Bet. 1998/99:JuU17

Justitieutskottets betänkande

1998/99:JUU17

Särskild utlänningskontroll

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

1998/99

JuU17

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet en skrivelse

från regeringen med en redogörelse för tillämpningen

av lagen om särskild utlänningskontroll under tiden

den 1 juli 1997-den 30 juni 1998. Utskottet föreslår

att skrivelsen läggs till handlingarna.

Skrivelsen

I skrivelse 1998/99:39 (Justitiedepartementet) har

regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av

regeringens skrivelse om 1998 års redogörelse för

tillämpningen av lagen (1991:572) om särskild

utlänningskontroll.

Utskottet

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för

tillämpningen av lagen (1991:572) om särskild

utlänningskontroll under tiden den 1 juli 1997-den

30 juni 1998.

I skrivelsen konstateras att lagen har tillämpats

en gång under den nu aktuella perioden.

Bakgrund

Särskilda regler i syfte att bekämpa internationell

terrorism infördes i svensk lagstiftning år 1973

genom lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till

förebyggande av vissa våldsdåd med internationell

bakgrund. Lagen hade det primära syftet att göra det

möjligt att hindra presumtiva terrorister från att

komma in i eller stanna kvar i Sverige. Samtidigt

syftade bestämmelserna till att skapa möjlighet till

särskild kontroll i de fall då sådana utlänningar av

humanitära skäl ändå måste beredas en fristad här i

landet. Lagen var tidsbegränsad. År 1975

permanentades bestämmelserna, och de återfinns

numera i lagen om särskild utlänningskontroll.

Lagen om särskild utlänningskontroll

Enligt lagen om särskild utlänningskontroll gäller i

korthet att en utlänning kan utvisas om det behövs

med hänsyn till rikets säkerhet eller om det med

hänsyn till vad som är känt om hans tidigare

verksamhet och övriga omständigheter kan befaras att

han kommer att begå eller medverka till en brottslig

gärning som innefattar våld, hot eller tvång för

politiska syften. Undantag görs dock för gärningar

utomlands som har övervägande karaktär av politiskt

brott.

Om det finns ett beslut om utvisning enligt lagen

om särskild utlänningskontroll eller om det är

sannolikt att ett sådant beslut kommer att meddelas

får utlänningen under vissa förutsättningar tas i

förvar.

Har ett utvisningsbeslut inte kunnat verkställas på

grund av att utlänningen riskerar t.ex. dödsstraff

eller tortyr i det land till vilket han skulle

utvisas och verkställigheten till följd härav

skjutits upp, kan regeringen besluta om

anmälningsplikt för utlänningen. Anmälningsplikt

innebär en skyldighet för utlänningen att på vissa

tider anmäla sig hos en polismyndighet. Härutöver

ges under vissa bestämda förutsättningar möjlighet

till husrannsakan, hemlig teleavlyssning m.fl.

tvångsåtgärder i spaningssyfte. Ett beslut av

regeringen om anmälningsplikt eller tvångsmedel

gäller i längst tre år. En förlängning för tiden

därefter kräver beslut av domstol. Ett sådant beslut

kan överklagas av utlänningen och av

Rikspolisstyrelsen. Härutöver gäller att också

regeringens beslut i här aktuella frågor i de flesta

fall skall föregås av en förhandling i domstol.

Parlamentarisk kontroll

Terroristbestämmelserna och reglerna om särskilda

tvångsmedel fick vid sin tillkomst en begränsad

giltighetstid, vilket innebar en kontrollmöjlighet

för riksdagen över regeringens och myndigheternas

handlande. När terroristbestämmelserna permanentades

år 1975 bestämdes att regeringen varje år skulle

lämna en skrivelse till riksdagen med redovisning av

terroristbestämmelsernas tillämpning (prop.

1975/76:18 s. 161, JuU 1975/76:15 s. 5). I samband

med införandet av lagen om särskild

utlänningskontroll ansågs att den parlamentariska

kontrollen av hur regeringen tillämpar

terroristbestämmelserna och reglerna om

tvångsåtgärder även fortsättningsvis bör ske genom

att regeringen årligen lämnar en skrivelse om det

till riksdagen (prop. 1990/91:118 s. 72 f, JuU29 s.

32). Den senaste redovisningen gjordes förra året

(skr. 1997/98:53, JuU16).

Den 30 januari 1997 fattade regeringen beslut om

direktiv för en parlamentariskt sammansatt kommitté

med uppgift att utreda frågan om en ny instans- och

processordning vid tillämpning av utlännings- och

medborgarskapslagstiftningen (dir. 1997:20). I

kommitténs uppdrag ingick att utreda om det mot

bakgrund av Sveriges internationella förpliktelser

finns behov av att ändra den gällande ordningen med

regeringen som första och sista instans i ärenden

enligt lagen om särskild utlänningskontroll.

Kommittén var oförhindrad att föreslå att någon

annan instans än regeringen skulle fatta beslut

eller att en ordning infördes som innebar att

regeringens beslut kunde bli föremål för prövning i

någon form. Kommittén skulle särskilt beakta att de

ofta känsliga säkerhets- och utrikespolitiska

överväganden som kan bli aktuella i dessa ärenden

tillgodosågs i beslutsfattandet.

Kommittén överlämnade den 25 februari 1999

betänkandet Ökad rättssäkerhet i asylärenden (SOU

1999:16) till regeringen. Såvitt avser lagen om

särskild utlänningskontroll föreslår kommittén att

beslut enligt den lagen skall fattas av statens

invandrarverk. Verkets beslut skall kunna överklagas

till regeringen. Rätt att överklaga verkets beslut

skall också tillkomma Rikspolisstyrelsen, om

beslutet gått styrelsen emot. Regeringen skall

inhämta yttrande från Högsta domstolen innan den

fattar beslut att utvisning får ske. Om Högsta

domstolen finner att det föreligger absolut hinder

mot utvisning, får utvisning inte äga rum.

Kommitténs förslag skall nu beredas i

Regeringskansliet.

Regeringens skrivelse

Regeringens skrivelse bygger på uppgifter från

Rikspolisstyrelsen och Utrikesdepartementet.

Av redogörelsen framgår att lagen om särskild

utlänningskontroll tillämpats vid ett tillfälle

under perioden den 1 juli 1997-den 30 juni 1998. I

det ärendet upphävde regeringen ett tidigare

meddelat beslut om utvisning med stöd av lagen.

Som en jämförelse redovisar regeringen antalet fall

där lagen tidigare har tillämpats.

-1991/1992 - lagen tillämpades vid tre tillfällen

-1992/1993 - lagen tillämpades vid tre tillfällen

-1993/1994 - lagen tillämpades inte vid något

tillfälle

-1994/1995 - lagen tillämpades vid fem tillfällen

-1995/1996 - lagen tillämpades vid fyra tillfällen

-1996/1997 - lagen tillämpades inte vid något

tillfälle

Vad gäller fall av internationell terrorism under

den med skrivelsen avsedda tiden upplyser regeringen

följande. Två svenska turister bortfördes i augusti

1998 tillsammans med en nyzeeländsk medborgare av

rebeller i gränsområdet mellan Kongo, Uganda och

Rwanda. Kidnapparna tillhör enligt uppgift

organisationen PALIR, bestående av hutuofficerare

från den tidigare rwandiska armén med mål att störta

tutsiregeringen i Rwanda. Kidnappningen är ovanlig

såtillvida att förövarna inte framfört några krav.

Utrikesförvaltningen har trots stora ansträngningar

inte lyckats komma i kontakt med gärningsmännen.

Utrikesdepartementet samarbetar och koordinerar det

löpande arbetet med Nya Zeeland och står också i

nära kontakt med andra regeringar som har speciell

kunskap om regionen. Ärendet har fortsatt hög

prioritet.

Under den i skrivelsen aktuella perioden har

Sverige annars varit förskonat från internationell

terrorism, framhåller regeringen.

I skrivelsen lämnar regeringen vidare en

redogörelse för internationell terrorism som inte

drabbat svenska intressen (s. 4 f).

Överväganden

Utskottet vill inledningsvis liksom tidigare uttala

att utskottet finner redogörelsen i regeringens

skrivelse värdefull.

Utskottet har, alltsedan terroristlagstiftningens

tillkomst år 1973 (JuU 1973:18), vid upprepade

tillfällen vidhållit behovet av en sådan reglering

som den nu aktuella. Utskottet, som alltjämt har

uppfattningen att lagstiftningen måste ge utrymme

för att ur landet avlägsna sådana utlänningar som

bedöms som farliga med hänsyn till risken för

internationella terroristhandlingar eller som utgör

ett hot mot rikets säkerhet, gör inte nu någon annan

bedömning.

När det gäller framtida redogörelser över

tillämpningen av lagen gör utskottet samma bedömning

som tidigare, nämligen bl.a. att redogörelsen både

när det gäller konkreta händelser och analys av den

internationella utvecklingen bör ligga på minst

samma nivå som nu. I övrigt föranleder skrivelsen

inte några uttalanden från utskottets sida.

Skrivelsen bör alltså läggas till handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande särskild utlänningskontroll

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1998/99:39 till

handlingarna.

Stockholm den 9 mars 1999

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Ingvar

Johnsson (s), Märta Johansson (s), Margareta

Sandgren (s), Alice Åström (v), Ingemar Vänerlöv

(kd), Anders G Högmark (m), Ann-Marie Fagerström

(s), Maud Ekendahl (m), Helena Frisk (s), Morgan

Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Kia Andreasson

(mp), Gunnel Wallin (c) och Siw Persson (fp).