Bet. 1998/99:FiU26

Finansutskottets betänkande

1998/99:FIU26

Utvärdering av Riksgäldskontorets upplåning och

skuldförvaltning budgetåren 1993/94-1998

(skr. 1998/99:104)

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

1998/99

FiU26

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar finansutskottet

regeringens skrivelse 1998/99:104 om utvärdering av

Riksgäldskontorets upplåning och skuldförvaltning

budgetåren 1993/94-1998.

Finansutskottet gör i allt väsentligt samma

bedömningar som regeringen i utvärderingen av

Riksgäldskontorets upplåning och skuldförvaltning.

Utskottet konstaterar att det inte är alldeles

enkelt att dra entydiga slutsatser främst med hänsyn

till de problem som föreligger vid bedömningen av

resultatet för upplåningen på den inhemska nominella

marknaden. Enligt utskottet kommer den nya modell

för statsskuldsförvaltningen som infördes den 1

januari 1999 att successivt skapa bättre

förutsättningar för en utvärdering av

Riksgäldskontorets upplåning och

statsskuldsförvaltningens resultat. Till detta

bidrar såväl den ändrade målformuleringen som det

helhetsperspektiv som präglar den nya modellen.

En motion om upplåningen på hushållsmarknaden

avstyrks av utskottet.

Till betänkandet har fogats en reservation av

företrädarna för Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet

liberalerna.

Regeringens skrivelse

I skrivelse 1998/99:104 lämnar regeringen

(Finansdepartementet) en utvärdering av

Riksgäldskontorets upplåning och skuldförvaltning

budgetåren 1993/94-1998.

Motionen

1998/99:Fi44 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om inriktningen av

Riksgäldskontorets framtida arbete med upplåning på

den inhemska hushållssparandemarknaden.

Bakgrund

Ny beslutsmodell

Riksdagen beslutade våren 1998 (prop. 1997/98:154,

bet. 1997/98:FiU29, rskr. 1997/98:253, SFS 1998:659)

om en ny ansvarsfördelning och beslutsordning för

statens upplåning och förvaltningen av statsskulden.

Med den nya modellen har en tydligare

ansvarsfördelning skapats. Riksdagen har i lagen

(1988:1387) om statens upplåning och

skuldförvaltning fastställt statsskuldspolitikens

övergripande mål. Regeringen har i uppgift att, med

hänsyn till det mål som riksdagen slagit fast, ange

riktlinjer avseende hela statsskuldsportföljen, dvs.

inte enbart för valutaupplåningen som tidigare var

fallet. Riksgäldskontorets styrelse ansvarar

därefter för att de övergripande målen och

riktlinjerna omsätts i operativa riktlinjer och

delmål. Riksgäldsdirektören ansvarar sedan för den

löpande verksamheten, dvs. upplåningen och

skuldförvaltningen.

Genom den nya ansvarsfördelningen är det möjligt

för regeringen att anlägga ett helhetsperspektiv vid

beslut som rör statsskuldsportföljen och att ange

total risknivå i statsskuldsportföljen. Vidare finns

nu möjlighet att fördela den totala portföljen

mellan olika skuldslag på grundval av den förväntade

kostnaden i relation till en ändrad risknivå.

För att de penningpolitiska aspekterna av

statsskuldsförvaltningen skall beaktas bereds

dessutom Riksbanken möjlighet att ge synpunkter

inför regeringens beslut. Detta sker genom att

Riksbanken ges tillfälle att yttra sig över

Riksgäldskontorets förslag.

Riksdagen har i olika sammanhang pekat på vikten av

att resultatet följs upp och utvärderas och att

resultatredovisningen till riksdagen utvecklas.

Genom den nya modellen lyfts utvärderingen av

statsskuldsförvaltningen fram. Från och med

innevarande år skall regeringen göra en utvärdering

i form av en skrivelse till riksdagen, vilken skall

lämnas senast den 25 april.

Ändrad målformulering

I det mål för statsskuldsförvaltningen som gällde

t.o.m. 1998 angavs ingen restriktion kring önskvärd

risknivå. Staten har emellertid ett intresse av att

undvika att man, på grund av ett alltför stort

risktagande i statsskuldsförvaltningen, drabbas av

kraftiga ökningar i kostnaderna för statens

upplåning. Det finns till exempel olika ränte- och

valutarisker som är förknippade med upplåningen.

Till detta kommer att en alltför stark koncentration

till ett instrument, marknadssegment eller

löptidssegment innebär ökade specifika risker. Det

ansågs därför lämpligt att till

statsskuldspolitikens mål foga en restriktion som

anger risken i statsskuldsförvaltningen.

Målet är fr.o.m. den 1 januari 1999 att statens

skuld skall förvaltas så att kostnaden för skulden

långsiktigt minimeras samtidigt som risken i

förvaltningen beaktas. Förvaltningen skall ske inom

ramen för de krav penningpolitiken ställer.

Den första utvärdering som fullt ut avspeglar den

nya ansvarsfördelningen och målformuleringen kommer

att äga rum våren 2000.

Utvärderingen våren 1999

Skrivelsen

I skrivelsen 1998/99:104 utvärderar regeringen

Riksgäldskontorets upplåning och skuldförvaltning

under budgetåren 1993/94-1998. Årets utvärdering av

Riksgäldskontoret avser förvaltning enligt den

ansvarsfördelning och målformulering som var

gällande t.o.m. 1998. Utvärderingen följer därför i

stora drag de utvärderingar som tidigare gjorts i

samband med regeringens budgetproposition.

Regeringen har i regleringsbrevet för

Riksgäldskontoret för budgetåret 1998 fastställt att

utvärderingen skall ske över rullande perioder av

fem budgetår. Underlaget för utvärderingen har

främst utgjorts av Riksgäldskontorets

årsredovisningar.

Motionen

Med anledning av skrivelsen har motion Fi44 väckts

av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om inriktningen av

Riksgäldskontorets framtida arbete med upplåning på

den inhemska hushållssparandemarknaden.

Utskottet

1 Principer och metoder för

resultatutvärdering

Skrivelsen

I skrivelsen framhålls att riktmärkesportföljen inte

fångar upp alla aspekter av Riksgäldskontorets

förvaltning och att den därför har vissa svagheter

som utvärderingsinstrument. Detta gäller främst på

den inhemska nominella marknaden. Exempelvis fångas

inte effekterna av marknadsvårdande åtgärder upp.

Regeringen har trots bristerna behållit

riktmärkesportföljen som utvärderingsinstrument

under hela utvärderingsperioden. Detta innebär att

inte alltför långtgående slutsatser bör dras med

anledning av utvärderingens kvantitativa resultat.

Riksgäldskontoret kan besluta ändra den faktiska

skuldens risknivå, t.ex. att minska skuldens

refinansieringsrisk. Medför åtgärden exempelvis en

högre förväntad kostnad skall detta uppvägas av en

lägre risk. Verktyg för att väga kostnaden mot

risken saknas emellertid i dag. Sådana åtgärder

måste därför bedömas kvalitativt.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet anser att väl fungerande marknader för

svenska statspapper kan bidra till att reducera de

likviditets- och riskpremier som staten tvingas

betala för sina lån, vilket direkt påverkar

kostnaderna för statsskulden. Marknadsvård är därför

enligt utskottet ett naturligt inslag i strävandena

att minimera de långsiktiga kostnaderna för statens

upplåning. Väl fungerande och likvida finansiella

marknader bidrar indirekt till att stärka

samhällsekonomin genom att exempelvis underlätta

kapitalförsörjningen till företag och

privatpersoner.

I proposition 1997/98:154 om en ny

ansvarsfördelning och beslutsordning för statens

upplåning och förvaltning av statsskulden som låg

till grund för riksdagens beslut om den nya

beslutsordningen och målformuleringen gjorde

regeringen emellertid bedömningen att det inte är

lämpligt att statsskuldsförvaltningen utöver

kostnadsminimeringsmålet skall ha ett särskilt

marknadsvårdsmål. En anledning till detta ansågs

vara bl.a. att resultatet av marknadsvårdande

insatser kan vara svårt att utvärdera. Att

introducera ett marknadsvårdsmål skulle därtill

försvåra styrningen av Riksgäldskontorets verksamhet

eftersom två sidoordnade mål skulle komma att

finnas. Dock bör Riksgäldskontoret, utan att

åsidosätta kostnadsminimeringsmålet, ha möjlighet

att främja de finansiella marknadernas funktion. I

det fall Riksgäldskontoret bedömer att en

marknadsvårdande operation ändå bör genomföras trots

att den medför ökade kostnader för staten, bör

Riksgäldskontoret begära särskilda medel för detta

ändamål hos regeringen. Regeringen får därefter väga

denna insats mot andra statliga insatser inom ramen

för den sedvanliga statliga budgetprövningen.

Årets redovisning visar att det inte är enkelt att

kvantifiera och bedöma värdet av de marknadsvårdande

insatserna och att de kanske inte heller påverkar

resultatet i förhållande till riktmärkesportföljen

eftersom allmänna räntenivån förändras samtidigt.

Utskottet vill dock mot denna bakgrund framhålla att

det är angeläget att metoder utvecklas för att även

värdera effekterna av marknadsvårdande insatser. I

annat fall försvåras möjligheterna att göra

utvärderingar av kostnadsminimeringsmålet.

Skälet till att resultatet vissa år blivit negativt

sammanhänger med att kontoret valt att arbeta med en

annan risknivå än den som kommer till uttryck i

riktmärkesportföljen. Riksgäldskontoret beslutade

således under 1995/96 att förlänga den faktiska

statsskuldens löptid. Detta kan antingen ses som att

kontoret inte delade uppfattningen att

marknadsräntorna skulle fortsätta att sjunka och att

det därför var kostnadsmässigt motiverat att

förlänga skuldens löptid, eller att det inte var

möjligt för kontoret att ge statsskulden samma

sammansättning som riktmärkesportföljen. I sin

årsredovisning säger kontoret att

riktmärkesportföljen den aktuella perioden inte var

replikerbar. I det sistnämnda fallet måste man dra

slutsatsen att riktmärkesportföljen inte fungerar

tillfredsställande varken som ett styr- eller

uppföljningsinstrument. Det är därför angeläget att

formerna för styrning utvecklas på så sätt att även

risknivån beaktas. I enlighet med den nya ordningen

bör det ankomma på regeringen att ange riktlinjer

för skuldförvaltningen som även innefattar en

riskavvägning. En lämplig ordning kan vara att

regeringen, på förslag av Riksgäldskontoret som

belyser konsekvenserna av olika risknivåer,

fastställer riktlinjer för skuldförvaltningen

inklusive riskavvägningar.

2 Upplåningen på den inhemska nominella

marknaden

Bakgrund

Upplåningen och skuldförvaltningen på den inhemska

nominella marknaden uppvisar sammantaget för hela

perioden ett negativt resultat på ca 5,4 miljarder

kronor.

Skrivelsen

I skrivelsen konstateras sammanfattningsvis att

Riksgäldskontoret formellt ej har uppnått det

uppställda målet för upplåningsverksamhet på den

nominella marknaden i kronor. Under

utvärderingsperioden har dock Riksgäldskontorets

marknadsvårdande åtgärder bidragit till lägre

räntenivåer och därmed lägre kostnader för

statsskulden, vilket ej påverkat det uppmätta

resultatet. Någon kvantifiering av dessa effekter är

svåra att göra anförs det i skrivelsen, och det går

därför inte att konstatera om det negativa

resultatet uppvägs av denna besparing. Vidare har

kontoret vidtagit åtgärder som minskat

refinansieringsrisken i statsskuldsportföljen till

priset av ett negativt resultat. I vilken mån det

negativa resultatet uppvägs av en lägre risknivå är

svårt att avgöra på grund av avsaknaden av verktyg

för sådan analys. Av samma orsak är det vanskligt

att bedöma Riksgäldskontorets beslut att förlänga

riktmärkesportföljens löptid, vilket gjordes i samma

syfte. Bedömningen av det kvantitativa resultatet

försvåras dessutom av de brister som

riktmärkesportföljen varit behäftad med. Det är

därför enligt regeringen svårt att dra några

bestämda slutsatser av det negativa resultatet.

Finansutskottets ställningstagande

Som framgått har upplåningen och skuldförvaltningen

på den inhemska nominella marknaden uppvisat ett

negativt resultat på ca 5,4 miljarder kronor. Därmed

har Riksgäldskontoret formellt inte uppnått det av

regeringen uppställda målet för denna verksamhet.

Det finns, som framhålls i skrivelsen liksom i

motionen Fi44 (m), emellertid skäl att beakta

omständigheterna vid sidan av det uppställda målet.

Under utvärderingsperioden har Riksgäldskontoret

vidtagit marknadsvårdande åtgärder, vilka påverkat

såväl riktmärkesportföljens kostnader som den

faktiska skuldförvaltningen. Åtgärderna har enligt

regeringens bedömning bidragit till en lägre allmän

inhemsk räntenivå och därmed till lägre kostnader

för statsskulden. Någon kvantifiering av åtgärdernas

effekter är svår att göra, och det går därför inte

att konstatera om det negativa resultatet uppvägs av

denna besparing. Under perioden har även förlängning

av skuldens löptid vidtagits i syfte att minska

refinansieringsrisken i statsskuldsportföljen,

vilket medfört högre förväntade kostnader. Då

verktyg saknas för att väga en ökning av förväntade

kostnader mot en lägre risk anser regeringen att det

är svårt att avgöra i vilken grad merkostnader för

denna åtgärd uppvägts av en minskad risknivå. Det

skall även noteras att riktmärkesportföljen för den

inhemska nominella skulden varit behäftad med vissa

svagheter som utvärderingsinstrument, något som

regeringen i tidigare utvärderingar påpekat, varför

det enligt utskottet är svårt att dra några bestämda

slutsatser av det negativa resultatet.

Som utskottet anfört är det angeläget att metoder

utvecklas för att kunna bedöma effekterna även av

marknadsvårdande åtgärder. Med nuvarande ordning och

ansvarsfördelning framgår inte om skälet till

avvikelsen beror på ändrade bedömningar under året

eller om Riksgäldskontorets styrelse har en annan

uppfattning än den som kommer till uttryck i den

faktiska skuldens sammansättning. En ändring i

bedömningen av refinansieringsrisken bör enligt

utskottet komma till uttryck i utformningen av

riktmärkesportföljen eller framgå av de riktlinjer

som regeringen fastställer.

3 Upplåningen på den internationella

kapitalmarknaden

Bakgrund

Under budgetåren 1993/94-1998 har Riksgäldskontorets

strategier baserade på den förväntade

ränteutvecklingen gett ett positivt bidrag till

resultatet på ca 5,1 miljarder kronor.

Skrivelsen

Regeringens sammantagna bedömning är att

Riksgäldskontorets upplåning och skuldförvaltning på

den internationella kapitalmarknaden har bedrivits

framgångsrikt. Förutom att Riksgäldskontoret uppnått

ett positivt resultat har kontoret dessutom

presterat ett bättre resultat än de externa

förvaltare som Riksgäldskontoret anlitat samtidigt

som risktagandet varit lägre. Regeringen bedömer

även att Riksgäldskontorets nyupplåning på den

internationella kapitalmarknaden bedrivits

ändamålsenligt. Avslutningsvis noteras att det inte

ur resultatet går att utläsa om en annan

riktmärkesportfölj skulle ha gett upphov till andra

kostnader.

Finansutskottets ställningstagande

Skuldförvaltningen på den internationella

kapitalmarknaden uppvisar ett positivt resultat på

5,3 miljarder kronor. Resultatet är här mer

otvetydigt. Dels har Riksgäldskontoret en möjlighet

att på de internationella marknaderna bedriva en

aktiv förvaltning av skulden utan samma grad av

hänsyn till marknadsvårdande åtgärder. Dels kan

Riksgäldskontorets resultat jämföras med resultatet

för de externa förvaltare som på uppdrag av kontoret

förvaltar en mindre del av skulden. I denna

jämförelse har Riksgäldskontoret uppnått ett bättre

resultat samtidigt som den uppmätta risken varit

lägre.

Utskottet delar således regeringens uppfattning att

Riksgäldskontorets upplåning och skuldförvaltning på

den internationella kapitalmarknaden har bedrivits

framgångsrikt.

4 Upplåningen på den inhemska marknaden

för realränteobligationer

Bakgrund

Regeringens mål för Riksgäldskontorets upplåning

genom realränteobligationer är att denna upplåning

långsiktigt skall medföra en billigare finansiering

än upplåningen på den nominella

obligationsmarknaden. Beräkningar pekar på att

Riksgäldskontorets totala upplåning via

realränteobligationer sedan starten 1994 gett en

besparing gentemot nominell upplåning på 4,9

miljarder kronor.

Skrivelsen

Regeringens sammantagna bedömning är att

Riksgäldskontoret uppnått det av regeringen

uppställda målet för upplåningen genom

realränteobligationer. Regeringen anser att

realränteobligationer fyller en viktig funktion i

statens skuldportfölj. Regeringen anser det därför

som viktigt att Riksgäldskontoret fortsätter arbetet

med att utveckla denna marknad.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning.

5 Upplåningen på den inhemska

hushållsmarknaden

Bakgrund

Det av regeringen uppställda målet för upplåningen

på den inhemska hushållsmarknaden är att kostnaden

för denna upplåning under en femårsperiod skall

understiga kostnaden för den alternativa upplåningen

på den nominella värdepappersmarknaden i kronor.

Under de fem senaste budgetåren har upplåningen på

hushållsmarknaden medfört ca 1,7 miljarder kronor

lägre kostnader jämfört med upplåning genom

statsobligationer och statsskuldväxlar. Under 1998

visar en motsvarande jämförelse att

hushållsupplåningens kostnader blev 195 miljoner

kronor lägre. Riksgäldskontoret har därmed uppnått

regeringens mål. Enligt regleringsbrevet skall dock

även kostnaden för varje enskilt instrument

understiga kostnaden för den alternativa

upplåningen. De utestående volymerna i lånen på den

inhemska hushållsmarknaden har dock under de senaste

åren minskat kraftigt. Följden har blivit en lägre

lönsamhet i absoluta tal. De minskade volymerna

beror i huvudsak på avvecklingen av allemansspar,

men även på att Riksgäldskontorets marknadsandel på

hushållsmarknaden minskat. Kostnaderna för

Riksgäldskonto och Riksgäldsspar har de senaste åren

legat över kostnaderna för den alternativa inhemska

upplåningen, vilket framgår av nedanstående tabell.

Tabell. Hushållsupplåningens resultat fördelat på

respektive sparform under budgetåren 1993/94-1998.

Miljoner kronor.

---------------------------------------------------

1993/941994/951995/96 1997 1998Totalt

---------------------------------------------------

Allemansspar 352 242 253 102 34 983

---------------------------------------------------

Premieobligationer56 43 126 245 186 656

---------------------------------------------------

Riksgäldskonto 10 85 -11 -2 0 82

---------------------------------------------------

Riksgäldsspar -20 -25 -45

---------------------------------------------------

Totalt 418 370 368 325 195 1

676

---------------------------------------------------

Skrivelsen

Sammanfattningsvis bedömer regeringen att

förutsättningar finns för att Riksgäldskontoret i

framtiden skall kunna bedriva en kostnadseffektiv

och lönsam verksamhet inom hushållsupplåningen.

Ytterst är emellertid Riksgäldskontorets förmåga att

identifiera kundernas efterfrågan och möta denna som

skapar förutsättningar för en framtida positiv

utveckling. Inte minst ur perspektivet att det inom

de närmaste åren förfaller stora belopp av såväl

premieobligationer som Riksgäldsspar är det av vikt

att Riksgäldskontoret kan vidmakthålla sin position

på sparmarknaden. Regeringen finner det därför

angeläget att Riksgäldskontoret fullföljer den

påbörjade satsningen på att återvinna

marknadsandelar på hushållsmarknaden genom att

aktivt bearbeta marknaden.

Motionen

I motion Fi44 av Lars Tobisson m.fl. (m) ifrågasätts

Riksgäldskontorets hushållsupplåning och regeringens

ambitioner att Riksgäldskontoret skall satsa på att

återvinna marknadsandelar på hushållsmarknaden.

Denna upplåning är enligt motionärerna svår att

bedriva utan betydande marknadsföringsinsatser och

utan ett eget kundnära kontorsnät. Det skulle enligt

motionärerna vara en olycklig och principiellt

tveksam utveckling. Riksgäldskontoret bör inte

utveckla nya sparinstrument riktade till den

konkurrensutsatta hushållssparmarknaden.

Riksgäldsspar bör därför avvecklas.

Finansutskottets ställningstagande

Även om Riksgäldskontorets kostnader för den totala

hushållsupplåningen under perioden blivit lägre än

kostnaden för den alternativa upplåning på den

inhemska nominella marknaden måste utskottet

konstatera att ansträngningarna att bibehålla det

hushållssparande som skedde i Allemanssparandet inte

har lyckats. Riksgäldskontoret, som saknar en egen

lokal kontorsorganisation, har inte lyckats

konkurrera med bankerna och andra sparformer på

hushållsmarknaden. Genom att etablera och utveckla

nya former för kundkontakter via telefon och

Internet som inte kräver samma lokala

kontorsverksamhet borde det emellertid vara möjligt

för Riksgäldskontoret att kunna konkurrera på

hushållsmarknaden. Det är därför inte uteslutet att

Riksgäldskontoret kan komma att återta

marknadsandelar på hushållsmarknaden. Dock bör

liksom hittills det långsiktiga målet för varje

upplåningsform på hushållsmarknaden vara att uppnå

kostnadsbesparingar i förhållande till kontorets

alternativa upplåningsformer på penning- och

obligationsmarknaden. Med det anförda avstyrker

utskottet motion Fi44 (m).

6 Sammantagen bedömning

Skrivelsen

De operationella verksamhetsmålen för upplåningen

och statsskuldsförvaltningen på den inhemska

nominella respektive internationella

kapitalmarknaden är att de faktiska kostnaderna

under en femårsperiod skall understiga

riktmärkesportföljernas kostnader. Under de senaste

fem budgetåren har de sammanlagda kostnaderna för

dessa marknader (som omfattar fem och ett halvt

kalenderår) varit i stort sett identiska med

riktmärkesportföljernas kostnader. Som tidigare

framgått skiljer sig resultatet dock mellan de två

delmarknaderna.

Med reservation för de svårigheter som föreligger i

bedömningen av resultatet inom upplåningen på den

inhemska nominella marknaden finner regeringen att

Riksgäldskontoret sammantaget uppfyllt det

uppställda effektmålet att långsiktigt minimera

kostnaden för statsskulden inom ramen för

penningpolitikens krav.

I skrivelsen konstateras att under

utvärderingsperioden har det funnits goda

förutsättningar att genomföra statsskuldspolitiken

utan att penningpolitiken påverkats. Regeringen

avstår därför från en kvantitativ utvärdering av i

vilken mån den penningpolitiska restriktionen

påverkat statsskuldspolitiken.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet gör i allt väsentligt samma

bedömningar som regeringen i utvärderingen av

Riksgäldskontorets upplåning och skuldförvaltning

under budgetåren 1993/94-1998. Utskottet konstaterar

att det inte är alldeles enkelt att dra entydiga

slutsatser främst med hänsyn till de problem som

föreligger vid en bedömning av resultatet inom

upplåningen på den inhemska nominella marknaden.

Enligt utskottet kommer den nya modell för

statsskuldsförvaltningen som infördes den 1 januari

1999 att successivt skapa bättre förutsättningar för

en utvärdering av Riksgäldskontorets upplåning och

statsskuldsförvaltningens resultat. Till detta

bidrar såväl den ändrade målformuleringen som det

helhetsperspektiv som präglar den nya modellen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande principer och metoder för

resultatutvärdering

att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

2. beträffande upplåningen på den inhemska

nominella marknaden

att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

3. beträffande upplåningen på den

internationella kapitalmarknaden

att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

4. beträffande upplåningen på den inhemska

marknaden för realränteobligationer

att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

5. beträffande upplåningen på den inhemska

hushållsmarknaden

att riksdagen med avslag på motion

1998/99:Fi44 godkänner vad utskottet anfört,

res. (m, kd, c, fp)

6. beträffande sammantagen bedömning av

upplåning och skuldförvaltning 1993/94-1998

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och

hemställt med godkännande lägger regeringens

skrivelse 1998/99:104 till handlingarna.

Stockholm den 25 maj 1999

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Mats

Odell (kd), Bengt Silfverstrand (s), Lisbet Calner

(s), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson (s), Carin

Lundberg (s), Siv Holma (v), Per Landgren (kd), Anna

Åkerhielm (m), Matz Hammarström (mp), Lena Ek (c),

Karin Pilsäter (fp), Gunnar Axén (m), Jörgen

Andersson (s), Lars Bäckström (v) och Bo Lundgren

(m).

Reservation

Upplåningen på den inhemska

hushållsmarknaden (mom. 5) (m, kd, c, fp)

Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Per Landgren

(kd), Anna Åkerhielm (m), Lena Ek (c), Karin

Pilsäter (fp), Gunnar Axén (m) och Bo Lundgren (m)

anser

dels att finansutskottets ställningstagande i

avsnitt 5 Upplåningen på den inhemska

hushållsmarknaden bort ha följande lydelse:

Riksgäldskontorets sammantagna upplåning från

hushållen uppgick vid årsskiftet 1998 till

69,6 miljarder kronor. Det utgör endast en liten del

av den totala skuldmassan, strax under 5 %.

Merparten av hushållsupplåningen utgörs av

premieobligationer (runt 60 miljarder kronor). Efter

det att riksdagen avskaffat den sista delen av

skattegynnade sparregler för Riksgäldskontorets

hushållsupplåning har kontorets marknadsandelar på

hushållslånemarknaden sjunkit.

Riksgäldskontoret har svårigheter att utan

betydande marknadsföringsinsatser och ett eget

kundnära kontorsnät bedriva upplåning från

hushållen. I sin strävan att upprätthålla en större

andel av hushållsmarknaden tvingas Riksgäldskontoret

i frånvaro av skattefördelar styra över mer resurser

till marknadsföring. Detta skulle enligt utskottet

vara en både olycklig och principiellt tveksam

utveckling.

Upplåningen på den inhemska hushållsmarknaden är

lönsam - enligt de definitioner som används i

skrivelsen - endast därför att premieobligations-

andelen är så stor. Upplåningen via Riksgäldsspar

sker, som framgår av skrivelsen, till en högre

kostnad än för den alternativa upplåningen på

inhemska marknaden. Utskottet anser därför att

Riksgäldskontoret inte bör utveckla nya

sparinstrument riktade till den konkurrensutsatta

hushållssparandemarknaden och att Riksgäldsspar bör

avvecklas.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi44

(m) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande upplåningen på den inhemska

hushållsmarknaden

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Fi44

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

Innehållsförteckning

Sammanfattning...................................

1

Regeringens skrivelse............................

1

Motionen.........................................

1

Bakgrund.........................................

2

Ny beslutsmodell...............................

2

Ändrad målformulering..........................

2

Utvärderingen våren 1999.......................

3

Skrivelsen...................................

3

Motionen.....................................

3

Utskottet........................................

3

1 Principer och metoder för

resultatutvärdering............................

3

Skrivelsen...................................

3

Finansutskottets ställningstagande...........

3

2 Upplåningen på den inhemska nominella

marknaden......................................

5

Bakgrund.....................................

5

Skrivelsen...................................

5

Finansutskottets ställningstagande...........

5

3 Upplåningen på den internationella

kapitalmarknaden...............................

6

Bakgrund.....................................

6

Skrivelsen...................................

6

Finansutskottets ställningstagande...........

6

4 Upplåningen på den inhemska marknaden för

realränteobligationer

7

Bakgrund.....................................

7

Skrivelsen...................................

7

Finansutskottets ställningstagande...........

7

5 Upplåningen på den inhemska

hushållsmarknaden..............................

7

Bakgrund.....................................

7

Skrivelsen...................................

8

Motionen.....................................

8

Finansutskottets ställningstagande...........

8

6 Sammantagen bedömning.......................

9

Skrivelsen...................................

9

Finansutskottets ställningstagande...........

9

Hemställan.....................................

9

Reservation.....................................

11

Upplåningen på den inhemska hushållsmarknaden

(mom. 5) (m, kd, c, fp)

11