Bet. 1998/99:FiU24

Finansutskottets betänkande

1998/99:FIU24

Utvecklingen inom den kommunala sektorn

(skr. 1998/99:97)

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

FiU24

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar finansutskottet

regeringens skrivelse 1998/99:97 Utvecklingen inom

den kommunala sektorn. Utskottet noterar med

tillfredsställelse de insatser som regeringen gör

för att bygga upp och utveckla den nationella

uppföljningen av kommunsektorn. Den årliga

skrivelsen om utvecklingen inom den kommunala

sektorn utgör enligt utskottet ett betydelsefullt

inslag i återrapporteringen av resultatinformation

till riksdagen. Ett fortsatt arbete med att utveckla

skrivelsen är enligt utskottet av vikt. Utskottet

föreslår riksdagen att lägga regeringens skrivelse

till handlingarna.

Utskottet behandlar i betänkandet också en motion

som väckts med anledning av skrivelsen. Samtliga

yrkanden i motionen avstyrks av utskottet.

Till betänkandet har 7 reservationer fogats.

Regeringens skrivelse

I skrivelse 1998/99:97 lämnar regeringen

(Finansdepartementet) en översiktlig redovisning av

hur ekonomin och verksamheten i kommuner och

landsting har utvecklats de senaste åren.

Motionen

1998/99:Fi43 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bakgrunden till

kommuners avancerade skatteplanering,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en mer korrekt

redovisning av den kommunala sektorns storlek,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en

redovisning av det tillväxtfientliga utjämningssy-

stemets konsekvenser för kommuner med växande

skattekraft,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att

omedelbart återinföra en vårdgaranti inom hälso- och

sjukvården,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av

prioritering av kommunala kärnuppgifter som

äldreomsorgen och handikappomsorgen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om valfrihet och

utveckling av nya verksamhetsformer inom barnomsorg

och förskola,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kvalitets- och

uppföljningsåtgärder inom grundskolan och gymnasiet.

Yttranden från andra utskott

Finansutskottet beslöt den 15 april 1999 att bereda

socialutskottet och utbildningsutskottet tillfälle

att yttra sig över regeringens skrivelse jämte

eventuella motioner i de delar som berör respektive

utskotts verksamhetsområde.

Socialutskottets yttrande (1998/99:SoU5y) och

utbildningsutskottets yttrande (1997/98:UbU4y)

återfinns som bilagorna 1 och 2 till detta

betänkande.

Utskottet

Utskottet redovisar inledningsvis sin syn på behovet

av en nationell uppföljning av ekonomin och

verksamheten i kommuner och landsting samt allmänna

synpunkter på regeringens skrivelse 1998/99:97

Utvecklingen inom den kommunala sektorn. Därefter

övergår utskottet till att behandla de yrkanden

avseende olika delar av redovisningen i skrivelsen

som tagits upp i den motion som väckts med anledning

av skrivelsen.

Allmänt om skrivelsen och inriktningen av

den statliga uppföljningen av den kommunala

sektorn

Inledning

Riksdagen har vid flera tillfällen på förslag av

finansutskottet uttalat sig om betydelsen för staten

av en väl fungerande uppföljning av kommuner och

landsting. Det skedde senast i samband med att

utskottet hösten 1997 behandlade förslagen i

budgetpropositionen till anslag för budgetåret 1998

inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

(bet. 1997/98:FiU3). Utskottet ansåg att ett

fortsatt utvecklingsarbete i syfte att förbättra

återföringen till nationell nivå av kunskaper om

verksamheternas kostnader, kvalitet och effekter i

förhållande till de nationella målen var mycket

angeläget.

Bland annat mot denna bakgrund aviserade regeringen

i 1998 års ekonomiska vårproposition att arbetet med

att förbättra och utveckla uppföljningen och

utvärderingen av verksamheten och ekonomin skulle

intensifieras. Som ett led i detta arbete tillsatte

regeringen i maj 1998 en interdepartemental

arbetsgrupp med uppgift att utveckla uppföljningen

av verksamhet och ekonomi i kommuner och landsting.

Gruppen skall bl.a. lämna förslag till åtgärder för

att på längre sikt åstadkomma en bättre uppföljning

av måluppfyllelse och resursanvändning i den

kommunala verksamheten. Gruppen har också medverkat

till att förbättra redovisningen av prestationer och

kostnader för skola och omsorg i den nu aktuella

skrivelsen om utvecklingen inom den kommunala

sektorn.

Regeringen rapporterar nu i 1999 års ekonomiska

vårproposition (avsnitt 9) om det pågående

utvecklingsarbetet. Bland annat pekas på behovet av

att vidareutveckla och förtydliga befintliga mål för

skola, vård och omsorg och förbättra det statistiska

underlaget för att tydligare kunna följa

måluppfyllelsen. Regeringen avser att kontinuerligt

presentera resultatet av det fortsatta arbetet i

kommande års skrivelser om utvecklingen inom den

kommunala sektorn.

Regeringen anmäler i vårpropositionen också ett

pågående arbete med att upprätta en kommunal databas

för att skapa förutsättningar för en bättre samlad

uppföljning och aktiva jämförelser. Det är enligt

regeringen såväl ett nationellt intresse som ett

intresse för kommuner och landsting att ha tillgång

till jämförande statistik. En uppföljning som

baseras på aktiva jämförelser inom kommunsektorn bör

också kunna stödja de statliga sektorsmyndigheternas

arbete med utvärdering av verksamheten inom

respektive sektor. Arbetet med att bygga upp en

kommunal databas sker i samarbete med kommunernas

och landstingens företrädare och berörda statliga

myndigheter.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet noterar med tillfredsställelse den

satsning som från regeringens sida görs på att

successivt bygga upp och utveckla den nationella

uppföljningen av kommunsektorn. I vårpropositionen

understryks att uppföljningen och utvärderingen av

den kommunala verksamheten bl.a. skall utgöra ett

underlag för statsmakternas beslut om såväl

dimensioneringen av resurser till kommuner och

landsting som för ställningstaganden till de ramar

och regler som i övrigt styr verksamheten. Detta

accentuerar enligt utskottet betydelsen av ett

fortsatt arbete med att förbättra kvaliteten på

underlaget. Utskottet ser också positivt på

uppbyggnaden av en för statsmakterna och

kommunsektorn gemensam kommunal databas, något som

bl.a. kan underlätta för kommunerna och landstingen

att göra jämförelser och därigenom ge impulser till

att effektivisera den egna verksamheten.

Den årliga skrivelsen med sin övergripande

redovisning av läget i kommunsektorn utgör enligt

utskottet ett betydelsefullt inslag i

återrapporteringen av resultatinformation till

riksdagen. Utskottet kan för sin del konstatera att

uppföljningsskrivelsen fortlöpande har blivit

bättre, men att ytterligare åtgärder krävs i

enlighet med vad regeringen framhåller i

vårpropositionen. Utskottet ställer sig bakom den

allmänna inriktning av arbetet som redovisas i

vårpropositionen.

Utskottet föreslår riksdagen att lägga regeringens

skrivelse till handlingarna.

Redovisningen av den kommunala sektorns

storlek

Motionen

I motion Fi43 av Lars Tobisson m.fl. (m) framhålls

att kommunalt ägda företag inte ingår i den

statistiska redovisningen av kommunsektorns

verksamhet och omfattning. Enligt motionärerna finns

samtidigt en tydlig tendens hos många kommuner att

lägga betydande delar av sin verksamhet i just

bolag. I motionen begärs mot bakgrund därav en

korrekt redovisning av kommunsektorn som inkluderar

de kommunala företagen. De kommunala företagen bör

inte räknas till den vanliga företagssektorn, och en

omläggning av den officiella statistiken bör således

ske.

Finansutskottets ställningstagande

När det gäller kraven i motion Fi43 (m) på en mer

fullständig redovisning av den kommunala sektorns

storlek vill utskottet betona att redovisningen av

omfattningen av den kommunala verksamheten bl.a.

påverkas av hur nationalräkenskaperna är upplagda.

Enligt de internationella reglerna för

nationalräkenskaperna (SNA) styrs redovisningen av

de kommunala företagen av den associationsrättsliga

form som de drivs i. Samtidigt måste betonas att

skrivelsen innehåller ett separat avsnitt om de

kommunala företagen. Enligt vad utskottet erfarit är

det regeringens avsikt att till kommande år

ytterligare bygga ut denna redovisning för att

bättre belysa den kommunala verksamhetens totala

omfattning. Någon omläggning av den officiella

statistiken kan utskottet däremot inte ställa sig

bakom.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi43 (m)

yrkande 2.

Kommunala skattetvister

Motionen

I motion Fi43 (m) hävdas att kommunerna och de

kommunala företagen i dag på många håll bedriver en

avancerad skatteplanering. En rad skattetvister

pågår för närvarande mellan kommuner och

skatteförvaltningar, något som i sig enligt

motionärerna är märkligt eftersom kommunal

verksamhet i förvaltningsform är skattebefriad.

Samtidigt belyser förhållandet behovet av en

tydligare lagstiftning beträffande kommunerna och de

kommunala företagen. I regeringens skrivelse saknas

en redovisning av denna fråga trots att den är

mycket aktuell. I motionen påpekas att regeringen

inte heller anger att de extraordinära intäkter som

många kommuner redovisar i sina resultaträkningar

helt är hänförliga till "artificiella" reavinster i

samband med kommunintern försäljning av tillgångar

när "koncernholdingbolag" bildats.

Finansutskottets ställningstagande

I motionen ställs krav på att transaktioner mellan

kommunen och dess olika bolag borde beskrivas i

skrivelsen. Utskottet vill understryka att

skrivelsen innehåller ett särskilt avsnitt som

avhandlar kommunal koncernredovisning där även

ekonomiska effekter av försäljningar av företag till

moderbolag beskrivs. När det gäller de kommunala

bolagens förhållande till skattelagstiftningen vill

utskottet endast framhålla att kommunala bolag

givetvis skall behandlas på samma sätt som privata

bolag.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi43 (m)

yrkande 1.

Utjämningssystemet

Motionen

I motion Fi43 av Lars Tobisson m.fl. (m) framförs

att regeringen i sin skrivelse bör redovisa det

tillväxtfientliga utjämningssystemets konsekvenser

för kommuner med växande skattekraft. I stället

försöker sig regeringen enligt motionärerna på att

förneka de pomperipossaliknande effekter som alla

sakkunniga ekonomer som granskat systemet är varse.

Cirka 35 kommuner ökade, anför motionärerna, sin

relativa skattekraft per invånare med mer än en

procentenhet mellan åren 1997 och 1998. All denna

tillväxt konfiskerades av utjämningssystemet, något

som inte berörs i regeringsskrivelsen. Motionärerna

anser att detta är en orimlig signal i ett land som

önskar ekonomisk tillväxt och lägre arbetslöshet.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet behandlar effekterna av inkomstutjämningen

i sitt betänkande 1998/99:FiU25 med anledning av

regeringens förslag i proposition 1998/99:89

Förändringar i utjämningssystemet för kommuner och

landsting. I avsnittet Inkomstutjämningen anför

utskottet bl.a. följande (s. 16-17).

En fråga som fått stor uppmärksamhet i debatten om

inkomstutjämningen är i vad mån det kan uppstå

negativa marginaleffekter i form av att kommunernas

skatteinkomster efter inkomstutjämning minskar när

deras skatteunderlag ökar - populärt kallad

pomperipossaeffekt. Rent teoretiskt kan en sådan

effekt uppstå under två bestämda förutsättningar.

För det första måste kommunen ha en skattesats som

är betydligt lägre än genomsnittet. För det andra

måste kommunens eget skatteunderlag öka mycket

kraftigt i förhållande till utvecklingen av

skatteunderlaget i riket. Erfarenheterna under det

nuvarande utjämningssystemet visar att ingen kommun

ännu har uppfyllt detta andra villkor och att det

således inte förekommit någon s.k.

pomperipossaeffekt.

Utskottet understryker också i sitt betänkande om

utjämningssystemet att det inte har kunnat visas att

det finns något egentligt samband mellan

utjämningsgraden i systemet och hur en kommun

faktiskt agerar för att påverka sitt skatteunderlag.

När det gäller den nu aktuella skrivelsen

konstaterar utskottet att den innehåller en

redogörelse för de faktiska effekter som uppstått

för enskilda kommuner. Utskottet vill också

understryka att en av hörnstenarna i

utjämningssystemet är att sprida den ekonomiska

tillväxten och fördela ökade skatteinkomster mellan

kommunerna för att skapa likvärdiga ekonomiska

förutsättningar. Med vad utskottet här anfört

avstyrks motion Fi43 (m) yrkande 3.

Hälso- och sjukvård

Motionen

I motion Fi43 av Lars Tobisson m.fl. (m) ställs krav

på att omedelbart återinföra en vårdgaranti inom

hälso- och sjukvården. Motionärerna anför att sedan

1994 har köerna till vård och behandling vuxit i

jämn takt. Erfarenheten under de tre borgerliga

regeringsåren 1991-1994 visar att en vårdgaranti är

en förutsättning för att kunna komma till rätta med

bristerna i hälso- och sjukvården. Mot den

bakgrunden anser motionärerna att en vårdgaranti

omedelbart bör återinföras på nationell nivå. En

vårdgaranti bör, som motionärerna uttrycker det,

inte bara vara dem förunnade som bor i borgerligt

styrda landsting. Utgångspunkten för en sådan

garanti skall vara den som infördes den 1 januari

1992 och som då på tre år tog bort de dåvarande

långa vårdköerna. Självklart bör man se över om de

behandlingar/insatser som fanns på vårdgarantins

prioriteringslista bör justeras, men eftersom den

gamla vårdgarantin visade så goda resultat är det

viktigt, enligt motionärerna, att regeringen

återkommer till riksdagen med ett förslag snarast

möjligt.

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet delar i sitt yttrande (SoU5y)

motionärernas bedömning att det är angeläget att

väntetiderna till vård och behandling minskar.

Utskottet anser emellertid dels att vårdgarantin i

sin ursprungliga form på många sätt spelat ut sin

roll, dels att tidsfrister i vården inte bör

lagfästas utan att det i stället är lämpligare att

bygga vidare på systemet med överenskommelser mellan

staten och landstingen.

Av den senaste Dagmaröverenskommelsen mellan staten

och Landstingsförbundet framgår, enligt

socialutskottet, att parterna är ense om att

landstingen påtagligt skall minska väntetiderna för

både besök och behandling samt att särskilda medel

avsatts för att följa hur tillgängligheten i

sjukvården utvecklas. De ökade resurser som tillförs

kommuner och landsting via det generella

statsbidraget skall, understryker socialutskottet,

tillföras vård- och omsorgssektorn. Dessa tillskott

förväntas ge påtagliga effekter på vårdens

tillgänglighet för alla patienter och ger

landstingen ökade möjligheter att minska

väntetiderna.

Socialutskottet pekar vidare på att

Socialstyrelsen, som på regeringens uppdrag

beskrivit och analyserat förutsättningarna för och

konsekvenserna av en behandlingsgaranti inom svensk

hälso- och sjukvård, i sin rapport En

behandlingsgaranti i hälso- och sjukvården -

förutsättningar och konsekvenser (mars 1999) menat

att köproblemen i vården inte heller löses med en

generell sådan garanti. Därmed föreslår

socialutskottet att motion Fi43 (m) yrkande 4

avstyrks.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet ställer sig bakom det som

socialutskottet anför i sitt yttrande och avstyrker

motion Fi43 (m) yrkande 4.

Äldre- och handikappomsorg

Motionen

I motion Fi43 av Lars Tobisson m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vikten av

prioritering av kommunala kärnuppgifter som äldre-

och handikappomsorgen. Motionärerna anför vad gäller

äldreomsorgen att även om delar av de problem som

finns där har administrativa orsaker, exempelvis

föråldrade bemanningsplaner bland hemtjänstpersonal,

är det ett faktum att kommunerna under flera år

prioriterat andra verksamheter än den kärnuppgift

äldreomsorgen är. Detta måste tydligt observeras och

diskuteras mot bakgrund av att behoven av äldrevård

kommer att öka i takt med att vi får alltfler mycket

gamla, dvs. personer över 80 år. Det ställer än

större krav på kommunernas prioriteringar. Enligt

motionärernas utgångspunkt bör kommunerna

koncentrera sin verksamhet till ett antal begränsade

kärnområden, bland vilka äldreomsorg är ett. Det

ställer nya krav på kommunerna, men det innebär

också att vi möjliggör för våra äldre att få en

värdig ålderdom, när de egna krafterna inte längre

räcker till.

Beträffande handikappomsorgen hävdar motionärerna

bl.a. att regeringen de senaste fyra åren konsekvent

försämrat situationen för landets funktionshindrade.

Det är främst lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade (LSS) samt lagen om

assistansersättning (LASS) som försämrats. Aktuell

statistik visar att runt om i landet drabbas barn

och ungdomar som har funktionshinder av att det nu

finns två olika huvudmän för LSS. Besparingar i den

offentliga sektorn är nödvändiga. Samtidigt

framhåller motionärerna att besparingar inte skall

drabba utsatta grupper. Därför är regeringens

politik mot just de funktionshindrade enligt

motionen inte acceptabel.

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet hänvisar i sitt yttrande (SoU5y)

till ett tidigare betänkande där utskottet

konstaterade att ädelreformen noga följs av såväl

myndigheter som politiker och att de olika insatser

regeringen vidtagit på området, som t.ex.

Äldreprojektet, gemensamt skapar förutsättningar för

en positiv utveckling av äldreomsorgen framöver

(bet. 1998/99:SoU7 Äldrepolitik). Genom

ädelreformen, som genomfördes den 1 januari 1992,

har kommunerna fått ett sammanhållet ansvar för

äldreomsorgen och skall fördela resurserna efter

behov. Socialutskottet pekar även på de av

regeringen i 1999 års ekonomiska vårproposition

föreslagna och aviserade höjningarna av det

generella statsbidraget till kommunerna som bl.a.

syftar till att utveckla kvaliteten i de kommunala

kärnverksamheterna genom att t.ex. vidta

förbättringar inom äldreomsorgen samt till förslagen

i vårpropositionen om ytterligare medel till

handikappområdet för de närmaste budgetåren, dels

för kompetensutveckling, forskning och ytterligare

medel till handikapporganisationerna m.m., dels för

engångsvisa tillskott till bilstödet för

handikappade. Resurser prioriteras även för ett

införande av personliga ombud för psykiskt

funktionshindrade. Slutligen hänvisar

socialutskottet till sitt betänkande 1998/99:SoU11

Handikappolitik m.m. där utskottet konstaterade att

ett omfattande arbete pågår med syfte att förbättra

tillgängligheten i samhället och att implementera

FN:s standardregler om delaktighet och jämlikhet för

människor med funktionshinder. Socialutskottet ansåg

det angeläget att detta arbete bereds skyndsamt.

Regeringen borde därför återkomma till riksdagen och

redovisa sin tidsplan för det fortsatta arbetet med

tillgänglighetsfrågorna. Därmed föreslås att motion

Fi43 (m) yrkande 5 avstyrks.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet delar det som socialutskottet anfört

i sitt yttrande och avstyrker motion Fi43 (m)

yrkande 5.

Barnomsorg

Motionen

I motion Fi43 av Lars Tobisson m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om valfrihet och

utveckling av nya verksamhetsformer inom barnomsorg

och förskola. Motionärerna menar att den aviserade

allmänna förskolan för fyra- och femåringar riskerar

att minska alternativen inom och utanför den

offentliga barnomsorgen. Vidare anser de att behovet

av ett mer aktivt kvalitetsarbete är uppenbart.

Regeringen har enligt motionärerna inte i något

avseende stimulerat den mest effektiva formen av

utvärdering, nämligen föräldrarnas valfrihet vad

avser barnomsorg.

Utbildningsutskottets yttrande

Utbildningsutskottet anför i sitt yttrande (UbU4y)

att riksdagen helt nyligen har behandlat regeringens

förslag om fristående förskoleklass (prop.

1998/99:45, bet. UbU9, rskr. 203). De nya

bestämmelserna om godkännande och bidrag till

fristående förskoleklass som anordnas av en

fristående skola, som träder i kraft den 1 juli i

år, är i huvudsak utformade på ett sätt som

överensstämmer med motsvarande bestämmelser för

fristående skolor. Huvudregeln är enligt

utbildningsutskottet att bidrag skall lämnas av

kommunen till en fristående skola som godkänts för

att anordna förskoleklass.

Vidare anför utbildningsutskottet att även frågan

om valfrihet och alternativa former för

förskoleverksamhet har behandlats tidigare i vår av

utskottet (bet. 1998/99:UbU10). Utskottet erinrade

då om de bestämmelser som reglerar möjligheten för

enskilda att driva förskola samt pekade på att

kommunen kan lämna bidrag till sådan verksamhet (2 a

kap. 13 och 17 §§ skollagen).

Slutligen pekar utbildningsutskottet på att

regeringen i regleringsbrevet för år 1999

föreskriver att Skolverket - utifrån förskolans och

fritidshemmets pedagogiska roll - skall prioritera

frågor som berör verksamheternas tillgänglighet och

kvalitet. I sin återrapportering skall Skolverket

särskilt uppmärksamma kvaliteten i verksamheterna

för de yngsta barnen i förskolan, barn i behov av

särskilt stöd och arbetet i mångkulturella grupper.

Utbildningsutskottet föreslår därmed att

finansutskottet avstyrker bifall till motion Fi43

(m) yrkande 6.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet ansluter sig till vad

utbildningsutskottet anfört i sitt yttrande och

avstyrker motion Fi43 (m) yrkande 6.

Skolan

Motionen

I motion Fi43 av Lars Tobisson m.fl. (m) anförs en

rad synpunkter på situationen i skolan, och

motionärerna efterlyser uppföljning och andra

åtgärder för att främja kvaliteten. Skolverkets och

utbildningsinspektörernas nyligen genomförda

granskningar visar enligt motionärerna att det

behövs ett fristående nationellt kvalitetsinstitut.

Rapporter visar att skillnaden i satsningar på

undervisning per elev i skolan varierar avsevärt

mellan olika kommuner. Skolorna måste göras mer

självständiga och rektor ges ökat ansvar och

inflytande. Motionärerna pekar vidare bl.a. på den

minskade andelen elever som inom fyra år lyckats

fullfölja sina gymnasiestudier på ett nationellt

program. Detta förhållande borde föranleda

kraftfulla åtgärder i linje med vad de borgerliga

partierna tidigare föreslagit.

Utbildningsutskottets yttrande

Utbildningsutskottet anför i sitt yttrande (UbU4y)

att utskottet under föregående riksmöte utförligt

redovisade vilka åtgärder som vidtagits i syfte att

fördjupa arbetet med att bedöma, värdera och

utveckla kvaliteten i skolan (bet. 1997/98:UbU9 s.

9-13). Där erinrades om skyldigheten för varje

kommun och skola att skriftligen göra en

kvalitetsredovisning som ett led i den kontinuerliga

uppföljningen av skolplanen och arbetsplanen. Vidare

hänvisar utbildningsutskottet till ett nyligen

avgivet betänkande då frågan om tillsyn och

utvärdering behandlades av utskottet (bet.

1998/99:UbU11 s. 18). I det nu aktuella sammanhanget

nöjer sig utbildningsutskottet med att peka på att

tillsynsarbetet - i enlighet med bestämmelserna i nu

gällande regleringsbrev - skall utformas så att alla

kommuner, räknat fr.o.m. år 1998, inom loppet av en

sexårsperiod blir föremål för tillsyn. Denna skall

särskilt ta sikte på situationen för elever med

behov av särskilt stöd. Skolverket skall redovisa

sin tillsynsverksamhet för regeringen och därvid

uppge antal kommuner och huvudmän som varit föremål

för tillsyn, generella slutsatser av tillsynen och i

vilken utsträckning verkets kritik och övriga

insatser har lett till tillfredsställande åtgärder.

Utbildningsutskottet anför slutligen att utskottet

vid sin behandling av propositionen Gymnasieskola i

utveckling - kvalitet och likvärdighet (prop.

1997/98:169) i början av innevarande riksmöte

utförligt behandlade situationen i gymnasieskolan

(bet. 1998/99:UbU3). Utskottet tillstyrkte där

regeringens förslag om ändrade bestämmelser för det

individuella programmet (rskr. 1998/99:160). Vikten

av kvalitet på programmet betonades, och generellt

för gymnasieskolan betonades statens särskilda

ansvar för att bl.a. underlätta arbetet med

kvalitetssäkring lokalt, t.ex. genom att

tillhandahålla prov i syfte att på likvärdiga

grunder kunna bedöma elevernas kunskaper. Motion

Fi43 (m) yrkande 7 bör därmed enligt

utbildningsutskottet avstyrkas.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet instämmer för sin del i

utbildningsutskottets bedömning och

avstyrker motion Fi43 (m) yrkande 7.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänt om skrivelsen och

inriktningen av den statliga uppföljningen av

den kommunala sektorn

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1998/99:97 till

handlingarna,

2. beträffande redovisningen av den

kommunala sektorns storlek

att riksdagen avslår motion 1998/99:Fi43 yrkande

2,

res. 1 (m, kd, fp)

3. beträffande kommunala skattetvister

att riksdagen avslår motion 1998/99:Fi43 yrkande 1,

res. 2 (m, kd, fp)

4. beträffande utjämningssystemet

att riksdagen avslår motion 1998/99:Fi43 yrkande 3,

res. 3 (m)

5. beträffande hälso- och sjukvård

att riksdagen avslår motion 1998/99:Fi43 yrkande 4,

res. 4 (m, kd, c, fp)

6. beträffande äldre- och

handikappomsorg

att riksdagen avslår motion 1998/99:Fi43 yrkande 5,

res. 5 (m)

7. beträffande barnomsorg

att riksdagen avslår motion 1998/99:Fi43 yrkande 6,

res. 6 (m, kd, c, fp)

8. beträffande skolan

att riksdagen avslår motion 1998/99:Fi43 yrkande 7.

res. 7 (m, kd, fp)

Stockholm den 1 juni 1999

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Mats

Odell (kd), Bengt Silfverstrand (s), Lisbet Calner

(s), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson (s),

Fredrik Reinfeldt (m), Sven-Erik Österberg (s), Siv

Holma (v), Anna Åkerhielm (m), Matz Hammarström

(mp), Karin Pilsäter (fp), Jörgen Andersson (s),

Lars Bäckström (v), Agne Hansson (c), Bo Lundgren

(m) och Stefan Attefall (kd).

Reservationer

1. Redovisningen av den kommunala sektorns

storlek (mom. 2) (m, kd, fp)

Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik

Reinfeldt (m), Anna Åkerhielm (m), Karin Pilsäter

(fp), Bo Lundgren (m) och Stefan Attefall (kd) anser

dels att finansutskottets ställningstagande under

rubriken Redovisningen av den kommunala sektorns

storlek bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det finns en tydlig

tendens i många kommuner att lägga betydande delar

av sin verksamhet i bolag. I likhet med vad som

anförs i motion Fi43 (m) anser utskottet att den

statistiska redovisningen av kommunsektorns

verksamhet och omfattning bör anpassas till rådande

förhållanden i kommunerna. Det är

otillfredsställande att kommunalt ägda företag inte

inkluderas i redovisningen av kommunsektorn.

Utskottet vill i sammanhanget också peka på de

förslag som i reservation (m, kd och fp) till

betänkandet om förstärkt kommunal revision (bet.

1998/99:KU30) lagts fram om att se över

förutsättningarna för en särskild företagsform för

kommunala företag som ett alternativ till

aktiebolagsformen. Under alla förhållanden bör

relevant officiell statistik i Sverige ge en korrekt

och rättvisande bild av kommunsektorns storlek och

därmed också inkludera de kommunala företagen. De

närmare formerna för detta bör övervägas av

regeringen.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi43

(m) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande redovisningen av den kommunala

sektorns storlek

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Fi43 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Kommunala skattetvister (mom. 3) (m, kd,

fp)

Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik

Reinfeldt (m), Anna Åkerhielm (m), Karin Pilsäter

(fp), Bo Lundgren (m) och Stefan Attefall (kd) anser

dels att finansutskottets ställningstagande under

rubriken Kommunala skattetvister bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet ställer sig bakom motionärernas

krav på en tydligare lagstiftning beträffande

kommunerna och de kommunala företagen. Behovet av en

tydligare lagstiftning belyses bl.a. av att en rad

av skattetvister mellan kommuner och

skatteförvaltningar pågår för närvarande. Utskottet

anser också i likhet med motionärerna att effekterna

av den skatteplanering som sker inom kommunerna

skall redovisas på ett adekvat sätt i skrivelsen.

Utskottet vill erinra om att regeringen genom

statsrådet Östros i ett interpellationssvar den 6

december 1996 kritiserade den skatteplanering som

bedrivs i många kommuner och därvid angav att

"innebörden av arrangemanget är att

bolagsbeskattningen sätts ur spel". Östros höll

vidare med interpellanten och uttalade att

förfaringssättet "är oacceptabelt". Statsrådet

fortsatte bl.a.: "Vilka åtgärder som bör vidtas för

att stävja förfarandet är jag för dagen inte beredd

att lämna besked om. Svaret kräver först en närmare

analys." Utskottet noterar med beklagande att

regeringen fortfarande, trots att kommunernas

skatteplanering därefter tilltagit, ännu inte

presenterat sin analys eller förelagt riksdagen

några förslag.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi43

(m) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande kommunala skattetvister

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Fi43 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Utjämningssystemet (mom. 4) (m)

Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Anna Åkerhielm

och Bo Lundgren (alla m) anser

dels att finansutskottets ställningstagande under

rubriken Utjämningssystemet bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet anser i likhet med vad som sägs i

motion Fi43 (m) att en skrivelse om utvecklingen

inom den kommunala sektorn bör innehålla en korrekt

redogörelse för de tillväxtfientliga konsekvenser

som följer av det nuvarande utjämningssystemets

konstruktion. Konstruktionen leder till att om en

kommun - oberoende av skattekraftens nivå - lyckas

öka sin relativa skattekraft, t.ex. genom åtgärder

som leder till lägre arbetslöshet eller höjd

förvärvsfrekvens, förlorar den nästan hela ökningen

(och ibland mer) till utjämningssystemet. Ett antal

kommuner har under åren 1997 och 1998 haft en sådan

utveckling. Som exempel kan nämnas Aneby, Markaryd,

Norberg och Bjurholm. Utskottet konstaterar att ca

35 kommuner ökade sin relativa skattekraft per

innevånare med mer än 1 procentenhet mellan 1997 och

1998. All denna tillväxt konfiskerades av

utjämningssystemet. Utskottet anser det

otillfredsställande att detta faktum, som - om

systemet fortlever - torde få långsiktigt negativa

verkningar, inte berörs i skrivelsen.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker

finansutskottet motion Fi43 (m) yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande utjämningssystemet

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi43 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. Hälso- och sjukvård (mom. 5) (m, kd, c,

fp)

Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik

Reinfeldt (m), Anna Åkerhielm (m), Karin Pilsäter

(fp), Agne Hansson (c), Bo Lundgren (m) och Stefan

Attefall (kd) anser

dels att finansutskottets ställningstagande under

rubriken Hälso- och sjukvård bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet oroar sig i likhet med motionärerna

bakom motion Fi43 (m) över att köerna till vård och

behandling har vuxit i jämn takt sedan vårdgarantin

avskaffades 1994. Bara mellan mars och oktober 1998

ökade andelen patienter med klar diagnos som fått

vänta mer än tre månader för behandling från 22 %

till 31 %. Erfarenheten har visat att en vårdgaranti

är en av förutsättningarna för att komma till rätta

med bristerna i hälso- och sjukvården. Mot denna

bakgrund anser utskottet att en vårdgaranti

omedelbart bör återinföras på nationell nivå.

Utgångspunkten för en sådan garanti skall som

utskottet ser det vara den som infördes den 1

januari 1992 och som då på tre år tog bort de

dåvarande långa vårdköerna. Samtidigt bör man

självklart se över de behandlingar/insatser som

tidigare fanns på vårdgarantins prioriteringslista.

De allmänt omfattade slutsatserna från

prioriteringsutredningen skall kunna vara en

utgångspunkt när man utformar den vårdgaranti som

behövs inför 2000-talet. Eftersom den tidigare

vårdgarantin visade så goda resultat är det enligt

utskottet viktigt att regeringen snarast möjligt

återkommer till riksdagen med ett förslag.

Utskottet anser att riksdagen med anledning av

motion Fi43 (m) yrkande 4 bör ge regeringen detta

till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande hälso- och sjukvård

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Fi43 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

5. Äldre- och handikappomsorg (mom. 6) (m)

Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Anna Åkerhielm

och Bo Lundgren (alla m) anser

dels att finansutskottets ställningstagande under

rubriken Äldre- och handikappomsorg bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet konstaterar vad gäller

äldreomsorgen att även om delar av de problem som

finns där har administrativa orsaker, är det även

ett faktum att kommunerna under flera år prioriterat

andra verksamheter än den kärnuppgift

äldreomsorgen är. Detta måste tydligt observeras och

diskuteras mot bakgrund av att behoven av äldrevård

kommer att öka i takt med att vi får alltfler mycket

gamla, dvs. personer över 80 år. Det ställer än

större krav på kommunernas prioriteringar. Under de

senaste fyra åren har situationen för de

funktionshindrade försämrats, framför allt genom att

LSS- och LASS-reformerna har urholkats. Utskottet

finner inte regeringens handikappolitik acceptabel.

Enligt utskottets utgångspunkt bör kommunerna

koncentrera sin verksamhet till ett antal begränsade

kärnområden, bland vilka äldreomsorgen är ett och

handikappomsorgen ett annat.

Utskottet anser att riksdagen med bifall till

motion Fi43 (m) yrkande 5 som sin mening bör ge

regeringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande äldre- och handikappomsorg

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi43 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. Barnomsorg (mom. 7) (m, kd, c, fp)

Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik

Reinfeldt (m), Anna Åkerhielm (m), Karin Pilsäter

(fp), Agne Hansson (c), Bo Lundgren (m) och Stefan

Attefall (kd) anser

dels att finansutskottets ställningstagande under

rubriken Barnomsorg bort ha följande lydelse:

Valfrihet och mångfald inom barnomsorgen måste

värnas. Sålunda får inte införandet av en läroplan

för förskolan hota mångfalden. Förskolan måste vara

öppen för olika barnomsorgsalternativ och inte

ensidigt framhålla en speciell form. Det är

finansutskottets övertygelse att en mångfald av

driftformer och reella valmöjligheter bidrar till

att höja kvalitetstänkandet inom barnomsorgssektorn.

Såväl kommunala som privata alternativ skall

bedrivas under kvalitetskontroll. Det är särskilt

viktigt att den mest effektiva formen av

utvärdering, dvs. föräldrarnas valfrihet,

stimuleras. Det ankommer på regeringen att föreslå

sådana förändringar i regelsystemet och vidta sådana

andra åtgärder som underlättar vad utskottet här

anfört om ökad valfrihet och mångfald inom

barnomsorgen.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi43

(m) yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande barnomsorg

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Fi43 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. Skolan (mom. 8) (m, kd, fp)

Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik

Reinfeldt (m), Anna Åkerhielm (m), Karin Pilsäter

(fp), Bo Lundgren (m) och Stefan Attefall (kd) anser

dels att finansutskottets ställningstagande under

rubriken Skolan bort ha följande lydelse:

Självklart bör alla få lika stora möjligheter och

chanser till utbildning av hög kvalitet.

Finansutskottet anser att det är nödvändigt att

regeringen tillsammans med kommunerna ser till att

åtgärder kommer till stånd för att skapa bättre

förutsättningar för de ansvariga inom skolan, inte

minst rektorerna, att hjälpa alla elever att nå

bästa tänkbara resultat under sin skolgång. Att

detta är nödvändigt görs tydligt i de rapporter som

Riksdagens revisorers, Skolverkets och

utbildningsinspektörernas granskningar av kommunerna

resulterat i. Även de uppgifter som återfinns i

regeringens nu aktuella skrivelse samt de signaler i

övrigt som når oss om situationen i kommunerna visar

på vikten av åtgärder.

Beträffande gymnasieskolan visar de tillgängliga

statistiska uppgifterna att situationen i flera

avseenden är allvarlig och att en rad problem måste

lösas. Enligt finansutskottets uppfattning måste

valfriheten i gymnasieskolan öka. Det är orimligt

med en ordning som medför att tur eller elevens

bostadsadress är avgörande för antagning till

gymnasieskolan. En mångfald av skolor med olika

inriktningar och huvudmän ökar valfriheten och

bidrar till den pedagogiska utvecklingen.

Riksdagen bör av regeringen begära att den vidtar

de åtgärder som är nödvändiga för att dels avhjälpa

det allvarliga läget i kommunerna beträffande

likvärdiga villkor för grundskolans elever, dels

hejda den oroande utvecklingen i gymnasieskolan.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi43

(m) yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande skolan

att riksdagen med anledning av motion

1998/99:Fi43 yrkande 7 som sin

mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

Socialutskottets yttrande

1998/99:SoU5y

Utvecklingen inom den kommunala

sektorn

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 15 april 1999 beslutat

bereda bl.a. socialutskottet tillfälle att yttra sig

över regeringens skrivelse 1998/99:97 om

utvecklingen i den kommunala sektorn jämte de

motioner som kan komma att väckas med anledning av

skrivelsen och som berör utskottets

beredningsområde.

Socialutskottet begränsar yttrandet till avsnitt 3

Hälso- och sjukvård, 4 Äldreomsorg och 5

Handikappomsorg i skrivelsen samt till motion Fi43

(m) yrkandena 4 och 5.

I skrivelsen lämnar regeringen en översiktlig

redovisning av hur ekonomin och verksamheten i

kommuner och landsting har utvecklats de senaste

åren. Redovisningen av den kommunala verksamheten

avser i huvudsak förhållandena t.o.m.

verksamhetsåret 1997. Positiva effekter av

statsbidragshöjningen på såväl ekonomin som

sysselsättningen kan därvid noteras, enligt

skrivelsen.

Hälso- och sjukvård

I regeringens skrivelse anförs om vårdköer bl.a. att

den s.k. Dagmaröverenskommelsen mellan staten och

Landstingsförbundet för år 1997 tog sikte på att öka

tillgängligheten till hälso- och sjukvården för alla

patienter. I överenskommelsen mellan staten och

Landstingsförbundet om ersättningar under år 1999

för insatser för att stärka patientens ställning

m.m. enades staten och landstingen om att bibehålla

vårdgarantin och att under åren 1998-99 koncentrera

insatserna på att förbättra tillgängligheten i

vården.

Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag utrett

frågan om hur en behandlingsgaranti förhåller sig

till besluten om prioriteringar i hälso- och

sjukvården och dragit slutsatsen att köproblemen i

vården inte löses med en behandlingsgaranti. I

rapporten "En behandlingsgaranti i hälso- och

sjukvården - förutsättningar och konsekvenser"

betonas att väntetidsgarantier kan leda till att

vårdinsatser för redan diagnostiserade patienter och

patienter under långtidsbehandling trängs undan.

Under hösten 1998 uppskattades att mer än 100 000

patienter fanns på väntelista för operation och

annan icke akut behandling.

Som ett led i att följa upp Dagmaröverenskommelsen

vad gäller patientens väntetid med remiss från

primärvården till specialist på sjukhus har Lands-

tingsförbundet genomfört en uppföljning av

väntetiderna vid ett 25-tal sjukhus i hela landet

under en vecka i mars och oktober 1998.

Oktoberundersökningen visar att drygt hälften av

patienterna med oklar diagnos fick träffa en

specialist inom en månad vilket i stort är

oförändrat jämfört med året innan. Cirka 69 % av

patienterna med en fastställd diagnos fick träffa en

specialist inom vårdgarantins tre månader vilket kan

jämföras med 90 % i oktober 1997. Av samtliga

patienter hade 25 % en väntetid på mer än tre

månader. Jämfört med undersökningen i mars 1998 hade

andelen patienter med en klar diagnos, och som

väntat mer än tre månader ökat, från 22 % till 31 %.

Andelen som fått komma till specialist inom en månad

har minskat från 36 % till 30 %.

I motion Fi43 av Lars Tobisson m.fl.(m) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen

anförts om behovet av att omedelbart återinföra en

vårdgaranti inom hälso- och sjukvården (yrkande 4).

Motionärerna anför att sedan 1994 har köerna till

vård och behandling vuxit i jämn takt. Detta kan

regeringen heller inte dölja i skrivelsen. Bara

mellan mars och oktober 1998 ökade andelen patienter

med klar diagnos som fått vänta mer än tre månader

för behandling från 22 % till 31 %. Erfarenheten

under de tre borgerliga regeringsåren 1991-1994

visar att en vårdgaranti är en förutsättning för att

kunna komma till rätta med bristerna i hälso- och

sjukvården. Mot den bakgrunden anser motionärerna

att en vårdgaranti omedelbart bör återinföras på

nationell nivå. En vårdgaranti bör inte bara vara

dem förunnade som bor i borgerligt styrda landsting.

Utgångspunkten för en sådan garanti skall vara den

som infördes den 1 januari 1992 och som då på tre år

tog bort de dåvarande långa vårdköerna. Självklart

bör man se över om de behandlingar/insatser som

fanns på vårdgarantins prioriteringslista bör

justeras, men eftersom den gamla vårdgarantin visade

så goda resultat är det viktigt, enligt

motionärerna, att regeringen återkommer till

riksdagen med ett förslag snarast möjligt.

Utskottets bedömning

Utskottet delar motionärernas bedömning att det är

angeläget att väntetiderna till vård och behandling

minskar. Utskottet vidhåller emellertid dels att

vårdgarantin i sin ursprungliga form på många sätt

spelat ut sin roll, dels att tidsfrister i vården

inte bör lagfästas utan att det i stället är

lämpligare att bygga vidare på systemet med

överenskommelser mellan staten och landstingen.

Av den senaste Dagmaröverenskommelsen mellan staten

och Landstingsförbundet framgår att parterna är ense

om att landstingen påtagligt skall minska

väntetiderna för både besök och behandling samt att

särskilda medel avsatts för att följa hur

tillgängligheten i sjukvården utvecklas. De ökade

resurser som tillförs kommuner och landsting via det

generella statsbidraget skall tillföras vård- och

omsorgssektorn. Dessa tillskott förväntas ge

påtagliga effekter på vårdens tillgänglighet för

alla patienter och ger landstingen ökade möjligheter

att minska väntetiderna.

Utskottet vill vidare i sammanhanget peka på att

Socialstyrelsen, som på regeringens uppdrag

beskrivit och analyserat förutsättningarna för och

konsekvenserna av en behandlingsgaranti inom svensk

hälso- och sjukvård, i sin rapport "En

behandlingsgaranti i hälso- och sjukvården -

förutsättningar och konsekvenser" (mars 1999) menat

att köproblemen i vården inte heller löses med en

generell sådan garanti.

Mot bakgrund av det anförda bör motion Fi43 (m)

yrkande 4 avstyrkas.

Äldre- och handikappomsorg

I regeringens skrivelse konstateras i de

sammanfattande slutsatserna avseende avsnitt 4

Äldreomsorg följande. Ökade åtaganden i samband med

Ädel-reformen samt en betydande minskning av antalet

vårdplatser inom den slutna sjukvården har skapat

ett kraftigt ökat tryck på kommunernas äldreomsorg

samt på den öppna vården. Kommunerna har i allt

högre utsträckning prioriterat sina insatser till de

allra äldsta med de största hjälpbehoven. En följd

av denna utveckling är att en ökad andel vård- och

omsorgsuppgifter har förts över på anhöriga och

andra närstående. Den minskade täckningsgraden för

äldreomsorgens tjänster innebär en försämrad

måluppfyllelse med avseende på socialtjänstlagens

bestämmelser om äldres rätt till hjälp i hemmet,

till ett anpassat boende samt till ett självständigt

och oberoende liv.

Fortfarande finns vissa kvalitetsbrister i vården

och omsorgen om äldre. Bl.a. finns problem med

läkartillgången i det ordinära och särskilda

boendet. Vissa diagnosgrupper får inte den vård och

omsorg de behöver. Det gäller bl.a. psykiskt sjuka,

personer med stroke och frakturer samt reumatiker.

Även vården i livets slutskede är bristfällig. Dock

förekommer mycket få fall av vanvård och grövre

underlåtelser. Kommunerna har också överlag blivit

bättre på att bedriva försöks- och utvecklingsarbete

i syfte att komma till rätta med kvalitetsbristerna.

Regeringen sammanfattar i skrivelsen vidare sina

slutsatser vad gäller handikappomsorg i avsnitt 5

och anför följande. Målet för handikappolitiken är

att personer med funktionshinder skall kunna delta i

samhällslivet och få tillgång till stöd, service och

omvårdnad av god kvalitet som bygger på den

enskildes delaktighet.

Införandet av lagen (1993:387) om stöd och service

till vissa funktionshindrade, LSS, har medfört

förbättringar inom handikappomsorgen. Situationen

för barn med särskilda behov har uppmärksammats.

Trots detta finns det fortfarande brister som

behöver åtgärdas. Det förekommer t.ex. fortfarande

icke verkställda domar och beslut.

Handikappombudsmannen har också konstaterat att

Sverige inte helt uppfyller FN:s standardregler.

Standardreglerna har tillkommit för att tillförsäkra

människor med funktionsnedsättning delaktighet och

jämlikhet. Det finns brister i bl.a. den yttre

miljön.

Generellt sett har den fysiska bostadsstandarden

förbättrats för personer med funktionshinder men

kvaliteten i det individuella stödet i bostaden har

utvecklats på ett negativt sätt.

Med personer med funktionshinder avses i de delar

som gäller socialtjänstlagen (1980:620), SoL, och i

vissa delar rörande personlig assistans enligt LSS

och assistansersättning enligt lagen (1993:389) om

assistansersättning, LASS, personer med fysiska

och/eller psykiska funktionshinder i åldern 0-64 år.

Andelen personer med funktionshinder som får social

hemhjälp har minskat. Störst har minskningen varit

bland de personer som hade hemhjälp under längre tid

än 3 timmar om dagen. En del av dessa personer kan

dock ha fått personlig assistans enligt LSS samt

assistansersättning enligt LASS då antalet personer

med dessa insatser ökar.

Innan LSS trädde i kraft 1994 hade de personer som

i dag ingår i lagens personkrets grupp 1 och 2 (ca

37 000 personer) rätt till stöd enligt omsorgslagen

(1985:568). Statistik den 1 januari 1998 över

antalet beslut enligt LSS visar att antalet personer

i grupp 1 och 2 har varit i stort sett oförändrat

sedan lagens tillkomst. I den grupp som tidigare ej

hade stöd enligt omsorgslagen (grupp 3) hade ca 8

000 personer beslut om insats i kommunerna

respektive knappt 1 400 i landstingen jämfört med de

60 000 som beräknades ingå i gruppen.

När det gäller personer med psykiska

funktionshinder har nu ett stort antal

projektverksamheter startat i kommuner och

landsting.

I motion Fi43 av Lars Tobisson m.fl.(m) begärs

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen

anförts om vikten av prioritering av kommunala

kärnuppgifter som äldre- och handikappomsorgen

(yrkande 5). Motionärerna anför vad gäller

äldreomsorgen att även om delar av de problem som

där finns har administrativa orsaker, exempelvis

föråldrade bemanningsplaner bland hemtjänstpersonal,

är det även här ett faktum att kommunerna under

flera år prioriterat andra verksamheter än den

kärnuppgift äldreomsorgen är. Detta måste tydligt

observeras och diskuteras mot bakgrund av att

behoven av äldrevård kommer att öka i takt med att

vi får alltfler mycket gamla, dvs. personer över 80

år. Det ställer än större krav på kommunernas

prioriteringar. Enligt motionärernas utgångspunkt

bör kommunerna koncentrera sin verksamhet till ett

antal begränsade kärnområden, bland vilka

äldreomsorg är ett. Det ställer nya krav på

kommunerna, men det innebär också att vi möjliggör

för våra äldre att få en värdig ålderdom, när de

egna krafterna inte längre räcker till.

Beträffande handikappomsorgen har motionärerna även

anfört bl.a. att regeringen de senaste fyra åren

konsekvent försämrat situationen för landets

funktionshindrade. Det är främst Lagen om Stöd och

Service till vissa funktionshindrade (LSS) samt

Lagen om assistansersättning (LASS) som försämrats.

Aktuell statistik visar att runt om i landet drabbas

barn och ungdomar som har funktionshinder av att det

nu finns två olika huvudmän för LSS-lagen.

Besparingar i den offentliga sektorn är nödvändiga,

vilket motionärerna alltid hävdat. Samtidigt har

motionärerna med kraft framhållit att besparingar

inte skall drabba utsatta grupper. Därför är

regeringens politik mot just de funktionshindrade

inte acceptabel.

Utskottets bedömning

Genom Ädelreformen, som genomfördes den 1 januari

1992, har kommunerna fått ett sammanhållet ansvar

för äldreomsorgen och skall fördela resurserna efter

behov. Utskottet har vad gäller utvärderingen av

reformen nyligen konstaterat bl.a. att reformen noga

följs av såväl myndigheter som politiker och att de

olika insatser regeringen vidtagit på området, som

t.ex. Äldreprojektet, gemensamt skapar

förutsättningar för en positiv utveckling av

äldreomsorgen framöver (betänkande 1998/99:SoU7

Äldrepolitik). De av regeringen i 1999 år ekonomiska

vårproposition föreslagna och aviserade höjningarna

av det generella statsbidraget till kommunerna

syftar bl.a. till att utveckla kvaliteten i de

kommunala kärnverksamheterna genom att t.ex. vidta

förbättringar inom äldreomsorgen.

Regeringen har i vårpropositionen också föreslagit

ytterligare medel till handikappområdet för de

närmaste budgetåren, dels för kompetensutveckling,

forskning och ytterligare medel till

handikapporganisationerna m.m., dels för engångsvisa

tillskott till bilstödet för handikappade. Resurser

prioriteras även för ett införande av personliga

ombud för psykiskt funktionshindrade. I betänkande

1998/99:SoU11 Handikappolitik m.m. konstaterade

utskottet nyligen att ett omfattande arbete pågår

med syfte att förbättra tillgängligheten i samhället

och att implementera FN:s standardregler om

delaktighet och jämlikhet för människor med

funktionshinder. Utskottet ansåg det angeläget att

detta arbete bereds skyndsamt. Regeringen borde

därför återkomma till riksdagen och redovisa sin

tidsplan för det fortsatta arbetet med

tillgänglighetsfrågorna.

Enligt utskottets mening bör även motion Fi43 (m)

yrkande 5 avstyrkas.

Stockholm den 11 maj 1999

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

I beslutet har deltagit: Ingrid Burman (v), Chris

Heister (m), Margareta Israelsson (s), Rinaldo

Karlsson (s), Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson

(m), Hans Karlsson (s), Conny Öhman (s), Elisebeht

Markström (s), Rolf Olsson (v), Lars Gustafsson

(kd), Cristina Husmark Pehrsson (m), Thomas Julin

(mp), Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp),

Catherine Persson (s) och Göran Lindblad (m).

Avvikande meningar

1. Hälso- och sjukvård

Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif

Carlson (m), Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c), Kerstin Heine-

mann (fp) och Göran Lindblad (m) anser att

utskottets bedömning under rubriken Hälso- och

sjukvård bort ha följande lydelse:

Utskottet är oroat över att köerna till vård och

behandling har vuxit i jämn takt sedan vårdgarantin

avskaffades 1994. Bara mellan mars och oktober 1998

ökade andelen patienter med klar diagnos som fått

vänta mer än tre månader för behandling från 22 %

till 31 %. Erfarenheten har visat att en vårdgaranti

är en av förutsättningarna för att komma till rätta

med bristerna i hälso- och sjukvården. Mot den

bakgrunden anser utskottet att en vårdgaranti

omedelbart bör återinföras på nationell nivå.

Utgångspunkten för en sådan garanti skall vara den

som infördes den 1 januari 1992 och som då på tre år

tog bort de dåvarande långa vårdköerna. Självklart

bör man se över de behandlingar/insatser som

tidigare fanns på vårdgarantins prioriteringslista.

Eftersom den gamla vårdgarantin visade så goda

resultat är det viktigt, enligt utskottet, att

regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag

snarast möjligt.

Utskottet anser att riksdagen med anledning av

motion Fi43 (m) yrkande 4 bör ge regeringen detta

till känna.

2. Äldre- och handikappomsorg

Chris Heister, Leif Carlson, Cristina Husmark

Pehrsson och Göran Lindblad (alla m) anser att

utskottets bedömning under rubriken Äldre- och

handikappomsorg bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar vad gäller äldreomsorgen att

även om delar av de problem som där finns har

administrativa orsaker, är det även ett faktum att

kommunerna under flera år prioriterat andra

verksamheter än den kärnuppgift äldreomsorgen är.

Detta måste tydligt observeras och diskuteras mot

bakgrund av att behoven av äldrevård kommer att öka

i takt med att vi får alltfler mycket gamla, dvs.

personer över 80 år. Det ställer än större krav på

kommunernas prioriteringar. Under de senaste fyra

åren har situationen för de funktionshindrade

försämrats, framför allt genom att LSS- och LASS-

reformerna har urholkats. Utskottet finner inte

regeringens handikappolitik acceptabel. Enligt

utskottets utgångspunkt bör kommunerna koncentrera

sin verksamhet till ett antal begränsade

kärnområden, bland vilka äldreomsorgen är ett och

handikappomsorgen ett annat.

Utskottet anser att riksdagen med anledning av

motion Fi43 (m) yrkande 5 bör ge regeringen detta

till känna.

Utbildningsutskottets yttrande

1998/99:UbU4y

Utvecklingen inom den kommunala

sektorn

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 15 april 1999 beslutat

bereda utbildningsutskottet tillfälle att yttra sig

över regeringens skrivelse 1998/99:97 om

utvecklingen inom den kommunala sektorn jämte

motioner i de delar som berör utskottets

beredningsområde.

Utbildningsutskottet beslutade den 22 april 1999

att yttra sig över de motioner som kunde komma att

väckas med anledning av skrivelsen och som berörde

utskottets beredningsområde. Motionstiden gick ut

den 29 april. En motion väcktes, 1998/99:Fi43 (m).

Yrkandena 6 och 7 i motionen rör

utbildningsutskottets beredningsområde och behandlas

sålunda i detta yttrande.

Barnomsorgen

Moderaterna begär i motionen att riksdagen som sin

mening skall ge regeringen till känna vad i motionen

anförts om valfrihet och utveckling av nya

verksamhetsformer inom barnomsorg och förskola (yrk.

6). De menar att den aviserade allmänna förskolan

för fyra- och femåringar riskerar att minska

alternativen inom och utanför den offentliga

barnomsorgen. Vidare anser de att behovet av ett mer

aktivt kvalitetsarbete är uppenbart. Regeringen har

enligt motionärerna inte i något avseende stimulerat

den mest effektiva formen av utvärdering, nämligen

föräldrarnas valfrihet vad avser barnomsorg.

U t s k o t t e t anser att finansutskottet bör

avstyrka bifall till yrkandet.

Riksdagen har helt nyligen behandlat regeringens

förslag om fristående förskoleklass (prop.

1998/99:45, bet. UbU9, rskr. 203). Förslaget

utarbetades på initiativ av utskottet och riksdagen

(bet. 1997/98:UbU5, rskr. 107). De nya

bestämmelserna om godkännande och bidrag till

fristående förskoleklass som anordnas av en

fristående skola, som träder i kraft den 1 juli i

år, är i huvudsak utformade på ett sätt som

överensstämmer med motsvarande bestämmelser för

fristående skolor. Huvudregeln är att bidrag skall

lämnas av kommunen till en fristående skola som

godkänts för att anordna förskoleklass.

Frågan om valfrihet och alternativa former för

förskoleverksamhet har också tidigare i vår

behandlats av utskottet (bet. 1998/99:UbU10).

Utskottet erinrade om de bestämmelser som reglerar

möjligheten för enskilda att driva förskola samt

pekade på att kommunen kan lämna bidrag till sådan

verksamhet (2 a kap. 13 och 17 §§ skollagen).

Mot bakgrund av vad i motionen anförs om behov av

kvalitetsarbete vill utskottet erinra om att

regeringen i regleringsbrevet för år 1999

föreskriver att Skolverket - utifrån förskolans och

fritidshemmets pedagogiska roll - skall prioritera

frågor som berör verksamheternas tillgänglighet och

kvalitet. I sin återrapportering skall Skolverket

särskilt uppmärksamma kvaliteten i verksamheterna

för de yngsta barnen i förskolan, barn i behov av

särskilt stöd och arbetet i mångkulturella grupper.

Skolan

I motionen anförs en rad synpunkter på situationen i

skolan, och motionärerna efterlyser uppföljning och

andra åtgärder för att främja kvaliteten (yrk. 7).

Skolverkets och utbildningsinspektörernas nyligen

genomförda granskningar visar enligt motionärerna

att det behövs ett fristående nationellt

kvalitetsinstitut. Rapporter visar att skillnaden i

satsningar på undervisning per elev i skolan

varierar avsevärt mellan olika kommuner. Skolorna

måste göras mer självständiga och rektor ges ökat

ansvar och inflytande. Motionärerna pekar vidare

bl.a. på den minskade andelen elever som inom fyra

år lyckats fullfölja sina gymnasiestudier på ett

nationellt program. Detta förhållande borde

föranleda kraftfulla åtgärder i linje med vad de

borgerliga partierna tidigare föreslagit.

U t s k o t t e t föreslår att finansutskottet

avstyrker yrkandet.

Under föregående riksmöte redovisade utskottet

utförligt vilka åtgärder som vidtagits i syfte att

fördjupa arbetet med att bedöma, värdera och

utveckla kvaliteten i skolan (bet. 1997/98:UbU9 s.

9-13). Där erinrades om skyldigheten för varje

kommun och skola att skriftligen göra en

kvalitetsredovisning som ett led i den kontinuerliga

uppföljningen av skolplanen och arbetsplanen. Frågan

om tillsyn och utvärdering behandlades återigen av

utskottet sistlidna april månad, varvid utskottet

erinrade om ytterligare åtgärder på nu berört område

som vidtagits efter föregående riksmöte (bet.

1998/99:UbU11 s. 18). Utskottet hänvisar

finansutskottet till vad som sägs i frågan i de

åberopade betänkandena och nöjer sig i detta

sammanhang med att peka på att tillsynsarbetet - i

enlighet med bestämmelserna i nu gällande

regleringsbrev - skall utformas så att alla

kommuner, räknat fr.o.m. år 1998, inom loppet av en

sexårsperiod blir föremål för tillsyn. Denna skall

särskilt ta sikte på situationen för elever med

behov av särskilt stöd. Skolverket skall redovisa

sin tillsynsverksamhet för regeringen och därvid

uppge antal kommuner och huvudmän som varit föremål

för tillsyn, generella slutsatser av tillsynen och i

vilken utsträckning verkets kritik och övriga

insatser har lett till tillfredsställande åtgärder.

I det sistnämnda betänkandet redovisades också en

färsk rapport från Skolverket om erfarenheterna

hittills av första årets ökade bidrag till

kommunerna.

Vid sin behandling av propositionen Gymnasieskola i

utveckling - kvalitet och likvärdighet (prop.

1997/98:169) i början av innevarande riksmöte

behandlade utskottet utförligt situationen i

gymnasieskolan (bet. 1998/99: UbU3). Utskottet

tillstyrkte och riksdagen biföll regeringens förslag

om ändrade bestämmelser för det individuella

programmet (rskr. 1998/99:160). Utskottet betonade

vikten av kvalitet på programmet. Generellt för

gymnasieskolan framhöll utskottet statens särskilda

ansvar för att bl.a. underlätta arbetet med

kvalitetssäkring lokalt, t.ex. genom att

tillhandahålla prov i syfte att på likvärdiga

grunder kunna bedöma elevernas kunskaper.

Stockholm den 11 maj 1999

På utbildningsutskottets vägnar

Jan Björkman

I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Beatrice

Ask (m), Eva Johansson (s), Yvonne Andersson (kd),

Lars Hjertén (m), Tomas Högström (m), Torgny

Danielsson (s), Erling Wälivaara (kd), Gunnar Goude

(mp), Sofia Jonsson (c), Barbro Westerholm (fp),

Nalin Pekgul (s), Nils-Erik Söderqvist (s), Kalle

Larsson (v), Camilla Sköld (v) och RosMarie Jönsson

Neckö (s).

Avvikande meningar

1. Barnomsorgen

Beatrice Ask (m), Yvonne Andersson (kd), Lars

Hjertén (m), Tomas Högström (m), Erling Wälivaara

(kd), Sofia Jonsson (c) och Barbro Westerholm (fp)

anför:

Vi hänvisar till vad vi tidigare framfört i frågan

om valfrihet och mångfald inom barnomsorgen i den

gemensamma borgerliga fyrpartireservationen som

finns fogad till utskottets betänkande 1997/98:16,

där vi bl.a. framhöll att införandet av en läroplan

för förskolan inte får hota mångfalden (res. 14).

Förskolan måste vara öppen för olika

barnomsorgsalternativ och inte ensidigt framhålla en

speciell form. Det är vår övertygelse att en

mångfald av driftformer och reella valmöjligheter

bidrar till att höja kvalitetstänkandet inom

barnomsorgssektorn. Såväl kommunala som privata

alternativ skall bedrivas under kvalitetskontroll.

Det ankommer på regeringen att föreslå sådana

förändringar i regelsystemet och vidta sådana andra

åtgärder som underlättar vad vi här anfört om ökad

valfrihet och mångfald inom barnomsorgen.

Finansutskottet bör föreslå riksdagen att med

anledning av yrkande 6 i förevarande motion som sin

mening ge regeringen detta till känna.

2. Skolan

Beatrice Ask (m), Yvonne Andersson (kd), Lars

Hjertén (m), Tomas Högström (m), Erling Wälivaara

(kd) och Barbro Westerholm (fp) anför:

De rapporter som Skolverkets och

utbildningsinspektörernas granskningar av kommunerna

resulterat i samt de uppgifter som återfinns i

regeringens nu aktuella skrivelse jämte de signaler

i övrigt som når oss om situationen i kommunerna

visar att det är nödvändigt att regeringen

tillsammans med kommunerna föranstaltar om åtgärder

för att skapa bättre förutsättningar för de

ansvariga inom skolan, inte minst rektorerna, att

hjälpa alla elever att nå bästa tänkbara resultat

under sin skolgång. Alla bör få lika stora

möjligheter och chanser till utbildning av hög

kvalitet.

Beträffande gymnasieskolan visar de tillgängliga

statistiska uppgifterna att situationen i flera

avseenden är allvarlig och att en rad problem måste

lösas. Vi har i vår gemensamma reservation till

Gymnasieskolkommitténs slutbetänkande hösten 1997

anvisat olika vägar för detta. En del av dessa

förslag till åtgärder återkom vi till vid

riksdagsbehandlingen av gymnasiepropositionen

tidigare i vår. Vi hänvisar i den delen till vår

gemensamma reservation som finns fogad till

utskottets betänkande 1998/99:UbU3 (res. 5).

Riksdagen bör av regeringen begära att den vidtar

de åtgärder som är nödvändiga för att dels avhjälpa

det allvarliga läget i kommunerna beträffande

likvärdiga villkor för grundskolans elever, dels

hejda den oroande utvecklingen i gymnasieskolan,

varvid regeringen bör iaktta vad som förordats om

åtgärder i de i det föregående nämna

reservationerna. Detta bör finansutskottet med

anledning av yrkande 7 i förevarande motion som sin

mening ge regeringen till känna.

Särskilt yttrande

Skolan

Sofia Jonsson (c) anför:

Jag instämmer i stora delar av den beskrivning av

tillståndet i skolan som görs i avvikande mening 2

(m, kd, fp). En utveckling av gymnasieskolan måste

emellertid, enligt min mening, ta fasta på att

huvuddragen i gymnasiereformen skall bestå.

Centerpartiet har i riksdagen fört fram sådana

förslag i andra sammanhang varför jag nu avstår från

att avge en avvikande mening.