Bet. 1998/99:JuU21

Justitieutskottets betänkande

1998/99:JUU21

Polisfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

JuU21

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal

motionsyrkanden som i huvudsak väckts under den

allmänna motionstiden år 1998. Yrkandena rör bl.a.

den s.k. New York-modellen, polisens arbetstider och

arbetsuppgifter samt olika frågor om ordningsvakter.

Utskottet avstyrker samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats 12 reservationer och

två särskilda yttranden.

Motionerna

Motioner väckta under den allmänna

motionstiden 1998

1998/99:Ju204 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om granskning av polis och

åklagarväsendets funktion och effekterna på

rättssystemet.

1998/99:Ju205 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om angelägenheten

av fortlöpande uppföljning och utvärdering av det

pågående reformarbetet inom polisen.

1998/99:Ju210 av Göran Lindblad (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om eftersökning av försvunna

personer.

1998/99:Ju212 av Göran Magnusson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en utredning av

kostnadsansvaret för djurhållning i samband med

brott.

1998/99:Ju215 av Monica Öhman och Lars U Granberg

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

översyn av lagstiftningen i syfte att möjliggöra

polissamverkan över riksgräns.

1998/99:Ju216 av Birgitta Sellén och Sven Bergström

(c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

samordna räddningstjänst och närpolis.

1998/99:Ju221 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en ändring i

ordningslagen görs så att generellt förbud mot

alkoholförtäring på offentlig plats kan införas i

den lokala ordningsstadgan.

1998/99:Ju301 av Lars Elinderson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om åklagarmyndighetens

organisation.

1998/99:Ju901 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att New York-

modellens utgångspunkter bör tillämpas i den svenska

polisens arbete.

1998/99:Ju902 av Siw Persson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om införande av en

säkerhetskontroll av ordningsvakter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att införa en

gedigen utbildning av ordningsvakter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att vidta åtgärder

för att möjliggöra korrekt beskattning av

ordningsvaktens inkomst.

1998/99:Ju907 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om administrativ

personal inom polisen.

1998/99:Ju910 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att tillsätta en

utredning som gör en total översyn av vilken

verksamhet polisen enligt lag bör vara skyldig att

utföra,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att tillsätta en

utredning som ser över polisens arbetstider.

1998/99:Ju911 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en radikal

omläggning av polisarbetet med Eskilstunamodellen

som förebild,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en radikal

utrensning av icke-polisiära arbetsuppgifter inom

polis-verksamheten,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring av ord-ningslagen att också ideella

föreningar - exempelvis fotbollsklubbar - kan

åläggas betala del av polismyndighetens kostnader

vid anordnandet av offentlig tillställning i

vinstsyfte i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1998/99:Ju913 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

hur polisväsendet kan förstärkas genom kommunala

ordningsvakter och beredskapspoliser i enlighet med

vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär en

kartläggning av polisförsörjningen i enlighet med

vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om polisutbildningen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om betydelsen av

uniformerade poliser,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åtgärder mot den

kvalificerade brottsligheten.

1998/99:Ju918 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari

yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om öppethållande på

polisstationer,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om evenemangskostnader,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om administrativ

personal,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Registernämnden.

1998/99:K297 av tredje vice talman Rose-Marie

Frebran m.fl. (kd) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

personalkontrollen samt medborgarskapskraven i

enlighet med vad i motionen anförts.

1998/99:So462 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari

yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en svensk New York-

modell.

1998/99:Ub206 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att matkrav ej får

utgöra grund för registrering eller misstanke om

brott.

1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund

(m, kd) vari yrkas

20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

avreglering av förordnandet av ordningsvakter i

enlighet med vad som anförts i motionen.

Motion som väckts med anledning av

proposition 1998/99:19 Ändringar i lagen

(1993:768) om åtgärder mot penningtvätt

1998/99:Ju3 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen begär att regeringen tar ett

samlat grepp om integritetsfrågorna kontra kraven på

effektivitet i brottsbekämpningen i enlighet med vad

som anförts i motionen.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal

motionsyrkanden som rör polisen och som väckts under

den allmänna motionstiden år 1998. Utskottet

behandlar också ett yrkande som väckts med anledning

av regeringens proposition Ändringar i lagen

(1993:768) om åtgärder mot penningtvätt (prop.

1998/99:19).

Polisens arbetsuppgifter

I ett par motioner berörs frågan om vad som bör vara

uppgifter för polisen. I motion Ju911 (fp) hävdas

att bl.a. parkeringsfrågor och passärenden bör kunna

föras över till andra myndigheter. I motion Ju910

(kd) begärs en utredning i ämnet.

Enligt passlagen (1978:302) utfärdas pass av

passmyndighet. Polismyndighet är passmyndighet inom

riket. Passansökan görs hos passmyndighet, och den

som ansöker om pass skall inställa sig personligen.

Sökanden är skyldig att i samband med passansökan ge

in fotografier samt styrka sina personuppgifter,

sitt svenska medborgarskap och sin identitet.

Passmyndigheten skall pröva om det enligt passlagen

föreligger hinder att utfärda pass för sökanden. En

passansökan skall avslås bl.a. om sökanden är

underkastad vissa tvångsmedel (t.ex. anhållen,

häktad eller belagd med reseförbud), efterlyst eller

dömd till frihetsberövande påföljd och särskilt

angivna förutsättningar föreligger, om sökanden

enligt konkurslagen (1987:672) är ålagd att lämna

ifrån sig sitt pass eller om förbud att utfärda pass

för sökanden har meddelats enligt lagen. Om

passansökan inte avslås men sökanden är skäligen

misstänkt för vissa allvarligare brott skall

passmyndigheten underrätta förundersökningsledaren.

Pass får då inte utfärdas innan en vecka förflutit

från underrättelsen, om inte förundersökningsledaren

medger det.

Frågan om att låta andra myndigheter ta hand om

passansökningar behandlades i regeringens

proposition om medborgarkontor (prop. 1996/97:90). I

propositionen anslöt sig regeringen till den

bedömning som både JO och Rikspolisstyrelsen gjort

under ärendets handläggning, nämligen att en

polismyndighets arbetsuppgifter inte bör handläggas

vid medborgarkontor.

Vid riksdagsbehandlingen framställdes ett

motionsyrkande om att det i försöksverksamheten

också borde ingå att analysera på vilket sätt

administrativa tjänster inom polisområdet, t.ex.

passärenden, kan komma att ingå i ett inte-grerat

medborgarkontors service. I ett yttrande till

konstitutionsutskottet instämde justitieutskottet i

regeringens bedömning att polisärenden inte bör

omfattas av den möjlighet till samtjänstavtal som

föreslogs i propositionen. I stället ville

justitieutskottet peka på möjligheten att

samlokalisera närpoliskontor med medborgarkontor för

att härigenom ändå uppnå målet med en god service

till medborgarna. Konstitutionsutskottet hade inte

någon annan uppfattning och avstyrkte bifall till

motionsyrkandet (bet. 1996/97:KU9 s. 20 f).

När utskottet senast behandlade frågan (bet.

1997/98:JuU18 s. 11 f) hade utskottet ingen annan

uppfattning än den som kom till uttryck i det nämnda

yttrandet. Inte heller ansåg utskottet - vilket

föreslagits i motionen - att polisärenden bör

handläggas av Posten.

Även frågan om en utredning avseende polisens

arbetsuppgifter har behandlats tidigare i utskottet.

I samband med att utskottet tog ställning till

budgetpropositionen för år 1998 (bet. 1997/98:JuU1

s. 33 f) noterade utskottet att regeringen aviserat

ett uppdrag till Rikspolisstyrelsen som innebar att

styrelsen skulle utreda frågan om en utvidgad

möjlighet att ta icke polisutbildade personer i

anspråk, bl.a. för att utföra vissa uppgifter som

normalt utförs av polisen. Den då aktuella motionen

fick enligt utskottet anses tillgodosedd.

I årets regleringsbrev för polisväsendet anges att

Rikspolisstyrelsen skall beskriva förutsättningarna

för att ta andra myndigheter eller icke

polisutbildade personer i anspråk för uppgifter som

normalt utförs av polisen. Redovisningen kan också

omfatta förslag om andra åtgärder som kan vidtas för

att komplettera polisens verksamhet med att övervaka

allmän ordning och säkerhet. Uppdraget skall

redovisas senast den 1 juni 1999.

Inom Polismyndigheten i Stockholms län har det

under år 1998 gjorts en översyn av de polisiära

arbetsuppgifterna i syfte att effektivisera

verksamheten inom myndigheten. Den s.k. ROPA-gruppen

har i en rapport hösten 1998 analyserat polisens

arbetsuppgifter. När det gäller sådana uppgifter som

följer av lag eller förordning - exempelvis

utfärdande av pass och hantering av

parkeringsärenden - har gruppen föreslagit att man

skall vända sig till regeringen och föreslå en

statlig utredning som ges uppdraget att göra en

totalöversyn av vad polisen skall syssla med.

Utskottet kan konstatera att frågan om vad som

skall vara uppgifter för polisen uppmärksammats på

olika håll, och att syftet är att åstadkomma en

effektiv resursanvändning inom polisen. Resultatet

av det inledda arbetet bör avvaktas. Utskottet är

alltså inte berett att nu göra en annan bedömning av

hur t.ex. frågor om pass bör hanteras i framtiden.

Utskottet avstyrker motionerna Ju910 och Ju911 i här

aktuella delar.

Åtgärder mot den kvalificerade

brottsligheten

I motion Ju913 (m) begärs åtgärder mot den

organiserade brottsligheten, bl.a. efterfrågas en

utökad användning av kriminalunderrättelseverksamhet

i syfte att komma åt internationella smugglarligor.

Den organiserade brottsligheten hör till de områden

som polisen skall prioritera i sin brottsbekämpande

verksamhet.

I regeringens skrivelse Lägesrapport i fråga om den

ekonomiska brottsligheten (skr. 1998/99:25)

redovisas bl.a. att det inom ramen för EU-samarbetet

har inrättats en s.k. högnivågrupp vars uppgift är

utarbeta en särskild handlingsplan med särskilda

rekommendationer för åtgärder mot den organiserade

brottsligheten. Handlingsplanen innehåller 15

politiska riktlinjer och 30 särskilda

rekommendationer med uppmaningar till rådet att

vidta en rad konkreta åtgärder som spänner över ett

vitt fält. Stor vikt läggs vid hur det rättsliga och

polisiära samarbetet är organiserat. Ett flertal

rekommendationer handlar om att skapa nätverk,

centrala kontaktpunkter och andra kontaktytor för

att befrämja informationsutbyte och samarbete

myndigheter och länder emellan. I enlighet med en av

riktlinjerna har en sektorsövergripande arbetsgrupp

för frågor om organiserad brottslighet inrättats.

I skrivelsen redovisas även inrättandet av en

aktionsgrupp mot organiserad brottslighet i

Östersjöområdet. Inom ramen för den operativa

verksamheten genomfördes under år 1997 gemensamma

åtgärder såvitt avser bl.a. penningtvätt, handel med

narkotika och stulna bilar, illegal migration samt

smuggling av vapen och punktskattepliktiga varor.

I fråga om tullsamarbete anförs i skrivelsen att

mellanstatligt administrativt bistånd är en metod

att bekämpa brottsligheten i fråga. Sverige har

ingått bilaterala och multilaterala avtal om

tullsamarbete med en lång rad stater, däribland de

baltiska staterna, Ryssland och Polen. För EU-

länderna gäller EG-förordningar på området.

I november 1998 beslutade regeringen att ge en

kommitté med parlamentariskt inslag i uppdrag att

utreda polisens organisation för att bekämpa den

grova och organiserade brottsligheten (dir.

1998:101). Kommittén skall särskilt undersöka om de

centrala polisresursernas befogenheter i förhållande

till övrig polis, särskilt vad gäller

kriminalunderrättelseverksamheten, behöver

förstärkas i syfte att nå nationell samordning av

och ett kraftfullt agerande mot den grövre

brottsligheten, särskilt säkerhetshotande eller

organiserad sådan eller brottslighet med

internationell anknytning.

Utskottet ser i likhet med motionärerna med oro på

den brottslighet som innebär smuggling in i landet

av exempelvis alkohol och tobak. Samtidigt noterar

utskottet att en rad åtgärder vidtagits på området

och att den ifrågavarande typen av brott hör till de

brott vars bekämpning skall prioriteras. Något

uttalande från riksdagen behövs enligt utskottets

mening inte. Motion Ju913 i här aktuell del

avstyrks.

Effektiviteten i brottsbekämpningen

I motion Ju3 (m) hävdas att regeringen bör ta ett

samlat grepp om frågorna om integritet kontra

effektivitet i brottsbekämpningen.

Utskottet konstaterar att utvecklingen av ny

teknik, bl.a. inom IT- och teleområdena, har skapat

nya och effektivare verktyg för brottsbekämpningen.

Detta har samtidigt inneburit att frågor om den

personliga integriteten kommit i fokus. Inom

Justitiedepartementet pågår arbete i ett flertal

olika hänseenden med bäring på dessa problem.

Till att börja med kan erinras om att det inom

departementet för närvarande bereds frågor om såväl

hemlig avlyssning, s.k. buggning, som andra

straffprocessuella tvångsmedel, bl.a. sådana som rör

IT. I dessa ärenden kommer naturligtvis frågan om

förhållandet mellan effektivitet och integritet i

brottsbekämpningen att analyseras särskilt noggrant.

Utskottet har vidare inhämtat att regeringen anser

att det från integritetssynpunkt är viktigt att den

nya polisregisterlagstiftningen noga följs upp och

utvärderas. Regeringen avser därför att inom kort

tillsätta en utredning som bl.a. skall få till

uppgift att följa genomförandet av

polisregisterlagstiftningen och analysera vilka

konsekvenser polisens samlade hantering av

personuppgifter enligt den nya lagstiftningen får

för den personliga integriteten.

Slutligen kan nämnas att regeringen överväger att

initiera en samlad analys från integritetssynpunkt

av tvångsmedelslagstiftningen. Frågan om formerna

för en sådan analys bör dock anstå tills resultaten

av de ovan redovisade övervägandena föreligger.

Utskottet noterar att det inte synes föreligga

någon egentlig oenighet när det gäller vikten av att

integritetsfrågorna uppmärksammas i

lagstiftningsarbetet. Motionsönskemålet får anses

vara tillgodosett med de åtgärder som regeringen

aviserat. Motion Ju3 i här aktuell del avstyrks.

New York-modellen

I motionerna Ju901 (m) och So462 (fp) förordas att

polisens arbetsmetoder förändras med utgångspunkt i

en reform som genomförts i New York. I motion Ju911

(fp) anförs att ett projekt i Eskilstuna med New

York-modellen som förebild varit framgångsrikt och

bör ges ökad spridning.

På senare tid har en av New York-polisen använd

arbetsmetod - den s.k. nolltoleransen -

uppmärksammats i Sverige. Nolltolerans innebär i

korthet att polisen med kraft bekämpar alla brott,

hur bagatellartade de än är, liksom allt som kan

betraktas som ordningsproblem. Grundtanken är att

det finns ett samband mellan oordning och

brottslighet samt att mindre brott föder grövre

brott.

Vidare betonas resultatuppföljning starkt inom New

York-polisen. Chefen för New York-polisen har två

gånger i veckan genomgång med polischeferna, och vid

dessa möten granskas brottsutvecklingen i de olika

polisområdena med hjälp av färsk brottsstatistik

från det s.k. Compstat-brottsdatasystemet.

Hösten 1997 besökte utskottet New York för att

studera polisens arbetsmetoder där. En första

reflexion var att förhållandena i New York och de vi

har i Sverige givetvis skiljer sig åt markant. Detta

gäller såväl beträffande brottslighetens omfattning

som beträffande polisens arbetsförhållanden och

myndighetskultur. Detta hindrar emellertid inte att

det finns inslag i New York-polisens arbetsmetoder

som är intressanta att studera.

Utskottet har tidigare behandlat liknande

motionsyrkanden. I samband med att utskottet

behandlade regeringens budgetproposition för år 1998

anförde utskottet att det närmast är självklart att

erfarenheterna från New York inte går att direkt

överföra till Sverige. Där fanns emellertid en del

intressanta tankegångar som säkerligen skulle komma

att påverka polisarbetet också här. Utskottet ansåg

vidare att frågan knappast lämpade sig för generella

uttalanden i den ena eller andra riktningen (bet.

1997/98:JuU1 s. 31).

Utskottet hänvisade till detta uttalande när

utskottet senast hade frågan uppe till behandling

(bet. 1997/98:JuU13 s. 43).

Här kan även nämnas att det av motionärerna nämnda

projektet i Eskilstuna utvärderats. Utvärderingen

redovisas i rapporten Att förebygga oordning och öka

tryggheten i stadskärnan, som utarbetats inom

Polishögskolans forskningsenhet. I rapporten sägs

bl.a. att inga nya större resurser tillfördes

polismyndigheten och att projektet pågick under en

relativt kort tid. Några dramatiska effekter kunde

därför inte förväntas. Resultatet av projektet är

enligt rapporten ändå förenligt med ett antagande

att projektet haft effekt på förekomsten av

ordningsstörningar och våldsbrott i Eskilstuna

centrum. Det har också lett till att fler av dem som

ofta vistas där på kvällar och nätter känner sig

trygga. Vidare sägs i rapporten att den lokala

opinionen var övervägande positiv till det slag av

åtgärder som ingick i projektet. Bland s.k.

höganvändare av centrum förändrades dessutom

attityden till polisens arbetsinsats i positiv

riktning. I rapporten tas också upp några

metodfrågor.

I årets budgetproposition anför regeringen att det

problemorienterade arbetssättet har utvecklats under

de senaste åren. Det är emellertid önskvärt att

utvecklingen går fortare. Problemorientering måste

vara en grundläggande strategi i all polisverksamhet

och ligga till grund för allt polisarbete på alla

nivåer. Att arbeta problemorienterat innebär bl.a.

att systematiskt definiera vilka förhållanden som

orsakar och underlättar brott och

ordningsstörningar. Utifrån en sådan analys planerar

och vidtar polisen de åtgärder som är bäst ägnade

att minska riskerna för brott och

ordningsstörningar. Därefter följs vidtagna åtgärder

upp och utvärderas.

Utskottet kan i och för sig hålla med motionärerna

om att de förändrade arbetsmetoder som kommit till

användning i bl.a. Eskilstuna synes ha varit

framgångsrika; utvärderingen talar i den riktningen.

Utskottet anser emellertid - i likhet med tidigare

ställningstaganden - att frågan inte lämpar sig för

några generella uttalanden. Motionerna Ju901, Ju911

och So462 i här aktuella delar avstyrks.

Uniformerad polis

I motion Ju913 (m) hävdas att uniformerade poliser

är en viktig brottsförebyggande resurs.

Enligt de föreskrifter som Rikspolisstyrelsen

meddelat om tilldelning och bärande av polisuniform

sägs att uniform skall bäras av polisman i tjänst,

om inte civil klädsel är lämpligare med hänsyn till

tjänstens eller uppdragets art eller andra

omständigheter (RPS FS 1996:8, FAP 798-1). Utskottet

har inhämtat att föreskrifterna fått denna

utformning i syfte att möjliggöra för

kriminalpoliser och spaningspersonal att uppträda

civilklädda när det är lämpligare.

Utskottet har tidigare behandlat yrkanden i detta

ämne. Senast skedde det hösten 1998 (bet.

1997/98:JuU1 s. 30). Utskottet vidhöll då sin

tidigare intagna ståndpunkt, nämligen att de regler

som finns syftar till att poliser normalt skall

använda uniform i tjänsten, och att det inte finns

anledning för riksdagen att uttala sig i frågan.

Utskottet kan inte se att det framkommit något som

motiverar en annan bedömning än den utskottet gjorde

förra våren, och utskottet avstyrker motion Ju913 i

här aktuell del.

Säkerhetsskyddsfrågor

Placering i säkerhetsklass

I motion K297 (kd) begärs en översyn av reglerna om

placering i säkerhetsklass och av kravet på svenskt

medborgarskap för vissa anställningar.

Bestämmelser som är av intresse i detta sammanhang

finns i säkerhetsskyddslagen (1996:627) och

säkerhetsskyddsförordningen (1996:633), och de

innebär i huvudsak följande.

Säkerhetsprövning skall göras innan en person,

genom anställning eller på något annat sätt, deltar

i verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet

eller anlitas för sysslor som är viktiga för skyddet

mot terrorism. Säkerhetsprövningen skall omfatta

registerkontroll och särskild personutredning.

Prövningen skall göras av den myndighet som avser

att anställa personen i fråga. Till grund för

prövningen skall läggas resultatet av

registerkontrollen och den särskilda

personutredningen.

Registerkontroll skall således göras om en

anställning eller deltagande i någon verksamhet

placerats i säkerhetsklass. Registerkontroll får

även göras i andra fall, om det behövs för skyddet

mot terrorism och det finns särskilda skäl.

I fråga om placering i säkerhetsklass innebär

reglerna att - utöver anställningar - bl.a.

tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om

totalförsvarsplikt kan placeras i säkerhetsklass. I

säkerhetsklass 1 placeras anställningar m.m. där

vederbörande i stor omfattning får del av uppgifter

som omfattas av sekretess och som är av synnerlig

betydelse för rikets säkerhet. I säkerhetsklass 2

placeras anställningar m.m. där vederbörande i en

omfattning som inte är obetydlig får del av sådana

uppgifter som kan grunda placering i säkerhetsklass

1. I säkerhetsklass 3 slutligen placeras den som i

övrigt får del av uppgifter som omfattas av

sekretess och som är av betydelse för rikets

säkerhet, om ett röjande av uppgifterna kan antas

medföra men för rikets säkerhet som inte endast är

ringa.

Beslut om placering i säkerhetsklass 2 och 3 får

fattas av ett stort antal myndigheter, kommunerna

och landstingen. Beslut om placering i

säkerhetsklass 1 får bara fattas av regeringen.

När det gäller antalet anställningar m.m. som är

placerade i säkerhetsklass finns inga säkra

uppgifter. Enligt en enkät som SÄPO-kommittén gjorde

under våren 1989 fanns det ca 1 000 tjänster i det

som då benämndes skyddsklass 1 A, cirka 10 000 i

skyddsklass 1 B och cirka 400 000 i skyddsklass 2.

Av tjänsterna i klass 2 var den helt övervägande

delen hänförliga till försvaret och krigsplaceringen

av värnpliktiga. Det bör dock noteras att när den

nya säkerhetsskyddslagen infördes ändrades

kriterierna för placering i den lägsta

säkerhetsklassen i syfte att minska antalet

kontrollerade (prop. 1995/96:129 s. 41).

I detta sammanhang bör dock nämnas att det i den

proposition som låg till grund för

säkerhetsskyddslagen angavs att det under

verksamhetsåret 1993/94 gjordes 126 479 kontroller i

det som då kallades skyddsklass 2, som kan sägas

motsvara säkerhetsklass 3. Av Registernämndens

verksamhetsberättelse för år 1997 framgår att

registerkontroll för anställningar m.m. som

placerats i säkerhetsklass 3 begärdes i 63 662 fall.

När det gäller krav på medborgarskap föreskrivs i

29 § säkerhetsskyddslagen att en säkerhetsklassad

anställning vid staten, en kommun eller ett

landsting endast får innehas av den som är svensk

medborgare.

I januari 1999 beslutade regeringen att en särskild

utredare skulle tillkallas för att göra en översyn

av krav på medborgarskap och andra krav relaterade

till medborgarskap i lagstiftningen (dir. 1999:4).

Utredaren skall bl.a. analysera de argument med

vilka förekommande krav tidigare motiverats.

Utredaren skall också pröva relevansen av befintliga

krav samt vid behov föreslå författningsändringar

eller andra åtgärder. I direktiven anges vidare att

den ledande principen i arbetet skall vara att lika

rättigheter och skyldigheter oavsett medborgarskap i

största möjliga utsträckning skall gälla för landets

invånare. Bland skälen för en översyn nämns att

Säkerhetsskyddsutredningen - vars arbete låg till

grund för säkerhetsskyddslagen - ansett att det

kunde finnas anledning att återkomma till frågan om

medborgarskapskravet, eventuellt i samband med en

mera genomgripande översyn av utländska medborgares

ställning. Utredaren skall slutredovisa sitt uppdrag

senast den 1 maj 2000.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att reglerna

i säkerhetsskyddslagen syftar till att minska

antalet anställningar m.m. som placeras i den lägsta

säkerhetsklassen. En avsevärd minskning synes också

ha skett. Frågan om en anställning m.m. skall

placeras i säkerhetsklass är dessutom en fråga som

respektive myndighet har att avgöra utifrån

myndighetens eget behov. Utskottet utgår från att

placering i säkerhetsklass inte sker i onödan. Något

uttalande från riksdagen i frågan bör alltså inte

göras.

När det så gäller frågan om kravet på svenskt

medborgarskap kan utskottet konstatera att

motionsönskemålet, som i och för sig inte tillhör

utskottets beredningsområde, är tillgodosett genom

den nyligen tillsatta utredningen.

Utskottet avstyrker motion K297 i här aktuell del.

Registernämnden

I motion Ju918 (mp) hävdas att alla riksdagspartier

bör vara företrädda i Registernämnden.

I samband med att säkerhetsskyddslagen trädde i

kraft inrättades Registernämnden. Nämnden har bl.a.

till uppgift att pröva frågor om utlämnande av

uppgifter i polisregister i ärenden om

registerkontroll enligt den nya

säkerhetsskyddslagen. I och med att nämnden

inrättades upphörde Rikspolisstyrelsens styrelse att

vara det organ som tar ställning till dessa frågor.

I propositionen uttalade regeringen att en

fristående registernämnd i hög grad kan stärka den

parlamentariska och medborgerliga insynen i

Säkerhetspolisens verksamhet.

Enligt förordning (1996:730) med instruktion för

Registernämnden skall nämnden bestå av högst åtta

ledamöter, varav en ordförande och en vice

ordförande. Ledamöterna utses av regeringen på

bestämd tid. Regeringen utser ordförande och vice

ordförande.

Utskottet har behandlat liknande yrkanden tidigare.

Våren 1997 (bet. 1996/97:JuU10 s. 6) konstaterade

utskottet att det i förordningen med instruktion för

Registernämnden inte sägs något om huruvida

politiska partier skall vara representerade i

nämnden. Utskottet fann inte heller anledning att

föreslå regeringen en sådan ordning. Det fick i

stället överlåtas åt regeringen att utse personer

som är lämpliga för uppdraget.

När utskottet våren 1998 (bet. 1997/98:JuU20 s. 16

f) återigen behandlade frågan anförde utskottet att

det förhållandet att endast två partier är

företrädda i nämnden inte innebär att behovet av

parlamentarisk insyn inte skulle vara tillgodosett.

Som anförts ovan har regeringen beslutat att ge en

kommitté med parlamentariskt inslag i uppdrag att

utreda polisens organisation för att bekämpa den

grova och organiserade brottsligheten. Kommittén

skall bl.a. belysa Rikskriminalpolisens och

Säkerhetspolisens roller i sammanhanget och pröva om

gränsdragningen mellan dessa båda polisorgan bör

förändras. Därvid skall också frågan om den

demokratiska insynen i och kontrollen av den

centrala polisverksamheten behandlas. Kommittén

skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 december

1999.

Utskottet har inhämtat att tanken med direktiven är

att Registernämndens uppgifter och därmed även dess

sammansättning skall omfattas av

utredningsuppdraget. Utredningen bör inte

föregripas. Motion Ju918 i denna del avstyrks.

Ordningsvakter

I några motioner tas olika frågor upp som rör

ordningsvakter. I motion Ju902 (fp) föreslås sålunda

att polisen omedelbart skall underrättas om en

ordningsvakt döms för brott. Vidare efterfrågas

ökade utbildningsinsatser och möjligheter för andra

än polisen att bedriva utbildning av ordningsvakter.

Motionären förordar också en ordning innebärande att

ordningsvakter alltid skall vara knutna till

bevakningsföretagen, något som syftar till att öka

möjligheterna att kontrollera ordningsvakterna i

skattehänseende. I motion N326 (m, kd) hävdas att

det bör bli lättare att erhålla förordnande som

ordningsvakt.

De grundläggande bestämmelserna i fråga om

ordningsvakter finns i lagen (1980:578) om

ordningsvakter. De innebär i huvudsak följande.

Ordningsvakter får förordnas att tjänstgöra bl.a.

vid allmänna sammankomster, cirkusföreställningar,

offentliga tillställningar, bad- och campingplatser

samt lokaler där alkoholdrycker serveras. Om det

finns ett särskilt behov och det är av väsentlig

betydelse från allmän synpunkt får ordningsvakter

förordnas även i andra fall än de som uttryckligen

anges i lagen. Till ordningsvakt får endast den

förordnas som med hänsyn till laglydnad och övriga

omständigheter är lämplig för uppdraget och har

fyllt 20 men inte 65 år. Det ankommer på

Rikspolisstyrelsen eller polismyndigheterna att

fatta beslut om att förordna ordningsvakter.

I samband med att polismyndigheten prövar om en

person uppfyller kravet på laglydnad görs - enligt

vad utskottet inhämtat - en kontroll i bl.a. person-

och belastningsregistret, som innehåller uppgifter

om ådömda påföljder. Sådana kontroller görs också i

samband med att ett förordnande förnyas samt om det

av tips eller andra skäl framgår att en ordningsvakt

kan misstänkas för brott.

Motionsönskemålet avseende underrättelse till

polisen om fällande domar i brottmål tar sikte på

vad som i registerkontrollsammanhang brukar benämnas

spontanutlämning. En registerkontroll kan av

naturliga skäl bara avse de uppgifter som just då

finns registrerade. Det kan emellertid hända att

uppgifter tillförs registret efter kontrollen och

efter det att den kontrollerade fått anställningen.

En sådan situation är när vederbörande dömts för

brott. Enligt 29 § andra stycket

säkerhetsskyddsförordningen skall därför

Rikspolisstyrelsen göra framställning till

Registernämnden om utlämning av uppgifter ur

polisregister efter det att registerkontroll gjorts.

Regleringen tar sikte på sådana fall där den

kontrollerade har en säkerhetskänslig anställning.

Framställningar om spontanutlämning görs

kontinuerligt. Den nu beskrivna ordningen gäller för

anställningar som föregås av registerkontroll,

exempelvis anställning i bevakningsföretag.

Ordningsvakter som har en sådan anställning omfattas

alltså av systemet med spontanutlämning.

Vad gäller utbildningen av ordningsvakter finns

bestämmelser i Rikspolisstyrelsens föreskrifter och

allmänna råd angående ordningsvakter (RPS FS

1986:58, FAP 692-1). Utbildningens målsättning är

att en ordningsvakt skall bibringas så goda

kunskaper att förekommande arbetsuppgifter kan lösas

på ett korrekt och smidigt sätt. I föreskrifterna

finns också bestämmelser bl.a. om polischefens

ansvar för utbildningen, om hur den skall

genomföras, kurs-innehåll och omfattning.

Rikspolisstyrelsen kan medge dispens från kraven i

föreskrifterna. I dagsläget har två

bevakningsföretag beviljats tillstånd att själva

bedriva utbildning av ordningsvakter, nämligen Falck

Security och Securitas. Nyligen gav regeringen även

ett utbildningsföretag - Väktarskolan - ett sådant

tillstånd (beslut den 18 mars 1999, Ju98/2875).

Trygghetsutredningen har i sitt slutbetänkande

Trygghet mot brott (SOU 1995:146) behandlat frågan

om ordningsvakternas utbildning och bl.a. kommit

fram till att den lärarledda undervisningen inte

behöver utökas. Utredningen har i stället föreslagit

att kravet på självstudier skall öka.

Justitieministern har i ett interpellationssvar i

riksdagen våren 1998 (protokoll 1997/98:92) sagt att

hon anser att det förslaget inte är tillräckligt.

Även den lärarledda undervisningen måste utökas. Hon

anförde vidare att det inte räcker att man en gång

fått en basutbildning, utan man måste hela tiden

under sin yrkesverksamma period ha möjlighet att

återkomma.

Trygghetsutredningen har även behandlat frågan om

en sammanslagning av ordningsvakterna och väktarna,

dvs. personal anställd i bevakningsföretag.

Utredningen ansåg att systemet - med en sådan

ordning - inte minst för allmänheten skulle bli

lättare att tillgodogöra sig. Men bl.a. av den

anledningen att ordningsvakterna har befogenheter

som annars i princip endast tillkommer polismän,

exempelvis omhändertagande av berusade personer,

ansåg utredningen att det var svårt att tänka sig en

sammanslagning. Trygghetsutredningen tog också upp

frågan om att - såsom förordats av

Bevakningsföretagens riksförbund - till ordningsvakt

endast förordna den som är anställd som väktare i

ett bevakningsföretag. Utredningen ansåg att ett

sådant system skulle innebära ett drastiskt avsteg

från de principer som ligger till grund för den

nuvarande lagstiftningen, samtidigt som det skulle

innebära uppenbara praktiska svårigheter exempelvis

i glesbygdsområdena. Utredningen kom fram till att

skillnaden mellan ordningsvakter och väktare borde

upprätthållas även i fortsättningen.

Frågor om ordningsvakternas utbildning och den

framtida användningen av dem bereds för närvarande i

Regeringskansliet.

Utskottet noterar att det i Regeringskansliet pågår

beredning av flera frågor som tas upp i motionerna,

och utskottet anser att resultatet bör avvaktas.

Frågan om hur den polismyndighet som har att fatta

beslut om återkallelse skall få reda på om en

ordningsvakt dömts för brott eller inte har

emellertid inte berörts av Trygghetsutredningen, men

utskottet utgår från att regeringen - i den mån det

behövs - vidtar erforderliga åtgärder. Utskottet är

alltså i nuvarande beredningsläge inte berett att

ställa sig bakom önskemålen i motion Ju902.

Vad härefter gäller förslaget att göra det lättare

att få förordnande som ordningsvakt anser utskottet

att ordningsvakternas särställning i fråga om

exempelvis våldsanvändning gör det motiverat att

låta polisen avgöra om det finns behov av

ordningsvakter eller inte. En annan sak är att

möjligheterna att anordna utbildning kan behöva

vidgas, vilket för övrigt redan skett genom ett

nyligen fattat regeringsbeslut. Utskottet kan alltså

inte tillstyrka förslaget i motion N326 som innebär

att frågan om hur många ordningsvakter som skall

finnas i praktiken kommer att överlämnas till

marknadskrafterna.

Utskottet avstyrker motion Ju902 och motion N326 i

här aktuell del.

Antalet poliser

I motion Ju913 (m) förordas en förstärkning av

polisen, bl.a. med kommunalt anställda

ordningsvakter. Vidare begärs en översyn i syfte att

kartlägga det framtida behovet av poliser. I

motionen föreslås också att polisutbildningen utreds

såvitt gäller bl.a. dess geografiska placering och

huvudmannaskap.

I juli 1995 fick en arbetsgrupp inom

Justitiedepartementet i uppdrag att se över

rekryteringen och utbildningen av poliser. I mars

1996 presenterades promemorian Rekrytering och

grundutbildning av poliser (Ds 1996:11). Regeringen

uppdrog därefter åt Rikspolisstyrelsen att

detaljplanera en ny grundutbildning för poliser.

Den nya grundutbildningen för poliser påbörjades i

januari 1998. Den är särskilt inriktad på det

problemorienterade, förebyggande, brottsutredande

och kontaktskapande polisarbete som närpolisreformen

utgår från och som är en grund för allt modernt

polisarbete. I den första kursomgången antogs 68

elever och under hösten har ytterligare 185 elever

påbörjat utbildningen. Regeringen anför i

budgetpropositionen för innevarande år att den

förutsätter att antalet aspiranter kommer att öka

under året. En sådan ökning är enligt regeringen

nödvändig för att långsiktigt säkerställa en

godtagbar personalförsörjning, förbättra

åldersstrukturen och höja kompetensen.

Här bör även nämnas att Trygghetsutredningen i sitt

ovan nämnda betänkande föreslagit en mer generell

utformning av förutsättningarna för förordnande av

ordningsvakter. Avsikten är att ordningsvakter skall

kunna förordnas i fler fall än som är möjligt med

dagens lagstiftning. Enligt utredningen bör polisen

samråda med respektive kommun och meddela

förordnanden i den omfattning som polismyndigheten

anser vara nödvändig för en acceptabel service genom

ordningsvakter. Förordnanden kan då ges till en

eller flera personer, anställda inom kommunen -

personal inom räddningstjänsten eller andra

kommunalt anställda - eller andra lämpliga personer.

Utredningen nämner även som en konsekvens av sitt

förslag om en mer generell reglering av

ordningsvakterna att det bör bli möjligt att ge viss

personal inom räddningstjänsten förordnande som

ordningsvakt, dock endast i syfte att dirigera

trafik vid olycksplatser.

Utskottet har behandlat liknande motionsyrkanden

tidigare (bet. 1997/98:JuU1 s. 34). Utskottet

avstyrkte de då aktuella yrkandena med hänvisning

till att polisutbildningens utformning nyligen varit

föremål för översyn, och utskottet utgick från att

utbildningen skulle få det innehåll som krävs för

att förse alla verksamhetsgrenar inom polisen med

kompetent polispersonal. Vad gällde

polisförsörjningen utgick utskottet från att

regeringen noga skulle följa Rikspolisstyrelsens

arbete med att bevaka att det finns tillgång till

det antal poliser som behövs för verksamheten. Något

särskilt uppdrag för detta ansåg utskottet inte vara

nödvändigt.

Utskottet har inhämtat att frågan om att förlägga

en polisutbildning till Umeå bereds inom

Rikspolisstyrelsen. Kontakter har tagits med

företrädare för Umeå universitet. Syftet är att göra

det möjligt att utbilda fler poliser och samtidigt

säkra polisförsörjningen avseende landets norra

delar. Det finns emellertid ett antal frågor av

såväl praktisk som principiell natur som först måste

lösas.

I årets regleringsbrev för polisen anges bl.a. att

Rikspolisstyrelsen skall vidta de åtgärder som

behövs för att långsiktigt säkerställa en god

personalförsörjning, en rimlig åldersstruktur och en

hög kompetens.

Av polisväsendets budgetunderlag för åren 2000-2002

framgår att Rikspolisstyrelsen räknar med att 400

studerande kommer att påbörja sin utbildning vid

Polishögskolan under år 1999. För att säkerställa

behovet av polispersonal behöver enligt styrelsen

antalet nyutbildade poliser öka under början av

2000-talet. En rekrytering på 600-650 studerande per

år behövs, om antalet poliser inte skall minska på

sikt.

Utskottet anser - såvitt gäller förslaget om

kommunala ordningsvakter - att resultatet av

beredningen av Trygghetsutredningens betänkande bör

avvaktas.

Vad härefter gäller den framtida polisförsörjningen

konstaterar utskottet att Rikspolisstyrelsen ålagts

att vidta åtgärder i den av motionärerna förordade

riktningen. Härtill kommer att det arbete som pågår

inom Rikspolisstyrelsen när det gäller en

polisutbildning i Umeå syftar till att säkerställa

en god tillgång på utbildade poliser i framtiden.

Något initiativ från riksdagen i frågan behövs

alltså inte.

Vad slutligen gäller polisutbildningen håller

utskottet med motionärerna om att det finns skäl som

talar för att överväga dess geografiska placering.

Detta sker också som framgår ovan. I övrigt ser

utskottet inget skäl att förorda att en ny generell

översyn av polisutbildningen påbörjas.

Det anförda innebär att utskottet avstyrker motion

Ju913 i här aktuella delar.

Organisationsfrågor

Arbetstider

I motion Ju910 (kd) begärs en översyn av

schemaläggningen av polisens arbete. I motion Ju918

(mp) riktas kritik mot det sätt på vilket

utryckningsverksamheten organiserats, och

motionärerna hävdar att utryckningstiderna är för

långa i glesbygden.

Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag

granskat förläggningen av arbetstid, särskilt i

fråga om utryckningsberedskap, i polismyndigheterna

i Stockholms län, Kalmar län och Hallands län (RRV

1998:53). RRV konstaterar att verksamheten i fråga

skulle behöva planeras mer utifrån variationer i

verksamhetsbehovet än vad som sker i dag. Även om

utryckningsverksamheten är förknippad med händelser

som oftast inte kan förutses, vare sig i tid eller

rum, är det enligt verket ändå möjligt att i

betydligt större utsträckning än i dag dra

slutsatser av statistik över ingripanden och

brottsanmälningar m.m. och utifrån detta planera

bemanningen efter variationer i behov. RRV noterar

att närpolisen har ett system - periodplanerad

arbetstid - för att beakta både kända variationer i

behov och de insatser som planeras utifrån en

problemorienterad strategi. Utryckningsstyrkor och

trafikpolis tjänstgör statiskt i tiden enligt fasta

tjänstgöringslistor.

RRV har utifrån sin granskning identifierat fem

viktiga hinder för att polisen skall kunna använda

sina resurser effektivt. Bland dem kan nämnas att

resurserna för utryckning inte anpassas till löpande

variationer i behov. Bland annat försvårar dagens

förhandlingsordning för ledningen att förändra de

statiska tjänstgöringslistorna.

I årets budgetproposition har regeringen anfört att

det är av avgörande betydelse för att åstadkomma en

effektivare polisverksamhet att arbetstiderna är

verksamhetsanpassade. Polisen måste se till att det

finns tillräckligt med personal i tjänst på de tider

och på de platser där de bäst behövs. Det är ett

grundläggande element i det problemorienterade

arbetssättet och ett sätt att sätta

medborgarperspektivet i fokus.

I årets regleringsbrev för polisen anges som ett

verksamhetsmål att polismyndigheterna skall anpassa

utryckningsresurserna till normala variationer i

behovet, använda dem problemorienterat och planera

utryckningsverksamheten så att den inte stör

utvecklingen av närpolisverksamheten.

Myndigheterna har vidare ålagts att vidta de

åtgärder som erfordras för att råda bot på sådan

brister i planeringen inom utryckningsverksamheten

som påvisats i rapporten. Rikspolisstyrelsen skall

senast den 1 augusti 1999 redovisa vilka åtgärder

som har vidtagits och i samband med årsredovisningen

vilka resultat som har uppnåtts.

Utskottet har tidigare (bet. 1997/98:JuU1 s. 31 f)

behandlat frågan om en verksamhetsanpassning av

arbetstiderna inom polisen. Utskottet noterade då

bl.a. att verksamhetsanpassning av arbetstiderna

angavs bland Rikspolisstyrelsens verksamhetsmål och

att återrapporteringskrav knutits till det.

Utskottet vill inledningsvis understryka betydelsen

av att arbetstiderna inom polisen är

verksamhetsanpassade. Detta är en avgörande

förutsättning för att polisverksamheten skall bli

effektivare. Att det finns poliser i tjänst på tider

och platser där de bäst behövs är själva grundbulten

i det problemorienterade arbetssättet, ett

arbetssätt som bör genomsyra hela polisverksamheten.

En verksamhetsanpassning av arbetstiderna innebär

också att tillgängligheten och därigenom också

medborgarperspektivet sätts i fokus.

Utskottet har alltså ingen annan grundsyn än

motionärerna i den aktuella frågan. Samtidigt kan

utskottet konstatera att regeringen vidtagit de mått

och steg som kan krävas. Här tänker utskottet

särskilt på det ovan beskrivna uppdraget till RRV

och det uppdrag som sedermera lämnats till

Rikspolisstyrelsen. Mot den nu angivna bakgrunden

ser utskottet inte någon anledning att förorda en

separat översyn av schemaläggningen inom polisen.

Motionsönskemålet får anses vara tillgodosett med

det uppdrag som Rikspolisstyrelsen fått, och

utskottet avstyrker motion Ju910 i denna del.

När det sedan gäller utryckningsverksamheten kan

utskottet i och för sig hålla med om att

utryckningstiderna i vissa fall kan bli långa. Hur

verksamheten skall organiseras är emellertid en

fråga som måste besvaras utifrån bl.a. regionala och

lokala förhållanden. Frågan lämpar sig inte för

några generella uttalanden. I sammanhanget kan

noteras att det är ett verksamhetsmål för

polismyndigheterna att använda utryckningsresurserna

problemorienterat och att planera

utryckningsverksamheten så att den inte stör

utvecklingen av närpolisverksamheten. Med det

anförda avstyrker utskottet motion Ju918 i här

aktuell del.

Effekterna av omorganisationen

I motion Ju204 (m) begärs en granskning av

effekterna av de senaste årens omorganisation av

polisen och åklagarväsendet. I motion Ju205 (s)

understryks vikten av att reformarbetet inom polisen

följs upp och utvärderas. I motion Ju301 (m)

kritiseras omorganisationen av åklagarväsendet, och

motionären anser att åklagarorganisationen så långt

som möjligt bör sammanfalla med polisens operativa

organisation och domstolsorganisationen.

I samband med behandlingen av budgetpropositionen

för år 1998 tog utskottet ställning till ett

liknande motionsyrkande (bet. 1997/98:JuU1 s. 33 f).

Utskottet ansåg att det då aktuella motionsyrkandet

fick anses vara tillgodosett genom den då nyligen

tillsatta Polisledningskommittén (dir. 1997:121).

Utskottet hänvisade också till en utredning inom

Rikspolisstyrelsen om en regional struktur för

polisen i vilken frågan om det länsöverskridande

samarbetet skulle analyseras.

Från och med den 1 januari 1999 gäller nya regler i

fråga om styrningen av polisen (prop. 1998/99:1

utg.omr. 4 avsnitt 4.7, JuU5). Förändringarna är ett

resultat av Polisledningskommitténs arbete som

redovisats i betänkande Styrningen av polisen (SOU

1998:74). Förändringarna innebär i huvudsak

följande. En polismyndighet styrs av en

polisstyrelse. Länsstyrelsen har inte längre något

ansvar för polisverksamheten i länet. Varje län

utgör ett polisdistrikt. Rikspolisstyrelsen har

tagit över länsstyrelsens ansvar för tillsynen av

polisverksamheten.

I regleringsbrevet för polisen har

Rikspolisstyrelsen ålagts att utveckla

polisväsendets förmåga att analysera uppnådda

resultat så att de på ett bättre sätt än i dag kan

ligga till grund för polisens egen planering och för

statsmakternas styrning av polisen.

Justitieministern har i ett interpellationssvar

nyligen (snabbprotokoll 1998/99:59) konstaterat att

åklagarväsendet återtagit sin arbetskapacitet efter

den tillfälliga nedgången i samband med

åklagarreformen. Hon anförde också att det för att

ytterligare höja kvaliteten och effektiviteten i

verksamheten pågår en vidareutveckling av samverkan

mellan polis och åklagare. När det gäller IT-

användningen pågår flera intressanta projekt som

avser elektronisk överföring av data mellan åklagare

och polis. Enligt justitieministern är det viktigt

att möjligheterna till s.k. avståndskommunikation

hela tiden förbättras, bl.a. för att reducera

antalet tidsödande resor.

Frågan om effekterna av de senaste årens

organisatoriska förändringar inom rättsväsendet är

på utskottets initiativ föremål för granskning hos

Riksdagens revisorer. En rapport i ämnet beräknas

vara klar i maj månad. Utskottet finner inte skäl

att föregripa den av utskottet initierade

granskningen, och utskottet avstyrker motionerna

Ju204, Ju205 och Ju301.

Återanställning av civil personal

I motionerna Ju907 (v) och Ju918 (mp) hävdas att den

administrativa personal som sagts upp inom polisen

bör återanställas.

I samband med behandlingen av budgetpropositionen

för år 1998 behandlade utskottet liknande yrkanden

(bet. 1997/98:JuU1 s. 32 f). Utskottet anförde då

att minskningen av antalet civilanställda var ett

ofrånkomligt resultat av arbetet med att anpassa

verksamheten till medelstilldelningen. Utskottet

ville också erinra om att utskottet i inledningen av

besparingsarbetet uttalat att besparingar i första

hand skulle göras på administrationen och inte på

den operativa polisverksamheten. Utskottet anförde

vidare att det var en viktig uppgift i bedömningen

av det framtida personalbehovet att finna en väl

avvägd sammansättning av personal inom polisen,

bestående av såväl poliser som administrativ

personal och experter av olika slag. Detta hade

regeringen också understrukit i regleringsbrevet

till polisväsendet. Vidare noterade utskottet att

vissa åtgärder hade vidtagits för att möta de

konsekvenser som uppstått. Som exempel nämndes ett

ökat IT-stöd och kompetenshöjande åtgärder för den

civila personalen. Mot den bakgrunden ansåg

utskottet att det inte fanns anledning för riksdagen

att göra något uttalande i frågan.

Som angetts ovan i avsnittet om arbetstider anges i

årets regleringsbrev bl.a. att Rikspolisstyrelsen

skall vidta de åtgärder som behövs för att

långsiktigt säkerställa en god personalförsörjning,

en rimlig åldersstruktur och en hög kompetens.

Utskottet har inhämtat att antalet civilanställda

under åren 1997 och 1998 minskat med totalt 1 622

personer. Enligt uppgift från Rikspolisstyrelsen

lämnade drygt 800 civilanställda polisväsendet efter

uppsägningarna åren 1997 och 1998. Differensen är i

huvudsak hänförlig till tidiga pensionsavgångar och

en återhållsam nyrekrytering. Några heltäckande

uppgifter om hur många som återanställts finns inte.

Såvitt gäller Polismyndigheten i Stockholm, där

närmare 500 personer sades upp under de aktuella

åren, har ca 15 personer återanställts.

Utskottets uppfattning är alltjämt att det är en

uppgift för polismyndigheterna att finna en väl

avvägd fördelning mellan polisutbildad personal och

civilanställda. Utskottet utgår vidare från att

regeringen följer utvecklingen. Utskottet anser att

det i dagsläget inte finns anledning för riksdagen

att uttala sig i frågan, och utskottet avstyrker

motionerna Ju907 och Ju918 här aktuella delar.

Samordning med räddningstjänsten

I motion Ju216 (c) föreslås att närpolisens

verksamhet förs över till kommunerna och integreras

med räddningstjänsten.

Utskottet har tidigare behandlat ett liknande

yrkande (bet. 1994/95:JuU14 s. 7). Utskottet

förklarade att det inte var berett att frångå

principen att polis-verksamheten är en statlig

angelägenhet. Utskottet hänvisade till detta

uttalande när frågan behandlades senast (bet.

1997/98:JuU18 s. 4).

Utskottet håller fast vid sin tidigare intagna

ståndpunkt, och utskottet avstyrker motion Ju216.

Eftersökning av försvunna personer

I motion Ju210 (m) hävdas att polisens arbetsmetoder

i fråga om eftersökande av försvunna personer

behöver förändras, och motionären föreslår en rad

förändringar, bl.a. bättre tränade hundar.

I rapporten Efterforskning enligt

räddningstjänstlagen av försvunna personer (RPS

Rapport 1997:1) redovisas förslag om hur polisens

efterforskning av försvunna personer skall kunna

effektiviseras. Särskild tonvikt läggs på planering

- bl.a. upprättande av en s.k. efterforskningsplan -

och utnyttjande av samhällets totala resurser,

inklusive frivilliga. Uppföljning av insatser och

förebyggande arbete berörs också. Avslutningsvis

rekommenderas i rapporten att Rikspolisstyrelsen

vidtar ett antal åtgärder i syfte att höja polisens

kompetens vid personefterforskning. Häribland nämns

bl.a. att Rikspolisstyrelsen i egenskap av nationell

samordnare bör bevaka utvecklingen inom och utom

landet när det gäller teknik, taktik och övriga

erfarenheter som görs inom området för

personefterforskning.

Rikspolisstyrelsen har funnit att rapporten

innehåller flera intressanta förslag och påpekanden

som bör bearbetas vidare; i avvaktan på

Rikspolisstyrelsens vidare åtgärder bör rapporten

enligt styrelsen kunna utgöra en del av det material

som ingår i polismyndigheternas planering av

insatser för per-

sonefterforskning.

Utskottet behandlade ett liknande yrkande våren

1998 (bet. 1997/98:JuU18 s. 5 f). Utskottet

konstaterade att ett omfattande arbete lagts ned på

att förbättra kunskapen och rutinerna kring

efterforskning av försvunna personer. De förslag

till förbättringar som lagts fram höll också på att

genomföras. Motionen fick anses tillgodosedd.

Utskottet har inhämtat att utbildningsinsatser

kommit igång på området. Hittills har 40 polisbefäl

genomgått utbildningen Managing Search Operations på

Polishögskolan. Fyra av eleverna har sedan arbetat

fram en svensk variant på denna, och tanken är att i

nio omgångar med 30 elever i varje fortsätta

utbildningen. Ytterligare utbildningsinsatser

planeras också. Härtill kommer att ett

informationsmaterial håller på att tas fram i

samarbete med Sveriges Civilförsvarsförbud. I

materialet kommer bl.a. användningen av hundar att

tas upp.

Utskottet kan alltså konstatera att ytterligare

åtgärder vidtagits sedan förra våren. När det sedan

gäller frågan om vilka metoder som bör användas vid

eftersökningen saknar utskottet underlag för att

prioritera vissa metoder framför andra. Den frågan

bör i stället avgöras av dem som har att utföra

själva arbetet, nämligen polismyndigheterna. Med det

anförda avstyrker utskottet motion Ju210.

Kostnader för djurhållning

I motion Ju212 (s) begärs en utredning av reglerna

om polisens ansvar för vanvårdade djur som tagits om

hand efter beslut av länsstyrelsen. Motionären

hävdar att kostnaderna för djurhållningen inte bör

belasta polisens anslag.

Enligt 31 § djurskyddslagen (1988:534) får

länsstyrelsen besluta att ett djur skall tas om hand

genom polismyndighetens försorg bl.a. om djuret

otillbörligt utsatts för lidande och detta inte

rättas efter tillsägelse av tillsynsmyndigheten.

Kostnaden skall enligt 35 § samma lag slutligt

betalas av den mot vilken åtgärden har riktats, om

det inte finns särskilda skäl. Kostnaden kan

förskotteras av allmänna medel.

Hösten 1997 föreslog regeringen bl.a. att ansvaret

för att verkställa beslut om omhändertagande skulle

flyttas från polisen till länsstyrelsen (se

lagrådsremiss den 9 oktober 1997 Djurskyddet och

tillsynen över hundar och katter). Vidare föreslogs

att kostnaden skulle förskotteras av länsstyrelsen.

Bakgrunden till förslaget var bl.a. att

polismyndigheterna sällan kan förutse när

länsstyrelsen fattar ett beslut om omhändertagande

eller omfattningen av det. Detta hade i sin tur lett

till att verkställandet av länsstyrelsens beslut

blivit fördröjt i en utsträckning som inte varit

försvarbart från djurskyddssynpunkt. Med den

föreslagna ordningen skulle länsstyrelsen ges ett

total-ansvar för djurskyddsfrågorna.

Lagrådsremissens förslag i denna del togs inte upp

i den proposition som sedermera lämnades till

riksdagen (prop. 1997/98:28). Utskottet har inhämtat

att dessa frågor bereds i Regeringskansliet.

Utskottet kan till att börja med inte se något skäl

till att föreslå att kostnaden skall drabba någon

annan myndighet, så länge uppgiften i fråga ligger

på polisen. Utskottet anser emellertid att det kan

finnas anledning att se mo-tionsönskemålet i ett

vidare perspektiv. Frågan om vad som bör vara en

uppgift för polisen är, som framgår ovan i avsnittet

om polisens arbetsuppgifter, föremål för

överväganden. I avvaktan på resultatet av det

pågående beredningsarbetet bör riksdagen inte uttala

sig i frågan. Motion Ju212 avstyrks.

Internationellt samarbete

I motion Ju215 (s) efterfrågas regler som möjliggör

för polisen att samverka över riksgränser.

Våren 1998 godkände riksdagen på utskottets förslag

att Sverige skall ansluta sig till det s.k.

Schengensamarbetet (bet. 1997/98:JuU15, rskr. 181).

För en beskrivning av bakgrunden till samarbetet och

dess närmare innebörd kan därför hänvisas till det

ärendet. Sammanfattningsvis utgör Schengensamarbetet

ett led i strävandena inom EU att förverkliga målet

om den fria rörligheten för personer.

Personkontrollerna vid gränserna mellan de länder

som deltar i samarbetet skall avvecklas successivt.

För att den fria rörligheten inte skall bli till

hjälp för den internationella brottsligheten

innefattar Schengensamarbetet en rad s.k.

kompensatoriska åtgärder, exempelvis polisiärt och

rättsligt samarbete. Det polisiära samarbetet är

inriktat på att förebygga och utreda brott. Det

avser såväl informationsutbyte som operativ

samverkan.

De flesta EU-stater har anslutit sig till

Schengensamarbetet, bland dem Danmark och Finland.

Norge har i likhet med Island träffat ett särskilt

samarbetsavtal med Schengenländerna.

I den proposition (prop. 1997/98:42) som låg till

grund för riksdagsbehandlingen av ärendet

förutskickades - i den del som är aktuell här - att

vissa ändringar kunde komma att behöva göras i

vapenlagen. Vidare anfördes att de övriga

lagbestämmelser som föranleds av reglerna i

Schengenkonventionen om s.k. fortsatt övervakning

och fortsatt förföljande borde tas in i en särskild

lag (prop. s. 81). Några förslag till lagändringar

lades emellertid inte fram i ärendet.

Frågan om lagändringar till följd av en anslutning

till Schengensamarbetet bereds alltjämt i

Regeringskansliet.

Utskottet konstaterar att motionsönskemålet kommer

att bli tillgodosett med de lagstiftningsåtgärder

som kommer att bli följden av Sveriges anslutning

till Schengensamarbetet. Motion Ju215 avstyrks.

Alkoholförbud

I motion Ju221 (s) efterfrågas en lagändring så att

kommunerna får möjlighet att införa generella förbud

att dricka alkohol på offentliga platser. Bakgrunden

till yrkandet är en dom i Regeringsrätten.

Bestämmelserna i ordningslagen (1993:1617) innebär

såvitt nu är aktuellt i huvudsak följande. En kommun

får - efter att ha fått bemyndigande av regeringen -

meddela de föreskrifter för kommunen som behövs för

att upprätthålla den allmänna ordningen på offentlig

plats. Sådana föreskrifter får dock inte lägga

onödigt tvång på allmänheten eller annars göra

obefogade inskränkningar i den enskildes frihet.

Ordningslagen antogs av riksdagen hösten 1993

(prop. 1992/93:210, bet. 1993/94:JuU1, rskr. 1). I

motiven betonades vikten av att kommunerna meddelar

endast sådana föreskrifter som verkligen behövs.

Alltför långtgående föreskrifter som saknar stöd i

allmänhetens rättsmedvetande leder lätt till att

respekten för bestämmelserna undergrävs. Det är

således angeläget att kommunerna noga prövar vilka

bestämmelser som behövs liksom bestämmelsernas

geografiska tillämpningsområde inom kommunen.

Sålunda bör förbud eller påbud begränsas till att

gälla endast för sådana områden där ett verkligt

behov föreligger. När det gäller förbud mot

förtäring av alkoholdrycker anfördes att sådana

föreskrifter - i linje med regeringens tidigare

praxis i ämnet - inte bör omfatta samtliga

offentliga platser inom en kommun utan endast de

platser där ett sådant förbud är särskilt motiverat

från ordningssynpunkt, t.ex. området kring ett torg

eller någon annan offentlig plats som är livligt

trafikerad (prop. s. 142 och 144).

I det inledningsvis nämnda målet i Regeringsrätten

(rättsfallet RÅ 1997 ref. 41) var det fråga om

huruvida en föreskrift i en lokal ordningsstadga var

förenlig med bestämmelserna i ordningslagen.

Regeringsrätten anslöt sig till underinstansernas

bedömningar som gick ut på att det stred mot lagen

att förordna om ett allmänt förbud att förtära

spritdrycker, vin eller starköl på offentlig plats

utan en geografisk begränsning.

Utskottet kan inte finna annat än att det av

motionären åberopade rättsfallet visar att

lagstiftarens intentioner fått genomslag i

rättstillämpningen. Utskottet håller fast vid att

förbud mot förtäring av alkoholdrycker endast bör

omfatta de platser där ett sådant förbud är särskilt

motiverat från ordningssynpunkt. Motion Ju221

avstyrks.

Veganer

I motion Ub206 (mp) hävdas att det förhållandet att

en skolelev äter veganmat inte skall få utgöra grund

för registrering i polisregister eller för misstanke

om brott.

I Sverige finns inga regler om att vissa typer av

omständigheter inte får utgöra grund för misstanke

om brott.

Den 1 april i år trädde nya regler om polisens

register i kraft. För en mer utförlig redovisning av

innehållet i de nya reglerna kan hänvisas till

utskottets betänkande Polisens register (bet.

1997/98:JuU20). Sammanfattningsvis innebär reglerna

- såvitt nu är aktuellt - följande.

Belastningsregistret skall i huvudsak innehålla

uppgifter om personer som ådömts påföljder. I

misstankeregistret kommer huvudsakligen att finnas

uppgifter om skäligen misstänkta för brott mot

brottsbalken och andra brott som kan ge svårare

straff än böter. Registret innehåller alltså

uppgifter om personer där misstanken är så stark att

förundersökning kan inledas och vissa tvångsmedel

användas.

Polisens arbete är emellertid inte begränsat till

att utreda redan begångna brott. Kontinuerligt

samlas in och bearbetas olika uppgifter för att

klarlägga om brottslig verksamhet utövats eller kan

komma att utövas. Detta kallas för

underrättelseverksamhet.

Såvitt gäller kriminalunderrättelseverksamhet finns

särskilda förutsättningar angivna i polisdatalagen

för att man inom sådan verksamhet skall få behandla

personuppgifter. Sålunda krävs att en särskild

undersökning har inletts och att det finns anledning

att anta att allvarlig brottslighet har utövats

eller kan komma att utövas. Med allvarlig brottslig

verksamhet förstås verksamhet som innefattar brott

för vilket är föreskrivet fängelse i två år eller

däröver. En särskild undersökning kan ha till syfte

bl.a. att ge underlag för beslut i frågan om

förundersökning skall inledas. Den kan också syfta

till att förebygga brott. Inom ramen för en sådan

undersökning kan uppgifter behandlas automatiserat.

Det innebär bl.a. att löpande anteckningar om

iakttagelser som görs under spaningsarbetet får

behandlas automatiserat. Undersökningens syfte kan

medföra att det finns anledning att behandla

uppgifter även om personer som inte misstänks för

brott. Uppgifter om sådana personer skall förses med

anteckning om att de inte är misstänkta.

Från automatiserad behandling av personuppgifter

inom ramen för en särskild undersökning får man

skilja kriminalunderrättelseregister.

Kriminalunderrättelseverksamhet bedrivs inte bara

genom särskilda undersökningar. Genom bl.a. tips och

upplysningar samlar polisen oavbrutet in information

som ger anledning att anta att brottslig verksamhet

förekommer, även om något konkret brott inte är känt

och någon grund att inleda en förundersökning

således inte föreligger. Personuppgifter kommer att

förekomma i ett sådant register. Av hänsyn till den

personliga integriteten krävs skälig misstanke om

att en person utövat eller kan komma att utöva

allvarlig brottslig verksamhet, dvs. brott som kan

föranleda två års fängelse eller mer. Vidare får

uppgifter om transportmedel, varor och hjälpmedel

registreras även om uppgifterna kan hänföras till

personer som inte är misstänkta, s.k. indirekta

personuppgifter. Uppgiften skall i så fall förses

med anteckning om att personen i fråga inte är

misstänkt. Vidare krävs att uppgiften är nödvändig

för registrets ändamål.

För all behandling av personuppgifter hos polisen,

alltså både uppgifter i en förundersökning, i en

särskild undersökning inom

kriminalunderrättelseverksamheten och

kriminalunderrättelseregister, gäller reglerna i

polisdatalagen. De ovan behandlade belastnings- och

misstankeregistren har dock undantagits från lagens

tillämpningsområde. Polisdatalagen - som innehåller

en särreglering i förhållande till

personuppgiftslagen - medger att känsliga

personuppgifter behandlas i större utsträckning än

vad som tillåts enligt personuppgiftslagen. Av 5 §

polisdatalagen följer att uppgifter om en person

inte får behandlas enbart på grund av vad som är

känt om personens ras eller etniska ursprung,

politiska åsikter, religiösa eller filosofiska

övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller

sexuella läggning. Om uppgifter om en person

behandlas på annan grund, får dock uppgifterna

kompletteras med sådana känsliga personuppgifter, om

det är oundgängligen nödvändigt för syftet med

behandlingen. Vid riksdagsbehandlingen av den

proposition som ligger till grund för lagen noterade

utskottet att paragrafen inte lämnar utrymme för att

självständigt behandla känsliga uppgifter. Utskottet

kunde därför inte finna att det - som några

motionärer befarat - skulle vara möjligt att med

stöd av bestämmelsen ta fram listor över särskilda

kategorier av personer (bet. s. 23). Frågan om det

faktum att en person är vegan utgör en sådan känslig

personuppgift som avses i 5 § polisdatalagen

berördes inte i propositionen eller

utskottsbetänkandet.

Utskottet vill inledningsvis påpeka att frågan om

vilka slags omständigheter som bör få utgöra grund

för att misstänka en person inte är lagreglerad.

Utskottet anser inte heller att någon sådan

reglering bör införas.

Från den nu nämnda frågan måste man skilja vad som

kan utgöra grund för registrering. Utskottet

uppfattar motionsönskemålet i denna del så att det

avser att vissa personuppgifter inte skall få

förekomma vare sig i ett register i traditionell

mening eller i något annat sammanhang där

personuppgifter behandlas automatiserat och det inte

är fråga om en förundersökning.

Vad gäller frågan om vad som får noteras i ett

register är förutsättningarna olika beroende på

vilket register det är fråga om. Såvitt gäller

belastningsregistret krävs att personen i fråga är

dömd eller på annat sätt är lagförd för brottet,

exempelvis genom ett godkännande av

strafföreläggande. Såvitt gäller misstankeregistret

krävs att det finns skälig misstanke mot personen i

fråga. Enbart det faktum att en person äter veganmat

kan inte utgöra grund för skälig misstanke om brott.

När det gäller andra register hos polisen,

exempelvis ett kriminalunderrättelseregister, kan

det - som framgått ovan - innehålla uppgifter som

kan hänföras till en enskild person. En

förutsättning för detta är dock dels att uppgifterna

ger anledning anta att allvarlig brottslig

verksamhet utövats, dels att den som avses med

uppgifterna skäligen kan misstänkas. Härutöver kan

s.k. indirekta personuppgifter förekomma även om

uppgifterna kan hänföras till någon som inte är

misstänkt för brott. Med stöd av denna bestämmelse

kan exempelvis ett bilnummer registreras om en

misstänkt person färdas i bilen, trots att bilen är

registrerad på någon som inte är misstänkt.

Uppgifter om personer som inte är misstänkta skall

förses med anteckning om det.

Vad slutligen gäller personuppgifter som förekommer

i automatiserad form i en särskild undersökning i

kriminalunderrättelseverksamhet är förutsättningarna

för det - som framgått av det föregående - bl.a. att

det finns anledning anta att allvarlig brottslig

verksamhet utövats eller kan komma att utövas. I den

mån uppgiften avser en person som inte är misstänkt

skall detta antecknas i undersökningen. Inte heller

beträffande särskilda undersökningar kan utskottet

komma till någon annan slutsats än att reglerna är

ändamålsenligt avfattade.

Utskottet avstyrker motion Ub206 i denna del.

Evenemangskostnader

I motionerna Ju911 (fp) och Ju918 (mp) hävdas att

polisen bör kunna ta betalt för sina insatser av

arrangörer av exempelvis idrottsevenemang.

Enligt 2 kap. 26 § ordningslagen skall den som i

vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning som

huvudregel ersätta polismyndighetens kostnader för

att hålla ordning vid tillställningen.

Ersättningsskyldigheten gäller dock inte sådana

ideella föreningar som är skattebefriade enligt

lagen om statlig inkomstskatt.

Under riksdagsbehandlingen av regeringens förslag

till den nuvarande ordningslagen (bet. 1993/94:JuU1

s. 14 f) anförde kulturutskottet i ett yttrande att

det fanns skäl som med tyngd talade för att

ersättningsskyldigheten skulle utvidgas så att även

ideella föreningar skall kunna åläggas

ersättningsskyldighet när det finns särskilda skäl

till det. Kulturutskottet förutsatte också att

utvecklingen av praxis vid tillämpningen av

ersättningsbestämmelserna skulle följas, liksom

förekomsten av ordningsproblem i samband med större

arrangemang, något som syftade till att frågan om

ytterligare utsträckning av kostnadsansvaret skulle

kunna aktualiseras i framtiden utan att någon

särskild utredning skulle behöva göras.

Även konstitutionsutskottet yttrade sig i ärendet

och utgick från att ersättningsfrågan skulle följas

i Regeringskansliet och att behövliga initiativ

skulle tas om orimliga konsekvenser för

mötesfriheten skulle uppstå.

Justitieutskottet delade de synpunkter som

konstitutionsutskottet och kulturutskottet fört

fram, och utskottet utgick således från att man i

Regeringskansliet skulle följa tillämpningen av

ersättningsfrågorna ur båda de aspekter som lyfts

fram i yttrandena. På det sättet skulle samtidigt

skaffas fram det underlag som kunde krävas för en

eventuell framtida utvidgning av

ersättningsskyldigheten.

Våren 1997 behandlade utskottet motionsyrkanden

liknande de nu aktuella (bet. 1996/97:JuU10 s.13

f). Utskottet utgick då - i likhet med tidigare

ställningstagande - från att man i Regeringskansliet

skulle följa rättstillämpningen i ämnet.

I proposition 1998/99:107 En idrottspolitik för

2000-talet gör regeringen bedömningen att

underhållningsidrotten bör fungera på

marknadsmässiga villkor. Det innebär bl.a. att den

inte bör subventioneras med offentliga bidrag eller

andra subventioner. I sammanhanget noterar

regeringen att gällande regler innebär att

vinstdrivande aktiebolag som bedriver

idrottsverksamhet skall betala för polisens

ordningshållning vid offentliga tillställningar.

Utskottet kan konstatera att utvecklingen av

underhållningsidrotten torde ha en stark

tillväxtpotential. I den mån sådan verksamhet i

framtiden kommer att bedrivas i bolagsform kommer

polisens möjligheter att ta betalt för sina insatser

i praktiken att öka. Till detta skall läggas att

frågan om evenemangskostnader till en del handlar om

vilka uppgifter polisen skall ha. Som framgår ovan

pågår ett arbete i denna fråga. I avvaktan på detta

bör riksdagen inte uttala sig. Motionerna Ju911 och

Ju918 avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande polisens arbetsuppgifter

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju910 yrkande 3 och

1998/99:Ju911 yrkande 6,

res. 1 (kd, fp)

2. beträffande åtgärder mot den

kvalificerade brottsligheten

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju913 yrkande 8,

res. 2 (m)

3. beträffande effektiviteten i

brottsbekämpningen

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju3 yrkande 2,

res. 3 (m)

4. beträffande New York-modellen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju901 yrkande 12,

1998/99: Ju911 yrkande 3 och 1998/99:So462

yrkande 8,

res. 4 (m, kd, fp)

5. beträffande uniformerad polis

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju913 yrkande 6,

res. 5 (m)

6. beträffande placering i

säkerhetsklass

att riksdagen avslår motion 1998/99:K297 yrkande 2,

res. 6 (kd)

7. beträffande Registernämnden

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju918 yrkande 9,

8. beträffande utbildning m.m. för

ordningsvakter

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju902,

res. 7 (fp)

9. beträffande avreglering avseende

ordningsvakter

att riksdagen avslår motion 1998/99:N326 yrkande 20,

res. 8 (m, kd, fp)

10. beträffande antalet poliser

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju913 yrkandena 3-5,

res. 9 (m)

11. beträffande arbetstider

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju910 yrkande 4 och

1998/99:Ju918 yrkande 4,

res. 10 ( mp)

12. beträffande effekterna av

omorganisationen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju204, 1998/99:Ju205

och 1998/99:Ju301,

13. beträffande återanställning av civil

personal

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju907 yrkande 17 och

1998/99:Ju918 yrkande 8,

14. beträffande samordning med

räddningstjänsten

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju216,

15. beträffande eftersökning av försvunna

personer

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju210,

16. beträffande kostnader för

djurhållning

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju212,

res. 11 (m, fp)

17. beträffande internationellt

samarbete

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju215,

18. beträffande alkoholförbud

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju221,

19. beträffande veganer

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ub206 yrkande 2,

20. beträffande evenemangskostnader

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju911 yrkande 7 och

1998/99:Ju918 yrkande 6.

res. 12 ( fp, mp)

Stockholm den 6 maj 1999

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun

Hellsvik (m), Ingvar Johnsson (s),

Märta Johansson (s), Margareta

Sandgren (s), Alice Åström (v),

Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G

Högmark (m), Ann-Marie Fagerström

(s), Maud Ekendahl (m), Helena

Frisk (s), Morgan Johansson (s),

Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe

Johnsson (m), Kia Andreasson (mp),

Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp)

och Sven-Erik Sjöstrand (v).

Reservationer

1. Polisens arbetsuppgifter (mom. 1)

Ingemar Vänerlöv (kd), Ragnwi Marcelind (kd) och Siw

Persson (fp) anför:

Vi anser att det kan ifrågasättas om polisen bör ha

en rad ansvarsområden vid sidan av de centrala

polisiära uppgifterna att utreda brott och

upprätthålla allmän ordning. Flera uppgifter som

polisen har i dag bör kunna föras över till andra

myndigheter. Här tänker vi bl.a. på handläggningen

av passärenden och parkeringsfrågor.

Verksamheten bör kunna effektiviseras så att

civilanställd personal i högre utsträckning tas i

anspråk för sådana arbetsuppgifter. Det är inte

rimligt att polisutbildad personal skall sköta

sådana saker.

Det bör ankomma på regeringen att snarast låta

utreda frågan om polisens arbetsuppgifter.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande polisens arbetsuppgifter

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju910

yrkande 3 och 1998/99:Ju911 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts

i reservation 1.

2. Åtgärder mot den kvalificerade

brottsligheten (mom. 2)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför:

Vi anser att det faktum att de svenska skatterna på

alkohol och tobak är högre än i omvärlden måste

beaktas i brottsbekämpningen. Skattetrycket här

leder till att smugglare kan göra stora vinster på

att föra in sådana varor. Det behövs alltså krafttag

mot den organiserade brottsligheten. Vi menar att

kriminalunderrättelseverksamheten måste

intensifieras för att undvika att internationell

organiserad brottslighet får fotfäste här i landet.

Regeringen bör få i uppdrag att driva dessa frågor

mer intensivt i det internationella samarbetet och

samtidigt se till att en satsning görs på

kriminalunderrättelseverksamheten.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande åtgärder mot den

kvalificerade brottsligheten

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju913 yrkande

8 som sin mening ger regeringen till känna vad

som anförts i reservation 2.

3. Effektiviteten i brottsbekämpningen

(mom. 3)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför:

Under senare år har flera lagändringar genomförts

som motiverats av intresset att effektivisera den

brottsbekämpande verksamheten. Här tänker vi bl.a.

på den nya lagstiftningen om polisens register.

Vi anser emellertid att det aldrig kan accepteras

att bristande utredningsresurser hos de

brottsbekämpande myndigheterna kompenseras med

lagstiftning som kan ifrågasättas utifrån

grundläggande rättsstatliga principer. Behovet av en

effektiv brottsbekämpning kan inte utan mycket tungt

vägande skäl överordnas den enskildes intresse om

ett starkt skydd för den personliga integriteten.

Att nya brottstyper tillkommer och att

brottsligheten blir alltmer komplicerad innebär inte

att vi kan göra avkall på integritetsskyddet och

högt ställda krav på bevisning.

Mot den nu angivna bakgrunden anser vi att tiden nu

är mogen för en samlad översyn av hur

integritetsintresset tagits till vara i förhållande

till kravet på effektivitet.

Vi kan visserligen konstatera att regeringen nu

aviserat en utredning vars huvudsakliga uppgift

kommer att bli att följa upp

polisregisterlagstiftningen. Vi anser emellertid att

utredningen bör ha en bredare uppläggning. Det finns

redan nu skäl att ta upp frågor om tvångsmedlen. De

problem som är förknippade med en användning av

buggning illustrerar väl de problem som vi ser på

området. Här tänker vi särskilt på att förslaget -

om det genomförs - kan leda till att många personer

oavsiktligt kommer att avlyssnas. Handhavandet av

denna överskottsinformation kräver ytterligare

överväganden. Man kan också fråga sig om det över

huvud taget är möjligt att bortse från sådan

information.

Av det anförda har framgått att användningen av ny

teknik är en fråga som måste analyseras vidare.

Även om frågan om skydd för den personliga

integriteten har diskuterats i Sverige så har det

knappast förekommit någon generell diskussion av mer

ingående slag om grunderna för detta skydd eller var

tyngdpunkten skall ligga när två motstående

intressen väger i stort sett jämt. En viktig orsak

till att integritetsskyddet inte ansetts

tillräckligt starkt är att det i Sverige saknas en

generell personrätts- eller

integritetsskyddslagstiftning.

Vad som nu krävs är att regeringen inom ramen för

den aviserade utredningen tar ett samlat grepp om

integritetsfrågorna och väger dessa mot kraven på

effektivitet i brottsbekämpningen.

Det bör ankomma på regeringen att beakta det nu

anförda vid utformningen av direktiven för den

planerade utredningen.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande effektiviteten i

brottsbekämpningen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju3 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 3.

4. New York-modellen (mom. 4)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G

Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind

(kd), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson (fp) anför:

Vi anser att polisen måste förändra sina

arbetsmetoder, och att det nya sättet att arbeta bör

ha New York-polisens nya metoder som förebild.

Principen om att ingripa mot alla brott och

ordningsstörningar, tidigt och tydligt, anser vi bör

gälla även här.

Även om New York-polisens metoder inte direkt kan

överföras till svenska förhållanden anser vi att de

förtjänar stor uppmärksamhet från polisens sida. Den

utvärdering som gjorts av Eskilstunaprojektet visar

också på ett positivt resultat. Samtidigt måste

samarbetet mellan polis och socialtjänst förbättras.

Det bör ankomma på regeringen att verka för att

arbetsmetoderna förändras inom polisen.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande New York-modellen

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju901

yrkande 12, 1998/99:Ju911 yrkande 3 och

1998/99:So462 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i

reservation 4.

5. Uniformerad polis (mom. 5)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför:

En av närpolisens huvuduppgifter är att förebygga

vardagsbrottsligheten. Det bör delvis ske genom att

polisen finns tillgänglig på gator och torg. Det är

viktigt att alla åtgärder som kan vidtas också

vidtas för att åstadkomma en så hög

brottsförebyggande effekt som möjligt. En sådan

åtgärd skulle kunna vara att fler poliser i tjänst

bär uniform. Detta skulle nämligen innebära att man

uppnår att ordningsmakten blir mera synlig.

Det ankommer på regeringen att vidta åtgärder med

anledning av det anförda.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 5

bort ha följande lydelse:

5. beträffande uniformerad polis

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju913 yrkande

6 som sin mening ger regeringen till känna vad

som anförts i reservation 5.

6. Placering i säkerhetsklass (mom. 6)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd)

anför:

Vi anser att det nuvarande antalet anställningar som

placerats i säkerhetsklass kan ifrågasättas.

Eftersom det saknas säkra uppgifter om antalet anser

vi att frågan bör utredas. Det ankommer på

regeringen att vidta åtgärder.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 6

bort ha följande lydelse:

6. beträffande placering i

säkerhetsklass

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:K297 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 6.

7. Utbildning m.m. för ordningsvakter (mom.

8)

Siw Persson (fp) anför:

Jag anser att det är viktigt att ordningsvakterna

åtnjuter allmänhetens förtroende och respekt. För

att säkerställa detta anser jag att det behöver

vidtas en rad åtgärder.

Något heltäckande system för kontroll av

ordningsvakternas laglydnad finns inte i dag. Som

jag ser det räcker det inte med de kontroller som

polisen gör. Härtill kommer att de regler som gör

det möjligt att följa upp dem som är anställda i

bevakningsföretag bara träffar en liten del av

ordningsvakterna.

Vidare behövs det en längre utbildning.

Kursinnehållet bör dessutom utö-kas så att det även

omfattar brandförebyggande åtgärder samt släcknings-

och utrymningsteknik.

För att minska möjligheterna för de frilansande

ordningsvakterna att undandra inkomster från

beskattning bör dessa på sikt inordnas i

bevakningsföretagen. Här kan man tänka sig olika

lösningar; en skulle kunna vara att ordningsvakterna

vore anställda i bevakningsföretagen. På detta sätt

skulle möjligheterna till skattekontroll bli desamma

som gäller för andra anställda.

Trygghetsutredningen har visserligen berört dessa

frågor, men dess förslag har beretts under lång tid

i Regeringskansliet. Jag anser därför att regeringen

bör ges i uppdrag att skynda på arbetet och i de

delar där det behövs återkomma till riksdagen med

ett lagförslag.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 8

bort ha följande lydelse:

8. beträffande utbildning m.m. för

ordningsvakter

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju902 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts

i reservation 7.

8. Avreglering avseende ordningsvakter

(mom. 9)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G

Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind

(kd), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson (fp) anför:

Vi anser att det inte bör vara en uppgift för

polisen att avgöra hur många ordningsvakter som

skall finnas. Den frågan bör i stället få avgöras av

efterfrågan på marknaden. Genom en sådan förenkling

vill vi skapa bättre förutsättningar för

bevakningsföretagen att erbjuda olika typer av

tjänster.

Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till

riksdagen med ett lagförslag som tillgodoser vad vi

nu anfört.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 9

bort ha följande lydelse:

9. beträffande avreglering avseende

ordningsvakter

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:N326 yrkande

20 som sin mening ger regeringen till känna vad

som anförts i reservation 8.

9. Antalet poliser (mom. 10)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför:

Vi anser att det behövs fler poliser på gator och

torg. Vi kan tänka oss flera sätt att åstadkomma

detta.

Ett sådant vore att stimulera enmanstjänstgöring

inom polisen. De flesta närpoliser bör kunna

tjänstgöra på det sättet, om de utrustas väl med

tekniska hjälpmedel. I detta sammanhang bör också

frågan om arbetsskyddsaspekten lösas.

Ett annat sätt att förstärka polisen skulle kunna

vara att inrätta ett system med kommunalt

anställda, gediget utbildade, ordningsvakter. Dessa

skulle röra sig ute i samhället; syftet med sådana

väl synliga vakter skulle vara att öka människors

trygghet.

På längre sikt kan dock polisen bara förstärkas med

fler poliser. Antagningen till polisutbildningen

måste alltså ökas och hållas på en stabil nivå över

tiden.

I detta sammanhang vill vi även påpeka att det kan

finnas skäl att förändra polisutbildningen.

Utbildningens geografiska placering kan behöva

övervägas på nytt, bl.a. som ett led i arbetet att

öka utbildningens attraktionskraft. Vidare bör

utbildningens innehåll och huvudmannaansvaret för

den övervägas.

Det bör ankomma på regeringen att vidta åtgärder

med anledning av vad vi nu anfört och vid behov

återkomma till riksdagen med förslag.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 10

bort ha följande lydelse:

10. beträffande antalet poliser

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju913

yrkandena 3-5 som sin mening ger regeringen till

känna vad som anförts i reservation 9.

10. Arbetstider (mom. 11)

Kia Andreasson (mp) anför:

Jag är kritisk till att utryckningsverksamheten

organiserats med stora kommunikationscentraler med

stora upptagningsområden. Detta har lett till att

det särskilt i glesbygden dröjer alltför länge innan

polisen kommer på plats. En lösning på problemet

skulle kunna vara att fler stationer hade öppet

dygnet runt. På så sätt skulle avstånden vid

utryckningarna kunna minskas.

Det bör ankomma på regeringen att vidta åtgärder

med anledning av vad jag nu anfört. Jag ställer mig

alltså bakom motion Ju918 i här aktuell del. Motion

Ju910 i denna del bör emellertid inte föranleda

någon åtgärd.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 11

bort ha följande lydelse:

11. beträffande arbetstider

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju918 yrkande

4 och med avslag på motion 1998/99:Ju910 yrkande

4 som sin mening ger regeringen till känna vad

som anförts i reservation 10.

11. Kostnader för djurhållning (mom. 16)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson

(fp) anför:

Vi anser att kostnaderna för att förvara

omhändertagna djur inte bör drabba polisen. Att

ansvara för sådan förvaring bör inte heller vara en

uppgift för polisväsendet. Riksdagen bör uppmana

regeringen att skynda på beredningen av frågan.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 16

bort ha följande lydelse:

16. beträffande kostnader för

djurhållning

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju212 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts

i reservation 11.

12. Evenemangskostnader (mom. 20)

Kia Andreasson (mp) och Siw Persson (fp) anför:

Större idrottsevenemang leder i dag ofta till att

polisens resurser tas i anspråk för

bevakningsuppgifter både på arenorna och utanför.

Detta drabbar i praktiken den ordinarie

polisverksamheten. Vi anser att detta inte är

rimligt.

Vi noterar att det finns vissa möjligheter att ta

betalt av vissa arrangörer, samtidigt som det inte

är känt i vilken utsträckning det sker. Vår

utgångspunkt är att polisen bör ges större

möjligheter att ta betalt. Regeringen bör ges i

uppdrag att se över frågan och återkomma till

riksdagen med ett lagförslag som tillgodoser vad vi

nu anfört.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 20

bort ha följande lydelse:

20. beträffande evenemangskostnader

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju911

yrkande 7 och 1998/99:Ju918 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts

i reservation 12.

Särskilda yttranden

1. Arbetstider (mom. 11)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G

Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind

(kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c) och Siw

Persson (fp) anför:

Vi vill understryka vikten av att polisen är

tillgänglig för allmänheten i så stor utsträckning

som möjligt. Med våra budgetalternativ hade

förutsättningarna för en hög tillgänglighet varit

bättre.

2. Återanställning av civil personal (mom.

13)

Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G

Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind

(kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c) och Siw

Persson (fp) anför:

Vi delar uppfattningen att det måste vara en väl

avvägd fördelning mellan polisutbildad personal och

civilanställda. Detta är en förutsättning för att

den polisutbildade personalen skall kunna

koncentrera sig på polisens huvuduppgifter. Som

läget är i dag måste polispersonal utföra sådana

arbetsuppgifter som den civilanställda personalen

utförde tidigare. Skälet till detta är enligt vår

bedömning att polisväsendet fått för lite resurser.