Bet. 1998/99:KU22

Konstitutionsutskottets betänkande

1998/99:KU22

Tryck- och yttrandefrihetsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

KU22

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner

från den allmänna motionstiden 1998 i tryck- och

yttrandefrihetsrättsliga ämnen t.ex. hets mot

homosexuella, åtgärder mot våldsskildringar,

jurysystemet och tobaksreklam.

Utskottet avstyrker samtliga motioner. Åtta

reservationer samt ett särskilt yttrande har fogats

till betänkandet.

Motionerna

1998/99:K224 av Margareta Viklund (kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna behovet av en utredning för att få fram en

strategi för att minska videovåldets negativa

effekter och massmediernas påverkan på

könsuppfattning och normbildning samt varför män

köper kvinnoförnedrande pornografi.

1998/99:K228 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i tryckfrihetsförordningen och

brottsbalken att homo- och bisexuella omfattas av

bestämmelsen om hets mot folkgrupp.

1998/99:K230 av Sten Andersson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att yttrandefrihet bör

garanteras åt alla.

1998/99:K231 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari

yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om grundlagsskydd för

elektroniska medier,

1998/99:K248 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagstiftning om förändring av jurysystemet i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:K260 av Mats Einarsson m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

ändring av 7 kap. 4 § punkt 11

tryckfrihetsförordningen samt 16 kap. 8 §

brottsbalken innebärande förbud mot hets mot

folkgrupp med anspelning på sexuell läggning.

1998/99:K270 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en utredning

för att åstadkomma en ny enhetlig

yttrandefrihetslagstiftning.

1998/99:K285 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

lagstiftningen om pornografi,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åtgärder mot

pornografi i dagligvaruhandeln,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en

18-årsgräns för köp av pornografiska tidskrifter och

videofilmer samt uthyrning av pornografiska

videofilmer,

1998/99:K330 av Sofia Jonsson och Åsa Torstensson

(c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om hets mot folkgrupp,

1998/99:Ju709 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utvidgning av

tryckfrihetsförordningens och brottsbalkens

bestämmelser av hets mot folkgrupp,

1998/99:Ju917 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om sanering av

medievåld.

1998/99:Ju918 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari

yrkas

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i 16 kap. 8 § brottsbalken att

bestämmelsen även innefattar hets mot homosexuella,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en utredning

som skall inventera tillgängligt våldsutbud för barn

och ungdomar och lämna förslag till hur denna

verksamhet kan saneras och regleras.

1998/99:So227 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förbud mot all

tobaksreklam,

1998/99:So377 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell

(kd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om

förbud mot indirekt reklam,

1998/99:Kr254 av Lennart Kollmats och Kenth Skårvik

(fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att grundlagsskydda

yttrandefriheten i etermedierna,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att avskaffa

censuren av vuxenfilmer,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna att en ny åldersgräns på 18 år införs när

censuren av vuxenfilmer har avskaffats.

1998/99:Kr274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

53. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om obligatorisk

kontroll av video,

1998/99:Ub274 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, v, c,

fp, mp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om medievåldets

konsekvenser.

1998/99:A807 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

15. att riksdagen hos regeringen begär sådan

ändring i lag att pornografisk reklam förbjuds på

liknande sätt som tobaks- och alkoholreklam.

1998/99:A808 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts angående ett

lagförslag som gör att även homosexuella skyddas av

bestämmelsen om hets mot folkgrupp.

Utskottet

Yttrandefrihet, tryckfrihet m.m.

Motionerna

Grundlagsskydd för elektroniska medier, m.m.

I motion 1998/99:K231 av Helena Bargholtz m.fl. (fp)

begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om grundlagsskydd

för elektroniska medier (yrkande 6).

Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) omfattar inte

elektroniska medier. Att så är fallet är enbart att

hänföra till att dessa medier inte var utvecklade

vid den tiden lagen skrevs. Motionärerna menar att

det är angeläget att YGL kompletteras med

grundlagsskydd för elektroniska medier. Regeringen

bör innan ordinarie riksdagsval år 2002 återkomma

till riksdagen med förslag till ändring i YGL.

I motion 1998/99:Kr254 av Lennart Kollmats och

Kenth Skårvik (fp) begärs att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att grundlagsskydda yttrandefriheten i

etermedierna (yrkande 7). Mångfalden i etermedierna

har ökat. Utvecklingen av informationstekniken

kommer att ge ytterligare möjligheter.

Yttrandefriheten i elektroniska medier bör enligt

motionärerna skyddas i grundlagen. Riksdagen bör

begära att regeringen återkommer till riksdagen med

förslag om sådan ändring av grundlagen.

I motion 1998/99:K270 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)

begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en utredning

för att åstadkomma en ny enhetlig

yttrandefrihetslagstiftning. Två grundlagar reglerar

i dag informations- och yttrandefriheten.

Tryckfrihetsförordningen handlar om rätten att utge

skrifter och är egentligen baserad på själva

tekniken, tryckning i tryckpress.

Yttrandefrihetsgrundlagen reglerar övriga medier som

radio, TV, filmer, videogram och ljudupptagningar

som vänder sig till mer än ett fåtal. Dessa två

grundlagsområden flyter i dag samman. I dag kan man

t.ex. framställa minst lika högkvalitativa produkter

i en datorskrivare som i en tryckpress. Gränsen

mellan datorskrivare-kopiatorer-tryckpress suddas ut

alltmer. I dag kan böcker, tidnings- och

tidskriftsartiklar m.m. distribueras både via cd-rom

och via Internet. Blandningen mellan text, ljud och

bild blir totalintegrerad i de digitala medierna.

Inom en mycket nära framtid riskerar enligt

motionärerna den nuvarande tryckfrihetsförordningen

att framstå som obsolet. Det är därför viktigt att

arbetet med en helt ny enhetlig lagstiftning

påbörjas på detta område. En särskild utredning bör

därför tillsättas så att en ny lagstiftning kan

etableras fr.o.m. 2003. Detta bör regeringen ges

till känna.

Yttrandefrihet

I motion 1998/99:K230 av Sten Andersson (m) begärs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att yttrandefrihet

bör garanteras alla. FN:s artiklar om mänskliga fri-

och rättigheter garanterar, oavsett åsikt,

yttrandefrihet åt alla. För en tid sedan fälldes vid

domstol en doktorand i Umeå därför att denna

initierat ett föredrag vid stadens universitet om

nazismen av en nazist. Nuvarande lagstiftning

innebär i praktiken att de studenter som bevistade

föreläsningen förklarades icke kompetenta att

självständigt sortera bort och ta ställning till

nazistiska budskap. Domslutet är generande för

Sverige som demokrati och vittnar om att samhället

inte tilltror medborgarna förmåga till eget

ställningstagande. Enligt uppgift i medierna har vid

Umeå universitet representanter för Nordkoreas

ambassad tillåtits föreläsa utan att detta orsakat

reaktioner. I ett demokratiskt samhälle, som Sverige

tyvärr fullt ut inte är, skall alla åsikter - även

de mest extrema -få framföras. Det måste vara upp

till varje medborgare att värdera budskapens

bärighet. Yttrandefriheten får aldrig baseras på

trender eller politikers tyckande då gränsdragningar

mellan acceptabelt och inte acceptabelt aldrig får

göras. Lagstiftningen bör enligt motionären ändras i

så måtto att FN:s regler om mänskliga fri- och

rättigheter avseende åsikts- och yttrandefrihet till

fullo levs upp till. Alla skall ha rätt att

propagera för sin åsikt. Således bör såväl

kommunister som nazister erhålla möjlighet att

framföra sina ideologier utan att riskera att bli

dömda av domstol för detta.

Bakgrund

Grundlagsskyddet för yttrandefrihet i RF

Enligt 2 kap. 1 § regeringsformen (RF) är varje

svensk medborgare gentemot det allmänna

tillförsäkrad bl.a. yttrandefrihet: frihet att i

tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela

upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och

känslor.

Denna frihet får enligt 2 kap. 12 § RF i den

utsträckning som 13-16 §§ medgiver begränsas genom

lag. Begränsning får göras endast för att tillgodose

ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt

samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som

är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har

föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att

den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen

såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen

får ej göras enbart på grund av politisk, religiös,

kulturell eller annan sådan åskådning.

Enligt 2 kap. 13 § RF får yttrandefriheten och

informationsfriheten begränsas med hänsyn till

rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning

och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd

eller förebyggandet och beivrandet av brott.

Grundlagsskydd för yttrandefriheten i TF och YGL,

m.m.

Med tryckfrihet förstås enligt 1 kap. 1 §

tryckfrihetsförordningen (TF) varje svensk

medborgares rätt att, utan några av myndighet eller

annat sådant allmänt organ i förväg lagda hinder,

utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig

domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att

icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta

innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara

allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.

Enligt 1 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL)

är varje svensk medborgare gentemot det allmänna

tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i

ljudradio, television och vissa liknande

överföringar samt filmer, videogram,

ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar

offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och

i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

Yttrandefriheten har till ändamål att säkra ett

fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning

och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga

andra begränsningar göras än de som följer av denna

grundlag.

Den 1 januari 1999 trädde flera ändringar i kraft på

YGL:s och TF:s områden. Ändringarna bygger på

regeringens förslag i proposition 1997/98:43. I

propositionen behandlades bl.a. frågan om TF:s och

YGL:s tillämplighet på nya medier. Regeringens

proposition föregicks i denna del av en

parlamentarisk utredning som hade i uppdrag att

analysera dessa grundlagars tillämplighet på de nya

medierna. Utredningen, som antog namnet

Mediekommittén, redovisade sina slutsatser och

förslag i betänkandet Grundlagsskydd för nya medier

(SOU 1997:49).

Termen tekniska upptagningar fördes in i YGL den 1

januari 1999. Denna nyhet har stor betydelse för

YGL:s tillämplighet på nya former av upptagningar av

information (nya fysiska databärare). Tekniska

upptagningar utgör i detta sammanhang en

samlingsterm för upptagningar som innehåller text,

stillbilder, rörliga bilder eller ljud och som kan

läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas

endast med tekniska hjälpmedel. Ändringen medför att

även cd-romskivor och datordisketter med endast text

eller stillbilder omfattas av YGL. En bok som ges ut

endast i form av en cd-romskiva omfattas sålunda

sedan årsskiftet av grundlagsregleringen.

Med anledning av regeringens proposition väcktes

ett par motioner om just teknikberoendet. I en

motion yrkades att riksdagen hos regeringen skulle

begära en utredning om och förslag till en

teknikoberoende, generell yttrandefrihetsgrundlag

efter mönster av bl.a. den europeiska konventionen

om skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna. I en annan motion yrkades

däremot att riksdagen skulle ge regeringen till

känna att det tryckta ordet har en speciell

ställning inom opinionsbildningen och

samhällsdebatten och att det därför är viktigt att

slå vakt om TF:s särställning.

Konstitutionsutskottet avstyrkte i betänkande

1997/98:KU19 yrkandet som rörde en generell

yttrandefrihetsgrundlag. Enligt utskottet framgick

det av propositionen att regeringen var väl medveten

om frågans stora principiella betydelse. Utskottet

uppgav vidare att man utgick från att regeringen ser

till att denna och sammanhängande frågor övervägs i

lämpligt sammanhang. Även yrkandet om ett

tillkännagivande om det tryckta ordets särställning

avstyrktes. Utskottet instämde i och för sig i att

det tryckta ordet har en speciell ställning i den

fria opinionsbildningen och samhällsdebatten men

underströk samtidigt att regeringen inte föreslagit

något som tunnar ut tryckfriheten.

Regeringen beslutade den 4 februari 1999 att låta en

parlamentariskt sammansatt kommitté bl.a. analysera

behovet av och förutsättningarna för en mer

teknikoberoende grundlagsreglering av

yttrandefriheten (dir. 1999:8). Kommittén skall

föreslå de grundlagsregleringar och andra

lagändringar som den finner motiverade och redovisa

sitt uppdrag senast den 31 december 2000. I

direktiven skriver regeringen bl.a.

Utvecklingen på informationsteknikens område har som

nämnts gått fort sedan tillkomsten av YGL. Utan att

ifrågasätta tidigare bedömningar på området kan man

fråga sig om det är praktiskt möjligt i längden att

behålla en teknikberoende grundlagsreglering av

yttrandefriheten i medierna. Därför bör behovet av

och förutsättningarna för en mer teknikoberoende

reglering utredas.

TF och YGL ger ett särskilt grundlagsskydd för

friheten att yttra sig i vissa medier. Något

förenklat kan sägas att TF innehåller bestämmelser

om yttrandefriheten i tryckta skrifter och tryckta

bilder, medan motsvarande regler för

yttrandefriheten i ljudradio, television och vissa

liknande överföringar, filmer, videogram,

ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar

finns i YGL.

- - -

Mediekommittén föreslog en ändring av YGL:s

tillämplighet på ny kommunikation med hjälp av

elektromagnetiska vågor, dvs. på

informationsöverföringar som sker på annat sätt än

genom att fysiska databärare transporteras mellan

avsändare och mottagare. Enligt kommitténs förslag

skulle tillämpningsområdet för den s.k.

databasregeln i 1 kap. 9 § YGL utvidgas.

Databasregeln gäller under vissa förutsättningar när

massmedieföretag tillhandahåller allmänheten

upplysningar i databaser. Enligt förslaget skulle

grundlagsskyddet gälla, inte bara för

massmedieföretag, utan för alla som på motsvarande

sätt tillhandahåller allmänheten upplysningar.

Skyddet för andra än massmedieföretag skulle

emellertid vara frivilligt; endast den som ansökt om

och erhållit ett särskilt utgivningsbevis skulle

omfattas av utvidgningen. För massmedieföretagens

vidkommande skulle ingen ändring ske. Regeringen

gick inte vidare med Mediekommitténs förslag. Som

skäl angavs att det var svårt att överblicka vilka

nya former av kommunikation som skulle kunna komma

att omfattas av förslaget. Tiden ansågs inte mogen

för en utvidgning av databasregeln.

- - -

Under remissbehandlingen av Mediekommitténs

betänkande riktade flera instanser kritik mot

mediegrundlagarnas teknikberoende. En del instanser

ansåg att den tekniska utvecklingen kräver en

teknikoberoende lagstiftning och att teknikberoendet

medför stora tillämpningsproblem. Andra ansåg att en

teknikoberoende grundlagsreglering bör eftersträvas

på sikt. Ett par instanser framhöll att ett

utredningsarbete snarast bör inledas på området.

Regeringen sade i propositionen att lämpligheten av

en teknikoberoende grundlagsreglering av

yttrandefriheten har en mycket principiell betydelse

och att det kan ifrågasättas om det är praktiskt

möjligt att i längden behålla den teknikberoende

regleringen. Det fanns emellertid enligt regeringen

ingen möjlighet att närmare överväga frågan i det

aktuella lagstiftningsärendet.

- - -

Inte minst när det gäller grundlagsskyddet är det

enligt regeringens uppfattning väsentligt att

yttranden i olika medier inte omfattas av olika

bestämmelser endast på den grunden att de formella

avgränsningarna för bestämmelsernas tillämplighet är

förlegade och i otakt med den tekniska utvecklingen.

- - -

Av denna redogörelse framgår att det finns anledning

att närmare analysera behovet av och

förutsättningarna för en mer teknikoberoende

grundlagsreglering av yttrandefriheten än den som

gäller för närvarande. Det tryckta ordet har

emellertid, såsom konstitutionsutskottet sade i sitt

betänkande, en särställning i den fria

opinionsbildningen och samhällsdebatten.

Utgångspunkten är därför att den nuvarande

uppdelningen på två grundlagar bör bestå och att TF

även i fortsättningen bör vara den grundlag som ger

skydd för yttranden i form av det tryckta ordet.

Införandet av termen tekniska upptagningar i YGL

kan förväntas att på ett tillfredsställande sätt

möta den tekniska utvecklingen när det gäller

upptagningar med sådana yttranden som YGL är avsedd

att skydda. Det som nu behöver utredas är således i

första hand om YGL:s tillämplighet på ny

kommunikation med hjälp av elektromagnetiska vågor,

dvs. på informationsöverföringar som sker på annat

sätt än genom att fysiska databärare transporteras

mellan avsändare och mottagare. Det som nu har sagts

hindrar inte att vissa justeringar kan behöva göras

i såväl TF som YGL för att reglerna skall anpassas

till utvecklingen på informationsteknikens område,

exempelvis tillkomsten av s.k. print-on-demand.

Utskottets bedömning

Regeringen har nyligen beslutat att tillsätta en

parlamentariskt sammansatt kommitté som bl.a. skall

analysera behovet av och förutsättningarna för en

mer teknikoberoende grundlagsreglering av

yttrandefriheten. I direktiven citerar regeringen

ett uttalande av konstitutionsutskottet enligt

vilket det tryckta ordet har en särställning i den

fria opinionsbildningen och samhällsdebatten. Därför

skall utgångspunkten enligt regeringen vara att den

nuvarande uppdelningen på två grundlagar skall bestå

och tryckfrihetsförordningen vara den grundlag som

ger skydd för yttranden i form av det tryckta ordet.

Genom tillsättandet av denna utredning tillgodoses

motionerna K231 yrkande 6 (fp) och Kr254 yrkande 7

(fp), vari föreslås att yttrandefrihetsgrundlagen

utsträcks till att också omfatta elektroniska

medier. Motionerna avstyrks. Beträffande frågan om

en enhetlig yttrandefrihetslagstiftning som tas upp

i motion K270 (kd) vidhåller utskottet sin i

utredningsdirektiven återgivna uppfattning att

uppdelningen i två grundlagar bör bestå. Motionen

avstyrks.

Enligt 2 kap. 1 § regeringsformen är varje svensk

medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad bl.a.

yttrandefrihet. Denna frihet får i den utsträckning

som regeringsformen medgiver begränsas genom lag.

Begränsningen får endast göras för att tillgodose

ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt

samhälle. Enligt utskottet uppfyller svensk

yttrandefrihetslagstiftning kraven i den europeiska

konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna

och de grundläggande friheterna och FN:s konvention

om medborgerliga och politiska rättigheter.

Utskottet är med anledning av motion K230 (m) inte

berett att föreslå någon ändrad lagstiftning utan

avstyrker motionen.

Hets mot folkgrupp

Motionerna

I motion 1998/99:K228 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp)

hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag

till sådan ändring i tryckfrihetsförordningen och

brottsbalken att homo- och bisexuella omfattas av

bestämmelsen om hets mot folkgrupp. Nazister

bedriver en ideologiskt motiverad hatpropaganda mot

vissa grupper i samhället. Dessa grupper är judar

och andra religiösa minoriteter, invandrare, färgade

och homo- och bisexuella. För att motverka denna

propaganda finns i tryckfrihetsförordningen ett

förbud mot hets mot folkgrupp. Lagrummet ger dock

inget skydd för homo- och bisexuella. Enligt

motionärerna kan det inte accepteras att lagen ger

ett otillräckligt skydd åt de grupper som utsätts

för systematisk hatpropaganda. Bestämmelsen om hets

mot folkgrupp måste ändras så att åtal kan väckas

även mot nazistiska hatskrifter mot homo- och

bisexuella. En lagändring innebär också en viktig

signal om att samhället försvarar allas

människovärde och inte godtar propaganda som

förnekar vissa människor rätten att leva på grund av

deras förmåga till kärlek. Den av regeringen

tillsatta utredningen som har till uppgift att

undersöka bl.a. denna fråga bör få i uppdrag att

skyndsamt avge ett förslag till ändring av

tryckfrihetsförordningen och brottsbalken för att ge

homo- och bisexuella skydd av bestämmelsen om hets

om folkgrupp.

I motion 1998/99:K260 av Mats Einarsson m.fl. (v)

hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag

till ändring av 7 kap. 4 § punkt 11

tryckfrihetsförordningen samt 16 kap. 8 §

brottsbalken innebärande förbud mot hets mot

folkgrupp med anspelning på sexuell läggning

(yrkande 2). I tryckfrihetsförordningens s.k.

brottskatalog anges i 7 kap. 4 § punkt 11 som

tryckfrihetsbrott "hets mot folkgrupp, varigenom

någon hotar eller uttrycker missaktning för

folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med

anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt

ursprung eller trosbekännelse". Hit bör enligt

motionärerna tillföras begreppet "sexuell läggning".

För att en gärning skall utgöra tryckfrihetsbrott

enligt grundlagen krävs att den dessutom är

straffbar enligt lag. Därför måste samtidigt även

motsvarande gärning tillföras brottsbalken,

lämpligen i 16 kap. 8 §.

I motion 1998/99:K330 av Sofia Jonsson och Åsa

Torstensson (c) begärs att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

hets mot folkgrupp (yrkande 1). Inom den nazistiska

rörelsen publiceras mängder av material som på olika

sätt hetsar mot homosexuella och förnekar

homosexuella deras existensberättigande. Det är

kopplingen mellan hat och brott, mellan ord och

handling, som är det verkligt allvarliga med den

nazistiska hetsen mot homosexuella. Genom att

homosexuella, som de enda av nazisternas ideologiska

hatobjekt, inte är nämnda i bestämmelsen om hets mot

folkgrupp kan denna bestämmelse sägas fungera som en

signal åt nazisterna om vart de bör rikta sina

aggressioner för att undgå straff. Den statliga

utredning som nu tillsatts för att arbeta med frågan

bör skyndsamt återkomma med ett förslag till

lagändring av tryckfrihetsförordningen och

brottsbalken som gör att homosexuella skyddas av

bestämmelsen om hets mot folkgrupp. Detta bör enligt

motionärerna ges regeringen till känna.

I motion 1998/99:Ju709 av Barbro Westerholm m.fl.

(fp) begärs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

utvidgning av tryckfrihetsförordningens och

brottsbalkens bestämmelser av hets mot folkgrupp

(yrkande 2). Förtrycken mot homosexuella tar sig

många uttryck, alltifrån nedsättande omdömen till

våld, t.o.m. mord. En undersökning gjord av

kriminologiska institutionen vid Stockholms

universitet visar att var fjärde homosexuell någon

gång blivit utsatt för våld eller hot om våld. Detta

är mycket allvarligt och måste motverkas på olika

sätt. Motionärerna anser att det är ytterst

angeläget att tryckfrihetsförordningens och

brottsbalkens bestämmelser om hets mot folkgrupp

utvidgas till att omfatta hets mot homo- och

bisexuella. Nazistiska och andra extremistiska

grupper sprider i dag fullt lagligt hatpropaganda

som går ut på att homosexuella inte har rätt att

leva och att den som mördar en homosexuell är en

hjälte. Homosexuella har varit en av nazismens

främsta måltavlor ända sedan den nazistiska

ideologin uppstod. Den statliga utredning som

arbetar med frågan bör enligt motionärerna få i

uppdrag att skyndsamt återkomma med ett förslag till

lagstiftning eventuellt i form av ett delbetänkande.

I motion 1998/99:Ju918 av Marianne Samuelsson m.fl.

(mp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär

förslag till sådan ändring i 16 kap. 8 §

brottsbalken att bestämmelsen även innefattar hets

mot homosexuella (yrkande 11). Regeringen anger att

kampen mot våldsbrott skall vara en prioriterad

uppgift för polisen. Tyvärr är våld och hot mot

homosexuella vanligt. Miljöpartiet anser att det är

viktigt att motarbeta negativa attityder till homo-

och bisexuella. Ingen människa skall utsättas för

hot, våld, trakasserier eller diskriminering på

grund av sin sexuella läggning. Förbudet i lagen mot

hets mot folkgrupp skall enligt motionärerna även

gälla sådan hets som riktar sig mot homo- och

bisexuella.

I motion 1998/99:A808 av Lennart Daléus m.fl. (c )

begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts angående ett

lagförslag som gör att även homosexuella skyddas av

bestämmelsen om hets mot folkgrupp (yrkande 14).

Sverige behöver en samordnad lagstiftning mot all

diskriminering - såväl när det gäller kvinnor,

invandrare, handikappade som homosexuella. Vi

behöver också ett starkt skydd mot våld och hets mot

utsatta grupper. Det finns enligt motionärerna en

brist i lagstiftningen att bestämmelsen om hets mot

folkgrupp inte går att tillämpa på hets mot

homosexuella. Regeringen bör återkomma till

riksdagen med ett lagförslag som gör att även

homosexuella skyddas av bestämmelsen om hets mot

folkgrupp. Detta bör ges regeringen till känna.

Bakgrund

Den som i uttalande eller i annat meddelande som

sprids hotar eller uttrycker missaktning för

folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med

anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt

ursprung eller trosbekännelse döms enligt 16 kap. 8

§ brottsbalken för hets mot folkgrupp till böter

eller fängelse i högst två år. Begås gärningen genom

tryckt skrift skall den enligt 7 kap. 4 § 11

tryckfrihetsförordningen anses som tryckfrihetsbrott

och begås gärningen i ett radioprogram eller en

teknisk upptagning skall den enligt 5 kap. 1 §

yttrandefrihetsgrundlagen anses som

yttrandefrihetsbrott.

Enligt 16 kap. 9 § brottsbalken kan en

näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar

någon på grund av att denne har homosexuell läggning

samt den som anordnar allmän sammankomst eller

offentlig tillställning och diskriminerar någon av

samma anledning dömas för olaga diskriminering till

böter eller fängelse i högst ett år. Bestämmelsen

trädde i kraft den 1 juli 1987.

Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller

beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot

honom döms enligt 5 kap. 3 § brottsbalken för

förolämpning. Förolämpning får i princip inte åtalas

av annan än målsägande. Ett undantag från denna

regel är dock bl.a. förolämpning mot någon med

anspelning på att han har homosexuell läggning.

Enligt 5 kap. 5 § brottsbalken får åklagaren i

sådana fall åtala, om målsäganden angett brottet

till åtal och åtal av särskilda skäl anses påkallat

ur allmän synpunkt. Bestämmelsen trädde i kraft den

1 juli 1987. Brottet kan utgöra tryckfrihetsbrott

eller yttrandefrihetsbrott om det begås genom tryckt

skrift respektive i ett radioprogram, en film eller

en ljudupptagning.

I 29 kap. 2 § brottsbalken stadgas att det som

försvårande omständighet vid bedömandet av

straffvärdet, vid sidan av vad som gäller för varje

brotts-typ, särskilt skall beaktas bl.a. om ett

motiv för brottet varit att kränka en person, en

folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på

grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt

ursrpung, trosbekännelse eller annan liknande

omständighet. Enligt förarbetena (prop. 1993/94:101

s. 22) tar bestämmelsen sikte inte bara på hets mot

folkgrupp utan även på t.ex. fall där ett motiv för

brottet varit att kränka någon på grund av dennes

sexuella läggning. Bestämmelsen trädde i kraft den 1

juli 1994.

Utredningen om homosexuellas situation i samhället

föreslog i betänkandet Homosexuella och samhället

(SOU 1984:63) att bestämmelserna om hets mot

folkgrupp i brottsbalken och

tryckfrihetsförordnignen skulle ändras så att

anspelning på sexuell läggning också skall vara

straffbar.

Frågan togs upp i propositionen om de homosexuellas

situation i samhället (prop. 1986/87:124). I

propositionen förklarade justitieministern att han

ansåg att tillräckliga skäl inte förelåg att föreslå

en ändring av bestämmelserna om hets mot folkgrupp.

Justitieministern konstaterade att en ändring av

brottsbalksbestämmelsen förutsatte att även

tryckfrihetsförordningen ändrades. Han anförde att

starka skäl krävs för att göra en grundlagsändring

och att den bör vara påkallad av ett påtagligt

behov. Detta gällde i särskilt hög grad när det är

fråga om att göra inskränkningar i tryckfriheten som

sedan lång tid tillbaka har ett mycket starkt skydd

i vårt land. Enligt justitieministern fanns det i

lagstiftningsärendet inte underlag för någon

bedömning av i vad mån kränkningar av homosexuella

förekommer i tryckta skrifter eller eljest i de

situationer som omfattas av brottsbalksbestämmelsen.

Härtill kom att det tedde sig mycket svårt att

överblicka konsekvenserna av en lagstiftning i

enlighet med förslaget. Det var t.ex. tänkbart att

den skulle drabba olika slags framställningar med

religiös bakgrund och över huvud taget snarare bidra

till en konflikt mellan de homosexuella och

samhället i övrigt än göra någon verklig nytta.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen beredde

socialutskottet ärendet (bet. SoU 1986/87:31). Med

anledning av ett motionsyrkande om förslag till

lagstiftning i enlighet med det nyss berörda

utredningsförslaget förklarade sig socialutskottet

vara tveksamt till behovet av en regeländring.

Socialutskottet anslöt sig till justitieministerns

uppfattning och avstyrkte motionsyrkandet.

I betänkande 1992/93:KU2 behandlade

konstitutionsutskottet frågan med anledning av några

motionsyrkanden. Utskottet uttalade att det inte var

berett att förorda en utvidgning av

tryckfrihetsförordningens respektive brottsbalkens

bestämmelser om hets mot folkgrupp till att även

omfatta dem som har homosexuell läggning. Som

utskottet tidigare understrukit gäller det vid

utformningen av straffbestämmelser att finna den

rätta avvägningen mellan yttrandefrihetsintresset

och skilda gruppers behov av skydd mot nedsättande

omdömen eller kritik. Enligt utskottets mening

saknades det mot bakgrund av vikten av vidast

möjliga yttrandefrihet anledning att utvidga

förbudet mot hets mot folkgrupp till att omfatta

även homosexuella.

I betänkande 1993/94:KU2 gjorde utskottet med

anledning av motionsyrkanden om en utvidgning av

förbudet mot hets mot folkgrupp till att också

omfatta hets mot homosexuella följande bedömning.

Tryckfriheten har sedan lång tid ett mycket starkt

skydd i vårt land i tryckfrihetsförordningen.

Nyligen har yttrandefriheten i andra medier än det

tryckta ordet fått ett liknande grundlagsskydd genom

yttrandefrihetsgrundlagen. I fråga om det förslag

som förs fram i motionerna delar utskottet i allt

väsentligt den uppfattning som redovisas i

proposition 1986/87:124 om de homosexuellas

situation i samhället. Man kan inte heller bortse

från att motionernas förslag kan leda till att de

homosexuella på ett sätt som många av dem inte

önskar pekas ut som en speciell grupp i samhället.

Utskottet vill således inte frångå sitt

ställningstagande från föregående riksmöte och

avstyrker motionerna.

Utskottet tog också upp frågan i betänkande

1995/96:KU8. Utskottet ansåg inte att några nya

omständigheter som talar för kriminalisering kommit

fram. Utskottet vidhöll således att en

kriminalisering skulle innebära en omotiverad

inskränkning i den grundlagsskyddade tryck- och

yttrandefriheten med svåröverblickbara konsekvenser.

Som utskottet tidigare framhållit kunde man inte

heller bortse från att en lagändring kan leda till

att de homosexuella på ett sätt som många av dem

inte önskar pekas ut som en speciell grupp i

samhället.

Folkhälsoinstitutet har regeringens uppdrag att

följa utvecklingen av de homosexuellas situation,

bl.a. när det gäller diskriminering, och att

samordna insatser för homosexuella. Det har för

institutets räkning genomförts en studie av

förekomst, mönster och skadeverkningar av hot och

våld bland homosexuella i Stockholm. Studien

offentliggjordes i februari 1996 och har titeln Hot,

hat och våld - utsatta homosexuella kvinnor och män.

Studien omfattar en enkätundersökning bland ca 900

homosexuella i Stockholm samt 30 djupintervjuer med

män och kvinnor som blivit utsatta för hot och våld.

Av dem som deltagit i enkätundersökningen har 27 %

blivit utsatta för hot och våld på grund av förmodad

homosexualitet. Hela skalan av brott finns

representerad, allt från förolämpningar och förtal

till grovt fysiskt våld. Frågan om inlemmande av

gruppen homosexuella i lagstiftningen om hets mot

folkgrupp har inte varit i fokus vid kartläggningen.

Författarna anser dock att det är tydligt att

respondenterna gör en koppling mellan hat, hot och

våld mot dem och frånvaron av homosexuella i

regelverket om hets mot folkgrupp. Det är enligt

författarna troligt att trakasserier, föraktfulla

uttalanden, föro-lämpningar och förtal samt hot och

våld mot homosexuella får näring i uttalanden och

skrifter som, om de gällde ras, hudfärg, nationellt

eller etniskt ursprung eller trosbekännelse, skulle

vara straffbara.

I betänkande 1996/97:KU15 ansåg inte utskottet att

några nya omständigheter som talar för en

kriminalisering kommit fram och avstyrkte därför de

aktuella motionerna. I betänkande 1997/98:KU32

gjorde utskottet med anledning av motioner med

yrkanden om att brottet hets mot folkgrupp också

skulle innefatta gruppen homo- och bisexuella

föjande bedömning:

Den utredning som regeringen avser att tillsätta

under våren kommer bl.a. att överväga dels frågan om

kriminalisering av hets mot homosexuella, dels

frågan om kriminalisering av aktivt deltagande i

organisationer som sysslar med organiserad

brottslighet. De frågor som tas upp i motionerna bör

därför kunna bli ordentligt belysta. Utredningens

arbete bör inte föregripas. Utskottet avstyrker

motionerna.

Regeringen beslutade i augusti 1998 att tillsätta en

parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att

utreda frågor om straffansvar för deltagande i

organisationer som sysslar med brottslig verksamhet

samt vissa andra frågor med anknytning härtill (dir.

1998:66). Kommittén skall överväga om det bör göras

straffbart att aktivt delta i organisationer som har

brottslighet som ett väsentligt inslag i sin

verksamhet. I det sammanhanget skall utredningen

även överväga om den nuvarande bestämmelsen om hets

mot folkgrupp är tillräcklig för att hindra

rasistiska organisationer från att verka. Dessutom

skall kommittén ta upp frågan om att straffbelägga

hets mot homosexuella och granska argumenten för och

emot en sådan kriminalisering. Kommittén skall

redovisa sitt uppdrag senast den 31 oktober 2000.

Utskottets bedömning

Regeringen tillsatte hösten 1998 en parlamentariskt

sammansatt kommitté med uppdrag att bl.a. ta upp

frågan om att straffbelägga hets mot homosexuella

och granska argumenten för och emot en sådan

kriminalisering. Utskottet välkomnar att frågan om

kriminalisering av hets mot homosexuella nu är

föremål för en utredning. Utskottet som utgår från

att frågan blir grundligt utredd vill inte föregripa

resultatet av kommitténs arbete och avstyrker därför

samtliga motioner.

Åtgärder mot våldsskildringar, filmcensur

m.m.

Motionerna

I motion 1998/99:K224 av Margareta Viklund (kd)

begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna behovet av en utredning för att få fram

en strategi för att minska videovåldets negativa

effekter och massmediernas påverkan på

könsuppfattning och normbildning samt om varför män

köper kvinnoförnedrande pornografi. Även om det i

dag finns en hel del kunskap om våldsvideons

negativa effekter behöver dessa negativa effekter

kartläggas, belysas, granskas och diskuteras. Det

behövs en strategi för en begränsning av de negativa

effekterna av videovåldet och massmediernas påverkan

av könsuppfattning och normbildning. Att på film

eller video utsätta människor för olika typer av

grymheter och övergrepp strider mot principen om ett

okränkbart människovärde och varje människas unika

värde.

I motion 1998/99:Ju917 av Gun Hellsvik m.fl. (m)

begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om sanering av

medievåld (yrkande 7). De senaste årets brutala

våldshändelser har på nytt väckt frågan om

medievåldets betydelse för utvecklingen av

våldstendenser bland barn och ungdomar. Det finns i

samhället starka önskemål om att ta avstånd från

yttringar som uppmuntrar människoförakt och våld.

Moderata samlingspartiet är motståndare till att

införa censur eller förbud. Anledningen är

övertygelsen om att förbud inte är bästa lösningen

på den här sortens problem. Det primära bör vara att

föräldrar och andra vuxna i barns och unga

människors närhet försöker förstärka barns naturliga

avståndstagande till våld och förklarar de

orealistiska inslagen i de inspelade scenerna med

s.k. underhållningsvåld. Åhléns varuhus har tagit

ett föredömligt initiativ mot våld som riktar sig

till barn och ungdom. Åhléns direktion har

fastställt en "icke-våldspolicy" som syftar till att

klargöra hur Åhléns skall bidra till att samhället

totalt tar avstånd från människoförakt, förnedrande

företeelser och våld. Policyn styr Åhléns agerande

som stor detaljhandelskedja och påverkar

sortimentsvalet, varurepresentation och

reklamutformning. Regeringen bör enligt motionärerna

notera detta och på olika sätt stödja och uppmuntra

en utveckling mot en självsanering.

I motion 1998/99:Ju918 av Marianne Samuelsson m.fl.

(mp) begärs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en

utredning som skall inventera tillgängligt

våldsutbud för barn och ungdomar och lämna förslag

till hur denna verksamhet kan saneras och re-gleras

(yrkande 12). Barn är via TV, video och dataspel

exponerade för våld som aldrig tidigare. Den

grundläggande yttrandefriheten kommer i konflikt med

lagstiftning på detta område. Miljöpartiet föreslår

att en utredning tillsätts för att inventera

våldsutbudet som är tillgängligt för barn/ungdomar

samt förslag på hur denna verksamhet kan saneras och

regleras.

I motion 1998/99:Kr254 av Lennart Kollmats och

Kenth Skårvik (fp) begärs att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna dels vad i motionen

anförts om att avskaffa censuren av vuxenfilmer

(yrkande 11), dels att en ny åldersgräns på 18 år

införs när censuren av vuxenfilmer har avskaffats

(yrkande 12). Folkpartiet anser att censuren av

vuxenfilmer skall avskaffas och att enda skälet till

granskning skall vara att sätta en åldersgräns för

den granskade filmens publik. Det skulle enligt

motionärerna innebära att biofilm som ej granskats

ej heller får visas för barn och ungdom. En ny

åldersgräns på 18 år bör införas. Riksdagen bör

uppdra åt regeringen att återkomma med förslag i

detta ärende - i god tid före filmcensurens 100-

årsjubileum år 2011.

I motion 1998/99:Kr274 av Birger Schlaug m.fl. (mp)

begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om obligatorisk

kontroll av video (yrkande 53). Statens Biografbyrå

sköter kontrollen av film och videogram, men

kontrollen av videogram är frivillig. För att minska

våldsutbudet till barn och ungdomar skall enligt

motionärerna kontrollen vara obligatorisk och

utsträckas till att gälla samtliga videogram.

I motion 1998/99:Ub274 av Inger Davidson m.fl. (kd,

m, v, c, fp, mp) begärs att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

medievåldets konsekvenser (yrkande 7). Om våld blir

en naturlig del av det som visas på TV påverkas

enligt motionen barns och ungdomars uppfattning om

verkligheten. Barn kan få den uppfattningen att våld

är den enda lösningen på svåra problem och att detta

våld också kan riktas mot dem själva. Våldet i

medierna skapar en otrygghet bland barn och unga.

Det är angeläget att barn får se att problem kan

lösas på många sätt.

Bakgrund

Enligt 1 kap. 1 § YGL är varje svensk medborgare

gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt att i

ljudradio, television och vissa liknande

överföringar samt filmer, videogram,

ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar

offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och

i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

Bestämmelser om censur

Av 1 kap. 3 § YGL framgår att det inte får förekomma

att något som är avsett att framföras i ett

radioprogram eller en teknisk upptagning först måste

granskas av en myndighet eller något annat allmänt

organ. Trots detta får det genom lag meddelas

föreskrifter om granskning och godkännande av

rörliga bilder i filmer, videogram eller andra

tekniska upptagningar som skall visas offentligt.

Sådana föreskrifter finns i lagen (1990:886) om

granskning och kontroll av filmer och videogram. Av

lagens 1 § framgår att framställning i en film eller

ett videogram skall vara granskad och godkänd av

Statens Biografbyrå, innan den får visas vid allmän

sammankomst eller offentlig tillställning. Enligt 4

§ får framställningen i en film eller ett videogram

eller en del därav inte godkännas för visning, om

händelserna skildras på sådant sätt och i sådant

sammanhang att framställningen kan verka förråande.

Vid bedömningen skall särskilt beaktas om

framställningen innehåller närgångna eller utdragna

skildringar av grovt våld mot människor eller djur,

skildrar sexuellt våld eller tvång eller skildrar

barn i pornografiska sammanhang. Enligt 5 § får

framställningen i en film eller ett videogram inte

godkännas för visning för barn under sju år, under

elva år eller under femton år, om den kan vålla barn

i den aktuella åldersgruppen psykisk skada. Statens

Biografbyrå utövar tillsyn över efterlevnaden av

lagen. Byrån skall därvid verka för att

överträdelser av bestämmelserna beivras.

Bestämmelser om förbud att sprida våldsskildringar

m.m.

Enligt 16 kap. 10 b § brottsbalken döms den som i

bild skildrar sexuellt våld eller tvång med uppsåt

att bilden eller bilderna sprids eller som sprider

en sådan skildring för olaga våldsskildring till

böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller

den som i rörliga bilder närgånget eller utdraget

skildrar grovt våld mot människor eller djur med

uppsåt att bilderna sprids eller som sprider en

sådan skildring. Bestämmelserna om ansvar för olaga

våldsskildring är tillämpliga också om någon i

yrkesmässig verksamhet eller eljest i förvärvssyfte

av oaktsamhet sprider en framställning som

innefattar olaga våldsskildring. Dessa bestämmelser

gäller dock inte filmer eller videogram som Statens

Biografbyrå har godkänt för visning. Begås olaga

våldsskildring i t.ex. en film eller videogram skall

gärningen enligt 5 kap. 1 § YGL anses som

yttrandefrihetsbrott.

Utan hinder av YGL gäller, enligt lagens 3 kap. 11

§, det som föreskrivs i lag för det fall att någon i

förvärvssyfte till den som är under femton år lämnar

ut filmer med ingående skildringar av

verklighetstrogen karaktär som återger våld eller

hot om våld mot människor eller djur. Enligt 16 kap.

10 c § brottsbalken döms den som uppsåtligen eller

av grov oaktsamhet i yrkesmässig verksamhet eller

annars i förvärvssyfte till den som är under femton

år lämnar ut en film, ett videogram eller en annan

teknisk upptagning med rörliga bilder som innefattar

ingående skildringar av verklighetstrogen karaktär

som återger våld eller hot om våld mot människor

eller djur för otillåten utlämning av teknisk

upptagning till böter eller fängelse i högst sex

månader. Bestämmelsen gäller inte filmer eller

videogram som Statens Biografbyrå godkänt för

visning för någon åldersgrupp av barn under femton

år.

Genom radio- och TV-lagen (1996:844) infördes en ny

bestämmelse (6 kap. 2 §) enligt vilken TV-program

som innehåller ingående våldsskildringar av

verklighetstrogen karaktär eller pornografiska

bilder inte får sändas under sådan tid och på sådant

sätt att det finns en betydande risk för att barn

kan se programmen, såvida det inte av särskilda skäl

ändå är försvarligt. Genom en lagändring som trädde

i kraft den 1 februari 1999 skall sådana program

antingen föregås av en varning i ljud eller

innehålla en varning som anges löpande i bild under

hela sändningstiden.

Om någon vid upprepade tillfällen sänder sådana

våldsskildringar eller pornografiska bilder i

televisionen får Justitiekanslern förelägga honom

eller henne att inte på nytt sända sådana program på

tider och på sådant sätt att det finns betydande

risk för att barn kan se programmen. Föreläggandet

får förenas med vite. I fall av väsentliga brott mot

bestämmelsen om sändning av våldsskildringar och

pornografiska bilder kan Justitiekanslern efter

anmälan av regeringen väcka talan vid allmän domstol

om återkallelse av ett sändningstillstånd som

meddelats av regeringen.

Utredningar m.m.

Rådet mot skadliga våldsskildringar,

Våldsskildringsrådet, inrättades år 1990 som ett

organ med uppgift att samordna verksamhet mot

skadliga våldsskildringar i rörliga bilder.

Enligt direktiven (dir. 1990:40) är en

grundläggande uppgift för rådet att vara ett

samarbetsorgan för Skolöverstyrelsen,

Socialstyrelsen, Statens biografbyrå,

Brottsförebyggande rådet, Statens ungdomsråd,

Arkivet för ljud och bild och Barnmiljörådet.

Tyngdpunkten i rådets samordnande uppgifter skall

ligga på information och utbildning.

Våldsskildringsrådet överlämnade i maj 1993

betänkandet En gräns för filmcensuren (SOU 1993:39).

Rådet föreslog att vuxencensuren skulle tas bort.

Rådet förordade också att åldersgränserna för

filmvisning på biografer skulle finnas kvar

oförändrade och att ytterligare en gräns vid arton

år införs. Betänkandet har remissbehandlats men

regeringen har inte lämnat några förslag med

anledning av detta.

Nordiska Dokumentationscentralen för

Masskommunikationsforskning (Nordicom) finns i

Göteborg och har funnits i drygt tjugo år. Nordicoms

uppgift är att sprida kunskap om medie- och

kommunikationsförsörjningen i de nordiska länderna.

Genom olika nationella och nordiska kanaler

förmedelar Nordicom kunskap om forskningen och dess

resultat till forskare, studenter, beslutsfattare,

mediepraktiker, journalister, informatörer, lärare

och den intresserade allmänheten.

Nordicom fick år 1997 i uppdrag av Unesco att bilda

ett informationscentrum, International Clearinghouse

on Children and Violence on the Screen, för att

sprida information i hela världen om forskning kring

barn, ungdomar och medievåld. En bakomliggande tanke

är att förståelsen av frågor som rör barn och

medievåld måste breddas och fördjupas via en

effektiv kunskapsspridning. En övergripande

utgångspunkt för Nordicoms arbete är konventionen om

barns rättigheter. Det är ur denna synvinkel

begreppet våld betraktas. Verksamhetsområdet

innefattar kunskap om våldshandlingar i TV-

fiktionsprogram och långfilmer på bio, nyhets- och

faktaprogram, video- och dataspel, bilder och texter

tillgängliga på Internet.

Nordicom har år 1998 inom ramen för verksamheten

vid the International Clearinghouse on Children and

Violence on the Screen givit ut en första årsbok

Children and Media Violence. Ambitionen har varit

att redovisa det samlade vetandet om barn och

medievåld i världen. Boken innehåller tretton

vetenskapliga artiklar som är författade av ledande

forskare inom området och de representerar dessutom

olika delar av världen. I boken presenteras också

aktuell statistik, internationella deklarationer,

regleringar och en särskild bibliografi i ämnet.

Boken har väckt stor uppmärksamhet runt om i

världen. Nordicom har under 1998 också gett ut

skriften Vad säger forskningen om medievåldets

påverkan?.

Europeiska unionens råd har antagit rådets

rekommendation 98/560/EG av den 24 september 1998 om

utvecklingen av konkurrenskraften hos den europeiska

industrin för audiovisuella tjänster och

informationstjänster genom främjande av nationella

system för att uppnå en jämförbar och effektiv

skyddsnivå för minderåriga och för den mänskliga

värdigheten. Rekommendationen vänder sig till

medlemsstaterna, berörda branscher och kommissionen.

Den omfattar alla audiovisuella tjänster och

informationstjänster som görs tillgängliga för

allmänheten, oavsett spridningssätt. Som exempel

nämns radio- och TV-sändningar, privata

direktanslutna tjänster eller tjänster på Internet.

Medlemsstaterna rekommenderas att, som ett

komplement till lagstiftningen, främja inrättandet

på frivillig grund av nationella system för skydd av

minderåriga och den mänskliga värdigheten inom de

olika medie-branscherna. Vidare rekommenderas

medlemsstaterna att samarbeta på gemenskapsnivå för

att utveckla metoder för en jämförbar utvärdering.

Kommissionen ansvarar för att utveckla dessa metoder

tillsammans med berörda nationella myndigheter. Två

år efter antagandet av rekommendationen skall

kommissionen överlämna en utvärderingsrapport om

dess effekter till Europaparlamentet och

ministerrådet.

Med anledning av Europeiska unionens råds

rekommendation har Rådet för skadliga

våldsskildringar i tilläggsdirektiv den 22 december

1998 (dir. 1998:110) fått i uppdrag att informera

berörda branscher om innehållet i rekommendationen,

följa branschernas självreglerande arbete med de

frågor som rekommendationen omfattar, fungera som

samtalspartner i frågor som rör skydd av barn och

den mänskliga värdigheten om branscherna så önskar

och fortlöpande rapportera till Kulturdepartementet

och Näringsdepartementet om hur branschernas

självregleringsarbete fortskrider. Arbetet med

uppdraget skall enligt direktivet fortsätta så länge

rekommendationen gäller eller regeringen fattar

annat beslut.

Utskottets tidigare behandling

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat

motioner liknande de nu aktuella, bl.a. i betänkande

1996/97:KU15. Utskottet som avstyrkte motionerna

gjorde bl.a. följande bedömning.

Det är enligt utskottet viktigt att samhället på

olika sätt informerar om och söker motverka skadlig

inverkan på barn och ungdomar av underhållningsvåld.

Utskottet kan också konstatera att en rad åtgärder

har vidtagits. I radio- och TV-lagen, som trädde i

kraft den 1 december 1996, har en ny bestämmelse

införts enligt vilken program med ingående

våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller

med pornografiska bilder inte får sändas i

televisionen under sådan tid och på sådant sätt att

det finns en betydande risk för att barn kan se

programmen. År 1990 inrättades Våldsskildringsrådet

som har i uppgift bl.a. att ta initiativ till

projekt inom forskning, utbildningsväsende och

föreningsliv. Nordiska Dokumentationscentralen för

Masskommunikationsforskning (Nordicom) har under

1996 fått Unescos uppdrag att bilda ett

informationscentrum för att över hela världen sprida

information om forskning kring barn, ungdomar och

medievåld. Som utskottet tidigare konstaterat är

samarbete om gränsöverskridande television en fråga

för Europarådet och EU.

Utskottet vill också peka på regeringens nationella

brottsförebyggande arbete. Det samhällsproblem som

brottsligheten utgör bör som regeringen förordar

angripas utifrån en bred kriminalpolitisk ansats.

Utskottet utgår från att regeringen i sammanhanget

uppmärksammar sambandet mellan medievåld och

brottslighet. De frågor som tas upp i motionerna bör

därefter kunna bli föremål för en samlad analys och

bedömning.

I betänkande 1997/98:KU19 gjorde utskottet med

anledning av motioner liknande de som behandlas i

detta betänkande följande bedömning.

Utskottet utgår från att regeringen fortlöpande

uppmärksammar de frågor som är förknippade med

medievåld och de problemområden som tagits upp i

motionerna. Utskottet som vidhåller sin tidigare

bedömning finner inte anledning att vidta någon

åtgärd med anledning av motionerna. Motionerna

avstyrks.

Utskottets bedömning

I motionerna K224 (kd), Ju917 yrkande 7 (m), Ju918

yrkande 12 (mp), Kr274 yrkande 53 (mp) och Ub274

yrkande 7 (kd, m, v, c, fp, mp) begärs åtgärder mot

våldsskildringar. Utskottet har vid flera tillfällen

behandlat motioner liknande de nu aktuella, senast

våren 1998. Utskottet utgick då från att regeringen

fortlöpande uppmärksammar de frågor som är

förknippade med medievåld och de problemområden som

tagits upp i motionerna.

Förutom vissa mindre förändringar i den svenska

lagstiftningen har, sedan utskottet senast

behandlade frågan, Europeiska unionens råd antagit

en rekommendation enligt vilken medlemsstaterna

bl.a. rekommenderas att som ett komplement till

lagstiftningen främja inrättandet på frivillig väg

av nationella system för skydd av minderåriga och

den mänskliga värdigheten. Regeringen har med

anledning av detta gett Våldsskildringsrådet i

uppdrag att bl.a. informera berörda branscher om

innehållet i rekommendationen, följa branschernas

självreglerande arbete med de frågor som

rekommendationen omfattar samt fungera som

samtalspartner i frågor som rör skydd av barn och

den mänskliga värdigheten om branschen så önskar.

Enligt vad utskottet inhämtat från Nordicom

fortsätter verksamheten med spridning av information

om medievåld och om forskning på detta område. Genom

att samla in information från hela världen och vara

informationscentrum kan Nordicom förse länder,

organisationer, branscher m.m. med underlag för

deras beslutsfattande. Det är 180 länder som på

olika sätt har kontakt med Nordicom.

I motion Ub274 tas frågan om medievåldets

konsekvenser upp. Det är enligt utskottet angeläget

att få klarhet i vilka effekter underhållningsvåldet

i medierna har på människor. I detta sammanhang

fyller Nordicom en viktig funktion i sitt arbete med

att dels samla in uppgifter om forskning kring

medievåld och dess inverkan på barn och ungdomar,

dels informera om detta.

Det är enligt utskottet viktigt att samhället på

olika sätt informerar om och söker motverka skadlig

inverkan, särskilt på barn och ungdomar, av

medievåld. Utskottet kan konstatera att olika

åtgärder ständigt vidtas på området. Utskottet utgår

också från att regeringen fortlöpande uppmärksammar

de problem som är förknippade med medievåld utan

särskild uppmaning från riksdagen. Utskottet vill

emellertid påpeka att insatser från företag,

organisationer och enskilda medborgare också är av

stor betydelse när det gäller att minska

våldsskildringar i medierna och våldet i samhället.

I motion Ju917 ges exempel på initiativ från en

detaljhandelskedja som fastställt en "icke-

våldspolicy" som skall bidra till att samhället tar

avstånd från människoförakt, förnedrande företeelser

och våld. Även privatpersoner kan genom sitt

handlande bidra till att minska efterfrågan på

filmer m.m. med våldsinslag.

Utskottet anser således att medievåldet skall

angripas främst genom information och frivilliga

åtgärder, inte i första hand genom

förbudslagstiftning och censuråtgärder, såsom

obligatorisk förhandgranskning av videogram.

Utskottet avstyrker samtliga motioner rörande

medievåld.

I motion Kr254 (fp) yrkandena 11 och 12 framförs

att censuren av vuxenfilmer bör avskaffas. Frågan om

avskaffande av den s.k. vuxencensuren är enligt

utskottet inte helt oproblematisk. Utskottet som i

princip kan ha förståelse för den uppfattning som

framförs i motionen anser emellertid att den

granskning som i dag förekommer av filmer och

videogram kan ha en viss återhållande effekt på

våldsskildringar. Utskottet är därför inte berett

att föreslå någon ändring med anledning av motionen,

varför den avstyrks.

Jurysystemet

Motionen

I motion 1998/99:K248 av Per Unckel m.fl. (m)

hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag

till lagstiftning om förändring av jurysystemet i

enlighet med vad som anförts i motionen. Ett utslag

i Europadomstolen innebär enligt motionärerna att

det svenska jurysystemet i tryckfrihetsmål måste

ändras. Förhållandet att svenska jurymedlemmar utses

av en politisk sammansatt valkorporation gör att den

av Europadomstolen inte anses opolitisk. Detta

innebär att juryn i vissa mål inte är opartisk,

dessutom finns brister i möjligheten att överklaga.

Problemen i det svenska systemet uppkommer när

tryckfrihets- eller yttrandefrihetsmålet handlar om

en skrift eller ansvarig utgivare som är knuten

eller har kopplingar till ett politiskt parti. Juryn

som är tillsatt av ett politiskt organ kan då inte

hävdas vara opartisk. Detta inträffade i det s.k.

Holmmålet där käranden ansåg sig förtalad i en bok,

utgiven av det socialdemokratin närstående förlaget

Tidens bokförlag AB. I juryn, som inte fann

uttalandena i boken brottsliga, fanns fem ledamöter

med olika anknytning till Socialdemokraterna.

Sverige måste enligt motionärerna få en ordning där

de som känner sig förtalade får en rättegång med en

jury som är oavhängig och opartisk. Detta måste

gälla även om framställningen gjorts i en skrift

eller tal som står nära politiska partier. Nuvarande

sätt att utse jurymedlemmar måste därför ändras så

att det partipolitiska inslaget vid valet av dessa

förvinner. Alternativt kan kopplingar av det slag

som förekom i fallet Holm prövas inom ramen för de

redan existerande reglerna om jäv mot domare. Även

möjligheten att överklaga jävsfrågan bör ändras så

att Högsta domstolen kan pröva om jäv föreligger.

Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma med

förslag till lagstiftning.

Bakgrund

Till tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål hör mål om

ansvar och enskilt anspråk på grund av tryckfrihets-

och yttrandefrihetsbrott. Handläggningen av sådana

mål skiljer sig i flera avseenden från vad som

vanligen gäller i fråga om brottmål och tvistemål.

Grundläggande bestämmelser om rättegången i

tryckfrihetsmål finns i 12 kap. TF. Av 9 kap. 1 §

YGL framgår att dessa bestämmelser även gäller

rättegången i yttrandefrihetsmål.

I mål, vari talan förs om ansvar för brott, har en

part alltid rätt till juryprövning. Endast om båda

parter är ense om det prövas målet utan jury. I så

fall handläggs brottmålet i vanlig ordning, dvs.

oftast med en lagfaren domare och nämnd.

Juryn som består av nio personer har till uppgift

att avgöra om brott har begåtts. Om juryn finner att

så inte är fallet skall rätten - bestående av tre

lagfarna domare - frikänna den tilltalade. Om

däremot juryn finner att brott har begåtts skall

även rätten pröva den frågan. Rätten kan i så fall

frikänna den tilltalade eller hänföra brottet under

en mildare straffbestämmelse än den som juryn har

tillämpat.

Jurymän utses i varje län för en tid av fyra år. De

väljs i regel av landstingsfullmäktige. De skall

vara svenska medborgare och bosatta inom länet. En

juryman får inte vara underårig eller ha förvaltare

enligt föräldrabalken. En juryman bör vara känd för

omdömesgillhet, självständighet och rättrådighet.

Bland jurymännen bör olika samhällsgrupper och

meningsriktningar samt olika delar av länet vara

företrädda. I praktiken är det oftast medlemmar av

politiska partier som utses till jurymän.

Rättegångsbalkens jävsregler gäller även jurymän. I

4 kap. 13 § RB görs en uppräkning av olika

preciserade jävsgrunder. I den sista punkten av

stadgandet finns en generalklausul enligt vilken en

domare är jävig att handlägga mål om det eljest

föreligger någon särskild omständighet som är ägnad

att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet.

Den europeiska konventionen angående skydd för de

mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna

(Europakonventionen) med dess ändrings- och

tilläggsprotokoll är svensk lag sedan den 1 januari

1995. Enligt artikel 6.1 i konventionen gäller bl.a.

att var och en, vid prövningen av hans civila

rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse

mot honom för brott, skall vara berättigad till en

rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid

och inför en oavhängig och opartisk domstol, som

upprättats enligt lag. När det gäller opartiskheten

har Europadomstolen i sin praxis urskilt två

element, nämligen dels kravet på att varje domare

faktiskt skall döma opartiskt mellan parterna (den

subjektiva opartiskheten), dels kravet på att det

för en objektiv iakttagare inte får föreligga några

legitima tvivel om domstolens opartiskhet (den

objektiva opartiskheten).

I målet Holm mot Sverige fann Europadomstolen att

det hade skett en kränkning av artikel 6.1. i

Europakonventionen i fråga om rätten till prövning

av en oavhängig och opartisk domstol. Domstolen

konstaterade att det fanns kopplingar mellan

svarandena och fem av jurymännen som kunde ge upphov

till farhågor beträffande dessa jurymäns

oavhängighet och opartiskhet.

1993 års domarutredning diskuterade i betänkandet

Domaren i Sverige inför framtiden (SOU 1994:99)

bl.a. de frågor som aktualiserades genom

Europadomstolens dom i Holmmålet samt lade fram

förslag till en ny bestämmelse i TF. Bestämmelsen

innebar i huvudsak följande. I mål om allmänt åtal

förenat med enskilt anspråk och i mål om enskilt

åtal skall skuldfrågan prövas utan jury dels om

parterna är ense om det, dels om medverkan av jury

kan uppfattas strida mot kravet på en oavhängig och

opartisk prövning. Frågan om ett mål skall prövas

utan jury skall i det senare fallet avgöras av

Högsta domstolen på yrkande av part eller efter

framställning av tingsrätten.

Domarutredningen ansåg också att vissa andra

justeringar i lagstiftningen borde övervägas för att

bättre säkerställa den objektiva opartiskheten i

tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål, dock utan att

lägga fram några konkreta författningsförslag.

Förbudet i 54 kap. 8 § RB att överklaga hovrättens

beslut angående jäv mot domare i tingsrätten borde

enligt utredningen upphävas.

Efter remissbehandlingen av Domarutredningens

betänkande har de frågor som aktualiseras genom

Europadomstolens dom i Holmmålet beretts vidare inom

Justitiedepartementet. Ett resultat av detta arbete

är promemorian Jurymedverkan och fallet Holm - En

översyn och analys (Ds 1997:25). Någon lagändring

behövs enligt promemorian inte.

I proposition 1997/98:43 tog regeringen upp frågan

om jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål.

Enligt regeringen borde de problem som

aktualiserades genom Europadomstolens dom i

Holmmålet kunna lösas inom ramen för existerande

lagstiftning.

Enligt regeringen är syftet med juryprövningen

enligt förarbetena till TF att en allmänt

medborgerlig uppfattning skall kunna göra sig

gällande i tryckfrihetsmål. I förarbetena framhålls

också att den fristående ställning som juryn har är

av stor betydelse som en folklig garanti för

tryckfriheten, främst den politiska

yttrandefriheten. För den tilltalade eller svaranden

är, enligt regeringen, en juryprövning förenad med

vissa fördelar. För att juryn skall kunna komma till

slutsatsen att brott föreligger krävs kvalificerad

majoritet (sex röster av nio), och såväl tingsrätten

som högre rätt är bundna av juryns friande

utlåtande. Det är därför enligt regeringen naturligt

att den tilltalade eller svaranden i de flesta fall

vill ha juryprövning. Domarutredningens förslag

innebär att ett mål under vissa förhållanden skall

prövas utan jury trots att ena parten eller båda

parter vill att jury skall medverka. Ett sådant

åsidosättande av jurysystemet skulle, enligt

regeringen, kunna medföra betydande ingrepp i

skyddet för tryck- och yttrandefriheten. Enligt

regeringen bör utredningens förslag därför inte

genomföras.

Sedan Holms jävsinvändning prövades av de svenska

domstolarna har en i detta sammanhang betydelsefull

förändring av rättsläget skett. Från och med den 1

januari 1995 är Europakonventionen svensk lag. Före

inkorporeringen kunde konventionsbestämmelserna inte

tillämpas direkt av svenska domstolar utan de kunde

bara få betydelse som element vid tolkningen av

svensk lag. Numera är både konventionen och

Europadomstolens praxis en del av den svenska

rättsordningen, och svenska domstolar måste tillämpa

konventionen på samma sätt som all annan svensk

lagstiftning. Av stor betydelse för bedömningen av

jävsfrågor är enligt regeringen särskilt den

omständigheten att rättsläget vad gäller jäv av

politisk natur har klarnat genom Europadomstolens

dom i Holmmålet.

Regeringen gjorde i propositionen den bedömningen

att någon särskild lagstiftningsåtgärd inte

erfordras för att svensk rätt skall överensstämma

med Europakonventionens krav. Det torde vara

tillräckligt att domstolarna i fortsättningen

tillämpar RB:s generella jävsregel och artikel 6.1 i

Europakonventionen såsom den har tolkats av

Europadomstolen i fallet Holm. Någon ändring av RB:s

jävsregler bedömdes inte vara nödvändig. Inte heller

gjorde regeringen den bedömningen att klagoförbudet

i 54 kap. 8 § RB bör upphävas.

Utskottet delade i betänkande 1997/98:KU19

regeringens bedömning att de problem som

aktualiserades genom Europadomstolens dom i

Holmmålet borde kunna lösas inom ramen för

existerande lagstiftning. Utskottet delade även

regeringens bedömning att klagoförbudet i 54 kap. 8

§ rättegångsbalken inte skall upphävas. Riksdagen

följde utskottet.

Utskottets bedömning

De frågor som aktualiserades genom Europadomstolens

dom i det s.k. Holm-målet har varit föremål för

diskussion i 1993 års domarutrednings betänkande

Domaren i Sverige inför framtiden. Frågorna har

också beretts inom Justitiedepartementet vilket

resluterade i departementspromemorian Jurymedverkan

och fallet Holm - En översyn och analys (Ds

1997:25).

Regeringen tog upp frågan i proposition 1997/98:43.

Enligt regeringen borde de problem som

aktualiserades i det aktuella målet kunna lösas inom

ramen för redan existerande lagstiftning. Någon

särskild lagstiftningsåtgärd erfordrades enligt

regeringen inte för att svensk rätt skall

överensstämma med Europakonventionens krav. Inte

heller borde klagoförbudet upphävas. Utskottet

delade i betänkande 1997/98:KU19 regeringens

bedömning.

Utskottet gör i dag ingen annan bedömning och

avstyrker därför motion K248 (m).

Tobaksreklam

Motionerna

I motion 1998/99:So227 av Thomas Julin m.fl. (mp)

hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

förbud mot all tobaksreklam (yrkande 3). Under flera

år har Miljöpartiet föreslagit att all tobaksreklam

skall förbjudas. Det är inte acceptabelt att man,

samtidigt som diskussionen om förbud mot indirekt

tobaksreklam pågår, kan få ha tobaksreklam på

helsidesannonser i facktidningar utan att ansvarig

myndighet kan ingripa. Reglerna är så svaga att

Konsumentverket t.ex. inte kan stoppa

helsidesannonser med tobaksreklam i facktidningarna

ICA-nyheter med 30 000 exemplar och Fri Köpenskap

med 16 000 exemplar, tidningar som uppskattningsvis

når ut till 100 000 personer, vuxna såväl som barn.

Väl medvetna om att direktiv om ett förbud bereds i

Regeringskansliet återkommer motionärerna med krav

på ett reklamförbud med förhoppning om att skynda på

beredningen av ett lagförslag.

I motion 1998/99:So377 av Ingrid Näslund och Fanny

Rizell (kd) hemställs att riksdagen hos regeringen

begär lagförslag om förbud mot indirekt reklam

(yrkande 1). Sedan 1987 har lagstiftningen mot tobak

skärpts men det finns fortfarande luckor innan den

kan anses svara mot de behov som finns av minskad

tillgänglighet för ungdom, rökfria miljöer, förbud

för all direkt och indirekt reklam. Förbudet mot all

direktreklam i annonser och utomhus, utom där man

säljer tobak, var ett steg framåt men utanför

tobaksaffärerna byggs ofta en ansenlig reklamflora

sponsrad av olika tobaksbolag upp. Den indirekta

reklamen gör sig allt bredare i form av kläder och

olika saker som bär de kända tobaksmärkenas namn.

Man försöker förknippa sitt tobaksmärke med en viss

livsstil, t.ex. äventyr, fest, lyx eller kultur.

Riksdagen begärde redan med anledning av betänkande

1993/94:SoU17 att regeringen skyndsamt skulle utreda

frågan om indirekt reklam och därefter återkomma

till riksdagen. Motionärerna väntar fortfarande på

att regeringen skall lägga fram ett förslag om

förbud mot indirekt reklam eller s.k. smygreklam.

Bakgrund

Enligt 1 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen gäller

utan hinder av förordningen vad i lag är stadgat om

förbud mot kommersiell annons i den mån annonsen

användes vid marknadsföring av alkoholhaltiga

drycker eller tobaksvaror (punkt 1) och vad i lag är

stadgat om förbud mot kommersiell annons som

meddelats till skydd för hälsa eller miljö enligt

förpliktelse som följer av anslutning till

Europeiska gemenskaperna (punkt 2). Bestämmelsen i

punkt 2 trädde i kraft den 1 december 1994 och

infördes efter ett förslag härom i proposition

1993/94:114 Grundlagsändringar inför ett svenskt

medlemskap i Europeiska unionen. Motsvarande

bestämmelser finns numera intagna i

yttrandefrihetsgrundlagens 1 kap. 12 § (prop.

1997/98:43).

Enligt 14 § första stycket tobakslagen (1993:581)

får en näringsidkare som marknadsför tobaksvaror

till konsumenter inte använda kommersiella annonser

i periodiska skrifter eller i andra jämförbara

skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är

tilllämplig. Inte heller får vid sådan

marknadsföring användas kommersiella annonser i

ljudradio- eller TV-program. Vid marknadsföring av

tobaksvaror till konsumenter på något annat sätt än

som avses i första stycket skall en näringsidkare

iaktta särskild måttfullhet. I synnerhet gäller att

reklam eller annan marknadsföring inte får vara

påträngande, uppsökande eller uppmana till bruk av

tobak.

Utanför reklamförbudets tillämpningsområde faller

t.ex. affischer, reklambroschyrer, foldrar och

etiketter. Reklamförbudet omfattar inte

marknadsföring som riktar sig till näringsidkare,

t.ex. återförsäljare av tobaksvaror.

Regeringen bemyndigade i september 1994 chefen för

Socialdepartementet att tillkalla en särskild

utredare med uppdrag att utreda frågan om förbud mot

indirekt tobaksreklam och möjligheterna att införa

ett sådant förbud. Utredningen överlämnade i

november 1995 betänkandet Indirekt tobaksreklam (SOU

1995:114) till regeringen. Utredningen föreslog att

det i tobakslagen skall införas förbud mot att

använda kända tobaksnamn på varor eller tjänster

utanför tobaksområdet. Enligt utredningen borde

reklamförbudet inte införas utan att det genom

ändringar i TF och YGL öppnas möjlighet till sådan

lagstiftning.

Utredningen berörde även frågan om tobaksreklam på

säljställen. Utredningen ansåg att det finns skäl

som talar för att begränsa tobaksreklamen på

säljställen ytterligare men att man vid utformningen

av sådana begränsningar bör ta hänsyn till bl.a.

möjligheten att lämna relevant produktinformation om

tobaksvaror. Betänkandet har remissbehandlats men ej

lett till lagstiftning.

Socialutskottet har vid flera tillfällen behandlat

motioner med yrkanden om åtgärder mot direkt och

indirekt reklam. Senast skedde det i betänkande

1997/98:SoU20. Socialutskottet hänvisade i sin

bedömning till att frågan om förbud mot tobaksreklam

då behandlades i EU samt i Regeringskansliet.

Utskottet anförde också att marknadsföring av

tobaksprodukter som riktar sig till näringsidkare,

t.ex. återförsäljare, inte omfattas av tobakslagens

förbud mot direkt reklam. Utskott vidhöll sin

tidigare uppfattning att det inte fanns skäl att

utvidga reklamförbudet till att omfatta även sådana

marknadsföringsåtgärder.

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/43/EG av

den 6 juli 1998 syftar till en tillnärmning av

medlemsstaternas lagar och andra författningar om

reklam och sponsring till förmån för tobaksvaror.

I direktivet avses med reklam varje form av

kommersiellt meddelande vars syfte, eller direkta

eller indirekta verkan, är att främja en tobaksvara,

däri inbegripen den reklam som, utan att direkt

nämna tobaksvaran, försöker att kringgå

reklamförbudet genom att använda namn, varumärken,

symboler eller andra utmärkande kännetecken för

tobaksvaror. Enligt artikel 3 skall varje form av

reklam eller sponsring vara förbjuden i gemenskapen.

Direktivet skall inte gälla bl.a. meddelanden som

uteslutande riktar sig till fackfolk inom

tobaksbranschen, presentation av tobaksvaror som

försäljs och anslag om deras pris vid

tobaksförsäljningsstället.

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser

i lagar och andra författningar som är nödvändiga

för att följa detta direktiv senast den 30 juli

2001.

Enligt vad utskottet inhämtat planerar

Regeringskansliet att till sommaren 1999 presentera

en departementspromemoria med anledning av EG-

direktivet.

Utskottets bedömning

Regeringskansliet skall till sommaren 1999

presentera en departementspromemoria med anledning

av Europaparlamentets och rådets direktiv om

tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra

författningar om reklam för och sponsring till

förmån för tobaksvaror. Promemorian som skall

remissbehandlas kommer sedan av följas av en

proposition. Ett införande av detta direktiv i

svensk lagstiftning innebär att indirekt

tobaksreklam förbjuds. Utskottet anser inte att

detta arbete bör föregripas och avstyrker därför

motion So377 yrkande 1 (kd).

EG-direktivet gäller inte meddelanden som

uteslutande riktar sig till fackfolk inom

tobaksbranschen, presentation av tobaksvaror som

försäljs och anslag om deras pris vid

tobaksförsäljningsställen. Socialutskottet har

tidigare behandlat yrkanden om förbud mot

tobaksreklam och då anfört att marknadsföring av

tobaksprodukter som riktar sig till näringsidkare,

t.ex. återförsäljare, inte omfattas av tobakslagens

förbud mot reklam. Socialutskottets uppfattning har

varit att det inte funnits skäl att utvidga

reklamförbudet till att omfatta även sådana

marknadsföringsåtgärder. Konstitutionsutskottet gör

ingen annan bedömning och avstyrker motion So227

yrkande 3 (mp).

Pornografi

Motionerna

I motion 1998/99:K285 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

hemställs att riksdagen hos regeringen begär en

översyn av lagstiftningen om pornografi (yrkande 1),

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åtgärder mot

pornografi i dagligvaruhandeln (yrkande 2) och att

riksdagen hos regeringen begär förslag om en 18-

årsgräns för köp av pornografiska tidskrifter och

videofilmer samt uthyrning av pornografiska

videofilmer (yrkande 3). Kvinnoföraktet är kärnan i

pornografin, framställningen av kvinnan som ett

ting, en icke-mänsklig varelse som t.o.m. njuter av

våld och tortyr speglar detta förakt. Kvinnan i

pornografin är en förbrukningsvara för män.

Porrindustrin framställer nya trender, exempelvis

gruppvåldtäkter, samlag med knytnävar och annan

kvinnoförnedrande våldspornografi i allt grövre

former. Enligt motionärerna är porrindustrin genom

pornografin i dess olika former den största orsaken

till att det sexualiserade våldet i samhället har

ökat. Eftersom pornografi är både förnedrande och

uppmuntrar till förnedring av kvinnor måste

samhället agera. Motionärerna menar att det behövs

en översyn av all lagstiftning som rör pornografi i

alla dess former. En sådan översyn är en grannlaga

uppgift och tar tid. Pornografins verkningar ser

inga åldersgränser. Det strukturella våldet måste

angripas mer offensivt. Det är inte begränsande

åtgärder som är lösningen. Trots det föreslår

motionärerna begränsningar i väntan på en översyn av

lagstiftningen. Redan i dag finns det

livsmedelshandlare som placerar de pornografiska

skrifterna i "svarta lådor". Motionärerna vill att

regeringen tar upp denna fråga till diskussion med

dagligvaruhandelns branschorganisationer. Detta bör

ges regeringen till känna. Eftersom många ungdomar

tar stort intryck av pornografins kvinnoförnedring

just under den tid då de formar sin egen sexualitet

är det angeläget att redan nu införa en 18-årsgräns

för köp av pornografiska tidskrifter och videofilmer

samt för uthyrning av pornografiska videofilmer.

Motionärerna vill att regeringen återkommer med ett

lagförslag med den innebörden.

I motion 1998/99:A807 av Birger Schlaug m.fl. (mp)

begärs att riksdagen hos regeringen begär sådan

ändring i lag att pornografisk reklam förbjuds på

liknande sätt som tobaks- och alkoholreklam (yrkande

15). Pornografin förmedlar enligt motionärerna en

snedvriden och förnedrande bild av både mäns och

kvinnors sexualitet. Reklam i rörelse måste kunna

falla under samma lag som stående reklam.

Motionärerna vill att utbudet av pornografi i

samhället skall minska genom att exponering av

pornografi förbjuds på samma sätt som reklam för

tobak och alkohol.

Bakgrund

Den som i bild skildrar sexuellt våld eller tvång

med uppsåt att bilden eller bilderna sprids eller

som sprider en sådan skildring kan, om inte

gärningen med hänsyn till omständigheterna är

försvarlig, dömas för olaga våldsskildring enligt 16

kap. 10 b § brottsbalken.

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande

1993/94:KU1 en motion vari begärdes att riksdagen

hos regeringen skulle begära en allmän översyn av

den lagstiftning och dess tillämpning som berör

pornografin och en motion vari yrkades att riksdagen

hos regeringen skulle begära en översyn om

definitionen av pornografi. Enligt utskottet fanns

det anledning att avvakta ytterligare erfarenheter

av tillämpningen av straffbestämmelsen om olaga

våldsskildring och av den nya

yttrandefrihetsgrundlagen innan ställning togs till

behovet av ytterligare lagstiftningsåtgärder.

Utskottet avstyrkte motionerna.

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande

1997/98:KU19 motioner med yrkanden bl.a. om en

översyn av lagstiftningen om kvinnoförnedrande

pornografi, om att begränsa tillgängligheten av

pornografi, om en åldersgräns för köp av

pornografiska skrifter samt om förbud mot reklam för

pornografi. Utskottet gjorde följande bedömning.

Enligt den lagstiftning vi har i dag kan den som

t.ex. i stillbild eller i en rörlig bild skildrar

sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden

eller bilderna sprids eller som sprider en sådan

skildring dömas för olaga våldsskildring till böter

eller fängelse i högst två år. Begås gärningen genom

tryckt skrift eller t.ex. i en film skall de anses

som tryckfrihets- respektive yttrandefrihetsbrott.

Utskottet är inte berett att föreslå ytterligare

lagstiftningsåtgärder med anledning av motionerna

varför dessa avstyrks.

Riksdagen följde utskottet.

Utskottets bedömning

Utskottet har tidigare avstyrkt motioner liknande de

nu aktuella med hänvisning till gällande

lagstiftning och till att utskottet inte varit

berett att föreslå ytterligare

lagstiftningsåtgärder. Utskottet anser att det är

viktigt att samhället på olika sätt söker motverka

pornografi, inte i första hand genom lagstiftning. I

detta sammanhang är det viktigt att betona

opinionsbildningens betydelse. Det är inte enbart

TV, radio och tidningar utan även politiska partier,

föreningar, offentliga personer och privatpersoner

som har en viktig roll när det gäller att motverka

pornografi i alla dess former. Detta kan på sikt

skapa värdefulla attitydförändringar. Utskottet

avstyrker motionerna K285 yrkandena 1-3 (v) och

A807 yrkande 15 (mp).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande yttrandefrihet, tryckfrihet

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K231 yrkande 6,

1998/99:

Kr254 yrkande 7, 1998/99:K270 och 1998/99:K230,

2. beträffande hets mot homosexuella

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K228, 1998/99:K260

yrkande 2, 1998/99:K330 yrkande 1, 1998/99:Ju709

yrkande 2, 1998/99:

Ju918 yrkande 11 och 1998/99:A808 yrkande 14,

res. 1 (v, c, fp, mp)

3. beträffande åtgärder mot

våldsskildringar m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K224, 1998/99:Ju917

yrkande 7, 1998/99:Ju918 yrkande 12,

1998/99:Kr274 yrkande 53 och 1998/99:Ub274

yrkande 7,

res. 2 (mp)

4. beträffande avskaffande av

vuxencensuren

att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr254 yrkandena 11 och

12,

res. 3 (fp)

5. beträffande jurysystemet

att riksdagen avslår motion 1998/99:K248,

res. 4 (m, kd)

res. 5 (fp)

6. beträffande tobaksreklam

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So227 yrkande 3 och

1998/99:So377 yrkande 1,

res. 6 (mp)

7. beträffande pornografi

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K285 yrkandena 1-3

och 1998/99:A807 yrkande 15.

res. 7 (v)

res. 8 (mp)

Stockholm den 23 mars 1999

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

I beslutet har deltagit: Per Unckel

(m), Göran Magnusson (s), Barbro

Hietala Nordlund (s), Pär Axel

Sahlberg (s), Kenneth Kvist (v),

Ingvar Svensson (kd), Mats Berglind

(s), Inger René (m), Kerstin

Kristiansson (s), Tommy Waidelich

(s), Mats Einarsson (v), Björn von

der Esch (kd), Nils Fredrik

Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa

Torstensson (c), Helena Bargholtz

(fp) och Per-Samuel Nisser (m).

Reservationer

1. Hets mot homosexuella (mom. 2)

Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v), Per Lager

(mp), Åsa Torstensson (c) och Helena Bargholtz (fp)

anser

dels att utskottets yttrande på s. 13 bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottet behövs det en samordnad

lagstiftning mot all diskriminering som gör att även

homo- och bisexuella skyddas av bestämmelsen om hets

mot folkgrupp. Förtrycken mot homosexuella tar sig

många uttryck, alltifrån nedsättande omdömen till

våld, t.o.m. mord. En undersökning gjord vid

kriminologiska institutionen vid Stockholms

universitet visar att var fjärde homosexuell någon

gång blivit utsatt för våld eller hot om våld. Detta

är enligt utskottet mycket allvarligt och måste

motverkas på olika sätt. Nazistiska och andra

extremistiska grupper sprider i dag fullt lagligt

hatpropaganda som går ut på att homosexuella inte

har rätt att leva och att den som mördar är en

hjälte. Homosexuella har varit en av nazismens

måltavlor alltsedan den nazistiska ideologin

uppstod. Genom att homosexuella, som de enda av

nazisternas ideologiska hatobjekt, inte är nämnda i

bestämmelsen om hets mot folkgrupp kan denna

bestämmelse sägas fungera som en signal åt

nazisterna om vart de bör rikta sina aggressioner

för att undgå straff. Det kan enligt utskottet inte

accepteras att lagen ger ett otillräckligt skydd åt

de grupper som utsätts för systematisk

hatpropaganda. Den statliga utredning som tillsatts

för att arbeta med frågan bör få i uppdrag att

snarast återkomma med förslag till lagstiftning

enligt vad utskottet anfört. Detta bör riksdagen med

bifall till samtliga motioner ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande hets mot homosexuella

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K228,

1998/99:K260 yrkande 2, 1998/99:K330 yrkande 1,

1998/99:Ju709 yrkande 2, 1998/99:Ju918 yrkande

11 och 1998/99:A808 yrkande 14 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Åtgärder mot våldsskildringar m.m.

(mom. 3)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19

börjar med "Utskottet anser" och slutar med

"rörande medievåld." bort ha följande lydelse:

Det är Statens Biografbyrå som sköter granskningen

av film och videogram. När det gäller videogrammen

är denna kontroll frivillig. För att minska

våldsutbudet för barn och ungdomar anser utskottet

att granskningen skall vara obligatorisk och

utsträckas till att gälla samtliga videogram.

Regeringen bör återkomma med förslag till sådan

lagstiftning. Detta bör riksdagen med bifall till

motion Kr274 yrkande 53 (mp) samt med avslag på

övriga motioner rörande medievåld som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande åtgärder mot våldsskildringar

m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:K224,

1998/99:Ju917 yrkande 7, 1998/99:Ju918 yrkande

12, och 1998/99:Ub274 yrkande 7 samt med bifall

till motion 1998/99:Kr274 yrkande 53 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört om granskning av videogram,

3. Avskaffande av vuxencensuren (mom. 4)

Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19

börjar med "I motion Kr254" och slutar med "den

avstyrks." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet bör censuren av vuxenfilmer

avskaffas. I stället bör ytterligare en åldersgräns,

på 18 år, införas för offentlig visning av filmer.

Det enda skälet för att granska en film skall vara

att fastställa en åldersgräns för den granskade

filmens publik. Enligt utskottets förslag skulle då

en biofilm som inte granskats inte heller få visas

för barn och ungdom. Regeringen bör återkomma med

förslag till lagstiftning i enlighet härmed. Med

bifall till motion Kr254 yrkandena 11 och 12 samt

med avslag på övriga motioner bör detta ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande avskaffande av vuxencensuren

att riksdagen med med bifall till motion 1998/99:Kr254

yrkandena 11 och 12 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Jurysystemet (mom. 5)

Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger René

(m), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius

(m) och Per-Samuel Nisser (m) anser

dels att utskottets yttrande på s. 22 bort ha

följande lydelse:

Europadomstolens dom i fallet Holm har väckt frågor

om det svenska jurysystemet i tryckfrihetsmål.

Förhållandet att svenska jurymedlemmar utses av en

politiskt sammansatt valkorporation har enligt

utskottet underkänts av Europadomstolen. Den

nuvarande ordningen innebär således att juryn i

vissa mål inte är opartisk. Dessutom finns enligt

utskottet brister i möjligheten att överklaga.

Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med

förslag till lagändring som innebär dels att kraven

på oavhängighet och opartiskhet uppfylls, dels att

möjligheten att överklaga beslut i jävsfråga även

till Högsta domstolen införs. Med bifall till motion

K248 (m) bör detta ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande jurysystemet

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K248 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

5. Jurysystemet (mom. 5)

Helena Bargholtz (fp) anser

dels att utskottets yttrande på s. 22 bort ha

följande lydelse:

Europadomstolens dom i fallet Holm innebär inte ett

fördömande av det svenska jurysystemet som sådant.

För att svensk rätt skall överensstämma med

Europakonventionen krävs emellertid enligt utskottet

att jävsreglerna i 4 kap. 13 § rättegångsbalken

ändras så att det klart framgår att jäv av politisk

natur faller in under lagen. Även klagoförbudet i 54

kap. 8 § rättegångsbalken bör enligt utskottet

ändras, dvs. man skall kunna överklaga hovrätts

beslut om jäv mot domare i tingsrätt. Utskottet

anser att antalet jurymän som skall utses i varje

län bör utökas samt att antalet jurymän som parterna

får utesluta bör öka. Detta skulle minska

jävsproblemet. Med anledning av motion K248 bör

detta ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande jurysystemet

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:K248 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

6. Tobaksreklam (mom. 6)

Per Lager (mp) anser

dels att utskottets yttrande som på s. 24 börjar med

"Regeringskansliet"och slutar med "yrkande 3 (mp)."

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet bör all tobaksreklam förbjudas.

Detta gäller såväl direkt som indirekt reklam och

oavsett till vilka reklamen riktar sig. Enligt

utskottet finns det ingen anledning att göra

skillnad på sådan reklam som riktar sig till

konsumenter och sådan som riktar sig till

näringsidkare. Det finns inte heller anledning att

vänta med att införa totalförbud mot tobaksreklam.

Regeringen bör snarast återkomma med sådan

lagstiftning. Detta bör riksdagen med anledning av

motion So377 yrkande 1 (kd) samt med bifall till

motion So227 yrkande 3 (mp) ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande tobaksreklam

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So377 yrkande 1

samt med bifall till motion 1998/99:So227

yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

7. Pornografi (mom. 7)

Kenneth Kvist (v) och Mats Einarsson (v) anser

dels att utskottets yttrande som på s. 26 börjar med

"Utskottet har" och slutar med "yrkande 15 (mp)."

bort ha följande lydelse:

Eftersom pornografin är både förnedrande och

uppmuntrar till förnedring av kvinnor måste

samhället agera. Det behövs enligt utskottet en

översyn av all lagstiftning som rör pronografi i

alla dess former. En sådan översyn tar emellertid

tid. Utskottet föreslår därför begränsningar i

väntan på en översyn av lagstiftningen. Redan i dag

finns det livsmedelshandlare som placerar de

pornografiska skrifterna i "svarta lådor". Utskottet

vill att regeringen tar upp denna fråga till

diskussion med dagligvaruhandelns

branschorganisationer. Eftersom många ungdomar tar

stort intryck av pornografins kvinnoförnedring just

under den tid då de formar sin egen sexualitet är

det angeläget att redan nu införa en 18-årsgräns för

köp av pornografiska tidskrifter och videofilmer

samt för uthyrning av pornografiska videofilmer.

Regeringen bör återkomma med lagförslag med denna

innebörd. Vad utskottet anfört ovan bör riksdagen

med anledning av motion A807 yrkande 15 (mp) och med

bifall till motion K285 yrkandena 1-3 (v) som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande pornografi

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A807 yrkande 15

och med bifall till motion 1998/99:K285

yrkandena 1-3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

8. Pornografi (mom. 7)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26

börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande

15 (mp)." bort ha följande lydelse:

Pornografin förmedlar en snedvriden och förnedrande

bild av både mäns och kvinnors sexualitet. Utskottet

vill därför att utbudet av pornografi i samhället

skall minska. Enligt utskottet bör exponering av

pornografi förbjudas på samma sätt som reklam för

tobak och alkohol. Riksdagen bör därför hos

regeringen begära sådan lagändring att pornografisk

reklam förbjuds. Med anledning av motion K285

yrkandena 1-3 (v) samt med bifall till motion A807

yrkande 15 (mp) bör riksdagen som sin mening ge

regeringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande pornografi

att riksdagen med anledning av motion

1998/99:K285 yrkandena 1-3 och med

bifall till motion 1998/99:A807

yrkande 15 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Särskilt yttrande

Yttrandefrihet, tryckfrihet m.m.

Ingvar Svensson (kd) och Björn von der Esch (kd)

anför:

Två grundlagar reglerar i dag informations- och

yttrandefriheten. Tryckfriheten handlar om rätten

att ge ut skrifter och är egentligen baserad på

själva tekniken, tryckning i tryckpress.

Yttrandefrihetsgrundlagen reglerar övriga medier som

radio, TV, filmer, videogram och ljudupptagningar.

Dessa två grundlagar flyter i dag samman. Man kan i

dag distribuera tidskriftsartiklar både via cd-rom

och Internet.

Det är bra att regeringen tillsatt en utredning med

uppgift att bl.a. analysera behovet av och

förutsättningarna för en mer teknikoberoende

grundlagsreglering av yttrandefriheten. Enligt

regeringen skall emellertid utgångspunkten vara att

den nuvarande uppdelningen på två grundlagar bör

bestå och tryckfrihetsförordningen även i

fortsättningen vara den grundlag som ger skydd för

yttranden i form av det tryckta ordet. Vi anser att

det hade varit värdefullt om utredningen

förutsättningslöst hade fått analysera behovet av

och förutsättningarna för en mer teknikoberoende

grundlagsreglering av yttrandefriheten, med

möjligheten att föreslå en gemensam grundlag för

både yttranden i tryckt skrift som t.ex. i film

eller radio.