Bet. 1998/99:JuU13

Justitieutskottets betänkande

1998/99:JUU13

Hovrättsfrågor, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

JuU13

Sammanfattning

I detta ärende behandlar utskottet ett

regeringsförslag om ändringar i rättegångsbalken,

jämte ett par motioner som väckts med anledning av

förslaget. Regeringens förslag gäller i huvudsak

rättegången i hovrätten. Ändringarna innebär i stort

att ett överklagande skall kunna avskrivas i fler

fall än i dag om en klagande inte inställer sig till

förhandling. Vidare klargörs att domstolarna kan

hålla frågan om påföljd för utevaro öppen när en

förhandling ställs in i förväg till dess att

förhindret styrkts. I övrigt innebär ändringarna

bl.a. att den tilltalades utsaga i brottmål skall

spelas in på band och att ett överklagande inte

behöver formellt delges åklagaren. Ändringarna

föreslås träda i kraft den 1 april 1999.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Motionerna, i vilka det förordas bl.a. ytterligare

åtgärder mot inställda huvudförhandlingar, avstyrks.

Till betänkandet har fogats tre reservationer.

Propositionen

I proposition 1998/99:37 har regeringen

(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen

antar regeringens förslag till lag om ändring i

rättegångsbalken.

Lagförslaget, som granskats av Lagrådet, har fogats

till betänkandet, se bilaga.

Motionerna

1998/99:Ju9 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagstiftning om påföljd vid utevaro i brottmål i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagstiftning om avräkning av häktningstid i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1998/99:Ju10 av Kia Andreasson (mp) vari yrkas att

riksdagen begär att regeringen tar initiativ till en

djupare analys av problemet med inställda

huvudförhandlingar i brottmål.

Utskottet

Ärendet

I detta ärende behandlar utskottet ett

regeringsförslag om ändringar i rättegångsbalken

jämte ett par motioner, som väckts med anledning av

förslaget.

Regeringens förslag baseras på

Hovrättsprocessutredningens betänkande Ett

reformerat hovrättsförfarande (SOU 1995:124).

Närmare bestämt tar förslagen sikte på de delar av

utredningens betänkande som gäller åtgärder för ett

mer ändamålsenligt hovrättsförfarande samt åtgärder

för att begränsa flödet av mål till hovrätterna. I

sammanhanget bör nämnas att den del av

utredningsbetänkandet som innehåller ett förslag om

generellt krav på prövningstillstånd i ledet mellan

tingsrätt och hovrätt föranledde en proposition

(1996/97:131) från regeringen i februari 1997; en

proposition som sedermera återkallades (skr.

1996/97:168).

Förslagen har remissbehandlats.

Lagrådet har i yttrande föreslagit några mindre

justeringar av lagtexten, och regeringen har följt

Lagrådets förslag.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lägger regeringen fram förslag till

åtgärder för ett mera ändamålsenligt

hovrättsförfarande och åtgärder för att begränsa

flödet av mål till hovrätterna. Flera förslag har

betydelse även för tingsrätterna och Högsta

domstolen. De förslag som förs fram i propositionen

är följande.

- Hovrätten skall i slutet av förberedelsen av ett

tvistemål göra en skriftlig sammanfattning av

parternas ståndpunkter, om detta är till nytta för

rättegången.

- Den tilltalades utsaga i brottmål skall spelas in

på band eller tas in i protokollet på annat sätt i

syfte att ge bättre underlag för processen i högre

rätt.

- Ett mål skall kunna avgöras utan huvudförhandling

om ingen av parterna invänder mot det.

- Ett överklagande skall i fler fall än i dag kunna

förfalla om klaganden inte inställer sig till

huvudförhandling eller sammanträde för muntlig

förberedelse i hovrätten.

- Om ett sammanträde ställs in i förväg därför att

någon anmält förhinder skall domstolen få besluta om

påföljd för utevaron om inte personen i efterhand

kan visa att han hade laga förfall.

- När en åklagare är motpart i ett överklagat mål

skall överklagandet inte behöva formellt delges med

åklagaren utan i stället kunna skickas t.ex. i

lösbrev.

- Om en domstol har underlåtit att fatta beslut i

någon fråga i samband med ett måls avgörande får

domstolen komplettera sitt avgörande inom sex

månader från att det vann laga kraft, om en part

begär det och motparten godtar det.

- Kravet på att parterna skall ha avtalat om att

inte överklaga tingsrättens dom slopas som

förutsättning för att tingsrätten skall kunna

hänskjuta en prejudikatfråga till Högsta domstolen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april

1999.

Påföljd för utevaro

Den som underlåter att enligt rättens beslut infinna

sig vid rätten eller annars fullgöra något i

rättegången kan enligt skilda bestämmelser i

rättegångsbalken (RB) drabbas av olika påföljder.

Bestämmelserna om utevaro och frånvaro från

sammanträde för huvudförhandling innebär i huvudsak

följande.

När det gäller rättegången i tingsrätt gäller i

fråga om tvistemål där förlikning om saken är

tillåten, t.ex. mål som gäller skadestånd, att

tredskodom kan meddelas mot den part som uteblir. I

tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten,

t.ex. mål om vårdnad, avskrivs käromålet om käranden

uteblir. Är det däremot svaranden som uteblir kan

förelagt vite dömas ut eller beslut fattas om

hämtning. I brottmål kan om den tilltalade uteblir

målet under vissa förutsättningar avgöras ändå. Om

så inte sker kan den tilltalade drabbas av att

förelagt vite döms ut eller att beslut fattas om

hämtning. Även häktning kan komma i fråga.

Vad härefter gäller rättegången i hovrätt innebär

gällande regler att ett överklagande i brottmål

förfaller om en enskild klagande helt uteblir från

huvudförhandlingen. Detsamma gäller om en enskild

klagande, som kallats att infinna sig personligen,

inställer sig endast genom ombud och hovrätten inte

anser sig kunna avgöra målet ändå. I tvistemål i

hovrätten förfaller ett överklagande om klaganden

helt uteblir. Kommer en klagande, som kallats att

infinna sig personligen, endast genom ombud

förfaller inte överklagandet.

Om det är klagandens motpart som uteblir från

förhandlingen i hovrätten kan målet i vissa fall

avgöras ändå eller vite dömas ut. I tvistemål där

förlikning om saken inte är tillåten samt i brottmål

kan beslut om hämtning fattas.

När det gäller vite finns en särskild regel som

gäller i alla instanser. Om ett sammanträde ställs

in i förväg därför att någon som förelagts vite

anmäler förhinder, kan enligt denna bestämmelse

vitet ändå dömas ut om han inte kommer in med

utredning som gör sannolikt att han hade laga

förfall. Genom denna regel har domstolarna möjlighet

att hålla frågan om påföljd öppen trots att

förhandlingen ställts in.

För det fall att påföljden är en annan än vite är

det osäkert om domstolen kan ställa in en

förhandling i förväg och ändå hålla frågan om

påföljden öppen tills den som kallats har fått

tillfälle att komma in med utredning om sitt

förhinder. Om detta inte anses möjligt har

domstolen, när en part hör av sig före en

förhandling och anmäler förhinder, att välja mellan

två alternativ. Domstolen kan antingen ställa in

förhandlingen i förväg och då kan påföljden inte

dömas ut. Eller också kan domstolen förklara att

kallelsen fortfarande gäller och ta ställning till

påföljdens utdömande vid själva

förhandlingstillfället, om vederbörande inte

inställer sig då. Båda alternativen har uppenbara

nackdelar, om man bortser från de fall då det redan

från början framstår som sannolikt att den som

kallats faktiskt har laga förfall.

Regeringen föreslår - i klargörande syfte - att,

för de fall då ett sammanträde ställs in i förväg på

grund av att någon anmält förhinder, domstolen skall

få besluta om påföljd som upptagits i kallelsen, om

inte utredning i efterhand kommer in som gör det

sannolikt att personen hade laga förfall (32 kap. 7

§ förslaget). Vidare föreslås att ett överklagande i

tvistemål, såsom nu gäller i brottmål, skall kunna

förfalla när en klagande som kallats personligen

till huvudförhandling i hovrätten eller Högsta

domstolen bara inställer sig genom ombud (50 kap. 21

§ förslaget). Slutligen föreslås i denna del att ett

överklagande skall förfalla om en klagande helt

uteblir från ett sammanträde för muntlig

förberedelse i hovrätten eller i Högsta domstolen

(50 kap. 10 § och 51 kap. 10 § förslaget).

Motionerna Ju9 (m) och Ju10 (mp) tar upp

problematiken med inställda huvudförhandlingar i

brottmål. I den förstnämnda motionen förordas en

lagändring innebärande att det skall bli möjligt att

meddela tredskodom även i brottmål. I den sistnämnda

motionen begärs en djupare analys av problematiken

på området.

Utskottet har vid flera tillfällen under senare år

behandlat motionsyrkanden med krav på åtgärder mot

inställda huvudförhandlingar. Senast skedde det i

samband med att utskottet behandlade

budgetpropositionen (1998/99:JuU1 s. 29 f). För en

utförlig redovisning av tidigare ställningstaganden

och genomförda undersökningar i ämnet kan därför

hänvisas dit. Sammanfattningsvis är läget det att

Riksrevisionsverket i två rapporter (RRV 1994:16 och

RRV 1997:48) analyserat frågan och lämnat förslag på

åtgärder. Bland dem kan nämnas en ökad användning av

ett förenklat delgivningsförfarande, polishämtning

och häktning. Vidare har Domstolsverket på

regeringens uppdrag gjort en studie av omfattningen

av problemet.

Utskottet avstyrkte de då aktuella yrkandena med

hänvisning till att frågan övervägdes i

Justitiedepartementet. Samtidigt vidhöll utskottet

tidigare uttalanden som i huvudsak går ut på att

utskottet ser med stark oro på problemet. Utskottet

underströk också vikten av att regeringen tar

erforderliga initiativ i ämnet.

Utskottet har inhämtat att frågan om åtgärder mot

inställda huvudförhandlingar alltjämt bereds inom

departementet, men någon tidsplan är inte fastställd

för när förslag med åtgärder kan lämnas till

riksdagen.

Utskottet fäster, i likhet med regeringen, stor

vikt vid att bestämmelserna om påföljd för utevaro

är utformade så att man i möjligaste mån kan komma

till rätta med de problem som följer med att behöva

ställa in förhandlingar för att sedan behöva kalla

till ny förhandling. Utskottet konstaterar att

förslagen syftar till att åstadkomma förbättringar i

detta avseende. Regeringens förslag är således ett

steg i rätt riktning, och utskottet tillstyrker det.

När det sedan gäller motionsönskemålen om

ytterligare åtgärder noterar utskottet att det inte

saknas vare sig analyser eller förslag på åtgärder i

ämnet. Utskottet kan därför inte se något behov av

ytterligare utredningsarbete. Vilka åtgärder som bör

vidtas får beredningen i Regeringskansliet visa. Som

utskottet tidigare framhållit är det dock viktigt

att regeringen tar erforderliga initiativ i frågan.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Ju9 om

tredskodom i brottmål.

Önskemålet i motion Ju10 om en fördjupad analys är

enligt utskottets uppfattning tillgodosett genom det

beredningsarbete som pågår. Något tillkännagivande

till regeringen behövs alltså inte, och utskottet

avstyrker bifall till motionen.

Avräkning av häktningstid

Brottsbalkens regler för avräkning av häktningstid

innebär bl.a. att en häktad person har en

ovillkorlig rätt att tillgodoräkna sig den tid som

förflyter fram till den högre rättens dom som

verkställighet av fängelsestraffet. Så har reglerna

varit utformade sedan den 1 april 1973.

Regeringen gör bedömningen att den ovillkorliga

rätten för en klagande som är häktad att

tillgodoräkna sig tiden mellan tingsrättens och

hovrättens domar som verkställighet av

fängelsestraff bör behållas utan inskränkningar.

Samma bedömning görs såvitt gäller ledet mellan

hovrätten och Högsta domstolen.

Regeringens ställningstagande innebär att

regeringen delar Hovrättsprocessutredningens

bedömning. Utredningen ansåg att det finns en

påtaglig risk för att en tilltalad, på grund av att

han eller hon befarar att det totala

frihetsberövandet kommer att förlängas, avstår från

att överklaga ett avgörande som borde ändras av

hovrätten; under sådana förhållanden skulle

hovrätten inte kunna fungera som den garant för

riktiga avgöranden som den är avsedd att göra.

Enligt utredningen var det också mindre tilltalande

att en sådan tänkt ändring skulle rikta in sig bara

mot den minoritet av tilltalade som är häktade och

inte också mot dem som är på fri fot.

Av den målundersökning som

Hovrättsprocessutredningen företog i samarbete med

Domstolsverket framgår att ändringsfrekvensen var

något högre i de mål där den tilltalade var häktad

än för brottmålen i genomsnitt (DV-rapport 1995:3 s.

32).

I motion Ju9 (m) förordas en återgång till den

ordning som gällde före 1973 års lagändring eller i

vart fall att rätten till avräkning skulle göras

fakultativ vid överklagande av tingsrättens

respektive hovrättens dom. Motionärerna vill på

detta sätt komma till rätta med

okynnesöverklaganden.

Våren 1998 avstyrkte utskottet ett liknande yrkande

med hänvisning till att de nuvarande reglerna i

huvudsak fick anses vara väl avvägda (bet.

1997/98:JuU24 s. 16 f).

Utskottet kan inte se att någonting tillförts som

nu motiverar en annan ståndpunkt än den utskottet

tidigare intagit i frågan. Motion Ju9 i denna del

avstyrks.

Övrigt

Utskottet tillstyrker lagförslaget i övrigt.

I övrigt har utskottet ingenting att anföra med

anledning av propositionen eller motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tredskodom i brottmål

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju9 yrkande 1,

res. 1 (m)

2. beträffande fördjupad analys av

utevaroproblemet

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju10,

res. 2 (mp)

3. beträffande avräkning av häktningstid

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju9 yrkande 2,

res. 3 (m, kd)

4. beträffande regeringens lagförslag

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i rättegångsbalken.

Stockholm den 18 februari 1999

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Ingvar

Johnsson (s), Märta Johansson (s), Margareta

Sandgren (s), Alice Åström (v), Ingemar Vänerlöv

(kd), Anders G Högmark (m), Ann-Marie Fagerström

(s), Maud Ekendahl (m), Helena Frisk (s), Morgan

Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Kia Andreasson

(mp), Gunnel Wallin (c) och Siw Persson (fp).

Reservationer

1. Tredskodom i brottmål (mom. 1)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför:

Vi anser att det behövs ytterligare åtgärder för att

komma till rätta med de problem som är förknippade

med att huvudförhandlingar i brottmål ställs in.

En sådan åtgärd skulle kunna vara att införa en

möjlighet att meddela tredskodom även i brottmålen.

Om en sådan dom meddelas, skulle den tilltalade

givetvis kunna få målet prövat i sak genom att

begära återvinning.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett

lagförslag som beaktar vad vi nu anfört.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande tredskodom i brottmål

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju9 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 1.

2. Fördjupad analys av utevaroproblemet

(mom. 2)

Kia Andreasson (mp) anför:

Det förhållandet att huvudförhandlingar i brottmål

ställs in utgör ett allvarligt problem som vållar

domstolsväsendet stora effektivitetsförluster.

Dessutom finns det en risk att rättssäkerheten

försämras eftersom kvaliteten på exempelvis

bevisningen i målet sjunker med tiden.

Enligt min mening är de förslag som regeringen nu

lägger fram för att komma till rätta med problemet

otillräckliga. Det är därför angeläget att de

förslag som Riksrevisionsverket lagt fram analyseras

vidare. Det ankommer på regeringen att vidta

erforderliga åtgärder.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande fördjupad analys av

utevaroproblemet

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju10 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts

i reservation 2.

3. Avräkning av häktningstid (mom. 3)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G

Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind

(kd) och Jeppe Johnsson (m) anför:

Vi anser att det är angeläget att minska

hovrätternas arbetsbörda i syfte att uppnå högre

kvalitet och rättssäkerhet i den dömande

verksamheten. En åtgärd som skulle kunna leda till

ett minskat flöde av mål till hovrätterna är ett

slopande av rätten till avräkning av häktningstid.

Den nu gällande ordningen att en person som dömts

till fängelse har en obetingad rätt att vid

verkställande av straffet få tillgodoräkna sig den

tid under vilken han suttit anhållen eller häktad

kan ifrågasättas. Dagens obligatoriska avräkning

innebär att den dömde inte har någonting att förlora

på att överklaga. Okynnesöverklaganden torde vara

vanligt förekommande. En möjlighet som bör övervägas

är därför om rätten till avräkning skall vara

oinskränkt i den första instansen men inte efter ett

överklagande. En sådan ordning skulle sannolikt

påtagligt minska flödet till hovrätterna av mål vari

den tilltalade är häktad.

Vi anser att frågan om avräkning av häktningstid

förutsättningslöst bör utredas på nytt. Det bör

ankomma på regeringen att vidta erforderliga

åtgärder.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande avräkning av häktningstid

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju9 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 3.

Regeringens lagförslag