Bet. 1998/99:JuU19

Justitieutskottets betänkande

1998/99:JUU19

Unga lagöverträdare

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

JuU19

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett knappt

fyrtiotal yrkanden i motioner som väcktes under

allmänna motionstiden år 1998 och som tar upp frågor

som rör unga lagöverträdare. Två sakfrågor får

därvid en utförlig behandling. Den ena handlar om

förebyggande åtgärder. Där understryker utskottet

familjens betydelse, särskilt när det gäller

införlivandet av normer och värderingar. Utskottet

betonar samtidigt vikten av att andra vuxna, t.ex.

personal i förskolan och skolan, engagerar sig i

dessa frågor och att de är uppmärksamma på barn som

är i behov av särskilt stöd. Utskottet avstyrker

samtliga motioner i denna del. Den andra frågan rör

påföljdssystemet för unga lagöverträdare. Här

hänvisar utskottet till det beslut om ändringar på

området som trädde i kraft den 1 januari i år.

Ändringarna innebär bl.a. att en ny av domstolen

tidsbestämd påföljd, sluten ungdomsvård, införs och

att det blir möjligt att förena överlämnande till

vård inom socialtjänsten med ungdoms-tjänst, som har

stora likheter med samhällstjänst. Förändringarna

innebär att reaktionssystemet vid brott av unga blir

tydligare samtidigt som åtgärderna har en utpräglat

social inriktning. Utskottet avstyrker samtliga här

aktuella motionsyrkanden med hänvisning till de nya

reglerna. Även övriga i ärendet behandlade

motionsyrkanden avstyrks.

I ärendet föreligger tio reservationer och ett

särskilt yttrande.

Motionerna

1998/99:Ju219 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om det

brottsförebyggande arbetet.

1998/99:Ju507 av Christina Axelsson och Cinnika

Beiming (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av andra

strafformer för unga förstagångsförbrytare.

1998/99:Ju901 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att föräldrarnas

ansvar för barnen bör understrykas genom information

om föräldrarnas skadeståndsansvar,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som

ger föräldrar rätt att begära hjälp av polis eller

socialtjänsten att få hem sina barn, som utan lov

vistas på stan eller i andra olämpliga miljöer

nattetid i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag som

möjliggör för polisen att registrera

brottsmisstänkta ungdomar under 15 år, i enlighet

med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag som

ger polisen möjlighet att drogtesta också ungdomar

under 15 år vid misstanke om drogpåverkan, i

enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ungdomar under

18 år som begått allvarliga brott skall kunna dömas

till ett särskilt frihetsberövande ungdomsstraff, på

kriminalvårdshem för unga,

10. att riksdagen hos regeringen begär en utredning

av möjligheten att införa ett villkorat

frihetsberövande straff, i enlighet med vad som

anförts i motionen,

11. att riksdagen hos regeringen begär en utredning

av möjligheten att kunna döma unga brottslingar till

ett s.k. weekendfängelsestraff, i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1998/99:Ju903 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

drogtester i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1998/99:Ju904 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär en

kartläggning av hur lagstiftningen kan förbättras i

syfte att förtydliga vårdnadshavares ansvar i rollen

som normöverförare och brottsförebyggare i enlighet

med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om föräldrars rätt till

polisstöd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skolans roll som

brottsförebyggare,

7. att riksdagen begär förslag till nytt

påföljdssystem för unga brottslingar i enlighet med

vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen begär förslag som möjliggör

registrering av minderåriga lagöverträdare i

enlighet med vad som anförts i motionen,

13. att riksdagen begär förslag som möjliggör för

polisen att ta blod- och urinprov även på personer

under 15 år i enlighet med vad som anförts i

motionen,

30. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

alternativa påföljder som samhällstjänst och

villkorligt fängelse i enlighet med vad som anförts

i motionen.

1998/99:Ju907 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring enligt vad i motionen anförts om att

häktade ungdomar skall kunna vara på låsta s.k.

§ 12-hem.

1998/99:Ju911 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förebyggande

insatser från skola och sociala myndigheter för att

minska risken att barn kommer snett i livet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att samarbetet

mellan socialtjänst och polis behöver förbättras.

1998/99:Ju917 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en

kartläggning av hur lagstiftningen kan förbättras i

syfte att förtydliga föräldrars och andra

vårdnadshavares ansvar i rollen som normöverförare i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om föräldrars rätt till

polisstöd,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagändring som möjliggör för polisen att ta blod-

och urinprov även på personer under 15 år i enlighet

med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar ändra lagen om unga

lagöverträdare så att föräldrars roll under

utredning och domstolsprocess stärks i enlighet med

vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen beslutar ändra lagen om unga

lagöverträdare så att rätten till ersättning för

inställelse vid domstol slopas för föräldrar i

enlighet med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

registrering av minderåriga lagöverträdare i

enlighet med vad som anförts i motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

familjegruppskonferenser och medlingsverksamhet,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om betydelsen av

att avskaffa påföljden överlämnande till vård enligt

socialtjänsten,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en ny påföljd

benämnd ungdomsstraff för ungdomar i åldern

15-17 år,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att inrätta

särskilda kriminalvårdshem,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om särskilda

regler för verkställighet av ungdomsstraff,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om särbehandling

av unga lagöverträdare,

19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

villkorligt fängelse i enlighet med vad som anförts

i motionen.

1998/99:So372 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om drogtestning av

barn.

1998/99:Ub205 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag som

möjliggör för polisen att registrera

brottsmisstänkta ungdomar under 15 år i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1998/99:N329 av Gunnar Hökmark (m) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts under avsnittet

Trygghet och normer.

1998/99:A291 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

frihetsberövande i de nya ungdomsfängelserna för

unga lagöverträdare,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av en

förändrad inriktning inom ungdomsvården.

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal

motioner från allmänna motionstiden år 1998 om unga

lagöverträdare. Senast utskottet behandlade hit-

hörande frågor var våren 1998 i sitt betänkande

Påföljdssystemet (1997/98:

JuU21). I det ärendet tillstyrkte utskottet ett

regeringsförslag som i fråga om unga lagöverträdare

bl.a. innebar införandet av den nya påföljden sluten

ungdomsvård och möjligheten att förena överlämnande

till vård inom socialtjänsten med ungdomstjänst. De

nya reglerna som trädde i kraft den 1 januari 1999

kommer att utvärderas när de varit i kraft en tid.

År 1995 gjordes omfattande ändringar i lagen

(1964:167) med särskilda bestämmelser om unga

lagöverträdare (LUL). Ändringarna syftade till att

förbättra samarbetet mellan myndigheterna i

ungdomsmål och snabba upp förfarandet. Ändringarna

utvärderas av en särskild utredare som skall ha

avslutat sitt uppdrag före den 1 oktober 1999 (dir.

1998:29).

Avslutningsvis bör här också nämnas att det pågår

en försöksverksamhet med medling som riktar in sig

på unga lagöverträdare. Försöksverksamheten leds av

Brottsförebyggande rådet, och Kommittén för

brottsförebyggande arbete fick i uppdrag att bl.a.

sprida information om de typer av projekt som

försöksverksamheten skall omfatta (dir. 1998:31).

Brottsförebyggande rådet har numera övertagit

kommitténs uppgifter. Försöksverksamheten skall

utvärderas av en särskild utredare som skall ha

avslutat sitt uppdrag före den 1 oktober 2000 (dir.

1998:30).

Brottsförebyggande åtgärder

Familjens och skolans betydelse, m.m.

Motionerna

I motionerna Ju904 (m), Ju911 (fp), Ju917 (m) och

N329 (m) betonas föräldrarnas och skolans betydelse

i det brottsförebyggande arbetet. I motion Ju219

(kd) begärs en brottsförebyggande strategi som vilar

på samma grund. I motion Ju901 (m) förespråkas en

informationskampanj om föräldrarnas

skadeståndsansvar i samband med barns brottslighet.

I motion Ju911 understryks också vikten av att

samarbetet mellan skolan, socialtjänsten och polisen

fungerar.

Bakgrund

Ett barn står under vårdnad av båda föräldrarna

eller en av dem om inte rätten har anförtrott

vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade

vårdnadshavare. Den som har vårdnaden om ett barn

har ansvaret för barnets personliga förhållanden och

för att barnets behov av omvårdnad, trygghet och en

god fostran blir tillgodosedda. Vårdnadshavaren

svarar också för att barnet får den tillsyn det

behöver med hänsyn till dess ålder, utveckling och

övriga omständigheter. Vårdnadshavaren skall också

bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning

och utbildning. I syfte att hindra att barnet

orsakar skada för någon annan skall vårdnadshavaren

svara för att barnet står under uppsikt eller att

andra lämpliga åtgärder vidtas (se 6 kap. 2 §

föräldrabalken).

Det led i paragrafen som behandlar vårdnadshavarens

skyldighet att förebygga skada infördes genom

lagstiftning år 1994 (prop. 1993/94:57, LU9). Av

lagmotiven framgår att vårdnadshavaren, om han

uppsåtligen eller av vårdslöshet försummar sitt

tillsynsansvar, kan bli skadeståndsskyldig enligt

skadeståndslagens bestämmelser.

Regeringen har i promemorian Allas vårt ansvar med

undertiteln Ett nationellt brottsförebyggande

program (Ds 1996:59) behandlat föräldrarnas roll i

det brottsförebyggande arbetet. I promemorian anförs

att föräldrarna har det primära ansvaret för sina

barn och att de troligen är samhällets bästa

brottsförebyggande resurs. Att stödja och hjälpa

föräldrarna i deras fostrande roll bör därför ingå

bland de olika åtgärderna i brottsförebyggande

strategier. I promemorian uttalas vidare att skolan

är en ofta outnyttjad resurs vars betydelsefulla

roll i det brottsförebyggande arbetet inte nog kan

understrykas. Regeringen tillsatte därför en

arbetsgrupp som kommit med förslag till åtgärder i

rapporten En värdegrundad skola - idéer om samverkan

och möjligheter (Ds 1997:57).

Polisen bedriver sedan länge undervisning i lag och

rätt i skolan. Det lokala samarbetet regleras i

cirkuläret (1970:513) om intensifierat samarbete

mellan polis, socialtjänst och skola.

Rikspolisstyrelsen utarbetade också för ett par år

sedan en ny handbok för polisens undervisning i lag

och rätt i skolan. Undervisningen bedrivs inom ramen

för närpolisverksamheten. Den har emellertid efter

närpolisreformen förändrats och bygger inte längre

på schemalagda aktiviteter. I stället arbetar

närpolisen också på skolans område problemorienterat

vilket kan ta sig uttryck i t.ex. riktade insatser

mot eleverna, mot lärarna eller mot föräldrarna. I

praktiken har detta inneburit att den nyssnämnda

handboken som bygger på schemalagda aktiviteter

numera är mindre aktuell.

Brottsförebyggande rådet har i regleringsbrevet för

år 1999 fått i uppdrag att granska närpolisreformen.

Formerna för samverkan mellan polis, skola och

socialtjänst kommer att specialstuderas i det

sammanhanget. Uppdraget skall vara avslutat före den

30 juni 2001.

Också enheten för brottsförebyggande arbete inom

Brottsförebyggande rådet arbetar med hithörande

frågor. Syftet är att genom att tydliggöra skolans

roll i det brottsförebyggande arbetet utveckla och

intensifiera skolans engagemang mot brott. Inom

Brottsförebyggande rådet planeras t.ex. ett projekt

där eleverna skall undersöka lokalområdets

brottsproblem samt diskutera och föreslå åtgärder.

I sammanhanget bör också nämnas att frågan om

myndighetssekretessen lägger hinder i vägen för

samarbetet mellan skolan, socialtjänsten och polisen

är aktuell i den pågående översynen av

sekretesslagen (dir. 1998:32) som skall vara

avslutad senast den 1 maj 2001.

Utskottet har under en följd av år, senast i

betänkandet 1997/98:JuU21, behandlat motioner om

familjens och skolans betydelse i det

brottsförebyggande arbetet. År 1991 gjorde utskottet

bedömningen att familjens betydelse knappast kan

överskattas när det gäller att ge barn och ungdom en

trygg uppväxt. Utskottet konstaterade att det inte

råder någon oenighet om att goda uppväxtförhållanden

är en brottsförebyggande faktor av mycket stor

betydelse (se 1990/91:JuU19 s. 10 f). Detta

uttalande har utskottet härefter hänvisat till.

Även när det gäller skolans betydelse i det

brottsförebyggande arbetet har utskottet uttalat sig

vid flera tillfällen. Utskottet påpekade i ett

betänkande år 1995 att forskning visar att ett

kriminellt beteende inte sällan grundläggs tidigt i

livet. Tidiga insatser från bl.a. skolan för att

uppmärksamma och stödja barn med särskilda behov

kunde därför vara av avgörande betydelse för att

förhindra att ungdomar hamnar i ett kriminellt

livsmönster. Skolan hade således en mycket viktig

roll i det brottsförebyggande arbetet. Utskottet

erinrade också om den undervisning i lag och rätt

som polisen bedriver i skolorna (1994/95:JuU17 s. 13

f).

Överväganden

Utskottet konstaterar först att utskottet alltjämt

har samma inställning som tidigare när det gäller

familjens brottsförebyggande betydelse. Enligt

utskottets mening kan familjens betydelse alltså

knappast överskattas när det gäller att ge barn och

ungdom en trygg uppväxt. Goda uppväxtförhållanden är

som utskottet tidigare anfört en brottsförebyggande

faktor av mycket stor betydelse. Härom råder ingen

oenighet. Samtidigt måste hänsyn tas till de stora

samhällsförändringar som skett under den senare

delen av 1900-talet. Man måste alltså konstatera att

det numera kring barnen finns många fler vuxna som

inte tillhör familjen, eller hushållet, än i

tidigare generationer; detta gäller särskilt

småbarnstiden där personal inom barnomsorgen i många

fall spelar en framträdande roll vid sidan av

föräldrarna. Barnomsorgspersonalen kommer på så sätt

att ha samma betydelse för de små barnen som

skolans, fritidshemmens och fritidsgårdarnas

personal har för de äldre. I samtliga fall öppnas

möjligheterna att på ett tidigt stadium uppmärksamma

och stödja barn med särskilda behov. En uppgift är

därvid att hjälpa barnen att ta till sig det

demokratiska samhällets grundläggande värderingar

och bidra till det nödvändiga införlivandet av

övergripande normer som tas upp i flera av de här

aktuella motionerna. Särskilt för de barn som växer

upp under mindre goda förhållanden har insatser från

andra vuxna stor betydelse. Med dessa ord avstyrker

utskottet bifall till motionerna Ju219, Ju904, Ju917

och N329 i här behandlade delar.

I likhet med vad som anförs i motion Ju911 (fp)

anser utskottet det eftersträvansvärt att samarbetet

kring barn med svårigheter fungerar och att onödiga

hinder undanröjs. Sekretessbestämmelserna mellan

olika myndigheter som socialtjänst, skola och polis

kan vara ett sådant hinder. Här pågår som framgått

ovan en översyn av sekretesslagen. Likaså pågår som

framgått ett arbete inom skolan som inte minst tar

sikte på att genom att överföra värderingar och

normer förebygga brott. Detta är emellertid inte

tillräckligt utan det är också, som framhålls i

motionen, av stor vikt att socialtjänsten på ett

tidigt stadium kan ingripa när ett barn visar tecken

på svårigheter och bistå familjen med hjälp och

stöd. Någon åtgärd med anledning av motion Ju911 i

aktuella delar behövs emellertid inte, och utskottet

avstyrker bifall till den.

I fråga om önskemålet i motion Ju901 (m) om en

upplysningskampanj om föräldrars skadeståndsansvar

vill utskottet för sin del endast konstatera att det

torde vara ett välkänt faktum att

skadeståndsskyldighet i vissa fall föreligger för

skador som barn orsakat. Några åtgärder behövs inte,

och utskottet avstyrker bifall till motionen i denna

del.

Polisstöd åt föräldrar

Motionerna

I motionerna Ju901, Ju904 och Ju917 (alla m)

föreslås att föräldrarna skall kunna begära hjälp av

polisen för att föra hem sina barn.

Bakgrund

Enligt 12 § polislagen (1984:387) finns en möjlighet

för polisen att omhänderta barn under 18 år om

barnet påträffas i en olämplig miljö. Polisen skall

skyndsamt överlämna barnet till dess föräldrar.

Någon sådan mer allmän möjlighet till bistånd av

polisen som efterfrågas i nu aktuella motioner finns

däremot inte. Utskottet har tidigare tagit avstånd

från tanken och hänvisat till att en sådan ordning

riskerade att innebära en alltför stor belastning på

polisens resurser. Utskottet har därvid också

hänvisat till de möjligheter att ingripa som finns

enligt de sociala vårdlagarna (se senast

1997/98:JuU21 s. 23).

Överväganden

Genom möjligheten att omhänderta och t.ex. köra hem

barn under 18 år som påträffas i olämpliga

ungdomsmiljöer och möjligheten till ingripanden

enligt den sociala vårdlagstiftningen i vissa fall

är enligt utskottets mening här aktuella

motionsyrkanden i stort tillgodosedda. I övrigt

konstaterar utskottet liksom tidigare att polisens

resurser kan användas på ett mer effektivt sätt.

Ingenting har framkommit som motsäger denna

uppfattning. Utskottet avstyrker motionerna Ju901,

Ju904 och Ju917 (alla m) i här aktuella delar.

Påföljdsfrågor

Motionerna

I motionerna Ju904 och Ju917 (båda m) föreslås att

påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten

skall avskaffas. I motion A291 (v) intas den

motsatta positionen; motionärerna efterfrågar

behandling och inte straff.

I en rad motioner föreslås att påföljdssystemet för

de unga lagöverträdarna vidareutvecklas.

I motionerna Ju901, Ju904 och Ju917 (alla m)

föreslås att en ny påföljd, ungdomsstraff, införs.

Ungdomsstraff skall verkställas på särskilda

kriminalvårdshem i kriminalvårdens regi och

särskilda regler för verkställigheten behövs som

avviker från vad som normalt gäller verkställighet

av fängelsestraff, bl.a. på det sättet att det blir

plikt för den unge att delta i vård och behandling.

I motionerna Ju901, Ju904 och Ju917 (alla m)

föreslås att en ordning med villkorligt fängelse

införs. Tanken i motionerna är att verkställigheten

av ett utdömt fängelsestraff helt eller delvis

skulle få anstå och verkställigheten i den delen ske

endast om den unge döms för nya brott.

I motion Ju917 (m) föreslås att unga lagöverträdare

som dömts till fängelse skall kunna friges när

halva, i stället för två tredjedelar av, straffet

avtjänats.

I motion Ju917 föreslås familjegruppskonferenser

efter nyzeeländsk modell. I motionen kritiseras

också regeringens hantering av ett tillkännagivande

från riksdagen i april 1997 där riksdagen uttalade

att regeringen genast borde utarbeta en samordnad

och rikstäckande fortsatt försöksverksamhet med

medling.

I motion Ju901 (m) föreslås att weekendfängelse

införs. Motionärens tanke är att ett kort

fängelsestraff skulle övertyga den unge om att i

fortsättningen avstå från brott.

I motionerna Ju507 (s) och Ju904 (m) föreslås att

samhällstjänst införs. Motionärerna anser att

förutsättningarna för samhällstjänst bör luckras upp

så att samhällstjänst i praktiken kan ifrågakomma

också för unga lagöverträdare.

Bakgrund

Som inledningsvis framgått beslutade riksdagen förra

våren om nya påföljder för unga lagöverträdare

(prop. 1997/98:96, JuU21). De nya reglerna trädde i

kraft den 1 januari 1999.

Regleringen innebär en uppstramning av åtgärderna

när ungdomar begår brott. Möjligheten att överlämna

den unge till vård enligt socialtjänsten finns kvar

men en förutsättning för denna påföljd är att

socialnämnden lämnat in en vårdplan till rätten och

att de planerade åtgärderna kan anses tillräckligt

ingripande med hänsyn till brottslighetens

straffvärde och art och den unges tidigare

brottslighet. Ett överlämnande till socialtjänsten

kan förenas med böter eller en föreskrift om

ungdomstjänst. Den sistnämnda påföljden liknar

samhällstjänst och skall fullgöras i socialtjänstens

regi. Den kan också liksom böter utgöra den enda

påföljden. Vid allvarlig brottslighet där påföljden

annars måste bli fängelse kan den unge i stället

överlämnas till sluten ungdomsvård. Detta är en

tidsbestämd påföljd med ett maximum på fyra år som

verkställs på institutioner som drivs av Statens

institutionsstyrelse. Verkställigheten regleras i en

särskild lag om verkställighet av sluten

ungdomsvård. I samma ärende gjordes en generell

förändring beträffande villkorlig frigivning som

innebar att särregleringen för långtidsdömda

avskaffades. Alla måste således i fortsättningen

avtjäna minst två tredjedelar av det utdömda

straffet.

Flertalet av nu aktuella frågor var föremål för

behandling också i detta ärende.

Utskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända

betänkande 1997/98:

JuU21 yrkanden om avskaffande av påföljden

överlämnande till socialtjänsten liksom ett yrkande

om ett behållande av de regler som då gällde och som

hade en mer behandlingsorienterad inriktning.

Utskottet avstyrkte också med hänvisning till

förslaget yrkanden om ungdomsstraff.

I fråga om villkorligt fängelse uttalade utskottet,

samtidigt som yrkanden i saken avstyrktes, att

utskottet med tillfredsställelse såg att regeringen

avsåg att ta initiativ till en djupare analys av

frågan. - Formerna för det fortsatta arbetet

övervägs nu i Justitiedepartementet.

När det gäller en särreglering av villkorlig

frigivning för unga lagöverträdare ansåg utskottet

(1997/98:JuU21 s. 12) att det också utan en sådan

regel fanns tillräckliga möjligheter att särbehandla

de unga. Utskottet hänvisade därvid till

begränsningarna i 30 kap. 5 § brottsbalken när det

gäller att döma unga till fängelse och till

möjligheten i 29 kap. 7 § brottsbalken att beakta

den unges ålder vid straffmätningen. Utskottet ansåg

också att behovet av en sådan regel, mot bakgrund av

att utskottet tillstyrkte förslaget om sluten

ungdomsvård, var i det närmaste försumbart när det

gällde ungdomar under 18 år.

I fråga om medling och familjegruppskonferenser

lämnade utskottet först en utförlig redovisning (se

1997/98:JuU21 s. 18 f) för pågående arbete och

regeringens åtgärder med anledning av 1997 års

riksdagsuttalande. I fråga om de då aktuella

motionsönskemålen anförde utskottet

sammanfattningsvis att utskottet har en positiv

grundinställning till åtgärder som syftar till att

åstadkomma alternativ till fängelse, bl.a.

medlingsverksamhet. Det fanns emellertid en rad skäl

att inte gå för fort fram. Särskilt viktigt var att

försöksverksamheten planerades noga så att

förutsättningarna för en omsorgsfull utvärdering

blir så goda som möjligt.

Under medverkan av Brottsförebyggande rådet drivs

nu 32 medlingsprojekt som fördelar sig över hela

landet med en viss tyngdpunkt i storstäderna.

Projekten går ut på att medla mellan brottsoffret

och den unge gärningsmannen. Socialtjänsten är som

regel huvudman för projekten.

Svenska Kommunförbundet har en bred

försöksverksamhet med familjerådslag. Projekt pågår

i elva kommuner, och de leds av socialtjänsten.

Familjerådslagen liknar den nyzeeländska

familjegruppskonferensen. Grundtanken är liksom vid

medling att den unge skall konfronteras med

brottsoffret, be om ursäkt och komma överens om

gottgörelse. Härefter skall familjen göra upp en

plan för den unge i syfte att komma till rätta med

problemen. Till sin hjälp har familjen en fristående

samordnare och andra professionella personer, t.ex.

socialtjänsten, polisen och skolan.

Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag

att analysera medlingens roll i rättssystemet och

att utvärdera försöksverksamheten; häri ingår även

att belysa frågan om familjerådslag (dir. 1998:30).

Uppdraget skall redovisas före den 1 oktober 2000.

Frågan om weekendfängelse eller, som det kallades

då, veckoslutsfängelse, behandlades i utskottet

senast år 1993 (1992/93:JuU25 s. 19). Utskottet

uttalade då stor tveksamhet till tanken med hänsyn

till att de praktiska svårigheterna framstod som

svårlösta. Kort därpå tog Ungdomsbrottskommittén i

sitt betänkande Reaktion mot ungdomsbrott avstånd

från tanken på veckoslutsfängelse. Kommittén förde

ett resonemang i två led. I det ena avhandlades

frågan om verkställighet av ett utdömt

fängelsestraff under veckoslut. Detta avvisades av

kommittén främst därför att en sådan verkställighet

bara borde kunna bli aktuell vid mindre allvarliga

brott och korta strafftider medan ungdomar som döms

till fängelse som regel har begått svåra brott med

jämförelsevis lång strafftid. Det andra ledet avsåg

veckoslutsstraff som en särskild påföljdsform för

unga som skulle kunna dömas ut på mindre stränga

kriterier än som gäller allmänt för fängelsestraff

för ungdomar. Kommittén ansåg emellertid att en

sådan ordning skulle medföra att påföljdssystemet

blev mer komplicerat och svåröverskådligt. Vidare

skulle påföljdernas inbördes stränghet bli svårare

att ange, och risken fanns att domstolarnas

påföljdsval skulle bli ojämnare och orättvisare.

Dessutom fanns risken för en allmän upptrappning av

påföljdsvalet. Även den tanken avvisades således av

kommittén (SOU 1993:35 del A s. 454 f).

Överväganden

Som redan framgått gjordes stora förändringar i

påföljdssystemet för unga lagöverträdare förra våren

(prop. 1997/98:96, JuU21), och de nya reglerna har

just trätt i kraft. I det sammanhanget prövade

utskottet yrkanden liknande de här aktuella och

avstyrkte dem. Ingenting har framkommit som gör

utskottet berett att nu ändra detta

ställningstagande. Detta vore heller inte att

förvänta sig med hänsyn till att de nya reglerna

nätt och jämnt hunnit börja tillämpas och att det

alltså är mycket för tidigt att dra slutsatser om de

nya reglernas effekt och behovet av eventuella

ytterligare åtgärder.

Utskottet är således inte berett att nu ompröva

principerna för socialtjänstens respektive

kriminalvårdens ansvar för ungdomarna. Utskottet

avstyrker alltså bifall till motionerna Ju904 och

Ju917 (båda m) samt A291 (v) i dessa delar.

Detsamma gäller den nya påföljden sluten

ungdomsvård. Utskottet kan dock inte undgå att

framhålla att den nya påföljden i mycket motsvarar

de krav som framförs i motionerna Ju901, Ju904 och

Ju917 (alla m) om ungdomsstraff och

kriminalvårdshem, låt vara att påföljden kommer att

verkställas på institutioner som drivs av Statens

institutionsstyrelse och inte av kriminalvården.

Även dessa yrkanden avstyrks.

Utskottet finner inte heller anledning att nu

aktualisera frågan om halvtidsfrigivning för unga.

Som utskottet anförde redan i våras är ett syfte med

de nya reglerna att mycket få ungdomar i

fortsättningen skall dömas till fängelse. Behovet av

en särreglering är alltså i stort försumbart

särskilt som samma effekt kan åstadkommas genom att

utnyttja möjligheterna till strafflindring för unga

lagöverträdare. Utskottet avstyrker motion Ju917 i

denna del.

Utskottet är inte heller berett att nu aktualisera

frågan om weekendfängelse för ungdomar. Motion Ju901

(m) i denna del avstyrks.

Yrkandena om samhällstjänst för unga i motionerna

Ju507 (s) och Ju904 (m) bygger uppenbarligen på de

begränsade förutsättningar som finns att döma

ungdomar till samhällstjänst. Genom vårens ärende

infördes emellertid en möjlighet att förena

överlämnande till vård inom socialtjänsten med

ungdomstjänst. Härigenom anser utskottet aktuella

yrkanden tillgodosedda redan genom gällande rätt,

och de avstyrks.

När det gäller yrkandet om familjegruppskonferenser

i motion Ju917 (m) pågår som utskottet ovan

redogjort för försöksverksamhet som kommer att

utvärderas. Utskottet anser att den pågående

försöksverksamheten bör avvaktas och ser inte heller

någon anledning att rikta kritik mot regeringen för

det sätt på vilket frågan handlagts. Utskottet fann

för övrigt kritiken mot regeringen i denna del

obefogad redan i förra vårens betänkande. Motion

Ju917 i aktuell del avstyrks.

Avslutningsvis vill utskottet understryka att

utskottet alltjämt ser positivt på att frågan om

villkorligt fängelse kommer att utredas ytterligare,

men utskottet vill samtidigt understryka att

riksdagen inte bör göra några uttalanden i saken i

det nuvarande beredningsläget. Motionerna Ju901,

Ju904 och Ju917 (alla m) i aktuella delar avstyrks.

Övriga frågor

Registrering av barn under 15 år

Motionerna

I motionerna Ju901, Ju904, Ju917 och Ub205 (alla m)

efterfrågas en möjlighet att centralt registrera

barn under 15 år som begått brott. Motionärerna

anser att det skulle ha stor betydelse för polisens

brottsbekämpande och brottsförebyggande arbete om

misstankeregistret omfattade barn under 15 år som är

skäligen misstänkta för brott. Dessutom skulle

möjligheten till tidigt ingripande mot barn som

begår brott öka.

Bakgrund

Frågan om registrering av minderåriga lagöverträdare

har varit aktuell i utskottet under en följd av år.

Senast behandlades frågan förra året, dels i samband

med att utskottet tog ställning till ett

regeringsförslag om polisregisterlagstiftning (prop.

1997/98:97, JuU20), dels i ärendet om

påföljdssystemet. I båda ärendena konstaterade

utskottet att frågan om registrering av minderåriga

lagöverträdare övervägdes inom ramen för

Brottsförebyggande rådets program Tidiga åtgärder

och avstyrkte motionerna då resultatet av det

arbetet borde avvaktas. Projektet har nu avslutats,

och några förslag har inte lagts fram.

Som tidigare framgått pågår också en utvärdering av

handläggningsreglerna i LUL (dir. 1998:29). Enligt

direktiven bör utredaren i den omfattning han finner

befogat undersöka och analysera hur reglerna för

utredning av brott av den som inte fyllt 15 år

förhåller sig till de regler som gäller för

straffmyndiga ungdomar. Utredaren kan även i övrigt

ta upp frågor som han bedömer har ett samband med

handläggningen av ungdomsmål. Utredningsarbetet

skall vara avslutat före den 1 oktober 1999.

Direktiven täcker således också den här aktuella

frågan. Enligt vad utskottet erfarit är det dock

tveksamt om utredaren kommer att ta upp frågan.

Enligt den nya polisregisterlagstiftningen, som

förväntas träda i kraft den 1 april 1999, finns

flera olika polisregister. De register som här kan

bli aktuella är i första hand misstankeregistret och

belastningsregistret.

Misstankeregistret innehåller uppgifter om den som

fyllt 15 år och som enligt förundersökningsledarens

bedömning är skäligen misstänkt för brott bl.a.

brott mot brottsbalken eller andra brott för vilket

svårare straff än böter är föreskrivet [se 3 § lagen

(1998:621) om misstankeregister].

Belastningsregistret innehåller bl.a. uppgifter om

den som ålagts påföljd för brott eller meddelats

åtalsunderlåtelse t.ex. med stöd av LUL [se 3 §

lagen (1998:620) om belastningsregister]. - Det

ligger i sakens natur att det för registrering krävs

att den det rör fyllt 15 år ( se 1 kap. 6 §

brottsbalken jämfört med 20 kap. 7 §

rättegångsbalken).

I anslutning till en diskussion om innehållet i

belastningsregistret anför regeringen (prop.

1997/98:97 s. 80), efter att ha redogjort för

hittills gällande regler som på denna punkt

överensstämmer med den nya regleringen, att det

däremot inte finns hinder mot att registrera barn i

de arbetsregister som kan finnas hos polisen medan

en utredning pågår. Det finns, anför regeringen

vidare, inte heller något som hindrar att i sökbar

form spara de sista utredningshandlingarna om

barnet. Regeringen tar vidare upp

integritetsaspekten som, enligt regeringen, väger

tungt särskilt i fråga om barn under 15 år och

hänvisar härutöver till den nedan omnämnda

skyldigheten för polisen att anmäla brott av barn

till socialnämnden. Regeringens slutsats är att det

i vart fall för närvarande inte bör införas någon

möjlighet att registrera minderåriga.

Utskottet avslog såväl i sitt betänkande om

polisregisterlagstiftningen som om påföljdssystemet

(1997/98:JuU20 och JuU21) yrkanden som gick ut på

att införa en möjlighet att registrera barn under 15

år.

I anslutning härtill bör också nämnas att frågan om

registrering av barn också har aktualiserats hos

Rikspolisstyrelsen under det senaste året. Det har

dock inte handlat om registrering i ett register som

faller under polisregisterlagstiftningen utan om

registrering i polisens datasystem för

brottsanmälningar på lokal nivå (RAR). Polisbyrån

har, efter det att några polismyndigheter förhört

sig om saken och med hänvisning till nyssnämnda

propositionsuttalanden, i en skrivelse den 3 juni

1998 uttalat att Datainspektionens tillstånd för

RAR-systemet torde medge registrering av misstänkta

personer under 15 år och att inte heller den nya

polisregisterlagstiftningen förhindrar detta. - Det

sagda innebär att det, enligt Rikspolisstyrelsens

uppfattning, är möjligt att på varje polismyndighet,

det vill säga i princip i varje län, registrera barn

under 15 år som misstänks för brott. I vilken

utsträckning detta i praktiken förekommer är dock

inte känt.

I detta sammanhang bör också nämnas att polisen har

skyldighet att anmäla till socialnämnden om någon

som inte fyllt 18 år skäligen kan misstänkas för

brott på vilket fängelse kan följa (se 6 § LUL).

Anmälningsplikten omfattar alltså även barn under 15

år, och den föreligger så snart det inte är fråga om

rena bötesbrott. Anmälningsplikten omfattar t.ex.

snatteri. Det åligger sedan socialtjänsten att

bedöma vilka åtgärder som behövs för att

tillrättaföra barnet. Hos socialtjänsten kommer

alltså information om barnets brottslighet att

samlas även när barnet begår brott inom olika

polismyndigheters områden.

Överväganden

Utskottet avslog så sent som förra våren yrkanden

liknande de som nu är aktuella i motionerna Ju901,

Ju904, Ju917 och Ub205 (alla m). I detta ärende har

ingenting framkommit som pekar på ett behov att

ompröva detta ställningstagande. Utskottet avstyrker

bifall till här aktuella yrkanden.

Drogtest av barn under 15 år

Motionerna

I motionerna Ju901, Ju903, Ju904 och Ju917 (alla m)

och So372 (mp) efterfrågas möjligheter för polisen

att ta blodprov och urinprov från barn under 15 år i

syfte att klarlägga om barnet använt narkotika.

Bakgrund

Också denna fråga har återkommande behandlats av

utskottet, senast i betänkandet om påföljdssystemet

(1997/98:JuU21 s. 21 f). En utförlig hänvisning för

gällande rätt finns i betänkandet 1996/97:JuU12 s.

11 f). Sammanfattningsvis innebär reglerna att en

provtagning av aktuellt slag betraktas som

kroppsbesiktning enligt 28 kap. rättegångsbalken.

Detta tvångsmedel får inte användas mot någon som

inte fyllt 15 år. Däremot finns en, låt vara

begränsad, möjlighet att företa läkarundersökning

med stöd av lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga.

Som nyss framgått pågår en utvärdering av

handläggningsreglerna i LUL.

I förra årets ärende ansåg utskottet att frågan om

provtagning fick anses falla inom ramen för den

särskilde utredarens uppdrag. Utskottet såg ingen

anledning att ta initiativ i frågan och avstyrkte då

aktuella motionsyrkanden.

Här bör också nämnas Narkotikakommissionens uppdrag

(dir. 1998:18). Kommissionen skall bl.a. utvärdera

och föreslå åtgärder för att förstärka och

effektivisera det drogförebyggande arbetet. Den

skall också analysera behovet av förändringar av

rättsväsendets arbetsmetoder samt av straffrättslig

och straffprocessuell lagstiftning samt lägga fram

förslag till sådana förändringar. Kommissionens

arbete skall avslutas före utgången av år 2000.

Överväganden

Utskottet anser alltjämt att det inte finns någon

anledning för utskottet att nu ta initiativ

beträffande drogtester av barn under 15 år. I

stället bör det pågående arbetet avvaktas. Här

aktuella yrkanden i motionerna Ju901, Ju903, Ju904,

Ju917 (alla m) och So372 (mp) avstyrks.

Häktade ungdomar

Motionen

I motion Ju907 (v) efterlyses en möjlighet att

placera häktade ungdomar på §12-hem i stället för i

häkte.

Bakgrund

Enligt 24 kap. 22 § rättegångsbalken skall den som

häktats utan dröjsmål överföras till häkte. Några

särskilda bestämmelser om behandlingen av häktade

ungdomar finns inte. Däremot får, enligt 23 § LUL

den som inte fyllt 18 år häktas endast om det finns

synnerliga skäl.

Även denna fråga var aktuell förra året

(1997/98:JuU21 s. 25) då utskottet avstyrkte ett

liknande yrkande. Utskottet konstaterade att antalet

häktade ungdomar under 18 år inte var försumbart men

att dessa ändå var så få att placering på §12-hem

skulle kunna leda till att de hamnade långt från

hemorten. Vidare kunde utredningen av brottsligheten

försvåras; detsamma gällde den unges kontakter med

socialtjänsten. Det kunde också vara svårt att på

ett §12-hem tillgodose det behov av begränsningar i

kommunikationerna med omvärlden som av

utredningsskäl kan föreligga. Utskottet utgick dock

från att de ungas särskilda behov tillgodosågs inom

kriminalvården.

Överväganden

Utskottet kan instämma i att ungdomar kan behöva

särbehandlas också i häktningshänseende. Att så

skall ske har också framgått ovan - det krävs

synnerliga skäl för att ungdomar under 18 år skall

få häktas. Det sagda hindrar inte att det också

finns berättigade önskemål när det rör behandlingen

av ungdomar som måste häktas. Som utskottet anförde

förra året finns här motstridiga önskemål att

beakta. Det går inte att komma ifrån att häktning är

ett straffprocessuellt tvångsmedel som används för

att hindra att utredningen försvåras eller för att

hindra att den misstänkte avviker eller återfaller i

brott. Utskottet förutser också en rad svårlösta

problem vid ett bifall till motionen samtidigt som

utskottet instämmer i att det kan behövas särskilda

insatser av olika slag för ungdomar under 18 år som

häktas. Som utskottet anförde förra året bör detta

dock även i fortsättningen vara en fråga för

kriminalvården. Med det anförda avstyrker utskottet

bifall till motion Ju907 (v) i denna del.

Föräldrarnas roll i domstolsprocessen

Motionen

I motion Ju917 (m) förespråkas en ordning som går ut

på att föräldrarna till den unge skall kallas till

förhör respektive huvudförhandlingen mot den unge i

stället för att endast underrättas. Motionärerna

vill också avskaffa föräldrarnas rätt till

ersättning av allmänna medel för det fall de hörs i

en rättegång mot den unge.

Bakgrund

Reglerna för vårdnadshavarens och socialtjänstens

medverkan vid brottsutredning och

domstolsförhandling återfinns i LUL. Reglerna

innebär sammanfattningsvis följande.

När någon som är under 18 år misstänks för brott

skall vårdnadshavaren kallas till förhör med den

unge hos polisen om det inte är till men för

utredningen eller särskilda skäl talar däremot.

Företrädare för socialtjänsten skall också närvara

om det är möjligt och det kan ske utan men för

utredningen. I fråga om barn som misstänks ha begått

brott före 15 års ålder skall både vårdnadshavaren

och socialtjänsten underrättas om en utredning har

inletts. Vårdnadshavaren behöver dock inte

underrättas om det finns särskilda skäl mot det. Vid

utredning i dessa fall skall socialtjänsten närvara

om inte hinder möter.

Om det väcks åtal skall vårdnadshavaren underrättas

om tidpunkten för förhandlingen. Avser åtalet ett

brott på vilket det kan följa fängelse skall

vårdnadshavaren höras om det kan ske och det inte

finns särskilda skäl mot det.

Om vårdnadshavaren hörs i en huvudförhandling mot

barnet har han rätt till ersättning enligt samma

regler som gäller för vittnen.

Förra året (1997/98:JuU21 s. 22 f och 25) anförde

utskottet efter att ha redogjort för den

lagstiftning som föranledde motionärernas synpunkter

att här aktuella frågor föll inom ramen för det

utvärderingsuppdrag som föreligger beträffande LUL

och avstyrkte bifall till då aktuella yrkanden.

Överväganden

Utskottet anser alltjämt att den pågående

utvärderingen av LUL bör avvaktas. Utskottet

avstyrker motion Ju917 i aktuella delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande familjens och skolans

brottsförebyggande betydelse

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju219, 1998/99:Ju904

yrkandena 2 och 4, 1998/99:Ju917 yrkande 1 och

1998/99:N329 yrkande 5,

res. 1 (m, kd)

2. beträffande samarbetet mellan myndigheter

m.m.

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju911 yrkandena 1 och 2,

res. 2 (c, fp)

3. beträffande föräldrars

skadeståndsansvar

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju901 yrkande 1,

res. 3 (m)

4. beträffande polisstöd åt föräldrar

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju901 yrkande 2,

1998/99: Ju904 yrkande 3 och 1998/99:Ju917

yrkande 2,

res. 4 (m)

5. beträffande påföljdsfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju507 yrkande 2,

1998/99: Ju901 yrkandena 9-11, 1998/99:Ju904

yrkandena 7 och 30, 1998/99: Ju917 yrkandena

12-15 och 17-19 samt 1998/99:A291 yrkandena 11

och 12,

res. 5 (m)

res. 6 (v)

6. beträffande registrering av barn under

15 år

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju901 yrkande 7,

1998/99: Ju904 yrkande 8, 1998/99:Ju917 yrkande

11 och 1998/99:Ub205 yrkande 4,

res. 7 (m)

7. beträffande drogtest av barn under 15

år

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju901 yrkande 8,

1998/99: Ju903 yrkande 2, 1998/99:Ju904 yrkande

13, 1998/99:Ju917 yrkande 3 och 1998/99:So372

yrkande 2,

res. 8 (m, mp)

8. beträffande häktade ungdomar på §12-

hem

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju907 yrkande 5,

res. 9 (v)

9. beträffande föräldrarnas roll i

domstolsprocessen

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju917 yrkandena 9 och

10.

res. 10 (m)

Stockholm den 9 mars 1999

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Ingvar

Johnsson (s), Margareta Sandgren (s), Alice Åström

(v), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m),

Ann-Marie Fagerström (s), Helena Frisk (s), Morgan

Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v), Ragnwi

Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Kia Andreasson

(mp), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp), Anita

Sidén (m) och Yilmaz Kerimo (s).

Reservationer

1. Familjens och skolans brottsförebyggande

betydelse (mom. 1)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G

Högmark (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson

(m) och Anita Sidén (m) anför:

Vi anser att en fungerande normbildning är en

förutsättning för det brottsförebyggande arbetet.

Lagstiftningen är i och för sig normskapande men den

är inte tillräcklig. Grundläggande normer för

mänskligt uppförande måste förmedlas direkt till

barnen. Det största ansvaret för denna normbildning

ligger hos familjen som är samhällets bästa

brottsförebyggande resurs. Att barnen får

handlingsmönster och uppfostras till ansvarstagande

för sig själva och sina medmänniskor är av största

vikt när det gäller att förebygga brott. Genom den

uppfostran och omsorg som barn får i en väl

fungerande familj kan de bibringas en kontroll av

det egna beteendet som gör att de avhåller sig från

brott. Familjepolitiken kan alltså få en

brottsförebyggande effekt om den så långt möjligt

underlättar för föräldrar och andra vårdnadshavare i

deras fostrande roll.

Efter familjen har skolan det största ansvaret när

det gäller att bibringa unga människor de normer som

behövs för att de inte skall begå brott. I detta

sammanhang är det emellertid inte enbart en fråga om

att skolan skall undervisa i grundläggande normer

för mänskligt beteende. Från brottsförebyggande

synpunkt är det också av betydelse att skolan

verkligen förmår förmedla grundläggande kunskaper i

t.ex. svenska så att eleverna inte stängs ute från

arbetsmarknaden när de lämnar skolan. Det bör åligga

skolan att informera barnets föräldrar om allt

väsentligt som rör barnet.

Enligt vår uppfattning leder det anförda till

slutsatsen att regeringen bör genomföra en översyn

av hur den nuvarande lagstiftningen kan förbättras i

syfte att tydliggöra och stärka föräldrars och andra

vårdnadshavares ansvar i rollen som goda fostrare,

normöverförare och brottsförebyggare. Med en sådan

kartläggning som grund bör en brottsförebyggande

strategi kunna utarbetas. Det nationella

brottsförebyggande programmet är enligt vår mening

otillräckligt i detta avseende.

Det ankommer på regeringen att vidta åtgärder med

anledning av vad vi nu anfört och återkomma till

riksdagen med erforderliga lagförslag.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande familjens och skolans

brottsförebyggande betydelse

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju219,

1998/99: Ju904 yrkandena 2 och 4, 1998/99:Ju917

yrkande 1 och 1998/99: N329 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts

i reservation 1.

2. Samarbetet mellan myndigheter m.m. (mom.

2)

Gunnel Wallin (c) och Siw Persson (fp) anför:

Föräldrarnas personliga ansvar för att ge barnen en

god uppväxt kan aldrig ersättas med offentlig

service. Föräldrarna har ett stort ansvar för att ge

barnen de grundläggande värderingar som gäller i

vårt samhälle. Även skolan har ett ansvar när det

gäller t.ex. att påvisa konsekvenserna av våld och

annan kriminalitet. Allmänt sett gäller att

förebyggande insatser från skolans och de sociala

myndigheternas sida har stor betydelse för att

hindra att barn kommer snett i livet. Detta

förutsätter att det finns goda förutsättningar för

samarbete mellan dessa myndigheter. Även polisen

måste självklart ta aktiv del i detta arbete. Det är

därför av stor vikt att hinder av olika slag som

minskar möjligheterna till samarbete kring barn med

svårigheter undanröjs. Detta gäller t.ex.

sekretessbestämmelserna men det kan också handla om

att t.ex. de praktiska förutsättningarna behöver

förbättras. Enligt vår mening bör ett

utredningsarbete inledas som tar sikte dels på en

utveckling av skolans och socialtjänstens

förebyggande arbete bland barn och unga, dels på att

undanröja de hinder som finns för samarbete mellan

berörda myndigheter. Det ankommer på regeringen att

låta utreda dessa spörsmål och sedan återkomma till

riksdagen med erforderliga förslag.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande samarbetet mellan

myndigheter m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju911

yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen

till känna vad som anförts i reservation 2.

3. Föräldrars skadeståndsansvar (mom. 3)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe

Johnsson (m) och Anita Sidén (m) anför:

Många föräldrar tror att de inte kan bli

skadeståndsskyldiga för skador som deras barn

orsakar genom brott. Det kan heller inte anses

allmänt känt bland personer som utsatts för brott av

barn att de kan ha rätt till skadestånd av barnets

föräldrar. Enligt vår mening behövs alltså en

informationskampanj om föräldrars

skadeståndsskyldighet. En positiv bieffekt av en

sådan kampanj är att den med säkerhet skulle ha viss

brottsförebyggande effekt. Det får ankomma på

regeringen att se till att kampanjen kommer till

stånd.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande föräldrars

skadeståndsansvar

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju901 yrkande

1 som sin mening ger regeringen till känna vad

som anförts i reservation 3.

4. Polisstöd åt föräldrar (mom. 4)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe

Johnsson (m) och Anita Sidén (m) anför:

Enligt vår mening är det inte tillräckligt att

polisen har möjlighet att köra hem ett barn som

vistas i en olämplig miljö. Det finns andra

situationer, t.ex. när föräldrarna beslutat att

barnet skall vara hemma en viss tid, då föräldrar

kan behöva myndigheternas bistånd. Införandet av en

rätt till polisstöd i sådana situationer bör ses som

ett komplement till det skadeståndsansvar som åvilar

föräldrar som brister i tillsynen. Den förbättrade

föräldrakontroll som ett polisstöd skulle medföra

skulle också verka brottsförebyggande. Enligt vår

mening bör regeringen ge Brottsförebyggande rådet i

uppdrag att närmare utreda förutsättningarna för

polisstöd till föräldrar.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande polisstöd åt föräldrar

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju901

yrkande 2, 1998/99:Ju904 yrkande 3 och

1998/99:Ju917 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i

reservation 4.

5. Påföljdsfrågor (mom. 5)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe

Johnsson (m) och Anita Sidén (m) anför:

Enligt vår mening byggde 1998 års beslut om

påföljder för unga lagöverträdare på den felaktiga

utgångspunkten att det är lämpligt att det överlåts

åt socialtjänsten att ha hand om verkställighet av

ungdomspåföljderna. Detta skall naturligtvis vara en

uppgift för kriminalvården. Dagens ordning medför

att ungdomarna lätt kan inbilla sig att samhället

ser mildare på deras lagöverträdelser än på vuxnas.

Detta i sin tur leder alltför ofta till att den unge

inte i fortsättningen avstår från brott. Vi anser

således att påföljdssystemet för unga lagöverträdare

behöver en genomgripande översyn där utgångspunkten

skall vara att verkställighet av påföljder också för

unga skall ske inom kriminalvården. Detta innebär

bl.a. att påföljden överlämnande till vård inom

socialtjänsten avskaffas, att den slutna

ungdomsvården skall verkställas på särskilda

kriminalvårdshem enligt särskilda för ungdomar

anpassade regler och att samhällstjänst för ungdomar

blir en självständig påföljd. Vidare bör nya

påföljder som villkorligt fängelse, weekendfängelse

och familjegruppskonferenser övervägas. Detsamma

gäller frågan om halvtidsfrigivning vid

fängelsestraff. Detta är ett omfattande

lagstiftningsarbete som regeringen genast bör ta itu

med. Med hänsyn till regeringens senfärdighet i

fråga om försöksverksamheten med medling bör

riksdagen besluta om tidpunkten för när arbetet

skall vara klart. Regeringen bör alltså återkomma

till riksdagen med ett förslag före utgången av år

2000.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 5

bort ha följande lydelse:

5. beträffande påföljdsfrågor

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju507

yrkande 2, 1998/99:Ju901 yrkandena 9-11,

1998/99:Ju904 yrkandena 7 och 30, 1998/99:Ju917

yrkandena 12-15 och 17-19 samt med avslag på

motion 1998/99:A291 yrkandena 11 och 12 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts

i reservation 5.

6. Påföljdsfrågor (mom. 5)

Alice Åström (v) och Yvonne Oscarsson (v) anför:

Enligt vår mening fick 1998 års beslut om påföljder

för unga lagöverträdare en olycklig inriktning med

en större betoning av straff på bekostnad av vård-

aspekten. Ungdomarna behöver emellertid i första

hand vård och behandling som bör ske i

socialtjänstens regi. Vid påföljdsbestämningen måste

den individrelaterade behovsbedömningen vara

avgörande. Samhället måste alltså i större

utsträckning inrikta sina insatser på vård och

behandling och mindre på ökad repression. Regeringen

bör få i uppdrag att se över de nya reglerna och

snarast återkomma till riksdagen med förslag med den

inriktning vi här anvisat.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 5

bort ha följande lydelse:

5. beträffande påföljdsfrågor

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A291 yrkandena

11 och 12 samt med avslag på motionerna

1998/99:Ju507 yrkande 2, 1998/99:Ju901 yrkandena

9-11, 1998/99:Ju904 yrkandena 7 och 30 och

1998/99:Ju917 yrkandena 12-15 och 17-19 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts

i reservation 6.

7. Registrering av barn under 15 år (mom.

6)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe

Johnsson (m) och Anita Sidén (m) anför:

Det är inte tillfredsställande att en fjortonåring

som grips av polisen kan synas ha ett fläckfritt

förflutet trots att han gjort sig skyldig till

omfattande brottslighet. Den möjlighet polisen har

till registrering är otillräcklig bl.a. då den

endast omfattar händelser inom den enskilda

polismyndigheten. Det handlar inte heller om

registrering av brottsmisstanke i egentlig

bemärkelse utan om en brottsanmälan där en misstänkt

gärningsman kan anges. Enligt vår mening bör

minderåriga som misstänks för brott registreras i

misstankeregistret så snart de övriga

förutsättningarna för registrering i detta register

är uppfyllda. Det ankommer på regeringen att lägga

fram ett lagförslag i saken.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 6

bort ha följande lydelse:

6. beträffande registrering av barn under

15 år

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju901

yrkande 7, 1998/99:Ju904 yrkande 8,

1998/99:Ju917 yrkande 11 och 1998/99: Ub205

yrkande 4 som sin mening ger regeringen till

känna vad som anförts i reservation 7.

8. Drogtest av barn under 15 år (mom. 7)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe

Johnsson (m), Kia Andreasson (mp) och Anita Sidén

(m) anför:

Vi anser att verkningsfulla åtgärder måste till för

att stävja narkotikamissbruket som kryper allt

längre ned i åldrarna. En sådan åtgärd skulle vara

att införa en möjlighet till provtagning - blodprov

och urinprov - också från barn under 15 år när

narkotikamissbruk misstänks. Denna lagfästa

möjlighet skulle komma till användning när barnet,

eller dess föräldrar, inte vill medverka till

provtagning. Syftet med provtagningen skulle vara

att ge socialtjänsten underlag för en bedömning av

vilka stödåtgärder som behövs i det enskilda fallet.

Det är således inte fråga om en provtagning i

bevissyfte av den typ som är möjlig att genomföra på

straffmyndiga personer med stöd av rättegångsbalkens

regler. Regeringen bör få i uppdrag att lägga fram

ett lagförslag för riksdagen med den inriktning vi

här angett.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 7

bort ha följande lydelse:

7. beträffande drogtest av barn under 15

år

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju901

yrkande 8, 1998/99:Ju903 yrkande 2,

1998/99:Ju904 yrkande 13, 1998/99:Ju917 yrkande

3 och 1998/99:So372 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i

reservation 8.

9. Häktade ungdomar på §12-hem (mom. 8)

Alice Åström (v) och Yvonne Oscarsson (v) anför:

Det är inte ovanligt att ungdomar under 18 år

häktas. Samtidigt är häktesmiljön inte lämplig för

denna grupp, och personalen har inte tillräcklig

kunskap och kompetens för att bemöta ungdomarna på

ett bra sätt. Den kompetensen finns däremot på §12-

hemmen som också har resurser för och vana vid

tvångsvis inlåsning. Det bör alltså vara möjligt att

förvara häktade ungdomar på §12-hemmen. Enligt vår

mening bör regeringen få i uppdrag att återkomma med

ett förslag om särskilda häktesavdelningar på ett

eller flera §12-hem.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 8

bort ha följande lydelse:

8. beträffande häktade ungdomar på §12-

hem

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju907 yrkande

5 som sin mening ger regeringen till känna vad

som anförts i reservation 9.

10. Föräldrarnas roll i domstolsprocessen

(mom. 9)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe

Johnsson (m) och Anita Sidén (m) anser:

Reglerna om föräldrarnas närvaro vid förundersökning

och rättegång lider av flera brister. Reglerna

beaktar inte tillräckligt föräldrarnas betydelse och

ger socialtjänstens företrädare en alltför

framskjuten roll. Föräldrar borde alltid, oavsett om

de är vårdnadshavare, kallas till förhör som hålls

med barnet under förundersökningen. Detsamma borde

gälla vid rättegång. Det bör vara närvaroplikt för

föräldrarna (eller annan vårdnadshavare) och någon

ersättning för inställelsen bör då inte utgå.

Närvaroplikten är enligt vår mening ett utflöde av

rollen som förälder eller vårdnadshavare. Anledning

saknas att avvakta det pågående utredningsarbetet.

Regeringen bör alltså få i uppdrag att snarast

återkomma till riksdagen med ett förslag.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 9

bort ha följande lydelse:

9. beträffande föräldrarnas roll i

domstolsprocessen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju917

yrkandena 9 och 10 som sin mening ger regeringen

till känna vad som anförts i reservation 10.

Särskilt yttrande

Kia Andreasson (mp) anför:

Enligt min mening är familjen som institution ingen

garant för att ge barn och ungdom en trygg uppväxt.

Det förekommer tyvärr diverse övergrepp även inom

familjen, vilka kan vara svåra att upptäcka. För

utsatta barn är det av absolut nödvändighet att det

inom kommunerna finns vuxna stödpersoner som i detta

sammanhang har en stor brottsförebyggande

betydelse. Det är därför av största vikt att det

finns tillräckligt antal vuxna inom barnomsorgen,

skolan, fritidsverksamheten och socialtjänsten som

kan upptäcka barn som behöver stöd och hjälp och som

har skyldighet att slå larm om de ser att barn inte

mår bra.

Den slutsats jag drar är att familjen i normala

fall har den brottsförebyggande funktion som

utskottet hävdar, men många av de barn och ungdomar

som hamnar inom rättsväsendet har inte haft familjer

med förmåga att överföra normer och värderingar till

sina barn. Det är därför livsviktigt för barnen att

vi inte enbart litar till familjen utan också i det

brottsförebyggande och normskapande arbetet lägger

stor vikt vid andra vuxna i barnens närhet.