Bet. 1998/99:KU17

Konstitutionsutskottets betänkande

1998/99:KU17

Vallagsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

KU17

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet 24 motioner från

den allmänna motionstiden 1998 som gäller frågor

kring valen. Motionerna rör bl.a. frågor om

personval, dubbelvalsavveckling, kommunala

utjämningsmandat, utlandssvenskars röstning,

utländska medborgares rösträtt och val till

Europaparlamentet.

Utskottet avstyrker samtliga motioner. Fyra

reservationer har fogats till betänkandet; dessutom

finns ett särskilt yttrande.

Motionerna

1998/99:K204 av Lars Hjertén (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till hur

möjligheten till personval skall kunna förbättras

med utgångspunkt i de erfarenheter som hittills

vunnits i enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:K211 av Kenneth Johansson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om sådan ändring i vallagen

att namnvalsedlar får läggas ut på särskilda

röstmottagningsställen inom landet.

1998/99:K212 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av

justering av systemet med personvalsinslag.

1998/99:K214 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av att

införa utjämningsmandat vid kommunfullmäktigeval.

1998/99:K232 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att valsedlar med

punktskrift bör tas fram till nästkommande val.

1998/99:K241 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att i motionen upptagna frågor om personval

skall tas upp i utvärderingen av 1998 års val i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:K244 av Sten Andersson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behov av ändringar i

vallagen för utländska medborgare vars identitet

inte är säkerställd samt i de fall utvisningsbeslut

föreligger.

1998/99:K250 av Sten Tolgfors och Per Bill (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den möjlighet till

vitalisering av demokratin som personvalsinslag ger,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att översynen av

personvalsinslaget bör omfatta frågan om en delning

av de största riksdagsvalkretsarna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bristerna i

Riksskatteverkets information till hushållen om

personvalsinslaget i 1998 års val,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att översynen av

personvalsinslaget bör innefatta frågan om att

valsedlar som inte kryssas skall räknas

listordningen till godo som personröst.

1998/99:K251 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning

om gemensamma valsedlar för de olika partierna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att gemensamma

valsedlar bör delas ut inne i vallokalen.

1998/99:K265 av Mats Einarsson m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utjämningsmandat vid

val till kommunfullmäktige.

1998/99:K267 av Ingvar Svensson (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om rutiner för

utlandssvenskars möjlighet att utnyttja sin

rösträtt.

1998/99:K269 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari

yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utredning om

utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner.

1998/99:K286 av Martin Nilsson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av förändringar i

personvalssystemet.

1998/99:K290 av Bengt Silfverstrand och Ingvar

Johnsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

översyn av personval.

1998/99:K306 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att flytta valdagen

från söndag till lördag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att sambandet mellan

boende och vallokal undanröjs.

1998/99:K316 av Ingvar Svensson (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en översyn av reglerna för

dubbelvalsavveckling.

1998/99:K328 av Helena Bargholtz och Barbro

Westerholm (fp) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ett stärkande

av personvalsinslaget i valen,

1998/99:K339 av Jan Backman (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en digital valkrets för

utlandssvenskar.

1998/99:K343 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utredning av att

återinföra möjligheterna att stryka enskilda namn på

valsedlar i allmänna val.

1998/99:K344 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om analys av statens

och kommunernas insatser i samband med de allmänna

valen.

1998/99:K345 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av översyn

av vallagens regler om dubbelavveckling i syfte att

säkra proportionaliteten i valsystemet.

1998/99:K351 av Erling Wälivaara (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att göra det praktiskt

möjligt för svenskar utomlands att rösta vid

allmänna val.

1998/99:U509 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari

yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att de svenska

EU-valen skall företas på grundval av strikt

proportionalitet och utan spärr.

1998/99:Sf635 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas

11. att riksdagen beslutar om

ändring i lagen om rösträtt för

invandrare så att alla invandrare

behandlas lika.

Utskottet

Personval, m.m.

Motionerna

I motion 1998/99:K204 av Lars Hjertén (m) begärs att

riksdagen hos regeringen begär förslag till hur

möjligheten till personval skall kunna förbättras

med utgångspunkt i de erfarenheter som hittills

vunnits i enlighet med vad som anförts i motionen.

Det finns enligt motionären vissa förhållanden kring

personvalet som kan diskuteras. Varför skall t.ex.

den nedre gränsen för personval i kommun- och

landstingsval vara fem procent medan den är åtta

procent i riksdagsval? Ett förhållande som starkt

försvårar personvalet till riksdagen för kandidater

som är bosatta inom en valkrets är när partier,

utöver en lista som upptar deras namn, går fram med

ytterligare en lista med samma namn i samtliga

valkretsar i riket. Om t.ex. partiledaren står som

första namn på en sådan rikslista och övriga

personer på platserna inte har någon förankring

utanför den egna valkretsen kan de ändå bli valda

eftersom så många personröstar på förstanamnet. Det

händer då att kandidaterna från den lista som

representerar den egna valkretsen ställs utanför

riksdagen. Det bör enligt motionären utredas om det

går att ändra lagstiftningen så att hänsyn tas till

kandidaters bostadsort när det finns flera listor

för samma parti i en valkrets. En vanlig

missuppfattning med årets val var att många inte

personröstade, om de accepterade turordningen på

valsedeln. Detta fick i flera fall konsekvenser som

ingen räknat med och kanske heller inte önskat. Om

vi skall ha ett system med personval bör det vara

obligatoriskt att alla som röstar också röstar på

person. Om man inte utnyttjar möjligheten till

personval bör rösten tillfalla partiet utan hänsyn

till den inbördes ordningen på valsedeln.

I motion 1998/99:K212 av Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) begärs att riksdagen ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av justering

av systemet med personvalsinslag. Riksskatteverkets

information till väljarna gav intryck av att man, om

man var nöjd med listan, inte behövde kryssa för

någon av kandidaterna. Det kan inte uteslutas att

denna något missvisande information på flera sätt

har inverkat negativt på medborgarnas benägenhet att

kryssa för en kandidat. Förmodligen har detta också

bidragit till att en del av de kandidater som stått

högt på listorna förlorat på att så stor andel av

väljarna av olika skäl valt att inte kryssa för

någon. När det inte är obligatoriskt att kryssa kan

konsekvenserna bli att en minoritet på åtta

respektive fem procent faktiskt får mer inflytande

än en betydligt större majoritet av partiernas

väljare. En förestående utvärdering av årets

personval måste ta fasta på dessa förhållanden. Ett

sätt att för framtiden lösa bekymret vore enligt

motionären att att göra det obligatoriskt att kryssa

för en kandidat. Ett annat vore att införa en ruta

där man fick kryssa om man var nöjd med partiets

rangordning på listan. Ett tredje sätt vore att

differentiera personvalsspärren utifrån partiets

storlek. Det är enligt motionären angeläget att en

utvärdering kommer till stånd.

I motion 1998/99:K241 av Lennart Daléus m.fl. (c)

begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna att i motionen upptagna frågor om

personval skall tas upp i utvärderingen av 1998 års

val i enlighet med vad som anförts i motionen

(yrkande 2). En fråga som bör tas upp på nytt är om

det är lämpligt att bibehålla den höga spärrgränsen

på åtta procent som gäller vid riksdagsval.

Centerpartiet förordade att spärrgränsen borde

sättas vid fem procent. Tillämpning av vallagens

öppenhet för s.k. rikslistor har i samband med

personröstningen lett till såväl förvirring som

stark irritation, exempelvis när ett riksdagsparti i

många valkretsar haft en valsedel med partiledaren

som första namn, utöver den regionala valsedeln.

Denna riksvalsedel har fått många röster och har,

trots att partiledaren själv givetvis inte kan få

mandat i mer än en valkrets, bidragit till att

lokala kandidater med höga personliga röstetal inte

fått mandat. Mandaten har i stället gått till

kandidater i andra landsändar som funnits med på

riksvalsedeln. Ett sätt att förhindra ett förfarande

av detta slag är att återinföra bostadsband. Det

innebär således att en kandidat måste vara bosatt i

den valkrets där vederbörande kandiderar. Det finns

andra tänkbara åtgärder för att ge den enskilde

väljaren tillräckligt tydliga förutsättningar för

att kunna bedöma konsekvenserna av sitt val, t.ex.

kan det införas en begränsning som innebär att en

kandidat endast kan kandidera inom en valkrets.

Dessa frågor bör enligt motionärerna övervägas

närmare i samband med den ovan nämnda utvärderingen

av det senaste valet. Ett tredje område som bör tas

upp är finansieringen av valkampanjen, redovisning

av använda medel och skatteeffekterna för

kandidaterna.

I motion 1998/99:K250 av Sten Tolgfors och Per Bill

(m) begärs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om den

möjlighet till vitalisering av demokratin som

personvalsinslag ger (yrkande 1), att översynen av

personvalsinslaget bör omfatta frågan om en delning

av de största riksdagsvalkretsarna (yrkande 2),

bristerna i Riksskatteverkets information till

hushållen om personvalsinslaget i 1998 års val

(yrkande 3), att översynen av personvalsinslaget bör

innefatta frågan om att valsedlar som inte kryssas

skall räknas listordningen till godo som personröst

(yrkande 4). Personvalssystemet kommer enligt

motionärerna inför de kommande valen att tvinga både

partierna och deras kandidater att bli betydligt mer

externt inriktade. Från och med nu är väljarnas

uppfattning om vilka politiker de vill se valda och

känner förtroende för avgörande. Det behövs en

debatt om vilken typ av personval vi vill ha och om

hur demokratin kan och skall vitaliseras. I detta

ligger att kandidater, partier och media har ett

ansvar att tala om personvalets möjligheter, men

också om det ansvar det kräver att alla kandidater

tar. Möjligheterna som personvalsinslaget ger är

tydliga: väljarna kan ge politiker direkta

förtroendeuppdrag och utkräva ansvar. Banden mellan

väljare och valda stärks. Systemet fungerar inte i

de största valkretsarna där tiotusentals kryss krävs

för att bli personvald och där personvalet kräver

dyra kampanjer. Ingenting tyder på att spärren varit

för hög. Storstadsregionerna är särfall som inte är

representativa för landet i övrigt. Där är problemet

snarare att valkretsarnas storlek förhindrar

möjligheterna till relationsbyggande mellan väljare

och valda. En delning av dessa valkretsar bör

utredas.

Ett allvarligt problem var att informationen inför

personvalet i bästa fall kan kallas bristfällig.

Riksskatteverket hävdade i informationsbroschyren

till alla hushåll att den som var nöjd med en listas

utseende inte behövde kryssa någon kandidat, utan

kunde lämna listan som den var. Ställt på sin spets

innebar detta att listornas förstakandidater inte

kunde bli personvalda, om väljarna följde

Riksskatteverkets råd. Eftersom mandaten i första

hand fördelas bland kandidater som klarat spärren

och endast i andra hand fördelas efter listordning

kunde detta mycket väl leda till att partiernas

toppkandidater slogs ut på grund av felaktig

information. Personvalet skall nu utvärderas. Det är

viktigt att erfarenheterna från personvalet i

landets samtliga valkretsar tas till vara.

I motion 1998/99:K286 av Martin Nilsson (s) begärs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av

förändringar i personvalssystemet. Det finns enligt

motionären anledning att göra en del ändringar vad

gäller konkreta problem som uppmärksammades under

valrörelsens gång. Ett sådant är risken att den

lista som över 90 % av väljarna kan vara till freds

med kan kullkastas genom att drygt åtta procent kan

rösta fram en kandidat i riksdagsvalet. Denna

minoritets seger över majoriteten är naturligtvis

inte värdig ett valsystem. Principen borde enligt

motionären vara att ge de väljare som vill möjlighet

att uttrycka sitt stöd för den av partiet uppsatta

listan. Lämpligtvis kan detta ske genom en därför

avsedd ruta. Om mer än hälften av ett partis väljare

inom en valkrets väljer att använda sig av denna

möjlighet skulle därmed naturligen personkryssen

falla. Mer än hälften av partiets väljare har ju då

sagt sig vilja ha just den ordning som partiet själv

satt upp. Om däremot färre än hälften skulle använda

sig av denna möjlighet bör kryssen räknas på samma

sätt som i 1998 års val.

I motion 1998/99:K290 av Bengt Silfverstrand och

Ingvar Johnsson (s) begärs att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om översyn av personval. Med ledning av

årets val kan redan nu vissa slutsatser dras av det

ökade personvalsinslaget i svensk demokrati.

Ytlighet och personliga företräden utan anknytning

till den politiska arenan vinner terräng på det

idépolitiska samtalets och folkrörelsearbetets

bekostnad. Den representativa demokratin tunnas ut.

Ekonomiska och andra kampanjmässiga resurser ökar i

betydelse och skapar ojämlika förhållanden mellan

kandidaterna. Privatekonomin kan få en avgörande

betydelse för enskilda kandidaters framgångar.

Jämställdheten kommer i kläm. Geografisk obalans

inom valkretsarna skapar motsättningar inom

partierna. Systemet är så förutsägbart att det i

fortsättningen torde bli praktiskt taget omöjligt

för mindre kommuner att få in representanter i

riksdagen. Mot denna bakgrund och med hänvisning

till regeringsförklaringen är det väsentligt att

såväl Rådet för utvärdering av 1998 års val som

Demokratiutredningen i sitt arbete noggrant

analyserar personvalets konsekvenser. Dessa

utredningars direktiv bör vidgas så att de inrymmer

uppdraget att framlägga förslag till åtgärder

innebärande en skyldighet för såväl enskilda

kandidater som partier och intresseorganisationer

att öppet redovisa finansiella bidrag till

personvalskampanjer i den händelse personval skall

vara ett bestående inslag i framtida val.

I motion 1998/99:K328 av Helena Bargholtz och

Barbro Westerholm (fp) begärs att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett stärkande av personvalsinslaget i

valen (yrkande 10). Det valsystem som vi länge haft

i vårt land, där det i praktiken varit omöjligt för

väljarna att påverka ordningen för inval på de av

partierna fastställda listorna, är en bidragande

orsak till klyftan mellan väjare och valda.

Folkpartiet liberalerna har länge arbetat för att de

svenska valen skall få ett inslag av personval.

Många förutspådde att personvalet skulle bli ett

fiasko. Det kan redan konstateras att de fick fel.

Trots de informationsproblem som följer med varje

nyordning visade det sig att flera kandidater genom

de avlämnade kryssen lyckades komma in i de olika

församlingarna trots sina placeringar på listorna.

De farhågor som yppats om att personvalet skulle

missgynna kvinnliga kandidater har inte besannats.

Motionärerna anser att det vid genomgången av

erfarenheterna av personvalsinslaget vid årets val

bör prövas hur inslaget skall kunna förstärkas,

bl.a. genom en sänkt spärr vid nästa riksdagsval.

I motion 1998/99:K343 av Inger Lundberg m.fl. (s)

begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en utredning av

att återinföra möjligheterna att stryka enskilda

namn på valsedlar i allmänna val. Erfarenheterna

från årets valrörelse visar att det finns många

väljare som fortfarande vill ha möjligheten att göra

den markering som strykningarna innebar. När

personvalet skall följas upp anser motionären att

det är angeläget att utredaren ges direktiv att

också studera förutsättningarna för att återinföra

möjligheterna att stryka enskilda namn på

valsedlarna.

I motion 1998/99:K211 av Kenneth Johansson (c)

hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

sådan ändring i vallagen att namnvalsedlar får

läggas ut på särskilda röstmottagningsställen inom

landet. Enligt vallagen får partierna bara lägga ut

partimarkerade valsedlar på särskilda

röstmottagningsställen inom landet och

röstmottagningsställen som inrättats av

utlandsmyndigheter. Enligt motionären finns det inga

rationella skäl till varför namnvalsedlar inte skall

få läggas ut på de särskilda röstmottagningsställena

inom landet. Alla väljare borde ha samma möjlighet

att personrösta oavsett var man går och röstar -

vallokal eller särskilt röstmottagningsställe.

Beträffande utlandsmyndighet har motionären

emellertid förståelse för att det blir en enklare

hantering om det bara förekommer partimarkerade

valsedlar på dessa röstmottagningsställen.

Bakgrund

Personval

Enligt 3 kap. 1 § regeringsformen utses riksdagen

genom fria, hemliga och direkta val. Vid sådant val

sker röstning på parti med möjlighet för väljarna

att avge särskild personröst.

En ny vallag (1997:157) trädde i kraft den 1 juni

1997. Enligt 1 kap. 1 § första stycket vallagen

gäller lagen för val till riksdagen, val till

landstings- och kommunfullmäktige samt för val till

Europaparlamentet. Vid sådana val röstar väljarna,

enligt andra stycket, på ett parti och har möjlighet

att avge en särskild personröst.

Enligt 5 kap. 1 § vallagen kan en partibeteckning

skyddas vid val. För att få ett sådant skydd skall

partiet registrera partibeteckningen och anmäla

kandidater till valet. Skyddet för en registrerad

partibeteckning består i att sådana namn som

skrivits till eller som inte avser någon av de

kandidater som partiet anmält till valet skall anses

obefintliga om de förekommer på valsedlar för

partiet.

För att avge sin röst skall väljarna, enligt 9 kap.

2 § vallagen, för varje slag av val ta en valsedel

för det parti de vill rösta på. Om de vill avge en

särskild personröst skall de göra en markering för

den kandidat som de helst vill se vald. Enligt 18

kap. 11 § tredje stycket vallagen skall namn inte

anses som obefintliga på grund av att de strukits

från en valsedel som upptar namn. I 6 kap. 5 § andra

stycket erinras om att det av 18 kap. 11 § tredje

stycket framgår att strykningar av namn på en

valsedel som upptar namn inte beaktas.

För varje mandat som ett parti fått i riksdagen

skall en ledamot utses. Ordningen mellan

kandidaterna skall enligt 18 kap. 38 § i första hand

bestämmas på grundval av storleken på varje

kandidats personliga röstetal. Personligt röstetal

skall fastställas bara för en kandidat som fått

särskilda personröster till ett antal av minst 8 %

av partiets röstetal i valkretsen. Kan inte ett

tillräckligt stort antal ledamöter utses enligt 38

§, skall ordningsföljden mellan kandidatnamnen inom

varje parti bestämmas genom att ett jämförelsetal

beräknas för dem med tillämpning av heltalsmetoden.

Vid val till landstingsfullmäktige skall, enligt 18

kap. 41 § vallagen, personligt röstetal bara

fastställas för en kandidat som fått särskilda

personröster till ett antal av minst 5 % av partiets

röstetal i valkretsen, dock lägst 100 röster.

Vid val till kommunfullmäktige skall, enligt 44 §,

personligt röstetal fastställas bara för en kandidat

som fått särskilda personröster till ett antal av

minst 5 % av partiets röstetal i valkretsen, dock

lägst 50 röster.

I proposition 1996/97:70 s. 119 anförs följande om

den modell för personvalssystem som regeringen

föreslog.

Ett valsystem med ökat personvalsinslag enligt

modellen utgår således alltjämt från ett val mellan

partier. Det nya i förslaget är att väljarna också

har möjlighet att markera en kandidat, inte flera,

på valsedeln. Genom markeringen har väljarna avgett

en särskild personröst. Systemet med personröstning

är inte tvingande. Det står alltså väljarna fritt

att inte markera någon kandidat och i stället godta

partiets ordning av kandidaterna eller enbart rösta

med en partimarkerad valsedel.

När det gäller kandidaturvalet anförde regeringen i

propositionen (s. 123) att ledamöter i första hand

skall utses på personliga röster. Om inte

tillräckligt många ledamöter kan utses enligt det

sagda skall kandidaterna ordnas genom beräkning av

ett jämförelsetal enligt den i dag tillämpade

heltalsmetoden. Därvid bortses från kandidater som

utsetts på personröster och beräkningen skall ske

efter ett oreducerat röstvärde.

Konstitutionsutskottet underströk vid sin behandling

av regeringens förslag till ny vallag behovet av en

utvärdering av 1998 års val och anförde följande

(bet. 1996/97:KU16 s. 11):

Den centrala valmyndigheten, dvs. Riksskatteverket,

gör efter varje val en utvärdering. Enligt

utskottets mening bör emellertid de första allmänna

valen med personvalsinslag i full skala utvärderas

särskilt noga. Detta bör ske i en form där det finns

parlamentarisk representation. Ett viktigt moment i

utvärderingen är att undersöka om personvalsinslaget

i valsystemet fyllt sitt tänkta syfte att ge

väljarna bättre möjligheter att påverka vilka som

skall representera dem. Dessutom bör konstateras om

personvalsmomenten haft effekter på urvalet av

kandidater vad beträffar bl.a. kön eller ålder. 8-

procentsspärrens inverkan på personvalsgenomslaget

och frågan om huruvida ovidkommande ekonomiska

faktorer påverkat utfallet av valet var, enligt

utskottet, ytterligare skäl för en fördjupad

uppföljning av 1998 års val. Vad utskottet här

anfört om en utvärdering av 1998 års allmänna val

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets

förslag (rskr. 1996/97:177).

Rådet för utvärdering av 1998 års val

Regeringen beslutade den 19 juni 1997 att tillkalla

ett parlamentariskt sammansatt råd med uppgift att

utvärdera reformen av det svenska valsystemet (dir.

1997:87). Rådet fick i uppdrag att utvärdera de

tekniska, ekonomiska, organisatoriska och praktiska

effekterna av det nya valsystemet. Rådet skall ägna

särskild uppmärksamhet åt konsekvenserna av systemet

ur ett demokratiskt perspektiv. De delar av

valsystemet som i detta sammanhang skall undersökas

är de som är nya i förhållande till äldre rätt.

Särskilt gäller detta enligt direktivet bl.a.

följande frågor. Den övergripande frågan och den som

har störst betydelse för valsystemets

funktionsduglighet i demokratin är om

personvalssystemet leder till ökade kontakter mellan

väljare och valda. Tanken med personvalsreformen är

att väljarna skall ges bättre möjligheter att

påverka vilka personer som skall representera dem.

Ett viktigt moment i samband härmed är vilka

effekter det nya systemet med personval har på

frågan om vilka kandidater som besätter mandaten

jämfört med det äldre där partiernas listor i

princip avgjorde vem som utsågs.

Det som avgör väljarnas möjlighet att påverka

vilken kandidat som utses i förhållande till

partiernas nominering är, enligt direktiven, i

första hand den spärr som gäller för att

personrösterna skall räknas för kandidaterna. I

vallagen infördes en spärr för att hindra att små

grupper skulle styra urvalet av de kandidater som

blir valda på bekostnad av de väljare som kanske

överlåter valet till partiernas interna

nomineringsförfaranden. Utvärderingen bör, enligt

direktiven, ta sin utgångspunkt i om dessa nivåer är

de lämpligaste med hänsyn till syftet med spärrarna.

Den metod för personröstning, dvs. den modifierade

danska modellen, som vallagen utgår från medför en

möjlighet för väljarna att mer aktivt påverka

personvalet. Det är, enligt direktiven, angeläget

att reglerna om personval på valdagen står helt

klara för väljarna. Det är därför viktigt att

lagstiftningen är så enkel som möjligt. Ett led i

dessa strävanden är att personröstningen skall vara

det enda sättet att påverka valet av person.

Strykningar av namn och tillskrivna namn påverkar

därför, enligt direktiven, i princip inte vem som

utses till ledamot eller ersättare.

I uppdraget ligger enligt direktiven givetvis också

en utvärdering av andra nya delar av valsystemet som

t.ex. det nya förfarandet för framställning av

röstlängder och röstkort samt utfallet av

informationsinsatserna inför valet.

Utvärderingen innefattar också överväganden om det

finns behov av ytterligare förenklingar av

lagstiftningen. Det står enligt direktivet rådet

fritt att ta upp också andra närliggande frågor som

har anknytning till rådets utvärderingsuppdrag. Mot

bakgrund av utvärderingen skall frågan om behovet av

förändringar i valsystemet övervägas. Det står rådet

fritt att inom de nu angivna ramarna lägga fram de

författningsförslag som föranleds av utvärderingens

resultat. Arbetet med utvärderingen skall vara

avslutat senast den 1 juli 1999.

Rådet fick den 19 november 1998 tilläggsdirektiv

(dir. 1998:99). Enligt dessa har rådet fått i

särskilt uppdrag att bl.a. utvärdera om, och i så

fall på vilket sätt, reformen av det svenska

valsystemet påverkade valdeltagandet i 1998 års val.

Demokratiutredningen

Den 11 september 1997 beslutade regeringen att

tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté för

att belysa de nya förutsättningar, problem och

möjligheter som det svenska folkstyret möter inför

2000-talet (dir. 1997:101). Kommittén har antagit

namnet Demokratiutredningen. Kommitténs arbete skall

enligt direktiven koncentreras till följande

områden:

- Internationaliseringen av ekonomin. Ekonomi och

demokrati i samspel.

- Sverige i Europeiska unionen.

- Nya informations- och kommunikationsmönster,

informationstekniken.

Det nya medielandskapet.

- Förändringar i den offentliga sektorn. Utveckling

inom folkrörelserna.

Regeringen beslutade den 19 november 1998 om

tilläggsdirektiv till Demokratiutredningen.

Demokratiutredningen fick i särskilt uppdrag att

utreda orsakerna till det sjunkande valdeltagandet

och att föreslå åtgärder för ett ökat demokratiskt

engagemang. Demokratiutredningen skall samråda med

Rådet för utvärdering av 1998 års val samt med

Integrationsverket, som av regeringen fått i uppdrag

att påbörja en undersökning kring det låga

valdeltagandet bland invandrare och utvecklingen

under åren efter den kommunala rösträttsreformen.

Namnvalsedlar

Röstning kan enligt 9 kap. 3 § vallagen anordnas i

följande röstningslokaler: vallokaler, Posten AB:s

postkontor inom landet, särskilda

röstmottagningsställen inom landet och

röstmottagningsställen som utlandsmyndigheter har

inrättat.

I anslutning till varje röstningslokal skall det

enligt 9 kap. 12 § ordnas en lämplig plats där

valsedlar skall läggas ut. På denna plats skall

väljarna för det val som avses ha tillgång till

bl.a. valsedlar till riksdagen samt landstings- och

kommunfullmäktige med parti- och valbeteckning

(partimarkerade valsedlar) för varje parti som vid

något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer

än en procent av rösterna i hela landet.

Valförrättarna och röstmottagarna skall se till att

valsedlar enligt första stycket finns utlagda. De

partier som deltar i valen skall enligt 12 § tredje

stycket också kunna lägga ut sina valsedlar på denna

plats. På särskilda röstmottagningsställen inom

landet och röstmottagningsställen som inrättas av

utlandsmyndigheter får partierna bara lägga ut

partimarkerade valsedlar.

Riksskatteverket (RSV) genomför en utvärdering efter

varje val. Enligt vad utskottet inhämtat från RSV

kommer verket vid utvärderingen av 1998 års val att

bl.a. ta upp frågan om möjligheten för partierna att

lägga ut namnvalsedlar även på särskilda

röstmottagningsställen.

Utskottets bedömning

Rådet för utvärdering av 1998 års val har enligt

direktiven i uppdrag att utvärdera reformen av det

svenska valsystemet. Enligt direktiven står det

rådet fritt att ta upp även andra närliggande

frågor. De frågor som tas upp i motionerna utgör

enligt vad utskottet inhämtat sådana frågor som

rådet kommer att belysa. När det gäller frågan om

möjlighet för partierna att lägga ut namnvalsedlar

på särskilda röstmottagningsställen kommer denna

fråga att tas upp i Riksskatteverkets utvärdering av

1998 års val. Enligt utskottet bör resultaten av

dessa arbeten avvaktas. Utskottet avstyrker därför

motionerna.

Dubbelvalsavveckling

Motionerna

I motion 1998/99:K316 av Ingvar Svensson (kd) begärs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad som i motionen anförts om en översyn av

reglerna för dubbelvalsavveckling. I 1998 års

riksdagsval uppstod en del märkliga effekter för

Kristdemokraterna i tre riksdagsvalkretsar (Skånes

norra och östra, Malmö kommun och i Västmanlands

län). I valkretsarna användes två listtyper - dels

en lista som registrerats för hela riket, dels en

lokal lista. Den s.k. rikslistan toppades av Alf

Svensson. I alla tre kretsar blev Alf Svensson

personkryssad över 8-procentsspärren, men i alla tre

valkretsarna var den lokala listan den röstmässigt

största. Enligt vallagen går dubbelvalsavvecklingen

till så att kandidat som blivit vald i flera

valkretsar ändå betraktas som vald i alla

valkretsarna. Vederbörandes ersättare utses utifrån

listordning i alla kretsarna. När

dubbelvalsavvecklingen sker - och kandidaten är

avförd från en valkrets - är det ändå hans/hennes

ersättare som erhåller mandatet. Slutsatsen är att

en sådan kandidats personröster i praktiken överförs

på ersättare enligt listordningen, trots att de inte

erhållit personkryss över spärren. Det rimliga hade

enligt motionären varit att när

dubbelvalsavvecklingen skett borde man betraktat den

avvecklade som obefintlig, dvs. vanlig fördelning

enligt listordningen skulle ha fått ske när

valkretsarnas mandat skulle fördelas på person.

Enligt motionären bör regeringen få i uppdrag att

göra en översyn på denna punkt för att granska om

vallagens effekter för dubbelvalsavvecklingen står i

överensstämmelse med den grundläggande synen på

personvalssystemet.

I motion 1998/99:K345 av Inger Lundberg m.fl. (s)

begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad som i motionen anförts om behovet av

översyn av vallagens regler om dubbelvalsavveckling

i syfte att säkra proportionaliteten i valsystemet.

Proportionalitetsprinciperna frångås i vissa fall

när ett parti har flera valsedlar i samma

valkretsar. Detta gäller ersättare men ibland också

ledamöter till riksdag eller

fullmäktigeförsamlingar. En lista som bara får

marginellt fler röster än en annan kan komma att

besätta alla eller merparten av de platser ett parti

har i t.ex. en kommunfullmäktigeförsamling. Det

beror på att samma personer kan erhålla mandat i

flera valkretsar. När dessa personer utses används

jämförelsetal som skall säkra proportionaliteten

mellan olika listor. Eftersom var och en bara kan

tillträda en plats utses ersättare

(dubbelvalsavveckling). När dessa ersättare utses

till ordinarie platser används inte jämförelsetal

utan röstetal. Därmed sätts proportionaliteten ur

spel. En väg att åtgärda problemet skulle enligt

motionärerna kunna vara att genomföra en enkel

ändring i vallagen (20:5) och i stället för röstetal

använda jämförelsetal när ersättare skall utses.

Bakgrund

För varje mandat som ett parti fått i riksdagen

skall en ledamot utses. Riksskatteverket skall

enligt 18 kap. 37 § vallagen utse ledamöterna på

grundval av länsstyrelsens sammanräkning så som den

slutligen registrerats.

I första hand skall ordningen mellan kandidaterna

bestämmas på grundval av storleken på varje

kandidats personliga röstetal. Personligt röstetal

skall enligt 18 kap. 38 § fastställas bara för en

kandidat som fått särskilda personröster till ett

antal av minst 8 % av partiets röstetal i

valkretsen.

Kan inte ett tillräckligt stort antal ledamöter

utses på detta sätt skall, enligt 39 §, ordningen

mellan kandidatnamnen inom varje parti bestämmas

genom att ett jämförelsetal beräknas för dem med

tillämpning av heltalsmetoden enligt 20 kap. 4 §

vallagen.

Kandidater som har fått mandat i fler än en valkrets

eller för mer än ett parti skall, enligt 18 kap. 40

§ första stycket, tillträda det mandat för vilket

deras personliga röstetal är störst i förhållande

till antalet röster för partiet. Har kandidaterna

inte tagit plats i ordningen på grundval av sina

personliga röstetal, skall de tillträda det mandat

för vilket deras jämförelsetal är störst.

Det mandat som kandidaten inte tillträder skall,

enligt andra stycket, tillfalla den som kommer först

i ersättarordningen enligt 52 §. Vid denna beräkning

skall man bortse från den som redan valts till

ledamot.

Enligt 18 kap. 52 § vallagen skall, om det behövs

för att utse ersättare för kandidater,

Riksskatteverket bestämma en särskild ordning mellan

kandidaterna på partiets valsedlar. Detta skall

göras enligt 20 kap. 5 §. Enligt denna bestämmelse

ordnas namnen på grundval av beräkningen av deras

personliga röstetal. Kan inte tillräckligt många

namn ordnas på detta sätt skall de ordnas på

grundval av de valsedlar som gällde för namnet, när

de fick plats i ordningen. Vid denna uträkning

gäller varje valsedel som hel röst. Med iakttagande

av att namnet på den som redan fått plats i den

särskilda ordningen anses obefintligt, skall

röstvärdet tillgodoräknas det namn som står främst

på sedeln.

Utskottets bedömning

Rådet för utvärdering av 1998 års val har enligt

direktiven i uppdrag att utvärdera reformen av det

svenska valsystemet. Enligt direktiven står det

rådet fritt att ta upp även andra närliggande

frågor. Frågan om dubbelvalsavveckling som tas upp i

motionerna utgör, enligt vad utskottet inhämtat, en

sådan fråga som rådet kommer att ta upp. Enligt

utskottet bör resultaten av uppdraget avvaktas.

Utskottet avstyrker därför motionerna.

Kommunala utjämningsmandat

Motionerna

I motion 1998/99:K214 av Marietta de Pourbaix-Lundin

(m) begärs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad som i motionen anförts om

behovet av att införa utjämningsmandat vid

kommunfullmäktigeval. Många av Sveriges kommuner

består av flera valkretsar. Mandatfördelningen efter

ett val kan enligt motionären ge ett parti

"otillbörligt" bra utdelning om antalet röster

fördelat på samtliga partier fallit på ett visst

sätt i en valkrets, medan ett annat parti kan

förlora mycket genom att i båda valkretsarna ligga

precis under för att få ytterligare ett mandat. Hade

det i kommunerna funnits utjämningsmandat hade detta

inte kunnat ske. Det totala kommunala valresultatet,

dvs. ett partis totala antal röster i en kommun,

hade fått genomslag. I kommuner med två eller flera

valkretsar bör därför enligt motionären

utjämningsmandat införas.

I motion 1998/99:K265 av Mats Einarsson m.fl. (v)

begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad som i motionen anförts om

utjämningsmandat vid val till kommunfullmäktige.

Enligt vallagen kan kommunfullmäktige besluta om

valkretsindelning när en kommun har fler än 6

000 röstberättigade. Om det finns fler än 24 000

röstberättigade skall kommunen delas in i två eller

fler valkretsar. Bestämmelsen innebär att de flesta

kommuner i dag har valkretsindelning.

Kommunfullmäktiges platser fördelas sedan utifrån

fasta valkretsmandat. Det innebär att ett parti,

trots ett relativt starkt stöd i kommunen i sin

helhet, kan hamna utanför kommunfullmäktige i de

fall röstetalet är jämnt fördelat över hela

kommunen. Detta är enligt motionärerna ett

demokratiproblem. Väljarnas röster får inte

genomslag i kommunfullmäktiges sammansättning.

Enligt motionärerna bör vallagen ändras så att det

införs en bestämmelse om utjämningsmandat vid val

till kommunfullmäktige.

I motion 1998/99:K269 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)

begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad som i motionen anförts om en

utredning om utjämningsmandat i valkretsindelade

kommuner. Nuvarande system i de större kommunerna

inbjuder enligt motionärerna gärna till manipulation

med valkretsindelningar och/eller antalet mandat i

kommunfullmäktige. Ett alternativ till den nuvarande

situationen är att införa utjämningsmandat i

valkretsindelade kommuner. Frågeställningen bör

enligt motionärerna analyseras.

Bakgrund

Vid val till kommunfullmäktige är kommunen enligt 2

kap. 6 § första stycket vallagen en valkrets, om

inte något följer av andra stycket. Om en kommun har

fler än 6 000 personer som har rösträtt, får

kommunen enligt andra stycket delas in i två eller

flera valkretsar. Om det finns fler än 24 000 som

har rösträtt i en kommun, eller om det för kommunen

skall utses minst 51 fullmäktige, skall kommunen

delas in i två eller flera valkretsar. En kommun som

har färre än 6 000 personer som har rösträtt får

delas in i två eller flera valkretsar bara om det

finns synnerliga skäl därför att kommunen sträcker

sig över ett betydande geografiskt område eller har

andra geografiska förhållanden som motiverar en

sådan indelning.

Indelningen i valkretsar för val till

kommunfullmäktige skall enligt 2 kap. 9 § vallagen

beslutas av fullmäktige. För att gälla skall

beslutet vara fastställt av länsstyrelsen.

Kommunfullmäktige skall, enligt 3 kap. 7 §

vallagen, besluta hur många mandat som fullmäktige

skall ha. Detta regleras i 5 kap. 1 § kommunallagen

(1991:900). Samtliga mandat i fullmäktige är fasta

mandat. Om en kommun är indelad i flera valkretsar

skall länsstyrelsen besluta hur många mandat som

varje valkrets skall ha.

I betänkande 1996/97:KU16 s. 24 och 25 redogör

konstitutionsutskottet för frågans tidigare

behandling.

Frågan om att införa ett mer proportionellt system

också för val till kommunfullmäktige har utretts

flera gånger utan att det lett till lagstiftning.

Senast övervägdes frågan av 1993 års

vallagskommitté. Kommittén kunde inte enas i frågan

och detta hade sin orsak i olika synsätt på behovet

av att komplettera ett kommunproportionellt system

med småpartispärr och delade meningar om det

angelägna i att ha likartade system för val till

landstings- och kommunfullmäktige. Kommittén valde

därför att avstå från att lägga fram ett förslag.

Regeringen gjorde bedömningen att det inte borde

införas utjämningsmandat för val till

kommunfullmäktige. Inte heller föreslog regeringen

införande av någon småpartispärr (prop. 1996/97:70

s. 161). Konstitutionsutskottet delade regeringens

uppfattning (bet. 1996/97:KU16 s. 25) och avstyrkte

en motion (fp) med yrkande om ett tillkännagivande

till regeringen om bl.a. att införande av

utjämningsmandat i kommunfullmäktigevalen borde bli

föremål för förnyad beredning.

Utskottets bedömning

Frågan om att införa ett mer proportionellt system

för val till kommunfullmäktige genom införande av

utjämningsmandat har utretts flera gånger utan att

det lett till lagstiftning. Mot bakgrund av att 1993

års vallagskommitté inte hade kunnat enas i denna

fråga gjorde regeringen i propositionen med förslag

till ny vallag bedömningen att det inte borde

införas utjämningsmandat för val till

kommunfullmäktige. Regeringen föreslog inte heller

införande av någon småpartispärr.

Konstitutionsutskottet delade regeringens

uppfattning. Utskottet gör i dag ingen annan

bedömning. Utskottet anser att man bör hålla fast

vid det system som gäller i dag. Någon ny utredning

som skall utreda frågan på nytt behövs enligt

utskottet inte heller. Utskottet avstyrker därför

samtliga motioner.

Utlandssvenskars röstning

Motionerna

I motion 1998/99:K267 av Ingvar Svensson (kd) begärs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad som i motionen anförts om rutiner för

utlandssvenskars möjlighet att utnyttja sin

rösträtt. Genom den nya vallagen förändrades några

rutiner till det bättre för utlandssvenskarnas

möjlighet att utnyttja sin rösträtt. Samtidigt har

det kommit en del indikationer som tyder på att

information och röstkort nått ut så sent att

rösträtten av praktiska skäl inte kunnat utnyttjas.

Rutinerna för ett effektivt röstningsförfarande även

för utlandssvenskar bör enligt motionären ses över.

I motion 1998/99:K339 av Jan Backman (m) begärs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad som i motionen anförts om en digital valkrets

för utlandssvenskar. Under många år har

röstberättigade utlandssvenskar efterlyst en egen

valkrets, där de skulle kunna utöva sin rösträtt och

välja mellan kandidater som företräder deras

intressen. Vid det tyska förbundsvalet nyligen

inrättades en digital valkrets. 17 000 tyskar deltog

i valet över Internet, varav en tredjedel ute i

världen. Det största tekniska problemet var

valhemligheten. Även detta problem förväntas enligt

motionären kunna lösas inom det närmaste året.

Regeringen bör använda tiden fram till nästa val för

att utreda de formella och tekniska möjligheterna

att skapa en digital valkrets för utlandssvenskar,

med egen mandattilldelning och egna kandidater.

I motion 1998/99:K351 av Erling Wälivaara (kd)

begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad som i motionen anförts om att göra

det praktiskt möjligt för svenskar utomlands att

rösta vid allmänna val. Vid valet den 20 september

gick många svenskar som tillfälligt vistades

utomlands miste om att utöva sin medborgerliga

rättighet att rösta. Röstkorten skickades ut den 2

september, drygt två veckor före den allmänna

valdagen. För många svenskar som vistades utomlands

vid tiden före och under valdagen innebar det sena

utsändandet att de aldrig hann få röstkortet innan

tiden för röstning hade gått ut. På många konsulat

var dessutom sista datum för röstning den 14

september. Inte heller gick någon information ut

från Riksskatteverket om att röstning kunde ske vid

ambassad eller konsulat utan röstkort mot uppvisande

av legitimation. Ett utsändande av röstkorten minst

en månad före valdagen och en klar information från

Riksskatteverket skulle enligt motionären lösa

problemet.

Bakgrund

Röstlängderna för val till riksdagen skall enligt 7

kap. 1 § vallagen innehålla uppgifter om alla

svenska medborgare som fyller 18 år senast på

valdagen och som är eller har varit folkbokförda i

landet. Svenska medborgare som inte varit

folkbokförda i landet någon gång under de senaste 10

åren skall tas upp i en röstlängd bara om de senast

30 dagar före valdagen skriftligen anmäler sig. Den

som gjort en sådan anmälan skall tas upp i röstlängd

i 10 år från dagen för anmälan.

För var och en som finns i en röstlängd skall

skattemyndigheten enligt 7 kap. 7 § upprätta ett

röstkort. För väljare som inte har någon känd adress

skall det upprättas röstkort bara om de begär det.

Röstkortet skall innehålla uppgift om väljarens namn

och nummer i röstlängden och vilka val som väljaren

får delta i. Röstkorten bör också innehålla annan

information om valet. Röstkorten skall enligt 7 kap.

8 § skickas ut så snart som möjligt, dock senast i

så god tid att de kan beräknas vara väljare som är

folkbokförda i landet till handa senast 18 dagar

före valdagen.

En anmälan om adress från svenska medborgare som

inte är folkbokförda i landet skall anses också som

en anmälan om att tas upp i röstlängd, om anmälan

görs skriftligen till en skattemyndighet.

Enligt 13 kap. 1 § vallagen skall Riksskatteverket,

när val skall hållas, efter samråd med

Utrikesdepartementet bestämma hos vilka svenska

utlandsmyndigheter som röstmottagning skall

anordnas. Vid ordinarie val till riksdagen och

ordinarie val till landstings- och kommunfullmäktige

samt vid val till Europaparlamentet får, enligt 2 §,

röstmottagningen hos en utlandsmyndighet börja

tidigast den tjugofjärde dagen före valdagen.

Röstmottagningen får pågå så länge att de valkuvert

som myndigheten har tagit emot kan vara hos

Riksskatteverket senast klockan 12.00 dagen före

valdagen.

Röstmottagaren skall, enligt 13 kap. 11 §, ta emot

väljarens valkuvert, i väljarens närvaro lägga in

valkuverten och väljarens röstkort eller adresskort

i ett fönsterkuvert och klistra igen det.

Röstmottagaren skall ta hand om de fönsterkuvert som

gjorts i ordning och på en särskild förteckning

anteckna varje väljares namn. Röstmottagaren skall

skicka fönsterkuverten och förteckningen till

Riksskatteverket. Riksskatteverket skall, enligt 13

kap. 21 §, allteftersom fönsterkuverten kommer in

från utlandsmyndigheterna fortlöpande anteckna hur

många fönsterkuvert som kommer in till myndigheten

och därefter skicka fönsterkuverten till valnämnden

i den kommun där väljaren finns i röstlängden.

Konstitutionsutskottet gjorde i betänkande

1996/97:KU16 vari propositionen om ny vallag

behandlades följande bedömning när det gällde de

föreslagna röstlängdsreglerna för utlandssvenskar

(s. 36 och 37).

Genom de föreslagna röstlängdsreglerna kommer

deltagandet i val att underlättas betydligt för de

flesta utlandssvenskar jämfört med i dag. Enligt nu

gällande regler måste en utlandssvensk inför varje

ordinarie val ansöka om att bli upptagen i den

särskilda röstlängden för utlandssvenskar. De nya

reglerna innebär att den som varit folkbokförd i

Sverige någon gång under de senaste tio åren med

automatik tas upp i röstlängden. Den som flyttar

utomlands står kvar i röstlängden i tio år och kan

förlänga den tiden med tio år i sänder genom en

anmälan eller genom en avgiven röst. Enligt

utskottets mening innebär förslaget att avskaffa den

särskilda röstlängden ett stort steg i riktning mot

ökad likställdhet mellan svenskar boende utom och

inom landet vad gäller möjligheten att rösta.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Enligt uppgift från Svenska ambassaden i Bonn, som

varit i kontakt med tyska valmyndigheten, förekom

det inte någon s.k. digital valkrets i det tyska

valet för utomlands bosatta tyskar. Dessa personer

röstade i den valkrets där de senast var bosatta. I

Köln förekom det emellertid att de personer som

skulle rösta gjorde detta på vanligt sätt men också

deltog i ett försök att rösta via Internet. Denna

röst räknades inte utan ingick endast i testet.

Riksskatteverket (RSV) genomför efter varje val en

utvärdering. Dessa utvärderingar ligger sedan till

grund för en analys av hur reglerna fungerar. Enligt

vad utskottet inhämtat kommer RSV bl.a. att ta upp

hur reglerna för utlandssvenskars röstning fungerat.

Utskottets bedömning

Riksskatteverket kommer i sin utvärdering efter 1998

års val att ta upp frågan hur svenskars möjlighet

att rösta utomlands fungerat. Resultatet av

Riksskatteverkets utvärdering bör enligt utskottet

avvaktas. Utskottet som i och för sig anser att det

vore intressant med en möjlighet att utnyttja den

nya tekniken även i valsammanhang finner emellertid

att tiden ännu inte är mogen för ett sådant

initiativ. Utskottet avstyrker motionerna.

Utländska medborgares rösträtt

Motionerna

I motion 1998/99:K244 av Sten Andersson (m) begärs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad som i motionen anförts om behov av

ändringar i vallagen för utländska medborgare vars

identitet inte är säkerställd samt i de fall

utvisningsbeslut föreligger. I Sverige äger

utländska medborgare rätt att rösta vid kommunalval

under förutsättning att de varit kyrkoskrivna i tre

år före den 1 november året innan valåret. De

svenska kommunala rösträttsreglerna för utländska

medborgare har inte varit framgångsrika.

Valdeltagandet bland nämnda kategorier har varit

lågt, och det finns inget som pekar på att den

situationen skall förändras. Personer med oklar

identitet tillåts rösta i kommunalval. Samma gäller

för personer beträffande vilka det föreligger

utvisningsbeslut som ännu icke verkställts och de

som avtjänar fängelsestraff dömt i kombination med

utvisning. Lagen borde enligt motionären ändras så

att rösträtt för utländska medborgare vid

kommunalval inte medges i de fall identiteten inte

är fastställd eller beslut om utvisning föreligger.

I motion 1998/99:Sf635 av Yvonne Ruwaida (mp)

begärs att riksdagen beslutar om ändring i lagen om

rösträtt för invandrare så att alla invandrare

behandlas lika (yrkande 11). Det finns en EU-

förordning om att EU-invandrare skall få rösträtt

efter en månads bosättning, medan andra invandrare

skall vara tvungna att ha varit bosatta i Sverige i

tre år i enlighet med nationell lagstiftning. Denna

åtskillnad utgör en ren diskriminering och bör inte

accepteras i svensk lagstiftning. Enligt motionären

bör man anta en lag om att man skall behandla alla

invandrare lika.

Bakgrund

Enligt 3 kap. 2 § regeringsformen tillkommer

rösträtt vid val till riksdagen svensk medborgare

som är eller någon gång har varit bosatt i riket.

Den som icke har uppnått 18 års ålder senast på

valdagen har ej rösträtt.

Enligt 1 kap. 2 § vallagen har svenska medborgare

som fyller 18 år senast på valdagen och som är

bosatta i landet eller någon gång har varit

folkbokförda här rösträtt vid val till riksdagen.

Rösträtt vid val till landstingsfullmäktige har,

enligt 1 kap. 3 § första stycket vallagen, den som

fyller 18 år senast på valdagen och är folkbokförd

inom landstinget. Rösträtt vid val till

kommunfullmäktige har den som fyller 18 år senast på

valdagen och är folkbokförd i kommunen.

Medborgare i någon av Europeiska unionens

medlemsstater (unionsmedborgare) samt medborgare i

Island eller Norge som fyller 18 år senast på

valdagen och är folkbokförda i landet har, enligt 3

§ andra stycket, rösträtt vid val till landstings-

och kommunfullmäktige.

Enligt 3 § tredje stycket har andra utlänningar som

fyller 18 år senast på valdagen och är folkbokförda

i landet rösträtt vid val till landstings- och

kommunfullmäktige om de har varit folkbokförda i

landet tre år i följd före valdagen.

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande

1996/97:KU16 motioner (mp) vari yrkades bl.a. att

vallagen skulle ändras så att alla, oavsett

nationalitet, som fyller 18 år senast på valdagen

och är folkbokförda i landet skall ha rösträtt vid

val till landstings- och kommunfullmäktige. Enligt

motionären fanns det inga sakliga skäl att göra

skillnad mellan olika grupper av invandrare när det

gäller rösträtten. Utskottet gjorde följande

bedömning.

Genom förslaget till 1 kap. 3 § genomförs det EG-

direktiv som ger vidgad rätt för unionsmedborgare

bosatta i Sverige att rösta i landstings- och

kommunfullmäktigeval. EG-direktivet ger också

svenska medborgare bosatta i ett EU-land rätt att

rösta i kommunalval på samma villkor som den statens

egna medborgare. Reglerna är ett exempel på

tillämpningen av principen om jämlikhet mellan och

lika behandling av en medlemsstats medborgare och

medborgare i andra medlemsstater och en följd av den

rätt att röra sig fritt och uppehålla sig som

föreskrivs i artikel 8 a Romfördraget. Utskottet

delar inte uppfattningen i motionerna att reglerna

borde omfatta alla i Sverige bosatta invandrare,

oavsett om de omfattas av direktivet eller inte.

Utskottets bedömning

Rätt att rösta i landstings- och

kommunfullmäktigeval tillkommer unionsmedborgare som

är bosatta i Sverige. I motsvarande mån har även

svenska medborgare som är bosatta i ett annat EU-

land rätt att rösta i det landet. Reglerna är

exempel på tillämpningen av principen om jämlikhet

mellan och lika behandling av en medlemsstats

medborgare och medborgare i andra medlemsstater.

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning att

reglerna inte bör omfatta alla i Sverige bosatta

invandrare oavsett om de är unionsmedborgare eller

ej. Utskottet avstyrker motion Sf635 yrkande 11.

För svenska medborgare och medborgare i någon av

Europeiska unionens medlemsstater samt medborgare i

Island eller Norge krävs för rösträtt vid val till

landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige att

vederbörande senast på valdagen fyller 18 år samt är

folkbokförd inom landstinget respektive i kommunen.

För andra utländska medborgare finns dessutom ett

krav på folkbokföring i landet i tre år i följd före

valdagen. Enligt utskottet bör därutöver inte

uppställas andra villkor för utländska medborgares

rösträtt än för svenska medborgare. Utskottet

avstyrker motion K244.

Statens och kommunernas insatser vid val,

m.m.

Motionerna

I motion 1998/99:K344 av Inger Lundberg m.fl. (s)

begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad som i motionen anförts om analys av

statens och kommunernas insatser i samband med de

allmänna valen. Valdeltagandet i årets val liksom

det låga deltagandet i 1995 års val till EU-

parlamentet inger kraftig oro för demokratins

utveckling i Sverige. En stor del av ansvaret för

det låga valdeltagandet måste enligt motionärerna

tas av dem som representerar de politiska partierna,

men vårt gemensamma samhälliga ansvar är inte

oviktigt. Det finns anledning att överväga om det är

försvarbart att de svenska röstkorten utformas och

distribueras så att det skall bli så billigt som

möjligt och att staten själv inte använder särskilt

stora resurser för att informera om de medborgerliga

rättigheterna i samband med de allmänna valen och

att den som får rösträtt till kommuner och landsting

eller blir svensk medborgare inte får någon särskild

information om sin rätt att rösta i Sverige liksom

om själva valsystemet. Motionärerna anser att

Riksskatteverkets beslut att blanka valsedlar inte

längre skall särredovisas utan behandlas som

ogiltiga sedlar är oacceptabelt. För den enskilde är

en blank valsedel en viktig signal till det

politiska systemet. Om rösten behandlas som ogiltig

och inte ens räknas är risken stor att väljaren i

stället väljer att avstå i valet. Motionärerna tror

att det är en stor risk för demokratins ställning på

sikt om valsystemet innehåller element som gör att

enskilda väljare väljer att helt avstå från att

delta i valen.

I motion 1998/99:K306 av Rigmor Ahlstedt (c) begärs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad som i motionen anförts dels om att flytta

valdagen från söndag till lördag (yrkande 1), dels

om att sambandet mellan boende och vallokal

undanröjs (yrkande 2). Det är angeläget att på olika

sätt stimulera medborgarna att aktivt delta i

allmänna val. Motionären framför i motionen krav på

att flytta valdagen från söndag till lördag som ett

led i den översyn som kommer att göras för att

stimulera medborgarna att använda sin rösträtt. Det

bör enligt motionären även ges möjligheter för

väljarna att avge sin röst i en vallokal var helst

man befinner sig i Sverige på valdagen. Sambandet

mellan boendeplats och vallokal bör undanröjas.

Bakgrund

Enligt 1 kap. 9 § vallagen skall val hållas på en

söndag. Enligt 10 § skall valdagen vara tredje

söndagen i september.

Enligt 9 kap. 3 § vallagen kan röstning anordnas i

följande röstningslokaler: vallokaler, Posten AB:s

postkontor inom landet, särskilda

röstmottagningsställen inom landet och

röstmottagningsställen som utlandsmyndigheter har

inrättat.

På valdagen skall väljarna enligt 9 kap. 5 § rösta

i vallokalen i det valdi-strikt där de finns i

röstlängden. Väljare som vistats utomlands eller av

någon annan anledning inte kan rösta på valdagen i

sin vallokal kan rösta i en annan röstningslokal.

Enlig 11 kap. 4 § vallagen skall på valdagen t.ex.

de postkontor där röstmottagning anordnas vara öppna

för röstning under minst en timme före klockan 11.00

och minst en timme efter klockan 15.00.

Demokratiutredningen, m.m.

Den 11 september 1997 beslutade regeringen att

tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté för

att belysa de nya förutsättningar, problem och

möjligheter som det svenska folkstyret möter inför

2000-talet (dir. 1997:101). Kommittén har antagit

namnet Demokratiutredningen. Kommitténs arbete skall

enligt direktiven koncentreras till följande

områden:

- Internationaliseringen av ekonomin. Ekonomi och

demokrati i samspel.

- Sverige i Europeiska unionen.

- Nya informations- och kommunikationsmönster,

informationstekniken.

Det nya medielandskapet.

- Förändringar i den offentliga sektorn. Utveckling

inom folkrörelserna.

Det anges i direktiven att utgångspunkten för

kommitténs arbete bör vara varje medborgares rätt

till full delaktighet i samhället. Kommittén skall

summera och värdera de senaste årens

demokratiutredningar och demokratiforskning och

bedöma om ytterligare undersökningar och forskning

bör initieras. Kommittén skall vidare utöver

analyser och beskrivningar lämna konkreta förslag

inom de områden där den anser det vara behövligt.

Arbetet skall bedrivas så att det offentliga

samtalet kring demokrati och folkstyre stimuleras

och utvecklas. Utredningsarbetet skall enligt

direktiven vara avslutat senast den 31 december

1999.

Regeringen beslutade den 19 november 1998 om

tilläggsdirektiv till Demokratiutredningen.

Demokratiutredningen fick i särskilt uppdrag att

utreda orsakerna till det sjunkande valdeltagandet

och att föreslå åtgärder för att öka medborgarnas

delaktighet och engagemang i det demokratiska

systemet. Demokratiutredningen skall samråda med

Rådet för utvärdering av 1998 års val samt med

Integrationsverket, som av regeringen fått i uppdrag

att påbörja en undersökning kring det låga

valdeltagandet bland invandrare och utvecklingen

under åren sedan den kommunala rösträttsreformen år

1976.

Rådet för utvärdering av 1998 års val fick enligt

tilläggsdirektiv (dir. 1998:99) i uppdrag att bl.a.

utvärdera om, och i så fall på vilket sätt, reformen

av det svenska valsystemet påverkade valdeltagandet

i 1998 års val.

Utskottets bedömning

Rådet för utvärdering av 1998 års val har fått i

uppdrag att utvärdera reformen av det svenska

valsystemet. Rådets uppdrag omfattar de tekniska,

ekonomiska, organisatoriska och praktiska effekterna

av det nya valsystemet. Rådet skall ägna särskild

uppmärksamhet åt konsekvenserna av systemet ur ett

demokratiskt perspektiv. Rådet har i

tilläggsdirektiv fått i uppdrag att bl.a. utvärdera

om, och i så fall på vilket sätt, reformen av det

svenska valsystemet påverkade valdeltagandet i 1998

års val.

Vidare har Demokratiutredningen bl.a. fått i

uppdrag att utreda orsakerna till det sjunkande

valdeltagandet samt att föreslå åtgärder för ett

ökat demokratiskt engagemang. Integrationsverket,

slutligen, har fått i uppdrag att påbörja en

undersökning kring det låga valdeltagandet bland

invandrare och utvecklingen under åren sedan den

kommunala rösträttsreformen år 1976.

I motionerna tas, enligt utskottet, viktiga

demokratifrågor upp som gäller t.ex. det sjunkande

valdeltagandet i Sverige. Frågorna hör enligt

utskottet till det område som utredningarna enligt

ovan fått i uppdrag att utreda. Utskottet som anser

att resultaten av dessa uppdrag bör avvaktas

avstyrker motionerna.

Val till Europaparlamentet

Motionen

I motion 1998/99:U509 av Holger Gustafsson m.fl.

(kd) begärs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad som i motionen anförts om

att de svenska EU-valen skall företas på grundval av

strikt proportionalitet och utan spärr (yrkande 20).

Enligt motionärerna måste Europaparlamentet även i

framtiden ha en sådan utformning att även de mindre

ländernas politiska "landskap" får fullgod

representation. Det är därför beklagligt att antalet

ledamöter permanent begränsas till maximalt 700,

oavsett utvidgningar av medlemskretsen. I fördraget

påpekas dock att antalet ledamöter från ett land

måste "säkerställa skälig representation". De

svenska EU-valen skall enligt motionärerna företas

på grundval av strikt proportionalitet och utan

spärr.

Bakgrund

Enligt 18 kap. 33 § vallagen skall Riksskatteverket

i valet till Europaparlamentet fördela mandaten

mellan partierna på grundval av länsstyrelsernas

sammanräkning. Bara partier som fått minst 4 % av

rösterna i hela landet får enligt 34 § delta i

fördelningen av mandaten. Mandaten skall enligt 35 §

fördelas proportionellt mellan de partier som får

delta i fördelningen. Fördelningen görs genom att

jämförelsetal beräknas för partierna med

utgångspunkt i valresultatet i hela landet. Det

parti som vid varje beräkning får det största

jämförelsetalet tilldelas ett mandat.

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande

1997/98:KU26 två motioner (kd) vari föreslogs att

spärren vid de svenska EU-valen slopas och att

mandatfördelningen till Europaparlamentet skall

företas på grundval av strikt proportionalitet.

Utskottet gjorde följande bedömning.

Utskottet ställde sig i det av riksdagen godkända

betänkandet 1996/97:KU16 bakom lydelsen av 18 kap.

34 § vallagen när utskottet våren 1997 beredde

regeringens förslag till ny vallag. Den nya vallagen

ersatte den lag om val till Europaparlamentet som

tillämpades vid Sveriges första val till

Europaparlamentet år 1995 och innebar ingen

förändring beträffande 4-procentspärren. Utskottet

vidhåller sin tidigare ståndpunkt och avstyrker

motionerna.

Utskottets bedömning

Utskottet som vidhåller sin tidigare bedömning

avstyrker motion U509 yrkande 20.

Gemensamma valsedlar

Motionen

I motion 1998/99:K251 av Barbro Johansson (mp)

begärs att riksdagen hos regeringen begär en

utredning om gemensamma valsedlar för de olika

partierna (yrkande 1) och att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad som i motionen

anförts om att gemensamma valsedlar bör delas ut

inne i vallokalen (yrkande 2). Vid varje val sker

ett enormt slöseri med valsedlar. Före valet sker

också en mängd transporter för att distribuera

valsedlarna i vårt lands olika delar. Dessa

transporter bör också minska. För att bringa ned

antalet valsedlar bör det därför utformas gemensamma

valsedlar på vilka samtliga riksdagspartiers namn

och partikandidatlistor finns angivna. Övriga nya

partier, som söker komma in i riksdagen, bör finnas

på en gemensam valsedel. Samma bör gälla för kommun-

och landstingsval. Dessa gemensamma valsedlar skall

enligt motionären tillhandahållas och finnas inne i

vallokalen och delas ut där. En utredning bör enligt

motionären tillsättas som ser över valsedlarnas

utformning enligt intentionerna i motionen och hur

systemet med valsedelsutdelning går till.

Bakgrund

I 6 kap. vallagen behandlas bl.a. valsedlars

utformning och innehåll samt hur valsedlar skall

beställas och hur de hålls till handa.

Riksskatteverket skall enligt 1 § tillhandahålla de

valsedlar som skall användas vid val. På en valsedel

skall det enligt 3 § finnas en partibeteckning. En

valsedel bör dessutom innehålla namn på en eller

flera kandidater, en valkretsbeteckning som visar

för vilken valkrets valsedeln är avsedd, en

valbeteckning som visar för vilket val valsedeln

gäller och uppgift på om det parti som valsedeln

gäller för har registrerat sin partibeteckning och

anmält kandidater.

Enligt 7 § förser Riksskatteverket på beställning

varje parti med valsedlar till det antal partiet

önskar. Staten ansvarar enligt 8 § för kostnaden för

valsedlar till ett antal som motsvarar tre gånger

antalet personer som har rösträtt i valkretsen för

ett parti som deltar i riksdagsvalet, om partiet vid

detta val får eller vid något av de två senaste

riksdagsvalen har fått mer än en procent av rösterna

i hela landet. Detta gäller också ett parti som,

utan att ha uppnått den angivna röstandelen, är

eller genom valet blir representerat i riksdagen.

Enligt 9 § svarar staten för kostnaden för

valsedlar till ett antal som motsvarar tre gånger

antalet personer som har rösträtt i valet för ett

parti som deltar i val till landstings- eller

kommunfullmäktige, om partiet är eller genom valet

blir representerat i fullmäktige.

Utskottets bedömning

Enligt utskottet kan även små förändringar av

bestämmelserna om röstning och val skapa osäkerhet

bland väljarna med risk för minskat valdeltagande

som följd. Valsedlarna är också den valinformation

som lär läsas flitigast av väljarna. Utskottet anser

att gemensamma valsedlar skulle kunna bli

svåröverskådliga och kanske också medföra vissa

praktiska problem. Några vinster i praktiskt

hänseende skulle inte heller gemensamma valsedlar

ge. Utskottet som inte vill föreslå att gemensamma

valsedlar införs avstyrker motion K251.

Punktskrift på valsedel

Motionen

I motion 1998/99:K232 av Barbro Johansson (mp)

begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad som i motionen anförts om att

valsedlar med punktskrift bör tas fram till

nästkommande val. Integritet är viktigt att slå fast

om. Ett funktionshinder, som en synskada, innebär

att en synskadad måste ha hjälp vid olika

situationer av en seende person. För att ge

synskadade möjlighet att kunna vara ensamma i

valbåset under tiden de går till val i en vallokal,

bör valsedlar med de olika partiernas namn tas fram

i punktskrift.

Bakgrund

Riksskatteverket (RSV) upprättar inför varje val

information för synskadade. Informationen består i

dels kassettband med samma information som RSV:s

broschyrer, dels material i punktskrift. Detta

material innehåller bl.a. kuvert med lösa valsedlar.

Kuverten har text i punktskrift som anger vad

kuvertet innehåller, t.ex. valsedlar för ett visst

parti i riksdagsvalet. Valsedlarna är däremot inte i

punktskrift eftersom det enligt RSV skulle äventyra

valhemligheten.

Utskottets bedömning

I dag finns information till synskadade väljare dels

på kassettband, dels med punktskrift. Dessutom

distribueras kuvert med text i punktskrift som

innehåller valsedlar utan punktskrift. Denna ordning

har utformats med tanke på valhemligheten. Utskottet

är med hänsyn till valhemligheten inte berett att

föreslå att även valsedlarna skall utformas med

punktskrift och avstyrker därför motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande personval, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K204, 1998/99:K212,

1998/99:K241 yrkande 2, 1998/99:K250,

1998/99:K286, 1998/99:

K290, 1998/99:K328 yrkande 10, 1998/99:K343 och

1998/99:K211,

2. beträffande dubbelvalsavveckling

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K316 och

1998/99:K345,

3. beträffande kommunala

utjämningsmandat

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K214, 1998/99:K265

och 1998/99:K269 yrkande 4,

res. 1 (v, kd, c, fp, mp)

4. beträffande utlandssvenskars röstning

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K267, 1998/99:K339

och 1998/99:K351,

5. beträffande utländska medborgares

rösträtt

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K244 och

1998/99:Sf635 yrkande 11,

res. 2 (mp)

6. beträffande statens och kommunernas

insatser vid val, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K344 och

1998/99:K306 yrkandena 1 och 2,

7. beträffande val till

Europaparlamentet

att riksdagen avslår motion 1998/99:U509 yrkande 20,

res. 3 (v, kd, mp)

8. beträffande gemensamma valsedlar

att riksdagen avslår motion 1998/99:K251,

res. 4 (mp)

9. beträffande punktskrift på valsedel

att riksdagen avslår motion 1998/99:K232.

Stockholm den 28 januari 1999

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

I beslutet har deltagit: Per Unckel (m), Pär Axel

Sahlberg (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth

Kvist (v), Ingvar Svensson (kd), Jerry Martinger

(m), Mats Berglind (s), Inger René (m), Kerstin

Kristiansson (s), Nils Fredrik Aurelius (m), Per

Lager (mp), Åsa Torstensson (c), Helena Bargholtz

(fp), Kenth Högström (s), Britt-Marie Lindkvist (s)

och Inger Strömbom (kd).

Reservationer

1. Kommunala utjämningsmandat (mom. 3)

Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson (kd), Per Lager

(mp), Åsa Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp) och

Inger Strömbom (kd) anser

dels att utskottets yttrande som på s. 14 börjar med

"Frågan om att" och slutar med "samtliga motioner."

bort ha följande lydelse:

Enligt vallagen kan kommunfullmäktige besluta om

valkretsindelning när kommunen har fler än 6 000

röstberättigade. De flesta kommuner har

valkretsindelning. Kommunfullmäktiges platser

fördelas utifrån fasta valkretsmandat vilket innebär

att ett parti trots ett relativt starkt stöd i

kommunen i sin helhet kan hamna utanför

kommunfullmäktige i de fall röstetalet är jämnt

fördelat över hela kommunen. Detta utgör enligt

utskottet ett demokratiproblem. Väljarnas röster får

inte genomslag i kommunfullmäktiges sammansättning.

Enligt utskottet bör en analys göras av möjligheten

att ändra vallagen, så att det införs en bestämmelse

om utjämningsmandat vid val till kommunfullmäktige.

Därför bör en utredning tillsättas. Detta bör med

bifall till motionerna K214, K265 och K269 ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande kommunala utjämningsmandat

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K214,

1998/99:K265 och 1998/99:K269 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

2. Utländska medborgares rösträtt (mom. 5)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som

börjar med "Rätt att rösta" och slutar med "yrkande

11." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet bör alla invandrare behandlas lika

i valsammanhang. Invandrare som är medborgare i ett

EU-land samt Norge och Island och som är

folkbokförda i Sverige har rösträtt i Sverige vid

valen till kommunfullmäktige och

landstingsfullmäktige. Dessa regler bör enligt

utskottet gälla alla utländska medborgare som är

folkbokförda i Sverige. Annars utsätter Sverige

vissa utländska medborgare för diskriminering vilket

enligt utskottet inte kan accepteras. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag till lagändring

i enlighet med vad utskottet framfört. Detta bör

riksdagen, med bifall till motion Sf635 yrkande 11,

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande utländska medborgares rösträtt

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:K244 samt med

bifall till motion 1998/99:Sf635 yrkande 11 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Val till Europaparlamentet (mom. 7)

Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson (kd), Per Lager

(mp) och Inger Strömbom (kd) anser

dels att utskottets yttrande på s. 22 bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottet måste Europaparlamentet även i

fortsättningen väljas på ett sådant sätt att även de

mindre partierna får fullgod representation. Därför

måste de svenska EU-valen företas på grundval av

strikt proportionalitet och utan spärr. Detta bör

riksdagen, med bifall till motion U509 yrkande 20,

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande val till Europaparlamentet

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U509 yrkande 20

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. Gemensamma valsedlar (mom. 8)

Per Lager (mp) anser

dels att utskottets yttrande på s. 23 som börjar med

"Enligt utskottet kan" och slutar med "motion K251."

bort ha följande lydelse:

Kostnaderna för val till riksdag och kommuner är

omfattande och det borde enligt utskottet vara ett

allmänt intresse att minimera dessa. Inte minst

handlar det om ett stort slöseri med papper för alla

olika vallistor, något som också ökat med

personvalsinslaget. En åtgärd, som skulle kunna

effektivisera informationen, kraftigt minska

pappersanvändningen och minska transportvolymen,

vore att ha gemensamma valsedlar för de partier som

deltar i respektive val. Andra länder har genomfört

detta med bra resultat. Enligt utskottet bör frågan

aktualiseras i någon av de pågående utredningarna om

valfrågor. Detta bör riksdagen, med bifall till

motion K251, som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande gemensamma valsedlar

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K251 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

Särskilt yttrande

Personval, m.m.

Åsa Torstensson (c) anför:

Centerpartiet förutsätter att de förslag med

koppling till personvalet som tas upp i motion

1998/99:K241 yrkande 2 av Lennart Daléus m.fl.

kommer att tas upp och ges en positiv behandling av

Rådet för utvärdering av 1998 års val. Om, mot

förmodan, så inte sker avser Centerpartiet att

snarast återkomma med dessa förslag.