Bet. 1998/99:JuU9

Justitieutskottets betänkande

1998/99:JUU09

Ekonomisk brottslighet

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

JuU9

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens

årliga skrivelse om den ekonomiska brottsligheten

och två med anledning av skrivelsen väckta motioner.

Utskottet, som avstyrker bifall till motionerna,

föreslår att skrivelsen läggs till handlingarna. I

ärendet behandlas också yrkanden från sex motioner

väckta under den allmänna motionstiden 1998.

Utskottet avstyrker bifall även till dessa yrkanden.

I ärendet föreligger fem reservationer: (v), (kd),

(fp) respektive (kd, mp). Vidare föreligger tre

särskilda yttranden: (m), (v) respektive (mp).

Skrivelsen

Regeringen (Justitiedepartementet) har i skrivelse

1998/99:25 lämnat sin årliga rapport till riksdagen

om läget i fråga om den ekonomiska brottsligheten.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av skrivelsen

1998/99:Ju6 av Siw Persson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en effektivare

organisation för bekämpning av ekonomisk

brottslighet och miljöbrottslighet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en förstärkning av

Ekorådets roll,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en samordning av

Ekobrottsmyndighetens personaladministration och

ekonomiadministration under Riksåklagaren.

1998/99:Ju7 av Per Rosengren m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om resursförstärkning

till åklagarmyndigheterna, polisdistrikten och de

kommunala tillsynsmyndigheterna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om specifika

miljöbrottsenheter inom åklagarmyndigheterna,

polisdistrikten och Ekobrottsmyndigheten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den internationella

ekonomiska brottsligheten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om anslag till

skattemyndigheten och kronofogdemyndigheten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skattemyndighetens

revisorers möjligheter att utföra

legitimationskontroll vid revisioner och andra

kontroller.

Motioner väckta under allmänna motionstiden

1998

1998/99:Ju910 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

Ekobrottsmyndighetens organisation och verksamhet

samt att Ekobrottsmyndigheten också skall handlägga

ärenden som rör miljöbrott och citesbrott.

1998/99:Ju918 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari

yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om miljöbrott

enligt 29 kap. miljöbalken,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

Ekobrottsmyndighetens handläggning av miljöbrott.

1998/99:U903 av Eva Flyborg (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av

revidering av den svenska lagstiftningen inom ramen

för gällande konvention,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att

åstadkomma ett bättre skydd för den marina miljön

genom att effektivisera förfarandet från upptäckt av

oljeutsläpp till dom.

1998/99:T615 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om uppbyggnad och

finansiering av mottagningsanläggningar för

oljespill och annat avfall samt om Kustbevakningens

och åklagarmyndighetens möjligheter att beivra

brott.

1998/99:MJ748 av Tuve Skånberg m.fl. (kd) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Kustbevakningens och

åklagarmyndighetens uppgift att beivra miljöbrott.

1998/99:MJ803 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

miljöåklagare.

Utskottet

Bakgrund

I april 1995 beslutade regeringen om en samlad

strategi mot den ekonomiska brottsligheten.

Strategin redovisades för riksdagen i skrivelse

1994/95:217. Riksdagen hade ingenting att erinra mot

den framlagda strategin (bet. 1994/95:JuU25, rskr.

412).

I strategin slås fast som ett övergripande mål att

påtagligt minska den ekonomiska brottsligheten genom

åtgärder som innebär en kraftig förstärkning av

samhällets samlade insatser mot sådan kriminalitet.

Åtgärder skall vidtas som innebär en effektivisering

när det gäller att förebygga, upptäcka, utreda och

lagföra ekonomisk brottslighet. En ökad tonvikt

skall läggas vid det förebyggande arbetet. Det

innebär bl.a. att myndigheterna skall utveckla ett

problemorienterat arbetssätt.

Kampen mot den ekonomiska brottsligheten skall vara

en prioriterad verksamhet för myndigheterna.

Särskild vikt skall läggas vid att samordna

myndigheternas prioriteringar och att utveckla deras

samarbete. Vidare skall myndigheternas kompetens i

fråga om ekonomisk brottslighet höjas.

En annan huvudpunkt i strategin är att näringslivet

måste ta ett ökat ansvar i kampen mot den ekonomiska

brottsligheten, bl.a. genom att utveckla affärs-etik

och kontroll.

För att genomföra dessa mål redovisades i strategin

ett brett åtgärdsprogram. Detta omfattar bl.a.

förstärkt skattekontroll och förenklad

skattelagstiftning, förbättrad myndighetsstruktur,

gemensamma kontrollaktioner från myndigheterna,

affärsetik och internkontroll inom näringslivet,

snabbare utredning och process, förbättrad

lagstiftning om bolagsstyrelser m.m., sanering av

utsatta branscher, effektivare lagstiftning om

penningtvätt, effektivare sanktionsregler, aktivt

internationellt arbete bl.a. inom EU, ökad

forskning, information till allmänheten och

effektivare styrning och uppföljning av

myndigheternas verksamhet.

I syfte att underlätta arbetet inrättades i

december 1994 en arbetsgrupp inom Regeringskansliet.

Arbetsgruppen, som kallas regeringens

ekobrottsberedning, består av tjänstemän från

Justitiedepartementet, Finansdepartementet,

Näringsdepartementet och Miljödepartementet. Fram

till hösten 1998 var en politiker ordförande för

beredningen; numera är det en chefstjänsteman vid

Justitiedepartementet.

Regeringen redovisar varje år läget beträffande den

ekonomiska brottsligheten i en skrivelse till

riksdagen. Tidigare skrivelser har lämnats till

riksdagen i oktober 1996 respektive oktober 1997

(skr. 1996/97:49, bet. JuU6, rskr. 149 och skr.

1997/98:38, bet. JuU8, rskr. 144).

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Skrivelsen innehåller regeringens årliga rapport

till riksdagen om läget beträffande den ekonomiska

brottsligheten.

I skrivelsen redovisas översiktligt de åtgärder som

vidtagits sedan föregående lägesrapport i oktober

1997 inom ramen för regeringens strategi för samlade

åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.

Till de åtgärder som behandlas hör en nationell

strategi för att förebygga och bekämpa miljöbrott,

principer för att utveckla den internationella

dimensionen av ekobrottsbekämpningen, den nya

myndighetsstrukturen för ekobrottsbekämpning,

intensifierad forskning om ekonomisk brottslighet

samt formerna för det fortsatta samrådet mellan

företrädare för Regeringskansliet och näringslivet

när det gäller näringslivets egenåtgärder mot

ekonomisk brottslighet.

Vidare redovisas ny lagstiftning respektive

utredningar på en rad områden, bl.a. rörande

skattekontroll, bisyssleregleringen inom den

offentliga sektorn, penningtvätt, bokföringsbrott,

revisorers skyldighet att anmäla brottsmisstanke,

straffansvar för aktivt deltagande i kriminella

organisationer och ingrepp mot kriminella mc-

klubbar.

Överväganden

Ekobrottsmyndigheten och Ekorådet

Ekobrottsmyndigheten och Ekorådet inrättades den 1

januari 1998. Verksamheten i den nya organisationen

är i gång sedan den 1 juni samma år. Eko-

brottsmyndighetens organisation och uppgifter

framgår av förordningen (1997:898) med instruktion

för Ekobrottsmyndigheten.

I motion Ju6 (fp) begärs att en effektivare

organisation för bekämpning av ekobrott och

miljöbrott inrättas. I avvaktan på införandet av den

nya organisationen bör Ekobrottsmyndighetens

personal- och ekonomiadministration inordnas under

Riksåklagaren. Vidare bör Ekorådets roll förstärkas.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat frågan

om Ekobrottsmyndigheten och dess organisation.

Härvid har även motionsyrkanden liknande de som nu

är aktuella behandlats.

I budgetbetänkandet för budgetåret 1998 behandlade

utskottet ingående den nya myndighetsstrukturen.

Utskottet hade därvid inte några särskilda

synpunkter på hur Ekobrottsmyndigheten

organiserades. Utskottet betonade dock att den

omständigheten att Ekobrottsmyndigheten

organisatoriskt delvis låg under regeringen inte

fick påverka Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens

ledning av den operativa verksamheten. Utskottet

hade inte heller något att erinra mot att

Ekobrottsmyndigheten lades på ett eget anslag.

Enligt utskottet anslogs på detta sätt särskilda

medel för bekämpningen av den ekonomiska

brottsligheten. Dessutom skapades möjlighet att ta

reda på om ekobrottsbekämpningen kräver ytterligare

resurser. Utskottet erinrade i sammanhanget om att

tidigare försök att, inom ramen för den då

befintliga verksamheten, förstärka resurserna till

ekobrottsbekämpning hade misslyckats (bet.

1997/98:JuU1 s. 38 f).

I budgetbetänkandet för budgetåret 1999

konstaterade utskottet att det ännu var för tidigt

att säga hur den nya organisationen och

arbetsformerna i detalj skulle komma att påverka

ekobrottsbekämpningen. Enligt utskottets mening stod

det emellertid klart att det genom

Ekobrottsmyndighetens inrättande skapats helt andra

förutsättningar för en effektiv ekobrottsbekämpning

(1998/99:JuU1 s. 22 f).

Utskottet vidhåller alltjämt dessa uttalanden. Som

utskottet anförde i sitt senaste budgetbetänkande är

det ännu för tidigt att säga hur den nya

organisationen och arbetsformerna i detalj kommer

att påverka ekobrottsbekämpningen.

Ekobrottsmyndighetens och Ekorådets fortsatta

utveckling bör därför avvaktas. Motion Ju6 avstyrks.

Bekämpning av miljöbrott

Organisationen för miljöbrottsbekämpning

I samband med behandlingen av budgetpropositionen

för år 1998 gav riksdagen som sin mening till känna

att regeringen borde utarbeta och under 1998

redovisa en strategi för att förebygga och bekämpa

miljöbrott (bet. 1997/98: JuU1 s. 42 f, rskr.

87-89).

Regeringen gav i december 1997 i uppdrag åt

Riksåklagaren att utarbeta ett förslag till

effektivare utredning av miljöbrott. I uppdraget

angavs bl.a. att regeringens mål var att

effektivisera kampen mot miljöbrottsligheten. En ut-

gångspunkt för uppdraget var att

Ekobrottsmyndigheten skulle ha en central roll när

det gäller att utreda brott mot miljön.

Under december månad 1998 redovisades uppdraget

till regeringen i rapporten Effektivare

miljöbrottsbekämpning.

Ärendet bereds nu vidare i Justitiedepartementet.

I motion Ju7 (v) föreslås att det inrättas

speciella miljöbrottsenheter inom

åklagarmyndigheterna, polisdistrikten och

Ekobrottsmyndigheten. I motionerna Ju910 (kd) och

Ju918 (mp) framförs att Ekobrottsmyndigheten bör

handlägga ärenden som rör miljöbrott. I motion Ju918

framförs vidare uppfattningen att brott mot

miljöbalken som begås i näringsverksamhet skall

betraktas som ekonomisk brottslighet. Slutligen

begärs i motion MJ803 (fp) att en särskild

miljöåklagare (MÅ) skall inrättas med

justitieombudsmannen som förebild.

I den nu aktuella skrivelsen presenteras en

strategi för att förebygga och bekämpa miljöbrott.

Härvid används benämningen miljöbrott som en

samlingsbeteckning för överträdelser av

straffbestämmelser i miljöbalken och andra

författningar på miljöområdet. Regeringen tar vidare

i första hand sikte på "ekorelaterad"

miljöbrottslighet.

Regeringen redogör i skrivelsen för den problembild

som finns i fråga om miljöbrottsbekämpningen och den

kritik som bl.a. miljöorganisationer och myndigheter

med tillsynsuppgifter inom miljöområdet framfört i

sammanhanget. Regeringen konstaterar härvid att

miljöbrottsbekämpningen kan och bör utvecklas i

flera viktiga avseenden. Det finns t.ex. i dag inget

samlat grepp på miljöbrottsbekämpningen, vilket har

inneburit att berörda myndigheter inte kunnat skaffa

sig en överblick över brottsligheten och dess

utveckling eller kunnat utveckla en samsyn om hur

den bäst bekämpas. Det finns heller inte några

system för att följa upp effekterna av olika

åtgärder inom miljöbrottsbekämpningen. Därtill

kommer att statsmakternas prioritering av miljöbrott

inte tycks ha fått fullt genomslag när det gäller

handläggningen vid polis- och åklagarmyndigheter.

Vidare finns det enligt regeringen kompetensproblem

inom alla berörda myndigheter. Tillsynsmyndigheterna

har inte tillräckliga kunskaper när det gäller

brottsutredningar. Detta kan exempelvis leda till

att miljööverträdelser inte dokumenteras på det sätt

som behövs för att kunna utgöra en utgångspunkt för

ett straffrättsligt förfarande. Inom polisen och

åklagarväsendet finns på motsvarande sätt bristande

kunskaper när det gäller miljörätt och miljöfrågor i

övrigt. Ett problem synes härvid vara att den

kompetens som finns inte alltid utnyttjas rätt.

Poliser och åklagare med god miljöbrottskompetens

används för handläggning av andra slags utredningar

medan miljöbrottsutredningar handläggs av poliser

och åklagare utan tillräcklig utbildning. Ett annat

problem är enligt regeringen att samarbetet mellan

tillsynsmyndigheter, polis och åklagare på många

håll fungerar mindre väl. Endast sällan förekommer

t.ex. samråd i fråga om sådant som

verksamhetsinriktning, prioriteringar eller

handläggningsrutiner. Där organiserat samarbete i

form av fasta samrådsgrupper eller liknande

förekommer fungerar utredningsarbetet mera

effektivt. Myndigheterna talar vidare olika språk

och har delvis oklara föreställningar om varandras

roller och förutsättningar i övrigt. Som exempel kan

nämnas att det förekommer att åklagare avskriver

miljöbrottsutredningar utan att särskilt utveckla

grunderna för beslutet och utan att ta kontakt med

tillsynsmyndigheten. Detta får till följd att den

sistnämnda har svårt att tolka avskrivningsbeslutet.

Därmed kan det inte heller utvecklas någon grund för

myndigheterna att diskutera praxis och

handläggningsfrågor med varandra för att förbättra

samarbetet.

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat

frågor rörande miljöbrottsbekämpningen, senast under

riksdagsåret 1997/98. I samband med behandlingen av

budgetpropositionen för år 1998 underströk utskottet

att det var angeläget att frågan om hur miljöbrotten

organisatoriskt skulle handläggas snarast fick en

lösning. Enligt utskottets mening borde miljöbrott

ofta kunna betraktas som en kvalificerad typ av

ekonomisk brottslighet. Erfarenheterna under senare

år tydde enligt utskottet på att en mer sammanhållen

organisation skulle kunna vara en fördel. Enligt

utskottets mening borde i vart fall kvalificerad

miljöbrottslighet kunna handläggas av

Ekobrottsmyndigheten. Huruvida det var lämpligt att

handlägga alla typer av miljöbrott inom Ekobrotts-

myndigheten var inte lika tydligt. Resultatet av då

pågående utredningsarbete borde därför avvaktas

(bet. 1997/98:JuU1 s. 41 f). Utskottet vidhöll dessa

uttalanden i samband med att 1997 års lägesrapport

om den ekonomiska brottsligheten behandlades (bet.

1997/98:JuU8 s. 2 f).

I Riksåklagarens miljöbrottsutredning föreslås i

huvudsak följande om organisationen för

miljöbrottsbekämpningen. Det skall vara en uppgift

för samtliga myndigheter inom åklagarorganisationen

och polismyndigheterna att handlägga miljömål. På

detta sätt kan arbetet få en lokal förankring och ge

förutsättningar för ett nära samarbete mellan de

brottsbekämpande organen och tillsynsmyndigheterna.

Miljömålen skall handläggas av ett begränsat antal

åklagare och poliser med specialkompetens. Särskilda

tjänster för miljöåklagare och poliser skall härvid

inrättas. Det ankommer på åklagar- och

polismyndigheterna, samt i förekommande fall

Kustbevakningen, att i samverkan bestämma de närmare

formerna för handläggningen av miljöbrottmål. Vid

Ekobrottsmyndigheten skall en särskild enhet

inrättas med uppgift att stödja den lokala

miljöbrottsbekämpningen. Både åklagare, poliser och

miljöexperter skall arbeta vid enheten som skall ha

möjlighet att i viss utsträckning handlägga mål.

Vilka mål som skall handläggas av enheten beslutas

av Riksåklagaren. Enheten skall också ges nationell

behörighet vid operativ handläggning av miljömål,

samt tilldelas särskilda medel för att kunna bistå

vid utredningar i landet. Samverkan på central nivå

skall ske inom ramen för Ekorådet, som därför bör

döpas om till Eko- och miljörådet.

Utskottet är i huvudsak positivt inställt till

Riksåklagarens förslag. Utskottet konstaterar dock

att det finns ett flertal frågor av såväl

principiell som mera praktisk natur som måste

övervägas innan en ny organisation för

miljöbrottsbekämpningen kan införas. Utskottet vill

härvid inte föregripa de överväganden som sker i

Regeringskansliet. Dock vill utskottet i

sammanhanget understryka att utskottet alltjämt har

uppfattningen att miljöbrott ofta kan vara en

kvalificerad form av ekonomisk brottslighet. Med

dessa ord avstyrker utskottet motionerna Ju7, Ju910,

Ju918 och MJ803 i här behandlade delar.

I motion Ju7 framhålls vidare att det bör ske en

framtida resursförstärkning till

åklagarmyndigheterna, polisdistrikten och de

kommunala tillsynsmyndigheterna för att ge möjlighet

till en effektiv bekämpning av miljöbrotten.

I samband med behandlingen av budgetpropositionen

för år 1999 uttalade utskottet att

brottsbekämpningen var av stor betydelse. Utskottet

framhöll därvid att ekonomisk brottslighet inklusive

miljöbrott borde prioriteras. Bland annat ansåg

utskottet att polisen skulle sätta av tillräckliga

resurser för att bekämpa denna typ av brottslighet

(bet. 1998/99:JuU1 s. 10 f).

Enligt Riksåklagaren kan en satsning på

miljöbrottsligheten i enlighet med de framlagda

förslagen inte genomföras inom de ekonomiska ramarna

för de berörda myndigheterna. Enligt utredningen bör

därför ytterligare resurser tilldelas såväl

polisväsendet som åklagarorganisationen och

Ekobrottsmyndigheten.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att

bekämpningen av miljöbrott är en prioriterad

verksamhet inom brottsbekämpningen. De berörda

myndigheterna skall därför avdela resurser och

inrikta verksamheten på ett sådant sätt att

statsmakternas prioriteringar får genomslag i det

praktiska arbetet. Vad gäller frågan om ytterligare

resurser behövs för miljöbrottsbekämpningen utgår

utskottet från att regeringen vid sin beredning av

Riksåklagarens miljöbrottsutredning ser över denna

fråga. Mot bakgrund härav finns det enligt utskottet

inte anledning för riksdagen att göra något

tillkännagivande i frågan. Motion Ju7 avstyrks i nu

behandlad del.

Oljeutsläpp

Flera motioner rör frågan om oljeutsläpp. I motion

U903 (fp) begärs en översyn av möjligheterna att

inom ramen för havsrättskonventionen skärpa den

svenska lagstiftningen. Vidare begärs en

kartläggning av hur förfarandet från upptäckt av

oljeutsläpp till dom fungerar i praktiken och att

åtgärder vidtas för att effektivisera detta

förfarande. I motionerna T615 (kd) och MJ748 (kd)

begärs bl.a. ökade resurser till Kustbevakningen och

åklagarmyndigheterna för att beivra oljeutsläpp.

Justitieutskottet har vid flera tillfällen uttalat

sig i dessa frågor.

I ett yttrande till utrikesutskottet över bl.a.

proposition 1995/96:140 Havsrättskonventionen och

tillämpningsavtalet uttryckte utskottet att det

snarast borde vidtas åtgärder för att effektivisera

det rättsliga förfarandet vad gäller att beivra

oljeutsläpp i bl.a. Östersjön. Här kunde enligt

utskottet olika vägar prövas. Bland annat borde

ansträngningar göras inom berörda myndigheter för

att föra ytterligare fall till åtal. Vidare borde

sanktionssystemet förbättras, inte minst genom ett

effektivare indrivningsförfarande. Utrikesutskottet

hemställde i sitt av riksdagen godkända betänkande

att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen

till känna vad justitieutskottet hade anfört om

åtgärder för att effektivisera det rättsliga

förfarandet för att beivra oljeutsläpp (bet.

1995/96:UU17 s. 32 f, JuU9y, rskr. 271). Regeringen

tillsatte till följd av riksdagens tillkännagivande

den 24 oktober 1996 en särskild utredare (dir.

1996:82) med uppgift att göra en utvärdering av

gällande regler för de ingripanden som kan bli

aktuella när ett oljeutsläpp har skett till sjöss

och bl.a. föreslå åtgärder för att effektivisera det

rättsliga beivrandet av dessa utsläpp. Utredningen,

som skulle redovisa sitt uppdrag senast den 31

december 1997, antog namnet Oljeutsläppsutredningen.

Utskottet anförde i samband med budgetbehandlingen

för år 1997 att det såg med tillfredsställelse att

regeringen hade tillkallat en utredare för att se

över det rättsliga förfarandet när det gällde att

beivra oljeutsläpp. Utskottet, med vilket riksdagen

instämde, framförde dock att även Kustbevakningens

befogenheter att inleda och bedriva förundersökning

borde ses över i sammanhanget (bet. 1996/97:JuU1 s.

39 f, rskr. 96-98).

Vid budgetbehandlingen för år 1998 konstaterade

utskottet att Oljeutsläppsutredningen hade fått

förlängd tid för utredningen till utgången av

september 1998. Utskottet framhöll att det var

nödvändigt att snarast vidta åtgärder för att

effektivisera det rättsliga förfarandet när det

gällde att beivra oljeutsläpp i bl.a. Östersjön.

Utskottet ansåg härvid att frågan om vilka resurser

som krävs i sammanhanget måste bli belysta och att

den av regeringen tillsatta utredaren här hade en

central roll. Utskottet uttryckte oro över att

ärendet hade fördröjts, och utgick från att arbetet

skulle påskyndas och att ett förslag skulle komma

att läggas fram så snart som möjligt. Detta gav

riksdagen som sin mening regeringen till känna (bet.

1997/98:JuU1 s. 43, rskr. 87-89).

Oljeutsläppsutredningen överlämnade i januari 1999

betänkandet Att komma åt oljeutsläppen (SOU

1998:158). I betänkandet föreslås bl.a. följande.

Svensk domsrätt bör införas beträffande olagliga

utsläpp och andra brott mot lagen (1980:424) om

åtgärder mot förorening från fartyg som begås på

utländska fartyg inom Sveriges ekonomiska zon. Åtal

får dock enligt förslaget väckas endast om den stat

i vilken fartyget är registrerat, antingen i det

konkreta fallet eller upprepade gånger tidigare, har

underlåtit att vidta rättsliga åtgärder eller om

brottet avser ett förbjudet utsläpp i den ekonomiska

zonen som medfört eller kunnat medföra betydande

skada.

Ett totalförbud bör införas mot utsläpp av

oljehaltiga blandningar, oavsett koncentration, inom

Sveriges sjöterritorium. Förbudet skall även omfatta

fritidsfartyg. Även i fråga om andra skadliga ämnen

bör ett utvidgat förbud införas.

Bestämmelserna om straffansvar bör ändras så att

varje person som uppsåtligen eller av oaktsamhet

medverkar till att ett förbjudet utsläpp sker döms

för överträdelsen. Detsamma bör gälla för den som

uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att vidta

åtgärder för att begränsa ett utsläpp som till följd

av olyckshändelse släppts ut från fartyget.

En ny administrativ sanktionsavgift bör införas.

Sjöfartsverket skall kunna påföra en administrativ

sanktionsavgift bl.a. om en föreskrift att föra

oljedagbok åsidosatts. Avgiften bestäms efter

principen om strikt ansvar. Avgiftsbeloppet skall

uppgå till lägst 3 000 kr och högst 30 000 kr och

bestämmas med ledning av särskilda tariffer.

En utvidgad möjlighet att påföra ägaren

vattenföroreningsavgift bör införas vid sidan av

redarens skyldighet att betala sådan avgift. Vidare

föreslås en generell höjning av

vattenföroreningsavgifterna för de vanligast

förekommande utsläppen.

En särskild handläggningsordning bör inrättas för

brottsutredningen av

oljeutsläpp. Denna bör kunna tillgodose kraven på

snabbhet, samordning, samarbete och

specialkompetens. Bland annat föreslås att en

särskild lag införs som reglerar

förundersökningsförfarandet vid brott mot

bestämmelser i lagen om åtgärder mot förorening från

fartyg. Vidare föreslås att Kustbevakningen, vid

sidan av och i samverkan med polisen, ges en

generell befogenhet att inleda och bedriva

förundersökning rörande olagliga utsläpp. Åklagaren

skall inträda i förundersökningen på ett mycket

tidigt stadium, i princip så snart ett olagligt

utsläpp skäligen kan antas misstänkas härröra från

ett visst eller vissa bestämda fartyg. För

handläggningen av denna typ av brott bör ett antal

särskilt utbildade polismän och åklagare svara.

Dessa bör utses inom ramen för nuvarande åklagar-

och polisorganisation. För att åstadkomma samverkan

mellan de myndigheter som är involverade i

brottsutredningar av olagliga utsläpp bör

kontaktpunkter inrättas vid Kustbevakningens region-

ledningar samt samverkansgrupper bildas på central

och regional nivå.

Möjligheterna att använda straffprocessuella

tvångsmedel bör anpassas till sjörättsliga

förhållanden och till det internationella

regelverket. Som ett särskilt tvångsmedel bör

införas en möjlighet att, i vissa situationer,

besluta om att ett fartyg skall stoppas, kvarhållas

eller inbringas till hamn om sådan åtgärd behövs för

att säkra bevisning. Kvarhållande skall också kunna

ske för att säkra betalning av böter.

Det internationella samarbetet måste

vidareutvecklas. Bland annat bör

Sverige inom ramen för Östersjö-, Nordsjö- och EU-

samarbetet verka för en gemensam, och för kuststater

förmånlig, tolkning av vissa av

havsrättskonventionens begrepp som är av avgörande

betydelse för ingripande- och

lagföringsmöjligheterna, t.ex. begreppet betydande

skada.

I betänkandet diskuteras vidare straffskalan vid

olagliga utsläpp. Någon förändring i denna föreslås

inte, utan utredningen är av uppfattningen att en

generellt skärpt inställning till dessa brott måste

komma till stånd i praxis.

Utredningen konstaterar att de föreslagna

ändringarna initialt kommer att kräva ytterligare

medel, främst för utbildningen av personal hos

Kustbevakningen. Med hänsyn till de

kostnadsbesparingar som kan uppnås om de olagliga

utsläppen minskar och genom förslagen om höjda

vattenföroreningsavgifter och administrativa

sanktionsavgifter bör dock ändringarna på längre

sikt inte medföra några kostnadsökningar.

Oljeutsläppsutredningens betänkande remissbehandlas

för närvarande. En proposition kan förväntas

tidigast under hösten innevarande år.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att

Oljeutsläppsutredningens betänkande nu är klart och

är under beredning i Regeringskansliet. Enligt vad

utskottet kan konstatera innehåller utredningen ett

antal förslag som kan bidra till ett effektivare

rättsligt förfarande när det gäller att beivra

oljeutsläpp. Utskottet vill dock inte i detta läge

ta ställning till de enskilda förslagen utan

pågående beredningsarbete bör avvaktas. Motionerna

U903, T615 och MJ748 i berörda delar avstyrks.

Som utskottet vid ett flertal tillfällen påtalat är

det nödvändigt att snarast vidta åtgärder för att

effektivisera det rättsliga förfarandet när det

gäller att beivra oljeutsläpp i bl.a. Östersjön.

Oljeutsläppsutredningens betänkande kom att

överlämnas mer än ett år efter den tid som

ursprungligen avsatts. Utskottet utgår nu från att

den pågående beredningen påskyndas och att en

proposition läggs fram före utgången av år 1999.

Den organiserade brottsligheten

I Ju7 (v) anförs att Sveriges ekobrottsbekämpande

strategi måste formas utifrån att Sverige redan i

dag har problem med grov organiserad brottslighet av

maffiabetonat slag.

Av regeringens skrivelse framgår att den

internationella ekobrottsligheten är mycket flexibel

och snabbt anpassar sig till förändringar. Vad

gäller de svenska förhållandena anförs att den

svenska ekobrottsligheten inte i samma grad som i

många andra länder har maffiabetonade inslag. I

skrivelsen påpekas dock att den ekonomiska

brottsligheten sannolikt kommer att öka

internationellt och att även Sverige förmodligen

kommer att beröras av en sådan ökning. Som en del av

hotbilden nämns att det finns risk för att

kriminella grupper i andra länder, inte minst i

Östeuropa, kommer att sträcka ut sin verksamhet till

Sverige. Olika åtgärder har därför föreslagits i

kampen mot internationell ekonomisk brottslighet.

Åtgärderna tar i första hand sikte på att förbättra

det internationella samarbetet. Här kan nämnas t.ex.

samarbetet inom EU, det nordiska samarbetet och

lagstiftningsprojekt som rör internationell

rättshjälp i brottmål och utvidgning av

straffansvaret vid korruption.

Utskottet konstaterar att regeringen inom ramen för

sin strategi mot den ekonomiska brottsligheten

regelbundet följt upp utvecklingen av den organ-

iserade brottsligheten. Utskottet utgår från att

regeringen även framöver kommer att följa upp denna

utveckling och vidta nödvändiga åtgärder. Något

uttalande härom från riksdagens sida erfordras inte.

Motion Ju7 avstyrks i nu behandlad del.

Skatte- och kronofogdemyndigheternas roll vid

brottsbekämpningen

Anslag till skatte- och kronofogdemyndigheterna

I Ju7 (v) begärs ökade anslag till skatte- och

kronofogdemyndigheterna för en mer effektiv

bekämpning av skattebrottsligheten.

Skattemyndigheternas möjlighet att medverka vid

brottsutredningar har förstärkts genom lagen

(1997:1024) om skattemyndigheters medverkan i

brottsutredningar som trädde i kraft den 1 januari

1998 (prop. 1997/98:10, bet. SkU10, rskr. 70).

Skattemyndigheterna skall enligt denna lag ansvara

för utredningar om brott - främst inom skatteområdet

- i den utsträckning åklagaren beslutar. Den

brottsutredande verksamheten kommer därvid att

bedrivas vid särskilda enheter inom

skatteförvaltningen, s.k. skattebrottsenheter. För

att underlätta samverkan mellan skatteförvaltningen

och Ekobrottsmyndigheten har en central samrådsgrupp

bildats. I gruppen ingår även företrädare från

Riksåklagaren.

Utskottet konstaterar först att skattemyndigheterna

genom ny lagstiftning har givits utökade möjligheter

att delta i ekobrottsbekämpningen. Vad sedan gäller

skatteförvaltningens resurser hör detta anslag inte

till det utgiftsområde som justitieutskottet svarar

för. Utskottet är således inte berett att föreslå

riksdagen något uttalande i den delen. Motion Ju7

avstyrks i nu behandlad del.

Frågan om kronofogdemyndigheternas resurser

behandlades senast av utskottet i 1999 års

budgetbetänkande, där utskottet tillstyrkte

regeringens förslag (bet. 1998/99:JuU1). Utskottet

finner inte anledning att nu föreslå ytterligare

resurser. Motion Ju7 avstyrks även i denna del.

Identitetskontroll

I motion Ju7 (v) begärs att skattemyndigheternas

revisorer skall ges möjlighet att utföra

legitimationskontroll vid revisioner och andra

kontroller hos arbetsgivare.

Utskottet har tidigare behandlat ett liknande

motionsyrkande. Utskottet hänvisade vid det

tillfället till Skatteflyktskommitténs

slutbetänkande Punktskattekontroll av alkohol, tobak

och mineralolja, m.m. (SOU 1997:86). I betänkandet

föreslogs det att skattemyndigheterna skulle få en

befogenhet att, i samband med skattekontroll i

verksamhetslokaler, begära att en person som befann

sig på platsen skulle legitimera sig. Utskottet

ansåg att beredningen av Skatteflyktskommitténs

betänkande inte borde föregripas och avstyrkte

motionen (1997/98:JuU2y s. 9).

Regeringen gjorde i proposition 1997/98:100

Förbättrade möjligheter till kontroll av vissa

punktskattepliktiga varor, m.m. bedömningen att

någon möjlighet för skattemyndigheten att företa

identitetskontroll inte borde införas. Som skäl

härför angavs bl.a. att det inte finns någon

generell skyldighet att bära en

legitimationshandling. Bestämmelser om att uppvisa

legitimation finns endast i särskilda situationer

som vid in- och utresa i riket, vid framförande av

motorfordon och vid kontroll av utlännings rätt att

uppehålla sig i riket. Vidare anfördes att

skattemyndigheterna, om de gavs möjlighet till

identitetskontroll, skulle få väsentligt mer

långtgående befogenheter än polisen.

I samband med att skatteutskottet under våren 1998

behandlade den ovan angivna propositionen

behandlades även en motion om att

Skatteflyktskommitténs förslag om identitetskontroll

borde genomföras. Skatteutskottet instämde härvid i

regeringens bedömning att förslaget framstod som

alltför långtgående och avstyrkte motionen (bet.

1997/98:SkU28 s. 48 f).

Utskottet finner inte skäl att göra någon annan

bedömning än den skatteutskottet gjort. Motion Ju7

avstyrks i denna del.

Övrigt

I övrigt har utskottet ingenting att anföra med

anledning av skrivelsen.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens

skrivelse till handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Ekobrottsmyndigheten och

Ekorådet

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju6,

res. 1 (fp)

2. beträffande organisationen för

miljöbrottsbekämpning

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju7 yrkandena 1 och

2, 1998/99:Ju910 yrkande 11, 1998/99:Ju918

yrkandena 14 och 15 och 1998/99:MJ803 yrkande 4,

res. 2 (kd, mp)

res. 3 (fp)

3. beträffande oljeutsläpp

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U903 yrkandena 2 och

3, 1998/99:T615 yrkande 2 och 1998/99:MJ748

yrkande 4,

res. 4 (kd)

4. beträffande den organiserade

brottsligheten

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju7 yrkande 3,

5. beträffande anslag till skatte- och

kronofogdemyndigheterna

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju7 yrkande 4,

6. beträffande identitetskontroll

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju7 yrkande 5,

res. 5 (v)

7. beträffande lägesrapport i fråga om den

ekonomiska brottsligheten

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1998/99:25 till

handlingarna.

Stockholm den 13 april 1999

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Ingvar

Johnsson (s), Märta Johansson (s), Margareta

Sandgren (s), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G

Högmark (m), Ann-Marie Fagerström (s), Maud Ekendahl

(m), Helena Frisk (s), Morgan Johansson (s), Yvonne

Oscarsson (v), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson

(m), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp), Sven-Erik

Sjöstrand (v) och Barbro Johansson (mp).

Reservationer

1. Ekobrottsmyndigheten och Ekorådet (mom.

1)

Siw Persson (fp) anför:

Jag anser att man skulle uppnå en effektivare

brottsbekämpning av både ekobrott och miljöbrott med

en annan myndighetsorganisation än den nuvarande.

Detta kräver att man avskaffar Ekobrottsmyndigheten

i dess nuvarande form och att man inte skapar någon

ny miljöbrottsorganisation. Riksåklagaren bör återfå

huvudansvaret för all åklagarverksamhet i riket och

Ekobrottsmyndigheten bör inordnas under

Riksåklagaren. Så bör också ske anslagsmässigt. Om

man önskar kan Ekobrottsmyndigheten göras till en

särskild anslagspost inom åklagarväsendets anslag.

I avvaktan på en ny organisation bör vissa

brådskande åtgärder vidtas. Hit hör att förstärka

Ekorådet. Vidare bör den personaladministrativa och

ekonomiadministrativa verksamheten hos Riksåklagaren

respektive Ekobrotts-myndigheten samordnas.

Det ankommer på regeringen att vidta åtgärder med

anledning av det anförda.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande Ekobrottsmyndigheten och

Ekorådet

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju6 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts

i reservation 1,

2. Organisationen för miljöbrottsbekämpning

(mom. 2)

Ingemar Vänerlöv (kd), Ragnwi Marcelind (kd) och

Barbro Johansson (mp) anför:

Vi anser att miljöbrotten skall ses som en del av

den ekonomiska brottsligheten. Miljöbrottens

karaktär är densamma som traditionell

ekobrottslighet på det sättet att brottet begås i

näringsverksamhet och utgör ett utpräglat

vinningsbrott. Bekämpandet av miljöbrott kräver hög

kompetens och en avancerad organisationsstruktur.

Det är därför naturligt att Ekobrottsmyndigheten

handlägger de ärenden som rör miljöbrott.

Organisationen bör härvid vara flexibel och utgå

från de behov som föreligger för att klara av de

kvalificerade operativa insatser som är nödvändiga

för att bekämpa brottsligheten. Detta bör regeringen

beakta vid beredningen av Riksåklagarens

miljöbrottsutredning.

Vad vi nu anfört innebär att vi föreslår ett

tillkännagivande med anledning av motion Ju910 och

motion Ju918 som har en liknande inriktning. När det

gäller motionerna Ju7 och MJ803 delar vi

majoritetens uppfattning.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande organisationen för

miljöbrottsbekämpning

att riksdagen dels med anledning av motionerna 1998/99:Ju910

yrkande 11 och 1998/99:Ju918 yrkandena 14 och 15

som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 2, dels avslår motionerna

1998/99:Ju7 yrkandena 1 och 2 och 1998/99:MJ803

yrkande 4.

3. Organisationen för miljöbrottsbekämpning

(mom. 2)

Siw Persson (fp) anför:

Erfarenheter visar att åklagare i allmänhet har

bristande kunskaper om och intresse för att ta sig

an miljöbrott. Jag föreslår därför att en

miljöåklagare (MÅ) - med justitieombudsmannen som

förebild - inrättas med befogenheter att väcka åtal

mot dem som gör sig skyldiga till brott mot

miljöförfattningarna. MÅ skall vara underställd

Riksåklagaren.

MÅ bör ha till uppgift att ta emot och utreda

enskilda personers och organisationers klagomål över

olika förhållanden inom miljöområdet. Han skall

också kunna vidarebefordra klagomål och synpunkter

till tillståndsmyndigheter och till dem som

förorsakar miljöproblemen. Vidare bör MÅ ha till

uppgift att framföra förslag till nya eller ändrade

föreskrifter inom miljöområdet.

Om MÅ inrättas och erhåller den ställning och de

befogenheter som föreslås ovan kommer han att fylla

en viktig roll i skyddet av miljön. Regeringen bör

därför ta fram förslag till inrättande av en

miljöåklagare.

I övrigt har jag samma uppfattning som majoriteten.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande organisationen för

miljöbrottsbekämpning

att riksdagen dels med anledning av motion 1998/99:MJ803

yrkande 4 hos regeringen begär förslag till

miljöåklagare enligt vad som anförts i

reservation 3, dels avslår motionerna

1998/99:Ju7 yrkandena 1 och 2, 1998/99:Ju910

yrkande 11 och 1998/99:Ju918 yrkandena 14 och

15.

4. Oljeutsläpp (mom. 3)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd)

anför:

Enligt vår mening har regeringen inte agerat

tillräckligt kraftfullt i fråga om skyddet av

Östersjön. Resurser ur Östersjömiljarden bör anslås

till Kustbevakningen och åklagarväsendet. Dessa

myndigheter bör alltså få utökade resurser för att

öka övervakningen och för att ges möjlighet att

beivra brott i större utsträckning än vad som sker i

dag. Resurserna måste vara så stora att det är

möjligt att omedelbart sätta in åtgärder när det

behövs. Regeringen bör också återkomma till

riksdagen med förslag till åtgärder för att få

rimliga krav på bevisföring och ett bättre samarbete

för att säkra bevis när det gäller oljeutsläpp.

Detta är en angelägen uppgift vid beredningen av

Oljeutsläppsutredningens betänkande. Det ankommer på

regeringen att vidta åtgärder med anledning av vad

vi anfört.

Motion U903 bör inte föranleda någon

riksdagsåtgärd.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande oljeutsläpp

att riksdagen dels med anledning av motionerna 1998/99:T615

yrkande 2 och 1998/99:MJ748 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts

i reservation 4, dels avslår motion 1998/99:

U903 yrkandena 2 och 3.

5. Identitetskontroll (mom. 6)

Yvonne Oscarsson (v) och Sven-Erik Sjöstrand (v)

anför:

Vi anser att Skattemyndighetens revisorer bör ges

rätt att utföra identitetskontroll vid revisioner

och andra kontroller hos arbetsgivare. En sådan

möjlighet skulle vara speciellt verksam inom bygg-

och restaurangbranscherna. Om man vid en kontroll på

en restaurang kunde konstatera att det fanns

avvikelser mellan arbetande personal och de aktuella

arbetsgivaruppgifterna skulle man t.ex. kunna dra in

restaurangens tillstånd att servera alkohol. Ett

sådant förfarande skulle vara mycket effektivt. Med

tanke på att den organiserade brottsligheten delvis

bedrivs med vissa restauranger som bas vore det även

ett effektivt medel i kampen mot den organiserade

brottsligheten.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag

till lagstiftning enligt vad vi här har anfört.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 6

bort ha följande lydelse:

6. beträffande identitetskontroll

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju7 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 5.

Särskilda yttranden

1. Ekobrottsmyndigheten och Ekorådet (mom.

1)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud

Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför:

Vi i Moderata Samlingspartiet har i flera motioner

under de senaste åren varit starkt kritiska mot att

tillskapa Ekobrottsmyndigheten. Förvisso kan redan

nu berättigad kritik riktas mot det arbete som

utförs inom myndigheten. Vi har emellertid avstått

från att motionsvägen föra fram våra kritiska

synpunkter i detta ärende. Det måste nu ankomma på

Ekobrottsmyndigheten att under den närmaste

framtiden bedriva kampen mot den ekonomiska

brottsligheten på ett sådant sätt att den motiverar

sin existens. Hur detta går kommer att visa sig i en

framtida utvärdering av verksamheten.

2. Organisationen för miljöbrottsbekämpning

(mom. 2)

Yvonne Oscarsson (v) och Sven-Erik Sjöstrand (v)

anför:

Vi anser att hanteringen av miljöbrott hittills har

varit minst sagt undermålig. Ett samlat och

genomgripande grepp är därför välkommet. De förslag

som lämnas i Riksåklagarens miljöbrottsutredning

kommer tillsammans med den nya miljöbalken att kunna

skapa möjligheter att hantera miljöbrott på ett

relevant sätt. En mer aktiv bekämpning av

miljöbrotten kommer emellertid att medföra en ökad

arbetsbelastning för polis, åklagare och kommunala

tillsynsmyndigheter. Detta problem kan lösas

antingen genom att mer resurser tillförs eller genom

en omfördelning av befintliga medel. Det senare

kommer i praktiken att innebära en neddragning av

annan verksamhet. Vi i Vänsterpartiet anser därför

att en framtida resursförstärkning behövs för att ge

möjlighet till en effektiv bekämpning av

miljöbrotten.

3. Organisationen för miljöbrottsbekämpning

(mom. 2)

Barbro Johansson (mp) anför:

Vi i Miljöpartiet har under de senaste åren skrivit

ett flertal motioner i syfte att nå en mer effektiv

bekämpning av miljöbrotten. Redan år 1995 framfördes

att begreppet ekobrott skulle innefatta både

ekonomiska brott och miljöbrott samt att utredandet

av ekobrott måste effektiviseras. Vi har även

föreslagit en del åtgärder i syfte att skapa en

effektivare organisation vid de berörda

myndigheterna, bl.a. vissa förslag till

samverkansformer för polis och tillsynsmyndigheter.

Efter att ha tagit del av Riksåklagarens

miljöbrottsutredning kan vi nu konstatera att våra

strävanden har givit resultat. De förslag som lämnas

i utredningen ligger i linje med vad vi i

Miljöpartiet har verkat för under ett flertal år.