Bet. 1998/99:JuU6

Justitieutskottets betänkande

1998/99:JUU06

Ändringar i rättshjälpslagen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

JuU6

Sammanfattning

I detta ärende behandlar utskottet ett

regeringsförslag om ändringar i

rättshjälpslagstiftningen jämte en motion som väckts

med anledning av förslaget. Regeringens förslag

innebär bl.a. att inkomstgränsen för rättshjälp höjs

från 210 000 kr till 260 000 kr per år samt att en

underårigs avgifter skall grundas på den underåriges

egna ekonomiska förhållanden och inte dessutom på

föräldrarnas. Utskottet tillstyrker regeringens

förslag och avstyrker motionen. De nya reglerna

föreslås träda i kraft den 1 april 1999.

Utskottet behandlar även ett antal motioner som

väckts under den allmänna motionstiden år 1998.

Yrkandena tar sikte på rättshjälpsreformen 1996.

Utskottet avstyrker motionsyrkandena.

Till betänkandet har fogats fyra reservationer.

Propositionen

I proposition 1998/99:10 har regeringen

(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619),

2. lag om ändring i lagen (1996:1621) om rätt för

Domstolsverket att överklaga vissa beslut om

ersättning m.m.

Lagförslagen, som granskats av Lagrådet, har fogats

till betänkandet, se bilaga.

Motionerna

Motion väckt med anledning av propositionen

1998/99:Ju2 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär att reglerna

rörande rättshjälp skall utformas enligt de förslag

som framförts i motionen.

Motioner väckta under allmänna motionstiden

1998

1998/99:Ju808 av Gunnel Wallin m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utvärdering av de

förändringar som gjorts vad gäller möjligheterna

till rättshjälp vid äktenskapsskillnader,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om stärkt rättslig

ställning för den enskilde gentemot myndigheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om rättshjälpsbiträde i

vissa förvaltningsmål.

1998/99:Ju809 av Camilla Dahlin-Andersson och Eva

Flyborg (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att återställa den

allmänna rättshjälpen till vad som gällde före

försämringen den 1 december 1997,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översyn av

rättshjälpen.

1998/99:Ju810 av Johan Pehrson och Siw Persson (fp)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

skyndsamma förslag till ändringar av

rättshjälpslagen i enlighet med vad i motionen

anförts.

1998/99:Ju911 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas

13. att riksdagen beslutar att upphäva

rättshjälpslagen (1996:1619) så att den allmänna

rättshjälpen återställs till vad som gällde före den

1 december 1997.

Utskottet

Bakgrund

Den 1 december 1997 trädde en ny rättshjälpslag

(1996:1619) i kraft. Lagen beslöts av riksdagen år

1996 (prop. 1996/97:9, JuU3, rskr. 55). Den nya

lagen har till grundläggande syfte att ge rättsligt

bistånd åt dem som inte kan få det på annat sätt.

Den skall dessutom såväl förenkla förfarandet som

åstadkomma stora besparingar i statens utgifter för

rättshjälp.

Enligt lagen är rättshjälpen subsidiär till

rättsskyddet, dvs. den som har en

rättsskyddsförsäkring eller liknande rättsskydd, som

täcker den aktuella angelägenheten, får inte

beviljas rättshjälp. Vidare innebär lagen att den

som inte har rättsskydd av detta slag men som borde

ha haft det med hänsyn till sitt försäkringsskydd i

övrigt eller sina personliga och ekonomiska

förhållanden får beviljas rättshjälp endast om det

finns särskilda skäl. Som en allmän förutsättning

för att rättshjälp skall beviljas gäller att det,

med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse

samt tvisteföremålets värde och omständigheterna i

övrigt, är rimligt att staten bidrar till

kostnaderna.

Enligt rättshjälpslagen är inkomstgränsen för

rättshjälp 210 000 kr i årsinkomst. Lagen

föreskriver också att rådgivning om högst två timmar

som huvudregel är en förutsättning för att

rättshjälp skall beviljas. Vidare innebär lagen

bl.a. att biträdesbehovet är avgörande för om

rättshjälp skall beviljas och att ett biträde enligt

rättshjälpslagen normalt skall få ersättning för

högst 100 timmars arbete. På det familjerättsliga

området medför den nya lagen inskränkningar i

möjligheterna att få rättshjälp i vissa

äktenskapsskillnadsmål och att en ny form av bistånd

benämnd ersättningsgaranti införts vid bodelning.

Ärendet

I detta ärende behandlar utskottet dels ett

regeringsförslag som i huvudsak berör rättshjälpen

jämte en motion som väckts med anledning av

propositionen, dels ett antal motioner som väckts

under den allmänna motionstiden år 1998.

Bakgrunden till förslaget är att Domstolsverket -

på regeringens uppdrag - undersökt var

inkomstgränsen för rättshjälp bör ligga. I uppdraget

ingick också att undersöka behovet av justeringar i

avgiftssystemet.

Domstolsverket presenterade i juni 1998 promemorian

Gräns för ekonomiskt underlag enligt 6 §

rättshjälpslagen (1996:1619) m.m. I promemorian

behandlas frågan om inkomstgränsen men endast en del

av uppdraget avseende avgiftssystemet. Promemorian

har remissbehandlats.

Förslagen i propositionen grundar sig på

promemorian. I propositionen tar regeringen också

upp ett förslag till utvidgad talerätt för

Domstolsverket i vissa frågor. Förslaget har beretts

under hand med verket och med ett antal domstolar.

Lagrådet har med en mindre justering lämnat

förslagen utan erinran.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att inkomstgränsen för rätt

till rättshjälp höjs från 210 000 kr till 260 000 kr

per år.

Vidare föreslås att en underårigs avgifter skall

grundas på den underåriges egna ekonomiska

förhållanden samt att underåriga skall kunna befrias

helt från rättshjälpsavgift och rådgivningsavgift.

Det föreslås också en utvidgning av Domstolsverkets

talerätt i frågor som rör målsägandebiträde,

ersättningsgaranti och återbetalningsskyldighet för

försvararkostnader.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1

januari 1999, en tidpunkt som dock nu är passerad.

Överväganden

Inkomstgränsen

Rättshjälp får i dag beviljas personer vars

ekonomiska underlag inte överstiger 210 000 kr. Med

ekonomiskt underlag avses den rättssökandes

årsinkomst efter att hänsyn tagits till

underhållsskyldighet, förmögenhet och skuldsättning.

Regeringen anför att det finns anledning att höja

den nuvarande gränsen. Bakgrunden är att det nu gått

cirka två år sedan den nuvarande gränsen

fastställdes. Den genomsnittliga löneökningen de

senaste åren har varit ca 2,5-3 %, vilket innebär

att färre människor kan beviljas rättshjälp i dag än

när rättshjälpslagen beslutades.

Regeringen framhåller vidare att utgångspunkten vid

den nya rättshjälpslagens tillkomst var att knyta

gränsvärdet till den s.k. skiktgränsen i

skatterättsliga sammanhang. Den som ansågs ha

förmåga att betala s.k. värnskatt borde också anses

ha förmåga att själv ta till vara sina rättsliga

intressen.

Som reglerna då var konstruerade betalades

värnskatt på 5 % redan från skiktgränsen; den

statliga skatten var sammanlagt 25 % från samma

gräns. Enligt förordningen (1998:1357) om skiktgräns

för statlig inkomstskatt vid 2000 års taxering är

skiktgränsen för innevarande inkomstår 219 300 kr.

På förvärvsinkomster mellan detta belopp och 360 000

kr betalas, enligt 10 § lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt, statlig skatt med 20 %. På inkomster

över 360 000 kr är den statliga skatten 25 %.

Gränsen för när den förhöjda statliga skatten skall

betalas har med andra ord skiljts från gränsen för

statlig inkomstskatt.

Regeringen föreslår att inkomstgränsen för

rättshjälp höjs till 260 000 kr. Beloppet har

beräknats av Domstolsverket, som bl.a. beaktat att

löneökningarna för de närmaste tre åren kan

uppskattas till 9 %. Förslaget torde enligt

regeringen innebära att klart mer än 90 % av

befolkningen kommer att uppfylla de ekonomiska

förutsättningarna för att erhålla rättshjälp, en i

internationella sammanhang närmast unik

täckningsgrad.

Regeringen berör också kortfattat frågan om en

knytning av inkomstgränsen till basbeloppet.

Regeringen hänvisar i denna del till förarbetena

till den nya rättshjälpslagen. Där anfördes som skäl

för att ange lagens gränsvärden i siffror i stället

för ett visst antal basbelopp eller en viss andel av

basbeloppet bl.a. att de dåvarande bestämmelserna

upplevdes som krångliga och svårhanterliga. Vidare

angavs att systemet gjorde att nya gränsvärden måste

räknas fram varje år och att det i praktiken var

nödvändigt att ha tillgång till Domstolsverkets

årliga broschyr om rättshjälp och taxor för att

kunna tillämpa lagen. De nu redovisade skälen mot en

koppling till basbeloppet är enligt regeringens

mening fortfarande övertygande.

I motion Ju2 (kd) hävdas att det inte bör finnas

något inkomsttak för när rättshjälp får beviljas,

och motionärerna förordar ett system där mer

individualiserade bedömningar kan göras.

Utskottet behandlade ett liknande yrkande i samband

med att utskottet tog ställning till regeringens

förslag till en ny rättshjälpslag (1996/97:JuU3

s. 23 f). Utskottet erinrade då om att rätten till

rättshjälp alltsedan rättshjälps-lagens tillkomst

har begränsats av att den rättssökandes inkomst

inte får överstiga ett visst belopp. Denna

inskränkning kommer sig av att rättshjälpen är

avsedd att ge möjlighet till rättsligt bistånd till

den som annars inte skulle kunna ta till vara sina

rättsliga intressen. Staten skall med andra ord inte

bidra till kostnader som den rättssökande själv har

ekonomisk förmåga att svara för. Utskottet ansåg att

det inte fanns skäl att frångå den ordningen.

Utskottet uttalade sig också om var inkomstgränsen

borde gå. Utskottet konstaterade att regeringens

förslag innebar att den stora majoriteten av

befolkningen alltjämt skulle komma att vara

berättigad till rättshjälp. Endast en mindre krets,

som fick anses ha förmåga att själv stå för sina

rättsliga kostnader, skulle komma att stå utanför

systemet. Inte heller hade utskottet något att

erinra mot att den stränga kopplingen till

basbeloppet togs bort.

Utskottet kan i och för sig hålla med motionärerna

om att redan de grundkrav som gäller för att få

rättshjälp i de allra flesta fall innebär goda

möjligheter att stävja missbruk av systemet och

överutnyttjande. I de fall där så inte skulle vara

fallet måste det dock finnas en gräns för hur

generöst systemet skall vara, och utskottet anser

att regeringens förslag är väl avvägt. Här vill

utskottet särskilt framhålla att målet för

rättshjälpen bör vara att ge rättshjälp till dem som

annars inte skulle ha möjlighet att ta till vara

sina rättsliga intressen. Det är inte rimligt att

statens begränsade resurser skall användas för

bidrag till en mindre krets som får anses ha förmåga

att själv stå för sina rättsliga kostnader. De

allmänna förutsättningarna för rättshjälp ger också

enligt utskottets mening goda möjligheter till

individuella bedömningar. Avslutningsvis delar

utskottet regeringens uppfattning att övertygande

skäl finns för att inte koppla möjligheterna till

rättshjälp till basbeloppet.

Det sagda innebär att utskottet inte kan ställa sig

bakom kraven i motion Ju2. Utskottet avstyrker

motionen och tillstyrker regeringens förslag i denna

del.

Rättshjälpsreformen

I motionerna Ju809, Ju810 och Ju911 (alla fp) riktas

en omfattande kritik mot rättshjälpsreformen och

motionärerna förordar en återgång till den ordning

som gällde innan den nya rättshjälpslagen trädde i

kraft. Kritiken tar i huvudsak sikte på att de

ekonomiska förmånerna försämrats, och motionärerna

ifrågasätter om reglerna är förenliga med

Europakonventionen.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att de skäl

som låg till grund för rättshjälpsreformen alltjämt

har bärkraft. Täckningsgraden för det svenska

rättshjälpssystemet är också som regeringen

framhåller mycket hög.

Utskottet kan inte heller dela motionärernas oro

när det gäller rättshjälpssystemets förenlighet med

Europakonventionen. Enligt utskottets mening är

förutsättningarna för rättshjälp tillräckligt

generösa för att konventionskränkningar skall kunna

undvikas. Avslutningsvis bör anmärkas att

Europakonventionen inte medför någon generell plikt

att tillhandahålla rättshjälp.

Sammantaget innebär det anförda att utskottet inte

ser någon anledning att frångå de ställningstaganden

som gjordes i samband med att den nya

rättshjälpslagen infördes. Motionerna Ju809, Ju810

och Ju911 i här aktuella delar avstyrks.

Utvärdering av rättshjälpsreformen

I motionerna Ju808 (c) och Ju809 (fp) begärs en

utvärdering av den nya rättshjälpslagen.

I propositionen med förslag till ny rättshjälpslag

anförde regeringen att den hade för avsikt att följa

upp det nya systemet och göra en utvärdering av

bestämmelserna när de varit i kraft en tid (prop.

1996/97:9 s. 103). Under behandlingen av

propositionen underströk utskottet det angelägna i

att reformen följdes upp såväl fortlöpande som - när

det finns ett tillräckligt underlag - genom en mer

samlad utvärdering. Särskild uppmärksamhet måste

därvid ägnas åt utvecklingen på försäkringsområdet.

Något tillkännagivande om det ansåg utskottet dock

inte erforderligt (1996/97:JuU3 s. 20).

Utskottet behandlade ett motionsyrkande liknande de

nu aktuella i samband med att utskottet tog

ställning till budgetpropositionen för år 1998.

Utskottet underströk på nytt vikten av att en sådan

utvärdering av den nya rättshjälpslagen som

utskottet förordat äger rum. Utskottet avstyrkte

emellertid den då aktuella motionen med hänvisning

till att en samlad utvärdering förutsätter att det

finns ett tillräckligt underlag. Samtidigt framhöll

utskottet att en utvärdering borde äga rum så snart

ett sådant underlag finns.

Utskottet vill i likhet med vad utskottet anfört

tidigare inledningsvis markera att det är viktigt

med en fortlöpande uppföljning och med en

utvärdering av den nya rättshjälpslagen. De förslag

som regeringen presenterat i detta ärende bör ses

som ett led i det arbetet. För att en mer

genomgripande utvärdering skall bli meningsfull

krävs emellertid att det finns ett underlag för den.

Här vill utskottet erinra om att den nya

rättshjälpslagen inte varit gällande i mer än ett

drygt år. Utskottet utgår från att regeringen - när

tiden är mogen - vidtar de mått och steg som krävs

för att en utvärdering skall komma till stånd. I

avvaktan på detta saknas skäl för riksdagen att

ingripa. Motionerna Ju808 och Ju809 i här aktuella

delar avstyrks.

Rättshjälp i förvaltningsmål

I motion Ju808 (c) understryks vikten av att

myndigheternas arbete präglas av service och

rättssäkerhet, och motionärerna efterfrågar

utvidgade möjligheter att få stöd av

rättshjälpsbiträden i förvaltningsmål.

Enligt 10 § rättshjälpslagen får rättshjälp inte

beviljas för vissa typer av rättsliga

angelägenheter. Som exempel kan nämnas att

rättshjälp inte får ges för upprättande av

självdeklaration, i ärenden om fastighetsdeklaration

eller i mål eller ärenden angående

fastighetstaxering.

Av 11 § rättshjälpslagen följer att det krävs

särskilda skäl för rättshjälp i en angelägenhet som

rör skatter, tullar, avgifter eller

betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.

Utskottet tog ställning till ett liknande

motionsyrkande i samband med att utskottet

behandlade regeringens proposition med förslag till

en ny rättshjälpslag (1996/97:JuU3 s. 27). Utskottet

erinrade först om att det i många mål- och

ärendetyper som skall avgöras av förvaltningsdomstol

finns möjlighet att förordna ett offentligt biträde

som betalas av allmänna medel. Det gäller bl.a. i

frågor om tvångsvård och omhändertagande. Vidare kan

offentligt biträde förordnas i asylärenden.

Utskottet framhöll också att den

utredningsskyldighet och den materiella

processledning som förvaltningsdomstolarna är ålagda

enligt förvaltningsprocesslagen generellt sett

medför att behovet av biträde inte är lika stort som

i allmän domstol. Utskottet ansåg vidare att

regeringens förslag fick sägas erbjuda tillräckliga

möjligheter att förordna rättshjälpsbiträde i

förvaltningsmål.

Utskottet håller det för självklart att

myndigheterna följer gällande regelverk och lämnar

den service allmänheten kan kräva. Något särskilt

uttalande från riksdagen om saken behövs inte. När

det gäller frågan om rättshjälpsbiträden ser

utskottet ingen anledning att frångå sina tidigare

ställningstaganden. Utskottet avstyrker motion Ju808

i här aktuella delar.

Övrigt

Med ändring av vad regeringen föreslagit bör

lagändringarna träda i kraft den 1 april 1999.

I övrigt har utskottet ingenting att anföra med

anledning av propositionen eller motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inkomstgränsen

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:Ju2 antar 6 § i

regeringens förslag till lag om ändring i

rättshjälpslagen (1996:1619),

res. 1 (kd)

2. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar

dels det i moment 1 nämnda lagförslaget i den

mån det inte omfattas av utskottets hemställan

där,

dels antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1996:1621) om rätt för

Domstolsverket att överklaga vissa beslut om

ersättning m.m.,

dock med den ändringen att ikraftträdandet för

lagarna bestäms till den 1 april 1999,

3. beträffande rättshjälpsreformen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju809 yrkande 1,

1998/99:

Ju810 och 1998/99:Ju911 yrkande 13,

res. 2 (fp)

4. beträffande utvärdering av

rättshjälpsreformen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju808 yrkande 1 och

1998/99:Ju809 yrkande 2,

res. 3 (c, fp)

5. beträffande rättshjälp i

förvaltningsmål

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju808 yrkandena 2 och 3.

res. 4 (c)

Stockholm den 2 februari 1999

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Ingvar

Johnsson (s), Märta Johansson (s), Margareta

Sandgren (s), Alice Åström (v), Ingemar Vänerlöv

(kd), Anders G Högmark (m), Ann-Marie Fagerström

(s), Maud Ekendahl (m), Helena Frisk (s), Morgan

Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v), Jeppe Johnsson

(m), Kia Andreasson (mp), Gunnel Wallin (c), Siw

Persson (fp) och Kjell Eldensjö (kd).

Reservationer

1. Inkomstgränsen (mom. 1)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Kjell Eldensjö (kd) anför:

Vi anser att rättshjälpssystemet bör vara utformat

så att det går att göra mer individuella bedömningar

av rättssökandes behov av hjälp. Den som har behov

av det skall kunna erbjudas rättshjälp utan

begränsningar. I ett sådant system utgör en

inkomstgräns ett alltför fyrkantigt inslag, som

dessutom kräver ständiga justeringar. Vi vill också

framhålla att någon inkomstgräns inte behövs för att

stävja missbruk av förmånerna i rättshjälpssystemet

eftersom tillräckliga begränsningar redan följer av

de allmänna förutsättningarna för rättshjälp.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett

förslag som tillgodoser vad vi nu anfört. I avvaktan

på det är vi beredda att acceptera den höjning av

inkomstgränsen som propositionen innehåller.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande inkomstgränsen

att riksdagen

dels antar 6 § i regeringens förslag till lag om

ändring i rättshjälpslagen (1996:1619),

dels med bifall till motion 1998/99:Ju2 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts

i reservation 1.

2. Rättshjälpsreformen (mom. 3)

Siw Persson (fp) anför:

Jag anser att människors möjligheter att ta till

vara sina rättigheter inte bör vara beroende av

vederbörandes ekonomi. Mot denna bakgrund ser jag

flera nackdelar med den nya rättshjälpslagen.

Först och främst kräver lagen att alla skaffar sig

rättsskyddsförsäkring. För den som inte gör det är

möjligheterna till rättshjälp ytterst begränsade. I

sammanhanget vill jag erinra om att anledningen till

att en person underlåter att teckna hemförsäkring

ofta kan vara att vederbörande har dålig ekonomi.

Enligt min mening finns det dessutom risk för att

rätten till domstolsprövning i Europakonventionen

kommer i kläm eftersom det i praktiken kan bli

omöjligt för en person att driva sin sak i domstol

utan rättshjälp.

Begränsningarna i möjligheterna att erhålla

rättshjälp på det familjerättsliga området riskerar

dessutom att särskilt drabba lågavlönade kvinnor.

Just på detta rättsområde anser jag också att det

finns risk att bristen på biträde medför att det

blir svårare för parterna att komma överens och att

de mål som kommer in till domstolarna blir mer

komplicerade än vad de skulle ha behövt bli.

Jag är också kritisk till att avgifterna i det nya

systemet är så höga. Detta går självfallet ut över

dem som har sämst ekonomi.

Sammanfattningsvis finns det ett antal tungt

vägande skäl för att riva upp rättshjälpsreformen.

De förslag som regeringen nu lagt fram räcker inte

för att komma till rätta med problemen. Regeringen

bör ges i uppdrag att återkomma med ett förslag till

riksdagen som innebär att den tidigare ordningen på

rättshjälpsområdet återställs.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande rättshjälpsreformen

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju809

yrkande 1, 1998/99:Ju810 och 1998/99:Ju911

yrkande 13 som sin mening ger regeringen till

känna vad som anförts i reservation 2.

3. Utvärdering av rättshjälpsreformen (mom.

4)

Gunnel Wallin (c) och Siw Persson (fp) anför:

Den nya lagen innebar omfattande förändringar inom

rättshjälpssystemet. Av den anledningen är det

angeläget att en utvärdering av lagen sker så fort

som möjligt. Särskilt viktigt är det att undersöka

följderna av att det blivit svårare att få

rättshjälp i mål om äktenskapsskillnad.

Det bör ankomma på regeringen att genomföra en

utvärdering av rättshjälpslagen och därefter

återkomma till riksdagen med de förslag som är

påkallade.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande utvärdering av

rättshjälpsreformen

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju808

yrkande 1 och 1998/99:Ju809 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts

i reservation 3.

4. Rättshjälp i förvaltningsmål (mom. 5)

Gunnel Wallin (c) anför:

Jag anser att det behövs åtgärder för att stärka

medborgarnas ställning gent-emot myndigheterna.

Myndigheterna bör ge medborgarna en god service.

Vidare bör rättssäkerheten i förvaltningen vara hög.

Med andra ord bör rättstillämpningen vara korrekt,

och felaktiga beslut måste kunna rättas till.

Många enskilda upplever i dag att dessa

målsättningar inte till fullo omsätts i praktiken.

Härtill bidrar bl.a. långa handläggningstider och

svårigheter att förstå både det språk och de regler

som myndigheterna använder.

Ett sätt att förbättra situationen för medborgarna

skulle kunna vara att utöka möjligheterna att få ett

rättshjälpsbiträde i förvaltningsmål. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med ett förslag som

tillgodoser vad jag nu anfört.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 5

bort ha följande lydelse:

5. beträffande rättshjälp i

förvaltningsmål

att riksdagen med anledning av motion

1998/99:Ju808 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i reservation

4.

Regeringens lagförslag