Bet. 1998/99:KU18

Konstitutionsutskottets betänkande

1998/99:KU18

Staten och trossamfunden -

begravningsverksamheten, kulturminnena, personalen,

avgiftsbetalningen, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

KU18

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition 1998/99:38

Staten och trossamfunden - begravningsverksamheten,

kulturminnena, personalen, avgiftsbetalningen, m.m.

jämte tio motioner som väckts med anledning av

propositionen och två motionsyrkanden från den

allmänna motionstiden 1998/99. I propositionen

behandlas en rad frågor som behöver regleras inför

relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan

den 1 januari år 2000.

Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga

samfälligheter föreslås i propositionen vara

huvudmän för den helt övervägande delen av

begravningsverksamheten och tillhandahålla särskilda

gravplatser för dem som inte tillhör något kristet

trossamfund. Verksamheten skall finansieras genom en

obligatorisk begravningsavgift som bestäms av

huvudmannen. Avgift till trossamfund skall kunna tas

in med statlig hjälp och beräknas på den kommunalt

beskattningsbara förvärvsinkomsten.

Svenska kyrkan skall få ersättning av staten för

vissa kulturhistoriskt motiverade kostnader,

kyrkoantikvarisk ersättning. Regeringen anser att

kyrkan bör utnyttja det utrymme för sänkning av

kyrkoavgiften som reformen skapar. Efter en tioårig

övergångsperiod förutsätts de med finansieringen av

reformen sammanhängande frågorna på nytt övervägas

av regeringen efter överläggningar med Svenska

kyrkan. Regeringen kommer att överväga att införa

någon form av skatt eller avgift för att uppnå

statsfinansiell neutralitet.

Den offentligrättsligt reglerade

handlingsoffentligheten inom Svenska kyrkan skall

avse handlingar som rör begravningsverksamheten samt

fördelningen och användningen av den

kyrkoantikvariska ersättningen.

Anställningsavtalen för alla offentliganställda

inom Svenska kyrkan går vid relationsförändringen

automatiskt över till det registrerade trossamfundet

Svenska kyrkan eller dess organisatoriska delar.

Personalen tar med sig rättigheter och skyldigheter

till den nya arbetsgivaren.

Registrerade trossamfund likställs i

skattehänseende med ideella föreningar vilket

innebär att de under vissa förutsättningar blir

begränsat skattskyldiga. Prästlönetillgångar skall

vara befriade från inkomstskatt under en

övergångsperiod.

Avgiften till trossamfund som tas in med statlig

hjälp beräknas på den kommunalt beskattningsbara

förvärvsinkomsten och behandlas i

hanteringshänseende som en skatt.

Utskottet tillstyrker i huvudsak regeringens

förslag. Utskottet föreslår dock med hänsyn till

normgivningsreglerna i regeringsformen att en

statlig myndighet skall föreskriva avgiftssatserna

för begravningsavgifterna för dem som inte tillhör

Svenska kyrkan.

Tretton reservationer och två särskilda yttranden

har fogats till detta betänkande.

Propositionen

1998/99:38, vari yrkas att riksdagen

dels antar regeringens förslag till

1. lag om överlämnande av allmänna handlingar till

Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar för

förvaring, m.m.,

2. lag om Svenska kyrkans personal vid

relationsförändringen mellan staten och Svenska

kyrkan den 1 januari 2000,

3. lag om skattefrihet för prästlönetillgångar vid

2001-2010 års taxeringar,

4. lag om avgift till registrerat trossamfund,

5. lag om avveckling av stadgad åborätt och

landgille,

6. lag om ändring i rättegångsbalken,

7. lag om ändring i äktenskapsbalken,

8. lag om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370),

9. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt,

10. lag om ändring i kommunala delegationslagen

(1954:130),

11. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda

bestämmelser om kommuns och annan menighets

utdebitering av skatt m.m.,

12. lag om ändring i lagen (1979:417) om

utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i

rikets indelning i kommuner, landsting och

församlingar,

13. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen

(1979:1152),

14. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

15. lag om ändring i skatteregisterlagen

(1980:343),

16. lag om ändring i lagen (1984:404) om

stämpelskatt vid inskrivnings-myndigheter,

17. lag om ändring i lagen (1988:950) om

kulturminnen, m.m.,

18. lag om ändring i arkivlagen (1990:782),

19. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),

20. lag om ändring i lagen (1991:482) om införande

av folkbokföringslagen (1991:481),

21. lag om ändring i kommunallagen (1991:900),

22. lag om ändring i lagen (1992:1528) om offentlig

upphandling,

23. lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200),

24. lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig

anställning,

25. lag om ändring i lagen (1994:615) om ingripande

mot otillbörligt beteende avseende offentlig

upphandling,

26. lag om ändring i lagen (1994:1221) om införande

av stiftelselagen (1994:1220),

27. lag om ändring i lagen (1994:1383) om

överlämnande av allmänna handlingar till andra organ

än myndigheter för förvaring,

28. lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483),

29. lag om ändring i lagen (1998:624) om ändring i

sekretesslagen (1980:100),

dels godkänner

30. regeringens förslag om kyrkoantikvarisk

ersättning (avsnitt 5.1.2).

Lagarna, som föreslås i huvudsak träda i kraft den 1

januari 2000, är intagna i detta betänkande som

bilaga 1.

Motionerna

Motioner som väckts med anledning av

propositionen

1998/99:K9 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att ej införa

särskild skatt/avgift för kyrkoantikvarisk

ersättning till Svenska kyrkan.

1998/99:K10 av Ingvar Svensson m.fl. (kd), vari

yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget att Svenska

kyrkan skall vara huvudman och tillhandahålla

särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något

kristet samfund och ber regeringen återkomma i denna

fråga,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag vad

gäller den kyrkoantikvariska ersättningens

omfattning,

3. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag

vad gäller den kyrkoantikvariska ersättningens

omfattning i enlighet med vad som anförts i

motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att en utvärdering och omprövning görs av den

kyrkoantikvariska ersättningen inom en tioårsperiod,

5. att riksdagen avslår förslaget vad gäller

beskattning av kyrkotillgångarna.

1998/99:K11 av Mats Einarsson m.fl. (v), vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslag till ändring i 1

kap. 1 § begravningslagen 1990:1144,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i begravningslagen att kommunerna ges

huvudansvaret för begravningsverksamheten,

3. att riksdagen, om yrkande 1 eller 2 avslås, som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommunalt huvudansvar för

begravningsverksamhet för dem som inte tillhör något

kristet trossamfund,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att fastställa

begravningsavgiften på kommunal nivå,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att likställa

kyrklig kulturminnesvård med annan kulturminnesvård

genom årlig prövning i samband med fastställande av

statens budget,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att fördelning av

medel för kyrkliga kulturminnen bör beslutas av

Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en särskild

skatt för kyrkliga kulturminnen inte bör införas,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

ändring i äktenskapsbalken enligt vad i motionen

anförts om s.k. civiläktenskap.

1998/99:K12 av Per Unckel m.fl. (m), vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om

kyrkoantikvarisk ersättning såvitt avser åren

2000-2001 i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att förslag om

kyrkoantikvarisk ersättning för åren 2000-2001 bör

läggas fram i vårpropositionen 1999,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag till

lag om ändring i begravningslagen såvitt avser 9

kap. 6 § tredje strecksatsen angående vissa

kostnader för transporter i samband med begravning i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag till

ändring av begravningslagen såvitt avser 10 kap.

angående utseende av ombud med uppgift att granska

hur församlingarna tar till vara de personers

intressen som inte tillhör Svenska kyrkan,

5. att riksdagen antar förslaget till lag om

skattefrihet för prästlönetillgångar vid 2001-2010

års taxering med den ändringen att skattebefrielsen

inte tidsbegränsas utan att orden "vid 2001 - 2010

års taxeringar" utgår ur rubriken och lagtexten,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det inte bör

införas ytterligare någon form av avgift eller

skatt för att uppnå s.k. statsfinansiell

neutralitet.

1998/99:K13 av Lennart Fridén (m) och Erik Arthur

Egervärn (c), vari yrkas att riksdagen avslår

proposition 1998/99:38 i anförd del och som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nytt förslag till utformning av den

kyrkoantikvariska ersättningen.

1998/99:K14 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i

begravningslagen (1990:1144) att huvudmannaskapet

för begravningsverksamheten skall vara kommunalt,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i

relevant lagstiftning att Svenska kyrkan och andra

trossamfund själva ansvarar för uppbörden av

eventuella avgifter.

1998/99:K15 av Marianne Andersson och Birgitta

Sellén (båda c), vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning i syfte att garantera

skyddet av de kyrkliga kulturminnena.

1998/99:K16 av Ewa Larsson (mp), vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att kyrkan i större

utsträckning än i dag bör hållas öppen för alla,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kyrkans

tillgänglighet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en tydligare

tidsangivelse,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om länsstyrelsernas

arbetssituation.

1998/99:K17 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c),

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en

fortsatt utredning.

1998/99:K18 av Helena Bargholtz och Barbro

Westerholm (fp), vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på proposition

1998/99:38 i denna del beslutar att länsstyrelse bör

vara huvudman för begravningsplatser för icke

kristna (1 kap. 1 § begravningslagen),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att vården och

underhållet av kulturhistoriskt värdefull egendom på

sikt får en principiell lösning som är densamma för

samfunden,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om reformens effekter

på skattetrycket för den enskilde.

Motioner från den allmänna motionstiden

1998/99:Kr265 av Elver Jonsson (fp), vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att kulturskyddet och

stödet för att bevara värdefulla kyrkobyggnader

ekonomiskt och lagtekniskt skall utformas så att

sådana byggnader kan komma i fråga för bevarande och

kulturvård oavsett vilket trossamfund som varit

huvudman.

1998/99:Kr274 av Birger Schlaug m.fl. (mp), vari

yrkas

59. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om kyrkorummet.

Yttranden från andra utskott

Konstitutionsutskottet har inhämtat yttranden från

skatteutskottet och kulturutskottet, bilagorna 2 och

3. Utskotten tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker motionsyrkandena i de delar som rör

respektive utskotts beredningsområden.

Utskottet

Bakgrund

Under år 1995 fattade riksdagen ett principbeslut om

ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan

(prop. 1995/96:80, bet. 1995/96:KU12, rskr.

1995/96:84). Reformen är förutsatt att träda i kraft

den 1 januari 2000. Under april 1997 redovisades

resultaten av en rad utredningar och uppdrag om

olika frågor som har samband med relationsändringen.

Det gällde den rättsliga regleringen (SOU 1997:41),

begravningsverksamheten (SOU 1997: 42), den

kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen och

de kyrkliga arkiven (SOU 1997:43), Svenska kyrkans

personal (SOU 1997:44), stöd, skatter och

finansiering (SOU 1997:45), statlig medverkan vid

avgiftsbetalning (SOU 1997:46) samt den kyrkliga

egendomen (SOU 1997:47).

Riksdagen beslutade den 4 juni och den 18 november

1998 om vissa grundlagsändringar samt införande av

lag om trossamfund, lag om Svenska kyrkan och lag om

införande av lagen om Svenska kyrkan. Den nu

aktuella propositionen behandlar frågor om

begravningsverksamheten, Svenska kyrkans personal,

den kulturhistoriskt värdefulla egendomen, de

kyrkliga arkiven, skatt och finansiering samt

statlig medverkan vid avgiftsbetalning m.m.

Frågorna om statens stöd till trossamfund och om

den kyrkliga beredskapen bereds inom

Regeringskansliet. Förslag läggs fram för riksdagen

senare i vår.

Begravningsverksamheten

Propositionen

Riksdagens principbeslut 1995 innebar beträffande

begravningsverksamheten att följande principer skall

vara vägledande.

- Svenska kyrkans huvudmannaskap för den helt

övervägande delen av begravningsverksamheten

skall bestå. Möjligheterna att anordna enskilda

begravningsplatser skall finnas kvar.

- Finansieringen av begravningsverksamheten skall

vara lokalt förankrad. Den som tillhör Svenska

kyrkan skall betala sina kostnader via

kyrkoavgiften.

- Ett riksomfattande obligatoriskt clearingsystem

bör komma till stånd.

- Olika modeller för att tillgodose de angivna

principerna skall prövas och därvid skall övervägas

om det kan skapas ett flexibelt system som tar

hänsyn till de mycket skiftande förhållanden som

finns i olika delar av landet.

Enligt regeringens förslag avses med

begravningsverksamhet de olika åtgärder som har

direkt samband med förvaltningen av de allmänna

begravningsplatserna. Med denna definition blir det

enligt regeringen klart att det i

begravningsverksamheten ingår att anordna och hålla

tillräckligt antal gravplatser, att ta emot stoft

för förvaring och visning samt att sköta

gravsättning och kremering. Det bör också åligga

huvudmannen att tillhandahålla eller kunna anvisa en

lokal som lämpar sig för en begravningsceremoni.

Vidare ingår att hålla personal, byggnader, maskiner

och andra anordningar som erfordras för att fullgöra

dessa uppgifter samt att ansvara för att ekonomiska

resurser finns för verksamheten. Utanför

begravningsverksamheten faller däremot sådana

tjänster som anskaffande av kista och gravsten,

annonsering, anordnande av begravningsceremoni och

minnesstund samt skötselåtaganden.

Det anses enligt propositionen inte möjligt att

utforma en definition på begravningsverksamhet som i

varje enskilt fall entydigt visar om en åtgärd

innefattas i definitionen. Övriga bestämmelser i

begravningslagen bör enligt propositionen i viss mån

kunna tjäna som ledning för bedömningar i sådana

fall. Det ligger enligt regeringen i sakens natur

att utförandet av de olika uppgifter som ingår i

begravningsverksamheten kan variera något till

omfattning och standard mellan olika huvudmän.

Regeringens förslag avses inte utgöra hinder för

sådana lokalt förankrade lösningar.

Som ovan redovisats innehöll riksdagens

principbeslut att Svenska kyrkan skall behålla

huvudmannaskapet för den helt övervägande delen av

begravningsverksamheten. Regeringen föreslår nu att

med huvudman för begravningsverksamheten skall avses

den församling eller kyrkliga samfällighet inom

Svenska kyrkan eller - efter särskilt beslut av

regeringen - den kommun som är skyldig att anordna

och hålla allmänna begravningsplatser för dem som är

folkbokförda inom ett visst geografiskt avgränsat

förvaltningsområde. Det skall enligt förslaget

endast finnas en huvudman inom varje

förvaltningsområde, vilket framhålls som naturligt

mot bakgrund av att huvudmannen föreslås ha ett

totalansvar för samtliga som är folkbokförda inom

området och måste kunna räkna med dem som underlag

vid finansieringen av verksamheten. Även

samhällsekonomiska skäl talar för att verksamheten

hålls samlad hos en huvudman och att förändringar av

nuvarande organisation som innebär ökade kostnader

undviks.

Regeringens förslag innebär att huvudmannen för

begravningsverksamheten inom det egna

förvaltningsområdet eller ett närbeläget

förvaltningsområde skall tillhandahålla och ansvara

för de särskilda gravplatserna för dem som inte

tillhör något kristet trossamfund. För att ett

kyrkligt huvudmannaskap för de särskilda

gravplatserna skall vara förenligt med

bestämmelserna om religionsfrihet, föreslår

regeringen en förstärkt tillsyn genom ombud som

tillsätts av länsstyrelsen och särskilda regler om

samråd. Vidare föreslås att begravningsavgiften

skall fastställas av huvudmannen på grundval av

särkostnadsredovisning av verksamhetens intäkter och

kostnader för att säkerställa att de medel som

inflyter från dem som inte tillhör Svenska kyrkan

enbart används för begravningsverksamheten och inte

kommer kyrkans religiösa verksamhet till del.

Alla som är folkbokförda i Sverige skall betala en

avgift för att täcka kostnaderna för

begravningverksamheten (begravningsavgift).

Begravningsavgiften skall vara inkomstrelaterad och

betalas till den som är huvudman för

begravningsverksamheten på folkbokföringsorten. De

som tillhör Svenska kyrkan och är folkbokförda inom

området för en församling som är huvudman för

begravningsverksamheten betalar sin

begravningsavgift till församlingen som en del av

kyrkoavgiften. Mot bakgrund av att huvudmannens

totala ansvar för begravningsverksamheten inom ett

geografiskt område också måste omfatta förfogande

över finansieringen måste det enligt regeringens

uppfattning överlåtas till varje huvudman att inom

sitt förvaltningsområde besluta om storleken av

begravningsavgiften.

Begravningsavgiften föreslås omfatta gravplats eller

motsvarande på allmän begravningsplats under 25 år,

gravsättning inklusive gravöppning, återfyllning och

iordningställande av öppnad grav, vissa transporter,

kremering och vissa lokaler. De transportkostnader

som avses innefattas i begravningsavgiften är

transporter från det huvudmannen övertagit ansvaret

för stoftet till dess att gravsättning har skett,

med undantag för transport för gravsättning utanför

huvudmannens förvaltningsområde, om inte transporten

beror på avtal om tillhandahållande av särskilda

gravplatser.

I propositionen framhålls att en enskild har

begränsat inflytande över de olika åtgärder som

krävs med anledning av ett dödsfall. Det enskilda

dödsboet har små möjligheter att påverka behovet av

transporter av den avlidne i samband med en

begravning. Regeringen anser att det därför är

rimligt att samhället tar ansvar för att

finansieringen av kostnaden för transporter ordnas

genom begravningsavgiften.

Det är enligt propositionen naturligt att

huvudmannens kostnadsansvar för transporter inträder

när stoftet efter den avlidne kommit till den

bisättningslokal eller motsvarande som huvudmannen

anvisar eller när huvudmannen på annat sätt

övertagit ansvaret för stoftet. Det är enligt

regeringen inte meningsfullt att söka begränsa

kostnadsansvaret endast till transporter som är

obligatoriska. Utgångspunkten bör i stället vara att

sådana transporter av den avlidne som normalt

förekommer i förvaltningsområdet i samband med en

begravning bör ingå i avgiften. Dit hör t.ex.

transport till en lokal för begravningsceremoni inom

rimligt avstånd samt transport till begravningsplats

som huvudmannen anvisar eller till och från

krematorium. Det är inte möjligt att i lag precisera

alla förutsättningar för att kostnaden för en

transport skall ingå i begravningsavgiften. Det är

enligt regeringen en fråga som får lösas i den

praktiska tillämpningen.

Huvudmannen för det förvaltningsområde där den

avlidne vid dödsfallet var folkbokförd skall enligt

förslaget svara för kostnaderna för de tjänster som

ingår i begravningsavgiften även när dessa tjänster

tillhandahålls av en huvudman för ett annat

förvaltningsområde. Detsamma gäller när tjänsterna

tillhandahålls av en innehavare av en allmän

begravningsplats som inte är huvudman för

begravningsverksamheten eller av innehavare av

enskild begravningsplats. Ersättningen till den som

tillhandahåller tjänsterna skall enligt förslaget

betalas enligt en gemensam rikstaxa som varje år

fastställs av regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer (begravningsclearing).

Regeringen föreslår också att länsstyrelserna skall

utse ombud med uppgift att granska hur

församlingarna tar till vara de personers intressen

som inte tillhör Svenska kyrkan. 1998 års kyrkomöte

har avstyrkt en sådan ordning. Regeringen anser dock

att begränsningarna för den som inte tillhör Svenska

kyrkan att direkt påverka hur en församling sköter

begravningsverksamheten gör att det är angeläget att

vidta åtgärder för att öka inflytandet och

möjligheterna till påverkan för dem som inte tillhör

Svenska kyrkan. Det är viktigt att slå fast att

begravningsverksamheten i första hand är en

samhällsangelägenhet som vänder sig till alla

medborgare. Genom relationsändringen upphör de

kyrkliga begravningshuvudmännen att vara

kyrkokommuner och en del av det allmänna. Den

försvagning av inflytandemöjligheterna för dem som

inte tillhör Svenska kyrkan som detta innebär bör

motverkas genom särskilda insatser.

I valet mellan ett särskilt ombud och förbättrad

länsstyrelsetillsyn fäster regeringen vikt vid att

ett särskilt ombud på ett tydligare sätt än

länsstyrelsen kan företräda dem som inte tillhör

Svenska kyrkan i begravningsfrågor. Systemet med

särskilt ombud har också likheter med

ombudsmannainstitutioner, som t.ex.

Diskrimineringsombudsmannen och Barnombudsmannen,

som förekommer i det svenska samhället. Regeringen

föreslår att länsstyrelserna får i uppdrag att utse

särskilda ombud med uppgift att följa

begravningsverksamheten i de församlingar och

kyrkliga samfälligheter som är huvudmän för

begravningsverksamheten.

Regeringen föreslår också att det införs en

skyldighet för församlingarna/samfälligheterna att

samråda med företrädare för andra trossamfund och

andra berörda parter i frågor som gäller anläggning,

utvidgning eller ändring av en befintlig

begravningsplats.

Förvaltningslagen (1986:223) föreslås tillämpas när

församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna

handlägger enskilda ärenden enligt begravningslagen.

Begravningslagens bestämmelser om överklagande av

beslut förtydligas så att det framgår att de endast

avser beslut i enskilda ärenden. Församlingarna

skall även efter relationsändringen vara de

enskildas motpart när ett beslut av församlingen

överklagas.

Länsstyrelsernas tillsynsansvar över

begravningsverksamheten kvarstår oförändrat.

Motionerna

Motionerna K11 (yrkandena 1 och 2) av Mats Einarsson

m.fl. (v) och K14 (yrkande 1) av Per Lager m.fl.

(mp) tar upp frågan om huvudmannaskapet för

begravningsverksamheten. Svenska kyrkan bör av

religionsfrihetsskäl inte ges ansvar för

begravningsverksamheten, utan huvudmannaskapet bör

vara kommunalt. Regeringens förslag i denna del bör

avslås. I motion K11 framhålls också att behovet av

möjligheter att överklaga bl.a. beslut om

avgiftsstorlek talar för att kommunerna bör vara

huvudmän för begravningsverksamheten.

Enligt motion K11 är frågan om huvudmannaskapet för

särskilda begravningsplatser för dem som inte

tillhör något kristet trossamfund särskilt viktig.

Motionärerna anser att religionsfrihetsskäl särdeles

starkt talar för att ansvaret för denna

begravningsverksamhet inte överlämnas till ett

enskilt trossamfund. Även om huvudmannaskapet i

huvudsak skulle överlämnas till Svenska kyrkan bör

ansvaret för dessa begravningsplatser vila på

kommunen (yrkande 3). I motion K10 av Ingvar

Svensson m.fl. (kd) yrkas att regeringens förslag

avslås i den del det avser att Svenska kyrkan skall

vara huvudman också för särskilda gravplatser för

dem som inte tillhör något kristet samfund.

Motionärerna framhåller att förslaget är olämpligt

ur flera aspekter. Bl.a. åsidosätts

religionsfriheten. Den föreslagna ordningen med

ombud som har till uppgift att granska hur

församlingarna tar till vara de personers intressen

som inte tillhör Svenska kyrkan ger enligt

motionärerna inte ett tillräckligt skydd för de

grupper det är frågan om. Ombudet saknar reellt

medinflytande och systemet kan på goda grunder anses

vara odemokratiskt. Ansvaret för de särskilda

begravningsplatserna för dem som inte tillhör något

kristet samfund bör i framtiden inte ligga på ett

kyrkligt organ. Motionärerna framhåller att det inte

bör vara mer svårhanterligt att ha ytterligare en

huvudman för de särskilda begravningsplatserna t.ex.

i varje kommun än vad det är att tillämpa ett

rikstäckande clearingsystem. Regeringen bör

återkomma med ett nytt förslag i denna fråga

(yrkande 1). Också motion K18 av Helena Bargholtz

och Barbro Westerholm (båda fp) vänder sig mot att

de särskilda gravplatserna för icke kristna

trosbekännare skall ha Svenska kyrkan som huvudman

(yrkande 1). Religionsfrihetsskäl talar för en annan

lösning. Motionärerna anser att länsstyrelserna bör

vara lämpliga huvudmän för denna uppgift.

I motion K12 av Per Unckel m.fl. (m) avstyrks

förslaget om ombud med uppgift att granska hur

församlingarna tar till var de personers intressen

som inte tillhör Svenska kyrkan, såsom omständligt

och onödigt (yrkande 4).

Mats Einarsson m.fl. (v) framhåller i motion K11 (

yrkande 4) att vissa invånare i Sverige blir

skyldiga att betala en avgift - i realiteten en

skatt - utan att ha några formella möjligheter att

via det demokratiska systemet påverka denna. Detta

är enligt motionärerna oacceptabelt. Om Svenska

kyrkan utses till huvudman för

begravningsverksamheten bör begravningsavgiftens

storlek bestämmas av kommunen. I motionen

ifrågasätts också statlig medverkan vid betalning av

kyrkoavgift.

Frågan om vad som skall innefattas i

begravningsavgiften tas upp i motion K12 av Per

Unckel m.fl. (m) yrkande 3. I fråga om

transportkostnaderna framhåller motionärerna att det

förefaller opraktiskt att huvudmannen skall överta

en begränsad del av transporterna, särskilt som

regeringen i propositionen konstaterar att det inte

är möjligt att i lag i detalj precisera alla

förutsättningar för att en transport skall ingå i

begravningsavgiften utan hänvisar till att frågan

får lösas i den praktiska tillämpningen. Förslaget

är enligt motionärerna så illa berett att det

knappast kan bli föremål för lagstiftning (yrkande

3). Också motion K17 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m,

kd, c) tar upp transportkostnaderna. Motionärerna

framhåller att den enskildes inflytande över hur

transporterna skall organiseras och utföras i

praktiken minskar genom att huvudmannen skall

upphandla dessa transporter. Frågan rymmer flera

etiska och för den enskilde mycket känsliga

aspekter. Motionärerna anser därför att frågan om

transportkostnader måste beredas ytterligare.

Religionsfriheten

Religionsfriheten definieras i 2 kap. 1 §

regeringsformen som en frihet att ensam eller

tillsammans med andra utöva sin religion. Varje

medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad

religionsfrihet och friheten kan inte begränsas.

Grundlagsskyddet innebär bl.a. ett förbud mot

bestämmelser som uttryckligen riktar sig mot någon

viss religionsutövning eller som uppenbart syftar

till att motverka en viss religiös inriktning.

De allmänna begränsningar som gäller för människors

handlande i samhället kan i vissa fall komma att

beröra åtgärder som uppfattas som utövande av

religionsfriheten. En i allmänhet straffbar handling

är t.ex. inte skyddad bara därför att den förekommer

i ett religiöst sammanhang (prop. 1975/76: 209, s.

115).

Europakonventionens artikel 9 behandlar bl.a.

religionsfriheten. Var och en har rätt till

tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.

Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller

tro och frihet att ensam eller i gemenskap med

andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion

eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor

och ritualer. Friheten att utöva sin religion får

endast underkastas sådana inskränkningar som är

föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt

samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna

säkerheten eller till skydd för allmän ordning,

hälsa eller moral eller till skydd för andra

personers fri- och rättigheter.

Grundlagsregler om överlämnande av offentlig makt

Regeringsformen anförtror normgivningsmakt åt

riksdagen och regeringen och medger också att

normgivningsmakt överlämnas åt

förvaltningsmyndigheter, kommuner och fram till år

2000 också till kyrkliga organ. Endast dessa

offentliga organ kan utöva normgivningsmakt i

regeringsformens mening.

Regeringsformen innehåller inte några utförligare

bestämmelser om hur myndigheterna kan få behörighet

att fatta beslut i enskilda fall

(förvaltningsbeslut). Enligt 11 kap. 6 §

regeringsformen kan förvaltningsuppgift anförtros

kommun och överlämnas till bolag, förening,

samfällighet, stiftelse, registrerat trossamfund

eller enskild individ. Innefattar uppgiften

myndighetsutövning skall det ske med stöd av lag.

Däremot finns det i 8 kap. regeringsformen en

ingående reglering av normgivningsmakten, dvs.

kompetensen att besluta generella föreskrifter.

Enligt 3 § skall föreskrifter om förhållandet

mellan enskilda och det allmänna, som gäller

åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp

i enskilds personliga och ekonomiska förhållanden,

meddelas genom lag.

I 7 § regleras möjligheterna att bemyndiga

regeringen att meddela föreskrifter inom vissa

ämnesområden.

Enligt 9 § andra stycket kan regeringen eller

kommun efter bemyndigande meddela föreskrifter om

avgifter, som på grund av 3 § annars skall meddelas

av riksdagen.

Enligt 11 § kan riksdagen om den bemyndigar

regeringen att meddela föreskrifter i visst ämne

därvid medge att regeringen överlåter åt

förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela

bestämmelser i ämnet.

Karakteristiskt för ett normbeslut är att det är

fråga om en generell föreskrift som i princip riktar

sig mot myndigheter och enskilda. Den typiska

författningen vänder sig till allmänheten, alltså

ett större antal enskilda medborgare, ofta en

obestämd krets personer. Bestämmelser som allmänt

reglerar människors rättigheter och förmåner måste

räknas till författningar. Föreskrifter som

innehåller påbud eller förbud och som alltså medför

skyldigheter är också föreskrifter till allmän

efterrättelse.

Utmärkande för normgivningsbestämmelser är således

att det i första hand är fråga om rättsregler, som i

princip kännetecknas av att de är bindande för

myndigheter och enskilda. Normgivningsbestämmelser

karakteriseras vidare av att de utgör generella

föreskrifter, varför de inte uttryckligen skall avse

ett konkret fall utan ha generell tillämpbarhet.

Förvaltningsbeslut anses i princip vara beslut som

riktar sig mot en eller flera enskilda.

Skattemyndigheternas beslut om slutlig skatt för den

enskilde är ett typiskt exempel på

förvaltningsbeslut.

När det gäller normbesluten kan konstateras att

innebörden av begreppet generell tillämpbarhet inte

är helt klar. I grundlagspropositionen (1973:90) har

framhållits att kravet torde vara uppfyllt om en

föreskrift exempelvis avser situationer av ett visst

slag eller vissa typer av handlingssätt eller om den

berör en i allmänna termer bestämd krets av

personer. Till författning hör då föreskrifter som

rör allmänheten eller en viss kategori av

allmänheten, t.ex. näringsidkare.

I proposition 1975/76:112 om kungörande av lagar

och andra författningar fördes en ingående

diskussion om vilka beslut som är att hänföra till

normgivningsbeslut. Det framhölls bl.a. att

Bankinspektionens och Försäkringsinspektionens

cirkulärskrivelser med bindande föreskrifter till

rättssubjekten inte är att betrakta som

författningar under förutsättning att skrivelserna

avsåg vissa konkreta rättssubjekt. Om däremot

cirkulärskrivelserna var avsedda att äga tillämpning

också på eventuellt tillkommande rättssubjekt borde

skrivelsen hänföras till författningar. När det

gällde att ta ställning till frågan om lokalt

begränsade beslut skall anses ha karaktären av

författning eller inte, kunde till en början slås

fast att beslutet fick anses vara en författning om

den helt eller delvis riktade sig till medborgarna i

gemen. I propositionen framhölls dock att läget

syntes vara annorlunda när det var fråga om lokalt

begränsade föreskrifter som helt eller främst är

avsedda att begränsa rörelsefriheten för ägarna till

vissa bestämda fastigheter och vissa därmed

jämförliga rättsinnehavare. Sådana föreskrifters

generella natur kunde starkt ifrågasättas även om

föreskrifterna var bindande inte bara för den

aktuella ägaren eller rättsinnehavaren utan även för

framtida sådana. Till författning var också att

hänföra av myndighet beslutade taxor och andra

villkor för utnyttjande av myndighets tjänster. Till

författning hörde däremot inte beslut av typen

naturreservat, bebyggelseplaner, arbetsplaner enligt

väglagen m.m. Föreskrifter som riktar sig till

jordägare eller liknande personkategorier inom ett

större område, t.ex. ett län, fick enligt

propositionen anses ha en så generell karaktär att

de borde bedömas som författningar. Var gränsen

exakt gick mellan denna typ av föreskrifter och

föreskrifter som inte har författningskaraktär var

omöjligt att ange i generella termer. En rättsregel

förlorar dock inte sin generella karaktär endast för

att den gäller inom ett lokalt avgränsat område.

Exempel på sådana generella föreskrifter har ansetts

vara lokala ordningsstadgor och

renhållningsordningar.

Nämnas kan att beslut enligt plan- och bygglagen om

detaljplaner och områdesbestämmelser med åtföljande

förteckning över fastigheterna anses vara

förvaltningsbeslut (jfr yttr. KU 1985/86:12y).

När det gäller att avgöra huruvida en föreskrift är

av generell natur eller ett beslut avseende en viss

konkret situation torde hänsyn få tas bl.a. till den

tid föreskriften gäller. Föreskrifter som avser bara

en kort tidrymd torde ibland kunna ses som beslut i

särskilt fall och därför falla utanför

författningsbegreppet.

Håkan Strömberg har i boken Normgivningsmakten

enligt 1974 års regeringsform (1989) framhållit att

gällande rätt erbjuder flera exempel på privat

rättsbildning som kan ge upphov till regler med

karaktären av ensidiga diktat. Alternativet till

detta konstaterande är enligt Strömberg att man

noterar ett flertal fall av grundlagsstridig

delegation till enskilda subjekt, ett synsätt som

knappast kan förväntas bli allmänt accepterat. Men

inte heller det förstnämnda synsättet är enligt

Strömberg tilltalande. Det betyder att det inte

finns några säkra materiella kännetecken som skiljer

offentlig normgivning och privat rättsbildning från

varandra. Om skillnaden endast är formell, blir

principen att offentlig normgivning endast kan

utövas av offentliga organ tämligen innehållslös.

Strömberg framhåller vidare att generella

handlingsregler riktar sig till en i allmänna termer

bestämd krets av personer. Adressaterna är då alla

som under givna förutsättningar har att företa den i

regeln påbjudna handlingen. Ett individuellt

handlingsimperativ riktar sig däremot till en eller

flera personer. Det väsentliga är att kretsen av

adressater i en generell handlingsregel är abstrakt

angiven. En föreskrift behöver inte förlora sin

generella karaktär endast för att den riktar sig

till en mer begränsad krets adressater, t.ex. en

viss kategori yrkesutövare.

Föreskrifter om kommunalskatten faller i och för sig

under lagkravet i 8 kap. 3 § regeringsformen.

Samtidigt sägs dock i 8 kap. 5 § regeringsformen att

grunderna för den kommunala beskattningen bestäms i

lag. Kommunernas årliga beslut om kommunalskattesats

anses inte ha författningskaraktär. I

grundlagspropositionen (s. 305) framhålls att den

kommunala beskattningsrätten intar en särställning

och behandlas särskilt i regeringsformen.

Befogenheten för kommun att besluta om skatteuttag

sägs ha sin grund direkt i 1 kap. 5 § (nu 1 kap. 7

§) regeringsformen. När det gäller kommunala

avgifter nämns i grundlagspropositionen att

kommunerna i princip inte kan bemyndigas att besluta

rättsnormer inom riksdagens primära lagområde men

att ett undantag är möjligheten för riksdagen att

med stöd av 8 kap. 9 § andra stycket regeringsformen

bemyndiga kommun att bestämma om avgifter.

Alf Bohlin behandlar i boken Kommunala avgifter

(1986) frågan om den kommunala avgiftsmakten från

statsrättslig synvinkel. Han framhåller att det, när

en kommun med stöd av ett rättsligt monopol äger

tvinga den enskilde inte bara att ta en prestation i

anspråk utan också att betala en avgift för

prestationen, rör sig om en sådan betungande eller

tvångsmässig avgift som tillhör riksdagens primära

lagområde men kan delegeras till kommun (s. 75).

Bohlin tar också upp skillnaden mellan ett taxe- och

ett debiteringsbeslut. I fullmäktiges befogenheter

ligger att i taxebeslutet antingen fastställa

grunder eller normer för avgiftsberäkningen eller

ange den avgift som skall betalas. Själva

debiteringen är en förvaltningsåtgärd som åvilar

styrelsen eller en nämnd. Fullmäktige kan

visserligen besluta om indexuppräkning av taxan och

överlämna åt en nämnd att kontinuerligt omräkna

avgifterna. Så snart man fjärmat sig så långt från

taxan att debiteringen inte kan sägas utgöra en

verkställighetsåtgärd - en mekanisk uppräkning av

taxebeloppen - utan blir beroende av nämndens mer

eller mindre diskretionära bedömningar, har taxan

enligt Bohlin förlorat sin karaktär av norm och

ersättas av en ny, vilken då skall beslutas av

fullmäktige.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet framhåller att med hänsyn till

principerna för normgivningen även föreskrifter om

begravningsavgiftens nivå omfattas av de krav som

gäller för normgivningen inom det civilrättsliga

området och skatteområdet (8 kap. 2 och 3 §§

regeringsformen). Skatteutskottet lämnar åt

konstitutionsutskottet att bedöma om de föreslagna

nya reglerna om fastställande av begravningsavgiften

i 9 kap. begravningslagen har getts en sådan

utformning att ett beslut om fastställande av avgift

skall kunna ses som en ren tillämpning av lagens

bestämmelser.

Konstitutionsutskottets bedömning

I två motioner, K11 (v) yrkandena 1 och 2 och K14

(mp) yrkande 1, har begärts att kommunerna skall

vara huvudmän för all begravningsverksamhet. Enligt

utskottets mening talar dock övervägande skäl för

att församlingarna behåller ansvaret för den

verksamhet de historiskt sett haft ansvaret för.

Förslaget att församlingarna skall behålla

huvudmannaskapet för begravningsverksamheten är en

väsentlig del av den samförståndslösning av

stat-kyrka-frågan som eftersträvats sedan länge.

Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag i

denna del och avstyrker motionsyrkandena.

Flera motioner (v, kd, fp) vänder sig mot att

huvudmannaskapet för särskilda begravningsplatser

för dem som inte tillhör Svenska kyrkan skall ligga

hos församlingarna. Enligt utskottets mening talar

starka skäl för att det bara bör finnas en huvudman

inom varje förvaltningsområde. Det finns ett behov

av att en huvudman har ett totalansvar för samtliga

som är folkbokförda inom området och att huvudmannen

kan räkna med dem som underlag vid finansiering av

verksamheten. Som regeringen framhåller finns det

också samhällsekonomiska skäl för att verksamheten

hålls samlad hos en huvudman och att förändringar av

nuvarande organisation som medför ökade kostnader

undviks. Den föreslagna ordningen med huvudmannaskap

innebär enligt regeringen inte någon ändring i hur

verksamheten i praktiken fungerar i dag. Regeringens

förslag om särskilda ombud för att tillvarata de

personers intressen som inte tillhör Svenska kyrkan

innebär enligt utskottets mening att den enskilde

tillförsäkras ett särskilt skydd för att hans

religionsfrihet inte kränks. Mot denna bakgrund

anser utskottet att regeringens förslag såvitt avser

huvudmannaskap bör tillstyrkas. Motionerna K11 (v)

yrkande 3, K10 (kd) yrkande 1 och K18 (fp) yrkande 1

avstyrks följaktligen.

I två motioner, K12 (m) yrkande 3 och K17 (fp, m,

kd, c), anförs att förslaget när det gäller de

transportkostnader som avses ingå i

begravningsavgiften är otillräckligt berett.

Utskottet delar inte denna bedömning. Det är enligt

utskottets mening rimligt att samhället tar ansvar

för att finansieringen av kostnaden för transporter

ordnas genom begravningsavgiften. Sådana transporter

av den avlidne som normalt förekommer i

förvaltningsområdet i samband med begravning bör

ingå i avgiften. Dit hör t.ex. transport till en

lokal för begravningsceremoni inom rimligt avstånd

samt transport till begravningsplats som huvudmannen

anvisar eller till och från krematorium. Utskottet

delar regeringens bedömning att det inte är möjligt

att i lag i detalj precisera alla förutsättningar

för att kostnaden för en transport skall ingå i

begravningsavgiften. Utskottet tillstyrker således

regeringens förslag i denna del och avstyrker

motionsyrkandena.

Utskottet tar härefter upp frågan om den föreslagna

begravningsavgiftens grundlagsenlighet. Som

utskottet vid tidigare tillfällen framhållit är det

mycket angeläget att det inte finns någon tveksamhet

kring tillämpningen av regeringsformen (yttr.

1994/95:KU6y). Utskottet har tidigare också

understrukit att det inte är acceptabelt att det

efter riksdagsbehandlingen kvarstår en osäkerhet om

den ifrågavarande lagstiftningens förenlighet med

grundlagen (yttr. 1985/86:KU8y s. 9).

Regeringens förslag innebär i huvudsak att

församlingen, när en församling är huvudman för

begravningsverksamheten, beslutar om

begravningsavgift för dem som tillhör Svenska kyrkan

- då som en del av kyrkoavgiften - men också för

andra som är folkbokförda i det aktuella området. Då

kommun är huvudman för begravningsverksamheten

beslutar kommunen om begravningsavgift för

kommunmedlemmarna.

En förutsättning för att ett organ som inte är

statligt eller kommunalt skall kunna ges rätt att

meddela beslut om offentligrättsligt tvingande

avgifter är att beslutet kan ses som ett

förvaltningsbeslut och inte som normgivning.

Enligt utskottets mening står det klart att

församlingarnas beslut om avgiftssats för

begravningsavgiften har en generell karaktär och

närmast är att se som ett normbeslut. Det

förhållandet att förslaget innehåller regler som i

viss mån begränsar utrymmet för bestämmandet av

avgiften innebär enligt utskottets mening inte att

beslutet förlorar sin karaktär av normgivning.

Utskottet har övervägt om en jämförelse kan göras

med kommunernas beslut om skattesats men har kommit

fram till att en sådan jämförelse inte är helt

rättvisande. Beslutet om kommunalskattesats anses

visserligen sakna författningskaraktär men detta

torde ha sin grund i en koppling till den

grundlagsskyddade kommunala beskattningsrätten. Det

framstår enligt utskottets mening knappast som

rimligt att beslutet skulle ha kvar denna speciella

karaktär utanför det kommunala området. Närmare till

hands ligger i stället att jämföra med

fastställandet av statliga generella avgifter vilka

allmänt anses falla under regeringsformens

normgivningsregler.

Utskottet har också övervägt att se beslutet om

avgiftssats som sammansatt av en mängd enskilda

förvaltningsbeslut, mot bakgrund av att de

avgiftsskyldiga torde vara kända när beslutet fattas

och en förteckning över dem teoretiskt kan bifogas

beslutet. Utskottet anser dock att en sådan

bedömning skulle föra för långt vid en jämförelse

med normbeslut inom andra områden.

Enligt utskottets mening finns det således

omständigheter som gör att det från

grundlagssynpunkt inte ter sig som helt hållbart att

se församlingarnas beslut om bestämmande av

avgiftssats som ett förvaltningsbeslut. Utskottet

vill understryka att det är av stor betydelse att

inslag i den historiska relationsförändringen som

skall genomföras mellan staten och Svenska kyrkan

inte kan ifrågasättas som grundlagsstridiga. Den nya

ordningen måste stå på en klar och otvetydig

konstitutionell grund, och det är angeläget att

reglerna om begravningsavgiften utformas på ett sätt

som inte kan kritiseras på den grunden att annars

vedertagna synsätt inte upprätthållits.

Utskottet anser mot denna bakgrund att övervägande

skäl talar för att församlingarnas beslut om

avgiftssats i princip skall betraktas som

normbeslut. Regeringsformens regler om normgivning

bör således tillämpas när det gäller fastställandet

av avgiftssats.

Med denna utgångspunkt är det nödvändigt att ett

offentligt organ får en formell beslutanderätt i

fråga om avgiftssatsen för i vart fall dem som inte

tillhör Svenska kyrkan. Avgiften för dem som tillhör

Svenska kyrkan ingår däremot i kyrkoavgiften och

tillhörigheten är frivillig. Visserligen är

begravningsverksamheten ett ansvar för samhället och

det kan därför sägas att det finns skäl att betrakta

avgiften för verksamheten som offentligrättslig även

i den delen den ingår i den frivilliga

kyrkoavgiften. Begravningsavgiftsdelen av

kyrkoavgiften är dessutom endast frivillig i den

meningen att tillhörigheten till Svenska kyrkan är

frivillig. Utskottet anser emellertid att det också

finns starka skäl som talar för en annan bedömning.

Begravningsverksamheten har sedan mycket länge varit

en viktig uppgift inom Svenska kyrkan. För den som

tillhör Svenska kyrkan är det naturligt att se

begravningstjänsterna som inomkyrkliga och som en

del av innebörden av kyrkotillhörigheten. Det är

därför enligt utskottets mening rimligt att komma

till den slutsatsen att begravningsavgiftsdelen av

kyrkoavgiften bör ses som övervägande icke

offentligrättslig. Utskottet anser således att

avgiftssatsen endast för dem som inte tillhör

Svenska kyrkan skall fastställas av en statlig eller

kommunal myndighet.

Regeringsformens normgivningsregler hindrar inte

att en kommun beslutar om begravningsavgift för sina

medlemmar. Enligt utskottets mening saknas bl.a. mot

bakgrund av det kommunala självbestämmandet

anledning att gå ifrån regeringens förslag att en

kommun som är huvudman för begravningsverksamheten

beslutar om avgiftssats. Däremot bör det enligt

utskottets mening vara en statlig myndighet som

beslutar om avgiftssats för dem som inte tillhör

Svenska kyrkan i de fall en församling är huvudman

för begravningsverksamheten. En ordning med statligt

beslutsfattande behöver enligt utskottets mening

inte innebära att församlingarnas utrymme för att i

praktiken bestämma avgiftens storlek inskränks.

Myndighetens beslutsfattande bör i detta syfte

därför förenas med en förslagsrätt för församlingen.

Utskottet vill starkt understryka att församlingens

förslag därvid måste tillmätas avgörande betydelse.

Riksdagens principbeslut 1995 innebär att

finansieringen av begravningsverksamheten skall vara

lokalt förankrad. Församlingarna är med vissa

undantag de organ som enligt regeringens och

utskottets förslag kommer att vara huvudmän för

begravningsverksamheten och ha det finansiella

ansvaret för verksamheten. Om de inte har stor

frihet att - inom ramen för det utrymme

begravningslagen ger - ha ett avgörande inflytande i

fråga om inkomster kan huvudmannaskapet uttunnas på

ett sätt som inte är acceptabelt. Av central

betydelse är också att den avgiftssats som

fastställs för dem som inte tillhör Svenska kyrkan

inte bör skilja sig från den avgiftssats för

begravningsavgiften som skall gälla för dem som

tillhör Svenska kyrkan. Beslutande myndighets

utrymme för att komma fram till en annan avgiftssats

än den föreslagna kan i princip anses vara begränsad

till de fall då avgiftssatsen otvetydigt strider mot

de förutsättningar som ges i begravningslagen.

Utskottet har övervägt vilken myndighet som är bäst

lämpad för den aktuella uppgiften och anser att det

bör vara samma samma myndighet som fastställer

clearingtaxan. Kammarkollegiet skall enligt uppgift

vara denna myndighet och avses även vara den

myndighet som skall föra register över registrerade

trossamfund. Inom Kammarkollegiet finns en särskild

kompetens i kyrkliga frågor. Enligt utskottets

mening talar därför övervägande skäl för att

Kammarkollegiet ges uppgiften att föreskriva

avgiftssatser för begravningsavgiften för dem som

inte tillhör Svenska kyrkan.

Utskottet föreslår att det införs en bestämmelse i

begravningslagen med innebörd att regeringen eller

den myndighet regeringen bestämmer får fastställa

begravningsavgifterna på förslag av de huvudmän för

begravningsverksamheten som inte är kommuner. Då

kommunerna är huvudmän behövs ingen annan ordning än

den regeringen föreslagit.

Utskottet har således stannat för att en statlig

myndighet bör vara den myndighet som fastställer

avgiftssatsen för begravningsavgiften och är således

inte berett att förorda att begravningsavgiftens

storlek, som föreslås i motion K11 (v) yrkande 4,

bestäms av kommunen. Motionsyrkandet avstyrks.

Utskottet har övervägt om myndighetens normbeslut i

enlighet med bestämmelserna i 35 § verksförordningen

skall kunna överklagas till regeringen. Utskottet

anser emellertid att frågan bör avgöras av

regeringen eftersom bestämmelser i fråga om

överklagande bör tas in i den förordning vari

regeringen överlämnar normgivningskompetensen till

myndigheten.

Om en statlig myndighet skall fastställa

avgiftssatserna för begravningsavgifterna måste

myndigheten ha rimlig tid för åtgärden. Enligt 9

kap. 14 § i regeringens förslag till lag om ändring

i begravningslagen skall Svenska kyrkan på medium

för automatisk databehandling underrätta

Riksskatteverket om de avgiftssatser som skall gälla

för det följande inkomståret. På samma sätt skall

Svenska kyrkan till Riksskatteverket lämna de

ytterligare uppgifter som behövs för att beräkna,

debitera, redovisa och ta in avgifterna. Regeringen

eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela

närmare föreskrifter om när och hur uppgifterna

lämnas.

Bestämmelser om skyldighet för Svenska kyrkan att

lämna uppgifter också till den myndighet regeringen

bestämmer bör införas i begravningslagen. Enligt

uppgift från Riksskatteverket är det angeläget att

uppgifterna lämnas dit senast den 3 december i

enlighet med vad som föreslås i 6 § förslaget till

lag om avgift till registrerat trossamfund. En sådan

tidsgräns förutsätter att senaste tidpunkt för

församlingarnas ställningstagande i fråga om

avgiftssatsen för begravningsavgift förläggs till i

vart fall inte senare än mitten av november om den

statliga myndigheten skall kunna hinna med att fatta

beslut om avgiftssatserna. Frågan om när uppgifterna

skall lämnas skall enligt 9 kap. 14 § regeringens

förslag till lag om ändring i begravningslagen

regleras i förordning eller myndighetsföreskrifter.

Senaste tidpunkt för fastställande av kyrkoavgift

avses regleras i kyrkoordningen. Enligt utskottets

mening bör det kunna förutsättas att kyrkoordningens

regler i detta avseende anpassas till de nu aktuella

nya förutsättningarna.

Den av utskottet nu föreslagna ordningen för

fastställande av begravningsavgift skulle

visserligen kunna innebära ett minskat behov av

ombud som skall tillvarata de personers intressen

som inte tillhör Svenska kyrkan. Som utskottet

framhållit är avsikten dock att myndighetsbeslutet

skall ha en mer formell karaktär och inte egentligen

påverka huvudmannens handlingsfrihet. Det kommer

fortfarande att finnas anledning att i särskild

ordning tillvarata de personers intressen som inte

tillhör Svenska kyrkan. Utskottet anser därför att

det också med den nu föreslagna ordningen finns ett

behov av ombud och avstyrker följaktligen motion K12

(m) yrkande 4, vari yrkas avslag på förslaget om

ombud.

Kyrkoantikvarisk ersättning

Propositionen

Riksdagens principbeslut år 1995 innebär att

kulturminneslagens skydd för kyrkliga kulturminnen

skall behållas även vid ändrade relationer mellan

staten och Svenska kyrkan. I princippropositionen

(prop. 1995/96:80 s. 38 f.) framhölls att bevarandet

av de kyrkliga kulturvärdena är en angelägenhet för

hela samhället och det svenska folket och att det

inte är rimligt att den totala kostnaden för detta

allmänintresse bärs endast av Svenska kyrkans

medlemmar. De skyddsbestämmelser som finns innebär

inskränkningar och ibland fördyringar vid skötseln

av egendomen. Svenska kyrkan borde därför enligt

principbeslutet kunna få viss ersättning för vård av

kulturhistoriskt värdefull egendom.

Kommittén angående det kyrkliga kulturarvet

föreslog i betänkandet Den kulturhistoriskt

värdefulla kyrkliga egendomen och de kyrkliga

arkiven (SOU 1997:43) att den årliga statliga

ersättningen skulle uppgå till ett belopp som

motsvarade 460 miljoner kronor i 1996 års

penningvärde, vilket innebär 0,05 % av det totala

kommunala skatteunderlaget. Enligt kommittén borde

ersättningen finansieras av en särskild skatt som

tas ut proportionellt mot inkomsten av alla

skattskyldiga, både kyrkotillhöriga och icke-

kyrkotillhöriga. Kommittén föreslog vidare att

kyrkan skall åta sig att vidta åtgärder för att

kyrkans sammanlagda uttag av kyrkoavgift minskas i

totalt samma omfattning som den statliga

ersättningen uppgår till.

1998 års kyrkomöte ansåg att det finns behov av en

kyrkoantikvarisk ersättning motsvarande 460 miljoner

kronor i 1996 års penningvärde med årlig

indexuppräkning. Det saknades enligt kyrkomötet

anledning att införa en särskild skatt för att

finansiera den kyrkoantikvariska ersättningen.

Regeringen föreslår nu att Svenska kyrkan fr.o.m.

år 2002 skall ha rätt till viss ersättning från

staten för kulturhistoriskt motiverade kostnader i

samband med vård och underhåll av kyrkliga

kulturminnen (kyrkoantikvarisk ersättning). Den

statliga ersättningen skall betalas med 50 miljoner

kronor för år 2002, 100 miljoner kronor för år 2003,

150 miljoner kronor för år 2004, 200 miljoner kronor

för år 2005, 250 miljoner kronor för år 2006, 300

miljoner kronor för år 2007, 390 miljoner kronor för

år 2008 samt med 460 miljoner kronor för år 2009.

När det gäller frågan om den statliga ersättningens

storlek måste enligt propositionen beaktas att det

är förenat med svårigheter att bedöma omfattningen

av kostnaderna för att upprätthålla de kyrkliga

kulturvärdena. Regeringen vill peka på att det under

senare år i större utsträckning än tidigare har

genomförts kostnadskrävande underhåll och

restaureringar av kyrkobyggnader, vilket

möjliggjorts bl.a. av att det s.k.

kyrkobyggnadsbidraget ur kyrkofonden blivit större

och nu uppgår till 90 miljoner kronor årligen. I

propositionen hänvisas också till att staten och

Svenska kyrkan under åren 1998-2000 genomför ett

gemensamt sysselsättningsprogram, det s.k. miljard-

programmet för kyrkliga jobb, som gör det möjligt

för Svenska kyrkan att exempelvis rusta upp

kyrkobyggnader och andra byggnader samt utföra

nödvändigt underhåll. Det finns goda förutsättningar

för att Svenska kyrkans kyrkobyggnader och de

kyrkliga kulturminnena i övrigt skall vara i ett

allmänt gott skick vid relationsändringen och ett

antal år därefter. Detta gäller enligt regeringen

särskilt åren 2000 och 2001 då

sysselsättningsprogrammet, som i stor utsträckning

avser byggnadsarbeten, just kommer att ha avslutats.

I god tid före tioårsperiodens utgång skall det

enligt propositionen tas fram ett underlag till en

allsidig belysning av de kyrkoantikvariska frågorna.

Utgångspunkten är att staten i enlighet med

principbeslutet om ändrade relationer mellan staten

och Svenska kyrkan långsiktigt skall ge ersättning

för vård och underhåll av de kyrkliga kulturvärdena.

Om inte erforderlig finansiering kan ordnas inom

reformens ram eller det aktuella utgiftsområdet,

vilket anges vara regeringens ambition, är statens

utgångspunkt att väsentligt minska det statliga

stödet efter tioårsperioden. Regeringen kommer att

överväga att under perioden och för tiden därefter

införa någon form av avgift eller skatt. Skulle

detta inte visa sig lämpligt kan det enligt

regeringen bli nödvändigt att pröva en sänkning av

ambitionen på området.

Det förhållandet att kyrkan får en statlig

ersättning innebär att Svenska kyrkan delvis

avlastas kostnaderna för att upprätthålla de

kyrkliga kulturvärdena. Den totala ekonomiska

belastningen på kyrkan minskar alltså i samma

utsträckning som ersättning utgår. Med hänsyn till

detta samt till de ekonomiska konsekvenser i övrigt

som uppstår för Svenska kyrkan med anledning av

reformen, anser regeringen att det under

tioårsperioden till följd av stat-kyrka-reformen

finns ett utrymme för en sänkning av kyrkoavgiften

som bör utnyttjas.

Den kyrkoantikvariska ersättningen skall fördelas av

Svenska kyrkan. På nationell nivå skall ersättningen

fördelas mellan stiften, och stiften skall besluta

om ersättningen inom sitt område. Varje beslut om

fördelning skall föregås av samråd med myndigheter

inom kulturmiljöområdet. Riksantikvarieämbetet skall

ges tillfälle att yttra sig över fördelningen mellan

stiften och respektive länsstyrelse skall ges

tillfälle att yttra sig över fördelningen inom

stiftet.

I propositionen aviseras en överenskommelse mellan

staten och Svenska kyrkan i frågor som rör de

kulturhistoriska värdena. Överenskommelsen ligger

vid sidan av frågan om den kyrkoantikvariska

ersättningen. En löpande utvärdering och uppföljning

skall göras vid s.k. kontrollstationer. Den första

kontrollstationen skall infalla under år 2009 och

därefter vart femte år. 1998 års kyrkomöte har

framhållit att en överenskommelse bör sträcka sig

över 25 år med kontrollstationer vart femte år, som

börjar år 2005.

Regeringen anser att överenskommelsen inte bör

tidsbegränsas utan gälla tills vidare. Det är en

annan sak att förslaget om kyrkoantikvarisk

ersättning avser en tioårsperiod. Det är enligt

regeringen lämpligt att lägga in kontrollstationer

vart femte år med början år 2009. Överenskommelsen

bör behandla allmänna frågor som rör de

kulturhistoriska värdena inom Svenska kyrkan. De

närmare villkoren bör formuleras till och med

nästföljande kontrollstation. Inom ramen för

överenskommelsen bör bl.a. behandlas frågan om

justering av den statliga ersättningen för det fall

omfattningen av kyrkans ansvar för de kyrkliga

kulturminnena på ett väsentligt sätt ändras.

Enligt regeringens uppfattning bör det skapas

samrådsgrupper för frågor som rör de kyrkliga

kulturvärdena. Samrådsgrupperna, som bör bestå av

representanter för de antikvariska myndigheterna och

Svenska kyrkan, bör vara ett forum för kunskaps- och

erfarenhetsutbyte. Samarbetet bör kunna bidra till

att öka kunskap om och förståelse för olika krav och

behov och därmed skapa förutsättningar för

samförståndslösningar, exempelvis vid sådana

avvägningar mellan önskningar att förändra

kyrkorummet utifrån församlingens och gudstjänstens

behov och strävan att bevara de kulturhistoriska

värdena.

Relationsändringen innebär att det finns vissa

behov av ändringar i kulturminneslagen. Skyddet för

kyrkobyggnader i 4 kap. kulturminneslagen bör

således gälla oavsett ägare. Med kyrkobyggnad avses

en byggnad som före den 1 januari 2000 invigts för

Svenska kyrkans gudstjänst och den 1 januari 2000

ägdes eller förvaltades av Svenska kyrkan eller

någon av dess organisatoriska delar. Vidare bör

enligt regeringen finnas bestämmelser om den

kyrkoantikvariska ersättningen och dess fördelning

samt en föreskrift som gör det möjligt att ingripa

för att åstadkomma rättelse om bestämmelser och

beslut enligt 4 kap. kulturminneslagen inte följs.

Domkapitlets rätt att överklaga beslut i

tillståndsärenden enligt 4 kap. kulturminneslagen

upphävs och ersätts inte av någon motsvarande rätt

för stiftet.

Regeringen föreslår att varje församling skall utse

två personer som skall föra en förteckning över

kyrkliga inventarier av kulturhistoriskt värde.

Stiftet skall minst vart sjätte år kontrollera att

de föremål som tas upp i förteckningen finns kvar.

Efter varje kontroll skall en kopia av förteckningen

skickas till länsstyrelsen. Bestämmelserna i 4 kap.

kulturminneslagen skall gälla även för kyrkliga

inventarier av kulturhistoriskt värde på

kyrkotomter.

Länsstyrelses beslut att ta upp ett föremål i

förteckningen eller vidta någon åtgärd för att

skydda eller vårda ett föremål får enligt

regeringens förslag överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol i stället för som i dag hos

regeringen, liksom Riksantikvarieämbetets beslut om

att bestämmelserna i 4 kap. kulturminneslagen om

tillståndsprövning skall tillämpas i fråga om en

kulturbyggnad, en kyrkotomt eller en

begravningsplats som tillkommit efter år 1939.

Motionerna

Flera motioner tar upp frågan om storleken av den

kyrkoantikvariska ersättningen under åren 2000-2009.

I motion K12 (yrkandena 1 och 2) av Per Unckel m.fl.

(m) framhålls att den kulturhistoriska överkostnaden

för Svenska kyrkan är en följd av bestämmelserna i

kulturminneslagen. Regeringens nu framlagda förslag

att kyrkoantikvarisk ersättning inte skall lämnas

för åren 2000 och 2001 innebär enligt motionärerna

ett avsteg från riksdagens principbeslut år 1995 som

gäller behovet av ersättning under tiden från

relationsförändringen den 1 januari 2000. Regeringen

bör i konsekvens med principbeslutet i samband med

vårpropositionen återkomma med förslag om

kyrkoantikvarisk ersättning för åren 2000 och 2001.

Ingvar Svensson m.fl. (kd) framhåller i motion K10

(yrkandena 2 och 3) att det, som kyrkomötet angett,

finns ett behov av en årlig ersättning med ett

belopp motsvarande 460 miljoner kronor fr.o.m. år

2000. Regeringen bör återkomma med nytt förslag om

detta. I motion K13 av Lennart Fridén (m) och Erik

Arthur Egervärn (c) begärs att riksdagen avslår det

framlagda förslaget om kyrkoantikvarisk ersättning.

I stället bör regeringen återkomma med ett förslag

som bättre svarar mot behovet och de allmänna

principerna i överenskommelsen mellan Svenska kyrkan

och staten och som ger den nödvändiga stabiliteten

genom en långsiktig lösning.

Mats Einarsson m.fl. (v) motsätter sig i motion K11

att den kyrkoantikvariska ersättningen på förhand

binds på det sätt som föreslås i propositionen. I

stället bör ersättningen prövas årligen i samband

med fastställande av statens budget (yrkande 5).

När det gäller frågan om det fortsatta stödet efter

år 2009 anser motionärerna bakom motion K10 att en

utvärdering och omprövning av den kyrkoantikvariska

ersättningen skall göras inom en tioårsperiod

(yrkande 4). Marianne Andersson och Birgitta Sellén

(båda c) begär i motion K15 en utredning i syfte att

garantera skyddet av de kyrkliga kulturminnena även

efter 2009. Motionärerna hänvisar till att

regeringen i propositionen framhåller att det kan

bli nödvändigt att pröva en sänkning av ambitionen

vad gäller skyddet av kulturminnen om det ekonomiska

stödet inte kan upprätthållas.

I motion K18 av Helena Bargholtz och Barbro

Westerholm (båda fp) framhålls att det årliga stödet

t.o.m. år 2009 måste ses som en övergångslösning.

Särlösningar för ett samfund är inte acceptabla. En

fortsatt finansiering i enlighet med den modell som

avses gälla t.o.m. år 2009 bör därför inte

övervägas. Detta bör enligt motionen ges regeringen

till känna (yrkande 2). Enligt motion Kr265 av Elver

Jonsson (fp) bör stödet för kulturhistoriskt

värdefulla kyrkobyggnader knytas till skyddsvärda

kyrkobyggnader oavsett trossamfund.

Kulturminneslagen bör anpassas så att också

kyrkobyggnader hos de fria trossamfunden omfattas.

I motion K16 av Ewa Larsson (mp) framhålls att det

är rimligt med kontrollstationer vart femte år, den

första i god tid före år 2009, men det behövs en

tydligare tidsangivelse (yrkande 3). Det är vidare

enligt motionen viktigt att länsstyrelserna har

tillräckliga resurser för att svara mot

kulturminneslagens krav (yrkande 4).

I motion K16 (yrkandena 1 och 2) av Ewa Larsson (mp)

och motion Kr274 (yrkande 59) av Birger Schlaug

m.fl. (mp) behandlas frågan om kyrkobyggnadernas

tillgänglighet. Kyrkan bör i större utsträckning än

i dag hållas öppen för alla för gudstjänst men också

som mötesplats mellan människor och mellan den

enskilda människan och hennes tro. Kyrkolokaler

erbjuder också ofta förnämlig akustik och passar

därför utmärkt som konsertlokaler. Samhällets ansvar

att bidra med förvaltning och förädling av vårt

kulturarv får inte minska efter relationsändringen.

Om inte kyrkan uppfattas som allmän kommer inte

samhället heller att framöver vilja avsätta medel

till dess kulturminnesvård.

Rätten att fatta beslut om fördelning och användning

av kyrkoantikvarisk ersättning på central och

regional nivå bör enligt motion K11 (v) inte

överlämnas till Svenska kyrkan. I stället bör

besluten fattas av Riksantikvarieämbetet och

länsstyrelserna på respektive nivå utan att det görs

någon principiell skillnad mellan kyrkliga och andra

kulturminnen (yrkande 6).

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet konstaterar att det finns goda

förutsättningar för att Svenska kyrkans

kyrkobyggnader och de kyrkliga kulturminnena i

övrigt skall vara i ett allmänt gott skick vid

relationsändringen och ett antal år därefter.

Kulturutskottet framhåller att den tid regeringen

garanterar ersättning är en relativt lång tid. I

likhet med regeringen anser utskottet att det inte

bör komma i fråga att binda staten för en längre

tid. Samtidigt erinras om att avsikten är att det

före tioårsperiodens utgång skall förekomma

särskilda överläggningar mellan staten och Svenska

kyrkan om den fortsatta ersättningen efter

tioårsperioden. Kulturutskottet tillstyrker

regeringens förslag att den kyrkoantikvariska

ersättningen bör utgå fr.o.m. år 2002 t.o.m. år 2009

och stegvis höjas från 50 miljoner kronor till 460

miljoner kronor per år. Motionerna K10 (kd)

yrkandena 2 och 3 delvis, K11 (v) yrkande 5 delvis,

K12 (m) yrkandena 1 och 2 samt K13 (m, c) delvis

avstyrks.

Det är enligt kulturutskottets mening nu för tidigt

att säga vilken ambitionsnivå som staten skall hålla

efter den första tioårsperioden; det får kommande

uppföljning och analys och därpå grundade

överväganden utvisa. Kulturutskottet vill dock i

likhet med regeringen betona att utgångspunkten bör

vara att staten i enlighet med principbeslutet om

ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan

långsiktigt skall ge ersättning för vård och

underhåll av de kyrkliga kulturvärdena.

Kulturutskottet understryker vikten av att ett

underlag för kommande överläggningar mellan staten

och Svenska kyrkan tas fram i god tid före

tioårsperiodens utgång så att det kan finnas

tillgängligt senast vid slutet av år 2008.

Kulturutskottet avstyrker motionerna K10 (kd)

yrkandena 3 delvis och 4, K11 (v) yrkande 5 delvis,

K13 (m, c) delvis, K15 (c), K16 (mp) yrkande 3, K18

(fp) yrkande 2 och Kr265 (fp).

När det gäller fördelningen av den kyrkoantikvariska

ersättningen anser kulturutskottet i likhet med

regeringen att Svenska kyrkan bör få ansvaret för

denna. Svenska kyrkan har ansvaret för att de

kyrkliga kulturminnena vårdas och underhålls. Genom

att Svenska kyrkan får ansvaret också för

fördelningen av ersättningen skapas bättre

möjligheter för Svenska kyrkan att göra den

planering och de prioriteringar som är en

förutsättning för att vård och underhåll i enlighet

med kulturminneslagens bestämmelser skall kunna

bedrivas på ett ändamålsenligt och rationellt sätt.

Viktigt är emellertid att fördelningen sker efter

samråd med Riksantikvarieämbetet och

länsstyrelserna. I sammanhanget understryker

kulturutskottet vikten av att det inom Svenska

kyrkans egen organisation finns erforderlig

kompetens när det gäller vård och underhåll av de

kyrkliga kulturvärdena samt att de erfarenheter som

samlats där bevaras och utvecklas. Motion K11 (v)

yrkande 6 avstyrks.

Kulturutskottet betonar vidare vikten av allas

tillgång till de kyrkliga kulturminnena.

Kulturutskottet hänvisar till att regeringen

framhållit att det av den kommande överenskommelsen

mellan staten och Svenska kyrkan om de

kulturhistoriska värdena inom Svenska kyrkan bör

framgå att de kyrkliga kulturminnena i framtiden

skall vara tillgängliga för alla i minst samma

utsträckning som före relationsändringen.

Kulturutskottet anser att något särskilt uttalande

av riksdagen inte torde vara nödvändigt. Motion K16

(mp) yrkande 2 avstyrks därför.

Kulturutskottet tillstyrker regeringens förslag till

ändringar i kulturminneslagen beträffande

kyrkobyggnader, kyrkliga inventarier, överklagande

och vidtagande av rättelse.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet vill i likhet med

kulturutskottet understryka att de kyrkliga

kulturminnena är en betydelsefull del av vårt

nationella kulturarv. Svenska kyrkan förvaltar

sålunda ett oersättligt kulturarv som byggts upp

under århundraden och som avspeglar och utgör en

väsentlig del av vår historia. Bevarandet av de

kyrkliga kulturhistoriska värdena är en angelägenhet

för hela samhället och för Svenska folket.

När det gäller storleken av den kyrkoantikvariska

ersättningen under den närmaste tioårsperioden vill

konstitutionsutskottet i likhet med kulturutskottet

framhålla att det är förenat med stora svårigheter

att bedöma kostnaderna för att upprätthålla de

kyrkliga kulturvärdena och avgöra hur stor del av

kostnaderna som staten respektive Svenska kyrkan bör

svara för.

De kostnader staten bör bidra till är endast de som

är betingade av kulturhistoriska hänsynstaganden. I

bedömningen av hur stora dessa kostnader är kan inte

bortses från att det under senare år i större

utsträckning än tidigare genomförts kostnadskrävande

underhåll och restaureringar av kyrkobyggnader.

Detta har gjorts möjligt bl.a. genom att det s.k.

kyrkobyggnadsbidraget ur kyrkofonden under tiden

från år 1989 ökat från 30 miljoner kronor per år

till ca 90 miljoner kronor årligen. Till detta

kommer det för staten och Svenska kyrkan gemensamma

sysselsättningsprogrammet, det s.k.

miljardprogrammet för kyrkliga jobb, vars syfte

visserligen i första hand är att minska

arbetslösheten genom att det skapas arbetstillfällen

inom Svenska kyrkan. Programmet skall dock även

medverka till att de kyrkliga värdena bevaras och

stärks, och det avser i stor utsträckning

byggnadsarbeten. Detta sysselsättningsprogram gör

det möjligt för Svenska kyrkan att exempelvis rusta

upp kyrkobyggnader och andra byggnader samt att

utföra nödvändigt underhåll.

Konstitutionsutskottet gör liksom regeringen och

kulturutskottet den bedömningen att det mot denna

bakgrund finns goda förutsättningar för att Svenska

kyrkans kyrkobyggnader och de kyrkliga kulturminnena

i övrigt skall vara i ett allmänt sett gott skick

vid relationsändringen och ett antal år därefter.

Detta gäller särskilt åren 2000 och 2001 då

sysselsättningsprogrammet just avslutats. Mot denna

bakgrund och med hänsyn till de för kyrkan positiva

ekonomiska effekterna av reformen anser utskottet

att regeringens förslag om kyrkoantikvarisk

ersättning bör godtas. Den kyrkoantikvariska

ersättningen bör lämnas fr.o.m. år 2002 till och med

år 2009 och stegvis höjas från 50 miljoner kronor

till 460 miljoner kronor per år.

Konstitutionsutskottet förordar sålunda att

riksdagen godkänner regeringens förslag om

kyrkoantikvarisk ersättning och avstyrker motionerna

K12 (m) yrkandena 1 och 2, K10 (kd) yrkandena 2 och

3 delvis samt K13 (m, c) delvis.

När det gäller det i motion K11 (v) framställda

yrkandet om att ersättningen bör prövas årligen i

samband med fastställandet av statens budget

(yrkande 5) konstaterar utskottet att ett

godkännande av riksdagen är att se som ett

principbeslut om kyrkoantikvarisk ersättning under

den aktuella perioden. Frågan kommer således att

behandlas i samband med fastställandet av

statsbudgeterna under denna period. Utskottet har

tidigare uttalat sig för en långsiktig lösning när

det gäller den kyrkoantikvariska ersättningen. Ett

principiellt ställningstagande nu beträffande

perioden 2000-2009 ligger i linje med detta.

Konstitutionsutskottet avstyrker följaktligen motion

K11 (v) yrkande 5.

Flera motioner tar upp frågan om kyrkoantikvarisk

ersättning efter år 2009. Konstitutionsutskottet

delar kulturskottets uppfattning att det nu är för

tidigt att ange den ambitionsnivå som staten skall

hålla efter den första tioårsperioden.

Ambitionsnivån bör läggas fast först efter

uppföljning och analys och därpå följande

överväganden. En utgångspunkt måste därvid, som

kulturutskottet betonar, vara att staten i enlighet

med principbeslutet långsiktigt skall ge ersättning

för vård och underhåll av de kyrkliga kulturvärdena.

Överväganden om ersättningens storlek efter

tioårsperiodens utgång bör som regeringen framhåller

ske först efter särskilda överläggningar mellan

staten och Svenska kyrkan. Konstitutionsutskottet är

mot denna bakgrund inte berett att förorda att

riksdagen nu tar ställning i fråga om

kyrkoantikvarisk ersättning efter år 2009 och

avstyrker därför motion K10 (kd) yrkande 3 delvis

och motion K13 (m, c) delvis.

Det kan enligt utskottets mening förutsättas att i

den nämnda analysen och övervägandena också kommer

att ingå jämförelser med den antikvariska ersättning

som utgår i andra fall även om mycket talar för att

kyrkobyggnadernas ålder gör att Svenska kyrkans

antikvariska värden många gånger intar en

särställning. Enligt utskottets mening bör analysen

och övervägandena avvaktas också när det gäller

frågan om en principiell lösning som på sikt är

densamma för alla samfund. Också motionerna K18

yrkande 2 (fp) och Kr265 (fp) avstyrks följaktligen.

Konstitutionsutskottet vill liksom kulturutskottet

understryka vikten av att ett underlag för de

aviserade överläggningarna om ersättningen efter år

2009 tas fram i god tid före tioårsperiodens utgång.

Konstitutionsutskottet förutsätter i likhet med

kulturutskottet att underlaget skall finnas

tillgängligt senast vid slutet av år 2008. Något

tillkännagivande till regeringen om detta är enligt

utskottets mening inte påkallat. Motionerna K16 (mp)

yrkande 3 och K10 (kd) yrkande 4 avstyrks därför.

Konstitutionsutskottet är inte heller berett att

tillstyrka ett tillkännagivande till regeringen om

en utredning i syfte att garantera skyddet av de

kyrkliga kulturminnena. Motion K15 (c) avstyrks

följaktligen.

Våren 1998 behandlade utskottet ett yrkande om

kyrkobyggnadernas ökade tillgänglighet för konserter

o.d. med anledning av motionsyrkanden liknande

motionerna K16 yrkande 1 samt Kr274 yrkande 59 (båda

mp). Utskottet avstyrkte motionsyrkandena med

hänvisning till frågans inomkyrkliga karaktär (bet.

1997/98:KU20). I den nu aktuella propositionen

hänvisas till att frågan om kyrkobyggnadernas

tillgänglighet avses ingå i den kommande

överenskommelsen mellan staten och Svenska kyrkan.

Avsikten är att Svenska kyrkan skall svara för att

de kyrkliga kulturminnena i framtiden är

tillgängliga för var och en i minst samma

utsträckning som före relationsändringen, oberoende

av exempelvis kyrkotillhörighet. Enligt utskottets

mening saknas mot denna bakgrund anledning för

riksdagen att göra ett tillkännagivande om kyrkans

tillgänglighet. Motionerna K16 yrkandena 1 och 2

samt Kr274 yrkande 59 avstyrks följaktligen.

När det gäller frågan om fördelningen av den

kyrkoantikvariska ersättningen anser

konstitutionsutskottet i likhet med kulturutskottet

att övervägande skäl talar för att Svenska kyrkan,

som har ansvaret för att de kyrkliga kulturminnena

vårdas och underhålls, bör få ansvaret också för

fördelningen av ersättningen. Genom att Svenska

kyrkan får detta ansvar skapas bättre möjligheter

för Svenska kyrkan att göra den planering och de

prioriteringar som är en förutsättning för att vård

och underhåll i enlighet med kulturminneslagens

bestämmelser skall kunna bedrivas på ett

ändamålsenligt och rationellt sätt.

Konstitutionsutskottet vill i likhet med

kulturutskottet understryka vikten av att

fördelningen föregås av samråd med

Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna. Motion

K11 (v) yrkande 6 avstyrks.

Utskottet utgår från att frågan om länsstyrelsernas

resurser för att kunna fullgöra sitt ansvar enligt

kulturminneslagen kommer att bevakas inom

Regeringskansliet inom ramen för budgetarbetet.

Något tillkännagivande till regeringen i denna del

är inte påkallat. Motion K16 (mp) yrkande 4

avstyrks.

Offentlighet och insyn samt de kyrkliga

arkiven

Propositionen

Regeringen föreslår att den offentligrättsligt

reglerade handlingsoffentligheten inom Svenska

kyrkan skall avse handlingar som rör

begravningsverksamheten samt fördelningen och

användningen av den kyrkoantikvariska ersättningen.

Regeringen föreslår att allmänna handlingar som före

år 2000 har kommit in till eller upprättats hos

myndigheter med uppgifter som hänför sig till

Svenska kyrkans verksamhet efter beslut av

regeringen skall kunna förvaras hos Svenska kyrkan

eller någon av dess organisatoriska delar efter

relationsändringen utan att därigenom upphöra att

vara allmänna. En särskild lag föreslås stiftas om

detta. Handlingsoffentligheten enligt

tryckfrihetsförordningen skall bestå, och

bestämmelserna i sekretesslagen samt bestämmelserna

i övrigt i arkivlagen skall tillämpas i samma

utsträckning som före relationsändringen.

Allmänna handlingar som före år 2000 har kommit in

till eller upprättats hos Svenska kyrkans beslutande

organ skall överlämnas till arkivmyndighet inom tre

månader från relationsändringen. Handlingarna skall

dock även därefter efter beslut av regeringen kunna

förvaras hos Svenska kyrkan eller någon av dess

organisatoriska delar utan att därigenom upphöra att

vara allmänna.

Svenska kyrkan skall enligt regeringens förslag

lämna uppgifter om indelning och stadgar till det

statliga registret över trossamfund. Därigenom kan

arkivmyndigheternas behov av information kunna

tillgodoses. De statliga arkivmyndigheterna bör ha

tillsyn över de kyrkliga organ som förvarar allmänna

handlingar såvitt avser dessa handlingar samt ha

rätt att överta de aktuella arkiven. Utöver de

generella föreskrifter som finns i

arkivlagstiftningen kan behövas särskilda

bestämmelser om hanteringen av de kyrkliga arkivens

bestånd av allmänna handlingar.

Regeringen gör bedömningen att det inte finns

anledning att reglera frågan om storleken av avgift

för kopia eller avskrift av handling som är

offentlig utan utgår från att Svenska kyrkan tar

ansvar för att möjligheterna att ta del av allmänna

handlingar inte fördyras eller på annat sätt

försvåras jämfört med vad som gäller i dag.

Svenska kyrkan svarar enligt propositionen för

kostnaderna för arkiven fram till dess materialet

har överlämnats till arkivmyndigheterna. Staten

svarar för de kostnader som uppkommer därefter.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet har inte något att erinra mot

regeringens förslag till ändringar i sekretesslagen

rörande handlingsoffentlighet beträffande handlingar

som in-kommit till eller upprättats hos Svenska

kyrkans verksamhet efter relationsändringen och som

rör fördelningen och användningen av den

kyrkoantikvariska ersättningen.

Inte heller har kulturutskottet något att invända

mot vad regeringen anfört under avsnittet De

kyrkliga arkiven beträffande handlingar som före år

2000 har kommit in till eller upprättats hos

myndigheter som har uppgift som hänför sig till

Svenska kyrkan. Kulturutskottet påpekar att det

anförs i propositionen att regeringens överväganden

i fråga om kostnader stämmer överens med gällande

principer och att något förslag ej läggs fram för

riksdagen. Kulturutskottet anmärker att regeringen

dock felaktigt i propositionstexten betecknat

övervägandena som ett förslag.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens

förslag till lag om överlämnande av allmänna

handlingar till Svenska kyrkan eller någon av dess

organisatoriska delar för förvaring m.m., förslag

till lag om ändring i arkivlagen (1990:782), förslag

till lag om ändring i lagen (1994:1383) om

överlämnande av allmänna handlingar till andra organ

än myndigheter för förvaring samt förslag till

ändringar i sekretesslagen (1980:100). Mot bakgrund

av att regeringen numera föreskrivit (SFS 1999:77)

att lagen (1998:624) om ändring i sekretesslagen

(1980:100) skall träda i kraft den 1 april 1999 bör

dock den ändring som i den nu aktuella propositionen

föreslås i lagen om ändring i lagen (1998:624) om

ändring i sekretesslagen (1980:100) ersättas av

förslag till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100) med ikraftträdande den 1 juni 1999

(bil.5).

Svenska kyrkans personal

Propositionen

Regeringen föreslår att anställningsavtalen för all

offentliganställd personal inom Svenska kyrkan den 1

januari 2000 går över till det registrerade

trossamfundet Svenska kyrkan eller dess

organisatoriska delar. Personalen garanteras de

rättigheter som de har i dag på grund av

anställningsavtal och andra

anställningsförhållanden. Även skyldigheterna

består. Den arbetstagare som inte vill att

anställningsavtalen skall gå över till den nya

arbetsgivaren skall anmäla detta senast den 31

december 1999, och anställningen anses då upphöra

den 1 januari 2000. En särskild lag stiftas om

Svenska kyrkans personal vid relationsändringen.

När det gäller prästerna talar enligt regeringen

övervägande skäl för att kyrkokommunen är den

egentlige arbetsgivaren, medan staten endast agerar

som ställföreträdare för kyrkokommunen. Särskilda

regler på kyrkans område innebär enligt regeringen

att fullmaktshavare på kyrkans område inte har någon

särskild rätt gentemot vare sig staten eller sin

arbetsgivare utöver vad som följer av regleringen i

kyrkolagen. En fullmaktsanställd präst förlorar i

princip fullmakten när han eller hon får en annan

tjänst (jfr 35 kap. 10 § kyrkolagen).

Övergången av rättigheter och skyldigheter skall

även omfatta pensionsrättigheterna. Det stift, den

församling eller den kyrkliga samfällighet som

anställningsavtalen går över till skall svara för de

pensionsåtaganden som gäller för biskoparna,

prästerna respektive anställda med kyrkokommunala

villkor vid tidpunkten för relationsändringen.

Arbetsgivarna inom Svenska kyrkan skall ha fonderat

sina historiska pensionsåtaganden för anställda med

kyrkokommunala villkor senast vid utgången av år

2009. Till dess fondering skett skall arbetsgivaren

kreditförsäkra sina åtaganden. För pensionsåtaganden

som inte är möjliga att kreditförsäkra skall Svenska

kyrkan svara solidariskt med sina organisatoriska

delar.

Regeringen bedömer att ett så stort kapital som vid

tidpunkten för relationsändringen motsvarar hela

pensionsskulden inklusive den särskilda löneskatten

skall avskiljas ur kyrkofonden och användas för att

trygga biskoparnas och prästernas

pensionsfordringar. Vidare är bedömningen att 300

miljoner kronor skall avskiljas ur kyrkofonden och

användas för att underlätta ett samlat tryggande av

pensionsfordringarna för de anställda med

kyrkokommunala villkor.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens

förslag till lag om Svenska kyrkans personal vid

relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan

den 1 januari 2000. Utskottet vill framhålla att det

är angeläget att arbetsgivare inom Svenska kyrkan i

enlighet med 5 § i lagförslaget tryggar sina

åtaganden på ett sådant sätt att bestämmelserna i 6

§ samma lagförslag om solidariskt ansvar för Svenska

kyrkan inte onödigtvis behöver tillämpas.

Beskattning av trossamfunden

Propositionen

Regeringen föreslår att registrerade trossamfund,

däribland Svenska kyrkan och dess organisatoriska

delar, i likhet med ideella föreningar under vissa

förutsättningar skall vara begränsat skattskyldiga

till inkomst- och mervärdesskatt.

Prästlönetillgångarna skall vara befriade från

inkomst- och förmögenhetsskatt under en

övergångsperiod. En förlängning av undantaget

förutsätter ett nytt riksdagsbeslut eller

modifiering av övergångsregeln.

Fastighetsskatt skall inte betalas för byggnad och

tomtmark som ägs av ett registrerat trossamfund

eller någon av dess registrerade organisatoriska

delar och som till övervägande del används i

verksamheten. Inte heller för prästlönetillgångarna

skall fastighetsskatt betalas. Undantag från

skyldigheten att betala stämpelskatt görs för

förvärv av mark för allmän begravningsplats och

byggnader med anknytning till

begravningsverksamheten. Den egendomsöverföring som

har direkt samband med relationsändringen eller med

registrering som trossamfund bör enligt regeringens

bedömning vara befriad från stämpelskatt.

Regeringen anser att stiftelser med ändamål att

främja religiös verksamhet inte skall vara begränsat

skattskyldiga utan som i dag i princip fullt

skattskyldiga. Regeringen hänvisar till att

beskattningen av stiftelser och ideella föreningar

är föremål för översyn på grundval av betänkandet

Översyn av skattereglerna för stiftelser och ideella

föreningar (SOU 1995:63), där en förutsättning

varit att grunderna för skattebefrielse inte fick

utformas mindre restriktivt än i dag. Det är enligt

regeringen olämpligt att under pågående

översynsarbete föreslå ändringar som strider mot en

av de utgångspunkter som gäller för översynen.

Regeringen framhåller också att det inte varit ett

syfte med stat-kyrka-reformen att förändra

beskattningssituationen för samfunden utöver vad som

med nödvändighet följer av själva principbeslutet om

relationsändringen.

Motionerna

Per Unckel m.fl. (m) begär i motion K12 att

prästlönetillgångarna i framtiden får behålla sin

skattefrihet. Relationsförändringen har inte som

syfte att åstadkomma några skattemässiga

förändringar. Egendomen har i alla tider varit

befriad från skatt och har av hävd använts för att

finansiera kyrkans förkunnelse (yrkande 5). Också i

motion K10 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) begärs att

prästlönetillgångarna även i framtiden skall vara

befriade från inkomstskatt. Prästlönetillgångarna

har ett unikt ursprung. De har i huvudsak tillkommit

genom gåvor och donationer till enskilda

församlingar från församlingsbor eller andra

privatpersoner och har många gånger medeltida

ursprung. I lagen om Svenska kyrkan föreskrivs att

egendomen skall bidra till de ekonomiska

förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse (9

§). Egendomens identitet och ändamål bör inte

förändras i samband med relationsändringen.

Prästlönetillgångarna är också en viktig komponent i

utjämningssystemet, som är en viktig förutsättning

för att kyrkan skall kunna upprätthålla en

rikstäckande verksamhet (yrkande 5).

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet hänvisar till att andra trossamfund

än Svenska kyrkan i regel är organiserade som

ideella föreningar och kan välja att gå över till

den nya associationsformen eller kvarstå i sin

nuvarande form. Mot denna bakgrund och då en ökad

likställighet mellan olika trossamfund enligt

principbeslutet bör eftersträvas är det naturligt

att, som föreslås i propositionen, utgå från att i

princip samma beskattningsregler skall gälla för

Svenska kyrkan och andra registrerade trossamfund

som för ideella föreningar. Skatteutskottet

tillstyrker de lagändringar som innebär att de

registrerade trossamfunden i skattehänseende skall

behandlas som ideella föreningar.

När det gäller prästlönetillgångarna anser

skatteutskottet att det finns skäl som i och för sig

talar för en vidare särbehandling. Ett vägande skäl

mot en mer långtgående skattebefrielse är dock att

reformens inriktning mot en ökad likställighet

mellan Svenska kyrkan och andra trossamfund inte

skulle uppnås i denna del. Skatteutskottet hänvisar

till att regeringen gjort avvägningen att normala

skatteregler skall gälla även för Svenska kyrkan

efter en övergångsperiod. Beskattningen skall senare

ses över för tiden efter den närmaste

tioårsperioden. En förlängning kräver ett nytt

riksdagsbeslut. Skatteutskottet anser att den

avvägning regeringen gjort bör godtas och

tillstyrker regeringens förslag om tidsbegränsad

skattebefrielse för prästlönetillgångarna.

Skatteutskottet tillstyrker vidare regeringens

övriga förslag som gäller principerna för

beskattningen i samband med relationsändringen.

Motionerna K10 (kd) yrkande 5 och K12 (m) yrkande 5

avstyrks.

Skatteutskottet nämner också att frågan om huruvida

bårhus skall tas upp under rubriken

ecklesiastikbyggnad kan förutsättas bli beaktad i

den översyn som nu sker av fastighetstaxeringslagen

samt att registrerade trossamfund berörs av den

översyn av reglerna om skattskyldighet i

mervärdesskattelagen som enligt direktiv av

regeringen (dir. 1999:10) nu skall genomföras.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet tillstyrker i likhet med

skatteutskottet de lagändringar som innebär att de

registrerade trossamfunden i skattehänseende skall

behandlas som ideella föreningar.

När det gäller frågan om fortsatt skattefrihet för

prästlönetillgångar efter 2010 års taxeringar delar

konstitutionsutskottet skatteutskottets bedömning

att tillgångarna har en speciell karaktär och även

att de argument som framförts i motionerna i och för

sig kan tala för en särbehandling av tillgångarna

även i fortsättningen. Ett vägande skäl mot en mer

långtgående skattebefrielse är dock reformens

inriktning på ökad likställighet mellan Svenska

kyrkan och andra trossamfund. Det kan också finnas

anledning att väga in det förhållandet att artikel

92 i Romfördraget förbjuder konkurrenssnedvridande

statliga stödåtgärder. Konstitutionsutskottet anser

i likhet med skatteutskottet att den avvägning

regeringen gjort i fråga om beskattningen av

prästlönetillgångar bör godtas. Under tioårsperioden

2000-2009 beskattas inte avkastningen av

prästlönetillgångarna, och dessa tillgångar

förmögenhetsbeskattas inte heller. Den lagtekniska

utformningen innebär i sig inte något

ställningstagande till vilka regler som skall gälla

därefter. En förlängning av undantaget förutsätter

dock ett nytt riksdagsbeslut.

Utskottet, som inte nu är berett att ställa sig

bakom en längre skattebefrielse, tillstyrker

regeringens förslag till lag om skattefrihet för

prästlönetillgångar vid 2001-2010 års taxeringar.

Motionerna K10 (kd) yrkande 5 och K12 (m) yrkande 5

avstyrks.

Skatteutskottet har påpekat att frågan om hur

bårhus skall behandlas i

fastighetstaxeringshänseende kan förutsättas beaktas

i den översyn som nu sker av

fastighetstaxeringslagen (dir. 1997:36) och att

registrerade trossamfund kan komma att beröras av en

nyligen beslutad översyn av reglerna om

skattskyldighet i mervärdesskattelagen m.m.

Konstitutionsutskottet gör inte någon annan

bedömning.

Statlig medverkan vid betalning av

kyrkoavgift/avgift till trossamfund

Propositionen

Regeringens förslag när det gäller statlig medverkan

vid betalning av kyrkoavgift/avgift till trossamfund

avser enbart utformningen av hjälpen men inte

villkoren för att få denna hjälp eller andra former

av statligt stöd. Regeringen föreslås få besluta att

annat registrerat trossamfund än Svenska kyrkan

skall få statlig hjälp med att ta in avgifter.

Regeringen får också enligt förslaget besluta att

ett trossamfund som beviljats sådan hjälp inte

längre skall få den.

Lagrådet har påpekat att förslaget innebär att

regeringen ges en beslutanderätt utan några som

helst riktlinjer från riksdagens sida och har

uttalat att man utgår ifrån att denna beslutanderätt

inte kommer att utnyttjas innan riksdagen har dragit

upp riktlinjer för hur beslutanderätten skall

utövas. Regeringen avser enligt propositionen att

under våren 1999 föreslå vilka förutsättningar som

skall gälla för att trossamfunden skall få statligt

stöd.

Kyrkoavgift/avgift till trossamfund som tas in med

statens hjälp skall tas ut med viss procentsats av

den kommunalt beskattningsbara inkomsten. Avgiften

skall i hanteringshänseende behandlas som en skatt.

För den som tillhör Svenska kyrkan och inte är

folkbokförd i en kommun där kommunen är huvudman för

begravningsverksamheten skall begravningsavgift

räknas in i kyrkoavgiften.

De uppgifter som behövs för debitering av avgift

till trossamfund skall enligt förslaget lämnas till

Riksskatteverket på datamedium av trossamfundet.

Uppgifter om tillhöriga/avgiftsskyldiga skall gälla

för helt inkomstår och avse förhållandena den 1

november året före inkomståret. Trossamfunden lämnar

uppgift om antingen en enhetlig avgiftssats för

samfundet eller den avgiftssats som skall gälla för

varje individ. Församlingsindelning som redan finns

i skatteförvaltningens register kan användas vid

rapportering av avgiftssatser. Uppgift om

avgiftssatser för det följande inkomståret skall

lämnas till Riksskatteverket senast den 3 december.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer

får meddela närmare föreskrifter om hur uppgifter

skall lämnas.

Förskott på avgiftsmedlen betalas ut under

inkomståret och slutreglering görs när det slutliga

underlaget är känt. Underlaget för förskott är

avgiftsunderlaget enligt senaste taxering.

Omräkningar av enskildas skatt och avgift efter

ordinarie taxering skall inte påverka beräkningen av

trossamfundens avgiftsmedel. De belopp som betalas

ut till trossamfunden skall motsvara de debiterade

avgifterna. Redovisning och utbetalning av avgifter

till trossamfund sker till trossamfundet centralt.

Uppgift om att en person tillhör Svenska kyrkan

respektive är skyldig att betala avgift till annat

trossamfund skall få registreras i skatteregistret.

Enskilda som skall betala avgift via

skattebetalningssystemet till annat trossamfund än

Svenska kyrkan skall ge sitt samtycke till detta.

Samtycke kan lämnas i form av skriftligt medgivande

från den enskilde eller genom att trossamfundets

stadgar innehåller en klart uttalad skyldighet för

medlemmarna att betala avgift till trossamfundet via

skattebetalningssystemet.

I propositionen diskuteras om bestämmelsen i

skatteregisterlagen (1980:343) om registrering i

centrala skatteregistret av uppgift om

religionstillhörighet är förenlig med EG:s direktiv

om skydd för enskilda personer med avseende på

behandling av personuppgifter och om det fria flödet

av sådana uppgifter (95/46/EG) och med

personuppgiftslagen (1998:204). Personuppgiftslagen

innehåller i princip bara generella regler, och

behovet av undantag och särregler för mer speciella

områden skall tillgodoses genom andra författningar.

En målsättning sedan länge har varit att

myndighetsregister med ett stort antal registrerade

och ett särskilt känsligt innehåll skall regleras

särskilt i lag. En sådan lag är skatteregisterlagen,

som sålunda gäller framför personuppgiftslagen.

En utgångspunkt i direktivet och

personuppgiftslagen är att personuppgifter bara får

behandlas om den registrerade lämnat sitt samtycke

till behandlingen eller om den är nödvändig för

vissa angivna ändamål, bl.a. för att en

arbetsuppgift av allmänt intresse skall kunna

utföras. Den statliga hjälpen till trossamfund måste

anses tillgodose ett ändamål av allmänt intresse.

Särskilt begränsande regler gäller dock i fråga om

känsliga uppgifter, bl.a. sådana som avslöjar

religiös övertygelse. Huvudregeln i

personuppgiftslagen är att sådana uppgifter inte får

behandlas (13 §). Vissa undantag medges dock. För

att känsliga personuppgifter skall få behandlas

trots förbudet krävs inte bara att behandlingen

faller under något av dessa undantag. Behandlingen

måste också vara tillåten enligt vad som gäller för

behandling av personuppgifter som inte är känsliga.

För att känsliga uppgifter skall få behandlas krävs

att den registrerade lämnat sitt uttryckliga

samtycke eller att behandlingen är nödvändig av

något av tre angivna skäl (15 och 16 §§). För

ideella organisationer med religiöst syfte gäller

härutöver att organisationen inom ramen för sin

verksamhet får behandla känsliga personuppgifter om

sina medlemmar men uppgifterna får lämnas ut till

tredje man bara om den registrerade uttryckligen

samtyckt till det. Uppgifterna kan dock lämnas ut

till tredje man utan samtycke om behandlingen är

tillåten enligt några av de tre undantagsreglerna.

Ett av dessa undantag gäller de fall då behandlingen

är nödvändig för att rättsliga anspråk skall kunna

fastställas, göras gällande eller försvaras. Enligt

propositionen får behandlingen av uppgift om

samfundstillhörighet för att kunna ta in avgifter

till samfundet från dess medlemmar anses vara ett

sådant fall eftersom behandlingen är en

förutsättning för att samfundet skall få den

statliga hjälp det är berättigat till.

Datalagskommittén har när det gäller beskattningen

av den enskilde hänvisat just till medlemskapet i

Svenska kyrkan som ett exempel på undantagsregeln om

rättsliga anspråk (SOU 1997:39 s. 375).

Motionen

Per Lager m.fl. (mp) vänder sig i motion K14

(yrkande 2) mot att Svenska kyrkan eller annat

trossamfund skall ha särskild uppbördshjälp av

staten. Begravningsavgiften bör behandlas separat

och betalas över skattsedeln. Övriga avgifter för

trossamfundens verksamheter bör de sköta själva.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet konstaterar att principbeslutet år

1995 innebär att staten skall erbjuda Svenska kyrkan

hjälp med att uppbära avgifter från dem som är

medlemmar i eller tillhör trossamfundet. Stödet får

ses mot bakgrund av bl.a. statens krav att Svenska

kyrkan skall upprätthålla en demokratiskt uppbyggd

rikstäckande verksamhet. Av jämställdhetsskäl bör

motsvarande erbjudande kunna riktas även till andra

trossamfund. Skatteutskottet tillstyrker regeringens

förslag till reglering för att

skattebetalningssystemet i enlighet med

principbeslutet skall kunna användas för uppbörd av

begravningsavgift och avgift till trossamfund.

Motion K14 (mp) yrkande 2 avstyrks.

Konstitutionsutskottets bedömning

Principbeslutet år 1995 om ändrade relationer mellan

staten och Svenska kyrkan innebär att staten skall

biträda Svenska kyrkan - eller annat trossamfund

efter beslut av regeringen - med uppbörden av

avgift. Skälen för detta var att det för att Svenska

kyrkan skall upprätthålla en demokratiskt uppbyggd

rikstäckande verksamhet är en förutsättning att

förändringen av relationerna mellan staten och

kyrkan inte innebär någon drastisk försämring av

kyrkans ekonomi. Genom principbeslutet har slagits

fast att kyrkoavgiften kostnadsfritt för Svenska

kyrkan skall tas ut tillsammans med och på samma

sätt som inkomstskatten under förutsättning att

hjälpen kan inordnas i gällande uppbördssystem. Av

jämställdhetsskäl bör enligt principbeslutet

motsvarande erbjudande kunna riktas även till andra

trossamfund.

Konstitutionsutskottet gör inte nu någon annan

bedömning utan tillstyrker regeringens förslag till

lag om avgift till registrerat trossamfund, lag om

ändring i lagen (1965:269) med särskilda

bestämmelser om kommuns och annan menighets

utdebitering av skatt m.m., lag om ändring i

skatteregisterlagen (1980:343) och lag om ändring i

skattebetalningslagen (1997:483), såvitt avser 8

kap. 3 § samt 11 kap. 6 - 8, 10 och 12 §§. Inom

skatteutskottet behandlas ett lagförslag som bl.a.

gäller ändring av 1 kap. 1 § skattebetalningslagen

(prop. 1998/99:83). Detta ändringsförslag och den

ändring av 1 kap. 1 § skattebetalningslagen som

föreslås i den nu aktuella propositionen bör

behandlas i ett sammanhang. Regeringens förslag

såvitt avser 1 kap. 1 § skattebetalningslagen

överlämnas därför till skatteutskottet.

Konstitutionsutskottet tillstyrker därvid

regeringens förslag. Motion K14 (mp) yrkande 2

avstyrks.

Skatte- /avgiftsfinansiering, m.m.

Propositionen

Under tioårsperioden efter stat-kyrka-reformens

ikraftträdande uppgår enligt propositionen den

årliga ekonomiska förbättringen för Svenska kyrkan i

förhållande till nuläget till nominellt 580 miljoner

kronor, vilket motsvarar 5,5 % av vad kyrkan år 1996

kostade på lokal och regional nivå, eller 7 öre i

kyrkoavgiftssats. I propositionen (s. 260) aviseras

att regeringen kommer att överväga att under

perioden åren 2000-2009 och för tiden därefter

införa någon form av avgift eller skatt för att

uppnå statsfinansiell neutralitet.

Det framhålls också (s. 141) att en skatte- eller

avgiftsfinansiering av den kyrkoantikvariska

ersättningen skulle innebära att det blir tydligt

för var och en att bevarandet av de kyrkliga

kulturvärdena är en gemensam angelägenhet som

bekostas av alla, både kyrkotillhöriga och icke-

tillhöriga. Vidare skulle det innebära en markering

av de kyrkliga kulturminnenas särskilda värde.

Motionerna

I motion K12 av Per Unckel m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om att det inte bör införas någon

ytterligare form av avgift eller skatt för att uppnå

s.k. statsfinansiell neutralitet (yrkande 6).

Motionärerna framhåller att statens inkomstbortfall

i huvudsak är en konsekvens av att församlingarnas

kommunstatus upphör eftersom den s.k. administrativa

ersättningen från de kyrkliga kommunerna till staten

vid införandet år 1995 motiverades med att de

kyrkliga kommunerna borde lämna sitt bidrag i det

för staten trängda ekonomiska läget. Den

kulturhistoriska överkostnaden är en följd av

kulturminneslagens bestämmelser, som vid införandet

hade sin grund i kyrkans kommunstatus. Hotet om att

staten kan återkomma med nya skatter eller avgifter

bör avvisas om kraven på långsiktighet och enighet

skall kunna uppfyllas och reformarbetet fullföljas

på ett lyckligt sätt.

Motion K11 av Mats Einarsson m.fl. (v) yrkande 7

vänder sig liksom motion K9 av Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) mot införandet av en särskild öronmärkt

skatt för finansiering av den kyrkoantikvariska

ersättningen. I motion K11 framhålls att Svenska

kyrkans, liksom övriga trossamfunds, verksamheter

måste finansieras av organisationerna själva på

samma sätt som andra ideella föreningar, dvs.

framför allt genom medlemsavgifter. I motion K9

understryks att det finns många andra områden där

det från olika samhällsintressens sida med fog

skulle kunna hävdas att en viss andel av skatten

skall direktdestineras till dessa intressen. De till

Svenska kyrkan i framtiden utgående ersättningarna

för bevarandeändamål bör prövas i sedvanlig ordning

och prioriteras inom ramen för aktuellt

utgiftsområde. Att nu ens överväga att införa en

specialdestinerad skatt/avgift för ett särskilt

ändamål bör därför kraftfullt avvisas.

I motion K18 av Helena Bargholtz och Barbro

Westerholm (båda fp) begärs att den framtida

kyrkoavgiften inte skall ingå i de samlade skatterna

(yrkande 3 delvis). Regeringens resonemang om att

det genom att kyrkoskatten upphör finns utrymme att

höja de statliga skatterna med 7 miljarder kronor

innebär en orimlig form av skatteväxling. Det är en

uppgift för respektive samfund att bestämma

avgiftens storlek.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet hänvisar till att frågan om en

särskild skatt eller avgift för att uppnå

statsfinansiell neutralitet inte nu är föremål för

förslag från regeringens sida. Skatteutskottet anser

att denna fråga får bedömas senare i ett

budgetperspektiv. Om det inte skulle anses lämpligt

med skattefinansiering måste andra alternativ

prövas, men detta får riksdagen ta ställning till i

annat sammanhang. Skatteutskottet avstyrker därför

motion K9 (m), K11 (v) yrkande 7 och K12 (m) yrkande

6. Också frågan om användningen av det utrymme för

förstärkning av den offentliga sektorns finanser som

skapas genom reformen är enligt skatteutskottet en

fråga som måste avgöras i ett budgetperspektiv.

Skatteutskottet som inte finner anledning till ett

tillkännagivande till regeringen i dessa frågor

avstyrker även motion K18 (fp) yrkande 3.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet anser i likhet med

skatteutskottet att frågan om en särskild skatt

eller avgift för att uppnå statsfinansiell

neutralitet får bedömas senare i ett

budgetperspektiv. Konstitutionsutskottet är inte

berett att nu ta ställning i frågan. Motionerna K12

(m) yrkande 6, K9 (m) och K11 (v) yrkande 7 avstyrks

följaktligen.

Som skatteutskottet framhållit är också frågan om

användningen av ett utrymme för en förstärkning av

den offentliga sektorns finanser en fråga som måste

avgöras i ett budgetperspektiv. Inte heller i denna

del finns det enligt konstitutionsutskottets mening

anledning till ett tillkännagivande till regeringen.

Motion K18 yrkande 3 avstyrks.

Stadgad åborätt och landgille

Propositionen

Stadgad åborätt är en ålderdomlig form av ständig

besittningsrätt till hemman och lägenheter (äldre

fastigheter) av krononatur med rötter i 1500-talet.

Uppskattningsvis finns alltjämt ca 500 sådana

fastigheter kvar. Regeringen föreslår att den

stadgade åborätten avvecklas genom att äganderätten

till marken övergår till åborättsinnehavaren. Också

landgille föreslås avvecklas genom att skyldigheten

att betala landgille upphör. I de fall rätten till

landgille är förenad med äganderätt till lokaliserad

mark skall äganderätten övergå till den som har

brukningsrätt. En särskild lag om avvecklingen

föreslås.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens

förslag till lag om avveckling av stadgad åborätt

och landgille. Även om konstitutionsutskottet inte

är det utskott som har att behandla frågor som rör

Lantmäteriverkets anslag vill utskottet understryka

vikten av att de uppgifter som genom avvecklingen

läggs på verket inte går ut över annan angelägen

verksamhet inom verkets ansvarsområde. Utskottet

förutsätter dock att de ytterligare uppgifter som

genom avvecklingen påförs verket beaktas i det

kommande budgetarbetet.

Propositionens övriga frågor

Propositionen

De ändrade relationerna mellan staten och Svenska

kyrkan innebär att det behöver göras följdändringar

i en rad författningar. Regeringen föreslår en

ändring i rättegångsbalken med innebörd att förbudet

att höra en präst inom ett trossamfund eller den som

har en motsvarande ställning i ett sådant samfund

som vittne om något som erfarits under bikt eller

enskild själavård skall bestå.

Bestämmelsen i 4 kap. 4 § äktenskapsbalken om rätt

att välja präst inom Svenska kyrkan m.m. föreslås

upphävas eftersom frågan blir inomkyrklig efter

relationsändringen. Bestämmelsen i 4 kap. 3 §

äktenskapsbalken om att Svenska kyrkans präster är

behöriga att vara vigselförrättare berörs enligt

propositionen inte av förslaget.

Bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100) om

sekretess i ärenden om medlemskap i Svenska kyrkan

och i Svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet

upphävs.

Bestämmelserna i stiftelselagen (1994:1220) föreslås

inte gälla för Lunds domkyrka och dess fastigheter

och fastighetsfond eller för prästlönetillgångarna,

och detta bör enligt regeringen föranleda en ändring

i lagen (1994:1221) om införande av stiftelselagen.

Lagen (1992:1528) om offentlig upphandling och lagen

(1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende

avseende offentlig upphandling skall enligt

förslaget vara tillämpliga på Svenska kyrkan och

dess organisatoriska delar i fråga om den verksamhet

som bedrivs enligt begravningslagen. I övrigt skall

lagarna inte vara tillämpliga på Svenska kyrkan och

dess organisatoriska delar.

Vidare föreslås lagändringar som innebär att lagen

(1994:260) om offentlig anställning inte skall vara

tillämplig på arbetstagare hos Svenska kyrkan efter

relationsändringen och att kommunala

delegationslagen (1954:130) inte skall vara

tillämplig på Svenska kyrkans organisatoriska delar

efter relationsändringen.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens

lagförslag i den mån de inte behandlats i det

föregående.

Borgerlig vigsel

Motionen

I motion K11 (yrkande 8) av Mats Einarsson m.fl. (v)

begärs att regeringen ges i uppdrag att återkomma

till riksdagen med förslag om obligatorisk borgerlig

vigsel. Det religiöst grundade äktenskapet bör

enligt motionärerna vara en angelägenhet för makarna

och deras trossamfund och de religiösa ceremonierna

bör skiljas från den borgerliga vigseln. I samband

med en sådan reform bör även stadgandet om att

äktenskap endast kan ingås av man och kvinna

avskaffas. Därmed skulle behovet av särskilda regler

för registrerat partnerskap mellan två personer av

samma kön upphöra.

Konstitutionsutskottets bedömning

Behörig att förrätta vigsel är enligt 4 kap. 3 §

äktenskapsbalken präst i Svenska kyrkan, sådan präst

eller annan befattningshavare i ett annat

trossamfund som har förordnande enligt

bestämmelserna i lagen (1993:305) om rätt att

förrätta vigsel inom annat trossamfund än Svenska

kyrkan, lagfaren domare i tingsrätt, eller den som

länsstyrelsen förordnat till vigselförrättare.

Bestämmelserna innebär att det finns stora

möjligheter till borgerlig vigsel. Det finns också

utrymme för att förrätta vigsel inom andra

trossamfund. Relationsändringen mellan staten och

Svenska kyrkan medför inte något behov av att ändra

den bestående ordningen i detta avseende. Enligt

utskottets mening saknas anledning att i detta

sammanhang förorda ett tillkännagivande till

regeringen i frågan om s.k. civiläktenskap. Motion

K11 (v) yrkande 8 avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande huvudmannaskapet för

begravningsverksamheten

att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:K10 yrkande

1, 1998/99:K11 yrkandena 1-3, 1998/99:K14

yrkande 1 och 1998/99: K18 yrkande 1 antar

regeringens i bilaga 1 intagna förslag till lag

om ändring i begravningslagen (1990:1144),

såvitt avser 1 kap. 1 §,

2. beträffande transportkostnader

att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:K12 yrkande 3

och 1998/99:K17 antar regeringens i bilaga 1

intagna förslag till lag om ändring i

begravningslagen (1990:1144), såvitt avser 9

kap. 6 §,

res. 1 (m, fp, kd)

3. beträffande fastställandet att

begravningsavgift

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:K11 yrkande 4 och

regeringens förslag till lag om ändring i

begravningslagen (1990:1144) i denna del antar i

bilaga 4 intagna och som utskottets förslag

betecknade lydelse av 9 kap. 4 och 14 §§,

4. beträffande ombud

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:K12 yrkande 4

antar regeringens i bilaga 1 intagna förslag

till lag om ändring i begravningslagen

(1990:1144), såvitt avser 10 kap.,

5. beträffande begravningslagen i övrigt

att riksdagen antar regeringens i bilaga 1 intagna föreslag

till lag om ändring i begravningslagen

(1990:1144), i den mån det inte omfattas av vad

utskottet hemställt ovan,

6. beträffande den kyrkoantikvariska

ersättningens storlek under åren 2000-2009

att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:K10 yrkandena

2 och 3 delvis, 1998/99:K11 yrkande 5,

1998/99:K12 yrkandena 1 och 2 samt 1998/99:K13

delvis godkänner regeringens förslag om

kyrkoantikvarisk ersättning (avsnitt 5.1.2),

res. 2 (m, kd)

res. 3 (v)

7. beträffande den kyrkoantikvariska

ersättningen efter år 2009

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K10 yrkande 3

delvis

och 1998/99:K13 delvis,

res. 4 (m, kd)

8. beträffande utvärdering av den

kyrkoantikvariska ersättningen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K10 yrkande 4,

1998/99: K15, 1998/99:K16 yrkande 3, 1998/99:K18

yrkande 2 och 1998/99: Kr265,

res. 5 (kd, c)

res. 6 (fp)

9. beträffande kyrkobyggnadernas

tillgänglighet

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K16 yrkandena 1 och

2 och 1998/99:Kr274 yrkande 59,

10. beträffande fördelningen av den

kyrkoantikvariska ersättningen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K11 yrkande 6 och

1998/99:K16 yrkande 4.

res. 7 (v)

11. beträffande skattefrihet för

prästlönetillgångar

att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:K10 yrkande 5

och 1998/99:K12 yrkande 5 antar regeringens i

bilaga 1 intagna förslag till lag om

skattefrihet för prästlönetillgångar vid

2001-2010 års taxeringar,

res. 8 (m, kd)

12. beträffande statlig medverkan vid

betalning av kyrkoavgift/avgift till

trossamfund

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:K14 yrkande 2

dels antar regeringens i bilaga 1 intagna

förslag till

a) lag om avgift till registrerat trossamfund,

b) lag om ändring i lagen (1965:269) med

särskilda bestämmelser om kommuns och annan

menighets utdebitering av skatt m.m.,

c) lag om ändring i skatteregisterlagen

(1980:343)

dels antar i bilaga 1 intaget förslag till

lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483), såvitt avser 8 kap. 3 § och 11 kap.

6-8, 10 och 12 §§,

res. 9 (v, mp)

13. beträffande skatte-

/avgiftsfinansiering

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K9, 1998/99:K11

yrkande 7 och 1998/99:K12 yrkande 6,

res. 10 (m)

res. 11 (v)

14. beträffande effekter på skattetrycket

för den enskilde

att riksdagen avslår motion 1998/99:K18 yrkande 3,

res. 12 (fp)

15. beträffande regeringens förslag i övrigt

att riksdagen

dels antar regeringens i bilaga 1 intagna

förslag till

a) lag om överlämnande av allmänna handlingar

till Svenska kyrkan och dess organisatoriska

delar för förvaring, m.m.,

b) lag om Svenska kyrkans personal vid

relationsändringen mellan staten och Svenska

kyrkan den 1 januari 2000,

c) lag om avveckling av stadgad åborätt och

landgille,

d) lag om ändring i rättegångsbalken,

e) lag om ändring i äktenskapsbalken,

f) lag om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370),

g) lag om ändring i lagen (1947:576) om

statlig inkomstskatt,

h) lag om ändring i kommunala delegationslagen

(1954:130),

i) lag om ändring i lagen (1979:417) om

utdebitering och utbetalning av skatt vid

ändring i rikets indelning i kommuner, landsting

och församling,

j) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

k) lag om ändring i fastighetstaxeringslagen

(1979:1152),

l) lag om ändring i lagen (1984:404) om

stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,

m) lag om ändring i lagen (1988:950) om

kulturminnen m.m.,

n) lag om ändring i arkivlagen (1990:782),

o) lag om ändring i lagen (1991:482) om

införande av folkbokföringslagen (1991:481),

p) lag om ändring i kommunallagen (1991:900),

q) lag om ändring i lagen (1992:1528) om

offentlig upphandling,

r) lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200),

s) lag om ändring i lagen (1994:260) om

offentlig anställning,

t) lag om ändring i lagen (1994:615) om

ingripande mot otillbörligt beteende avseende

offentlig upphandling,

u) lag om ändring i lagen (1994:1221) om

införande av stiftelselagen (1994:1220),

v) lag om ändring i lagen (1994:1383) om

överlämnande av allmänna handlingar till andra

organ än myndigheter för förvaring,

dels antar i bilaga 5 intagna förslag till lag

om ändring i sekretesslagen (1980:100),

16. beträffande borgerlig vigsel

att riksdagen avslår motion 1998/99:K11 yrkande 8.

res. 13 (v)

Stockholm den 23 mars 1999

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

I beslutet har deltagit: Per Unckel

(m), Göran Magnusson (s), Barbro

Hietala Nordlund (s), Pär Axel

Sahlberg (s), Kenneth Kvist (v),

Ingvar Svensson (kd), Mats Berglind

(s), Inger René (m), Kerstin

Kristiansson (s), Tommy Waidelich

(s), Mats Einarsson (v), Björn von

der Esch (kd), Nils Fredrik

Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa

Torstensson (c), Helena Bargholtz

(fp) och Per-Samuel Nisser (m).

Reservationer

1. Transportkostnader (mom. 2)

Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger René

(m), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius

(m), Helena Bargholtz (fp) och Per-Samuel Nisser (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "I två motioner" och slutar med

"avstyrker motionsykandena" bort ha följande

lydelse:

Regeringens förslag innebär att vissa

transportkostnader skall inrymmas i de tjänster som

ingår i begravningsavgiften. Förslaget är emellertid

så utformat att endast en del av transporterna

omfattas, närmare bestämt sådana som sker efter det

att stoftet kommit till bisättningslokal eller

liknande. Innebörden av detta är oklar och

regeringen har också konstaterat att det inte är

möjligt att i lag i detalj precisera alla

förutsättningar utan att frågan måste lösas i den

praktiska tillämpningen. Det förefaller vidare

opraktiskt att huvudmannen skall överta ansvaret för

en begränsad del av transporterna. Förslaget måste

mot denna bakgrund anses så illa berett att det inte

kan bli föremål för lagstiftning. Utskottet

tillstyrker således motion K12 (m) yrkande 3 och K17

(fp, m, c, kd).

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande transportkostnader

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K12 yrkande 3

och 1998/99:K17 antar regeringens förslag till

lag om ändring i begravningslagen, såvitt avser

9 kap. 6 § med den ändringen att tredje

strecksatsen utgår.

2. Den kyrkoantikvariska ersättningens

storlek under åren 2000 - 2009 (mom. 6)

Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger René

(m), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius

(m) och Per-Samuel Nisser (m) anser

dels att den del av utskottets bedömning som på s.

23 börjar med "När det gäller storleken" och på s.

24 slutar med "K13 (m, c) delvis" bort ha följande

lydelse:

Redan i 1995 års principproposition framhölls att

bevarandet av de kyrkliga kulturvärdena är en

angelägenhet för hela samhället och att det inte är

rimligt att den totala kostnaden bärs enbart av

medlemmar i Svenska kyrkan. Relationsändringen

mellan staten och Svenska kyrkan sker år 2000. Det

är därför enligt utskottets mening naturligt att

kyrkoantikvarisk ersättning lämnas från den

tidpunkten. Regeringens förslag att ingen

kyrkoantikvarisk ersättning skall lämnas för åren

2000 och 2001 innebär enligt utskottets mening ett

avsteg från principbeslutet. Utskottet anser inte

att avsteget kan motiveras med att det s.k.

miljardprogrammet för kyrkliga jobb har minskat

behovet av underhåll. Åtgärderna tycks nämligen

endast i ringa omfattning beröra den

kyrkoantikvariskt värdefulla egendomen.

Utskottet anser således att principbeslutet innebär

att kyrkoantikvarisk ersättning skall lämnas också

för de två första åren efter relationsändringen.

Regeringen bör därför senast i samband med

budgetpropositionen för år 2000 återkomma med ett

nytt förslag som omfattar också en kyrkoantikvarisk

ersättning för åren 2000 och 2001. Utskottet

avstyrker således regeringens förslag såvitt avser

kyrkoantikvarisk ersättning för åren 2000 och 2001

och tillstyrker motionerna K12 (m) yrkandena 1 och 2

och K13 (m, c) i denna del.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande den kyrkoantikvariska

ersättningens storlek under åren 2000-2009

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K12 yrkandena 1

och 2, med anledning av motionerna 1998/99:K10

yrkandena 2 och 3 delvis och 1998/99:K13 delvis

samt med avslag på motion 1998/99:K11 yrkande 5

och regeringens förslag om kyrkoantikvarisk

ersättning (avsnitt 5.1.2) som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Den kyrkoantikvariska ersättningens

storlek under åren 2000 - 2009 (mom. 6)

Kenneth Kvist och Mats Einarsson (båda v) anser

dels att den del av utskottets bedömning som på s.

23 börjar med "När det gäller storleken" och på s.

24 slutar med "K11 (v) yrkande 5" bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening saknas anledning att

behandla den kyrkoantikvariska ersättningen på annat

sätt än som gäller vid annan kulturminnesvård.

Svenska kyrkan bör när det gäller ersättning för

vård av kulturminnen behandlas som andra

trossamfund. Ersättningsbeloppet bör således inte

bindas upp på förhand även om storleken på den av

regeringen föreslagna ersättningen kan anses rimlig.

Enligt utskottets mening bör ersättningen i stället

endast prövas i samband med den årliga

fastställelsen av statens budget.

Utskottet avstyrker således regeringens förslag i

denna del och tillstyrker motion K11 (v) yrkande 5.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande den kyrkoantikvariska

ersättningens storlek under åren 2000-2009

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K10 yrkande

2, 1998/99:K11 yrkande 5, 1998/99:K12 yrkande 1

och med avslag på motionerna 1998/99:K10 yrkande

3 delvis, 1998/99:K12 yrkande 2 och 1998/99:K13

delvis avslår regeringens förslag om

kyrkoantikvarisk ersättning (avsnitt 5.1.2).

4. Den kyrkoantikvariska ersättningen efter

år 2009 (mom. 7)

Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger René

(m), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius

(m) och Per-Samuel Nisser (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "Konstitutionsutskottet delar" och slutar

med "motion K13 (m, c) delvis" bort ha följande

lydelse:

Regeringens förslag om kyrkoantikvarisk ersättning

omfattar tiden fram t.o.m. år 2009. Enligt

utskottets mening är denna period alltför kort. Det

har i det arbete som ligger till grund för

regeringens förslag konstaterats att det finns ett

behov av långsiktighet och stabilitet. Utskottet

delar denna bedömning och anser att den aktuella

perioden bör vara minst 25 år. Detta bör med avslag

på regeringens förslag ges regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker således motion K10 (kd) 3 i

denna del och K13 (m, c) i denna del.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande den kyrkoantikvariska

ersättningen efter år 2009

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K10 yrkande 3

delvis och med anledning av motion 1998/99:K13

delvis som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

5. Utvärdering av den kyrkoantikvariska

ersättningen (mom. 8)

Ingvar Svensson (kd), Björn von der Esch (kd) och

Åsa Torstensson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25

börjar med "Konstitutionsutskottet vill" och slutar

med "K15 (c) avstyrks följaktligen" bort ha följande

lydelse:

En fortsatt finansiering bör bygga på en annan

långsiktighet och stabilitet än vad regeringens

förslag ger uttryck för. Konstitutionsutskottet vill

liksom kulturutskottet understryka vikten av att

utvärdering och omprövning av den kyrkoantikvariska

ersättningen görs i god tid före utgången av den nu

aktuella ersättningsperioden. Utskottet anser att

frågan är av stor vikt och att det är angeläget att

utvärderingen och omprövningen görs inom ramen för

en skyndsam utredning. Detta bör med bifall till

motionerna K10 (kd) yrkande 4 och K15 (c) ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande utvärdering av den

kyrkoantikvariska ersättningen

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K10 yrkande 4

och 1998/99:K15 samt med anledning av

motion 1998/99:K16 yrkande 3 och med avslag på

motionerna 1998/99:K18 yrkande 2 och 1998/99:

Kr265 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

6. Utvärdering av den kyrkoantikvariska

ersättningen (mom. 8)

Helena Bargholtz (fp) anser

dels att utskottets yttrande som på s. 25 börjar med

"Det kan enligt" och slutar med "K15 (c) avstyrks

följaktligen" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser emellertid att det nu tillstyrkta

förslaget om ersättning under perioden 2000-2009

måste ses som en övergångslösning. En fortsatt

finansiering enligt den nu föreslagna modellen bör

inte övervägas. Efter den aktuella perioden bör

Svenska kyrkan inte särbehandlas i förhållande till

andra trossamfund. Utskottet vill understryka att

målet måste vara att vården och underhållet av de

kyrkoantikvariska värdena på sikt får en lösning som

är densamma för alla trossamfunden. Kulturskyddet

och stödet för att bevara värdefulla kyrkobyggnader

bör ekonomiskt och lagtekniskt utformas så att

sådana byggnader kan omfattas av stöd för bevarande

och kulturvård oavsett vilket trossamfund

byggnaderna tillhör. Detta bör enligt utskottets

mening ges regeringen till känna. Utskottet

tillstyrker således motionerna K18 (fp) yrkande 2

och Kr265 (fp) och avstyrker motionerna K10 (kd)

yrkande 4, K15 (c) och K16 (mp) yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande utvärdering av den

kyrkoantikvariska ersättningen

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K18 yrkande 2

och 1998/99:Kr265 samt med avslag på motionerna

1998/99:K10 yrkande 4, 1998/99:K15 och

1998/99:K16 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Fördelningen av den kyrkoantikvariska

ersättningen (mom.10)

Kenneth Kvist och Mats Einarsson (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25

börjar med "När det gäller" och slutar med "yrkande

6 avstyrks" bort ha följande lydelse:

När det gäller fördelningen av den

kyrkoantikvariska ersättningen anser utskottet att

besluten bör fattas av Riksantikvarieämbetet och

länsstyrelse på central respektive regional nivå,

utan att det görs en principiell skillnad mellan

kyrkliga och andra kulturminnen. Fördelningen bör

föregås av ett nära samråd med Svenska kyrkan,

liksom med andra trossamfund som äger eller

förvaltar kulturhistoriskt värdefull egendom. Detta

bör med bifall till motion K11 (v) yrkande 6 ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under punkt 10 bort

ha följande lydelse:

10. beträffande fördelningen av den

kyrkoantikvariska ersättningen

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K11 yrkande 6

samt med avslag på motion 1998/99:K16 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

8. Skattefrihet för prästlönetillgångar

(mom. 11)

Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger René

(m), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius

(m) och Per-Samuel Nisser (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "När det gäller frågan" och slutar med

"yrkande 5 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Prästlönetillgångarna har i huvudsak tillkommit

genom gåvor och donationer till enskilda

församlingar från församlingsbor eller andra

privatpersoner och har många gånger medeltida

ursprung. I dag förvaltas prästlönetillgångarna

stiftsvis via egendomsnämnderna. I lagen om Svenska

kyrkan ändamålsbestäms egendomen mycket tydligt då

det i 9 § föreskrivs att den skall "bidra till de

ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans

förkunnelse".

De skäl som talar för att prästlönetillgångarna

även i framtiden skall vara skattebefriade är främst

egendomarnas unika ursprung och karaktär samt att

deras identitet och ändamål inte bör förändras i

samband med relationsförändringen.

Prästlönetillgångarna är också en viktig komponent i

det utjämningssystem som är en viktig förutsättning

för att kyrkan skall upprätthålla en rikstäckande

verksamhet.

Mot den angivna bakgrunden bör enligt utskottets

mening inte någon tidsbegränsning införas i den

lagstiftning som nu antas om beskattningen av

prästlönetillgångarna. Motionerna K10 (kd) yrkande 5

och K12 (m) yrkande 5 tillstyrks följaktligen.

dels att utskottets hemställan under punkt 11 bort

ha följande lydelse:

11. beträffande skattefrihet för

prästlönetillgångar

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K10 yrkande 5

och 1998/99:K12 yrkande 5 antar regeringens

förslag till lag om skattefrihet för

prästlönetillgångar vid 2001-2010 års taxeringar

med den ändringen att orden "vid 2001-2010 års

taxeringar" utgår ur rubriken och lagtexten.

9. Statlig medverkan vid betalning av

kyrkoavgift/avgift till trossamfund (mom.

12)

Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v) och Per Lager

(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33

börjar med "Principbeslutet år 1995" och slutar med

"yrkande 2 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att inget trossamfund, inte heller

Svenska kyrkan, bör få statlig hjälp med att ta in

avgifter. Begravningsavgiften bör behandlas separat

och betalas över skattsedeln, men övriga avgifter

för trossamfundens verksamheter bör enligt

utskottets mening trossamfunden själva ta in.

Regeringens förslag till lag om avgift till

registrerat trossamfund bör således inte antas.

Regeringens förslag i fråga om skattelagstiftningen

bör antas med de ändringarna att bestämmelser som

gäller avgift till trossamfund utgår. Utskottet

tillstyrker således motion K14 (mp) yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under punkt 12 bort

ha följande lydelse:

12. beträffande statlig medverkan vid

betalning av kyrkoavgift/avgift till trossamfund

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K14 yrkande 2

dels avslår regeringens förslag till lag om

avgift till registrerat trossamfund,

dels antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i lagen (1965:269) med

särskilda bestämmelser om kommuns och annan

menighets utdebitering av skatt m.m. med de

ändringarna att 1 § första stycket andra

meningen, 3 § tredje stycket första meningen och

4 a § utgår,

b) lag om ändring i skatteregisterlagen

(1980:343) med den ändringen att 7 § punkt 33

utgår och

c) lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483), såvitt avser 8 och 11 kap. med de

ändringarna att orden "och avgift som avses i

lagen (1999:000) om avgift till registrerat

trossamfund" utgår ur 8 kap. 3 § 3 och 4, att 11

kap. 6 § 3 utgår liksom orden "om den inte ingår

i avgiftssatsen enligt 3" i 11 kap. 6 § 2 samt

att 11 kap. 10 § 7 och 11 kap. 12 § 4 utgår.

10. Skatte- /avgiftsfinansiering (mom. 13)

Per Unckel, Inger René, Nils Fredrik Aurelius och

Per-Samuel Nisser (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som

börjar med "Konstitutionsutskottet anser" och slutar

med "7 avstyrks följaktligen" bort ha följande

lydelse:

Konstitutionsutskottet vill understryka att det

inte bör införas någon ytterligare avgift eller

skatt i syfte att uppnå s.k. statsfinansiell

neutralitet. Regeringens beräkningar när det gäller

vad som skall anses vara statsfinansiell neutralitet

är enligt utskottets mening inte övertygande.

Statens inkomstbortfall är huvudsakligen en följd

av att församlingarnas kommunstatus upphör. I

regeringens beräkningar ingår bortfall av den

administrativa ersättning kyrkan i dag betalar.

Emellertid infördes denna avgift så sent som 1995

och motiverades med att de kyrkliga kommunerna borde

bistå i statens då mycket trängda ekonomiska läge.

Det fanns då en uppenbar koppling till

församlingarnas kommunstatus, en koppling som

bortfaller när församlingarnas kommunstatus upphör

år 2000. Vidare måste enligt utskottets mening

beaktas att den kulturhistoriska överkostnaden är en

följd av kulturminneslagens bestämmelser.

Självfallet är det angeläget att de

kulturhistoriska värdena, som byggts upp under

århundradenas lopp bevaras för framtiden. Utskottet

vill emellertid med bestämdhet avvisa tanken på en

särskild skatt eller avgift för detta ändamål.

Detta bör med bifall till motionerna 1998/99:K9 och

1998/99:K12 yrkande 6 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under punkt 13 bort

ha följande lydelse:

13. beträffande skatte- /avgiftsfinansiering

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K12 yrkande 6 och

med anledning av motionerna 1998/99:K9 och

1998/99:K11 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Skatte- /avgiftsfinansiering (mom. 13)

Kenneth Kvist och Mats Einarsson (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som

börjar med "Konstitutionsutskottet anser" och slutar

med "7 avstyrks följaktligen" bort ha följande

lydelse:

Enligt konstitutionsutskottets mening måste den

kulturminnesvård, inklusive de kyrkliga

kulturminnena, som samhället finner angelägen och

beslutat om i demokratisk ordning finansieras på

sedvanligt sätt inom skattesystemets ram. Utskottet

anser att någon särskild avgift eller öronmärkt

skatt inte bör införas. Om det behövs för att de

kyrkoantikvariska värdena skall bevaras på ett gott

sätt kan det naturligtvis innebära att

utgiftsområdets utgiftstak justeras och att

skatteintäkterna bör ökas. Ersättningen får således

inte lämnas på bekostnad av annan angelägen

kulturminnesvård eller andra viktiga områden inom

utgiftsområdet. Motion K11 (v) tillstyrks således.

dels att utskottets hemställan under punkt 13 bort

ha följande lydelse:

13. beträffande skatte-

/avgiftsfinansiering

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K11 yrkande 7

och med anledning av motionerna 1998/99:K9 och

1998/99:K12 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Effekter på skattetrycket för den

enskilde (mom. 14)

Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som

börjar med "Som skatteutskottet" och slutar med

"yrkande 3 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar inte regeringens uppfattning att

det genom att kyrkoskatten upphör finns utrymme att

höja de statliga skatterna med 7 miljarder kronor

för att förstärka den offentliga sektorns finanser.

Utskottet anser inte att regering och riksdag skall

tillhålla Svenska kyrkans församlingar eller några

andra frivilliga samfund eller föreningar att minska

sina medlemsavgifter. Det måste vara respektive

samfunds eller förenings uppgift att självständigt

ta ställning till medlemsavgiften. Till detta kommer

att det enligt utskottets mening är en hart när

omöjlig uppgift att skilja ut reformens ekonomiska

effekter från de skäl en församling kan ha för att

höja eller sänka sin kyrkoavgift. Detta bör enligt

utskottets mening ges regeringen till känna. Motion

K18 yrkande 3 tillstyrks således.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande effekter på skattetrycket för

den enskilde

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K18 yrkande 3 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

13. Borgerlig vigsel (mom. 16)

Kenneth Kvist och Mats Einarsson (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Behörig att" och slutar med "yrkande 8

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att den

vigselform som i dag kallas borgerlig vigsel bör

vara juridiskt bindande och utgöra grund för de

rättigheter och skyldigheter som äktenskapet för med

sig. Det religiöst grundade äktenskapet bör, oavsett

religion, vara en angelägenhet endast för makarna

och deras trossamfund. De religiösa ceremonierna bör

således skiljas från den borgerliga vigseln. I

samband med en sådan reform bör även stadgandet om

att äktenskap endast kan ingås mellan man och kvinna

avskaffas och behovet av särskilda regler för

registrerat partnerskap upphöra. Regeringen bör

återkomma med ett förslag om s.k. civiläktenskap.

Detta bör med bifall till motion K11 (v) yrkande 8

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under punkt 16 bort

ha följande lydelse:

16. beträffande borgerlig vigsel

att riksdagen med bifall till motion

1998/99:K11 yrkande 8 som sin

mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Huvudmannaskapet för

begravningsverksamheten (mom. 1)

Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v) och Per Lager

(mp) anför:

Vi har ställt oss bakom utskottets förslag att

avgiftssatsen för dem som inte tillhör Svenska

kyrkan skall fastställas av regeringen eller den

myndighet regeringen bestämmer i stället för av den

församling som är huvudman för

begravningsverksamheten. Därigenom undanröjs

eventuella tveksamheter vad gäller

grundlagsenligheten. Men för att bättre möta de krav

religionsfriheten ställer och skapa en principiellt

hållbar ordning för en verksamhet som så påtagligt

är en uppgift för samhället, anser vi att

övervägande skäl talar för att kommunerna tar över

huvudmannaskapet. Enligt vår mening borde regeringen

mer aktivt ha sökt en sådan lösning.

2. Huvudmannaskapet för

begravningsverksamheten (mom. 1)

Ingvar Svensson (kd), Björn von der Esch (kd) och

Helena Bargholtz (fp) anför:

Vi har ställt oss bakom utskottets förslag att

avgiftssatserna för dem som inte tillhör Svenska

kyrkan inte skall fastställas av församlingarna. Vi

anser dock att religionsfrihetsskäl särskilt starkt

talar för att huvudmannaskapet för särskilda

begravningsplatser för dem som inte tillhör något

kristet trossamfund inte bör ligga hos ett

trossamfund utan bör förbehållas det allmänna. I

längden är den ordning utskottet nu ställt sig bakom

när det gäller dessa begravningsplatser inte hållbar

eftersom allt större grupper kommer att stå utanför

församlingarna och vilja ha sina egna

begravningsplatser.

Propositionens lagförslag

1. Förslag till lag om överlämnande av

allmänna handlingar till Svenska kyrkan

eller någon av dess organisatoriska delar

för förvaring, m.m.

2. Förslag till lag om Svenska kyrkans

personal vid relationsändringen mellan

staten och Svenska kyrkan den

1 januari 2000

3. Förslag till lag om skattefrihet för

prästlönetillgångar vid 2001-2010 års

taxeringar

4. Förslag till lag om avgift till

registrerat trossamfund

5. Förslag till lag om avveckling av

stadgad åborätt och landgille

6. Förslag till lag om ändring i

rättegångsbalken

7. Förslag till lag om ändring i

äktenskapsbalken

8. Förslag till lag om ändring i

kommunalskattelagen (1928:370)

9. Förslag till lag om ändring i lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt

10. Förslag till lag om ändring i kommunala

delegationslagen (1954:130)

11. Förslag till lag om ändring i lagen

(1965:269) med

särskilda bestämmelser om kommuns och annan

menighets utdebitering av skatt, m.m.

12. Förslag till lag om ändring i lagen

(1979:417) om utdebitering och utbetalning

av skatt vid ändring i rikets indelning i

kommuner, landsting och församlingar

13 Förslag till lag om ändring i

fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § och 3 kap. 4 §

fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall ha

följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse

2 kap.

2 § [1]1

-----------------------------------------------------

Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges

i det följande.

Småhus Byggnad som är inrättad till bostad åt en

eller två familjer.

Till sådan byggnad skall höra komplementhus såsom

garage,

förråd och annan mindre byggnad.

Byggnad som är inrättad till bostad åt

minst tre och högst tio

familjer skall tillhöra byggnadstypen småhus, om

byggnaden

ligger på fastighet med åkermark, betesmark,

skogsmark eller

skogsimpediment.

Hyreshus Byggnad som är inrättad till bostad åt

minst tre familjer eller

till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande.

Byggnad

med förrådsutrymme, som ligger i anslutning till

hyreshus

och som behövs för verksamheten, skall utgöra

hyreshus.

Till hyreshus skall dock inte räknas

byggnad som är inrättad

till bostad åt minst tre och högst tio familjer, om

den ingår i

lantbruksenhet.

Ekonomi- Byggnad som är inrättad för jordbruk eller

skogsbruk och som byggnad

inte är inrättad för bostadsändamål, såsom

djurstall, loge, lada,

maskinhall, lagerhus, magasin och växthus.

Växthus och djurstall som inte har

anknytning till jordbruk

eller skogsbruk.

Industri- Byggnad som är inrättad för industriell

verksamhet.

byggnad

Special- Med specialbyggnad avses

byggnad

Försvars- Byggnad som används för

försvarsändamål

byggnad

eller ekonomisk försvarsberedskap, om

byggnaden inte är en fristående industriell

anläggning. Även mässbyggnad

skall utgöra

försvarsbyggnad.

Kommunika- Garage, hangar, lokstall,

terminal, stations-

tionsbyggnad

byggnad, expeditionsbyggnad, vänthall,

godsmagasin, reparationsverkstad och lik-

nande, om byggnaden används för allmänna

kommunikationsändamål.

Byggnad som används i Statens

järnvägars,

Luftfartsverkets, Banverkets,

Svensk Rund-

radio Aktiebolags, Sveriges Radio Aktiebo-

lags, Sveriges Television Aktiebolags och

Sveriges Utbildningsradio Aktiebolags

verksamhet.

Distributions-Byggnad som ingår i

överförings- eller

byggnad distributionsnätet för gas,

värme, elektricitet

eller vatten.

Värme- Byggnad för produktion och

distribution av

central

varmvatten för uppvärmning, dock ej sådan

anläggning som även är inrättad för produk-

tion av elektrisk starkström för yrkesmässig

distribution.

Renings- Vattenverk, avloppsreningsverk,

anläggning

anläggning

för förvaring av radioaktivt avfall, sopstation

och liknande samt pumpstation som hör till

sådan anläggning.

Vård- Byggnad som används för

sjukvård, nykter-

byggnad

hetsvård, narkomanvård, barnavård, krimi-

nalvård, arbetsvård, åldringsvård eller om-

sorg om psykiskt utvecklingsstörda. Annan

byggnad än som nu har nämnts skall utgöra

vårdbyggnad, om den används som hem åtpersoner som

behöver institutionell vård eller

tillsyn.

Bad-, sport-Byggnad som används fär bad,

sport, idrott

och idrotts-

och liknande, om allmänheten har tillträde till

anläggning

anläggningen.

Skol- Byggnad som används för

undervisning eller

byggnad

forskning vid

skola som anordnas av staten

skola som anordnas med

statsbidrag

och

skola vars undervisning står

under statlig

tillsyn.

Byggnad som används som elevhem

eller

skolhem för elever vid sådana skolor.

Kultur- Byggnad som används för

kulturellt ändamål

byggnad

såsom teater, biograf, museum och liknande.

Ecklesiastik-Kyrka eller annan byggnad som

används för

byggnad

religiös verksamhet.

Prästgård som avses i 41 kap.

kyrkolagen

(1992:300).

Bårhus, krematorium och byggnad

som

används för skötsel av begravningsplats.

Allmän Byggnad som tillhör staten,

kommun eller

byggnad

annan menighet och som används för allmän

styrelse, förvaltning,

rättsvård, ordning eller

säkerhet samt fritidsgård och

byggnad med

likartad användning. Som allmän byggnad

skall inte anses byggnad som används för

statens affärsdrivande verksamhet.

Övrig Byggnad som inte skall utgöra någon av de

tidigare nämnda byggnad

byggnadstyperna.

Föreslagen lydelse

Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det

följande.

Småhus Byggnad som är inrättad till bostad åt en

eller två familjer.

Till sådan byggnad skall höra komplementhus såsom

garage,

förråd och annan mindre byggnad.

Byggnad som är inrättad till bostad åt

minst tre och högst tio

familjer skall tillhöra byggnadstypen

småhus, om byggnaden

ligger på fastighet med åkermark,

betesmark, skogsmark

eller skogsimpediment.

Hyreshus Byggnad som är inrättad till bostad åt

minst tre familjer eller

till kontor, butik, hotell, restaurang och

liknande. Byggnad

med förrådsutrymme, som ligger i anslutning till

hyreshus och

som behövs för verksamheten, skall utgöra hyreshus.

Till hyreshus skall dock inte räknas

byggnad som är inrättad

till bostad åt minst tre och högst tio familjer, om

den ingår i

lantbruksenhet.

Ekonomi- Byggnad som är inrättad för jordbruk eller

skogsbruk och som byggnad

inte är inrättad för bostadsändamål, såsom

djurstall, loge, lada,

maskinhall, lagerhus, magasin och växthus.

Växthus och djurstall som inte har

anknytning till jordbruk

eller skogsbruk.

Industri- Byggnad som är inrättad för industriell

verksamhet.

byggnad

Special- Med specialbyggnad avses

byggnad

Försvars- Byggnad som används för

försvarsändamål

byggnad

eller ekonomisk försvarsberedskap, om

byggnaden inte är en fristående industriell

anläggning. Även mässbyggnad

skall utgöra

försvarsbyggnad.

Kommunika- Garage, hangar, lokstall,

terminal, stations-

tionsbyggnadbyggnad, expeditionsbyggnad,

vänthall,

godsmagasin, reparationsverkstad och

liknande, om byggnaden används för allmän-

na kommunikationsändamål.

Byggnad som används i Statens

järnvägars,

Luftfartsverkets, Banverkets, Svensk Rund-

radio Aktiebolags, Sveriges

Radio Aktie-

bolags, Sveriges Television Aktiebolags och

Sveriges Utbildningsradio

Aktiebolags verk-

samhet.

Distributions-Byggnad som ingår i

överförings- eller distri-

byggnad butionsnätet för gas, värme,

elektricitet eller

vatten.

Värme- Byggnad för produktion och

distribution av

central

varmvatten för uppvärmning, dock ej sådan

anläggning som även är inrättad för produk-

tion av elektrisk starkström för yrkesmässig

distribution.

Renings- Vattenverk, avloppsreningsverk,

anläggning

anläggning

för förvaring av radioaktivt avfall, sopstation

och liknande samt pumpstation

som hör till

sådan anläggning.

Vård- Byggnad som används för

sjukvård, nykter-

byggnad

hetsvård, narkomanvård, barnavård, krimi-

nalvård, arbetsvård, åldringsvård eller om-

sorg om psykiskt utvecklingsstörda. Annan

byggnad än som nu har nämnts skall utgöra

vårdbyggnad, om den används som

hem åt

personer som behöver

institutionell vård

eller tillsyn.

Bad-, sport-Byggnad som används för bad,

sport, idrott

och idrotts-och liknande, om allmänheten

har tillträde till

anläggning anläggningen.

Skol- Byggnad som används för

undervisning eller

byggnad forskning vid

skola som anordnas av

staten

skola som anordnas med

statsbidrag

och

skola vars undervisning

står under statlig

tillsyn.

Byggnad som används som elevhem

eller

skolhem för elever vid sådana

skolor.

Kultur- Byggnad som används för

kulturellt ändamål

byggnad

såsom teater, biograf, museum och liknande.

Ecklesiastik-Kyrka eller annan byggnad som

används för

byggnad

religiös verksamhet.

Bårhus, krematorium och byggnad

som

används för skötsel av

begravningsplats.

Allmän Byggnad som tillhör staten,

kommun eller

byggnad annan menighet och som används

för allmän

styrelse, förvaltning,

rättsvård, ordning eller

säkerhet samt fritidsgård och

byggnad med

likartad användning. Som allmän byggnad

skall inte anses byggnad som används för

statens affärsdrivande

verksamhet.

Övrig Byggnad som inte skall utgöra någon av de

tidigare nämnda byggnad

byggnadstyperna.

**FOOTNOTES**

[1]:1 Senaste lydelse 1994:1909

14. Förslag till lag om ändring i

sekretesslagen

(1980:100)

15. Förslag till lag om ändring i

skatteregisterlagen

(1980:343)

16. Förslag till lag om ändring i lagen

(1984:404) om stämpelskatt vid

inskrivningsmyndigheter

17. Förslag till lag om ändring i lagen

(1988:950) om kulturminnen m.m.

18. Förslag till lag om ändring i

arkivlagen (1990:782)

19. Förslag till lag om ändring i

begravningslagen

(1990:1144)

20. Förslag till lag om ändring i lagen

(1991:482) om

införande av folkbokföringslagen (1991:481)

21. Förslag till lag om ändring i

kommunallagen (1991:900)

22. Förslag till lag om ändring i lagen

(1992:1528) om

offentlig upphandling

23. Förslag till lag om ändring i

mervärdesskattelagen (1994:200)

24. Förslag till lag om ändring i lagen

(1994:260) om

offentlig anställning

25. Förslag till lag om ändring i lagen

(1994:615) om ingripande mot otillbörligt

beteende avseende offentlig upphandling

26. Förslag till lag om ändring i lagen

(1994:1221) om införande av stiftelselagen

(1994:1220)

27. Förslag till lag om ändring i lagen

(1994:1383) om överlämnande av allmänna

handlingar till andra organ än myndigheter

för förvaring

28. Förslag till lag om ändring i

skattebetalningslagen (1997:483)

29. Förslag till lag om ändring i lagen

(1998:624) om

ändring i sekretesslagen (1980:100)

Skatteutskottets yttrande

1998/99:SkU4y

Staten och trossamfunden

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett skatteutskottet

tillfälle att yttra sig över proposition 1998/99:38

Staten och trossamfunden - begravningsverksamheten,

kulturminnena, personalen, avgiftsbetalningen, m.m.

jämte motioner. Med anledning härav får

skatteutskottet anföra följande.

Principerna för beskattningen

Propositionen

Vid stat-kyrkareformens ikraftträdande den 1 januari

2000 lämnar Svenska kyrkan den offentliga sektorn.

Kommunstatusen för kyrkans församlingar och kyrkliga

samfälligheter upphör och därmed rätten för dem att

ta ut församlingsskatt. Efter reformens

ikraftträdande kommer kyrkan inte heller att

omfattas av de särskilda beskattningsregler som

gäller för kommuner och som bl.a. innebär att de är

befriade från att betala skatt på alla sina

inkomster.

En av utgångspunkterna i riksdagens tidigare

principbeslut om ändrade relationer mellan staten

och Svenska kyrkan (prop. 1995/96:80, bet.

1995/96:KU12, rskr. 1995/96:84) är att reformen

skall ge olika trossamfund så likartade villkor som

möjligt. Genom lagstiftning våren 1998 (prop.

1997/98:116, bet. 1997/98:KU20, rskr. 1997/98:284)

infördes en särskild associationsform för

trossamfund, s.k. registrerat trossamfund. Svenska

kyrkan blir genom reformen ett registrerat

trossamfund medan dess församlingar och kyrkliga

samfälligheter blir registrerade organisatoriska

delar av detta trossamfund.

De förslag rörande beskattningen som läggs fram i

propositionen innebär i huvudsak följande.

Svenska kyrkan och andra registrerade trossamfund

skall omfattas av de skatteregler som gäller för

ideella föreningar. De blir alltså begränsat skatt-

skyldiga under samma förutsättningar som gäller för

ideella föreningar. Kyrkans prästlönetillgångar

skall emellertid vara befriade från inkomst- och

förmögenhetsskatt enligt en särskild lag om

skattebefrielse för prästlönetillgångarna vid

2001-2010 års taxeringar.

Pastorsexpeditioner, andra förvaltningsbyggnader

och prästgårdar blir efter relationsändringen

hyreshus eller småhus för vilka skall utgå

fastighetsskatt. En undantagsregel i

fastighetstaxeringslagen för fastigheter som ägs av

"kyrkor, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser och

ideella föreningar" utvidgas till de registrerade

trossamfunden. Dessa kommer därmed inte att

beskattas för fastigheter som till övervägande del

används i verksamheten. Detta innebär för

prästgårdarna att de blir befriade från

fastighetsskatt om de till övervägande del används

i den kyrkliga verksamheten, och alltså bostadsdelen

utgör en mindre del.

Den egendomsöverföring som har direkt samband med

relationsändringen eller med registrering som

trossamfund skall enligt förslaget vara befriad från

stämpelskatt.

Motionerna

I två motioner har väckts yrkanden som gäller

skattefriheten för prästlönetillgångarna.

Ingvar Svensson m.fl. (kd) hemställer i motion K10

yrkande 5 att propositionen skall avslås såvitt

gäller en tidsbegränsning av skattefriheten. Skäl

som talar för att prästlönetillgångarna även i

framtiden skall vara befriade från inkomstskatt är,

enligt motionärerna, främst egendomarnas unika

ursprung och karaktär samt att deras identitet och

ändamål inte bör förändras i samband med

relationsförändringen. Prästlönetillgångarna är,

enligt motionen, också en viktig komponent i det

utjämningssystem som är en viktig förutsättning för

att kyrkan skall kunna upprätthålla en rikstäckande

verksamhet. Motionärerna anser att en översyn bör

göras efter tio år, men att de nuvarande reglerna

ska fortsätta att gälla utan tidsbegränsning.

Också Per Unckel m.fl. (m) vänder sig i motion K12

yrkande 5 mot att skattefriheten tidsbegränsas.

Motionärerna anför att relationsändringen mellan

staten och kyrkan inte syftar till att åstadkomma

några skattemässiga förändringar, och att egendomen

i alla tider varit befriad från skatt och av hävd

använts till att finansiera kyrkans förkunnelse. De

yrkar att lagförslaget om skattefrihet för

prästlönetillgångarna antas med den ändringen att

tidsbegränsningen för skattebefrielsen utgår ur

lagtexten.

Utskottets ställningstagande

Andra trossamfund än Svenska kyrkan är i regel

organiserade som ideella föreningar och de kan välja

att gå över till den nya associationsformen eller

att kvarstå i sin nuvarande form. Mot denna

bakgrund, och då en ökad likställighet mellan olika

trossamfund enligt principbeslutet bör eftersträvas,

är det naturligt att, som föreslås i propositionen,

utgå från att i princip samma beskattningsregler

skall gälla för Svenska kyrkan och andra

registrerade trossamfund som för ideella föreningar.

I sammanhanget vill utskottet nämna att en

registrering i sig inte är tänkt att innebära en

bedömning av om trossamfundet i

beskattningshänseende kan anses främja ett religiöst

ändamål (se prop.1997/98:116 s. 26), utan detta

måste prövas vid taxeringen.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker

utskottet de lagändringar som innebär att de

registrerade trossamfunden i skattehänseende skall

behandlas som ideella föreningar.

Som framhålls i motionerna har

prästlönetillgångarna en speciell karaktär. De

argument som motionärerna har fört fram kan i och

för sig tala för en vidare särbehandling av dessa

tillgångar. Ett vägande skäl mot en mer långtgående

skattebefrielse är emellertid att reformens

inriktning på ökad likställighet mellan Svenska

kyrkan och andra trossamfund inte kommer att uppnås

i denna del. Även om det inte är uppenbart att en

skattebefrielse skulle strida mot förbudet mot

konkurrenssnedvridande statliga stödåtgärder enligt

artikel 92 i Romfördraget finns det ändå anledning

att också väga in konkurrensaspekten vid en samlad

bedömning av hur den egendom som Svenska kyrkan

disponerar skall beskattas.

Avvägningen mellan de olika argumenten har

föranlett regeringen att göra bedömningen att de

normala skattereglerna skall gälla även för Svenska

kyrkan efter en övergångsperiod. Under

tioårsperioden 2000-2009 inkomstbeskattas inte

avkastningen på prästlönetillgångarna, och inte

heller förmögenhetsbeskattas dessa. För tiden

därefter skall beskattningen enligt propositionen

ses över med utgångspunkt i principbeslutet om

stat-kyrkareformen. Den lagtekniska utformningen

innebär i sig inte något ställningstagande till

vilka regler som skall gälla för följande år. En

förlängning av undantaget förutsätter dock ett nytt

riksdagsbeslut om förlängning eller modifiering av

övergångsregeln.

Utskottet anser att den avvägning som regeringen

har gjort i fråga om beskattningen av

prästlönetillgångarna bör godtas. Utskottet

tillstyrker det i propositionen framlagda förslaget

om en tidsbegränsad skattebefrielse för

prästlönetillgångarna och avstyrker motionerna K10

yrkande 5 och K12 yrkande 5.

Utskottet har inte funnit anledning till någon

särskild kommentar i fråga om de övriga förslagen i

propositionen som gäller principerna för beskattning

i samband med relationsändringen. Utskottet

tillstyrker följaktligen propositionen i dessa

delar.

Lagrådet har i sin granskning av lagförslaget

aktualiserat frågan huruvida bårhus över huvud taget

skall användas under rubriken ecklesiastikbyggnad i

fastighetstaxeringslagen. I den diskussion som äger

rum i anslutning till relationsändringen avses med

bårhus, enligt Lagrådet, uppenbarligen sådana

lokaler för förvaring av döda som finns i anslutning

till sjukhus och inte, som antagligen var fallet när

fastighetstaxeringslagen kom till, kyrkogårdsbygg-

nader. Utskottet instämmer i vad Lagrådet har anfört

och utgår från att frågan beaktas i den översyn som

nu sker av fastighetstaxeringslagen (dir. 1997:36).

Utskottet vill upplysningsvis nämna att regeringen

nyligen har beslutat om kommittédirektiv (dir.

1999:10) för en översyn av reglerna om skattskyldig-

het i mervärdesskattelagen m.m. Utredaren skall

analysera bl.a. de särskilda skattepliktsregler som

gäller för ideella föreningars verksamhet. Eftersom

registrerade trossamfund fr.o.m. den 1 januari 2000

omfattas av samma mervärdesskatteregler som ideella

föreningar berörs de av denna översyn.

Begravningsavgift och avgift till

trossamfund

Propositionen

Svenska kyrkan kommer också efter ikraftträdandet av

stat-kyrkareformen att ha kvar huvudmannaskapet för

den helt övervägande delen av begrav-

ningsverksamheten. Efter särskilt beslut av

regeringen skall också kommun kunna vara huvudman.

Den del av församlingsskatten som har finansierat

begravningsverksamheten omformas i förslaget till en

begravningsavgift, som skall tillfalla den huvudman

inom vars förvaltningsområde den avgiftsskyldige är

folkbokförd.

Begravningsavgiften skall uppbäras och i övrigt

hanteras som en skatt. Detsamma gäller kyrkoavgiften

och, efter regeringens medgivande, medlemsavgifter

till andra registrerade trossamfund än Svenska

kyrkan, under förutsättning att de enskilda som

skall betala avgiften har gett sitt samtycke till

detta eller att trossamfundets stadgar förutsätter

en sådan avgiftsbetalning. För medlemmar i Svenska

kyrkan skall begravningsavgiften ingå i kyrkoav-

giften. Personer som inte tillhör Svenska kyrkan

eller som är folkbokförda i en kommun som är

huvudman för begravningsverksamheten skall påföras

begravningsavgift i en särskild post på beskedet om

slutlig skatt, som redovisas och betalas ut till

huvudmannen på folkbokföringsorten.

Både begravningsavgiften och medlemsavgifterna

skall tas ut med viss procentsats av den kommunalt

beskattningsbara förvärvsinkomsten. De uppgifter som

behövs för debiteringen av kyrkoavgift och

medlemsavgifter i andra registrerade trossamfund

skall lämnas till Riksskatteverket på datamedium av

trossamfundet. Regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer skall meddela närmare

föreskrifter om uppgiftslämnandet. Uppgift om att en

person tillhör Svenska kyrkan respektive är skyldig

att betala avgift till annat trossamfund skall få

registreras i skatteregistret. Trossamfundet skall

ersätta staten för skadestånd som har betalats på

grund av en oriktig uppgift som har lämnats av

trossamfundet.

Motionen

Enligt motion K14 yrkande 2 av Per Lager m.fl. (mp)

bör inte något trossamfund, inte heller Svenska

kyrkan, ha särskild uppbördshjälp av staten. Motio-

närerna anför att begravningsavgiften skall

behandlas separat och betalas över skattsedeln och

att trossamfunden själva skall hantera övriga

avgifter för sina verksamheter. I motionen yrkas att

riksdagen beslutar om sådan ändring i relevant

lagstiftning att Svenska kyrkan och andra

trossamfund själva ansvarar för uppbörden av

eventuella avgifter.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att principbeslutet år 1995

innebär att staten skall erbjuda Svenska kyrkan

hjälp med att uppbära avgifter från dem som är

medlemmar i eller tillhör trossamfundet. Detta

statliga stöd får ses mot bakgrund av bl.a. statens

krav att Svenska kyrkan skall upprätthålla en

demokratiskt uppbyggd rikstäckande verksamhet. Av

jämställdhetsskäl bör enligt beslutet motsvarande

erbjudande kunna riktas även till andra trossamfund.

När det gäller andra trossamfund än Svenska kyrkan

skall staten, enligt beslutet, i varje enskilt fall

ta ställning till frågan om statlig hjälp med att ta

in avgifter skall ges.

Utskottet har inte funnit anledning till någon

erinran mot den reglering som regeringen har

föreslagit för att skattebetalningssystemet i

enlighet med principbeslutet skall kunna användas

för uppbörd av begravningsavgift och avgift till

trossamfund. Utskottet tillstyrker propositionen i

denna del och avstyrker motionsyrkandet.

Med hänsyn till principerna för normgivningen torde

även föreskrifter om begravningsavgiftens nivå

omfattas av de krav som gäller för normgivningen

inom det civilrättsliga området och skatteområdet (8

kap. 2 och 3 §§ regeringsformen). Skatteutskottet

lämnar åt konstitutionsutskottet att bedöma om de

föreslagna nya reglerna om fastställande av

begravningsavgiften i 9 kap. begravningslagen har

getts en sådan utformning att ett beslut om

fastställande av begravningsavgift skall kunna ses

som en ren tillämpning av lagens bestämmelser.

Ekonomiska effekter, m.m.

Propositionen

Stat-kyrkareformen får positiva effekter för Svenska

kyrkan, främst genom att de ekonomiska regleringarna

mellan staten och kyrkokommunerna, inklusive

skatteadministrationsersättningen, bortfaller och

genom att staten börjar betala kyrkoantikvarisk

ersättning till Svenska kyrkan.

I propositionen har regeringen tagit ställning till

kostnads- och finansieringsfrågan för åren

2000-2009. För tiden därefter skall de med finansie-

ringen av reformen sammanhängande frågorna övervägas

på nytt.

Under hela tioårsperioden efter stat-kyrkareformens

ikraftträdande uppgår enligt propositionen den

årliga förbättringen för Svenska kyrkan i jämförelse

med nuläget till i genomsnitt nominellt 580 miljoner

kronor. Kravet på statsfinansiell neutralitet är

enligt propositionen en av de viktigaste förutsätt-

ningarna för reformen. Eftersom den föreslagna

lösningen för åren 2000-2009 inte är

statsfinansiellt neutral kommer regeringen att

överväga att under perioden och för tiden därefter

införa någon form av avgift eller skatt för att

uppnå statsfinansiell neutralitet. Det framhålls i

propositionen (s. 141) att en sådan finansiering av

den kyrkoantikvariska ersättning som skall utgå

skulle innebära att det blir tydligt för var och en

att bevarandet av de kyrkliga kulturvärdena är en

gemensam angelägenhet som bekostas av alla, både

kyrkotillhöriga och icke-tillhöriga.

Skattetrycket beräknas i propositionen sjunka med

78 öre per skattekrona eller totalt 7 miljarder

kronor genom reformen. Detta motsvarar församlings-

skatten med undantag för den del (ca 25 %) som

motsvarar kostnaderna för begravningsverksamheten.

Därmed skapas enligt propositionen ett motsvarande

utrymme för en förstärkning av den offentliga

sektorns finanser.

Eftersom reformen innebär positiva ekonomiska

effekter för Svenska kyrkan skapas ett utrymme för

en sänkning av kyrkoavgiften som regeringen i

propositionen anser att kyrkan bör utnyttja. En

avgiftssänkning med 7 öre beräknas i propositionen

motsvara det ekonomiska tillskott som kyrkan i

genomsnitt får under perioden 2000-2009.

Motionerna

Enligt motion K9 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

bör riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen

avvisa tankarna på att införa någon form av avgift

eller skatt som finansiering av den

kyrkoantikvariska ersättningen. Enligt motionen bör

det, inom ramen för statlig eller kommunal

inkomstbeskattning, inte skapas ett i förväg bestämt

skatteutrymme på en viss nivå. Motionären anför

också bl.a. att utvecklingen under senare år i en

rad andra sammanhang varit att minska andelen

specialdestinerade skattemedel och att inom ramen

för tydliga mål och en aktiv målstyrning öka

friutrymmet för medelsanvändningen. Ersättningarna

för bevarandeändamål skall enligt motionen i

sedvanlig ordning i stället prövas och prioriteras

inom ramen för aktuellt utgiftsområde.

Enligt motion K11 yrkande 7 av Mats Einarsson m.fl.

(v) skall kultur-minnesvård, inklusive vården av

kyrkliga kulturminnen, som samhället finner

angelägen finansieras på sedvanligt sätt inom

skattesystemets ram. I motionen hemställs att

riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen

uttalar att någon särskild avgift eller "öronmärkt"

skatt inte bör införas.

Per Unckel m.fl. (m) förordar i motion K12 yrkande

6 att riksdagen i ett tillkännagivande till

regeringen skall uttala att det inte bör införas

ytterligare någon form av avgift eller skatt för att

uppnå s.k. statsfinansiell neutralitet. Motionärerna

anför bl.a. att långsiktigheten är viktig för att

kyrkan så långt som möjligt skall kunna arbeta under

kända och förutsebara ekonomiska förhållanden.

I motion K18 yrkande 3 av Helena Bargholtz och

Barbro Westerholm (fp) hemställs att riksdagen skall

avvisa uttalandet i propositionen om att det genom

att kyrkoskatten upphör skapas ett motsvarande

utrymme för en förstärkning av den offentliga

sektorns finanser. Motionärerna anför också att det

inte är rimligt att regering och riksdag skall

tillhålla Svenska kyrkans församlingar eller några

andra frivilliga samfund eller föreningar att minska

sina medlemsavgifter. Detta måste enligt motionen

vara en uppgift för respektive samfund eller

förening att ta ställning till.

Utskottets ställningstagande

När det gäller frågan om en särskild skatt eller

avgift för att uppnå statsfinansiell neutralitet i

reformen finns det för närvarande inte något förslag

från regeringen. Det framgår av propositionen att

frågan kommer att övervägas närmare. Utskottet anser

att denna fråga får bedömas senare i ett budgetper-

spektiv. Om det inte skulle anses lämpligt med en

skattefinansiering måste andra alternativ prövas.

Detta får riksdagen emellertid ta ställning till i

ett annat sammanhang.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motionerna K9, K11 yrkande 7 och K12 yrkande 6.

Regeringens uttalande i propositionen att kyrkan

bör utnyttja det utrymme för sänkning av

kyrkoavgiften som reformen skapar förefaller helt

rimligt mot bakgrund av de positiva ekonomiska

effekter som reformen, enligt vad som anförts ovan,

får för kyrkan. Hur det utrymme för en förstärkning

av den offentliga sektorns finanser som skapas genom

reformen skall beaktas är också en fråga som måste

avgöras i ett budgetperspektiv. Utskottet finner

inte anledning till ett tillkännagivande till

regeringen i dessa frågor och avstyrker därför även

motion K18 yrkande 3.

Stockholm den 16 februari 1999

På skatteutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg

I beslutet har deltagit: Arne Kjörnsberg (s), Bo

Lundgren (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Per

Rosengren (v), Holger Gustafsson (kd), Carl Fredrik

Graf (m), Per Erik Granström (s), Carl Erik Hedlund

(m), Lena Sandlin (s), Marie Engström (v), Helena

Höij (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Yvonne

Ruwaida (mp), Rolf Kenneryd (c), Lars U Granberg (s)

och Per-Olof Svensson (s).

Avvikande meningar

1. Principerna för beskattningen

Bo Lundgren (m), Holger Gustafsson (kd), Carl

Fredrik Graf (m), Carl Erik Hedlund (m), Helena Höij

(kd) och Marietta de Pourbaix-Lundin (m) anför:

Prästlönetillgångarna har i huvudsak tillkommit

genom gåvor och donationer till enskilda

församlingar från församlingsbor eller andra privat-

personer och har många gånger medeltida ursprung. I

dag förvaltas prästlönetillgångarna stiftsvis via

egendomsnämnderna. I lagen om Svenska kyrkan

ändamålsbestäms egendomen mycket tydligt då det i 9

§ föreskrivs att den skall "bidra till de ekonomiska

förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse".

Skälen som talar för att prästlönetillgångarna även

i framtiden skall vara skattebefriade är främst

egendomarnas unika ursprung och karaktär samt att

deras identitet och ändamål inte bör förändras i

samband med relationsförändringen.

Prästlönetillgångarna är också en viktig komponent i

det utjämningssystem som är en viktig förutsättning

för att kyrkan skall kunna upprätthålla en

rikstäckande verksamhet.

Mot den angivna bakgrunden bör någon

tidsbegränsning inte införas i den lagstiftning som

nu antas om beskattningen av prästlönetillgångarna.

Vi tillstyrker därför motionerna K10 yrkande 5 och

K12 yrkande 5.

2. Begravningsavgift och avgift till

trossamfund

Yvonne Ruwaida (mp) anför:

Enligt motion K14 yrkande 2 bör inte något

trossamfund, inte heller Svenska kyrkan, få särskild

uppbördshjälp av staten. Begravningsavgiften bör

behandlas separat och betalas över skattsedeln.

Övriga avgifter för trossamfundens verksamheter bör

de själva sköta. Jag instämmer i detta och anser att

propositionen bör omarbetas i nämnda hänseenden.

3. Ekonomiska effekter, m.m.

Bo Lundgren, Carl Fredrik Graf, Carl Erik Hedlund

och Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anför:

Enligt vår mening bör det inte införas någon

ytterligare avgift eller skatt för att uppnå s.k.

statsfinansiell neutralitet i stat-kyrka-reformen.

De uttalanden med en sådan inriktning som görs i

propositionen bör avvisas av riksdagen i ett

tillkännagivande till regeringen. Någon

specialdestinerad skatt eller avgift bör ej införas

för att finansiera den kyrkoantikvariska

ersättningen.

4. Ekonomiska effekter, m.m.

Per Rosengren och Marie Engström (båda v) anför:

Den kulturminnesvård, inklusive vård av kyrkliga

kulturminnen, som samhället finner angelägen och i

demokratisk ordning har beslutat om skall enligt vår

mening finansieras på sedvanligt sätt inom

skattesystemets ram. Någon särskild avgift eller

"öronmärkt" skatt bör inte införas. Vi tillstyrker

yrkande 7 i motion K11 om ett tillkännagivande till

regeringen med detta innehåll.

Kulturutskottets yttrande

1998/99:KrU3y

Staten och trossamfunden -

kulturminnena, m.m.

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 19 januari 1999

beslutat att bereda kulturutskottet tillfälle att

avge yttrande över proposition 1998/99:38 Staten och

trossamfunden, begravningsverksamheten,

kulturminnena, personalen, avgiftsbetalningen, m.m.

jämte eventuella motioner.

Kulturutskottet yttrar sig i det följande över

propositionen i vad avser avsnitten 5. De kyrkliga

kulturminnena, 6. Offentlighet och insyn och 7. De

kyrkliga arkiven samt motionerna 1998/99:K10-K13,

K15, K16 och K18.

Kulturutskottet har beslutat att i detta yttrande

behandla även motion 1998/99:Kr265 som väckts under

allmänna motionstiden år 1998 och som hänvisats till

kulturutskottet. Kulturutskottet har - under

förutsättning av konstitutionsutskottets medgivande

- beslutat att överlämna denna motion till

konstitutionsutskottet.

Utskottet

De kyrkliga kulturminnena (prop. avsnitt 5)

Den kyrkoantikvariska ersättningens omfattning

Bakgrund

I 1 kap. 1 § lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

(kulturminneslagen) föreskrivs att det är en

nationell angelägenhet att skydda och bevara vår

kulturmiljö samt att ansvaret för detta delas av

alla. Vidare framgår det att såväl enskilda som stat

och kommun skall visa hänsyn och aktsamhet mot

kulturmiljön.

När det gäller vissa kategorier av den kyrkliga

egendomen ställer staten speciella krav i fråga om

förvaltningen. I 4 kap. kulturminneslagen finns det

särskilda bestämmelser om skydd för kyrkobyggnader,

kyrkotomter, kyrkliga inventarier och

begravningsplatser. Skyddet för dessa s.k. kyrkliga

kulturminnen är generellt, dvs. oberoende av någon

myndighets beslut. De generella skyddsbestämmelserna

i 4 kap. kulturminneslagen innebär i korthet att de

kyrkliga kulturminnena skall vårdas och underhållas

så att deras kulturhistoriska värde inte minskas.

Rätten att förfoga över och utnyttja egendomen är

inskränkt. Vidare kan bestämmelserna medföra att

förvaltningen fördyras. Det kan t.ex. röra sig om

kostnader som följer av att det ställs krav på att

ett visst material eller en viss teknik skall

användas vid en renovering eller att arbetet skall

genomföras under antikvarisk kontroll.

Svenska kyrkan är ansvarig för att de kyrkliga

kulturminnena vårdas och underhålls enligt

bestämmelserna i 4 kap. kulturminneslagen.

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) har överinseende över

kulturminnesvården i landet, bl.a. i fråga om de

kyrkliga kulturminnena, medan länsstyrelserna

ansvarar för tillsynen i länen (1 kap. 2 §

kulturminneslagen). Förutom myndigheterna inom

kulturmiljöområdet (de antikvariska myndigheterna)

har de regionala museerna, länsmuseerna, en viktig

roll i kulturmiljöarbetet. Det finns också enstaka

kommunala museer som deltar i detta arbete.

Riksdagens principbeslut år 1995

I december 1995 fattade riksdagen ett principbeslut

om de framtida relationerna mellan staten och

Svenska kyrkan (prop. 1995/96:80, bet. 1995/96:

KU12, rskr. 1995/96:84).

Principbeslutet innebär att kulturminneslagens

skydd för kyrkliga kulturminnen skall behållas även

vid ändrade relationer mellan staten och Svenska

kyrkan och att relationsändringen inte bör leda till

försämrade förutsättningar för vård och underhåll av

de kulturhistoriska värdena inom kyrkan. I

konstitutionsutskottets betänkande framhölls att

bevarandet av de kyrkliga kulturvärdena är en

angelägenhet för hela samhället och svenska folket

samt att det inte är rimligt att den totala

kostnaden för detta allmänintresse bärs endast av

Svenska kyrkans medlemmar. Skyddsbestämmelserna

innebär inskränkningar och ibland fördyringar vid

skötseln av egendomen. Svenska kyrkan bör därför

enligt principbeslutet kunna få viss ersättning för

vård av kulturhistoriskt värdefull egendom, och

detta skall komma till uttryck i en långsiktig

överenskommelse mellan staten och kyrkan.

Ersättningen skall ses som en kompensation för

begränsningar i möjligheterna att förfoga över

egendomen och för extrakostnader som uppstår till

följd av de generella skyddsbestämmelserna.

Kommittén angående det kyrkliga kulturarvet

År 1996 tillsattes en kommitté med uppdrag att lägga

fram ett förslag om vården av kulturhistoriskt

värdefull kyrklig egendom och kyrkoarkiven.

Utredningen, som antog namnet Kommittén angående det

kyrkliga kulturarvet, överlämnade i april 1997

betänkandet Den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga

egendomen och de kyrkliga arkiven (SOU 1997:43). I

betänkandet föreslogs bl.a. att Svenska kyrkan

skulle erhålla en årlig statlig ersättning för vård

och underhåll av de kyrkliga kulturvärdena med ett

belopp som motsvarar ca 460 miljoner kronor i 1996

års penningvärde (kyrkoantikvarisk ersättning).

Ersättningen skulle vara ett led i ett ömsesidigt

åtagande av staten och Svenska kyrkan att bevara

kyrkans kulturhistoriska värden. Åtagandet skulle

komma till uttryck i en långsiktig överenskommelse.

Denna överenskommelse borde enligt kommittén sträcka

sig över 25 år med s.k. kontrollstationer vart femte

år.

Kyrkoantikvarisk ersättning åren 2000-2009

Regeringens förslag

Regeringen anser beträffande den s.k.

kyrkoantikvariska ersättningen att det inte bör

komma i fråga att nu binda staten för betydande

utgifter under längre tid än tio år, dvs. inte

längre än t.o.m. år 2009. Regeringen framhåller att

1995 års principbeslut inte innehöll någon mer

preciserad ståndpunkt beträffande långsiktigheten av

statens engagemang.

När det gäller den statliga ersättningens storlek

anser regeringen att det måste beaktas att det är

förenat med svårigheter att bedöma omfattningen av

kostnaderna för att upprätthålla de kyrkliga

kulturvärdena. Hänsyn måste enligt regeringen

dessutom tas till ytterligare omständigheter. Bland

annat pekar regeringen på att det under senare år i

större utsträckning än tidigare har genomförts

kostnadskrävande underhåll och restaureringar av

kyrkobyggnader. En faktor som har medverkat till att

göra detta möjligt är att omfattningen av det s.k.

kyrkobyggnadsbidraget ur kyrkofonden har blivit allt

större. Sedan starten år 1989 och fram till

dagsläget har beloppet höjts från drygt 30 miljoner

kronor per år till att utgöra ca 90 miljoner kronor

per år.

Under åren 1998-2000 genomför staten och Svenska

kyrkan ett gemensamt sysselsättningsprogram, det

s.k. miljardprogrammet för kyrkliga jobb. Syftet med

programmet är i första hand att minska

arbetslösheten genom att det skapas arbetstillfällen

inom Svenska kyrkan. Programmet skall dock även

medverka till att bevara och stärka de kyrkliga

kulturvärdena. Sysselsättningsprogrammet gör det

möjligt för Svenska kyrkan att exempelvis rusta upp

kyrkobyggnader och andra byggnader samt att utföra

nödvändigt underhåll. En redovisning av fördelningen

av de anslagna medlen till programmet för år 1998

skall lämnas till regeringen senast den 31 mars

1999.

Möjligheterna för Svenska kyrkan att genomföra

angelägna projekt, exempelvis större arbeten på

kyrkliga byggnader, och därmed stärka kyrkan inför

framtiden har alltså enligt regeringen ökat. Under

de senaste åren har det gjorts stora investeringar

och det planeras ytterligare insatser inom ramen för

miljardprogrammet. Det finns därför enligt

regeringen goda förutsättningar för att Svenska

kyrkans kyrkobyggnader och de kyrkliga kulturminnena

i övrigt skall vara i ett allmänt sett gott skick

vid relationsändringen och ett antal år därefter.

Detta gäller särskilt åren 2000 och 2001 då

sysselsättningsprogrammet, som i stor utsträckning

avser byggarbeten, precis kommer att ha avslutats.

Regeringen uttalar att Svenska kyrkan i dag

förvaltar de kyrkliga kulturminnena på ett

förtjänstfullt sätt. Med hänsyn till de ekonomiska

effekter som reformen innebär för Svenska kyrkan

finns det enligt regeringens uppfattning goda

förutsättningar att kyrkan även fortsättningsvis

skall kunna vårda och underhålla de kyrkliga

kulturminnena och därmed leva upp till de krav som

följer av kulturminneslagens bestämmelser.

Med hänsyn till vad som anförts finner regeringen

att den statliga kyrkoantikvariska ersättningen

under åren 2000-2009 bör uppgå till följande belopp:

0 kr år 2000 och år 2001, 50 miljoner kronor år

2002, 100 miljoner kronor år 2003, 150 miljoner

kronor år 2004, 200 miljoner kronor år 2005, 250

miljoner kronor år 2006, 300 miljoner kronor år

2007, 390 miljoner kronor år 2008 och 460 miljoner

kronor år 2009.

Regeringens förslag innebär att staten efter

relationsändringen skjuter till medel för vård och

underhåll av de kyrkliga kulturvärdena och att

samtliga skattebetalare är med och finansierar

detta.

Motionsförslag

I motion K12 (m) yrkar motionärerna avslag på

regeringens förslag att inte utge en

kyrkoantikvarisk ersättning såvitt avser åren

2000-2001 (yrkande 1). Motionärerna anser att

regeringen i samband med vårpropositionen år 1999

bör återkomma med förslag om en kyrkoantikvarisk

ersättning för dessa år (yrkande 2).

Motionärerna bakom motion K11 (v) anser att

regeringens förslag beträffande ersättningens

storlek kan vara rimligt, men anser att kostnaderna

bör behandlas på i princip samma sätt som andra

kostnader för kulturminnesvård. Beloppets storlek

bör därför enligt motionärerna inte på förhand

bindas på sätt som föreslås utan kunna prövas

årligen i samband med fastställande av statens

budget (yrkande 5 delvis).

Kristdemokraterna yrkar i motion K10 avslag på

regeringens förslag vad gäller den kyrkoantikvariska

ersättningens omfattning (yrkande 2).

Kristdemokraterna begär ett nytt förslag, liknande

det förslag som Kommittén angående det kyrkliga

kulturarvet har lagt fram, som innebär att en

överenskommelse träffas om en årlig ersättning med

ett belopp motsvarande 460 miljoner kronor i 1996

års penningvärde. Denna ersättning skall enligt

motionärerna utbetalas fr.o.m. år 2000 och omfatta

minst 25 år (yrkande 3 delvis).

I motion K13 (m, c) yrkar motionärerna avslag på

regeringens förslag såvitt avser den

kyrkoantikvariska ersättningens omfattning.

Motionärerna begär ett nytt förslag som bättre

svarar mot behovet och stämmer överens med de

allmänna principerna i överenskommelsen mellan

Svenska kyrkan och staten och som ger den nödvändiga

stabiliteten genom en långsiktig lösning. Ett nytt

förslag skall enligt motionärerna lämnas senast i

samband med budgetpropositionen för år 2000

(delvis).

Utskottets bedömning

Utskottet vill börja med att understryka att Svenska

kyrkan förvaltar ett oersättligt kulturarv som har

byggts upp under århundraden och som avspeglar och

utgör en väsentlig del av Sveriges historia. Det är

fråga om ett levande kulturarv som genom århundraden

kontinuerligt har använts och alltjämt används för

samma ändamål. De kyrkliga kulturminnena är en

betydelsefull del av vårt nationella kulturarv och

bevarandet av de kyrkliga kulturhistoriska värdena

är en angelägenhet för hela samhället och svenska

folket.

Att bedöma kostnaderna för att upprätthålla de

kyrkliga kulturvärdena och avgöra hur stor del av

kostnaderna staten respektive Svenska kyrkan bör

svara för är förenat med stora svårigheter. Som

framgår av propositionen föreslås staten bidra

endast till kostnader som kan vara betingade av

kulturhistoriska hänsynstaganden.

Som regeringen framhåller i propositionen innebär

reformen positiva ekonomiska effekter för kyrkan.

Dessutom finns det, som regeringen påpekar under

avsnittet kyrkoantikvarisk ersättning, goda

förutsättningar för att Svenska kyrkans

kyrkobyggnader och de kyrkliga kulturminnena i

övrigt skall vara i ett allmänt sett gott skick vid

relationsändringen och ett antal år därefter.

Utskottet vill vidare framhålla att den tid inom

vilken regeringen nu garanterar ersättning, tio år,

är en relativt lång tid. I likhet med regeringen

anser utskottet att det inte bör komma i fråga att

binda staten för en längre tid. Samtidigt bör

erinras om att avsikten är att det före

tioårsperiodens utgång skall förekomma särskilda

överläggningar mellan staten och Svenska kyrkan om

den fortsatta ersättningen efter tioårsperioden.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att den

kyrkoantikvariska ersättningen, i enlighet med

regeringens förslag, bör utgå fr.o.m. år 2002 t.o.m.

år 2009 och stegvis höjas från 50 miljoner kronor

till 460 miljoner kronor per år. Utskottet avstyrker

därmed motionerna K10 (kd) yrkandena 2 och 3 delvis,

K11 (v) yrkande 5 delvis, K12 (m) yrkandena 1 och 2

samt K13 (m, c) delvis.

Kyrkoantikvarisk ersättning efter år 2009

Regeringens överväganden

För tiden efter år 2009 lägger regeringen inte fram

något förslag. Regeringen uttalar dock att

överväganden om ersättningens storlek efter

tioårsperiodens utgång bör ske efter särskilda

överläggningar mellan staten och Svenska kyrkan.

I god tid före tioårsperiodens utgång skall enligt

regeringen ett underlag tas fram till en allsidig

belysning av de kyrkoantikvariska frågorna.

Härigenom ges möjlighet att inom lämplig tid efter

relationsändringen följa upp och analysera dessa

frågor i belysning av såväl de ekonomiska

förutsättningarna som de krav som ställs på Svenska

kyrkan till följd av bestämmelserna i 4 kap.

kulturminneslagen. Utgångspunkten är att staten, i

enlighet med principbeslutet om ändrade relationer

mellan staten och Svenska kyrkan, långsiktigt skall

ge ersättning för vård och underhåll av de kyrkliga

kulturvärdena. Om inte erforderlig finansiering kan

ordnas inom reformens ram eller det aktuella

utgiftsområdet, vilket är regeringens ambition, är

det regeringens utgångspunkt att det statliga stödet

efter tioårsperioden skall minska väsentligt.

Regeringen kommer också att överväga att under

perioden och för tiden därefter införa någon form av

avgift eller skatt. Något förslag om en särskild

skatte- eller avgiftsfinansiering finns dock inte

för närvarande.

Motionsförslag

Motionärerna bakom motion K15 (c) begär att

regeringen skyndsamt skall utreda hur skyddet av

kulturminnena skall kunna garanteras även efter år

2009. Det bör enligt motionärerna råda

överensstämmelse mellan stöd, avtalets omfattning

och kulturminneslagens bestämmelser. Motionärerna

påpekar att en sänkning av ambitionsnivån skulle

vara mycket olycklig.

I motion K16 anser Miljöpartiet att en tydligare

tidsangivelse bör lämnas när en utvärdering av det

ekonomiska utfallet av det nu föreslagna stödet

under åren 2002-2009 skall göras (yrkande 3).

Folkpartiet motsätter sig i motionerna K18 (yrkande

2) och Kr265 en särlösning för Svenska kyrkan.

Motionärerna anser att målet bör vara att vården och

underhållet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader

får en principiell lösning som är densamma för alla

samfund.

Motionärerna bakom motion K11 (v) anser att

ersättningens storlek skall prövas årligen i samband

med fastställandet av statens budget (yrkande 5

delvis).

I motion K10 begär Kristdemokraterna att en

överenskommelse träffas som sträcker sig minst

t.o.m. år 2025 och där ersättningens storlek årligen

skall uppgå till ett belopp motsvarande 460 miljoner

kronor i 1996 års penningvärde (yrkande 3 delvis).

En utvärdering och omprövning av den

kyrkoantikvariska ersättningen bör enligt

motionärerna göras inom den första tioårsperioden

(yrkande 4).

I motion K13 (m, c) begär motionärerna ett förslag

till ersättning från regeringen som bättre svarar

mot behovet på cirka en halv miljard kronor per år

och som säkrar stabiliteten genom en långsiktig

lösning (delvis).

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning att en

allsidig belysning bör göras av de kyrkoantikvariska

frågorna inför beslut om en framtida ersättning m.m.

Det är enligt utskottets mening nu för tidigt att

säga vilken ambitionsnivå som staten skall hålla

efter den första tioårsperioden; det får kommande

uppföljning och analys och därpå grundade

överväganden utvisa. Utskottet vill dock i likhet

med regeringen betona att utgångspunkten bör vara

att staten, i enlighet med principbeslutet om

ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan,

långsiktigt skall ge ersättning för vård och

underhåll av de kyrkliga kulturvärdena.

Regeringen har uppgett att ett underlag för

kommande överläggningar mellan staten och Svenska

kyrkan skall tas fram i god tid före tioårsperiodens

utgång. Utskottet vill understryka vikten av att så

sker och förutsätter att underlaget skall finnas

tillgängligt senast vid slutet av år 2008.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet

motionerna K10 (kd) yrkandena 3 delvis och 4, K11

(v) yrkande 5 delvis, K13 (m, c) delvis, K15 (c) och

K16 (mp) yrkande 3, K18 (fp) yrkande 2 och Kr265

(fp).

Fördelning och villkor för den kyrkoantikvariska

ersättningen

Regeringens förslag

Svenska kyrkan har i dag ansvaret för att de

kyrkliga kulturminnena vårdas och underhålls enligt

bestämmelserna i 4 kap. kulturminneslagen, dvs. så

att deras kulturhistoriska värde bevaras. Regeringen

föreslår att Svenska kyrkan skall få ansvaret för

att fördela den kyrkoantikvariska ersättningen.

Förslaget innebär att Svenska kyrkan på nationell

nivå fördelar ersättningen mellan stiften och att

sedan stiften beslutar om fördelningen inom

respektive område.

Beslut om fördelning bör enligt regeringen föregås

av samråd med myndigheter inom kulturmiljöområdet.

När det gäller beslut på nationell nivå, dvs. beslut

om ramfördelning mellan stiften, bör det inhämtas

yttrande från RAÄ. I fråga om beslut på regional

nivå, inom stiften, bör enligt regeringen respektive

länsstyrelse ges tillfälle att yttra sig.

Motionsförslag

I motion K11 anser Vänsterpartiet att beslut om

fördelning och användning av den kyrkoantikvariska

ersättningen bör fattas av RAÄ och länsstyrelserna

på respektive nivå. Enligt motionärerna bör ingen

principiell skillnad göras mellan kyrkliga och andra

kulturminnen. Fördelningen av ersättningen bör

enligt motionärerna föregås av ett nära samråd med

Svenska kyrkan liksom med andra trossamfund som äger

eller förvaltar kulturhistoriskt värdefull egendom

(yrkande 6).

Utskottets bedömning

I likhet med motionärerna kan utskottet se vissa

fördelar med att den kyrkoantikvariska ersättningen

fördelas av RAÄ och länsstyrelserna. Dessa

myndigheter har den särskilda kompetens som krävs i

frågor som rör förvaltning av kulturvärden och har

vidare en överblick över förhållandena i landet

respektive länen som behövs för att göra de

prioriteringar som är nödvändiga.

Utskottet anser dock i likhet med regeringen att

övervägande skäl talar för att Svenska kyrkan bör få

ansvaret för att fördela den kyrkoantikvariska

ersättningen. Svenska kyrkan har ansvaret för att de

kyrkliga kulturminnena vårdas och underhålls. Genom

att Svenska kyrkan får ansvaret också för

fördelningen av ersättningen skapas bättre

möjligheter för Svenska kyrkan att göra den

planering och de prioriteringar som är en

förutsättning för att vård och underhåll i enlighet

med kulturminneslagens bestämmelser skall kunna

bedrivas på ett ändamålsenligt och rationellt sätt.

Viktigt är emellertid att fördelningen sker efter

samråd med RAÄ och länsstyrelserna. En sådan ordning

är naturlig med hänsyn till RAÄ:s uppgift att ha

överinseende över kulturminnesvården i landet och

länsstyrelsernas tillsynsskyldighet beträffande

kulturminnesvården i länen.

I sammanhanget vill utskottet understryka vikten av

att det inom Svenska kyrkans egen organisation finns

erforderlig kompetens när det gäller vård och

underhåll av de kyrkliga kulturvärdena samt att de

erfarenheter som samlats där bevaras och utvecklas.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet

motion K11 (v) yrkande 6 och tillstyrker regeringens

förslag.

Överenskommelsen

Regeringens bedömning

Enligt riksdagens principbeslut skall det träffas en

långsiktig överenskommelse mellan staten och Svenska

kyrkan avseende de kulturhistoriska värdena inom

Svenska kyrkan.

Det kyrkliga kulturarvets betydelse och det

gemensamma intresset av att detta kulturarv bevaras

motiverar att överenskommelsen inte tidsbegränsas

utan löper tills vidare. Under överenskommelsens

löptid är det enligt regeringen lämpligt att lägga

in s.k. kontrollstationer. Vid dessa bör det bl.a.

göras en analys av frågor som rör de kyrkliga

kulturvärdena och en uppföljning och utvärdering av

de resultat som har uppnåtts. Den första

kontrollstationen bör enligt regeringen infalla

under år 2009 och därefter vart femte år.

Överenskommelsen bör enligt regeringen behandla

allmänna frågor som rör de kulturhistoriska värdena

inom Svenska kyrkan, som t.ex. de kyrkliga

kulturminnenas tillgänglighet för alla, kyrkans

ansvar för kompetensfrågor samt frågor om samverkan

mellan de antikvariska myndigheterna och Svenska

kyrkan.

Motionsförslag

I motion K16 (mp) framhålls att tillgängligheten

till de kyrkliga kulturminnena bör bli mycket större

än vad som är fallet i dag. Bland annat kan enligt

motionärerna tillgängligheten öka genom ett ökat

samarbete mellan kyrkan, länsmuseer och skolor

(yrkande 2).

Utskottets bedömning

I likhet med motionären vill utskottet betona vikten

av allas tillgång till de kyrkliga kulturminnena.

Det bör som motionären framhåller vara möjligt att

t.ex. genom ökat samarbete mellan berörda

intressenter öka tillgängligheten för envar. Som

uttalas i propositionen bör det av överenskommelsen

bl.a. framgå att Svenska kyrkan svarar för att de

kyrkliga kulturminnena i framtiden är tillgängliga

för var och en i minst samma utsträckning som före

relationsändringen, oberoende av exempelvis

kyrkotillhörighet. Något särskilt uttalande av

riksdagen torde med hänsyn till det anförda inte

vara nödvändigt, varför utskottet avstyrker motion

K16 (mp) yrkande 2.

Övrigt

Utskottet tillstyrker övriga föreslagna ändringar i

kulturminneslagen beträffande kyrkobyggnader,

kyrkliga inventarier, överklagande och vidtagande av

rättelse.

Offentlighet och insyn samt de kyrkliga

arkiven (prop. avsnitten 6 och 7)

Utskottet har inte något att erinra mot regeringens

förslag till ändringar i sekretesslagen rörande

handlingsoffentlighet beträffande handlingar som

inkommit till eller upprättats hos Svenska kyrkans

verksamhet efter relationsändringen och som rör

fördelningen och användningen av den

kyrkoantikvariska ersättningen.

Inte heller har utskottet något att invända mot

regeringens olika förslag under avsnittet De

kyrkliga arkiven beträffande handlingar som före år

2000 har kommit in till eller upprättats hos

myndigheter som har uppgift som hänför sig till

Svenska kyrkan. I fråga om kostnader för arkiven

anförs det i propositionen att regeringens

överväganden stämmer överens med gällande principer.

I linje härmed framläggs det inte något förslag för

riksdagen i den delen. Utskottet påpekar att

regeringen dock felaktigt i propositionstexten har

betecknat övervägandena som ett förslag.

Stockholm den 16 februari 1999

På kulturutskottets vägnar

Inger Davidson

I beslutet har deltagit: Inger Davidson (kd), Åke

Gustavsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Agneta

Ringman (s), Annika Nilsson (s), Charlotta L

Bjälkebring (v), Lennart Fridén (m), Eva Arvidsson

(s), Jan Backman (m), Paavo Vallius (s), Lars

Wegendal (s), Peter Pedersen (v), Gunnar Hökmark

(m), Ewa Larsson (mp), Birgitta Sellén (c), Lennart

Kollmats (fp) och Gunilla Tjernberg (kd).

Avvikande meningar

1. Den kyrkoantikvariska ersättningens

omfattning

Elisabeth Fleetwood, Lennart Fridén, Jan Backman och

Gunnar Hökmark (alla m) anför:

Utskottet vill inledningsvis påminna om att en rad

beräkningar har gjorts från olika utgångspunkter att

användas som underlag vid bedömning av den lämpliga

storleken av den kyrkoantikvariska ersättningen. Det

medelsbehov som man kommit fram till, och som

Kommittén angående det kyrkliga kulturarvet baserat

sitt ersättningsförslag på, uppgick till cirka en

halv miljard kronor per år.

Utskottet vill vidare framhålla att riksdagen i

sitt principbeslut om de framtida relationerna

mellan staten och Svenska kyrkan anfört att Svenska

kyrkan bör kunna få viss ersättning för vård av

kulturhistoriskt värdefull egendom och att detta

skall komma till uttryck i en långsiktig

överenskommelse mellan staten och kyrkan.

Mot denna bakgrund anser utskottet att regeringens

förslag såvitt avser den kyrkoantikvariska

ersättningen bör avslås av riksdagen. Regeringen bör

senast i samband med budgetpropositionen för år 2000

återkomma med ett nytt förslag som bättre svarar mot

behovet och stämmer överens med de allmänna

principerna i överenskommelsen mellan Svenska kyrkan

och staten. Det nya förslaget skall också ge den

nödvändiga stabiliteten genom en långsiktig lösning.

Detta nya förslag bör enligt utskottets mening även

omfatta en kyrkoantikvarisk ersättning för åren 2000

och 2001.

Regeringens förslag beträffande den

kyrkoantikvariska ersättningens omfattning bör

således avstyrkas av konstitutionsutskottet och

förslagen i motionerna K12 (m) yrkandena 1 och 2 och

K13 (m, c) tillstyrkas.

2. Den kyrkoantikvariska ersättningens

omfattning

Charlotta L Bjälkebring och Peter Pedersen (båda v)

anför:

I likhet med motionärerna bakom motion K11 (v) anser

utskottet att man bör se på kostnaderna för att

vårda och underhålla de kyrkliga kulturminnena på i

princip samma sätt som på andra kostnader för

kulturminnesvård. Svenska kyrkan bör därvid

jämställas med andra trossamfund.

Ersättningsbeloppets storlek bör inte på förhand

bindas på det sätt som föreslås av regeringen, även

om regeringens förslag om ersättningens storlek kan

vara rimlig. Ersättningen bör i stället kunna prövas

årligen i samband med fastställande av statens

budget.

Utskottet avstyrker således regeringens förslag och

tillstyrker motion K11 (v) yrkande 5.

3. Den kyrkoantikvariska ersättningens

omfattning

Inger Davidson och Gunilla Tjernberg (båda kd)

anför:

Utskottet anser i likhet med motionärerna bakom

motion K10 (kd) att regeringens förslag beträffande

den kyrkoantikvariska ersättningen bör avslås av

riksdagen. I stället bör enligt utskottets mening

riksdagen begära att regeringen lägger fram ett nytt

förslag liknande det förslag som Kommittén angående

det kyrkliga kulturarvet har lagt fram. Detta

förslag innebär att en överenskommelse träffas om en

årlig kyrkoantikvarisk ersättning med ett belopp som

motsvarar 460 miljoner kronor i 1996 års

penningvärde. Ersättningen bör utbetalas fr.o.m. år

2000 och utgå under minst 25 år. En utvärdering och

omprövning bör enligt utskottets mening göras inom

den första tioårsperioden.

Utskottet avstyrker således regeringens förslag

såvitt avser den kyrkoantikvariska ersättningens

omfattning och tillstyrker motion K10 (kd) yrkandena

2, 3 och 4.

4. Den kyrkoantikvariska ersättningens

omfattning

Birgitta Sellén (c) anför:

I likhet med motionärerna bakom motion K15 (c) anser

utskottet att regeringen skyndsamt bör utreda hur

skyddet av kulturminnena skall kunna garanteras även

efter år 2009.

Med hänvisning härtill bör motion K15 (c)

tillstyrkas.

5. Den kyrkoantikvariska ersättningens

omfattning

Lennart Kollmats (fp) anför:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i

motioner från Folkpartiet att Svenska kyrkan inte

skall särbehandlas i förhållande till andra samfund

när det gäller ersättning för kulturminnesvård.

Enligt utskottets mening bör det statliga bidraget

knytas till skyddsvärda objekt oavsett vilket

trossamfund objektet tillhör.

Utskottet ser regeringens nu framlagda förslag, som

avser tiden fram t.o.m. år 2009, som en

övergångslösning som bör accepteras inför ett

fullständigt skiljande mellan staten och kyrkan.

Därefter bör enligt utskottets mening Svenska kyrkan

inte särbehandlas.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet

motionerna K18 (fp) yrkande 2 och Kr265 (fp).

6. Fördelning och villkor för den

kyrkoantikvariska ersättningen

Charlotta L Bjälkebring och Peter Pedersen (båda v)

anför:

I linje med vad som anförs i motion K11 (v) om årlig

prövning av ersättningens storlek och Svenska

kyrkans jämställande med andra trossamfund bör det

enligt utskottets mening ankomma på RAÄ och

länsstyrelserna att fatta beslut om fördelning och

användning av den kyrkoantikvariska ersättningen.

Fördelningen bör dock föregås av ett nära samråd med

Svenska kyrkan liksom med andra trossamfund som äger

eller förvaltar kulturhistoriskt värdefull egendom.

Utskottet föreslår således att regeringens förslag

om rätten att fördela den kyrkoantikvariska

ersättningen avstyrks och att motion K11 (v) yrkande

6 tillstyrks.

Av utskottet framlagt förslag till ändring i

regeringens förslag till lag om ändring i

begravningslagen (1990:1144)

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Utskottets förslag

-----------------------------------------------------

Fastställande av begravningsavgift

-----------------------------------------------------

9 kap.

4 §

-----------------------------------------------------

Den avgiftssats enligt Regeringen eller den

vilken myndighet som regeringen

begravningsavgiften skall bestämmer föreskriver på

betalas fastställs av förslag av huvudmannen

huvudmannen och skall den avgiftssats enligt

grundas på en vilken de som inte

särredovisning av tillhör Svenska kyrkan

verksamhetens intäkter skall betala

och kostnader. begravningsavgift.

Huvudmannen fastställer

avgiftssats för dem som

tillhör Svenska kyrkan. I

de fall en kommun är

huvudman fastställer

kommunen dock alltid

avgiftssatsen.

Avgiftssatsen skall

grundas på en

särredovisning av

verksamhetens intäkter

och kostnader.

-----------------------------------------------------

Avgiftssatsen skall bestämmas på grundval av antalet

skattekronor och skatteören för de avgiftsskyldiga

på det sätt som anges i lagen (1965:269) med

särskilda bestämmelser om kommuns och annan

menighets utdebitering av skatt, m.m. I den lagen

finns också bestämmelser om beräkning och

utbetalning av begravningsavgiften till huvudmännen.

Skyldighet att lämna uppgifter

14 §

-----------------------------------------------------

Svenska kyrkan skall på Svenska kyrkan skall på

medium för automatisk medium för automatisk

databehandling underrätta databehandling underrätta

Riksskatteverket om de regeringen eller den

avgiftssatser som skall myndighet som regeringen

gälla för det följande bestämmer om de

inkomståret. På samma avgiftssatser som

sätt skall Svenska kyrkan föreslås gälla för det

till Riksskatteverket följande inkomståret.

lämna de ytterligare Sedan regeringen eller

uppgifter som behövs för den myndighet regeringen

att beräkna, debitera, bestämmer fastställt

redovisa och ta in avgiftssatserna för dem

avgifterna. som inte tillhör Svenska

kyrkan skall Svenska

kyrkan på samma sätt

underrätta

Riksskatteverket om de

avgiftssatser som skall

gälla för det följande

inkomståret. På samma

sätt skall Svenska kyrkan

till Riksskatteverket

lämna de ytterligare

uppgifter som behövs för

att beräkna, debitera,

redovisa och ta in

avgifterna. Svenska

kyrkan skall till

regeringen eller den

myndighet regeringen

bestämmer lämna de

ytterligare uppgifter som

behövs för att fastställa

en avgiftssats.

-----------------------------------------------------

Regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer får meddela närmare föreskrifter om när

och hur uppgifterna skall lämnas.

Bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter när

kommun är huvudman finns i lagen (1965:269) med

särskilda bestämmelser om kommuns och annan

menighets utdebitering av skatt, m.m.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i

sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)

skall ha följande lydelse:

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

16 kap.

1 §[2]1

-----------------------------------------------------

Att friheten enligt 1 kap. 1 §

tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §

yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och

offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad

framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 §

1-8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av

5 kap. 1 § första stycket samt 3 § första stycket 1

och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av

uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka

nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och

5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 §

första stycket och 3 § första stycket 3

yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är

de där tystnadsplikten följer av

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

-----------------------------------------------------

11. 71 b § 11. 71 c §

socialtjänstlagen socialtjänstlagen

(1980:620) (1980:620)

-----------------------------------------------------

_______________________

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1999.

**FOOTNOTES**

[2]:1 Senaste lydelse 1998:624, jfr 1999:77