Bet. 1998/99:JuU12

Justitieutskottets betänkande

1998/99:JUU12

Skiljeförfarandet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1998/99

JuU12

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett

regeringsförslag om en ny lag om skiljeförfarande

och viss följdlagstiftning till denna. Den nya lagen

om skiljeförfarande skall tillämpas på

skiljeförfaranden som äger rum i Sverige, även om

tvisten har internationell anknytning. Lagen vilar

på samma grundprinciper som gällande rätt men är

avsedd att skapa ett modernare och mera

ändamålsenligt skiljeförfarande. I flera avseenden

innehåller lagen därför viktiga processuella nyheter

i syfte att säkerställa en snabb och säker

handläggning. Här kan nämnas regler om mellandom och

genkäromål och om rätt för en part att få motparts

återkallade yrkanden prövade. Även reglerna om

verkställighet av en svensk skiljedom förändras,

bl.a. för att underlätta en snabbare handläggning.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Härutöver föreslår utskottet, med anledning av ett

motionsyrkande, konsekvensändringar i viss

associationsrättslig lagstiftning.

I ärendet föreligger en reservation (kd).

Propositionen

I proposition 1998/99:35 har regeringen

(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om skiljeförfarande,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i utsökningsbalken,

4. lag om ändring i jordabalken,

5. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

6. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

7. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

8. lag om ändring i lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och handräckning.

Lagförslagen, som har granskats av Lagrådet, har

fogats till betänkandet som bilaga 1.

Motionerna

Motion väckt med anledning av propositionen

1998/99:Ju8 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar att 21 § i regeringens

förslag till lag om skiljeförfarande skall

kompletteras med att skiljedom skall meddelas inom

ett år om inte synnerliga skäl föreligger eller om

parterna enats om längre tid för skiljeförfarandet,

2. att riksdagen beslutar att göra de med

införandet av ny lag om skiljeförfarande förenade

nödvändiga författningsmässiga följdändringarna i 11

kap. bankaktiebolagslagen och i 14 kap.

aktiebolagslagen.

Motioner väckta under allmänna motionstiden

1998/99

1998/99:Ju406 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om inrättande av

särskilda handelsrätter i Stockholm, Jönköping,

Malmö, Göteborg, Sundsvall och Umeå.

1998/99:Ju910 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om inrättandet av

handelsrätter för att handlägga större

näringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål samt

ekobrottmål av större betydelse,

Propositionens huvudsakliga

innehåll

I propositionen föreslås en ny lag om

skiljeförfarande som ersätter lagen (1929:145) om

skiljemän och lagen (1929:147) om utländska

skiljeavtal och skiljedomar. Lagen är tillämplig på

skiljeförfaranden som äger rum i Sverige, även om

förfarandet har internationell anknytning.

Den föreslagna lagen vilar på samma grundprinciper

som gällande rätt och betonar grundsatsen om

parternas rätt till självbestämmande. Lagens

bestämmelser, som på många punkter är dispositiva,

är utformade så att handläggningen av skiljetvister

skall kunna ske ändamålsenligt, säkert och snabbt

och för att i möjligaste mån förhindra obstruktion

under skiljeförfarandet.

Lagen om skiljeförfarande föreslås bli tillämplig

på tvister som parterna kan träffa förlikning om.

Förbudet mot skiljeavtal i konsumenttvister

utvidgas. I lagen föreslås också en uttrycklig regel

om att skiljemännen skall få pröva konkurrensrättens

civilrättsliga verkningar mellan parterna.

Några formella krav på vilka personer som kan utses

till skiljemän, utöver att de skall råda över sig

själva och sin egendom, ställs inte upp. De

egentliga jävsreglerna föreslås få en utformning som

gör bestämmelserna självständiga i förhållande till

rättegångsbalkens jävsregler. Själva begreppet jäv

utmönstras ur lagen. Förslaget innehåller vidare

särskilda regler för prövning av jäv under

skiljeförfarandet. Tingsrätten föreslås få en allmän

skyldighet att utse skiljeman om parterna har

träffat ett avtal om det.

I propositionen föreslås regler för hur en begäran

om skiljedom skall gå till och vad den skall

innehålla. Parterna föreslås få vidsträckta

möjligheter att ändra och komplettera sin talan inom

ramen för skiljeavtalet. Möjligheterna till vad som

vid domstol betecknas som genkäromål regleras.

Enligt förslaget skall en part ha rätt till en

muntlig förhandling, om han begär det. Parterna

skall vidare bestämma platsen för förfarandet och

svara för bevisningen. I anslutning till reglerna om

bevisupptagning inför tingsrätt föreslås ett

förstärkt sekretesskydd för uppgifter som framkommer

i sådana sammanhang.

Den legala tidsfristen om sex månader, inom vilken

en skiljedom skall meddelas, slopas. Skiljemännen

ges möjlighet att rätta, tolka och komplettera en

skiljedom.

Den nuvarande uppdelningen mellan fel som, utan att

särskild talan behöver föras, innebär att en

skiljedom är helt eller delvis ogiltig och sådana

fel som innebär att skiljedomen kan upphävas på

talan av part behålls i den nya lagen. En skiljedom

skall vara ogiltig om den omfattar en fråga som

enligt svensk lag inte får avgöras av skiljemän, om

den inte uppfyller kraven på skriftlighet och

undertecknande eller om den är uppenbart oförenlig

med grunderna för rättsordningen i Sverige. De

föreslagna klandergrunderna motsvarar i stort

klandergrunderna i skiljemannalagen. Det föreslås

dock att brister i skiljeavtalets giltighet skall

hänföras till klandergrunderna.

Domstol ges möjlighet att vilandeförklara ett mål

vid rätten för att ge skiljemännen tillfälle att

återuppta förfarandet eller vidta någon annan åtgärd

som enligt deras mening undanröjer grunden för

ogiltighet eller upphävande. Vidare föreslås en

möjlighet för parterna att utesluta eller begränsa

tillämpligheten av den svenska lagens grunder för

upphävande av en skiljedom, s.k. undantagsavtal. En

förutsättning härför är att båda parterna saknar

anknytning till Sverige.

I propositionen föreslås nya forum- och

instansordningsregler. En talan om ogiltighet eller

klander av en skiljedom skall enligt förslaget tas

upp av hovrätten inom vars domkrets

skiljeförfarandet har ägt rum. Hovrättens avgörande

skall inte kunna överklagas. Hovrätten skall dock i

fall av prejudikat-intresse kunna tillåta att

avgörandet överklagas, s.k. ventil.

Reglerna om verkställighet av en svensk skiljedom

renodlas. Kronofogdemyndigheten skall inte längre

pröva om en skiljedom kan hävas efter klander. Om

kronofogdemyndigheten finner anledning att anta att

en skiljedom är ogiltig skall myndigheten förelägga

sökanden att väcka talan vid domstol om skiljedomens

giltighet. Kronofogdemyndigheten skall i dessa fall

verkställa skiljedomen enligt de regler som gäller

för underrättsdomar som inte vunnit laga kraft.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 april

1999.

Utskottet

Ärendet och dess beredning

Genom beslut den 27 februari 1992 tillsatte

regeringen en särskild utredare för att se över

skiljemannalagstiftningen, främst lagen (1929:145)

om skiljemän. Enligt sina direktiv skulle utredaren

även undersöka om förekomsten av skiljeklausuler i

vissa avtal - på grund av de kostnader som är

förenade med skiljeförfarandet - medför att vissa

anspråk inte görs gällande eller att enskilda parter

inte har ekonomiska möjligheter att göra sina

anspråk gällande. Utredaren skulle även överväga om

förfarandereglerna i allmän domstol kunde ändras så

att rättegång i domstol blev ett mera slagkraftigt

alternativ till skiljeförfarande när det gäller

slitande av förmögenhetsrättsliga tvister på

näringslivets område. Utredningen antog namnet

Skiljedomsutredningen (dir. 1992:22).

I juni 1994 överlämnade utredningen delbetänkandet

Ny lag om skiljeförfarande (SOU 1994:81). I

betänkandet framlades förslag till en ny lag om

skiljeförfarande. Utredningen överlämnade i augusti

1995 slutbetänkandet Näringslivets tvistlösning (SOU

1995:65). Betänkandena har remissbehandlats.

Till grund för förslagen i den förevarande

propositionen ligger förslagen i SOU 1994:81 och

vissa förslag från betänkandet SOU 1995:65 samt

remissbehandlingen av dessa.

Gällande ordning

Sedan gammalt råder i svensk rätt uppfattningen att

staten inte har något självständigt intresse av att

alla tvister mellan enskilda prövas av statens

domstolar. Statens intresse av domstolsprövning

hänför sig i första hand till sådana tvister, i

vilka ett offentligt intresse gör sig gällande.

Staten medger därför att enskilda parter till

prövning av skiljemän hänskjuter sådana frågor som

de kan träffa förlikning om.

Flera skäl brukar anföras som förklaring till

varför parter kan vilja föredra skiljeförfaranden

framför rättegång i domstol. Genom att

skiljeförfarandet och skiljedomen inte är offentliga

kan motsättningarna mellan parterna mildras, vilket

kan vara av betydelse inte minst i

affärsförhållanden. Vidare kan parterna genom valet

av skiljemän försäkra sig om ett i särskilt grad

sakkunnigt bedömande av tvistefrågan. Slutligen, och

kanske framför allt, brukar framhållas att

skiljeförfarande i regel leder till ett snabbt

avgörande av tvisten.

I den processrättsliga doktrinen skiljer man mellan

konventionella och legala skiljeförfaranden. Med

konventionella skiljeförfaranden avses sådana som

grundas på avtal mellan parterna, under det att

legala skiljeförfaranden är sådana som i lag är

anvisade som tvistlösningsmetod. Ett exempel på

legalt skiljeförfarande är bestämmelserna i 14 kap.

aktiebolagslagen (1975:1385) om inlösen av

minoritetsaktier.

Nu gällande bestämmelser om konventionella

skiljeförfaranden återfinns dels i lagen (1929:145)

om skiljemän (skiljemannalagen), dels i lagen

(1929:147) om utländska skiljeavtal och skiljedomar

(LUSK). Skiljemannalagen har dock betydelse även för

legala skiljeförfaranden, eftersom bestämmelserna om

sådana förfaranden ofta hänvisar till

skiljemannalagens regler.

Av motiven till skiljemannalagen framgår att

lagstiftningen i främst tre hänseenden tillerkänner

ett skiljeavtal rättsverkan. Skiljeavtalet har för

det första verkan som processhinder. Om en av

parterna i ett skiljeavtal väcker talan om tvisten

vid domstol, kan den andra parten invända att

tvisten skall avgöras av skiljemän och domstolen

skall då avvisa den väckta talan. För det andra ger

lagstiftningen möjlighet för en part att framtvinga

fullgörelse av ett skiljeavtal och lagstiftningen

söker också motverka obstruktion av

skiljeförfarandet. Slutligen har en på giltigt

skiljeavtal grundad skiljedom samma rättsverkningar

som domstols dom. Den kan verkställas genom de

exekutiva myndigheternas försorg och den utgör

hinder mot ny rättegång om samma sak.

Av dessa allmänna grundsatser anses följa att

staten inte har något direkt ansvar för skiljedomars

riktighet, lika litet som staten har något ansvar

för klokheten i att frivilligt träffa avtal rörande

privaträttsliga förhållanden. Däremot är det,

framhålls det i motiven, rimligt och riktigt att

staten, för att över huvud taget tillerkänna

skiljeavtal och skiljedomar rättsverkan, dels

uppställer vissa formella krav, dels söker bereda

möjligheter för materiellt riktiga avgöranden (NJA

II 1929 s. 5 f).

Skiljemannalagens bestämmelser är tvingande för

parter och skiljemän, om inte annat anges.

Lagbestämmelserna är indelade i grupper under

rubrikerna skiljeavtalet, skiljemännen och huru de

utses, förfarandet, skiljedoms ogiltighet och

klander av skiljedom, skiljedomskostnaderna samt

särskilda bestämmelser.

LUSK innehåller bestämmelser om vad som avses med

utländska skiljeavtal och skiljedomar. Vidare

reglerar lagen bl.a. under vilka förutsättningar ett

på utländskt avtal grundat skiljeförfarande får äga

rum här i riket samt förutsättningarna för

erkännande och verkställighet av utländsk skiljedom.

Förslaget till lag om skiljeförfarande

I det följande lämnar utskottet en kort

sammanfattning av regeringens förslag till lag om

skiljeförfarande.

Enligt vad regeringen anför i propositionen bör den

nya lagen om skiljeförfarande vila på samma

grundprinciper som gällande rätt. Lagstiftningen

skall också vara modern och uppfylla kraven på

snabbhet, säkerhet och smidighet i förfarandet

samtidigt som grundläggande krav på rättssäkerhet

skall beaktas.

Som anmärkts ovan, är skiljemannalagen tvingande

för parter och skiljemän i de delar inte annat

anges. Den nya lagen är inte konstruerad på det

sättet. Att det i lagen på åtskilliga ställen görs

förbehåll för avvikelser, som parterna kan ha

överenskommit, skall alltså inte motsatsvis tolkas

så att övriga bestämmelser är tvingande i den

meningen att parterna saknar möjlighet att disponera

över förfarandet. Hur långt deras dispositionsrätt

sträcker sig får bli beroende av flera

omständigheter, såsom bestämmelsens art, avvikelsens

innebörd och den tidpunkt vid vilken avvikelsen

tillkommit.

Den nya lagen ersätter såväl skiljemannalagen som

LUSK och omfattar alltså både nationella och

internationella skiljeförfaranden.

Grundregeln att parterna kan träffa skiljeavtal

beträffande sådana tvister som de kan ingå

förlikning om upprätthålls i den nya lagen. När det

gäller förhållanden mellan näringsidkare och

konsument blir dock huvudregeln att ett skiljeavtal

inte får göras gällande, om det ingåtts innan

tvisten uppkom.

I lagen fastslås att skiljemännen får pröva

konkurrensrättens civilrättsliga verkningar mellan

parterna. Vidare klargörs att skiljemännen får pröva

en tvist som avser förekomsten av en viss

omständighet. Skiljemännen tilläggs vidare rätt att

med parternas tillåtelse komplettera avtal utöver

vad som följer av tolkning av avtal.

Att skiljeavtalet har verkan som dispositivt

rättegångshinder lagfästs. En invändning om att en

tvist omfattas av ett skiljeavtal skall beaktas även

om den part som framställt invändningen låtit en

fråga som omfattas av skiljeavtalet prövas av

kronofogdemyndigheten i mål om

betalningsföreläggande eller handräckning. I lagen

föreskrivs vidare att en part förlorar sin rätt att

åberopa skiljeavtalet som rättegångshinder bl.a. om

han har bestritt en begäran om skiljedom eller låtit

bli att i rätt tid utse skiljeman.

När det gäller kvarstad och andra verkställbara

säkerhetsåtgärder i anledning av ett

skiljeförfarande, skall sådana beslut liksom enligt

gällande rätt endast kunna fattas av domstol. Om

parterna inte överenskommit annat, får dock

skiljemännen på begäran av en part bestämma att

motparten skall vidta viss åtgärd för att

säkerställa det anspråk som prövas av skiljemännen.

Uppkommer tvist om skiljemännens behörighet att

pröva tvisten, får de själva avgöra denna fråga. Det

hindrar inte en domstol från att på begäran av part

pröva frågan. Även om skiljemännen i ett beslut

under förfarandet funnit att de är behöriga att

pröva tvisten, är deras beslut inte bindande.

Avgörandet kan angripas av part genom att denne

väcker klandertalan vid domstol om inte rätten

härtill har prekluderats.

Skall giltigheten av ett skiljeavtal som utgör en

del av ett annat avtal bedömas vid prövningen av

skiljemännens behörighet, skall skiljeavtalet anses

som ett särskilt avtal. Härigenom kan skiljemännen

pröva avtalets materiella delar utan att riskera att

rycka undan grunden för sin egen behörighet.

När det gäller kraven på skiljemäns behörighet,

föreskriver den nya lagen att var och en som råder

över sig själv och sin egendom skall kunna vara

skiljeman. En skiljeman skall vara opartisk.

Skiljemannen skall på yrkande av part skiljas från

sitt uppdrag, om det finns omständigheter som kan

rubba förtroendet för hans opartiskhet. Sådana

omständigheter skall i vissa fall alltid anses

föreligga, t. ex. då skiljemannen själv eller någon

honom närstående är part eller annars kan vänta

beaktansvärd skada eller nytta av tvistens utgång.

Ett yrkande om att en skiljeman skall skiljas från

uppdraget på grund av jäv prövas av skiljemännen, om

inte parterna bestämt något annat. Bifalls ett

sådant yrkande, får beslutet inte angripas. Ogillas

eller avvisas yrkandet, får part hos tingsrätten

ansöka om att skiljemannen skall skiljas från sitt

uppdrag. En sådan ansökan hindrar inte skiljemännen

från att fortsätta förfarandet. Tingsrättens

avgörande får inte överklagas.

I fråga om antalet skiljemän står det parterna

fritt att bestämma. Har de inte överenskommit annat,

skall antalet skiljemän vara tre. Vardera parten

skall utse en skiljeman. Dessa utser den tredje

skiljemannen. Underlåter en part att utse skiljeman,

skall domstol på motpartens begäran utse skiljeman.

Kan en skiljeman inte fullgöra sitt uppdrag på

grund av omständigheter som uppkommit efter valet av

honom, skall en ny skiljeman utses på samma sätt som

den ursprunglige. Är en skiljeman av annan anledning

förhindrad att fullgöra sitt uppdrag, skall

tingsrätten på ansökan av part utse en ersättare.

Har en skiljeman försenat förfarandet, skall

tingsrätten på ansökan av part skilja honom från

uppdraget och utse en ny skiljeman.

Skiljemännens uppdrag skall normalt anses slutfört

när de meddelat slutlig skiljedom.

Vad gäller skiljeförfarandets inledande sker detta,

liksom enligt gällande rätt, när en part tar emot en

begäran om skiljedom. Parterna kan dock bestämma

annat. En begäran om skiljedom skall vara skriftlig

och innehålla en uttrycklig och villkorslös begäran

om skiljedom, uppgift om tvistefrågan samt om den

påkallande partens val av skiljeman.

Den påkallande parten skall inom den tid som

skiljemännen bestämmer ange sina yrkanden och

grunderna härför. Motparten skall på motsvarande

sätt ange sin inställning och de omständigheter som

åberopas till stöd för denna. Genom den nya lagen

införs också, som en betydelsefull nyhet, regler om

genkäromål, kvittning och ändring av talan i

skiljeförfarande. Reglerna är i huvudsak utformade

som motsvarande bestämmelser i rättegångsbalken.

Skiljemännen skall handlägga tvisten opartiskt,

ändamålsenligt och snabbt. De skall i sin

handläggning iaktta vad parterna bestämt, om det

inte finns något hinder mot det. En part skall

beredas tillfälle att i behövlig omfattning utföra

sin talan samt att ta del av alla handlingar och

allt övrigt material som gäller själva tvisten och

som tillförts skiljenämnden.

Som allmän regel gäller att parterna skall svara

för bevisningen. Skiljemännen skall dock kunna utse

sakkunnig, om inte båda parterna motsätter sig

detta. Skiljemännen skall kunna avvisa erbjuden

bevisning, om den uppenbart saknar betydelse eller

åberopats för sent.

Enligt den nya lagen får skiljemännen inte ta upp

ed eller sanningsförsäkran eller förelägga vite

eller annars använda tvångsmedel för att skaffa in

begärd bevisning. De skall däremot kunna lämna

tillstånd till en ansökan om en sådan åtgärd inför

tingsrätten. Härvid skall rättegångsbalkens regler

om bevisupptagning utom huvudförhandling tillämpas

beträffande förhör. Vid bevisupptagningen skall

skiljemännen beredas tillfälle att ställa frågor.

I lagen definieras begreppen skiljedom och beslut.

Varje avgörande av tvistefrågan - helt eller delvis

- betecknas skiljedom. Även andra avgöranden som

avslutar förfarandet - således motsvarigheter till

domstols beslut om avvisande eller avskrivning -

skall kallas skiljedom. Övriga avgöranden under

skiljeförfarandet bör betecknas som beslut.

Om en part återkallar ett yrkande, skall

skiljemännen avskriva tvisten i denna del om inte

motparten begär att skiljemännen skall pröva

yrkandet. Motparten tillerkänns alltså en oavvislig

rätt att få yrkandet prövat.

I den nya lagen föreskrivs att en del av tvisten

eller en viss fråga av betydelse för tvistens

bedömning får avgöras genom särskild skiljedom,

såvida inte båda parterna motsätter sig det. En

fordran som åberopas till kvittning skall dock

prövas i samma skiljedom som huvudfordringen. Vidare

gäller att om en part helt eller delvis medgivit ett

yrkande får särskild skiljedom meddelas över vad som

medgivits. Genom dessa bestämmelser får således

skiljemännen möjlighet att meddela såväl deldom som

mellandom i skiljeförfarande.

Till skillnad från gällande lag föreskriver den nya

lagen inte någon särskild tidsfrist inom vilken

skiljedom skall meddelas.

I den nya lagen införs dispositiva

omröstningsregler för skiljemännen i syfte att

säkerställa att tvisten alltid avgörs. Vid lika

röstetal har ordföranden utslagsröst. Underlåter en

skiljeman utan giltigt skäl att delta i

skiljenämndens prövning av en fråga, kan frågan ändå

avgöras av de övriga skiljemännen.

Den nya lagen upptar bestämmelser om skiljedoms

form. Skiljemännen ges vidare rätt att under närmare

angivna förutsättningar rätta eller komplettera en

skiljedom. Även tolkning av domslutet kan

ifrågakomma.

På motsvarande sätt som gällande lag skiljer den

nya lagen mellan sådana brister i en skiljedom som

innebär att denna utan vidare är ogiltig, och sådana

brister som inom viss tid måste angripas vid domstol

för att skiljedomen inte skall bli gällande. Vad

gäller skiljedoms ogiltighet märks först det fall

att domen innefattar prövning av en fråga som enligt

svensk lag inte får prövas av skiljemän (t.ex.

därför att tvisten inte är dispositiv). Vidare kan

en skiljedom vara ogiltig om den eller dess

tillkomst är uppenbart oförenlig med grunderna för

rättsordningen i Sverige. Slutligen kan skiljedomen

vara ogiltig därför att den inte uppfyller lagens

krav på skriftlig form och undertecknande.

När det gäller vissa andra brister i en skiljedom,

medför dessa att skiljedomen helt eller delvis skall

upphävas på talan av part. Sådan s.k. klandertalan

kan föras i följande fall

1. om skiljedomen inte omfattas av ett giltigt

skiljeavtal mellan parterna,

2. om skiljemännen inte har meddelat dom inom den

tid som parterna bestämt eller om de annars har

överskridit sitt uppdrag,

3. om skiljeförfarandet på grund av lagens

bestämmelser inte bort äga rum i Sverige,

4. om en skiljeman har utsetts i strid med

parternas överenskommelse eller denna lag,

5. om en skiljeman på grund av vissa i lagen

angivna omständigheter varit obehörig, eller

6. om det annars, utan partens vållande, i

handläggningen har förekommit något fel som

sannolikt har inverkat på utgången.

En part har dock inte rätt att åberopa en

omständighet som han genom att delta i förfarandet

utan invändning eller på annat sätt får anses ha

avstått från att göra gällande. Talan skall väckas

inom tre månader från den dag då parten fick del av

skiljedomen eller, om rättelse, komplettering eller

tolkning har ägt rum, inom tre månader från den dag

då parten fick del av skiljedomen i dess slutliga

lydelse. När fristen för talans väckande gått ut får

parten inte åberopa en ny klandergrund till stöd för

sin talan.

Har talan om ogiltighet eller upphävande av

skiljedom anhängiggjorts, får en domstol under vissa

närmare angivna förutsättningar skjuta upp

handläggningen av målet för att ge skiljemännen

tillfälle att återuppta skiljeförfarandet eller

vidta någon annan åtgärd som enligt skiljemännens

mening undanröjer grunden för ogiltighet eller

upphävande. Härför krävs dock antingen att domstolen

funnit att talan i målet skall bifallas och att ena

parten har begärt uppskov eller att båda parter har

begärt uppskov. Meddelar skiljemännen en ny

skiljedom, får en part inom den tid som domstolen

bestämmer utan stämningsansökan klandra skiljedomen

i den mån det föranleds av det återupptagna

förfarandet eller av en ändring av den första

skiljedomen.

Även en skiljedom, som innebär att skiljemännen

avslutat förfarandet utan att pröva de frågor som

lämnats till avgörande av dem, får helt eller delvis

ändras på talan av part.

I den nya lagen ges vidare utförliga bestämmelser

om parternas skyldighet att utge ersättning till

skiljemännen, om hur denna ersättning skall fördelas

mellan parterna samt om talan vid domstol i fråga om

ersättningen.

När det gäller talan om ogiltighet, upphävande

eller ändring av en skiljedom innebär den nya

regleringen en betydelsefull nyhet i förhållande

till gällande lag. Talan av ifrågavarande slag skall

nämligen tas upp av den hovrätt inom vars domkrets

skiljeförfarandet har ägt rum. Är platsen för

skiljeförfarandet inte angiven, får talan väckas i

Svea hovrätt. Hovrättens avgörande får inte

överklagas. Hovrätten får dock tillåta att

avgörandet överklagas, om det är av vikt för ledning

av rättstillämpningen att talan prövas av Högsta

domstolen.

Talan i fråga om ersättningen åt skiljemännen skall

dock föras vid tingsrätt. Detsamma gäller

ansökningar om att skiljeman skall utses eller

skiljas från sitt uppdrag samt ansökningar om

bevisupptagning. Beslut, varigenom tingsrätten

utsett skiljeman eller skilt en skiljeman från hans

uppdrag, får inte överklagas.

Lagen om skiljeförfarande tillämpas på

skiljeförfaranden, som äger rum i Sverige, även om

tvisten har internationell anknytning. Ett

skiljeförfarande enligt den nya lagen får inledas i

Sverige om skiljeavtalet innebär att

skiljeförfarandet skall äga rum här eller

skiljemännen eller ett skiljedomsinstitut har

bestämt att förfarandet skall äga rum i Sverige

eller motparten annars har samtyckt till det. Ett

skiljeförfarande får också inledas i Sverige mot en

person som har hemvist här eller annars skulle kunna

sökas i tvisten vid svensk domstol, om inte

skiljeavtalet innebär att förfarandet skall äga rum

utomlands. I andra fall får skiljeförfaranden enligt

den nya lagen inte inledas i Sverige.

För internationella förhållanden ger den nya lagen

vidare bestämmelser om bl.a. lagval avseende själva

skiljeavtalet och bevisupptagning. Slutligen

meddelas bestämmelser om under vilka förutsättningar

utländska skiljedomar får erkännas och verkställas

här i riket.

Överväganden

Allmänt

Skiljeförfarande är sedan lång tid en betydelsefull

form för lösning av framför allt större kommersiella

tvister. För Sveriges del gäller detta inte bara

tvister inom riket; Sverige intar också en

framskjuten plats bland de länder dit parter

förlägger kommersiella tvister med internationell

anknytning. Det är därför angeläget att

lagregleringen i fråga om skiljeförfarande är

ändamålsenligt utformad. Skiljemannalagen, som nu

varit i kraft i nära sjuttio år, har efter hand

kommit att i olika avseenden framstå som föråldrad.

Det är därför ägnat att inge tillfredsställelse att

en modern lagstiftning om skiljeförfarande nu läggs

fram för riksdagen.

Lagförslaget upprätthåller den grundläggande

principen om partsautonomi, dvs. parternas frihet

att i stor utsträckning bestämma förfarandets

utformning. Genom att den av Förenta nationernas

handelsrättskommission, UNCITRAL, utformade

modellagen fått tjäna till ledning vid utarbetandet

av åtskilliga bestämmelser torde också lagens

användning i internationella sammanhang underlättas.

Lagförslaget innebär en mera uttömmande reglering

av skiljeförfarandet än som är fallet i

skiljemannalagen. Flera betydelsefulla frågor blir

lösta genom den nya lagen. Utskottet vill här som

exempel peka på regleringen i fråga om parts rätt

att få motparts återkallade yrkanden prövade och om

jäv under förfarandet samt bestämmelserna om

genkäromål och mellandom. Att talan om ogiltighet

eller upphävande av skiljedom skall föras direkt i

hovrätt torde bidra till en snabbare handläggning av

sådana tvister. Utskottet vill instämma i Lagrådets

bedömning att den föreslagna lagen bör kunna utgöra

en god grund för ett skiljedomsväsende som även kan

tillvinna sig internationella parters förtroende.

Utskottet tillstyrker alltså i princip regeringens

förslag. Till ett par detaljfrågor återkommer

utskottet nedan.

Motionerna

Tidsfrist för meddelande av skiljedom

I motion Ju8 (m) yrkas att i 21 § i förslaget till

lag om skiljeförfarande skall tas in en föreskrift

av innebörd att skiljedom skall meddelas inom ett år

från förfarandets inledande, om inte synnerliga skäl

föreligger eller parterna enas om en längre

tidsfrist. Motionären menar att risken för att

skiljeförfaranden drar ut på tiden ökar med den nya

regleringen.

Enligt 18 § skiljemannalagen kan parterna bestämma

en viss tid, inom vilken en skiljedomen skall

meddelas. Har parterna inte avtalat någon tid, skall

skiljedom som huvudregel meddelas inom sex månader

från det att skiljeförfarande påkallades. Om någon

skiljedom inte meddelas inom gällande tidsfrist,

förfaller skiljeavtalet såvida inte parterna kommer

överens om att förlänga tiden. Tingsrätten kan på

ansökan av part förlänga den legala tidsfristen med

som regel sex månader. Endast om synnerlig anledning

föreligger får tingsrätten bestämma längre tid.

Reglerna om vad som skall gälla om parterna inte

avtalat någon tid för skiljedomens meddelande gäller

dock inte om någon av dem har hemvist utom riket.

I förslaget finns ingen bestämmelse om tidsfrist

för meddelande av skiljedom. I 21 § förslaget

föreskrivs i stället att skiljemännen skall

handlägga tvisten opartiskt, ändamålsenligt och

snabbt.

Såvitt gäller motiven för den föreslagna

regleringen anförs i huvudsak följande i

propositionen. Det kan ifrågasättas om en i lag

bestämd tidsfrist för meddelande av skiljedom har så

stor betydelse som den i vissa fall tillmäts. Praxis

när det gäller att förlänga fristen torde nämligen

vara generös. Vidare framstår det som en trubbig

reglering att ha samma frist oberoende av tvistens

omfattning och karaktär. Det är ganska givet att en

realistisk frist måste bestämmas med utgångspunkt i

den aktuella tvisten. Fristen kunde visserligen,

vilket också framförts under remissomgången, ha

betydelse för att motverka långsamhet från parter

och skiljemän samt obstruktion från framför allt

partsutsedda skiljemän. Denna betydelse borde

emellertid i så fall vara minst lika stor i

internationella tvister. Dessa tvister är sedan

ganska många år undantagna från fristregeln i

skiljemannalagen. Detta har emellertid veterligen

inte lett till några problem i form av utdragna

förfaranden, trots att de internationella tvisterna

torde vara mer svårbemästrade än de inhemska. Det

finns, enligt regeringens mening, inte anledning att

tro att något annat skulle inträffa, om den

lagstipulerade tiden avskaffades även för inhemska

skiljeförfaranden. För övrigt står det parterna

fritt att komma överens om en tidsfrist, om de anser

att en sådan skulle vara till nytta. Oberoende av en

tidsfrist har skiljemännen genom s.k.

stupstocksförelägganden instrument som kan användas

mot en trilskande eller försumlig part.

Regeringen framhåller vidare att en tidsfrist kan

få rent negativa verkningar. En frist sätter ett

extra vapen i händerna på en svarandepart som genom

att dra ut på förfarandet tills slutdagen är nära

kan hota att omintetgöra skiljeförfarandet. Vidare

skulle en obligatorisk frist bli en

komplikationsfaktor i lagregleringen. Eftersom

lagförslaget innebär generösa möjligheter att efter

en begäran om skiljedom få till stånd prövning av

nya yrkanden inom ramen för samma förfarande, synes

en ordning där man beräknar skilda frister för olika

yrkanden mindre lämplig.

Regeringen understryker samtidigt att, om

fristregeln tas bort, kommer en parts bundenhet vid

skiljeavtalet inte att upphöra även om förfarandet

drar ut på tiden. Däremot får en part enligt

förslaget rätt att få en skiljeman utbytt, om denne

försenar förfarandet. En part får vidare rätt att

begära skiljedom även om motparten återkallar sin

talan. Genom att använda sig av den föreslagna

regleringen kommer alltså varje part att kunna

framtvinga en skiljedom. Regeringen anser mot

bakgrund av det anförda att den nya lagen om

skiljeförfarande inte bör innehålla någon dispositiv

regel om tidsfrist för skiljedoms meddelande.

Vidare har regeringen övervägt om en part bör ha

möjlighet att vända sig till domstol för att

domstolen skall kunna bestämma en tidsfrist för

skiljedomens meddelande. En sådan ordning skulle

emellertid kunna medföra att förfarandet drog ut på

tiden, eftersom domstolen inte skulle kunna fatta

beslut utan att ha gjort en noggrann prövning av

tvisten. Någon möjlighet av nu angivet slag bör

alltså, enligt regeringens mening, inte införas

(prop. s. 125 f).

Utskottet anser för sin del att de av regeringen

angivna skälen mot en i lag angiven tidsfrist är

övertygande. Skiljemännen är enligt förslagets 21 §

skyldiga att avgöra skiljetvisten snabbt. Av 23 och

25 §§ i förslaget följer att skiljemännen kan

underlåta att pröva av part framställda yrkanden

eller åberopad bevisning bl.a. om det är olämpligt

med hänsyn till den tidpunkt då processhandlingen

företas. Om en part utan giltigt skäl uteblir från

en förhandling eller underlåter att i något annat

hänseende iaktta ett föreläggande av skiljemännen,

kan dessa, enligt 24 § tredje stycket förslaget,

ändå fortsätta handläggningen och avgöra tvisten på

befintligt material. Enligt utskottets mening ger de

nu nämnda reglerna skiljemännen goda möjligheter att

förhindra att en part genom obstruktion föranleder

att skiljeförfarandet drar ut på tiden. Till ett

snabbt avgörande av skiljeförfarande bidrar också,

som regeringen framhållit, 17 § förslaget om parts

rätt att få en försumlig skiljeman utbytt liksom

bestämmelsen i 28 § om parts rätt till dom vid

motparts återkallelse av sin talan.

Sammanfattningsvis anser utskottet att de regler i

förslaget som syftar till ett snabbt avgörande av

skiljetvister är tillräckliga. Utskottet avstyrker

motion Ju8 i nu behandlad del.

Konsekvensändring i aktiebolagslagen

I motion Ju8 (m) begärs att riksdagen skall göra

sådana följdändringar i 14 kap. aktiebolagslagen

(1975:1385) och 11 kap. bankaktiebolagslagen

(1987:618) som föranleds av förslaget till lag om

skiljeförfarande. Motionären framhåller att bl.a. 14

kap. 31 § aktiebolagslagen innehåller en föreskrift

att bestämmelsen i 18 § andra stycket

skiljemannalagen om legal tidsfrist för skiljedomens

meddelande inte skall gälla i mål om inlösen av

minoritetsaktier. Denna hänvisning blir, enligt

motionären, missvisande när lagen om

skiljeförfarande införs.

Utskottet vill först anmärka att

bankaktiebolagslagen upphörde att gälla den 1

januari 1999 ( prop. 1998/99:166, bet. 1998/99:LU4,

rskr. 1998/99:23, SFS 1998:1500). När det gäller

skiljeförfaranden, avseende inlösen av

minoritetsaktier, gäller enligt 14 kap. 31

aktiebolagslagen att skiljemannalagen skall

tillämpas i fråga om skiljemännen och förfarandet

inför dem, i den mån inte annat föreskrivs i 14 kap.

aktiebolagslagen. En sådan avvikande föreskrift har

alltså meddelats i fråga om tiden för skiljedomens

meddelande.

Av punkt 5 i förslagets övergångsbestämmelser

följer att hänvisningen i 14 kap. 31 § till

skiljemannalagen skall avse lagen om

skiljeförfarande när denna trätt i kraft. Regeringen

framhåller i propositionen att bl.a. undantaget från

fristregeln i 14 kap. 31 § aktiebolagslagen blir

överflödigt när lagen om skiljeförfarande trätt i

kraft. Regeringen föreslår dock inte någon konse-

kvensändring i förevarande lagstiftningsärende

(prop. s. 209).

Det kan nämnas att Aktiebolagskommittén i sitt

delbetänkande Aktiebolagets kapital (1997:22)

föreslagit nya regler om inlösen av

minoritetsaktier. Betänkandet har remissbehandlats

och bereds i Justitiedepartementet.

Utskottet delar motionärens uppfattning att den

ifrågavarande hänvisningen i aktiebolagslagen kommer

att bli missvisande och bör tas bort. Utskottet

tillstyrker motion Ju8 i denna del.

Utskottet har noterat att motsvarande hänvisning

till 18 § andra stycket skiljemannalagen även

återfinns i 15 kap. 8 § försäkringsrörelselagen

(1982: 713), 7 kap. 9 § sparbankslagen (1987:619),

12 kap. 9 § lagen (1987:667) om ekonomiska

föreningar samt 10 kap. 9 § lagen (1995:1570) om

medlemsbanker. Utskottet föreslår att hänvisningen

tas bort även i dessa paragrafer.

Handelsrätter

I motionerna Ju406 och Ju910, båda (kd), begärs att

regeringen skall utreda frågan om inrättandet av sex

nya domstolar, s.k. handelsrätter. Enligt

motionärerna bör dessa domstolar handlägga bl.a.

större näringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål

samt mål om ekonomisk brottslighet av större

betydelse. Genom specialiseringen på vissa måltyper

skulle de föreslagna domstolarna kunna upprätthålla

en hög kompetens på dessa områden samt kunna erbjuda

ett konkurrenskraftigt alternativ till

skiljeförfarande.

Frågan om att föra över bl.a. en del av de tvister

som i dag avgörs av skiljenämnd till de allmänna

domstolarna behandlas inte i den nu förevarande

propositionen. Spörsmålet har dock behandlats av

Skiljedomsutredningen i dess slutbetänkande. I

betänkandet framhöll utredningen att en av dess

huvuduppgifter varit att öka de allmänna

domstolarnas konkurrenskraft såvitt avsåg

näringslivets tvister. Utredningen - som underströk

att dess direktiv inte gav utrymme för att föreslå

inrättandet av handelsdomstolar - föreslog vissa

åtgärder för att stärka domstolarnas kompetens att

avgöra näringslivstvister. Enligt utredningen borde

särskilda avdelningar för sådana tvister inrättas

vid tingsrätterna i Stockholm, Göteborg, Malmö,

Norrköping, Sundsvall och Umeå. Vid dessa

avdelningar borde finnas åtminstone två på

avdelningen särskilt utsedda domare. Utredningens

förslag innebar dock ingen begränsning i andra

tingsrätters behörighet att handlägga

näringslivstvister. Även i hovrätterna borde en viss

specialisering ske så att mål om näringslivstvister

alltid handlades av hovrättsråd som var vice

ordförande. Härutöver föreslog utredningen i denna

del vissa nya bestämmelser i syfte att åstadkomma

ett snabbare förfarande i domstolarna. Utredningen

föreslog också utbildningsinsatser i syfte att öka

domarnas förtrogenhet med näringslivstvister.

Skiljedomsutredningens slutbetänkande har

remissbehandlats och bereds för närvarande i

Justitiedepartementet.

Utskottet behandlade liknande motionsyrkanden i

betänkande 1997/98: JuU24. Efter att ha redogjort

för tidigare lagstiftningsåtgärder, gällande rätt

och vissa utländska förhållanden anförde utskottet

inledningsvis att en viss försiktighet borde iakttas

i fråga om att inrätta nya specialdomstolar.

Vad härefter gällde frågan huruvida handläggningen

av stora mål om ekonomisk brottslighet motiverade

inrättandet av särskilda domstolar, ansåg utskottet

att de erfarenheter som gjordes under 1980-talet av

att koncentrera sådana mål till vissa tingsrätter

med styrka talade emot den av motionärerna förordade

ordningen. Den nuvarande regleringen, som gjorde det

möjligt för varje tingsrätt att vid behov handlägga

brottmål med särskilda ledamöter, var enligt

utskottets mening bättre ägnad att åstadkomma en

effektiv bekämpning av den ekonomiska

brottsligheten. Härtill kom att åtgärder i syfte att

åstadkomma en snabbare handläggning av mål om

ekonomisk brottslighet kunde förväntas bli

presenterade inom kort.

Såvitt gällde frågan om huruvida flera

näringslivstvister borde handläggas av allmän

domstol, framhöll utskottet att åtgärder för att

föra över tvister från skiljenämnd till allmän

domstol övervägts under större delen av 1900-talet.

Att det med hänsyn till prejudikatbildningen på

förmögenhetsrättens område vore önskvärt att en

sådan överföring kom till stånd var, enligt

utskottets mening, tydligt. Att realisera detta

önskemål var emellertid, som erfarenheten visat,

inte lätt och vilka åtgärder som kunde erfordras

måste noga övervägas. Utskottet utgick från att

detta skedde i samband med beredningen av

Skiljedomsutredningens slutbetänkande och ansåg att

denna beredning inte borde föregripas.

Motionsyrkandena avstyrktes (1997/98:JuU24 s. 9 f).

Domstolsverket och Riksåklagaren överlämnade i

april 1998 till regeringen en rapport med förslag

till åtgärder för snabbare handläggning av stora

ekobrottsmål. Rapporten bereds för närvarande i

Justitiedepartementet.

Utskottet står fast vid sina uttalanden i

betänkande 1997/98:JuU24. Några åtgärder av

riksdagen synes inte påkallade så länge beredningen

av Skiljedomsutredningens slutbetänkande och den av

Domstolsverket och Riksåklagaren avgivna rapporten

ännu pågår. Utskottet avstyrker såväl motion Ju406

som motion Ju910 i nu behandlad del.

Övrigt

Utskottet har ovan förordat vissa

konsekvensändringar i associationsrättslig

lagstiftning med anledning av den nya lagen om

skiljeförfarande. När det gäller övriga

författningar som hänvisar till skiljemannalagen,

har utskottet vid en översiktlig genomgång funnit

att bestämmelsen i punkt 5 i de föreslagna

övergångsbestämmelserna till lagen om

skiljeförfarande får anses tillräcklig för att

undvika problem för rättstillämpningen. Att

regeringen nu inte lägger fram något fullständigt

förslag till följdändringar med anledning av

införandet av lagen om skiljeförfarande får därför

godtas.

I övrigt har utskottet ingenting att anföra med

anledning av propositionen eller motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tidsfrist för meddelande av

skiljedom

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:Ju8 yrkande 1

antar regeringens förslag till lag om

skiljeförfarande såvitt avser 21 §,

2. beträffande konsekvensändring i

aktiebolagslagen

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ju8 yrkande 2

beslutar att 14 kap. 31 § aktiebolagslagen

(1975:1385) skall ges den lydelse utskottet

föreslår i bilaga 2,

3. beträffande övriga

konsekvensändringar

att riksdagen beslutar att

a) 15 kap. 8 § försäkringsrörelselagen

(1982:713),

b) 7 kap. 9 § sparbankslagen (1987:619),

c) 12 kap. 9 § lagen (1987:667) om ekonomiska

föreningar,

d) 10 kap. 9 § lagen (1995:1570) om

medlemsbanker

skall ges den lydelse utskottet föreslår i

bilaga 2,

4. beträffande handelsrätter

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju406 och

1998/99:Ju910 yrkande 14,

res. 1 (kd)

5. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om skiljeförfarande i den mån det inte

omfattas av utskottets hemställan ovan,

b) lag om ändring i rättegångsbalken.

c) lag om ändring i utsökningsbalken,

d) lag om ändring i jordabalken,

e) lag om ändring i aktiebolagslagen

(1975:1385),

f) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

g) lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

h) lag om ändring i lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och handräckning.

Stockholm den 18 februari 1999

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Ingvar

Johnsson (s), Märta Johansson (s), Margareta

Sandgren (s), Alice Åström (v), Ingemar Vänerlöv

(kd), Anders G Högmark (m), Ann-Marie Fagerström

(s), Maud Ekendahl (m), Helena Frisk (s), Morgan

Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Kia Andreasson

(mp), Gunnel Wallin (c) och Siw Persson (fp).

Regeringens lagförslag

Utskottets lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen

(1975:1385)

Härigenom föreskrivs att 14 kap. 31 §

aktiebolagslagen (1975:1385) skall ha följande

lydelse.

-----------------------------------------------------

Gällande lydelse Utskottets förslag

-----------------------------------------------------

14 kap.

31 §1

-----------------------------------------------------

Äger moderbolag självt eller tillsammans med

dotterföretag mer än nio tiondelar av aktierna med

mer än nio tiondelar av röstetalet för samtliga

aktier i dotterbolag, har moderbolaget rätt att av

de övriga aktieägarna i sistnämnda bolag lösa in

återstående aktier. Den vars aktier kan lösas in har

rätt att få sina aktier inlösta av moderbolaget.

-----------------------------------------------------

En tvist om huruvida rätt En tvist om huruvida

eller skyldighet till rätt eller skyldighet

inlösen föreligger eller till inlösen föreligger

om lösenbeloppet prövas eller om lösenbeloppet

av tre skiljemän. Om inte prövas av tre skiljemän.

något annat följer av Om inte något annat

bestämmelserna i detta följer av bestämmelserna

kapitel, gäller i fråga i detta kapitel, gäller i

om skiljemännen och fråga om skiljemännen och

förfarandet inför dem i förfarandet inför dem i

tillämpliga delar vad som tillämpliga delar vad som

är föreskrivet i lagen är föreskrivet i lagen

(1929:145) om skiljemän. (1999:000) om

Bestämmelserna i 18 § skiljeförfarande.

andra stycket nämnda lag Kostnaderna för

om tid inom vilken skiljemannaförfarandet

skiljedomen skall skall bäras av

meddelas gäller dock moderbolaget, om inte

inte. Kostnaderna för skiljemännen på särskilda

skiljemannaförfarandet skäl ålägger någon annan

skall bäras av aktieägare att helt eller

moderbolaget, om inte delvis svara för dessa

skiljemännen på särskilda kostnader. Part som är

skäl ålägger någon annan missnöjd med skiljedomen

aktieägare att helt eller har rätt att väcka talan

delvis svara för dessa vid domstol inom sextio

kostnader. Part som är dagar från det han fick

missnöjd med skiljedomen del av skiljedomen i

har rätt att väcka talan huvudskrift eller

vid domstol inom sextio bestyrkt avskrift. Rätt

dagar från det han fick domstol är tingsrätten i

del av skiljedomen i den ort där

huvudskrift eller dotterbolagets styrelse

bestyrkt avskrift. Rätt har sitt säte.

domstol är tingsrätten i

den ort där

dotterbolagets styrelse

har sitt säte.

-----------------------------------------------------

Har moderbolaget förvärvat större delen av sina

aktier i dotterbolaget på grund av inbjudan till en

vidare krets att till moderbolaget överlåta sådana

aktier mot visst vederlag, skall lösenbeloppet

motsvara vederlaget, om ej särskilda skäl föranleder

annat.

-----------------------------------------------------

____________

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1984:342.

2. Förslag till lag om ändring i

försäkringsrörelselagen (1982:713)

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 8 §

försäkringsrörelselagen (1982:713) skall ha följande

lydelse.

-----------------------------------------------------

Gällande lydelse Utskottets förslag

-----------------------------------------------------

15 kap.

8 §2

-----------------------------------------------------

Äger ett moderbolag självt eller tillsammans med ett

dotterföretag mer än nio tiondelar av aktierna med

mer än nio tiondelar av röstetalet för samtliga

aktier i ett dotterbolag, har moderbolaget rätt att

av de övriga aktieägarna i det sistnämnda bolaget

lösa in de återstående aktierna. Den som har aktier

som kan lösas in har också rätt att få dessa inlösta

av moderbolaget.

-----------------------------------------------------

En tvist om huruvida rätt En tvist om huruvida

eller skyldighet till rätt eller skyldighet

inlösen föreligger eller till inlösen föreligger

om lösenbeloppet skall eller om lösenbeloppet

prövas av tre skiljemän. skall prövas av tre

Om inte något annat skiljemän. Om inte något

följer av bestämmelserna annat följer av

i detta kapitel, gäller i bestämmelserna i detta

fråga om skiljemännen och kapitel, gäller i fråga

förfarandet inför dem i om skiljemännen och

tillämpliga delar vad som förfarandet inför dem i

är föreskrivet i lagen tillämpliga delar vad som

(1929:145) om skiljemän. är föreskrivet i lagen

Bestämmelserna i 18 § (1999:000) om

andra stycket nämnda lag skiljeförfarande.

om den tid inom vilken Kostnaderna för

skiljedomen skall skiljemannaförfarandet

meddelas gäller dock skall bäras av

inte. Kostnaderna för moderbolaget, om inte

skiljemannaförfarandet skiljemännen på särskilda

skall bäras av skäl ålägger någon annan

moderbolaget, om inte aktieägare att helt eller

skiljemännen på särskilda delvis svara för dessa

skäl ålägger någon annan kostnader. Part som är

aktieägare att helt eller missnöjd med skiljedomen

delvis svara för dessa har rätt att väcka talan

kostnader. Part som är vid domstol inom sextio

missnöjd med skiljedomen dagar från det han fick

har rätt att väcka talan del av skiljedomen i

vid domstol inom sextio huvudskrift eller

dagar från det han fick bestyrkt avskrift. Rätt

del av skiljedomen i domstol är tingsrätten i

huvudskrift eller den ort där

bestyrkt avskrift. Rätt dotterbolagets styrelse

domstol är tingsrätten i har sitt säte.

den ort där

dotterbolagets styrelse

har sitt säte.

-----------------------------------------------------

Har moderbolaget förvärvat större delen av sina

aktier i dotterbolaget på grund av att en vidare

krets inbjudits att till moderbolaget överlåta

sådana aktier mot en viss ersättning, skall

lösenbeloppet motsvara ersättningen, om det inte

finns särskilda skäl för något annat.

-----------------------------------------------------

____________

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

**FOOTNOTES**

2 Senaste lydelse 1984:343.

3. Förslag till lag om ändring i sparbankslagen

(1987:619)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 9 § sparbankslagen

(1987:619)3 skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Gällande lydelse Utskottets förslag

-----------------------------------------------------

7 kap.

9 §

-----------------------------------------------------

Om en sparbank själv eller tillsammans med ett eller

flera dotterföretag äger mer än nio tiondelar av

aktierna med mer än nio tiondelar av röstetalet för

samtliga aktier i ett dotterbolag, har sparbanken

rätt att av de övriga aktieägarna i dotterbolaget

lösa in de återstående aktierna. Den som har aktier

som kan lösas in har också rätt att få dessa inlösta

av sparbanken.

-----------------------------------------------------

En tvist huruvida rätt En tvist huruvida rätt

eller skyldighet till eller skyldighet till

inlösen föreligger eller inlösen föreligger eller

om lösenbeloppet prövas om lösenbeloppet prövas

av tre skiljemän. Om inte av tre skiljemän. Om inte

annat följer av annat följer av

bestämmelserna i detta bestämmelserna i detta

kapitel, gäller i fråga kapitel, gäller i fråga

om skiljemännen och om skiljemännen och

förfarandet inför dem i förfarandet inför dem i

tillämpliga delar vad som tillämpliga delar vad som

är föreskrivet i lagen är föreskrivet i lagen

(1929:145) om skiljemän. (1999:000) om

Bestämmelserna i 18 § skiljeförfarande.

andra stycket nämnda lag Kostnaderna för

om den tid inom vilken skiljemannaförfarandet

skiljedomen skall skall bäras av

meddelas gäller dock sparbanken, om inte

inte. Kostnaderna för skiljemännen av särskilda

skiljemannaförfarandet skäl ålägger en annan

skall bäras av aktieägare att helt eller

sparbanken, om inte delvis svara för dessa

skiljemännen av särskilda kostnader. Part som är

skäl ålägger en annan missnöjd med skiljedomen

aktieägare att helt eller har rätt att väcka talan

delvis svara för dessa vid domstol inom sextio

kostnader. Part som är dagar från det han fick

missnöjd med skiljedomen del av skiljedomen i

har rätt att väcka talan huvudskrift eller

vid domstol inom sextio bestyrkt avskrift. Rätt

dagar från det han fick domstol är tingsrätten i

del av skiljedomen i den ort där bolagets

huvudskrift eller styrelse har sitt säte.

bestyrkt avskrift. Rätt

domstol är tingsrätten i

den ort där bolagets

styrelse har sitt säte.

-----------------------------------------------------

Har sparbanken förvärvat större delen av sina aktier

i dotterbolaget på grund av att en vidare krets

inbjudits att till sparbanken överlåta sådana aktier

mot viss ersättning, skall lösenbeloppet motsvara

ersättningen, om det inte finns särskilda skäl för

annat.

-----------------------------------------------------

____________

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

**FOOTNOTES**

3 Lagen omtryckt 1996:1005.

4. Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om

ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 9 § lagen

(1987:667) om ekonomiska föreningar skall ha

följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Gällande lydelse Utskottets förslag

-----------------------------------------------------

12 kap.

9 §

-----------------------------------------------------

Om en ekonomisk förening själv eller tillsammans med

ett eller flera dotterföretag äger mer än nio

tiondelar av aktierna med mer än nio tiondelar av

röstetalet för samtliga aktier i ett

dotteraktiebolag, har föreningen rätt att av de

övriga aktieägarna i bolaget lösa in de återstående

aktierna. Den som har aktier som kan lösas in har

också rätt att få dessa inlösta av föreningen.

-----------------------------------------------------

En tvist huruvida rätt En tvist huruvida rätt

eller skyldighet till eller skyldighet till

inlösen föreligger eller inlösen föreligger eller

om lösenbeloppet prövas om lösenbeloppet prövas

av tre skiljemän. Om inte av tre skiljemän. Om inte

annat följer av annat följer av

bestämmelserna i detta bestämmelserna i detta

kapitel, gäller i fråga kapitel, gäller i fråga

om skiljemännen och om skiljemännen och

förfarandet inför dem i förfarandet inför dem i

tillämpliga delar vad som tillämpliga delar vad som

är föreskrivet i lagen är föreskrivet i lagen

(1929:145) om skiljemän. (1999:000) om

Bestämmelserna i 18 § skiljeförfarande.

andra stycket nämnda lag Kostnaderna för

om den tid inom vilken skiljemannaförfarandet

skiljedomen skall skall bäras av

meddelas gäller dock föreningen, om inte

inte. Kostnaderna för skiljemännen på särskilda

skiljemannaförfarandet skäl ålägger någon annan

skall bäras av aktieägare att helt eller

föreningen, om inte delvis svara för dessa

skiljemännen på särskilda kostnader. Part som är

skäl ålägger någon annan missnöjd med skiljedomen

aktieägare att helt eller har rätt att väcka talan

delvis svara för dessa vid domstol inom sextio

kostnader. Part som är dagar från det att han

missnöjd med skiljedomen fick del av skiljedomen i

har rätt att väcka talan huvudskrift eller

vid domstol inom sextio bestyrkt avskrift. Rätt

dagar från det att han domstol är tingsrätten i

fick del av skiljedomen i den ort där bolagets

huvudskrift eller styrelse har sitt säte.

bestyrkt avskrift. Rätt

domstol är tingsrätten i

den ort där bolagets

styrelse har sitt säte.

-----------------------------------------------------

Har föreningen förvärvat större delen av sina aktier

i bolaget på grund av att en vidare krets inbjudits

att till föreningen överlåta sådana aktier mot viss

ersättning, skall lösenbeloppet motsvara

ersättningen, om det inte finns särskilda skäl för

annat.

-----------------------------------------------------

____________

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

5. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570)

om medlemsbanker

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 9 § lagen

(1995:1570) om medlemsbanker skall ha följande

lydelse.

-----------------------------------------------------

Gällande lydelse Utskottets förslag

-----------------------------------------------------

10 kap.

9 §

-----------------------------------------------------

Om en medlemsbank själv eller tillsammans med ett

eller flera dotterföretag äger mer än nio tiondelar

av aktierna med mer än nio tiondelar av röstetalet

för samtliga aktier i ett dotterbolag, har

medlemsbanken rätt att av de övriga aktieägarna i

bolaget lösa in de återstående aktierna. Den som har

aktier som kan lösas in har också rätt att få dessa

inlösta av medlemsbanken.

-----------------------------------------------------

En tvist huruvida rätt En tvist huruvida rätt

eller skyldighet till eller skyldighet till

inlösen föreligger eller inlösen föreligger eller

om lösenbeloppet prövas om lösenbeloppet prövas

av tre skiljemän. Om inte av tre skiljemän. Om inte

annat följer av annat följer av

bestämmelserna i detta bestämmelserna i detta

kapitel, gäller i fråga kapitel, gäller i fråga

om skiljemännen och om skiljemännen och

förfarandet inför dem i förfarandet inför dem i

tillämpliga delar vad som tillämpliga delar vad som

är föreskrivet i lagen är föreskrivet i lagen

(1929:145) om skiljemän. (1999:000) om

Bestämmelserna i 18 § skiljeförfarande.

andra stycket nämnda lag Kostnaderna för

om den tid inom vilken skiljemannaförfarandet

skiljedomen skall skall bäras av

meddelas gäller dock medlemsbanken, om inte

inte. Kostnaderna för skiljemännen av särskilda

skiljemannaförfarandet skäl ålägger en annan

skall bäras av aktieägare att helt eller

medlemsbanken, om inte delvis svara för dessa

skiljemännen av särskilda kostnader. En part som är

skäl ålägger en annan missnöjd med skiljedomen

aktieägare att helt eller har rätt att väcka talan

delvis svara för dessa vid domstol inom sextio

kostnader. En part som är dagar från det att han

missnöjd med skiljedomen fick del av skiljedomen i

har rätt att väcka talan original eller bestyrkt

vid domstol inom sextio kopia. Rätt domstol är

dagar från det att han tingsrätten i den ort där

fick del av skiljedomen i bolagets styrelse har

original eller bestyrkt sitt säte.

kopia. Rätt domstol är

tingsrätten i den ort där

bolagets styrelse har

sitt säte.

-----------------------------------------------------

Har medlemsbanken förvärvat större delen av sina

aktier i bolaget på grund av att en vidare krets

inbjudits att till banken överlåta sådana aktier mot

viss ersättning, skall lösenbeloppet motsvara

ersättningen, om det inte finns särskilda skäl för

annat.

-----------------------------------------------------

____________

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

Reservation

Handelsrätter (mom. 4)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd) anför:

Enligt vår mening bör det övervägas om de allmänna domstolarna bör

kompletteras med särskilda handelsrätter efter danskt mönster. Dessa

handelsrätter skulle finnas i Stockholm, Göteborg, Malmö, Jönköping, Sundsvall

och Umeå och handlägga större näringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål

samt mål om ekobrott av större betydelse. Genom att inrätta specialiserade

handelsdomstolar skulle man också motverka den utarmning av domstolarnas

civilrättsliga kompetens som följer av att näringslivstvister ofta avgörs

genom skiljeförfarande. Regeringen bör få i uppdrag att tillsätta en utredning

med den inriktning vi nu förordat.

Vad vi nu med anledning av motionerna Ju406 och Ju910 anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande handelsrätter

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju406 och 1998/99:Ju910

yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i

reservationen.