Bet. 1998/99:JuU16

Justitieutskottets betänkande

1998/99:JUU16

EU-bedrägerier och korruption

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Reservation

1998/99

JuU16

Sammanfattning

I detta ärende behandlar utskottet ett

regeringsförslag som avser godkännande av vissa

internationella konventioner, protokoll och

rekommendationer rörande bedrägerier mot Europeiska

gemenskapernas ekonomiska intressen och korruption.

Regeringen föreslår också vissa lagändringar till

följd av åtagandena i konventionerna och

protokollen. Bl.a. föreslås att det i brottsbalken

införs ett nytt brott, subventionsmissbruk. Den nya

straffbestämmelsen innebär att det blir straffbart

att använda ett bidrag från EU på ett sätt som

avviker från det ändamål för vilket det beviljats.

Vidare föreslås en utvidgning av mutansvaret till

situationer där förmånen tillfaller någon annan än

den vars tjänsteutövning kan påverkas av mutan.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker en motion som väckts med anledning av

propositionen.

Till betänkandet har fogats en reservation och två

särskilda yttranden.

Propositionen

I proposition 1998/99:32 (Justitiedepartementet) har

regeringen föreslagit

1. att riksdagen godkänner konventionen om skydd av

Europeiska gemenskapernas finansiella intressen med

den förklaring beträffande artikel 7 i konventionen

som regeringen förordat,

2. att riksdagen godkänner protokollet till

konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas

finansiella intressen med den förklaring beträffande

artikel 6 i protokollet som regeringen förordat,

3. att riksdagen godkänner protokollet om

förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas

domstol angående tolkningen av konventionen om skydd

av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen

med den förklaring beträffande artikel 2 i

protokollet som regeringen förordat,

4. att riksdagen godkänner konventionen om kamp mot

korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna

eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga

i, med de förklaringar beträffande artiklarna 7, 10,

12 och 13 i konventionen som regeringen förordat,

5. att riksdagen godkänner OECD-konventionen om

bekämpande av bestickning av utländska offentliga

tjänstemän i internationella affärsförbindelser med

den förklaring beträffande artikel 15 i konventionen

som regeringen förordat,

6. att riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i brottsbalken,

7. att riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

Lagförslagen, som granskats av Lagrådet, har jämte

konventionstexterna och protokollen fogats till

betänkandet, se bilagorna 1-6.

Motionen

1998/99:Ju14 av Gunnel Wallin m.fl. (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om enklare regler.

Utskottet

Ärendet

I detta ärende behandlar utskottet ett

regeringsförslag om att godkänna ett antal

internationella instrument som syftar till att

motverka bedrägerier som riktar sig mot EG:s

finansiella intressen och mot korruption.

Förslagen grundar sig på två

departementspromemorior. I den ena - Sveriges

tillträde till bedrägerikonventionen (Ds 1998:1) -

behandlas en konvention om skydd av EG:s finansiella

intressen samt behovet av lagändringar.

I den andra promemorian, benämnd Korruption -

svenskt tillträde till vissa internationella

konventioner m.m. (Ds 1998:29), behandlas dels två

protokoll med anknytning till den nyss nämnda

konventionen, dels två konventioner mot korruption,

dels en OECD-rekommendation om skattebehandling av

mutor, dels behovet av lagändringar.

Promemoriorna har remissbehandlats.

Regeringen har inhämtat yttrande från Lagrådet över

de lagförslag som läggs fram i ärendet. Regeringen

har anslutit sig till Lagrådets bedömningar.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas frågan om Sveriges

tillträde till och efterlevnad av vissa

internationella konventioner, protokoll och

rekommendationer rörande bedrägerier mot Europeiska

gemenskapernas (EG) finansiella intressen och

korruption. De internationella instrument som avses

är

1 konventionen om skydd av EG:s finansiella

intressen,

2

3 det första protokollet, som rör korruption,

4

5 det s.k. domstolsprotokollet, som behandlar

EG-domstolens roll vid tolkning av konventionen

och det första protokollet,

6

7 den inom Europeiska unionen (EU) utarbetade

konventionen om korruption,

8

9 den inom den ekonomiska samarbets- och

utvecklingsorganisationen OECD utarbetade

konventionen om bestickning i internationella

affärsförhållanden,

10

11 den inom OECD utarbetade rekommendationen

om skattebehandling av mutor.

12

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner

konventionerna och protokollen. Vidare innehåller

den förslag till ändringar i brottsbalken till följd

av dessa åtaganden. Det föreslås att det i

brottsbalken införs ett nytt brott,

subventionsmissbruk. Denna straffbeläggning innebär

att användning av ett EU-bidrag på ett sätt som

avviker från det ändamål för vilket det beviljats

straffbeläggs. Vidare föreslås bl.a. att bestickning

av utländska ministrar och parlamentsledamöter,

liksom utövare av offentliga funktioner,

straffbeläggs. Det föreslås också en utvidgning av

mutansvaret till situationer där förmånen tillfaller

någon annan än den vars tjänsteutövning kan påverkas

av mutan, samt justeringar i reglerna om utländsk

brottmålsdoms hinderverkan.

Vissa rent nationellt betingade lagstiftningsfrågor

tas också upp. Det rör sig om en teknisk justering

av den personkrets som kan göra sig skyldig till

mutbrott, föranledd av lagstiftningen om

totalförsvaret, samt en utvidgning av samma

personkrets till att omfatta personer med

vetenskapligt uppdrag.

Slutligen föreslås att det införs ett uttryckligt

avdragsförbud för mutor och andra otillbörliga

belöningar.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

1999.

Närmare om regeringens förslag

Bedrägerikonventionen

Bakgrund och innehåll

EU-kommissionen avger varje år en rapport om

åtgärder som vidtagits för att skydda gemenskapernas

finansiella intressen. I 1997 års rapport anges att

upptäckta bedrägerier och andra oegentligheter

avseende budgetarnas utgiftssida (bl.a. bidrag till

jordbruket) uppgick till 395 miljoner ecu, dvs.

drygt 3,3 miljarder kronor. På inkomstsidan (bl.a.

avgifter från handeln med tredje land) uppgick

motsvarande belopp till en miljard ecu, dvs.

omkring 8,5 miljarder kronor. Som jämförelse kan

nämnas att gemenskapernas budgetar för år 1997

uppgick till över 82 miljarder ecu, vilket motsvarar

omkring 700 miljarder kronor. De rapporterade

bedrägerierna och oegentligheterna uppgick således

till omkring 1,7 % av budgeten.

Inom ramen för EU:s inrikes och rättsliga samarbete

(tredje pelaren) har utarbetats en konvention om

skydd för Europeiska gemenskapernas finansiella

intressen, den s.k. bedrägerikonventionen.

Konventionen syftar till att säkerställa en bättre

överensstämmelse mellan medlemsstaternas

bestämmelser genom att fastställa straffrättsliga

miniminormer. Konventionen skall också leda till att

det straffrättsliga samarbetet mellan

medlemsstaterna förstärks.

Bedrägerikonventionen innehåller till att börja med

regler om vad som skall vara straffbart (artikel 1).

När det gäller bedrägerier mot budgetarnas

utgiftssida ankommer det på medlemsstaterna att

kriminalisera gärningar som innefattar bl.a.

användande av falska, felaktiga eller ofullständiga

uppgifter eller dokument eller undanhållande av

information som skall lämnas i enlighet med

särskilda bestämmelser. För ansvar krävs att EG-

medel otillbörligen uppbärs eller innehålls. Vidare

ankommer det på medlemsstaterna att kriminalisera

användande av gemenskapsmedel för andra syften än

dem som medlen ursprungligen har beviljats för.

När det gäller bedrägerier mot budgetarnas

inkomstsida är de förfaranden som skall vara

straffbara i stort sett desamma som när det gäller

bedrägerier mot budgetarnas utgiftssida. Skillnaden

ligger i att de gemensamma medlen skall ha minskats

på ett olagligt sätt.

Konventionen kräver endast att uppsåtliga gärningar

kriminaliseras. I konventionen finns därutöver

regler bl.a. om vilka påföljder som skall kunna

komma i fråga (artikel 2), om jurisdiktion, dvs. i

vilken utsträckning länderna skall åta sig ansvar

för att döma för brott som avses i konventionen

(artikel 4), och om hinderverkan av utländska

brottmålsdomar, ne bis in idem (inte två gånger för

samma sak), (artikel 7).

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner

bedrägerikonventionen. Vidare föreslås att riksdagen

godkänner att Sverige avger en förklaring om att i

Sverige kunna lagföra den som har dömts för samma

gärning i en annan EU-stat om gärningen helt eller

delvis begåtts inom svenskt territorium eller om

gärningen riktats mot Sveriges säkerhet eller andra

för Sverige lika viktiga intressen. Förklaringen bör

enligt regeringen omfatta även de gärningar som

avses i det nedan beskrivna korruptionsprotokollet.

I denna del innebär regeringens förslag att Sverige

utnyttjar en möjlighet till undantag (artikel 7.2)

från huvudregeln i konventionen. Detta undantag

medför att Sverige kan behålla sin jurisdiktion i de

angivna fallen.

Vad härefter gäller behovet av lagändringar anför

regeringen att de gärningar som skall kriminaliseras

- oavsett om de avser budgetarnas inkomst- eller

utgiftssida - i huvudsak redan torde vara

straffbelagda i den svenska straffrätten. Vissa

lagändringar behövs dock. Sålunda föreslås att det i

9 kap. brottsbalken skall införas en ny

straffbestämmelse - subventionsmissbruk. För att

straffrättsligt ansvar enligt den bestämmelsen skall

kunna utkrävas förutsätts att ett bidrag eller en

förmån beviljats enligt gällande regelverk, att

bidraget eller förmånen finansieras över eller

påverkar EG:s budgetar och att bidraget eller

förmånen används eller utnyttjas för ett annat

ändamål än det som bidraget eller förmånen beviljats

för. Straffrättsligt ansvar skall bara kunna

utkrävas för uppsåtliga gärningar. Påföljden skall

vara böter eller fängelse i högst två år. För ringa

fall skall ansvar inte utkrävas. Vidare föreslås

vissa justeringar i reglerna om hinderverkan av

utländska brottmålsdomar. De sistnämnda ändringarna

innebär inskränkningar av svensk jurisdiktion.

Korruption

Inledning

I en rad internationella organisationer pågår arbete

för att motverka korruption i form av muta och

bestickning. Det anses allmänt att korruptionens

skadeverkningar är stora, både nationellt och på ett

internationellt plan.

Tyngdpunkten i det internationella arbetet mot

korruption kan sägas ligga på utarbetande av

åtaganden att straffbelägga olika korruptiva

förfaranden.

I denna del behandlas tre internationella

instrument, nämligen ett protokoll till den ovan

nämnda bedrägerikonventionen med bestämmelser om

korruption (korruptionsprotokollet), en fristående

konvention om korruption (korruptionskonventionen)

samt en konvention upprättad inom OECD som syftar

till att bekämpa korruption i internationella

affärstransaktioner (OECD-konventionen).

Korruptionsprotokollet

Syftet med protokollet är att bekämpa sådan

korruption som skadar eller kan skada EG:s

finansiella intressen. Protokollet innehåller

åtaganden att straffbelägga mutbrott (artikel 2) och

bestickning (artikel 3) av nationella offentliga

tjänstemän och EG-tjänstemän, liksom även EG-

kommissionärer och ledamöter av Europaparlamentet,

EG-domstolen och Revisionsrätten. Brotten skall

beläggas med proportionerliga och avskräckande

påföljder (artikel 5). Vidare finns bestämmelser om

bl.a. jurisdiktion (artikel 6) och lösning av

tvister om tolkning av protokollet (artikel 8). Här

bör även nämnas att bedrägerikonventionens regler om

bl.a. hinderverkan av utländska brottmålsdomar

gäller även på protokollets område (artikel 7).

Korruptionskonventionen

Konventionens bestämmelser överensstämmer i stora

delar med vad medlemsstaterna redan åtagit sig i

bedrägerikonventionen och i korruptionsprotokollet.

Korruptionskonventionen går emellertid ett steg

längre på det sättet att det inte finns något krav

på skada för EG:s finanser.

Konventionen innehåller regler om mutbrott (artikel

2) och bestickning (artikel 3) samt jurisdiktion

(artikel 7) som överensstämmer med

korruptionsprotokollet. Vidare finns det

bestämmelser om utländsk brottmålsdoms hinderverkan

(artikel 10), som har sin huvudsakliga motsvarighet

i bedrägerikonventionen. Medlemsstaterna ges också

möjlighet att låta de nationella domstolarna inhämta

förhandsbesked om tolkningen av konventionen

(artikel 12).

OECD-konventionen

Syftet med konventionen är att bekämpa korruption i

internationella affärsrelationer. Bekämpandet skall

ske främst genom att ländernas lagstiftning närmar

sig varandra. Konventionen innehåller åtaganden att

straffbelägga bestickning av utländska offentliga

tjänstemän i internationella affärstransaktioner. I

definitionen av offentlig tjänsteman ingår även

t.ex. utländska ministrar och parlamentsledamöter.

Vidare finns bestämmelser om bl.a. förverkande

(artikel 3.3), jurisdiktion (artikel 4) och

bokföringsregler (artikel 8).

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner

korruptionsprotokollet, korruptionskonventionen och

OECD-konventionen. Vidare föreslår regeringen att

riksdagen godkänner ett antal förklaringar med

anledning av protokollet och konventionerna. Sålunda

föreslås med anledning av korruptionsprotokollet en

förklaring dels att vi inte ämnar utöva domsrätt på

den grunden att brottet begåtts gentemot en

gemenskapstjänsteman eller vissa andra

befattningshavare i EU-administrationen (artikel

6.1.c), dels att vi inte ämnar utöva domsrätt på den

grunden att gärningsmannen är gemenskapstjänsteman

vid en institution eller ett organ med säte i

Sverige (artikel 6.1.d). Förklaringen tar i

praktiken sikte på bestickningsbrott som begås

utomlands av personer som inte är medborgare i någon

medlemsstat och på fall där en överträdelse begås

utanför medlemsstaterna av en gemenskapstjänsteman

som inte är medborgare i någon medlemsstat.

Regeringen anser sammanfattningsvis att det inte

behövs någon jurisdiktion i Sverige i dessa fall.

Som en följd av korruptionskonventionen föreslår

regeringen att riksdagen godkänner fyra

förklaringar.

Den första förklaringen innebär att vi inte ämnar

utöva domsrätt på den grunden att brottet begåtts

gentemot en gemenskapstjänsteman eller vissa andra

befattningshavare i EU-administrationen (artikel 7.1

c), eller på den grunden att gärningsmannen är

gemenskapstjänsteman vid en institution eller ett

organ med säte i Sverige (artikel 7.1 d). Denna

förklaring motiveras av att det inte finns något

praktiskt behov av svensk domsrätt i dessa fall.

Den andra förklaringen går ut på att vi här i

landet skall kunna lagföra den som har dömts för

samma gärning i en annan EU-stat om gärningen helt

eller delvis har begåtts inom svenskt territorium

(artikel 10.2 a) eller om gärningen riktats mot

Sveriges säkerhet eller andra för Sverige lika

viktiga intressen (artikel 10.2 b). Denna förklaring

motiverar regeringen med att Sverige bör behålla sin

domsrätt i dessa fall, något som annars inte vore

möjligt.

Den tredje förklaringen innebär att svenska

domstolar ges möjlighet att inhämta

förhandsavgöranden från EG-domstolen om tolkningen

av konventionen (artikel 12.3). Denna möjlighet

skall inte begränsas till domstolar i sista instans.

Slutligen föreslås att riksdagen godkänner att

Sverige avger en förklaring om sin avsikt att -

gentemot de EU-medlemsstater som avgivit en

motsvarande förklaring - tillämpa EU:s

korruptionskonvention innan den trätt i kraft

(artikel 13.4). Annars gäller enligt konventionen

att den träder i kraft 90 dagar efter det att den

sista medlemsstaten deponerat sitt

ratifikationsinstrument.

Som en följd av OECD-konventionen föreslår

regeringen att riksdagen godkänner en förklaring om

att konventionen - om situationen medger det - för

svensk del skall träda i kraft i förhållande till

länder som avgivit motsvarande förklaring.

Vad härefter gäller behovet av lagändringar gör

regeringen bedömningen att svensk rätt redan i

huvudsak uppfyller de krav som ställs i

korruptionsprotokollet, korruptionskonventionen och

OECD-konventionen. Vissa ändringar behövs dock. De

går i huvudsak ut på följande. Mut- och

bestickningsansvaret skall omfatta också förmåner

som är avsedda att tillfalla - eller tillfaller -

annan än den vars tjänsteutövning gärningen avser.

På denna punkt finns det enligt regeringen ett behov

av klargörande i den svenska lagstiftningen. Med

anledning av korruptionsprotokollet och

korruptionskonventionen föreslås att mut- och

bestickningsansvaret skall omfatta också förmåner

till EG-kommissionärer, EU-parlamentariker samt

domare i EG-domstolen och Revisionsrätten. Som en

följd av OECD-konventionen föreslås att det blir

straffbart i Sverige att besticka en utländsk

parlamentsledamot eller minister och vissa andra

utövare av offentliga funktioner. Vidare föreslås

ändringar i reglerna om hinderverkan av utländska

brottmålsdomar. De sistnämnda ändringarna motsvarar

dem som föreslås på grund av bedrägerikonventionen.

Slutligen föreslås i denna del att det inte skall

krävas åtalsangivelse eller att åtal skall vara

påkallat från allmän synpunkt för att åtal skall få

väckas för bestickning gentemot eller mutbrott av

vissa befattningshavare i EU-administrationen.

Sådana krav skall inte heller ställas för åtal för

bestickning av utländska parlamentsledamöter och

ministrar. Enligt regeringen framstår det inte som

motiverat att kräva åtalsangivelse i dessa fall.

Skattefrågor

I en OECD-rekommendation från år 1996 om

skattebehandling av mutor åtar sig medlemsstaterna

bl.a. att vägra avdrag vid taxeringen för mutor.

Enligt rekommendationen skall de medlemsländer som

inte redan vägrar avdrag för sådana utgifter se över

sin skattelagstiftning i syfte att införa ett

avdragsförbud för mutor till utländska

statstjänstemän.

Regeringen föreslår att det i skattelagstiftningen

införs ett uttryckligt avdragsförbud för mutor och

andra otillbörliga belöningar. Skattemyndigheten

skall göra anmälan till åklagare så snart det finns

anledning anta att den skattskyldige gjort sig

skyldig till bestickning. Enligt regeringen är det

tveksamt om avdrag är uteslutet redan enligt nu

gällande regler. Det föreslagna avdragsförbudets

räckvidd är inte begränsad enbart till kostnader för

bestickning av utländska tjänstemän utan gäller hela

den personkrets som avses i 17 kap. 7 § och 20 kap.

2 § brottsbalken.

Domstolsprotokollet

Enligt protokollet kan medlemsstaterna begära

förhandsavgörande av EG-domstolen rörande tolkningen

av bedrägerikonventionen och korruptionsprotokollet.

Protokollet är uppbyggt så att medlemsstaterna kan

välja om de vill ge EG-domstolen denna roll. Det

krävs en förklaring från respektive medlemsstat för

att göra detta möjligt. Staterna kan också välja om

de vill låta möjligheten att inhämta

förhandsavgöranden omfatta alla domstolar eller bara

dem vars avgöranden inte kan överklagas.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner

protokollet. Vidare föreslås att riksdagen godkänner

att Sverige avger en förklaring som innebär att

svenska domstolar ges möjlighet att inhämta

förhandsavgöranden från EG-domstolen (artikel 2).

Denna möjlighet skall inte begränsas till domstolar

i sista instans.

Någon lagstiftningsåtgärd är inte påkallad i denna

del. I lagen (1997:895) om rätt för svensk domstol

att begära förhandsavgörande från EG-domstolen i

vissa fall finns nämligen redan generellt utformade

bestämmelser i ämnet.

Överväganden

Utskottet konstaterar inledningsvis att bedrägerier

och andra oegentligheter som riktar sig mot

Europeiska gemenskapernas finansiella intressen

utgör ett allvarligt problem. Som framgår ovan

uppgick dessa bara under år 1997 till 12 miljarder

kronor. En oförmåga att bekämpa denna - ofta

organiserade - brottslighet får betydande

återverkningar på såväl gemenskapernas som Sveriges

ekonomi. Om inte medlemsstaterna vidtar gemensamma

och kraftfulla åtgärder mot denna brottslighet kan

det också få till följd att unionens trovärdighet

förringas. Som regeringen konstaterar är det ett

starkt svenskt intresse att oegentligheterna med

gemenskapernas medel bringas till ett minimum och

att de som i sådant sammanhang begår brott upptäcks

och lagförs. Finansutskottet har också vid flera

tillfällen framhållit att det är angeläget för

Sverige att gemenskapsmedel används på ett korrekt

sätt (se bl.a. bet. 1997/98:FiU20 s. 212).

Justitieutskottet delar även regeringens uppfattning

att konventionsbestämmelserna bör kunna tillämpas så

snart som möjligt mellan medlemsstaterna. Utskottet

tillstyrker således regeringens förslag att godkänna

bedrägerikonventionen och den till konventionen

kopplade förklaringen. Utskottet tillstyrker även

hithörande lagförslag.

Vad härefter gäller de förslag som tar sikte på att

bekämpa korruption noterar utskottet att frågan om

ändrade regler för mutor och bestickning i utlandet

behandlades i utskottet våren 1997. Utskottet

noterade då att det på det internationella planet

pågår samarbete bl.a. inom EU som syftar till att

samordna ländernas lagstiftning för att bekämpa

korruption (1996/97:JuU7 s. 9 f). Utskottet fann

inte skäl att frångå den gällande ordningen och

avstyrkte det då aktuella motionsyrkandet.

Utskottet kan nu konstatera att det internationella

samarbetet - som har stor betydelse i kampen mot

korruptionens skadeverkningar - burit frukt.

Utskottet välkomnar därför regeringens förslag

såvitt gäller godkännande av korruptionsprotokollet,

korruptionskonventionen och OECD-konventionen, och

utskottet tillstyrker förslagen om godkännande av

dessa instrument samt därtill anslutande

förklaringar och lagändringar. Utskottet tillstyrker

även regeringens förslag avseende

domstolsprotokollet och ändringen i

kommunalskattelagen (1928:370).

Enklare regler

I motion Ju14 (c) hävdas att de svenska reglerna som

rör stöd från EU är för krångliga, och motionärerna

befarar att detta ökar risken för att enskilda och

organisationer utan avsikt utnyttjar EU-stöd på ett

otillåtet sätt.

I propositionen gör regeringen, som framgår ovan,

den bedömningen att de flesta av de åtaganden om

kriminalisering med anknytning till budgetarnas

utgiftssida som görs i bedrägerikonventionen redan

täcks av svensk strafflagstiftning. Som exempel på

vilka brott som kan komma i fråga nämner regeringen

bedrägeri, oredligt förfarande, osann försäkran och

brukande av osann urkund. För ansvar för dessa brott

krävs uppsåt, vilket följer av bestämmelsen i 1 kap.

2 § första stycket brottsbalken. På samma sätt

förhåller det sig med den av regeringen föreslagna

och av utskottet ovan tillstyrkta bestämmelsen om

subventionsmissbruk. Gärningsmannen skall ha

kännedom om de föreskrifter eller villkor som gäller

för bidraget eller förmånen. Likaså krävs att

gärningsmannen inser att bidraget eller förmånen

används eller utnyttjas felaktigt. Hans uppsåt skall

också omfatta att det som missbrukats helt eller

delvis utgjorts av EG-medel.

I samband med att utskottet behandlade en skrivelse

från regeringen om ett nytt offentligt

rättsinformationssystem (bet. 1998/99:JuU11)

uttalade utskottet att det alltid måste vara en

strävan att göra språket i t.ex. lagar och

förordningar så enkelt och klart som möjligt. Ett

språkvårdande arbete pågår också sedan länge på

många håll inom den offentliga förvaltningen. I

Regeringskansliet finns t.ex. en särskild enhet med

uppgift bl.a. att granska - och förbättra - den

språkliga utformningen av lagar och förordningar.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att frågan

om reglerna rörande EG-stöd är ändamålsenligt

utformade eller inte faller utanför

justitieutskottets beredningsområde.

När det gäller farhågorna för att regelverken är så

krångliga att de riskerar att leda till oavsiktligt

utnyttjande på ett otillåtet sätt vill utskottet

framhålla att straffansvar i sådana fall inte synes

kunna komma i fråga. Oavsett om någon kan straffas

eller inte är det dock enligt utskottets uppfattning

ett krav att reglerna är lätta att förstå. För denna

ståndpunkt talar inte minst intresset av att

gemenskapsmedel inte skall förslösas bara för att de

bidragssökande inte inser att de gör något

otillåtet. Utskottet håller dessutom självfallet

fast vid den uppfattning som kom till uttryck i det

nyss nämnda betänkandet. Med det anförda avstyrker

utskottet motion Ju14.

Övrigt

Utskottet noterar att ett godkännande av

korruptionskonventionen, domstolsprotokollet jämte

de förklaringar som tar sikte på förhandsavgöranden

från EG-domstolen innebär att beslutskompetens

överlåts till EG eftersom sådana avgöranden är

bindande. Beträffande moment 2 i utskottets

hemställan (punkterna 3 och 4 i regeringens förslag

till beslut) skall beslut därför fattas i den

ordning som föreskrivs i 10 kap. 5 § första stycket

regeringsformen.

Utskottet har uppmärksammat att de lydelser av

bedrägerikonventionen, korruptionsprotokollet,

korruptionskonventionen och domstolsprotokollet som

återges i propositionen i vissa avseenden inte

överensstämmer med originaltexterna. Rätt lydelse av

de nämnda dokumenten framgår av de bilagor som

fogats till betänkandet. Avvikelser från

propositionen har markerats med noter.

I övrigt har utskottet ingenting att anföra med

anledning av propositionen eller motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bedrägerikonventionen

m.m.

att riksdagen godkänner

dels konventionen om skydd av Europeiska

gemenskapernas finansiella intressen med den

förklaring beträffande artikel 7 i konventionen

som regeringen förordat,

dels protokollet till konventionen om skydd av

Europeiska gemenskapernas finansiella intressen

med den förklaring beträffande artikel 6 i

protokollet som regeringen förordat,

dels OECD-konventionen om bekämpande av

bestickning av utländska offentliga tjänstemän i

internationella affärsförbindelser med den

förklaring beträffande artikel 15 i konventionen

som regeringen förordat,

2. beträffande korruptionskonventionen

m.m.

att riksdagen godkänner

dels konventionen om kamp mot korruption som

tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller

Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga

i, med de förklaringar beträffande artiklarna 7,

10, 12 och 13 i konventionen som regeringen

förordat,

dels protokollet om förhandsavgörande av

Europeiska gemenskapernas domstol angående

tolkningen av konventionen om skydd av

Europeiska gemenskapernas finansiella intressen

med den förklaring beträffande artikel 2 i

protokollet som regeringen förordat,

3. beträffande regeringens lagförslag

att riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i brottsbalken,

b) lag om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370).

4. beträffande enklare regler

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju14.

res. (c)

Stockholm den 9 mars 1999

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Ingvar

Johnsson (s), Märta Johansson (s), Margareta

Sandgren (s), Alice Åström (v), Ingemar Vänerlöv

(kd), Anders G Högmark (m), Ann-Marie Fagerström

(s), Maud Ekendahl (m), Helena Frisk (s), Morgan

Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Kia Andreasson

(mp), Gunnel Wallin (c) och Siw Persson (fp).

Reservation

Enklare regler (mom. 4)

Gunnel Wallin (c) anför:

Jag anser att det finns en risk att de krångliga

reglerna kring stödet från EG ökar risken för att

enskilda medborgare, organisationer och företag utan

avsikt överutnyttjar möjligheterna till stöd från

EG. Regelverken måste utformas så att de inte ökar

risken för att brott begås. Det bör ankomma på

regeringen att se över gällande bestämmelser och

vidta åtgärder med anledning av vad jag nu anfört.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande enklare regler

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju14 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts

i reservationen.

Särskilda yttranden

1. Regeringens förslag (mom. 1, 2 och 3)

Kia Andreasson (mp) anför:

Miljöpartiet delar regeringens ståndpunkter att

bedrägerier och andra oegentligheter som riktar sig

mot Europeiska gemenskapernas finansiella intressen

utgör ett allvarligt problem, och vi välkomnar de

förslag som förs fram i propositionen. Andra

strukturella fel inom unionen som bör åtgärdas, är

den stora byråkratin samt bidragskarusellen som

utgör grogrund för bedrägerier och andra

oegentligheter. Dock är det inte i första hand genom

att vidtaga åtgärder mot brottslighet som

bedrägerier och korruption inom EU kan bekämpas; den

viktigaste åtgärden för att komma åt EU-korruption

är ökad insyn och öppenhet i EU-kommissionen.

Sverige måste med ökad kraft verka för

offentlighetsprincipen och meddelarskydd på alla

nivåer inom EU.

2. Enklare regler (mom. 4)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson

(fp) anför:

Varje reglerings- och subventionspolitik riskerar

att leda till missbruk och oegentligheter.

Den viktigaste åtgärden för att minska olika former

av missbruk och bedrägerier är därför en långsiktig

avreglering, regelförenklingar och minskade

subventioner. Sveriges regering bör därför agera i

denna riktning.

Regeringens lagförslag

Bedrägerikonventionen

RÅDETS AKT

av den 26 juli 1995

om utarbetandet av konventionen om skydd av

Europeiska

gemenskapernas finansiella intressen

(95/C 316/03)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA AKT

med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen,

särskilt artikel K.3.2c i detta, och

med beaktande av följande:

För att förverkliga unionens mål betraktar

medlemsstaterna kampen mot bedrägeri som riktar sig

mot Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,

som en fråga av gemensamt intresse som ingår i det

samarbete som inrättats med stöd av avdelning VI i

fördraget.

För att med full kraft bekämpa sådant bedrägeri är

det nödvändigt att träffa en första överenskommelse

som snarast skall kompletteras med en annan juridisk

akt i syfte att förstärka det straffrättsliga

skyddet för Europeiska gemenskapernas finansiella

intressen.

RÅDET

BESLUTAR att upprätta den konvention vars text

återfinns i bilagan och som denna dag har

undertecknats av företrädare för regeringarna i

unionens medlemsstater,

REKOMMENDERAR att konventionen antas av

medlemsstaterna i enlighet med deras

konstitutionella bestämmelser.

Utfärdad i Bryssel den 26 juli 1995.

På rådets vägnar

J. A. BELLOCH

JULBE

Ordförande

KONVENTION

som utarbetats på grundval av artikel K.3 i

fördraget om Europeiska

unionen om skydd av Europeiska gemenskapernas

finansiella

intressen

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA till denna

konvention, Europeiska unionens medlemsstater,

SOM HÄNVISAR till Europeiska unionens råds akt av

den 26 juli 1995[1]*,

SOM ÖNSKAR säkerställa att deras straffrättsliga

bestämmelser på effektivt sätt bidrar till att

skydda Europeiska gemenskapernas finansiella

intressen,

SOM UPPMÄRKSAMMAR att bedrägerier som riktar sig mot

gemenskapernas inkomster och utgifter i många fall

inte är begränsade till ett enda land och att de

ofta genomförs i form av organiserad brottslighet,

SOM ÄR ÖVERTYGADE om att skyddet för Europeiska

gemenskapernas finansiella intressen skall vara

sådant att alla bedrägliga förfaranden som riktar

sig mot dessa intressen blir föremål för

straffrättslig lagföring och att det krävs att en

gemensam definition införs i detta syfte,

SOM ÄR ÖVERTYGADE om behovet av att belägga sådana

förfaranden med effektiva, proportionella och

avskräckande straffrättsliga påföljder, utan att

detta påverkar möjligheten att använda andra

påföljder när så är lämpligt liksom om behovet av

att, åtminstone när det är fråga om allvarliga fall,

införa frihetsberövande påföljder som kan medföra

utlämning,

SOM INSER att företag spelar en viktig roll på de

områden som finansieras genom Europeiska

gemenskapernas budget och att, under vissa

omständigheter, personer med befogenhet att fatta

beslut i företagen inte skall kunna undgå

straffrättsligt ansvar,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att tillsammans bekämpa

bedrägeri som riktar sig mot Europeiska

gemenskapernas finansiella intressen genom att åta

sig förpliktelser som rör jurisdiktion, utlämning

och ömsesidigt samarbete,

HAR ENATS om följande bestämmelser[2]*:

Artikel 1

Allmänna bestämmelser

1. I denna konvention förstås med bedrägeri som

riktar sig mot Europeiska gemenskapernas finansiella

intressen:

a) i fråga om utgifter, varje uppsåtlig handling

eller uppsåtlig underlåtenhet som är att hänföra

till

- användning eller presentation av falska, felaktiga

eller ofullständiga uppgifter eller dokument, om

detta leder till att medel från Europeiska

gemenskapernas allmänna budget eller från de

budgetar som förvaltas av Europeiska gemenskaperna

eller för deras räkning otillbörligen uppbärs eller

innehålls,

- undanhållande av information som skall lämnas i

enlighet med särskilda föreskrifter, om gärningen

har samma effekt,

- användning av sådana medel för andra syften än de

som medlen ursprungligen har beviljats för,

b) i fråga om inkomster, varje uppsåtlig handling

eller uppsåtlig underlåtenhet som är att hänföra

till

- användning eller presentation av falska, felaktiga

eller ofullständiga uppgifter eller dokument, om

detta leder till att medel från Europeiska

gemenskapernas allmänna budget eller från de

budgetar som förvaltas av Europeiska gemenskaperna

eller för deras räkning minskas på ett olagligt

sätt,

- undanhållande av information som skall lämnas i

enlighet med särskilda föreskrifter, om gärningen

har samma effekt,

- missbruk av en förmån som lagligen erhållits, om

gärningen har samma effekt.

2. Om inte annat följer av artikel 2.2 skall varje

medlemsstat vidta nödvändiga och lämpliga åtgärder

för att överföra bestämmelserna i punkt 1 till den

nationella straffrätten så att de förfaranden som

avses där beläggs med straff.

3. Om inte annat följer av artikel 2.2 skall varje

medlemsstat också vidta nödvändiga åtgärder för att

uppsåtligt upprättande eller uppsåtligt

tillhandahållande av falska, felaktiga eller

ofullständiga uppgifter eller dokument som har den

effekt som anges i punkt 1, beläggs med straff om

gärningarna inte redan är straffbelagda, antingen

som gärningsmannaskap eller som medhjälp, anstiftan

eller försök till bedrägeri enligt definitionen i

punkt 1.

4. Bedömningen av om en handling eller underlåtenhet

enligt punkterna 1 och 3 varit uppsåtlig får göras

mot bakgrund av yttre faktiska omständigheter.

Artikel 2

Straffrättsliga påföljder

1. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är

nödvändiga för att sådana förfaranden som avses i

artikel l, liksom medhjälp, anstiftan eller försök

till de gärningar som avses i artikel 1.1, beläggs

med effektiva, proportionella och avskräckande

straffrättsliga påföljder, däribland, åtminstone i

allvarliga fall, frihetsberövande påföljder som kan

medföra utlämning, varvid det står klart att med

allvarliga fall[3]* menas de bedrägerier som rör

minst det minimibelopp som varje medlemsstat

fastställt. Detta minimibelopp får inte överstiga 50

000 ecu.

2. När det är fråga om mindre allvarliga bedrägerier

som avser värden understigande 4 000 ecu och när det

inte föreligger några försvårande omständigheter

enligt statens lagstiftning kan en medlemsstat dock

föreskriva andra påföljder än de som anges i punkt

1.

3. Europeiska unionens råd kan enhälligt ändra den

värdegräns som anges i punkt 2.

Artikel 3

Straffrättsligt ansvar för företagsledare

Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder

för att företagsledare eller andra personer med

befogenhet att fatta beslut eller utöva kontroll

inom företaget skall kunna hållas straffrättsligt

ansvariga enligt de principer som anges i den

nationella rätten, i fråga om bedrägerier som riktar

sig mot Europeiska gemenskapernas finansiella

intressen och som avses i artikel 1, om gärningen

har begåtts för företagets räkning av en person som

är underställd dem.

Artikel 4

Jurisdiktion

l. Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder

för att kunna utöva jurisdiktion över de gärningar

som staten har belagt med straff i enlighet med

artikel 1 och artikel 2.1 när[4]*

- bedrägeri, delaktighet i eller försök till

bedrägeri mot Europeiska gemenskapernas finansiella

intressen helt eller delvis begås inom dess

territorium liksom bedrägeri där vinningen uppkommer

inom det territoriet,

- en person inom dess territorium medvetet medverkar

till eller anstiftar sådant bedrägeri inom en annan

medlemsstats territorium,

- gärningsmannen är medborgare i den berörda

medlemsstaten varvid dock den statens lagstiftning

får ställa som villkor att gärningen är belagd med

straff i den stat där den begicks.

2. Varje medlemsstat får, i samband med anmälan

enligt artikel 11.2, förklara att den inte avser att

tillämpa tredje strecksatsen i punkt 1 i denna

artikel.

Artikel 5

Utlämning och åtal

1. Varje medlemsstat som enligt sin nationella

lagstiftning inte utlämnar sina egna medborgare

skall vidta nödvändiga åtgärder för att kunna utöva

jurisdiktion i fråga om gärningar som staten har

belagt med straff i enlighet med artikel 1 och

artikel 2.1[5]* och som begåtts av dess egna

medborgare utanför dess territorium.

2. När en medborgare i en medlemsstat anklagas för

att i en annan medlemsstat ha begått en straffbar

gärning som beskrivs i artikel 1 och artikel

2.1[6]*, och medlemsstaten inte utlämnar denna

person till den andra medlemsstaten enbart på grund

av dennes medborgarskap, skall den överlämna ärendet

till sina behöriga myndigheter för åtal, om det

finns anledning till detta. För att göra lagföring

möjlig skall akter, upplysningar och föremål som rör

gärningen överlämnas i enlighet med bestämmelserna i

artikel 6 i den europeiska konventionen om

utlämning. Den ansökande medlemsstaten skall

underrättas om vilka rättsliga åtgärder som har

vidtagits och resultatet av dessa.

3. I fråga om bedrägeri som har riktat sig mot

Europeiska gemenskapernas finansiella intressen får

en medlemsstat inte vägra utlämning enbart på den

grunden att det rör sig om skattebrott eller brott

mot tullbestämmelser.

4. Vad som avses med "medlemsstats egna medborgare"

skall i denna artikel tolkas i enlighet med varje

förklaring som den staten har lämnat enligt artikel

6.1 b) och c) i den europeiska konventionen om

utlämning.

Artikel 6

Samarbete

1. Om ett bedrägeri enligt definitionen i artikel 1

är belagt med straff och rör minst två

medlemsstater, skall dessa stater samarbeta

effektivt vid förundersökning, lagföring och

straffverkställighet, t.ex. genom inbördes

rättshjälp, utlämning, överförande av lagföring

eller verkställighet av domar som har meddelats i en

annan medlemsstat.

2. När fler än en medlemsstat har jurisdiktion och

har möjlighet att väcka åtal för samma gärning,

skall de berörda medlemsstaterna samarbeta för att

avgöra vem av dem som skall lagföra gärningsmannen

eller gärningsmännen så att lagföringen, där det är

möjligt, kan ske i en och samma medlemsstat.

Artikel 7

Ne bis in idem

1. Medlemsstaterna skall i sin nationella

straffrättsliga lagstiftning tillämpa principen att

en person som slutligt dömts i en medlemsstat inte

får lagföras för samma gärning i en annan

medlemsstat ("ne bis in idem"), om påföljden - vid

fällande dom - har verkställts, håller på att

verkställas eller inte längre kan verkställas enligt

det dömande landets lag.

2. Varje medlemsstat får, i samband med anmälan

enligt artikel 11.2, förklara att den inte skall

vara bunden av punkt 1 i denna artikel i ett eller

flera av följande fall:

a) om den gärning som har legat till grund för den

dom som har meddelats i en annan stat begåtts inom

medlemsstatens territorium, helt eller delvis; i det

senare fallet skall detta undantag inte gälla om

gärningen delvis har begåtts inom den medlemsstats

territorium där domen har meddelats,

b) om den gärning som har legat till grund för den

dom som har meddelats i en annan stat har riktats

mot den medlemsstatens säkerhet eller andra för den

staten lika viktiga intressen,

c) om den gärning som har legat till grund för den

dom som har meddelats i en annan stat har begåtts av

en offentlig tjänsteman i medlemsstaten i fråga i

strid med dennes tjänsteåligganden.

3. De undantag som gjorts till föremål för en

förklaring enligt punkt 2 skall inte vara

tillämpliga, om den berörda medlemsstaten på grund

av samma gärning har begärt att en annan medlemsstat

skall lagföra personen i fråga eller har beviljat

utlämning av denne.

4. Tillämpliga bilaterala eller multilaterala

överenskommelser som har ingåtts mellan

medlemsstater och därtill hörande förklaringar

påverkas inte av denna artikel.

Artikel 8

Domstolen

1. Alla tvister mellan medlemsstater om tolkningen

eller tillämpningen av denna konvention skall först

behandlas i rådet, enligt det förfarande som

föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska

unionen, i avsikt att uppnå en lösning.

Om ingen lösning har uppnåtts inom sex månader kan

en av parterna i tvisten överlämna frågan till

Europeiska gemenskapernas domstol.

2. Alla tvister mellan en eller flera medlemsstater

och Europeiska gemenskapernas kommission om

tillämpningen av artikel 1 och 10 i[7]* denna

konvention som inte kunnat lösas genom förhandling

kan hänskjutas till domstolen.

Artikel 9

Nationella föreskrifter

Bestämmelserna i denna konvention hindrar inte

medlemsstaterna från att besluta om nationella

föreskrifter som går utöver de skyldigheter som

följer av denna konvention.

Artikel 10

Överlämnande av information

1. Medlemsstaterna skall till Europeiska

gemenskapernas kommission överlämna texterna till

den nationella lagstiftning som genomför de

skyldigheter som följer av bestämmelserna i denna

konvention.

2. För tillämpningen av denna konvention skall de

höga fördragsslutande parterna i Europeiska unionens

råd fastställa vilka uppgifter som skall överlämnas

eller utväxlas mellan medlemsstaterna, eller mellan

dem och kommissionen samt hur detta skall ske.

Artikel 11

Ikraftträdande

l. Denna konvention skall antas av medlemsstaterna i

enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.

2. Medlemsstaterna skall till generalsekreteraren

för Europeiska unionens råd anmäla att de har

genomfört de förfaranden som deras konstitutionella

bestämmelser kräver för att denna konvention skall

kunna antas.

3. Denna konvention träder i kraft nittio dagar

efter det att den sista medlemsstaten har gjort en

sådan anmälan som avses i punkt 2.

Artikel 12

Anslutning

1. Denna konvention står öppen för anslutning för

varje stat som blir medlem i Europeiska unionen.

2. Texten till denna konvention, avfattad på den

anslutande statens språk och utarbetad av Europeiska

unionens råd, skall vara giltig.

3. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos

depositarien.

4. För en stat som ansluter sig till konventionen

träder denna i kraft nittio dagar efter depositionen

av anslutningsinstrumentet, eller, om den ännu inte

har trätt i kraft då denna period löper ut, den dag

då konventionen träder i kraft.

Artikel 13

Depositarien

1. Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd

är depositarie för denna konvention.

2. Depositarien skall i

Europeiska gemenskapernas

officiella tidning

offentliggöra antaganden och

anslutningar, förklaringar

och reservationer liksom alla

andra anmälningar som rör

denna konvention.

**FOOTNOTES**

[1]:* Avvikande lydelse i prop. 1998/99:32.

[2]:

[3]:* Avvikande lydelse i prop. 1998/99:32.

[4]:

[5]:* Avvikande lydelse i prop. 1998/99:32.

[6]:

[7]:* Avvikande lydelse i prop. 1998/99:32.

Protokollet till bedrägerikonventionen

(Rättsakter som antagits med tillämpning av

avdelning VI i Fördraget om Europeiska

unionen)

RÅDETS AKT

av den 27 september 1996

om upprättande av ett protokoll till konventionen

om skydd av

Europeiska gemenskapernas finansiella intressen

(96/C 313/01)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA AKT

med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen,

särskilt artikel

K 3.2 c i detta, och

med beaktande av följande:

Vid förverkligandet av unionens mål betraktar

medlemsstaterna kampen mot brottslighet, som riktar

sig mot Europeiska gemenskapernas finansiella

intressen, som en fråga av gemensamt intresse som

ingår i det samarbete som inrättats med stöd av

avdelning VI i fördraget,

Rådet upprättade genom sin akt den 26 juli 1995, som

en första åtgärd, konventionen om skydd av

Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,

vilken särskilt avser kampen mot bedrägerier som

riktar sig mot dessa intressen.

Som en andra etapp är det nödvändigt att komplettera

denna konvention med ett protokoll som särskilt har

till syfte att bekämpa sådan korruption i vilken

tjänstemän, såväl nationella tjänstemän som

gemenskapstjänstemän, är inblandade och som skadar

eller kan skada Europeiska gemenskapernas

finansiella intressen.

RÅDET

FASTSTÄLLER att det protokoll, vars text återfinns i

bilagan och som denna dag har undertecknats av

företrädarna för regeringarna i unionens

medlemsstater, härmed har upprättats,

REKOMMENDERAR att medlemsstaterna antar protokollet

i enlighet med deras respektive konstitutionella

bestämmelser.

Utfärdad i Bryssel den 27 september 1996.

På rådets vägnar

M. LOWRY,

ordförande

PROTOKOLL

som upprättats på grundval av artikel K 3 i

Fördraget om

Europeiska unionen, till konventionen

om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella

intressen

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA till detta

protokoll, medlemsstater i Europeiska unionen,

SOM HÄNVISAR TILL Europeiska unionens råds akt av

den tjugosjunde september nittonhundranittiosex[8]*,

SOM ÖNSKAR uppnå att deras strafflagstiftning på ett

effektivt sätt bidrar till att skydda de Europeiska

gemenskapernas finansiella intressen,

SOM KONSTATERAR hur viktig konventionen om skydd av

Europeiska gemenskapernas finansiella intressen av

den 26 juli 1995 är för att bekämpa bedrägerier som

riktar sig mot gemenskapens inkomster och utgifter,

SOM ÄR MEDVETNA om det faktum att Europeiska

gemenskapernas finansiella intressen kan skadas

eller hotas av andra straffrättsliga överträdelser,

bland annat korruption som begås mot eller av

tjänstemän, såväl nationella som

gemenskapstjänstemän, som har ansvar för uppbörd,

förvaltning eller utbetalning av gemenskapsmedel som

de kontrollerar,

SOM BEAKTAR att personer av olika nationalitet som

är anställda av olika offentliga institutioner eller

organ kan vara inblandade i sådan korruption. För

att få till stånd effektiva åtgärder mot sådan

verksamhet med internationella förgreningar är det

viktigt att det finns en samstämmig bedömning av

dessas straffvärda karaktär i medlemsstaternas

straffrättsliga lagstiftning,

SOM KONSTATERAR att flera medlemsstaters

straffrättsliga lagstiftning beträffande

lagöverträdelser som begåtts vid tjänsteutövning i

allmänhet och som rör korruption i synnerhet endast

avser handlingar som begåtts av eller mot nationella

tjänstemän och inte, eller endast i undantagsfall,

omfattar sådana gärningar som inbegriper

gemenskapstjänstemän eller tjänstemän från andra

medlemsstater,

SOM ÄR ÖVERTYGADE om att det är nödvändigt att

anpassa den nationella lagstiftningen i den mån den

inte straffbelägger korruption som skadar eller som

kan skada Europeiska gemenskapernas finansiella

intressen, och där gemenskapstjänstemän eller

tjänstemän från andra medlemsstater är inblandade,

SOM LIKASÅ ÄR ÖVERTYGADE om att en sådan anpassning

av de nationella lagstiftningarna, när det gäller

gemenskapstjänstemän anställda av gemenskapen, inte

bör begränsas till bestickning och mutbrott utan bör

utsträckas till att omfatta andra brott som drabbar

eller kan drabba Europeiska gemenskapernas inkomster

eller utgifter, däribland lagöverträdelser som

begåtts av eller mot de personer som har det största

ansvaret,

SOM BEAKTAR att det likaså är lämpligt att upprätta

ändamålsenliga bestämmelser beträffande behörighet

och ömsesidigt samarbete utan att detta skall

påverka de juridiska villkoren för dessas

tillämpning i konkreta fall, vilket vid behov kan

inbegripa hävande av immunitet,

SOM SLUTLIGEN BEAKTAR att det är lämpligt att göra

de relevanta bestämmelserna i konventionen om skydd

av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen

av den 26 juli 1995 tillämpliga på de

lagöverträdelser som avses i detta protokoll,

HAR ENATS OM FÖLJANDE BESTÄMMELSER.

Artikel 1

Definitioner

I detta protokoll förstås med:[9]*

1. a) tjänsteman: alla tjänstemän, såväl nationella

som gemenskapstjänstemän, inklusive alla nationella

tjänstemän från en annan medlemsstat.

b) gemenskapstjänsteman:

- varje person som är tjänsteman eller

kontraktsanställd i den mening som avses i

tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska

gemenskaperna eller i anställningsvillkoren för

övriga anställda i Europeiska gemenskaperna,

- varje person som ställts till Europeiska

gemenskapernas förfogande av medlemsstaterna eller

av något offentligt eller privat organ som utför

uppgifter som motsvarar dem som Europeiska

gemenskapernas tjänstemän eller övriga anställda

utför.

Medlemmar i de organ som bildats enligt fördragen om

upprättandet av Europeiska gemenskaperna samt dessa

organs personal likställs med gemenskapstjänstemän,

om de inte omfattas av tjänsteföreskrifterna för

tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller

anställningsvillkoren för övriga anställda i

Europeiska gemenskaperna,

c) nationell tjänsteman: tolkas med hänvisning till

den definition tjänsteman eller ämbetsman har i den

nationella rätten i den medlemsstat där personen i

fråga innehar denna egenskap vid tillämpning av

straffrätten i den staten.

När det gäller rättsliga åtgärder beträffande en

tjänsteman från en medlemsstat, vilka vidtas av en

annan medlemsstat, behöver den sistnämnda staten

tillämpa definitionen av tjänsteman endast i den mån

definitionen överensstämmer med dess nationella

lagstiftning.

2. konvention: den konvention som utarbetats på

grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska

unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas

finansiella intressen den 26 juli 1995 ([10]1).

Artikel 2

Mutbrott

1. I detta protokoll avses med mutbrott varje

avsiktlig handling som utförs av en tjänsteman för

att, direkt eller genom tredje man, för egen räkning

eller för tredje mans räkning, begära eller ta emot

förmåner, oavsett art, eller att acceptera löften

härom för att på ett sätt som strider mot hans

officiella förpliktelser utföra eller inte utföra en

handling i tjänsten eller vid utövandet av tjänsten,

och som skadar eller kan skada Europeiska

gemenskapernas finansiella intressen.

2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som

behövs för att säkra att en sådan gärning som avses

i punkt 1 straffbeläggs.

Artikel 3

Bestickning

l. I detta protokoll avses med bestickning varje

avsiktlig handling som utförs av en person för att

direkt eller genom tredje man utlova eller bevilja

en förmån, oavsett art, till en tjänsteman, för egen

räkning eller för tredje mans räkning, för att denne

på ett sätt som strider mot hans officiella

förpliktelser skall utföra eller underlåta att

utföra en handling i tjänsten eller vid utövandet av

tjänsten och som skadar eller kan skada Europeiska

gemenskapernas finansiella intressen.

2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som

behövs för att säkra att en sådan gärning som avses

i punkt 1 straffbeläggs.

Artikel 4

Likabehandling

1. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som

behövs för att säkra att beskrivningarna i dess

strafflagstiftning av överträdelser som utgör en

sådan gärning som avses i artikel 1 i konventionen

när de begås av dess nationella tjänstemän vid

tjänsteutövning tillämpas på samma sätt när

överträdelserna begås av gemenskapstjänstemän vid

tjänsteutövning.

2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som

behövs för att säkra att beskrivningarna i dess

strafflagstiftning av de överträdelser som avses i

punkt 1 i denna artikel samt i artiklarna 2 och 3

när de begås av eller gentemot ministrarna i dess

regering, de valda ledamöterna i parlamentariska

församlingar, ledamöterna av landets högsta

domstolar eller revisionsdomstol vid tjänsteutövning

tillämpas på samma sätt när överträdelserna begås av

eller gentemot ledamöterna av Europeiska

gemenskapernas kommission, av Europaparlamentet,

domarna i Europeiska gemenskapernas domstol eller

ledamöterna av Europeiska gemenskapernas

revisionsrätt vid tjänsteutövning.

3. Om en medlemsstat har antagit speciella lagar om

handlingar eller underlåtenhet för vilka ministrarna

i regeringen bör stå till svars, på grund av den

särskilda politiska ställning de har i den staten,

behöver punkt 2 i denna artikel inte tillämpas på

dessa lagar, under förutsättning att medlemsstaten

garanterar att den strafflagstiftning som genomför

artiklarna 2[11]*, 3 samt punkt 1 i denna artikel

även omfattar ledamöterna av Europeiska

gemenskapernas kommission.

4. Punkterna 1, 2 och 3 skall inte påverka

tillämpningen av de bestämmelser om

straffprocessrätt och om fastställande av laga

domstol, som är tillämpliga i varje medlemsstat.

5. Detta protokoll skall tillämpas i full

överensstämmelse med de relevanta bestämmelserna i

Fördragen om upprättandet av Europeiska

gemenskaperna, protokollet om immunitet och

privilegier för Europeiska gemenskaperna, domstolens

stadga samt med de texter som antagits för att

tillämpa dem vad beträffar hävande av immunitet.

Artikel 5

Påföljder

1. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som

behövs för att säkra att de gärningar som avses i

artiklarna 2 och 3 samt medverkan till och anstiftan

av dessa gärningar kan medföra effektiva,

proportionella och avskräckande påföljder däribland,

åtminstone i allvarliga fall, frihetsberövande

påföljder vilka kan leda till utlämning.

2. Punkt 1 skall inte påverka behöriga myndigheters

utövande av sina disciplinära befogenheter i

förhållande till nationella eller

gemenskapstjänstemän. Vid bestämmandet av vilken

straffrättslig påföljd som skall ådömas kan de

nationella domstolarna, i enlighet med principerna i

deras egen lagstiftning, beakta eventuella

disciplinpåföljder som redan drabbat samma person

för samma uppträdande.

Artikel 6

Behörighet

1. Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder

för att etablera sin behörighet vad gäller de

straffbelagda överträdelser som den har fastställt i

enlighet med artiklarna 2, 3 och 4 när

a) överträdelsen helt eller delvis begåtts på dess

territorium,

b) gärningsmannen är medborgare eller tjänsteman i

den berörda staten,

c) överträdelsen har begåtts gentemot någon av de

personer som avses i artikel 1 eller gentemot

ledamöter av de institutioner som avses i artikel

4.2 och som är medborgare i den berörda staten,

d) gärningsmannen är gemenskapstjänsteman som

tjänstgör vid någon av Europeiska gemenskapernas

institutioner eller vid ett organ som bildats enligt

fördragen om upprättandet av Europeiska

gemenskaperna och har sitt säte i den berörda

medlemsstaten.

2. Varje medlemsstat kan vid anmälan enligt artikel

9.2 förklara att den inte kommer att tillämpa, eller

endast i särskilda fall eller under särskilda

omständigheter kommer att tillämpa, en eller flera

av bestämmelserna om behörighet i punkt 1 b), c) och

d).

Artikel 7

Samband med konventionen

1. Bestämmelserna i artiklarna 3, 5.1, 5.2 och 5.4

samt 6 i konventionen skall tillämpas som om det

fanns en hänvisning till de gärningar som avses i

artiklarna 2, 3 och 4 i detta protokoll.

2. Följande bestämmelser i konventionen skall

tillämpas även på detta protokoll:

- Artikel 7 under förutsättning att, om ej annat

uppges vid den anmälan som avses i artikel 9.2 i

detta protokoll, förklaringar enligt artikel 7.2 i

konventionen även gäller för detta protokoll.

- Artikel 9.

- Artikel 10.

Artikel 8

Domstolen

1. Alla tvister mellan medlemsstater om tolkningen

eller tillämpningen av detta protokoll skall först

behandlas i rådet, enligt det förfarande som

föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska

unionen, i avsikt att nå en lösning.

Om ingen lösning har uppnåtts inom sex månader kan

någon av parterna i tvisten överlämna frågan till

Europeiska gemenskapernas domstol.

2. Alla tvister som gäller artikel 1, med undantag

av punkt 1 c) artiklarna 2, 3 och 4 samt artikel 7.2

tredje strecksatsen i detta protokoll, mellan en

eller flera medlemsstater och Europeiska

gemenskapernas kommission, som inte har kunnat lösas

genom förhandlingar, kan hänskjutas till Europeiska

gemenskapernas domstol.

Artikel 9

Ikraftträdande

1. Detta protokoll skall antas av medlemsstaterna i

enlighet med deras respektive konstitutionella

bestämmelser.

2. Medlemsstaterna skall till generalsekreteraren

för Europeiska unionens råd anmäla att de har

avslutat de förfaranden som krävs enligt deras

respektive konstitutionella bestämmelser för att

detta protokoll skall kunna antas.

3. Detta protokoll träder i kraft nittio dagar efter

det att den anmälan som avses i punkt 2 gjorts av

den stat - som vid tidpunkten för rådets antagande

av den akt som upprättar det här protokollet är

medlem av Europeiska unionen - som sist fullgör

denna formalitet. Om konventionen inte har trätt i

kraft vid den tidpunkten träder protokollet i kraft

samtidigt som konventionen.

Artikel 10

Anslutning av nya medlemsstater

1. Detta protokoll står öppet för anslutning av

varje stat som blir medlem i Europeiska unionen.

2. Texten till detta protokoll, avfattad på den

anslutande medlemsstatens språk och upprättad av

Europeiska unionens råd, skall vara giltig.

3. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos

depositarien.

4. För varje stat som ansluter sig till protokollet

träder detta i kraft nittio dagar efter det att den

staten har deponerat sitt anslutningsinstrument

eller, om det ännu inte trätt i kraft när perioden

om nittio dagar löpt ut, samma dag som detta

protokoll träder i kraft.

Artikel 11

Reservationer

1. Reservationer är inte tillåtna, med undantag för

sådana som avses i artikel 6.2.

2. Varje medlemsstat som gjort en reservation får

när som helst, helt eller delvis, dra tillbaka den

genom en anmälan till depositarien.

Tillbakadragandet får verkan den dag depositarien

tar emot anmälan.

Artikel 12

Depositarie

1. Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd

skall vara depositarie för detta protokoll.

2. Depositarien skall i Europeiska gemenskapernas

officiella tidning offentliggöra antaganden och

anslutningar, förklaringar och reservationer liksom

alla övriga underrättelser som rör denna konvention.

TILL BEVIS HÄRPÅ har de befullmäktigade undertecknat

detta protokoll.

Som skedde i Dublin den tjugosjunde september

nittonhundranittiosex i ett enda original på danska,

engelska, finska, franska, grekiska, irländska,

italienska, nederländska, portugisiska, spanska,

svenska och tyska[12]*, vilka samtliga texter är

lika giltiga. Originalet skall deponeras i arkiven

hos generalsekretariatet för Europeiska unionens

råd.

**FOOTNOTES**

[8]:* Avvikande lydelse i prop. 1998/99:32.

[9]:* Avvikande lydelse i prop. 1998/99:32.

[10]:(1) EGT nr C 316, 27.11.1995, s. 49.

[11]:* Avvikande lydelse i prop. 1998/99:32.

[12]:* Avvikande lydelse i prop.1998/99:32.

Medlemsstaternas uttalanden vid antagandet av

rättsakten om

upprättande av protokollet

1. Uttalande från den tyska delegationen:

"Förbundsrepubliken Tysklands regering förklarar att den har

för avsikt att, beträffande protokollet till

konventionen om skydd av finansiella intressen

(tjänstemän), genom förhandlingar uppnå samma

enighet om behörigheten för Europeiska

gemenskapernas domstol att meddela

förhandsavgöranden, som den som eftersträvas när det

gäller konventionen om skydd av Europeiska

gemenskapernas finansiella intressen, och att detta

sker samma dag."

2. Gemensamt uttalande från den belgiska,

luxemburgska och nederländska delegationen:

"Konungariket Belgiens, Konungariket Nederländernas och

Storhertigdömet Luxemburgs regeringar anser att det,

för att möjliggöra ikraftträdandet av detta

protokoll, är nödvändigt att senast i slutet av

november 1996 finna en tillfredsställande lösning

beträffande Europeiska gemenskapernas domstols

behörighet när det gäller tolkningen av detta

protokoll, helst inom ramen för de pågående

diskussionerna om att ge Europeiska gemenskapernas

domstol behörighet när det gäller förhandsavgöranden

angående tolkningen av konventionen om skydd av

Europeiska gemenskapernas finansiella intressen."

3. Uttalande från den österrikiska delegationen:

"Österrike utgår från principen att frågan om Europeiska

gemenskapernas domstols behörighet när det gäller

förhandsavgöranden kommer att regleras på ett

positivt sätt i en nära framtid och kommer också att

arbeta i den riktningen i framtiden."

Korruptionskonventionen

(Rättsakter som antagits med tillämpning av

avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen)

RÅDETS AKT

av den 26 maj 1997

Om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i

Fördraget om Europeiska unionen av konventionen om

kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska

gemenskaperna eller

Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i

(97/C 195/01)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD

som beaktar Fördraget om Europeiska unionen,

särskilt artikel K 3.2 c i detta,

som beaktar att medlemsstaterna anser förbättringen

av det rättsliga samarbetet som en fråga av

gemensamt intresse som omfattas av det samarbete om

vilket föreskrifter meddelas i avdelning VI i

fördraget, och

som beaktar att det för att uppnå det målet är

nödvändigt att utarbeta en konvention om kamp mot

korruption som Europeiska gemenskapernas tjänstemän

eller Europeiska unionens medlemsstaters tjänstemän

är delaktiga i, mot bakgrund av bestämmelserna i

protokollet till konventionen om skydd av Europeiska

gemenskapernas finansiella intressen([13]1),

BESLUTAR att den konvention vars text bifogas och

som denna dag har undertecknats av företrädarna för

regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, är

utarbetad,

REKOMMENDERAR att konventionen antas av

medlemsstaterna i enlighet med deras respektive

konstitutionella bestämmelser.

Utfärdad i Bryssel den 26 maj 1997.

På rådets vägnar

W. SORGDRAGER

Ordförande

**FOOTNOTES**

[13]:(1) EGT nr C 313, 23.10.1996, s. 2.

KONVENTION

utarbetad på grundval av artikel K 3.2 c i Fördraget

om Europeiska unionen om kamp mot korruption som

tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller

Europeiska unionens medlemssta-

ter är delaktiga i

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA i denna

konvention, som är medlemsstater i Europeiska

unionen,

SOM HÄNVISAR till Europeiska unionens råds akt av

den 26 maj 1997,

SOM BEAKTAR ATT medlemsstaterna anser att

förbättringen av det rättsliga samarbetet i kampen

mot korruptionen är en fråga av gemensamt intresse

som omfattas av det samarbete om vilket föreskrifter

meddelas i avdelning VI i fördraget,

SOM BEAKTAR ATT rådet i en akt av den 27 september

1996 har utarbetat ett protokoll som särskilt avser

korruptiva handlingar som såväl nationella

tjänstemän som gemenskapstjänstemän är delaktiga i

och som skadar eller skulle kunna skada Europeiska

gemenskapernas finansiella intressen,

SOM BEAKTAR nödvändigheten av att för att förbättra

det straffrättsliga samarbetet mellan

medlemsstaterna gå längre än enligt nämnda protokoll

och utarbeta en konvention som avser korruptiva

handlingar i vilka Europeiska gemenskapernas

tjänstemän eller tjänstemän i medlemsstaterna i

allmänhet är delaktiga, och

SOM ÄR ANGELÄGNA om att säkerställa en enhetlig och

effektiv tillämpning av denna konvention inom hela

Europeiska unionen,

HAR ENATS OM FÖLJANDE BESTÄMMELSER.

Artikel 1

Definitioner

I denna konvention avses med

a) tjänsteman: alla gemenskapstjänstemän och alla

nationella tjänstemän, inklusive alla nationella

tjänstemän från en annan medlemsstat,

b) gemenskapstjänsteman:

- varje person som är tjänsteman eller

kontraktsanställd i den mening som avses i

tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska

gemenskaperna eller i anställningsvillkoren för

övriga anställda i Europeiska gemenskaperna,

- varje person som har ställts till Europeiska

gemenskapernas förfogande av medlemsstaterna eller

av något offentligt eller privat organ som utför

uppgifter som motsvarar dem som Europeiska

gemenskapernas tjänstemän eller övriga anställda

utför.

Medlemmar i de organ som bildats enligt fördragen om

upprättandet av Europeiska gemenskaperna samt dessa

organs personal likställs med gemenskapstjänstemän,

om de inte omfattas av tjänsteföreskrifterna för

tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller

anställningsvillkoren för övriga anställda i

Europeiska gemenskaperna,

c) nationell tjänsteman: ett begrepp som skall

tolkas med hänvisning till den definition tjänsteman

eller ämbetsman har i den nationella rätten i den

medlemsstat där personen i fråga innehar denna

egenskap vid tillämpning av dess straffrätt.

När det gäller rättsliga åtgärder beträffande en

tjänsteman från en medlemsstat, vilka vidtas av en

annan medlemsstat, behöver den sistnämnda staten

tillämpa definitionen på nationell tjänsteman endast

i den mån den definitionen överensstämmer med dess

nationella lagstiftning.

Artikel 2

Mutbrott

1. I denna konvention avses med mutbrott varje

avsiktlig handling som utförs av en tjänsteman för

att, direkt eller genom tredje man, för egen räkning

eller för tredje mans räkning, begära eller ta emot

förmåner, oavsett art, eller att acceptera löften

härom för att på ett sätt som strider mot hans

officiella förpliktelser utföra eller underlåta att

utföra en handling i tjänsten eller vid utövandet av

tjänsten.

2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som

behövs för att säkra att en sådan gärning som avses

i punkt 1 straffbeläggs.

Artikel 3

Bestickning

1. I denna konvention avses med bestickning varje

avsiktlig handling som utförs av en person för att

direkt eller genom tredje man utlova eller bevilja

en förmån, oavsett art, till en tjänsteman, för egen

räkning eller för tredje mans räkning, för att denne

på ett sätt som strider mot hans officiella

förpliktelser skall utföra eller underlåta att

utföra en handling i tjänsten eller vid utövandet av

tjänsten.

2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som

behövs för att säkra att en sådan gärning som avses

i stycke 1 straffbeläggs.

Artikel 4

Likabehandling

l. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som

behövs för att säkra att bestämmelserna i dess

strafflagstiftning som är tillämpliga på de

gärningar som avses i artiklarna 2 och 3 när de

begås av eller gentemot ministrarna i dess regering,

de valda ledamöterna i dess parlamentariska

församlingar eller ledamöterna av landets högsta

domstolar eller revisionsdomstol vid

tjänsteutövning, tillämpas på samma sätt när

gärningarna begås av eller gentemot ledamöterna av

Europeiska gemenskapernas kommission, av

Europaparlamentet, domarna i Europeiska

gemenskapernas domstol eller ledamöterna av

Europeiska gemenskapernas revisionsrätt vid

tjänsteutövning.

2. Om en medlemsstat har antagit speciella lagar om

handlingar eller underlåtenhet för vilka ministrarna

i dess regering bör stå till svars, på grund av den

särskilda politiska ställning de har i den staten,

behöver punkt 1 i denna artikel inte tillämpas på

dessa lagar, under förutsättning att medlemsstaten

garanterar att den strafflagstiftning som genomför

artiklarna 2 och 3 även omfattar ledamöterna i

Europeiska gemenskapernas kommission.

3. Punkterna 1 och 2 skall inte påverka

tillämpningen av de bestämmelser om

straffprocessrätt och om fastställande av laga

domstol som är tillämpliga i varje medlemsstat.

4. Denna konvention skall tillämpas i full

överensstämmelse med de relevanta bestämmelserna i

fördragen om upprättandet av Europeiska

gemenskaperna, protokollet om immunitet och

privilegier för Europeiska gemenskaperna, domstolens

stadga samt med de texter som har antagits för att

tillämpa dem vad beträffar upphävande av immunitet.

Artikel 5

Påföljder

1. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som

behövs för att säkra att de gärningar som avses i

artiklarna 2 och 3 samt medverkan till och anstiftan

av dessa gärningar kan medföra effektiva,

proportionella och avskräckande påföljder,

däribland, åtminstone i allvarliga fall,

frihetsberövande påföljder vilka kan leda till

utlämning.

2. Punkt 1 skall inte påverka behöriga myndigheters

utövande av sina disciplinära befogenheter i

förhållande till nationella tjänstemän eller

gemenskaps-tjänstemän. Vid bestämmandet av vilken

straffrättslig påföljd som skall ådömas kan de

nationella domstolarna, i enlighet med principerna i

sin egen lagstiftning, beakta eventuella

disciplinpåföljder som redan har drabbat samma

person för samma uppträdande.

Artikel 6

Straffrättsligt ansvar för företagsledare

Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder

för att företagsledare eller andra personer med

befogenhet att fatta beslut eller utöva kontroll

inom ett företag skall kunna hållas straffrättsligt

ansvariga enligt de principer som anges i den

nationella rätten, i fråga om korruption enligt

artikel 3, om gärningen har begåtts för företagets

räkning av en person som är underställd dem.

Artikel 7

Behörighet

1. Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder

för att etablera sin behörighet vad gäller de

gärningar som den har straffbelagt i enlighet med de

skyldigheter som följer av artiklarna 2, 3 och 4 när

a) gärningen helt eller delvis begåtts på dess

territorium,

b) gärningsmannen är medborgare eller tjänsteman i

den berörda staten,

c) gärningen har begåtts gentemot någon av de

personer som avses i artikel 1 eller gentemot

ledamöter av de institutioner inom Europeiska

gemenskapen som avses i artikel 4.1 och som dessutom

är medborgare i den berörda staten,

d) gärningsmannen är gemenskapstjänsteman som

tjänstgör vid någon av Europeiska gemenskapernas

institutioner eller vid ett organ som har bildats

enligt fördragen om upprättandet av Europeiska

gemenskaperna och har sitt säte i den berörda

medlemsstaten.

2. Varje medlemsstat kan vid anmälan enligt artikel

13.2, förklara att den inte kommer att tillämpa,

eller endast i särskilda fall eller under särskilda

omständigheter kommer att tillämpa, en eller flera

av bestämmelserna om behörighet i punkt 1 b, c och

d.

Artikel 8

Utlämning och åtal

l. Varje medlemsstat som enligt sin nationella

lagstiftning inte utlämnar sina egna medborgare

skall vidta nödvändiga åtgärder för att kunna utöva

jurisdiktion i fråga om gärningar som staten har

straffbelagt i enlighet med de skyldigheter som

följer av artiklarna 2, 3 och 4 och som begåtts av

dess egna medborgare utanför dess territorium.

2. När en medborgare i en medlemsstat anklagas för

att i en annan medlemsstat ha begått en gärning som

har straffbelagts i enlighet med de skyldigheter som

följer av artiklarna 2, 3 och 4, och medlemsstaten

inte utlämnar denna person till den andra

medlemsstaten enbart på grund av dennes

medborgarskap, skall den överlämna ärendet till sina

behöriga myndigheter för åtal, om det finns

anledning till detta. För att möjliggöra lagföring

skall akter, upplysningar och föremål som rör

gärningen överlämnas i enlighet med bestämmelserna i

artikel 6 i Europeiska utlämningskonventionen av den

13 december 1957. Den ansökande medlemsstaten skall

underrättas om vilka rättsliga åtgärder som har

vidtagits och resultatet av dessa.

3. Vad som avses med en medlemsstats egna

"medborgare" skall i denna artikel tolkas i enlighet

med varje förklaring som den staten har lämnat

enligt artikel 6.1 b och 6.1 c i Europeiska

utlämningskonventionen.

Artikel 9

Samarbete

1. Om ett förfarande, som gäller en gärning som har

straffbelagts i enlighet med de skyldigheter som

följer av artiklarna 2, 3 och 4, rör minst två

medlemsstater, skall dessa stater samarbeta

effektivt vid förundersökning, lagföring och

straffverkställighet, t.ex. genom inbördes

rättshjälp, utlämning, överförande av lagföring

eller verkställighet av domar som har meddelats i en

annan medlemsstat.

2. När fler än en medlemsstat har jurisdiktion och

möjlighet att väcka åtal för samma gärning, skall de

berörda medlemsstaterna samarbeta för att avgöra vem

av dem som skall lagföra gärningsmannen eller

gärningsmännen så att lagföringen, där det är

möjligt, kan ske i en och samma medlemsstat.

Artikel 10

Ne bis in idem

1. Medlemsstaterna skall i sin nationella straffrätt

tillämpa principen att en person som slutligt dömts

i en medlemsstat inte får lagföras för samma gärning

i en annan medlemsstat ("ne bis in idem"), om

påföljden vid fällande dom har verkställts, håller

på att verkställas eller inte längre kan verkställas

enligt det dömande landets lag.

2. Varje medlemsstat får, i samband med anmälan

enligt artikel 13.2, förklara att den inte skall

vara bunden av punkt 1 i denna artikel i ett eller

flera av följande fall

a) om den gärning som har legat till grund för den

dom som har meddelats i en annan stat begåtts inom

medlemsstatens territorium, helt eller delvis; i det

senare fallet skall detta undantag inte gälla om

gärningen delvis har begåtts inom den medlemsstats

territorium där domen har meddelats,

b) om den gärning som har legat till grund för den

dom som har meddelats i en annan stat har riktats

mot den medlemsstatens säkerhet eller andra för den

staten lika viktiga intressen,

c) om den gärning som har legat till grund för den

dom som har meddelats i en annan stat har begåtts av

en tjänsteman i medlemsstaten i fråga i strid med

dennes tjänsteåligganden.

3. Om ytterligare lagföring inleds i en medlemsstat

mot en person som slutgiltigt har dömts för samma

gärningar i en annan medlemsstat skall varje sådant

frihetsberövande som avtjänats i den sistnämnda

staten på grund av dessa gärningar räknas av från

den påföljd som eventuellt ådöms. I den mån de

nationella lagstiftningarna medger detta, skall

hänsyn också tas till andra påföljder än

frihetsberövande påföljder vilka redan har

verkställts.

4. De undantag som har gjorts till föremål för en

förklaring enligt punkt 2 skall inte vara

tillämpliga, om den berörda medlemsstaten på grund

av samma gärning har begärt att en annan medlemsstat

skall lagföra personen i fråga eller har beviljat

utlämning av denne.

5. Tillämpliga bilaterala eller multilaterala

överenskommelser som har ingåtts mellan

medlemsstater och därtill hörande förklaringar

påverkas inte av denna artikel.

Artikel 11

Nationella bestämmelser

Bestämmelserna i denna konvention hindrar inte

medlemsstaterna från att besluta om nationella

föreskrifter som går utöver de skyldigheter som

följer av denna konvention.

Artikel 12

Domstolen

1. Alla tvister mellan medlemsstater om tolkningen

eller tillämpningen av denna konvention som inte har

kunnat lösas bilateralt skall först behandlas inom

rådet enligt det förfarande som föreskrivs i

avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen, i

avsikt att uppnå en lösning. Om ingen lösning har

uppnåtts inom sex månader kan en av parterna i

tvisten hänskjuta tvisten till Europeiska

gemenskapernas domstol.

2. Alla tvister mellan en eller flera medlemsstater

och Europeiska gemenskapernas kommission om

tillämpningen av artikel l, med undantag för punkt

c), och artiklarna 2, 3 och 4, kan, i den

utsträckning som de avser gemenskapsrättsliga frågor

eller frågor om gemenskapernas finansiella intressen

eller rör medlemmar eller tjänstemän i

gemenskapernas institutioner eller i organ som har

inrättats med tillämpning av fördragen om

upprättandet av Europeiska gemenskaperna och som

inte har kunnat lösas genom förhandlingar, kan av

någon av parterna i tvisten hänskjutas till

domstolen.

3. Alla domstolar i en medlemsstat kan begära att

domstolen skall meddela förhandsavgörande i frågor

som avser tolkningen av artiklarna 1-4 och 12-16 och

som uppkommer i mål som är anhängiga vid dem och rör

personer, som är medlemmar eller tjänstemän i

gemenskapsinstitutioner eller i med tillämpning av

fördragen om upprättandet av Europeiska

gemenskaperna inrättade gemenskapsorgan, och som

handlar i tjänsten, så snart domstolarna anser att

ett beslut i frågan är nödvändigt för att de skall

kunna döma i målet.

4. Domstolens behörighet enligt artikel 3

förutsätter att den berörda med-lemsstaten i samband

med den anmälan som avses i artikel 13.2 eller

senare förklarar att den godkänner denna behörighet.

5. En medlemsstat som avger en förklaring enligt

punkt 4 får begränsa möjligheten att begära ett

förhandsavgörande från domstolen till att avse de

domstolar i medlemsstaten vilkas beslut inte kan

överklagas enligt statens egen lagstiftning.

6. Europeiska gemenskapens domstols stadga och dess

rättegångsregler skall gälla. I enlighet med den

stadgan har alla medlemsstater och kommissionen,

oavsett om de har avgivit en förklaring enligt punkt

4 eller inte, rätt att till domstolen överlämna ett

yttrande eller skriftliga iakttagelser som rör de

mål som är anhängiga vid den till följd av punkt 3.

Artikel 13

Ikraftträdande

1. Denna konvention skall antas av medlemsstaterna i

enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.

2. Medlemsstaterna skall till generalsekreteraren

för Europeiska unionens råd anmäla att de har

genomfört de förfaranden som deras konstitutionella

bestämmelser kräver för att denna konvention skall

kunna antas.

3. Denna konvention träder i kraft nittio dagar

efter det att den sista medlemsstaten har gjort en

sådan anmälan som avses i punkt 2.

4. Till och med den tidpunkt då denna konvention

träder i kraft kan varje medlemsstat i samband med

en sådan anmälan som avses i punkt 2 eller när som

helst därefter förklara att denna konvention med

undantag av sin artikel 12 skall vara tillämplig på

den i dess förbindelser med de medlemsstater som har

gjort samma förklaring. För en medlemsstat som har

gjort en sådan förklaring skall denna konvention

tillämpas från och med den första dagen i den månad

som följer efter det att nittio dagar har gått från

det att dess förklaring deponerades.

5. En medlemsstat som inte har avgivit en förklaring

i enlighet med punkt 4 får tillämpa denna konvention

mot andra fördragsslutande medlemsstater på grundval

av bilaterala överenskommelser.

Artikel 14

Anslutning av nya medlemsstater

l. Denna konvention står öppen för anslutning för

varje stat som blir medlem i Europeiska unionen.

2. Den på den anslutande statens språk avfattade

texten till denna konvention, som skall utarbetas av

Europeiska unionens råd, skall ha giltighet.

3. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos

depositarien.

4. För en stat som ansluter sig till konventionen

träder denna i kraft nittio dagar efter depositionen

av dess anslutningsinstrument, eller, om den ännu

inte har trätt i kraft då denna period av nittio

dagar löper ut, den dag då konventionen träder i

kraft.

5. Om denna konvention ännu inte har trätt i kraft

när anslutningsinstrumentet deponeras, skall

bestämmelserna i artikel 13.4 vara tillämpliga på de

stater som ansluter sig till denna.

Artikel 15

Reservationer

1. Med undantag för sådana reservationer som avses i

artikel 7.2 och i artikel 10.2 är reservationer inte

tillåtna.

2. Varje medlemsstat som har gjort en reservation

får när som helst, helt eller delvis, dra tillbaka

den genom en anmälan till depositarien.

Tillbakadragandet får verkan den dag depositarien

tar emot anmälan.

Artikel 16

Depositarie

1. Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd

är depositarie för denna konvention.

2. Depositarien skall i Europeiska gemenskapernas

officiella tidning offentliggöra antaganden och

anslutningar, förklaringar och reservationer samt

alla andra anmälningar som rör denna konvention.

OECD-konventionen

KONVENTION OM BEKÄMPANDE AV BESTICKNING AV UTLÄNDSKA

OFFENTLIGA TJÄNSTEMÄN I

INTERNATIONELLA AFFÄRSFÖRBINDELSER

Ingress

Parterna,

som beaktar att bestickning är en utbredd

företeelse i internationella affärsförbindelser,

bland annat i fråga om handel och investeringar, som

förorsakar allvarlig oro i moraliskt och politiskt

hänseende, undergräver gott styrelsesätt och

ekonomisk utveckling samt snedvrider internationella

konkurrensförhållanden,

som beaktar att alla länder har sin del i ansvaret

för att bekämpa bestickning i internationella

affärsförbindelser,

som beaktar den reviderade rekommendation om

bekämpande av bestickning i internationella

affärsförbindelser som antogs av Organisationen för

ekonomiskt samarbete och utvecklings (OECD) råd den

23 maj 1997, C(97)123/FINAL, vari bland annat

efterlystes effektiva åtgärder för att avskräcka

från, förebygga och bekämpa bestickning av utländska

offentliga tjänstemän i samband med internationella

affärsförbindelser, särskilt genom att sådan

bestickning snabbt och på ett effektivt och

samordnat sätt straffbeläggs i överensstämmelse med

de överenskomna gemensamma punkter som anges i

rekommendationen och med varje lands

jurisdiktionsprinciper och andra grundläggande

rättsprinciper,

som välkomnar andra nyligen tagna initiativ som

ytterligare främjar förståelsen och samarbetet på

det internationella planet i bekämpande av

bestickning av offentliga tjänstemän, inbegripet

åtgärder vidtagna av Förenta nationerna,

Världsbanken, Internationella valutafonden,

Världshandelsorganisationen, Amerikanska

samarbetsorganisationen, Europarådet och Europeiska

unionen,

som välkomnar företagens,

näringslivsorganisationernas, fackföreningsrörelsens

och andra frivilligorganisationers ansträngningar i

kampen mot bestickning,

som erkänner regeringarnas roll i att motverka

förledande till bestickning från enskilda personers

och företags sida i internationella

affärsförbindelser,

som erkänner att framsteg på detta område kräver

insatser på det nationella planet såväl som

samarbete, övervakning och uppföljning på det

multilaterala planet,

som erkänner att uppnåendet av likvärdighet i fråga

om de åtgärder som parterna skall vidta är

konventionens huvudsakliga syfte och ändamål, vilket

kräver att den ratificeras utan förbehåll som

påverkar denna likvärdighet,

har kommit överens om följande

Artikel 1

Brottet bestickning av utländska offentliga

tjänstemän

1. Varje part skall vidta de åtgärder som är

nödvändiga för att i sin lagstiftning straffbelägga

att någon uppsåtligen erbjuder, utlovar eller lämnar

otillbörliga penningförmåner eller andra förmåner,

vare sig direkt eller genom mellanhänder, till en

utländsk offentlig tjänsteman, för dennes räkning

eller för tredje mans räkning, för att han skall

vidta eller underlåta att vidta en åtgärd i tjänsten

i avsikt att vinna eller bibehålla en affärsmässig

fördel eller en annan otillbörlig fördel i

internationella affärsförbindelser.

2. Varje part skall vidta de åtgärder som är

nödvändiga för att straffbelägga medverkan till

bestickning av utländska offentliga tjänstemän, däri

inbegripet anstiftan, medhjälp och bemyndigande.

Försök och stämpling till bestickning av utländska

offentliga tjänstemän skall vara straffbart i samma

mån som försök och stämpling till bestickning av en

parts egna offentliga tjänstemän.

3. De brott som avses i punkterna 1 och 2 ovan

benämns härnedan "bestickning av utländsk offentlig

tjänsteman".

4. I denna konvention

a) - avses med utländsk offentlig tjänsteman den som

innehar en lagstiftande, administrativ eller

rättslig tjänst i ett främmande land, vare sig han

är anställd eller vald, den som utövar en offentlig

funktion för ett främmande land, inklusive för ett

offentligt organ eller för ett offentligt företag,

samt en tjänsteman eller en företrädare för en

offentlig internationell organisation,

b) - omfattar främmande land alla nivåer och

underavdelningar i såväl nationell som lokal

förvaltning,

c) - avser uttrycket vidta eller underlåta att vidta

en åtgärd i tjänsten utövning av en offentlig

tjänstemans officiella position, oavsett om denna

utövning faller inom tjänstemannens befogenheter.

Artikel 2

Ansvar för juridiska personer

Varje part skall i överensstämmelse med sina

rättsprinciper vidta de åtgärder som är nödvändiga

för att införa ansvar för juridiska personer för

bestickning av utländska offentliga tjänstemän.

Artikel 3

Påföljder

1. Bestickning av utländska offentliga tjänstemän

skall kunna bli föremål för effektiva,

proportionerliga och avskräckande straffrättsliga

påföljder. De möjliga påföljderna skall vara

jämförbara med de påföljder som tillämpas i fråga om

bestickning av partens egna offentliga tjänstemän

och skall, beträffande fysiska personer, inbegripa

sådant frihetsberövande som är tillräckligt för att

möjliggöra effektiv inbördes rättshjälp och

utlämning.

2. Om straffrättsligt ansvar enligt en parts

rättssystem inte är tillämpligt avseende juridiska

personer, skall parten tillse att juridiska personer

skall kunna bli föremål för effektiva,

proportionerliga och avskräckande icke

straffrättsliga påföljder, däribland

penningsanktioner, för bestickning av utländska

offentliga tjänstemän.

3. Varje part skall vidta de åtgärder som är

nödvändiga för att säkerställa att mutan och vinsten

av bestickning av en utländsk offentlig tjänsteman,

eller egendom av ett värde som motsvarar sådan

vinst, kan beslagtas och förverkas eller att

penningsanktioner med motsvarande verkan kan

tillämpas.

4. Varje part skall överväga möjligheten att införa

andra civilrättsliga eller administrativa sanktioner

för bestickning av utländska offentliga tjänstemän.

Artikel 4

Jurisdiktion

1. Varje part skall vidta de åtgärder som är

nödvändiga för att åta sig jurisdiktion över

bestickning av utländska offentliga tjänstemän om

brottet helt eller delvis begås inom dess

territorium.

2. En part som har jurisdiktion att lagföra sina

medborgare för brott som begåtts utomlands skall

vidta de åtgärder som är nödvändiga för att åta sig

jurisdiktion för sådan lagföring avseende

bestickning av utländsk offentlig tjänsteman enligt

samma principer.

3. Om mer än en part har jurisdiktion över ett

påstått brott som omfattas av denna konvention,

skall de berörda parterna på begäran av en av dem

samråda i syfte att fastställa var brottet bäst bör

lagföras.

4. Varje part skall pröva om dess nu gällande

jurisdiktionsregler är ändamålsenliga för att

bekämpa bestickning av utländska offentliga

tjänstemän och, om så inte anses vara fallet, vidta

åtgärder för att komma till rätta med förhållandet.

Artikel 5

Genomförande

Förundersökning och åtal för bestickning av

utländska offentliga tjänstemän skall ske i enlighet

med varje parts tillämpliga regler och principer. De

skall inte påverkas av överväganden om nationellt

ekonomiskt intresse, möjlig inverkan på

förbindelserna med en annan stat eller de berörda

fysiska eller juridiska personernas identitet.

Artikel 6

Preskription

Preskriptionsreglerna gällande brottet bestickning

av utländsk offentlig tjänsteman skall medge

tillräcklig tid för förundersökning och lagföring

avseende detta brott.

Artikel 7

Penningtvätt

Varje part som har gjort bestickning av egna

offentliga tjänstemän till ett förbrott för

tillämpning av dess lagstiftning om penningtvätt

skall göra detsamma i fråga om bestickning av

utländska offentliga tjänstemän, oavsett var

bestickningsbrottet har begåtts.

Artikel 8

Redovisningsnormer

1. För att effektivt bekämpa bestickning av

utländska offentliga tjänstemän skall varje part,

inom ramen för sina lagar och regelverk om bokföring

och bokföringsmaterial, årsredovisningens innehåll

samt normer för redovisning och revision, vidta de

åtgärder som är nödvändiga för att för företag som

är underkastade dessa lagar och regelverk förbjuda

upprättande av icke bokförda konton, utförande av

transaktioner som inte bokförs eller inte kan

tillräckligt identifieras, bokföring av fiktiva

utgifter och skulder med felaktigt angivande av

skuldernas uppkomst, liksom användning av falska

handlingar, allt i syfte att besticka utländska

offentliga tjänstemän eller dölja sådan bestickning.

2. Varje part skall tillhandahålla effektiva,

proportionerliga och avskräck-ande civilrättsliga

administrativa eller straffrättsliga påföljder för

sådana underlåtenheter och förfalskningar med

avseende på företags bokföring, räkenskaper, konton

och affärsredovisning.

Artikel 9

Inbördes rättshjälp

1. Varje part skall så långt som det är möjligt

enligt dess lagar och relevanta fördrag och

arrangemang ge en annan part snabb och effektiv

rättshjälp vid straffrättsliga förundersökningar och

förfaranden som en part inlett i fråga om brott som

faller under denna konvention och vid icke

straffrättsliga förfaranden som faller under denna

konvention som en part har inlett mot en juridisk

person. Den anmodade parten skall utan dröjsmål

underrätta den begärande parten om eventuell

ytterligare information eller handlingar som behövs

för att styrka framställningen om rättshjälp och, på

förfrågan, om vad som gjorts beträffande

framställningen och resultatet av den.

2. Om en part gör inbördes rättshjälp beroende av om

det föreligger dubbel straffbarhet, skall sådan

anses föreligga om det brott för vilket rättshjälp

söks faller under denna konvention.

3. En part skall inte vägra att lämna inbördes

rättshjälp i brottmål som faller inom ramen för

denna konvention med hänvisning till banksekretess.

Artikel 10

Utlämning

1. Bestickning av utländska offentliga tjänstemän

skall vara ett utlämningsbart brott i parternas

lagstiftning och i utlämningsavtal mellan dem.

2. Om en part som gör utlämning beroende av om det

finns ett utlämningsavtal mottar en framställning om

utlämning från en annan part med vilken den inte har

ett utlämningsavtal, får parten betrakta denna

konvention som det rättsliga stödet för utlämningen

med avseende på brottet bestickning av utländsk

offentlig tjänsteman.

3. Varje part skall vidta de åtgärder som är

nödvändiga för att säkerställa att den antingen kan

utlämna sina egna medborgare eller lagföra dem för

brottet bestickning av utländsk offentlig

tjänsteman. En part som vägrar att utlämna någon för

bestickning av utländsk offentlig tjänsteman endast

därför att vederbörande är dess medborgare, skall

lämna över ärendet till sina behöriga myndigheter

för lagföring.

4. Utlämning för bestickning av utländsk offentlig

tjänsteman skall ske på de villkor som anges i varje

parts nationella lagstiftning och tillämpliga

fördrag och arrangemang. Om en part gör utlämning

beroende av om det föreligger dubbel straffbarhet,

skall detta krav anses vara uppfyllt om det brott

för vilket utlämning begärs faller under artikel 1 i

denna konvention.

Artikel 11

Behöriga myndigheter

Med avseende på samråd som avses i artikel 4.3,

inbördes rättshjälp som avses i artikel 9 och

utlämning som avses i artikel 10 skall varje part

underrätta OECD:s generalsekreterare om vilken eller

vilka myndigheter som skall vara behöriga att sända

och motta framställningar och tjäna som förmedlare

för dessa ärenden för parten i fråga utan att detta

skall påverka andra arrangemang mellan parterna.

Artikel 12

Övervakning och uppföljning

Parterna skall samarbeta i att genomföra ett program

för systematisk uppföljning för att övervaka och

främja att denna konvention till fullo genomförs. Om

inte annat enhälligt beslutas av parterna, skall

detta ske inom ramen för OECD:s arbetsgrupp om

bestickning i internationella affärsförbindelser och

enligt denna arbetsgrupps mandat eller inom ramen

och enligt mandatet för det organ som kan ha

övertagit dess funktioner; parterna skall bära

kostnaderna för programmet i enlighet med de regler

som skall gälla för organet i fråga.

Artikel 13

Undertecknande och anslutning

1. Till dess att konventionen träder i kraft skall

den stå öppen för undertecknande av OECD:s

medlemsstater och de utanförstående stater som har

inbjudits att bli fullständiga deltagare i OECD:s

arbetsgrupp om bestickning i internationella

affärsförbindelser.

2. När konventionen har trätt i kraft skall den stå

öppen för anslutning av icke signatärer som är OECD-

medlemmar eller har blivit fullständiga deltagare i

OECD:s arbetsgrupp om bestickning i internationella

affärsförbindelser eller det organ som kan ha

övertagit dess funktioner. För varje sådan icke

signatärstat skall konventionen träda i kraft den

sextionde dagen efter den dag då staten deponerade

sitt anslutningsinstrument.

Artikel 14

Ratificering och depositarie

1. Denna konvention skall godtas, godkännas eller

ratificeras av signatärerna i enlighet med deras

respektive lagstiftning.

2. Godtagande-, godkännande-, ratifikations- och

anslutningsinstrument skall deponeras hos OECD:s

generalsekreterare, som skall tjäna som depositarie

för denna konvention.

Artikel 15

Ikraftträdande

1. Denna konvention träder i kraft den sextionde

dagen efter den dag då fem av de tio länder som har

den största exportandelen enligt bifogade dokument

och som tillsammans svarar för minst 60 procent av

dessa tio länders sammanlagda exportvolym har

deponerat sina godtagande-, godkännande- eller

ratifikationsinstrument. För varje signatär som

deponerar sitt instrument efter detta ikraftträdande

skall konventionen träda i kraft den sextionde dagen

efter deponeringen av dess instrument.

2. Om konventionen inte har trätt i kraft enligt

punkt 1 i denna artikel den 31 december 1998, får

varje signatär som har deponerat sitt godtagande-,

godkännande- eller ratifiktionsinstrument till

depositarien skriftligen förklara att den är beredd

att godta konventionens ikraftträdande enligt denna

punkt 2. Konventionen skall träda i kraft för en

sådan signatär den sextionde dagen efter den dag då

sådana förklaringar har deponerats av minst två

signatärer. För varje signatär som deponerar sin

förklaring efter ett sådant ikraftträdande, skall

konventionen träda i kraft den sextionde dagen efter

dagen för deponeringen.

Artikel 16

Ändringar

En part får föreslå ändringar i denna konvention.

Ett ändringsförslag skall föreläggas depositarien,

som skall översända det till de övriga parterna

minst 60 dagar innan depositarien sammankallar

parterna till ett möte för att ta ställning till

ändringsförslaget. En ändring som enhälligt antagits

av parterna, eller på ett sådant annat sätt som

parterna enhälligt beslutar, skall träda i kraft 60

dagar efter det att alla parter har deponerat sina

ratifikations-, godtagande- eller

godkännandeinstrument eller på sådana andra villkor

som kan bestämmas av parterna när ändringen antas.

Artikel 17

Frånträdande

En part kan frånträda denna konvention genom

skriftligt meddelande till depositarien. Ett sådant

frånträdande får verkan ett år efter den dag då

meddelandet därom mottogs. Efter frånträdandet skall

samarbetet fortsätta mellan parterna och den part

som har frånträtt konventionen med avseende på alla

utestående framställningar om rättshjälp eller

utlämning som gjorts före den dag då frånträdandet

trädde i kraft.

Upprättad i Paris den 17 december 1997 på engelska

och franska språken, vilka båda texter har lika

giltighet.

Bilaga

DAFFE/IME/BR(97)18/FINAL

Statistik över exporten från OECD-länderna

----------------------------------------------------------

|OECD-EXPORT |1990-1996 |1990-1996 |1990-1996 |

----------------------------------------------------------

| |Milj. US- |% av tot. |% av de 10|

| |dollar |OECD |största OECD-|

| | | |länderna |

----------------------------------------------------------

|Förenta staterna | 287118 | 15,9 | 19,7|

----------------------------------------------------------

|Tyskland | 254746 | 14,1 | 17,5|

----------------------------------------------------------

|Japan | 212665 | 11,8 | 14,6|

----------------------------------------------------------

|Frankrike | 138471 | 7,7 | 9,5|

----------------------------------------------------------

|Förenade | 121258 | 6,7 | 8,3|

|kungariket | | | |

----------------------------------------------------------

|Italien | 112449 | 6,2 | 7,7|

----------------------------------------------------------

|Kanada | 91215 | 5,1 | 6,3|

----------------------------------------------------------

|Korea (1) | 81364 | 4,5 | 5,6|

----------------------------------------------------------

|Nederländerna | 81264 | 4,5 | 5,6|

----------------------------------------------------------

|Belgien-Luxemburg | 78598 | 4,4 | 5,4|

----------------------------------------------------------

|De 10 största | 1459148 | 81,0 | 100|

|totalt | | | |

----------------------------------------------------------

| | | | |

----------------------------------------------------------

|Spanien | 42469 | 2,4 | |

----------------------------------------------------------

|Schweiz | 40395 | 2,2 | |

----------------------------------------------------------

|Sverige | 36710 | 2,0 | |

----------------------------------------------------------

|Mexiko (1) | 34233 | 1,9 | |

----------------------------------------------------------

|Australien | 27194 | 1,5 | |

----------------------------------------------------------

|Danmark | 24145 | 1,3 | |

----------------------------------------------------------

|Österrike* | 22432 | 1,2 | |

----------------------------------------------------------

|Norge | 21666 | 1,2 | |

----------------------------------------------------------

|Irland | 19217 | 1,1 | |

----------------------------------------------------------

|Finland | 17296 | 1,0 | |

----------------------------------------------------------

|Polen (1)** | 12652 | 0,7 | |

----------------------------------------------------------

|Portugal | 10801 | 0,6 | |

----------------------------------------------------------

|Turkiet* | 8027 | 0,4 | |

----------------------------------------------------------

|Ungern** | 6795 | 0,4 | |

----------------------------------------------------------

|Nya Zeeland | 6663 | 0,4 | |

----------------------------------------------------------

|Tjeckiska | 6263 | 0,3 | |

|republiken*** | | | |

----------------------------------------------------------

|Grekland* | 4606 | 0,3 | |

----------------------------------------------------------

|Island | 949 | 0,1 | |

----------------------------------------------------------

|Totalt OECD | 1801661 | 100% | |

----------------------------------------------------------

Anm. * 1990-1995; ** 1991-1996; *** 1993-1996.

Källa: OECD, (1) IMF.

Beträffande Belgien-Luxemburg: handelsstatistiken

för Belgien och Luxemburg är endast tillgänglig för

de två länderna sammanslaget. Avseende artikel 15.1

i konventionen gäller att, om endera Belgien eller

Luxemburg deponerar sitt godtagande-, godkännande-

eller ratifikationsinstrument eller om både Belgien

och Luxemburg deponerar sina godtagande-,

godkännande eller ratifikationsinstrument, så skall

det anses att ett av de länder som tillhör de tio

största exportländerna har deponerat sitt instrument

och de båda ländernas sammanlagda export skall

räknas såsom utgörande en del av de 60 procent av

den gemensamma totala exporten för de tio länder som

fordras för ikraftträdande enligt denna bestämmelse.

Domstolsprotokollet

(Rättsakter som antagits med tillämpning av

avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen)

RÅDETS AKT

av den 29 november 1996

om upprättande på grundval av artikel K 3 i

Fördraget om

Europeiska unionen av protokollet om

förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas

domstol angående tolkningen av konventionen om skydd

av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen

(97/C 151/01)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD UTFÄRDAR DENNA AKT

med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen,

särskilt artikel K 3.2 c i detta, och

med beaktande av följande:

Enligt artikel K 3.2 c kan i konventioner som

utarbetas på grundval av artikel K 3 i Fördraget om

Europeiska unionen föreskrivas att domstolen skall

vara behörig att tolka konventionsbestämmelserna och

avgöra alla tvister om deras tillämpning.

RÅDET

BESLUTAR att upprätta det protokoll till vilket

texten återfinns i bilagan och som denna dag har

undertecknats av företrädare för regeringarna i

Europeiska unionens medlemsstater.

RÅDET

REKOMMENDERAR att protokollet antas av

medlemsstaterna i enlighet med deras respektive

konstitutionella bestämmelser.

Utfärdad i Bryssel den 29 november 1996

På rådets vägnar

N. OWEN

Ordförande

PROTOKOLL

upprättat på grundval av artikel K 3 i Fördraget om

Europeiska unionen om förhandsavgörande av

Europeiska gemenskapernas

domstol angående tolkningen av konventionen om skydd

av

Europeiska gemenskapernas finansiella intressen

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

HAR ENATS om följande bestämmelser som skall fogas

till konventionen.

Artikel 1

Europeiska gemenskapernas domstol skall vara behörig

att på de villkor som fastställs i detta protokoll

meddela förhandsavgöranden om tolkningen av

konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas

finansiella intressen och protokollet av den 27

september 1996 ([14]1), nedan kallat "det första

protokollet".

Artikel 2

1. Varje medlemsstat kan, genom en förklaring som

avges vid undertecknandet av detta protokoll eller

vid varje annat tillfälle efter undertecknandet,

godkänna Europeiska gemenskapernas domstols

behörighet att meddela förhandsavgöranden om

tolkningen av konventionen om skydd av Europeiska

gemenskapernas finansiella intressen och det första

protokollet till den konventionen på de villkor som

anges i punkt 2 a) eller punkt 2 b).

2. Varje medlemsstat som avger en förklaring enligt

punkt 1 kan ange antingen att

a) varje domstol i den staten, mot vars avgöranden

det inte finns något rättsmedel enligt nationell

lagstiftning, får begära att Europeiska

gemenskapernas domstol meddelar ett

förhandsavgörande i ett ärende som uppkommit vid

denna domstol och som rör tolkningen av konventionen

om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella

intressen och det första protokollet till den

konventionen, när domstolen anser att ett beslut i

frågan är nödvändigt för att döma i saken, eller att

b) varje domstol i den staten får begära att

Europeiska gemenskapernas domstol meddelar ett

förhandsavgörande i ett ärende som uppkommit vid

denna domstol och som rör tolkningen av konventionen

om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella

intressen och det första protokollet till den

konventionen, när domstolen anser att ett beslut i

frågan är nödvändigt för att döma i saken.

Artikel 3

1. Protokollet om Europeiska gemenskapernas domstols

stadga och dess rättegångsregler skall tillämpas.

2. I enlighet med Europeiska gemenskapens domstols

stadga skall varje medlemsstat, oavsett om den har

avgivit en förklaring enligt artikel 2, ha rätt att

till Europeiska gemenskapens domstol inkomma med

inlagor och skriftliga yttranden i ärenden som

anhängiggjorts vid domstolen enligt artikel 1.

Artikel 4

1. Detta protokoll skall antas av medlemsstaterna i

enlighet med deras respektive konstitutionella

bestämmelser.

2. Medlemsstaterna skall underrätta depositarien när

de förfaranden som deras konstitutionella

bestämmelser föreskriver för antagande av detta

protokoll har genomförts liksom vilka förklaringar

som har avgivits enligt artikel 2.

3. Detta protokoll skall träda i kraft nittio[15]*

dagar efter den underrättelse som avses i punkt 2

från den stat, som är medlem i Europeiska unionen

när rådet antar den akt som upprättar detta

protokoll och som sist genomför denna formalitet.

Protokollet skall emellertid träda i kraft tidigast

samtidigt som konventionen om skydd av Europeiska

gemenskapernas finansiella intressen.

Artikel 5

1. Detta protokoll skall stå öppet för anslutning

för varje stat som blir medlem i Europeiska unionen.

2. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos

depositarien.

3. Den av Europeiska unionens råd på den anslutande

medlemsstatens språk fastställda texten till detta

protokoll skall vara giltig.

4. I förhållande till en medlemsstat som ansluter

sig till detta protokoll, träder detta i kraft

nittio[16]* dagar efter dagen för deponeringen av

dess anslutningsinstrument, eller på dagen för

ikraftträdandet av detta protokoll, om detta ännu

inte hunnit träda i kraft vid utgången av nämnda

period om nittio[17]* dagar.

Artikel 6

Varje stat som blir medlem i Europeiska unionen och

som ansluter sig till konventionen om skydd av

Europeiska gemenskapernas finansiella intressen i

enlighet med artikel 12 måste godkänna

bestämmelserna i detta protokoll.

Artikel 7

1. Varje medlemsstat som är fördragsslutande part

får föreslå ändringar av detta protokoll. Varje

förslag till ändring skall överlämnas till

depositarien, som skall underrätta rådet om detta.

2. Ändringar skall beslutas av rådet som skall

rekommendera att medlemsstaterna antar dem i

enlighet med sina respektive konstitutionella

bestämmelser.

3. De på detta sätt beslutade ändringarna träder i

kraft i enlighet med bestämmelserna i artikel 4.

Artikel 8

1. Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd

skall vara depositarie för detta protokoll.

2. Depositarien skall i Europeiska gemenskapernas

officiella tidning offentliggöra underrättelser,

instrument och meddelanden som rör detta protokoll.

**FOOTNOTES**

[14]:(1) EGT nr C 313, 23.10.1996, s. 1.

[15]:* Avvikande lydelse i prop. 1998/99:32.

[16]:

[17]:

FÖRKLARING

om att samtidigt anta konventionen om skydd av

Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och

protokollet om förhandsavgörande av Europeiska

gemenskapernas domstol

angående tolkningen av denna konvention

Företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens

medlemsstater, för-samlade i rådet,

vid undertecknandet av akten om upprättande av

protokollet om förhandsavgörande av Europeiska

gemenskapernas domstol angående tolkningen av

konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas

finansiella intressen,

som önskar säkra en så effektiv och enhetlig

tolkning som möjligt av nämnda konvention från och

med dess ikraftträdande,

förklarar sig beredda att vidta lämpliga åtgärder

för att de nationella förfarandena för att anta

konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas

finansiella intressen och av protokollet om dess

tolkning skall kunna genomföras samtidigt och så

snart som möjligt.