Bet. 1998/99:KU2

Konstitutionsutskottets betänkande

1998/99:KU02

Riksbankens ställning (vilande grundlagsförslag)

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1998/99

KU2

Sammanfattning

I betänkandet anmäls för slutligt beslut de vilande

förslagen om ändring i regeringsformen och i

riksdagsordningen som rör Riksbankens ställning.

Förslagen innebär att Riksbanken får ansvaret för

penningpolitiken. I regeringsformen tas in ett

uttryckligt förbud för myndigheter att bestämma hur

Riksbanken skall besluta i frågor som rör

penningpolitiken. Riksbankens ledningsstruktur

förändras. Riksdagen väljer elva fullmäktige som i

sin tur utser en direktion. Den utgör Riksbankens

ledning. Fullmäktige har i övrigt en kontrollerande

funktion. Ansvaret för övergripande valutapolitiska

frågor överförs från Riksbanken till regeringen.

Utskottet föreslår riksdagen att slutligt anta

förslagen.

Utskottet behandlar vidare i betänkandet

regeringens förslag till följdlagstiftning i bl.a.

riksbankslagen. Det föreslås att målet för

Riksbankens verksamhet enligt riksbankslagen skall

vara att upprätthålla ett fast penningvärde. Såsom

myndighet under riksdagen skall Riksbanken

därutöver, utan att åsidosätta prisstabilitetsmålet,

stödja målen för den allmänna ekonomiska politiken i

syfte att uppnå hållbar tillväxt och hög

sysselsättnning. Direktionen föreslås bestå av sex

ledamöter som utses för en tid av sex år.

Ordföranden i direktionen skall vara chef för

Riksbanken. För att säkerställa kontroll och insyn i

Riksbankens verksamhet föreslås att banken inför

alla viktiga penningpolitiska beslut skall informera

det statsråd som regeringen utser. Vidare skall

fullmäktiges ordförande och vice ordförande ha rätt

att närvara vid direktionens sammanträden med

yttranderätt, men utan förslags- och rösträtt.

Riksbanken föreslås dessutom minst två gånger om

året lämna en skriftlig redogörelse till riksdagen

om penningpolitiken.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag med

följande ändringar. Den nyssnämnda redogörelsen

skall lämnas till riksdagens finansutskott, inte

till riksdagen. Någon motionsrätt och

riksdagsbehandling av redogörelserna blir därmed

inte aktuell. Vidare anser utskottet att andra

direktionsledamöter än riksbankschefen skall kunna

föra talan mot ett beslut att skilja vederbörande

från uppdraget hos Högsta domstolen i stället för

Arbetsdomstolen som föreslås i propositionen.

I grundlagsfrågan reserverar sig (v) och (mp) och

vill förkasta det vilande förslaget. I anslutning

till behandlingen av riksbankslagen och lagen om

valutapolitik finns tre reservationer (m), två

reservationer (mp) och en reservation (v).

Vilande förslag till ändring i

regeringsformen och

riksdagsordningen

Riksdagen beslutade den 4 mars 1998 (bet.

1997/98:KU15, rskr. 1997/98:

147) att anta som vilande de i proposition

1997/98:40 framlagda förslagen till

1. lag om ändring i regeringsformen,

2. lag om ändring i riksdagsordningen, såvitt avser

huvudbestämmelserna.

Lagförslagen är intagna i bilaga 1..

Förslag om följdlagstiftning

Propositionen

I proposition 1997/98:40 yrkas att riksdagen antar

regeringens förslag till

2. lag om ändring i riksdagsordningen, såvitt avser

tilläggsbestämmelserna,

3. lag om valutapolitik,

4. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges

riksbank,

5. lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta-

och kreditreglering,

6. lag om ändring i lagen (1989:185) om arvoden

m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter

och organ,

7. lag om ändring i lagen (1986:765) med

instruktion för Riksdagens ombudsmän,

8. lag om ändring i lagen (1957:684) om

betalningsväsendet under krigsförhållanden,

9. lag om ändring i lagen (1988:46) om revision av

riksdagsförvaltningen m.m.,

10. lag om ändring i lagen (1989:186) om

överklagande av administrativa beslut av riksdagens

förvaltningskontor och myndigheter.

Lagförslaget under punkt 2 är intaget i bilaga 1,

övriga lagförslag i bilaga 2

Motionerna

1997/98:K2 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagstiftning angående utskottsutfrågningar av

riksbanksledningen i enlighet med vad som anförts i

motionen,

3. att riksdagen beslutar ändra 33 b § lagen om

ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kraven på

direktionsledamöter och fullmäktiges ordförande och

vice ordförande att offentliggöra sina ekonomiska

förhållanden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om karensperioden innan

en direktionsledamot får inneha nya uppdrag eller

befattningar utanför Riksbanken,

1997/98:K3 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att

riksdagen beslutar att de högst prioriterade målen

för Riksbanken skall vara full sysselsättning och

finansiering av omställningen till ett

kretsloppssamhälle.

1997/98:K5 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts under rubriken

Valutapolitiken om att riksdagen, eller

riksdagspartierna, måste ges inflytande över

valutapolitiska beslut.

1997/98:Fi219 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari

yrkas

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

lagstiftade övergripande mål för Riksbanken i

enlighet med vad som anförts i motionen,

1998/99:K321 av Sven Bergström (c) vari yrkas att

riksdagen beslutar ändra i 1 kap. 2 § i den

föreslagna riksbankslagen i enlighet med vad som

anförts i motionen.

Utskottet

De vilande förslagen

Förslagens innebörd

Det vilande förslaget till en ny bestämmelse i 9 kap. 11 §

regeringsformen innebär att det är regeringen som

skall ha ansvaret för övergripande valutapolitiska

frågor. Genom bestämmelsen överförs detta ansvar

från Riksbanken till regeringen.

Riksdagen har som vilande också antagit en ny

lydelse av 9 kap. 12 § regeringsformen. I

bestämmelsen fastslås att det är Riksbanken som

skall ha ansvaret för penningpolitiken. Ingen

myndighet skall få bestämma hur Riksbanken skall

besluta i frågor som rör penningpolitik. Genom den

nya lydelsen av paragrafen ändras också Riksbankens

ledningsstruktur. Riksbanken skall ha elva

fullmäktige som väljs av riksdagen. Fullmäktige

skall utse en direktion som skall leda Riksbanken.

Riksdagen prövar om ledamöterna i fullmäktige och

direktionen skall beviljas ansvarsfrihet.

Bestämmelser om val av fullmäktige och om

Riksbankens ledning och verksamhet skall meddelas i

lag. Riksdagen har också som vilande antagit

följdändringar i 3 kap. 8 §, 8 kap. 6 § och 9 kap.

8 § riksdagsordningen.

Ändringarna i regeringsformen och riksdagsordningen

föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. De är

intagna i bilaga 1 till betänkandet.

Utskottets anmälan och yttrande

Utskottet behandlade under föregående riksmöte regeringens

förslag om Riksbankens ställning (1997/98:KU15).

Finansutskottet yttrade sig över förslaget

(1997/98:FiU1y). Riksdagen har som vilande antagit

de förslag om ändringar i regeringsformen och

riksdagsordningen som angetts ovan. Genom detta

betänkande anmäls nu de vilande förslagen till

kammaren för slutligt beslut.

Med hänvisning till vad utskottet anförde vid detta

ärendes första behandling (se 1997/98:KU15 s. 8 och

11-14) tillstyrker utskottet att riksdagen slutligt

antar förslaget.

Följdlagstiftningen

Valutalagen

I propositionen föreslås en ny lag om valutapolitik. Enligt

förslaget skall regeringen besluta om

växelkurssystem, dvs. välja mellan fast och flytande

växelkurs och, i det fall fast växelkurs väljs,

fastställa utformningen av det arrangemang till

vilket kronan skall knytas. Regeringen skall samråda

med Riksbanken innan den beslutar om

växelkurssystem.

Enligt motion 1997/98:K5 av Marianne Samuelsson (mp)

måste riksdagen eller riksdagspartierna ges

inflytande över valutapolitiska beslut. Detta kan

lämpligen ske genom informella konsultationer på

motsvarande sätt som i säkerhetspolitiska frågor.

Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 2).

Utskottet ansåg i våras (se 1997/98:KU15 s. 8) att

förslaget till lag om valutapolitik, i vilket

regeringens ansvar för valutapolitiken preciseras,

bör antas av riksdagen. Utskottet delade vidare

finansutskottets bedömning i yttrandet till

konstitutionsutskottet att förändringen av ansvaret

för valutapolitiken inte ger riksdagen anledning att

särskilt besluta om samråd av det slag som föreslås

i motionen.

Utskottet vidhåller denna ståndpunkt och föreslår

att riksdagen bifaller regeringens förslag och

avslår motion K5 (mp) yrkande 2.

Riksbankslagen

Målet för penningpolitiken

Enligt propositionen bör Riksbanken ha ett otvetydigt mål för

penningpolitiken. Målet bör betona

inflationsbekämpningen och vara offentligt och

lagfäst. Ett lagstadgat mål för penningpolitiken är

enligt propositionen en viktig del av förslaget att

ge Riksbanken en självständig ställning och

penningpolitiken en större trovärdighet.

I propositionen föreslås att målet för Riksbankens

verksamhet skall vara att upprätthålla ett fast

penningvärde (4 §). Orden fast penningvärde anger

enligt propositionen att det är den allmänna

prisnivån som avses. Målet skall inte tolkas så att

alla enskilda priser skall vara stabila. Målet skall

vidare tolkas i förändringstermer, inte i absoluta

termer, dvs. målet bör uttryckas som ett mål för

inflationstakten snarare än ett mål för den absoluta

prisnivån.

Riksbanken bör härutöver, som en myndighet under

riksdagen, ha skyldighet att stödja de allmänna

ekonomisk-politiska målen, i syfte att uppehålla

hållbar tillväxt och hög sysselsättning, i den mån

dessa inte strider mot prisstabilitetsmålet. Denna

skyldighet bör enligt regeringens mening inte

lagfästas.

I motion 1997/98:K3 av Birgitta Hambraeus (c) begärs

att riksdagen beslutar att de högst prioriterade

målen för Riksbanken enligt riksbankslagen skall

vara full sysselsättning och finansiering av

omställningen till ett kretsloppssamhälle.

Motionären anser att målet ett fast penningvärde är

för snävt.

I motion 1997/98:Fi219 av Marianne Samuelsson m.fl.

(mp) begärs förslag om lagstiftade övergripande mål

för Riksbanken i enlighet med vad som anförts i

motionen (yrkande 8). Miljöpartiet anser att

Riksbanken i högre grad än hittills skall stödja den

långsiktiga ekonomiska politik som riksdagen

beslutat och att riksdagen bör fastställa detta mål

i lag. Övergripande krav att minska miljöskulden och

arbetslösheten skall vara centrala. Även det

penningpolitiska målet för Riksbanken bör

fastställas av riksdagen. Detta mål bör enligt

Miljöpartiet vara att bibehålla prisstabilitet på

god europeisk nivå.

Enligt motion 1998/99:K321 av Sven Bergström (c) riskerar

Riksbanken att bli ett hinder för sysselsättning och

välfärd genom en allsidig fokusering på

prisstabiliteten. Målen för Riksbanken bör

kompletteras med mål om full sysselsättning och

ekonomisk utveckling.

Vid vårens behandling konstaterade utskottet (se

1997/98:KU15 s.19-20) att riksdagen inte kan

lagstifta för Riksbankens del om att målet ett fast

penningvärde skall vara underordnat målet full

sysselsättning eller något annat mål, eftersom detta

skulle strida mot EG-fördraget. Utskottet delade

regeringens uppfattning att Riksbanken, som en

myndighet under riksdagen, bör ha skyldighet att

stödja de allmänna ekonomisk-politiska målen, i den

mån dessa inte strider mot prisstabilitetsmålet, och

att denna skyldighet inte behöver lagfästas.

Utskottet har samma uppfattning nu som i våras och

föreslår därför att riksdagen antar propositionens

förslag. Motionerna K3 (c) och Fi219 (mp) yrkande 8

från 1997/98 års riksmöte liksom motion K321 (c)

från innevarande riksmöte avstyrks av utskottet.

Karenstid för ledamot som lämnat sitt uppdrag

I propositionen anförs att ledamöter i direktionen genom sin

ställning får kunskap i frågor som är av

utomordentligt stor betydelse för vissa verksamheter

i framför allt det privata näringslivet, t.ex.

banksektorn. När en ledamot lämnar sin anställning

besitter ledamoten en kunskap som, om den utnyttjas,

skulle kunna vara till skada för Riksbanken.

Regeringen anser därför att en ledamot av

direktionen under en tid av högst ett år efter

avslutad tjänstgöring i Riksbanken inte får inneha

ett uppdrag eller anställning där hans eller hennes

kunskaper kan missbrukas. För att undvika en alltför

stel bestämmelse bör fullmäktige dock kunna förkorta

denna tid.

Enligt motion 1997/98:K2 av Lars Tobisson m.fl. (m)

bör riksdagen uttala att det saknas anledning att

tillämpa en så sträng karensregel som den föreslagna

(yrkande 5). Motionärerna hänvisar till att

riksbanksfullmäktige i sitt remissyttrande

ifrågasatt om den föreslagna karenstiden på ett år

är nödvändig och ansett att det borde räcka med

bestämmelserna i 1 kap. 6 § sekretesslagen om förbud

att röja eller utnyttja sekretessbelagd uppgift om

vilken kännedom erhållits genom anställning eller

uppdrag hos myndighet.

Vid vårens behandling framhöll utskottet

(1997/98:KU15 s. 24) att den ettåriga karensregeln

inte är definitiv, eftersom fullmäktige föreslås

kunna förkorta denna tid och med hänsyn till arten

av uppdraget avgöra hur lång karensperioden bör vara

för att inte riskera att kunskaper från tiden som

direktionsledamot skall kunna missbrukas.

Utskottet gör samma bedömning nu som vid vårens

behandling och föreslår att riksdagen antar

propositionens förslag. Motionen K2 (m) yrkande 5

bör avslås av riksdagen.

Prövning av ett beslut att skilja en

direktionsledamot från hans uppdrag

I propositionen erinras om att ett beslut att skilja

riksbankschefen från hans anställning enligt artikel

14 i ECBS-stadgan kan överklagas till EG-domstolen.

Motsvarande rätt har inte övriga medlemmar av

direktionen, men enligt EMI:s konvergensrapport i

november 1996 bör även dessa omfattas av ett

liknande skydd. Regeringen anser att ett sådant

skydd därför bör åstadkommas genom en möjlighet att

väcka talan vid svensk domstol.

Regeringen föreslår att en annan ledamot av

direktionen än riksbankschefen skall kunna få sin

sak prövad vid Arbetsdomstolen enligt lagen

(1974:371) om rättegången i arbetstvister. Enligt

regeringen är Arbetsdomstolen den domstol som har

störst erfarenhet av den typ av ärenden som här är

aktuella.

Regeringen frångick därmed förslaget i

departementspromemorian Riksbankens ställning (Ds

1997:50) enligt vilket ett beslut om att skilja en

direktionsledamot från hans uppdrag skulle få

överklagas till Stockholms tingsrätt. Bakom

promemorieförslaget stod fem partier, (s), (m), (c),

(fp) och (kd). Förslaget blev emellertid föremål för

stark kritik under remissbehandlingen.

Enligt motion 1997/98:K2 av Lars Tobisson m.fl. (m)

är Arbetsdomstolen som partssammansatt domstol

olämplig att pröva besvär från en direktionsledamot

som av fullmäktige blivit skild från sitt uppdrag.

En sådan prövning bör i stället göras i en nationell

instans med högsta tänkbara juridiska kompetens. I

valet mellan Högsta domstolen och Regeringsrätten

har motionärerna stannat för Regeringsrätten

(yrkande 3).

Utskottet gjorde vid vårens behandling följande

bedömning (se 1997/98:

KU15 s. 23).

Regeringen har i propositionen frångått

fempartiöverenskommelsen när det gäller valet av

domstol och i stället för vid Stockholms tingsrätt

funnit det lämpligare att talan väcks vid

Arbetsdomstolen, som därvid skall vara första och

enda instans. Utskottet delar regeringens bedömning

att Stockholms tingsrätt är mindre lämplig som

överprövningsinstans i mål om skiljande av

direktionsledamot från anställning. Ett beslut att

skilja riksbankschefen från hans tjänst får

överprövas av EG-domstolen. Enligt EMI:s

konvergensrapport från 1996 bör ett likvärdigt skydd

gälla även för direktionens ledamöter. För att

direktionsledamöternas skydd skall vara likvärdigt

med riksbankschefens anser utskottet i likhet med

motionärerna att prövningen bör göras i högsta

instans. Enligt utskottets uppfattning är därvid

Högsta domstolen det lämpligare valet, med hänsyn

till att de mål det här är fråga om rör

civilrättsliga förhållanden och bör handläggas som

tvistemål.

En ledamot av direktionen kan skiljas från sin

anställning endast i enlighet med de kriterier som

anges i artikel 14.2 i ECBS-stadgan. Högsta

domstolen kan i dessa ärenden i förekommande fall

inhämta EG-domstolens förhandsavgörande enligt

artikel 177 i EG-fördraget.

Utskottet vidhåller sin bedömning att Högsta

domstolen är en lämpligare instans än

Arbetsdomstolen i de nu aktuella målen. Förändringen

får till följd att 57 kap. rättegångsbalken skall

tillämpas och inte lagen (1974:371) om rättegången i

arbetstvister.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av

propositionen och motion K2 (m) yrkande 3 antar

utskottets förslag till lydelse av 33 b § i

riksbankslagen (se bilaga 3).

Riksbanksledningens skyldighet att anmäla ekonomiska

förhållanden

Regeringen anför i propositionen att det med tanke på den

ställning Riksbanken och direktionen föreslås få är

av betydelse att det finns ett stort förtroende för

ledamöterna i direktionen och för ordföranden och

vice ordföranden i fullmäktige. I propositionen

föreslås sålunda att dessa personer till riksdagen

skriftligen skall anmäla sitt innehav av vissa

tillgångar och skulder, liksom vilka ekonomiska

avtal av visst slag som de ingått. Den föreslagna

anmälningsplikten omfattar finansiella instrument,

krediter och andra skulder samt villkoren för dessa,

avtal av ekonomisk karaktär med tidigare

arbetsgivare såsom avtal om löne- eller

pensionsförmån, innehav av andel i handelsbolag

eller annan ekonomisk förening än

bostadsrättsförening samt ägande av

näringsfastighet. Anmälan behöver dock inte göras om

värdet av avtalen och tillgångarna exklusive

finansiella instrument sammantaget understiger 0,5

miljoner kronor. Någon anmälningsplikt föreligger

inte heller för skulder och krediter som tillsammans

understiger 0,5 miljoner kronor.

Enligt motion 1997/98:K2 av Lars Tobisson m.fl. (m)

är det angeläget att det finns en anmälningsplikt om

ekonomiska förhållanden för de främsta

beslutsfattarna i Riksbanken. De krav som föreslås

bli inskrivna i riksbankslagen är emellertid alltför

långtgående och riskerar enligt motionärerna att

negativt påverka rekryteringen till dessa uppdrag.

Detta gäller särskilt ordföranden och vice

ordföranden och vice ordföranden i fullmäktige,

vilkas uppdrag långtifrån förutsätter

heltidsengagemang. Det finns enligt motionärerna

särskilt skäl att ompröva bestämmelsens utformning

vad avser skulder och andra tillgångar än

finansiella instrument. Riksdagen bör göra ett

tillkännagivande till regeringen av denna innebörd

(yrkande 4).

Utskottet gjorde i våras (se 1997/98:KU15 s. 21)

samma bedömning som finansutskottet i yttrandet till

konstitutionsutskottet, nämligen att Riksbanken och

direktionen med propositionens förslag kommer att få

en mer självständig ställning och att det därför är

viktigt att det finns ett stort förtroende inte bara

för ledamöterna i direktionen, utan också för

fullmäktiges ordförande och vice ordförande.

Utskottet står fast vid denna bedömning och

föreslår riksdagen att anta propositionens förslag.

Utskottet avstyrker motion K2 (m) yrkande 4.

Riksbankens redogörelse till riksdagen för

penningpolitiken

Enligt propositionen skall Riksbanken minst två gånger om året

lämna en skriftlig redogörelse till riksdagen om

penningpolitiken. Härigenom kan riksdagen som

Riksbankens huvudman och allmänheten löpande ges en

insyn i den penningpolitiska verksamheten.

Redogörelsen bör vara offentlig för att kunna bli

föremål för diskussion i vidare kretsar.

I sitt yttrande till konstitutionsutskottet tog

finansutskottet på eget initiativ upp frågan om

riksdagsbehandlingen av Riksbankens rapporter och

den konflikt med instruktionsförbudet som därvid kan

uppkomma.

Utskottet konstaterade vid vårens behandling (se

1997/98:KU15 s. 14) att en skriftlig redogörelse av

det föreslagna slaget kommer att medföra

motionsrätt, utskottsbehandling och kammarbeslut. En

ordning som föreskriver formell riksdagsbehandling

inbjuder då till överträdelser av

instruktionsförbudet och riskerar att skapa oklarhet

om Riksbankens faktiska självständighet och därmed

dess trovärdighet när det gäller inflationsmålet.

Problemet med motionsrätt och riksdagsbehandling bör

undvikas genom att riksdagens finansutskott görs

till mottagare av redogörelserna. Dessa kan sedan

läggas till grund för utfrågningar inför

finansutskottet.

Utskottet vidhåller denna ståndpunkt och föreslår

att riksdagen antar propositionens förslag till

lydelse av 50 § riksbankslagen med den ändringen att

"riksdagen" utbyts mot "riksdagens finansutskott"

(se bilaga 3). Samtidigt föreslås en redaktionell

ändring i 47 §.

Utskottsutfrågningar av riksbankschefen

I propositionen understryks vikten av att riksbanksledningen

har möjlighet att regelbundet informera såväl

riksdagen som fullmäktige om den förda politiken.

Regeringen påpekar att finansutskottet, såsom sker

redan i dag, härutöver kan kalla riksbankschefen

eller någon annan representant för ledningen till

riksdagen för diskussion och informationsutbyte.

Sådan information kan ske i form av offentliga

utfrågningar, s.k. hearings, heter det i

propositionen.

I motion 1997/98:K2 av Lars Tobisson m.fl. (m)

begärs att möjligheten till offentliga

utskottsutfrågningar med riksbankschefen skall

regleras i lag (yrkande 1). I motionen hänvisas till

att det i artikel 109b punkt 3 i Maastrichtfördraget

slås fast att ECB:s ordförande och övriga ledamöter

i direktionen på begäran av Europaparlamentet eller

på eget initiativ kan höras av Europaparlamentets

behöriga kommittéer. En motsvarande reglering i

svensk lag skulle stärka möjligheten till

demokratisk insyn och kontroll, anför motionärerna.

Finansutskottet erinrar i sitt yttrande om att

riksbankschefen under senare år återkommande

framträtt inför finansutskottet vid offentliga

utfrågningar och då redogjort för den förda

penningpolitiken. Liksom andra offentliga

utskottssammanträden regleras dessa sammankomster av

föreskrifterna i 4 kap. 12 § riksdagsordningen med

tillhörande tilläggsbestämmelser. Någon särskild

reglering av de offentliga utskottsutfrågningarna

med riksbankschefen är enligt finansutskottets

mening inte erforderlig.

Utskottet delade vid vårens behandling (se

1997/98:KU15 s. 28) finansutskottets bedömning att

någon särskild reglering av de offentliga

utfrågningarna med riksbankschefen inte är

erforderlig.

Utskottet vidhåller denna ståndpunkt och avstyrker

motion K2 yrkande 1.

Ändringarna i riksbankslagen

Utskottet tillstyrker propositionens förslag till ändringar i

riksbankslagen utom vad avser 33 b, 47 och 50 §§ (se

ovan). Lagförslagen är intagna i bilaga 2 och bilaga

3.

Övrig följdlagstiftning

I propositionen föreslås även ändringar i riksdagsordningens

tilläggsbestämmelser, ny lag om valutapolitik,

ändringar i lagen (1992:1602) om valuta- och

kreditreglering, i lagen (1989:185) om arvoden m.m.

för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och

organ, i lagen (1986:765) med instruktion för

Riksdagens ombudsmän, i lagen (1957:684) om

betalningsväsendet under krigsförhållanden, i lagen

(1988:46) om revision av riksdagsförvaltningen m.m.

samt i lagen (1989:186) om överklagande av

administrativa beslut av riksdagens

förvaltningskontor och myndigheter. Det rör sig i

dessa fall om rena konsekvensändringar.

Utskottet tillstyrker propositionens ovannämnda

lagförslag. Lagförslagen är intagna i bilaga 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändringar i regeringsformen

och riksdagsordningen

att riksdagen

dels slutligt antar de i bilaga 1 intagna

förslagen till

a) lag om ändring i regeringsformen,

b) lag om ändring i riksdagsordningen, såvitt

avser huvudbestämmelserna,

dels antar det i bilaga 1 intagna förslaget till

lag om ändring i riksdagsordningen, såvitt avser

tilläggsbestämmelserna,

res. 1 (v, mp)

2. beträffande samråd om valutapolitiken

att riksdagen avslår motion 1997/98:K5 yrkande 2,

res. 2 (mp)

3. beträffande målet för

penningpolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K3, 1997/98:Fi219

yrkande 8 och 1998/99:K321,

res. 3 (v)

res. 4 (mp)

4. beträffande karenstid för ledamot som

lämnat sitt uppdrag

att riksdagen avslår motion 1997/98:K2 yrkande 5,

res. 5 (m)

5. beträffande prövning av beslut att

skilja en direktionsledamot från hans uppdrag

att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:40 och

motion 1997/98:K2 yrkande 3 antar utskottets i

bilaga 3 intagna förslag till lydelse av 33 b §

lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

6. beträffande riksbanksledningens

skyldighet att anmäla ekonomiska förhållanden

att riksdagen avslår motion 1997/98:K2 yrkande 4,

res. 6 (m)

7. beträffande Riksbankens redogörelse för

penningpolitiken

att riksdagen antar utskottets i bilaga 3

intagna förslag till lydelse av 47 och 50 §§

lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

8. beträffande utskottsutfrågningar av

riksbankschefen

att riksdagen avslår motion 1997/98:K2 yrkande 1,

res. 7 (m)

9. beträffande ändringar i

riksbankslagen

att riksdagen antar propositionens i bilaga 2 intagna förslag

till lag om ändring i lagen (1988:1385) om

Sveriges riksbank i den mån det inte omfattas av

vad utskottet hemställt under mom. 5 och 7,

10. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar propositionens i bilaga 2 intagna förslag

till

a) lag om valutapolitik,

b) lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta-

och kreditreglering,

c) lag om ändring i lagen (1989:185) om arvoden

m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess

myndigheter och organ,

d) lag om ändring i lagen (1986:765) med

instruktion för Riksdagens ombudsmän,

e) lag om ändring i lagen (1957:684) om

betalningsväsendet under krigsförhållanden,

f) lag om ändring i lagen (1988:46) om revision

av riksdagsförvaltningen,

g) lag om ändring i lagen (1989:186) om

överklagande av administrativa beslut av

riksdagens förvaltningskontor och myndigheter.

Stockholm den 10 november 1998

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

I beslutet har deltagit: Per Unckel (m), Göran Magnusson (s),

Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v),

Ingvar Svensson (kd), Jerry Martinger (m), Mats

Berglind (s), Inger René (m), Kerstin Kristiansson

(s), Tommy Waidelich (s), Mats Einarsson (v), Nils

Fredrik Aurelius (m), Per Lager (mp), Helena

Bargholtz (fp), Inger Strömbom (kd), Marianne

Andersson (c) och Pär-Axel Sahlberg (s).

Reservationer

1. Ändringar i regeringsformen och

riksdagsordningen (mom. 1)

Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v) och Per Lager

(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3

börjar med "Med hänvisning" och slutar med "antar

förslaget" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning kan de förändringar i

Riksbankens ställning som de vilande förslagen till

ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen

innebär inte uppfattas som annat än förberedelser

för ett inträde i valutaunionen (EMU). Så länge ett

beslut om svenskt deltagande inte finns, måste

utgångspunkten vara att situationen med en svensk

självständig penningpolitik består och att någon

grundlagsändring för att anpassa lagstiftningen till

Maastrichtfördraget inte heller är nödvändig.

Förändringarna behövs inte i sak. De ekonomisk-

politiska motiv som angivits som motiv för

förändringarna är inte särskilt tydliga och framför

allt inte övertygande.

Enligt utskottets uppfattning bör de vilande

förslagen förkastas.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande ändringar i regeringsformen och

riksdagsordningen

att riksdagen

dels avslår de i bilaga 1 intagna förslagen till

a) lag om ändring i regeringsformen,

b) lag om ändring i riksdagsordningen, såvitt

avser huvudbestämmelserna,

dels avslår det i bilaga 1 intagna förslaget

till lag om ändring i riksdagsordningen, såvitt

avser tilläggsbestämmelserna,

2. Samråd om valutapolitiken (mom. 2)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4

börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med

"yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste riksdagen eller

riksdagspartierna ges inflytande över de

valutapolitiska besluten. Det kan lämpligen ske

genom informella konsultationer på motsvarande sätt

som i säkerhetspolitiska frågor. Utskottet

tillstyrker således motion K5 (mp) yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande samråd om valutapolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K5 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Målet för penningpolitiken (mom. 3)

Kenneth Kvist och Mats Einarsson (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5

börjar med "Utskottet har" och slutar med "av

utskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att full sysselsättning skall vara

det överordnade målet för den ekonomiska politiken.

Ett alltför ensidigt prioriterande av

inflationsmålet kan leda till stora problem och en

hög och bestående arbetslöshet. Det har framför allt

utvecklingen i Europa visat. Arbetslösheten leder

till stora brister i resursutnyttjandet och ett

enormt bortfall i produktion och inkomster. Den

ekonomiska ineffektiviteten har också ett socialt

och politiskt pris i form av växande klassklyftor

och en maktförskjutning till de resursstarka.

Massarbetslösheten och de sociala förhållandena i

dess fotspår är en huvudförklaring till växande

rasism och högerextremism i både Sverige och Europa

i övrigt.

Som utskottet tidigare konstaterat är det

emellertid inte möjligt för riksdagen att lagstifta

om att målet fast penningvärde skall vara

underordnat målet full sysselsättning eller något

annat mål för Riksbanken utan att begå

fördragsbrott. Utskottet bör därför föreslå

riksdagen att i ett uttalande till regeringen ge

till känna sin uppfattning och uppmana regeringen

att verka för en förändring av fördragen i detta

avseende.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande målet för penningpolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:K3,

1997/98:

Fi219 yrkande 8 och 1998/99:K321 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Målet för penningpolitiken (mom. 3)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5

börjar med "Utskottet har" och slutar med "av

utskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att Riksbanken i högre grad än

hittills skall stödja den allmänna och långsiktiga

ekonomiska politik som riksdagen beslutat och att

riksdagen bör fastställa detta mål i lag. Detta mål

bör likställas med inflationsmålet. Att låta

inflationsmålet vara överordnat den övriga

ekonomiska politiken är olyckligt och leder lätt

till allvarliga konflikter mellan å ena sidan

riksdag och regering och å andra sidan Riksbanken.

Utskottet anser att riksdagen hos regeringen bör

begära förslag till lagstiftning om Riksbankens mål

i enlighet med vad utskottet förordat.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande målet för penningpolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi 219 yrkande 8

och med avslag på motionerna 1997/98:K3 och

1998/99:K321 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

5. Karenstid för ledamot som lämnat sitt

uppdrag (mom. 4)

Per Unckel, Jerry Martinger, Inger René och Nils

Fredrik Aurelius (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5

börjar med "Utskottet gör" och slutar med "av

riksdagen" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det saknas anledning att

tillämpa en så sträng karensregel som den som

föreslås i propositionen. Enligt utskottet borde det

- som riksbanksfullmäktige framhållit - räcka med

föreskrifterna i 1 kap. 6 § sekretesslagen om förbud

för person att röja eller utnyttja sekretessbelagd

uppgift som han fått kännedom om på grund av

anställning eller uppdrag hos en myndighet. Detta

bör riksdagen i ett uttalande till regeringen ge

till känna som sin uppfattning. Därmed tillstyrks

motion K2 (m) yrkande 5.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande karenstid för ledamot som

lämnat sitt uppdrag

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K2 yrkande 5 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. Riksbanksledningens skyldighet att

anmäla ekonomiska förhållanden (mom. 6)

Per Unckel, Jerry Martinger, Inger René och Nils

Fredrik Aurelius (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7

börjar med "Utskottet står" och slutar med "yrkande

4" bort ha följande lydelse:

Utskottet ser det som angeläget att de främsta

beslutsfattarna i Riksbanken åläggs att anmäla vissa

ekonomiska förhållanden. De krav som föreslås bli

intagna i riksbankslagen är emellertid så

långtgående att de riskerar att negativt påverka

rekryteringen till dessa uppdrag. Detta gäller

särskilt posterna som ordförande och vice ordförande

i fullmäktige, vilka ju långt ifrån förutsätter

heltidsengagemang i Riksbanken. Riksbanksfullmäktige

har i sitt remissyttrande framhållit att det finns

skäl att särskilt ompröva bestämmelsens utformning

vad avser skulder och andra tillgångar än

finansiella instrument. Detta bör riksdagen med

bifall till motion K2 (m) yrkande 4 ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande riksbanksledningens skyldighet

att anmäla ekonomiska förhållanden

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K2 yrkande 4 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. Utskottsutfrågningar av riksbankschefen

(mom. 8)

Per Unckel, Jerry Martinger, Inger René och Nils

Fredrik Aurelius (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8

börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med

"yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Enligt Maastrichtfördragets artikel 109b punkt 3

kan ECB:s ordförande och övriga ledamöter i

direktionen på begäran av Europaparlamentet eller på

eget initiativ höras av Europaparlamentets behöriga

kommittéer. Utskottet anser att man i riksbankslagen

bör ta in en motsvarande föreskrift. Särskilt

värdefullt vore att få fastslaget att rätten att

föranstalta om utskottsutfrågningar är ömsesidig.

Med bifall till motion K2 (m) yrkande 1 bör

riksdagen begära förslag från regeringen till

lagstiftning angående utskottsutfrågningar av

riksbanksledningen.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande utskottsutfrågningar av

riksbankschefen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K2 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4

Vilande lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i

regeringsformen

5

6

2. Förslag till lag om ändring i

riksdagsordningen

7

Följdlagstiftning

3. Förslag till lag om valutapolitik

4. Förslag till lag om ändring i lagen

(1988:1385) om Sveriges

riksbank

5. Förslag till lag om ändring i lagen

(1992:1602) om valuta- och kreditreglering

6. Förslag till lag om ändring i lagen

(1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom

riksdagen, dess myndigheter och organ

7. Förslag till lag om ändring i lagen

(1986:765) med instruktion för Riksdagens

ombudsmän

8. Förslag till lag om ändring i lagen

(1957:684) om betalningsväsendet under

krigsförhållanden

9. Förslag till lag om ändring i lagen

(1988:46) om revision av

riksdagsförvaltningen m.m.

10. Förslag till lag om ändring i lagen

(1989:186) om överklagande av

administrativa beslut av riksdagens

förvaltningskontor och myndigheter

Utskottets förslag till ändring i

regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1988:1385) om

Sveriges riksbank

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Utskottets förslag

-----------------------------------------------------

33b §

Fullmäktiges rätt att skilja en ledamot av

direktionen från hans anställning följer av 9 kap.

12 § regeringsformen.

-----------------------------------------------------

Talan mot beslut om Talan mot beslut om

skiljande från skiljande från

anställning skall ske anställning skall ske

inom två månader från inom två månader från

delgivning av beslutet. delgivning av beslutet.

Riks-bankschefen får föra Riks- bankschefen får

talan vid EG-domstolen. föra talan vid EG-

Övriga ledamöter får domstolen. Övriga

väcka talan vid ledamöter får väcka talan

Arbetsdomstolen enligt i Högsta domstolen.

lagen (1974:371) om

rättegången i

arbetstvister. Högsta domstolen får

Arbetsdomstolen kan förklara ett beslut om

förklara ett beslut om skiljande från

skiljande från anställning ogiltigt.

anställning ogiltigt.

-----------------------------------------------------

Väcks inte talan inom den tid som föreskrivs i andra

stycket har parten förlorat sin talan.

-----------------------------------------------------

47 §

-----------------------------------------------------

Riksbankens räkenskapsår är kalenderår.

-----------------------------------------------------

Varje år före utgången av Varje år före utgången

december månad skall av december månad skall

direktionen fastställa en direktionen fastställa en

budget för Riksbankens budget för Riksbankens

förvaltningsverksamhet förvaltningsverksamhet

under det följande under det följande

räkenskapsåret. räkenskapsåret.

Direktionen skall lämna Direktionen skall lämna

budgeten till Riksdagens budgeten till riksdagens

finansutskott, Riksdagens finansutskott, Riksdagens

revisorer och fullmäktige revisorer och fullmäktige

för kännedom. för kännedom.

-----------------------------------------------------

50 §

-----------------------------------------------------

Riksbanken skall minst Riksbanken skall minst

två gånger om året lämna två gånger om året lämna

en skriftlig redogörelse en skriftlig redogörelse

till riksdagen om till riksdagens

penningpolitiken. finansutskott om

penningpolitiken.

-----------------------------------------------------

Riksbanken skall löpande offentliggöra statistiska

uppgifter om valuta- och kreditförhållanden.

Riksbanken skall även offentliggöra beslut om

diskontoförändringar.

-----------------------------------------------------

Innehållsförteckning

Sammanfattning...................................1

Vilande förslag till ändring i regeringsformen och

riksdagsordningen 2

Förslag om följdlagstiftning.....................2

Propositionen..................................2

Motionerna.....................................2

Utskottet........................................3

De vilande förslagen...........................3

Förslagens innebörd..........................3

Utskottets anmälan och yttrande..............3

Följdlagstiftningen............................4

Valutalagen..................................4

Riksbankslagen...............................4

Målet för penningpolitiken.................4

Karenstid för ledamot som lämnat sitt uppdrag5

Riksbanksledningens skyldighet att anmäla ekonomiska

förhållanden

7

Riksbankens redogörelse till riksdagen för

penningpolitiken 8

Utskottsutfrågningar av riksbankschefen....8

Ändringarna i riksbankslagen...............9

Övrig följdlagstiftning......................9

Hemställan.....................................9

Reservationer...................................11

1. Ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen

(mom. 1)......................................11

2. Samråd om valutapolitiken (mom. 2).........12

3. Målet för penningpolitiken (mom. 3)........12

4. Målet för penningpolitiken (mom. 3)........13

5. Karenstid för ledamot som lämnat sitt uppdrag

(mom. 4)......................................13

6. Riksbanksledningens skyldighet att anmäla ekonomiska

förhållanden (mom. 6)

13

7. Utskottsutfrågningar av riksbankschefen (mom. 8)14

Vilande lagförslag..............................15

1. Förslag till lag om ändring i regeringsformen15

2. Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen17

Följdlagstiftning...............................19

3. Förslag till lag om valutapolitik..........19

4. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om

Sveriges......................................20

riksbank......................................20

5. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1602) om

valuta- och kreditreglering

32

6. Förslag till lag om ändring i lagen (1989:185) om

arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess

myndigheter och organ

33

7. Förslag till lag om ändring i lagen (1986:765) med

instruktion för Riksdagens ombudsmän

35

8. Förslag till lag om ändring i lagen (1957:684) om

betalningsväsendet under krigsförhållanden

36

9. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:46) om

revision av riksdagsförvaltningen m.m.

38

10. Förslag till lag om ändring i lagen (1989:186) om

överklagande av administrativa beslut av riksdagens

förvaltningskontor och myndigheter

39

Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

(bilaga 3)

40