Bet. 1998/99:KU20

Konstitutionsutskottets betänkande

1998/99:KU20

Riksdagens arbetsformer

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

KU20

Sammanfattning

I betänkandet behandlas tolv motioner som väckts

under den allmänna motionstiden hösten 1998. I

motionerna behandlas tid för propositioners

avlämnande, utskottsorganisationen, motionstiden,

besvarande av interpellationer, budgetprocessen,

kommissioner, registrering av lobbyister, arbetsrum

för ledamöter i valkretsen och dureformens

återupprättande. Utskottet avstyrker samtliga

motionsyrkanden utom två, som ligger till grund för

ett förslag om ett tillkännagivande till

talmanskonferensen angående propositioner som

avlämnas under den allmänna motionstiden. Till

betänkandet fogas tre reservationer och ett

särskilt yttrande.

Motionerna

1998/99:K207 av Bertil Persson (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar att införa ett system med

registrering av lobbyister i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1998/99:K220 av Christel Anderberg m.fl. (m) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag

till sådan ändring av regeringsformen och

riksdagsordningen att det blir obligatoriskt för

statsråden att besvara interpellationer som

talmannen eller riksdagen har medgivit får väckas

såvitt inte synnerliga skäl föreligger häremot.

1998/99:K236 av Carl G Nilsson och Göte Jonsson (m)

vari yrkas att riksdagen beslutar ändra reglerna om

allmän motionstid i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1998/99:K245 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar ändra 4 kap. 3 §

riksdagsordningen i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1998/99:K247 av Harald Nordlund (fp) vari yrkas att

riksdagen hos talmanskonferensen begär förslag till

sådana förändringar i riksdagsordningen att miljö-

och jordbruksutskottet förändras till

miljöutskottet.

1998/99:K266 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen beslutar att 3 kap. 5 §

riksdagsordningen skall ges följande tillägg: Dock

får inte regeringen från den dag då

budgetpropositionen avlämnats till riksdagen och så

länge motioner får avlämnas med anledning av denna

(allmän motionstid) avlämna proposition till

riksdagen. Undantag härifrån kan riksdagen, efter

förslag av talmannen, bevilja om proposition i

ärende där ett dröjsmål skulle vara till allvarligt

men för riket. Om riksdagen, på förslag av

talmannen, bestämmer annat om allmän motionstid (10

§) gäller likväl propositionsförbud enligt stycket

ovan.

1998/99:K287 av Bertil Persson (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar att ledamöter skall beredas

arbetsrum på länsstyrelsen i valkretsen i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1998/99:K322 av Charlotta L Bjälkebring (v) vari

yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring av

ledamots motionsrätt enligt vad i motionen anförts.

1998/99:K326 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar uppdra åt

talmanskonferensen i den förestående allmänna

utvärderingen av budgetprocessen att utarbeta

förslag som stärker riksdagens ställning enligt vad

som i motionen anförts.

1998/99:K328 av Helena Bargholtz och Barbro

Westerholm (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att riksdagen i

särskilda fall skall kunna tillsätta särskilda

riksdagskommissioner,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen skall

undvika att avge propositioner under riksdagens

allmänna motionstid,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att statsråden ej

skall ha rätten att vägra svara på interpellationer,

1998/99:K332 av Kenth Högström (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förlängd budgethantering

och motionstid i anslutning till valår.

1998/99:K342 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av att

återupprätta dureformen, åtminstone i Riksdagshuset.

Utskottet

Tid för propositioners avlämnande

Gällande bestämmelser

Enligt 3 kap. 5 § riksdagsordningen bör regeringen

avlämna sina propositioner på sådana tider att

anhopning av arbete hos riksdagen om möjligt

förebyggs. Regeringen skall samråda med talmannen

därom.

Motion med anledning av proposition får enligt 3

kap. 11 § RO väckas inom femton dagar från den dag

då propositionen anmäldes i kammaren. I ärende som

måste avgöras skyndsamt kan riksdagen, om den finner

synnerliga skäl föreligga, på förslag av regeringen

besluta om kortare motionstid. Riksdagen kan om

särskilda skäl föreligger på förslag av talmannen

besluta att förlänga tiden för avlämnande av motion.

Motionerna

I kommittémotion 1998/99:K266 föreslår Kenneth Kvist

m.fl. (v) att riksdagen beslutar att 3 kap. 5 § RO

skall ges ett tillägg med innebörd att regeringen

från den dag då budgetpropositionen avlämnas till

riksdagen och så länge motioner får avlämnas med

anledning av denna inte får avlämna proposition till

riksdagen. Undantag härifrån kan riksdagen efter

förslag från talmannen bevilja om proposition i

ärende där ett dröjsmål skulle vara till allvarligt

men för riket. Om riksdagen på förslag av talmannen

bestämmer annan förläggning av allmän motionstid (3

kap. 10 § RO) skall likväl propositionsförbud gälla

enligt vad som sagts i stycket ovan. Motivet till

förslaget är att de propositioner som regeringen

lägger fram under den allmänna motionstiden rubbar

arbetsmöjligheterna med budget och egna initiativ

inte minst för små partigrupper. Bestämmelsen i RO

om att talmannen kan ingripa om regeringen inte

respekterar riksdagens arbetsbelastning tillämpas

sällan eller aldrig enligt motionärerna. Ordningen

bör enligt motionärerna vara den att regeringen

vänder sig till talmannen och talmanskonferensen och

anhåller om att få lämna en proposition med

angivande av motiv till att propositionen måste

läggas fram just under den allmänna motionstiden.

Frågan kan sedan underställas riksdagen för

avgörande.

I kommittémotion 1998/99:K328 framför Helena

Bargholtz och Barbro Westerholm, båda (fp), liknande

synpunkter som i den nyss nämnda motionen.

Motionärerna föreslår att riksdagen som sin mening

bör ge regeringen till känna vad i motionen anförts

om att regeringen skall undvika att avge

propositioner under riksdagens allmänna motionstid

(yrkande 8).

Tidigare riksdagsbehandling m.m.

Riksdagen har vid det förra riksmötet vid sin

behandling av talmanskonferensens skrivelse (förs.

1997/98:TK1) angående frågor med anknytning till

budgetprocessen i vid mening avslagit en motion med

väsentligen samma innehåll som de här aktuella

motionerna (1997/98:KU27). Utskottet utgick i sin

bedömning från att talmannen i samråd med

talmanskonferensen fortlöpande bevakar denna fråga

gentemot regeringen och att någon ändring i

riksdagsordningen inte var påkallad.

Utskottet har från kammarkansliet inhämtat att

kontakter förekommit vid flera tillfällen under 1998

mellan kammarsekreteraren och Statsrådsberedningen,

varvid frågan om åtgärder för att förbättra

situationen diskuterats. Enligt kammarkansliet

kommer sannolikt en ordning att införas som innebär

att ett större antal propositioner lämnas till

riksdagen direkt efter juluppehållet i januari, en

åtgärd som är ägnad att fördela riksdagens

arbetsbörda jämnare över året. En sådan ordning kan

komma att träda i kraft från och med nästa riksmöte.

Utskottet har från kammarkansliet vidare inhämtat

vissa uppgifter angående avlämnande av propositioner

under tiden fram till den allmänna motionstidens

utgång under de tre senaste åren, dvs. riksmötena

1996/97, 1997/98 och 1998/99, då 34, 20 respektive

21 propositioner, exklusive budgetpropositionen,

överlämnades. Hösten 1998 gick motionstiden för

dessa propositioner i 15 fall ut den 28 oktober

eller tidigare, dvs. under loppet av den allmänna

motionstiden, medan i 6 fall tiden gick ut efter

denna tidpunkt. 5 propositioner avsåg

skatteutskottets och lika många justitieutskottets

beredningsområde. Resterande 11 propositioner

fördelades på 8 övriga utskott.

Av de sammanlagt 21 förslag som lämnades av

regeringen under den aktuella tiden avsåg 7

skrivelser och 14 propositioner. Propositionerna

avsåg i 9 fall förslag till lagstiftning med

ikraftträdande den 1 januari 1999 och i 2 fall från

den 1 juli 1999. Övriga fall avsåg lagstiftning med

ikraftträdande från dag som regeringen bestämmer

respektive fortsatt giltighet av existerande

lagstiftning.

Utskottets bedömning

Inledningsvis vill utskottet erinra om att ett av

syftena med budgetreformen är att riksdagen på

höstarna skall koncentrera sig på att arbeta med

budgetfrågor. Utskottet instämmer i vad som sägs i

motionerna om att propositioner i andra frågor som

läggs fram under den allmänna motionstiden starkt

försvårar möjligheterna för ledamöterna att arbeta

med budgetfrågor och egna initiativ under den

aktuella tiden.

Mot denna bakgrund anser utskottet att regeringen

bör respektera intentionerna bakom budgetreformen

och inte lägga fram propositioner under den allmänna

motionstiden, om inte synnerliga skäl föreligger.

Ett sådant skäl kan vara att en proposition måste

behandlas i samband med budgetpropositionen.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om möjligheten

för riksdagen att med tillämpning av bestämmelsen i

3 kap. 11 § första stycket RO besluta att förlänga

motionstiden för propositioner som läggs fram under

den allmänna motionstiden så att motionstiden går ut

t.ex. en vecka efter den allmänna motionstiden.

Utskottet är för närvarande inte berett att föreslå

en ändring av riksdagsordningen i enlighet med

motionärernas önskemål. Utskottet anser emellertid

att Riksdagskommittén i samband med sin utvärdering

av budgetreformen och därmed sammanhängande frågor

bör överväga en sådan regeländring. Detta bör med

anledning av motionerna K266 (v) och K328 yrkande 8

(fp) ges talmanskonferensen till känna.

Utskottsorganisationen

Gällande bestämmelser m.m.

Riksdagen väljer inom sig utskott, däribland ett

konstitutionsutskott och ett finansutskott, enligt

bestämmelser i riksdagsordningen (4:3 andra stycket

RF). Riksdagen tillsätter förutom de nämnda

utskotten ett erforderligt antal andra utskott.

Riksdagen kan även under valperioden tillsätta

utskott för längst den tid som återstår av

valperioden (4:2 RO). I tilläggsbestämmelse 4.2.1

anges de nuvarande 16 utskotten och i 4 kap 4-6 §§

och tilläggsbestämmelserna 4.6.1-16 anges utskottens

uppgifter m.m.

Varje utskott består av ett udda antal ledamöter,

lägst 15 (4:3 RO). Antalet fastställs av riksdagen

på förslag av valberedningen (tilläggsbestämmelse

4.3.1). Tilläggsbestämmelsen har haft denna lydelse

sedan den 1 juli 1990 och tillämpades första gången

efter riksdagsvalet 1991 (bet. 1989/90:KU36).

Antalet suppleanter i utskotten regleras av

gemensamma bestämmelser om val i riksdagen i 7 kap.

riksdagsordningen. Suppleanter skall utses till

minst samma antal som de ordinarie ledamöterna (7:8

RO).

Enligt tilläggsbestämmelse 4.2.1 skall riksdagen

tillsätta bl.a. ett miljö- och jordbruksutskott.

Denna benämning infördes 1998 på förslag av

talmanskonferensen (förs. 1997/98:TK1). Bakgrunden

till förslaget var att talmanskonferensen inte var

beredd att föreslå inrättandet av ett nytt

miljöutskott men fann det befogat att med hänsyn

till dåvarande jordbruksutskottets uppgifter föreslå

en ändring av utskottets namn till jordbruks- och

miljöutskottet. Utskottet tillstyrkte förslaget

(1997/98:KU27) och riksdagen följde utskottet.

Enligt tilläggsbestämmelse 4.6.13 skall miljö- och

jordbruksutskottet bereda ärenden om jordbruk,

skogsbruk, trädgårdsnäring, jakt och fiske. Det

skall även bereda ärenden om kärnsäkerhet, naturvård

samt ärenden om miljövård i övrigt som inte tillhör

annat utskotts beredning. Näringsutskottet skall

enligt tilläggsbestämmelse 4.6.14 bereda ärenden om

bl.a. industri och hantverk, handel, energipolitik,

regionalpolitik, statlig företagsamhet samt pris-

och konkurrensförhållanden i näringslivet.

Motionerna

I kommittémotion 1998/99:K245 hemställer Per Unckel

m.fl. (m) att riksdagen beslutar ändra 4 kap. 3 §

riksdagsordningen så att antalet ledamöter i varje

utskott skall vara 15. Enligt motionen innebär den

nuvarande ordningen att utskotten har 17 ledamöter

att det tillgängliga antalet suppleanter blir

mindre. Bristen på suppleanter kan enligt

motionärerna påverka utskottsarbetet på ett negativt

sätt. Därför föreslås en återgång till den tidigare

ordningen med 15 ledamöter i varje utskott.

Harald Nordlund (fp) föreslår i motion 1998/99:K247

att riksdagen hos talmanskonferensen begär förslag

till sådana ändringar i riksdagsordningen att miljö-

och jordbruksutskottets namn ändras till

miljöutskottet. Skälet till förslaget är att

regeringen i budgetpropositionen argumenterat för

att natur- och miljöfrågor bör beredas fristående

från frågor om bl.a. jord- och skogsbruk. Mot denna

bakgrund bör enligt motionären miljö- och

jordbruksutskottets namn ändras till miljöutskottet.

Vidare bör jordbruks-, skogs- och fiskefrågor

överföras till näringsutskottet.

Utskottets bedömning

I motion 1998/99:K245 (m) yrkas att antalet

ledamöter i utskotten skall vara 15. Utskottets

argument inför införandet av tilläggsbestämmelse

4.3.1 (1989/90:KU36) var att det är önskvärt med en

viss flexibilitet i ledamots-antalet och att det

endast kunde bli tal om en utökning med några

enstaka platser utöver antalet 15 som fastslås i

riksdagsordningens huvudbestämmelse. Utskottet, som

inte finner anledning att frångå denna bedömning,

vill erinra om att antalet i riksdagen

representerade partier är en av de faktorer som

ligger till grund för en utökning av antalet

utskottsplatser. En reducering av utskottsplatserna

skulle gå ut över de mindre partiernas möjlighet att

bli representerade i utskotten. Utskottet avstyrker

med hänvisning till detta motion K245 (m).

I motion K247 (fp) föreslås en ändring av namnet på

miljö- och jordbruksutskottet och att jordbruks-,

skogs- och fiskefrågor förs över till

näringsutskottet. Utskottet vill i detta sammanhang

erinra om att den nuvarande benämningen infördes så

sent som våren 1998. Frågan om en överföring av

ansvarsområdena enligt motionens intentioner bör

enligt utskottets mening tas upp i samband med en

allmän översyn av ärendefördelningen mellan

utskotten. Någon sådan synes inte motiverad för

närvarande. Motion K247 (fp) avstyrks således.

Motionstiden

Gällande regler

Varje riksdagsledamot får väcka förslag - motion - i

fråga om allt som kan komma under riksdagens

prövning, om inte annat är bestämt i regeringsformen

(4:3 RF). Motion med anledning av proposition får

normalt väckas inom femton dagar från det

propositionen anmäldes i kammaren (3:11 RO). En gång

om året får motioner väckas i fråga om allt som kan

komma under riksdagens prövning (allmän motionstid).

Den allmänna motionstiden pågår normalt samtidigt

med motionstiden för budgetpropositionen (3:10 RO).

Motioner får också i vissa fall väckas gemensamt av

minst tio ledamöter med anledning av händelse av

större vikt utan inskränkning till viss tid (3:15

RO).

Motionerna

I motion 1998/99:K236 hemställer Carl G Nilsson och

Göte Jonsson, båda (m), att riksdagen beslutar ändra

reglerna om allmän motionstid i enlighet med vad som

anförts i motionen. Enligt motionärerna borde

riksdagen kunna ha samma system som kommuner och

landsting, nämligen att motionsrätt i princip råder

under hela året. Riksdagen skulle då förmodligen få

färre "okynnesmotioner" att hantera och medierna

skulle få en rimlig möjlighet att bevaka

ledamöternas och riksdagens arbete. I motionen

föreslås att motionstiden med anledning av

propositioner eller skrivelser från regeringen skall

vara minst två veckor medan motioner i övriga ämnen

skall kunna väckas under övrig riksmötestid och

utskottsbehandlas senast inom ett år.

Liknande synpunkter framför i motion 1998/99:K322 av

Charlotta L Bjälkebring (v) som föreslår att allmän

motionsrätt införs hela året. En sådan ordning

skulle medföra att ledamöterna kunde mer

koncentrerat ägna sig åt budgeten under de aktuella

veckorna och att arbetsbelastningen skulle bli

jämnare över året.

Frågans tidigare behandling i riksdagen

Under de senaste åren har riksdagen årligen

behandlat motioner med samma innehåll som den här

aktuella motionen. Frågan om tiden för motionsrätt

behandlades i utskottets av riksdagen godkända

betänkande 1996/97:KU13, varvid utskottet anförde

att frågan om utvidgade möjligheter att väcka

motioner i allmänna ämnen hade aktualiserats

motionsledes under lång tid. Enligt utskottet

innebär nuvarande bundenhet till en kort, hektisk

tid, som också utgör motionstid för de förslag som

regeringen lägger fram i budgetpropositionen, risk

för att motioner utformas under stor stress. Vidgade

möjligheter att väcka motioner skulle kunna innebära

att större omsorg kunde läggas ned på varje motion.

Ledamöterna skulle med en sådan ordning inte känna

sig tvingade att motionera i ett ämne främst därför

att de måste "passa på". Det var därför enligt

utskottets mening möjligt att det sammanlagda

antalet motioner skulle minska under ett riksmöte.

En oinskränkt rätt att motionera kunde dock

utnyttjas på ett sätt som försvårar en effektiv

ärendebehandling och gör att framför allt utskotten

får ägna oproportionerligt mycket tid åt att hantera

enskilda motioner. Systemet med en fast allmän

motionstid underlättar för utskotten att överblicka

och planera kommande arbete.

I sin bedömning hänvisade utskottet till sin

tidigare behandling av frågan (bet. 1995/96:KU22) då

utskottet ansåg att det i samband med den nya

ordningen för budgetprövningen kunde vara naturligt

att vissa förändringar beträffande

motionsverksamheten övervägdes och att det på sikt

kunde finnas skäl att överväga vissa förändringar i

motionsrätten. Med hänsyn till budgetpropositionens

centrala roll i riksdagsarbetet fanns det emellertid

anledning att avvakta utfallet av den nya ordningen

under en viss tid. Utskottet ansåg vid sin

behandling av frågan i det nämnda betänkandet under

1996/97 års riksmöte att detta uttalande alltjämt

var giltigt och att frågan borde tas upp när

erfarenheter av den nya budgetprövningen föreligger.

Vid sin senaste behandling av frågan (1997/98:KU27)

fann utskottet ingen anledning att inta en annan

position. Motioner i vilka förordades en utökning av

tiden för den allmänna motionstiden avstyrktes.

Utskottets bedömning

Utskottet har relativt nyligen (bet. 1996/97:KU13)

redovisat de viktigaste argumenten för och emot en

fri motionsrätt. Vid sin senaste behandling (bet.

1997/98:KU27) upprepade utskottet ett tidigare

uttalande med innebörd att frågan om ändring

beträffande motionsverksamheten har nära samband med

budgetprocessen och att frågan därför borde tas upp

när det fanns en större samlad kunskap om den nya

budgetprocessen.

Som nämnts i det föregående har riksdagen nyligen

tillsatt en kommitté, Riksdagskommittén, bl.a. med

uppgift att se över och utvärdera vissa frågor som

rör riksdagens budgetprocess. I detta sammanhang kan

frågor som rör motionsrätten aktualiseras. Något

särskilt uppdrag till kommittén behövs enligt

utskottet inte. Motionerna K236 (m) och K322 (v)

avstyrks.

Besvarande av interpellationer

Gällande regler och deras tillämpning

Enligt 12 kap. 5 § regeringsformen får

riksdagsledamot enligt bestämmelser i

riksdagsordningen framställa interpellation eller

fråga till statsråd i angelägenhet som angår dennes

tjänsteutövning. De närmare bestämmelserna finns i 6

kap. 1 § riksdagsordningen. Interpellation skall ha

bestämt innehåll och vara försedd med motivering.

Interpellation besvaras inom två veckor från det att

den ingetts. Gör kammaren ett uppehåll i sitt arbete

under tvåveckorsperioden, förlängs tiden med vad som

motsvarar uppehållet. Om svar inte lämnas inom den

angivna tiden skall statsrådet meddela riksdagen

varför svar uteblir eller anstår. Sådant meddelande

får inte följas av överläggning. Interpellation

förfaller om den ej besvarats vid det riksmöte då

den väckts.

Utskottet har från kammarkansliet inhämtat vissa

uppgifter angående interpellationer och deras

handläggning. Under den förra mandatperioden,

1994-1998 framställdes 154, 261, 372 respektive 313

interpellationer vid respektive riksmöte. Av dessa

blev under de tre senaste åren 22 (8,4 %), 11 (3 %)

respektive 9 (2,9 %) obesvarade.

Ett närmare studium av siffrorna visar att

orsakerna till uteblivna svar under 1996/97 i ett

fall var resa. I ett annat fall anordnades en

särskild debatt om det ämne som togs upp i

interpellationen. I övrigt anfördes som skäl

arbetsanhopning eller arbetsanhopning i kombination

med fulltecknad sista svarsdag samt i ett fall att

man inte kunnat finna en gemensam debattdag. Under

1997/98 var två statsråds resor huvudsakligt skäl

till att svar uteblev.

Bland orsakerna till att svar försenats låg den

helt dominerande delen på fem kategorier: resa i

tjänsten, arbetsanhopning, ingen debattdag som

passar både den frågande och den svarande, att

riksdagen har plenifritt samt att det är fullt på

svarslistan debattdagen. Dessa orsaker svarade mot

mer än 90 % av samtliga anförda orsaker.

Motionerna

I motion 1998/99:K220 hemställer Christel Anderberg

m.fl. (m) att riksdagen hos regeringen begär förslag

till sådan ändring av regeringsformen och

riksdagsordningen att det blir obligatoriskt för

statsråden att besvara interpellationer som

talmannen eller riksdagen har medgivit får väckas

såvitt inte synnerliga skäl föreligger häremot.

Enligt motionärerna förekommer det särskilt mot

slutet av ett riksdagsår i oacceptabel omfattning

att interpellationer får förfalla under åberopande

av "arbetsanhopning". Huvudregeln bör vara att alla

interpellationer och frågor skall besvaras. Undantag

skall medges endast om det finns synnerliga skäl,

t.ex. hänsyn till förhållandet till främmande makt.

I kommittémotion 1998/99:K328 hemställer Helena

Bargholtz och Barbro Westerholm, båda (fp), att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att statsråd ej skall ha

rätten att vägra svara på interpellationer (yrkande

9). Enligt motionärerna är interpellationerna ett av

riksdagsledamöternas främsta instrument för att

tvinga fram en debatt i aktuella frågor, även i de

fall statsråd gärna skulle slippa debatten. Det är

därför inte acceptabelt att statsråd skall kunna

vägra svara på inlämnade och godkända

interpellationer. Endast synnerliga skäl skall

accepteras som undantag från denna princip.

Tidigare behandling

Utskottet behandlade den här aktuella frågan i sitt

betänkande 1997/98:KU27 med anledning av en motion

med i stort sett samma innehåll som de nyss nämnda

motionerna. Utskottet avstyrkte motionen utan

närmare motivering. Mot beslutet reserverade sig

representanterna för Folkpartiet liberalerna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet samt Moderata

samlingspartiet, som anslöt sig till reservationen

vid kammarbehandlingen.

Utskottets bedömning

Utskottet delar motionärernas uppfattning att

interpellationer är ett viktigt instrument i

riksdagens kontroll av regeringen. Även om det inte

finns en lagstadgad skyldighet för statsråden att

besvara interpellationer är det utskottets bestämda

uppfattning att ett statsråd endast i undantagsfall

och om synnerliga skäl föreligger bör kunna avstå

från att besvara en interpellation.

Utskottet utgår från att regeringen framgent

beaktar vad utskottet här anfört och finner därför

för närvarande ingen anledning att föreslå en

skärpning av bestämmelserna i riksdagsordningen på

det sätt som motionärerna vill. Med detta får

motionerna K220 (m) och K328 yrkande 9 (fp) anses

besvarade, varför de avstyrks.

Budgetprocessen

Gällande bestämmelser

Enligt 9 kap. 3 § första stycket regeringsformen

företar riksdagen budgetreglering för närmast

följande budgetår eller, om särskilda skäl

föranleder det, för annan budgetperiod. Riksdagen

bestämmer därvid till vilka belopp statsinkomsterna

skall beräknas och anvisar anslag till angivna

ändamål. Besluten härom upptas i en statsbudget.

Regeringen avger enligt 6 § förslag till statsbudget

till riksdagen.

De närmare bestämmelserna om budgetpropositionen

och budgetprocessen återfinns i 3 kap.

riksdagsordningen (RO). Enligt tilläggsbestämmelse

3.2.1 skall budgetpropositionen avlämnas senast den

20 september. Under år då riksdagsval hålls i

september skall budgetpropositionen avlämnas senast

en vecka efter riksmötets öppnande. Om hinder för

att genomföra detta möter till följd av

regeringsskifte, skall budgetpropositionen avlämnas

inom tio dagar efter det att en ny regering har

tillträtt, dock senast den 15 november.

Den ekonomiska vårpropositionen med förslag till

riktlinjer för den framtida ekonomiska politiken

skall enligt tilläggsbestämmelse 3.2.1 tredje

stycket avlämnas senast den 15 april. Sådana

riktlinjer kan enligt 39 § lagen (1996:1059) om

statsbudgeten avse det belopp statens utgifter högst

får uppgå till (tak för statens utgifter,

utgiftstak) eller de belopp utgifterna inom olika

utgiftsområden eller grupper av utgiftsområden högst

får uppgå till (utgiftsramar). Utgiftstak och

utgiftsramar regleras härutöver i 40-43 §§

budgetlagen.

Motionerna

I kommittémotion 1998/99:K326 hemställer Kenneth

Kvist m.fl. (v) att riksdagen beslutar uppdra åt

talmanskonferensen i den förestående allmänna

utvärderingen av budgetprocessen att utarbeta

förslag som stärker riksdagens ställning enligt vad

i motionen anförts (yrkande 1). Enligt motionen har

riksdagens inflytande inom politiken under senare år

beskurits främst som en följd av Sveriges medlemskap

i EU. Den nya budgetprocessen är enligt motionen ett

uttryck för samma tendens. Vänsterpartiet intar en

kritisk hållning till budgetprocessen, och

motionärerna noterar med tillfredsställelse att

konstitutionsutskottet i sitt betänkande

1997/98:KU27 instämt i talmanskonferensens mening

att en utvärdering av budgetprocessen bör komma till

stånd i början av den nu inledda mandatperioden.

Motionärerna instämmer i utskottets uttalande att

utvärderingen bör inriktas på att stärka riksdagens

inflytande. I motionen anförs också att

riksdagsbehandlingen av vårpropositionen i

realiteten innebär en behandling också av kommande

årsbudget, vilket inte stämmer överens med

intentionerna med den nya budgetprocessen. Den

nämnda utvärderingen bör bedrivas med stor

skyndsamhet. Den bör ges i uppdrag att utarbeta

konkreta förslag ägnade att öka riksdagens

inflytande över den ekonomiska politiken, i samklang

med regeringsformen.

I motion 1998/99:K332 föreslår Kenth Högström (s)

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förlängd

budgethantering och motionstid i anslutning till

valår. Motionären motiverar sitt förslag med att de

nyvalda ledamöterna har svårt att under den korta

tid som står till förfogande under hösten efter ett

val hinna med den nödvändiga inskolningen i

budgetarbetet. Mot denna bakgrund bör sådana

justeringar av budgetprocessen göras att ledamöterna

ges åtminstone 4-6 veckors hanteringstid med

åtföljande förlängd motionstid. Om detta leder till

att budgetåret förskjuts en månad just efter ett

valår, torde en förlängning av det innevarande

budgetåret med vissa övergångsregler vara möjlig att

genomföra.

Bakgrund

Den utvärdering av budgetprocessen som åsyftas i

motion K326 (v) beslutades av riksdagen våren 1998

på förslag av konstitutionsutskottet (bet.

1997/98:KU27). Utskottet sade sig i betänkandet dela

talmanskonferensens uppfattning att en mera allmän

utvärdering av budgetprocessen borde komma till

stånd efter det att budgetprocessen efter 1998 års

val genomförts. Denna utvärdering var så mycket mer

angelägen som det fanns kritik bland såväl enskilda

ledamöter som partigrupper mot hur budgetreformen

fungerat. Utvärderingen borde enligt utskottets

mening ske med inriktning på att stärka riksdagens

inflytande, varvid frågor som behandlades i några

motioner som väckts med anledning av

talmanskonferensens förslag (förs. 1997/98:TK1)

respektive under den allmänna motionstiden 1997

borde behandlas. Vad utskottet anfört om

inriktningen av utvärderingen har riksdagen, på

utskottets förslag, som sin mening gett

talmanskonferensen till känna.

Talmanskonferensen har den 2 december 1998 beslutat

om direktiv till en parlamentarisk kommitté med

uppdrag att se över och utvärdera vissa frågor som

rör riksdagens arbetsformer, däribland

budgetprocessen m.m. Av direktiven framgår att i

uppdraget i denna del även bör ingå de särskilda

frågor med anknytning till budgetprocessen som

konstitutionsutskottet och riksdagen ansett bör

övervägas och andra näraliggande frågor som kan

komma att väckas under utredningsarbetets gång.

Kommittén skall dels utvärdera den nya

budgetprocessen, dels överväga behovet av

förändringar. I uppdraget ingår att undersöka om

intentionerna bakom omläggningen har uppfyllts och

vilka konsekvenser i övrigt omläggningen medfört som

påverkar riksdagens ställning. Av särskilt intresse

är att bedöma konsekvenserna för riksdagens arbete

av det nya steget i budgetprocessen med utgiftstak

och en preliminär fördelning på utgiftsområden i den

ekonomiska vårpropositionen. Kommittén skall också

analysera konsekvenserna för riksdagen och

budgetberedningen av de komplikationer ett val kan

medföra.

Till kommittén skall i denna del enligt direktiven

knytas dels en parlamentarisk referensgrupp, dels en

expertgrupp som skall samråda med Regeringskansliet

och andra berörda myndigheter. Utredningsarbetet

skall vara avslutat senast under hösten 2000.

Utskottets bedömning

De frågor som aktualiseras i motion K326 yrkande 1

(v) har enligt utskottets mening en direkt

anknytning till Riksdagskommitténs uppdrag. Det

gäller också i viss mån motion K332 (s). Något

initiativ från riksdagen är därmed inte påkallat.

Motionerna avstyrks.

Kommissioner

Gällande regler m.m.

Statliga myndigheter lyder enligt 11 kap. 6 §

regeringsformen under regeringen, om myndigheten

inte enligt regeringsformen eller annan lag lyder

under riksdagen. Utredningsväsendet ligger, med

undantag för frågor om riksdagsarbetet, under

regeringen. Författningsutredningen framhöll i sitt

betänkande Sveriges statsskick (SOU 1963:17)

beträffande riksdagens granskande funktion att

riksdagen i förhållande till rikets styrelse och

förvaltning har en särskild och alltmer väsentlig

kontrollfunktion. Utredningen underströk att det

från funktionsuppdelningssynpunkt är av betydelse

att kontrollfunktionen utövas enligt bestämda i

grundlagen (12 kap. RF) fastställda former:

möjligheten till misstroendeförklaring,

interpellations- och frågeinstitutet,

konstitutionsutskottets granskningsverksamhet,

Riksdagens ombudmän (JO) samt Riksdagens revisorer.

Bland regeringens kommittédirektiv har under de

senaste tio åren redovisats ett tjugotal direktiv

till kommissioner. Flertalet av kommissionerna har

omfattats av kommittéförordningens regler med status

som egna myndigheter.

Motionen

I kommittémotion 1998/99:K328 hemställer Helena

Bargholtz och Barbro Westerholm, båda (fp), att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att riksdagen i särskilda

fall skall kunna tillsätta särskilda

riksdagskommissioner (yrkande 7). Enligt motionen

visar debatten om den s.k. IB-affären på ett behov

av att riksdagen skall kunna utse särskilda

riksdagskommissioner. Dessa bör vara komplement till

den granskning som konstitutionsutskottet löpande

gör och avse sådana mera omfattande undersökningar

som KU svårligen kan klara inom ramen för den

ordinarie granskningen. I varje särskilt fall bör

ställning tas till om dessa kommissioner skall ha

möjlighet att ta upp vittnesmål under

sanningsförsäkran och ha möjlighet att befria

personer från gällande tystnadsplikter.

Frågans tidigare behandling

Konstitutionsutskottet behandlade under förra

riksmötet den här aktuella frågan med anledning av

en motion (fp) med i stort samma innehåll som motion

K328. Utskottet konstaterade att frågan om

inrättandet av ett kommissionsinstitut i enlighet

med motionens intentioner var av den digniteten att

den borde behandlas inom ramen för en översyn av

författningen i mer samlad form. Utskottet såg vid

det aktuella tillfället inget skäl att föreslå ett

sådant översynsarbete och avstyrkte motionen

(1997/98:KU27). Mot detta reserverade sig

Folkpartiets representanter.

Utskottets bedömning

Utskottet finner ingen anledning att ändra sin

tidigare intagna ståndpunkt, varför motion K328

yrkande 7 (fp) avstyrks.

Registrering av lobbyister

Motionen

I motion 1998/99:K207 hemställer Bertil Persson (m)

att riksdagen beslutar att införa ett system med

registrering av lobbyister i enlighet med vad som

anförts i motionen. Motionären framhåller bl.a. att

det är angeläget att det informationsutbyte som

lobbyverksamheten representerar lyfts fram i ljuset

och att man finner allmänt accepterade och väl

förankrade former för verksamheten.

Riksdagsledamöterna bör alltid vara klara över

rollfördelningen vid överläggningar med

professionella lobbyister. Det är också enligt

motionären angeläget att eventuellt förekommande

desinformation kan beivras. Med hänvisning till

regelverket beträffande lobbyverksamhet i den

amerikanska kongressen och EU-parlamentet

argumenterar motionären för att liknande regler

införs även för den svenska riksdagen.

Frågans tidigare behandling m.m.

Med anledning av en motion (m) vars innehåll i stort

sett stämmer överens med den här aktuella motionen

gjorde utskottet under förra riksmötet en allmän

genomgång av förhållandena i vad avser

lobbyverksamhet i Sverige och andra länder, där

olika typer av registreringsförfarande tillämpas,

samt i EU-parlamentet. Exempel på företag och

organisationer som bedriver lobbyverksamhet

redovisades också. Beträffande detaljerna i

redovisningen hänvisas till betänkandet (bet.

1997/98:KU27).

Utskottet anförde i sin bedömning att frågan om

lobbyism som riktar sig mot regering och riksdag

syntes ha utvecklats i olika avseenden under senare

år. Samtidigt konstaterade utskottet att det

saknades en systematisk genomgång av lobbyismens

former, omfattning och effekter på det demokratiska

systemet i Sverige. Mot denna bakgrund föreföll det

lämpligt att avvakta resultatet av det

utredningsarbete som Demokratiutredningen (SB

1997:01) skall göra enligt sina direktiv (dir.

1997:101). Utskottet fann mot den angivna bakgrunden

ingen anledning att föreslå någon annan åtgärd från

riksdagen vid den aktuella tidpunkten. Motionen

avstyrktes.

Enligt vad utskottet erfarit kommer

Demokratiutredningen att inom ramen för ett samlat

betänkande att redovisa vissa slutsatser angående

synen på förhållandet mellan lobbyism och den

representativa demokratin.

Utskottets bedömning

Med hänvisning till det pågående arbetet inom

Demokratiutredningen avstyrker utskottet motion K207

(m).

Arbetsrum för riksdagsledamöterna i

valkretsen

Motionen

I motion 1998/99:K287 hemställer Bertil Persson (m)

att riksdagen beslutar att ledamöter skall beredas

arbetsrum på länsstyrelsen i valkretsen i enlighet

med vad som anförts i motionen. Enligt motionen har

personvalet medfört att kontakten mellan

riksdagsledamöterna och väljarna blivit ännu

viktigare än tidigare. Därför behöver ledamöterna

också tillgång till expedition i valkretsen. Det

formellt logiska är då enligt motionären att

riksdagsledamöterna bereds arbetsrum och

kontorsservice på länsstyrelserna i respektive

valkretsar.

Bakgrund

Frågan om riksdagsledamöternas tillgång till lokaler

och kansliresurser inom de valkretsar där de är

verksamma har behandlats av utskottet våren 1996

(bet. 1995/96:KU26) med anledning av en motion som

väckts av samme motionär som står bakom den här

aktuella motionen.

I det nämnda betänkandet redovisades bl.a.

riksdagens tidigare beslut och principuttalanden

angående ledamotsstödet (bet. 1988/89:KU39).

Utskottet uttalade i detta sammanhang att man genom

den höjda kostnadsersättningen försökte åstadkomma

så stor valfrihet som möjligt för de enskilda

ledamöterna vad gällde tekniska hjälpmedel m.m.

Avsikten var att ledamöterna skulle kunna utnyttja

den ökade kostnadsersättningen till att själva

införskaffa teknisk utrustning eller till att ordna

stöd i arbetet på hemorten i annan form.

I ett senare betänkande (bet. 1993/94:KU18)

behandlade utskottet motioner i vilka föreslogs att

de enskilda ledamöterna personligen borde få

disponera över en viss del av de ekonomiska resurser

som går till partierna. Enligt utskottets mening

stod det partierna fritt att låta ledamöterna

disponera en viss del av stödet till partigrupperna

i den mån det fanns ett starkt önskemål om detta.

I sin bedömning hänvisade utskottet till de nyss

refererade uttalandena, och mot denna bakgrund

avstyrktes den nämnda motionen (bet. 1995/96:KU26).

Riksdagen beslöt hösten 1997 på förslag av

konstitutionsutskottet att uppdra åt

förvaltningsstyrelsen att undersöka ledamöternas

åsikter om dispositionen av assistent/utredarstödet

och därefter eventuellt återkomma med förslag till

utformning av stödet (bet. 1997/98:KU1 s. 9).

Utskottets förslag grundades på motioner (m), (fp),

(c), (kd) och (mp), i vilka bl.a. frågan om en

större flexibilitet beträffande användningen av

assistent- och utredarstödet efterlystes. Utskottet

anförde i sin bedömning i denna del att det fanns,

mot bakgrund av att ledamöternas behov av stöd är

individuella, skäl att undersöka om ledamöterna var

nöjda med hur det nuvarande stödet disponeras.

Med anledning av riksdagens beslut har

förvaltningsstyrelsen tillsatt en beredningsgrupp

med uppgift att se över lagen (1994:1065) om

ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter bl.a.

med avseende på en prövning av alternativa former

för ett förbättrat politiskt sekreterarstöd till

ledamöterna och disponeringen av stödet.

Beredningsgruppen kommer enligt vad utskottet

erfarit att lämna sin rapport till

förvaltningsstyrelsen under våren 1999.

Utskottets bedömning

Med hänvisning till beredningsgruppens arbete och

aviserade rapport avstyrks motion K287 (m).

Dureformens återupprättande

Motionen

I motion 1998/99:K342 hemställer Gudrun Lindvall

(mp) att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av att

återupprätta dureformen, åtminstone i Riksdagshuset.

Enligt motionären har niandet börjat bli modernt

igen. Denna tilltalsform skapar ett onödigt avstånd

mellan människor, och därför bör dureformen

återupprättas. Riksdagen bör föregå med gott exempel

och ta bort niandet.

Bakgrund

I riksdagen beslöts 1977 att titlarna (herr, fru,

fröken) i tilltal i kammaren skulle ersättas med

endast namn. Året därefter skrevs för första gången

ett du in i protokollet sedan Birgitta Dahl (s)

vägrat godkänna att hennes tilltal till Olof

Johansson (c) i protokollet ändrades till ni. Praxis

i riksdagen i debattsammanhang är att ledamöterna

inte tilltalar varandra med du utan med namn. Det

främsta skälet till detta är att ledamöterna anses

primärt rikta sig till talmannen i sina anföranden

och därför tilltalar andra ledamöter via talmannen.

Denna ordning låter sig inte alldeles lätt förenas

med de reformer som genomförts under senare år,

t.ex. att ledamöterna tar repliker från bänkplats i

stället för talarstolen och att man använder sig av

två talarstolar vid interpellationsdebatterna för

att åstadkomma en rappare och mera direkt

debattstil. Eventuellt duande ledamöterna emellan

justeras i protokollet med ett undantag, nämligen i

samband med att ledamöterna harangerar varandra

inför förestående avgång.

Utskottets bedömning

Utskottet finner mot bakgrund av

vad som redovisats i det föregående

att det inte föreligger något behov

av att vidta någon åtgärd för att

ändra på den nuvarande ordningen

vad gäller tilltal i kammaren.

Tilltal ledamöterna emellan och

mellan ledamöterna och riksdagens

personal är enligt utskottets

mening en privat angelägenhet och

ingenting som riksdagen bör ha

någon uppfattning om. Motion K342

avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tid för propositioners

avlämnande

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:K266 och

1998/99:K328 yrkande 8 som sin mening ger

talmanskonferensen till känna vad utskottet

anfört,

2. beträffande antalet ledamöter i

utskotten

att riksdagen avslår motion 1998/99:K245,

res. 1 (m)

3. beträffande ändring av namn på miljö-

och jordbruksutskottet m.m.

att riksdagen avslår motion 1998/99:K247,

res. 2 (fp)

4. beträffande motionstiden

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K236 och

1998/99:K322,

5. beträffande besvarande av

interpellationer

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K220 och

1998/99:K328 yrkande 9,

6. beträffande budgetprocessen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K326 yrkande 1 och

1998/99:K332,

7. beträffande inrättande av ett

kommissionsinstitut i riksdagen

att riksdagen avslår motion 1998/99:K328 yrkande 7,

res. 3 (fp)

8. beträffande registrering av

lobbyister

att riksdagen avslår motion 1998/99:K207,

9. beträffande arbetsrum för

riksdagsledamöterna i valkretsen

att riksdagen avslår motion 1998/99:K287,

10. beträffande dureformens

återupprättande

att riksdagen avslår motion 1998/99:K342.

Stockholm den 4 februari 1999

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

I beslutet har deltagit: Per Unckel

(m), Göran Magnusson (s), Pär Axel

Sahlberg (s), Kenneth Kvist (v),

Ingvar Svensson (kd), Jerry

Martinger (m), Mats Berglind (s),

Inger René (m), Kerstin

Kristiansson (s), Tommy Waidelich

(s), Mats Einarsson (v), Björn von

der Esch (kd), Nils Fredrik

Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa

Torstensson (c), Helena Bargholtz

(fp) och Britt-Marie Lindkvist (s).

Reservationer

1. Antalet ledamöter i utskotten (mom. 2)

Per Unckel, Jerry Martinger, Inger René och Nils

Fredrik Aurelius, samtliga (m), anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6

börjar med "I motion" och slutar med "motion K245

(m)" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör nuvarande ordning vad

gäller antalet ledamöter i utskotten skyndsamt

förändras. Utskottet föreslår därför en återgång

till 15 ordinarie ledamöter i varje utskott.

Riksdagsordningen bör således ändras så att det av 4

kap. 3 § framgår att varje utskott skall ha 15

ledamöter.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande antalet ledamöter i utskotten

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K245 som sin

mening ger talmanskonferensen till känna vad

utskottet anfört.

2. Ändring av namn på miljö- och

jordbruksutskottet m.m. (mom. 3)

Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6

börjar med "I motion K247 (fp)" och slutar med

"avstyrks således" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion K247

(fp) att natur- och miljöfrågor frågor bör beredas

fristående från frågor om bl.a. jord- och skogsbruk

och att miljö- och jordbruksutskottets namn mot

denna bakgrund bör ändras till miljöutskottet.

Jordbruks-, skogs- och fiskefrågor bör också

överföras till näringsutskottet. Riksdagen bör med

hänvisning till vad utskottet här anfört hos

talmanskonferensen begära förslag till ändringar med

denna inriktning i riksdagsordningen.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande ändring av namn på miljö- och

jordbruksutskottet m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K247 som sin

mening ger talmanskonferensen till känna vad

utskottet anfört.

3. Inrättande av ett kommissionsinstitut i

riksdagen (mom. 7)

Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "K328

yrkande 7 (fp) avstyrks" bort ha följande lydelse:

Debatten om den s.k. IB-affären visar enligt

utskottets mening på ett behov av att riksdagen

skall kunna utse särskilda riksdagskommissioner, som

bör vara ett komplement till den granskning som

konstitutionsutskottet löpande gör och avse sådana

mera omfattande undersökningar som KU svårligen kan

klara av inom ramen för den ordinarie granskningen.

I varje särskilt fall bör enligt utskottets mening

ställning tas till om dessa kommissioner skall ha

möjlighet att befria personer från gällande

tystnadsplikter. Med hänvisning till detta bör

riksdagen uppdra åt talmanskonferensen att förelägga

riksdagen förslag till lag om riksdagskommissioner.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande inrättande av ett

kommissionsinstitut i riksdagen

att riksdagen med bifall till motion

1998/99:K328 yrkande 7 som sin

mening ger talmanskonferensen till

känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Dureformens återupprättande (mom. 10)

Per Lager (mp) anför:

Du eller ni handlar om mycket mer än bara små ord

med två bokstäver. Det handlar om att bli tilltalad

av och våga tilltala andra på jämlikt vis. För många

har dureformen inneburit att de sluppit känslan av

att behöva "stå med mössan i hand". Det visar bl.a.

Dagens Nyheters artikel nyligen om äldre i

samhället, där svaret på frågan vilken händelse som

varit viktigast för dem personligen oftast varit:

dureformen. Människor blev mer jämlika och det var

lättare att föra samtal. Visst fanns det de som inte

uppskattade förändringen, men i ett samhälle där

personliga kvaliteter och människors lika värde och

möjligheter skall stå i centrum - inte klass och

börd - är duandet naturligt.

Tyvärr börjar niandet bli på modet igen. Det gäller

hela samhället. För många är ni enbart pluralform av

du och det nya niandet upplevs stötande. Det skapar

onödiga avstånd mellan människor. Man kan fråga sig

om populariteten för den äldre tilltalsformen bara

är mode eller egentligen tecken på att vi är på väg

in i ett nytt klassamhälle. Även i riksdagen tycks

det bli allt vanligare både internt mellan ledamöter

och personal och externt i kontakt med allmänheten.

Omskrivningar och tal i tredje person används också

allt oftare.

Det är dags att återupprätta dureformen, den

förenkling av tilltalet som Bror Rexed en gång

initierade på Medicinalstyrelsen. Riksdagen

(ledamöter och personal) borde, menar jag, föregå

med gott exempel genom att konse-kvent använda

tilltalsordet du internt och externt. Jag vill på

detta sätt fästa uppmärksamhet på en smygande

förändring och, vad jag anser, tillbakagång i vårt

sätt att kommunicera på jämlika villkor.