En stram brittisk

penning- och finanspolitik har också bidragit till att försvaga den

inhemska efterfrågan. Regeringen gör bedömningen att BNP-tillväxten i

Storbritannien i år sjunker till 0,6 % för att stiga till 1,7 % år 2000.

Diagram 2. Arbetslösheten i EU, Norden och OECD 1

1 Utfall 1997-1998. Regeringens prognoser 1998-2002.

Källa: Finansdepartementet

På samma sätt har en finanspolitisk åtstramning förstärkt avmattningen i

våra grannländer Danmark och Norge. Den norska industrin drabbades även

hårt av nedgången i oljepriset under 1998. Till följd av bl.a.

oljeprisfallet försva-gades även den norska kronan. För att stärka

kronkursen höjdes räntorna kraftigt, vilket ytterligare bidrog till att

dämpa aktiviteten i ekonomin. Under de senaste månaderna har dock

oljepriset stigit en del samtidigt som kronan stärkts och Norges bank har

sänkt styrräntorna något. Tillväxttakten i Dan-mark och Norge väntas sjunka

till 1,7 respektive 0,6 % i år. Nästa år bedöms den öka endast marginellt

till 1,9 respektive 0,9 %.

Detta innebär att Norden (inklusive Finland och Sverige) under de när-maste

åren kommer att växa långsammare än genomsnittet i EU, efter att under de

senaste fem till sex åren ha varit en av de främsta tillväxtregionerna i

Europa.

Trots avmattningen i EU-konjunkturen gör regeringen bedömningen att

arbetslösheten går ned något under perioden, bl.a. på grund av offentliga

sysselsättningsprogram i Tyskland och Frankrike. Nedgången är dock inte

speciellt kraftig. Under 2002 väntas genomsnittet för EU ligga på en

arbets-löshet på 9,9 %. Det är endast 0,6 procentenheter lägre än siffran

för 1998. Arbetslösheten och bristen på nya jobb kommer även under de

närmaste åren att vara EU:s stora ekonomiska och politiska problem.

1.1.5 Utvecklingen i Ryssland och Östersjöområdet (exklusive EU)

Förra årets finanskris slog hårt mot den ryska ekonomin. Kursen på den

ryska rubeln har försvagats kraftigt och inflationen har tidvis stigit till

tresiff-riga belopp. Inkomsterna sjunker och produktionen faller. I fjol

gick BNP ned med omkring 5 % och regeringen räknar med att den faller med

ytterli-gare 5 % i år och med 1 % år 2000.

Den ryska krisen har också till en del smittat av sig på länderna i

Baltikum genom att konjunkturen i Estland, Lettland och Litauen försämrades

mot slutet av 1998. Även i Polen, som varit en av de snabbast växande

ekonomi-erna i området under senare år, har tillväxten dämpats på grund av

nedgång-en i Ryssland och avmattningen internationellt. Den svagare

utvecklingen i bl.a. EU i år gör att den polska konjunkturen fortsätter att

vara relativt svag under 1999.

1.1.6 Osäkerheter i den internationella bedömningen

Sammantaget räknar regeringen med att avmattningen i den internationella

ekonomin är tillfällig och att tillväxten i EU, Sydostasien och Japan

börjar öka mot slutet av 1999. De senaste två årens mycket oroliga

utveckling i världsekonomin innebär emellertid att prognosen är behäftad

med osäkerhet. Utvecklingen kan bli både sämre och bättre än den bedömning

som skisseras ovan. De främsta riskerna och möjligheterna är:

Riskerna

· Ny oro på finansmarknaderna. Tillståndet på de internationella finans-

marknaderna har stabiliserats under de senaste månaderna. De värst drabbade

ländernas valutor har stärkts och räntorna har sjunkit. Dess-utom har

börskurserna återhämtat en del av de senaste årens nedgång. En ny turbulens

skulle kunna leda till en fortsatt dämpad efterfrågan och ytterligare

internationell press på priserna. En finansoro skulle t.ex. kunna utlösas

om Kina bestämmer sig för att devalvera sin valu-ta.

·

· Försenad återhämtning i Japan. Bristen på optimism och förtroende för den

ekonomiska utvecklingen hos japanska hushåll och företag kan göra att

stagnationen i den japanska ekonomin förlängs, vilket bl.a. kommer att

försvåra återhämtningen i övriga Asien.

·

· Svagare utveckling i Förenta staterna. Ett stort fall i de enligt många

be-dömare högt uppdrivna kurserna på de amerikanska aktiebörserna skulle

sannolikt leda till en större och bredare avmattning i den ameri-kanska

konjunkturen.

·

· Svagare inhemsk efterfrågan i EU. Den starka framtidstron bland euro-

peiska hushåll kan försvagas i takt med att industrikonjunkturen för-sämras

.

·

Möjligheterna

· De senaste månadernas förbättring av situationen på finansmarknaderna kan

vara ett tecken på att företagens och hushållens förtroende för den

ekonomiska utvecklingen stiger och att återhämtningen blir starkare än vad

regeringen räknar med i vårpropositionen.

·

· Fortsatt stark utveckling i Förenta staterna. Det ekonomiska utfallet un-

der inledningen av 1999 tyder på att aktiviteten i den amerikanska ekonomin

fortsätter att vara hög. En fortsatt stark tillväxt i Förenta staterna

innebär en ökad draghjälp för den övriga världsekonomin.

·

1.2 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige

1.2.1 Den svenska konjunkturen åren 1999 och 2000 och utsikterna fram till

år 2002

Trots den snabba försämringen i industrikonjunkturen både internationellt

och i Sverige under andra halvan av 1998 steg Sveriges BNP i fjol med 2,9 %

, vilket är en hög siffra i ett historiskt perspektiv. De senaste 20 åren,

mellan 1978 och 1998, har BNP i genomsnitt ökat med 1,7 % per år. Till

skillnad från tidigare under 1990-talet var det en hög inhemsk efterfrågan

som drev upp tillväxten under 1998. Investeringarna ökade med knappt 11 %

och den privata konsumtionen steg med 2,6 %. För första gången sedan 1993

ökade också den statliga och kommunala konsumtionen. Sammantaget steg den

offentliga konsumtionen med 1,9 %.

Trots den internationella avmattningen steg exporten mer än förväntat. Den

minskade exporten till länderna i Asien och Latinamerika kompensera-des av

ökad försäljning till EU och Förenta staterna. En kraftig uppgång i

importen innebar emellertid att nettot av utrikeshandeln i fjol gav ett

negativt bidrag till BNP-tillväxten, något som inte inträffat tidigare

under 1990-talet.

Läget på arbetsmarknaden förbättrades betydligt under 1998. Sysselsätt-

ningen steg med 1,5 procentenheter. Det är mer än vad regeringen räknade

med i budgetpropositionen för 1999 och en mycket hög siffra historiskt sett

. Det är framför allt inom den privata tjänstesektorn, men också inom de

kommunala verksamheterna, som sysselsättningen ökat. Sysselsättningen har

också fortsatt att öka i en överraskande snabb takt under inledningen av

1999. Den öppna arbetslösheten sjönk med 1,5 procentenheter, från 8 % 1997

till 6,5 % 1998.

Den internationella avmattningen och försämrade utsikter för svensk export

och svensk exportindustri gör att tillväxten i år sjunker till 2,2 %,

enligt regeringens be-dömning. Sysselsättningen väntas fortsätta stiga men

ökningstakten minskar under senare delen av 1999 när den svagare

konjunkturen med viss eftersläpning dämpar företagens

anställningsbenägenhet.

Tabell 3. Bidrag till BNP-tillväxten

Som framgår av tabell 3 kommer den inhemska efterfrågan att vara den

främsta tillväxtmotorn i svensk ekonomi även under de kommande åren.

Hushållens höga förväntningar på den ekonomiska framtiden, en stigande

sysselsättning, en god inkomstutveckling och stark förmögenhetsställning i

hushållssektorn gör att den privata konsumtionen fortsätter att stiga. Till

-växten i bruttoinvesteringarna dämpas däremot av försvagningen i industri-

konjunkturen. I branscher som har en stark koppling till den inhemska

efter-frågan väntas dock investeringarna fortsätta att öka. Under 1998

byggdes lagren upp i en relativt hög omfattning. I år finns därför ett

stort behov inom framför allt industrin av att avveckla och sälja från

lager, vilket bedöms ge ett relativt stort negativt bidrag till årets

tillväxt. Trots en svagare export väntas utrikeshandeln bidra till årets

tillväxt med 0,5 %, främst tack vare en kraftig dämpning av importen.

Inställningen till konjunkturutvecklingen är lika tudelad i Sverige som i

övriga Europa och i Förenta staterna, vilket belyses i diagram 3. Svenska

hushåll är relativt optimistiska om den ekonomiska framtiden medan

företagen är pessimis-tiska. Hushållen har till följd av bl.a. den högre

sysselsättningen och en god inkomstutveckling hållit optimismen uppe på en

hög nivå, bortsett från viss nedgång i slutet av förra året. Företagens

optimism under 1997 och första halvan av 1998 har under det senaste dryga

halvåret förbytts i pessimism på grund av den ökade internationella

priskonkurrensen och den svagare efterfrågan på bl.a. industrivaror.

Diagram 3. Hushållens och företagens framtidstro i Sverige 1

1 Skillnaden mellan andelen positiva och negativa.

Källa: Statistiska centralbyrån

1.2.2 Prognosförutsättningar och nyckeltal

Regeringens prognos bygger på den information som fanns tillgänglig t.o.m.

den 7 april 1999. Bedömningarna baseras på underlag från Statistiska cen-

tralbyrån (SCB), OECD, IMF och den prognos som Konjunkturinstitutet (KI)

publicerade den 24 mars 1999. En viktig förutsättning i prognosen är att

regeringen antar att löneglidningen nästa år endast ökar med 0,5 % och att

löneökningarna för 2001 och 2002 begränsas till 3 %. Utskottet vill under-

stryka att bedömningarna för 2001 och 2002 är en kalkyl där tillväxten be-

stämts utifrån den långsiktiga tillväxttakten i svensk ekonomi på ungefär 2

%. Eftersom regeringen bedömer att det under dessa år finns lediga resur-

ser i ekonomin antas att BNP under 2001 och 2002 kan växa med ytterligare 0

,5 %, dvs. 2,5 % per år, utan att inflationen stiger och lönerna ökar. Det

förutsätter i sin tur att lönebildningen fungerar väl samt att det inte

uppstår några allvarliga brister på arbetskraft på arbetsmarknaden.

I tabellerna 4 och 5 redovisas förutsättningarna för och nyckeltalen i rege

-ringens prognos. I punkterna nedan sammanfattas de viktigaste

förutsättning-arna samt de viktigaste skillnaderna mot de bedömningar som

regeringen gjorde i budgetpropositionen:

På grund av den svagare konjunkturen har regeringen, jämfört med budgetpro-

positionen, skrivit ned tillväxten i OECD-området under 1999 och 2000 med 0

,3-0,4 % per år. Lägre efterfrågan och ökad internationell konkurrens gör

också att den internationella inflationen antas bli 0,5 procentenheter

lägre varje år under perioden 1999-2001. I genomsnitt bedöms inflationen i

de viktigaste 16 OECD-länderna uppgå till ungefär 1,5 % per år under de

närmaste åren.

Tabell 4. Prognosförutsättningar 1999-2002

· Små prisökningar och den lägre tillväxten innebär vidare att både de

svenska och internationella räntorna blir lägre än vad som tidigare anta-

gits. Regeringen räknar dock med att räntorna börjar stiga i takt med att

konjunkturen i såväl Sverige som i omvärlden stärks mot slutet av 1999.

Ränteuppgången väntas dock bli begränsad till följd av den låga infla-

tionen.

·

· Den kraftiga försvagningen av kronan i höstas gör att regeringen kalky-

lerar med en något svagare krona under 1999 och till viss del även under år

2000. I takt med att tillväxten ökar stiger kronans värde för att ligga på

ett s.k. TCW-index på 118 som genomsnitt under 2002. Mot euron väntas

kronan stiga till en kurs på 8,80 i slutet av 1999 och till 8,70 på

ytterligare något eller några års sikt.

·

· Den svenska inflationen fortsätter att vara mycket låg. Under 1999 och

2000 bedöms KPI stiga med 0,5 respektive 0,9 % (räknat som skillnaden

december till december respektive år). Det är lägre än Riksbankens offi-

ciella inflationsmål.

·

· Regeringen antar att hushållens sparkvot stiger relativt kraftigt under

2001 och 2002. En anledning är att den del av överskottet i de offentliga

finanserna som beräkningstekniskt förs över till hushållen under dessa år

förväntas öka sparandet på bekostnad av en ökad privat konsumtion.

·

Prognosen för den öppna arbetslösheten har justerats upp kraftigt jämfört

be-dömningen i budgetpropositionen. I höstas visade kalkylerna att den

öppna arbetslösheten skulle gå ned till 4,4 % i genomsnitt under 2000 och 4

% under 2001. Nu bedöms den öppna arbetslösheten bli 5,4 % 2000 och 5,1 %

2001. Revi-deringen beror bl.a. på att sysselsättningen till följd av den

svagare internatio-nella utvecklingen inte väntas stiga lika mycket som

enligt prognosen i budget-propositionen.

Tabell 5. Nyckeltal 1999-2002

1.2.3 Försörjningsbalansen

Under förutsättning att de internationella finansmarknaderna är stabila och

att en återhämtning i världsekonomin tar fart mot slutet av 1999 växer den

svenska ekonomin med i genomsnitt närmare 2,5 % per år under de närmaste

åren, enligt regeringens bedömning. I ett historiskt perspektiv är det en

rela-tivt god tillväxt. I år blir BNP-tillväxten några tiondelar lägre till

följd av det senaste årets avmattning i den internationella

industrikonjunkturen. Rege-ringen räknar i vårpropositionen med att

Sveriges under 1999 och 2000 växer något snabbare än det förväntade

genomsnittet i både OECD och EU. Den svenska tillväxten väntas också ligga

över den genomsnittliga tillväxten i våra grannländer i Norden. Som

redovisats ovan kommer tillväxten i både Norge och Danmark att sjunka

ganska kraftigt under de närmaste åren, efter en lång period av stark

tillväxt och hög inhemsk efterfrågan. Den finländska tillväxten väntas

däremot vara fortsatt hög under de närmaste åren och rege-ringen kalkylerar

med att Finlands årliga BNP-ökning kommer att ligga drygt 0,5

procentenheter över den svenska under hela perioden fram till 2002.

De olika delarna i försörjningsbalansen utvecklar sig enligt regeringen på

följande sätt (se tabell 6):

· Som redovisats tidigare och som även framgår av tabell 3 kommer den

inhemska efterfrågan att fortsätta att vara drivkraften i den svenska eko-

nomin under de kommande åren. Hushållens relativt positiva syn på den

ekonomiska framtiden, stora inkomstförbättringar och en ökad syssel-

sättning gör att den privata konsumtionen stiger med 2,6 % i år och 2,4 %

år 2000. Investeringarna inom industrin dämpas dock av den svagare

internationella efterfrågan. Lagerinvesteringar kommer i år att ge ett

kraftigt negativt bidrag till BNP-tillväxten.

·

· Den offentliga konsumtionen ökar under de närmaste åren mer än vad

regeringen räknade med i budgetpropositionen. Det är framförallt den

kommunala konsumtionen som stiger, bl.a. på grund av den ytterligare

överföring av resurser till kommunerna som regeringen föreslår i vår-

propositionen.

·

Uppgången i den svenska exporten dämpas avsevärt under framför allt 1999 då

ex-porttillväxten halveras jämfört med 1998. Anledning är den sämre

ekonomiska ut-vecklingen hos framför allt några av Sveriges viktigaste

handelspartners samt att efterfrågan mattas extra tydligt i de varugrupper

som svensk industri är inriktad på (se kapital 1.2.4 om exporten).

Tabell 6. Försörjningsbalansen 1999-2002

1.2.4 Den svenska exporten

Sveriges export steg oväntat kraftigt förra året, med drygt 7 %, trots

Asien-krisen och oron på de finansiella marknaderna. Bortfallet av

efterfrågan i de krisdrabbade asiatiska länderna kompenserades till stor

del av en stigande efterfrågan på svenska varor i Europa och Förenta

staterna. Detta innebär att svenska exportföretag för sjätte året i följd

fortsatte att öka sina marknadsan-delar på världsmarknaden.

Under 1999 kommer däremot den internationella efterfrågan på svenska export

-varor att dämpas betydligt, enligt regeringens bedömning. Som redovisats

tidi-gare kommer den ekonomiska aktiviteten i några av Sveriges viktigaste

handel-spartners - Tyskland, Storbritannien, Norge och Danmark - att mattas

av gans-ka rejält. Det begränsar marknadstillväxten för svensk export.

Figur 1 visar att dessa länder tillsammans tar emot över en tredjedel av

den totala svenska expor-ten. Dessutom försvagas exportutsikterna av att

det främst är efterfrågan på investeringsvaror som avtar. Svensk export är

till en ganska stor del koncentre-rad på investerings- och insatsvaror.

Vidare kommer efterfrågan från Asien att fortsätta att vara svag under

större delen av 1999. Det sämre läget för exportin-dustrin bekräftas också

av SCB:s statistik och KI:s barometerundersökningar, där orderingången från

exportmarknaderna sjönk rätt rejält i slutet av 1998 och början av 1999.

Figur 1. Geografisk fördelning av svensk export

Källa: Finansdepartementet

Till följd av att den internationella efterfrågan förväntas stiga på nytt

mot slutet av 1999 ökar exporttillväxten under år 2000. Den svenska

exportin-dustrin får då också en extra skjuts, främst till följd av att

efterfrågan på investerings- och insatsvaror ökar. Sammantaget ökar

exporten i år med enbart 3,5 % för att stiga med 5,5 % år 2000.

Som framgår av diagram 4 har svensk exportindustri under de senaste decenni

-erna minskat något av sin tidigare relativt höga konjunkturkänslighet. De

kun-skapsintensiva branscherna, som t.ex. teleprodukt-, läkemedels-, data-,

trans-port- och maskinindustrin, har sedan början av 1980-talet ökat sin

andel av svensk export med cirka 10 procentenheter medan de mer cykliskt

betingade kapital- och arbetsintensiva delarna av verkstads- och

basindustrin, t.ex. massa- och pappersindustrin och metallvaruindustrin,

har minskat sin andel med 5 procentenheter. Teleproduktindustrin, med

företag som t.ex. Ericsson, har under de senaste tre åren svarat för

ungefär en tredjedel av tillväxten i den svenska exporten. Om efterfrågan

på mobiltelefoner och andra teleprodukter fortsätter att stiga lika brant

under de närmaste åren kan varuexporten öka mer än vad som förväntas i

vårpropositionen, enligt regeringens bedömning.

Diagram 4. Andelar av svensk export

Källa: Finansdepartementet

1.2.5 Arbetsmarknaden

Arbetsmarknaden förbättrades kraftigt under 1998. Sysselsättningen steg med

58 000 personer i genomsnitt 1998, vilket kan jämföras med en uppgång på

omkring 60 000 under högkonjunkturåret 1995. Arbetslösheten föll med 1,5

procentenheter, från 8 % till 6,5 %. Det är den största registrerade

nedgången under efterkrigstiden. Sysselsättningsuppgången har framför allt

kommit i den privata tjänstesektorn och i den kommunala sektorn. Antalet

sysselsatta i den privata tjänstesektorn steg i fjol med drygt 40 000 medan

antalet anställda i kommunerna ökade med nära 20 000 personer.

Diagram 5. Sysselsättningen 1995-mars 1999

Källa: Statistiska centralbyrån

Som framgår av diagram 5 har sysselsättningen fortsatt att stiga starkt i

bör-jan av 1999. Rensat för säsongsvariationer steg sysselsättningen i mars

med 98 000 personer jämfört med samma månad i fjol. Att döma av

utvecklingen i antalet nyanmälda lediga platser till arbetsförmedlingarna

kommer syssel-sättningen att stiga ännu ett tag. Även om ökningstakten i

antalet nyanmälda lediga platser avtagit under de senaste månaderna ökade

den kontinuerligt under i stort sett hela 1998. Erfarenhetsmässigt brukar

det dröja 6-12 måna-der innan en ökning av lediga platser leder till en

stigande sysselsättning.

Under senare delen av 1999 kommer det senaste årets expansiva syssel-

sättningsutveckling att dämpas till följd av konjunkturförsvagningen,

enligt regeringens bedömning. I genomsnitt mellan åren väntas

sysselsättningen i år stiga med 1,4 %, vilket i antal betyder 56 000

personer. När den internatio-nella konjunkturen börjar stiga mot slutet av

året och under 2000 stiger sys-selsättningen på nytt, enligt regeringens

bedömning. Räknat som genomsnitt begränsas emellertid uppgången till 0,6 %

eller 24 000 personer. I takt med att sysselsättningen ökar stiger också

utbudet av arbetskraft. Det gör att rege-ringen räknar med att den öppna

arbetslösheten i år sjunker med 0,7 procent-enheter, till 5,8 %. Under år

2000 väntas den gå ned ytterligare något, till 5,4 % av arbetskraften.

I det lite längre perspektivet räknar regeringen med att sysselsättningen i

den svenska ekonomin stiger med 150 000 personer från 1998 till år 2002.

Stämmer den bedömningen innebär det att sysselsättningsgraden för personer

i åldrarna 20-64 år ökar från 74,6 % 1998 till 76,5 % 2002. Regeringens

sysselsättningsmål är att sysselsättningsgraden för dessa åldersgrupper

skall stiga till 80 % år 2004. Den öppna arbetslösheten väntas sjunka

ytterligare en bit, till 5 % av arbetskraften år 2002.

Tabell 7. Nyckeltal för arbetsmarknaden

1.2.6 Ny information efter att prognosen lämnats

Sedan regeringen avslutade sitt prognosarbete har ny information om både

den internationella och den svenska ekonomin presenterats.

Den amerikanska ekonomin fortsätter att växa oväntat starkt. Enligt preli-

minära uppgifter från det amerikanska handelsdepartementet steg Förenta

staternas BNP under första kvartalet 1999 med 4 % jämfört med första kvar-

talet 1998. Den privata konsumtionen ökade med 5,4 %, vilket är den snab-

baste ökningstakten sedan 1984. Även annan statistik över det ekonomiska

utfallet under inledningen av 1999 bekräftar bilden av en fortsatt hög eko-

nomisk aktivitet i den amerikanska ekonomin.

Enligt uppgifter från det amerikanska arbetsmarknadsdepartementet steg

konsumentpriserna i april med 0,7 % jämfört med månaden innan. Infla-

tionstakten, förändringen över de senaste 12 månaderna, steg från 1,7 % i

mars till 2,3 % i april.

Den europeiska centralbanken, ECB, sänkte den 8 april 1999 sin styrränta

med 0,5 procentenheter till följd av avmattningen och den låga inflationen

i euroområdet. Styrräntan i euroområdet ligger därmed på 2,5 %. ECB:s sänk

-ning följdes av räntesänkningar i bl.a. Danmark, Norge, Schweiz och Stor-

britannien. Den senaste statistiska informationen tyder på att industrikon-

junkturen i EU fortfarande är relativt svag, även om det finns tidiga

tecken på att företagen nu börjar notera en ökad orderingång och en

stigande pro-duktion. Enligt EU-kommissionens index för Europakonjunkturen

steg framtidstron något hos företagen i euroområdet under mars månad. I

Tysk-land har industriproduktionen fortsatt att sjunka de senaste månaderna

och enligt statistik från den tyska centralbanken, Bundesbank, steg den

säsong-rensade arbetslösheten något under april. Ett positivt tecken är

emellertid att den tyska detaljhandeln ökade kraftigt i mars.

Den senaste tiden har det kommit en del signaler som kan tolkas som att

krisen i den japanska ekonomin har nått sin botten. Industriproduktionen

har slutat minska. Enligt preliminära uppgifter steg produktionen i mars

med 2,2 % jämfört med månaden innan. I den japanska centralbankens senaste

rapport om näringslivets förväntningar, den s.k. Tankan, syns också en viss

förbättring av de japanska företagens framtidstro. Konsumtionsviljan hos

hushållen är dock fortfarande svag och arbetslösheten steg oväntat mycket i

mars, bl.a. på grund av stora rationaliseringar i företagen.

Konjunkturinstitutets (KI:s) barometer för första kvartalet 1999, som pre-

senterades i slutet av april, visar att den svenska industrikonjunkturen

var fortsatt svag under årets första 3 månader. Orderingången försämrades

ytter-ligare och produktionen minskade. Företagen i den cykliska

insatsvaruindust-rin redovisade emellertid en viss stabilisering av

orderingången. Enligt barometern är företagen däremot optimistiska om

framtiden. Både orderin-gången och produktionen väntas stiga under andra

kvartalet 1999. Flertalet branscher räknar dock med att minska antalet

anställda.

KI:s s.k. månadsbarometer, där urvalet består av färre företag än i kvar-

talsbarometern, visade under april 1999 en klar förbättring av industrikon-

junkturen. Orderingången och produktionen steg under de senaste månader-na,

enligt företagen.

Även i det s.k. inköpschefsindexet, vilket är en sammanställning av 200

inköpschefers bedömning av den ekonomiska utvecklingen, har företagens

bedömning av konjunkturläget förbättrats ganska markant under de senaste

månaderna. Framför allt registreras en tydlig uppgång i orderingången från

exportmarknaderna, och företagens produktionsplaner ligger nu på samma nivå

som för ett år sedan.

Den senaste utfallsstatistiken från Statistiska centralbyrån (SCB) visar

att industrins orderingång och produktion steg under februari.

Förbättringen var koncentrerad till exportindustrin och då framför allt

till teleproduktindustrin.

Den svenska tjänstesektorn fortsätter att redovisa stark tillväxt, enligt

KI:s kvartals- och månadsbarometrar. Detaljhandelsstatistiken och olika

typer av snabbindex för handelsutvecklingen visar att tillväxten i

detaljhandeln har varit mycket hög under de senaste månaderna. I mars ökade

försäljningsvo-lymen i den totala detaljhandeln med 6,3 % jämfört med samma

månad i fjol. Under första kvartalet steg därmed omsättningen i

detaljhandeln med 5,8 %, jämfört med sista kvartalet 1998, enligt SCB:s

siffror.

Enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar fortsatte sysselsättningen att

stiga kraftigt under april. I april var 111 000 fler personer sysselsatta

jämfört med april 1998. Även arbetslösheten har fortsatt att sjunka. I

april var 5,3 % av arbetskraften arbetslösa. Det kan jämföras med 6,6 % i

april i fjol. Arbets-marknadsstyrelsen (AMS) räknar i sin nya prognos över

utvecklingen på arbetsmarknaden t.o.m. år 2000 med att sysselsättningen

stiger med 95 000 personer i år och 40 000 personer år 2000. Arbetslösheten

väntas sjunka till 5,8 % år 1999. Genom ett ökat utbud av arbetskraft och

en något lägre till-växt stiger arbetslösheten år 2000 till 5,9 %. AMS

bedömer att Sveriges BNP i år stiger med 3,1 % och med 2,8 % år 2000.

Den 18 maj 1999 justerade OECD upp sina prognoser för den ekonomiska

utvecklingen i OECD-länderna under 1999. OECD räknar nu med att den

sammantagna BNP i OECD-området stiger med 2,25 % under 1999. Det kan

jämföras med organisationens prognos sent i höstas om en tillväxt under

1999 på 1,7 %. Nästa år förväntas tillväxten bli 2 %, vilket är 0,3

procenten-heter lägre än i den förra prognosen. Enligt OECD växer Sveriges

BNP med 2,4 % år 1999 och 2,8 % år 2000, vilket är 0,2 respektive 0,4

procentenheter högre än bedömningen i slutet på förra året.

Även andra svenska bedömare av den svenska ekonomin har under den senaste

månaden skrivit upp sina prognoser över BNP-tillväxten under 1999 och 2000,

bl.a. på grund av den fortsatt höga inhemska efterfrågan och en i

förhållande till förväntningarna starkare internationell utveckling.

1.2.7 Finansutskottets syn på vårpropositionens och partimotionernas

konjunkturbedömningar

Utskottet delar regeringens uppfattning att grunden för en relativt hög

tillväxt under de närmaste åren är god. De offentliga finanserna visar

växande över-skott. Den svenska inflationen är en av de lägsta i EU-området

. Företagens och hushållens inflationsförväntningar är låga och ligger

under Riksbankens inflationsmål. Räntorna ligger på den lägsta nivån sedan

1950-talet och by-tesbalansen visar på relativt stora överskott, trots en

stark uppgång i den inhemska efterfrågan.

Den svagare internationella industrikonjunkturen innebär emellertid att den

svenska tillväxten under 1999 blir lägre än under förra året, då BNP steg

med 2,8 %, enligt SCB:s preliminära nationalräkenskaper. Exporten försvagas

av en lägre efterfrågan på framför allt de för Sverige viktigaste

marknaderna i Europa. Däremot tyder det mesta på att den inhemska

efterfrågan fortsätter att öka starkt, vilket också stöds av det

statistiska utfallet hittills i år. Till-växten inom detaljhandeln är hög

och de tjänstenäringar som är kopplade till den privata konsumtionen

expanderar starkt. Hushållens förväntningar på den ekonomiska framtiden är

relativt höga, trots en mer dämpad industri-konjunktur och en ökad

pessimism i företagen i slutet av 1998 och under inledningen av 1999 (de

senaste månaderna har dock företagen blivit lite mer optimistiska om den

framtida utvecklingen). Sysselsättningen fortsätter att öka kraftigt. I

april var 111 000 fler sysselsatta jämfört med april 1998. Detta i

kombination med den sjunkande arbetslösheten och en stark inkomstut-

veckling talar för en fortsatt hög privat konsumtion.

Mycket talar också för en återhämtning i den internationella ekonomin un-

der senare delen av 1999. Utfallet de senaste månaderna tyder på att en för

-bättring redan har inletts jämfört med nedgången under senare delen av

förra året. Den amerikanska ekonomin har hittills i år utvecklats bättre än

vad flertalet bedömare i allmänhet förväntade sig så sent som för bara

några månader sedan. I flera asiatiska länder finns klara tecken på en

återhämtning. Den finansiella oron har avtagit markant. Räntorna har

sjunkit, värdet på ländernas valutor har ökat och aktiekurserna har stigit.

Läget i Japan förefal-ler ha stabiliserats något under de senaste månaderna

. I Europa finns tecken på att avmattningen nått sin botten. Företagen

börjar enligt olika aktivitets- och konjunkturindex bli något mer

optimistiska om produktions- och order-utvecklingen framöver. ECB:s och de

övriga europeiska centralbankernas räntesänkningar nyligen bidrar också

till en återhämtning inom EU och euro-området.

Under förutsättning att det inte blossar upp någon ny oro på finansmarkna-

derna stiger den svenska tillväxttakten under nästa år. Exportindustrin gyn

-nas av en högre aktivitet och ökad efterfrågan i bl.a. Europa samtidigt

som den inhemska efterfrågan fortsätter att utvecklas gynnsamt.

I motion Fi14 (m) tycker motionärerna att regeringen nu inte överskattar

den framtida tillväxten på samma tydliga sätt som under valåret 1998.

Motionä-rerna menar emellertid att regeringens bedömning av importen verkar

vara för låg. Regeringens optimistiska bedömning av den privata

konsumtionen de närmaste åren är svår att förena med en kraftigt minskad

importtillväxt. Vidare menar motionärerna att regeringens bedömning att

bostadsinveste-ringarna kommer att tillta är uppenbart felaktig.

I motion Fi15 (kd) konstateras att regeringen reviderat ned de överoptimis-

tiska tillväxtprognoser som redovisades i budgetpropositionen för 1999.

Samtidigt framhålls att det enligt tillgängliga prognoser inte saknas fog

för regeringens bedömning att svensk ekonomi i grunden är stark.

Även i motion Fi17 (fp) kritiseras regeringen för en alltför låg prognos

av importen. Den ökning av den inhemska efterfrågan som nu är trolig kan i

större utsträckning än regeringen räknat med mötas med mer import och

mindre svensk produktion. Sammantaget bedömer motionärerna att den svenska

BNP-tillväxten i år och nästa år kan komma att ligga på 2 %, eller något

däröver. Motionärerna uttrycker oro för den amerikanska utvecklingen. Om

börsen börjar falla och den amerikanska centralbanken ser sig tvungen att

höja räntorna för att möta ett ökat inflationstryck kan omslaget i den

privata konsumtionen bli mycket kraftigt. Tillväxten i den amerikanska eko-

nomin, som under 1999 ser ut att bli den starkaste motorn i den internatio-

nella ekonomin, kan då avta rejält med betydande återverkningar på omvärl-

den.

Utskottet har under avsnittet om den internationella utvecklingen ovan

pekat på att det finns en risk för att ekonomin i Förenta staterna

utvecklas svagare än väntat, bl.a. till följd av ett stort fall i

aktiekurserna. Men samtidigt kan utskottet konstatera att aktiviteten i den

amerikanska ekonomin hittills i år varit oväntat hög. BNP steg under första

kvartalet med 4 % jämfört med första kvartalet 1998 och inflationen har

varit låg. Utskottet noterar emeller-tid att den amerikanska inflationen

steg relativt kraftigt under april 1999. Den amerikanska centralbanken,

Federal Reserve, har också uttalat att nästa ränteförändring kan bli en

höjning, till följd av den starkare tillväxten och tendenserna till

stigande inflation. Enligt utskottets mening är det dock för tidigt att på

basis av en månads prisutveckling dra några slutsatser om vad det innebär

för tillväxten i den amerikanska ekonomin framöver.

När det gäller importen kan utskottet konstatera att den hittills

utvecklats svagt. Räknat i volym (enligt Finansdepartementets

fastprisberäkning) steg importen under första kvartalet 1999 med 0,7 %.

Samtidigt har exporten ökat starkt, med 5,5 % i volym under samma period.

Det har medfört att han-delsnettot under januari till mars i år gett ett

överskott på 37,5 miljarder kronor, mot ett överskott i fjol under samma

tid på 32,4 miljarder kronor.

Fortsätter exporten och den privata konsumtionen att öka lika starkt som

under första kvartalet kan det enligt utskottets mening innebära att

importen blir högre än väntat. Vid en sådan utveckling lär även BNP-

tillväxten bli högre än förväntat.

Lägre bostadssubventioner och höga räntor är enligt utskottets mening några

av de faktorer som förklarar varför bostadsbyggandet varit historiskt lågt

under de senaste åren. Den allmänna förbättringen i ekonomin, stigande

inkomster för hushållen, de nu historiskt låga räntorna och det faktum att

priserna på andrahandsmarknaden har stigit rätt väsentligt under det

senaste året talar emellertid för en uppgång i bostadsbyggandet. SCB

rapporterar också om en mycket kraftig uppgång hittills i år, om än från en

låg nivå. Enligt preliminära siffror steg nybyggnationen under första

kvartalet med 50 % jämfört med första kvartalet 1998. KI:s månadsbarometer

för april visar dessutom på en märkbar förbättring i byggkonjunkturen.

Utskottet vill emellertid påminna om att skillnaden mellan olika regioner

är stora. I tillväxtregionerna har vakansgraderna sjunkit och i dessa

områden är nyproduktion lönsam. I kommuner där arbetsmarknaden fortfarande

är svag är vakansgraderna fortfarande höga och bostadsbyggandet lågt. Detta

mönster är tydligt även i SCB:s senaste statistik.

1.3 Finansutskottets förslag till inriktning av den allmänna ekonomiska

politiken

Förutsatt att de senaste månadernas stabilitet på de internationella finans

-marknaderna består kan tillväxten i den svenska ekonomin bli relativt hög

under de kommande åren. I år lär emellertid tillväxten bli något lägre än i

fjol, på grund av försvagningen i den internationella ekonomin och en svaga

-re svensk export.

Den svenska ekonomin står nu stark efter den kraftiga nedgången i början

av 1990-talet. Till stora delar beror detta på den framgångsrika budgetsane

-ringen. Eftersom det för år 1999 och år 2000 finns en viss risk för att

utgifts-taken inte kommer att hållas föreslås och vidtas nu åtgärder i form

av bespa-ringar och s.k. begränsningsbelopp för att begränsa utgifterna

till en nivå som ligger under utgiftstaken.

Enligt utskottets mening är det tillfredsställande att vårpropositionen,

lik-som budgetpropositionen, bygger på en överenskommelse mellan Socialde-

mokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. Samarbetet berör eko-

nomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö. Vänsterpartiet och

Miljöpartiet står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpo

-litiken, utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 1999 och de nu föreslagna

skatte-förändringarna för år 2000. Genom samarbetet står det klart att det

finns en politisk majoritet för den ekonomiska politiken och

budgetpolitiken.

Arbetet med att lägga en robust grund för förbättrad välfärd och stigande

inkomster i framtiden skall fortsätta. Den ekonomiska politiken måste under

en följd av år inriktas på att alltfler människor får arbete och att

beroendet av transfereringar och bidrag minskar. Det är bl.a. ur detta

perspektiv som sys-selsättningsmålet (att andelen av befolkningen i

åldrarna 20-64 år som har arbete år 2004 skall uppgå till 80 %) och målet

om en halvering av den öpp-na arbetslösheten till år 2000 skall ses.

Överskotten i de offentliga finanserna, den nya budgetprocessen och de nu

föreslagna besparingarna innebär, enligt utskottets mening, att det är

möjligt att föreslå reformer inom prioriterade områden under de kommande

åren.

För att stärka individens möjligheter på arbetsmarknaden och förbättra

Sveriges ställning i den allt hårdare globala konkurrensen föreslås

ytterligare åtgärder och förstärkningar inom skola, utbildning,

kompetensutveckling och forskning. Vidare föreslås och aviseras åtgärder

för att effektivisera den svenska arbetsmarknaden och förbättra systemet

för lönebildning i syfte att skapa möjligheter för en fortsatt snabbt

stigande sysselsättning och en fort-satt låg och stabil inflation. Bland

annat införs ett nytt stöd för att stimulera arbetsgivare att anställa

personer som varit öppet arbetslösa eller i arbets-marknadspolitiska

åtgärder i minst tre år.

Politiken skall inriktas på en hög och god tillväxt. Reglerna för företagan

-de förbättras på en rad områden och åtgärder genomförs för att öka konkur-

rensen i den svenska ekonomin. Arbetet med att göra Sverige ekologiskt

hållbart fortsätter. Ytterligare åtgärder vidtas för att förbättra miljön

och säkerställa en uthållig tillväxt.

Åtgärder vidtas också för att stärka rättvisan och välfärden i samhället.

Ex-empelvis genomförs de tidigare aviserade höjningarna av barnbidragen för

2000 och 2001. Utrymme skapas för att fr.o.m. år 2001 stegvis genomföra en

allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen. Ytterligare resurser tillförs

skolan, vården och omsorgen utöver tidigare fattade beslut.

Det ökade budgetutrymme som uppkommer fr.o.m. 2001 bör vid sidan av vissa

utgiftsökningar även användas för skattesänkningar. Huvudsyftet med en

kommande skattereform bör vara att utifrån krav på rättvis fördelning skapa

goda och stabila regler för tillväxt och sysselsättning, en ekologisk

hållbar utveckling samt att garantera välfärden och dess finansiering. En

kommande skattereform får emellertid inte äventyra den goda utvecklingen i

de offentliga finanserna. Målet om 2 % överskott i de offentliga finanserna

över en konjunkturcykel måste vidmakthållas.

Under mandatperioden bör inkomstskattesänkningar påbörjas för alla med

tyngdpunkt på låg- och medelinkomsttagare. Skattesänkningarna bör utfor-mas

så att marginaleffekter minskas och arbetskraftsdeltagande och utbild-ning

uppmuntras. Skattepolitiken kan även användas för att ytterligare för-

bättra företags- och näringslivsklimatet. I avvaktan på de pågående skatte-

samtalen aviseras ett antal för företagen och sysselsättningen viktiga

skatte-förändringar.

Enligt utskottets mening är det viktigt att miljörelateringen av skattesy-

stemet fortsätter. Men det måste ske med hänsyn till utvecklingen i vår om-

värld. Industrins konkurrenskraft får inte äventyras.

Finansutskottets ställningstagande till Moderata samlingspartiets förslag

I Moderata samlingspartiets motion Fi14 kritiseras regeringen för att sakna

en politik som tar itu med strukturproblemen i svensk ekonomi och

förbättrar närings- och företagsklimatet. Regeringen gör inget trots att

Sverige fortsät-ter att halka ned i OECD:s välståndsliga och trots

upprepade varningssigna-ler om att företag och välutbildad arbetskraft flyr

landet. Vårpropositionen är ett besvikelsens dokument. De strukturreformer

som borde ha vidtagits för att ge Sverige en stark tillväxtkraft, ett bra

företagsklimat och goda förutsätt-ningar för nya jobb lyser med sin

frånvaro. Den ekonomiska tillväxten måste prioriteras. För att öka

sysselsättningen, främja nyföretagandet och få Sveri-ge att börja klättra

uppåt i välfärdsligan krävs bl.a. sänkta skatter på arbete och företagande,

sänkt skatt på hushållsnära tjänster, åtgärder för att förbättra

lönebildningen och en modernisering av den arbetsrättsliga lagstiftningen.

Sverige bör också snarast möjligt införa euron. Dessutom måste arbetsmark-

nadspolitiken reformeras och företagskrånglet tas bort. I motion Fi18 av

Carl Bildt m.fl. (m) anförs också att den förtida avvecklingen av

kärnkraften får betydande negativa konsekvenser för energiförsörjningen,

investeringsverk-samheten, industrisysselsättningen och samhället i stort.

Utskottet vill först kort kommentera frågan om försäljningar av företag

till utlandet och den pågående internationella omstruktureringen mellan

företag i olika branscher. Det är utomordentligt viktigt att

globaliseringens och det ökade utlandsägandets effekter på näringslivet och

sysselsättningen noga analyseras. Utskottet kan vidare konstatera att

frågan inte är unik för Sverige. Runt om i både Europa och övriga världen

pågår en intensiv debatt om ut-ländska förvärv, företagsutflyttningar,

sammanslagningar och företagsklimat. Ofta är emellertid debatten osaklig

och behäftad med undergångstoner. En-ligt utskottets mening finns det

mycket som tyder på att de utländska investe-ringarna i Sverige spelar en

viktig roll för utvecklingen i svensk ekonomi. I många fall tillför nya

internationella ägare nytt kapital, ny kompetens och bättre förutsättningar

för en ökad expansion. Till bilden hör också att svenska företag i stor

utsträckning köper utländska företag för att stärka sin ställning och

kompetens.

Avgörande för Sverige och den svenska tillväxten är att konkurrenskraften

är hög och företagsklimatet gott. Enligt utskottets mening är också det

grundläggande klimatet för företagande, expansion och högre sysselsättning

nu bättre än något år tidigare under 1990-talet.

De offentliga finanserna har sanerats, vilket har gett en stabil och

hållbar ekonomisk situation. Räntorna har sjunkit kraftigt. Räntefallet

innebär en mycket betydelsefull stimulans av företagens

investeringsverksamhet och den inhemska efterfrågan. Räntemarginalen mot

Tyskland ligger nu kring 0,4 procentenheter. Det är en nedgång med ungefär

4 procentenheter sedan sommaren 1994. I fjol steg investeringarna inom både

industrin och den privata tjänstesektorn markant, trots den internationella

avmattningen. Speci-ellt kraftig är expansionen i de sektorer som styrs av

den privata konsumtio-nen och hushållens efterfrågan. De låga räntorna

bidrar nu också till att öka aktiviteten på byggmarknaden.

Inflationen har fallit mycket kraftigt under senare år, till en nivå som nu

understiger den i våra viktigaste konkurrentländer. Som redovisades

tidigare under avsnitt 1.2.4 har svenska företag kraftigt ökat sina andelar

på världs-marknaden samtidigt som ickekonjunkturkänsliga kunskapsintensiva

bran-scher ökat sina andelar av svensk export. Denna utveckling har

fortsatt under det senaste året. Den senaste avtalsrörelsen tyder också på

att arbetsmarkna-dens parter börjar anpassa lönekraven till den låga

inflationen. Det är en nödvändig utveckling om företagens konkurrenskraft

skall kunna bevaras och förstärkas. En låg och stabil inflation innebär

samtidigt att företagens möjligheter att planera för framtiden förbättras.

Regeringen föreslår i vårpro-positionen en rad effektiviseringar av

arbetsmarknaden för att begränsa flaskhalsar, hålla inflationen nere och

därmed öka konkurrenskraften. Dess-utom annonseras åtgärder för att

förbättra lönebildningen.

Enligt utskottets mening är den svenska företagsbeskattningen som helhet

konkurrenskraftig i ett internationellt perspektiv. Utbildnings- och

kunskaps-nivån hos den svenska arbetskraften är hög och ökar ytterligare

genom de satsningar på kunskap och kompetens som regeringen gör i alla

delar av utbildningssystemet. Sverige skall konkurrera med kompetens och

välutbil-dad arbetskraft. Förutom utökade satsningar på skolan, den högre

utbildning-en och forskningen föreslår regeringen i vårpropositionen bl.a.

åtgärder för hur kompetensutvecklingen i arbetslivet skall förbättras.

Regeringens ut-gångspunkt är också att Sverige även i fortsättningen skall

tillhöra de ledande länderna när det gäller utnyttjandet av den

tillväxtpotential som ligger i IT-samhället.

En annan viktig del i näringsklimatet är att den inhemska svenska efterfrå-

gan nu stiger starkt efter en svag utveckling under i stort sett hela 1990-

talet. Det är speciellt gynnsamt för de mindre och hemmamarknadsinriktade

före-tagen.

I den offensiv för uthållig tillväxt och ökad sysselsättning som regeringen

presenterade i vårpropositionen 1998, och som upprepades i budgetproposi-

tionen och nu även återfinns i vårpropositionen, spelar företagande och små

-företagande en avgörande roll. Därför har riksdagen under de senaste åren

beslutat om en rad förbättringar för företagen och då framför allt för de

mindre företagen. Exempelvis har enskilda näringsidkare och delägare i

handelsbolag fått regler som är mer likvärdiga dem som gäller för

aktiebolag. För nystartad enskild näringsverksamhet har möjlighet att

kvitta underskott i aktiv näringsverksamhet mot tjänsteinkomster införts.

Dessutom har lättna-der i ägarbeskattningen för ägare till onoterade

aktiebolag genomförts. Ar-betsgivaravgifterna har reducerats för att

särskilt gynna de mindre företagen. Reglerna för s.k. F-skattsedel har

mjukats upp och skattetillägg vid periodi-seringsfel i momsredovisningen

har lindrats. Vidare har reserveringsmöjlig-heterna för enskilda

näringsidkare och handelsbolag förstärkts ytterligare. Den särskilda

skatten på vattenkraft har avskaffats. Avdragsreglerna för

pensionskostnader, beskattning av personaloptioner och avdraget för pen-

sionssparande för enskilda näringsidkare har förenklats etc.

I vårpropositionen föreslås också att informationen kring nyföretagande och

stödet till kooperativ utveckling utökas. Vidare skall regleringen av

värdepappersfonder på nationell nivå ses över och en samlad översyn av de

statliga insatserna på riskkapitalområdet genomföras. Dessutom undersöks

möjligheterna att införa en patentintrångsförsäkring. För att säkerställa

och utveckla tillgången på kunskap och kompetens vidareutvecklas teknik och

kunskapsöverföring från bl.a. högskolor till små och medelstora företag.

Regeringen anger också att en ny avstämning av genomförandet av Småfö-

retagsdelegationens olika förslag för att underlätta företagandet skall

redovi-sas i samband med budgetpropositionen.

Enligt utskottets mening bör en naturlig ingrediens i en kommande skatte-

reform vara att ytterligare förbättra förutsättningarna för företagsamhet.

De pågående överläggningarna mellan riksdagspartierna kan därför leda till

förändrade regler fr.o.m. inkomståret 2001. I vårpropositionen aviseras

emellertid ett antal förslag inom skatteområdet som närmare skall

presenteras i budgetpropositionen med avsikten att de skall börja gälla fr.

o.m. den 1 januari år 2000. Det handlar t.ex. om att publika aktiebolag -

och i ett senare skede även privata aktiebolag - bör få möjligheter att

återköpa egna aktier. Dessutom bör kupongskatten på näringsbetingade aktier

slopas och ett antal s.k. stoppregler för fåmansföretag tas bort. Nyligen

gick en PM om skatte-lättnader för utländska företagsledare, experter och

forskare ut på remiss. För att förenkla och ge småföretagen bättre

tillväxtvillkor tillsätts också en ut-redning med uppdrag att se över de s.

k. 3:12-reglerna och reglerna för gene-rationsskiften.

När det gäller avvecklingen av kärnkraften konstaterar utskottet att nä-

ringsutskottet i sitt yttrande till utskottet med anledning av

vårpropositionen (1998/99:NU3y) avstyrker aktuella delar i motionerna Fi14

(m) och Fi18 (m). Utskottet har ingen annan uppfattning i frågan.

I motion Fi14 (m) framhålls vidare att välfärdens och den offentliga

sektorns förnyelse bl.a. handlar om att utsätta kommunal och

landstingskommunal verksamhet för konkurrens samt att kraftigt koncentrera

resurserna till de viktigaste kärnverksamheterna. Den kommunala sektorn

levererar i dagsläget inte tillräckligt mycket för varje betald skattekrona

. På kort sikt är det up-penbart att de resurser som finns i den offentliga

sektorn är fullt tillräckliga för att utföra kärnuppgifterna. Vad som krävs

är politiker som förmår priori-tera och se till att de resurser som finns

utnyttjas effektivt, skriver motionä-rerna. Regeringen för en farlig och

kortsynt politik när man ger sken av att problemen kan lösas genom ökade

statsbidrag till kommunerna. Den svenska välfärden har urholkats. Världens

högsta skatter ger inte världens bästa väl-färd. Vad som behövs är en stor

välfärdsreform som gör medborgarna mind-re beroende av det offentliga, där

medborgarna mer kan förlita sig på det egna arbetet, det egna sparandet och

de egna sociala nätverken. Det höga bidragsberoendet måste brytas, bl.a.

genom lägre skatter.

En av anledningarna till att regeringen inte lyckas genomföra åtgärder som

ökar sysselsättningen och tillväxten är att regeringen efter förra höstens

valnederlag vänt sig till vänster för att få stöd för politiken, skriver

motionä-rerna. Vänsterpartiets grundidé är att bekämpa enskilt företagande,

och Mil-jöpartiet är i princip motståndare till tillväxt, hävdas det i

motionen.

Som utskottet framfört tidigare (i t.ex. betänkande 1998/99:FiU1 med anled-

ning av budgetpropositionen) är det skolan, vården och omsorgen som skall

sättas främst i kommunernas och landstingens verksamhet. Det är och har

varit ledstjärnan i den ekonomiska politiken sedan den socialdemokratiska

regeringen tillträdde hösten 1994. När regeringen då inledde arbetet med

att sanera de offentliga finanserna var den grundläggande principen att

verk-samheter av olika slag skulle gå före transfereringar. Statsbidragen

till kom-muner och landsting undantogs från besparingar medan nästan alla

andra budgetområden fick omfattande besparingskrav. Trots detta har

kommuner och landsting utsatts för svåra ekonomiska påfrestningar till

följd av den tidigare svaga ekonomiska utvecklingen.

I det här sammanhanget måste man enligt utskottets uppfattning vara klar

över att alternativet till saneringen av de offentliga finanserna hade

varit snabbt växande räntekostnader på statsskulden, kostnader som efter

hand hade trängt undan både statliga och kommunala resurser till välfärden.

De senaste årens omfattande sanering av den offentliga ekonomin har skapat

utrymme för satsningar på att förbättra kvaliteten inom skolan, vården och

omsorgen av barn och gamla. I förhållande till situationen 1996 har 4

miljar-der kronor tillförts kommunsektorn under 1997 och 12 miljarder

kronor 1998. I år tillförs 16 miljarder kronor plus 1,3 miljarder kronor

genom att de 200 kr som alla skattskyldiga betalar i inkomstskatt överförs

till kommuner och landsting. Sammantaget innebär det att skola, vård och

omsorg i år till-förs 17,3 miljarder kronor jämfört med 1996.

Men det är inte tillräckligt. Behoven inom vården, skolan och omsorgen är

fortfarande stora. I enlighet med tidigare utfästelser tillförs ytterligare

4 miljarder kronor år 2000. Regeringen föreslår nu också att den s.k. 200-

kronan även under år 2000 tillfaller kommuner och landsting. För år 2001

föreslås i vårpropositionen att det generella statsbidraget till kommunerna

ökar med ytterligare 2 miljarder kronor utöver de 2 miljarder kronor som

aviserades hösten 1999. Vid sidan av dessa resursförstärkningar vidtas

också en rad andra åtgärder för att öka kvaliteten inom t.ex. skolan.

Utskottet vill också erinra om den överenskommelse som Socialdemokra-terna

och Centerpartiet nyligen träffade om en särskild satsning på vård och

omsorg under perioden 2002-2004. Överenskommelsen, som är en följd av

partiernas uppgörelse om försvaret i början av mars i år, innebär att cirka

8 miljarder kronor bedöms kunna frigöras för insatser inom vård- och om-

sorgssektorn under dessa tre år.

Sammantaget innebär detta, med överenskommelsen med Centerpartiet in-räknad

, att den kommunala sektorn år 2002 tillförs 25 miljarder kronor jäm-fört

med 1996. I beloppet ingår viss finansiering av ett stegvis införande av

maxtaxa i barnomsorgen och en allmän förskola.

Till följd av den demografiska utvecklingen med alltfler äldre i befolk-

ningen fortsätter behoven av kommunal verksamhet att öka framöver. Det

ställer stora krav på en hög tillväxt och en stark offentlig sektor med

starka och sunda offentliga finanser. Men det är också viktigt att resurser

som redan finns används mer effektivt. Den pågående omdaningen och

effektivisering-en av den kommunala verksamheten måste fortsätta även om

statsbidragen till kommunerna ökar.

Enligt utskottets mening skulle de mycket omfattande skattesänkningar som

föreslås i motion Fi14 (m) leda till stora nedskärningar av viktig och

angelägen offentlig verksamhet. Dessutom får skattesänkningar av detta

format helt oacceptabla fördelningspolitiska konsekvenser. Skadorna på den

svenska generella välfärden skulle bli mycket stora. Utskottets uppfattning

är också att omfattande skattesänkningar kan leda till instabila

statsfinanser med negativa effekter på både företagsklimat och den

ekonomiska tillväxten. Resultaten av den snabba försämringen av

statsfinanserna i början av 1990-talet avskräcker.

Utskottet vill i samband med detta erinra om att regeringens huvudprinci-

per i de pågående skatteöverläggningarna mellan riksdagspartierna är att

skapa goda och stabila regler för tillväxt och sysselsättning samt att

garantera välfärden och dess finansiering. Eventuella skatteförändringar

får inte även-tyra statsfinanserna. En framtida skattereform måste förenas

med sunda offentliga finanser och målet om 2 procents överskott i de

offentliga finan-serna. En tillfredsställande kvalitet på vård, skola och

omsorg måste garante-ras och målen om en jämn och rättvis fördelning

tillgodoses.

Beträffande vad som i motion Fi14 (m) sägs om skatter hänvisas till utskot-

tets ställningstagande till innehållet i motion Fi17 (fp). För behandling

av frågor kring regeringsunderlag och OECD:s välfärdsliga hänvisas till be-

handlingen av motion Fi15 (kd). För behandling av arbetsmarknadspolitiken

hänvisas till utskottets behandling av motion Fi16 (c).

Med hänvisning till vad utskottet anfört ovan avstyrks motion Fi14 (m) yr-

kande 1 och motion Fi18 (m).

Finansutskottets ställningstagande till Kristdemokraternas förslag

I Kristdemokraternas motion Fi15 kritiseras regeringen för att

vårpropositio-nen är ytterligare en i raden av ekonomisk-politiska

propositioner som saknar förslag som kan öka tillväxten och

sysselsättningen och bryta Sveriges färd nedåt i OECD:s välfärdsliga. Från

en position som nummer fyra 1970 befin-ner sig Sverige i dag på en blygsam

artonde plats. Den utvecklingen måste brytas och vändas, skriver

motionärerna. Det kan bara ske genom en mängd strukturella förändringar som

förbättrar ekonomins funktionssätt och avlägs-nar de bromsmekanismer som i

25 år underminerat den svenska ekonomins konkurrenskraft. I motionen

föreslås skattesänkningar, bl.a. genom en skatte-reduktion på 50 % för

hushållens köp av tjänster i det egna hemmet, att grundavdraget i den

kommunala beskattningen höjs och att arbetsgivarav-gifterna sänks för

mindre företag. Företagsklimatet måste förbättras, bl.a. genom att reglerna

för företagande förenklas, dubbelbeskattningen på risksparande avskaffas,

förmögenhetsskatten avvecklas och den nya värn-skatten tas bort.

Lönebildningen och arbetsmarknadens funktionssätt måste förbättras. Även

Kristdemokraterna kritiserar regeringen för valet av samar-betspartners.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet är av tradition negativa till ekonomisk

tillväxt överhuvudtaget, anser motionärerna. Motionärerna anser också att

budgetsaneringen varit okänslig och misslyckad ur ett fördelnings-

perspektiv. Saneringen har slagit hårt mot utsatta grupper. Målet om att

halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 kommer inte att uppfyllas,

och förändras inte den ekonomiska politiken kommer inte heller det nya

syssel-sättningsmålet att nås.

Enligt utskottet var det värdefullt att budgetpropositionen för 1999 kunde

bygga på en uppgörelse mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet de gröna, partier som tillsammans formar en klar majoritet i

den svenska riksdagen. Utskottet konstaterar också att räntemarginalen

sjunkit och att kronan stärkts jämfört med nivåerna under hösten och tidiga

vintern i fjol.

På samma sätt bygger vårpropositionen på en överenskommelse mellan

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. I likhet med

i budgetpropositionen berör samarbetet i vårpropositionen fem områden -

ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö. Vänsterpartiet

och Miljöpartiet står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken,

budgetpo-litiken, utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 1999 och de föreslagna

skatteför-ändringarna för år 2000. Enligt utskottets mening visar

samarbetet för om-världen att det finns en politisk majoritet för en

ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning, ett offentligt

överskott om 2 % av BNP över en konjunkturcykel och prisstabilitet.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat budgetkonsolideringens fördel-

ningseffekter (i t.ex. bet. 1998/99:FiU1). Enligt utskottets uppfattning

fanns det inte något alternativ till saneringen av de offentliga finanserna

. Den var nödvändig för att återställa förtroendet för svensk ekonomi och

få ned de höga räntor som allvarligt dämpade tillväxtkraften, inte minst i

de mindre och medelstora företagen. Enligt utskottet är det också viktigt

att inse att om inte budgetsaneringen varit framgångsrik hade effekterna på

svensk ekonomi av t.ex. den kraftiga finansiella oron i höstas varit

betydligt större än vad den blev. Sveriges motståndskraft mot oro i

omvärlden har ökat betydligt jämfört med situationen vid mitten av 1990-

talet.

Tidigare analyser som utskottet redovisat visar dessutom att den svaga

ekonomiska utvecklingen under 1990-talets första hälft inte har gett någon

dramatisk ökning av klyftorna i samhället. Dock finns en viss tendens till

ökad spridning under senare år. Sedan mitten av 1980-talet har andelen hus-

håll med låg ekonomisk standard (under halva medianinkomsten) ökat. Detta

beror dock främst på att fler personer har lägre inkomst på grund av

studier.

I bilaga 3 till vårpropositionen redovisar regeringen en analys av utveck-

lingen av den regionala inkomstfördelningen. Sammanfattningsvis visar

studien att det inte finns några tydliga tendenser till ökad spridning i

ekono-misk standard mellan personer som bor i olika delar av landet. Detta

trots den ekonomiska krisen, den höga arbetslösheten, budgetsaneringen och

befolkningsomflyttningarna under 1990-talet. Enligt utskottets mening är

resultaten ett gott betyg för den svenska välfärden och det sociala

trygghets-systemet. Det är också ett gott betyg för en politik som bygger

på att rättvisa och välfärd skall omfatta hela landet.

I vårpropositionen redovisas också en genomgång av fördelningsprofilen av

förslag som läggs fram i propositionen (det höjda högkostnadsskyddet för

läkemedel och förslaget om maxtaxa i barnomsorgen har dock inte kunnat

beaktas i beräkningarna). Sammantaget är profilen gynnsam. Framför allt är

det hushåll med låg ekonomisk standard som gynnas av skattereduktionen för

låginkomsttagare, höjda pensionstillskott, förbättrat studiestöd, sänkta

hyror genom lägre fastighetsskatt för hyresbostäder, frysta taxeringsvärden

för småhus ytterligare ett år samt de nya reglerna för underhållsstöd som

tidigare föreslagits.

Avslutningsvis vill utskottet passa på att kommentera OECD:s s.k. köp-

kraftskorrigerade BNP-statistik per capita, ibland något oegentligt kallad

"OECD:s välfärdsliga" (senast behandlad av utskottet i bet. 1998/99:FiU2).

Sverige har, enligt Kristdemokraterna, halkat ned från fjärde plats i ligan

1970 till artonde plats 1997.

Enligt utskottets mening bör man vara mycket försiktig med att dra alltför

långtgående slutsatser av OECD:s statistik. Den revideras ofta kraftigt och

siffrorna över den köpkraftskorrigerade bruttonationalprodukten består av

en omfattande mängd statistik från ett trettiotal länder. Värdena för de

allra senaste åren erhålls genom en trendframskrivning av tidigare

beräkningar. Den statistiska osäkerheten är mycket stor. Enligt OECD:s

riktlinjer för statistiken bör uppgifterna endast användas som en

indikation på den relativa utvecklingen mellan länderna. Kvaliteten på

statistiken tillåter inte en strikt rangordning av de länder som ingår. De

slutsatser som kan dras är att en viss grupp av länder ligger högre än en

annan grupp som i sin tur ligger högre än en tredje grupp av länder.

Statistiken påverkas också av att ett antal länder i t.ex. EU redan

tidigare genomfört den omläggning av nationalräkenskaperna som SCB nu gör

för svensk del.

Utskottet kan ändå konstatera att Sverige tappat i relativ position under

de närmare 30 år, från 1970-1998, som OECD beräknat OECD-ländernas köp-

kraftskorrigerade tillväxt. Nedgången har dock inte varit jämn, utan ned-

gången var särskilt kraftig från mitten av 1975 och några år framåt och i

början av 1990-talet. Den största nedgången kom i början av 1990-talet då

Sveriges BNP föll samtidigt som flera andra länder fortsatte att ha en

positiv tillväxt. Utskottet vill erinra om att en hög ekonomisk tillväxt är

en viktig del av regeringens ekonomiska politik. Det bör i sammanhanget

också tilläggas att tillväxten skall vara ekologiskt hållbar.

Utskottet vill dessutom erinra om att det finns andra undersökningar som

kan komplettera OECD:s mått. En sådan undersökning är den rapport om

utvecklingsnivån i världen som FN:s utvecklings- och biståndsorgan, UNDP,

publicerar varje år. Även om den statistiska osäkerheten också är hög i de

mått UNDP tar fram, får Sverige i 1998 års rapport högsta betyg när det

gäller bedömningen av i vilket land fattigdomen är lägst. Sverige hamnar

även i topp när det handlar om jämställdheten i samhället. I UNDP:s gene-

rella mått över utvecklingsnivån i länderna placerar sig Sverige på en

tionde plats. Utvecklingsnivån mäts genom en sammanvägning av tre

indikatorer - förväntad livslängd hos nyfödda, utbildningsnivå i form av

läskunnighet hos vuxna och andelen inskrivna på grundskole-, gymnasie- och

eftergymnasial nivå samt den köpkraftskorrigerade bruttonationalprodukten

per capita.

Med anledning av vad som i motion Fi15 (kd) sägs om strukturella åtgärder

och åtgärder för företagande hänvisas till utskottets behandling av motion

Fi14 (m). För ytterligare behandling av skattefrågor, som t.ex.

beskattningen av köp av tjänster i egna hemmet hänvisas till behandlingen

av motion Fi17 (fp). När det gäller arbetsmarknadens funktionssätt hänvisas

till behandling-en av motion Fi16 (c).

Med anledning av vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion Fi15 (kd)

yrkande 1.

Finansutskottets ställningstagande till Centerpartiets förslag

I Centerpartiets motion Fi16 framhålls att Centerpartiet medverkat till att

den svenska ekonomin nu är stark. Det är nu dags att gå vidare för att

minska arbetslösheten och stärka den svenska välfärden. Enligt motionärerna

måste riksdagen kraftfullare än vad regeringen visat i vårpropositionen ta

tag i de strukturella problem som behöver lösas för att sysselsättningen

och tillväxten i den svenska ekonomin skall öka. Skattetrycket i den

svenska ekonomin bör successivt sänkas under mandatperioden, bl.a. genom

att inkomstskatterna för låg och medelinkomsttagare sänks via ett höjt

grundavdrag och att ar-betsgivaravgifterna minskas. De särskatter som

drabbar jordbruket bör tas bort redan år 2000 och en skatteväxling bör

genomföras som sänker skatten på arbete och höjer den på sådant som är

skadligt för miljön. Vidare bör dubbelbeskattningen tas bort och

förmögenhetsskatten fasas ut ur det svenska skattesystemet. Ett s.k. RUT-

avdrag bör införas, en 50-procentig skattesub-vention på hushållstjänster

som utförs i hemmet. Arbetsmarknadspolitiken måste reformeras i grunden och

decentraliseras och lönebildningen förbätt-ras. Staten bör också enligt

motionärerna se till att skapa en s.k. digital alle-mansrätt - dvs. se till

att den nya informationstekniken blir tillgänglig för alla, bl.a. genom att

staten tar ansvar för att bygga ett finmaskigt optiskt fibernät som alla

hushåll och företag i landet kan anslutas till. Det behövs också en mer

kraftfull regionalpolitik för att motverka de växande regionala obalanserna

. I motion Fi36 av Lennart Daléus m.fl. (c) föreslås också en omfattande

omlokalisering av statlig verksamhet.

Utskottet konstaterar att läget på den svenska arbetsmarknaden förbättrats

markant sedan mitten av 1997. Sysselsättningen har ökat kraftigt samtidigt

som både den öppna och totala arbetslösheten sjunkit. Enligt SCB:s senaste

s.k. arbetskraftsundersökning var 111 000 fler sysselsatta i april 1999

jämfört med april 1998. Den öppna arbetslösheten uppgick till 5,3 %, mot 6,

6 % samma månad i fjol.

För att skapa utrymme för en fortsatt stark återhämtning är det enligt ut-

skottets mening utomordentligt viktigt att den svenska arbetsmarknadens

sätt att fungera förbättras. I dagsläget finns det en del mindre tecken på

brist på viss typ av arbetskraft. Enligt AMS senaste bedömning av

utvecklingen på arbetsmarknaden t.o.m. år 2000 kommer rekryteringsproblemen

att öka under de närmaste åren. KI:s barometrar indikerar också brister

inom vissa sektorer, främst tekniska tjänstemän och branschspecifik

kompetens inom framför allt uppdragsverksamheten. I traditionell svensk

arbetsmarknadspo-litisk anda måste matchningen mellan arbetssökande och

lediga platser ef-fektiviseras så att sysselsättningen kan fortsätta att

öka utan att inflationsdri-vande och tillväxthämmande flaskhalsar uppstår.

Utskottet konstaterar också att regeringen i vårpropositionen presenterar

en rad åtgärder för att göra arbetsmarknaden mer effektiv. Arbetet med att

redu-cera det arbetsmarknadspolitiska regelverket skall fortsätta. Vidare

föreslås att en ettårig försöksverksamhet med bristyrkesutbildning för

anställda införs samtidigt som en utredning tillsätts med uppgift att

snarast se över arbets-marknadsutbildningens organisation och effektivitet.

De åtgärder som finns för att stimulera rörligheten på arbetsmarknaden

skall effektiviseras och kvaliteten i de individuella handlingsplanerna

förbättras. Vidare skall ar-betslöshetsförsäkringen ses över vad gäller bl.

a. kraven på omställning. För att förhindra långa arbetslöshetsperioder och

prioritera andra utsatta grupper på arbetsmarknaden föreslås bl.a. ett

förstärkt anställningsstöd för arbetslösa med långa inskrivningstider.

Stödet skall ges till arbetsgivare som anställer personer, som varit öppet

arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder i minst tre år. Ett

system för validering av utländsk yrkeskompetens skall provas och

arbetsförmedlingen får använda 700 miljoner kronor för tillfälliga

personalförstärkningar. Ytterligare resurser satsas för att fler

arbetshandikap-pade skall erhålla en lönebidragsanställning och en

försöksverksamhet initie-ras med inriktningen att pröva nya vägar och

metoder för att förmedla arbe-ten till arbetslösa invandrare.

Till dessa åtgärder skall enligt utskottets mening också läggas de reformer

och de medel som satsas för att effektivisera och öka utbildningen och kom-

petensutvecklingen. Med utgångspunkt från de förslag som arbetsgruppen för

kompetensutveckling i arbetslivet lagt genomförs t.ex. under åren 2000-2002

ett system för att förbättra kompetensutvecklingen.

När det gäller informationstekniken (IT) vill utskottet erinra om att

regering-ens mål är att befästa Sveriges ställning som en av världens

ledande IT-nationer. Stora insatser görs för att sprida IT-användandet i

skolan och bl.a. systemet med skattesubventionerade s.k. personaldatorer

har medfört att Sverige i dagsläget är ett av världens datortätaste länder.

En viktig förutsätt-ning för att Sverige skall kunna utnyttja de

möjligheter som informationstek-niken ger är att IT-infrastrukturen är väl

utbyggd och att förutsättningarna är lika i olika delar av landet. En

särskild utredare, som tillsatts av regeringen, kommer den 11 juni 1999 att

lämna förslag om Sveriges framtida in-frastruktur inom IT.

Ett annat viktigt mål i den ekonomiska politiken är enligt utskottets

mening att hela Sverige skall växa. Satsningarna på IT är en del i

åtgärderna för att skapa möjligheter runt om i hela landet.

Decentraliseringen av högskolan och satsningarna inom infrastrukturen, t.ex

. Botniabanan, är andra betydelsefulla delar. Men samtidigt är det enligt

utskottets mening tydligt att utmaningarna inom regional- och

näringspolitiken är stora. Folkmängden har på senare år minskat inte bara i

små- och medelstora kommuner i glesbygden utan även i många större

industriorter. Just nu pågår ett intensivt arbete runt om i landet med att

ta fram regionala s.k. tillväxtavtal. Syftet med dessa är att utnyttja

befintliga statliga och andra resurser mer effektivt för att skapa tillväxt

och nya jobb.

Centerpartiet föreslår i sina motioner en omfattande om- och utlokalisering

av statlig verksamhet. Enligt utskottets mening kan visserligen

utlokalisering av statlig verksamhet bidra till en bättre regional

utveckling. Men risken är att en omlokalisering av den omfattning som

Centerpartiet föreslår kan minska effektiviteten i den statliga

förvaltningen och leda till stora problem t.ex. när det gäller

försörjningen av kvalificerad personal.

Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning i dess yttrande till fi

-nansutskottet (1998/99:NU3y). Näringsutskottet har tidigare i år behandlat

frågan om statlig verksamhet (bet. 1998/99:NU7). I såväl betänkandet som

yttrandet konstaterar näringsutskottet att det finns gällande statliga

riktlinjer för omlokalisering av statliga företag. Uppgiften att tillämpa

reglerna till-kommer emellertid inte riksdagen om det inte är fråga om

lokalisering av statlig verksamhet som är av större vikt eller på annat

sätt av principiell natur.

För ytterligare behandling av t.ex. tjänstebeskattningen, skatteväxling och

skatt på jordbrukare hänvisar utskottet till behandlingen av motion Fi17 (

fp). I frågor om förenklingar för företagande, strukturella åtgärder och

före-tagsklimat hänvisas till behandlingen av motion Fi14 (m).

Med anledning av vad som anförts ovan avstyrks motionerna Fi16 (c) yrkan-

dena 1-4 och Fi36 (c).

Finansutskottets ställningstagande till Folkpartiet liberalernas förslag

I Folkpartiet liberalernas motion Fi17 framhålls att Sveriges position i

jäm-förelse med omvärlden har försämrats kraftigt, från en tredje-fjärde

plats i början av 1970-talet till för närvarande delad artonde plats,

enligt OECD:s statistik. Under denna tid växte Sveriges BNP med 2 %, dvs.

ungefär lika mycket som regeringen räknar med i vårpropositionen för de

närmaste åren. Enligt motionärerna saknar regeringen både insikt och vilja

att driva en poli-tik som ökar tillväxten, sysselsättningen och välståndet.

Det behövs en vä-sentligt annorlunda politik för att få fart på ekonomin.

Skattepolitiken måste förändras. Motionärerna föreslår kraftiga

skattesänkningar, bl.a. genom införandet av ett förvärvsavdrag i den

kommunala beskattningen. Avdraget löser enligt motionen frågan om

avgiftsväxlingen i det nya pensionssystemet. Vidare bör en kraftig

skattereduktion på hushållsnära tjänster införas och arbetsgivaravgifterna

i privat tjänstesektor sänkas. Den s.k. extra värnskatten bör tas bort och

dubbelbeskattningen på aktier och aktieandelar slopas. För-mögenhetsskatten

bör trappas ned och senare helt avskaffas och för att mins-ka

barnfamiljernas marginaleffekter bör barnbidragen höjas och bostadsbi-

dragen sänkas. Reglerna för företagande måste förenklas och den svenska

arbetsmarknadens funktionssätt förbättras. De förändringar i LAS och MBL

som den borgerliga regeringen införde måste återinföras och lönebildningen

i den svenska ekonomin måste förbättras. Produkt- och konsumentmarknader-na

måste avregleras och de offentliga monopolen brytas.

Utskottet vill till att börja med erinra om att regeringen i höstas bjöd in

samt-liga riksdagspartier i syfte att undersöka förutsättningarna för en

bred förank-ring av en kommande skattereform. Samtal har förts under

vintern och våren och pågår fortfarande.

Som redovisats tidigare bör huvudprinciperna i skatteöverläggningarna va-ra

att skapa goda och stabila regler för tillväxt och sysselsättning samt att

garantera välfärden och dess finansiering. Eventuella skatteförändringar

får inte äventyra statsfinanserna eller finansieras av vidlyftiga

antaganden om ökad tillväxt. En framtida skattereform måste förenas med

sunda offentliga finanser och målet om 2 procents överskott i de offentliga

finanserna. Den snabba försämringen av statsfinanserna i början av 1990-

talet stämmer till eftertanke. En kommande skattereform måste även uppfylla

kraven på en jämn och rättvis fördelning.

Enligt utskottets mening måste också eventuella skatteförändringar noga

avstämmas mot konjunktur- och efterfrågeläget i den svenska ekonomin för

att undvika överhettning av ekonomin och stigande inflation.

Regeringen skisserar i vårpropositionen principerna och målen för en för-

ändring av skattesystemet. De viktigaste är att det under mandatperioden

bör genomföras en inkomstskattesänkning för alla, med tyngdpunkt på låg-

och medelinkomsttagare. Sänkningarna bör utformas så att marginaleffekter

minskas och arbetskraftsdeltagande och utbildning uppmuntras. Vidare bör

skattepolitiken stödja arbetet med att öka sysselsättningen, där

regeringens förslag i vårpropositionen om ett stöd till arbetsgivare som

anställer arbetslö-sa med lång inskrivningstid är en del i detta. Stödet är

utformat som en kre-ditering av arbetsgivarens skattekonto.

Skattepolitiken bör även användas för att förbättra näringsklimatet. Rege-

ringen anger i vårpropositionen att de pågående överläggningarna kan leda

till förändringar i regler och skatter fr.o.m. inkomståret 2001. I

skattesamta-len bör enligt utskottets mening de skatteförslag som förs fram

i motionen vägas och prövas mot andra skatteförslag för att stärka

företagsamheten och sysselsättningen.

En viktig del i en kommande skattereform är frågan om skatteväxling eller s

.k. miljörelatering av skattesystemet. Regeringen genomför just nu en över-

syn av energiskatterna i syfte att förenkla skattesystemet och förbättra

miljö-effekterna.

Enligt utskottets mening är det av avgörande vikt ur tillväxt- och

sysselsätt-ningssynpunkt att lönebildningen fungerar väl och att den totala

svenska lönekostnadsutvecklingen begränsas till vad som gäller i våra

viktigaste konkurrentländer.

Konsekvenserna av brister i lönebildningen är i dag väsentligt annorlunda

jämfört med tidigare. Högre löneökningar än i konkurrentländerna leder till

ökade rationaliseringar i företagen, vilket dämpar sysselsättningen. Klarar

inte företagen av att rationalisera i samma takt som reallönerna stiger

sjunker vinstmarginalerna, vilket även det påverkar sysselsättningen

negativt. Löne-bildningssystemet måste också vara så konstruerat att det

klarar av att lever-era rimliga löneökningar även vid en situation då

arbetslösheten är betydligt lägre än vad den är i dag.

Utskottet konstaterar att de diskussioner om tillväxtallianser som arbets-

marknadens parter förde under hösten 1998 inte ledde till någon enighet om

t.ex. spelreglerna för lönebildningen. De två samsynsmän som regeringen

tillsatte rapporterade i mars att det finns betydande motsättningar mellan

parterna, men att det även finns en samsyn om vissa principer för lönebild-

ningen. Regeringen anger därför i vårpropositionen att den mot denna bak-

grund avser att under hösten 1999 lägga förslag om regelverket för den

svenska lönebildningen.

I frågor om näringsklimat och åtgärder för företagande hänvisar utskottet

till behandlingen av motion Fi14 (m). Vad gäller OECD:s s.k. välfärdsliga

hän-visas till utskottets ställningstagande i samband med behandlingen av

motion Fi15 (kd). Med anledning av vad som i motion Fi17 (fp) sägs om

arbets-marknadens funktionssätt hänvisas till utskottets behandling av

motion Fi16 (c).

Med anledning av vad som anförts ovan avstyrker utskottet motion Fi17 (fp)

yrkande 1.

1.4 Det europeiska valutasamarbetet

Motionerna

I Moderata samlingspartiets motion Fi14 framhålls att regeringen snarast

bör klargöra att den avser att verka för ett snabbt införande av euron i

Sverige och att den som en bekräftelse på detta ansöker om Sveriges

anslutning till ERM2. Vid ett sådant besked skingras, enligt motionärerna,

den misstro som råder beträffande regeringens avsikter. Då ges ett besked

om att Sverige inte drar sig för att ta itu med de strukturfel som bromsar

välståndsutvecklingen. Då kan företag och välutbildad arbetskraft stanna i

Sverige.

I Folkpartiet liberalernas motion Fi17 anförs att Sverige så snabbt som

möjligt bör gå med i den europeiska valutaunionen, EMU. Priset för att stå

utanför är högt i form av bl.a. företagsflykt, valutaoro, högre priser,

högre räntor, högre transaktionskostnader och färre nya jobb. En

folkomröstning bör genomföras innan Sverige tillträder som ordförande i EU,

dvs. senast hösten år 2000. Politiken bör inriktas på ett svenskt

medlemskap senast den 1 januari 2002.

Finansutskottets ställningstagande

I utskottets betänkande 1997/98:FiU9 om Sverige och den ekonomiska och

monetära unionen fastslog utskottet att Sverige inte bör införa EU:s gemen-

samma valuta euron när den tredje etappen av EMU inleds den 1 januari 1999.

Utskottet framhöll vidare att Sverige bör hålla största möjliga hand-

lingsfrihet och handlingsberedskap inför ett eventuellt framtida deltagande

i valutaunionen.

Utskottet anförde också att om det efter den 1 januari 1999 bedöms lämp-

ligt att Sverige deltar i valutaunionen skall frågan underställas svenska

folket för prövning. Vidare menade utskottet att det är önskvärt att en

sådan pröv-ning sker i allmänt val, men att det inte kan uteslutas att det

i stället kan ske genom ett extraval eller en folkomröstning. Därefter

ankommer det på riks-dagen att fatta slutligt beslut.

Utskottet har i t.ex. utskottets betänkande med anledning av budgetpropo-

sitionen (bet. 1998/99:FiU1) inte sett någon anledning att ändra

uppfattning i frågan. Inte heller nu ser utskottet någon anledning till

omprövning.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna Fi14 (m) yrkande 6 och

Fi17 (fp) yrkande 6.

1.5 Övriga ekonomisk-politiska motionsyrkanden

1.5.1 Stabilisering av de internationella kapital- och valutamarknaderna

Motionerna

I motion Fi214 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) framhålls att erfarenheterna

hittills visar att banker, finansmarknaden och i viss mån företagen inte

har förmått hantera avregleringen av den internationella finans- och

valutamark-naden. Politiker försöker nu undvika en finansiell härdsmälta

som skulle kunna få samma allvarliga följder som depressionen på 1930-talet

. Den rådande ordningen uppfyller inte de krav på ekonomisk effektivitet,

stabilitet och demokratisk legitimitet som är naturliga i en demokratisk

värld. Den skadliga labiliteten på marknaderna kan motverkas på flera sätt.

Ingvar Carlssons förslag till finansiering av Förenta nationerna (FN) kan

genomfö-ras. Det är en variant av den s.k. Tobinskatten. Genomlysningen av

aktörerna på marknaden kan förbättras. Reserveringskrav på bankerna och

bankernas valutapositioner kan införas och höjas. Dessutom kan reservkrav

på all utlå-ning i inhemsk valuta till valutautlänning införas. Vidare bör

svenska staten ompröva sin upplåningsstrategi med statens övertagande av

valutarisken för utlandsupplåning som följd.

I motion U304 av Göran Lennmarker m.fl. (m) avvisar motionärerna en s.k.

Tobinskatt som en tänkbar finansieringskälla för FN:s verksamhet. Det

skulle vara till stort men för hela jordens folk om man genom en sådan

skatt skulle kasta grus i den mekanism som allokerar kapital mellan i stort

sett alla länder. En Tobinskatt skulle åsamka inte minst tredje världen

stor skada.

I motion Fi213 av Eva Zetterberg m.fl. (v) framhålls att de avreglerade fi-

nansmarknaderna, underblåsta av allt snabbare och billigare elektroniska

kommunikationer, ger upphov till den ena spekulativa bubblan efter den

andra. Enligt motionärerna handlar avregleringarna av finansmarknaderna om

att flytta fram positionerna för dem som äger kapital på de globala mark-

naderna. Efter de ekonomiska sammanbrotten, och efter de devalveringar som

IMF tvingat fram, kan utländska investerare lägga under sig ostasiatiska

banker, företag och naturtillgångar till underpriser. Regeringen bör enligt

motionärerna driva frågan om en internationell transaktionsskatt på valuta-

handel, en s.k. Tobinskatt. Detta för att kasta lite grus i ett alltför

smidigt fungerande spekulationsmaskineri. Regeringen bör också ta initiativ

till en internationell diskussion om vilka institutioner och regelverk som

behövs för att inte 1980- och 1990-talens spekulationskaruseller skall

upprepas. Vidare bör regeringen få i uppdrag att arbeta för att FN:s Center

för Transnationella Företag, UNTC, återfår en prioriterad ställning i det

internationella samar-betet. Den uppförandekod för transnationella företag

som UNTC utarbetat bör införas i relevanta internationella avtal och

regelverk. Dessutom bör regeringen ta initiativ till en omstrukturering av

Världsbanken och IMF och till att deras mandat begränsas till vad dessa

organisationer från början var avsedda för. Regeringen bör också driva

skuldsatta och fattiga länders intres-sen av särbehandling när det gäller

fastställande av regelverk för handel med varor och tjänster i

Världshandelsorganisationen, WTO.

I motion U704 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v) anförs att marknadskraf-

terna och globaliseringen försatt demokratin i gungning. Därför bör de nor-

diska länderna gemensamt arbeta för att det införs system (avgifter och

skat-ter) som begränsar kortsiktiga spekulationsvinster på

kapitalöverföringar mellan länder.

Finansutskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening visar den senaste tidens finansiella kriser att

det internationella finanssystemets sätt att fungera måste förbättras och

stärkas. Runt om i internationella organ och sammanslutningar pågår också

ett arbete med att finna lösningar och söka genomföra förändringar.

Inom den s.k. Baselkommittén pågår bl.a. ett arbete med att utveckla till-

synsreglerna, t.ex. genom att skapa normer för bankernas transaktioner med

högt belånade institut, s.k. hedgefonder. På initiativ av den förre chefen

för tyska Bundesbank, Hans Tietmeyer, bildades också nyligen ett s.k.

Financial Stability Forum, för att öka samordningen mellan nationella och

internatio-nella tillsynsmyndigheter. IMF och Världsbanken enades nyligen

om en gemensam modell för utvärdering av den finansiella sektorn i olika

länder. Utvärderingarna baseras på miniminormer för finansinstituts

verksamheter och breda genomgångar av riskerna i ett lands finansiella

sektor, dvs. hur ett lands lagstiftning, redovisningsregler,

betalningssystem etc. har utformats och fungerar. I många länder i tredje

världen krävs också att det byggs upp regelverk och lagstiftning för t.ex.

konkurser, redovisning och konfliktlös-ningar.

Hur insynen och transparensen skall förbättras i enskilda länder och i in-

ternationella organisationer är en annan viktig del i det internationella

arbe-tet. Det handlar t.ex. om förbättrad redovisning av både privata och

natio-nella skulder mot utlandet. Ett arbete pågår med att förbättra och

snabba upp redovisningen av ländernas valutareserver. IMF utarbetar också,

tillsammans med andra institutioner på området, regler för transparens vad

gäller pen-ningpolitikens uppgifter och utformning. En kod och ett

regelverk för finans-politiken har redan antagits.

En annan del är att försöka skapa regler så att privata placerare och

invest-erare får bära en större del av ansvaret och de ekonomiska

konsekvenserna vid en finanskris än vad som hittills varit fallet. Det förs

även diskussioner om hur man skall kunna hantera de sociala konsekvenserna

av en finanskris - dvs. vilka insatser som kan göras för att skona svaga

grupper i de samhäl-len som drabbas av finansiell och ekonomisk turbulens.

Inte minst Asienkri-sen visar vilka stora sociala omvälvningar en

finanskris kan föra med sig.

Som genomgången ovan visar pågår ett ganska omfattande internationellt

arbete med att skapa ett bättre fungerande globalt finanssystem i syfte att

skapa stabila och fungerande marknader och, om möjligt, förhindra nya

världsomspännande kriser. Enligt utskottets mening bör man emellertid, som

alltid vid internationella projekt, räkna med att det tar lång tid innan

alla byggstenar finns på plats.

Grundläggande är också att de länder som deltar i det finansiella systemet

eftersträvar en sund och stabil ekonomisk politik. Vidare gäller att

växelkurs-system utformas, som är mer lämpliga för t.ex.

tillväxtekonomierna. Vidare måste olika privata företags och institutioners

olika riskmodeller ses över och anpassas till den nya globala verkligheten.

Av Asienkrisen att döma är det tydligt att många investerare grovt

missbedömt utvecklingen och risken med att investera kapital på dessa

marknader.

Såväl svenska som utländska analyser pekar på att krisen orsakades av fle-

ra samverkande faktorer. Underskotten i bytesbalanserna i de drabbade län-

derna växte oroväckande snabbt. Ländernas valutor var övervärderade och

systemen med s.k. halvfasta växelkurser, dvs. fasta men justerbara växelkur

-ser, öppnade för starka spekulativa valuta- och kapitalrörelser.

Omvärldens placeringar i länderna var överdrivet stora samtidigt som

genomskinligheten på marknaderna var låg. De finansiella systemen i dessa

länder fungerade dåligt, vilket ytterligare förvärrade krisen.

Utskottet har tidigare behandlat förslag om skatter och avgifter, som t.ex.

den s.k. Tobinskatten, i syfte att hantera och begränsa snabba svängningar

i internationella kapitalflöden (bet. 1994/95:FiU20, bet. 1995/96:FiU10 och

bet. 1997/98:FiU1). Utskottet kan nu, i likhet med tidigare, konstatera att

en skatt av Tobinkaraktär kräver en internationell samordning som knappast

är genomförbar. Skattepolitik och skatteadministration måste samordnas

inter-nationellt för att skatten skall bli effektiv. Dessutom krävs att i

princip alla världens länder inför skatten, eftersom det skulle räcka med

att något land eller finanscentrum inte deltar för att det skulle öppnas

vägar för kapital-strömmar utanför skattesystemet.

Ett grundläggande problem med den avgift på handeln i utländsk valuta som

föreslagits som en metod för att finansiera FN:s verksamhet är att den

skulle vara alltför lätt att undvika för de internationella valutahandlarna

.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna Fi213 (

v), Fi214 (s) och U704 (v) yrkande 7. Med det anförda kan yrkande 3 i

motion U304 (m) anses vara tillgodosett. Något tillkännagivande härom till

regeringen är mot bakgrund av utskottets ställningstagande till övriga

motio-ner inte påkallat.

1.5.2 Social ekonomi och ekonomisk demokrati

Motionerna

I motion Fi909 av Karin Olsson m.fl. (s) framhålls det att i Europa

diskuteras olika lösningar på problemet med stor arbetslöshet och därmed

samman-hängande sociala och politiska problem. Ett begrepp som förekommer

är social eller samhällelig ekonomi. I företeelsen social ekonomi ingår t.

ex. kooperationen, ideella föreningar med viss ekonomisk verksamhet, ömsesi

-diga försäkringsbolag, sjukkassor samt stiftelser med sociala ändamål. Den

sociala ekonomin utgår ifrån att den, genom mobilisering av lokala resurser

, samarbete och bildande av olika nätverk, kan utveckla såväl näringslivs-

strukturer som sociala strukturer. För att skapandet av kooperativ av olika

slag skall bli framgångsrikt måste det politiska systemet ställa sig

positivt i attityd och handling. Det handlar t.ex. om lagstiftning,

institutionell in-frastruktur och utbildningssystem som ger människor en

lämplig förberedel-se för rollen som företagare. Vidare krävs ett utvecklat

rådgivningssystem och riskvilligt kapital för investering i den sociala

ekonomins företag och organisationer. I Sverige måste

näringslivsorganisationernas och myndighe-ternas attityd mot den sociala

ekonomin förbättras. Stöd- och rådgivnings-systemet måste förbättras och

ett system för riskvilligt kapital inom området byggas upp. Det saknas helt

i dag. Regeringen har tillsatt en arbetsgrupp för den sociala ekonomin men

motionärerna anser att gruppens uppgifter är av begränsad natur. Regeringen

bör enligt motionärerna inom ramen för Koope-rativa rådets verksamhet ta

upp och allsidigt diskutera de möjligheter som den sociala ekonomin kan

erbjuda i syfte att bidra till lösning av de problem som kan förväntas

under 2000-talet. De frågor som bör diskuteras hör intimt samman med övriga

näringslivsfrågor och särskilt med små och medelstora företag.

I motion Fi708 av Siv Holma m.fl. (v) anförs att frågan om hur den privata

ägarkoncentrationen skall kunna brytas och fördelas bland löntagarkollekti-

vet är viktigare än någonsin. En väg att demokratisera ekonomin och ägandet

är att bygga upp kollektiva fonder. Vänsterpartiet har föreslagit ett

system med framtidsfonder i syfte att uppnå detta. En sådan kollektiv

kapitalbildning bör byggas upp på regional nivå och ackumulera kapital för

framtida investe-ringar. Motionärerna välkomnar den allt livligare debatten

inom svensk och internationell arbetarrörelse om att organisera

löntagarägandet i kollektiva former. Det gäller bl.a. LO:s engagemang att

hitta alternativ till de stora privata fondförvaltarna när löntagarna skall

placera sina pensionspengar i det nya premiereservsystemet. Regeringen bör

understödja denna vilja bland löntagarna att ta ett långsiktigt kollektivt

ägaransvar. Detta bör ske genom att en parlamentarisk utredning tillsätts

om hur den demokratiska makten över ekonomin skall kunna öka.

Löntagarorganisationerna bör ges möjligheter att delta i en sådan utredning

.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet är av uppfattningen att den sociala ekonomin och kooperativa

företag spelar en viktig roll i Sveriges ekonomiska liv. Frågor om den

sociala ekonomins möjligheter att bidra till en lösning av de problem som

kan för-väntas under 2000-talet är angelägna. Regeringen arbetar därför i

flera olika former med dessa och besläktade frågor.

Som motionärerna påpekar har regeringen tillsatt en arbetsgrupp med upp-

gift att kartlägga villkoren för den sociala ekonomin samt belysa den

sociala ekonomins betydelse i samhället. Arbetsgruppen lade sommaren 1998

fram en delrapport, Social ekonomi i EU-landet Sverige - tradition och

förnyelse och samma begrepp (Ds 1998:48). Slutrapporten från arbetsgruppen

förvän-tas avlämnas i början av sommaren. Enligt uppgift från

Kulturdepartementet, som övertagit ansvaret för frågan från

Inrikesdepartementet, är ambitionen bl.a. att en parlamentarisk kommitté

skall tillsättas.

Utskottet kan vidare konstatera att i direktiven till utredningen om den

framtida regionalpolitiken påpekas att en särskild utvecklingsfaktor som

kan få betydelse i glesbygden och på landsbygden är de möjligheter som

finns inom den sociala ekonomin (dir. 1999:2). Kommittén skall bedöma

vilken betydelse denna kan få och lämna de förslag som den finner befogade

för att de regionalpolitiska målen skall uppnås.

Utskottet finner med hänvisning till det anförda att någon riksdagens åt-

gärd för närvarande inte är påkallad och avstyrker motion Fi909 (s).

I september 1997 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté, Demokra-

tiutredningen, för att belysa de nya förutsättningar, problem och

möjligheter som det svenska folkstyret möter inför 2000-talet (dir. 1997:

101). Ett av kommitténs huvudområden är internationaliseringen av ekonomin

och sam-spelet mellan ekonomi och demokrati. Inom detta område skall

kommittén bl.a. analysera hur internationaliseringen av produktionen

påverkar politikens möjligheter att tillgodose medborgarnas krav på att på

politisk väg kunna påverka sina levnadsbetingelser. De finansiella

marknadernas möjligheter och kraft att påverka och till och med motverka

politiska intentioner skall granskas.

I kommitténs uppdrag ingår att utöver beskrivningar och analyser även lämna

konkreta förslag i syfte att stärka och fördjupa det svenska folkstyret.

Genom en lång rad skrifter, seminarier m.m. redovisar kommittén löpande det

arbete som bedrivs. Kommittén skall avlämna sitt slutbetänkande senast den

sista december 1999. Till kommittén har ett antal experter knutits, bland

dem Landsorganisationens andra ordförande.

Mot bakgrund av det ovan anförda är utskottet inte berett att föreslå att

en utredning tillsätts över hur den demokratiska makten över ekonomin skall

kunna öka. Motion Fi708 (v) yrkandena 2 och 3 avstyrks således.

2 Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak för staten

2.1 Budgetutvecklingen

De offentliga finanserna har förbättrats dramatiskt, och på bara några få

år har ett av industrivärldens största underskott vänts till ett överskott.

År 1993 uppvisade de offentliga finanserna ett underskott på 12,3 % av BNP.

Fem år senare hade detta ersatts av ett överskott på 2,2 % av BNP.

Den gynnsamma utvecklingen har burits upp av en framgångsrik budget-

sanering. Ambitiöst formulerade budgetmål har uppnåtts, i vissa fall med

bred marginal, och även för åren framöver förutses fortsatt stigande

överskott i de offentliga finanserna. För åren 2000-2002 väntas dessa

överskott mot-svara 2,1, 3,1 respektive 4,0 % av BNP.

En del av överskottet under 2001 och 2002 ämnar regeringen ta i anspråk för

reformer för ökad sysselsättning och rättvisa, men trots det väntas resul-

tatet bli att den offentliga sektorns nettoskuld är så gott som borta 2002.

Under 1998 uppvisade även statsbudgeten för första gången på flera år ett

överskott som uppgick till närmare 10 miljarder kronor och som användes för

att amortera av statsskulden. Trots det ökade under året statsskulden med

närmare 17 miljarder kronor, vilket förklaras av att ungefär en fjärdedel

av statsskulden är upplånad i utländsk valuta och denna del av skulden

ökade till följd av en försvagad krona.

Under perioden 1999-2002 väntas emellertid statsskulden minska med ca 400

miljarder kronor till ca 1 050 miljarder kronor. Delvis beror detta på att

kronan åter antas bli starkare, men framför allt förklaras minskningen av

de mycket stora budgetöverskott som förutses för åren framöver på grund av

vissa större transaktioner av extraordinär karaktär.

Som ett led i pensionsreformen kommer under fyraårsperioden mer än 300

miljarder kronor att överföras från AP-fonden till statsbudgeten.

Försäljning-en av statliga bolag m.m. väntas ge ett tillskott på

ytterligare 140 miljarder kronor, och slutligen påverkas budgetsaldot också

av stora in- och utbetal-ningar av premiepensionsmedel som stått under

Riksgäldskontorets förvalt-ning. Utan dessa transaktioner av extraordinär

karaktär skulle statsbudgeten under närmast efterföljande år ha uppvisat

ett överskott bara under år 2000. Det framgår av efterföljande tabell som

är hämtad ur vårpropositionen.

Beaktas under år 2000 också den engångseffekt som uppkommer för staten till

följd av Förvaltnings AB Stattums aktieutdelning och inbetalning av

reavinst-skatt med anledning av försäljningen av aktieinnehavet i Pharmacia

& Upjohn på ca 15 miljarder kronor uppkommer även detta år ett underskott i

det under-liggande saldot på 3,6 miljarder kronor.

Tabell 8. Statsbudgetens underliggande saldo efter överföring till

hushållen samt efter justering för större engångseffekter

Miljarder kronor

1998 1999 2000 2001 2002

Statsbudgetens saldo +9,7 +93,2 +70,8 +192,9 +62,8

Beräkningsteknisk överföring till hushåll - - - -22

,1 -41,0

Statsbudgetens saldo (efter beräknings-

teknisk överföring till hushållen) +9,7 +93,2 +70,8 +170,8 +21

,8

Större engångseffekter +24,9 +112,5 +59,4 +210,6 +28,6

varav Försäljning av statliga bolag m.m. +11,2 +45,0 +45,0 +35

,0 +15,0

Överföring från AP-fonden - +45,0 +45,0 +175,6 +13

,6

Premiepensionsmedel, netto +13,7 +22,5 -30,6 - -

Underliggande budgetsaldo -15,2 -19,3 +11,4 -39,8 -6,8

Som mål för budgetpolitiken gäller att det finansiella sparandet i den

offent-liga sektorn skall motsvara 2 % av BNP under närmast efterföljande

år. För åren 2001 och 2002 väntas detta mål överträffas med ca 22

respektive 41 miljarder kronor. I vårpropositionens kalkyler har regeringen

förutsatt att dessa överskjutande belopp skall tillföras hushållssektorn i

en eller annan form så att budgetmålen uppnås exakt. Eftersom det ännu inte

avgjorts hur detta skall ske har posterna lagts in i propositionens

tabeller som beräk-ningstekniska överföringar till hushållen.

De stora överskotten på statsbudgeten bidrar till att statsskulden mätt som

andel av BNP minskar från 80 % till drygt 50 % mellan 1998 och 2002.

Därefter förutses inga fortsatta minskningar. I propositionen räknar

regering-en med att statsskulden vid ett målsatt överskott på 2 % av BNP på

sikt skall vara nominellt oförändrad eller öka. Större delen av det

målsatta överskottet i de offentliga finanserna väntas i stället uppkomma i

ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten.

Ekonomistyrningsverket (ESV) har den 20 maj 1999 presenterat sin andra

budgetprognos (1999:2) för året, och i den räknar verket med att budgetöver

-skottet för 1999 kommer att uppgå till 47,5 miljarder kronor. Det underlig

-gande saldot bedöms vara negativt och uppgår enligt ESV till 19,3

miljarder kronor, dvs. till samma nivå som i vårpropositionen. Medan ESV:s

och vår-propositionens bedömning av det underliggande saldot alltså

överensstäm-mer är skillnaden mellan de båda prognoserna över det

redovisade saldot alltså ca 46 miljarder kronor. Denna skillnad förklaras i

allt väsentligt av att ESV inte beaktat regeringens planerade

bolagsförsäljningar på 45 miljarder kronor eftersom något formellt

regeringsbeslut i frågan ännu inte föreligger.

Med de förslag som redovisas i vårpropositionen räknar ESV med att ut-

giftstaket för staten 1999 kommer att överskridas med 1,2 miljarder kronor.

I närmast föregående prognos, som gjordes innan vårpropositionen hade lagts

fram, räknade ESV med att utgiftstaket för 1999 skulle överskridas med 6,7

miljarder kronor.

2.2 Budgeteringsmarginal och begränsningsbelopp

2.2.1 Behovet av en budgeteringsmarginal

Bakgrund

Budgetpolitiken har under senare år innefattat såväl utgiftstak som mål om

överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP sett över

en konjunkturcykel.

Utgiftstak förekommer i två former, ett för hela den offentliga sektorn och

ett för enbart staten inklusive ålderspensionssystemet. Skillnaden dem emel

-lan utgörs av kommunernas utgifter samt av interna transaktioner mellan

kommunsektorn och staten.

Utgiftstaket för den offentliga sektorn anger i princip hur stort utrymme

som statsmakterna anser att de offentliga utgifterna kan tillåtas ta, men

har i övrigt inte någon direkt styrande effekt på budgetpolitiken. Det har

däremot utgiftstaket för staten som omfattar dels utgifterna på

statsbudgetens samtliga anslag med undantag av dem som hänför sig till

utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m., dels utgifterna för

ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten.

För att ge ökad långsiktighet åt budgetarbetet fastställs utgiftstaket för

tre år i taget enligt ett rullande schema där taken för de båda första åren

normalt inte omprövas. Riksdagens årliga beslut om utgiftstaket avser

därför i all-mänhet bara det tillkommande tredje året.

Av intresse i sammanhanget är också att utgiftstaket anges i nominella

termer vilket innebär att det inte skall justeras med hänsyn till

inflationen när det väl lagts fast. Bakgrunden till detta är kopplingen

till den ekonomiska politiken och det prisstabiliseringsmål som gäller.

Med hänsyn till det förhållandevis långa tidsperspektivet och osäkerheten

kring den ekonomiska utvecklingen anges det fastställda utgiftstaket med

viss marginal. Skillnaden mellan fastställt tak och summan av de utgifter

som beräknats under taket är en budgeteringsmarginal som är ofinansierad

och som inte finns uppförd på statsbudgeten. Behöver budgeteringsmargina-

len tas i anspråk får detta automatiskt till följd att belastningen på

statsbud-geten ökar och att budgetsaldot försvagas. Ett utnyttjande som

inte motsvaras av en lika stor inkomstökning på statsbudgeten kan därför

komma i konflikt med det för samma år uppställda delmålet om ett överskott

i de offentliga finanserna.

Regeringens förslag till utgiftstak för år 2002 innebär att budgeteringsmar

-ginalen på nuvarande stadium beräknas till 33,7 miljarder kronor för detta

år. Det motsvarar 4,3 % av de takbegränsade utgifterna och är något mer än

vad som gällt när tredje årets tak tidigare fastställts.

Ett förslag om utgiftstak för de kommande tre åren fördes för första gång-

en fram i 1996 års ekonomiska vårpropositionen. Regeringen redovisade där

sin principiella syn på behovet av en budgeteringsmarginal och angav som

främsta motiv för detta den osäkerhet som är förknippad med sådana makro-

ekonomiska variabler som inflation, räntenivå och arbetslöshet. En budgete-

ringsmarginal bedömdes nödvändig för att minska risken för att utgiftsbe-

slutet skulle behöva revideras. I propositionen hänvisades också till

svårig-heten att rätt beräkna myndigheternas förbrukning av sparade

anslagsmedel på reservations- och ramanslag. Regeringen framhöll vidare att

dimensione-ringen av budgeteringsmarginalen måste baseras på en avvägning

mellan kraven på stramhet i finanspolitiken och risken för att utgiftstaket

inte kan hållas om det saknas utrymme för att hantera effekterna av en

annan ekono-misk utveckling än väntat. Rådande osäkerhet beträffande

utgiftsutveckling-en talade enligt regeringen för en marginal på en till

ett par procent. Eftersom osäkerheten stiger över tiden borde detta också

gälla budgeteringsmargina-len, ansåg regeringen. Mot bakgrund härav

föreslog regeringen en budgete-ringsmarginal på 1,5 % för 1997, 2 % för

1998 och 2,5 % för 1999. Finansut-skottet och riksdagen hade vid sin

behandling av frågan inget att erinra mot att en sådan

budgeteringsmarginal räknades in under utgiftstaket.

I årets ekonomiska vårproposition återkommer regeringen till frågan om

budgeteringsmarginalen och dess användning och framhåller därvid följande.

Vårpropositionen

I propositionen (s. 138-139) erinrar regeringen om att den ekonomiska ut-

vecklingen i stort, liksom de ekonomiska konsekvenserna av befintliga eller

beslutade regler, kan avvika från vad som antas när ett utgiftstak

fastställs. Eftersom utgiftstaket är nominellt och inte skall ändras med

hänsyn till nya tillväxtförutsättningar skall budgeteringsmarginalen utgöra

en buffert mot bl.a. högre prisnivå, lägre tillväxt och högre arbetslöshet.

Budgeteringsmar-ginalen skall enligt regeringen också utgöra en buffert mot

den osäkerhet som följer av att myndigheterna har rätt att anslagsspara och

att utnyttja en anslagskredit. Budgeteringsmarginalen för det kommande

budgetåret skall rymma denna osäkerhet, framhåller regeringen.

Vad gäller de därpå följande budgetåren skall enligt regeringens uppfatt-

ning budgeteringsmarginalen dessutom omfatta ett utrymme för framtida

reformer på budgetens utgiftssida. I propositionen betonas att budgeterings

-marginalen inte får innebära att respekten för målen för finansiellt

sparande i den offentliga sektorn minskar, utan marginalen skall i första

hand ge flexi-bilitet och därmed förhindra revideringar av utgiftstaket.

Budgeteringsmarginalen ingår inte i redovisningen av statens och den of-

fentliga sektorns finansiella sparande. Utnyttjas budgeteringsmarginalen

försämras därmed statens och den offentliga sektorns finanser, påpekar rege

-ringen.

Ju längre fram i tiden ett visst budgetår ligger desto större är

osäkerheten om såväl den allmänekonomiska utvecklingen som effekterna av

redan fatta-de beslut. Osäkerheten i beräkningarna ökar därför med åren,

och den bud-geteringsmarginal som krävs för att hantera denna osäkerhet

måste därför vara större längre fram i tiden. Regeringen hänvisar till att

en sådan bedöm-ning gjordes även i 1996 års ekonomiska vårproposition där

principerna för budgeteringsmarginalen redovisades.

Av vårpropositionen framgår också att regeringen nyligen har beslutat att

tillkalla en särskild utredare för att bedöma om den nya budgetprocessens

mål och intentioner har infriats. Utredaren skall bl.a. pröva om

utgiftstakets nuvarande konstruktion erbjuder tillräcklig flexibilitet inom

och mellan åren. Vidare skall utredaren analysera hur olika former av

osäkerhet och risk har hanterats inom utgiftstaket och hur

budgeteringsmarginalen därvid har an-vänts. Utredaren skall också föreslå

riktlinjer för vilken nivå budgeterings-marginalen bör ha under de tre åren

för att dessa osäkerhetsfaktorer skall kunna hanteras. Betydande prognosfel

kan förekomma även under löpande budgetår, bl.a. till följd av att

myndigheterna har möjlighet att utnyttja an-slagssparande och anslagskredit

. I utredningsuppdraget ingår därför också att ta fram riktlinjer för

vilken minsta nivå budgeteringsmarginalen bör ha under ett pågående

budgetår för att utgiftstaket med stor sannolikhet skall kunna klaras utan

extra besparingar.

Motionerna

Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi14 användningen av en budge-

teringsmarginal eftersom den påverkar budgetdisciplinen negativt. Något

formellt yrkande i frågan framförs dock inte i motionen. Om föreslagna tak

för statens utgifter behöver överskridas, bör enligt motionärerna

regeringen återkomma till riksdagen med en redovisning av hur det ökade

resursbehovet uppstått samt med förslag till åtgärder som innebär att det

ursprungligen fastställda taket kan hållas.

Motionärerna anser att principerna i den nya budgetprocessen skall följas

strikt, vilket enligt deras uppfattning innebär att budgetöverskridanden

skall finansieras genom motsvarande utgiftsneddragningar inom två år, helst

inom samma utgiftsområde. Vidare anser de att nya utgiftsåtaganden under

pågå-ende budgetår skall finansieras genom minskningar av andra utgifter

samma år.

Även Kristdemokraterna kommenterar i sin motion Fi15 budgeteringsmargi-

nalens användning utan att framföra något yrkande i frågan. Till skillnad

från alla tidigare propositioner som behandlat frågan om

budgeteringsmarginalen skriver regeringen nu öppet att

budgeteringsmarginalen även skall omfatta utrymmen för framtida reformer,

påpekar motionärerna. Kristdemokraterna anser att detta är en helt felaktig

användning av budgeteringsmarginalen, en användning som strider mot alla de

intentioner regeringen själv tidigare angivit. Enligt motionärerna skall

budgeteringsmarginalen enbart vara en buffert för att klara den osäkerhet

som följer av förändringar i den makro-ekonomiska utvecklingen,

demografiska förändringar och förändringar i systemet med anslagssparande

och anslagskredit.

Finansutskottets ställningstagande

Utgiftstaket är flerårigt och nominellt och dess tillämpning regleras i

lagen (1996:1059) om statsbudgeten. Utgiftstakets utformning preciseras

dock inte där. Dess sammansättning i stort liksom användningen av en

ofinansierad budgeteringsmarginal godkändes av riksdagen våren 1996 när

riksdagen för första gången fastställde ett utgiftstak.

Utgiftstaket anger den nivå på de statliga utgifterna som regeringen avser

att hålla under de tre närmaste åren och är ett komplement till det

saldorelate-rade mål som också styr budgetpolitiken. Liksom andra ekonomisk

-politiska mål fastställs utgiftstaket genom ett riktlinjebeslut, vilket

innebär att beslutet inte är rättsligt bindande. Lagregleringen med dess

krav på motåtgärder om taket riskerar att överskridas markerar dock att

utgiftstaket är ett mycket starkt och allvarligt menat budgetpolitiskt

åtagande från regeringens sida.

Nivån på de statliga utgifterna påverkas i hög grad av den allmänekono-

miska utvecklingen som emellanåt kan vara svårbedömd, särskilt för längre

perioder. Eftersom utgiftstak fastställs för tre år i taget är beräkningen

av det sista årets utgiftsnivåer därför ofrånkomligen behäftad med

osäkerhet. Inte minst gäller det bedömningen av den ekonomiska utvecklingen

och de kon-sekvenser som en minskad tillväxt och ökad inflation kan ha på

utgifterna för arbetslöshetsersättning, arbetsmarknadspolitiska åtgärder

samt olika basbe-loppsanknutna transfereringar. Samtidigt är det önskvärt

att ett en gång fast-ställt utgiftstak inte skall behöva omprövas, eftersom

det skulle kunna rubba tilltron till den förda politiken. Enbart av detta

skäl är det enligt finansut-skottets mening motiverat att använda sig av en

budgeteringsmarginal som kan fånga upp denna osäkerhet.

Till detta kommer att myndigheter har givits en tämligen stor frihet att

för-dela sina utgifter över tiden. Ramanslag som inte utnyttjas fullt ut

ett år kan sparas till efterföljande år. På motsvarande sätt kan en

myndighet använda tidigare sparade anslagsmedel som komplement till årets

anslag för att finan-siera en större utgift. Myndigheter har också

möjlighet att inom vissa gränser låna av efterföljande års anslag om

medelstilldelningen ett visst år är otill-räcklig.

Förskjutningar av detta slag redovisas på statsbudgeten som en för alla

ram-anslag och reservationsanslag gemensam nettopost kallad Ökning alter-

nativt Minskning av anslagsbehållningar. Ökar anslagsbehållningarna inne-

bär det att man räknar med att myndigheterna som grupp kommer att bygga upp

sitt anslagssparande, dvs. utgifterna på de 27 utgiftsområdena väntas bli

lägre än vad som anvisas över anslag. Omvänt gäller att en minskning av

anslagsbehållningarna är liktydigt med att utgifterna på de 27

utgiftsområde-na väntas bli större än vad som anvisats på anslag för det

året.

Erfarenhetsmässigt har det visat sig svårt att korrekt förutse

anslagsbehåll-ningarnas nettoförändring, och denna svårighet kvarstår även

mot slutet av det år som beräkningen avser.

Även av detta skäl ter det sig därför motiverat att använda sig av en bud-

geteringsmarginal som fångar upp osäkerheten i beräkningarna.

Moderata samlingspartiet motsätter sig helt användningen av en budgete-

ringsmarginal och anser att regeringen i stället bör återkomma till

riksdagen varje gång utgiftstaket är på väg att överskridas.

Budgeteringsmarginalen påverkar nämligen budgetdisciplinen negativt, anser

motionärerna.

Enligt utskottets mening kan den av motionärerna förordade lösningen

svårligen förenas med de villkor som gäller för ramanslag och reservations-

anslag. Myndigheternas rätt att självständigt fördela sina utgifter över

tiden kan inte inordnas i ett stelbent ramsystem av moderat slag eftersom

det inte ger utrymme för förskjutningar. Varje förändring av

anslagssparandet som överstiger den beräknade förbrukningen av

anslagsbehållningarna leder ju till att de samlade utgifterna ökar vilket

automatiskt skulle få till följd att utgifts-taket överskrids, hur

obetydlig ökning det än är fråga om. Det framstår inte som rimligt att

riksdagen återkommande skall behöva ta ställning till varje liten

förändring av detta slag.

Utan en budgeteringsmarginal går det alltså knappast att behålla nuvarande

anslagsvillkor, som ger myndigheter en tämligen stor frihet att

självständigt förfoga över sina anslag, en frihet som för övrigt är ett

viktigt inslag i mål-styrningen av den statliga verksamheten.

Utan en budgeteringsmarginal skulle utgiftstaket i princip också behöva

anpassas till varje ny konjunkturbedömning, och varje sådan justering

skulle som utskottet ser det rubba tilltron till utgiftstaket som ett

allvarligt menat budgetpolitiskt mål.

Finansutskottet delar därför inte Moderata samlingspartiets uppfattning att

budgeteringsmarginalen bör slopas.

Kristdemokraterna motsätter sig den i propositionen redovisade uppfattning-

en att budgeteringsmarginalen under det andra och tredje året också skall

ge utrymme för framtida reformer. Det är, anser Kristdemokraterna, en

felaktig användning av budgeteringsmarginalen som helt strider mot

regeringens tidigare redovisade intentioner.

Finansutskottet gör inte samma bedömning som Kristdemokraterna. Erfa-

renheterna från de gångna årens användning av en budgeteringsmarginal visar

att den i praktiken också kommit att omfatta framtida reformer. Det är en

ordning som enligt utskottets mening är rimlig så länge som de nya utgif-

terna finansieras med inkomstökningar och nivån på budgeteringsmarginalen

alltjämt är så stor att den kan parera oförutsedda utgiftsökningar under

efter-följande budgetår. När utgiftstaket fastställs måste nivån på den

ingående budgeteringsmarginalen självklart också prövas mot erforderliga

krav på stramhet i finanspolitiken.

I likhet med regeringen anser finansutskottet att respekten för målen för

finansiellt sparande i den offentliga sektorn inte får eftersättas. Ett

eventuellt utnyttjande av budgeteringsmarginalen får således inte leda till

att dessa mål åsidosätts.

Under innevarande och föregående budgetår har det visat sig att så lite

åter-stått av budgeteringsmarginalen att kompletterande

utgiftsbegränsningar har fått tillgripas för att undvika att utgiftstaket

överskrids.

Enligt utskottets mening är det önskvärt att utgiftstaket kan upprätthållas

utan att dylika extra besparingar behöver tillgripas. Utskottet noterar att

den särskilde utredare som tillkallats för att se över den nya

budgetprocessen också skall ta fram riktlinjer för vilken minsta nivå

budgeteringsmarginalen bör ha under ett pågående budgetår för att

utgiftstaket med stor sannolikhet skall kunna klaras utan extra besparingar

.

2.2.2 Användningen av begränsningsbelopp

Vårpropositionen

För att hindra ett väntat överskridande av utgiftstaket för 1999 har

regeringen fattat beslut om åtgärder som begränsar utgifterna med totalt ca

8 miljarder kronor. Drygt hälften härav utgörs av besparingar, medan

omkring 3,7 mil-jarder kronor av utgiftsreduktionen beräknas uppkomma till

följd av att ett s.k. begränsningsbelopp införts för anslagsförbrukningen

på vissa anslag. Syftet med detta nya budgetpolitiska instrument är att

säkerställa att förbruk-ningen på vissa anslag inte överstiger en viss

bestämd nivå under 1999. Av propositionen framgår (s. 81-82) att sammanlagt

15 utgiftsområden berörs av begränsningsbelopp. Bland annat omfattas

anslagen på verksamhetsområ-det Internationellt utvecklingssamarbete på

utgiftsområde 7 samt anslagen A 2 Väghållning och statsbidrag samt A 4

Banverket: Banhållning på ut-giftsområde 22.

Motionerna

Centerpartiet riktar i motivtexten till motion Fi16 kritik mot det enligt

mo-tionärernas uppfattning orimligt snäva begränsningsbelopp som satts för

det internationella utvecklingssamarbetet. Med vårpropositionens

begränsnings-belopp saknas utrymme för 1,4 miljarder kronor av Sidas

planerade verk-samhet och beräknade utbetalningar, vilket får drastiska

konsekvenser då hela utgiftsramen redan är intecknad av ingångna avtal.

Centerpartiet finner det upprörande att regeringen försöker göra ett pa-

radnummer av att biståndsramen får en liten höjning i en avlägsen framtid

samtidigt som Sida förbjuds att använda de resurser som verket har reserve-

rat i tidigare budgetar. Det handlar inte om några nya pengar, betonar

motio-närerna som utgår från att regeringen vidtar nödvändiga åtgärder för

att tilltron till Sverige som samarbetspartner och biståndsgivare inte

skall erode-ras.

Folkpartiet kritiserar i motion Fi17 den enligt motionärerna bristfälliga

redo-visningen i propositionen av begränsningsbeloppens effekter. Av

propositio-nen framgår inte hur mycket regeringen anser sig spara på t.ex.

biståndsom-rådet genom det angivna begränsningsbeloppet för 1999. Först

framåt hösten kommer den närmare innebörden av regeringens panikåtgärder

att stå klar, hävdar motionärerna som inte kan acceptera en sådan ordning.

Regeringen gör enligt motionärerna säkert inget formellt fel men har en

demokratisk skyldighet att visa innehållet i de 8 miljarder kronor man

säger sig spara. Motionärerna anser att det, sett i ett demokratiskt

perspektiv, är principiellt anmärkningsvärt att man av vårpropositionen

inte kan utläsa vare sig effekterna av regeringens åtgärder för att hålla

utgiftstaket eller de bespa-ringar och s.k. begränsningsbelopp som

regeringen fattat beslut om. Motio-närerna föreslår att riksdagen skall

göra ett tillkännagivande av denna inne-börd (yrkande 9).

Yttranden från andra utskott

Utrikesutskottet tar i sitt yttrande (UU1y s. 10-12) upp regeringens använd

-ning av begränsningsbelopp och kommenterar ingående vilken effekt detta

har för framför allt biståndsgivningen. Utrikesutskottet är kritiskt till

det sätt på vilket förslaget redovisas i propositionen. Med det underlag

som proposi-tionen erbjuder är det enligt utrikesutskottet inte möjligt att

bedöma om de av regeringen beslutade begränsningsbeloppen påverkar statens

möjlighet att fullfölja sina avtalsenliga åtaganden. Utrikesutskottet anser

det väsentligt att begränsningsåtgärderna utformas så att tilltron till

Sverige som samar-betspartner och biståndsgivare inte eroderas.

Utrikesutskottet erinrar om att konstitutionsutskottet vid sin beredning av

förslaget till lag (1996:1059) om statsbudgeten framhållit att regeringen

är bunden av riksdagens anslagsvillkor. I anslutning härtill påpekar

utrikesut-skottet att riksdagen vid sitt beslut om de anslag som ingår i

biståndsramen förutsåg att utbetalningsnivån under de närmaste åren skulle

kunna hållas på en högre nivå genom ett bättre utnyttjande av reservationer

(bet. 1998/99:

UU2).

I yttrandet återges biståndsministerns uttalande i riksdagens frågestund

den 22 april 1999 då han framhöll att begränsningarna på utgiftsområde 7

inte innebär att några pengar försvinner utan att de blir disponibla nästa

år. Utri-kesutskottet anser dock att det kan finnas risk för att

begränsningsåtgärder på utgiftsområde 7 under ett år leder till att

reservationer åter byggs upp vilka senare kan vara svåra att nedbringa bl.a

. till följd av bristande mottag-ningskapacitet i samarbetsländerna.

Utrikesutskottet erinrar också om att regeringen i vårpropositionen (s. 142

) förutskickat att det under året kommer att göras en bedömning av de kort-

och långsiktiga konsekvenserna av de för innevarande år genomförda ut-

giftsbegränsningarna på utgiftsområde 7. Utrikesutskottet utgår från att

den-na utvärdering kommer att innehålla en allsidig belysning av

problematiken, och att den på lämpligt sätt kommer att redovisas för

riksdagen så snart som möjligt.

Vid samma frågestund förklarade biståndsministern också att de medel som

efter vidtagna utgiftsbegränsningar kan disponeras för 1999 är tillräckli-

ga för de stora insatser som görs bl.a. i Centralamerika och Kosovo.

Utrikes-utskottet utgår från att regeringen i lämplig form återkommer till

riksdagen om den aviserade konsekvensbedömningen skulle visa att så trots

allt inte blir fallet, eller att andra i dag oöverblickbara konsekvenser

uppkommer vilka allvarligt skulle försvåra biståndets genomförande.

I propositionen aviseras inte några utgiftsbegränsningar efter 1999. Utri-

kesutskottet påpekar emellertid att fortsatta mer omfattande utgiftsbegräns

-ningar efter 1999 skulle få konsekvenser som inte bara skulle urholka

förtro-endet för svenskt utvecklingssamarbete utan även så allvarligt

försämra måluppfyllelse och inriktning av biståndet att det vore för

utrikesutskottet helt oacceptabelt.

I likhet med vad som sägs i motion Fi17 (fp) anser utrikesutskottet att det

är principiellt anmärkningsvärt i ett demokratiskt perspektiv att det av

vår-propositionen inte går att utläsa effekterna av regeringens åtgärder

för att hålla utgiftstaket, de besparingar som regeringen avser att göra

eller de s.k. begränsningsbelopp som beslutats. Utrikesutskottet har vid en

särskild före-dragning fått bekräftat att innevarande års biståndsram på 0,

705 % av brutto-nationalinkomsten (BNI) kommer att kunna hållas. Motion

Fi17 (fp) kan enligt utrikesutskottets mening besvaras med vad som

utrikesutskottet fram-hållit.

Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU5y) om att

regeringen har beslutat om ett begränsningsbelopp på 142 miljoner kronor

för det på utgiftsområde 8 uppförda anslaget B 2 Särskilda insatser i

utsatta bostads-områden, vilket innebär att anslagsförbrukningen inte får

överstiga denna nivå under 1999. Socialförsäkringsutskottet har erfarit att

det utöver det anvisade beloppet finns ett ingående anslagssparande på 127

miljoner kronor på anslaget vars sammanlagda behållning därmed uppgår till

269 miljoner kronor. Enligt socialförsäkringsutskottets uppfattning bör

kvarstående medel därför användas för satsningar fr.o.m. år 2000. Mot

bakgrund av det anförda godtar socialförsäkringsutskottet regeringens

beräkningar.

Trafikutskottet uppger i sitt yttrande (TU2y) att regeringen inom utgiftsom

-råde 22 infört begränsningsbelopp för två anslag, nämligen A 2 Väghållning

och statsbidrag med 11 895 miljoner kronor och A 4 Banverket: Banhållning

med 7 290 miljoner kronor. För Vägverkets del innebär begränsningsbelop-pet

en minskad flexibilitet i verksamheten, påpekar trafikutskottet. För Ban-

verket torde, enligt vad trafikutskottet inhämtat, begränsningsbeloppet

inte innebära någon verksamhetsmässig begränsning.

Finansutskottets ställningstagande

Regeringen är enligt 42 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten skyldig att

vidta sådana åtgärder som den har befogenhet till för att undvika att

utgifts-taket för staten överskrids. Åtgärder av detta slag skall vidtas

redan då det uppstått risk för ett överskridande.

Gjorda prognoser visar att det finns risk för att utgiftstaket för 1999 kom

-mer att överskridas. Regeringen har därför beslutat om åtgärder som är av-

sedda att begränsa utgifterna under innevarande år med totalt ca 8

miljarder kronor. Det rör sig dels om besparingar på sammanlagt 4,2

miljarder kronor , dels om uppskjutna utbetalningar till följd av att

medelsförbrukningen på vissa anslag maximeras med hjälp av s.k.

begränsningsbelopp. Syftet med begränsningsbeloppen är att säkerställa att

anslagsförbrukningen på ett an-slag inte kommer att överstiga en viss

bestämd nivå under 1999.

För att få till stånd en bättre kontroll av myndigheternas anslagssparande

har regeringen dessutom nyligen beslutat om en ändring (1999:112) i an-

slagsförordningen (1996:1189).

Den vanligast förekommande anslagstypen på statsbudgeten är ramanslag vars

mest utmärkande drag är att ett anvisat belopp får överskridas genom att en

anslagskredit tas i anspråk samt att outnyttjade medel får sparas till

efter-följande år.

Ett reservationsanslag får inte överskridas. Däremot får outnyttjade medel

användas under efterföljande budgetår, dock i högst tre år efter det att

ansla-get senast var uppfört på statsbudgeten.

I första hand ramanslagen men också reservationsanslagen gör det möjligt

för myndigheterna att finansiera sin verksamhet på ett mer flexibelt sätt.

Det sker emellertid till priset av en större osäkerhet i prognoserna över

ett väntat budgetutfall. Vid ingången av 1999 uppgick det samlade

anslagssparandet till närmare 25 miljarder kronor samtidigt som summan av

de maximalt möjliga anslagskrediterna motsvarade ca 20 miljarder kronor.

Till detta kommer en samlad behållning på reservationsanslag på drygt 13

miljarder kronor. Det är uppenbart att även måttliga förskjutningar i

utnyttjandet av dessa möjligheter kraftigt påverkar medelsförbrukningen och

därmed möj-ligheterna att klara utgiftstaket.

I 1998 års ekonomiska vårproposition anmälde regeringen att den hade för

avsikt att strama upp reglerna för anslagssparandet genom att föreskriva

att anslagssparande som överstiger 3 % av anslaget skall få användas först

efter beslut av regeringen. Prövningen skall ske samlat i anslutning till

budgetar-betet. Syftet med förändringen uppgavs vara att få till stånd en

bättre kontroll över anslagsförbrukningen. Åtgärden fick stöd av

finansutskottet som för sin del sade sig välkomna åtgärder som gör den

finansiella styrningen mer ändamålsenlig.

Den aviserade förändringen har nu införts i 11 och 11a §§ anslagsförord-

ningen (1996:1189) och de nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 april

1999. Såsom aviserats innebär dessa att anslagssparande överstigande 3 %

får användas först efter regeringens prövning. Denna prövning kan i princip

leda till tre olika slutsatser. Medlen kan ställas till regeringens

disposition, myndigheten kan få rätt att använda dem eller de kan dras in.

Det är alltså inte frågan om någon automatisk indragning. En självklar

utgångspunkt för regeringens prövning är att de åtaganden som staten har

till följd av lag eller avtal skall kunna fullgöras.

Finansutskottet anser att den genomförda uppstramningen är befogad med

hänsyn till att myndigheterna under en följd av år har byggt upp ett mycket

stort samlat anslagssparande. Såsom nyss nämnts uppgår anslagssparandet

numera till närmare 25 miljarder kronor, vilket innebär att verksamheten

har bedrivits på en lägre nivå än vad som har varit avsikten. Hur dessa

stora behållningar förbrukas under ett visst år påverkar i hög grad

regeringens möjligheter att hålla statens utgifter under det utgiftstak som

riksdagen har beslutat om. Enligt finansutskottets mening kan den nya,

restriktivare pröv-ningen bidra till att skapa en bättre kontroll över

anslagsförbrukningen under kommande år. Den kan i en del fall också ge ett

tillskott till de eftersträvade utgiftsbegränsningarna redan under 1999,

men åtgärden är i sig inte tillräck-lig för att under detta år uppnå avsett

resultat.

För att säkerställa att utgiftstaket för 1999 kan hållas har regeringen

därför fattat beslut om kompletterande besparingar och begränsningsbelopp

under detta år. I motsats till ändringen av anslagsförordningen är

begränsningsbe-loppen en temporär åtgärd som syftar till att säkerställa

att förbrukningen på några utpekade anslag inte överstiger vissa bestämda

nivåer under 1999. De medel som därvid inte kan utnyttjas kommer inte att

automatiskt dras in utan får föras över till efterföljande år i form av ett

anslagssparande/reservations-medelsbehållning.

Vilka åtgärder som skall vidtas i det enskilda fallet kommer regeringen att

pröva individuellt utifrån de verksamhetsmässiga och finansiella förutsätt-

ningarna. I åtskilliga fall har regeringsbesluten redan kunnat fattas. I

andra fall övervägs fortfarande vilka åtaganden som måste infrias under

året.

De beslutade begränsningsbeloppen berör följande anslag och utgiftsområden.

Tabell 9. Begränsningsbelopp för år 1999

Belopp i miljoner kronor

Såsom framgår av sammanställningen är det endast fem anslag för vilka

begränsningsbeloppen har satts lägre än vad som anvisats på statsbudgeten

för 1999. Det gäller stödet till lokala investeringsprogram,

energiforskning, el- och värmeförsörjningen i Sydsverige, väghållning samt

särskilda insatser i vissa kommuner.

För biståndsanslagen på verksamhetsområde A Internationellt utvecklings-

samarbete är begränsningsbeloppet lika stort som de anslag som anvisats för

1999. Detsamma gäller för anslaget för särskilda insatser i utsatta

bostadsom-råden.

För övriga anslag överstiger begränsningsbeloppen 1999 års medelstilldel-

ning.

Som tidigare nämnts stadgas i 42 § budgetlagen att regeringen skall vidta

sådana åtgärder som den har befogenhet till eller föreslå riksdagen nödvän-

diga åtgärder för att undvika att ett beslutat utgiftstak överskrids. Denna

bestämmelse utgör grund för den nyligen beslutade ändringen i anslagsför-

ordningen liksom för regeringens beslut att för 1999 införa begränsningsbe-

lopp för vissa av statsbudgetens utgifter.

Regeringens befogenheter i detta avseende regleras i budgetlagen. Med

hänsyn till den kritik som framförs i motionerna Fi16 (c) och Fi17 (fp) mot

begränsningsbeloppen och de av regeringen vidtagna åtgärderna finns det

enligt utskottet anledning att närmare beröra denna fråga.

I 4-6 §§ budgetlagen anges villkoren för de olika anslagstyperna. Be-

stämmelserna uttrycks som att "regeringen får" göra något intill en angiven

gräns. En befogenhet anges således. Däremot är det inte någon skyldighet

för regeringen att fullt ut utnyttja de olika möjligheterna. Detta klargörs

ytterli-gare i 7 § där det anges att: "När regeringen tilldelar en

myndighet ett anslag får regeringen besluta om begränsningar i villkoren

för utnyttjandet av ansla-get."

Som motiv för en begränsning uppges i förarbetena (prop. 1995/96:220 s. 87)

bl.a. en strävan efter god hushållning med statens resurser och god bud-

getkontroll. I förarbetena lämnas också exempel på villkorsbegränsningar

som kan bli aktuella. Som exempel nämns att outnyttjade medel på reserva-

tionsanslag inte får användas så många år som anslagstypen medger, att

outnyttjade medel på ramanslag inte får sparas i obegränsad utsträckning

och att anslagskrediten på ramanslag sätts lägre än vad riksdagen har

medgivit.

Av 8 § framgår vidare att: "Regeringen får besluta att medel på ett anvisat

anslag inte skall användas om detta är motiverat av särskilda

omständigheter i en verksamhet eller av statsfinansiella eller andra

samhällsekonomiska skäl." I förarbetena (s. 88) hänvisas till regeringens

skyldighet att vidta åt-gärder vid risk för överskridande av utgiftstaket

och i anslutning härtill utta-las att beslut av regeringen att inte fullt

ut använda anvisade anslag är en möjlighet i sammanhanget. Det betonas dock

att regeringen självfallet är förpliktad att se till att de åtaganden som

staten har till följd av lag eller avtal fullgörs.

Såsom utrikesutskottet framhåller i sitt yttrande har

konstitutionsutskottet vid sin behandling av förslaget till lag om

statsbudgeten ansett att regeringen inte bara är förpliktigad att se till

att de åtaganden som staten har till följd av lagar eller avtal fullgörs,

utan att den också är bunden av riksdagens anslags-villkor.

Konstitutionsutskottet erinrade om att riksdagen formellt sett har en

obegränsad rätt när det gäller detaljregleringen i samband med utgiftsbemyn

-digandena. Riksdagens beslut att anvisa anslag (ändamål, anslagstyp och

belopp) kan enligt konstitutionsutskottet alltså kompletteras med

ytterligare villkor och med motivuttalanden som binder regeringens och

myndigheter-nas medelsanvändning. Någon enhetlig ordning då det gäller

utformningen av riksdagens beslut i budgetfrågor finns inte, men oavsett

formulering är regeringen bunden av riksdagens uttalanden om villkoren för

medelsanvis-ningen, framhöll konstitutionsutskottet vidare .

Sammanfattningsvis innebär således bestämmelserna i budgetlagen att re-

geringen är skyldig att vidta åtgärder för att undvika att utgiftstaket

över-skrids (42 §). Med de restriktioner som följer av riksdagens

uttalanden har regeringen därvid befogenhet att begränsa villkoren för

utnyttjandet av ett anslag (7 §) men kan också av statsfinansiella skäl

avstå från att använda anvisade medel (8 §).

Så länge regeringen tillgodoser de av riksdagen meddelade anslagsvillko-ren

ligger med hänsyn härtill beslut om tillämpning av begränsningsbelopp för

år 1999 inom ramen för de befogenheter som regeringen tilldelats. Någon

skyldighet att underställa riksdagen ett formellt förslag i frågan för

beslut kan därför enligt finansutskottets mening inte anses föreligga.

När regeringen utnyttjar sina befogenheter på detta område och på egen hand

fattar beslut om utgiftsbegränsningar är det enligt finansutskottets me-

ning önskvärt att riksdagen alltid på lämpligt sätt informeras om de

vidtagna åtgärdernas innebörd och omfattning.

Vad beträffar den kritik som utrikesutskottet riktar mot begränsningsbelop-

pen konstaterar finansutskottet att utrikesutskottet har fått bekräftat att

inne-varande års biståndsram på 0,705 % av bruttonationalinkomsten (BNI)

kommer att kunna hållas. Begränsningsbeloppet utgör således inget hinder

för att Sverige skall kunna uppfylla det biståndspolitiska mål som ställts

upp för 1999.

Finansutskottet konstaterar också att begränsningsbeloppet för verksam-

hetsområdet Internationellt utvecklingssamarbete är lika stort som de

anslag som anvisats för innevarande år, dvs. 11 150 miljoner kronor.

Förutsatt att ansvariga myndigheter fullt ut tar i anspråk de medel som

står till förfogande under 1999 kommer således inte de till biståndet

knutna reservationsmedels-behållningarna att öka. Finansutskottet utgår

ifrån att berörda parter är ange-lägna om att se till att tillgängliga

medel fördelas effektivt och i sin helhet. Den oro som utrikesutskottet ger

uttryck för i detta avseende ter sig därför inte befogad.

Biståndsministern har i ett skriftligt svar på en fråga den 6 maj 1999 med-

delat att de medel som inte kan utnyttjas i år kommer att föras över till

nästa år, vilket innebär att den totala biståndssumman blir densamma men

med en annan fördelning över tiden. Bland annat kommer en del utbetalningar

till FN, Världsbanken och EU att skjutas upp. Senareläggningen av

utbetalningar görs på ett sådant sätt att negativa effekter för

verksamheten undviks så långt det är möjligt. Redan nu står det enligt

biståndsministerns bedömning klart att den humanitära sidan kommer att

klaras. Det gäller framför allt Kosovo, men även Centralamerika och andra

katastrofområden runt om i världen. En beredskap för oväntade situationer

kommer också att skapas.

Utgiftstaket är ett viktigt budgetpolitiskt instrument och statsmakternas

vilja att leva upp till detta åtagande bör inte kunna sättas i fråga. Det

är själv-klart önskvärt att utgiftstaket tillämpas på ett sådant sätt att

omfattande be-sparingar kan undvikas under pågående budgetår, och - i den

mån så krävs för att upprätthålla utgiftstaket - att erforderliga åtgärder

vidtas på ett så tidigt stadium som möjligt. Inget område på statsbudgeten

bör därvid vara undantaget från prövning. Det ankommer på regeringen att

återkommande pröva detta.

Finansutskottet utgår ifrån att regeringen vid den praktiska tillämpningen

av begränsningsbeloppen kommer att tillgodose de anslagsvillkor som riks-

dagen ställt upp för verksamheten.

I motion Fi17 (fp) kritiseras regeringen för att det enligt motionärernas

upp-fattning inte går att utläsa ur propositionen hur de vidtagna

besparingsåtgär-derna slår. Detta är principiellt anmärkningsvärt sett

utifrån ett demokratiskt perspektiv, hävdar motionärerna som vill att

riksdagen skall göra ett tillkän-nagivande i frågan.

Finansutskottet kan inte biträda detta förslag. Såsom nyss framgått anser

utskottet att det är önskvärt att regeringen i frågor av detta slag alltid

på lämpligt sätt informerar riksdagen. I den aktuella propositionen lämnas

i avsnitt 5.3.1 information om de utgiftsbegränsande åtgärder som vidtagits

, såväl i tabellform som i löpande text.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi17 (fp) yrkande 9.

2.3 Mål för budgetpolitiken

Riksdagen har lagt fast ett långsiktigt mål för budgetpolitiken som innebär

att de offentliga finanserna skall uppvisa ett överskott på i genomsnitt 2

% av BNP sett över en konjunkturcykel. Som delmål gäller att överskottet

skall motsvara 0,5 % av BNP 1999 samt 2 % såväl 2000 som 2001. Målen gäller

vid de prognosförutsättningar som redovisades i 1997 års ekonomiska vår-

proposition, och skulle tillväxten avvika väsentligt från vad man då

räknade med skall motsvarande avvikelser godtas för överskotten.

De som mål angivna överskotten skall användas för att amortera av den

offentliga nettoskulden.

Riksdagen lägger varje år också fast ett utgiftstak för de närmaste tre

åren, vilket sätter en gräns för hur stora utgifter som staten kan dra på

sig. Utgifts-taket omfattar dels de egentliga utgifterna på statsbudgeten

exklusive statsskuldsräntor, dels utgifterna för ålderspensionssystemet vid

sidan av statsbudgeten. Dessutom ingår i utgiftstaket en

budgeteringsmarginal.

Enligt tidigare riksdagsbeslut skall utgiftstaket för staten uppgå till 761

miljarder kronor år 2000 och 786 miljarder kronor år 2001.

Vårpropositionen

Regeringen bedömer att den ekonomiska tillväxten nu blir lägre än vad man

räknade med i 1997 års ekonomiska vårproposition. Avvikelsen bedöms dock

inte som väsentlig och något skäl att ompröva de tidigare fastlagda målen

anses därför inte föreligga.

Som delmål för år 2002 föreslår regeringen att överskottet i de offentliga

finanserna skall motsvara 2 % av BNP (yrkande 2).

Utgiftstaket för staten skall enligt regeringens förslag uppgå till 810 mil

-jarder kronor.

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 att de offentliga

finanserna skall vara i balans över en konjunkturcykel (yrkande 2).

Moderata samlingspartiet anser dessutom att utgiftstaket för staten bör

fastställas till nivåer som för de tre närmaste åren understiger

regeringens förslag med 8, 27 respektive 37 miljarder kronor.

Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 att överskottet i den offentliga

sektorn skall begränsas till 1,5 % under perioden 2000-2002 (yrkande 2).

Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för åren 2000-2002 understiger

regeringens med 13, 24 respektive 42 miljarder kronor.

Folkpartiet liberalerna ansluter sig i motion Fi17 till den av regeringen

förordade principen att överskottet i de offentliga finanserna skall

motsvara i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel.

Folkpartiet liberalernas förslag till utgiftstak för de tre närmast

efterföljan-de åren understiger regeringens förslag med 14,3, 18,5

respektive 19,8 mil-jarder kronor.

Finansutskottets ställningstagande

Budgetpolitiken har under senare år inriktats mot ett antal fleråriga mål,

som har det gemensamt att de är tydliga och lätta att i efterhand avläsa.

Hittills uppnådda mål har överträffats med bred marginal, och prognoserna

för kommande år visar att de offentliga finanserna kommer att utvecklas så

gynnsamt att målet om ett överskott i de offentliga finanserna på 2 % kom-

mer att överträffas med 22,1 miljarder kronor 2001 och med 41,0 miljarder

kronor 2002.

Målet om ett permanent överskott i de offentliga finanserna på 2 % av BNP

bör enligt utskottets mening ses mot bakgrund av att en stor offentlig

sektor kräver i sig starka offentliga finanser. Den målsatta nivån på 2 %

innebär att statsskulden efter några år kommer att ligga på en nominellt

oför-ändrad nivå eller öka.

Större delen av det målsatta överskottet i de offentliga finanserna kommer

efter några år från ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten medan

de till synes stora överskotten i statsbudgeten under de närmaste åren i

stor utsträckning härrör från försäljning av statliga företag och från

överföringar från AP-fonden.

Ett överskott i de offentliga finanserna under normalår gör det också

lättare att i en konjunkturnedgång vidta motverkande åtgärder utan att

stora under-skott hotar att driva upp räntorna.

Mot bakgrund härav framstår enligt utskottets mening den av regeringen

föreslagna överskottsnivån som väl avvägd.

Till frågan om nivån på utgiftstaket återkommer utskottet längre fram i

betänkandet.

Med det anförda tillstyrker utskottet det av regeringen föreslagna över-

skottsmålet för år 2002 (yrkande 2) och avstyrker motionerna Fi14 (m) yr-

kande 2 och Fi15 (kd) yrkande 2.

2.4 Budgetpolitikens inriktning

2.4.1 Samarbete om budgetpolitiken

Av propositionen framgår att regeringen eftersträvar största möjliga

uppslut-ning kring en politik för full sysselsättning.

Den ekonomiska vårpropositionen bygger på en överenskommelse mellan den

socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka står

bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken, utgiftsta

-ken, tilläggsbudgeten för 1999 och de nu föreslagna skatteförändringarna

för år 2000.

Samarbetet mellan regeringspartiet och de båda andra partierna berör fem

områden, nämligen ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö

. Enligt propositionen bekräftas genom detta samarbete att det finns en

politisk majoritet för en ekonomisk politik som är inriktad på full

sysselsättning, prisstabilitet och ett offentligt överskott på i genomsnitt

2 % av BNP sett över en konjunkturcykel.

Av propositionen framgår också att regeringen eftersträvar en bred förank-

ring av en kommande skattereform. Samtliga riksdagspartier deltar i de på-

gående överläggningarna. Huvudsyftet är att utifrån krav på rättvis fördel-

ning skapa goda och stabila regler för tillväxt och sysselsättning, att

uppnå en ekologiskt hållbar utveckling samt att garantera välfärden och

dess finansie-ring.

2.4.2 De politiska alternativen

Vårpropositionen

Regeringen bedömer att det finns risk för att utgiftstaken för åren 1999

och 2000 inte kommer att kunna hållas och redovisar eller lägger därför

fram förslag till olika utgiftsbegränsande åtgärder avsedda att motverka en

sådan utveckling. Budgeteringsmarginalen för 2001 anses dock vara

betryggande stor samtidigt som målet om 2,0 % överskott uppnås med bred

marginal.

För perioden 2001 och framåt bedömer regeringen att utvecklingen är så

gynnsam att Sverige då kan tillåta sig såväl utgiftsökningar som skattesänk

-ningar, förutsatt att de håller sig inom de ramar som kravet på överskott

i de offentliga finanserna, utgiftstaken, konjunkturläget och den

ekonomiska tillväxten medger. Därför behövs, enligt regeringens mening, en

långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi som en riktlinje för den ekonomiska

politiken under kommande år.

Utgångspunkten för en sådan strategi är att man skall upprätthålla kravet

på ett överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP över

en konjunkturcykel. Med en sådan restriktion är det enligt regeringens me-

ning möjligt att under kommande år både öka de offentliga utgifterna och ge

utrymme för skattesänkningar.

I vårpropositionen föreslås en del utgiftsökningar, huvudsakligen med

början år 2001. Med hänsyn till de pågående skatteöverläggningarna be-

handlas skattepolitiken bara i begränsad utsträckning. Skattepolitikens

lång-siktiga inriktning och möjligheterna att genomföra en mera omfattande

skat-tereform får enligt regeringen tas upp i ett annat sammanhang.

De reformer regeringen vill genomföra under de kommande åren kan delas in i

fem områden. Satsningarna inom dessa fem områden uppgår under den närmas-te

treårsperioden till följande belopp.

Tabell 10. Regeringens förslag till reformer åren 2000-2002

Nettoförsvagning av de offentliga finanserna

Belopp i miljoner kronor

2000 2001 2002

Arbetslösheten skall betvingas 1 765 1 215 1 215

Kunskap och kompetens 540 3 000 8 597

Skolan, vården och omsorgen 1 672 3 992 6 545

Rättvisan skall stärkas 3 528 1 090 1 450

Hållbara Sverige m.m. 157 550 2 448

Summa reformer 7 662 9 847 20 255

Arbetslösheten skall betvingas med hjälp av ett brett åtgärdsprogram avsett

att stärka en uthållig sysselsättning. Bland annat satsas på ett förstärkt

an-ställningsstöd för långtidsarbetslösa. Antalet arbetsmarknadspolitiska

åtgär-der skall begränsas kraftigt och inriktas på arbetsmarknadspolitikens

huvud-uppgifter. Under år 2000 skall AMS få använda 700 miljoner kronor av

medlen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder för tillfälliga

personalförstärk-ningar.

Inom området Kunskap och kompetens vill regeringen satsa på högskole-

utbildning, forskarutbildning och grundforskning. Med början 2001 kommer

ett reformerat studiestödssystem att införas. Dessutom planeras en satsning

på kompetensutveckling i arbetslivet. Satsningen på Kunskapslyftet behålls

på oförändrad nivå men förlängs ett halvår till utgången av 2002.

Skolan, vården och omsorgen skall förbättras. Det generella statsbidraget

till kommunerna höjs med 2 miljarder kronor 2001. Till följd av

förändringar på försvarsområdet beräknas bidragsnivån höjas med ytterligare

1 miljard kronor 2002. Jämfört med 1996 års bidragsnivå kommer

statsbidragen till kommuner och landsting därmed att ha höjts med 25

miljarder kronor 2002. I detta belopp ingår medel avsedda att bidra till

finansieringen av en stegvis införd allmän förskola och en likaledes

stegvis genomförd maxtaxereform i barnomsorgen. Den tillfälliga

överföringen till kommuner och landsting av grundbeloppet på 200 kr vid den

statliga inkomstbeskattningen förlängs med ett år till utgången av 2000.

Rättvisan skall stärkas bl.a. genom att biståndsramen höjs till 0,74 % av

BNI och genom att den tillfälliga skattesänkningen för låginkomsttagare

förlängs med ytterligare ett år. Även den tillfälliga skattesänkningen på

hy-reshus kommer att förlängas med ytterligare ett år.

Hållbara Sverige innefattar en rad åtgärder som är avsedda att göra Sveri-

ge mer ekologiskt uthålligt.

För att kunna upprätthålla utgiftstaket och även finansiera de föreslagna

satsningarna föreslår regeringen ett antal besparingar och

utgiftsminskningar. Besparingarna innefattar bl.a. en begränsning av

högkostnadsskyddet för läkemedel, ändrad beräkningsgrund för

sjukpenninggrundande inkomst (SGI), underhållsstöd, ändrad beräkningsgrund

för förtidspensionsförmåner och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Budgeteffekten av reformerna samt besparingarna och utgiftsminskningarna

kan sammanfattas på följande sätt.

Tabell 11. Den offentliga sektorns finansiella sparande åren 2000-2002 i

rege-ringens budgetalternativ

Miljoner kronor

2000 2001 2002

Försvagning av de offentliga finanserna -7 662 -9 847 -20 255

Besparingar, utgiftsminskningar m.m. +8 875 +7 992 +7 445

Effekt på det finansiella sparandet +1 213 -1 855 -12 810

Sammantaget väntas således de utgiftsökningar och skatteförändringar som

redovisas i budgetpropositionen leda till att nettobelastningen på den

offent-liga sektorn minskar med 1,2 miljarder kronor år 2000 samt ökar med

1,9 miljarder kronor år 2001 och med 12,8 miljarder kronor år 2002.

Den samlade effekten av regeringens reformer och besparingarna beräknas

leda till att de takbegränsade utgifterna på statsbudgeten minskar med

knappt 8 miljarder kronor år 2000 och med 1,3 miljarder kronor år 2001. År

2002 väntas de takbegränsade utgifterna öka med ca 11 miljarder kronor.

Regeringens nu redovisade inriktning av budgetpolitiken väntas enligt

proposi-tionen få följande effekt på statsbudgeten under de närmaste tre

åren.

Tabell 12. Lånebehov enligt regeringens budgetförslag åren 1999-2002

Belopp i miljarder kronor

1999 2000 2001 2002

Inkomster +745,5 +761,5 +758,7 +767,9

Utgifter exkl. statsskuldsräntor -616,0 -618,0 -625,9 -626,6

Statsskuldsräntor m.m. -92,9 -77,4 -73,1 -52,9

Netto +36,6 +66,2 +59,7 +88,3

Riksgäldskontorets nettoutlåning +11,6 -40,4 -12,4 -9,1

Överföring från AP-fonden +45,0 +45,0 +175,6 +13,6

Avgiftsväxling p.g.a. pensionsreformen - - -30,0 -30,0

Amortering av statsskulden 93,2 70,8 192,9 62,8

Regeringen har vid utformningen av sitt budgetförslag förutsatt att

tidigare beslutade utgiftstak för 1999-2001 skall ligga fast. För 2002

föreslår regeringen ett utgiftstak på 810,0 miljarder kronor. För de tre

närmast efterföljande åren har därigenom de av regeringen föreslagna

utgiftstaken följande sammansättning.

Tabell 13. Utgiftstak för åren 2000-2002 enligt regeringens budgetförslag

Belopp i miljarder kronor

2000 2001 2002

Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor 609,5 620,9 623,6

Minskning av anslagsbehållningar 8,5 5,0 3,0

Ålderspensionssystemet utanför statsbudgeten 139,5 144,0 149,7

Summa takbegränsade utgifter 757,4 769,9 776,3

Budgeteringsmarginal 3,6 16,1 33,7

Utgiftstak 761,0 786,0 810,0

Motionerna

Moderata samlingspartiet redovisar i motion Fi14 tre överordnade mål som

styrt utformningen av partiets budgetalternativ.

· Att skapa förutsättningar för så många nya arbetstillfällen i företagen

att arbetslösheten avskaffas som samhällsproblem.

·

· Att växla lägre skatter på arbetsinkomster mot mindre bidrag och sub-

ventioner så att det blir möjligt att kunna leva på sin lön.

·

· Att återskapa förtroendet för att stat och kommun klarar sina grundläg-

gande åtaganden.

·

Motionärerna erinrar om att Sverige fortfarande är det industriland som har

högst offentliga utgifter och skatter mätt som andel av BNP, och att vi där

-med även lär ha de mest konjunkturkänsliga offentliga finanserna i OECD.

De offentliga utgifterna bör enligt motionärerna tas ned mot 50 % av BNP,

vilket medför att skattetrycket kan sänkas till genomsnittlig europeisk

nivå. Skattesänkningarna bör framför allt riktas mot låg- och

medelinkomsttagar-na. Förslagen i motionen uppges innebära att utgifternas

andel av BNP sjun-ker med 3 procentenheter och skattetrycket med 4

procentenheter fram till år 2002.

De offentliga finanserna bör enligt motionärerna vara i balans över en

konjunkturcykel. Då kommer den offentliga bruttoskulden att vara oföränd-

rad i nominella termer, men mätt som andel av BNP kommer den att sjunka i

takt med att BNP växer. Givet detta balansmål bör vi i nuvarande konjunk-

turläge ha överskott i budgeten under några år för att därefter kunna

tillåta oss underskott i nästa lågkonjunktur, anser motionärerna. Till det

kommer nödvändigheten att snabbt bringa ned skuldkvoten till en lägre nivå

efter den skuldökning som blev en följd av 1980-talets spekulationsekonomi.

Motionä-rerna räknar därför med att statsskulden kommer att nettoamorteras

under de närmaste åren.

Ett viktigt inslag i den moderata strategin är att sänka skatten på

arbetsin-komster för främst låg- och medelinkomsttagare. En politik som

syftar till att skapa förutsättningar för de flesta att kunna leva på sin

lön måste enligt motionärerna stå på två ben. Det ena benet är en kraftfull

skattesänkningspo-litik som syftar till att växla lägre skatter mot minskat

behov av bidrag och offentliga subventioner. Det andra benet är reformer på

bl.a. skatteområdet som syftar till att stärka tillväxtkraften i ekonomin

så att den höga arbetslös-heten kan pressas tillbaka.

Skattesänkningarna som under de tre närmaste åren uppgår till 35, 66 re-

spektive 89 miljarder kronor inriktas främst på inkomstbeskattningen. Med

sina förslag eftersträvar motionärerna att återställa skattereformens

riktlinjer om högst 30 % genomsnittlig kommunalskatt och högst 50 %

marginalskatt. Kommunalskatten skall sålunda sänkas med en krona år 2001

och med ytter-ligare en krona år 2002 genom att staten övertar motsvarande

kostnader från kommunerna. Den statliga skatten begränsas till 20 % och ett

förvärvsavdrag införs vid beräkningen av kommunal inkomstskatt. År 2000

uppgår detta förvärvsavdrag till 8 % men höjs därefter successivt till 12 %

år 2002. Barn-familjer skall fr.o.m. år 2000 ges rätt till ett särskilt

grundavdrag vid den kommunala beskattningen. Avdraget som uppgår till 10

000 kr per barn kompletterar barnbidraget på dagens nivå och skall för

familjer som inte kan tillgodogöra sig det fullt ut kunna utgå i form av

ett bidrag. Motionärerna vill fr.o.m. år 2000 också höja det allmänna

grundavdraget och återställa det särskilda grundavdraget för

förtidspensionärer. Avdraget för resor till och från arbetet skall

förbättras samtidigt som bensinskatten sänks. Vidare skall avdrag för

pensionssparande åter få göras med ett basbelopp.

Med början år 2000 skall fastighetsskatten fram till år 2002 successivt

trappas ner till 1,0 %, och markvärdet skall tas upp med enbart halvt

belopp vid beräkning av skatten.

Dubbelbeskattningen skall avvecklas samtidigt som förmögenhetsskatten

stegvis slopas. Kapitalinkomstskatten skall successivt sänkas till 25 %.

Inom jordbrukssektorn skall skatten på elkraft och eldningsolja sänkas till

de nivåer som gäller för tillverkningsindustrin. Likaså skall dieselskatten

sänkas för arbetsfordon i jordbruk och industri.

De moderata skattesänkningarna finansieras genom besparingar som under de

närmaste tre åren uppgår till netto 31, 55 respektive 64 miljarder kronor.

Till en del leder besparingarna till att kostnaderna för hushållen ökar.

Det sker genom att en ny läkemedelsförsäkring införs, genom högre

egenavgift till arbetslöshetsförsäkringen, genom att kostnaderna för

trafikolycksfall förs över på den obligatoriska trafikförsäkringen, genom

att ytterligare en karens-dag införs i sjukförsäkringen samt genom att

ersättningsnivån i sjuk- och föräldraförsäkringen och

arbetslöshetsförsäkringen åter sänks till 75 %.

Motionärerna föreslår också besparingar som inte direkt påverkar hushål-

lens ekonomi. Det görs bl.a. i form av minskat företagsstöd, sänkt

partistöd, slopat presstöd, minskade utgifter för energiåtgärder samt

besparingar till följd av en effektivare arbetsmarknadspolitik. Biståndet

bör enligt deras mening minskas, och vidare motsätter de sig att

statsbidraget till kommuner höjs med fyra respektive åtta miljarder kronor

under åren 2001 och 2002.

Regeringens förslag om en allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen

avvisas av motionärerna liksom förslaget om försämrat högkostnadsskydd för

läkemedel.

Ökade utgifter föreslås bl.a. för ett återinfört vårdnadsbidrag, för ökat

stöd till handikappade och för återställd änkepension.

De finansiella effekter som motionärernas förslag har på den konsoliderade

offentliga sektorn kan för de kommande tre åren sammanfattas på följande

sätt.

Tabell 14. Finansiella effekter av Moderata samlingspartiets budgetförslag

åren

2000-2002

Belopp i miljarder kronor

2000 2001 2002

Utgiftsminskningar, netto +30,9 +55,0 +64,4

Skattesänkningar, netto -35,0 -65,9 -89,1

Privatiseringar +4,4 +3,4 +2,3

Effekt på finansiellt sparande enligt (m) +0,3 -7,5 -22,4

Nivån på finansiellt sparande i offentlig sektor enligt (m) 41,0 54,

5 60,1

Nivå i förhållande till regeringens mål enligt (m) +2,2 +14,6 +18

,6

Moderata samlingspartiet avvisar användningen av en budgeteringsmarginal.

Om man till de moderata besparingarna på statsbudgetens utgifter lägger

effek-ten av detta ställningstagande får man fram nivån på det av

motionärerna föror-dade utgiftstaket för staten.

Tabell 15. Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak för staten

åren 2000-2002

Belopp i miljarder kronor

2000 2001 2002

Regeringens förslag till utgiftstak 761,0 786,0 810,0

Föreslagna utgiftsminskningar -4,4 -9,9 -3,3

Nej till budgeteringsmarginal -3,6 -16,1 -33,7

Utgiftstak för staten enligt (m) 753,0 760,0 773,0

Moderata samlingspartiet föreslår att staten skall ta över kommunernas

kostna-der för skolan. Förslaget innebär att kommunerna fr.o.m. år 2001

kommer att avlastas en utgift på 50 miljarder kronor samtidigt som

belastningen på stats-budgeten ökar med ett lika stort belopp.

Omfördelningen höjer nivån på det av Moderata samlingspartiet föreslagna

utgiftstaket för staten men har ingen effekt på utgiftstaket för hela den

offentliga sektorn. Skillnaderna mellan Moderata samlingspartiets och

regeringens budgetalternativ framkommer därför tydligare i utgiftstaket för

den offentliga sektorn.

Tabell 16. Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak för den

offentliga sektorn åren 2000-2002

Belopp i miljarder kronor

2000 2001 2002

Regeringens förslag till utgiftstak 1 077,0 1 114,0 1 152,0

M:s lägre nivå på det statliga utgiftstaket -8,0 -26,0 -37,0

M:s lägre nivå för kommunsektorn ±0,0 -50,0 -50,0

M:s justering av nivån för interna transaktioner -26,0 +6,0 -10

,0

Utgiftstak för offentlig sektor enligt (m) 1 044,0 1 043,0 1 054,0

Avvikelse från regeringen -33,0 -71,0 -98,0

Kristdemokraterna pekar i motion Fi15 ut sex områden som partiet vill prio-

ritera, nämligen en långsiktigt god tillväxt genom ett bättre

företagsklimat, en skattepolitik för låg- och medelinkomsttagare,

barnfamiljers valfrihet, pensionärers ekonomiska situation, vård, omsorg

och skola inom kommun-sektorn samt ett återupprättat rättssamhälle.

För barnfamiljerna föreslås att ett beskattat vårdnadsbidrag införs samt

att en del av barnbidraget används för att höja nivån på de inkomstprövade

bostadsbidragen. Vidare föreslås avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostna-

der.

För pensionärerna föreslås att inkomstprövningen av änkepensioner slopas,

att pensionstillskottet höjs i två steg med 200 kr per månad år 2000 samt

med ytterligare 110 kr per månad år 2001. Innehav av fritidsfastighet skall

inte beaktas vid inkomstprövningen av bostadsbidrag. Regeringsförslaget om

höjd kompensationsgrad i bostadstillägget för pensionärer avvisas av Krist-

demokraterna.

Motionärerna motsätter sig dessutom den värnskatt som infördes vid års-

skiftet samt föreslår att inkomstskatten i stället sänks för alla genom att

grundavdraget vid den kommunala inkomstbeskattningen höjs först med 8 400

kr år 2000 och därefter med ytterligare 3 200 kr år 2001.

I övrigt inriktar sig partiets förslag till skattesänkningar på uttaget av

stat-lig fastighetsskatt som man vill sänka till 1,4 % i kombination med

att endast en mindre del av markvärdet skall tas upp till beskattning, på

arbetsgivarav-gifterna som skall sänkas med 10 procentenheter, på stegvis

slopad dubbel-beskattning på utdelningar samt på skattereduktion för

hushållstjänster och ROT-tjänster.

Kristdemokraterna vill också sänka fordonsskatten kraftigt, men detta för-

slag är direkt kopplat till en av partiet föreslagen obligatorisk

trafikolycks-fallsförsäkring som väntas bidra till att sjukförsäkringen kan

avlastas 3,8 miljarder kronor. Vidare skall förmögenhetsskatten avskaffas i

två steg, riskkapitalavdraget återinföras och den särskilda löneskatten på

vinstandelar slopas. Motionärerna vill också höja avdragsrätten för

pensionssparande till ett basbelopp samt sänka den nedre gränsen för rätt

till reseavdrag från da-gens 7 000 till 6 000 kr. I motionen föreslås också

att skatteuttaget inom jordbruket skall begränsas med 1,3 miljarder kronor

för att skapa rimliga och rättvisa konkurrensvillkor för jordbruksnäringen.

De nya åtagandena samt skattesänkningarna avses bli finansierade genom att

ytterligare en karensdag införs i sjukförsäkringen, genom att den sjukpen-

ninggrundande inkomsten beräknas på ett nytt sätt och genom att medlem-

marnas egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen höjs till 33 %. Ut-

byggnaden av högskolan skall göras i en långsammare takt, och regeringens

förslag till maxtaxa inom barnomsorgen avvisas. Minskat fusk och förbättrad

skatteindrivning förutsätts också bidra till finansieringen, liksom minskat

presstöd. Kristdemokraterna räknar också med att en av dem förordad ökad

utförsäljning av statliga företag skall leda till minskade utgifter för

statsskuldsräntor.

Den finansiella effekten av Kristdemokraternas förslag kan med ledning av

de uppgifter som lämnas i motionen sammanfattas på följande sätt.

Tabell 17. Finansiella effekter av Kristdemokraternas budgetförslag 2000-

2002

Effekt på statsbudgeten

Belopp i miljarder kronor

2000 2001 2002

Utgiftsminskningar, netto +13,2 +21,9 +26,9

Skattesänkningar, netto -21,4 -32,7 -35,8

Försäljning av statliga företag +10,0 +20,0 +30,0

Saldopåverkan på statsbudgeten enligt (kd) +1,7 +9,2 +21,2

Effekt på finansiellt sparande för staten enligt (kd)¹ -8,3 -10,8 -8,

8

¹ Exklusive försäljning av statliga företag eftersom sådana transaktioner

inte ingår i det

finansiella sparandet.

Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för de tre åren avviker från

regering-ens på följande sätt.

Tabell 18. Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för staten 2000-2002

Belopp i miljarder kronor

2000 2001 2002

Regeringens förslag till utgiftstak 761,0 786,0 810,0

Föreslagna utgiftsminskningar¹ -13,0 -21,4 -25,4

Ändrad budgeteringsmarginal +0,0 -2,6 -16,6

Utgiftstak för staten enligt (kd) 748,0 762,0 768,0

¹ Exklusive förslag om minskad nivå på statsskuldsräntor.

Centerpartiet uppger i motion Fi16 sig arbeta för att skattetrycket

successivt skall sänkas under denna mandatperiod. Ofinansierade

skattesänkningar som förutsätter upplåning och undergräver statens finanser

kan partiet inte godta.

Nästa år vill Centerpartiet lindra beskattningen för låg- och medelin-

komsttagare genom ett höjt grundavdrag. Det förhöjda grundavdraget bör

trappas av med stigande inkomster så att endast låg- och medelinkomsttagare

omfattas av skattesänkningen. Motionärerna godtar regeringens metod för att

tillfälligt lindra skattetrycket för dessa inkomstgrupper men anser att en

höjning av grundavdraget är den lämpligaste lösningen.

Arbetsgivaravgifterna bör stegvis sänkas under mandatperioden, och redan

nästa år bör den lönesumma som undantas från avgift höjas. I ett senare

skede bör också uttagsnivån successivt sänkas med sammanlagt 8 procenten-

heter. En skatteväxling bör genomföras varvid sänkt skatt på arbete

finansie-ras genom höjda energi- och miljöskatter. Bland annat föreslås att

produk-tionsskatten på el från kärnkraftverk höjs, liksom kväveoxidskatten.

Av samma skäl bör enligt motionärerna miljöskatten på inrikes flyg liksom

fastighetsskatten på äldre vattenkraft återinföras.

Centerpartiet anser att Sveriges bönder tvingas betala betydligt högre ener

-giskatter och avgifter än bönder inng på drygt 1,4 miljarder kronor per år

i sin helhet tas bort redan nästa år.

Beskattningen av avsättningar till anställdas vinstandelsstiftelser bör slo

-pas. Vidare bör förmögenhetsskatten avvecklas i tre steg, varvid första

steget bör inriktas på att avskaffa sambeskattningen. Förslag bör snabbt

läggas fram om hur lättnader i fastighetsskatten kan införas för sådana

fastboende som drabbats extra hårt av höjda taxeringsvärden i attraktiva

skärgårdar och andra fritidshustäta områden. Det tillfälliga ROT-avdraget

har enligt motionärerna varit framgångsrikt, och de anser att det nu är

dags att gå vidare med ett permanent ROT-avdrag kopplat till en

schablonintäkt. Regeringens förslag att förlänga den tillfälliga sänkningen

av fastighetsskatten på hyreshus avvi-sas av Centerpartiet.

På försök bör en skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden införas för

hushållsnära tjänster som utförs i hemmet. Vidare bör beskattningen av få-

mansbolag lindras och nuvarande dubbelbeskattning avskaffas på sikt. Ett

yrkesfiskeavdrag enligt dansk modell skall också införas. Centerpartiet mot

-sätter sig också regeringens förslag att med ett år förlänga överföringen

till kommunerna av det fasta belopp på 200 kr som alla skattskyldiga

betalar i statlig skatt. I stället bör en lika stor överföring göras i form

av ökat statsbi-drag.

I motionen föreslås också att egenavgiften till arbetslöshetsförsäkringen

höjs i etapper upp till 80 kr per månad utöver dagens nivå.

Motionärerna vill fr.o.m. hösten 2001 införa ett nytt studiemedelssystem

med lika delar bidrag och lån samt med ett fribelopp som höjs till två

basbe-lopp. För vuxenstuderande föreslås ett system med kompetenskonton som

skall finansieras av den enskilde arbetstagaren, av arbetsgivaren och av

sta-ten.

Centerpartiet avvisar regeringens förslag till maxtaxa i barnomsorgen lik-

som förslaget om försämrat högkostnadsskydd för läkemedel men godtar den

höjning av pensionstillskottet med 509 kr per år som är tänkt som en kom-

pensation för de sämst ställda pensionärernas ökade läkemedelskost-nader.

För alla pensionärshushåll föreslås också ett system med hemservicecheckar

vilka skall gälla alla normalt förekommande tjänster i hemmet.

De tillväxtskapande åtgärder som motionärerna för fram kommer enligt deras

egen bedömning att leda till att arbetslösheten sjunker och till att beho-

vet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar. Anslaget för sådana insat-

ser kan därför enligt motionärernas uppfattning minskas med 900 miljoner

kronor.

Stödet till bostadsbyggande bör läggas om varvid nuvarande räntebidrag bör

ersättas av investeringsbidrag.

För att förbättra kommunikationerna i landet bör väganslagen till drift och

underhåll liksom bärighetshöjande åtgärder höjas.

Utifrån de uppgifter som redovisas i motionen kan den finansiella effekt

som Centerpartiets budgetförslag har på statsbudgeten sammanfattas på

följande sätt.

Tabell 19. Finansiella effekter av Centerpartiets budgetförslag 2000-2002

Effekt på statsbudgeten

Belopp i miljarder kronor

2000 2001 2002

Utgiftsminskningar, netto -0,0 -0,1 -1,0

Skattesänkningar1 -2,8 -3,9 -3,9

Skattehöjningar m.m. +4,5 +4,6 +4,5

Netto inkomster +0,6 +0,8 +0,6

Effekt på finansiellt sparande enligt (c) +0,6 +0,8 +1,6

1 Inklusive statsbudgeteffekten av att Centerpartiet avvisar regeringens

förslag att med ett år förlänga den tillfälliga överföringen av det fasta

beloppet på 200 kr vid den statliga beskattningen.

Nivån på det av motionärerna föreslagna utgiftstaket för staten under de

tre närmast efterföljande åren sammanfaller med regeringens förslag.

Centerpartiet föreslår dock en något högre budgeteringsmarginal, vilket

framgår av följande sammanställning.

Tabell 20. Centerpartiets förslag till utgiftstak för staten 2000-2002

Belopp i miljarder kronor

2000 2001 2002

Regeringens förslag till utgiftstak 761,0 786,0 810,0

Föreslagna utgiftsminskningar -0,0 -0,1 -1,0

Ändrad budgeteringsmarginal +0,0 +0,1 +1,0

Utgiftstak för staten enligt (c) 761,0 786,0 810,0

Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi17 att partiet vill återgå

till 1991 års skattereform. Av angelägna skattesänkningar prioriterar

partiet sådana som har störst effekt på tillväxt och sysselsättning.

Redovisade skat-tesänkningar finansieras enligt vad som uppges i motionen

med utgiftsbe-gränsningar.

Redan nästa år vill Folkpartiet sänka beskattningen av inkomster, sparande

och tjänster med drygt 30 miljarder kronor. För att få fart på

sysselsättningen i den privata tjänstesektorn vill Folkpartiet dels lindra

beskattningen av hus-hållstjänster med en skattereduktion på 50 %, dels

sänka arbetsgivaravgifter-na för anställda inom denna sektor med 5

procentenheter. Dubbelbeskatt-ningen på aktier är enligt motionärernas

uppfattning osund och bör avskaffas under mandatperioden. Även

förmögenhetsskatten bör avskaffas. I ett första steg bör fribeloppet vid

förmögenhetsbeskattningen höjas, sambeskattningen avskaffas och den andel

av en akties värde som skall tas upp till beskattning sänkas. Motionärerna

efterlyser även rimligare skatteregler för fåmansföre-tag.

Partiets förslag till skattereform innebär att principerna för 1991 års

skatte-reform återupprättas, dvs. högst 30 % skatt på inkomster under

brytpunkten och högst 50 % marginalskatt för inkomster däröver. I

konsekvens härmed avvisar motionärerna den värnskatt som infördes vid

årsskiftet. Den skall avskaffas redan nästa år. I ett senare skede skall

brytpunkten höjas så att andelen skattebetalare som betalar statsskatt

begränsas till vad som ur-sprungligen avsågs. Staten bör då också överta

kostnader från kommuner och landsting så att kommunalskatten kan sänkas ner

mot 30 kr.

Folkpartiet vill införa ett system med kompetenskonton som ger rätt till

ett friår för studier m.m. och som finansieras med hjälp av förtida uttag

av pen-sionssparande. Avdragsrätten för pensionssparande bör därför höjas

från 0,5 till 1,5 basbelopp.

Det viktigaste inslaget i Folkpartiets skattesänkningsförslag är emellertid

ett nytt förvärvsavdrag som skall införas vid den kommunala beskattningen

och som nästa år beräknas ge ett skattebortfall på 14 miljarder kronor. I

den mån utrymme finns för fortsatta skattesänkningar vill partiet

successivt höja förvärvsavdraget så att det år 2002 ger ett skattebortfall

på 32 miljarder kro-nor. Genom förvärvsavdraget skall inkomsttagarna

kompenseras för egenav-giften i pensionssystemet.

Folkpartiet anser också att man bör införa en obligatorisk arbetslöshetsför

-säkring med en självfinansiering på 25 %. För att den höjda premien inte

skall leda till ökade kostnader för de försäkrade bör de vanliga skatterna

sänkas i motsvarande mån. Dessa båda åtgärder som enligt motionärerna skall

ses i ett sammanhang är emellertid inte medräknade i Folkpartiets kal-kyl.

För att begränsa marginaleffekterna för barnfamiljer föreslås för år 2000

att det inkomstprövade bostadsbidraget minskas med 100 kr per barn och att

den besparing detta ger används för att höja barnbidraget med 25 kr per

barn. År 2001 görs en motsvarande omfördelning varigenom barnbidraget på

två år höjs med 50 kr per barn utöver den barnbidragshöjning som regeringen

aviserat.

Med hjälp av personliga kompetenskonton vill Folkpartiet få till stånd en

satsning på kompetensutveckling av arbetskraften. I motionen föreslås också

att barntillägget i svux och svuxa återinförs och att vuxna som studerar på

gymnasienivå med särskilt vuxenstudiestöd till en del bör finansiera sina

studier med studielån. På sikt bör den s.k. fribeloppsgränsen för egna in-

komster i det vanliga studiestödet avskaffas, anser motionärerna, som också

vill anslå ytterligare medel till forskningsråden samt inrätta fler

doktorand-tjänster.

Vårdköerna skall kortas genom finansiell samverkan mellan sjukförsäk-ringen

samt hälso- och sjukvården (Finsam) varvid passiva sjukförsäkrings-

utbetalningar byts ut mot utgifter för vård, operationer och annan

behandling. Genom Finsam räknar motionärerna med att på sikt kunna frigöra

2 miljarder kronor som de vill använda för att korta vårdköerna.

I motionen förordas också att sjukförsäkringens kostnader förs över på tra-

fikförsäkringen. Enligt motionärerna avlastas statsbudgeten på detta sätt 4

miljarder kronor, vilket för den enskilde motsvaras av en skattesänkning.

Folkpartiet vill sälja ut statligt ägda bolag i större omfattning än

regering-en. Bland annat vill partiet sälja den del i Telia/Telenor som i

regeringens förslag är undantagen från försäljning. Statens skulder kan

därigenom amor-teras snabbare vilket enligt motionärernas redovisning leder

till att statsskuldsräntorna under de tre närmaste åren minskar med 2,5, 3,

0 respek-tive 3,5 miljarder kronor.

I motionen tillförs skattemyndigheterna ytterligare resurser som i partiets

budgetförslag väntas ge utdelning i form av minskat skattefusk. Dessa insat

-ser avsedda att motverka fusk och svartjobb uppgår till sammanlagt 150

miljoner kronor per år.

I övrigt skall Folkpartiets satsningar finansieras genom att volymen på AMS

-åtgärder begränsas, genom lägre volym i Kunskapslyftet och genom

besparingar i studiefinansieringen. I motionen avvisas den föreslagna max-

taxan i barnomsorgen liksom planerna på en forcerad stängning av ett av

kärnkraftsaggregaten i Barsebäck. Vidare föreslås att medlen till en kommu-

nal bolagsakut krymps väsentligt.

De ökade satsningarna skall också finansieras genom bättre rehabilitering

varigenom utgifterna för förtidspension minskar. Partiet vill även fasa ut

stödet till de lokala investeringsprogrammen.

Någon samlad redovisning av de finansiella effekterna av Folkpartiets

budgetalternativ lämnas inte i motionen.

Folkpartiet föreslår för de tre närmast efterföljande åren ett utgiftstak

som under 2001 och 2002 är uppemot 20 miljarder kronor lägre än vad

regeringen föreslagit. Utgiftstaket är därvid framräknat på följande sätt.

Tabell 21. Folkpartiet liberalernas förslag till utgiftstak 2000-2002

Belopp i miljarder kronor

2000 2001 2002

Regeringens förslag till utgiftstak 761,0 786,0 810,0

Föreslagna utgiftsminskningar¹ -15,7 -19,3 -22,6

Ändrad budgeteringsmarginal ±1,4 ±0,8 ±2,8

Utgiftstak för staten enligt (fp) 746,7 767,5 790,2

¹ Exklusive förslag om minskad nivå på statsskuldsräntor.

2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen

På några få år har ett stort underskott i statsfinanserna vänts till ett

överskott. Snabbheten i återhämtningen har varit betydande, och uppnådda

resultat överträffar med bred marginal tidigare uppställda mål.

I september 1994 beräknades statens lånebehov till 223 miljarder kronor (på

12-månadersbasis). Nu räknar regeringen med att under 1999 kunna amortera

av statsskulden med drygt 90 miljarder kronor.

Framgången är följden av ett ambitiöst konsolideringsprogram med bud-

getförstärkningar på 126 miljarder kronor och en gynnsam ekonomisk ut-

veckling. Genomförda budgetförstärkningar har uppnåtts inte bara genom

utgiftsminskningar utan också genom inkomstförstärkningar, och därigenom

har alla medborgare fått vara med om att dela på bördorna efter förmåga. Av

konsolideringsprogrammets drygt 125 miljarder kronor hade drygt 59 miljar-

der kronor formen av inkomstförstärkningar, medan drygt 66 miljarder kro-

nor utgjordes av utgiftsminskningar.

När tidigare underskott nu ersätts av överskott är det viktigt att budgetpo

-litiken utformas på ett sådant sätt att långsiktigt stabila statsfinanser

kan upprätthållas. Statsskuldsräntorna har länge varit den största enskilda

utgifts-posten på budgeten men väntas snabbt minska i omfattning i takt med

att statsskulden på fyra år sjunker från 1 450 till 1 050 miljarder kronor.

I rådan-de situation med en minskande statsskuld och en gynnsam räntenivå

kan dessa utgifter hållas under kontroll. Men med nuvarande storlek på

statsskul-den kan redan små höjningar av räntenivån eller förändringar av

kronkursen få långtgående återverkningar på ränteutgifterna. Det senare

visade sig tyd-ligt förra året då kronans försvagning medförde att

utlandslånen i statsskul-den ökade 26 miljarder kronor i värde. De

offentliga finanserna är också starkt konjunkturkänsliga. Samhället måste

stå rustat för att på ett bättre sätt än tidigare kunna möta sådana

påfrestningar. Redan nu står det också klart att kraven på samhället kommer

att växa ytterligare i början av 2000-talet då antalet äldre ökar kraftigt.

Det är därför viktigt att statens finanser har sådan stadga att de kan

klara påfrestningar av detta slag.

Enligt utskottets mening bör synpunkter som dessa bilda utgångspunkt för

utskottets prövning av de olika budgetalternativen.

Utgiftstaken för åren 2000-2001 uppgår enligt tidigare riksdagsbeslut till

761 respektive 786 miljarder kronor och i propositionen föreslår regeringen

ett utgiftstak för staten på 810 miljarder kronor år 2002.

Centerpartiets förslag till utgiftstak för treårsperioden sammanfaller med

de nivåer som regeringen och de båda samarbetspartierna förordar.

Det av Folkpartiet liberalerna föreslagna utgiftstaket understiger rege-

ringens nivå med 10-15 miljarder kronor, medan Moderata samlingspartiets

och Kristdemokraternas förslag under de tre åren ligger grovt räknat 10, 25

respektive 40 miljarder kronor under propositionens förslag.

Moderata samlingspartiet föreslår mycket omfattande skattesänkningar varav

ungefär tre fjärdedelar direkt påverkar kommunernas inkomster. I det

moderata budgetalternativet kompenseras kommunerna för detta bortfall genom

höjda statsbidrag, vilket höjer nivån på de statliga utgifterna och därmed

också nivån på det statliga utgiftstaket i motsvarande grad. Nivåhöj-ningen

slår däremot inte igenom på utgiftstaket för den samlade offentliga sektorn

, vilket också framgår av tabell 16 där skillnaden mellan regeringens och

Moderata samlingspartiets förslag under de tre åren uppgår till 33, 71

respektive 98 miljarder kronor. Med sina långtgående krav på inkomst- och

utgiftsminskningar intar Moderata samlingspartiet därmed en särställning

bland riksdagspartierna.

De olika alternativen framgår av följande diagram.

Diagram 6. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till utgiftstak

för staten 2000-2002

Källa: Finansutskottet

Moderata samlingspartiet vill begränsa den offentliga sektorns storlek och

lägger i detta syfte fram förslag till mycket omfattande skattesänkningar,

vilka förutsätts bli finansierade med kraftiga utgiftsnedskärningar. I

motio-nen beräknas skattesänkningarna under år 2000 leda till ett

inkomstbortfall på ca 35 miljarder kronor för den konsoliderade offentliga

sektorn, samtidigt som utgiftsminskningarna (inklusive privatiseringar)

anges till ett ungefär lika stort belopp. Mot periodens slut får

skattesänkningarna fullt genomslag och uppgår då till 89 miljarder kronor.

Utgiftsminskningarna begränsas emellertid detta år till närmare 67

miljarder kronor, och således tar Moderata samlingspartiet i anspråk en del

av det befintliga överskottet på statsbudgeten för att finansiera sina

skattesänkningar.

Det innebär att den kritik som motionärerna riktar mot regeringens budget-

alternativ i än högre grad måste anses vara befogad att framföra mot deras

eget förslag. I den moderata motionen kommenteras nämligen de engångsef-

fekter som under åren framöver ger upphov till de stora överskotten på

stats-budgeten. Motionärerna konstaterar att det underliggande saldot - dvs

. stats-budgetens saldo rensat från engångseffekter - är negativt och

finner det anmärkningsvärt att engångsåtgärder används för att finansiera

överföringar till hushållen, överföringar som får förutsättas bli bestående

. Eftersom mo-tionärerna under 2001 och 2002 tar i anspråk en betydande del

av överskottet jämfört med regeringen för att finansiera sina varaktiga

förslag ter sig deras kritik som något tveeggad.

Moderata samlingspartiets budgetalternativ skiljer sig markant från övriga

partiers förslag. Partiet förespråkar en kraftfull skattesänkningspolitik

som syftar till att växla lägre skatter mot mindre bidrag och subventioner

för att, som det uttrycks, göra det möjligt att leva på sin lön. Men med

detta synsätt blundar Moderata samlingspartiet för de omfördelande effekter

som skatter och bidrag har. Med hjälp av skatter och bidrag sker en

inkomstutjämning mellan individer till förmån för de sämst ställda i

samhället. Skatter och bidrag har för den enskilde också en

inkomstutjämnande effekt över tiden, och genom denna omfördelning får

medborgarna samhällets stöd i de skeden av livet då de inte aktivt

förvärvsarbetar på grund av studier, sjukdom, ar-betslöshet och ålderdom

osv. Enligt utskottets mening kan man alltså inte på det sätt Moderata

samlingspartiet gör sätta likhetstecken mellan skatter och bidrag. Vad som

statsfinansiellt kan te sig som ett nollsummespel i det mode-rata

budgetalternativet får mycket långtgående återverkningar för de enskilda

individerna. Särskilt påtagligt blir detta då skattesänkningarna i stor

utsträck-ning förutsätts bli finansierade genom minskade transfereringar

och bespa-ringar i sådana trygghetssystem som a-kassa samt sjuk- och

föräldraförsäk-ringen. Av de moderata besparingsförslagen på 31 miljarder

kronor år 2000 riktar sig merparten mot olika typer av transfereringssystem

. Så t.ex. vill Moderata samlingspartiet inte bara sänka ersättningsnivån

från 80 till 75 % för sjukpenning- och föräldraförsäkringarna samt

arbetslöshetsför-säkringen. Partiet vill också införa ytterligare en

karensdag i sjukförsäkringen. Dess-utom vill man tidsbegränsa

arbetslöshetsförsäkringen genom att införa en bortre parentes. Besparingar

skall också göras i sådana transfereringssystem som förtidspensioner,

underhållsstöd, räntebidrag och bostadsbidrag.

Skattesänkningar finansierade på detta sätt ger enligt finansutskottets me-

ning upphov till starkt negativa fördelningspolitiska effekter. De

medborgare som är i störst behov av samhällets stöd är de som i första hand

tvingas bidra till finansieringen genom uteblivna eller försämrade förmåner

. Samtidigt får de själva litet eller inget utbyte av de sänkta skatterna

på grund av låga in-komster.

En politik med en sådan inriktning kan enligt utskottets mening inte vinna

den breda uppslutning som krävs för att rekonstruktionen av statsfinanserna

skall kunna fullföljas med bestående kraft.

Genom sänkta skatter och minskade utgifter skall den offentliga sektorns

storlek minskas. Men några av de besparingar partiet tillgodoräknar sig upp

-nås till priset av att medborgarna tvingas betala obligatoriska

försäkrings-premier, som för den enskilde har stora likheter med en skatt.

Så t.ex. räknar Moderata samlingspartiet med att kunna spara 4 miljarder

kronor genom att från statsbudgeten lyfta ut kostnader för sjukskrivningar

förorsakade av trafikolycksfall för att i stället bekosta dem via en

obligatorisk trafikskade-försäkring vid sidan av statsbudgeten. Detta leder

självklart till en minskad belastning på statsbudgeten, men de

skattesänkningar det ger utrymme för torde inte uppväga de ökade

försäkringspremier den enskilde bilisten får betala. Hur en så

genomgripande förändring skall kunna genomföras redan nästa år anges inte i

motionen. På snarlikt sätt vill Moderata samlingspartiet göra stora

besparingar i läkemedelsförsäkringen och arbetslöshetsförsäkring-en genom

att i stället låta dessa kostnader finansieras via försäkringspremier som

den enskilde får betala. Likaså skall arbetsskadeförsäkringen avskaffas i

sin nuvarande form för att i stället ersättas av en obligatorisk

arbetsskadeför-säkring helt utanför statsbudgeten; försäkringen skall

anpassas till företagens skadeutfall.

Den offentliga sektorns omslutning skall också minskas genom att bidrag

ersätts med skatteavdrag. Så t.ex. motsätter sig Moderata samlingspartiet

regeringens förslag till barnbidragshöjning och föreslår att man i stället

inför ett kommunalt grundavdrag på 10 000 kr per barn och år vid

inkomstbeskatt-ningen.

Av de skäl som här redovisats kan utskottet inte ställa sig bakom Moderata

samlingspartiets förslag till inriktning av budgetpolitiken.

I Kristdemokraternas budgetalternativ föreslås skattesänkningar som under

åren 2000 och 2001 är ca 10 miljarder kronor större än de besparingar mo-

tionärerna tillgodoräknar sig. Den budgetförsvagning detta ger upphov till

täcks av Kristdemokraterna genom en kontinuerlig utförsäljning av statliga

företag. Budgetalternativet utmärks även i övrigt av en svagt underbyggd

finansiering. Regeländringar som syftar till att öka utgifter och minska

skat-ter är sålunda tämligen väl specificerade medan regeländringar avsedda

att minska utgifter eller öka inkomster är mer otydliga. Partiet har

dessutom stor tilltro till dynamiska effekter som förutsätts kunna bidra

till finansieringen av de nya utgifterna.

Kristdemokraterna anser t.ex. att statens bidrag till a-kassorna bör begrän

-sas och att medlemmarnas egenavgifter till kassorna skall höjas i

motsvaran-de utsträckning. I detta syfte föreslår partiet att en ny, allmän

och obligato-risk arbetslöshetsförsäkring införs med en egenfinansiering

motsvarande en tredjedel av kostnaderna. Den nya försäkringen väntas redan

år 2000 begrän-sa statens utgifter med 6,4 miljarder kronor. Ytterligare

besparingar uppnås genom vissa förslag till strukturella förändringar i

arbetsvillkoret för a-kassan. Därutöver förutsätts emellertid utgifterna

för arbetslöshetsförsäkring-en också kunna minskas kraftigt med hänsyn till

de gynnsamma effekter som Kristdemokraternas förslag till tillväxt- och

företagsfrämjande åtgärder sägs ge upphov till. Sammantaget leder detta

till att Kristdemokraterna räknar med att redan år 2000 kunna minska

utgifterna inom utgiftsområde 13 Eko-nomisk trygghet vid arbetslöshet med 8

,3 miljarder kronor eller med drygt en fjärdedel. Av motionen framgår

däremot inte hur ett vagt formulerat a-kasseförslag skall kunna omsättas i

praktisk tillämpning redan nästa år, ej heller vilket eller vilka inslag i

Kristdemokraternas politik som på så kort tid väntas ge upphov till dessa

mycket betydande dynamiska effekter. Utskottet anser för egen del att det

inte är möjligt att på detta sätt och redan nästa år begränsa utgifterna

för arbetslöshetsersättningen i den omfattning som mo-tionärerna föreslår.

Däremot är det, räknat från samma tidpunkt, fullt möjligt att höja

grundavdraget i enlighet med Kristdemokraternas förslag. I det krist-

demokratiska budgetalternativet skall alltså en distinkt formulerad skatte-

sänkning under nästa år åtminstone delvis finansieras med en ej genomförbar

besparing.

Genomslagseffekten för några av förslagen framstår också som anmärk-

ningsvärt hög. Så t.ex. kritiserar Kristdemokraterna regeringen för att ha

minskat anslaget till rehabilitering och föreslår för egen del att

ytterligare 200 miljoner kronor skall anvisas för detta ändamål. Dessutom

vill man satsa 300 miljoner kronor på kompetensutveckling inom

socialförsäkringens ad-ministration. Dessa båda satsningar ger i

Kristdemokraternas budgetalterna-tiv snabbt upphov till inte bara kraftigt

minskade kostnader för sjukpenning och förtidspensioner utan leder också

till att statens utgifter för ålderspen-sionsavgiften kan begränsas. Samma

kraftfulla och mycket snabba genom-slag tillgodoräknar sig

Kristdemokraterna för ett förslag om att avsätta 200 miljoner kronor för

förstärkt skattekontroll.

Därtill kommer att några av de förslag som Kristdemokraterna för fram är av

samma budgetavlastande karaktär som återfinns i det moderata budgetal-

ternativet, dvs. verksamheter lyfts ut ur statsbudgeten för att i stället

finansie-ras vid sidan av den. Det innebär att flera av de utlovade

skattesänkningarna omedelbart kommer att ätas upp av ökade obligatoriska

avgifter.

Liksom Moderata samlingspartiet föreslår Kristdemokraterna att kostna-derna

för trafikolycksfall inte längre skall finansieras över sjukförsäkringen

utan via den obligatoriska trafikförsäkringen vid sidan av statsbudgeten.

Bilisterna skall kompenseras för merparten av premieökningen genom sänkt

fordonsskatt. I det kristdemokratiska budgetalternativet är också detta

förslag tänkt att kunna genomföras redan år 2000 utan några egentliga

förberedelser, och även i detta fall ställs alltså en osäker besparing mot

en distinkt formule-rad skattesänkning.

Kristdemokraterna överskattar också budgeteffekten av vissa förslag. Så t.

ex. vill partiet införa ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen med ett

högriskskydd på 10 dagar per år, en åtgärd som i motionen sägs leda till

att budgeten förstärks med 1,1 miljarder kronor. Som utskottet ser det bli

emel-lertid effekten den rakt motsatta. Eftersom ingen annan reglering

föreslås i motionen kommer den ytterligare karensdagen att leda till att

arbetsgivarnas utbetalning av sjuklön minskar vilket i sin tur minskar

statens och kommu-nernas inkomster i form av skatt och arbetsgivaravgifter.

Besparingen stan-nar således hos de privata arbetsgivarna, och i stället

för att förstärka budge-ten med 1,1 miljarder kronor leder förändringen

till ett inkomstbortfall på 0,4 miljarder kronor.

Sammanfattningsvis ligger Kristdemokraternas budgetalternativ långt ifrån

vad som kan anses vara en ansvarsfull budgetpolitik. Utskottet avstyrker

därför Kristdemokraternas förslag till inriktning av budgetpolitiken.

Centerpartiet föreslår för de kommande tre åren samma utgiftstak för staten

som regeringen. Med några få undantag är partiets avvikelser från regering-

ens förslag till utgiftsramar också tämligen begränsade.

Den största ramavvikelsen under år 2000 avser en minskning av utgifterna

med 2,1 miljarder kronor på utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

och är främst föranledd av att partiet anser att dess förslag till

tillväxtskapan-de åtgärder har så gynnsam effekt att arbetslösheten sjunker

och att behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder därför kan minskas

detta år. Vilket eller vilka av motionärernas förslag som ger upphov till

denna dynamiska effekt framgår inte av motionen, än mindre vilka närmare

omständigheter som utgör grund för att minska anslaget i denna omfattning.

En del av den statliga inkomstskatten utgår med ett fast belopp på 200 kr

per skattskyldig och under 1999 har denna del tillfälligt omvandlats till

en kommunal skatt. Centerpartiet motsätter sig regeringens förslag att låta

den-na överföring gälla även under år 2000 och föreslår i stället att

motsvarande stöd betalas ut över statsbudgetens utgiftssida som ett förhöjt

statsbidrag vilket av denna anledning räknas upp med 1 250 miljoner kronor

under år 2000. Däremot erhåller kommunerna i Centerpartiets

budgetalternativ inte någon kompensation enligt finansieringsprincipen för

det bortfall av skat-teinkomster som partiets egna förslag ger upphov till.

Centerpartiet vill gå vidare med skatteväxlingsförslag för att minska kost-

naderna på arbete och öka avgifterna på miljöstörande verksamhet. En

skatteväxling med sänkta arbetskostnader och höjd miljöskatt är sannolikt

Europas bästa möjlighet att bekämpa arbetslösheten och miljöproblemen,

anser motionärerna. Bland annat vill man sänka arbetsgivaravgifterna för

främst mindre företag liksom skatten för låg- och medelinkomsttagare medan

däremot en höjning föreslås för olika typer av energiskatter. Stegvis vill

partiet också höja a-kasseavgiften med 80 kr per månad men även fortkör-

ningsböter och höjda ansökningsavgifter i tvistemål är tänkta att bidra

till finansieringen av partiets förslag till varaktiga utgiftsåtaganden.

Utskottet ser det som positivt att Centerpartiet i sitt budgetalternativ

beto-nar vikten av att de offentliga resurserna fördelas rättvist och så

att alla om-fattas. Partiet ser det också som viktigt att staten använder

sig av skatter för att styra produktion och konsumtion mot en

kretsloppsanpassning. Denna inställning avviker markant från vad Moderata

samlingspartiet, Kristdemo-kraterna och Folkpartiet liberalerna ger uttryck

för i sina respektive motioner.

I likhet med vad som sägs i propositionen anser utskottet att frågan om en

fortsatt miljörelatering av skattesystemet är en viktig uppgift i de

fortsatta skatteöverläggningarna mellan regeringen och övriga

riksdagspartier. Vid utformningen av en mer miljörelaterad beskattning

måste emellertid hänsyn tas även till situationen i vår omvärld. Dessutom

måste industrins fortsatta konkurrenskraft säkerställas. Enligt

finansutskottets mening finns det inte anledning att på nuvarande stadium

föregripa de pågående skatteöverlägg-ningarna.

Av de skäl som här redovisats kan utskottet inte ställa sig bakom Centerpar

-tiets förslag till inriktning av budgetpolitiken.

Folkpartiet liberalerna vill genom skattesänkningar främja tillkomsten av

nya arbeten. I motionen redovisas ett förslag till skattereform med

stegvisa skattesänkningar som efter tre år uppgår till 75 miljarder kronor.

Bara knappt hälften av förslagen uppges vara finansierade, och på nuvarande

stadium nöjer sig motionärerna med att föra fram dessa finansierade förslag

, vilka alla avser år 2000. Återstoden skall genomföras i den takt

förslagen kan finansieras genom ökad tillväxt.

I enlighet härmed föreslår Folkpartiet för år 2000 att ett förvärvsavdrag

in-förs vid den kommunala beskattningen. I detta första steg är

förvärvsavdraget tänkt att motsvara ca 5,5 % av inkomsten vilket i motionen

beräknas ge ett skattebortfall på 14 miljarder kronor. Vidare skall

arbetsgivaravgifterna sänkas med 5 procentenheter i den privata

tjänstesektorn till en kostnad för staten på 8,8 miljarder kronor. Dessutom

skall den nya värnskatten på in-komster överstigande 390 000 kr avskaffas

och en skattereduktion på 50 % införas för hushållsnära tjänster. Slutligen

skall också ett första steg tas mot att avveckla såväl förmögenhetsskatten

som dubbelbeskattningen av riskspa-rande.

Den beskrivning som motionärerna ger av sitt budgetalternativ är tämligen

knapphändig. De beräknade budgeteffekterna av förslagen framgår endast av

två tabeller, en som återger Folkpartiets nyss beskrivna förslag till

skattere-form och en som avser partiets förslag till fördelning av utgifter

på utgifts-områden.

Enligt den förstnämnda tabellen väntas de föreslagna skattesänkningarna

under år 2000 ge ett skattebortfall på sammanlagt 30,3 miljarder kronor,

ett bortfall som i motionen sägs vara finansierat genom besparingar och

andra förändringar.

Av den andra tabellen framgår att Folkpartiet räknar med att kunna genom-

föra besparingar som minskar statsbudgetens utgifter med netto 18,2 miljar-

der kronor under år 2000. Dessa besparingar utgör det viktigaste inslaget i

finansieringen av skattesänkningarna. Kvar att finansiera återstår då 11,8

miljarder kronor. För att finansiera detta anges ytterligare två finansie-

ringskällor.

Sålunda erinrar motionärerna om att det återstående steget i pensionsre-

formen skall finansieras genom en höjning av egenavgiften med ca 1,5 pro-

centenheter och att avsikten är att de skattskyldiga skall kompenseras för

detta genom sänkt skatt. Den kompensation som på detta sätt skall tillföras

de skattskyldiga beräknas i motionen uppgå till 8 miljarder kronor. Det är

motionärernas förhoppning att de fortsatta skattediskussionerna mellan

parti-erna skall resultera i en fempartiuppgörelse om ett förvärvsavdrag,

och detta belopp tar Folkpartiet därför i anspråk för att delfinansiera

"sitt" förslag till förvärvsavdrag.

I motionen framför Folkpartiet inga invändningar mot regeringens förslag

att med ett år förlänga den tillfälliga skattereduktionen för låg- och

medelin-komsttagare. Trots det tar emellertid partiet i anspråk det utrymme

på 3 miljarder kronor som regeringen satt av för just detta ändamål och

använ-der det som ytterligare en delfinansiering av det föreslagna

förvärvsavdraget. Utskottet tolkar detta som att Folkpartiet har för avsikt

att gå emot regerings-förslaget när det senare presenteras för riksdagen.

Samtidigt innebär dock detta val av finansiering att ett bestående

inkomstbortfall finansieras med en högst tillfällig budgetförstärkning, och

efter år 2000 kommer den folkpartis-tiska skattesänkningen därmed

automatiskt att vara underfinansierad med 3 miljarder kronor.

Av motionen går inte att utläsa vilka ytterligare budgetförstärkningar

Folkpartiet eventuellt önskar få till stånd. Finansutskottet kan därför

bara konstatera att även om man fullt ut skulle godta motionärernas egen

redovis-ning kvarstår i deras budgetalternativ en ofinansierad

skattesänkning på 1,1 (=30,3-18,2-8,0-3.0) miljarder kronor.

Av den uppgivna finansieringen är emellertid som nämnts 3,0 miljarder

kronor inte av bestående karaktär. Därtill kommer att effekten av några av

motionärernas besparingar på sammanlagt 18,2 miljarder kronor framstår som

starkt överdrivna.

Så t.ex. framgår det av vårpropositionen att regeringen har för avsikt att

nästa år sälja ut statliga bolag m.m. för 45 miljarder kronor. Folkpartiet

anser att det finns ytterligare möjligheter till företagsförsäljningar och

anger att staten bl.a. kan sälja ut sin resterande del i det nya bolaget

Telia/Telenor. Detta leder enligt motionärerna till att utgifterna för

statsskuldsräntor kan minskas med 2,5 miljarder kronor under år 2000.

Erfarenhetsmässigt tar det tid att genomföra en bolagsförsäljning. Om man

hypotetiskt tänker sig att försäljningen kan genomföras vid nästa års

halvårs-skifte krävs, för att statsskuldsräntorna skall kunna minska i

uppgiven om-fattning, en försäljning som överstiger regeringens nivå med i

runt tal 115 miljarder kronor. En försäljning av denna omfattning framstår

inte som rea-listiskt, särskilt inte som det enda exempel motionärerna

anger inte kan bli föremål för en försäljning med hänsyn till det

aktieägaravtal som de svenska och norska parterna kommit överens om.

Folkpartiet tar också fasta på att regeringen avser att minska på omfatt-

ningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och gör för egen del be-

dömningen att omdaningen kan gå längre. Utan annan motivering än denna

föreslår motionärerna att anslagen på utgiftsområde 14 Arbetsmarknadspoli-

tiken skall minskas med 2,7 miljarder kronor första året och 4,2 miljarder

kronor under efterföljande år. Den lägre nivån skall dessutom rymma utöka-

de åtgärder för arbetshandikappade.

Folkpartiet kommenterar inte hur denna ytterligare minskning av de ar-

betsmarknadspolitiska insatserna kan tänkas påverka arbetslösheten, men

uppenbarligen räknar motionärerna inte med att så skall bli fallet eftersom

även anslaget för arbetslöshetsersättning skärs ner kraftigt. I likhet med

vad arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt yttrande (AU2y) får

finansutskottet intryck att partiet använder medel inom utgiftsområde 13

och 14 som en "bank" för i övrigt ofinansierade utgifts- och skatteförslag

inom andra sekto-rer.

Även Folkpartiet föreslår nu att sjukvårdens kostnader för trafikolycksfall

skall föras över till den obligatoriska trafikförsäkringen och

tillgodoräknar sig redan nästa år en besparing på 4 miljarder kronor för

detta förslag. Med tanke på att det inte finns något konkret utarbetat

förslag till sådan omlägg-ning framstår det som orealistiskt att tänka sig

att en så genomgripande för-ändring skulle kunna leda till besparingar av

denna omfattning redan nästa år.

På utgiftsområde 18 vill motionärerna redan nästa år minska utgifterna för

bostadsbidrag, lokala investeringsprogram och räntebidrag med 3,3 miljarder

kronor. Det inkomstprövade bostadsbidraget skall minskas eftersom det ger

upphov till negativa marginaleffekter för barnfamiljerna. I stället vill

partiet lägga motsvarande utgift på en uppräkning av det allmänna

barnbidraget. Enligt finansutskottets mening är det önskvärt att man på

olika sätt försöker begränsa barnfamiljernas marginaleffekter. Det måste

dock ske på ett fördel-ningspolitiskt godtagbart sätt. De inkomstprövade

bostadsbidragen riktar sig till de barnfamiljer som är i störst behov av

stöd. Motionärernas förslag i detta avseende skulle innebära att ett

behovsprövat bostadsbidrag på 200 kr per barn och månad omvandlas till ett

icke inkomstprövat barnbidrag på 50 kr per barn och månad. Det är en för

utskottet inte godtagbar lösning.

Dessutom konstaterar bostadsutskottet i sitt yttrande (BoU3y) att Folkpar-

tiets förslag till ram för utgiftsområde 18 förutsätter att utgifterna för

ränte-bidrag minskas med 2 miljarder kronor. Enligt bostadsutskottet skulle

det få till följd att räntebidragen till nyproducerade eller nyligen

ombyggda bo-stadshus med mycket kort varsel mer än halverades. Ett sådant

förslag tyder enligt bostadsutskottet på en bristande insikt i de villkor

som gäller för ägan-de och förvaltande av bostäder och skulle dessutom

medföra krav på höjda hyror i den del av bostadsbeståndet som redan i dag

har de högsta boende-kostnaderna.

Även i övrigt utmärks Folkpartiets budgetalternativ av att vagt underbygg-

da förslag förväntas ge betydande besparingar redan nästa år. På trafikområ

-det vill partiet avveckla rederistödet samt göra vissa besparingar på

banhåll-ning. Därutöver anser man emellertid att större

infrastrukturprojekt genom-förda i privat regi och finansierade bl.a. med

vägavgifter skall kunna bidra till att ramen för utgiftsområde 22

Kommunikationer minskas med 1,8 mil-jarder kronor redan nästa år.

På motsvarande sätt förutsätts en utvidgad finansiell samverkan mellan

sjukförsäkringen samt hälso- och sjukvården (Finsam) ge en bättre

rehabilite-ring som redan nästa år kraftigt minskar utgifterna för bl.a.

förtidspension.

Finansutskottet utgår ifrån att Folkpartiet står bakom finansieringsprin-

cipen som innebär att kommunernas ekonomiska ställning inte skall föränd-

ras genom statliga beslut. Motionärerna nämner inte denna princip men har

på utgiftsområde 25 minskat statsbidragen till kommunerna bl.a. med hän-

visning till sitt förslag att staten helt skall ta över kostnaderna för

assistanser-sättningen. En rimligare tillämpning av finansieringsprincipen

hade enligt utskottets mening varit om motionärerna på detta utgiftsområde

inte bara tillgodoräknat sig effekten av förslag som stärker kommunernas

finansiella ställning utan också belastat sitt budgetalternativ med sådana

förslag som försvagar kommunernas ekonomi. Inte minst gäller detta

förslaget om ett kommunalt förvärvsavdrag som i sig borde ha föranlett en

uppräkning av kommunbidragen med 14 miljarder kronor och en motsvarande

uppjustering av motionärernas förslag till utgiftstak. Detta tak skulle för

år 2000 därvid ha hamnat på ungefär samma nivå som förslaget i

propositionen.

Enligt utskottets mening visar dessa exempel att det finns anledning att

ifrågasätta trovärdigheten i finansieringen av Folkpartiets förslag till

skatte-sänkningar och nya utgiftsåtaganden. Några av de mest betydelsefulla

bespa-ringsförslagen har inte den styrka och varaktighet som krävs för en

ansvars-full budgetpolitik.

Med Folkpartiets budgetförslag skulle vi således snart vara tillbaka till

det förhållande som rådde i början av 1990-talet då ofullständigt

finansierade skattesänkningar bidrog till den snabba försvagningen av

statsfinanserna.

I sin motion betonar Folkpartiet att skattesänkningar måste vara tydligt fi

-nansierade och ej hänvisade till att överskott uppstår. Finansutskottet

delar helt Folkpartiets uppfattning i detta avseende och avvisar med hänsyn

härtill partiets förslag till budgetalternativ.

Sammanfattningsvis anser utskottet sålunda att de förslag till alternativ

in-riktning av budgetpolitiken som förs fram av Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna inte kan

läggas till grund för riksdagens beslut i frågan. Moderata samlingspartiet

föreslår lösningar som visserligen innebär att utgifterna ligger under

regeringens förslag till utgiftstak för åren 2000-2002, men partiets

förslag är inte fördel-ningspolitiskt godtagbart. Även Folkpartiet

liberalerna och Kristdemokrater-na redovisar i sina motioner förslag som

innebär att utgifterna skulle komma att ligga under regeringens förslag

till utgiftstak, men som utskottet redovisat är dessa bedömningar alltför

löst underbyggda för att kunna ligga till grund för en statsbudget.

Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna föreslår t.ex. införandet av

en extra karensdag. Besparingseffekten för det allmänna begränsas dock av

att vinsten genom arbetsgivarinträdet huvudsakligen skulle komma att

tillfalla arbetsgivarna i stället för att förstärka budgeten genom minskade

utgifter.

Såväl Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna som Folkpartiet libe-

ralerna föreslår att trafikförsäkringen skall överta kostnaderna för

trafikska-dade från år 2000. Partierna redovisar dock inga konkreta förslag

till hur detta tekniskt skall lösas. Man anvisar därmed en osäker och

tekniskt komp-licerad finansiering för sina förslag till skattesänkningar

för år 2000.

Samma tre partier föreslår också omfattande reduceringar av utgifterna på

utgiftsområdena 13 och 14. Förslagen är även här mycket vaga till sin ka-

raktär, och utskottet får - liksom arbetsmarknadsutskottet skriver i sitt

ytt-rande - närmast intryck av att oppositionspartierna använder medel inom

utgiftsområdena 13 och 14 som en "bank" för utgifts- och skatteförslag som

annars skulle sakna finansiering.

Detta är, som utskottet ser det, några exempel bland många där förslagen

bygger på en finansiering som är ofullständig eller så osäker att

stabiliteten i statsfinanserna återigen skulle hotas.

Centerpartiets förslag till utgiftstak överensstämmer med regeringens men

innehåller i övrigt lösningar som utskottet inte kan godta.

Under förra mandatperioden genomförde regeringen ett omfattande kon-

solideringsprogram och kunde med dess hjälp återställa balansen i den of-

fentliga sektorn. I konsolideringsprogrammet var besparingar och skattehöj-

ningar kombinerade på ett sådant sätt att åtgärderna sammantagna fick en -

enligt utskottets mening - efter omständigheterna rimlig fördelningsprofil.

Utan denna kombination av skattehöjningar och besparingar hade saneringen

av statsfinanserna ensidigt kommit att drabba de sämst ställda i samhället.

Ansträngningarna att komma till rätta med de stora budgetunderskotten hade

då inte vunnit den respekt och fått den breda uppslutning som krävts för

att driva arbetet vidare i den takt som nu skett. Saneringsarbetet

påskyndades också av att man snabbt kunde besluta om skattehöjningar, och

att dessa förändringar i allmänhet också fick ett snabbt genomslag. Vid

utformningen av besparingarna försökte regeringen dessutom i möjligaste mån

undanta välfärdens kärna - vård, omsorg och utbildning - vilket enligt

utskottets mening var angeläget.

Med sitt nu framlagda förslag till utgifter för de tre närmaste åren

fullföljer regeringen denna politik. Den ekonomiska vårpropositionen stöds

av Väns-terpartiet och Miljöpartiet de gröna som träffat en överenskommelse

med regeringen. Den innebär att tre riksdagspartier står bakom riktlinjerna

för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Utskottet noterar med

tillfreds-ställelse att det alltså finns en bred enighet i dessa frågor

vilket ger stadga och utgör en god grund för en fortsatt stabil utveckling.

Samarbetet mellan regeringspartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de

gröna berör fem områden, nämligen ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jäm-

ställdhet och miljö. Såsom också framhålls i propositionen bekräftas genom

detta samarbete att det finns en politisk majoritet för en ekonomisk

politik som är inriktad på full sysselsättning, prisstabilitet och ett

offentligt överskott på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en

konjunkturcykel.

Balans har nu uppnåtts i de offentliga finanserna och för de närmast föl-

jande åren förutses så stora överskott att uppställda saldomål kommer att

överträffas med bred marginal.

Även statsbudgeten kommer att uppvisa betydande överskott vilka under de

närmaste åren kommer att användas för att amortera av statsskulden. De

stora överskotten är emellertid i allt väsentligt en följd av att budgeten

kom-mer att tillföras betydande engångsvisa belopp från planerade

företagsför-säljningar samt en överföring från AP-fonden föranledd av

pensionsrefor-men. Av en i propositionen redovisad sammanställning (tabell

4.11 s. 67) framgår att utan dessa extraordinära tillskott hade

budgetsaldot varit negativt för samtliga år utom år 2000 då ett mindre

överskott på 11,4 miljarder kronor framkommer. Även detta överskott bärs

emellertid upp av ett större extraord-inärt tillskott på ca 15 miljarder

kronor som hänför sig till Förvaltnings AB Stattums aktieutdelning och

inbetalning av reavinstskatt efter försäljningen av statens aktieinnehav i

Pharmacia & Upjohn.

Även om de närmaste årens statsfinansiella utveckling ter sig gynnsam, bör

enligt finansutskottets mening nivån på det underliggande saldot ses som en

markering av att det ännu inte finns anledning att ge avkall på kravet på

en stram utgiftsprövning. Det markeras också av att Ekonomistyrningsverket

i sin senaste budgetprognos räknar med att innevarande års utgiftstak kom-

mer att överskridas med 1,2 miljarder kronor trots de budgetförstärkningar

regeringen föreslår i vårpropositionen.

För åren 2001 och därefter räknar regeringen med att det skall finnas ett

budgetmässigt utrymme utöver det fastlagda överskottsmålet på 2 % av BNP.

Liksom regeringen anser utskottet att detta utrymme bör kunna tas i anspråk

för vissa utgiftsökningar och skattesänkningar. Med tanke på att alla sam-

hällsgrupper har fått bidra till den framgångsrika saneringen av

statsfinanser-na är det viktigt att det tillgängliga utrymmet fördelas

rättvist. Utskottet motsätter sig bestämt att man i detta läge använder

överskotten till en inrikt-ning av skattepolitiken som ökar klyftorna,

något som föreslås av både Mo-derata samlingspartiet och Folkpartiet. I

stället bör utrymmet i första hand avdelas till de grupper som drabbats

hårdast av besparingarna, nämligen låg- och medelinkomsttagarna. Den

politik som regeringen med stöd av Vänster-partiet och Miljöpartiet de

gröna redovisar i vårpropositionen har just en sådan inriktning.

Sammanlagt 13 utskott har yttrat sig över vårpropositionens förslag till ut

-giftsramar och de motioner som väckts med anledning av propositionen. Ett

utskott - konstitutionsutskottet - har därvid avstått från att yttra sig.

Av de utskott som yttrat sig i ärendet har samtliga utom justitieutskottet

tillstyrkt regeringens förslag till utgiftstak för år 2002 och fördelning

av utgifter på utgiftsområden under åren 2000-2002. Justitieutskottet

yttrar sig endast över regeringens förslag för år 2000 som

justitieutskottet finner tillfredsställande.

Finansutskottet anser att den av regeringen föreslagna uppläggningen ger

budgetpolitiken en riktig inriktning. Regeringens förslag är även i övrigt

väl avvägda och bör, enligt utskottets mening, därför ligga till grund för

budget-politikens inriktning under åren 2000-2002.

I närmast efterföljande avsnitt återkommer utskottet till de formella

förslag till beslut som detta ställningstagande föranleder i fråga om

utgiftstak (2.5), fördelning av utgifter på utgiftsområden (3) samt

beräkning av statsbudge-tens inkomster m.m. (4).

2.5 Utgiftstak för staten och den offentliga sektorn

2.5.1 Utgiftstak för staten

Det statliga utgiftstaket omfattar utgifterna på statsbudgeten exklusive

statsskuldsräntor samt utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten. Dessutom ingår en ofinansierad budgeteringsmarginal.

Vårpropositionen

I vårpropositionen föreslår regeringen (avsnitt 7.1) ett utgiftstak för år

2002 på 810 miljarder kronor (yrkande 3). Vidare anför regeringen i

propositionen att utgiftstaken för åren 2000 och 2001 ligger fast.

Motionerna

Av den tidigare redogörelsen framgår att tre partier förordar andra nivåer

för utgiftstaket. Formella förslag för de tre åren framförs av Moderata

samlings-partiet i motion Fi14 (yrkande 4), Kristdemokraterna i motion Fi15

(yrkande 3) samt Folkpartiet liberalerna i motion Fi17 (yrkande 3).

De olika partiernas förslag framgår av efterföljande sammanställning.

Tabell 22. Förslag till nytt utgiftstak för staten inklusive ålderspensions

-systemet,

åren 2000-2002

Belopp i miljarder kronor

År Oppositionspartiernas förslag till

alternativa nivåer

Nivå enligt regeringen Moderata samlings-partiet

Kristdemo-kraterna Center-partiet Folkpartiet

liberalerna

2000 761,0 -8,0 -13,0 ±0,0

-14,3

2001 786,0 -27,0 -24,0 ±0,0

-18,5

2002 810,0 -37,0 -42,0 ±0,0

-19,8

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har i föregående avsnitt (2.4.2) ställt sig bakom

regeringens förslag till inriktning av budgetpolitiken och därmed också

regeringens för-slag till utgiftstak för staten. Finansutskottet

tillstyrker således propositionens yrkande 3 samt avstyrker de förslag till

utgiftstak för staten som framförs i motionerna Fi14 (m) yrkande 4, Fi15 (

kd) yrkande 3 samt Fi17 (fp) yrkan-de 3.

2.5.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn

Om man till utgiftstaket för staten lägger en beräkning av de samlade kom-

munala utgifterna exklusive interna transaktioner mellan stat och kommun

får man fram utgiftstaket för den offentliga sektorn. Nivån på detta

utgiftstak är således en funktion av det utgiftstak som gäller för staten.

Vårpropositionen

Regeringen föreslår (avsnitt 7.3.2) att riksdagen skall godkänna en i

propositio-nen redovisad beräkning av de offentliga utgifterna för åren

2000-2002 (yrkande 5). Beräkningen framgår av efterföljande tabell.

Tabell 23. Regeringens förslag till beräkning av utgiftstaket för den

offentliga

sektorn, åren 2000-2002

Belopp i miljarder kronor

2000 2001 2002

Utgiftstak för staten inkl. ålderspensionssystemet 761 786 810

Den kommunala sektorn 492 510 526

Interna transaktioner -175 -182 -184

Summa offentlig sektor 1 077 1 114 1 152

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 att riksdagen i stället

skall godkänna detta partis beräkning av de offentliga utgifterna (yrkande

3). Enligt motionen påverkas taket av partiets förslag om nationell

skolpeng samt skatteförändringar. Skatteförändringarna påverkar främst de

kommu-nala skatteinkomsterna varför en ekonomisk reglering mellan staten

och kommunsektorn måste ske. De nivåer som partiet föreslår är 1 044, 1 043

respektive 1 054 miljarder kronor åren 2000, 2001 respektive 2002.

Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 (yrkande 5) att de beräkningar av

de offentliga utgifterna som redovisas i motionen skall godkännas av

riksdagen. Partiets förslag är beroende av en kombination av ett större ut-

rymme för kommunsektorn samt det föreslagna lägre utgiftstaket för staten.

Enligt partiets beräkningar blir taket för den offentliga sektorn 1 066, 1

092 respektive 1 111 miljarder kronor åren 2000, 2001 respektive 2002.

Folkpartiet liberalerna föreslår i två yrkanden i motion Fi17 (yrkandena 2

och 5) att riksdagen skall godkänna detta partis beräkningar av de

offentliga utgifterna. I motionen redovisas dock inte dessa beräkningar. Av

det andra yrkandet framgår att de föreslagna nivåerna är 1 064, 1 095

respektive 1 132 miljarder kronor åren 2000, 2001 respektive 2002.

Finansutskottets ställningstagande

Med hänvisning till vad utskottet tidigare framhållit tillstyrker utskottet

regeringens förslag till beräkning av de offentliga utgifterna (yrkande 5).

Utskottet avstyrker därmed de förslag till alternativ beräkning av de

offentli-ga utgifterna och utgiftstak för den offentliga sektorn som

framförs i motio-nerna Fi14 (m) yrkande 3, Fi15 (kd) yrkande 5 samt Fi17 (

fp) yrkandena 2 och 5.

3 Preliminär fördelning av utgifter på utgifts-områden åren 2000-2002

Vårpropositionen

Regeringen föreslår att statsbudgetens utgifter för åren 2000-2002 prelimi-

närt fördelas på utgiftsområden på det sätt som framgår av propositionen (

se även tabell i avsnitt 3.29).

Motionerna

Fyra partier avvisar regeringsförslaget och förordar i stället sina

respektive förslag till utgiftsfördelning. Sådana alternativa förslag till

preliminär fördel-ning av utgifterna på utgiftsområden åren 2000-2002

framförs av

- Moderata samlingspartiet i motion Fi14 (yrkande 5),

- Kristdemokraterna i motion Fi15 (yrkande 4),

- Centerpartiet i motion Fi16 (yrkande 23),

- Folkpartiet liberalerna i motion Fi17 (yrkande 4).

I tabeller i bilaga 3 återges oppositionspartiernas förslag till avvikelser

från regeringens fördelning.

Övriga utskotts yttranden

Alla berörda utskott, med undantag av konstitutionsutskottet som avstått,

har yttrat sig över förslaget till preliminära utgiftsramar för åren 2000-

2002. Av dessa tillstyrker samtliga utom justitieutskottet regeringens

förslag till preli-minär fördelning av utgifterna på utgiftsområden.

Justitieutskottet tillstyrker regeringens förslag vad gäller fördelningen

av utgifterna för år 2000. Vad gäller åren 2001 och 2002 avvaktar

justitieutskottet med sitt ställningstagan-de till dess att ett bättre

beslutsunderlag föreligger. Anledningen till detta är, enligt

justitieutskottets yttrande, att det beslutsunderlag som redovisas i

vårpropositionen inte är sådant att det är möjligt att ha några mer

bestämda synpunkter. Samtliga utskott som yttrat sig i frågan avstyrker

motsvarande motionsyrkanden. Till yttrandena har oppositionspartierna fogat

avvikande meningar med alternativa förslag till ramnivåer. Dessa

alternativa förslag överensstämmer med vad respektive parti fört fram i

sina motioner om den ekonomiska politiken.

Närmast följer en redovisning utgiftsområde för utgiftsområde av förslagen

i vårpropositionen och i motionerna samt fackutskottens och

finansutskottets ställningstagande till dessa förslag. I avsnitt 3.29

återfinns en samlad redo-visning av regeringens och finansutskottets

förslag till preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren

2000-2002.

3.1 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna statschefen, riksdagen och dess

myndigheter (utom Riksdagens revisorer), regeringen, centrala myndigheter

samt mediefrågor.

De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 4 730

miljoner kronor.

Vårpropositionen

I vårpropositionen anges (avsnitt 7.4) att utgiftsområdesramen är beräknad

med hänsyn till Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd år 2001.

Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå

för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i följande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 1 Rikets styrelse

Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser

från propositionens ram

tionen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000 4 215 -397 -300 -150

-480

2001 4 483 -634 -440 -150

-530

2002 4 629 -634 -440 -150

-630

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 att partistödet minskas år

2000 och därefter successivt avvecklas. Vidare bör presstödet avvecklas i

två steg.

Kristdemokraterna anser i motion Fi15 att en besparing på presstödet kan

göras med 40 miljoner kronor åren 2001 och 2002. Anslaget till Regerings-

kansliet minskas med 300 miljoner kronor år 2000 och med 400 miljoner

kronor år 2001 respektive 2002.

Centerpartiet anför i motion Fi16 att sammanslagning av departement bor-de

ge minskade kostnader. Anslaget till Regeringskansliet kan minskas med 150

miljoner kronor men besparingarna skall inte åläggas de resurser som

avsätts för Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd.

Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi17 att tillskottet till Rege-

ringskansliet kan krympas. Vidare bör presstödet och partistödet minskas.

Konstitutionsutskottet har avstått från att yttra sig.

Finansutskottets ställningstagande

I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets samman

-fattande bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag

till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motio-

nernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i

avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifternas fördelning på

utgiftsområden.

3.2 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter som Riksrevisionsverket,

Ekonomistyrningsverket, Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Konjunk-

turinstitutet, Riksgäldskontoret, Kammarkollegiet, Finansinspektionen m.fl.

Vidare ingår vissa administrativa kostnader för statsskuldens upplåning och

låneförvaltning, vissa tidsbegränsade åtaganden samt Riksdagens revisorer.

De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 1

743 miljoner kronor.

Vårpropositionen

I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att regeringen för år 2000

föreslår en ram som överensstämmer med den som föreslogs i

budgetpropositionen för år 1999. Beträffande år 2001 föreslås en ram som är

5 miljoner kronor högre än den som föreslogs i budgetpropositionen och för

år 2002 föreslås en ram som är 53 miljoner kronor lägre än enligt

budgetpropositionen.

I en tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt vårpropositionen och

motio-nerna.

Förslag till ram för utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser

från propositionens ram

tionen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000 1 489 -82 -90 ±0

-100

2001 1 528 -87 -90 ±0

-100

2002 1 579 -87 -95 ±0

-100

Motionerna

Moderata samlingspartiet förespråkar i motion Fi14 att ramarna minskas.

Vissa besparingar görs genom partiets förslag att det skall bildas ett nytt

revisionsorgan underställt riksdagen. Besparingar görs också på Statskonto-

ret genom att delar av verksamheten flyttas till Ekonomistyrningsverket och

genom en ökad grad av uppdragsfinansiering. Den ökade användningen av

Internet för statistik bör kunna innebära besparingar för flera myndigheter

. Nämnden för offentlig upphandling bör kunna avvecklas. Kvalitetsutveck-

ling och kompetensförsörjning bör handhas av berörda myndigheter varför den

nyligen inrättade myndigheten kan avvecklas. Vidare innebär en minsk-ning

av Riksgäldskontorets hushållsupplåning att myndighetens förvalt-

ningskostnader kan minskas.

Kristdemokraterna anser i motion Fi15 att ramarna kan minskas genom en

generell besparing på myndigheterna med 6 %.

Centerpartiet föreslår i motion Fi16 inte några förändringar i förhållande

till regeringens förslag.

Folkpartiet liberalerna förespråkar i motion Fi17 att ramarna skall mins-

kas eftersom partiet motsätter sig att medel anvisas för en folk- och

bostads-räkning.

Finansutskottets ställningstagande

I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets samman

-fattande bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag

till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motio-

nernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i

avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifternas fördelning på

utgiftsområden.

3.3 Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd

Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, skattemyndigheterna och Tullver-

ket.

För 1999 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 6 025

miljoner kronor.

Vårpropositionen

I vårpropositionen anges (avsnitt 7.4) att regeringen kommer att ta del av

ett omfattande material, från Riksskatteverket, Riksrevisionsverket samt

Riks-dagens revisorer, avseende skattekontrollens inriktning och omfattning

. Regeringen avser att redovisa sin bedömning av detta material i budgetpro

-positionen för år 2000. Inom Tullverket pågår en omorganisation som skall

skapa bättre förutsättningar för en enhetlig tillämpning av regelverk och

rutiner. Omorganisationen förväntas leda till en effektivisering som,

enligt regeringen, bör resultera i en effektivare kontrollverksamhet. Inom

Tullver-ket pågår dessutom ett utvecklings- och effektiviseringsarbete

vilket, enligt regeringen, bl.a. bör ge en ännu effektivare tullhantering i

framtiden och därmed även en ökad kvalitet och träffsäkerhet i

kontrollarbetet.

Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå

för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd

Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser

från propositionens ram

tionen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000 5 770 +50 +280 +10

+150

2001 5 837 +50 +280 +10

+150

2002 5 919 +50 +280 +10

+150

Motionerna

Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi14 att smugglingen av ciga-

retter har ökat och att tullen bör få större resurser för en ökad kontroll.

I Kristdemokraternas motion Fi15 anges att skattekontrollen måste effek-

tiviseras för att hålla tillbaka den svarta sektorn. Motionärerna föreslår

ökade medel för en ökad skattekontroll. För att förstärka kontroll och

spaning av illegal införsel av bl.a. narkotika, vapen m.m. föreslås en

förstärkning av Tullverkets resurser.

Centerpartiet föreslår i motion Fi16 ökade anslag till tullmyndigheterna

för bl.a. fler narkotikahundar, för att kunna sköta bevakning och

omhänderta-gande av smuggelvaror.

Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi17 att skattemyndigheternas re-

surser bör förstärkas för att få en effektivare verksamhet som drar in mera

skatteintäkter.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet anser i sitt yttrande (SkU5y) att aspekter som enskilda kon

-trollinsatser och hur skattekontrollen på lång sikt bidrar till ett så

litet skatte-bortfall som möjligt är aspekter som bör tänkas igenom noga i

samband med de aviserade övervägandena rörande skattekontrollens inriktning

. Utskottet betonar vikten av att en grundlig analys görs av bl.a. det

framtida resursbe-hovet då det gäller skatteförvaltningens

kontrollverksamhet och förutsätter att regeringen lämnar en redovisning av

sin bedömning i nästa budgetpropo-sition. Utskottet anser vidare att en

effektivisering av Tullverkets gränskon-troll skall åstadkommas genom

rationaliseringar och inte genom ökade an-slag. Vad avser

narkotikakontrollen utgår utskottet ifrån att den ges högsta prioritet samt

att även kontrollen av sprit- och tobaksinförsel prioriteras högt.

Skatteutskottet tillstyrker propositionens förslag till preliminära

utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas förslag

till alternativa ramar avstyrks.

Till yttrandet har fogats avvikande meningar från företrädare för Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet

liberalerna.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot skatteutskottets

ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet

med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande

bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till

preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas

förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.

29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.

3.4 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Utgiftsområdet omfattar polisen, åklagarväsendet, domstolsväsendet, rätts-

hjälpen, kriminalvården, exekutionsväsendet, Brottsförebyggande rådet,

Brottsoffermyndigheten, Rättsmedicinalverket och Gentekniknämnden.

De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 22

365 miljoner kronor.

Vårpropositionen

I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisar regeringen att rättsväsendet

från år 2000 tillförs ytterligare 150 miljoner kronor för fortsatt

modernisering av rättsväsendet. En viktig fråga i detta sammanhang är att

utveckla bekämp-ningen av ekonomisk brottslighet, inklusive

miljöbrottslighet. Avvecklingen av de allmänna advokatbyråerna medför

engångsvisa kostnader för domstols- väsendet. Vidare redovisas att

regeringen avser att återkomma till riksdagen när det gäller de medel för

åren 2001 och 2002 som behövs för att fullfölja statsmakternas intentioner

i fråga om utvecklingen av rättsväsendet.

I en tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt vårpropositionen och

motio-nerna.

Förslag till ram för utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser

från propositionens ram

tionen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000 22 143 +482 +230 +65

+82

2001 22 377 +830 +200 +65

+112

2002 22 707 +700 +110 +65

+162

Motionerna

Moderata samlingspartiet redovisar i motion Fi14 att partiet vill

återupprätta medborgarnas förtroende för rättsstaten och satsar därför

drygt 2 miljarder kronor mer än regeringen på rättsväsendet under de

kommande tre åren sam-tidigt som kraven på effektivt resursutnyttjande,

resultatuppföljning och gott ledarskap inom rättsväsendet skärps. Såväl

polisen, åklagarväsendet som domstolarna och kriminalvården har ett uppdämt

behov av personalförstärk-ningar, vidareutbildning och andra

kompetenshöjande åtgärder. Ökad effek-tivitet i ekobrottsbekämpningen

förutsätter mer resurser till Ekobrottsmyn-digheten. Det behövs också mer

resurser för att kunna bekämpa den ökande gränsöverskridande och

svårutredda brottsligheten.

Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 att ytterligare resurser skall

till-föras polisen, den nationella insatsstyrkan, åklagarväsendet,

domstolsväsen-det, kriminalvården och Brottsförebyggande rådet.

Centerpartiet förordar i motion Fi16 att polisen bör tillföras ytterligare

medel. Tillskottet finansieras genom höjda tvistemålsavgifter och höjda

fortkörningsböter. Även åklagarväsendet bör stärkas främst beträffande

ekobrott och miljöbrott.

Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi17 att polisen, åklagarväsendet

och Brottsoffermyndigheten bör tillföras mer resurser. Vidare bör möjlighe-

ten att få rättshjälp utökas.

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet kritiserar i sitt yttrande (JuU3y) det beslutsunderlag

som presenteras i propositionen, främst beträffande åren 2001 och 2002.

Justi-tieutskottet poängterar att beslutsunderlaget inte är sådant att det

är möjligt att ha några mer bestämda synpunkter på det berättigade i några

anslagsänd-ringar i nuvarande skede av beslutsprocessen. Detsamma gäller

förslaget om preliminär ram för år 2002. Justitieutskottet anför vidare att

det såvitt avser åren 2001 och 2002 inte lämnas något underlag alls för

utskottets ställnings-tagande. Justitieutskottet anser att regeringens

förslag för år 2000 är tillfreds-ställande. Vad gäller åren 2001 och 2002

avvaktar justitieutskottet med sitt ställningstagande till dess att ett

underlag föreligger. Motionerna avstyrks.

Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-

tiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar förslagen

i respektive partimotion.

Finansutskottets ställningstagande

I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets samman

-fattande bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag

till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motio-

nernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i

avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifternas fördelning på

utgiftsområden. Beträffande vad justitieutskottet anför om

beslutsunderlaget i propositionen hänvisar finansutskottet till avsnitt 5.3

Redovisning av mål och resultat i budgetpropositionen för år 2000.

3.5 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan

Utgiftsområdet omfattar i huvudsak utrikesförvaltningen, dvs. Utrikesdepar-

tementet och de 102 utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa internationella

organisationer, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor, information om

Sverige i utlandet samt Europainformation. För år 1999 uppgår de totala

anslagen enligt statsbudgeten till 2,9 miljarder kronor, varav anslaget

till utrikesförvaltningen uppgår till 1,7 miljarder kronor och bidragen

till inter-nationella organisationer till 1 miljard kronor.

De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 3 011

miljoner kronor.

Vårpropositionen

Regeringen anger i vårpropositionen (avsnitt 7.4) att utgiftsområdet

beräknas minskas med 50 miljoner kronor från år 2000 på grund av en

besparing på bidrag till vissa internationella organisationer.

Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå

för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i följande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell

samverkan

Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser

från propositionens ram

tionen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000 2 828 -108 ±0 ±0

±0

2001 2 858 -109 ±0 ±0

±0

2002 2 889 -109 ±0 ±0

±0

Motionerna

Moderata samlingspartiet förespråkar i motion Fi14 en förstärkning av de

medel som ställs till ambassadernas förfogande för främjande av svenskt

näringsliv utomlands, svensk diplomatisk närvaro i de utomeuropeiska in-

dustriländerna samt i princip i hela Europa och i Medelhavsområdet. Repre-

sentation i Wellington och Minsk nämns särskilt.

Den av Centerpartiet i motion Fi16 föreslagna ramnivån överensstämmer med

regeringens. I motionen förordas dock vissa prioriteringar inför det

kommande budgetarbetet med innebörd att en kraftsamling skall kunna göras

inför ordförandeskapet i EU samt att anslaget för nordiskt samarbete bör

kunna tillåtas öka.

Utrikesutskottets yttrande

Utrikesutskottet anser i sitt yttrande (UU1y) att regeringens förslag är

väl avvägt. Utrikesutskottet hänvisar till de i propositionen angivna

förutsätt-ningarna och den kompletterande information utrikesutskottet

erhållit vid en särskild föredragning.

Utrikesutskottet framhåller att den nu aktuella delen av budgetprocessen

avser en preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden avsedd att

utgöra riktlinje för regeringens budgetarbete. Det beslutsunderlag

riksdagen får genom den ekonomiska vårpropositionen är anpassat till denna

ambi-tionsnivå. Enligt utrikesutskottets uppfattning är det mot denna

bakgrund inte möjligt, annat än i undantagsfall, att uttala sig om

avvägningar eller enskild-heter inom respektive utgiftsområde.

Utrikesutskottet tillstyrker således propositionen och avstyrker motionerna

. Moderata samlingspartiets företrädare tillstyrker i en avvikande mening

partiets förslag till ramnivå.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot utrikesutskottets

ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet

med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande

bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till

preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas

förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.

29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.

3.6 Utgiftsområde 6 Totalförsvar

Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära och civila försvaret

, Kustbevakningen, nämnder samt stödverksamhet till det militära och det

civila försvaret. I utgiftsområdet ingår även internationell fredsfrämjande

verksamhet med svensk militär trupp utomlands.

För 1999 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 45 609 miljo-

ner kronor.

Vårpropositionen

Regeringen hänvisar i vårpropositionen (avsnitt 7.4) till proposition 1998/

99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar avseende förslag till sä-

kerhetspolitiska mål, försvarspolitikens inriktning, förslag till

inriktning av den ekonomiska ramen samt teknikfaktorns avskaffande.

Vårpropositionens förslag innebär inga förändringar av de ekonomiska

ramarna för utgiftsområ-det under innevarande försvarsbeslutsperiod.

Däremot föreslås att utgifterna för varje år under perioden 2002-2004 skall

vara 4 miljarder kronor mindre än ramen för år 2001 samt att ett

omställningsbidrag anslås motsvarande 3 miljarder kronor år 2002 och 1

miljard kronor år 2003. För att kunna hante-ra problemen under innevarande

försvarsbeslutsperiod, vilka har medfört att den planerade verksamheten

inte ryms inom de beslutade ekonomiska ra-marna, föreslår regeringen att

åtgärder vidtas för att möjliggöra minskningen av den ekonomiska ramen

under nästa försvarsbeslutsperiod.

Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå

för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 6 Totalförsvar

Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser

från propositionens ram

tionen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000 44 857 +3 001 +1 390 ±0

±0

2001 44 527 +2 144 +400 ±0

±0

2002 43 538 +1 494 +1 000 ±0

+1 000

Motionerna

Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi14 att anslagen är otillräck

-liga för att bedriva verksamheten på ett ansvarsfullt sätt. Försvaret bör

därför engångsvis kompenseras för den indragning som skedde vid övergången

till full tillämpning av anslagsförordningen. Därutöver bör anslagen till

materi-elanskaffning räknas upp med den så kallade teknikfaktorn. Vidare

bör an-slag A 2 Fredsfrämjande truppinsatser överföras till utgiftsområde 7

Interna-tionellt bistånd.

Med anledning av Försvarsmaktens akuta likviditetsproblem förelår Krist-

demokraterna i motion Fi15 att medel bör tillföras Försvarsmakten. Den av

regeringen och Centerpartiet föreslagna ramsänkningen accepteras inte var-

för anslaget föreslås öka år 2002. Vidare föreslås att dagersättningen till

totalförsvarspliktiga höjs med 5 kr per dag samt att kustbevakningens resur

-ser ökas.

Enligt Centerpartiet i motion Fi16 bör försvaret omstruktureras och kost-

naderna minskas enligt Centerpartiets uppgörelse med regeringen i försvars-

och säkerhetspolitiken som baseras på 1996 års försvarsbeslut.

Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi17 att regeringsarbetets

förvirring varit fullständig på försvarets område. Motionärerna föreslår en

rationalise-ring och modernisering av försvaret, och för att klara denna

omställningspro-cess föreslås att ramen ökas för år 2002.

Försvarsutskottets yttrande

Försvarsutskottet konstaterar i sitt yttrande (FöU3y) att regeringens

förslag till preliminära ramar för utgiftsområde 6 Totalförsvar utgår från

den över-enskommelse om försvarspolitiken som regeringen och Centerpartiet

träffade i februari 1999. Det i grunden gynnsamma säkerhetspolitiska läget

för Sveri-ge motiverar, enligt försvarsutskottet, en sänkning av utgifterna

för totalför-svarsändamål. Ett omställningsbidrag föreslås vidare kunna

bemästra likvi-ditetsproblemen i närtid. Försvarsutskottet anser därför att

riksdagen bör bifalla den av regeringen föreslagna ramen för utgiftsområdet

. Motioner som förordar andra nivåer bör därför enligt försvarsutskottet

avslås av riksdagen.

Till yttrandet har fogats avvikande meningar från företrädare för Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot försvarsutskottets

ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet

med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande

bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till

preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas

förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.

29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.

3.7 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna internationellt utvecklingssamar-

bete samt samarbete med Central- och Östeuropa. För år 1999 har i statsbud-

geten anslagits 11,1 miljarder kronor till utvecklingssamarbete med utveck-

lingsländer och 0,8 miljarder kronor till samarbete med Central- och Östeu-

ropa.

De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 11 985

miljoner kronor.

Vårpropositionen

I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisar regeringen att den totala

bistånds-ramen 1999 (inklusive utgifter som redovisas under andra

utgiftsområden) uppgår till 12,8 miljarder kronor, motsvarande 0,705 % av

bruttonationalin-komsten (BNI). Ramen för år 2000 beräknas till 0,72 % av

BNI, vilket mot-svarar 13,4 miljarder kronor. Ramen ökas år 2001 till 0,73

% av BNI och år 2002 till 0,74 % av BNI. Från biståndsramen avräknas vissa

asylkostnader, medel för EU:s gemensamma bistånd samt administration m.m.

Avräkning-ens storlek för åren 2001 och 2002 beräknas utifrån vid

budgeteringstillfället tillgängligt prognosunderlag.

Regeringen kommer under året att göra en bedömning av de kort- och

långsiktiga konsekvenserna av utgiftsbegränsningen för innevarande år. Ett

program för samarbetet med Central- och Östeuropa som totalt omfattar 2,4

miljarder kronor har beslutats av riksdagen för perioden 1999-2001.

Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå

för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i följande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser

från propositionens ram

tionen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000 12 458 -1 424 +1 000 +187

+1 500

2001 13 298 -2 009 +1 100 +382

+2 100

2002 13 164 -2 709 +1 200 +404

+2 500

Motionerna

Moderata samlingspartiet anför i motion Fi14 att insatser i tredje världen

bör inriktas på att utrota fattigdomen. Bistånd till ett u-lands statsmakt

bör främst inriktas på kunskapsöverföring, stöd till rättsstaten samt

grundläggande utbildning och hälsovård. Skuldavskrivningar är ett

komplement. Också insatser i samband med katastrofer lyfts fram. Vidare

föreslås att den s.k. Östersjömiljarden upplöses och att medlen tillförs

det ordinarie Central- och Östeuropastödet. Inom utgiftsområdet bör skapas

en samlad post för Sveriges fredsbevarande verksamhet.

Kristdemokraterna framhåller i motion Fi15 att frysta biståndsmedel (re-

servationer) tillsammans med övergivandet av enprocentsnivån har minskat

biståndsvolymen med ett antal miljarder kronor. Delar av reservationerna

bör omfördelas till katastrofanslag och andra akuta insatser samt till

skuldav-skrivningar och stöd till enskilda organisationers biståndsarbete.

Samtidigt föreslår partiet att ytterligare medel anslås med en klar

målsättning att åter nå enprocentsnivån.

Centerpartiet är i motion Fi16 kritiskt till att regeringen och dess samar-

betspartier har så låga ambitioner för det svenska biståndet. Biståndsmålet

på en procent skall återupprättas i en snabbare takt än vad som nu sker.

Enligt motionen sätts orimligt snäva begränsningsbelopp i propositionen.

Center-partiet utgår från att regeringen vidtar nödvändiga åtgärder så att

tilltron till Sverige som samarbetspartner och biståndsgivare inte eroderas

. Biståndsra-men bör uppgå till 0,73 % av BNI år 2000, 0,75 % år 2001 och 0

,76 % år 2002.

Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi17 stegvisa höjningar av bistån

-det. I motionen anförs att regeringen säger sig vilja öka biståndet men

börjar med att sänka det. Enligt Folkpartiet behövs förstärkningar med

tanke på Kosovosituationen där behoven för närvarande är svåra att beräkna.

Bi-ståndsramen föreslås uppgå till 0,86 % av BNI år 2002.

Utrikesutskottets yttrande

Utrikesutskottet välkomnar i sitt yttrande (UU1y) att återgången till enpro

-centsmålet fortsätter. Detta är en viktig signal från Sverige i en tid då

de internationella biståndsflödena minskar kraftigt.

Utrikesutskottet tar vidare upp frågan om reservationer inom biståndsbud-

geten. Reservationerna har flera orsaker. Oförutsedda faktorer vid genomfö-

rande av program samt ökade kvalitets- och effektivitetskrav leder till

förse-ningar i genomförande och därmed eftersläpningar i utbetalningarna.

De villkor Sverige, liksom andra givare, ställer för bistånd har skärpts.

Bistånds-organisationen lägger alltmer energi på att i samarbete med

mottagarländerna stärka förutsättningarna för en långsiktig utveckling.

Denna förändring av biståndet är, enligt utrikesutskottets mening, önskvärd

och bör fortsätta. Partnerskap i biståndet innebär emellertid att

givarlandet inte ensamt kan styra takten i olika projekt. För att minska

reservationerna krävs ökad flexi-bilitet.

En betydande del av reservationerna inom u-landsbiståndet är intecknade,

dvs. utgörs av avtalade insatser eller åtaganden om bidrag för bestämda

ändamål. Även reservationer som formellt sett är ointecknade motsvarar till

stor del planerade, om än inte avtalsbundna, insatser.

Målet är inte att uppnå så höga utbetalningar som möjligt. Biståndet be-

hövs bäst där det är svårast att genomföra, vilket är en viktig orsak till

reser-vationerna. Det handlar om att uppnå balans mellan långsiktig

fattigdomsori-entering och en verksamhetsvolym som motsvarar de av

riksdagen anvisade medlen. Utvecklingen visar, enligt utrikesutskottets

mening, att även i detta perspektiv är långsiktigheten i biståndet

värdefull och att reservationer i vissa fall är en naturlig följd av denna

långsiktighet.

Utrikesutskottet tillstyrker propositionens förslag till ramnivå och avstyr

-ker motionerna. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokra-

terna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i var sina

avvikande meningar förslagen till ramar i respektive partimotion.

Utrikesutskottet tar också upp följande frågor i sitt yttrande:

begränsnings-beloppen, Europeiska revisionsrättens rapporter samt

uppföljning av riks-dagsbeslut. Utrikesutskottets yttrande i dessa delar

redovisas och kommente-ras i detta betänkandes avsnitt 2.2.2 Användningen

av begränsningsbelopp respektive 5.1 Revision av EU-medel verksamhetsåret

1997.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot utrikesutskottets

ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet

med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande

bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till

preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas

förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.

29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.

3.8 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar

Utgiftsområdet omfattar statlig migrations- och integrationspolitik samt

delar av storstadspolitiken.

De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 4

436 miljoner kronor.

Vårpropositionen

I vårpropositionen (avsnitt 7.4) bedömer regeringen att fler än vad som be-

räknades i budgetpropositionen för år 1999 kommer att få uppehållstillstånd

. Utvecklingen i Förbundsrepubliken Jugoslavien ger dessutom anledning till

stor oro. Sverige har åtagit sig att ge tillfälligt skydd för upp till 5

000 perso-ner som i dag befinner sig i republikens närområde. Regeringen

kommer noga att följa utvecklingen samt vid behov återkomma i

budgetpropositionen för år 2000. Regeringen avser att i budgetpropositionen

för år 2000 presente-ra förslag till skydd för de nationella minoriteterna

och de historiska minori-tetsspråken och avsätter 10 miljoner kronor per år

med början år 2000 för dessa ändamål. Två anslag avseende återvandring och

integration minskas med 10 miljoner kronor vardera fr.o.m. år 2000.

Satsningen på utveck-lingsinsatser i storstädernas utsatta bostadsområden

förlängs till att omfatta även år 2002.

Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå

för utgiftsområdet redovisas i följande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar

Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser

från propositionens ram

tionen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000 4 217 -260 ±0 -100

±0

2001 4 431 -565 -305 -100

±0

2002 3 885 -565 -305 -100

±0

Motionerna

Moderata samlingspartiet förordar i motion Fi14 att man i stället för att

anslå mer budgetmedel till utsatta bostadsområden prövar andra möjligheter

såsom avreglering av bl.a. bostadsmarknaden och arbetsmarknaden, vilket

enligt motionärerna kommer att öka den sociala rörligheten och påverka

integra-tionsarbetet positivt. Eventuellt ökade flyktingströmmar från

Kosovo kan innebära att anslaget för asylsökande behöver höjas i samband

med budget-propositionen.

Kristdemokraterna avvisar i motion Fi15 regeringens förslag till förläng-

ning av satsningen på utsatta bostadsområden och föreslår att ramen för

utgiftsområdet minskas med 305 miljoner kronor vart och ett av åren 2001

och 2002.

Centerpartiet ser i motion Fi16 med stort allvar på den ökade segregatio-

nen som märks mest i storstäderna. Nyckeln till att bryta denna utveckling

är enligt motionärerna att ge makt, inflytande och ansvar till de boende i

områ-det. Sverige skall ha en öppen flyktingpolitik. Effektivisering av

flykting-mottagandet och en högre grad av frivilliga insatser kan ge

minskade kostna-der för Invandrarverket. Motionärerna föreslår också att

utlänningsnämnden avskaffas.

Folkpartiet liberalerna understryker i motion Fi17 att tragedin i Kosovo

kan leda till ökade utgifter för flyktingmottagning och avsätter medel i

bud-geteringsmarginalen för detta ändamål.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Socialförsäkringsutskottet konstaterar i sitt yttrande (SfU5y) att

regeringen beslutat om s.k. begränsningsbelopp för 1999 på 142 miljoner

kronor för anslag B 2 Särskilda insatser i utsatta bostadsområden.

Socialförsäkringsut-skottet har erfarit att det på samma anslag finns en

ingående reserv på 127 miljoner kronor och förordar att dessa medel bör

användas fr.o.m. år 2000. Socialförsäkringsutskottet tillstyrker

regeringens förslag till ramar för åren 2000-2002 samt avstyrker

motsvarande förslag i motionerna.

Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-

tiet och Folkpartiet liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina

parti-ers respektive förslag till ram för utgiftsområdet.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot socialförsäkringsutskottets ställ

-ningstagande till propositionens och motionernas förslag. Frågan om be-

gränsningsbelopp för år 1999 tas upp av utskottet i avsnittet 2.2.2 Använd-

ningen av begränsningsbelopp. I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt

2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen till-

styrks vårpropositionens förslag till preliminära utgiftsramar för

utgiftsområ-det för åren 2000-2002. Motionernas förslag till alternativa

ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad

redovisning av utgifter-nas fördelning på utgiftsområden.

3.9 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna hälsovård, sjukvård och social

omsorg. Statens utgifter för utgiftsområdet utgör en mindre del av de samla

-de offentliga utgifterna för hälso- och sjukvård och social omsorg.

De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 24 574

miljoner kronor.

Vårpropositionen

I vårpropositionen meddelar regeringen att de ekonomiska konsekvenserna av

en utvidgad rätt till personlig assistans har utretts. Utvidgningen innebär

att den som erhållit assistans före 65 års ålder får behålla den även efter

65-årsdagen. Riksdagen har begärt att regeringen skall överväga en sådan ut

-vidgning. Enligt beräkningen uppgår den ackumulerade kostnadsökningen till

1,3-1,9 miljarder kronor. Med tanke på utvidgningens omfattning och

osäkerheten i kostnadsberäkningarna krävs enligt regeringen ytterligare

beredning innan något ställningstagande kan göras.

I propositionen Vissa ändringar i läkemedelsförmånen m.m. (1998/99:106) har

regeringen föreslagit att beloppsgränsen för högkostnadsskyddet inom

läkemedelsförmånen skall höjas med 500 kr från 1 300 kr till 1 800 kr. Änd-

ringen beräknas medföra en kostnadsreducering om 1,4 miljarder kronor.

I förslaget till utgiftsområdesram har regeringen beaktat kostnader för er-

sättning till personer som steriliserats mot sin vilja under perioden 1935-

1975. Vidare har ytterligare medel avsatts till handikappområdet, inklusive

handikapporganisationerna, och för införande av personliga ombud för

psykiskt funktionshindrade.

Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå

för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i följande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser

från propositionens ram

tionen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000 25 351 -1 183 +1 790 +150

+2 205

2001 26 271 -1 098 +1 785 +820

+2 220

2002 26 299 -1 318 +1 780 +820

+2 230

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 att en vårdgaranti införs.

Besparingar inom utgiftsområdet skall enligt motionen ske genom att läke-

medelsförmånen tas över av staten och en frivillig läkemedelsförsäkring

införs. Satsningar bör enligt motionärerna göras på statlig

assistansersättning som även bör gälla personer över 65 år, ett

återinförande av det särskilda bostadsstödet för funktionshindrade samt på

förbättringar av skyddet för de psykiskt funktionshindrade. I den beräknade

ramen ingår även förbättrat högkostnadsskydd i tandvårdsförsäkringen och

ett avvisande av regeringens förslag om höjt högkostnadsskydd inom

läkemedelsförmånen.

Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 satsningar på assistansersättning,

inklusive ett slopande av 65-årsgränsen för personlig assistent.

Motionärerna förordar att en utredning tillsätts för att se över

möjligheterna att samordna sjuk- och tandvårdsförsäkringarna. I avvaktan på

utredningen föreslås att ytterligare medel avsätts till

tandvårdsförsäkringen och att regeringens före-slagna höjning av

högkostnadsskyddet inom läkemedelsförmånen avvisas.

Centerpartiet föreslår i motion Fi16 att åldersgränsen för assistansersätt-

ning tas bort. Vidare föreslår motionärerna att Apotek AB:s monopolställ-

ning avvecklas, vilket enligt motionen ger stora rationaliseringsvinster. I

motionen föreslås även att ett system med hemservicecheckar för pensio-

närshushåll införs samt att satsningar görs på IT inom hälso- och

sjukvården.

Folkpartiet liberalerna avvisar i motion Fi17 den av regeringen föreslagna

höjningen av högkostnadsskyddet inom läkemedelsförmånen. Problemen med

ökade kostnader för läkemedel skall enligt Folkpartiet lösas på andra sätt.

Inom partiets föreslagna ram ryms även ett förstatligande av kostnader-na

för assistansersättningen och en utvidgning av rätten till personlig assi-

stans. Utvidgningen skall även gälla ett slopande av åldersgränsen för assi

-stansersättning.

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SoU3y) regeringens förslag

till ramnivåer för budgetåren 2000-2002 samt avstyrker motsvarande förslag

i motionerna.

Moderata samlingspartiets, Kristdemokraternas, Centerpartiets och Folk-

partiet liberalernas företrädare biträder i var sin avvikande mening sina

parti-ers respektive förslag till ramnivåer för utgiftsområdet.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot socialutskottets

ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet

med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande

bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till

preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas

förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.

29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.

3.10 Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

Utgiftsområdet omfattar dels transfereringar med anknytning till sjukdom

och handikapp, dels kostnaderna för socialförsäkringsadministrationen, dvs.

Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Förmånerna ges i

form av dagersättningar såsom sjukpenning, rehabiliteringsersättning och

närståendepenning. Från och med 1999 redovisas även utgifterna för ATP i

form av förtidspension, arbetsskadeersättningar m.m. under utgiftsområdet.

De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 84

893 miljoner kronor.

Vårpropositionen

I vårpropositionen redovisas (avsnitt 7.4) en kraftigt ökad sjukfrånvaro

vil-ken leder till att utgifterna för sjukförsäkringen åren 1999-2002

beräknas bli högre än i budgetpropositionen för år 1999. Beträffande

utgiftsökningen för år 1999 avser regeringen att återkomma i

budgetpropositionen för år 2000, och för åren 2000-2002 avser regeringen

att inom kort tillsätta en utredning för att analysera orsakerna till

utgiftsutvecklingen och för att föreslå utgifts-minskande åtgärder.

De föreslagna ramarna åren 2001-2002 förutsätter att den prognostiserade

utgiftsutvecklingen för sjukförsäkringen och förtidspensionerna bryts. Rege

-ringen aviserar förändringar av beräkningen av bl.a. sjukpenninggrundande

inkomst (SGI), en minskning av medlen för rehabiliteringsinsatser och för-

ändrade regler för beräkning av antagandepoäng för förtidspensioner.

Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå

för utgiftsområdet redovisas i följande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp

Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser

från propositionens ram

tionen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000 86 878 -13 791 -6 540 ±0

-5 520

2001 86 936 -17 185 -6 714 ±0

-5 450

2002 88 006 -20 240 -6 760 ±0

-5 300

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 att ersättningsnivån i sjuk

-försäkringen skall vara 75 % samt att ytterligare en karensdag införs i

sjuk-försäkringen från den 1 januari 2000. Sjukpenninggrundande inkomst bör

enligt motionärerna beräknas som ett medelvärde av de senaste två årens

inkomst uppräknat med basbeloppet.

Finansiell samverkan skall enligt motionärerna vara huvudregel vid reha-

bilitering. För att möjliggöra en sådan samverkan förordar motionärerna att

600 miljoner kronor utöver regeringens förslag anvisas till Riksförsäkrings

-verket och i sitt budgetalternativ tillgodoräknar sig Moderata

samlingpartiet ekonomiska vinster av samverkan och av bättre rehabilitering

. Motionärerna föreslår också att sjukskrivningar som beror på

trafikolyckor bekostas via den obligatoriska trafikförsäkringen samt att

arbetsskadeförsäkringen avskaf-fas i sin nuvarande form och ersätts av en

obligatorisk arbetsskadeförsäkring utanför statsbudgeten.

Kristdemokraterna förordar i motion Fi15 att 200 miljoner kronor mer än vad

regeringen föreslagit satsas på rehabilitering och 300 miljoner kronor mer

satsas på socialförsäkringsadministrationen för bl.a. förbättrad kontroll.

Till följd av dessa satsningar tillgodoräknar sig motionärerna minskade ut-

gifter för sjukpenning och förtidspensioner.

Kristdemokraterna förordar också en ytterligare karensdag i sjukförsäk-

ringen i kombination med att ett högriskskydd på 10 dagar per år införs.

Sjukpenninggrundande inkomst bör enligt motionärerna beräknas på snittin-

komsten under de två senaste åren. Sjukskrivningar som beror på trafiko-

lyckor bör överföras till trafikförsäkringen och de minskade statliga

kostna-derna motsvaras av sänkt fordonsskatt.

Centerpartiet välkomnar i motion Fi16 det arbete som pågår med att re-

formera socialbidragssystemen och förespråkar att socialförsäkringarna

skall ge en grundtrygghet samt att systemen för arbetslöshet och sjukdom

samord-nas.

Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi17 att utgiftsökningen för sjukför

-säkring och förtidspensioner är oacceptabel och anser att åtgärder måste

vidtas för att sänka kostnaderna för frånvaro och för att stärka

rehabilitering-en. Motionärerna föreslår att sjukskrivningar som beror på

trafikolyckor skall bekostas av trafikförsäkringen samt att avgifterna till

denna försäkring skall motsvaras av en skattesänkning.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

I sitt yttrande (SfU5y) framhåller socialförsäkringsutskottet vikten av att

göra noggranna analyser av utgiftsutvecklingen över en längre tidsrymd så

att snabba ingrepp och förändringar i ersättningssystemen till följd av

oförut-sedda utgiftsökningar kan undvikas. Socialförsäkringsutskottet

tillstyrker regeringens förslag till ramar för åren 2000-2002 samt

avstyrker motsvaran-de förslag i motionerna.

I var sin avvikande mening biträder företrädarna för Moderata samlings-

partiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna sina partiers

respektive förslag till ram för utgiftsområdet.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot socialförsäkringsutskottets ställ

-ningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet med

vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande

bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till

preliminära ut-giftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002.

Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i

avsnitt 3.29 med en sam-lad redovisning av utgifternas fördelning på

utgiftsområden.

3.11 Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i form av ålders-

pension, efterlevandepension till vuxna, bostadstillägg för pensionärer (

BTP) samt särskilt pensionstillägg.

De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 34

332 miljoner kronor.

Vårpropositionen

I vårpropositionen (avsnitt 7.4) beräknas att utgifterna inom

utgiftsområdet minskar framöver, främst till följd av att andelen

pensionärer som är berätti-gade till pensionstillskott krymper då allt fler

pensionärer har ATP.

I proposition 1998/99:106 har regeringen föreslagit en förändring av hög-

kostnadsskyddet i läkemedelsförmånen. För att kompensera utsatta grupper

föreslås att pensionstillskottet höjs med 1,4 procentenheter vilket

motsvarar 509 kr per år för en pensionär med fullt pensionstillskott.

Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå

för utgiftsområdet redovisas i följande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser

från propositionens ram

tionen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000 33 445 +1 017 +502 ±0

+604

2001 32 632 +1 017 +1 330 ±0

+878

2002 32 042 +1 017 +1 330 ±0

+885

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 att änkepensionerna skall

återställas till den nivå som gällde före den 1 april 1997. Motionärerna

före-slår också att fritidsfastighet inte skall räknas in vid beräkning av

bo-stadstillägg.

Kristdemokraterna anser i motion Fi15 att omställningsperioden i efterle-

vandepensionen förlängs från sex månader till ett år och att inkomstpröv-

ningen av änkepensionen avskaffas. Motionärerna vill också att

fritidsfastig-het inte skall ingå i inkomstprövningen för bostadstillägg.

Kristdemokraterna avvisar regeringens förslag om höjt pensionstillskott

eftersom man också avvisar förslaget om försvagningen av högkostnads-

skyddet. Motionärerna föreslår emellertid höjt pensionstillskott fr.o.m. år

2000 som alternativ till regeringens förslag om höjt bostadstillägg.

Centerpartiet avvisar i motion Fi16 förändringen av högkostnadsskyddet men

stöder förslaget om höjt pensionstillskott. Vidare förordar Centerpartiet

att kvinnor med barn under 18 år inte skall beröras av inkomstprövningen av

änkepensionen samt att en förlängning av den s.k. omställningsperioden i

efterlevandepensionen från nuvarande sex till tolv månader utreds.

Folkpartiet liberalerna förespråkar i motion Fi17 att änkepensionen åter-

ställs, bostadstillägget för pensionärer förbättras och att

omställningsperio-den i efterlevandepensionen förlängs.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU5y) regeringens

förslag till ramar för åren 2000-2002 samt avstyrker motsvarande förslag i

motionerna.

Avvikande meningar har tillfogats yttrandet från företrädarna för Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet

liberalerna.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot socialförsäkringsutskottets ställ

-ningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet med

vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande

bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till

preliminära ut-giftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002.

Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i

avsnitt 3.29 med en sam-lad redovisning av utgifternas fördelning på

utgiftsområden.

3.12 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer (förutom

bostadsbidraget som återfinns under utgiftsområde 18 och studiebidragen som

återfinns under utgiftsområde 15). Stödet utgörs av allmänna barnbi-drag,

föräldraförsäkring inklusive havandeskapspenning, underhållsstöd, bidrag

till kostnader för internationella adoptioner, folkpension och ATP i form

av barnpension samt vårdbidrag till familjer med handikappade barn.

De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 41

081 miljoner kronor.

Vårpropositionen

I vårpropositionen (avsnitt 7.4) föreslår regeringen att barnbidraget och

stu-diebidraget höjs med 100 kr år 2000 och med ytterligare 100 kr år 2001

samt att flerbarnstillägget höjs i motsvarande mån. I proposition 1998/99:

78 har regeringen lämnat förslag till ett nytt system för underhållsstöd.

Regeringen avser att tillsätta en utredning som skall granska

utgiftsutvecklingen inom underhållsstödet och senast i vårpropositionen

2000 lämna förslag till ut-giftsbegränsande åtgärder. Regeringen avser

vidare att föreslå ändrade regler för utfyllnadsbidrag vid växelvis boende.

Regeringen avser att föreslå ett nytt system för beräkning av den sjukpen-

ninggrundande inkomsten (SGI) som innebär att beräkningen av den förvän-

tade inkomsten ges större vikt.

Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå

för utgiftsområdet redovisas i efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och

barn

Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser

från propositionens ram

tionen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000 43 468 -1 150 +138 ±0

+175

2001 46 208 -3 440 -1 901 +500

+830

2002 46 715 -3 440 -1 729 +1 000

+830

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 att ersättningsnivån i

föräld-raförsäkringen skall vara 75 %, att havandeskapspenningen samordnas

med sjukförsäkringen samt att Moderata samlingspartiets förslag till

beräkning av SGI (se utgiftsområde 10) tillämpas även på

föräldraförsäkringen. Motionä-rerna avstyrker regeringens förslag om höjt

barnbidrag och förordar i stället ett avdrag på 10 000 kr per barn och år.

Moderata samlingspartiets förslag till reformerat underhållsstöd bygger på

principen att föräldrarna aldrig kan komma ifrån sitt försörjningsansvar

och innebär minskade kostnader jämfört med regeringens förslag.

Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 att ett vårdnadsbidrag införs, att

garantidagarna i föräldraförsäkringen slopas och kontaktdagarna återinförs.

Ett allmänt barnbidrag på 700 kr per månad kombineras med att den barnre-

laterade delen av bostadsbidraget höjs. Den förändring av beräkningen av

SGI som Kristdemokraterna står bakom (se utgiftsområde 10) tillämpas även

på föräldraförsäkringen.

Centerpartiet förespråkar i motion Fi16 att det är föräldrarnas fria val

som skall vara avgörande för barnomsorgsutbudet. Motionärerna förordar

färre regleringar inom barnomsorgen och större frihet för föräldrar att

starta och driva förskolor. Centerpartiet avvisar regeringens förslag till

maxtaxa i barn-omsorgen.

Folkpartiet liberalerna accepterar i motion Fi17 regeringens förslag till

höjning av barnbidraget och föreslår därutöver att barnbidraget höjs med 25

kr år 2001 och med ytterligare 25 kr år 2002. Folkpartiets föreslagna

höjning finansieras av att den barnrelaterade delen av bostadsbidraget, som

i prakti-ken är ett inkomstprövat barnbidrag, trappas ned. Dessutom

föreslår Folk-partiet en höjning av ersättningsnivån i den s.k. pappa/

mammamånaden.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU5y) regeringens

förslag till ramar för utgiftsområdet avseende åren 2000-2002 samt

avstyrker motsvarande förslag i motionerna.

Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkparti-et

liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina partiers respektive

förslag till ram för utgiftsområdet.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot socialförsäkringsutskottets ställ

-ningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet med

vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande

bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till

preliminära ut-giftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002.

Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i

avsnitt 3.29 med en sam-lad redovisning av utgifternas fördelning på

utgiftsområden.

3.13 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

Utgiftsområdet omfattar bidrag till arbetslöshetsersättning och

lönegarantier-sättning. Inom utgiftsområdet finansieras inkomstrelaterad

arbetslöshetser-sättning, grundbelopp, utjämningsbidrag, ersättning till

dem som får tillfällig avgångsersättning och generationsväxling samt den s.

k. aktivare använd-ningen av arbetslöshetsersättningen. Vidare finansieras

utbetalning av ersätt-ning till arbetstagare för lönefordringar vid konkurs

.

De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 33

544 miljoner kronor.

Vårpropositionen

I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att nya antaganden om den ekono-

miska utvecklingen och arbetslösheten, jämfört med dem som gjordes i bud-

getpropositionen för 1999, leder till att utgifterna inom utgiftsområdet

beräk-nas öka. Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en

omställningsförsäkring. Den har därför stor betydelse för arbetsmarknadens

funktionssätt. Näringsdepar-tementet har tillsatt en arbetsgrupp som bl.a.

skall se över regeltillämpningen m.m. inom arbetslöshetsförsäkringen vad

gäller kraven på omställning. Översynen skall ta sikte på att förbättra

försäkringens samverkan med ar-betsmarknadspolitiken i övrigt. Ett

grundläggande krav som ställs för rätten till ersättning från

arbetslöshetsförsäkringen är att den sökande skall stå till

arbetsmarknadens förfogande. Mot bakgrund av detta grundläggande krav skall

arbetsgruppen lämna förslag på preciseringar vad gäller pendlingsav-stånd,

byte av yrkesområde, byte av bostadsort och acceptabel lönenivå etc.

Arbetsgruppen skall redovisa uppdraget senast den 15 september 1999.

Förmånsrättskommittén har haft i uppdrag att lämna förslag till hur statens

kostnader för lönegarantin skall minska med 300 miljoner kronor på årsbasis

. Förmånsrättskommittén har i sitt betänkande Nya förmånsrättsregler (SOU

1999:1) i februari 1999 lämnat förslag som nu är föremål för remissbehand-

ling. Regeringen har tidigare räknat med att kunna minska utgifterna för

lönegarantin med 300 miljoner kronor per år fr.o.m. år 2000. Förmåns-

rättskommitténs förslag beräknas dock inte kunna träda i kraft förrän den 1

juli år 2000. Utgifterna beräknas därför bli 150 miljoner kronor högre än

vad regeringen tidigare räknat med för år 2000. Detta finansieras från

utgiftsom-råde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.

I en tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt vårpropositionen och

motio-nerna.

Förslag till ram för utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser

från propositionens ram

tionen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000 31 917 +10 679 -8 340 -1 000

-700

2001 30 276 +1 331 -9 120 -1 000

-2 200

2002 29 569 +1 331 -9 330 -1 000

-2 200

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 att det införs en allmän

och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Arbetslöshetsförsäkringen bör

göras till en omställningsförsäkring. En s.k. bortre parentes bör införas

och ersätt-ningsnivån bör sänkas till 75 %. Vidare bör egenavgifterna höjas

till 2 % av den försäkrade inkomsten. Medel under utgiftsområde 14 som är

hänförliga till direkta transfereringar till enskilda överförs till

utgiftsområde 13.

Kristdemokraterna bedömer i motion Fi15 att partiets förslag om ökade

resurser för fler tjänster inom vård, omsorg och skola samt företags- och

tillväxtfrämjande åtgärder leder till att trycket på

arbetslöshetsförsäkringen kan minska. Motionärerna föreslår att det bör

införas en allmän och obligato-risk arbetslöshetsförsäkring i vilken

självfinansieringsgraden höjs till 33 %. Vidare föreslås vissa strukturella

förändringar i arbetsvillkoret för a-kassan vilket leder till minskade

utgifter. Regelverket behöver förändras så att eventuella hinder för att ta

ett arbete undanröjs.

Centerpartiet förespråkar i motion Fi16 att arbetslöshetsförsäkringen skall

vara en omställningsförsäkring. För att tydliggöra detta bör det införas en

avtrappning av ersättningen. Det bör i framtiden vara möjligt för deltidsar

-betslösa att erhålla ersättning från arbetslöshetsersättningen. Vidare bör

egenavgiften till arbetslöshetsförsäkringen höjas med 40 kr per månad fr.o.

m. år 2000. Motionärerna föreslår också att 300 miljoner kronor skall

omfördelas från utgiftsområde 13 till Kunskapslyftet på utgiftsområde 15.

Folkpartiet liberalerna hävdar i motion Fi17 att partiets insatser för fler

jobb, skattesänkningar inriktade på att minska skatten på arbete och färre

regler för företagande kommer att medföra att ersättningen till a-kassorna

kan minskas. Motionärerna anser vidare att arbetslöshetsförsäkringen skall

vara en omställningsförsäkring och att en s.k. bortre parentes därför bör

införas. Partiets förslag om skattelättnader på hushållstjänster medför

också att belastningen på försäkringen kan minska.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (AU2y) regeringens

förslag och avstyrker motionerna.

Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-

tiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar förslagen

i respektive partimotion.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot arbetsmarknadsutskottets

ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet

med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande

bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till

preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas

förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.

29 med en samlad redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.

3.14 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

Utgiftsområdet omfattar framför allt anslag för arbetsmarknadspolitiska

åtgärder, Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, åtgärder för arbets-

handikappade samt bidrag till Samhall AB. Vidare ingår tillsynsmyndigheter

och forskningsmyndigheter inom arbetslivsområdet, Arbetsdomstolen, Insti-

tutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering m.fl. myndigheter samt

Amugruppen AB. Under utgiftsområdet återfinns också utgifter för jäm-

ställdhetspolitiska åtgärder samt statliga arbetsgivarfrågor.

För 1999 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till 47 553

miljoner kronor.

Vårpropositionen

Omläggningen av arbetsmarknadspolitiken fortsätter varvid tyngdpunkten i

åtgärderna läggs på platsförmedling och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbild-

ning.

Det arbetsmarknadspolitiska regelverket kommer att reduceras väsentligt.

För att motverka att regelförenklingar och minskade åtgärdsvolymer leder

till ökad utförsäkring skall arbetsförmedlingarna i fortsättningen

prioritera lång-tidsarbetslösa och långtidsinskrivna vid fördelningen av

arbetsmarknadspoli-tiska åtgärder.

Även under år 2000 kommer Arbetsmarknadsverket (AMV) att få använda en del

av anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för tillfälliga personal-

förstärkningar. Sammanlagt 700 miljoner kronor skall få utnyttjas för detta

ändamål, varav 100 miljoner kronor skall användas för att särskilt stärka

invandrares ställning på arbetsmarknaden. Bland annat skall AMV i samar-

bete med kommunerna förbättra tillgången på praktikplatser i samband med

utbildningen i svenska för invandrare (sfi).

Av propositionen framgår också att regeringen kommer att föreslå att an-

slaget för särskilda åtgärder för arbetshandikappade skall tillföras

ytterligare 30 miljoner kronor fr.o.m. år 2000 utöver de 90 miljoner kronor

som föreslås på tilläggsbudget för 1999.

Regeringen har också för avsikt att föreslå en satsning på

kompetensutveckling för anställda under åren 2000-2002. Satsningen bör

enligt regeringen uppgå till 400 miljoner kronor år 2000 och en miljard

kronor åren 2001 resp. 2002. Den skall till hälften finansieras med stöd av

Europeiska socialfondens nya mål 3 och till andra hälften genom statlig

medfinansiering. I propositionen framhålls att stimulansen förutsätter att

arbetsgivarna deltar som medfinansiärer inom ramen för en trepartssamverkan

.

Förslag till ram för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser

från propositionens ram

tionen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000 45 473 -18 663 -2 995 -2 100

-2 670

2001 45 609 -17 764 -2 995 -2 100

-4 170

2002 45 930 -18 148 -2 440 -2 100

-4 170

Motionerna

Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi14 att arbetsmarknadspoliti-

ken skall renodlas och i första hand inriktas på arbetsmarknadsutbildning

och på ett modernt lärlingssystem i företagen för arbetslösa ungdomar

mellan 20 och 25 år.

Den del av det arbetsmarknadspolitiska anslaget som avser transfereringar

till hushållen bör enligt motionärerna överföras till utgiftsområde 13

samti-digt som ersättningsnivån sänks till 75 %.

Arbetsmarknadsmyndigheternas förvaltningskostnader och forskningsanslag bör

successivt reduceras.

Kristdemokraterna är i motion Fi15 positiva till att volymmålet för de ar-

betsmarknadspolitiska åtgärderna avskaffats. Det kan enligt deras mening

bidra till att åtgärderna blir bättre anpassade till den lokala situationen

och till de arbetslösas behov och förutsättningar. Motionärerna avvisar

sådana åtgärder som offentliga tillfälliga arbeten (OTA) och

flyttningsbidrag. Där-emot är de positiva till ett ökat anslag för åtgärder

för arbetshandikappade.

Kristdemokraterna vill att man inför ett s.k. marginellt

sysselsättningsstöd, ett generellt stöd som riktar sig till alla former av

sysselsättningsökning i ett företag. Nystartade företag bör dock inte

omfattas av stödet som i övrigt bör utgå till alla arbetsgivare som har

minst fyra anställda och en lönesumma på minst ca 0,5 miljoner kronor.

I motionen föreslås också vissa besparingar på bidrag och upphandlingar

inom arbetslivsområdet samt på administration på central och regional nivå

inom Arbetsmarknadsverkets organisation.

Centerpartiet motsätter sig i motion Fi16 förslaget att skjuta till extra

me-del för tillfälliga personalförstärkningar vid AMV. Syftet kan

tillgodoses med tidigare anslagna medel, och anslaget kan därför enligt

motionärerna minskas med 700 miljoner kronor. Erfarenheterna av att föra

över medel från arbetsmarknadsanslaget till länsstyrelserna för

småföretagssatsningar har enligt Centerpartiet slagit väl ut, och 200

miljoner kronor bör av denna an-ledning föras över från utgiftsområde 14

till utgiftsområde 19.

För att förstärka Kunskapslyftet bör 300 miljoner kronor föras över från

utgiftsområdet till utgiftsområde 16 respektive år.

Centerpartiet räknar också med att kunna göra besparingar på Arbetsmark-

nadsverkets centrala organisation. Därtill bedömer motionärerna att medels-

behovet på utgiftsområdet kan minskas med ytterligare 900 miljoner kronor

med hänsyn till att Centerns tillväxtfrämjande förslag kommer att leda till

att arbetslösheten sjunker.

Folkpartiet liberalerna bedömer i motion Fi17 att man kan gå längre än vad

regeringen gjort med att minska på omfattningen av de arbetsmarknads-

politiska åtgärderna. Partiet motsätter sig också att AMV skall få utnyttja

700 miljoner kronor för tillfälliga personalförstärkningar. Bara de 100

miljoner kronor som är avsedda att bättre integrera invandrare godtas.

Vidare anser Folkpartiet att AMV:s utgifter kan minskas under kommande år.

Inom den föreslagna ramen vill motionärerna dessutom satsa på utökade

åtgärder för arbetshandikappade.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

Arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt yttrande (AU2y) att utgifterna på

utgiftsområdet är starkt beroende av arbetslöshetsnivån och omfattningen av

de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Arbetsmarknadsutskottet anser att de

antaganden som regeringen gjort i dessa hänseenden bör kunna godtas som

grund för beräkningen av utgifterna på utgiftsområdet.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker

motionerna.

I yttrandet tar arbetsmarknadsutskottet också upp två andra frågor nämli-

gen dels redovisningen i propositionen som arbetsmarknadsutskottet i vissa

delar anser vara otydlig, knapphändig och motsägelsefull i de avsnitt som

rör arbetsmarknadsutskottets ansvarsområden, dels den kritik som Riksrevi-

sionsverket riktat mot AMV för verkets åtaganden om framtida bidragsutbe-

talningar, åtaganden som AMV inte har befogenhet att göra enligt Riksrevi-

sionsverkets uppfattning. Dessa frågor tar finansutskottet upp längre fram

i betänkandet i avsnitt 5 Uppföljning, revision och kontroll.

I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna förslagen i

sina respektive partimotioner.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot arbetsmarknadsutskottets ställ-

ningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet med

vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande

bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till

preliminära ut-giftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002.

Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i

avsnitt 3.29 med en sam-lad redovisning av utgifternas fördelning på

utgiftsområden.

3.15 Utgiftsområde 15 Studiestöd

Utgiftsområdet omfattar statens utgifter för studiefinansiering för studier

på gymnasienivå, vuxenstudier samt högskola.

För 1999 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 21 000 miljo-

ner kronor.

Vårpropositionen

I vårpropositionen föreslås en besparing på kunskapslyftet för åren 2000-

2001 genom att antalet platser fram t.o.m. 2002 ligger kvar på samma nivå

som 1999. Den tidigare planerade utbyggnaden kommer därmed inte till stånd.

Regeringen har vidare för avsikt att införa ett reformerat

studiestödssystem med början under år 2001. Medel för detta ändamål har

beräknats under utgiftsområdet. Utbyggnaden av grundutbildningen vid

universitet och högskolor fortsätter. Medel avsätts för

studiestödskostnader motsvarande 10 000 nya högskoleplatser fr.o.m. den 1

juli 2001 samt ytterligare 10 000 platser fr.o.m. den 1 juli 2002.

Regeringen avser vidare att höja studiebidraget med 100 kr per månad år

2000 och med ytterligare 100 kr per månad år 2001, som en följd av

barnbidragshöjningen.

Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå

för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 15 Studiestöd

Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser

från propositionens ram

tionen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000 22 136 -2 944 -555 +300

-1 500

2001 24 161 -3 895 -747 +975

-1 585

2002 24 509 -2 599 -557 +1 300

-1 490

Motionerna

Moderata samlingspartiet anser i motion Fi14 att det finns ett stort behov

av ett nytt studiemedelssystem. Studiefinansiering av utlandsstudier måste

ges ett ekonomiskt och organisatoriskt utrymme. CSN:s nuvarande ansvarsområ

-de måste ses över. Framöver bör också någon form av utbildningskonto

införas för att finansiera vuxenutbildningen. Ökade studiemedel föreslås

avsättas motsvarande utbyggnaden av den högre utbildningen som redovisas

under utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning. De som i dag

studerar inom ramen för Kunskapslyftet skall ges rimliga förutsättningar

att fullfölja sin utbildning.

Kristdemokraterna anger i motion Fi15 att utbyggnaden av högskolan skall

vara jämn och långsiktig och att antalet nya platser per år skall uppgå

till 7 500, utöver den satsning som görs år 2000. Vidare efterlyses en

reform av dagens studiemedelssystem. Fribeloppet i dagens system medför

orimliga marginaleffekter och föreslås åtgärdas redan år 2000. Det

särskilda N/T-stödet för vuxenstuderande avvisas och den ytterligare

höjning av studiebid-raget som regeringen föreslår år 2001 avvisas.

I Centerpartiets motion Fi16 föreslås en fortsatt utbyggnad av Kunskaps-

lyftet i något lägre takt än vad som tidigare beräknats. Vidare föreslås

ett ökat utrymme för en reform av studiemedelssystemet. Studiemedlen

föreslås bestå av lika delar bidrag och lån, fribeloppet föreslås höjas

till två basbelopp och räknas på hela året i stället för terminsvis och

återbetalningen föreslås ske genom individuellt upplagda planer under en 20

-25-årsperiod. För att finansiera detta föreslås skärpningar av t.ex.

antalet terminer för vilka bevil-jas studiemedel utan annan prövning än

studieresultat, förbättrad inkomst-prövning m.m. Kostnadsökningen begränsas

av den lägre ökning av antalet utbildningsplatser som föreslås under

utgiftsområde 16. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna (yrkande 7).

Folkpartiet liberalerna förordar i motion Fi17 att en lånedel i de

särskilda utbildningsbidragen införs. Vidare föreslås ett ökat utrymme för

finansiering av studier med studiemedel, en satsning på sommaruniversitet

samt att barn-tillägget i svux(a) återinförs.

Utbildningsutskottets yttrande

Utbildningsutskottet delar i sitt yttrande (UbU3y) regeringens förslag till

förändrade utgiftsramar som följer av förslaget om ändringar av volymen

inom Kunskapslyftet och den grundläggande högskoleutbildningen. Kun-

skapslyftet är en tidsbegränsad satsning med ett särskilt förmånligt

studiestöd som särskilt utbildningsbidrag innebär. Utskottet är därför inte

berett att förorda att en särskild lånedel införs i det särskilda

utbildningsbidraget. Utbildningsutskottet förordar finansutskottet att

avstyrka Folkpartiets förslag på denna punkt och tillstyrka regeringens

förslag till utgiftsramar för budget-åren 2000, 2001 och 2002 för

utgiftsområdet. De i sammanhanget aktuella motionerna avstyrks.

Avvikande meningar har bifogats yttrandet från företrädarna för Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet

liberalerna.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot utbildningsutskottets

ställningsta-gande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet

med vad ut-skottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande

bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till

preliminära utgifts-ramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002.

Motionernas förslag till alter-nativa ramar avstyrks. Även motion Fi16 (c)

yrkande 7 avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad

redovisning av utgifternas fördel-ning på utgiftsområden.

3.16 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning

Utgiftsområdet omfattar skola och barnomsorg, vuxenutbildning, kvalifice-

rad yrkesutbildning, högskoleutbildning och forskning samt centrala myn-

digheter inom Utbildningsdepartementets ansvarsområde.

För 1999 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 29 986 miljo-

ner kronor.

Vårpropositionen

I vårpropositionen (avsnitt 7.4) uppger regeringen att den tidigare

planerade utbyggnaden av Kunskapslyftet inte genomförs. Däremot föreslås en

fortsatt satsning på Kunskapslyftet även under andra halvåret år 2002.

Tidigare beslutade satsningar på det s.k. tiopunktsprogrammet föreslås fort

-sätta under 2002. Även storstadssatsningen, när det gäller förskola för

alla barn fr.o.m. tre års ålder i utsatta bostadsområden, föreslås få en

fortsättning under 2002. Utbyggnaden av grundutbildningen vid universitet

och högsko-lor, som beslutats avseende perioden 1997-2000, föreslås också

fortsätta. Ytterligare medel anslås för forskning och forskarutbildning.

Utöver detta avsätter regeringen 3 miljoner kronor till Humanistisk-

Samhälls-vetenskapliga forskningsrådet. Från och med år 2001 införs stegvis

en allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen.

Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå

för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning

Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser

från propositionens ram

tionen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000 30 824 -29 -65 +650

-405

2001 34 777 +47 271 -1 845 -240

-565

2002 37 041 +45 461 -7 262 -1 975

-4 065

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 en kvalitetssatsning i

skolan som bl.a. innehåller ett fritt skolval och en tydlig utvärdering

genom betyg. Vidare föreslås att resurser avsätts för en successiv ökning

av antalet perma-nenta studieplatser alternativt ökade kvalitetsinsatser

under åren 2000-2002. Forskning och högre utbildning föreslås också få

ökade anslag. Vidare före-slås att staten övertar ansvaret för grundskolans

finansiering från kommuner-na år 2001 samt att en nationell skolpeng införs

. För detta ändamål avsätts 50 miljarder kronor. Regeringens förslag

gällande maxtaxa inom barnomsorgen och den föreslagna

tretimmarsverksamheten för fyra- och femåringar avvi-sas.

Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 att utbyggnaden av Kunskaps-lyftet

bör ske i en långsammare takt och omfatta 7 500 nya platser per år. Däremot

avvisas regeringens förslag om fortsatt satsning under hösten år 2002. Även

utbyggnaden av högskolan bör ske långsammare och omfatta 7 500 nya platser

per år. Motionärerna vill också öka grundutbildningsansla-get med 1% och

dessutom för 4 100 av de nytillkomna platserna höja tilldel-ningen med 50%.

Vidare föreslås att forskningsanslagen ökas där humaniora och

beteendevetenskap bör uppvärderas. Regeringens förslag om maxtaxa inom

barnomsorgen avvisas.

Centerpartiet förordar i motion Fi16 en förstärkning av resurserna för

forskning och forskarutbildning. Även skolutveckling, innefattande program

för läs- och skrivutveckling, samt matematik, ett kvalitetsinstitut och

utbild-ningssatsningar riktade mot skolledare och skolpolitiker tillförs

resurser. I samband med att statsbidragen till kommunerna ökar bör

regeringen tillsätta en utredning för att ta reda på hur skolans resurser

används (yrkande 6). En mindre besparing sker genom att de nationella

skolinspektörerna avskaffas samt att utbyggnadstakten av nya

högskoleplatser minskas. Centerpartiet avvisar regeringens förslag om en

maxtaxa och förordar i stället ett förstärkt familjestöd, vilket ökar

barnfamiljernas valfrihet.

Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi15 att satsningarna på den högre

utbildningen och forskningen bör öka. Fler doktorandtjänster bör inrättas

och forskningsråden bör anslås extra resurser. Dessutom bör ett permanent

som-maruniversitet införas. Regeringens förslag till maxtaxa i barnomsorgen

avvisas.

Utbildningsutskottets yttrande

Utbildningsutskottet anser i sitt yttrande (UbU3y) som regeringen att

Sverige skall vara en ledande kunskapsnation och att det behövs offensiva

satsningar på kunskap. Utbildningsutskottet förordar finansutskottet att

tillstyrka rege-ringens förslag till utgiftsramar för budgetåren 2000, 2001

och 2002 för utgiftsområdet samt avstyrker de i sammanhanget aktuella

motionerna.

Till yttrandet har fogats avvikande meningar från företrädare för Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet

liberalerna.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot utbildningsutskottets

ställningsta-gande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet

med vad ut-skottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande

bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till

preliminära utgifts-ramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002.

Motionernas förslag till alter-nativa ramar avstyrks. Även motion Fi16 (c)

yrkande 6 avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad

redovisning av utgifternas fördel-ning på utgiftsområden.

3.17 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid

Utgiftsområdet omfattar kulturverksamheten, dvs. frågor om teater, dans,

musik, bibliotek, litteratur, kulturtidskrifter, bild och form,

konsthantverk, ersättningar och bidrag till konstnärer, film, arkiv,

kulturmiljö, arkitektur, formgivning och design, museer och utställningar,

medier samt stöd till trossamfund. Vidare omfattar utgiftsområdet

folkbildningen, dvs. bidrag till folkhögskolorna och studieförbunden,

bidrag till kontakttolkutbildningen samt vissa handikappåtgärder. Slutligen

omfattar utgiftsområdet ungdoms-, folkrörelse-, frilufts- och idrottsfrågor

.

De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 7 492

miljoner kronor.

Vårpropositionen

Enligt vårpropositionen avser regeringen att lägga fram förslag om en ny

filmpolitik. Förslaget kommer att innebära att filmområdet från år 2000

tillförs ökade statliga medel.

Vidare meddelas att regeringen avser att, på olika sätt, lyfta fram de möj-

ligheter till ökad sysselsättning, regional utveckling och ökad välfärd som

satsningar på kulturområdet ger. Dessutom skall arbetet med att förverkliga

ett museum och kunskapscentrum om Förintelsen och dess följder priorite-ras

. Vissa besparingar på kulturområdet ingår i förslaget till ram för utgifts

-området.

Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå

för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och

fritid

Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser

från propositionens ram

tionen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000 7 524 -609 +10 ±0

±0

2001 7 626 -609 +10 ±0

±0

2002 7 806 -609 +10 ±0

±0

Motionerna

Moderata samlingspartiet anser, enligt motion Fi14, att statens ansvar bör

koncentreras till områden som är av allmänt intresse och av nationell karak

-tär samt beroende av statliga medel för att verksamheter skall komma till

stånd. En ny kulturfond som skall komplettera bidrag från andra sektorer än

den offentliga bör inrättas. Besparingar kan enligt motionärerna göras på

anslagen till Statens kulturråd och till allmän kulturverksamhet samt på

sikt på anslagen till Riksteatern, Rikskonserter och Riksutställningar.

Ökade resurser bör, enligt motionen, ges till värnandet om kulturarvet och

en för-bättrad kulturmiljövård.

Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 ytterligare satsningar på allmän-

na samlingslokaler samt trossamfundens lokalbidrag. Vidare anser motionä-

rerna att satsningar bör göras på Länsmusiken samt på att utveckla den ide-

ella verksamheten. Minskningar kan göras på medel till facklig uppsökande

verksamhet.

Centerpartiet föreslår, i motion Fi16, inga förändringar av ramen gentemot

regeringens förslag. Motionärerna förordar dock omfördelningar inom ra-men.

Det gäller satsningar på bidraget till allmänna samlingslokaler och stöd

till ungdomskultur. Vidare anser Centerpartiet att det är angeläget att

insatser nu görs från statens sida för en ökad spridning av de

musikteaterföreställ-ningar som produceras samt att ekonomiska insatser

görs för de regionala musikteaterinstitutionerna.

Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi17 satsningar på vissa

regionala projekt. Detta kan enligt motionärerna finansieras med

minskningar på an-slaget till folkbildning. Minskningarna gäller facklig

uppsökande verksam-het.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet tar i sitt yttrande (KrU4y) endast ställning till de

föreslagna ramarna och inte till de av regeringen aviserade förändringarna.

Vidare kon-stateras i yttrandet att motionsförslagen inte innehåller några

erinringar mot den inriktning som angivits i propositionen men att de anger

vissa för re-spektive parti angelägna satsningar och omprioriteringar.

Kulturutskottet tar inte ställning till de olika inriktningarna då dessa

kommer att aktualiseras i höstens budgetarbete. Kulturutskottet tillstyrker

därmed regeringens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet

. Motionerna avstyrks i mot-svarande delar.

Moderata samlingspartiets och Kristdemokraternas företrädare biträder i var

sin avvikande mening sina partiers respektive förslag till ramnivåer för

utgiftsområdet.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot kulturutskottets

ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet

med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande

bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till

preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas

förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.

29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.

3.18 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

Utgiftsområdet består främst av plan-, bygg- och bostadsväsendet,

länsstyrel-serna, lantmäteriverksamhet samt stöd till ekologisk omställning

och utveck-ling.

De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 19 519

miljoner kronor.

Vårpropositionen

I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att regeringen gör bedömningen

att utgifterna för räntebidragen minskar med 248 miljoner kronor år 2000 re

-spektive 272 miljoner kronor år 2001 jämfört med budgetpropositionen för

1999. Minskningen beror dels på ett antagande om en lägre räntenivå, dels

på ett lägre antagande om byggvolymen vad gäller antalet påbörjade

lägenheter. Tidsperioden för de lokala investeringsprogrammen föreslås bli

utsträckt genom att 1,2 miljarder kronor av medel som avsatts för perioden

1999-2001 förskjuts till år 2002. En besparing görs även år 2000 med 37

miljoner kro-nor. De lokala investeringsprogrammen föreslås även kunna

omfatta investe-ringar som förbättrar inomhusmiljön samt en miljöinriktad

näringslivsut-veckling. Länsstyrelsernas miljötillsyn har fått ökade

resurser för perioden 1999-2001. Denna verksamhet kommer för år 2002 att

tillföras 15 miljoner kronor. Anslaget för länsstyrelserna minskas med 10

miljoner kronor från och med år 2000 som en besparing. Arbetet med att öka

tillförlitligheten i Statens bostadskreditnämnds prognoser avseende

utgifterna för infrianden av kreditgarantier har påbörjats. Den utvecklade

prognosmodellen beräknas kunna användas fullt ut under hösten 1999.

Regeringen avser att redovisa resultaten av översynen i budgetpropositionen

för år 2000.

I en tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt vårpropositionen och

motio-nerna.

Förslag till ram för utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning

och byggande

Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser

från propositionens ram

tionen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000 16 270 -1 898 +507 -575

-3 333

2001 13 049 -2 805 -1 265 ±0

-3 240

2002 11 283 -3 136 -693 ±0

-2 975

Motionerna

Moderata samlingspartiet förespråkar i motion Fi14 att ramen för utgiftsom-

rådet sänks. Motionärerna anser att bostadsmarknaden skall styras av efter-

frågan och inte av subventioner, detaljregleringar och politiska ingrepp.

Bosparande skall stimuleras och eget ägande skall uppmuntras. Genom av-

regleringar kan kostnaderna för Boverket skäras ned. Vidare bör räntebidra-

gen trappas ned snabbare och fastighetsskatten bör sänkas. Bostadbidragen

bör renodlas för att endast gå till barnfamiljer och på sikt växlas mot

sänkt skatt.

Kristdemokraterna anser i motion Fi15 att fastighetsskatten bör sänkas.

Vidare föreslår motionärerna vissa förbättringar i bostadsbidraget som

skall finansieras genom en minskning av det generella barnbidraget med 50

kronor per barn och månad. Vissa besparingar kan också göras på

räntebidragen eftersom fastighetsskatten sänks. Vidare föreslås en mer

offensiv satsning på allergisanering av bostäder, förskolor och skolor.

Motionärerna avvisar de lokala investeringsprogrammen från och med år 2001.

Centerpartiet föreslår i motion Fi16 en övergång från räntebidrag till in-

vesteringsbidrag. Stödet till åtgärder mot radon i bostäder bör öka. Beträf

-fande de lokala investeringsprogrammen så anser motionärerna att medlen

kan användas bättre i andra sammanhang. Vad gäller fördelningen av medel

till länsstyrelserna så bör det finnas en mer strikt fördelningsnyckel.

Folkpartiet liberalerna är i motion Fi17 kritiskt till de lokala

investerings-programmen och anser att dessa successivt bör fasas ut.

Motionärerna anser att vissa besparingar kan göras genom en upptrappning av

den garanterade räntan i räntebidragen. Vidare föreslås en omfördelning

mellan selektiva bostadsbidrag och generellt barnstöd.

Bostadsutskottets yttrande

Bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (BoU3y) regeringens förslag

och avstyrker motionerna.

Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-

tiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar förslagen

i respektive partimotion.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot bostadsutskottets

ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet

med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande

bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till

preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas

förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.

29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.

3.19 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling

Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för olika former av företagsstöd

och regionala utvecklingsinsatser samt medel från EG:s regionalfond.

De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 3

905 miljoner kronor.

Vårpropositionen

I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att det samlade återflödet av

medel för de regionalpolitiskt inriktade strukturfondsprogrammen under

perioden 1995-1999 beräknas till ca 5,8 miljarder kronor. Utgiftsprognosen

för år 1999 uppgår till ca 1,2 miljarder kronor mer än vad som anvisats

enligt stats-budgeten. Till största delen beror avvikelsen på att vissa

åtaganden skall täckas av anslagsbehållningar på s.k. äldreanslag.

Förberedelserna för nästa programperiod, åren 2000-2006, inom EG:s

strukturfonder pågår. En sär-skild utredare för de geografiskt avgränsade

strukturfondsprogrammen har nyligen kommit med förslag till hur de nya

strukturfondsprogrammen skall tas fram och organiseras (SOU 1999:24).

Regeringen har tillsatt en parla-mentarisk utredning (dir. 1999:2) som

skall lämna förslag om den framtida inriktningen och utformningen av den

svenska regionalpolitiken. Utredning-en skall bl.a. utarbeta en strategi

för regional balans. Uppdraget skall redovi-sas senast den 31 augusti år

2000.

I en tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt vårpropositionen och

motio-nerna.

Förslag till ram för utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling

Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser

från propositionens ram

tionen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000 2 675 -250 +100 +200

-500

2001 3 336 -500 +100 +200

-500

2002 2 693 -900 +100 +200

-500

Motionerna

Moderata samlingspartiet förordar i motion Fi14 att grunden för regionalpo-

litiken måste vara att skapa förutsättningar för att regionerna skall kunna

växa av egen kraft. Partiet anser att regionernas tillväxt bör stimuleras

genom omfattande investeringar i informationsteknisk infrastruktur, medan

företags-stöd och liknande bör trappas ned.

Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 att ramarna höjs med 100 miljo-ner

kronor för ettvart av åren så att man kan behålla nedsättningen av social-

avgifter i stödområdet för jord- och skogsbruk, trädgårdsskötsel, jakt och

fiske. Motionärerna anser att regionala konsekvensanalyser måste upprättas

innan beslut tas som påtagligt kan komma att förändra förutsättningarna i

områden som är beroende av en aktiv regionalpolitik. Vidare bör en översyn

göras av den nationella stödområdesindelningen.

Centerpartiet anser i motion Fi16 att det krävs en starkare regionalpolitik

. Partiet vill satsa 200 miljoner kronor för ettvart av åren på nationell

medfi-nansiering av EU-projekt. Motionärerna föreslår att ett stort antal

statliga myndigheter och bolag utlokaliseras från Stockholmsområdet. Vidare

före-slås att regionalpolitiken måste fokusera mer på faktorer som

genererar till-växt och utveckling. Goda kommunikationer och en satsning på

en digital allemansrätt bidrar starkt till att minimera avståndsnackdelar.

Det bör också läggas fast en garanterad grundläggande service som skall

finnas på alla orter. Det folkliga inflytandet bör utvecklas genom att det

inrättas folkvalda organ, regionparlament, i hela landet.

Folkpartit liberalerna redovisar i motion Fi17 en minskning av utgiftsra-

marna. Minskningen blir en följd av motionärernas satsningar på generella

förbättringar i förutsättningarna för tillväxt och företagande.

Näringsutskottets yttrande

Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU3y) regeringens förslag och

avstyrker motionerna.

Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-

tiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar förslagen

i respektive partimotion.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot näringsutskottets

ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet

med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande

bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till

preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas

förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.

29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.

3.20 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård

Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biologisk mångfald och naturvård,

vatten- och luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljö- och

kretsloppsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd och säkerhetsfrågor

kopplade till kärnkraften samt internationellt miljösamarbete.

De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 1 593

miljoner kronor.

Vårpropositionen

Enligt vårpropositionen avser regeringen att successivt förstärka

forskningen avseende främst miljöeffektforskning och miljötoxikologi med

medel som bör fördelas av Naturvårdsverket. Vidare har regeringen inom

ramen för utgiftsområdet beräknat ytterligare medel till sanering och

återställning av förorenade områden samt markinköp. Satsningar bör, enligt

regeringen, även göras på verksamheten med kalkning av försurade sjöar och

vattendrag.

Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå

för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård

Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser

från propositionens ram

tionen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000 1 670 +45 +85 +75

+40

2001 1 797 +50 +85 +75

+40

2002 1 986 +50 +100 +75

+40

Motionerna

Moderta samlingspartiet föreslår enligt motion Fi14 ytterligare satsningar

på miljöforskning och på verksamheten med kalkning av sjöar och vattendrag

utöver de som regeringen föreslår. Motionärerna föreslår också att organisa

-tionen och inriktningen av miljöforskningen förändras. Detta kan enligt

partiet ske genom att en särskild satsning på miljöforskning görs på de tek

-niska högskolorna.

Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 en något utökad ram i jämförelse

med regeringens förslag. Motionärerna förordar framför allt en ökad

satsning på sjö- och skogskalkning.

Miljöforskningen föreslås i Centerpartiets motion Fi16 få ytterligare resur

-ser. Motionärerna föreslår även en höjning av skrotningspremien för bilar

vilket skall finansieras ur skrotningsfonden. Vidare föreslås i motionen

ökat stöd till ideella organisationer som Svenska Naturskyddsföreningen och

Sveriges Hembygdsförbund och att anslaget för sanering och återställande av

förorenade områden ökas. Slutligen föreslås att en Nordsjökommission, som

kan ta ett samlat grepp om miljösituationen i Nordsjön, inrättas.

I motion Fi17 föreslår Folkpartiet liberalerna att ytterligare medel

avsätts för inköp av gammelskog och för kalkning av försurade sjöar och

vattendrag.

Miljö- och jordbruksutskottets yttrande

Miljö- och jordbruksutskottet tillstyrker i sitt yttrande (MJU1y)

regeringens förslag till ramnivåer för budgetåren 2000--2002 samt avstyrker

motsvarande förslag i motionerna.

Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet samt Folkpar-

tiet liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina partiers

respektive förslag till ramnivåer för utgiftsområdet.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot miljö- och jordbruksutskottets

ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet

med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande

bedöm-ning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till

preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas

förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.

29 med en sam-lad redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.

3.21 Utgiftsområde 21 Energi

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna energiforskning och energiteknisk

utveckling, investeringsbidrag till utbyggnad av el- och värmeproduktion

samt ekonomiskt stöd för eleffektivisering och minskad elanvändning. Ut-

giftsområdet omfattar också ett program för energieffektivisering m.m. i

bland annat Baltikum och Östeuropa, vilket utgör en viktig del av den svens

-ka klimatpolitiken.

De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 1

115 miljoner kronor.

Vårpropositionen

I vårpropositionen (avsnitt 7.4) anförs att riksdagen tidigare har

fastställt riktlinjer för energipolitiken (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:

NU12, rskr. 1996/97:272). I samband med beslutet tillstyrkte riksdagen

inriktningen och omfattningen av ett i propositionen redovisat program för

omställning av energisystemet om totalt drygt 9 miljarder kronor. Det

energipolitiska pro-grammets huvudinriktning är en kraftfull långsiktig

satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik.

Hittills gjorda uppföljning-ar tyder på att vissa av de åtgärder som ingår

i det energipolitiska program-met inte leder till den måluppfyllelse som

avsetts. Efter det att en utvärdering av effekterna under programmets

första år har genomförts avser regeringen att återkomma till riksdagen i

budgetpropositionen för år 2000 med detalje-rade förslag till förändringar

inom ramen för det energipolitiska programmet. Vidare finns det skäl som

talar för att en komplettering bör göras när det gäller stöd till

investeringar. Regeringen avser att inför budgetpropositionen för år 2000

analysera formerna för ett sådant stöd. För utgiftsområdet finns

neddragningar på sammanlagt 240 miljoner kronor för år 2000. De neddrag-

ningar som görs år 2000 är att betrakta som en omfördelning av anslagsbe-

lopp över tiden. Anslagsbeloppet ökar därför med 210 miljoner kronor åren

2001 och 2002 jämfört med de belopp som fastställts i det energipolitiska

programmet.

I en tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt vårpropositionen och

motio-nerna.

Förslag till ram för utgiftsområde 21 Energi

Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser

från propositionens ram

tionen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000 1 196 -523 -200 ±0

-700

2001 1 914 -788 -200 ±0

-850

2002 1 729 -788 -200 ±0

-700

Motionerna

Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi14 såväl stängningen av funge-

rande kärnkraftverk som den bidragspolitik som avvecklingen för med sig.

Motionärerna anser att det är viktigt att säkra resurser för och underlätta

energiforskningen.

Kristdemokraterna anser i motion Fi15 att kärnkraften skall avvecklas i

takt med att förnybara energislag kan fasas in. Forskning och utveckling av

alternativa energislag bör prioriteras. Motionärerna anser att anslaget kan

minskas med 200 miljoner kronor för ettvart av åren eftersom det energipoli

-tiska programmet inte givit förväntad effekt.

Centerpartiet konstaterar i motion Fi16 att den omfördelning som rege-

ringen föreslår ligger inom ramen för energiöverenskommelsen varför partiet

ställer sig bakom regeringens förslag.

Folkpartiet liberalerna är i motion Fi17 kritiskt till att regeringen inte

re-dovisar de ekonomiska konsekvenserna för avstängningen av Barsebäck.

Utan en forcerad avstängning av Barsebäck kan energiomställningspro-grammet

krympas väsentligt. Motionärerna vill även satsa på ökad kärnsä-kerhet i

öst.

Näringsutskottets yttrande

Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU3y) regeringens förslag och

avstyrker motionerna.

Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folk-

partiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar förslagen i respektive

partimotion.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot näringsutskottets

ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet

med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande

bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till

preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas

förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.

29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.

3.22 Utgiftsområde 22 Kommunikationer

Utgiftsområdet omfattar investeringar i samt drift och underhåll av vägar

och järnvägar. Utgiftsområdet omfattar även sjöfart, luftfart, post,

telekommuni-kationer, forskning samt övergripande informationsteknikfrågor.

För år 1999 beräknas de totala utgifterna uppgå till 25 042 miljoner kronor

.

Vårpropositionen

För utgiftsområde 22 Kommunikationer föreslås ramar som i förhållande till

redovisade beräkningar i budgetpropositionen för år 1999 innebär en minsk-

ning med 1 339 miljoner kronor år 2000 och 915 miljoner kronor år 2001.

Regeringen säger sig vid beräkningarna ha förutsatt vissa

utgiftsminskningar åren 2000-2002 vad gäller väghållning, upphandling av

interregional trafik, övrig verksamhet inom kommunikationsområdet,

forskning m.m.

Regeringen konstaterar att anvisade medel för genomförandet av de åtgär-der

som ingår i den nationella väghållningsplanen, i stomnätsplanen för

järnvägar och i länsplanerna för regional transportinfrastruktur helt har

för-brukats under år 1998. Detta innebär att också tidigare

anslagssparanden, härrörande från förseningar i utbyggnaden av vägar och

järnvägar, helt har förbrukats. Det innebär vidare att de fastställda

investeringsplanerna inte kommer att kunna genomföras under perioden.

Regeringen säger sig emel-lertid ha ambitionen att upprätthålla en fortsatt

god väg- och järnvägsstan-dard genom att hålla drift- och

underhållsinsatserna på en hög nivå.

Regeringen kommer att omprioritera medel från byggande av stamvägar till

sådana åtgärder på vägnätet som ger ökad trafiksäkerhet. Som följd härav

kommer vissa vägbyggnadsprojekt att senareläggas. För att trafiksäkerhets-

målen skall nås krävs emellertid ytterligare omprioriteringar. Regeringen

betonar i sammanhanget att omfördelningarna inte får drabba prioriterade

områden såsom ombyggnadsåtgärder på det regionala vägnätet eller sats-

ningen på åtgärder för ökad tillgänglighet för funktionshindrade i

kollektiv-trafiksystemet.

Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå

för utgiftsområdet åren 2000-2002 framgår av följande tabell:

Förslag till ram för utgiftsområde 22 Kommunikationer

Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser

från propositionens ram

tionen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000 25 260 -1 517 +210 +500

-1 800

2001 24 674 -1 722 +60 +500

-1 800

2002 25 001 -722 +110 +500

-1 800

Motionerna

Enligt motion Fi14 (m) utgör den underdimensionerade infrastrukturen i

Sverige ett hinder för företagens expansion och medför svårigheter vid ny-

etableringar. Moderaterna vill mot den bakgrunden öka väganslagen med 3,2

miljarder kronor under treårsperioden. Med hänsyn till den bekymmersamma

situationen i Stockholmsområdet bör en del av dessa medel utnyttjas för

investeringar där. Det föreslagna medelstillskottet skall också gå till att

återta eftersatt underhåll.

I motion Fi15 (kd) betonas betydelsen av goda transporter för Sveriges till

-växt. I förhållande till regeringens förslag föreslås i motionen

ytterligare medel för vägunderhåll. De föreslagna medelstillskotten skall

enligt motio-nen delvis finansieras genom en omfördelning inom

utgiftsområdet. Härut-över framhåller motionärerna att de farligaste

vägsträckorna bör byggas om till fyrfiliga vägar med mittbarriär.

Goda kommunikationer är en förutsättning för att hela Sverige skall utveck-

las, framhålls i motion Fi16 (c). Med hänsyn till den dåliga vägstandarden

måste insatser för drift och underhåll samt bärighetshöjande åtgärder

priorite-ras. Vidare föreslår motionärerna att det inom ramen avsätts medel

för att snabbfärjan mellan fastlandet och Gotland skall kunna gå i trafik

året runt.

I motionen föreslås också att regeringen redan i budgetpropositionen för år

2000 bör presentera ett förslag om den institutionella lösningen och den

praktiska finansieringen av ett finmaskigt fibernät (yrkande 8).

I motion Fi17 (fp) accepteras regeringens bedömningar vad gäller vägansla-

get för åren 2000-2002. Vissa besparingar bör dock kunna göras i fråga om

banhållning. Rederistödet bör kunna avvecklas.

Trafikutskottets yttrande

Riksdagens inriktningsbeslut i mars 1997 innebar att sammanlagt 190 miljar-

der kronor skulle användas för att förverkliga inriktningen under

planerings-perioden 1998-2007. Trafikutskottet anser i sitt yttrande (TU1y)

att denna volymmässiga inriktning bör ligga fast. Samtidigt kan

trafikutskottet konsta-tera att det övergripande målet om balans i statens

finanser samt nödvändig-heten av att väga resursförbrukningen inom

transportområdet mot andra angelägna samhällsbehov framtvingat en viss

sänkning av ambitionsnivån under planeringsperiodens första år. Detta har

medfört att samhällsekono-miskt viktiga infrastrukturprojekt inte har

kunnat komma till utförande inom planerad tid. Mot denna bakgrund noterar

utskottet med tillfredsställelse regeringens i propositionen deklarerade

ambition att trots framtvingade re-sursneddragningar under treårsperioden

2000-2002 hålla drift- och under-hållsinsatserna på en hög nivå.

Trafikutskottet tillstyrker för sin del regeringens förslag till

utgiftsramar för utgiftsområde 22 Kommunikationer för åren 2000-2002.

Trafikutskottet anser att riksdagen bör avslå motionernas förslag till

utgiftsramar. Även motion Fi16 (c) yrkande 8 avstyrks.

Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-

tiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar

respektive partiers förslag till ramar.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot trafikutskottets

ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet

med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande

bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till

preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas

förslag till alternativa ramar avstyrks. Likaså avstyrks motion Fi16 (c)

yrkande 8. Utskottet åter-kommer i avsnitt 3.29 med en samlad redovisning

av utgifternas fördelning på utgiftsområden.

I sitt yttrande över förslagen på tilläggsbudget tar trafikutskottet (TU2y)

upp frågan om begränsningsbeloppens effekter inom utgiftsområdet. Fi-

nansutskottet behandlar denna fråga i ovanstående avsnitt 2.2.2 Använd-

ningen av begränsningsbelopp.

3.23 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

Utgiftsområdet omfattar verksamheterna jordbruk, fiske, trädgårdsnäring,

ren-näring, djurskydd, djurhälsovård, livsmedelsfrågor, skogsnäring samt

högre ut-bildning och forskning som rör vård och nyttjande av biologiska

natur-resurser.

De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 11 637

miljoner kronor, varav ca 60 % av beloppet finansieras av EG-budgeten.

Vårpropositionen

Enligt vårpropositionen har regeringen vid beräkningen av ramen för utgifts

-området utgått från att anslagen för vissa EG-finansierade utgifter kan

mins-kas engångsvis med ca 400 miljoner kronor år 2000. Det gäller

utgifterna för kompletterande åtgärder inom jordbruket, intervention och

exportbidrag samt det nationellt finansierade anslaget för kompletterande

åtgärder inom jord-bruket. Förslaget till ram för utgiftsområdet rymmer

dock enligt propositio-nen en ökning av anslaget till biotopskydd.

I propositionen meddelas att regeringen avser att återkomma med förslag om

anpassningar av berörda anslag efter det att fördragstexterna inom ramen

för Agenda 2000 gällande den gemensamma jordbrukspolitiken beslutats.

Likaså avser regeringen att återkomma till riksdagen i fråga om EG-

kommissionens förslag till landsbygdsförordning inom ramen för Agenda 2000.

Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå

för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med

anslutande näringar

Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser

från propositionens ram

tionen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000 12 725 ±0 +100 +459

-39

2001 13 203 ±0 +100 +30

-39

2002 13 222 ±0 +100 +30

-39

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 fri handel med mjölkkvoter

samt enklare regler för EU:s miljöstöd. Detta skall enligt motionärerna

mins-ka Jordbruksverkets administrationskostnader. Vidare föreslås att

skogs-vårds-organisationen tillförs ytterligare medel för rådgivning och

andra in-formationsinsatser.

Enligt motion Fi33 (m) bör de regelverk som hindrar utnyttjandet av de

framförhandlade ersättningsramarna för jordbruksstöd från EG snarast revi-

deras. Målsättningen bör enligt motionärerna vara att de framförhandlade

ersättningsnivåerna skall kunna utnyttjas fullt ut.

Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 en ökad satsning på exportfräm-

jande åtgärder för att stärka den svenska livsmedelsnäringen samt förenk-

lingar av jordbruksbyråkratin. Motionärerna förespråkar vidare extra

åtgärder för att stödja jordbruk i Norrland. Slutligen uppmanar

motionärerna rege-ringen att snarast återkomma till riksdagen med förslag

om hur man skall implementera förhandlingsresultatet av Agenda 2000 i den

svenska jord-brukspolitiken.

Centerpartiet avvisar i motion Fi16 regeringens förslag till besparing på

drygt 400 miljoner kronor för år 2000. Motionärerna anser att regeringen i

stället för att skära ned anslagen borde återkomma till riksdagen med

förslag till åtgärder för att öka utnyttjandet av de direkt EU-finansierade

ersättning-arna. Vidare anser partiet att satsningar bör göras på

exportfrämjande åtgär-der. Däremot biträder motionärerna regeringens

förslag att öka insatserna för biotopskydd i skog och insatserna för

skogsreservat.

Folkpartiet liberalerna förordar i motion Fi17 vissa besparingar på jord-

bruksbyråkratin.

Miljö- och jordbruksutskottets yttrande

Miljö- och jordbruksutskottet instämmer i sitt yttrande (MJU1y) i regering-

ens bedömningar och tillstyrker därmed propositionens förslag samt avstyr-

ker motsvarande förslag i motionerna.

Vad gäller utnyttjandet av de EG-finansierade stöden anser miljö- och

jordbruksutskottet att målsättningen bör vara att de för svensk del framför

-handlade ersättningarna utnyttjas fullt ut. I yttrandet hänvisas till

tidigare ställningstaganden om att regeringen och myndigheter bör verka för

att ut-nyttjandegraden i det befintliga miljöersättningsprogrammet höjs.

Dessutom sägs att med ett färdigutbyggt regelverk och ytterligare

informationsinsatser förbättras förutsättningarna för en ökad anslutning.

Motion Fi33 (m) yrkande 1 avstyrks därmed.

Till yttrandet har fogats avvikande meningar av företrädarna för Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet

liberalerna.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot miljö- och jordbruksutskottets

ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet

med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande

bedöm-ning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till

preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas

förslag till alternativa ramar avstyrks. Även motion Fi33 (m) yrkande 1

avstyrks av utskottet. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad

redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.

3.24 Utgiftsområde 24 Näringsliv

Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, teknologisk infrastruktur, konkur-

rensfrågor, teknisk forskning och utveckling, utrikeshandel, export- och

investeringsfrämjande samt konsumentfrågor.

De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 3

439 miljoner kronor.

Vårpropositionen

I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att det tidigare aviserade

program-met för småföretagsutveckling fortsätter (prop. 1995/96:222) genom

att 180 miljoner kronor överförs till år 2000. Regeringen kommer att

påbörja ett omfattande utrednings- och analysarbete som skall ligga till

grund för ut-formningen av statliga åtgärder för att främja nyföretagande

och företagsut-veckling bl.a. vad gäller samordning och effektivitet i det

statliga stödet riskkapitalförsörjning. Under perioden 2000-2002 beräknas

därför årligen ytterligare 3,5 miljoner kronor inom Näringsdepartementets

utgiftsramar. Miljöteknikdelegationen tilldelas 10 miljoner kronor år 2000

för att kunna fortsätta sin verksamhet. För att utveckla Östersjöregionen

har tidigare 1 miljard kronor avsatts. Verksamheten följs nu upp med

ytterligare 1 Öster-sjömiljard för den kommande femårsperioden som bl.a.

skall finansiera Exportrådets stöd till små och medelstora företags

exportsatsningar i Öster-sjöregionen.

I en tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt vårpropositionen och

motionerna.

Förslag till ram för utgiftsområde 24 Näringsliv

Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser

från propositionens ram

tionen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000 3 011 -96 -192 +92

-179

2001 2 945 -196 -292 +90

-179

2002 2 903 -196 -272 +90

-179

Motionerna

Moderata samlingspartiet anser i motion Fi14 att avregleringsarbetet måste

prioriteras, att Småföretagardelegationens förslag måste genomföras och att

konkurrensforskningen måste tillföras ytterligare medel. Den tekniska forsk

-ningen måste också tillföras resurser.

Kristdemokraterna förespråkar i motion Fi15 generella åtgärder för att för-

bättra företagsklimatet i landet i stället för riktade stödåtgärder till

vissa företag och till vissa regioner. Motionärerna motsätter sig också

inrättandet av Östersjömiljard två.

Centerpartiet hävdar i motion Fi16 att den svenska jordbruks- och livsme-

delsindustrin är i stort behov av konkurrenshöjande insatser. Motionärerna

anser att 90 miljoner kronor per år under fyra år bör satsas på forskning

och utveckling inom livsmedelssektorn i enlighet med det förslag som

presente-ras i utredningen SOU 1997:67 En livsmedelsstrategi för Sverige.

Vidare föreslås satsningar på trädgårdsnäringen och på ett program för

gårdsbaserad livsmedelsförädling.

Folkpartiet liberalerna vill i motion Fi17 göra vissa ytterligare

satsningar på konkurrenspolitiken. Vidare bör medel från detta

utgiftsområde användas för en satsning på kärnsäkerhet i öst.

Näringsutskottets yttrande

Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU3y) regeringens förslag och

avstyrker motionerna.

Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-

tiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar förslagen

i respektive partimotion.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot näringsutskottets

ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet

med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande

bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till

preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas

förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.

29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.

3.25 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till kommuner och

landsting. Bidragen lämnas främst i form av ett allmänt finansiellt stöd

till kommuner och landsting, men även för att, i kombination med avgifter

från kommuner och landsting, åstadkomma likvärdiga ekonomiska

förutsättningar mellan kommuner respektive landsting.

För år 1999 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet uppgå till 102

733 miljoner kronor.

Vårpropositionen

I vårpropositionen (avsnitten 1.5.3 och 7.4) anför regeringen att den i

enlig-het med tidigare utfästelser tillför skolan, vården och omsorgen

ytterligare 4 miljarder kronor år 2000. Utöver detta föreslås att de 200

kronorna i statlig inkomstskatt, som utgår på fysiska personers

förvärvsinkomst, även för år 2000 skall tillfalla kommuner och landsting.

Från och med år 2001 föreslås att kommuner och landsting skall tillföras

ytterligare 2 miljarder kronor utöver de 2 miljarder kronor som aviserades

i samband med budgetproposi-tionen för 1999. Detta tillskott bör enligt

regeringen bl.a. användas till att underlätta införandet av förändringar i

utjämningssystemet samt bidra till finansiering för att stegvis genomföra

en allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen. För de senare avsätts därför

1,7 miljarder kronor under ut-giftsområde 16 år 2001 och 1,3 miljarder

kronor år 2002. Regeringen pre-senterar också i en särskild proposition

förslag till förändringar i utjämnings-systemet för kommuner och landsting

från år 2000. Till följd av de föränd-ringar som kommer att ske inom

försvarsområdet beräknas dessutom 1 mil-jard kronor tillföras

utgiftsområdet år 2002.

Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå

för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser

från propositionens ram

tionen

Moderata

samlings-

partiet

Kristdemo-

kraterna

Center-

partiet

Folkpartiet

liberalerna

2000 102 217 +24 862 -75 +1 194

-2 500

2001 104 697 -10 057 -900 -122

-4 400

2002 106 317 +2 409 -1 420 -178

-6 200

Motionerna

Moderata samlingspartiet hävdar i motion Fi14 att den ekonomiska politik

som partiet förordar skapar förutsättningar för ett snabbare växande skatte

-underlag och en bättre produktivitetsutveckling. Detta tillsammans med bl.

a. minskade kostnader skapar utrymme för en sänkning av kommunalskatten.

För att möjliggöra en sänkt kommunalskatt i hela landet föreslås också att

staten övertar finansieringsansvaret för grundskolan år 2001 samt att en

nationell skolpeng införs. Därmed avlastas enligt motionen kommunen kost-

nader motsvarande en sänkning av den kommunala utdebiteringen med i

genomsnitt 1 kr år 2001 och med ytterligare 1 kr år 2002. Givet en bättre

ekonomisk utveckling bedöms statsbidragen vara oförändrade år 2000 och

därefter reduceras med 4 miljarder kronor år 2001 och med ytterligare 4

miljarder kronor år 2002. I motionen understryks att Moderata samlingspar-

tiet står bakom finansieringsprincipen. Ökade kostnader genom statliga be-

slut eller skattesänkningar som påverkar det kommunala skatteunderlaget

skall således kompenseras fullt ut. Motionärerna framhåller därför att full

kompensation lämnas för förslagen om grundavdrag för barn vid den kom-

munala beskattningen, för förvärvsavdrag vid den kommunala beskattningen

och för andra skatteförslag.

Kristdemokraterna anser i motion Fi15 att kommunernas skatteintäkter har

utvecklats mycket ogynnsamt under de senaste åren som en följd av de suc-

cessivt ökade allmänna egenavgifterna. Vidare har också kommunernas

kostnader för socialbidrag ökat. Mot bakgrund bl.a. därav anser partiet att

det är bra att regeringen höjer statsbidragen och återställer en del av den

reala resursindragning som hittills skett. Motionärerna hävdar att de har

högre ambitioner än regeringen bl.a. vad gäller kvaliteten i grundskolan

och antalet vårdplatser,vilket sägs motivera ökade statliga resurser på

kort sikt. På lång sikt är det dock enligt motionärerna endast en stark

sysselsättningsutveckling som i kombination med fortsatta strukturreformer

kan trygga verksamheten inom kommunsektorn. Mot bakgrund av detta föreslås

ytterligare ett tillskott för kommunsektorn utöver de medel som regeringen

anslår för åren 2000-2002. Det kommunala utförsäljningsstopp av

bostadsbolag som regeringen avser att införa bör snarast avskaffas.

Kommunsektorn påverkas också indi-rekt av en rad förändringar som partiet

vill genomföra. Dessa effekter före-slås bli reglerade enligt

finansieringsprincipen. Det skattebortfall som upp-står till följd av

förslaget om ett höjt grundavdrag föreslås dock inte regleras som en

ramförändring på utgiftsområdet utan i stället på statsbudgetens

inkomstsida som en inkomstminskning för staten under inkomsttitel 1111

Fysiska personers inkomstskatt.

Centerpartiet avvisar i sin motion Fi16 regeringens förslag att det fasta

beloppet vid beskattning av fysiska personers förvärvsinkomster skall till-

falla kommunen. Kommunerna bör i stället tillföras medel enligt generella

regler genom ökade anslag för ökade satsningar på vård, skola och omsorg.

Vidare föreslås ökade medel till assistans efter 65 år för åren 2001 och

2002. Anslaget till generella bidrag till kommunerna föreslås minska för

åren 2000-2002.

Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi17 att kvaliteten i verksamheten

inom vård, skola och omsorg måste höjas. Det viktiga är inte vem som pro-

ducerar tjänsten utan att den är bra. I stället för ökade statsbidrag

behövs enligt motionärerna reformer, där mer av verksamheten

konkurrensutsätts genom upphandlingar, entreprenader och privat driven

verksamhet med offentlig finansiering. En avveckling av kommunala bolag ger

en sundare konkurrens och därmed fler jobb. Regeringens förslag till att

häva det kom-munala skattestoppet anser Folkpartiet komma vid fel tillfälle

och avvisas därför. Folkpartiet avvisar också den föreslagna maxtaxan inom

barnomsor-gen och därmed det föreslagna extra statsbidraget för år 2001. I

stället föror-das en reformering av barnstödet genom högre barnbidrag samt

skattesänk-ningar och minskade inkomstprövade bostadsbidrag. Vidare

föreslås i motio-nen att assistansersättningen åter förstatligas och att

medlen till den s.k. kommunala bostadsakuten minskas.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet anser att de ökade resurserna som gått till kommuner och

landsting har skapat goda förutsättningar för en utveckling av kvaliteten

inom vården, skolan och omsorgen. Samtidigt vill utskottet betona vikten av

ett fortsatt arbete för att omstrukturera den kommunala verksamheten så att

skolan, vården och omsorgen fortsätter att utvecklas. De ökade resurstill-

skotten till den kommunala sektorn bidrar enligt utskottet till en

förstärkning av kärnverksamheten så att bl.a. väntetiderna i hälso- och

sjukvården kan bli kortare och att kvaliteten inom äldreomsorgen förbättras

. Med de ökade statsbidragen har också enligt utskottet förutsättningarna

förbättrats att uppnå ekonomisk balans år 2000. Utskottet kan därmed inte

tillstyrka Folkpartiets förslag att ersätta de ökade statsbidragen med

enligt utskottet osäkra refor-mer.

Den beräkning som görs i motion Fi14 av de kommunalpolitiska effekter-na av

en bättre ekonomisk politik till följd av en moderat politik kan inte

utskottet godta som en realistisk bedömning. I motionen hävdas att genom

att bl.a. utsätta den offentliga sektorn för konkurrens kan en positiv

produktivi-tetsutveckling åstadkommas motsvarande 16,8 miljarder för åren

2000-2002.

Enligt Kristdemokraterna i motion Fi15 skall ytterligare medel, utöver re-

geringens förslag, tillföras kommunsektorn genom ökade statsbidrag. För att

detta skall kunna genomföras enligt föreslagen ramförändring på utgiftsom-

rådet förutsätts bl.a. att barnomsorgskostnaderna inom kommunerna minskar i

samband med att ett vårdnadsbidrag införs. Utskottet anser inte att motio-