Bet. 1998/99:JuU23

Justitieutskottets betänkande

1998/99:JUU23

Försöksverksamhet med videoteknik i rättegång

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

JuU23

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett

regeringsförslag om en lag om försöksverksamhet med

videokonferens vid handläggning av mål och ärenden i

allmänna domstolar. Enligt förslaget skall parter i

brottmål och tvistemål kunna delta i sammanträden

inför rätten genom videokonferens. Användning av

videokonferens förutsätter dock antingen att det är

lämpligt med hänsyn till ändamålet med partens

inställelse eller att sammanträdet annars skulle

medföra kostnader eller olägenheter som inte står i

rimligt förhållande till betydelsen av att parten

inställer sig i rättssalen. Under likartade

förutsättningar skall också vittnesförhör och annan

muntlig bevisning kunna tas upp genom

videokonferens.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari år 2000

och gälla till utgången av år 2001.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Till betänkandet har fogats fyra reservationer.

Propositionen

I proposition 1998/99:65 (Justitiedepartementet) har

regeringen föreslagit att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om försöksverksamhet

med videokonferens i rättegång.

Lagförslaget, som har granskats av Lagrådet, har

fogats till betänkandet, se bilaga.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av

propositionen

1998/99:Ju20 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen återkommer

med förslag om användning av videokonferens vid

omhäktningsförhandling i enlighet med vad som

anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att åklagare inte

skall ha möjlighet att delta i förhandlingar genom

videokonferens,

3. att riksdagen begär att regeringen återkommer

med förslag som tydligare inskärper att unga

lagöverträdare inte bör delta i förhandlingar genom

videokonferens i enlighet med vad som anförts i

motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om användning av

videokonferens vid edgångssammanträden.

1998/99:Ju21 av Carin Lundberg och Per Erik

Granström (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samverkan om videokonferensutrustning

mellan t.ex. domstolar, statliga myndigheter och

kommuner.

1998/99:Ju22 av Ragnwi Marcelind och Ingemar

Vänerlöv (kd) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1998/99:65

Videokonferens i rättegång,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på

åtgärder som kan vidtas för att förbättra vittnenas

situation.

Motion väckt under allmänna motionstiden

1998

1998/99:Ju404 av Johan Pehrson (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av

lagändringar så att vittnesförhör kan genomföras med

hjälp av ny teknik.

Utskottet

Inledning

Ärendet och dess beredning

I Justitiedepartementet samlades under några år ett

antal ändringsförslag som domstolar och domare fört

fram i olika sammanhang. Den 29 september 1995 fick

en utredare i uppgift att gå igenom detta material

och bl.a. lämna förslag till nödvändig rättslig

reglering för att videoteknik skulle kunna utnyttjas

i domstolarna. Utredaren redovisade sitt arbete i

departementspromemorian Domstolsförfarandet -

Förslag till förbättringar (Ds 1997:7).

Regeringen beslutade den 15 juni 1995 att tillkalla

en särskild utredare med uppgift att utvärdera de

åtgärder som under den senaste tioårsperioden

vidtagits på brottsofferområdet (dir. 1995:94).

Utredningen antog namnet Brottsofferutredningen.

Utredningen överlämnade i mars 1998 sitt betänkande

Brottsoffer -Vad har gjorts? Vad bör göras? (SOU

1998:40). I betänkandet behandlas bl.a. frågan om

användning av videoteknik i domstol, då

förhörspersoner är utsatta för hot eller

påtryckningar.

Till grund för förslagen i propositionen ligger

departementspromemorian och - i nu aktuell del -

betänkandet samt remissbehandlingen av dessa.

Gällande rätt

För de allmänna domstolarnas del finns i

rättegångsbalken (RB) ett flertal bestämmelser om

hur part skall inställa sig i rättegång. När det

gäller tvistemål föreskrivs i 11 kap. 5 § RB

följande. En part skall infinna sig personligen vid

huvudförhandling i tingsrätt och hovrätt, om inte

hans närvaro kan antas vara utan betydelse för

utredningen. Vid huvudförhandling i Högsta domstolen

är part skyldig att infinna sig personligen, om

domstolen finner att hans närvaro är nödvändig för

utredningen. I fråga om sammanträde för förberedelse

och vid annan förhandling är en part skyldig att

infinna sig personligen, om hans närvaro kan antas

främja syftet med sammanträdet. Bestämmelserna om

part gäller enligt paragrafen också i fråga om parts

ställföreträdare.

Vad gäller brottmål följer av 20 kap. 14 § RB att

reglerna i 11 kap. 5 § RB skall tillämpas på

målsägande, även om han inte för talan. Också i

fråga om den som är misstänkt i brottmål råder

enligt 21 kap. 2 § RB i huvudsak samma ordning som

för part i tvistemål. En misstänkt är dock inte

skyldig att inställa sig personligen vid

huvudförhandling i tingsrätt eller hovrätt om målet

kan avgöras i hans utevaro och hans närvaro kan

antas vara utan betydelse för utredningen.

Part, målsägande som inte för talan, vittne eller

sakkunnig som skall höras i bevissyfte skall

inställa sig personligen inför rätten.

Sedan år 1987 finns det emellertid regler som gör

det möjligt att, utan hinder av de ovan redovisade

bestämmelserna, hålla sammanträden och förhör per

telefon. Sammanfattningsvis innebär dessa regler

följande. Part i tvistemål kan under vissa

förutsättningar utföra sin talan per telefon vid

sammanträde för muntlig förberedelse (42 kap. 10 §

RB). Har rätten hållit muntlig förberedelse per

telefon, kan den även hålla huvudförhandling i

förenklad form per telefon, under förutsättning att

huvudförhandlingen hålls i omedelbart samband med

sammanträdet för förberedelse (42 kap. 20 § tredje

stycket RB). I brottmål finns motsvarande möjlighet

att hålla sammanträde vid telefonförberedelse som i

tvistemål (se 45 kap. 13 § tredje stycket och 47

kap. 10 § RB).

Som förutsättningar för att det skall vara möjligt

för part att utföra sin talan per telefon gäller att

det antingen är lämpligt med hänsyn till

sammanträdets ändamål och övriga omständigheter

eller att ett sammanträde inför rätten skulle

medföra kostnader eller olägenheter som inte står i

rimligt förhållande till betydelsen av att ett

sammanträde hålls inför rätten. Reglerna i RB om

kallelser och förelägganden och om påföljder för

utevaro gäller inte i fråga om sammanträden som

hålls per telefon.

Under nu angivna betingelser är det även möjligt

att använda telefon vid handläggning av

domstolsärenden, se 19 § lagen (1996:242) om

domstols-ärenden (ärendelagen).

Såväl RB som ärendelagen innehåller bestämmelser

som gör det möjligt att i vissa fall ta upp muntlig

bevisning per telefon. Ett vittne eller en måls-

ägande som skall höras kan alltså höras per telefon

i stället för att inställa sig inför rätten.

Förutsättningarna härför är att bevisupptagning per

telefon är lämplig med hänsyn till bevisningens art

och övriga omständigheter eller att bevisupptagning

enligt vanliga regler skulle medföra kostnader som

inte står i rimligt förhållande till betydelsen av

att bevisningen tas upp på sådant sätt. Vid

bevisupptagning per telefon gäller inte vanliga

regler om kallelser, förelägganden och påföljder för

utevaro.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det på försök införs en

möjlighet att använda videokonferens vid

handläggningen av mål och ärenden i de allmänna

domstolarna.

Förslaget innebär att parter i brottmål och

tvistemål under vissa förutsättningar skall kunna

delta i ett sammanträde inför rätten genom

videokonferens. Vidare föreslås att bevisning, t.ex.

vittnesförhör, skall kunna tas upp genom

videokonferens. Enligt förslaget skall det även vara

möjligt att använda videokonferens vid

handläggningen av konkurs- och domstolsärenden.

Syftet med försöksverksamheten är att ge

domstolarna ett redskap som möjliggör en mer

flexibel handläggning av mål och ärenden och att

erbjuda medborgarna ökad tillgänglighet till

domstolarna.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2000 och

gälla till utgången av år 2001.

Överväganden

Avslag på propositionen

I motion Ju22 (kd) yrkas avslag på propositionen.

Motionärerna anser att användning av videokonferens

i rättegång är oförenlig med rättssäkerhetens krav.

Enligt 2 § förslaget får en part delta i ett

sammanträde inför rätten enligt rättegångsbalken

genom videokonferens om det är lämpligt med hänsyn

till ändamålet med partens inställelse och övriga

omständigheter eller om sammanträdet annars skulle

medföra kostnader eller olägenheter som inte står i

rimligt förhållande till betydelsen av att parten

inställer sig i rättssalen. En tilltalad i tingsrätt

får dock inte delta genom videokonferens om det

finns anledning att döma till annan påföljd än

böter, fängelse i högst tre månader, villkorlig dom

eller skyddstillsyn eller sådana påföljder i

förening. Med nämnda påföljder likställs förordnande

enligt 34 kap. 1 § 1 brottsbalken att tidigare ådömd

påföljd skall avse även annat brott, om det inte i

samband med förordnandet blir aktuellt att förklara

villkorligt medgiven frihet förverkad i fråga om en

strafftid som överstiger tre månader. Denna

begränsning för den tilltalade att kunna delta i

förhandlingen genom videokonferens anknyter till vad

som är föreskrivet i 46 kap. 15 § andra stycket RB i

fråga om möjligheten att avgöra mål i den

tilltalades utevaro.

Enligt 3 och 4 §§ förslaget får också den som skall

kallas till sammanträde enligt konkurslagen

(1987:672) liksom part i domstolsärende delta i

sammanträde genom videokonferens. Förutsättningarna

härför är utformade på i princip samma sätt som de

som gäller vid sammanträde enligt RB.

Vidare föreskrivs i 5 § förslaget att bevisning får

tas upp genom videokonferens om det är lämpligt med

hänsyn till bevisningens art och övriga

omständigheter eller om bevisupptagning enligt

reglerna i RB skulle medföra kostnader eller

olägenheter som inte står i rimligt förhållande till

betydelsen av att bevisningen tas upp på sådant

sätt.

I 6 § andra stycket förslaget föreskrivs att den

som har kallats att delta i en förhandling genom

videokonferens men som motsätter sig att delta på

detta sätt har rätt att inställa sig i rättssalen.

I fråga om de allmänna motiven för förslaget har

regeringen anfört bl.a. följande.

Det är viktigt att domstolsväsendet är modernt och

anpassat till samhället i övrigt. Den

informationstekniska utvecklingen går framåt med

stora steg. Det gäller inte minst utvecklingen på

telekommunikationsområdet. Sedan flera år tillbaka

är det möjligt att kommunicera med bild- och

ljudöverföringsteknik, så kallad videokonferens.

Videokonferens innebär att både ljud och bild

direktöverförs med hjälp av

telekommunikationsteknik. Det bör noteras att det i

en videokonferens enbart är fråga om överföring av

bild och ljud och inte fråga om bevarande av

överförd information, såvida inte en

videobandspelare ansluts. Vid användning av telefon

överförs endast ljud. Vid användning av

videokonferens överförs både ljud och bild. Med

användning av sådan teknik kan människor således

kommunicera med varandra genom att både se och höra

varandra samtidigt utan att behöva befinna sig på

samma plats. Allteftersom tekniken har utvecklats

och förfinats har videokonferens kommit att börja

användas i allt större omfattning såväl inom den

offentliga sektorn som inom näringslivet.

Den ökande internationaliseringen ställer också nya

krav på våra domstolar. Det blir allt vanligare med

gränsöverskridande brottslighet. Som en följd härav

har behovet ökat av att kunna förhöra personer som

befinner sig i andra länder än det där rättegången

äger rum. År 1995 inrättades inom EU en

rådsarbetsgrupp för att behandla frågan om

effektivisering av det internationella samarbetet i

brottmål. Arbetet syftar till att en konvention

skall färdig-ställas som skall komplettera 1959 års

europeiska konvention om inbördes rättshjälp i

brottmål. Konventionen är i princip

färdigförhandlad. I det utkast till konvention som

föreligger finns bestämmelser om användande av

videoteknik vid förhör med vittnen som befinner sig

i en annan medlemsstat än domstolen. Även inom

Europarådet har frågan om användande av videoteknik

vid förhör i domstol diskuterats inom ramen för

utarbetande av ett andra tilläggsprotokoll till 1959

års konvention.

Erfarenheterna av användning av telefon i rättegång

är, framhåller regeringen, mycket positiva.

Telefonen har visat sig vara ett mycket användbart

hjälpmedel, exempelvis i situationer då rättegångar

riskerat att bli inställda på grund av att vittnen

befunnit sig på annan ort.

Vid en jämförelse måste, understryker regeringen,

möjligheten att kunna använda videokonferens i

allmänhet anses ha fördelar framför möjligheten att

använda telefon. Vid en videokonferens har

deltagarna i konferensen inte bara möjlighet att

höra varandra utan även att se varandra. Kvaliteten

på kommunikationen är därmed betydligt förbättrad.

Regeringen anser alltså att starka skäl talar för

att det bör införas en möjlighet att använda

videokonferensteknik i rättegång. En given

utgångspunkt är att videokonferens måste kunna

användas i samma utsträckning som det är möjligt att

använda telefon. Med hänsyn till att videokonferens

generellt måste anses vara ett bättre

kommunikationsmedel än telefon bör emellertid,

enligt regeringens mening, tillämpningsområdet kunna

vara större.

I likhet med vissa remissinstanser anser regeringen

att införandet av video-teknik i domstol bör inledas

med en försöksverksamhet. Syftet med en

försöksverksamhet är att få underlag för att kunna

ta ställning till i vilken utsträckning

videokonferensteknik skall kunna användas i

rättegång i framtiden. Tillämpningsområdet för

videokonferens föreslås därför bli tämligen

omfattande under försöksperioden. Resultatet av

försöksverksamheten skall följas fortlöpande och

utvärderas. Utvärderingen kommer sedan att kunna

ligga till grund för ett slutligt ställningstagande

i frågan (prop. s. 9 f).

Regeringen understryker samtidigt att fysisk

närvaro i rättssalen bör vara huvudregel även i

fortsättningen (prop. s. 11).

Utskottet vill för sin del instämma i regeringens

bedömning att det är viktigt att domstolsväsendet är

modernt och anpassat till samhället i övrigt. Att

domstolarna därvid utnyttjar sig av

informationsteknikens landvinningar i den

utsträckning detta är förenligt med rättssäkerhetens

krav finner utskottet vara naturligt. Erfarenheterna

av att använda telefon i rättegång har också, som

regeringen framhåller, varit goda. Utskottet delar

regeringens uppfattning att det nu är naturligt att

gå vidare och utnyttja tekniken med videokonferens i

domstolarna. Som regeringen understrukit måste

videokonferens anses överlägsen telefonsammanträde

som kommunikationsteknik, och det är därför

naturligt att de föreslagna reglerna ges ett vidare

tillämpningsområde än bestämmelserna om användning

av telefon i rättegång. Genom användningen av

videokonferens kan domstolarna undvika inställda

förhandlingar samtidigt som parter och andra

besparas kostnader och tidsutdräkt för inställelse

inför rätten. Utskottet vill i sammanhanget

understryka att förslaget innebär att den som vill

inställa sig personligen i stället för genom

videokonferens alltid har rätt att göra detta. Med

hänsyn till det anförda anser utskottet att det nu

bör införas en försöksverksamhet med videokonferens

i rättegång. Utskottet avstyrker motion Ju22 i nu

ifrågavarande del.

Det nu anförda innebär att utskottet i princip

ställer sig bakom regeringens förslag. Till vissa

enskildheter i detta återkommer utskottet nedan.

Omhäktningsförhandlingar

I motion Ju20 (m) begärs att inställelse genom

videokonferens skall kunna ske även vid s.k.

omhäktningsförhandlingar.

Då rätten beslutar om häktning skall, om åtal inte

redan har väckts, rätten sätta ut den tid inom

vilken åtal skall väckas. Tiden får inte bestämmas

längre än vad som är oundgängligen nödvändigt. Är

den utsatta tiden otillräcklig, får rätten medge

förlängning av tiden, om detta begärs före tidens

utgång. Den misstänkte och hans försvarare skall om

möjligt beredas tillfälle att yttra sig. Väcks inte

åtal skall rätten som huvudregel, så länge den

misstänkte är häktad och till dess att åtal har

väckts, med högst två veckors mellanrum hålla ny

förhandling i häktningsfrågan och därvid särskilt se

till att utredningen bedrivs så skyndsamt som

möjligt (24 kap. 18 § RB). Det är en sådan ny

förhandling i häktningsfrågan som brukar kallas

omhäktningsförhandling.

I propositionen framhåller regeringen att en

omhäktningsförhandling syftar till att pröva om

skälen för häktning fortfarande är hållbara och om

förundersökningen bedrivs med tillbörlig

skyndsamhet. En sådan prövning kan med stor

sannolikhet i de flesta fall göras med lika stor

säkerhet vare sig den häktade inställer sig i

rättssalen eller deltar i förhandlingen genom

videokonferens. Regeringen anser därför att

videokonferens bör kunna användas också vid den här

typen av förhandlingar (prop. s. 18 f).

Utskottet, som anmärker att förslagets 2 § omfattar

även häktningsförhandlingar, konstaterar att

motionsyrkandet är tillgodosett och avstyrker motion

Ju20 i denna del.

Åklagares deltagande genom videokonferens

I motion Ju20 (m) begärs att åklagare inte skall

kunna inställa sig till rätten genom videokonferens.

Enligt motionärernas mening måste statens

företrädare alltid inställa sig i rättssalen.

Enligt gällande rätt skall åklagaren kallas till

huvudförhandling i brottmål. Åklagaren är skyldig

att komma personligen men föreläggs inte någon

påföljd för utevaro. Om åklagaren inte infinner sig,

skall huvudförhandlingen ställas in och sättas ut

till en annan dag (45 kap. 15 § och 46 kap. 2 §

första stycket 1 RB). I fråga om andra slag av

förhandlingar saknas bestämmelser om följden av att

åklagaren uteblir; en förhandling kan dock inte

genomföras om inte åklagaren är närvarande.

I propositionen förklarar regeringen att den anser

att åklagare skall ges samma möjligheter som andra

parter att delta i processen. Åklagaren bör alltså

kunna delta i en förhandling genom videokonferens

under de förutsättningar som anges i förslagets 2 §

(prop. s. 20). Liksom beträffande andra parter

gäller dock huvudregeln om närvaro i rättssalen.

Utskottet instämmer i regeringens uppfattning och

avstyrker motion Ju20 i nu behandlad del.

Unga lagöverträdares deltagande genom videokonferens

I motion Ju20 (m) begärs att det i lagstiftningen

skall anges att unga lagöverträdare inte bör delta i

förhandling genom videokonferens.

Regeringen har i denna fråga anfört följande.

Principen att unga lagöverträdare skall särbehandlas

i vissa avseenden har en lång tradition och en bred

förankring i vårt samhälle. Exempelvis är

påföljdssystemet för unga lagöverträdare utformat

med beaktande av ungas bristande mognad och

särskilda behov. Genom 1995 års ungdomsmålsreform

(prop. 1994/95:12, bet. 1994/95:JuU1, rskr.

1994/95:39) infördes ett antal lagändringar som

syftade till att anpassa förfarandet vid lagföring

av ungdomar som misstänks för brott till de

speciella krav som ställs i just ungdomsmål.

Bakgrunden till denna reform var att lagföring av

ungdomar ställer särskilda krav på förfarandet och

dem som hanterar det. I linje härmed anser

regeringen att utgångspunkten bör vara att unga

lagöverträdare inte bör delta i förhandlingar genom

videokonferens. Något absolut förbud bör dock inte

införas i försökslagen (prop. s. 16 f).

Utskottet delar det principiella synsätt som såväl

regeringen och motionärerna givit uttryck för,

nämligen att unga lagöverträdare inte bör delta i

sammanträde inför rätten genom videokonferens.

Utskottet anser dock att det inte kan uteslutas att

det kan förekomma situationer där ett sådant

deltagande är motiverat även för en ung

lagöverträdare. Något absolut förbud av det slag

motionärerna efterfrågar bör därför inte införas.

Motion Ju20 i nu berörd del avstyrks.

Videokonferens i konkursärenden

I motion Ju20 (m) efterfrågas ett tillkännagivande

av innebörd att användning av videokonferens i

konkursärenden inte får begränsa borgenärernas

möjligheter att ställa frågor till konkursgäldenären

vid edgångssammanträden. Motionärerna motsätter sig

dock inte den föreslagna regleringen.

Av 16 kap. 2 § första stycket konkurslagen

(1987:672) framgår att rättegångsbalkens

bestämmelser om tvistemål i tillämpliga delar gäller

i konkurs-ärenden, om inte annat föreskrivs i

konkurslagen. Sker handläggningen vid förhandling,

tillämpas bestämmelserna om huvudförhandling i

tvistemål, om inte sakens beskaffenhet motiverar

avsteg därifrån.

Enligt paragrafens andra stycke gäller att om den

som kallats till förhandling uteblir, hindrar det

inte att den fråga som förhandlingen gäller prövas

och avgörs.

I propositionen anför regeringen att det i

försökslagen bör införas en möjlighet att kunna

använda videokonferens även i konkursärenden.

Förutsättningarna för att det skall vara möjligt att

använda sådan teknik bör vara desamma som

föreslagits i fråga om tvistemål. I likhet med

förslaget i övrigt bör huvudregeln vara fysisk

inställelse i rättssalen, och möjligheten att

använda videokonferens bör utgöra undantag från

huvudregeln (prop. s. 22).

Videokonferens bör, framhåller regeringen,

exempelvis kunna komma till användning för

konkursborgenären vid konkursförhandlingar då

konkursgäldenären med stor sannolikhet kommer att

utebli. Denna bestämmelse innebär att det kommer att

finnas möjlighet att delta i edgångssammanträde

genom videokonferens. Möjligheten att låta

gäldenärer delta i edgångssammanträden genom

videokonferens bör dock användas med försiktighet.

Ett exempel där det kan tänkas vara lämpligt är då

en likvidator skall avlägga ed. Men det kan även

tänkas att det finns andra situationer då det kan

vara lämpligt eller då kostnaderna för en

inställelse inte står i rimligt förhållande till

betydelsen av att den som skall kallas kommer till

domstolen, anför regeringen (prop. s. 30).

Utskottet vill till en början erinra om att fysisk

inställelse alltjämt skall vara huvudregel även i de

fall där förslaget ger utrymme för att använda

videokonferens. Det är naturligtvis viktigt att

formen för konkursgäldenärens inställelse inte

påverkar konkursborgenärernas möjligheter att ställa

frågor till honom. Regeringen har emellertid

understrukit att möjligheten att låta

konkursgäldenärer delta i edgångssammanträden genom

videokonferens bör användas med försiktighet, och

utskottet instämmer i detta uttalande. Med dessa

restriktiva motivuttalanden anser utskottet yrkandet

tillgodosett. Utskottet kan inte heller i övrigt

inse att det finns anledning att begära några

åtgärder av regeringen. Utskottet avstyrker motion

Ju20 i denna del.

Vittnesskydd

I motion Ju22 (kd) begärs förslag på åtgärder som

kan vidtas för att förbättra vittnens situation. En

försöksverksamhet med vittnesförhör genom

videokonferens efterfrågas i motion Ju404 (fp).

När det gäller bevisupptagning genom videokonferens

anför regeringen i propositionen bl.a. följande.

Huvudregeln skall vara fysisk inställelse i

rättssalen. Det bör gälla även dem som skall höras i

bevissyfte i en rättegång. Skälet för det är att

beslutsunderlaget för domstolen i många fall måste

anses vara bättre vid fysisk närvaro i rättssalen.

Något som bör framhållas i detta sammanhang är,

anför regeringen, att en målsägande eller ett vittne

många gånger måste anses ha ett eget intresse av att

få lämna sin berättelse direkt inför åhörarna. Det

är inte givet att en möjlighet för ett vittne eller

en målsägande att få delta i en förhandling genom

videokonferens alltid ligger i dennes intresse. Det

finns i dag också ett önskemål om att öka

målsägandens delaktighet i processen. Som exempel på

detta kan nämnas att Brottsofferutredningen i sitt

betänkande har föreslagit att även en målsägande som

inte för talan ges en frågerätt beträffande

tilltalade, vittnen och sakkunniga. Detta förslag

bereds för närvarande i Regeringskansliet. Närvaro

genom videokonferens måste typiskt sett anses minska

målsägandens inflytande i processen.

Enligt regeringens mening bör det dock inte finnas

några hinder mot att använda videokonferens i sådana

fall då målsägande eller vittnen på grund av rädsla

eller fruktan för sin säkerhet inte anser sig kunna

inställa sig i rättssalen. Möjligheten bör

emellertid av ovan angivna skäl användas med viss

återhållsamhet, och det får naturligtvis inte ske på

bekostnad av den tilltalades rättssäkerhet (prop. s.

24).

Brottsofferutredningen har i sitt betänkande SOU

1998:40 understrukit vikten av att målsägande och

vittnen som kallas till domstol får skriftlig

information om hur rättegången går till. Vidare

föreslår utredningen att det vid domstolarna utses

någon eller några personer som ansvariga för att

besvara frågor från målsägande och vittnen.

Utredningen föreslår också att domstolslokalerna

utformas så att målsägande och vittnen inte behöver

konfronteras med den tilltalade. Domstolarna bör se

till att det finns expeditionsvakter eller annan

personal i eller i anslutning till allmänhetens

utrymmen. Expeditionsvakterna bör i större

utsträckning ges arbetsuppgifter som rör bemötande

av målsägande och vittnen. Domstolscheferna och

lokala brottsofferjourer bör verka för att ideellt

anordnad vittnesstödsverksamhet kommer i gång.

Brottsofferutredningens betänkande bereds, som

framgått ovan, för närvarande i Regeringskansliet.

Utskottet vill understryka att det är av

grundläggande betydelse för rättsstatens

upprätthållande att målsägande och vittnen inte av

fruktan eller rädsla för sin egen säkerhet avhåller

sig från att lämna sina berättelser. Som regeringen

påpekat kan användning av videokonferens bidra till

att sådana situationer inte uppkommer. Emellertid är

det, som regeringen också framhållit, alltid

nödvändigt att göra en avvägning mellan

förhörspersonens rädsla eller obehag å ena sidan

och den tilltalades berättigade krav på

rättssäkerhet å den andra. Huruvida bevisupptagning

skall ske genom videokonferens måste följaktligen

alltid vara något som domstolen får ta ställning

till i det enskilda fallet.

Beträffande de övriga frågor om vittnesskydd som

tas upp i motion Ju22 konstaterar utskottet att

Brottsofferutredningens förslag i betydande

utsträckning motsvarar de krav som ställs i

motionen. Utskottet anser emellertid att den

pågående beredningen av utredningsförslaget inte bör

föregripas. Med det anförda avstyrker utskottet

motion Ju22.

När det gäller yrkandet i motion Ju404 är detta

tillgodosett genom regeringens förslag, och

utskottet avstyrker motionen i denna del.

Samordnad användning av videoutrustning

I motion Ju21 (s) begärs ett tillkännagivande av

innebörd att t.ex. domstolar, kommuner och statliga

myndigheter av kostnadsskäl bör samverka vid

användning av videokonferensutrustning.

I propositionen anför regeringen att det, för att

en verksamhet med användning av videokonferens skall

fungera effektivt och ändamålsenligt, krävs

samverkan mellan flera myndigheter inom

rättsväsendet. Sådan samverkan kräver ytterligare

förberedelser och överväganden, bl.a. av frågan hos

vilka andra myndigheter - utöver domstolarna -

videokonferensutrustning bör finnas. Regeringen

avser att uppdra åt Domstolsverket att i samråd med

myndigheter inom rättsväsendet utreda denna fråga

(prop. s. 26 f).

Utskottet delar såväl regeringens som motionärernas

bedömning att användning av videokonferens i domstol

fordrar samverkan mellan myndigheter. Härför talar

inte minst kostnadsskäl. Som framgår av

propositionen avser regeringen att uppdra åt

Domstolsverket att utreda denna fråga, och utskottet

kan inte finna att några ytterligare åtgärder nu är

påkallade. Med det anförda får motion Ju21 anses

tillgodosedd, och den avstyrks.

Övrigt

I övrigt har utskottet ingenting att anföra med

anledning av propositionen eller motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju22 yrkande 1,

res. 1 (kd)

2. beträffande videokonferens vid

omhäktningsförhandling

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju20 yrkande 1,

3. beträffande åklagares deltagande genom

videokonferens

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju20 yrkande 2,

res. 2 (m)

4. beträffande unga lagöverträdares

deltagande genom videokonferens

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju20 yrkande 3,

res. 3 (m)

5. beträffande videokonferens i

konkursärenden

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju20 yrkande 4,

6. beträffande vittnesförhör genom

videokonferens

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju404 yrkande 6,

7. beträffande vittnesskydd

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju22 yrkande 2,

res. 4 (kd)

8. beträffande samordnad användning av

videoutrustning

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju21,

9. beträffande lagförslaget

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om

försöksverksamhet med videokonferens i rättegång.

Stockholm den 4 maj 1999

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun

Hellsvik (m), Ingvar Johnsson (s),

Märta Johansson (s), Margareta

Sandgren (s), Alice Åström (v),

Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G

Högmark (m), Ann-Marie Fagerström

(s), Maud Ekendahl (m), Helena

Frisk (s), Yvonne Oscarsson (v),

Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe

Johnsson (m), Kia Andreasson (mp),

Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp)

och Göran Norlander (s).

Reservationer

1. Avslag på propositionen (mom. 1)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd)

anför:

Den svenska rättstraditionen innebär att parterna

skall mötas under en förhandling i rätten.

Regeringens förslag innebär att videokonferens skall

kunna användas bl.a. i den situationen att

förhandlingen annars skulle medföra kostnader eller

olägenheter som inte står i rimligt förhållande till

betydelsen av att parten eller den som skall höras

inställer sig i rättssalen. Enligt vår mening

innebär regleringen en risk för att

kostnadseffektivitetsskäl får väga tyngre än

omsorgen om rättssäkerheten. Även om videokonferens

kan vara en användbar teknik i många sammanhang

medför hänsynen till rättssäkerhetens krav att den

inte kan användas i rättegång. Regeringens förslag

bör därför avslås.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ju22 yrkande 1

avslår regeringens förslag till lag om

försöksverksamhet med videokonferens i

rättegång.

2. Åklagares deltagande genom

videokonferens (mom. 3)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför:

Enligt förslaget skall åklagare kunna delta i

förhandling i brottmål under samma förutsättningar

som andra parter. Vi anser emellertid att åklagaren,

som företräder staten, inte skall kunna delta i en

förhandling genom videokonferens på grund av t.ex.

kostnadsskäl. Av rättssäkerhetsskäl måste staten

tillskjuta de resurser som krävs för att statens

företrädare skall kunna fullgöra sin uppgift på

plats i rättssalen. Regeringen bör således få i

uppdrag att till riksdagen återkomma med förslag som

innebär att åklagare inte får delta i sammanträde

inför rätten genom videokonferens. I avvaktan härpå

godtar vi lagförslaget i denna del.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande åklagares deltagande genom

videokonferens

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ju20 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 2.

3. Unga lagöverträdares deltagande genom

videokonferens (mom. 4)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför:

Enligt vad som uttalas i propositionen bör unga

lagöverträdare som huvudregel inte delta i

förhandlingar genom videokonferens. Inte minst

pedagogiska skäl talar emellertid för att unga

lagöverträdare över huvud taget inte bör inställa

sig inför rätten på detta sätt. Regeringen bör få i

uppdrag att utarbeta förslag som innebär att det i

lagtexten anges att unga lagöverträdare inte skall

delta i sammanträden inför rätten genom

videokonferens. I avvaktan på ett sådant förslag

godtar vi det framlagda förslaget i denna del.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande unga lagöverträdares deltagande

genom videokonferens

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ju20 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 3.

4. Vittnesskydd (mom.7)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd)

anför:

Vi anser att riksdagen måste vidta åtgärder för att

förbättra vittnenas situation. Vittnena måste kunna

inställa sig inför rätten utan att riskera att bli

utsatta för hot eller påtryckningar. Vittnen i

brottmål måste också få bättre ersättning för sin

inställelse.

Vi noterar med tillfredsställelse att

Brottsofferutredningen lagt fram förslag som ligger

i linje med våra önskemål. Regeringen bör få i

uppdrag att snarast återkomma till riksdagen med

förslag dels om vittnesskydd i enlighet med vad

Brottsofferutredningen framfört, dels om förbättrad

ersättning till vittnen.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 7

bort ha följande lydelse:

7. beträffande vittnesskydd

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ju22 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 4.

Regeringens lagförslag