Bet. 1998/99:JuU1

Justitieutskottets betänkande

1998/99:JUU01

Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

JuU1

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens

förslag till anslag under utgiftsområde 4

Rättsväsendet samt ett antal motioner som väckts

under den allmänna motionstiden i år.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

anslag för utgiftsområdet som uppgår till totalt

knappt 22 miljarder kronor. De tyngsta

anslagsposterna är polisväsendet (11 974 miljoner

kronor), domstolsväsendet (3 057 miljoner kronor)

och kriminalvården (3 639 miljoner kronor).

Utskottet tillstyrker också några lagförslag som

läggs fram i propositionen. Här föreslås ändringar i

rättegångsbalken och i lagen om allmänna förvalt-

ningsdomstolar som innebär att tingsrätterna,

hovrätterna, länsrätterna och kammarrätterna i

fortsättningen i större utsträckning själva får

bestämma om sin organisation. Vidare föreslås

ändringar i lagen om omhändertagande av berusade

personer m.m. som gör det möjligt att förvara den

omhändertagne inom kriminalvården, t.ex. i häkte,

och inte endast i polisens lokaler.

Slutligen tillstyrker utskottet regeringens förslag

att avveckla de allmänna advokatbyråerna. Bakgrunden

är att målet med en god juristtillgång i hela landet

är uppfyllt oberoende av om det finns statliga

advokatbyråer eller ej samtidigt som den statliga

advokatverksamheten går med förlust sedan ett antal

år. Verksamheten strider också mot principen att

konkurrensutsatt verksamhet inte bör bedrivas i

myndighetsform om det inte finns särskilda skäl för

det.

Med anledning av några motionsyrkanden föreslår en

majoritet i utskottet ett tillkännagivande om

ersättningen till nämndemän. Utskottet anser att det

bör göras en samlad översyn av nämndemäns och

jurymäns ekonomiska villkor. Vidare gör utskottet

ett tillkännagivande som innebär att regeringen

uppmanas att snarast återkomma till riksdagen med

riktlinjer för chefsförsörjningen inom polisen.

I ärendet har samtliga partier avlämnat

reservationer. Samtliga utom Socialdemokraterna och

Miljöpartiet de gröna har dessutom avlämnat

särskilda yttranden. Sammanlagt föreligger 14

reservationer och 7 särskilda yttranden.

Propositionen

I propositionen 1998/99:1 utgiftsområde 4

Rättsväsendet har regeringen föreslagit att

riksdagen

dels antar regeringens förslag till

5. lag om ändring i lagen (1976:511) om

omhändertagande av berusade personer m.m.,

6. lag om ändring i rättegångsbalken,

7. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar,

dels

8. bemyndigar regeringen att avveckla de allmänna

advokatbyråerna (avsnitt 10),

9. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under

utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt följande

uppställning:

----------------------------------------------------

Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp

kr

----------------------------------------------------

A1 Polisorganisationen

ramanslag 11 460 196

000

----------------------------------------------------

A2 Säkerhetspolisen

ramanslag 514 134 000

----------------------------------------------------

B1 Åklagarorganisationen

ramanslag 620 140 000

----------------------------------------------------

B2 Ekobrottsmyndigheten

ramanslag 199 197 000

----------------------------------------------------

C1 Domstolsväsendet m.m.

ramanslag 3 056 983

000

----------------------------------------------------

D1 Kriminalvården

ramanslag 3 639 055

000

----------------------------------------------------

E1 Kronofogdemyndigheterna

ramanslag 1 309 986

000

----------------------------------------------------

F1 Brottsförebyggande rådet

ramanslag 43 674 000

----------------------------------------------------

F2 Rättsmedicinalverket

ramanslag 169 305 000

----------------------------------------------------

F3 Gentekniknämnden

ramanslag 2 258 000

----------------------------------------------------

F4 Brottsoffermyndigheten

ramanslag 12 588 000

----------------------------------------------------

F5 Ersättning för skador på

grund av ramanslag 75 074 000

brott

----------------------------------------------------

F6 Rättshjälpskostnader

m.m. ramanslag 781 149 000

----------------------------------------------------

F7 Diverse kostnader för

rättsväsendet ramanslag 19 974 000

----------------------------------------------------

F8 Avgifter till vissa

internationella ramanslag 8 356 000

sammanslutningar

----------------------------------------------------

F9 Bidrag till

brottsförebyggande arbete ramanslag 7 200 000

----------------------------------------------------

Summa

21 919 269

000

----------------------------------------------------

Punkterna 1-4 i regeringens förslag har behandlats i

utskottets betänkande 1998/99:JuU5.

Lagförslagen har fogats till betänkandet, se bilaga

1.

Motionerna

För en förteckning över motionerna i nummerföljd, se

bilaga 2.

Inledning

1998/99:Ju904 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utgångspunkter för

kriminalpolitiken,

Utgiftsramen och anslagen

1998/99:Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

6. att riksdagen beslutar om fördelning av anslag

inom utgiftsområde 4 i enlighet med vad i motionen

anförts,

1998/99:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

10. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar

anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt

uppställningen i bilaga 2,

1998/99:Ju202 av Göte Jonsson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ökade anslag till

polisväsendet.

1998/99:Ju206 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att polisens och det

rättsvårdande systemets resurser i landet och därmed

i Örebro län bör stärkas.

1998/99:Ju207 av Olle Lindström (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ökade resurser till

polisen.

1998/99:Ju211 av Tomas Högström och Karin Falkmer

(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

ytterligare resurser till polisen.

1998/99:Ju901 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna att polisens och det rättsvårdande

systemets resurser bör stärkas, i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1998/99:Ju904 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

närpolisverksamhetens betydelse,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om polisväsendet,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

åklagarväsendet,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

domstolsväsendet,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om kriminalvården,

1998/99:Ju910 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att

ytterligare 500 civilanställda och 200 poliser

anställs under åren 1999-2001,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av

att höja statusen på och utveckla närpolisverk-

samheten för att lyckas med bekämpningen av

vardagsbrottsligheten,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om särskilda

ungdomsrotlar inom åklagarväsendet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av

fortbildning och kompetensutveckling inom åklagar-

väsendet,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om hovrätternas

samt läns- och kammarrätternas behov av ökade medel,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att anpassa

kriminalvården så att barn inte ofrivilligt fråntas

rätten att hålla en kontinuerlig kontakt och

gemenskap med sina föräldrar då dessa vistas på

anstalt,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behov av ökade

medel till stöd för en förbättrad frigivning,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att kampanjen

Föräldrarna är samhällets viktigaste brottsföre-

byggande resurs genomförs,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att BRÅ skall

få i uppgift att i direkt samarbete med kommunerna

ta fram förslag på konkreta brottsförebyggande

åtgärder,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att det till

kommunerna anslås medel för brottsförebyggande

åtgärder,

22. att riksdagen med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag anvisar

anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt

uppställning:

----------------------------------------------------

|Anslag (tkr) | Regeringens |

Anslagsförändring |

| | förslag | |

----------------------------------------------------

|A1 | 11 460 196 | + 200 000|

|Polisorganisationen | | |

----------------------------------------------------

|B1 | 620 140 | + 50 000|

|Åklagarorganisationen| | |

----------------------------------------------------

|C1 Domstolsväsendet | 3 056 983 | + 60 000|

----------------------------------------------------

|D1 Kriminalvården | 3 639 055 | + 30 000|

----------------------------------------------------

|F9 | 7 200 | + 40 000|

|Brottsförebyggande | | |

|arbete | | |

----------------------------------------------------

|Summa för | 21 919 269 | + 380 000|

|utgiftsområdet | | |

----------------------------------------------------

1998/99:Ju911 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lokal anpassning av

närpolisverksamheten och vikten av ökad status för

närpoliserna,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kriminella mc-gäng,

12. (delvis) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning,

14. att riksdagen med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag anvisar

anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt

uppställning:

----------------------------------------------------

|Anslag (tkr) | Regeringens |

Anslagsförändring |

| | förslag | |

----------------------------------------------------

|A1 | 11 460 196 | + 170 000|

|Polisorganisationen | | |

----------------------------------------------------

|B1 | 620 140 | + 6 000|

|Åklagarorganisationen| | |

----------------------------------------------------

|F4 | 12 588 | + 6 000|

|Brottsoffermyndigheten| | |

----------------------------------------------------

|F6 | 781 149 | + 195 000|

|Rättshjälpskostnader| | |

----------------------------------------------------

1998/99:Ju913 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utgångspunkter för

svenskt polisväsende,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av poliser,

9. att riksdagen till anslaget A2 Säkerhetspolisen

för 1999 anvisar ett i förhållande till regeringens

förslag med 10 000 000 kr ökat anslag eller

524 134 000 kr,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om åklagarnas roll

i brottsutredningsarbetet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om bekämpningen av

ekonomisk brottslighet,

12. att riksdagen till anslaget B2

Ekobrottsmyndigheten för 1999 anvisar ett i

förhållande till regeringens förslag med

10 000 000 kr lägre anslag eller 189 197 000 kr,

15. att riksdagen till anslaget C1 Domstolsväsendet

för 1999 anvisar ett i förhållande till regeringens

förslag med 50 000 000 kr ökat anslag eller

3 106 983 000 kr,

19. att riksdagen till anslaget D1 Kriminalvården

för 1999 anvisar ett i förhållande till regeringens

förslag med 200 000 000 kr ökat anslag eller

3 839 055 000 kr,

20. att riksdagen till anslaget F2

Rättsmedicinalverket för 1999 anvisar ett i

förhållande till regeringens förslag med

10 000 000 kr ökat anslag eller 179 305 000 kr.

1998/99:Ju918 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari

yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en

omorganisation av Säkerhetspolisen,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om fördelning på

anslag inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet för åren

2000 och 2001 enligt tabell.

1998/99:So462 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari

yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om direkt

statsstöd till brottsofferjourerna,

Polisväsendet

1998/99:Ju201 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ytterligare resurser till

polisen i Dalarna.

1998/99:Ju203 av Ingvar Eriksson och Olle Lindström

(m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att spåra och

effektivt beivra all kriminell hantering av vapen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att kontrollen vid

våra gränser förstärks i syfte att förhindra illegal

vapeninförsel,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ökning av polisens

personella och materiella resurser.

1998/99:Ju209 av Anders Sjölund och Åke Sandström

(m, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

ökade anslag till Polismyndigheten i Västerbotten.

1998/99:Ju223 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) vari

yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att tillföra mer

resurser till polisen och tullväsendet för att

motverka inströmning av illegala vapen över landets

gränser.

1998/99:Ju907 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om glesbygdsfaktor

vid fördelning av resurser.

1998/99:Ju918 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari

yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om glesbygdsstöd,

1998/99:Sf612 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att rättsväsendet

bör prioritera arbetet mot rasistiska brott,

1998/99:So459 av Ingrid Näslund (kd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skattesänkningar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tillräckliga

resurser till tull och polis,

1998/99:So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skärpt kamp mot

spritkriminaliteten,

1998/99:N338 av Camilla Dahlin-Andersson m.fl. (fp)

vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om större andel av

polisresurserna till Stockholms län,

Domstolsväsendet

1998/99:Ju401 av Gunnel Wallin och Kenneth Johansson

(c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

antalet tingsrätter.

1998/99:Ju405 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om överflyttning av

registreringen av företagshypotek till Patent- och

registreringsverket (PRV).

1998/99:Ju407 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att se över

möjligheten att höja ersättningen för nämndemän,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Domstolsverket

skall initiera grundläggande utbildning för

nämndemän.

1998/99:Ju409 av Per Erik Granström och Carin

Lundberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

inskrivningsverksamheten.

1998/99:Ju410 av Birgitta Carlsson och Eskil

Erlandsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om höjd ersättning till nämndemän.

1998/99:Ju411 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om nämndemännens

utbildning och ersättning.

1998/99:Ju910 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om nämndemännens

och jurymännens arvoden,

1998/99:Ju913 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot

inställda huvudförhandlingar i domstol,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

"smygnedläggning" av mindre tingsrätter,

1998/99:Ju916 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om inställda

huvudförhandlingar i brottmål,

1998/99:Ju918 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari

yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ett effektivare

och mer flexibelt domstolsväsende,

Kriminalvården

1998/99:Ju503 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström

(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

som första steg skapa minst en drogfri anstalt inom

varje kriminalvårdsregion.

1998/99:Ju506 av Elisebeht Markström m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om drogfria

avdelningar på våra fångvårdsanstalter.

1998/99:Ju507 av Christina Axelsson och Cinnika

Beiming (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av drogfria

anstalter för drogfria interner,

1998/99:Ju509 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, v,

c, fp, mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att fängelserna för

både barns och föräldrars bästa görs helt drogfria,

1998/99:Ju903 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om narkotikafria

fängelser och att det inom varje kriminalvårdsregion

skapas minst en drogfri anstalt i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1998/99:Ju910 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om bekämpning av

narkotika på kriminalvårdsanstalterna,

1998/99:Ju918 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari

yrkas

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ändring i lagen

om omhändertagande av berusade personer,

Brottsoffermyndigheten

1998/99:Ju907 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om brottsofferjourerna,

1998/99:Ju910 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att beloppsnivån på

de medel som den dömde avsätter till

Brottsofferfonden måste höjas och att medel från

fonden skall användas för att skapa nätverk till

stöd för brottsoffren,

1998/99:Ju916 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar återställa den

ursprungliga ordningen avseende finansieringen av

brottsofferfonden i enlighet med vad som anförts i

motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en höjning av

brottsofferavgiften från 300 till 500 kr i syfte att

förbättra förutsättningarna för bidrag till ideella

brottsofferorganisationer,

Bidrag till brottsförebyggande arbete

1998/99:Ju217 av Raimo Pärssinen (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om brottsförebyggande arbete.

1998/99:Ju904 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den offentliga

miljöns inverkan på brottsligheten,

1998/99:Ju910 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att kommunernas

ansvar i det brottsförebyggande arbetet utreds och

klargörs,

1998/99:Ju911 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om uppmuntran av Farsor

och morsor på stan, grannsamverkan och liknande

medborgarengagemang,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att bygga bort

brott,

1998/99:So466 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

10. att riksdagen begär att regeringen verkar för

att kommunerna påbörjar ett arbete för ökad

utomhustrygghet i enlighet med vad i motionen

anförts,

1998/99:Bo507 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari

yrkas

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om stimulans till

kommunala trygghetsplaner.

Utskottet

Inledning

Allmänt

Utgiftsområde 4 Rättsväsendet omfattar anslag till

bl.a. polisväsendet, åklagarväsendet,

domstolsväsendet, kriminalvården, kronofogdemyndig-

heterna, Brottsförebyggande rådet,

Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden,

Brottsoffermyndigheten och rättshjälpskostnader. För

år 1998 beräknas utgifterna för rättsväsendet uppgå

till 21 493 miljoner kronor. De tyngsta posterna är

polisen med beräknade 10 796 miljoner kronor,

domstolsväsendet med beräknade 3 027,4 miljoner

kronor och kriminalvården med beräknade

3 885 miljoner kronor.

För år 1999 har riksdagen bestämt utgiftsramen för

rättsväsendet till 21 919 269 000 kr.

Inom rättsväsendets verksamhet kan urskiljas två

huvudsakliga områden. Det ena området rör

kriminalpolitiken, sammanfattningsvis frågor om

brott och straff och, inte minst, frågor som rör

brottsförebyggande verksamhet. Det andra området rör

rättskipningen och organisationen av rättsväsendet.

Den centrala uppgiften för rättsväsendets

myndigheter är att värna den enskildes rättssäkerhet

och rättstrygghet. Detta ger verksamheten inom

rättsväsendet en särställning i den statliga

verksamheten, och den är en förutsättning för ett

fritt och demokratiskt samhälle. Uppgiften fullgörs

bl.a. genom att myndigheterna inom rättsväsendet

förebygger och beivrar brott och sörjer för

verkställighet av utdömda straff. Inom rättsväsendet

löses också tvister, såväl mellan enskilda som

mellan enskilda och det allmänna. Vidare verkställs

rättsanspråk som inte kan regleras på frivillig väg.

Verksamheten inom rättsväsendet är i princip av den

karaktären att den är och också fortsättningsvis

skall vara en statlig angelägenhet. Detta ställer

särskilda krav på verksamheten. Sådana krav är t.ex.

att polisen har resurser att förebygga och bekämpa

brott, att enskilda som vänder sig till domstolarna

kan få sin sak prövad på ett rättssäkert sätt och

inom rimlig tid och att verkställigheten av straff

präglas av säkerhet och humanitet.

Enligt regeringens bedömning har myndigheterna inom

rättsväsendet i stort kunnat uppfylla uppställda

mål. Utskottet kommer nedan i anslutning till

respektive anslag att göra en närmare bedömning.

Även om det är förenat med vissa svårigheter att

mäta myndigheternas resultat och göra jämförelser

över tiden bör det dock redan här konstateras att

det mesta tyder på att regeringens bedömningar är

välgrundade. Samtidigt bör det nämnas att det sedan

åtskilliga år pågår ett intensivt arbete för att

modernisera rättsväsendet och att de omedelbara

effekterna av t.ex. omorganisationer inte alltid

varit positiva. Här måste man emellertid anlägga ett

något längre tidsperspektiv, och då kan det noteras

t.ex. att utvecklingen inom både polis- och

åklagarverksamheten nu går i rätt riktning.

Kriminalpolitikens inriktning

Den kriminalpolitiska inriktningen bör enligt

utskottets mening bygga på en helhetssyn och på en

inriktning av den allmänna politiken som leder till

social trygghet, en rättvis fördelning och ett

samhälle som vilar på solidaritet mellan människor.

Hänsynen till brottsoffren är en del av den

helhetssyn som utskottet här gör sig till tolk för.

En utgångspunkt för prioriteringarna inom

rättsväsendet är kraven på rättstrygghet,

rättssäkerhet, rationalitet och effektivitet.

Kompetent personal och ledning, rationella

arbetsmetoder och modern teknik är nödvändiga

förutsättningar såväl i brottsbekämpningen som i

rättsväsendets övriga verksamheter.

Ett centralt inslag är, som regeringen framhåller,

att medborgarperspektivet präglar kriminalpolitiken.

I det brottsförebyggande arbetet är detta perspektiv

och kravet på samverkan mellan myndigheter och andra

berörda tydligare än på många andra områden. En

grundtanke med det nationella brottsförebyggande

programmet Allas vårt ansvar (Ds 1996:59) och med

det brottsförebyggande arbete som bedrivs inom

kommunerna, bl.a. med stöd av Kommittén för

brottsförebyggande arbete, är just att

brottsligheten måste angripas i samverkan med dem

som berörs av den. Detta gör sig naturligtvis

särskilt starkt gällande i fråga om den s.k.

vardagsbrottsligheten, som utgör majoriteten av

antalet anmälda brott. Här har närpolisverksamheten

och närpolisens samarbete med t.ex. skolan,

brottsofferjourer, föreningslivet och andra

frivilligorganisationer en särskild betydelse.

När det gäller den grova, i många fall organiserade

och gränsöverskridande, brottsligheten är det

internationella samarbetet särskilt viktigt. Av

stort värde för insatserna mot den internationella

brottsligheten i Europa är inrättandet av den

europeiska polisbyrån Europol. Inom EU pågår också i

övrigt ett omfattande arbete med att förbättra såväl

det polisiära samarbetet som samarbetet på den

internationella straffprocessrättens område. Bl.a.

har en handlingsplan mot organiserad brottslighet

antagits. Anslutningen till Schengensamarbetet

kommer också att stärka det polisiära och rättsliga

samarbetet, och i Östersjöområdet spelar

aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i

Östersjöområdet en nyckelroll. Också inom ramen för

FN:s narkotikaprogram och FN:s brottsförebyggande

och straffrättsliga kommission pågår ett viktigt

utvecklingsarbete. Arbetet på internationell nivå

leder till ständigt förbättrade möjligheter att

effektivt ingripa mot den grova brottsligheten med

internationell anknytning.

Ett självklart krav på rättsväsendet är att brott

utreds och att lagföring sker inom rimlig tid. En

sådan ordning underlättar utredningsarbetet och

innebär en säkrare bedömning av brottet eftersom

tilltalade, målsägande och vittnen har händelsen i

färskt minne. Den har också, inte minst när det

gäller unga lagöverträdare, pedagogisk betydelse -

det ligger enligt utskottets mening ett stort värde

i att det på en brottslig gärning snabbt följer en

reaktion från samhällets sida. Här föreligger som

regeringen påpekar för närvarande en hel del

svårigheter, och regeringen avser att initiera olika

projekt för att komma till rätta med dem.

Det kan i sammanhanget också nämnas att riksdagen

strax före sommaren fattade beslut om nya

påföljdsformer för unga lagöverträdare. De nya

reglerna innebär bl.a. att två nya påföljder införs.

Ungdomstjänst kan närmast beskrivas som en form av

samhällstjänst för unga i socialtjänstens regi.

Sluten ungdomsvård kommer i fortsättningen i de

allra flesta fall att ersätta fängelse för de yngsta

lagöverträdarna, som begått svåra brott innan de

fyllt 18 år. Den slutna ungdomsvården, som är en

tidsbestämd påföljd, skall äga rum på särskilda

ungdomshem som drivs av Statens

institutionsstyrelse. Utskottet har stora

förhoppningar på att dessa tydliga reaktionsformer

som samtidigt har en utpräglad social inriktning

skall visa sig verksamma.

Utskottet vill dock inte förneka att det också

finns problem i olika verksamheter. Särskilt inom

polisväsendet finns svårigheter som har sin grund i

de senaste årens omorganisationer och

besparingsambitioner. Resultatredovisningen för det

första halvåret 1998 indikerar dock att utvecklingen

på flera områden vänt till det bättre. Förslagen i

budgetpropositionen om förstärkningar till polisen

kommer också att bidra till den positiva

utvecklingen.

I budgetpropositionen anlägger regeringen just ett

sådant brett perspektiv på brottsbekämpningen som

utskottet förordar. Här beskrivs också föränd-

ringsarbetet som inte bara omfattar sådana faktorer

som utskottet nu nämnt utan också t.ex.

organisatoriska förändringar som inrättandet av

Ekobrottsmyndigheten och det pågående arbetet med en

reformering av domstolsväsendet. En utveckling av

verkställighetsinnehållet i det straffrättsliga

påföljdssystemet är en annan väsentlig del liksom

olika åtgärder som, inom ramen för en human

kriminalvård, ökar säkerheten inom anstalterna och

förhindrar att intagna avviker därifrån.

Utskottet vill för sin del understryka vikten av

att bakomliggande orsaker till kriminalitet

undanröjs och att tidiga åtgärder sätts in.

Missbruk, arbetslöshet och andra omständigheter av

social karaktär har stor betydelse för

brottslighetens utveckling men det bör också nämnas

att även andra faktorer som också ligger utanför det

kriminalpolitiska området, t.ex. bostadsområdenas

utformning, spelar en väsentlig roll.

Den slutsats som bör dras är enligt utskottets

mening att brottsligheten måste angripas på bred

front. Utskottet kan således inte ansluta sig till

den betydligt mer inskränkta formulering av de

kriminalpolitiska målen som återfinns i motion Ju904

(m) och som i princip uppehåller sig vid frågor om

brott, straff och brottsoffer. Särskilt vill

utskottet understryka att det visserligen, som

anförs i motionen, är viktigt att brott beivras och

att straffsystemet upplevs som rättvist. De

kriminalpolitiska insatserna kan dock inte begränsas

till dessa områden. Betydelsen av

samhällsutvecklingen i stort får enligt utskottets

mening inte underskattas. Utskottet avstyrker bifall

till motion Ju904 i här aktuell del.

Vad utskottet nu anfört hindrar naturligtvis inte

att också brottsbekämpningen har stor betydelse, och

utskottet delar regeringens uppfattning att

våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk

brottslighet inklusive miljöbrott bör prioriteras.

Särskild uppmärksamhet måste också ägnas den grova

och gränsöverskridande brottsligheten, den mc-

relaterade brottsligheten, brott med rasistiska

inslag, våld mot kvinnor och övergrepp mot barn. Den

prioriterade brottsligheten består alltså av brott

som, om de inte bekämpas, skulle kunna komma att

rubba grunderna för samhällsordningen och leda till

att demokrati- och frihetsidealen direkt eller

indirekt sätts i fara. Utskottet vill dock

understryka att merparten av de brott som kommer

till polisens kännedom inte har denna allvarliga

karaktär. Från trygghetssynpunkt är det också väl så

viktigt att den s.k. vardagsbrottsligheten

förhindras och, när den ändå inträffar, beivras. Det

stora flertalet brott tillhör den kategorin, och de

medför betydande skador för enskilda och för

samhället samtidigt som de skapar en allmän känsla

av obehag och otrygghet.

Utgiftsramen och anslagen

Inledning

I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens

budgetförslag och de motioner som väckts med

anledning av budgetpropositionen och som avser

fördelningen på anslag inom rättsväsendet. Yrkandena

framgår av tabell, se bilaga 3. Vidare behandlar

utskottet en del motionsyrkanden som mer allmänt rör

resursfrågor eller verksamheten och prioriteringar

m.m. och som utskottet ansett bör behandlas i detta

sammanhang.

Budgetåret 1999

Utgiftsramen

Regeringen föreslår i budgetpropositionen en

utgiftsram för rättsväsendet för år 1999 på

21 919 269 000 kr. Riksdagen har nyligen beslutat i

enlighet med regeringens förslag.

Beslutet innebär att rättsväsendets ram i enlighet

med beslutet i våras (prop. 1997/98:150, FiU20) höjs

med 200 miljoner kronor och att de engångsvisa

förslag beträffande polisen och kriminalvården som

tidigare aviserats fullföljs. Härutöver tillförs

utgiftsområdet ytterligare 200 miljoner kronor

engångsvis till polisen som är avsedda för särskilda

satsningar i de mest belastade storstadsområdena.

Beslutet innebär vidare vissa omfördelningar mellan

utgiftsområdena som medfört en minskning av ramen

för rättsväsendet med 8 miljoner kronor samt

uppräkning för pris- och lönekompensation och vissa

tekniska justeringar, sammanlagt drygt 100 miljoner

kronor.

För åren 2000 och 2001 beräknas utgiftsområdets ram

till preliminärt 22 175 respektive 22 567 miljoner

kronor. Beloppen skall tjäna som riktlinjer för

regeringens budgetarbete. Utgiftsområdet tillförs

alltså 250 miljoner kronor för år 2000 och 300

miljoner kronor för år 2001, i båda fallen som

ramhöjning och i överensstämmelse med det beslut

riksdagen fattade med anledning av förslagen i

vårpropositionen (prop. 1997/98:150, FiU20). Detta

innebär att utgiftsramen för rättsväsendet höjs med

sammanlagt 300 miljoner kronor och att det totalt

tillförs 750 miljoner kronor under den kommande

treårsperioden.

Av redovisningen i budgetpropositionen framgår att

flera av rättsväsendets myndigheter har svårigheter

att klara sig på de anslag riksdagen beslutat om. I

viss utsträckning har detta varit avsiktligt; vissa

anslag har satts lågt för att en del av

anslagssparandet skulle tas i anspråk. Förbrukningen

inom anslagen har varit ojämn - vissa anslag har

haft stora överskott samtidigt som andra haft

underskott - och i enlighet med 1998 års

budgetproposition har en stor del av

anslagssparandet omfördelats inom utgiftsområdet.

Vid ingången av innevarande budgetår uppgick

anslagssparandet till omkring 1,1 miljarder kronor.

Regeringen räknar nu med att merparten av

anslagssparandet kommer att förbrukas under de

kommande tre åren.

Det sagda innebär att regeringen räknar med att

förbrukningen inom rättsväsendet kommer att

överstiga tilldelade medel med omkring 1 miljard

kronor de närmaste tre åren trots den betydande

förstärkning som riksdagen just beslutat om. Mot den

bakgrunden är det, enligt utskottets mening, en

förutsättning för framtida budgetbalans att det

pågående reformarbetet som nämnts ovan blir

framgångsrikt. Ett orosmoment (i budgethänseende)

som kan skönjas är att förstärkningen av polisens

resurser kan komma att leda till en sådan ökning av

ärendemängden inom åklagarväsendet, domstolsväsendet

och kriminalvården att berörda myndigheter får

svårigheter att klara av den trots ett framgångsrikt

reformarbete.

Anslagen

Regeringen har lagt fram ett förslag till fördelning

av utgiftsramen på anslagen inom rättsväsendet för

år 1999, se bilaga 3, där även övriga partiers

förslag sammanfattas.

Förslaget innebär att regeringen föreslår att

ramökningen på 200 miljoner kronor för år 1999 skall

fördelas på polisorganisationen (178 miljoner

kronor), Ekobrottsmyndigheten (10 miljoner kronor)

och Brottsoffermyndigheten (3 miljoner kronor).

Resterande medel (9 miljoner kronor) tillförs anslag

utanför rättsväsendet. Regeringen föreslår också en

omfördelning engångsvis på 10 miljoner kronor från

Säkerhetspolisen till åklagarorganisationen.

Härutöver tillkommer en engångsvis satsning på

polisen med 200 miljoner kronor samt uppräkning av

respektive anslag för pris- och lönekompensation

samt vissa andra justeringar.

I motion Ju913 (m) föreslås anslagsförändringar som

innebär en ökning av den fastställda utgiftsramen

med 260 miljoner kronor. Motionsönskemålen innebär

förstärkningar till Säkerhetspolisen (10 miljoner

kronor), domstolsväsendet (50 miljoner kronor),

kriminalvården (200 miljoner kronor) och

Rättsmedicinalverket (10 miljoner kronor) samtidigt

som anslaget till Ekobrottsmyndigheten föreslås

sänkas (10 miljoner kronor). Motionärerna anser att

regeringen inte i budgetpropositionen tagit

tillräcklig hänsyn till att satsningarna på polis-

och åklagarverksamheten kommer att leda till ökad

belastning på domstolar och fängelser och anser

härutöver att den ökade efterfrågan på

rättspsykiatriska undersökningar inte beaktats och

att någon satsning på Ekobrottsmyndigheten i dess

nuvarande organisation inte bör göras. Däremot bör

polisväsendet - inte minst närpolisverksamheten - i

olika avseenden förstärkas. I motion Ju904 (m) förs

fram liknande yrkanden i mer allmänna ordalag. I

båda motionerna förs också fram kritik mot att stora

delar av regeringens föreslagna satsningar för år

1999 sker engångsvis. I motionerna Ju202, Ju206,

Ju207, Ju211 och Ju901 (samtliga m) framförs allmänt

hållna yrkanden om behovet av resursförstärkningar i

första hand till polisen.

Under ärendets handläggning i utskottet har

företrädarna för Moderata samlingspartiet justerat

ovannämnda yrkanden så att åklagarorganisationen bör

tillföras 22 miljoner kronor mer än vad regeringen

föreslagit för år 1999. Detta finansieras genom en

motsvarande sänkning av yrkandet i motion Ju913

beträffande kriminalvården. 20 miljoner kronor är

avsedda att användas för antagning av

åklagaraspiranter och 2 miljoner kronor för att man

inom åklagarväsendet skall kunna anlita externa

experter då sådana behövs, något som också berörs i

motion Ju913.

I motion Ju910 (kd) föreslås anslagsökningar som

innebär en ökning av den fastställda utgiftsramen

med 380 miljoner kronor. Motionsönskemålet innebär

förstärkningar till polisorganisationen (200

miljoner kronor), åklagarorganisationen (50 miljoner

kronor), domstolsväsendet (60 miljoner kronor),

kriminalvården (30 miljoner kronor) och bidrag till

brottsförebyggande arbete (40 miljoner kronor).

Satsningar bör enligt motionärerna göras på att

utöka polisorganisationen och förbättra

närpolisverksamheten. Vidare behövs

kompetensförstärkning och särskilda ungdomsrotlar

inom åklagarverksamheten, och domstolsväsendet

behöver extra resurser för att få ned

handläggningstiderna till en acceptabel nivå. Inom

kriminalvården bör särskilda satsningar göras för

att bygga om besöksutrymmena på anstalterna så att

dessa anpassas till barns behov och för att

förstärka frigivningsförberedelserna. Slutligen

framställs önskemål om en kraftfull satsning på

brottsförebyggande arbete.

I motion Fi210 (c) föreslås att anslaget till

polisorganisationen bestäms till ett 65 miljoner

kronor högre belopp än regeringen föreslagit.

Yrkandet innebär en ökning av den fastställda

utgiftsramen på motsvarande belopp.

I motionerna Ju911 och Fi211 (båda fp) föreslås

anslagsökningar som innebär en ökning av den

fastställda utgiftsramen med 377 miljoner kronor.

Motionsönskemålet innebär anslagsförstärkningar till

polisorganisationen (170 miljoner kronor),

åklagarorganisationen (6 miljoner kronor), Brotts-

offermyndigheten (6 miljoner kronor) och

rättshjälpskostnader (195 miljoner kronor).

Motionärerna vill satsa på en ökad antagning till

Polishögskolan och fler civilanställda inom polisen.

Man vill också höja närpolisens status m.m. och

satsa på bekämpning av mc-brottsligheten. Vidare

anser motionärerna att fler åklagaraspiranter bör

anställas och att det bör tillskapas

halvtidstjänster för brottsofferassistenter. Ett

liknande yrkande framförs i motion So462 (fp).

Slutligen framförs i motionerna Ju911 och Fi211

önskemål om att riva upp rättshjälpsreformen (se

prop. 1996/97:9, JuU3, rskr. 55) och återgå till

tidigare regler. Här kan nämnas att utskottet inom

kort kommer att få tillfälle att återkomma till

rättshjälpsreformen i samband med att utskottet

behandlar regeringens proposition 1998/99:10.

Samtliga partier (m, kd, c och fp) fullföljer sina

här nämnda förslag avseende år 1999 med yrkanden

avseende utgiftsramen för rättsväsendet för åren

2000 och 2001. Dessa yrkanden har behandlats av

finansutskottet (se 1998/99:FiU1).

Överväganden

Som framgått har riksdagen just beslutat om

utgiftsramen för rättsväsendet för år 1999, ett

beslut som utskottet i sitt yttrande till

finansutskottet tillstyrkte. Ett bifall till här

aktuella yrkanden skulle innebära att utgiftsramen

överskrids. Motionerna Ju202, Ju206, Ju207, Ju211,

Ju901, Ju904, Ju910, Ju911, Ju913, Fi210, Fi211 och

So462 i ifrågavarande delar avstyrks. Utskottet

tillstyrker alltså regeringens förslag till

fördelning på anslag inom utgiftsområde 4.

I detta sammanhang vill utskottet också ta upp

problemet med anslaget till diverse kostnader för

rättsväsendet. För år 1997 anslogs i statsbudgeten

10 222 000 kr och på tilläggsbudget 14 000 000 kr

eller sammanlagt 24 222 000 kr. Utfallet blev 26 820

000 kr. För år 1998 har anslagits 19 560 000 kr

medan utfallet bedöms komma att uppgå till 34 560

000 kr. Riksdagen har också nyligen på

tilläggsbudget beslutat om en förstärkning av

anslaget för år 1998 med 15 000 000 kr. Anslaget

disponeras av Regeringskansliet som efter

rekvisition kan betala ut medel till en rad

myndigheter utanför utgiftsområde 4.

Utskottet har tagit del av ett underlag som visar

vilka utbetalningar som gjorts från anslaget under

perioden april-juli 1998. Utskottet konstaterar att

det förekommer enstaka mycket stora poster som

enligt vad som uppgetts från Regeringskansliet avser

t.ex. skadestånd enligt lagen (1974:515) om

ersättning vid frihetsinskränkning som beslutats av

Justitiekanslern. Sådana utbetalningar är

naturligtvis mycket svåra att beräkna i förväg.

Utskottet har därför - om än med viss tvekan -

anslutit sig till regeringens bedömning att det inte

kan uteslutas att utgiftsökningen för år 1998 är

tillfällig. Utskottets tveksamhet härvidlag

sammanhänger med att en oförutsedd utgiftsökning

ägde rum också år 1997. Det finns en risk att

regeringens, av utskottet tillstyrkta, förslag

innebär en underbudgetering även för år 1999 som,

med hänsyn till utgifternas karaktär, i sådana fall

måste leda till att ytterligare medel fördelas på

tilläggsbudget. Regeringen har inlett en översyn av

anslaget. I det sammanhanget bör enligt utskottets

mening övervägas om inte anslagets konstruktion

borde ändras.

Riktlinjer för kommande budgetarbete

I samband med att riksdagen fattade beslut om

utgiftsramar för år 1999 beslutades också om en

preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområ-

den för åren 2000 och 2001. För utgiftsområde 4

innebär beslutet att 22 175 respektive 22 567

miljoner kronor skall utgöra riktlinjer för

regeringens budgetarbete för åren 2000 och 2001.

I motion Ju904 (m) föreslås att riksdagen skall

uttala att vissa anslag inom utgiftsområdet bör

höjas åren 2000 och 2001.

I motion Ju918 (mp) föreslås en omfördelning från

Säkerhetspolisen till polisorganisationen med 100

miljoner kronor för åren 2000 och 2001. En utredning

om fördelningen av ärenden mellan myndigheterna

föreslås i motionen. Syftet är att få till stånd en

bantning av Säkerhetspolisen.

Här kan nämnas att regeringen nyligen tillsatt en

kommitté med parlamentariskt inslag för att utreda

polisens organisation för att bekämpa den grova och

organiserade brottsligheten (dir. 1998:101).

Kommittén skall bl.a. belysa Rikskriminalpolisens

och Säkerhetspolisens roller när det gäller polisens

organisation för att bekämpa den grova och

organiserade brottsligheten. Kommittén skall i denna

del pröva om gränsdragningen mellan de båda

polisorganen bör förändras. Arbetet skall vara

avslutat den 31 december 1999.

Enligt utskottets mening saknas det anledning för

utskottet att ta ett initiativ som skulle innebära

att riksdagens nyligen fattade beslut om preliminära

utgiftsramar för de aktuella åren frångås. Utskottet

avstyrker alltså bifall till motion Ju904 i här

aktuella delar.

Utskottet vill vidare erinra om att

riksdagsbeslutet avser preliminära ramar för hela

rättsväsendet för respektive år. Utskottet ser ingen

anledning att nu göra uttalanden om fördelningen på

anslag av de preliminära ramarna. När det gäller

frågan om utredning av Säkerhetspolisens roll får

motionsönskemålet anses tillgodosett. Utskottet

avstyrker motion Ju918 i här aktuella delar.

Polisväsendet

Inledning

Polisens verksamhet syftar till att upprätthålla

allmän ordning och säkerhet och i övrigt

tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp. Det

övergripande målet för polisverksamheten är att

minska brottsligheten och öka människors trygghet.

Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet

för polisväsendet. Till Rikspolisstyrelsen hör

Säkerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och Polishög-

skolan. Till polisväsendet hör också Statens

kriminaltekniska laboratorium, som är en myndighet

under Rikspolisstyrelsen.

Den 31 december 1997 fanns det 22 755 anställda

inom polisen. Av dem var 16 783 poliser. Jämfört med

utgången av år 1996 hade antalet civilanställda

minskat med 1 172 medan antalet poliser ökat med 60.

Inom polisväsendet har omfattande organisatoriska

förändringar genomförts under de senaste åren.

Målsättningen att varje län skall utgöra en polis-

myndighet har uppfyllts under år 1998. Det finns i

dag således 21 polismyndigheter, att jämföra med

113 myndigheter i december 1993. Denna utveckling

har medfört ett behov av förändringar i styrningen

av polisen. Frågor härom har utskottet nyligen

behandlat (prop. 1998/99:1 i denna del, JuU5,

rskr. 36). Riksdagens beslut innebär bl.a. att varje

län skall utgöra ett polisdistrikt samt att

polisstyrelsen skall vara styrelse för en

polismyndighet och att länsstyrelsens ansvar och

tillsyn för polisverksamheten skall upphöra.

Regeringen föreslår i propositionen att polisen

under år 1999 skall prioritera kampen mot

våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk

brottslighet. En större uppmärksamhet skall ägnas

miljöbrotten. Särskild uppmärksamhet skall enligt

regeringen ägnas den grova och gränsöverskridande

brottsligheten, den s.k. mc-brottsligheten, brott

med rasistiska inslag, våld mot kvinnor samt

övergrepp mot barn. Slutligen föreslås att

insatserna mot vardagsbrottsligheten skall öka.

Resultatuppföljning

Som nämnts inledningsvis är målet för

polisverksamheten att minska brottsligheten och öka

tryggheten i samhället. Till polisens uppgifter hör

bl.a. att förebygga brott, övervaka den allmänna

ordningen och säkerheten samt bedriva spaning och

utredning i fråga om brott. Polisen skall arbeta

problemorienterat.

Såvitt gäller det ekonomiska utfallet redogjorde

utskottet vid behandlingen av förra årets

budgetproposition utförligt för anslagsutvecklingen

och de besparingar som ålagts polisen under de

senaste åren (1997/98:JuU1 s. 22 f). Av

budgetpropositionen för år 1999 kan nu konstateras

att överförbrukningen för år 1997 uppgick till

389 miljoner kronor. Härtill kommer den löneskuld på

109 miljoner kronor som förelåg vid utgången av

året.

Regeringen anför i propositionen att polisen

successivt anpassat sin förbrukning till anslagen

och att polisens ekonomiska situation generellt är

god. Fortfarande har dock vissa myndigheter, framför

allt de två största - Polismyndigheten i Stockholms

län och Polismyndigheten i Västra Götalands län -

stora skulder som måste återbetalas.

Företrädare för Rikspolisstyrelsen har vid en

utfrågning inför utskottet meddelat att

anslagskrediten, enligt prognos, kommer att minska

till ca 100 miljoner kronor vid utgången av år 1998.

Vid 1999 års utgång beräknar man vara nere inom

anslagets ram för polisväsendet som helhet. Från

Rikspolisstyrelsens sida känner man dock en oro

inför åren 2000 och 2001 då de engångsvisa medlen

för effektivisering och rationalisering minskar.

Utskottet konstaterar att förbrukningen har

anpassats till löpande anslag och att det nu

återstår att betala tillbaka den ackumulerade

skulden. Av Rikspolisstyrelsens slutredovisning av

de åtgärder som vidtagits med anledning av

Riksrevisionsverkets, RRV:s, granskning av

polisväsendet år 1996 (RRV 1996:64) framgår att det

fortfarande finns en betydande

rationaliseringspotential. Ett omfattande arbete

pågår också inom polisväsendet för att så långt som

möjligt undanröja de hinder för effektivt

resursutnyttjande som bl.a. Riksrevisionsverket

påtalat.

Utskottet har tidigare framfört att det ser med

allvar på de synpunkter som RRV framfört när det

gäller polisväsendets förmåga att få till stånd

prioriteringar i verksamheten i enlighet med

statsmakternas intentioner (se 1997/98:JuU1 s. 24).

Utskottet välkomnar särskilt att regeringen nu

aviserar att den inom kort kommer att uppdra åt RRV

att utvärdera rationaliseringsarbetet.

Såvitt gäller polisens verksamhetsresultat bör

följande anföras. Enligt vad regeringen anför i

propositionen ger polisens nya resultatmodell, som

användes första gången år 1997, ännu inte ett helt

tillfredsställande underlag för bedömning av

verksamhetsresultatet. Det är inte heller möjligt

att på alla områden göra jämförelser med tidigare

års prestationer. I propositionen gör regeringen

dock en mer allmän bedömning av olika

verksamhetsområden (s. 43 f). Regeringen beskriver i

det sammanhanget de olika svårigheter och problem

som föreligger inom verksamheten men också de

framsteg som gjorts.

Utskottet betonade vid behandlingen av fjolårets

budgetproposition vikten av en förbättrad kvalitet i

polisväsendets resultatredovisning (1997/98:JuU1

s. 24). Den nya modellen för redovisning skulle

efter hand bidra till en förbättrad

resultatredovisning.

Utskottet konstaterar att den nya resultatmodellen

ännu inte gett ett tillfredsställande underlag för

en bedömning av om polisväsendet uppfyller de mål

som statsmakterna ställt upp för verksamheten.

Utskottet utgår från att denna fråga uppmärksammas

särskilt och att regeringen noga följer

utvecklingen.

Såvitt gäller de verksamhetsresultat som tagits upp

i budgetpropositionen vill utskottet här särskilt

fästa uppmärksamheten på utredningsverksamheten. I

förra årets budgetproposition ansåg utskottet det

vara otillfredsställande att produktiviteten vad

avsåg utredningsverksamheten inom polisväsendet hade

sjunkit. Utskottet ansåg att polisen skulle vidta

kraftfulla åtgärder vad avsåg såväl metodutveckling

som andra åtgärder för att öka produktiviteten och

utgick från att regeringen noga skulle följa ett

sådant arbete.

Utredningsverksamheten fortsatte att uppvisa en

negativ utveckling under år 1997. Såväl balanserna

som genomströmningstiden ökade. En förklaring till

sistnämnda ökning är enligt Rikspolisstyrelsen den

intensifierade avarbetningen av gamla ärenden.

Under första halvåret 1998 minskade dock balanserna

totalt sett trots att fler ärenden anmäldes under

första halvåret 1998 än under motsvarande period år

1997. Det finns emellertid stora skillnader mellan

olika brottstyper såvitt avser balansutvecklingen.

Antalet ekobrottsutredningar har minskat betydligt,

antalet utredningar avseende våldsbrott endast

marginellt - i denna del anser regeringen att

resultatet är oacceptabelt - medan antalet

narkotikaärenden i balans har ökat från

halvårsskiftet 1997.

Utskottet vill återigen understryka vikten av att

genomströmningstiderna kortas och att balanserna

minskas, givetvis med bibehållande av en hög

kvalitet i utredningsarbetet. Inom polisväsendet

pågår också ett intensivt utvecklingsarbete för att

komma till rätta med situationen inom utrednings-

verksamheten. Ett nära samarbete med åklagarväsendet

på såväl central som lokal nivå är ägnat att

åstadkomma högre effektivitet och kvalitet i

utredningsarbetet. Enligt vad utskottet erfarit vid

utfrågningar med såväl Rikspolisstyrelsen som

Riksåklagaren fungerar också samarbetet mellan

myndigheterna mycket bra. Utskottet förutsätter att

regeringen noga följer utvecklingen.

Anslagen

Polisorganisationen

Från anslaget till polisorganisationen betalas

kostnaderna för verksamheten vid polismyndigheterna,

Rikspolisstyrelsen (med undantag av Säkerhets-

polisen), Rikskriminalpolisen, Polishögskolan och

Statens kriminaltekniska laboratorium.

Regeringen föreslår för budgetåret 1999 ett anslag

till polisorganisationen på 11 460 196 000 kr.

Enligt regeringens förslag höjs anslagsramen med

178 miljoner kronor. Dessa medel skall enligt

regeringen användas för att effektivisera och

modernisera verksamheten. Höjningen av anslagsramen

skall framför allt användas till ökade resurser för

att bekämpa vardagsbrottsligheten, effektivisera

utredningsverksamheten och förstärka

gränskontrollen. Regeringen föreslår vidare att

polisen engångsvis tilldelas ytterligare

200 miljoner kronor för särskilda förstärkningar i

de mest belastade storstadsområdena. Härutöver

föreslås ramhöjningar med 20 miljoner kronor till

följd av att det nya passet, som infördes den

1 januari 1998, blivit dyrare än beräknat och med

7 miljoner kronor för insatser mot köp av sexuella

tjänster som kriminaliseras den 1 januari 1999.

Vidare överförs från polisens anslag 15,5 miljoner

kronor till kriminalvården med anledning av

regeringens förslag i budgetpropositionen om

ändringar i lagen (1976:511) om omhändertagande av

berusade personer m.m., 2 miljoner kronor till

Statens invandrarverk med anledning av propositionen

Verkställighet och återvändande - en del av

asylprocessen (prop. 1997/98:173, SfU15),

2,1 miljoner kronor till Ekobrottsmyndigheten för

hyreskostnader och drygt 1,9 miljoner kronor till

anslaget F8 avgifter till vissa internationella

sammanslutningar för avgifter för

Schengensamarbetet. Slutligen har vissa justeringar

gjorts av anslaget vilka motsvaras av ändrade

utgifter.

I ett antal motioner yrkas att anslaget till

polisorganisationen skall ökas i förhållande till

regeringens förslag.

Sålunda innehåller motionerna Ju202, Ju206, Ju207,

Ju211, Ju901 och Ju904 (samtliga m) mer allmänt

hållna yrkanden om ökade resurser till polis-

väsendet, bl.a. för att garantera en effektiv och

brottsförebyggande närpolis. I motion Ju910 (kd)

yrkas en höjning av anslaget med 200 miljoner kronor

bl.a. för att ytterligare 500 civilanställda och 200

poliser skall kunna anställas under den kommande

treårsperioden. Vidare anser motionärerna att det är

nödvändigt att höja statusen på och utveckla

närpolisverksamheten för att lyckas med bekämpningen

av vardagsbrottsligheten. Frågan om ökad status för

närpolisverksamheten behandlas även i motion Ju911

(fp). I denna motion och motion Fi211 (också den fp)

yrkas en höjning med 170 miljoner kronor att

användas för antagning av 300 aspiranter till

Polishögskolan under år 1999, 600 åren 2000 och

2001, för anställning av 400 civila år 1999 samt för

en intensifiering av polisens insatser mot de

kriminella mc-gängen. Också i motion Fi210 (c) yrkas

en höjning av anslaget, närmare bestämt med

65 miljoner kronor.

Utskottet behandlar anslagsyrkandena ovan i

avsnittet Utgiftsramen och anslagen.

Säkerhetspolisen

Regeringen föreslår ett anslag till Säkerhetspolisen

på 514 134 000 kr.

I motion Ju913 (m) yrkas att anslaget höjs med 10

miljoner kronor så att Säkerhetspolisen skall kunna

möta utvecklingen beträffande brottslighet kopplad

till rikets inre säkerhet.

Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet

Utgiftsramen och anslagen.

Prioritering av olika slag av brottslighet

I motionerna Ju203 (m) och Ju223 (kd) yrkas att

polisen skall prioritera åtgärder som syftar till

att begränsa tillgången på vapen i samhället i stort

för att förebygga våldsbrott. I motion Sf612 (v)

begärs en prioritering av rasistisk brottslighet och

i motionerna So459 (kd) och So461 (fp) begärs

särskilda åtgärder mot olovlig tillverkning och

smuggling av alkoholhaltiga drycker.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att det är

en uppgift för polisen att utifrån statsmakternas

uttalanden om de prioriteringar som bör göras,

tillämpliga straffskalor, lokala förhållanden m.m.,

fatta beslut om insatser mot olika slag av

brottslighet. Utskottet anser i likhet med

regeringen att polisen skall prioritera kampen mot

våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk

brottslighet, att större uppmärksamhet skall ägnas

miljöbrotten, att särskild uppmärksamhet skall ägnas

den grova och gränsöverskridande brottsligheten, den

s.k. mc-brottsligheten, brott med rasistiska inslag,

våld mot kvinnor och övergrepp mot barn samt att

insatserna mot vardagsbrottsligheten skall öka.

Utskottet utgår därför från att polisen avsätter

tillräckliga resurser för att bekämpa dessa typer av

brottslighet. Redan av denna anledning behöver inte

motionerna Ju203, Ju223, Sf612, So459 och So461

föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens

sida. Utskottet avstyrker bifall till samtliga

motioner.

Resursfördelningen inom polisen

Inom anslaget till polisorganisationen skall

Rikspolisstyrelsen tilldela polismyndigheterna

länsramar. Enligt regleringsbrevet för innevarande

budgetår skall Rikspolisstyrelsen vid fördelningen

av medel mellan polismyndigheterna ta hänsyn till

myndigheternas arbetsbelastning och medborgarnas

behov. Utgångspunkten för fördelningen mellan länen

är enligt vad utskottet inhämtat den resultatdialog

som rikspolischefen håller med samtliga

länspolismästare.

I några motioner yrkas ökade resurser till ett

särskilt angivet län för, i vissa fall, särskilt

angivna ändamål. I motion Ju201 (m) yrkas sålunda

att ytterligare resurser skall tillföras Dalarna, i

motion Ju209 (m, c) Västerbotten och i motion N338

(fp) Stockholm. Motionärerna bakom Ju907 (v) och

Ju918 (mp) anser för sin del att hänsyn skall tas

till glesbygdernas särskilda behov vid fördelningen

av medel till polismyndigheterna.

Utskottet har vid tidigare budgetbehandlingar

avstyrkt motionsyrkanden liknande de nu aktuella,

senast i betänkandet 1997/98:JuU1 (s. 28). Utskottet

utgick då från att Rikspolisstyrelsen vid

fördelningen av medel mellan olika län gör en

avvägning av länens behov av polisiära insatser i

enlighet med de anvisningar som regeringen lämnat.

Det fanns enligt utskottet inte skäl för riksdagen

att göra något uttalande i frågan.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker

bifall till motionerna Ju201, Ju209, Ju907, Ju918

och N338. Såvitt angår sistnämnda motion med yrkande

om ytterligare resurser till Stockholms län bör här

erinras om att regeringen i budgetpropositionen

föreslagit att 200 miljoner kronor skall tilldelas

polisen år 1999 för särskilda förstärkningar i de

mest belastade storstadsområdena.

Polischefsförsörjningen

Riksdagen ställde sig år 1981 bakom att det då

gällande kravet på fullständig juristutbildning för

tillträde till polischefsbanan borde behållas (prop.

1980/81:13, JuU24). Kravet på juris kandidatexamen

föreligger alltjämt men med tiden har frågan om

vilka formella krav som skall ställas blivit föremål

för olika överväganden. Senast har regeringen i mars

1998 givit Rikspolisstyrelsen i uppdrag att lämna

förslag till ett nytt system för rekrytering och

utbildning av chefer inom polisen. I september i år

avlämnade Rikspolisstyrelsen rapporten

Chefsförsörjningen inom polisen (VKL-709-3916/98).

I sitt förslag betonar Rikspolisstyrelsen att

strukturförändringarna inom polisen ställer nya krav

på dem som skall vara chefer. Även om det

fortfarande är nödvändigt att det hos

polismyndigheterna finns lika god juridisk kompetens

som på andra håll inom rättsväsendet behövs inte

sådan kompetens hos alla som har chefsbefattningar

inom polisväsendet. I stället får frågor om t.ex.

ekonomi, teknikutveckling och personalledning allt

större betydelse. Rikspolisstyrelsen föreslår därför

att den nuvarande polischefsutbildningen avskaffas

liksom kravet på juridisk examen. Rekrytering och

utbildning skall ske med utgångspunkt från den

kompetens som behövs för de chefsuppgifter som är

aktuella. Personer i polismanskarriären liksom

personer utanför polisväsendet skall kunna

rekryteras till chefsbefattningar inom polisen.

Enligt regeringens mening står förslaget i

överensstämmelse med de principer som bör gälla för

den framtida polischefsutbildningen. Förslaget

bereds vidare inom Regeringskansliet.

Utskottet delar regeringens uppfattning såvitt

avser inriktningen på arbetet med att bredda

rekryteringsbasen för chefer inom polisväsendet. Det

är enligt utskottets mening viktigt att understryka

att detta ställningstagande inte innebär att avkall

får göras på de höga krav på juridisk kompetens som

måste ställas på en modern och rättssäker

polisorganisation.

Det får ankomma på regeringen att snarast återkomma

till riksdagen med förslag till riktlinjer för

rekrytering och utbildning av chefer inom

polisväsendet. Detta bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Åklagarväsendet

Inledning

Målet för åklagarverksamheten är att se till att den

som begått brott lagförs. Åklagarverksamheten skall

bedrivas rättssäkert, effektivt och i nära samarbete

med polisen.

Åklagaren har en central roll inom rättsväsendet

när det gäller att bekämpa brottslighet. Till

åklagarens uppgifter hör att leda förundersökningar,

fatta beslut i åtalsfrågor och föra talan om ansvar

för brott vid domstol. Inom ramen för

förundersökningsledningen beslutar åklagaren om

personella och reella tvångsmedel av

integritetskränkande natur såsom anhållande, kropps-

besiktning, reseförbud och husrannsakan. Åklagaren

kan också begränsa eller lägga ned en

förundersökning. Andra viktiga uppgifter som

ankommer på åklagaren är att under vissa

förutsättningar utfärda strafföreläggande och

besluta om åtalsunderlåtelse.

Regeringen föreslår att åklagarväsendet under år

1999 skall prioritera beivrandet av våldsbrott,

narkotikabrott och ekonomisk brottslighet (inklusive

miljöbrott). Särskild uppmärksamhet skall ägnas grov

och gränsöverskridande brottslighet, s.k. mc-

relaterad brottslighet, brott med rasistiska inslag,

våld mot kvinnor samt övergrepp mot barn. Samverkan

med polisen för att förbättra den brottsutredande

verksamheten - vilken enligt utskottets mening

påbörjats på ett positivt sätt - skall utvecklas

ytterligare.

Den nya Ekobrottsmyndigheten, med uppgift att

bekämpa ekonomisk brottslighet, inrättades

den 1 januari 1998. Sedan den 1 juni i år är

verksamheten i gång i den nya organisationen.

Resultatuppföljning

Som framgår av budgetpropositionen skedde under år

1997 flera förändringar i positiv riktning. Bland

annat ökade antalet avslutade ärenden och balanserna

minskade; den positiva utvecklingen fortsatte under

första halvåret 1998. Även andelen lagföringar - som

utskottet uppmärksammade i samband med behandlingen

av förra årets budgetproposition - har nu ökat

något.

Av propositionen framgår vidare att

arbetsproduktiviteten förbättrades under år 1997,

att ett antal åtgärder har vidtagits när det gäller

användningen av informationstekniken och att en

omfattande utvecklingsverksamhet har bedrivits i

samverkan med polisen på såväl central som lokal

nivå. Slutligen har åklagarorganisationen under

första halvåret 1998 väsentligt förbättrat sin

ekonomiska situation. Prognoser tyder på att

utnyttjandet av anslagskrediten, som vid ingången av

budgetåret uppgick till 40,2 miljoner kronor, vid

årets utgång kommer att ha minskats till

ca 6 miljoner kronor.

Regeringen konstaterar i propositionen att

åklagarväsendet nu, efter en nedgång i samband med

omorganisationen år 1996, har återtagit sin

arbetskapacitet från tiden strax före reformen.

Detta har skett samtidigt som antalet anställda

minskat och ekonomin varit ansträngd. Regeringens

bedömning är att det nu finns förutsättningar för

att ytterligare förbättra verksamhetsresultatet och

förverkliga syftet med reformen.

Riksåklagaren har dock vid en utfrågning inför

utskottet uttryckt en påtaglig oro inför framtiden.

Bortfallet av nu ca 60 åklagare har lett till ett

enligt Riksåklagaren utomordentligt ansträngt

arbetsläge. Arbetsmiljön har försämrats och det

finns på flera håll en tendens till utmattning.

Utskottet ser med tillfredsställelse på den

positiva utvecklingen under år 1997.

Verksamhetsresultatet från första halvåret 1998

tyder också på att denna utveckling fortsätter.

Först efter år 1998 kan dock en mer säker bedömning

göras av organisationsförändringarna på helårsbasis.

Mot bakgrund av den oro som uttryckts från

Riksåklagarens sida anser utskottet - i likhet med

regeringen - att personalresurserna här är av

särskilt intresse, främst när det gäller den

operativa verksamheten.

Såvitt gäller Ekobrottsmyndigheten har denna som

tidigare nämnts endast varit verksam i några

månader. Det är ännu för tidigt att säga hur den nya

organisationen och arbetsformerna i detalj kommer

att påverka ekobrottsbekämpningen. Enligt utskottets

mening står det emellertid klart att det genom

myndighetens inrättande skapats helt andra

förutsättningar för en mer effektiv

ekobrottsbekämpning.

Sammantaget har ingenting framkommit som motsäger

regeringens bedömning att åklagarväsendet i stort

får anses ha uppfyllt de mål som ställts för

verksamheten under år 1997.

Anslagen

Åklagarorganisationen

Regeringen föreslår ett anslag till

åklagarorganisationen på 620 140 000 kr.

För budgetåret 1998 tilldelades

åklagarorganisationen 33 miljoner kronor engångsvis

för att det fortsatta reformarbetet inte skulle

riskeras. Enligt regeringen bör anslaget även för år

1999 engångsvis tillföras 10 miljoner kronor som

överförs från anslaget A2 Säkerhetspolisen.

Resurstillskottet skall bl.a. användas till att

ytterligare utveckla samverkan med polisen och till

en satsning på kompetensutveckling.

Anslaget har också räknats upp med knappt

13 miljoner kronor som kompensation för beräknade

utgiftsökningar för löner, lokaler m.m. Vidare har

anslaget minskats med 3,6 miljoner kronor som förs

över till anslaget B2 Ekobrottsmyndigheten till

följd av övertagna hyreskontrakt. Slutligen har

bl.a. vissa tekniska justeringar gjorts av anslaget.

I motion Ju910 (kd) begärs en ökning av anslaget

med 50 miljoner kronor. Anslagsökningen behövs

enligt motionärerna för att ge åklagarorganisationen

beredskap för ett ökat antal inkommande ärenden till

följd av att fler poliser kommer i tjänst. Vidare

behövs enligt motionärerna kompetensförstärkning och

särskilda ungdomsrotlar inom åklagarväsendet.

I motionerna Ju911 och Fi211 (båda fp) yrkas att

anslaget ökas med 6 miljoner kronor för att

ytterligare 18 åklagaraspiranter skall kunna antas.

Motionärerna bakom motion Ju904 (m) motsätter sig

att låta Säkerhetspolisen bekosta resursökningen

till åklagarorganisationen om 10 miljoner kronor och

anser att nya medel skall avsättas till den av

regeringen föreslagna höjningen av anslaget. Vidare

har företrädarna för Moderata samlingspartiet under

budgetbehandlingen i utskottet yrkat att åklagar-

väsendet skall tilldelas ytterligare 22 miljoner

kronor, varav 20 miljoner kronor bör användas för

antagning av åklagaraspiranter och 2 miljoner kronor

för att man inom åklagarväsendet skall kunna anlita

externa experter då sådana behövs. Detta finansieras

genom en motsvarande sänkning av partiets yrkande i

motion Ju913 beträffande kriminalvården.

Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet

Utgiftsramen och anslagen.

Ekobrottsmyndigheten

Regeringen föreslår ett anslag till

Ekobrottsmyndigheten på 199 197 000 kr. Vidare

kommer 30 miljoner kronor av andra huvudtitelns

anslag A20 Kontrollfunktionen i staten att

disponeras av Ekobrottsmyndigheten under år 1999.

Ekobrottsmyndigheten måste enligt regeringen ges de

resurser som behövs för den omfattande

kompetensutveckling de alltmer kvalificerade

ekobrottmålen kräver, och regeringen föreslår att

myndigheten tillförs 10 miljoner kronor år 1999 samt

ytterligare 40 miljoner kronor vardera åren 2000 och

2001.

Vidare höjs anslaget för att täcka kostnader för

övertagande av hyreskontrakt med 5,7 miljoner kronor

samt för beräknade utgiftsökningar för löner,

lokaler m.m. med drygt 3 miljoner kronor.

I motion Ju913 (m) yrkas ett i förhållande till

regeringens förslag 10 miljoner kronor lägre anslag

till Ekobrottsmyndigheten. Enligt motionärerna borde

anslaget avse en annan organisationsform för

ekobrottsbekämpning med tonvikt på polis- och

åklagarväsendet, varför man motsätter sig att

Ekobrottsmyndigheten tillförs ytterligare medel

under den kommande treårsperioden.

Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet

Utgiftsramen och anslagen.

Domstolsväsendet m.m.

Inledning

Domstolsväsendets uppgift är att utöva rättskipning.

Härtill kommer ett antal avgränsade uppgifter av

mera rättsvårdande natur. Ett övergripande mål för

verksamheten är att domstolarna på ett rättssäkert

och effektivt sätt skall avgöra de mål och ärenden

som de har att handlägga.

Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för

de allmänna domstolarna, de allmänna

förvaltningsdomstolarna, arrendenämnderna,

hyresnämnderna, Rättshjälpsmyndigheten och de

allmänna advokatbyråerna. Verket har vidare till

uppgift att på det allmännas vägnar föra talan mot

beslut i rättshjälpsfrågor.

Resultatuppföljning

Som inledningsvis nämnts är målet för

domstolsväsendet att avgöra mål och ärenden på ett

rättssäkert och effektivt sätt. Enligt vad

regeringen anför i propositionen påverkas

rättssäkerheten och effektiviteten av ett stort

antal faktorer som inte är mätbara. Vissa

indikatorer finns dock, som kan ge ett mått på

rättssäkerheten och effektiviteten. Hit hör antalet

inkomna, avgjorda och balanserade mål samt

omloppstid och balansernas åldersstruktur. Vidare är

tillgången på personal och personalsammansättningen

sådana faktorer.

Av regeringens redogörelse för arbetsläget i

domstolarna framgår, att måltillströmningen under år

1997 minskat i tingsrätterna, hovrätterna,

kammarrätterna, Högsta domstolen och

Regeringsrätten, under det att den ökat något i

länsrätterna. Den minskade måltillströmningen i

flertalet domstolar har emellertid inte lett till

någon minskning av arbetsbelastningen, eftersom det

i huvudsak är de enklare målen som försvunnit.

Tingsrätternas arbetsbörda har dock totalt sett

minskat. Enligt regeringens uppfattning är

arbetsläget i tingsrätterna och Högsta domstolen

tillfredsställande; det är däremot besvärligt i

hovrätterna, länsrätterna, kammarrätterna och

Regeringsrätten.

Vad gäller målens omloppstider, anför regeringen

att dessa är alldeles för långa i länsrätterna och

kammarrätterna. Antalet äldre mål om skatter och

socialförsäkringar är alltjämt otillfredsställande

högt i både länsrätter och kammarrätter. Regeringen

understryker vidare att det är oacceptabelt att en

mycket stor andel av de balanserade målen i

länsrätterna, hovrätterna och kammarrätterna inte

hade avgjorts vid 1997 års utgång trots att skrift-

växlingen och övriga beredningsåtgärder redan

tidigare var avslutade.

Såvitt gäller de allmänna domstolarna går det,

enligt regeringen, att dra slutsatsen att målen

avgörs inom rimlig tid, medan motsatt slutsats kan

dras beträffande förvaltningsdomstolarna när det

gäller skatte- och socialförsäkringsmål. Även om

underlaget för att bedöma domstolarnas resultat har

förbättrats är det alltjämt inte tillräckligt för en

säker bedömning av om domstolarna klarat av att i

övrigt på ett rättssäkert och effektivt sätt avgöra

de mål och ärenden de har att handlägga.

Regeringen framhåller dock att underlaget för en

sådan bedömning kan förväntas bli bättre under

kommande år. Inom Domstolsverket pågår nämligen dels

ett arbete med att ta fram s.k. nyckeltal för

domstolsväsendet, dels projekt för att utveckla

verksamhets- och personalstatistiken. Domstolsverket

har också ändrat sin interna organisation i syfte

att kunna stödja domstolarna i deras

verksamhetsuppföljning och verksamhetsanalys.

Regeringen framhåller i propositionen att det är

svårt att bedöma hur domstolarnas arbetsbelastning

kommer att förändras under de närmaste åren. Enligt

Domstolsverkets bedömning finns det totalt sett

anledning att räkna med en viss ökning av antalet

inkomna brottmål under åren 1999-2001 medan

tvistemålen tros ligga kvar på en relativt

oförändrad nivå. Vad gäller länsrätterna kan

måltillströmningen även i fortsättningen antas öka

något till följd av instansordningsreformen. De nya

regler om socialbidrag som trädde i kraft den

1 januari 1998 har å andra sidan lett till en så

kraftig reducering av antalet biståndsmål att de

förmodligen totalt sett kommer att leda till en viss

minskning av måltillströmningen (prop. 1996/97:124,

1996/97:SoU18, rskr. 1996/97:264).

Regeringen anser sammanfattningsvis att

resultatredovisningen tyder på att åtgärder snarast

måste vidtas i syfte att korta domstolarnas

handläggningstider och att skapa en effektivare

domstolsorganisation.

Rättshjälpsmyndighetens uppgift är att hantera

rättshjälpsfrågor snabbt och korrekt samt att i

övrigt lämna god service i frågor rörande

rättshjälp. Enligt regeringen har målet för

myndighetens verksamhet uppnåtts under budgetåret

1997. Ett nytt ADB-system som är anpassat till den

nya rättshjälpslagen har nyligen tagits i drift. De

ADB-problem som stört myndighetens verksamhet under

flera år kommer därmed att kunna lösas. I

regeringens proposition med förslag till ny

rättshjälpslag förutskickades att Rättshjälps-

myndigheten i och med den nya lagens ikraftträdande

endast skulle ha underlag för sin verksamhet under

ytterligare tre till fyra år (prop. 1996/97:9

s. 196 f). Regeringen har inlett förberedelser för

en avveckling av Rättshjälpsmyndigheten under år

2001.

Utskottet kan konstatera att regeringen i årets

budgetproposition, i likhet med budgetpropositionen

för år 1998, givit en avsevärt fylligare redogörelse

för måltillströmning, målavverkning och målbalanser

i domstolarna än som skett i tidigare års

budgetpropositioner. Av propositionen framgår vidare

att också Domstolsverkets mål- och resultatstyrning

och verkets redovisning kan förväntas bli utvecklad

och förbättrad under kommande år. Utskottet, som

välkomnar denna utveckling, vill framhålla

betydelsen för riksdagens arbete av en utförlig mål-

och resultatredovisning från såväl regeringen som

förvaltningsmyndigheterna.

Av regeringens redovisning framgår att

handläggningstiderna i hovrätterna, länsrätterna och

kammarrätterna alltjämt är otillfredsställande

långa. Utskottet vill instämma i regeringens

bedömning att åtgärder måste vidtas för att komma

till rätta med detta förhållande.

Utskottet har vid sin granskning av mål- och

resultatredovisningen avseende domstolsväsendet inte

funnit något som gör att regeringens slutsatser i

fråga om måluppfyllnad bör ifrågasättas.

Anslaget

Från anslaget betalas kostnaderna för de allmänna

domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna,

hyresnämnderna, arrendenämnderna och Domstolsverket.

Dessutom betalas kostnader för vissa uppdrag som

juristerna vid de allmänna advokatbyråerna enligt

författningsbestämmelser bör utföra, exempelvis som

likvidator, förmyndare eller god man samt vissa

domstolskostnader. Härutöver betalas från anslaget

kostnaderna för Rättshjälpsmyndigheten.

Enligt vad regeringen anför i budgetpropositionen

beräknas domstolsväsendets anslagsförbrukning under

år 1998 överstiga anvisade medel med 48 miljoner

kronor. Trots det, framhåller regeringen, kommer

domstolarna att ha ett relativt stort

anslagssparande i behåll vid utgången av budgetåret.

Vidare är tingsrätternas arbetsläge sådant att det

bör vara möjligt att frigöra och omfördela resurser

från tingsrättsorganisationen till övriga domstolar.

Domstolsverkets behov av resursförstärkningar kommer

under år 1999 att kunna tillgodoses genom att

anslagssparandet tas i anspråk. Det anförda innebär,

enligt regeringen, att domstolsväsendet inte kommer

att behöva något resurstillskott för att klara

verksamheten under år 1999.

I fråga om anslaget för domstolsväsendet anför

regeringen vidare i huvudsak följande. Anslaget

tillförs under år 1999 28 miljoner kronor.

Tillskottet är en följd av införandet av miljöbalken

och av att miljödomstolarna fr.o.m. den 1 januari

1999 övertar bl.a. den verksamhet som bedrivits av

Koncessionsnämnden för miljöskydd. Av beloppet utgör

omkring 19 miljoner kronor en överföring från

utgiftsområde 20 allmän miljö- och naturvård, under

det att omkring 9 miljoner kronor utgör ökade

avgiftsintäkter som förväntas följa av miljöbalkens

införande. Vidare förs 12 miljoner kronor från

anslaget för domstolsväsendet till utgiftsområde

25 Allmänna bidrag till kommuner till följd av att

kommunerna i ökad utsträckning skall hjälpa

föräldrar att träffa avtal om vårdnad, boende och

umgänge. Denna reform väntas medföra ökade kostnader

för kommunerna samtidigt som domstolarnas kostnader

minskar. Härutöver överförs 9,8 miljoner kronor från

anslaget för domstolsväsendet till utgiftsområde

24 Näringsliv. Denna överföring motiveras dels av

att Patent- och registreringsverket fr.o.m. år 1999

kommer att sköta utbetalningar till vissa

likvidatorer, dels av att Marknadsdomstolen övertar

vissa arbetsuppgifter från Stockholms tingsrätt.

Som kompensation för beräknade utgiftsökningar för

löner, lokaler m.m. räknas anslaget upp med drygt

60 miljoner kronor.

Slutligen har en teknisk justering gjorts vid

beräkningen av anslaget. Justeringen innebär att

anslaget ökas med 11 miljoner kronor med anledning

av att metoden för finansiering av

avtalsförsäkringar på det statliga området

förändrades under år 1998.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till

Domstolsväsendet m.m. för år 1999 anvisar ett

ramanslag om 3 056 983 000 kr.

I motion Ju913 (m) yrkas en höjning av anslaget med

50 miljoner kronor och i motion Ju910 (kd) yrkas en

höjning med 60 miljoner kronor som i första hand är

avsedd att förstärka hovrätterna och de allmänna

förvaltningsdomstolarna. Härutöver yrkas i motion

Ju904 (m) ett tillkännagivande av innebörd att

anslaget skall höjas med 50 miljoner kronor.

Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet

Utgiftsramen och anslagen.

Domstolarnas avdelningsindelning

Av 11 kap. 4 § regeringsformen (RF) framgår bl.a.

att föreskrifter om huvuddragen av domstolarnas

organisation meddelas i lag.

I lagstiftningen finns för närvarande regler om

avdelningsindelning av såväl hovrätter och

tingsrätter som kammarrätter och länsrätter. Sålunda

gäller enligt 1 kap. 2 § andra stycket

rättegångsbalken (RB) att tingsrätt må vara indelad

i avdelningar medan det i 2 kap. 3 § andra stycket

samma balk föreskrivs att hovrätt skall vara indelad

i avdelningar. På motsvarande sätt gäller enligt

11 § lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar att kammarrätt är indelad i

avdelningar och enligt 16 § samma lag att länsrätt,

efter regeringens beslut, får vara indelad i

avdelningar. De nämnda lagarna innehåller dessutom

närmare föreskrifter om avdelningarnas

sammansättning i vissa avseenden. Antalet

avdelningar fastställs för såväl underrätterna som

överrätterna för närmast följande budgetår genom

regeringens regleringsbrev för domstolsväsendet.

Inom Justitiedepartementet har upprättats en

promemoria med förslag till ändringar i såväl RB som

lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. Innebörden

av förslagen är sammanfattningsvis att överrätterna

inte med nödvändighet behöver vara indelade i

avdelningar samt att avdelningarnas närmare

sammansättning inte skall regleras i lag.

Promemorian har remissbehandlats.

Regeringen lägger nu fram förslag med motsvarande

innebörd som i promemorian.

Med anledning av kritik från vissa remissinstanser

framhåller regeringen inledningsvis att den inte

anser att förslagen strider mot 11 kap. 4 § RF.

Enligt regeringens mening innebär förslagen endast

att bestämmelserna ges en ändrad innebörd.

I sina motiv anför regeringen vidare att den

nuvarande regleringen innebär dels att hovrätt eller

kammarrätt aldrig kan bestå av färre än två

avdelningar, dels att överrätternas och

länsrätternas möjligheter att pröva olika organisa-

tionslösningar begränsas. Regleringen har lett till

att överrätterna i dag är organiserade på ett

likartat sätt utan hänsyn till t.ex. målunderlag

eller behov av specialisering.

Enligt regeringen bör därför nuvarande lagreglering

ändras så att det blir möjligt för domstolarna att

pröva olika organisationsmodeller och att själva

bestämma antalet avdelningar samt dessas närmare

sammansättning och storlek. Om riksdagen antar

förslagen kommer instruktionerna för de olika

domstolarna att ändras så att såväl överrätter som

underrätter själva beslutar om indelning i

avdelningar samt om avdelningarnas närmare samman-

sättning. Även om domstolarnas frihet i praktiken

begränsas av att det är Domstolsverket som tilldelar

medel och regeringen som beslutar om domar-

utnämningar, kommer de föreslagna regeländringarna

att ge domstolarna ökat utrymme för att själva ta

initiativ till och genomföra organisations-

förändringar. Vilka organisationsförändringar som är

möjliga från arbetsrättslig synpunkt blir, enligt

regeringen, närmast en uppgift för den enskilda

domstolens ledning att avgöra från fall till fall.

Utskottet vill för sin del instämma i regeringens

bedömning att de förevarande förslagen inte strider

mot 11 kap. 4 § RF. Att domstolarna själva ges

möjlighet att bestämma om sin indelning i

avdelningar kan inte anses oförenligt med regeln att

huvuddragen av domstolarnas organisation skall

bestämmas i lag. Vad gäller förslagen i sak anser

utskottet att de bör kunna bidra till en mera

ändamålsenlig utformning av de enskilda domstolarnas

organisation. Härigenom kan förslaget främja ett

effektivare domstolsväsende. Med det anförda

tillstyrker utskottet propositionen i nu behandlad

del.

Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar

I motionerna Ju913 och Ju916 (båda m) begärs

åtgärder för att komma till rätta med problemet med

inställda huvudförhandlingar i brottmål.

När det gäller de nu framställda motionsyrkandena

har utskottet tidigare haft att ta ställning till

yrkanden av motsvarande innebörd. Senast skedde

detta i betänkandet 1997/98:JuU1 s. 46 f. Såvitt

gällde inställda huvudförhandlingar hänvisade

utskottet inledningsvis till betänkandet

1996/97:JuU1 s. 49 f. I det betänkandet framhöll

utskottet att antalet inställda huvudförhandlingar i

brottmål utgör ett allvarligt problem som vållar

domstolsväsendet stora effektivitetsförluster och

innebär en fara för rättssäkerheten. Utskottet

välkomnade därför olika initiativ och insatser för

att åstadkomma en bättre resursanvändning i

ifrågavarande hänseende. Utskottet underströk att

orsakerna till inställda huvudförhandlingar till

stor del hade att göra med förhållanden och rutiner

inom rättsväsendets myndigheter samt med samord-

ningen mellan myndigheter. Utskottet anförde att

Riksrevisionsverket pekat på hur en förbättrad

samordning och samverkan mellan de rättsvårdande

myndigheterna samt bättre rutiner hos tingsrätterna

kunde minska de sammanlagda kostnaderna för

inställda huvudförhandlingar. Mycket stod således

att vinna genom att myndigheterna själva vidtog

åtgärder för att komma till rätta med problemet, och

utskottet utgick från att så skedde. Utskottet

förutsatte också att regeringen noga följde

utvecklingen på myndighetsnivå och tog erforderliga

initiativ om förhållandena påkallade det.

Härutöver framhöll utskottet i betänkandet

1997/98:JuU1 att Riksrevisionsverket i en då nyligen

framlagd rapport, Domstolsväsendet (RRV 1997:48), på

nytt granskat problemen kring delgivning och

inställda huvudförhandlingar i brottmål. Enligt

verket var de kostnader som dessa problem vållade

betydande, och den olägenhet som vållades

målsäganden var ofta stor. Verket menade därför att

en ökad användning av ett förenklat delgivnings-

förfarande, polishämtning och häktning av personer

som uteblir borde övervägas.

Stämningsmannadelgivning borde, enligt vad som

uttalas i rapporten, få utföras även av annan än

polis. Riksrevisionsverkets rapport hade överlämnats

till regeringen.

Utskottet underströk på nytt starkt den oro för

problemen med inställda huvudförhandlingar och

delgivning i brottmål som utskottet givit uttryck åt

i betänkandet 1996/97:JuU1. Utskottet förutsatte att

regeringen noga beaktade de förslag som lämnats i

Riksrevisionsverkets nyssnämnda rapport och att

regeringen tog erforderliga initiativ. Utskottet

avstyrkte de då aktuella motionsyrkandena.

I regleringsbrevet för år 1998 gav regeringen

Domstolsverket i uppdrag att före den 1 september

1998 redovisa bl.a. andelen huvudförhandlingar i

brottmål som ställts in samma dag som förhandlingen

skulle ha hållits på grund av bristande delgivning

samt av vilka orsaker huvudförhandlingar annars

ställts in. Av redovisningen, som omfattar

20 tingsrätter med sammanlagt 2 378 utsatta

huvudförhandlingar och avsett månaderna april och

maj 1998, framgår att antalet inställda

huvudförhandlingar minskat något under

jämförelseperioden år 1998 jämfört med motsvarande

perioder åren 1996 och 1997. Någon säker trend går

dock inte att utläsa och i de fall antalet inställda

huvudförhandlingar förändrats ligger förändringarna

inom den statistiska felmarginalen.

Enligt vad utskottet inhämtat är frågan om

inställda huvudförhandlingar i brottmål föremål för

överväganden i Justitiedepartementet. Utskottet

vidhåller alltjämt vad det anförde i betänkandet

1997/98:JuU1 och understryker särskilt vikten av att

regeringen tar erforderliga initiativ.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Ju913 och Ju916 i nu ifrågavarande delar.

Frågor om nämndemän

Utbildning för nämndemän

I motion Ju407 (kd) begärs att Domstolsverket skall

initiera en grundläggande utbildning för nämndemän.

En bra utbildning för nämndemän efterfrågas i motion

Ju411 (s).

Utskottet behandlade senast frågan om utbildning

för nämndemän i betänkandet 1997/98:JuU1 s. 48 f.

Utskottet underströk att nämndemän deltar i domstol

i egenskap av lekmän. Utskottet uttalade vidare att

en mera omfattande utbildning av nämndemän knappast

var förenlig med lekmannarollen. Utskottet ville

ändå framhålla att nämndemän måste få en sådan

grundläggande utbildning att de kunde utföra sitt

uppdrag på det sätt lagstiftaren avsett. Denna

grundläggande utbildning borde ha samma innehåll för

nämndemän i hela landet. Härutöver var det

nödvändigt att nämndemän erhöll fortlöpande

information om mera omfattande förändringar inom de

rättsområden som de kom i kontakt med. Enligt

utskottets mening måste denna utbildning och

information äga rum i reglerade former. För nyvalda

nämndemän borde det alltså ordnas en introducerande

utbildning som skulle ha samma innehåll för

nämndemän i hela riket. Nämndemännen skulle vidare

erhålla fortlöpande information. Ansvaret för denna

utbildning och information borde åvila

Domstolsverket. Det ankom på regeringen att utfärda

erforderliga föreskrifter. Vad utskottet sålunda

anfört gav riksdagen regeringen som sin mening till

känna (rskr. 1997/98:87).

Domstolsverket har på regeringens uppdrag redovisat

dels i vilken utsträckning utbildning och

information i dag erbjuds nämndemän, dels en plan

för introduktionsutbildning och fortbildning av

nämndemän. Enligt planen bör utbildning och

information ombesörjas av domstolarna. Introduk-

tionsutbildning bör erbjudas nytillträdda nämndemän,

medan fortlöpande information bör lämnas vid årliga

sammanträffanden mellan företrädare för domstolen

och nämndemännen. Frågan om utbildning av nämndemän

bereds för närvarande i Justitiedepartementet.

Utskottet, som konstaterar att riksdagen redan

uttalat sig på ett sätt som tillgodoser

motionärernas önskemål, avstyrker såväl motion Ju407

i nu ifrågavarande del som motion Ju411.

Ersättning åt nämndemän

I motionerna Ju407 (kd) och Ju410 (c) yrkas att

nämndemännens arvode skall höjas. I motion Ju411 (s)

efterlyses en bra ersättning åt nämndemän och i

motion Ju910 (kd) yrkas att reglerna om ersättning

till nämndemän och jurymän ses över. Motionärerna

anför bl.a. att nuvarande ersättningsregler leder

till att uppdragen som nämndemän i stor utsträckning

går till pensionärer. Vidare framförs synpunkten att

såväl arvodesbeloppen som det högsta beloppet för

förlorad arbetsförtjänst är för låga. I motionerna

Ju407 och Ju910 understryks att ersättningsbeloppen

bör ligga i nivå med vad som gäller för

förtroendevalda i kommuner och landsting.

Utskottet har tidigare vid åtskilliga tillfällen

behandlat frågor om ersättning till nämndemännen (se

senast 1997/98:JuU1 s. 49 f). I sistnämnda

betänkande uttalade utskottet på nytt att en höjning

av nämndemännens arvode vore önskvärd. Utskottet

avstyrkte dock då föreliggande motioner om höjning

av arvodena under hänvisning till det

statsfinansiella läget.

Nämndemän medverkar i handläggningen av olika

måltyper i såväl allmänna domstolar som allmänna

förvaltningsdomstolar. I tingsrätt och hovrätt

deltar sålunda nämndemän i avgörandet av flertalet

brottmål (se 1 kap. 3 § och 2 kap. 4 §

rättegångsbalken). Vidare ingår nämndemän i rätten

när sådana domstolar avgör familjerättsliga

tvistemål med fullsutten rätt (se 14 kap. 17 och

18 §§ äktenskapsbalken samt 20 kap. 1 §

föräldrabalken). För de allmänna

förvaltningsdomstolarnas del gäller att nämndemän

som huvudregel deltar när länsrätt företar mål till

avgörande (se 17 § lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar). I kammarrätt däremot

medverkar nämndemän endast om det är särskilt

föreskrivet (se 12 § nämnda lag). Jurymän deltar i

tryckfrihetsmål i vilka talan förs om ansvar för

brott, se 12 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen (TF).

Motsvarande reglering gäller i yttrandefrihetsmål,

se 9 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).

Bestämmelser om ersättning till nämndemän och

jurymän har meddelats i förordningen (1982:814) om

ersättning till nämndemän och vissa andra

uppdragstagare inom domstolsväsendet m.m. Av 2 § i

förordningen framgår att nämndemän i tingsrätter,

länsrätter, hovrätter och kammarrätter samt jurymän

i tryckfrihetsmål erhåller ett arvode för

sammanträde om 300 kr per dag. Härutöver gäller

enligt 2 a § i förordningen att en nämndeman eller

juryman, som förlorar inkomst på grund av sitt

uppdrag, kan erhålla ett tilläggsbelopp som

tillsammans med sammanträdesarvodet får uppgå till

högst 1 000 kr per dag.

Enligt vad utskottet inhämtat är frågan om ett

avskaffande av den nämnda beloppsgränsen föremål för

överväganden i Justitiedepartementet.

Av 4 kap. 12 § kommunallagen (1991:900) följer att

förtroendevalda i kommuner och landsting har rätt

till skälig ersättning för den arbetsinkomst samt de

pensions- och semesterförmåner som de förlorar, när

de fullgör sina uppdrag. Enligt 4 kap. 13 § samma

lag beslutar fullmäktige enligt vilka grunder

ersättningen skall betalas. Fullmäktige kan

härutöver, enligt 4 kap. 14 § kommunallagen, besluta

att förtroendevalda i skälig omfattning skall få

bl.a. arvode för det arbete som är förenat med

uppdraget.

Utskottet konstaterar först att ersättning enligt

kommunallagen för förtroendeuppdrag således bestäms

enligt regler som medger en generösare ersättning än

vad som gäller för nämndemän och jurymän.

Enligt 4 kap. 7 § fjärde stycket rättegångsbalken

skall vid val av nämndemän eftersträvas att

nämndemannakåren får en allsidig sammansättning med

hänsyn till ålder, kön och yrke. Utskottet anser att

det kan ifrågasättas om inte nuvarande regler om

ersättning åt nämndemän och jurymän motverkar att

denna målsättning uppfylls. Särskilt kan det

diskuteras om reglerna om ersättning för förlorad

arbetsförtjänst medför att yrkesverksamma personer

avstår från att åta sig uppdrag som nämndeman eller

juryman. Även om denna fråga för närvarande övervägs

i Justitiedepartementet anser utskottet, som vill

understryka betydelsen av lekmäns medverkan i

rättskipningen, att tiden nu är mogen för en samlad

översyn av nämndemäns och jurymäns ekonomiska

villkor. Vid en sådan översyn bör inte bara frågan

om ersättning för förlorad arbetsförtjänst övervägas

utan också spörsmålet om arvodets storlek bör

bestämmas med hänsyn till sammanträdestiden. Det får

ankomma på regeringen att vidta erforderliga

åtgärder. Vad utskottet nu med anledning av

motionerna Ju410 samt Ju407, Ju411 och Ju910 i

ifrågavarande delar anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Domstolsorganisationen

Allmänna synpunkter

I motion Ju918 (mp) förordas ett effektivare och

mera flexibelt domstolsväsende. Enligt motionärerna

bör bl.a. domstolsväsendets inre organisation

reformeras. Notarietjänstgöringen bör avskaffas och

ersättas med ett praktiksystem.

Genom beslut den 29 juni 1995 tillkallade

regeringen en kommitté med uppgift att göra en

översyn av domstolsväsendet (dir. 1995:102).

Kommittén, som antog namnet 1995 års

domstolskommitté, skulle i en första etapp lämna

förslag till en ny organisation för domstolsväsendet

som helhet. I uppdraget låg även att lämna förslag

beträffande domstolarnas inre organisation.

Kommittén erhöll kompletterande direktiv år 1997

(dir. 1997:50). Genom tilläggsdirektiv av den

26 mars 1998 (dir. 1998:22) bestämdes att kommitténs

uppdrag inte längre skulle omfatta domstolarnas

yttre organisation. Uppdraget begränsades till att

avse frågor om domstolarnas beredningsorganisation

samt notarie- och domarutbildningen. Samtidigt

uppdrogs åt kommitténs ordförande att sammanställa

det grundmaterial som Domstolskommittén tagit fram

rörande domstolsorganisationen. Domstolskommittén

överlämnade i juni 1998 betänkandet Domaren och

beredningsorganisationen - utbildning och

arbetsfördelning (SOU 1998:88). Grundmaterialet har

i november 1998 presenterats i betänkande

SOU 1998:135.

I betänkandet föreslår Domstolskommittén bl.a. att

notarieutbildningen förlängs till två år och sex

månader, att domarutbildningen förlängs och skall

omfatta utbildning i brottmål, tvistemål och

förvaltningsmål samt att aspirantutbildningen i

överrätterna ersätts med en ettårig anställning som

notarie i hovrätt eller kammarrätt. I betänkandet

föreslår kommittén vidare att domstolarna själva

skall kunna utforma sin beredningsorganisation genom

att t.ex. inrätta anställningar som beredningsjurist

eller att anställa något fler notarier.

Domstolskommitténs förslag remissbehandlas för

närvarande och kommer därefter att beredas vidare i

Regeringskansliet.

Regeringen har den 17 september 1998 utfärdat

förordningen (1998:1238) om försöksverksamhet vid

hovrätterna och kammarrätterna. Enligt förordningen

skall försöksverksamhet bedrivas för att pröva en ny

beredningsorganisation i hovrätterna och

kammarrätterna. Försöksverksamheten innebär att

aspiranttjänstgöringen ersätts med en ettårig

tidsbegränsad anställning som överrättsnotarie

(1 §). Överrättsnotarier skall ha förvärvat

notariemeritering. Hovrätterna och kammarrätterna

får för beredning av mål och ärenden anställa sådana

notarier för en sammanlagd tid av ett år (2 §). Som

hovrätts- eller kammarrättsfiskal får endast den

anställas som under ett år har tjänstgjort som

överrättsnotarie. Vid anställning av fiskaler skall

domstolarna i samråd med Domstolsverket särskilt ta

hänsyn till behovet av domarutbildad personal inom

överrätterna och domstolsväsendet i övrigt (3 §).

Förordningen, som träder i kraft den 1 december

1998, skall upphöra att gälla den 31 december 2000.

När det gäller notarietjänstgöringen har riksdagen,

på utskottets initiativ, i ett tillkännagivande

uttalat att det är angeläget att, med bibehållande

av kvalitetskraven, så många jurister som möjligt

bereds tillfälle till notarietjänstgöring. Enligt

tillkännagivandet får det anses ha ett betydande

värde att praktiskt verksamma jurister bereds

tillfälle till notarietjänstgöring (1996/97:JuU8

s. 9 f, rskr. 1996/97:160). Regeringen framhåller i

budgetpropositionen att ställningstagandet till

Domstolskommitténs förslag har avgörande betydelse

för hur många personer som i framtiden kommer att

kunna erbjudas notariemeritering. Regeringen avser

därför att återkomma i frågan till riksdagen sedan

beredningen av Domstolskommitténs förslag avslutats.

Utskottet vill till en början slå fast att det står

fast vid uttalandena i riksdagens tillkännagivande

om värdet av notariemeritering. När det gäller

domstolarnas inre organisation anser utskottet att

såväl beredningen av Domstolskommitténs förslag som

utfallet av försöksverksamheten med

överrättsnotarier bör avvaktas innan riksdagen tar

ställning i dessa frågor. Utskottet avstyrker motion

Ju918 i nu behandlad del.

Antalet tingsrätter

I motion Ju401 (c) begärs att det nuvarande antalet

tingsrätter skall behållas oförändrat. I motion

Ju913 (m) yrkas ett tillkännagivande av innebörd att

antalet tingsrätter skall bestämmas genom beslut av

riksdagen.

Som ovan nämnts hade Domstolskommittén enligt sina

ursprungliga direktiv att lägga fram förslag till en

helt ny domstolsorganisation. I direktiven uttalades

bl.a. att det var ofrånkomligt att antalet

tingsrätter skulle komma att minska. Sedan

Domstolskommittén meddelat regeringen att en så

långtgående förändring av tingsrättsorganisationen

som de ursprungliga direktiven förutsatte inte kunde

vinna ledamöternas stöd, begränsades kommitténs

uppdrag till att avse domstolsväsendets inre

organisation (dir. 1998:22).

I budgetpropositionen anför regeringen som sin

uppfattning att moderniseringen och reformeringen av

domstolsväsendet måste fortsätta. Regeringen

hänvisar till att Riksrevisionsverkets rapport

Domstolsväsendet - Resursfördelningssystem och

hinder för ett effektivt resursutnyttjande

(RRV 1997:48) ger vid handen att domstolsväsendets

organisation är både omodern och ineffektiv.

Regeringen understryker att RRV bl.a. hävdat att små

domstolar är sårbara, brister i administrativ

effektivitet, saknar arbetsunderlag för en effektiv

beredningsorganisation, har dåliga förutsättningar

för professionell utveckling och har höga kostnader.

Enligt regeringens uppfattning inrymmer frågan om

att reformera domstolsväsendets yttre organisation

sådana svårigheter att det traditionella sättet att

utreda verksamheten inte är en framkomlig väg. Andra

metoder måste därför prövas. Svårigheterna beror

bl.a. på att kunskap saknas om vad som händer om

domstolar läggs samman eller om domstolsslagen

integreras. Vissa försöksverksamheter som syftar

till att öka samverkan inom och mellan

domstolsslagen har därför inletts i syfte att skapa

ett bättre underlag för vilken inriktning det

fortsatta förändringsarbetet bör ha.

Regeringen anför vidare att den fortlöpande kommer

att ta initiativ till nödvändiga

organisationsförändringar. Sålunda utreder

Domstolsverket för närvarande frågan att överföra

verksamheten vid Åmåls tingsrätt till någon

närliggande tingsrätt; det kan nämligen ifrågasättas

om verksamheten vid Åmåls tingsrätt är bärkraftig.

Vidare avser regeringen att ge Domstolsverket i

uppdrag att tillsammans med Hovrätten för Övre

Norrland, Hovrätten för Nedre Norrland och

Kammarrätten i Sundsvall utreda förutsättningarna

för en organisatorisk samverkan under gemensam

ledning mellan kammarrätten och endera eller båda

hovrätterna. Syftet är att undersöka om en organisa-

torisk samverkan kan leda till en effektivare och

mer bärkraftig organisation, anför regeringen.

Härutöver pekar regeringen på vikten av kompetens-

utveckling för domstolarnas personal och på

betydelsen av ett modernt IT-stöd åt domstolarna

(prop. s. 75 f).

Vid en utfrågning inför utskottet har företrädare

för Domstolsverket redogjort för det arbete verket

bedriver och avser att bedriva med utveckling och

rationalisering av domstolsväsendet. Härvid

framhölls från verkets sida särskilt vikten av att

man skaffade sig erfarenhet av olika organisations-

förändringar.

Enligt 11 kap. 4 § regeringsformen (RF) gäller, som

tidigare nämnts, bl.a. att föreskrifter om

huvuddragen av domstolarnas organisation meddelas i

lag. I 1 kap. 1 § rättegångsbalken (RB) stadgas

inledningsvis att tingsrätt är allmän underrätt och,

om ej annat är föreskrivet, första domstol. Av

paragrafens andra stycke framgår att domsaga är

tingsrättens domkrets och att regeringen förordnar

om indelningen i domsagor.

Tingsrätternas domkretsar bestäms genom

förordningen (1982:996) om rikets indelning i

domsagor. Även om det sålunda är regeringen som

bestämmer om indelningen i domsagor och därmed om

antalet tingsrätter får, med hänsyn till de

ändringar i anslagsbehov och personaluppsättning som

en domsagoreglering kan föranleda, riksdagen ofta

ett avgörande inflytande på frågan, se betänkandet

Ny domkretsindelning för underrätterna (SOU 1967:4)

s. 32. Ett exempel härpå utgör riksdagsbehandlingen

av frågan om nedläggning av nuvarande Ljusdals

tingsrätt, JuU 1973:44. Det bör också anmärkas att

regeringen under senare år i budgetpropositionen för

riksdagen anmält planerade organisationsförändringar

när dessa inneburit att någon tingsrätt skulle

läggas ned.

Såsom framgår av budgetpropositionen och de

upplysningar som lämnats utskottet av företrädare

för Domstolsverket bedrivs ett omfattande arbete för

att skapa effektivare och slagkraftigare domstolar.

Utskottet har förståelse för att detta arbete också

kan omfatta vissa organisationsförändringar.

Utskottet vill samtidigt understryka vikten av att

större organisationsförändringar har en bred

politisk förankring. Regeringen bör alltså även i

fortsättningen - och som skett i detta ärende -

anmäla organisationsförändringar som innebär att

domstolar läggs ned. I övrigt har utskottet inga

invändningar mot det nödvändiga utvecklingsarbete

som nu bedrivs. Det saknas anledning för riksdagen

att nu uttala sig om antalet tingsrätter. Utskottet

avstyrker såväl motion Ju401 som motion Ju913 i nu

behandlad del.

Sidoverksamheter

I motion Ju409 (s) anförs att frågan om att flytta

inskrivningsverksamheten från tingsrätterna bör

övervägas noggrant. I motion Ju405 (s) begärs att

inregistreringen av företagshypotek flyttas från

Malmö tingsrätt till Patent- och

registreringsverket.

Domstolsverket har på regeringens uppdrag i

samarbete med Lantmäteriverket utarbetat rapporten

Inskrivningsverksamhetens framtida organisation

(DV rapport 1997:5). I rapporten föreslås att

inskrivningsverksamheten den 1 januari 2001 flyttas

från de allmänna domstolarna och knyts till

lantmäterimyndigheterna.

Domstolsverket har vidare på regeringens uppdrag

utarbetat rapporten Inskrivningsmyndighetens för

företagsinteckning framtida organisation

(DV rapport 1997:7). Verket föreslår i rapporten att

företagsintecknings-verksamheten överförs till

Patent- och registreringsverket.

Båda rapporterna har remissbehandlats och bereds nu

i Justitiedepartementet.

Utskottet anser att det pågående beredningsarbetet

beträffande de frågor som avses med motionerna inte

bör föregripas och avstyrker såväl motion Ju405 som

motion Ju409.

Kriminalvården

Inledning

Kriminalvårdens huvuduppgifter är att verkställa

påföljderna fängelse och skyddstillsyn, att ansvara

för övervakningen av villkorligt frigivna och för

verksamheten vid häktena samt att utföra

personutredningar i brottmål. Från och med den

1 januari 1999 ansvarar kriminalvården också för

verkställighet av samhällstjänst när en villkorlig

dom har kombinerats med en föreskrift om

samhällstjänst. Kriminalvården ombesörjer vidare

transporter av personer som skall avvisas eller

utvisas från Sverige.

Kriminalvårdens organisation m.m.

Kriminalvårdsstyrelsen är central

förvaltningsmyndighet för all kriminal-

vårdsverksamhet. Styrelsen är chefsmyndighet för sex

regionmyndigheter och 37 lokala

kriminalvårdsmyndigheter samt för Transporttjänsten.

I administrativt hänseende är styrelsen

chefsmyndighet även för Kriminalvårdsnämnden och för

de 30 övervakningsnämnderna.

Regeringen har nyligen beslutat att Örebroregionen

skall delas mellan Stockholms-, Norrköpings- och

Göteborgsregionerna. Från och med den 1 januari 1999

kommer den regionala organisationen således att

bestå av fem regioner med kansliorterna Stockholm,

Malmö, Göteborg, Norrköping och Härnösand.

Den lokala organisationen fick sin nuvarande form

den 1 januari 1998. Då ersattes de drygt 140 lokala

myndigheterna med 37 kriminalvårdsmyndigheter. Av

dessa innehåller 22 samtliga verksamhetsgrenar medan

9 innehåller två grenar. Ett häkte (Stockholm) och

fem anstalter (Hall, Kumla, Norrtälje, Malmö och

Tidaholm) är egna myndigheter.

Syftet med den nya organisationen är bl.a. att

skapa verksamhetsmässiga fördelar både i

kriminalvårdens inre organisation och i samarbetet

med andra myndigheter och organ.

En annan nyhet i fråga om organisationen inom

kriminalvården är att en ny beslutsordning har

införts. Regeringen har överlämnat till

Kriminalvårdsstyrelsen att fatta beslut om anstalts-

och häktesorganisationens närmare utformning. Beslut

om landets indelning i regionala och lokala

myndigheter fattas dock även i fortsättningen av

regeringen.

Övervakningsnämndernas verksamhetsområden får

fr.o.m. den 1 januari 1999 en delvis ny indelning.

Huvudsyftet med förändringen är att nämnderna skall

ha samma verksamhetsområden som de lokala

kriminalvårdsmyndigheterna.

Resultatuppföljning

Det övergripande målet för rättsväsendet och därmed

också för kriminalvården är att tillgodose den

enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet.

Kriminalvården skall i sin verksamhet upprätthålla

en human människosyn, god omvårdnad och ett aktivt

påverkansarbete. Därvid skall iakttas en hög grad av

säkerhet samt respekt för den enskildes integritet

och säkerhet. Verksamheten skall inriktas på att

motverka återfall i brott.

Regeringen anför i budgetpropositionen att vissa av

verksamhetsmålen är av särskilt intresse för

bedömningen av kriminalvårdens resultat. Dessa mål

är att innehållet i frivårdspåföljderna skall bli

mer tydligt och konsekvent, att omfattningen av de

brotts- och missbruksrelaterade programmen skall öka

liksom antalet intagna som får del av dessa, att

omhändertagandet av de psykiskt störda skall

förbättras, att bekämpningen av narkotikamissbruket

skall ske med fortsatt intensitet, att ökade

insatser skall göras vad gäller

frigivningsförberedelser, att förhållandena i

häktena skall bli humanare samt att säkerheten i

anstalterna och häktena skall vara hög.

Såvitt gäller frivården har ett antal föreskrifter

och allmänna råd tagits fram. Härigenom har enligt

regeringen förutsättningarna för ett mer tydligt och

konsekvent innehåll i frivårdspåföljderna

förbättrats. Regeringens bedömning av frivårdens

verksamhet försvåras emellertid av att kriminal-

vårdens redovisning inte är tillräckligt

klargörande.

När det gäller verkställighetsinnehållet

konstaterar regeringen att den totala

sysselsättningsgraden för de intagna var 82,6 %,

vilket är något högre än föregående år. Enligt

Kriminalvårdsstyrelsen kan siffran troligen inte bli

högre eftersom den outnyttjade tiden bl.a. utgörs av

permissioner och andra former av vistelse utanför

anstalt. Inslaget av brotts- och missbruksrelaterade

program har dock inte ökat. Skälet till detta är

enligt Kriminalvårdsstyrelsen att särskilda program

för rattfylleridömda, som tidigare var av relativt

stor omfattning, har minskat. Minskningen är en

följd av att de rattfylleridömda i allt större

utsträckning avtjänar sina straff genom intensiv-

övervakning med elektronisk kontroll och därmed

deltar i programverksamheten inom frivården.

I denna del anför regeringen vidare att arbetet med

att kvalitetssäkra programverksamheten fortsätter.

Under budgetåret har kriminalvården bl.a. börjat

tillämpa riktlinjerna i handboken Krav & Råd, som

ett stöd och en hjälp vid bl.a. utvecklingen av

programmen samt för uppföljning och

kvalitetssäkring.

Vad beträffar målet att förbättra omhändertagandet

av intagna med psykiska störningar anför regeringen

att dessa intagna enligt Kriminalvårdsstyrelsen i

stort sett får sina behov av psykiatrisk vård täckta

av sjukvårdshuvudmännen. Vidare har kriminalvården

tecknat skriftliga överenskommelser om vård och

bedömning av intagna med vissa regionala

sjukvårdsenheter. Stödavdelningar har öppnats, och i

utbildningen för kriminalvårdspersonalen ingår en

introduktion i psykiatri och psykologi. Enligt

regeringen står det dock helt klart att

kriminalvården måste utveckla metoder för att bättre

följa upp hur behoven tillgodoses. Det är dessutom

enligt regeringen för tidigt att dra några

slutsatser av verksamheten på stödavdelningarna.

När det gäller målet att frigivningsförberedelserna

skall förbättras konstaterar regeringen att det inte

av Kriminalvårdsstyrelsens redovisning framgår vilka

åtgärder som har vidtagits för att öka insatserna

för att den intagne skall få bostad, sysselsättning

och försörjning vid frigivningen. Därför är det

förenat med svårigheter att göra uttalanden om

måluppfyllelsen. I denna del bör även nämnas att BRÅ

på regeringens uppdrag kartlagt

frigivningssituationen för personer som avtjänar

fängelsestraff. Regeringen kommer också att överväga

ytterligare uppdrag till BRÅ och berörda myndigheter

i syfte att förbättra de intagnas situation.

Målet om en humanare häktesverksamhet får enligt

regeringen anses uppfyllt. Här nämner regeringen det

fortsatta arbetet med att öka möjligheterna till

gemensamma aktiviteter för häktade som inte har

restriktioner. Även för häktade med restriktioner

har förhållandena generellt sett förbättrats. Genom

en lagändring i våras (prop. 1997/98:104, JuU22,

rskr. 227) kommer intagna i häkte som huvudregel att

ges tillfälle att vistas tillsammans med andra

intagna. Även antalet häktade med restriktioner

beräknas minska.

Vad härefter gäller målet om en hög grad av

säkerhet anför regeringen att Kriminalvårdsstyrelsen

ålagts återrapporteringskrav avseende dels antalet

fall av våld eller hot om våld från intagna mot

personal och allvarligt våld mellan intagna, dels

vilka åtgärder som vidtagits för att förbättra

säkerheten och förebygga våld och hot om våld.

Regeringen anför att den följer kriminalvårdens

arbete i ämnet. När det gäller rymningar och

misskötta permissioner anser regeringen att

verksamhetsmålen i denna del är uppfyllda.

Såvitt gäller regeringens prioriteringar bör nämnas

insatserna för att förbättra situationen för de

långtidsdömda. Regeringen anför att möjligheterna

till besök har utökats och att det på flera

anstalter finns besökslägenheter där den intagne kan

ta emot besök av sin familj.

Regeringens sammanfattande bedömning är att

flertalet av verksamhetsmålen för kriminalvården

anses uppfyllda. Kriminalvårdsstyrelsens underlag

för en bedömning av verksamheten måste emellertid

förbättras, likaså metoderna för resultatanalysen.

I samband med att utskottet tog ställning till

fjolårets budgetproposition ansåg utskottet att det

hade varit av intresse om regeringen också redovisat

sina slutsatser beträffande frågan om i vilken

utsträckning verksamhetsmålen uppfyllts

(1997/98:JuU1 s. 54). Vidare underströk utskottet

vikten av att de brotts- och missbruksrelaterade

programmen kvalitetssäkras och att effekterna av

programmen följs upp.

Utskottet konstaterar inledningsvis att regeringen

i årets budgetproposition på ett betydligt mer

konkret sätt än tidigare redovisar sin bedömning av

i vilken utsträckning de olika verksamhetsmålen

uppfyllts. För flera av de ovan redovisade målen

gäller emellertid att det är svårt att bilda sig en

uppfattning i fråga om måluppfyllelsen. Som

regeringen framhåller måste Kriminalvårdsstyrelsens

underlag förbättras i detta avseende.

När det gäller de enskilda verksamhetsmålen vill

utskottet framföra följande.

Utskottet ser det som glädjande att metoder har

tagits fram för att kvalitetssäkra de brotts- och

missbruksrelaterade programmen. Som regeringen anför

måste stor vikt bl.a. läggas vid att utvärdera

effekterna av verksamheten. Ett viktigt led i

arbetet är att redovisa återfallsfrekvenser för

olika kategorier intagna och att utifrån detta

analysera vilka åtgärder som bäst kan bidra till en

ökad måluppfyllelse. Metoder som möjliggör en sådan

redovisning och analys måste alltså utvecklas.

I likhet med regeringen konstaterar utskottet att

satsningarna på de psykiskt störda intagna måste

förbättras, och att regeringen fortlöpande bör

överväga vilka åtgärder som är nödvändiga för att

ytterligare förbättra situationen för denna grupp av

intagna.

När det gäller frigivningsförberedelserna står det

helt klart att kriminalvården även i framtiden under

hela verkställigheten måste prioritera insatser som

medverkar till att underlätta den dömdes övergång

från kriminalvård i anstalt till ett liv i frihet.

Särskilt gäller detta de långtidsdömda. Detta är en

av de viktigaste uppgifterna för kriminalvården i

framtiden och ett väsentligt led i det

brottsförebyggande arbetet.

I detta sammanhang vill utskottet också framhålla

att den intagnes möjligheter till kontakt med

exempelvis familjen är av mycket stor betydelse. Här

ser utskottet också ett samband med möjligheterna

att ta emot besök.

Sammanfattningsvis anser utskottet att ingenting

framkommit som motsäger regeringens bedömning i

fråga om de mål där underlaget medger att

bedömningar görs av måluppfyllelsen. När det gäller

verksamhetsmålet om bekämpning av narkotika i

anstalterna återkommer utskottet i det följande.

Anslaget

Under senare år har kriminalvårdens

anslagsförbrukning varit lägre än anvisade anslag.

Detta har inneburit att ett betydande

anslagssparande har byggts upp. Vid ingången av

budgetåret 1997 uppgick det till sammanlagt

ca 720 miljoner kronor. Under år 1998 har dock -

liksom under år 1997 - en del av anslagssparandet

tagits i anspråk. Enligt prognosen kommer anslags-

sparandet vid budgetårets slut att uppgå till

207 miljoner kronor. De främsta orsakerna till det

höga anslagssparandet är en lägre beläggning vid

anstalter och häkten. Behovet av häktes- och

anstaltsplatser har alltså minskat. Minskningen

beror främst på att verkställighetsreformen

intensivövervakning med elektronisk kontroll har

utvidgats men också på att antalet fängelsedomar har

minskat. För budgetåret 1998 har med hänvisning till

det anförda ett sparkrav om 448 miljoner kronor

ålagts kriminalvården.

Regeringen föreslår för budgetåret 1999 ett

ramanslag på 3 639 055 000 kr. I förhållande till

anslaget för innevarande år är detta visserligen en

ökning, men förslaget innebär ändå att

anslagssparandet kommer att behöva tas i anspråk.

Detta är också meningen med förslaget. I övrigt har

anslaget räknats upp med drygt 67 miljoner kronor

som kompensation för beräknade utgiftsökningar för

löner, lokaler m.m. Viss uppräkning har även skett

på grund av ett ändrat sätt att finansiera

avtalsförsäkringar på det statliga området. Vidare

tillförs kriminalvården 15,5 miljoner kronor från

anslaget avseende Polisorganisationen, en överföring

som hänger samman med förslaget till ändring i lagen

(1976:511) om omhändertagande av berusade personer

m.m. Lagförslaget behandlas nedan. Slutligen förs

15,6 miljoner kronor från kriminalvårdens anslag

till utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social

omsorg, anslaget avseende Statens

institutionsstyrelse. Den överföringen är ett

resultat av att Statens institutionsstyrelse fr.o.m.

den 1 januari 1999 ansvarar för verkställigheten av

den nya påföljden sluten ungdomsvård.

I motion Ju913 (m) begärs, efter justering av

yrkandet i utskottet, en höjning av anslaget med

178 miljoner kronor. Motionärerna gör den bedöm-

ningen att regeringens satsning på polisen kommer

att leda till ett ökat behov av anstaltsplatser i

framtiden. Samma uppfattning förs fram i motion

Ju904 (m). I motion Ju910 (kd) begärs en höjning av

anslaget med 30 miljoner kronor. Beloppet skall

bekosta besökslägenheter på anstalterna och samord-

nade frigivningsförberedelser.

Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet

Utgiftsramen och anslagen.

Omhändertagande av berusade personer

Rikspolisstyrelsen har i en framställning till

regeringen föreslagit vissa författningsändringar

för att möjliggöra kriminalvårdens medverkan vid

omhändertaganden bl.a. enligt lagen (1976:511) om

omhändertagande av berusade personer m.m. (LOB).

Framställningen har remissbehandlats. Regeringen har

inhämtat yttrande från Lagrådet, som har lämnat

förslaget utan erinran.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen vissa

ändringar i LOB. Ändringarna går i korthet ut på

följande. Det skall inte finnas några hinder mot att

en person som omhändertagits enligt LOB förvaras hos

en kriminalvårdsmyndighet. I fall där den

omhändertagne förvaras hos en kriminalvårdsmyndighet

skall myndigheten utöva tillsyn av den omhänder-

tagne. Kriminalvårdsmyndigheten skall också

underrätta den omhändertagne om anledningen till

omhändertagandet samt i förekommande fall ge den

omhändertagne råd och upplysningar innan

omhändertagandet upphör, om dessa uppgifter inte har

fullgjorts av polisen. Kriminalvårdsmyndigheten

skall underrätta den polismyndighet som beslutat om

omhändertagandet så snart det finns skäl att ompröva

beslutet.

I motion Ju918 (mp) påpekas att lagändringarna inte

får medföra att polisens arrestlokaler läggs ner,

eftersom det i sin tur kan leda till att polisens

resurser går åt till transporter. De nya reglerna

får inte heller medföra att fler polisstationer

hålls stängda efter kontorstid.

Regeringen anför att utnyttjandet av polisens

arrestceller är mycket lågt. Det gäller särskilt de

celler där personer som omhändertagits med stöd av

LOB förvaras. Tendensen inom polisen är att

resurserna, bl.a. arresterna, koncentreras till ett

fåtal platser i varje län. Åtskilliga polisstationer

är också stängda nattetid. Under senare år har även

utnyttjandet av häktena varit lågt.

Utskottet noterar att syftet med förslagen är att

göra det möjligt för polisen och kriminalvården att

samverka i högre utsträckning än som för närvarande

sker i de s.k. samordnade häktena. Utskottet anser

att ett utökat samarbete vad gäller förvaringen av

omhändertagna personer skulle innebära ett mer

rationellt utnyttjande av resurserna förutsatt att

hänsyn vid placeringen tas till att personer som

omhändertagits enligt LOB inte är misstänkta för

brott. Utskottet vill också erinra om att

resursutnyttjandet och samordningen bör ses i ett

helhetsperspektiv. Intresset av samverkan får inte

drivas så långt att kostnaderna för transporter av

de omhändertagna äter upp vinsterna av en ökad

samverkan. Inte heller bör kostnaderna vältras över

på andra områden. Utskottet vill i sammanhanget

understryka vikten av att polisstyrelserna har ett

så fullständigt underlag för sina beslut som

möjligt. Utskottet utgår från att polisstyrelserna

gör rimliga avvägningar både när det gäller

transportkostnader och polisstationernas

öppethållande. Med det anförda tillstyrker utskottet

regeringens förslag. Motion Ju918 i denna del

avstyrks.

Drogfria anstalter

Flera motioner tar upp frågan om

narkotikasituationen i anstalterna. I motionerna

Ju503 (m) och Ju506 (s) förordas inrättandet av en

drogfri anstalt i varje kriminalvårdsregion. I

motion Ju507 (s) framförs liknande tankar och

motionärerna efterlyser särskilda anstalter för

intagna som inte har drogproblem. I motion Ju509

(kd, s, m, v, c, fp, mp) understryks vikten av att

anstalterna är fria från narkotika, särskilt med

tanke på de intagna som har barn som besöker dem i

anstalten. I motion Ju903 (m) liksom i motion

Ju910 (kd) förespråkas ökade kontrollinsatser.

Kriminalvården bekämpar narkotikamissbruket i

anstalterna genom att differentiera de intagna,

tillhandahålla missbruksrelaterad programverksamhet,

genomföra kontroller, dvs. urinprovstagningar och

visitationer, samt driva särskilda projekt. Även i

häktena erbjuds de intagna missbruksrelaterad

programverksamhet och genomförs visitationer.

Regeringen anför i budgetpropositionen att arbetet

med att bekämpa narkotikamissbruket också

fortsättningsvis skall bedrivas med ökad intensitet.

En rad åtgärder har vidtagits i detta syfte. Antalet

deltagare i narkotikarelaterade program i

anstalterna har ökat liksom antalet särskilda

platser för intagna narkotikamissbrukare. Även

omfattningen av visitationerna har ökat. I häktena

arbetar kriminalvården med att motivera missbrukare

att påbörja behandling mot missbruket.

Kontrollåtgärder vidtas även i häktena. Regeringen

anför vidare att möjligheterna att bekämpa

narkotikamissbruk i häktena kommer att förbättras

genom en ändring i lagen (1976:371) om behandlingen

av häktade och anhållna m.fl. som träder i kraft den

1 januari 1999. Det blir då möjligt att i vissa fall

ta blod-, urin- eller utandningsprov på en häktad

för kontroll av drogpåverkan (prop. 1997/98:104,

JuU22, rskr. 227). Sammantaget gör regeringen den

bedömningen att kriminalvården ökat sina insatser på

området.

Inom Kriminalvårdsstyrelsen har det arbetats fram

en rapport om orsakerna till våld mellan intagna,

den s.k. RSS-rapporten. I den anförs att

narkotikahantering inom anstaltssystemet alltjämt

utgör ett stort problem - inte minst ur ett hot- och

våldsperspektiv. Rapporten, som färdigställdes i

mars i år, innehåller en rad förslag på åtgärder för

en effektiviserad narkotikabekämpning inom

anstalterna. I rapporten föreslås bl.a. att möjlig-

heterna att ta emot obevakade besök begränsas för de

intagna som använt narkotika i anstalten. Det

föreslås också att narkotikahundar skall inför-

skaffas i verksamheten i de fall hundar inte kan

rekvireras externt. Kriminalvården arbetar nu enligt

regeringen med att ta ställning till dessa och andra

förslag.

I syfte att utveckla bl.a. statistik har

kriminalvården under år 1997 påbörjat det s.k.

KARTNARK-projektet. Utskottet har inhämtat att

förslag till åtgärder och strategier för en

effektivare narkotikabekämpning kommer att

presenteras före årsskiftet.

Nyligen publicerades den första utgåvan av

kriminalvårdens redovisning om drogsituationen.

Redovisningen avser att sammanfatta de uppgifter

kriminalvården har tillgång till vad gäller antalet

missbrukande klienter, drogmissbrukets omfattning,

förekomst av droger vid kriminalvårdens anstalter

och häkten, omfattning av kontroll- och

behandlingsinsatser m.m. Redovisningen avses bli en

årlig publikation.

Här bör även nämnas att den av regeringen

tillkallade Narkotikakommissionen (dir. 1998:18)

bl.a. skall utvärdera de narkotikarelaterade

programmen inom kriminalvården.

Utskottet har tidigare vid en rad tillfällen tagit

ställning till motionsyrkanden rörande narkotikan i

anstalterna. Senast skedde det i samband med att

utskottet behandlade ett regeringsförslag om

ändringar i kriminalvårdslagstiftningen,

huvudsakligen rörande behandlingen av de

långtidsdömda (bet. 1997/98:JuU19). Utskottet

föreslog då i sitt av riksdagen godkända betänkande

ett tillkännagivande om att regeringen skulle

påskynda det arbete som pågick i frågan. Utskottet

var emellertid inte berett att tillstyrka förslag

som i huvudsak gick ut på att kontrollen på

anstalterna borde bli hårdare.

Utskottet vill i likhet med tidigare uttalanden

inledningsvis betona vikten av att fängelserna är

och skall vara drogfria. Denna målsättning har

betydelse inte bara för de intagna som har

missbruksproblem utan även för dem som inte är

missbrukare. Vidare måste beaktas att fängelsemiljön

måste vara drogfri av hänsyn till de barn som

besöker en förälder som sitter i fängelse. Behovet

av åtgärder mot narkotikan i anstalterna accentueras

dessutom av att en allt större andel av de intagna

är narkotikamissbrukare.

Mot den nu angivna bakgrunden är det enligt

utskottets mening positivt att kriminalvårdens

insatser mot narkotikan ökat; visitationerna har

blivit fler och andelen av de intagna med

missbruksproblem som deltar i olika

behandlingsåtgärder har ökat. Utskottet noterar

också med tillfredsställelse att det numera

föreligger en redovisning av drogsituationen i

anstalterna.

När det så gäller motionsönskemålen om åtgärder mot

narkotikan kan utskottet konstatera att det pågår

ett arbete inom kriminalvården som syftar till att

åstadkomma förslag på åtgärder för att bekämpa

narkotikan i anstalterna. Vissa förslag som syftar

till att öka kontrollen finns redan i RSS-rapporten,

och ytterligare förslag kan förväntas inom kort som

ett resultat av KARTNARK-projektet. Vilka åtgärder

som kan vara lämpliga bör emellertid den bearbetning

som pågår få utvisa. Utskottet vill, i linje med

sitt uttalande i våras, understryka vikten av att

redan befintliga och kommande förslag bearbetas med

erforderlig skyndsamhet. Utskottet utgår från att

regeringen följer arbetet noga och fortlöpande

överväger vilka ytterligare åtgärder som krävs för

att effektivisera bekämpningen av

narkotikamissbruket på anstalterna.

Utskottet vill i detta sammanhang till sist

understryka att det krävs stora insatser av

kriminalvården på detta område. Det kan t.ex. inte

accepteras att en person börjar missbruka narkotika

under en anstaltsvistelse. Av särskild vikt dessutom

är att personalen inom kriminalvården har den

kompetens som behövs för att upptäcka tendenser till

missbruk och för att ge de intagna det stöd som

krävs för att hejda en sådan utveckling.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Ju503, Ju506, Ju507, Ju509, Ju903 och Ju910 i här

aktuella delar.

Kronofogdemyndigheterna

Inledning

Kronofogdemyndigheterna utgör tillsammans med

Riksskatteverket (RSV) landets exekutionsväsende.

RSV har den övergripande ledningen och ansvaret för

verksamheten.

Sedan den 1 januari 1997 finns det 10 regionala

kronofogdemyndigheter med för närvarande 84 lokala

kontor. Kronofogdemyndigheterna är regionala

myndigheter för frågor om verkställighet enligt

utsökningsbalken (UB) och andra författningar. Som

verkställande myndighet enligt förordningen

(1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet

skall kronofogdemyndigheterna verka för att

betalningsförpliktelser och andra förpliktelser, som

kan bli föremål för verkställighet, fullgörs i rätt

tid och ordning.

Riksdagen har godkänt ett övergripande mål för

exekutionsväsendet. Enligt detta är

kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande

myndighet att på uppdrag av borgenärer och andra

sökande verkställa rättsanspråk som inte reglerats

på frivillig väg. Ansökningar skall handläggas

snabbt och med hög kvalitet. Kronofogdemyndigheterna

skall även i övrigt, genom information och liknande

förebyggande åtgärder, verka för att

betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som

kan verkställas i stället fullgörs frivilligt i rätt

tid och ordning.

Till frågor om verkställighet enligt UB hör i

första hand verkställighet av domar och andra

exekutionstitlar. Kronofogdemyndigheterna

verkställer också beslut om avhysning och annan

handräckning. Till deras uppgifter hör även att

svara för exekutiv försäljning av bl.a. fast

egendom. Utöver de exekutiva uppgifterna enligt UB

har kronofogdemyndigheterna att handlägga

verkställighetsärenden enligt vissa andra

författningar, t.ex. lagen (1978:880) om

betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

samt mål om återtagande av gods som köpts på kredit

enligt konsumentkreditlagen (1992:830) och lagen

(1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare

m.fl. Kronofogdemyndigheterna är också med ett fåtal

undantag tillsynsmyndigheter i konkurs. Sedan den

1 januari 1992 handlägger kronofogdemyndigheterna

vidare den summariska processen, dvs. mål enligt

lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och

handräckning.

Genom skuldsaneringslagen (1994:334) har

kronofogdemyndigheterna fått nya uppgifter. Lagen

innebär att kronofogdemyndigheterna skall svara för

huvuddelen av utredningen i skuldsaneringsärenden

och också fatta beslut om frivillig skuldsanering.

Resultatuppföljning

Enligt vad regeringen anför i budgetpropositionen

har måluppfyllelsen under år 1997 förbättrats

jämfört med år 1996. Regeringen understryker att mål

som gäller förkortning av handläggningstiderna

givits en framträdande roll i regleringsbrevet för

kronofogdemyndigheterna. Dessa mål har inte till

alla delar uppnåtts, men utvecklingen vad gäller

handläggningstiderna är ändå, enligt vad regeringen

anför, som helhet positiv. Regeringen konstaterar

vidare att det direkta beloppsmässiga utfallet av

indrivningsverksamheten har förbättrats något.

Regeringen uppehåller sig i propositionen särskilt

vid hur produktiviteten utvecklats.

Produktivitetsutvecklingen skiftar för de olika

verksamhetsgrenarna. Utvecklingen styrs i hög grad

av fluktuationer i mål- och ärendetillströmningen

och av kronofogdemyndigheternas förmåga att snabbt

anpassa resurserna inom en viss arbetsgren till

arbetssituationen. Det kan därför ses som naturligt

att utvecklingen är negativ i fråga om de verksam-

hetsgrenar där antalet inkomna mål eller ärenden har

minskat under åren. Statskontoret har på regeringens

uppdrag mätt produktiviteten vid krono-

fogdemyndigheterna. Av mätningen framgår att den

totala produktiviteten utvecklats positivt under år

1997 efter en nedgång under år 1996, liksom för

perioden 1990-1997 som helhet. Nedgången under år

1996 förklaras av de nya handläggningsrutinerna för

enskilda mål som lett till en kraftig minskning av

antalet avslutade mål.

Regeringen framhåller vidare de uppgifter om

kvaliteten i arbetet som lämnas i RSV:s

årsredovisning. I denna anförs att produkterna har

tillhandahållits på genomsnittligt kortare tid och

att den rättsliga kvaliteten, mätt som andel

överklaganden och hur kronofogdemyndigheternas

beslut står sig i högre instans, får anses vara god.

Regeringen bedömer resultatet av

kronofogdemyndigheternas verksamhet som helhet som

tillfredsställande. Regeringen grundar sin bedömning

på att handläggningstiderna har förkortats inom

flertalet områden och att det beloppsmässiga

utfallet förbättrats något. Samtidigt framhåller

regeringen att det ännu återstår att föra en

grundlig diskussion om vilka resultatmått som är

mest relevanta. Regeringen pekar på att det kan

hävdas att handläggningstiderna blivit alltför

framträdande bland verksamhetsmålen på bekostnad av

mål som hänför sig till ambitionsnivån i främst

indrivningsarbetet.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att

kronofogdemyndigheternas produktivitet förbättrats

under år 1997; det är också glädjande att den

rättsliga kvaliteten på kronofogdemyndigheternas

avgöranden synes vara god. Utskottet vill samtidigt

instämma i regeringens bedömning att det är

angeläget att bestämma vilka mått på uppnådda

resultat som är relevanta för

kronofogdemyndigheternas verksamhet. Här kan bl.a.

en avvägning av de olika verksamhetsmålens inbördes

vikt behöva göras.

Utskottet har inte funnit något som motsäger

regeringens bedömning att resultatet av

kronofogdemyndigheternas verksamhet under år 1997 är

fullt tillfredsställande.

Anslaget

Över anslaget till kronofogdemyndigheterna

finansieras all verksamhet som bedrivs av dessa,

liksom även det teknikstöd för verksamheten som

tillhandahålls av eller genom den

användarfinansierade resultatenheten Dataservice vid

RSV. Visst utvecklingsarbete på det tekniska området

och RSV:s uppgifter som central

förvaltningsmyndighet inom kronofogdemyndigheternas

verksamhetsområde finansieras dock över anslaget

till RSV.

Vad gäller kronofogdemyndigheternas regionindelning

upplyser regeringen i budgetpropositionen att

Hallands län fr.o.m. den 1 januari 1999 förs till

verksamhetsområdet för Kronofogdemyndigheten i

Kalmar för att överensstämmelse skall uppnås med de

förändringar i skatteförvaltningens regionala

indelning som då genomförs.

I budgetpropositionen konstaterar regeringen att

det byggdes upp ett avsevärt anslagssparande hos

kronofogdemyndigheterna under budgetåren 1993/94,

1994/95 och 1995/96. Under år 1997 ökade

anslagssparandet marginellt. Regeringen har vid tre

tillfällen, senast våren 1997, beslutat om

bortföring av medel från anslaget som en besparing.

Sammanlagt har i enlighet med regeringens beslut

62,8 miljoner kronor förts bort från anslaget.

Regeringen konstaterar vidare att det för perioden

1995/96-1998 lagts fast ett besparingskrav på 11 %.

Därutöver har ett tillfälligt resurstillskott som

lämnades under budgetåret 1994/95 dragits bort i två

omgångar.

Regeringen anför i budgetpropositionen att det

avsevärda överskottet i kronofogdemyndigheternas

verksamhet har flera förklaringar. En viktig

förklaring är att det är svårt att på förhand ange i

vilken takt medel som har avsatts för investeringar

i utrustning och systemutveckling m.m. på IT-området

kommer att förbrukas. Så har t.ex. ett stort projekt

som avsett nytt teknikstöd för

indrivningsverksamheten varit avbrutet under en stor

del av år 1996 och år 1997 men numera återupptagits.

Andra förklaringar är ett minskat antal mål av vissa

slag samt återhållsamhet med rekrytering av nya

medarbetare. Ett inte obetydligt belopp är också

avsatt för pensionsersättningar i samband med

personalminskningar.

Enligt regeringen tyder RSV:s prognos för

medelsförbrukningen på att kronofogdemyndigheternas

anslagssparande kommer att avvecklas helt och ha

vänts till ett visst underskott vid utgången av år

2000 och ett inte obetydligt underskott vid utgången

av år 2001. Medelsförbrukningen är dock starkt

beroende av mängden inkommande mål och ärenden.

Enligt regeringen är det möjligt att den starka

minskningen av vissa slag av inkommande ärenden nu

har brutits; det är dock för tidigt att dra någon

bestämd slutsats om den saken. Enligt regeringens

mening bör det vara en prioriterad uppgift att genom

förbättringar av IT-stödet och andra rationali-

seringsåtgärder se till att verksamheten kan klara

en eventuell uppgång i arbetsbelastningen utan

allvarliga störningar eller betydande

resurstillskott.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till

kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1999 anvisar

ett ramanslag om 1 309 986 000 kr.

Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet

Utgiftsramen och anslagen.

Brottsförebyggande rådet

Inledning

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett stabsorgan

under regeringen och ett expertorgan inom

rättsväsendet. Rådets övergripande mål är att främja

brottsförebyggande insatser genom utveckling,

utvärdering, tillämpad forskning och information

inom det kriminalpolitiska området. Härigenom skall

rådet bidra till att minska brottsligheten och öka

människors trygghet. Viktiga inslag i verksamheten

är att ta fram underlag till regeringen och

rättsväsendets myndigheter för åtgärder och

prioriteringar i det kriminalpolitiska arbetet,

utvärdering av vidtagna åtgärder samt stöd till

lokalt brottsförebyggande arbete. BRÅ:s

arbetsuppgifter finns närmare reglerade i dess

instruktion (1997:1056).

Brottsförebyggande rådets organisation m.m.

Under innevarande budgetår har verksamheten vid BRÅ

slagits samman med Rikspolisstyrelsens

forskningsenhet. Bakgrunden till sammanslagningen är

att kraven på kriminalpolitiken och myndigheterna

inom rättsväsendet ökar. Syftet med sammanslagningen

var att åstadkomma en effektivare användning av de

samlade resurserna för forskning, utveckling och

därmed sammanhängande verksamhet inom rättsväsendet.

Regeringen anförde i budgetpropositionen för år

1998 att BRÅ mer än tidigare skulle fungera som ett

centrum för forsknings- och utvecklingsverksamheten

inom hela rättsväsendet. Rådet skulle enligt

regeringen prioritera samma områden som prioriteras

inom kriminalpolitiken i stort. BRÅ skulle också

delta i undervisningen vid Polishögskolan och i

kompetensutveckling för de anställda inom

rättsväsendet. Regeringen framhöll att det är

viktigt att BRÅ med kort varsel kan ta hand om

uppdrag som regeringen eller rättsväsendets

myndigheter har behov av att få utförda.

För att stödja den delvis nya inriktningen har BRÅ

genomfört en omorganisation. Från och med mars 1998

har BRÅ organiserats i enheter utifrån målsättningen

med verksamheten. BRÅ:s kärnverksamhet utförs inom

fem enheter: enheten för lokalt brottsförebyggande

arbete, enheten för reformutvärdering, enheten för

individinriktade åtgärder, enheten för studier av

brottsligheten och enheten för statistik. Enheten

för metod och utveckling skall ge expertstöd till

övriga enheter. Enheten för information och förlag

svarar, i samarbete med respektive enhet, för

spridningen av resultaten av BRÅ:s forsknings- och

utvecklingsverksamhet.

Två rådgivande organ är knutna till myndigheten.

Dels en referensgrupp för rättsväsendet, som skall

ge förslag till prioriteringar av rådets forsknings-

och utvecklingsarbete och skapa ökade kontakter

mellan praktiskt och vetenskapligt verksamma inom

rättsväsendet, dels en vetenskaplig nämnd med

ledamöter från olika ämnesområden som har betydelse

för BRÅ:s verksamhet (kriminologi, sociologi,

ekonomi, m.fl.).

Avslutningsvis bör här även nämnas att BRÅ fr.o.m.

den 1 januari 1999 skall överta de uppgifter som

Kommittén för brottsförebyggande arbete ansvarar för

i dag.

Resultatuppföljning

I budgetpropositionen redovisar regeringen BRÅ:s

resultat med en uppdelning på verksamhetsområdena

stöd till lokalt brottsförebyggande arbete,

forsknings- och utvecklingsverksamhet, informations-

och förlagsverksamhet samt officiell statistik för

rättsväsendet.

Regeringen anför att BRÅ stärkt sina insatser inom

det lokala brottsförebyggande arbetet och att det

under året har vidtagits förberedelser inför

övertagandet av de arbetsuppgifter Kommittén för

brottsförebyggande arbete har i dag. Regeringen

anför vidare att de områden som rådet prioriterat

inom forsknings- och utvecklingsverksamheten

överensstämmer med de av regeringen prioriterade

områdena. BRÅ har också ökat och förbättrat

informationsutbudet till de rättsvårdande

myndigheterna och till allmänheten. När det gäller

rättsstatistiken anför regeringen att ett omfattande

arbete har lagts ned på att förbättra kvaliteten

samt att förseningarna i publikationstakten minskat.

Emellertid har kostnaderna ökat kraftigt och

förseningarna i publikationstakten är fortfarande

för stora. Enligt regeringens mening är det därför

angeläget att de upphandlingar av

statistikproduktion som nu pågår utmynnar i att

kostnaderna minskar och att BRÅ kommer i kapp med

utgivningen av statistikpublikationer.

Utskottet noterar att BRÅ:s verksamhet bedrivs med

en hög ambitionsnivå och med högt ställda krav på

kvalitet, och regeringen bedömer att resultatet av

verksamheten också på de flesta verksamhetsområden

är gott. När det gäller rättsstatistiken finns det

dock anledning till viss oro för både

kostnadsutvecklingen och förseningarna när det

gäller publikationstakten. Utskottet utgår från att

regeringen följer utvecklingen på detta område noga.

Sammantaget har ingenting framkommit som motsäger

regeringens bedömning av resultatet.

Anslaget

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att

riksdagen till Brottsföre-byggande rådet anvisar ett

ramanslag på 43 674 000 kr. Förslaget innebär en

viss minskning i förhållande till innevarande

budgetår. Skillnaden beror på att de engångsvisa

ökningar av anslaget som skedde förra året totalt

sett är lägre nu.

Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet

Utgiftsramen och anslagen.

Rättsmedicinalverket

Rättsmedicinalverket är central

förvaltningsmyndighet för rättspsykiatrisk,

rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsgenetisk

verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte

handläggs av någon annan statlig myndighet. I

praktiken går verksamheten ut på att sörja för att

domstolarna har teknisk (medicinsk) bevisning i

brottmål och faderskapsmål och ett fullgott underlag

för påföljdsbestämningen i brottmål i form av t.ex.

rättspsykiatriska undersökningar.

Rättsmedicinalverket skall genom sin verksamhet

medverka till att skapa goda förutsättningar för

rättssäkerhet och effektivitet inom rättsväsendet.

Inom Rättsmedicinalverkets område förekommer såväl

anslagsfinansierad som uppdragsfinansierad

verksamhet.

Regeringen gör bedömningen att de mål som

statsmakterna uppställt för budgetåret 1997 i allt

väsentligt har kunnat infrias. Utskottet konstaterar

att det inte framkommit något som talar mot

regeringens bedömning.

En jämförelse mellan budget och utfall för

budgetåret 1997 visar att Rättsmedicinalverkets

utgifter inom den anslagsfinansierade verksamheten

överstigit anslaget med 9,8 miljoner kronor.

Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande

budgetår visar enligt regeringen att verkets

utgifter kommer att överstiga anslaget med drygt

10 miljoner kronor. Det ackumulerade

anslagssparandet som vid utgången av år 1997 uppgick

till 13,4 miljoner kronor kommer till största delen

att användas under innevarande år för att möta de

utgifter som inte täcks av anslaget.

I propositionen anför regeringen att antalet

rättspsykiatriska undersökningar under år 1997 har

varit osedvanligt högt och överstigit ett normalår

med drygt 10 %. Prognosen för år 1998 innebär enligt

regeringen att antalet undersökningar kommer att

stiga ytterligare.

Rättsmedicinalverket har i sitt budgetunderlag till

regeringen redovisat ett behov av ökade

anslagsbelopp inför kommande år. Regeringen anser i

budgetpropositionen att det i dagsläget inte med

säkerhet kan fastställas att den ökning av antalet

rättspsykiatriska undersökningar som främst föran-

leder behovet av ytterligare anslag är bestående.

Regeringen föreslår ett för Rättsmedicinalverket i

princip oförändrat anslag jämfört med år 1998, eller

169 305 000 kr. Regeringen avser dock att följa

utvecklingen noga och att vid behov vidta nödvändiga

åtgärder.

I motion Ju913 (m) begärs en anslagshöjning med

10 miljoner kronor för att täcka kostnaderna för det

ökande antalet rättspsykiatriska undersökningar.

Rättsmedicinalverket bör enligt motionärerna också

få vissa nya arbetsuppgifter såvitt gäller frågan om

innehav av vapenlicens.

Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet

Utgiftsramen och anslagen.

Gentekniknämnden

Gentekniknämndens övergripande mål är att främja en

etiskt försvarbar och säker användning av

gentekniken så att människors och djurs hälsa samt

miljön skyddas. Nämnden har vidare till uppgift att

sprida kunskap om den gentekniska utvecklingen.

En parlamentarisk kommitté utreder för närvarande

frågor om biotekniken i samhället (dir. 1997:120).

Ett delbetänkande avseende Gentekniknämndens

uppgifter, sammansättning och arbetsformer skall

avlämnas senast den 1 juni 1999.

Av verksamhetsredogörelsen för budgetåret 1997

framgår att nämnden har verkat för att

verksamhetsmålet skall uppnås genom att bl.a. avge

yttranden, utarbeta informationsskrifter och anordna

konferenser.

Regeringen uttalar sig inte i budgetpropositionen

om huruvida nämnden uppfyllt uppställda mål. Dock

anser regeringen att omfattningen av Gentek-

niknämndens verksamhet är väl avvägd. Det har enligt

utskottets mening inte framkommit något som talar

mot regeringens bedömning.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

1999 till Gentekniknämnden anvisar ett ramanslag på

2 258 000 kr.

Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet

Utgiftsramen och anslagen.

Brottsoffermyndigheten

Inledning

Brottsoffermyndighetens övergripande mål och

uppgifter är att främja brottsoffers rättigheter

samt bevaka deras behov och intressen. Myndigheten

skall särskilt pröva ärenden om

brottsskadeersättning enligt brottsskadelagen

(1978:413) och ärenden om bidrag från

brottsofferfonden. Myndigheten skall också genom

information verka för att berörda får kännedom om

möjligheterna till brottsskadeersättning och till

bidrag från brottsofferfonden. Vid myndigheten finns

en särskild nämnd för prövning av vissa ärenden om

brottsskadeersättning samt ett råd för prövning av

frågor om bidrag ur brottsofferfonden.

Resultatuppföljning

För Brottsoffermyndigheten gäller följande

verksamhetsmål. Minst 70 % av brottsskadeärendena

skall med bibehållen kvalitet handläggas inom tre

månader. Vidare skall ärendebalansen i fråga om

brottsskadeersättning minska. Brottsoffermyndigheten

skall också prioritera informationsinsatser som

bidrar till att sprida kunskap om brottsoffers

rättigheter samt vidta de åtgärder som behövs för

att uppnå en för rättsväsendet samordnad

informationsförsörjning.

Såvitt gäller målet att handlägga 70 % av ärendena

inom tre månader anför regeringen att målet inte

uppnåtts. Målet att minska ärendebalansen har dock

nåtts; antalet balanserade ärenden minskade med 15 %

för att vid årets slut uppgå till 1 477. Vidare

ökade antalet avgjorda ärenden till 5 265, vilket är

en ökning med 3,7 %. Här bör även nämnas att antalet

inkomna brottsskadeärenden ökade till 5 002, en

ökning med 5,6 %.

Regeringen anför vidare att de medel som influtit

genom regressverksamheten mer än fördubblats under

första halvåret 1998. Under samma period har

utredningsarbetet fördjupats när det gäller den

skadelidandes försäkringsförhållanden och den

skadeståndsskyldiges betalningsförmåga. Till följd

härav har summan av utbetalda

brottsskadeersättningar minskat betydligt.

Regeringen bedömer att Brottsoffermyndighetens

resultat är mycket tillfredsställande. Verksamheten

bedrivs med jämförelsevis begränsade resurser.

Informationsverksamheten har varit god. Antalet

inkomna brottsskadeärenden har ökat samtidigt som

ärendebalansen har minskat. Regeringen anför vidare

att resultaten av insatserna för att utveckla

regressverksamheten och fördjupa utredningen i

brottsskadeärendena hittills är mycket positiva.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att

utskottet ser mycket positivt på att ärendebalansen

minskat under år 1997 trots att antalet ansökningar

om brottsskadeersättning ökat. Vidare utgår

utskottet från att myndighetens ansträngningar för

att förkorta handläggningstiderna kommer att

fortsätta.

När det gäller regressverksamheten och den

fördjupade utredningen i brottsskadeärendena avser

de redovisade uppgifterna än så länge bara första

halvåret 1998. Någon säker slutsats i frågan om

kostnadsminskningen blir bestående går ännu inte att

dra. De vidtagna åtgärderna synes dock vara steg i

rätt riktning.

Sammantaget innebär det anförda att ingenting

motsäger regeringens bedömning att resultatet av

Brottsoffermyndighetens verksamhet är mycket

tillfredsställande.

Anslaget

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att

riksdagen till Brottsoffermyndigheten anvisar ett

ramanslag på 12 588 000 kr. I förhållande till

anslaget för innevarande år är detta en höjning med

3 miljoner kronor. Under år 1998 har 2,6 miljoner

kronor av anslagssparandet tagits i bruk för i

första hand personalkostnader, och regeringen anser

att ökade resurser behövs för att dels utveckla

regressverksamheten, dels fördjupa utredningen av

försäkringsskydd och skadevållarens

betalningsförmåga. Regeringen anför att det är

nödvändigt att myndighetens verksamhet upprätthålls

och angeläget att den utvecklas.

I motionerna Ju911 och So462 (båda fp) begärs en

höjning av anslaget med ytterligare 6 miljoner

kronor, huvudsakligen för att göra det möjligt att

anställa 50 brottsofferassistenter.

Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet

Utgiftsramen och anslagen.

Finansiering av brottsofferfonden

Brottsofferfonden inrättades den 1 juli 1994.

Fondens medel skall användas för verksamhet som

gagnar brottsoffer. Bidrag från fonden får lämnas

för att stödja ideella organisationer som verkar på

brottsofferområdet samt för privat och offentlig

verksamhet som gäller brottsoffer. Bidrag ur fonden

kan även lämnas för forskning, utbildning och

information i brottsofferfrågor. Brottsofferfonden

administreras av Brottsoffermyndigheten.

Brottsofferfonden finansieras genom att den som

döms för brott som har fängelse i straffskalan skall

åläggas att betala en avgift på 300 kr. Vidare skall

den som verkställer fängelsestraff genom

intensivövervakning med elektronisk kontroll

vanligen betala en avgift om 50 kr per dag, dock

högst 3 000 kr.

När fonden inrättades tillfördes den även en viss

del av de medel som frigjordes genom att

ersättningen till intagna i kriminalvårdsanstalt för

arbete och annan sysselsättning sänktes med 20 %.

Sänkningen innebar att medel motsvarande

12,4 miljoner kronor frigjordes. Genom ett

regeringsbeslut tillfördes fonden drygt 3,3 miljoner

kronor av detta belopp. Resten av de medel som

motsvarades av den sänkta ersättningen användes till

annan brottsofferrelaterad verksamhet. Numera har

ersättningarna till de intagna sänkts permanent till

den nivå som kom att gälla efter det att det nämnda

avdraget gjorts.

I motionerna Ju910 (kd) och Ju916 (m) begärs att

avgiften till brottsofferfonden höjs. I den

sistnämnda motionen förespråkas dessutom en ordning

innebärande att de intagna i

kriminalvårdsanstalterna skall vara med och

finansiera brottsofferfonden.

Utskottet tog ställning till liknande yrkanden i

samband med behandlingen av budgetpropositionen för

innevarande år (1997/98:JuU1 s. 76 f). Utskottet

avstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande

motionskraven huvudsakligen med hänvisning till att

resultatet av den av riksdagen initierade

Brottsofferutredningens (dir. 1995:94) arbete borde

avvaktas. I sammanhanget kan också noteras att

utskottet föreslog ett tillkännagivande som gick ut

på att möjligheterna till en effektivare indrivning

av avgifter till brottsofferfonden borde utredas.

Bakgrunden till ställningstagandet var att personer

som dömts till fängelsestraff i praktiken kan komma

att slippa betala avgiften eftersom möjligheterna

till indrivning från dem är begränsade.

Brottsofferutredningen har nu avlämnat betänkandet

Brottsoffer - Vad har gjorts? Vad bör göras?

(SOU 1998:40). Utredningen har föreslagit att

avgiften till brottsofferfonden höjs till 500 kr.

Vidare har utredningen gjort bedömningen att

reglerna om indrivning från intagna i

kriminalvårdsanstalt inte bör ändras. I den delen

har utredningen bl.a. anfört att det är svårt att

motivera att brottsofferavgiften skulle ha företräde

framför fordringar avseende underhållsbidrag. Frågan

om en återgång till den ursprungliga finansieringen

av fonden tas inte upp av utredningen.

Brottsofferutredningen redovisar också en del

siffror om brottsofferfondens ekonomi. Under år 1997

inkom totalt ca 10,6 miljoner kronor i avgifter till

Rikspolisstyrelsen, som fungerar som

uppbördsmyndighet. Vidare kan nämnas att intäkterna

till fonden från dem som betalar avgifter för att

verkställa fängelsestraff genom intensivövervakning

med elektronisk kontroll uppgick till ca

3,2 miljoner kronor samma år.

Enligt vad utskottet inhämtat har det per den

31 oktober i år på dessa sätt inkommit 13,3 miljoner

kronor. Under samma period har utbetalningar om ca

7 miljoner kronor belastat fonden. Enligt

preliminära uppgifter från Brottsoffermyndigheten

kommer ytterligare 5 miljoner kronor att belasta

fonden under resten av året.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det

är angeläget att brottsofferfonden har tillgång till

erforderliga medel för sin verksamhet.

Brottsofferutredningens förslag om en höjning av

avgiften ser utskottet följaktligen som ett steg i

rätt riktning.

När det gäller motionsönskemålen om en högre avgift

till brottsofferfonden vill utskottet emellertid

inte föregripa beredningen av utredningsförslaget,

och utskottet avstyrker motionerna Ju910 och Ju916 i

nu aktuella delar.

Utskottet går så över till att behandla frågan om

att förstärka brottsofferfonden med medel som

motsvaras av lägre ersättningar till de intagna.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att beslutet

om användning av en del av de medel som frigjordes

genom sänkningen av ersättningen till de intagna får

betraktas som en engångssatsning vid uppbyggnaden av

fonden. Den pedagogiska kopplingen mellan avgift och

ändamål anser utskottet vara viktig, och den bör

beaktas. Vidare måste man hålla i minnet att

genomförandet av Brottsofferutredningens förslag

innebär att ett betydande tillskott kommer fonden

till del. Utskottet vill emellertid inte nu

föregripa de förslag som Brottsofferutredningens

förslag föranleder, och utskottet avstyrker motion

Ju916 i denna del.

Resurser till brottsofferjourerna

Som framgår ovan får bidrag ur brottsofferfonden

lämnas för att stödja ideella organisationer som

verkar på brottsområdet samt för privat och

offentlig verksamhet som gäller brottsoffer. Bidrag

ur fonden kan även lämnas för forskning, utbildning

och information i brottsofferfrågor. Bidrag ur

fonden får dock inte lämnas för löpande verksamhet

om inte särskilda skäl talar för det. De lokala

jourerna är således i praktiken hänvisade till andra

finansieringsformer och då främst kommunala bidrag

och frivilligt arbete.

I motion Ju907 (v) understryks vikten av att

brottsofferjourerna har tillräckligt med resurser.

Brottsofferutredningen har i det ovan nämnda

betänkandet föreslagit att inskränkningen när det

gäller bidrag till löpande verksamhet skall tas

bort. Enligt utredningen bör den höjning av avgiften

som utredningen föreslagit reserveras för ideella

organisationer, främst deras löpande verksamhet.

Den 3 september i år beslutade regeringen att

Brottsoffermyndigheten och Brottsofferjourernas

riksförbund skulle få disponera 930 000 kr för två

försöksprojekt. Inom ramen för det ena projektet

skall en samordnare anställas av

Brottsoffermyndigheten. Samordnaren skall verka för

ett ökat samarbete mellan samtliga ideella

organisationer verksamma inom ett geografiskt

område. Inledningsvis skall samordnaren inventera

regionen med avseende på brottsofferinriktad

verksamhet inom såväl offentlig som ideell

verksamhet. I den framställning som låg till grund

för regeringens beslut betonades att samordnaren

skall fungera som en resurs för såväl brottsoffer

som för ideella organisationer. Samordnaren skall

initiera att nätverk upprättas, i första hand mellan

de ideella krafterna men även offentlig verksamhet

som rättsväsendet, socialtjänsten samt hälso- och

sjukvården bör omfattas. Slutligen skall samordnaren

verka för att utvecklingsarbete avseende

brottsofferfrågor kommer igång i regionen.

I det andra försöksprojektet skall en länsassistent

arbeta för brottsofferjourerna i två län som inte

har egen brottsofferassistent. Länsassistenten skall

- till skillnad från samordnaren - delta i det

operativa arbetet med stöd till brottsoffer.

Enligt vad utskottet inhämtat håller

Brottsoffermyndigheten och Brottsofferjourernas

riksförbund på att anställa de personer som behövs

för försöksverksamheterna.

Försöksverksamheterna skall utvärderas.

Utskottet vill inledningsvis - i likhet med vad

utskottet vid flera tidigare tillfällen uttalat -

framhålla att ett av huvudsyftena med att inrätta en

brottsofferfond var att skapa ökade möjligheter till

ekonomiskt stöd till olika former av

brottsofferinriktad verksamhet, bl.a. genom bidrag

till ideella organisationer. Det finns visserligen

tendenser till att det ekonomiska läget i kommunerna

leder till att brottsofferjourerna får allt mindre

bidrag. Brottsofferutredningens förslag om

verksamhetsstöd m.m. är emellertid ägnade att väga

upp dessa problem. Utskottet utgår också från att

nya åtgärder ständigt prövas för att förbättra

situationen för brottsoffren. De två

försöksverksamheterna är steg i den riktningen. Med

det anförda avstyrker utskottet motion Ju907 i här

aktuell del.

Ersättning för skador på grund av brott

Under budgetåret 1997 utbetalades drygt 61 miljoner

kronor i brottsskadeersättning. Merparten avsåg

ersättning för personskador; endast 0,5 miljoner

kronor utgick som ersättning för sak- och

förmögenhetsskada.

Under första halvåret 1998 har summan av utbetalda

ersättningar sjunkit med ca 30 %, huvudsakligen till

följd av det fördjupade utredningsarbete som nämnts

ovan i avsnittet om Brottsoffermyndigheten.

Regeringen anför att det för närvarande inte är

möjligt att bedöma om förändringen är varaktig.

Utskottet ser som framgått tidigare positivt på det

fördjupade utredningsarbetet. Som regeringen anfört

är det dock i dagsläget inte möjligt att bedöma om

förändringen när det gäller kostnaderna på anslaget

är varaktig. Utskottet utgår från att regeringen

följer utvecklingen noga.

Från anslaget betalas ersättning av statsmedel

enligt brottsskadelagen (1978:413) för skador på

grund av brott. Utgifterna på anslaget är

huvudsakligen beroende av antalet beviljade

ansökningar om brottsskadeersättning och

ersättningarnas storlek. Anslaget disponeras av

Brottsoffermyndigheten.

Regeringen anför i budgetpropositionen att antalet

ansökningar om brottsskadeersättning ökat under

budgetåret och regeringen räknar med att ökningen

kommer att hålla i sig även de närmaste åren.

Regeringen föreslår att riksdagen för år 1999

anvisar ett ramanslag på 75 074 000 kr till

Ersättning för skador på grund av brott.

Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet

Utgiftsramen och anslagen.

Rättshjälpskostnader m.m.

Inledning

Den 1 december 1997 trädde en ny rättshjälpslag

(1996:1619) i kraft. Lagen beslöts av riksdagen år

1996 (prop. 1996/97:9, bet. 1996/97:JuU3,

rskr. 1996/97:55). Den nya lagen har till

grundläggande syfte att ge rättsskydd åt dem som

inte kan få bistånd på annat sätt. Den skall

dessutom såväl förenkla förfarandet som åstadkomma

stora besparingar i statens utgifter för rättshjälp.

Enligt lagen är rättshjälpen subsidiär till

rättsskyddet, dvs. den som har en

rättsskyddsförsäkring eller liknande rättsskydd, som

täcker den aktuella rättsliga angelägenheten, får

inte beviljas rättshjälp. Vidare innebär lagen att

den som inte har rättsskydd av ifrågavarande slag

men som borde ha haft det med hänsyn till sitt

försäkringsskydd i övrigt eller sina personliga och

ekonomiska förhållanden får beviljas rättshjälp

endast om det finns särskilda skäl. Som en allmän

förutsättning för att rättshjälp skall beviljas

gäller att det, med hänsyn till angelägenhetens art

och betydelse samt tvisteföremålets värde och

omständigheterna i övrigt, är rimligt att staten

bidrar till kostnaderna.

Enligt rättshjälpslagen är inkomstgränsen för

rättshjälp 210 000 kr i årsinkomst. Lagen

föreskriver också att rådgivning om högst två timmar

som huvudregel är en förutsättning för att

rättshjälp skall beviljas. Vidare innebär lagen

bl.a. att biträdesbehovet är avgörande för om

rättshjälp skall beviljas och att biträde enligt

rättshjälpslagen normalt skall få ersättning för

högst 100 timmars arbete. På det familjerättsliga

området medför den nya lagen inskränkningar i

möjligheterna att få rättshjälp i vissa

äktenskapsskillnadsmål och att en ny form av bistånd

benämnd ersättningsgaranti införts vid bodelning.

Regeringen har i propositionen 1998/99:10 Ändringar

i rättshjälpslagen föreslagit att inkomstgränsen för

rätt till rättshjälp höjs från 210 000 kr till

260 000 kr per år. I propositionen föreslås dessutom

bl.a. att en underårigs avgifter enligt

rättshjälpslagen skall grundas på hans egna

ekonomiska förhållanden.

Anslaget

Från anslaget betalas de kostnader som enligt

21 kap. 10 § rättegångsbalken, lagen (1988:609) om

målsägandebiträde och rättshjälpslagen (1996:1619)

skall utgå av allmänna medel. Därutöver skall från

anslaget betalas de kostnader som enligt lagen

(1996:1620) om offentligt biträde skall betalas av

allmänna medel, dock med undantag för vissa ärenden

enligt utlänningslagen (1989:529) och lagen

(1991:572) om särskild utlänningskontroll. De

faktorer som styr kostnaderna är framför allt

antalet ärenden, ärendenas omfattning och

svårighetsgrad, ersättningsnivån till biträden och

offentliga försvarare samt den andel av

rättshjälpskostnaderna som betalas av den

rättssökande.

Regeringen bestämmer den timkostnadsnorm som ligger

till grund för ersättning för arbete på

rättshjälpsområdet. Ersättningen till offentliga

försvarare regleras också i viss utsträckning med

hjälp av taxor. För närvarande finns en taxa för

ersättning till offentliga försvarare i vissa

brottmål i tingsrätt och hovrätt. Taxan är

fastställd i DVFS 1997:16, B 32. Taxor beslutas av

Domstolsverket på grundval av timkostnadsnormen.

Regeringen har fastställt timkostnadsnormen för år

1998 till 833 kr exklusive mervärdesskatt (1 041 kr

inklusive mervärdesskatt).

Regeringen anför i budgetpropositionen att

förslagen i propositionen 1998/99:10 inte medför att

anslaget behöver tillföras några ytterligare

resurser.

Regeringen föreslår att riksdagen till

Rättshjälpskostnader m.m. för budgetåret 1999

anvisar ett ramanslag om 781 149 000 kr.

I motion Ju911 (fp) yrkas att anslaget skall höjas

med 195 miljoner kronor. Beloppet motsvarar

kostnaderna för att återställa de

rättshjälpsförmåner som utgick före den nuvarande

rättshjälpslagens införande.

Yrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen

och anslagen.

De allmänna advokatbyråerna

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar

regeringen att avveckla de allmänna advokatbyråerna.

Av 2 § förordningen (1980:548) med instruktion för

de allmänna advokatbyråerna framgår att de allmänna

advokatbyråernas främsta uppgift är att lämna

biträde och rådgivning enligt rättshjälpslagen. Om

det kan ske utan hinder för den verksamhet som

bedrivs enligt rättshjälpslagen, skall byråerna även

lämna annat biträde i rättsliga angelägenheter.

Jurist vid allmän advokatbyrå bör också åta sig

uppdrag som god man, likvidator eller liknande i de

fall uppdragen annars skulle vara svåra att utföra

därför att ersättning inte kan påräknas (3 § samma

förordning). Byråerna får täckning för sina

kostnader i dessa ärenden från ett

driftbidragsanslag. Antalet allmänna advokatbyråer

uppgår till 25.

Det ekonomiska målet för budgetåren 1998 och 1999

är att varje byrå skall generera intäkter exklusive

finansiella intäkter som motsvarar minst

verksamhetens kostnader exklusive finansiella

kostnader, dvs. full kostnadstäckning i enlighet med

avgiftsförordningen (1992:191). Under år 1997

uppfyllde, enligt vad regeringen upplyser i

propositionen, endast tio av de allmänna

advokatbyråerna målet. Under det första halvåret

1998 var det endast tre byråer som uppfyllde det

ekonomiska målet.

Regeringen upplyser i budgetpropositionen att

verksamhetsutfallet för de allmänna advokatbyråerna

under år 1997 innebar ett underskott om 5,6 miljoner

kronor. En jämförelse med uppgifterna i 1998 års

budgetproposition visar att resultatet sedan

budgetåret 1992/93 blivit allt sämre för varje år.

Huvudförklaringen till det försämrade resultatet är,

anför regeringen, förändrade regler om

underhållsbidrag och en allt hårdare konkurrens i

branschen. Domstolsverkets prognos för de närmaste

åren pekar på en fortsatt minskning av antalet

ärenden vid de allmänna advokatbyråerna. Härtill

torde, enligt regeringen, framför allt bidra den nya

rättshjälpslagen och att de allmänna advokatbyråerna

kommer att mista sin exklusiva rätt till ersättning

av staten i vissa likvidationsärenden.

I budgetpropositionen understryker regeringen den

sedan flera år gällande principen att

konkurrensutsatt verksamhet inte bör bedrivas i

myndighetsform om det inte finns särskilda skäl för

det. Enligt regeringens uppfattning är de

ursprungliga motiven för inrättandet av de allmänna

advokatbyråerna inte längre bärkraftiga. Det finns i

dag - även utan statligt ägda advokatbyråer - en god

tillgång på advokater i hela landet.

Resultatutvecklingen är sådan att en fortsatt drift

av byråerna måste finansieras med medel från det

övriga rättsväsendet. Enligt regeringens mening är

det inte rimligt att ta medel från andra delar av

rättsväsendet för att subventionera en

konkurrensutsatt verksamhet. Mot bakgrund av

resultatutvecklingen och då det inte längre finns

några skäl att driva advokatverksamhet i statlig

regi bör, anför regeringen, de allmänna

advokatbyråerna avvecklas.

Enligt regeringen har Domstolsverket beräknat

kostnaderna för en avveckling av byråerna till

mellan 50 och 60 miljoner kronor. I detta belopp

ligger kostnader för en avvecklingsorganisation. För

närvarande finns det omkring 40 miljoner kronor i

tillgångar att användas vid en avveckling av

byråerna.

Regeringen kommer, anför den i propositionen, att

ge Domstolsverket i uppdrag att svara för

avvecklingen av de allmänna advokatbyråerna. I upp-

draget kommer också att ingå att se över hur taxorna

inom rättshjälpsområdet bör fastställas i framtiden.

Regeringen understryker samtidigt att det är

angeläget att medborgarnas behov av juridiska

tjänster tillgodoses. Regeringen har därför för

avsikt att ge en särskild utredare i uppdrag att se

över den frågan.

Utskottet, som delar regeringens uppfattning att

det inte längre finns skäl att driva

advokatverksamhet i statlig regi, tillstyrker att

riksdagen bemyndigar regeringen att avveckla de

allmänna advokatbyråerna.

Diverse kostnader för rättsväsendet

Från anslaget betalas en rad kostnader för

rättsväsendet, bl.a. ersättningar till vittnen,

parter och rättegångsbiträden samt kostnader för

statens rättegångar. Anslaget disponeras av

Regeringskansliet. Länsstyrelserna samt ett

fyrtiotal andra statliga myndigheter har rätt att

rekvirera medel från anslaget. Exempel på sådana

myndigheter är Justitiekanslern, Försvarsmakten,

Kammarkollegiet och Statens invandrarverk.

För budgetåret 1997 anvisade riksdagen i enlighet

med regeringens förslag ett anslag om 10 222 000 kr.

Av regeringens redovisning av anslagsutvecklingen

framgår dock att kostnaderna för det budgetåret kom

att uppgå till 26 820 000 kr. För budgetåret 1998

anvisade riksdagen i enlighet med regeringens

förslag ett anslag om 19 560 000 kr. I

budgetpropositionen bedömer regeringen emellertid

att utgifterna för innevarande budgetår kommer att

belöpa sig till 34 560 000 kr. Regeringen föreslår

därför i tilläggsbudgeten för år 1998 att

ytterligare 15 000 000 kr tillförs anslaget.

I budgetpropositionen upplyser regeringen att en

översyn av rutinerna på anslaget gjordes under år

1997. Översynen resulterade i att dispositionsrätten

på anslaget flyttades från de berörda myndigheterna

till Regeringskansliet som fick samordningsansvaret

för anslaget. Regeringen förklarar vidare att den

har inlett en ny översyn av anslaget och att den i

budgetpropositionen för år 2000 kommer att återkomma

till vilka ytterligare åtgärder som behöver vidtas.

Regeringen föreslår för budgetåret 1999 ett

ramanslag på 19 974 000 kr.

Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet

Utgiftsramen och anslagen.

Avgifter till vissa internationella

sammanslutningar

Större delen av anslaget utgörs av det svenska

bidraget till Schengensamarbetet. Från anslaget

betalas även årsavgifter till Haagkonferensen för

internationell privaträtt, Internationella

institutet i Rom för unifiering av privaträtten

(UNIDROIT), Association Internationale des Hautes

Jurisdictions Administratives samt Bernunionen (WIPO

= World Intellectual Property Organization).

Från anslaget betalas också bidrag till Helsingfors

Kriminalpolitiska institut och till Nordiska

samarbetsrådet för Kriminologi. Även bidrag till

vissa andra internationella sammanslutningar med

anknytning till Justitiedepartementet betalas från

anslaget.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

1999 till anslaget Avgifter till vissa

internationella sammanslutningar anvisar ett

ramanslag på 8 356 000 kr.

Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet

Utgiftsramen och anslagen.

Bidrag till brottsförebyggande arbete

Inledning

Från anslaget ges bidrag till brottsförebyggande

arbete. Medlen disponeras av Regeringskansliet.

Fördelningen av medel sker genom särskilda

regeringsbeslut. Kommittén för brottsförebyggande

arbete, KBA, har anförtrotts att fördela de medel

som anslagits för budgetåret 1995/96 samt delar av

de medel som anslagits för budgetåren 1997 och 1998.

Från den 1 januari 1999 skall Brottsförebyggande

rådet ta över de arbetsuppgifter som hittills legat

på KBA. Utskottet har inhämtat att regeringen

överväger att låta BRÅ disponera medlen på anslaget.

Resultatuppföljning

Regeringen anför i budgetpropositionen att

utgångspunkten för det lokala brottsförebyggande

arbetet är att inte endast offentliga organ utan

också företag, organisationer och enskilda skall

engageras. Det är genom samverkan mellan olika

aktörer i samhället som positiva effekter kan

uppnås. Vid genomförandet av det brottsförebyggande

programmet har därför det första steget varit att

initiera en sådan bred samverkan och att visa vilka

möjligheter det finns att förebygga brott. Det har

medfört att det inledningsvis funnits relativt få

brottsförebyggande projekt som har uppfyllt de krav

som ställts för att kunna tilldelas bidrag från

kommittén. Antalet sådana projekt har emellertid

ökat efter hand. Kommittén har nu beslutat om bidrag

till brottsförebyggande arbete motsvarande de

10,2 miljoner kronor som kommittén ursprungligen

tilldelades.

Vid ingången av budgetåret 1998 fanns ett

anslagssparande om 7,2 miljoner kronor. För

innevarande år har riksdagen anvisat 22,2 miljoner

kronor. Av utgiftsprognosen i budgetpropositionen

framgår att regeringen räknar med att använda ca

14 miljoner kronor under detta år. Av dessa har KBA

erhållit 6,5 miljoner kronor för att driva en

försöksverksamhet med medling. 4 miljoner kronor

kommer att tilldelas KBA för stöd till lokalt

brottsförebyggande arbete. Enligt vad utskottet

inhämtat beräknas den i budgetpropositionen

aviserade och av KBA organiserade

satellitkonferensen kosta 2,5 miljoner kronor. Från

anslaget betalas också kostnaderna för två

försöksverksamheter som bedrivs av

Brottsoffermyndigheten och Brottsofferjourernas

riksförbund.

I den s.k. storstadspropositionen

(prop. 1997/98:165 s. 56 f), som lämnades till

riksdagen i våras, angav regeringen att KBA skulle

få disponera 10 miljoner kronor för satsningar på

brottsförebyggande arbete i storstäderna. I

budgetpropositionen gör regeringen nu en annan

bedömning i fråga om vem som bör få disponera dessa

medel. Regeringen anför att det inte torde bli

aktuellt för KBA att fördela något bidrag under den

tid som återstår fram till årsskiftet. De särskilda

insatserna i storstadsområdena har aktualiserats

relativt sent under KBA:s verksamhetstid. Bl.a. mot

denna bakgrund bör medlen enligt regeringens

bedömning i stället få disponeras av BRÅ för att

under kommande budgetår användas till bidrag till

brottsförebyggande arbete i storstäderna.

Utskottet konstaterar att antalet projekt som är

förtjänta av stöd från KBA har ökat med tiden, och

utskottet ser detta som positivt. Det ökade antalet

projekt kommer också att leda till att det relativt

stora anslagssparande som byggts upp de senaste åren

till stora delar kommer att utnyttjas framöver.

Anslaget

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att

riksdagen för budgetåret 1999 till anslaget Bidrag

till brottsförebyggande arbete anvisar ett ramanslag

på 7 200 000 kr.

I motion Ju910 (kd) begärs en höjning av anslaget

med 40 miljoner kronor. Med höjningen vill

motionärerna finansiera dels en kampanj om

föräldrars betydelse i det brottsförebyggande

arbetet, dels ett arbete med att ta fram konkreta

brottsförebyggande åtgärder, dels brottsförebyggande

projekt i kommunerna.

Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet

Utgiftsramen och anslagen.

Lokalt brottsförebyggande arbete

Flera motioner tar upp frågor som berör det lokala

brottsförebyggande arbetet. I motionerna Ju904 (m),

So466 (v) och Ju911 (fp) anförs sålunda att tryggare

och trevligare stadsmiljöer har en

brottsförebyggande betydelse. I den sistnämnda

motionen understryks också vikten av samverkan med

t.ex. frivilligorganisationerna. I motionerna Ju910

(kd) och Bo507 (c) betonas kommunernas ansvar i det

brottsförebyggande arbetet. Slutligen påpekas i

motion Ju217 (s) att polisen bör vara aktiv i det

lokala brottsförebyggande arbetet.

År 1996 beslutade regeringen om ett nationellt

brottsförebyggande program (Allas vårt ansvar,

Ds 1996:59). Samtidigt tillsattes KBA för att

genomföra programmet. En grundtanke i programmet är

att regeringen skall främja det lokala

brottsförebyggande arbetet. Programmet skall ligga

till grund för ett rådslag med bl.a. kommunerna, och

avsikten är att få del av kommunernas erfarenheter

av lokalt arbete och deras syn på uppläggningen och

inriktningen av den brottsförebyggande verksamheten.

Frågor om organisation och arbetsuppgifter på lokal

nivå skall ägnas särskild uppmärksamhet.

I KBA:s direktiv pekas särskilt på att den skall

verka för att det lokala brottsförebyggande arbetet

organiseras på lämpligt sätt och för att lokala

brottsförebyggande program antas. Som framgår av det

ovan sagda har KBA också fått disponera medel från

det nu aktuella anslaget, och KBA skall enligt

direktiven fördela ekonomiskt stöd till

brottsförebyggande verksamhet på lokal nivå.

I regleringsbrevet för år 1997 fick Boverket i

uppdrag att - med utgångspunkt i regeringens

brottsförebyggande program - inventera de kunskaper

som finns om hur planering och utformning av

bebyggelseområden och av enskilda byggnader påverkar

brottsligheten. Erfarenheterna skall fortlöpande

förmedlas till kommuner, bygg- och bostadsbolag samt

andra berörda myndigheter och organisationer.

Boverket har redovisat uppdraget i rapporten Brott,

bebyggelse och planering. I rapporten ges exempel på

hur man kan arbeta brottsförebyggande med olika

fysiska miljöer. Bl.a. anförs att detaljplanen i

kommunen kan användas för att skapa fysiska miljöer

som förebygger brott. Boverket anför vidare att

kommunerna har en viktig roll eftersom de förfogar

över instrument inom den fysiska planeringen. I

rapporten sägs också att samverkan i olika avseenden

är viktig för långsiktigt goda resultat.

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden

som tagit sikte på kommunala trygghetsplaner. Senast

skedde det i samband med att utskottet behandlade

budgetpropositionen för innevarande år (1997/98:JuU1

s. 85 f). Utskottet hänvisade då till tidigare

uttalanden där utskottet pekat på statsmakternas

ansvar för att skapa goda förutsättningar för det

brottsförebyggande arbetet och att utskottet

tidigare uttalat att regeringen väl levt upp till

det ansvaret. I övrigt går utskottets tidigare

ställningstaganden ut på att de brottsförebyggande

insatserna på lokal nivå bör organiseras så att det

går att ta till vara enskilda medborgares, ideella

organisationers och andra privata initiativ samt

åstadkomma en effektiv samverkan mellan detta

frivilliga arbete och de olika myndigheternas

åtgärder. Utskottet har samtidigt delat den

uppfattning som kom till uttryck i det nationella

brottsförebyggande programmet att såväl innehållet i

som formerna för det lokala arbetet kommer att

variera beroende på lokala förhållanden och

förutsättningar. Någon gemensam mall för det lokala

arbetet går alltså inte att skapa. I stället handlar

det om att på bästa sätt förvalta och utveckla

lokala kunskaper och lokalt engagemang för att finna

den bästa formen för det brottsförebyggande arbetet.

Basen för detta kunde enligt utskottets mening vara

ett lokalt brottsförebyggande råd eller en

trygghetsplan. Utskottet har emellertid ansett att

det saknas anledning för riksdagen att uttala sig om

hur det lokala brottsförebyggande arbetet skall

organiseras. Sådana beslut bör enligt den

uppfattning utskottet tidigare gett uttryck för

fattas på lokal nivå.

Såvitt gäller stadsmiljöns betydelse för

brottsligheten är det enligt utskottets mening

självklart att exempelvis väl upplysta gångvägar och

parkeringsplatser är ägnade att förebygga brott. Den

rapport som Boverket på regeringens uppdrag

sammanställt ger också många goda exempel på vad som

kan göras i detta avseende. Som framgår ovan

ankommer det också på Boverket att förmedla de

kunskaper som finns på området. Utskottet noterar

att det inte enbart är kommunerna som skall få del

av de kunskaper Boverket samlat in. Något initiativ

från riksdagen är således inte erforderligt.

När det gäller motionsönskemålet om kommunala

trygghetsplaner ser utskottet ingen anledning att nu

inta någon annan ståndpunkt i frågan om hur det

lokala brottsförebyggande arbetet bör planeras. Inte

heller kan utskottet se något behov av en utredning

av kommunernas ansvar.

Vad slutligen gäller polisens roll i det

brottsförebyggande arbetet konstaterar utskottet att

det redan i dag är ett verksamhetsmål för polisen

att polisens samverkan med dem som kan förebygga

brott skall utvecklas. Något uttalande från

riksdagen är således inte erforderligt.

Det anförda innebär att utskottet avstyrker

motionerna Ju217, Ju904, Ju910, Ju911, So466 och

Bo507 i här aktuella delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

Inledning

1. beträffande utgångspunkter för

kriminalpolitiken

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju904 yrkande 1,

res. 1 (m)

Utgiftsramen och anslagen

2. beträffande anslag under utgiftsområde

4 Rättsväsendet

att riksdagen

dels med bifall till proposition 1998/99:1 i

denna del anvisar anslag till verksamheten inom

Rättsväsendet för budgetåret 1999 enligt

utskottets förslag i bilaga 4,

dels avslår de i bilaga 5 angivna

motionsyrkandena,

3. beträffande riktlinjer för budgetåren

2000 och 2001 m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju904 yrkandena

19-22 i berörda delar samt 1998/99:Ju918

yrkandena 10 och 22,

res. 2 (mp)

Polisväsendet

4. beträffande prioritering av olika slag

av brottslighet

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju203, 1998/99:Ju223

yrkande 5, 1998/99:Sf612 yrkande 2,

1998/99:So459 yrkandena 3 och 4 samt

1998/99:So461 yrkande 8,

5. beträffande resursfördelningen mellan

länen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju201, 1998/99:Ju209

och 1998/99:N338 yrkande 7,

6. beträffande särskilt glesbygdsstöd

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju907 yrkande 18 och

1998/99:Ju918 yrkande 5,

res. 3 (v, mp, c)

7. beträffande polischefsförsörjningen

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

Åklagarväsendet

8. beträffande resultatuppföljning för

åklagarväsendet

att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

res. 4 (m) - motiv.

Domstolsväsendet

9. beträffande åtgärder mot inställda

huvudförhandlingar

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju913 yrkande 13 och

1998/99:Ju916 yrkande 4,

res. 5 (m)

10. beträffande utbildning för nämndemän

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju407 yrkande 2 och

1998/99:Ju411 (delvis),

*11. beträffande *ersättning till

nämndemän*

*att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju407

yrkande 1, 1998/99:Ju410, 1998/99:Ju411 (delvis)

och 1998/99:Ju910 yrkande 12 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

*res. 6 (s, v)

*12. beträffande *domstolsorganisationen i

allmänhet*

*att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju918 yrkande 16,

*res. 7 (mp)

13. beträffande tingsrätterna

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju401 och

1998/99:Ju913 yrkande 14,

res. 8 (m, kd, c, fp)

14. beträffande domstolarnas

sidoverksamheter

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju405 och

1998/99:Ju409,

15. beträffande domstolarnas

avdelningsindelning

att riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i rättegångsbalken,

b) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar,

Kriminalvården

16. beträffande lagen om omhändertagande

av berusade personer m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motion 1998/99:Ju918 yrkande 21 antar

regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1976:511) om omhändertagande av berusade

personer m.m.,

17. beträffande drogfria anstalter

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju503,

1998/99:Ju506, 1998/99:Ju507 yrkande 1,

1998/99:Ju509 yrkande 2, 1998/99:Ju903 yrkande 9

och 1998/99:Ju910 yrkande 15,

res. 9 (m, kd, c, fp)

Brottsoffermyndigheten

18. beträffande avgiften till

brottsofferfonden*

*att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju910 yrkande 8 och

1998/99:Ju916 yrkande 3,

*res. 10 (m, kd, c, fp)

*19. beträffande *avdraget på de intagnas

ersättning*

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju916 yrkande 2,

res. 11 (m, kd, c, fp)

20. beträffande resurser till

brottsofferjourerna

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju907 yrkande 1,

Rättshjälpskostnader m.m.

21. beträffande de allmänna

advokatbyråerna

att riksdagen bemyndigar regeringen att avveckla de allmänna

advokatbyråerna,

Bidrag till brottsförebyggande arbete

22. beträffande lokalt brottsförebyggande

arbete*

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju217, 1998/99:Ju904

yrkande 6, 1998/99:Ju910 yrkande 20,

1998/99:Ju911 yrkandena 9 och 11, 1998/99:So466

yrkande 10 och 1998/99:Bo507 yrkande 24.

res. 12 (m, fp)

res. 13 (kd, c)

res. 14 (v)

Stockholm den 3 december 1998

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m)¹, Märta

Johansson (s), Margareta Sandgren (s), Alice Åström

(v), Ingemar Vänerlöv (kd)¹, Anders G Högmark (m)¹,

Ann-Marie Fagerström (s), Maud Ekendahl (m)¹, Helena

Frisk (s), Morgan Johansson (s), Yvonne Oscarsson

(v), Ragnwi Marcelind (kd)¹, Jeppe Johnsson (m)¹,

Kia Andreasson (mp), Gunnel Wallin (c)¹, Siw Persson

(fp)¹ och Göran Norlander (s).

¹ dock ej i beslutet under moment 2

Reservationer

1. Utgångspunkter för kriminalpolitiken

(mom. 1)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför:

Enligt vår mening bör riksdagen besluta om följande

utgångspunkter för kriminalpolitiken.

Utgångspunkten skall vara att varje människa har

både rätt och skyldighet att ta ansvar för sina egna

handlingar. Detta var tidigare närmast en själv-

klarhet men gäller inte längre fullt ut. Numera är

uppgiften alltså att återupprätta ett samhälle som

är grundat på fasta moraliska och rättsliga

värderingar. Detta kräver ett angreppssätt som

bygger på en helhetssyn. Familjens och skolans

betydelse kan inte överskattas när det gäller att

överföra normer och levnadsregler till nästa

generation men de behöver kompletteras med ett

straffsystem som är anpassat till unga brottslingars

behov.

För att kriminalpolitiken skall uppfattas som

trovärdig fordras att straffsystemet och de

påföljder som döms ut uppfattas som rättvisa och att

de står i proportion till brottets svårhet. Utdömda

straff måste alltså stå i samklang med vad som

populärt kallas det allmänna rättsmedvetandet.

Hänsynen till brottsoffren måste genomsyra hela det

rättsliga systemet.

En av statens viktigaste uppgifter på det

kriminalpolitiska området är att skydda människor

från brott och att se till att brott som ändå begås

beivras oavsett brottets svårhet. Här spelar

närpolisen en betydande roll som brottsbekämpare och

brottsbeivrare. Det är enligt vår mening lika

viktigt att stävja en begynnande kriminell bana

genom en adekvat påföljd i början av en

brottskarriär som att döma ut stränga straff vid

allvarliga brott. I den meningen är

samhällsreaktionen en brottsförebyggande åtgärd.

En förutsättning är naturligtvis att polisen,

åklagarna och domstolarna har tillräckliga resurser

och att arbetet är organiserat på ett sådant sätt

att myndigheterna kan uppfylla de höga krav som

ställs. Också kriminalvården måste ha tillräckliga

resurser så att de dömdas rehabiliteringsbehov kan

tillgodoses och nya brott därigenom förhindras.

Vi anser att regeringen bör få i uppdrag att

utforma de praktiska åtgärderna inom ramen för

kriminalpolitiken i linje med vad vi här med

anledning av motion Ju904 i berörda delar anfört.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande utgångspunkter för

kriminalpolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju904 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 1.

2. Riktlinjer för budgetåren 2000 och 2001

m.m. (mom. 3)

Kia Andreasson (mp) anför:

Enligt min mening bör Säkerhetspolisen bantas och så

mycket som möjligt av dess verksamhet föras över

till polisorganisationen. Det är därför

tillfredsställande att regeringen nu tillsatt den

aviserade utredningen om arbetsfördelningen mellan

myndigheterna, m.m. Den skall ha avslutat sitt

arbete vid utgången av år 1999. Riksdagen bör

således redan nu uttala att regeringen skall ge

budgetarbetet för år 2001 en sådan inriktning att en

omfördelning på 100 miljoner kronor sker från

Säkerhetspolisen till polisorganisationen. Riksdagen

bör med anledning av motion Ju918 i berörda delar

som sin mening ge regeringen till känna att så skall

vara fallet.

Däremot bör yrkandena i motion Ju904 inte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande riktlinjer för budgetåren 2000

och 2001 m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju918 yrkandena

10 och 22 och med avslag på motion 1998/99:Ju904

yrkandena 19-22 i berörda delar som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i

reservation 2.

3. Särskilt glesbygdsstöd (mom. 6)

Alice Åström (v), Yvonne Oscarsson (v), Kia

Andreasson (mp) och Gunnel Wallin (c) anför:

På samma sätt som det finns särskilda faktorer i

storstadslänen som medför ökade kostnader för

polisverksamheten finns det omständigheter i

glesbygden som gör verksamheten särskilt

resurskrävande. Enligt vår mening måste de särskilda

förhållanden som föreligger i glesbygden beaktas vid

fördelningen av medel mellan polismyndigheterna. Det

får ankomma på regeringen att ta upp denna fråga i

regleringsbrevet för polisväsendet. Detta bör

riksdagen med anledning av motionerna Ju907 och

Ju918 som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 6

bort ha följande lydelse:

6. beträffande särskilt glesbygdsstöd

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju907

yrkande 18 och 1998/99:Ju918 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts

i reservation 3.

4. Resultatuppföljning för åklagarväsendet

(mom. 8, motiveringen)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anser att den

del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med

"Såvitt gäller" och slutar med "effektiv

ekobrottsbekämpning" bort ha följande lydelse:

Såvitt gäller Ekobrottsmyndigheten har denna som

tidigare nämnts endast varit verksam i några

månader. De svårigheter man haft med att starta upp

verksamheten visar enligt utskottets mening att det

hade varit bättre att bygga ut den samverkan mellan

berörda myndigheter som fanns sedan tidigare.

Härigenom skulle det ha skapats bättre

förutsättningar för en mer effektiv

ekobrottsbekämpning.

5. Åtgärder mot inställda

huvudförhandlingar (mom. 9)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför:

Antalet inställda huvudförhandlingar i brottmål har

blivit ett växande problem som vållar

domstolsväsendet stora kostnader och innebär en fara

för rättssäkerheten. Vi anser det mycket angeläget

att komma till rätta med detta problem. För att

åstadkomma detta anser vi att vissa lagändringar bör

genomföras. Sålunda bör en ordning som motsvarar det

civilprocessuella systemet med tredskodom vid

utevaro införas även i vissa brottmål. Vidare bör

polisens möjligheter att hämta personer till en

huvudförhandling utökas. Delvis liknande förslag

lämnas för övrigt i Riksrevisionsverkets rapport

Domstolsväsendet (RRV 1997:48). Vi vill utöver

erforderliga lagändringar också framhålla de

överväganden och rekommendationer som framförs i

Riksrevisionsverkets rapport Inställda förhandlingar

i brottmål (RRV 1994:16). Riksrevisionsverket

föreslår i den rapporten bl.a. vissa åtgärder i

syfte att effektivisera delgivningsverksamheten och

pekar på hur samordningen mellan de rättsvårdande

myndigheterna kan förbättras och tingsrätternas

rutiner skärpas i olika avseenden.

Vi anser att riksdagen hos regeringen skall begära

sådana lagförslag som vi nu förordat i syfte att

minska antalet inställda huvudförhandlingar. Vidare

förutsätter vi att regeringen aktivt verkar för att

Riksrevisionsverkets överväganden och

rekommendationer beaktas och leder till åtgärder.

Vad vi nu med anledning av motionerna Ju913 och

Ju916 i ifrågavarande delar anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 9

bort ha följande lydelse:

9. beträffande åtgärder mot inställda

huvudförhandlingar

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Ju913

yrkande 13 och 1998/99:Ju916 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts

i reservation 5.

6. Ersättning till nämndemän (mom. 11)

Märta Johansson (s), Margareta Sandgren (s), Alice

Åström (v), Ann-Marie Fagerström (s), Helena Frisk

(s), Morgan Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v) och

Göran Norlander (s) anför:

Enligt vår mening är en höjning av nämndemännens

ersättning i och för sig önskvärd. Detsamma gäller

beträffande ersättningen åt jurymän. Enligt vår

mening är det därför glädjande att frågan om ett

borttagande av det s.k. taket för ersättning för

förlorad arbetsförtjänst nu är föremål för översyn

inom Justitiedepartementet. Det statsfinansiella

utrymmet för andra mera genomgripande förändringar

är emellertid alltjämt begränsat. Vi avstyrker

därför såväl motion Ju410 som motionerna Ju407,

Ju411 och Ju910 i nu ifrågavarande delar.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 11

bort ha följande lydelse:

11. beträffande ersättning till

nämndemän

*att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju407 yrkande 1,

1998/99:Ju410, 1998/99:Ju411 (delvis) och

1998/99:Ju910 yrkande 12.

7. Domstolsorganisationen i allmänhet (mom.

12)

Kia Andreasson (mp) anför:

Som regeringen redovisar i budgetpropositionen pågår

ett omfattande arbete med att rationalisera och

effektivisera domstolsorganisationen. Miljöpartiet

vill framhålla vikten av att domstolarnas inre

organisation reformeras. Det är också betydelsefullt

att domstolsväsendet ges en lokal och folklig

förankring. Särskilt angeläget är det att avskaffa

domarutbildningen. Sålunda bör notarietjänstgöringen

ersättas av en praktiktjänstgöring som bör erbjudas

alla som genomgått juristutbildningen. Genom en

sådan praktiktjänstgöring kan fler jurister få

möjlighet att komma in på arbetsmarknaden och

möjligheterna till specialisering inom olika

verksamhetsgrenar ökar. Vidare bör fasta tjänster

som beredningsjurist och biträdande domare inrättas

och ersätta domarutbildningen. Regeringen bör beakta

det nu anförda i sitt arbete med att reformera

domstolsorganisation och domarutbildning. Vad jag nu

med anledning av motion Ju918 i denna del anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 12

bort ha följande lydelse:

12. beträffande domstolsorganisationen i

allmänhet

*att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju918

yrkande 16 som sin mening ger regeringen till

känna vad som anförts i reservation 7.

8. Tingsrätterna (mom. 13)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G

Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind

(kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c) och Siw

Persson (fp) anför:

I budgetpropositionen förs ingående resonemang om

behovet av att reformera domstolsorganisationen.

Bl.a. skall försök med ökad samverkan inom och

mellan domstolsslagen inledas. Regeringen avser

också att ta initiativ till fortlöpande förändringar

av organisationen. Enligt vår mening antyder

skrivningarna i propositionen att regeringen avser

att minska antalet tingsrätter. Härför talar

särskilt att regeringen pekar ut en tingsrätt,

nämligen den i Åmål, som särskilt lämplig att lägga

ned. Vi vill för vår del understryka att vi inte

delar regeringens uppfattning att det är angeläget

att slå samman eller lägga ned tingsrätter. Lokalt

förankrade tingsrätter torde tvärtom ha ett

betydande värde för rättskipningen. Vidare har

arbetet i Domstolskommittén visat att det inte finns

något stöd i riksdagen för en nedläggning av

tingsrätter. Enligt vår mening måste regeringen utgå

från detta förhållande i arbetet med reformeringen

av domstolsorganisationen och inte fatta beslut om

sådana nedläggningar. Vad vi nu med anledning av

motionerna Ju401 och Ju913 i nu berörda delar anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 13

bort ha följande lydelse:

*13. beträffande *tingsrätterna*

*att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju401 och

1998/99:Ju913 yrkande 14 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i

reservation 8.

9. Drogfria anstalter (mom. 17)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G

Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind

(kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c) och Siw

Persson (fp) anför:

Vi delar majoritetens uppfattning i frågan om att

målsättningen självklart både är och skall vara att

anstalterna skall vara drogfria. Vi vill också

understryka att förekomsten av narkotika i

anstalterna riskerar att omintetgöra alla satsningar

på verkställighetsinnehållet.

Det är därför i och för sig positivt att det på

flera håll pågår ett arbete för att hitta förslag på

åtgärder. Arbetet har dock pågått länge och

resultatet har hittills låtit vänta på sig. Läget är

nu som vi ser det så akut att det är påkallat med

ett ingripande från riksdagens sida för att komma

till rätta med problemen.

Vi vill därför visa på ytterligare vägar att pröva

på detta område.

Enligt vår mening har kriminalvården hittills i

alltför liten utsträckning arbetat med

differentiering som en väg att bekämpa narkotikan.

Kriminalvården bör i högre utsträckning låta

personer utan missbruksproblem avtjäna straffet på

en särskild anstalt där enbart sådana personer

placeras. I denna del vill vi särskilt betona att

det är helt oacceptabelt att en person börjar ett

missbruk under anstaltstiden. De intagna som inte

sköter sig bör flyttas till en annan anstalt.

I fråga om de besök en intagen får ta emot behövs

ändrade regler i syfte att stärka kontrollen och

hindra insmuggling av narkotika. Ett sätt vore att

den intagne och besökaren skiljs åt, genom att

besöksrum inrättas med en glasruta mellan den

intagne och besökaren.

Vidare måste antalet provtagningar öka ända fram

till dess att narkotikasituationen är

tillfredsställande. Detsamma gäller i fråga om

visitationer. Vi vill också se en ökad användning av

narkotikahundar inom kriminalvården.

Trots att RSS-rapporten färdigställdes redan i

våras har något förslag från regeringen ännu inte

kommit. Skäl finns alltså att än en gång skynda på

arbetet med bekämpningen av narkotikan i

anstalterna.

Vi anser således att regeringen snarast bör vidta

åtgärder i den av oss förordade riktningen och vid

behov återkomma till riksdagen med förslag till

lagändringar.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 17

bort ha följande lydelse:

*17. beträffande *drogfria anstalter*

*att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju503,

1998/99:Ju506, 1998/99:Ju507 yrkande 1,

1998/99:Ju509 yrkande 2, 1998/99:Ju903 yrkande 9

och 1998/99:Ju910 yrkande 15 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i

reservation 9.

10. Avgiften till brottsofferfonden (mom.

18)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G

Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind

(kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c) och Siw

Persson (fp) anför:

De medel som flyter in till brottsofferfonden

används för verksamhet som gagnar brottsoffren. Vi

anser att avgiften till fonden är för låg i dag, och

fonden behöver förstärkas genom en avgiftshöjning.

Särskilt mot bakgrund av att avgiften inte ändrats

sedan den infördes år 1994 anser vi det angeläget

att en höjning sker med det snaraste. Beredningen av

Brottsofferutredningens betänkande bör mot den

bakgrunden skyndas på. Regeringen bör återkomma till

riksdagen med ett lagförslag som tillgodoser det

anförda under innevarande år.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 18

bort ha följande lydelse:

*18. beträffande *avgiften till

brottsofferfonden*

*att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju910

yrkande 8 och 1998/99:Ju916 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts

i reservation 10.

11. Avdraget på de intagnas ersättning

(mom. 19)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G

Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind

(kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c) och Siw

Persson (fp) anför:

Vad gäller frågan om att förstärka brottsofferfonden

med medel som motsvaras av lägre ersättningar till

de intagna har utskottsmajoriteten tidigare snarast

sett den finansieringen som ett led i uppbyggnaden

av fonden. Mot bakgrund av den vikt som vi fäster

vid att brottsofferfonden har erforderliga medel

till sitt förfogande anser vi att tiden nu kan vara

mogen för att ompröva den ståndpunkten. Flera

omständigheter talar i den riktningen. Trots att

betydande avgifter från dem som verkställer

fängelsestraff genom intensivövervakning med

elektronisk kontroll numera kommer in till fonden är

det ändå långt kvar till det belopp om 19 miljoner

kronor om året som den ursprungliga prognosen löd

på. Brottsofferutredningens förslag om en höjning av

avgiften till fonden kan visserligen förväntas

innebära värdefulla tillskott. Förslaget skall dock

ses i ljuset av att utredningen också föreslår

ändrade regler för utbetalning av bidrag. Härtill

kommer att en effektivare indrivning av avgifter

synes vara förenad med vissa svårigheter. Vi anser

vidare att det ligger en betydelsefull pedagogisk

poäng i den ordning som gällde när fonden inrättades

eftersom den dömde regelbundet påminns om att han

betalar till brottsofferfonden. En sådan koppling

innebär också en värdefull markering till förmån för

brottsoffret.

Sammanfattningsvis innebär det anförda att vi

förordar en ordning som går ut på att de intagna får

vara med och finansiera brottsofferfonden. Regerin-

gen får överväga vilka åtgärder som krävs och vid

behov återkomma till riksdagen med ett förslag under

innevarande år.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 19

bort ha följande lydelse:

*19. beträffande *avdraget på de intagnas

ersättning*

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju916

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad som anförts i reservation 11.

12. Lokalt brottsförebyggande arbete (mom.

22)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson

(fp) anför:

Vi kan i stort ställa oss bakom vad utskottets

majoritet anför om det lokala brottsförebyggande

arbetet. Vi anser dock att den offentliga miljöns

påverkan på brottsligheten hittills underskattats

och att åtgärder från riksdagens sida krävs på detta

område.

Åtgärder för att åstadkomma en bättre offentlig

miljö har haft stora framgångar som

brottsförebyggande metod i New York. I grund och

botten handlar det om att återskapa trivseln i de

offentliga miljöerna. Det är alltså viktigt att

hålla rent och snyggt i stadens parker m.m., ta bort

klotter omgående och se till att gatubelysningen

alltid fungerar. Vi anser att åtgärder i denna

riktning skapar ett incitament för människor att

uppföra sig väl och ta ansvar för sin omgivning.

De goda resultaten i New York är följden av privata

initiativ. Sådana bör prövas också i Sverige. Vi

anser att näringslivet här bör uppmuntras att vidta

åtgärder för en bättre offentlig miljö. Vi vill

särskilt framhålla att affärsinnehavare och

fastighetsägare har en viktig funktion att fylla och

att det ligger i näringslivets intresse att kunderna

upplever omgivningen som trygg och angenäm. Även

grannsamverkan bör uppmuntras.

Regeringen bör vidta åtgärder för att stimulera

privata och kommunala initiativ i denna riktning.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 22

bort ha följande lydelse:

22. beträffande lokalt brottsförebyggande

arbete

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju904

yrkande 6 och 1998/99:Ju911 yrkandena 9 och 11

samt med avslag på motionerna 1998/99:Ju217,

1998/99:Ju910 yrkande 20, 1998/99:So466 yrkan-

de 10 och 1998/99:Bo507 yrkande 24 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts

i reservation 12.

13. Lokalt brottsförebyggande arbete (mom.

22)

Ingemar Vänerlöv (kd), Ragnwi Marcelind (kd) och

Gunnel Wallin (c) anför:

Vi kan i stort ställa oss bakom vad utskottets

majoritet anför om det lokala brottsförebyggande

arbetet. Vi anser dock att kommunerna har en viktig

uppgift att fylla i det brottsförebyggande arbetet

och att åtgärder från riksdagens sida krävs på detta

område.

I den kommunala planeringen tas i dag alltför liten

hänsyn till brottsförebyggande aspekter. Boverkets

rapport kan möjligen medföra en kursändring. Som vi

ser det är emellertid problemet att det är oklart

vilket ansvar kommunerna har. Regeringen bör därför

ges i uppdrag att utreda frågan.

I avvaktan på resultatet av en utredning bör

kommunerna uppmuntras att inrätta en gemensam

policy, en trygghetsplan. I en sådan plan bör bl.a.

anges hur man kan skapa ökad trygghet på gator och

torg och hur kollektivtrafiken kan utformas så att

de resande kan känna sig trygga.

Syftet med en sådan plan skulle vara att motverka

våldsbrott. Planen bör även inriktas på åtgärder mot

gängbildning och drogmissbruk för att på så sätt

minska den form av brottslighet som exempelvis

missbruk tenderar att leda till. Den kompetens som

finns i ungdoms- och kvinnoorganisationerna bör tas

till vara när planerna utarbetas.

Det bör ankomma på regeringen att vidta åtgärder

med anledning av vad vi nu anfört.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 22

bort ha följande lydelse:

22. beträffande lokalt brottsförebyggande

arbete

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju910

yrkande 20 och 1998/99:Bo507 yrkande 24 och med

avslag på motionerna 1998/99:Ju217,

1998/99:Ju904 yrkande 6, 1998/99:Ju911

yrkandena 9 och 11 samt 1998/99:So466 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 13.

14. Lokalt brottsförebyggande arbete (mom.

22)

Alice Åström (v) och Yvonne Oscarsson (v) anför:

Vi kan i stort ställa oss bakom vad utskottets

majoritet anför om det lokala brottsförebyggande

arbetet. Vi anser dock att lokala satsningar bör

göras för att åstadkomma tryggare utomhusmiljöer och

att åtgärder från riksdagens sida krävs på detta

område.

Bakgrunden till vår uppfattning är att många

kvinnor upplever det som riskabelt att passera

parker och andra offentliga platser.

Tänkbara åtgärder för att komma till rätta med

problemen är att överväga ytterligare belysning.

Vidare bör tryggheten i utomhusmiljön uppmärksammas

i samband med planering av nya bostadsområden. Vi

kan också tänka oss att lokaltrafiken organiseras så

att bussar efter en viss tid på kvällen stannar och

låter passagerarna gå av där de själva önskar,

oavsett hållplatsernas placering.

Huvudansvaret för att åtgärder vidtas på detta

område ligger som vi ser det på kommunerna.

Det bör ankomma på regeringen att vidta

erforderliga åtgärder med anledning av vad vi nu

anfört.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 22

bort ha följande lydelse:

22. beträffande lokalt brottsförebyggande

arbete

att riksdagen med bifall till motion

1998/99:So466 yrkande 10 och med

avslag på motionerna 1998/99:Ju217,

1998/99:Ju904 yrkande 6,

1998/99:Ju910 yrkande 20,

1998/99:Ju911 yrkandena 9 och 11

samt 1998/99:Bo507 yrkande 24 som

sin mening ger regeringen till

känna vad som anförts i reservation

14.

Särskilda yttranden

1. Anslag under utgiftsområde 4

Rättsväsendet samt riktlinjer för

budgetåren 2000 och 2001 m.m. (mom. 2 och

3)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför:

Enligt vår mening är rättsväsendet i dag i stort

behov av både personalförstärkning och

kvalitetshöjande åtgärder inom de olika

rättsvårdande myndigheternas verksamhetsområden. För

att kunna göra mer än att tillse att myndigheterna

förblir intakta efter tidigare års nedskärningar

krävs betydligt högre anslag än de som regeringen

föreslår. Regeringens förslag är otillräckligt om vi

förutom en allmän myndighetsupprustning även

påtagligt skall kunna öka människors vardagstrygghet

och samtidigt ligga i frontlinjen i kampen mot den

grova och gränsöverskridande brottsligheten.

Vårt förslag innebar därför en ekonomisk ram som

med knappt 1,2 miljarder kronor (fördelat på tre år)

överstiger riksdagens beslut om ram för

rättsväsendet. Parallellt med ökade anslag bör

kraven skärpas på effektivt resursutnyttjande,

resultatuppföljning och tydligt ledarskap inom

rättsväsendet.

Utgångspunkten för våra förslag när det gäller

polisen är att all brottslighet skall beivras.

Polisens resurser måste räcka både till detta och

till ett aktivt brottsförebyggande arbete framför

allt inom ramen för närpolisverksamheten. Regeringen

har anammat våra tidigare krav på förstärkning av

rättsväsendet och särskilt av polisen. En följd

härav är att polisen i år föreslås få en

anslagsförstärkning på omkring 400 miljoner kronor.

200 miljoner kronor är emellertid ett engångsbelopp,

vilket bl.a. innebär att polisen inte fritt kan

disponera dessa medel; hänsyn måste ju tas till att

den delen av anslaget försvinner redan år 2000.

Enligt vår mening hade hela anslagshöjningen bort

utgöra en höjning av polisens ram. Regeringen har

inte heller beaktat att en resursförstärkning hos

polisen bör komma att medföra att fler brott

upptäcks, anmäls och utreds. Detta kommer i sin tur

att medföra en ökad belastning på

åklagarorganisationen, domstolsväsendet och

kriminalvården, vilket innebär att det verkliga

resursbehovet hos dessa myndigheter kommer att bli

synligt. I vårt förslag tar vi hänsyn till vad som

nu anförts och föreslår förstärkningar till nu

nämnda myndigheter. Särskilt bör nämnas att vi, på

grund av uppgifter som lämnats under ärendets

beredning, dragit slutsatsen att

åklagarorganisationen redan nästa år måste

förstärkas, vilket får ske genom en överföring från

kriminalvården. Härigenom skapas utrymme för en

utökad åklagarorganisation och möjlighet att anlita

externa experter vid behov, dvs. i situationer då

enbart den juridiska kompetensen inte är

tillräcklig. I det sammanhanget vill vi också

framhålla åklagarens roll som

förundersökningsledare. Också Rättsmedicinalverket

har behov av förstärkningar. Myndigheten har blivit

utsatt för ett allt större tryck genom att antalet

rättspsykiatriska undersökningar ökar. Den bör

dessutom få nya arbetsuppgifter när det gäller

kontrollen av vapeninnehav; vi tänker närmast på att

myndighetens kompetens bör utnyttjas när det gäller

att bedöma om en person är olämplig att inneha

vapen. Slutligen ser vi den tilltagande

brottsligheten av s.k. veganer som mycket oroande.

Denna oro delas uppenbarligen även av polisväsendet;

det är Säkerhetspolisen som handlägger sådana

ärenden. Det är enligt vår mening olämpligt att ens

tillfälligt minska anslaget till Säkerhetspolisen

som regeringen föreslår. Vi föreslår alltså en

motsvarande förstärkning för att neutralisera

regeringens förslag. Slutligen anser vi att

organisationen mot ekobrott borde byggt på ett nära

samarbete mellan åklagare och polis i andra former

än vad som nu är fallet. Ekobrottsmyndigheten borde

alltså upphöra. Vi anser det föga meningsfullt att

satsa ytterligare på den nuvarande organisationen.

Sammantaget hade vi föreslagit att utgiftsramen för

rättsväsendet för nästa budgetår skulle tillföras

260 miljoner kronor mer än vad riksdagen nu beslutat

om. Detta hade givit utrymme för de anslagshöjningar

vi i detta ärende föreslagit i motionerna Ju904 och

Ju913. I linje härmed hade även rättsväsendets

preliminära ram för åren 2000 och 2001 bort höjas

med 449 miljoner kronor respektive 409 miljoner

kronor, allt i förhållande till regeringens förslag.

2. Anslag under utgiftsområde 4

Rättsväsendet (mom. 2)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd)

anför:

Enligt vår mening bygger varje bärande system i ett

rättssamhälle på en process där värden, värderingar

och normer införlivas och lägger en gemensam grund

för samhällslivet. All brottslighet, inklusive

vardagsbrottsligheten, måste bekämpas, och den ökade

brottsligheten måste mötas med åtgärder på både kort

och lång sikt. På kort sikt handlar det främst om

resurser till polisen och samarbete mellan olika

myndigheter. På lång sikt handlar det om att

förebygga brott och att se till att barn och ungdom

tar till sig de grundläggande värderingar som

samhället bygger på. Här spelar familjen en

synnerligen betydelsefull roll som fostrare och

överförare av dessa värderingar, men det finns också

andra viktiga inslag i ett brottspreventivt arbete.

Vi tänker här på att höjd upptäcktsrisk, fasthet och

konsekvens är viktiga signaler i synnerhet i arbetet

med barn och ungdom. En fungerande rättsstat

förutsätter att myndigheterna tilldelas tillräckliga

resurser och att de har tillräcklig kompetens.

Rättssäkerheten och rättstryggheten kräver ett

kvalificerat och effektivt rättsväsende som präglas

av ett medborgarperspektiv. Stora insatser behövs i

det brottsförebyggande arbetet.

Det sagda innebär att vi anser att

polisorganisationen under den närmaste

treårsperioden bör utökas med 200 poliser och 500

civilanställda. Detta möjliggör bl.a. att

intentionerna med närpolisverksamheten kan

realiseras. Åklagarverksamheten behöver en allmän

förstärkning för att möta de ökade kraven som

föranleds av att polisen nu får ökade resurser. Inom

åklagarverksamheten bör vidare särskilda

ungdomsrotlar inrättas och kompetensutvecklingen

utvidgas. Det är viktigt t.ex. att det finns

kompetent personal, både åklagare och poliser, som

kan ta hand om barn som blivit utsatta för brott. På

kriminalvårdsanstalterna bör det finnas särskilda

utrymmen som är anpassade till barns behov för att

umgänge med en intagen förälder skall kunna äga rum

i acceptabla former. Det behövs alltså särskilda

medel till ombyggnationer för att möjliggöra

upprätthållandet av relationen mellan intagen

förälder och barn. Också frigivningsförberedelserna

behöver förbättras. Arbetsbelastningen och

målbalanserna på vissa domstolar är också sådana att

ett resurstillskott är nödvändigt. I det

brottsförebyggande arbetet krävs en stor satsning,

bl.a. på en kampanj "Föräldrarna är samhällets

viktigaste brottsförebyggande resurs" och på

särskilda brottsförebyggande satsningar i t.ex.

storstäderna. Särskilda statliga medel bör anslås

för kommunernas åtgärder på det brottsförebyggande

området.

Sammantaget hade vi föreslagit att utgiftsramen för

rättsväsendet för nästa budgetår skulle tillföras

380 miljoner kronor mer än vad riksdagen nu beslutat

om. Detta hade givit utrymme för de anslagshöjningar

vi i detta ärende föreslagit i motion Ju910.

3. Anslag under utgiftsområde 4

Rättsväsendet (mom. 2)

Gunnel Wallin (c) anför:

Den viktigaste kriminalpolitiska uppgiften för

samhället är att minska brottsligheten och därigenom

öka människors trygghet. Det brottsförebyggande

arbetet måste prioriteras och förstärkas, och

engagemanget från allmänheten och ideella

organisationer tas till vara. Brottsligheten kan

alltså inte enbart stävjas genom traditionella

åtgärder inom rättsväsendets ram. Detta hindrar inte

att en mycket viktig komponent i det

brottsförebyggande arbetet är en tillräckligt stor

och effektiv polisorganisation. Detsamma gäller

naturligtvis i fråga om beivrandet av brott där

polisarbetet är själva grundförutsättningen för ett

lyckat resultat.

Jag hade föreslagit att utgiftsramen för

rättsväsendet för nästa budgetår skulle tillföras 65

miljoner kronor mer än vad riksdagen nu beslutat om.

Detta hade givit utrymme för den anslagshöjning till

polisen jag i detta ärende föreslagit i motion

Fi210.

4. Anslag under utgiftsområde 4

Rättsväsendet (mom. 2)

Siw Persson (fp) anför:

Enligt min mening är det nödvändigt att vara lika

hård mot brottsligheten som mot brottslighetens

orsaker. Denna ståndpunkt har betydelse för de

åtgärder som krävs för att bekämpa brott.

Brottslighetens orsaker kan sökas i otrygga

uppväxtförhållanden, oklar normbildning från

vuxensamhället, dåliga skolor och för lite resurser

till barn med problem. Brottsligheten har alltså i

stor utsträckning sociala orsaker och många av de

åtgärder som krävs bör göras inom andra

samhällsområden än rättsväsendets.

Mycket bör emellertid göras även inom

rättsväsendet. En hel del görs också men det finns

områden som behöver förstärkas. Till att börja med

måste polisorganisationen effektiviseras och nya

arbetsmetoder införas. Närpolisens verksamhet måste

anpassas till lokala behov och dess status höjas. En

närvarande, synlig polis skapar trygghet och

förebygger brott. Det behövs en ökad antagning till

polishögskolan - redan nästa år bör antagningen ökas

med 300 aspiranter - och 400 fler civilanställda för

kontors- och utredningsarbete. Polisens insatser mot

de kriminella mc-gängen måste intensifieras. Inom

åklagarorganisationen är bristen på åklagare

kännbar, och det är vidare nödvändigt att

säkerställa satsningen på Ekobrottsmyndigheten och

bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten.

Härför krävs fler åklagare. Redan nästa år bör

budgetutrymme skapas för ytterligare 18 aspiranter.

Brottsoffrens ställning måste stärkas. De många

människor som varje år blir utsatta för brott

behöver särskilt stöd. Därför bör 50

halvtidstjänster som brottsofferassistenter

tillskapas. Det måste avsättas särskilda medel för

stöd till målsägande och vittnen i samband med

rättegång. Förra året ändrades reglerna för allmän

rättshjälp. I praktiken utesluter de nya reglerna

tillgång till rättsligt bistånd för många som skulle

behöva det. Beslutet om nya regler bör ändras och en

återgång ske till de tidigare reglerna.

Jag hade föreslagit att utgiftsramen för

rättsväsendet för nästa budgetår skulle tillföras

377 miljoner kronor mer än vad riksdagen nu beslutat

om. Detta hade givit utrymme för de åtgärder jag i

detta ärende föreslagit i motionerna Ju911, Fi211

och So462.

5. Prioritering av olika slag av

brottslighet (mom. 4)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G

Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind

(kd) och Jeppe Johnsson (m) anför:

Enligt vår mening bör en intensiv kamp föras mot

alla former av illegal vapenhantering. Samtidigt

tvingas vi konstatera att de senaste årens bespa-

ringar som genomförts inom polisen under senare år

medfört att det inte finns resurser för att polisen

tillräckligt skall kunna bekämpa sådan allvarlig

brottslighet. En stor del av de av regeringen nu

föreslagna resurstillskotten till polisen är

dessutom engångsvisa. Det är väl känt att det efter

senare års kraftiga neddragningar finns ett stort

behov inom polisen av en permanent

resursförstärkning. Vidare kan regeringens knappa

resurstillskott för åren 2000 och 2001 redan nu

förutses vara otillräckliga.

Med de av oss föreslagna budgetalternativen skulle

bättre förutsättningar ha skapats för att sätta in

ytterligare resurser mot den illegala hanteringen

med vapen.

6. Prioritering av olika slag av

brottslighet (mom. 4)

Alice Åström (v) och Yvonne Oscarsson (v) anför:

Polis och domstolar blundar ofta för de rasistiska

motiv som ligger bakom en hel del brottslighet.

Alltför ofta underlåter polisen att ingripa mot

rasistiska gruppers organiserade brott. Enligt vår

mening måste polisen och andra myndigheter inom

rättsväsendet prioritera brott med rasistiska

förtecken. Vi vill på detta sätt ytterligare

understryka vikten av att så sker.

7. Resursfördelningen mellan länen (mom. 5)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför:

Det åligger Rikspolisstyrelsen att vid fördelningen

av medel mellan olika län göra en avvägning av

länens behov av polisiära insatser i enlighet med de

anvisningar som regeringen lämnar i sitt

regleringsbrev. Vi menar att de motionsyrkanden som

behandlas i denna del av utskottets betänkande inte

skall ses som kritik mot Rikspolisstyrelsens

fördelning av medel mellan länen, utan som en följd

av de omfattande besparingar som genomförts inom

polisen under senare år. Med ett större anslag för

polisverksamheten också i framtiden kommer inte

problemen med resursfördelningen att bli så

omfattande och den nu förda diskussionen onödig. Med

de förslag vi lagt fram beträffande anslag för åren

2000 och 2001 skulle dessa problem lätt kunna

undanröjas.

Regeringens lagförslag

Motionsyrkanden

I det följande redovisas de i betänkandet ingående

motionsyrkandena i nummerföljd.

1998/99:Fi210av Lennart Daléus m.fl. (c),

yrk. 6 (utgiftsramen och anslagen)

1998/99:Fi211av Lars Leijonborg m.fl. (fp),

yrk. 10 (utgiftsramen och anslagen)

1998/99:Ju201av Rolf Gunnarsson (m), (polisväsendet)

1998/99:Ju202av Göte Jonsson (m), (utgiftsramen och

anslagen)

1998/99:Ju203av Ingvar Eriksson och Olle Lindström

(m),

(polisväsendet)

1998/99:Ju206av Sten Tolgfors (m), (utgiftsramen och

anslagen)

1998/99:Ju207av Olle Lindström (m), (utgiftsramen

och anslagen)

1998/99:Ju209av Anders Sjölund och Åke Sandström (m,

c),

(polisväsendet)

1998/99:Ju211av Tomas Högström och Karin Falkmer

(m),

(utgiftsramen och anslagen)

1998/99:Ju217av Raimo Pärssinen (s), (bidrag till

brottsförebyggande

arbete)

1998/99:Ju223av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd),

yrk. 5 (polisväsendet)

1998/99:Ju401av Gunnel Wallin och Kenneth Johansson

(c),

(domstolsväsendet)

1998/99:Ju405av Hans Stenberg m.fl. (s),

(domstolsväsendet)

1998/99:Ju407av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd),

(domstolsväsendet)

1998/99:Ju409av Per Erik Granström och Carin

Lundberg (s),

(domstolsväsendet)

1998/99:Ju410av Birgitta Carlsson och Eskil

Erlandsson (c),

(domstolsväsendet)

1998/99:Ju411av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s),

(domstolsväsendet)

1998/99:Ju503av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström

(m),

(kriminalvården)

1998/99:Ju506av Elisebeht Markström m.fl. (s),

(kriminalvården)

1998/99:Ju507av Christina Axelsson och Cinnika

Beiming (s),

yrk. 1 (kriminalvården)

1998/99:Ju509av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, v,

c, fp, mp),

yrk. 2 (kriminalvården)

1998/99:Ju901av Sten Tolgfors (m),

yrk. 13 (utgiftsramen och anslagen)

1998/99:Ju903av Gun Hellsvik m.fl. (m),

yrk. 9 (kriminalvården)

1998/99:Ju904av Carl Bildt m.fl. (m),

yrk. 1 (inledning)

yrk. 5, 19-22 (utgiftsramen och

anslagen)

yrk. 6 (bidrag till brottsförebyggande

arbete)

1998/99:Ju907av Gudrun Schyman m.fl. (v),

yrk. 1 (Brottsoffermyndigheten)

yrk. 18 (polisväsendet)

1998/99:Ju910av Alf Svensson m.fl. (kd),

yrk. 1, 2, 9, 10, 13, 16-19, 21-22

(utgiftsramen och

anslagen)

yrk. 8 (Brottsoffermyndigheten)

yrk. 12 (domstolsväsendet)

yrk. 15 (kriminalvården)

yrk. 20 (bidrag till brottsförebyggande

arbete)

1998/99:Ju911av Siw Persson m.fl. (fp),

yrk. 4, 8, 12 (delvis), 14 (utgiftsramen

och anslagen)

yrk. 9, 11 (bidrag till

brottsförebyggande arbete)

1998/99:Ju913av Gun Hellsvik m.fl. (m),

yrk. 1, 2, 9-12, 15, 19, 20

(utgiftsramen och anslagen)

yrk. 13, 14 (domstolsväsendet)

1998/99:Ju916av Gun Hellsvik m.fl. (m),

yrk. 2, 3 (Brottsoffermyndigheten)

yrk. 4 (domstolsväsendet)

1998/99:Ju918av Marianne Samuelsson m.fl. (mp),

yrk. 5 (polisväsendet)

yrk. 10, 22 (utgiftsramen och anslagen)

yrk. 16 (domstolsväsendet)

yrk. 21 (kriminalvården)

1998/99:Sf612av Gudrun Schyman m.fl. (v),

yrk. 2 (polisväsendet)

1998/99:So459av Ingrid Näslund (kd),

yrk. 3, 4 (polisväsendet)

1998/99:So461av Kerstin Heinemann m.fl. (fp),

yrk. 8 (polisväsendet)

1998/99:So462av Helena Bargholtz m.fl. (fp),

yrk. 11 (utgiftsramen och anslagen)

1998/99:So466av Gudrun Schyman m.fl. (v),

yrk. 10 (bidrag till brottsförebyggande

arbete)

1998/99:N338av Camilla Dahlin-Andersson m.fl. (fp),

yrk. 7 (polisväsendet)

1998/99:Bo507av Margareta Andersson m.fl. (c),

yrk. 24 (bidrag till brottsförebyggande

arbete)

Sammanställning av yrkanden inom utgiftsområde 4

Rättsväsendet

-------------------------------------------------------------------------------

Verksamhetsområde Regeringens Ändringar i regeri

-------------------------------------------------------------------------------

Anslag (1 000-tal kronor) förslag m kd

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

A Polisväsendet

-------------------------------------------------------------------------------

1 Polisorganisationen (ram) 11 460 196 +2

-------------------------------------------------------------------------------

2 Säkerhetspolisen (ram) 514 134 +10 000

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

B Åklagarväsendet

-------------------------------------------------------------------------------

1 Åklagarorganisationen (ram) 620 140 +22 0001 +

-------------------------------------------------------------------------------

2 Ekobrottsmyndigheten (ram) 199 197 -10 000

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

C Domstolsväsendet m.m.

-------------------------------------------------------------------------------

1 Domstolsväsendet m.m. (ram) 3 056 983 +50 000 +

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

D Kriminalvården

-------------------------------------------------------------------------------

1 Kriminalvården (ram) 3 639 055 +178 0002 +

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

E Kronofogdemyndigheterna

-------------------------------------------------------------------------------

1 Kronofogdemyndigheterna 1 309 986

(ram)

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

F Övrig verksamhet inom rättsväsendet

-------------------------------------------------------------------------------

1 Brottsförebyggande rådet 43 674

(ram)

-------------------------------------------------------------------------------

2 Rättsmedicinalverket (ram) 169 305 +10 000

-------------------------------------------------------------------------------

3 Gentekniknämnden (ram) 2 258

-------------------------------------------------------------------------------

4 Brottsoffermyndigheten 12 588

(ram)

-------------------------------------------------------------------------------

5 Ersättning för skador på 75 074

grund av brott (ram)

-------------------------------------------------------------------------------

6 Rättshjälpskostnader m.m. 781 149

(ram)

-------------------------------------------------------------------------------

7 Diverse kostnader för 19 974

rättsväsendet (ram)

-------------------------------------------------------------------------------

8 Avgifter till vissa 8 356

internationella

sammanslutningar (ram)

-------------------------------------------------------------------------------

9 Bidrag till 7 200 +

brottsförebyggande arbete

(ram)

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

Summa för utgiftsområdet 21 919 269 +260 000 +380

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

1 Yrkandet har väckts under ärendets beredning i utskottet.

2 Yrkandet har justerats under ärendets beredning i utskottet.

Förslag till beslut om anslag inom

utgiftsområde 4

Rättsväsendet

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens

förslag till anslags-fördelning.

Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna,

Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna redovisar

sina ställningstaganden i särskilda yttranden som

fogats till betänkandet.

-------------------------------------------------------------------------------

Verksamhetsområde Utskottets

-------------------------------------------------------------------------------

Anslag (1 000-tal kronor)

förslag

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

A Polisväsendet

-------------------------------------------------------------------------------

1 Polisorganisationen (ram) 11 460 196

-------------------------------------------------------------------------------

2 Säkerhetspolisen (ram) 514 134

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

B Åklagarväsendet

-------------------------------------------------------------------------------

1 Åklagarorganisationen (ram) 620 140

-------------------------------------------------------------------------------

2 Ekobrottsmyndigheten (ram) 199 197

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

C Domstolsväsendet m.m.

-------------------------------------------------------------------------------

1 Domstolsväsendet m.m. (ram) 3 056 983

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

D Kriminalvården

-------------------------------------------------------------------------------

1 Kriminalvården (ram) 3 639 055

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

E Kronofogdemyndigheterna

-------------------------------------------------------------------------------

1 Kronofogdemyndigheterna 1 309 986

(ram)

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

F Övrig verksamhet inom rättsväsendet

-------------------------------------------------------------------------------

1 Brottsförebyggande rådet 43 674

(ram)

-------------------------------------------------------------------------------

2 Rättsmedicinalverket (ram) 169 305

-------------------------------------------------------------------------------

3 Gentekniknämnden (ram) 2 258

-------------------------------------------------------------------------------

4 Brottsoffermyndigheten 12 588

(ram)

-------------------------------------------------------------------------------

5 Ersättning för skador på 75 074

grund av brott (ram)

-------------------------------------------------------------------------------

6 Rättshjälpskostnader m.m. 781 149

(ram)

-------------------------------------------------------------------------------

7 Diverse kostnader för 19 974

rättsväsendet (ram)

-------------------------------------------------------------------------------

8 Avgifter till vissa 8 356

internationella

sammanslutningar (ram)

-------------------------------------------------------------------------------

9 Bidrag till 7 200

brottsförebyggande arbete

(ram)

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

Summa för utgiftsområdet 21 919 269

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

Vissa av utskottet avstyrkta motionsyrkanden

(mom. 2 i hemställan)

Motion Motionärer Yrkanden

1998/99:Ju202 av Göte Jonsson (m)

1998/99:Ju206 av Sten Tolgfors (m)

1998/99:Ju207 av Olle Lindström (m)

1998/99:Ju211 av Tomas Högström och

Karin Falkmer (m)

1998/99:Ju901 av Sten Tolgfors (m)

13

1998/99:Ju904 av Carl Bildt m.fl.

(m)

5, 19-22 (i berörda

delar)

1998/99:Ju910 av Alf Svensson m.fl.

(kd)

1, 2, 9, 10, 13,

16-19, 21, 22

1998/99:Ju911 av Siw Persson m.fl.

(fp)

4, 8, 12 i denna del,

14

1998/99:Ju913 av Gun Hellsvik m.fl.

(m)

1, 2, 9-12, 15, 19, 20

1998/99:Fi210 av Lennart Daléus

m.fl. (c) 6

1998/99:Fi211 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp)

10

1998/99:So462 av Helena

Bargholtz m.fl. (fp)

11