Bet. 1998/99:KU23

Konstitutionsutskottets betänkande

1998/99:KU23

Massmediefrågor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

KU23

Sammanfattning

I detta betänkande tar utskottet till förnyad

behandling upp förslaget i regeringens proposition

1997/98:184 om att i radio- och TV-lagen (1996:844)

införa en möjlighet att upprätta en svensk TV-lista

och därtill hörande motion 1998/99:Kr519 yrkande 11

samt motionerna 1998/99:K1 och 1998/99:

K252 angående frågan om en svensk lista skall

upprättas.

Därutöver behandlar utskottet motioner från

allmänna motionstiden 1998 som rör mediefrågor

rörande bl.a. grundläggande principer för fria

medier, medieägandet, digital TV och radio, förbud

mot viss avkodningsutrustning och utredning om brett

mediestöd.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att

det bör införas en möjlighet i radio- och TV-lagen

att upprätta en svensk TV-lista. Med hänsyn till

svensk idrotts ekonomi och konkurrenskraft anser

utskottet dock att idrottsevenemang där rättigheter

upplåts av inhemska arrangörer skall lämnas utanför

en eventuell lista. Utskottet förutsätter att

regeringen inhämtar riksdagens godkännande om någon

annan bedömning aktualiseras. Detta bör enligt

utskottet ges regeringen till känna.

Utskottet avstyrker samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats tio reservationer och

två särskilda yttranden.

Propositionen

1997/98:184 vari yrkas

1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844) såvitt

nu är i fråga.

Lagförslaget framgår av bilaga 1.

Motioner med anledning av

propositionen

1998/99:K1 av Birgitta Sellén och

Sofia Jonsson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om arrangemang på

en svensk lista.

Motioner från allmänna motionstiden

1998/99:K231 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari

yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om politikernas

styrning av utvecklingen av digital-TV.

1998/99:K243 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas

att riksdagen begär förslag till ändring av 2 kap. 2

§ radio- och TV-lagen i enlighet med vad i motionen

anförts.

1998/99:K252 av Elizabeth Nyström och Lars Björkman

(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

upprätta en svensk lista över idrottsevenemang som

skall reserveras för sändning i rikstäckande TV-

kanaler.

1998/99:K254 av Jan Backman (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av

lagstiftning mot användningen av

piratavkodningsutrustning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ändrad straffsats

för grovt brott mot lagen om förbud beträffande viss

avkodningsutrustning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det i lagen om

förbud beträffande viss avkodningsutrustning införs

regler för beräkning av skadestånd.

1998/99:K255 av Ewa Larsson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i lagen om förbud beträffande viss

avkodningsutrustning att det medför ett förbud mot

innehav av utrustning,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i lagen om förbud beträffande viss

avkodningsutrustning att en straffsats för grovt

brott mot lagen om förbud beträffande viss

avkodningsutrustning införs med maximalt två års

fängelse vid yrkesmässig hantering i stor omfattning

eller där stor skada förorsakats de kodande

företagen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i lagen om att avskaffa den s.k.

allmänna åtalsregel som innebär att åtal väcks

endast om det föreligger särskilda skäl och att det

kan motiveras från allmän synpunkt,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

att lagen om förbud beträffande viss

avkodningsutrustning utökas med regler för beräkning

av skadestånd.

1998/99:K282 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om marknätet för

digital TV.

1998/99:K323 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om etableringsfrihetens

betydelse för tryck- och yttrandefriheten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om riktlinjer för

statens agerande rörande medier i ett öppet

samhälle,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att staten ej skall

reglera formerna för olika programföretags

verksamhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ägarbegränsningar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om markbundna digitala

TV-sändningar,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

koncessioner för nya sändningsrättigheter för TV-

kanaler skall säljas genom ett auktionsförfarande,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om regelverk för

digital radio.

1998/99:K328 av Helena Bargholtz och Barbro

Westerholm (fp) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att staten

skall utforma nya principer för fördelningen av

sändningstillstånd för digitala markbundna TV-

sändningar,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att undantag

för sändningar av särskilt lokalt eller regionalt

intresse skall kunna medges från det s.k.

riksförbudet.

1998/99:K331 av Rune Berglund och Berit Andnor (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

tillgång till lokala TV 4-sändningar för större

delen av hushållen i de glest befolkade delarna av

landet.

1998/99:K333 av Matz Hammarström och Per Lager (mp)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en

utredning av distributionskanalerna för tidningar

och tidskrifter i ett tryckfrihets- och

konkurrensperspektiv.

1998/99:Kr274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

54. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om V-chip.

1998/99:Kr276 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v)

vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning

av hur den nuvarande lagen om förbud beträffande

viss avkodningsutrustning kan ändras för att uppnå

en effektiv skärpning mot dem som yrkesmässigt

tillverkar och säljer piratutrustning,

2. att riksdagen hos regeringen begär att den

beslutade medieutredningen ges tilläggsdirektiv att

utreda hur de många olika organ som i dag existerar

på området kan föras samman till en gemensam

mediemyndighet,

3. att riksdagen hos regeringen begär att den

tillsätter en parlamentarisk utredning med uppgift

att återkomma med förslag om hur ett brett mediestöd

skall utformas,

4. att riksdagen vid bifall till yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den parlamentariska utredning med

uppgift att föreslå ett brett mediestöd även bör få

i uppdrag att se över funktionshindrades tillgång

till olika medier,

5. att riksdagen vid bifall till yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den parlamentariska utredning med

uppgift att föreslå ett brett mediestöd, också ser

på möjligheten att fördela detta kulturstöd till

lokala radio- och TV-sändningar.

1998/99:Kr519 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om TV-direktivet.

1998/99:T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari

yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en

enhetlig lagstiftning på IT-området,

9. att riksdagen beslutar avbryta utbyggnaden av

det digitala marknätet i enlighet med vad som

anförts i motionen.

Yttrande från kulturutskottet

På konstitutionsutskottets begäran har

kulturutskottet yttrat sig i ärendet vad avser den

svenska TV-listan. Yttrandet har fogats till

betänkandet i bilaga 2.

Utskottet

En svensk TV-lista

Ärendet

I betänkande 1998/99:KU6 behandlade utskottet

proposition 1997/98:184 Ändringar i radio- och TV-

lagen (1996:844), m.m. jämte följdmotioner och

motioner från allmänna motionstiden 1998.

Under kammarbehandlingen den 3 december 1998

yrkades att ärendet skulle återförvisas till

konstitutionsutskottet för ytterligare beredning.

Riksdagen beslutade samma dag att ärendet skulle

återförvisas. Det återförvisade ärendet omfattade

samtliga de frågor som behandlades i betänkande

1998/99:KU6.

I betänkande 1998/99:KU13 tog utskottet till

förnyad behandling upp samtliga de frågor som

behandlades i betänkande 1998/99:KU6 med följande

undantag. Regeringens förslag till lagtext vad avser

möjligheterna att upprätta en svensk TV-lista och

därtill hörande motion 1998/99:Kr519 yrkande 11 samt

motionerna 1998/99:K1 och 1998/99:K252 angående

frågan om en svensk TV-lista skall upprättas avsåg

utskottet att behandla under våren 1999. Något

ställningtagande vad avsåg dessa frågor gjordes

således inte i betänkande 1998/99:KU13. När det

gäller de frågor som behandlades i betänkandet

gjorde utskottet samma bedömningar som gjordes i

betänkande 1998/99:KU6.

Propositionen

Regeringen föreslår att det införs en bestämmelse

som gör det möjligt att upprätta en lista över i

Sverige skyddade evenemang. Den som sänder TV-

program inom svensk jurisdiktion och som innehar den

exklusiva rätten till en TV-sändning från ett

svenskt eller utländskt evenemang som är av särskild

vikt för det svenska samhället skall inte få

utnyttja rättigheten på ett sådant sätt att en

väsentlig del av allmänheten i Sverige utestängs

från möjligheten att i fri TV se evenemanget i

direktsändning eller med en mindre tidsförskjutning.

De evenemang som kan komma i fråga är sådana som

inträffar högst en gång om året och som intresserar

en bred allmänhet i Sverige. Enligt regeringens

förslag skall regeringen bestämma vilka evenemang

som bestämmelsen skall gälla för.

I skälen för sitt förslag anför regeringen bl.a. att

Sverige enligt Europaparlamentets och rådets

direktiv 97/36/EG om ändring i rådets direktiv

89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som

fastställts av medlemsstaternas lagar och andra

författningar om utförandet av sändningsverksamhet

för television får upprätta en lista över de

evenemang, nationella eller icke-nationella, som

Sverige anser vara av särskild vikt för samhället.

Härigenom säkerställs att programföretag inom svensk

jurisdiktion och programföretag i andra stater som

är bundna av EES-avtalet inte utestänger en

väsentlig del av allmänheten i Sverige från

möjligheten att se evenemanget i fri TV. Regeringen

konstaterar att det dock inte finns någon skyldighet

för Sverige enligt direktivet att ha en egen lista.

Enligt regeringens uppfattning saknas det för

närvarande behov av en svensk lista. Regeringen

konstaterar härvid att det finns få exempel på

sport-evenemang som har undanhållits allmänheten i

Sverige. För flera av de sportevenemang som skulle

vara aktuella att föra upp på en svensk lista är

rättigheterna redan upplåtna för flera år framöver

och till programföretag som kan sända evenemangen

till en väsentlig del av allmänheten i Sverige. Mot

denna bakgrund anser regeringen att det för

närvarande inte finns behov av att upprätta en lista

över skyddade sportevenemang. Regeringen anser att

det inte heller finns behov av att upprätta en lista

över andra skyddsvärda evenemang.

Regeringen konstaterar att det emellertid är svårt

att bedöma den framtida utvecklingen inom detta

område. Därför avser regeringen att noga följa

utvecklingen och är beredd att upprätta en lista om

förutsättningarna skulle ändras och ett behov av en

lista skulle uppstå.

När det gäller vilka evenemang som skulle kunna

föras upp på en svensk lista konstaterar regeringen

att det enligt EG-direktivet skall vara evenemang

som är av särskild vikt för det svenska samhället.

Enligt punkt 21 i ingressen till direktivet skall

det vara fråga om unika evenemang som är av allmänt

intresse inom EU eller i en viss medlemsstat eller i

en viktig del av en viss medlemsstat och anordnas i

förväg av en arrangör som lagligen får sälja

rättigheterna vidare. Regeringen anför att enligt

vad som framkommit vid kontaktkommitténs möte den 16

oktober 1997 minst två av följande fyra kriterier

bör vara uppfyllda, enligt EG-kommissionen, för att

ett evenemang skall kunna godkännas som så viktigt

för allmänheten att det skall få publiceras i EGT.

1. Evenemanget och dess resultat har en särskild

allmän genklang i den aktuella medlemsstaten och

inte enbart för dem som vanligtvis följer sporten

eller aktiviteten i fråga.

2. Evenemanget har en allmänt erkänd specifik

kulturell betydelse för invånarna i den aktuella

medlemsstaten, i synnerhet som en katalysator för

invånarnas kulturella identitet.

3. Det nationella laget medverkar i en större

internationell idrottsturnering.

4. Evenemanget har av tradition sänts i TV utan

extra kostnad och har dragit en stor TV-publik i

medlemsstaten i fråga.

Regeringen konstaterar att innebörden av

riktlinjerna är att listan skall vara av begränsad

omfattning och att den kan ändras. I artikel 3a.1

anges även att listan på ett klart och öppet sätt

skall ange vilka evenemang som avses.

Av listan skall också framgå om evenemangen skall

vara tillgängliga helt eller delvis via

direktsändning eller, när det är nödvändigt eller

lämpligt på grundval av objektiva orsaker i

allmänhetens intresse, helt eller delvis via

tidsförskjuten sändning. Regeringen konstaterar

härvid att det i vissa sammanhang kan vara mer

naturligt att sända evenemang med en viss

tidsförskjutning. Även hänsyn till andra TV-program,

t.ex. nyheter eller barnprogram som sänds på fasta

tider, kan motivera en viss tidsförskjutning. Enligt

regeringen bör emellertid som en huvudregel

sändningen ske inom ett dygn efter det att

evenemanget ägde rum.

Regeringen anför vidare att utgångspunkten bör vara

att de evenemang som finns upptagna på listan skall

kunna sändas i sin helhet. Detta är enligt

regeringen mest förenligt med bestämmelsens syfte

att säkerställa tillgång för en stor allmänhet till

de viktigaste evenemangen i TV.

När det gäller förslaget att regeringen skall

fastställa listan anför regeringen bl.a. att det

ligger i sakens natur att en eventuell svensk lista

över skyddade evenemang inte kan fastställas en gång

för alla. Enligt regeringens mening är det därför

inte lämpligt att de skyddade evenemangen anges i

lag. Regeringen anser vidare att den föreslagna

lagbestämmelsen är tillräckligt detaljerad för att

det i verkställighetsföreskrifter kan anges de

evenemang som skall föras upp på den svenska listan

och hur de skall sändas. Det krav på öppenhet som

anges i artikel 3a tillgodoses enligt regeringen

genom att berörda företag och organisationer får

tillfälle att avge synpunkter innan regeringen

fattar sitt beslut.

Regeringen konstaterar vidare att EG-direktivets

bestämmelse syftar till att säkerställa att en

väsentlig del av befolkningen i en medlemsstat har

möjlighet att i fri TV följa de evenemang som finns

på listan. Regeringen anför att det, i de riktlinjer

som diskuterats i konktaktkommittén för

genomförandet av artikel 3a, anges att med en

väsentlig del av allmänheten avses 95-100 % av

befolkningen. För att lagens krav skall vara

uppfyllt bör enligt regeringens mening krävas att

minst 95 % av den fast bosatta befolkningen i

Sverige faktiskt kan ta emot programmen, dvs. har

skaffat sig den antenn m.m. som krävs för att ta

emot sändningen.

När det gäller vad TV-företagens skyldigheter

närmare innebär redogör regeringen för de riktlinjer

som diskuterats i den kontaktkommitté som inrättats

för att följa tillämpningen av TV-direktivet.

Regeringen anger att den föreslagna bestämmelsen

inte innebär att ett marksändande TV-företag får

ensamrätt att sända de evenemang som finns på

listan. Ingenting hindrar att ett annat TV-företag

som innehar den exklusiva sändningsrätten ändå

väljer att sända evenemanget. Det är enligt

regeringen emellertid nödvändigt att rätten att

sända evenemanget har erbjudits även till företag

som uppfyller kraven på befolkningstäckning.

Regeringen anför vidare att den föreslagna

bestämmelsen inte heller innebär någon skyldighet

för de marksändande TV-företagen att sända ut de

evenemang som är upptagna på listan. Liksom för

närvarande är det programföretagen som själva avgör

vilka program de vill sända. Ett programföretag som

har förvärvat en exklusiv sändningsrätt till ett

listat evenemang, men som avstår från att sända

evenemanget i fråga, skall vara fritt från ansvar.

TV-direktivet kan enligt regeringen sägas innebära

en skyldighet för vissa programföretag att

möjliggöra för andra programföretag att sända vissa

evenemang. Detta kan ske på olika sätt. En möjlighet

är att det första programföretaget avstår från sin

exklusiva rättighet. Därmed ger det den som anordnar

evenemanget rätten att upplåta sändningsrätten till

ytterligare ett programföretag. Regeringen anför att

ett annat sätt är att det första programföretaget

själv upplåter sändningsrätten till ett annat

programföretag.

Regeringen påpekar att direktivet emellertid inte

ger någon vägledning när det gäller hur villkoren

för en sådan rättighetsupplåtelse skall bestämmas.

Vid kontaktkommitténs möte den 16 oktober 1997

utlovade kommissionen att i sina riktlinjer lämna

utrymme för medlemsländerna att bestämma att

rättighetsupplåtelsen skall erbjudas till skälig

ersättning. Hur detta belopp skall bestämmas är det

dock de enskilda medlemsländernas sak att bestämma.

För att bedöma vad som är skälig ersättning får man

enligt regeringen jämföra med de villkor som normalt

tillämpas för evenemang av motsvarande slag när det

gäller TV-sändningar som programföretag

tillhandahåller utan villkor om särskild betalning.

Motionerna

I motion 1998/99:K1 av Birgitta Sellén och Sofia

Jonsson (båda c) anförs att regeringen genom sin

passivitet att inte nu upprätta en lista riskerar

att även framgent undanhålla stora grupper av

människor i Sverige stora sportarrangemang.

Regeringen bör i samband med att lagändringen antas

av riksdagen upprätta en sådan lista. Enligt

motionärerna är det angeläget att också riksdagen

har möjlighet att uttrycka vilka arrangemang som bör

vara aktuella att föra upp på en svensk lista.

Motionärerna anför att åtminstone följande

arrangemang bör komma i fråga: OS, VM och EM i

fotboll (män), samtliga matcher med svenskt

deltagande i kvalifikationsmatcher och slutspel samt

semifinaler och finaler, VM i fotboll (damer),

slutspelsmatcher med svenskt deltagande samt

semifinaler och finaler, VM i ishockey, SM-slutspel

i ishockey, SM-final i bandy, VM i längdåkning,

Vasaloppet, Finnkampen i friidrott, VM i friidrott

samt Elitloppet i trav. Vad som anförts om

arrangemang på en svensk lista bör ges regeringen

till känna.

I motion 1998/99:K252 av Elizabeth Nyström och Lars

Björkman (båda m) från allmänna motionstiden

framhålls att försäljning av TV-rättigheter för

vissa idrotter har utvecklats till en central

intäktskälla. När internationella idrottsförbund

beslutar om vilket land som skall få arrangera stora

mästerskap är möjligheter till TV-intäkter inte

sällan en avgörande faktor. Om de stora evenemangen

reserveras för sändning i rikstäckande kanaler -

SVT:s båda kanaler samt TV 4 - innebär detta enligt

motionärerna att intäktsmöjligheterna minskar

radikalt. Det innebär också att Sveriges möjligheter

att få arrangera stora evenemang minskar i

motsvarande grad. Motionärerna anser att regeringen

av hänsyn till idrottens intäktsmöjligheter bör

avstå från att skapa en svensk lista. Detta bör ges

regeringen till känna.

I motion 1998/99:Kr519 av Bo Lundgren m.fl. (m) från

allmänna motionstiden anförs att förslaget till

ändring i radio- och TV-lagen innebär att idrotten i

realiteten mister rätten till sina egna evenemang.

Detta är enligt motionärerna principiellt

förkastligt eftersom det innebär att man tar ifrån

idrotten förfoganderätten över egna arrangemang.

Dessutom innebär det ett sämre ekonomiskt utbyte för

det berörda förbundet och dess föreningar, vilket i

sin tur försämrar förutsättningarna för den

idrottsliga kvaliteten. Motionärerna anför att

förslaget bör avvisas. Detta bör ges regeringen till

känna (yrkande 11).

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet konstaterar att tillgången till TV-

program alltjämt varierar kraftigt i Sverige. Många

hushåll har endast tillgång till de tre markbundna

kanalerna, SVT 1, SVT 2 och TV 4. Vidare är

utskottet medvetet om att det inom idrottsrörelsen

på sina håll finns ett motstånd till att en lista

upprättas över idrottsevenemang. Utskottet har

emellertid vid sin bedömning av propositionen och de

olika motionsförslagen kommit fram till att

allmänhetens tillgång till program av den nu

aktuella programtypen inte får riskera att

begränsas. Utskottet vill framhålla att sådana

program inte endast avser sändning av

idrottsevenemang. Lika viktigt är allmänhetens

tillgång till andra angelägna evenemang, t.ex. inom

kultursektorn. Således talar enligt utskottet främst

rättviseskäl för att det är angeläget att regeringen

ges möjlighet att upprätta en lista över viktiga

evenemang, däribland sportevenemang, som bör kunna

ses av praktiskt taget hela befolkningen. Utskottet

konstaterar vidare att kulturministern - sedan

propositionen lämnats till riksdagen - i en

frågestund i riksdagen uttalat att regeringen kommer

att upprätta en lista över sportevenemang (prot.

1998/99:6).

Kulturutskottet föreslår att riksdagen med

anledning av motion K1 och med avslag på motionerna

Kr519 yrkande 11 och K252 godkänner vad utskottet

har anfört.

Utskottets bedömning

Regeringens förslag innebär att det i radio- och TV-

lagen införs en bestämmelse som möjliggör att en

svensk lista över evenemang som är av särskild vikt

för det svenska samhället kan upprättas. Utskottet

delar regeringens bedömning att en sådan bestämmelse

bör införas. Härigenom säkerställs att svenska

programföretag och programföretag i andra EES-stater

inte skall kunna utestänga en väsentlig del av

allmänheten i Sverige från möjligheten att i fri TV

se evenemang som Sverige anser är av särskild vikt.

Motion 1998/99:Kr519 yrkande 11 (m), i vilken anförs

att regeringens förslag i denna del bör avvisas,

avstyrks därför.

När det därefter gäller frågan om regeringen bör

upprätta en svensk lista över evenemang som är av

särskild vikt för det svenska samhället har

kulturutskottet i sitt yttrande framhållit att många

hushåll i Sverige alltjämt endast har tillgång till

de tre markbundna kanalerna SVT 1, SVT 2 och TV 4.

Kulturutskottet anser att allmänhetens tillgång till

program av den aktuella typen inte får riskera att

begränsas. Härvid framhåller utskottet att sådana

program inte endast avser sändning av

idrottsevenemang. Lika viktigt är enligt utskottet

allmänhetens tillgång till andra angelägna

evenemang, t.ex. inom kultursektorn. Kulturutskottet

anser att främst rättviseskäl talar för att det är

angeläget att regeringen ges möjlighet att upprätta

en lista över viktiga evenemang.

Konstitutionsutskottet konstaterar för egen del att

den föreslagna konstruktionen av den aktuella

bestämmelsen innebär att det ankommer på regeringen

att besluta om en svensk lista skall upprättas och

att fastställa dess innehåll. I enlighet med vad som

anförs i propositionen utgår utskottet från att en

sådan lista upprättas först när det finns behov av

att på detta sätt säkerställa att de aktuella

evenemangen blir tillgängliga för en väsentlig del

av befolkningen. När det gäller idrottsevenemang där

rättigheter upplåtits av inhemska arrangörer har de

problem som en lista är tänkt att lösa hittills inte

varit för handen. Arrangörerna har försökt göra

evenemangen tillgängliga för en väsentlig del av

befolkningen - detta i såväl deras egna som deras

sponsorers intresse. Med hänsyn till svensk idrotts

ekonomi och konkurrenskraft anser utskottet därför

att idrottsevenemang i Sverige där rättigheter

upplåts av inhemska arrangörer skall lämnas utanför

en eventuell lista. Utskottet förutsätter att

regeringen inhämtar riksdagens godkännande om någon

annan bedömning aktualiseras. Enligt utskottets

mening bör detta ges regeringen till känna. Mot

bakgrund av det anförda avstyrker utskottet

motionerna 1998/99:K1 (c) och 1998/99:K252 (m).

Grundläggande principer för fria medier

Motionerna

I motion 1998/99:K323 av Per Unckel m.fl. (m) anförs

att yttrande- liksom tryckfriheten i Sverige grundas

på det faktum att mångfalden bäst skyddas och stärks

av etableringsfrihet. Det skall enligt motionärerna

råda stor frihet att ge ut och distribuera

medieprodukter och att pröva deras ekonomiska

bärkraft. Inom ramen för dagens tekniska

begränsningar för medierna skall det vara läsarna,

lyssnarna, tittarna och användarna som genom sina

val avgör vilka medier som skall ha förutsättningar

att distribueras. Motionärerna anför att det varken

kan eller får vara politiskt grundat godtycke som

avgör vilka begränsningar som skall göras. Vad som

anförts om etableringsfrihetens betydelse för tryck-

och yttrandefriheten bör ges regeringen till känna

(yrkande 1).

I motionen anförs vidare att statens ansvar är att

slå vakt om yttrande- och etableringsfriheten.

Därmed uppnås en mångfald på publikens och

samhällets villkor. Enligt motionärerna kommer en

politik för fria medier också att leda till att

teknikens utveckling sker utifrån de enskilda

medborgarnas behov och intressen. Det innebär att

gränserna mellan olika medier luckras upp samtidigt

som lagar och regler, som är teknikbundna, snabbt

kommer att bli otidsenliga och motverka sina egna

syften. Motionärerna anför att det ställer krav på

lagstiftning som ger en frihet för de nya mediernas

utveckling. Vad som anförts om riktlinjer för

statens agerande rörande medier i ett öppet samhälle

bör ges regeringen till känna (yrkande 2).

Motionärerna anser att en skyldighet för

programföretag att i sin redaktionella verksamhet

hålla sig till en i förväg lämnad programförklaring

är diskutabel från konstitutionell synpunkt. En

sådan ordning kan enligt motionärerna ge möjlighet

till en obehörig styrning av vad som yttras i radio.

Motionärerna anför att en god regel är att i

tveksamma fall inte välja lösningar som kan påstås

leda till begränsningar av grundlagsskyddade

medborgerliga rättigheter. Vad som anförts om att

staten ej skall reglera formerna för olika

programföretags verksamhet bör ges regeringen till

känna (yrkande 3).

I motion 1998/99:T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m)

anförs att övergången från analog till digital

överföring av elektroniska tjänster innebär att

tjänster som tidigare distribuerats separat nu kan

integreras med varandra. Motionärerna påpekar att

det i dag tillämpas olika lagstiftning för t.ex.

telefoni och TV-sändningar. Enligt motionärerna

kommer det inom en mycket snar framtid med nuvarande

regler att vara omöjligt att upprätthålla en sådan

ordning. Det finns dessutom en risk för att

utvecklingen av nya informationstjänster hindras.

Motionärerna anser att man därför snarast bör införa

en enhetlig lagstiftning för alla typer av

elektroniska tjänster. Detta bör ges regeringen till

känna (yrkande 6).

Bakgrund

Gällande regler

Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) reglerar skyddet för

yttrandefrihet i radio, television, filmer,

videogram och ljudupptagningar m.m. Lagen bygger på

samma grundsatser som tryckfrihetsförordningen.

Detta innebär bl.a. att censurförbud och

etableringsfrihet i princip gäller också för de

medier som omfattas av YGL. Endast i fråga om

användningen av radiofrekvensspektrum har

etableringsfrihet i tryckfrihetsrättslig mening inte

kunnat införas.

Enligt 3 kap. 1 § första stycket YGL har varje

svensk medborgare rätt att sända radioprogram genom

tråd.

I andra stycket sägs att den frihet som följer av

första stycket inte hindrar att det i lag meddelas

föreskrifter i fråga om bl.a. skyldighet för

nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den

utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens

intresse av tillgång till allsidig upplysning (s.k.

must carry).

Vidare sägs i 3 kap. 2 § YGL att rätten att sända

radioprogram på annat sätt än genom tråd får

regleras genom lag som innehåller förskrifter om

tillstånd och villkor för att sända.

Enligt andra stycket skall det allmänna eftersträva

att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som

leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och

informationsfrihet.

Den som sänder radioprogram skall enligt 3 kap. 4 §

YGL självständigt avgöra vad som skall förekomma i

programmen.

Radio- och TV-lagen (1996:844) reglerar ljudradio-

och televisionssändningar till allmänheten bl.a. i

fråga om innehållet i sådana sändningar.

Lagen är med visst undantag tillämplig på

sändningar genom tråd endast om de når mer än 100

bostäder. Den omfattar också vissa

satellitsändningar och ljudradioprogram. Tillstånd

krävs endast för sådana ljudradio- och

televisionssändningar som sker med hjälp av radio på

frekvenser under 3 Ghz.

Den som bedriver sändningsverksamhet för vilken det

inte behövs tillstånd eller som är

sattellitentreprenör är skyldig att anmäla sig för

registrering hos Radio- och TV-verket.

Vissa undantag från tillståndsplikten gäller för

sändningar av sökbar text-TV och för sändningar som

är särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade.

Regeringen är tillståndsmyndighet för

televisionssändningar samt ljudradiosändningar i

hela landet eller till utlandet. Ett tillstånd som

regeringen meddelar innebär även rätt att samtidigt

sända det antal program i varje område som anges i

tillståndet.

Tillstånd till digitala ljudradiosändningar ges

också av regeringen.

Radio- och TV-verket meddelar tillstånd att sända

närradio samt - bortsett från den s.k. stopplagen -

lokalradio enligt lokalradiolagen. Ingen kan få mer

än ett tillstånd.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet behandlade våren 1996 proposition

1995/96:160 om en ny radio- och TV-lag (bet.

1995/96:KU29). I samband därmed avstyrkte utskottet,

med hänvisning till ett liknande ställningstagande

våren 1995 (bet. 1994/95:

KU14), en motion (fp) om en parlamentarisk beredning

med uppgift att grundlagsreglera frekvensfördelning.

Våren 1996 godkände riksdagen de riktlinjer för

Sveriges Television, Sveriges Radio och

Utbildningsradion som lagts fram i proposition

1995/96:161 om en radio och TV i allmänhetens tjänst

1997-2001. Kulturutskottet konstaterade att frågan

om vilka krav som skulle ställas på den fortsatta

public service-verksamheten hade övervägts i en

parlamentarisk beredning (bet. 1995/96:KrU12).

Vidare konstaterade kulturutskottet att det s.k.

medielandskapet starkt förändrats och anförde att

detta självfallet borde återspeglas i uppdraget till

public service-företagen. Kulturutskottet ställde

sig bakom regeringens förslag till riktlinjer för

programverksamheten.

Konstitutionsutskottet tog våren 1997 upp frågan om

villkor för sändningar (bet. 1996/97:KU19).

Utskottet konstaterade att situationen alltjämt är

sådan att framför allt knappheten på

sändningsfrekvenser innebär begränsningar i fråga om

sändningsmöjligheterna. Utskottet ville dock ånyo

framhålla att den tekniska och massmediepolitiska

utvecklingen kan komma att innebära att staten helt

eller delvis avstår från att ställa de villkor på

sändningsverksamheten som lagstiftningen nu medger.

Under föregående riksmöte avstyrkte

konstitutionsutskottet en motion (fp) med yrkande om

att en utredning skulle tillsättas med uppgift att

ge grundlagsskydd åt de fria radio- och TV-

stationerna (bet. 1997/98:KU16). Utskottet hänvisade

till att det under senare år vid flera tillfällen

hade bedömt att det inte fanns behov av att

ytterligare utreda frågan om ändring av YGL såvitt

gällde fördelningen av frekvenser. Utskottet var

inte berett att frångå denna bedömning, men ville

också framhålla att Konvergensutredningen kunde ha

anledning att komma in på frågor som berör YGL.

Utskottet avstyrkte också motioner (m) med liknande

innehåll som de nu aktuella mot bakgrund av att

riksdagen ganska nyligen hade tagit ställning i

fråga om sändningstillstånd och tillståndsvillkor

och med hänsyn till att resultatet av

Konvergensutredningen och Lokalradioutredningen inte

borde föregripas.

Utredningar m.m.

Konvergensutredningen har enligt sina direktiv (dir.

1997:95) i uppdrag att utreda behovet av,

förutsättningarna för samt konsekvenserna av en

samordning av lagstiftningen för ljudradio,

television, övrig radiokommunikation och

televerksamhet, med utgångpunkt i att lagstiftningen

bör underlätta utvecklingen av elektroniska

informationstjänster och ta till vara medborgarnas,

näringslivets och samhällets olika behov med

avseende på sådana tjänster.

Utredaren skall också bedöma om det behövs

ytterligare lagstiftning för att säkerställa

yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald inom

området för elektroniska informationstjänster samt

för att motverka skadliga konkurrensbegränsningar.

Enligt direktiven skall till grund för utredarens

bedömningar ligga en beskrivning av hur de

elektroniska informationstjänsterna utvecklas samt

en analys av i vilken mån nuvarande lagstiftning för

ljudradio, television, övriga radiokommunikationer

och televerksamhet är tillämplig på olika

informationstjänster samt hur lagstiftningen

påverkar utformningen, användningen och

distributionen av elektroniska informationstjänster.

Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars 1999.

I december 1997 beslutade EG-kommissionen om en

grönbok om konvergensen mellan sektorerna för

telekommunikationer, medier och informationsteknik

och vilka följder detta får för lagstiftningen.

Under sommaren 1998 presenterade kommissionen en

sammanfattning av medlemsländernas remissvar på

konvergensgrönboken där man samtidigt formulerade

tre diskussionsfrågor som man ber att få svar på

från medlemsländerna. Utskottet har erfarit att EG-

kommissionen kommer att lägga fram en handlingsplan

under början av 1999.

Utredningen om den framtida kommersiella lokalradion

avlämnade i februari 1999 sitt betänkande Den

framtida kommersiella lokalradion (SOU 1999:14).

Utredningens förslag innebär att bestämmelserna om

lokalradio inordnas i radio- och TV-lagen. Reglerna

om koncessionsavgifter för radio införs i lagen om

koncessionsavgift för TV. I huvudsak föreslås att

samma reglering skall vara tillämplig för sändningar

oavsett om analog eller digital utsändningsteknik

används.

Utskottets bedömning

Utskottet finner inte skäl att nu frångå sin

tidigare bedömning när det gäller grundläggande

principer och former för programföretags verksamhet

och avstyrker därför motion K323 yrkandena 1-3 (m).

Vidare noterar utskottet att de frågor som tas upp

i motion T220 yrkande 6 (m) är under utredning i

Konvergensutredningen. Utredningens förslag kommer

inom kort att överlämnas till regeringen och sedan

bli föremål för beredning i Regeringskansliet.

Utskottet anser att detta beredningsarbete bör

avvaktas och avstyrker därför motionen i berörd del.

Medieägandet

Motionen

I motion 1998/99:K323 av Per Unckel m.fl. (m) anförs

att regionala medieföretag skall ges möjlighet att

agera inom alla distributionsformer för att öppna

möjligheter att skapa och vidmakthålla

konkurrenskraftiga företag. Hinder för

tidningsföretag att äga radiostationer skall därför

avskaffas. Vad som anförts om ägarbegränsningar bör

ges regeringen till känna (yrkande 4).

Bakgrund

Gällande regler

Enligt 3 kap. 4 § radio- och TV-lagen (1966:844) kan

villkor för sändningstillstånd innebära att

ägarförhållandena och inflytandet i ett företag som

erhåller tillståndet inte får förändras mer än i

begränsad omfattning.

I 4 kap. 3 § radio- och TV-lagen finns också

bestämmelser om att tillstånd att sända närradio

endast kan ges till vissa juridiska personer.

Vidare sägs i 4 kap. 6 § samma lag att ett tillstånd

att sända närradio inte får ges till någon som har

tillstånd att sända lokalradio eller digital

ljudradio.

Enligt 6 § lokalradiolagen (1993:120) kan inte

staten, landsting, kommuner eller programföretag med

tillstånd enligt 2 kap. 2 § radio- och TV-lagen,

vare sig direkt eller genom företag i vilket ett

sådant organ på grund av aktie- eller andelsinnehav

har ett bestämmande inflytande, få tillstånd att

sända lokalradio.

Vidare sägs i 7 § samma lag att tillstånd inte får

ges till

1. någon som ger ut dagstidning,

2. någon som på grund av aktie- eller andelsinnehav

eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande

över ett företag som ger ut en dagstidning eller

3. företag i vilket någon som avses i 1 eller 2

ensam har ett bestämmande inflytande.

Kommittén om lagstiftning om mediekoncentration

Den 13 november 1997 beslutade regeringen att

tillkalla en kommitté med parlamentariskt inslag.

Kommittén har haft som uppgift att lägga fram

förslag till lagstiftning för att slå vakt om

mångfalden i svenska medier och motverka sådan ägar-

och maktkoncentration inom massmedierna som kan

skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri

och allsidig upplysning. Kommittén skulle enligt

direktiven hålla sig underrättad om det arbete som

pågår inom EG-kommissionen med att utarbeta förslag

till begränsningar av ägande eller inflytande inom

massmedierna.

Kommittén, som antagit namnet

Mediekoncentrationskommittén, avslutade i februari

1999 sitt uppdrag och har överlämnat betänkandet

Yttrandefriheten och konkurrensen, Förslag till

mediekoncentrationslag m.m. (SOU 1999:30) till

regeringen. I betänkandet anför kommittén bl.a. att

en lagstiftning är nödvändig om man på en gång vill

undanröja nuvarande rättsosäkerhet och hålla en viss

beredskap för att möta en utveckling som skulle

kunna innebära ett allvarligt hot mot konkurrensen,

mångfalden och den praktiska möjligheten att utöva

yttrandefriheten. Härtill kommer enligt kommittén

att utvecklingen inom EU kan tänkas göra

lagstiftning ofrånkomlig. Kommittén pekar på att

även Europarådet i en nyligen antagen rekommendation

har förordat att medlemsstaterna vidtar

lagstiftningsåtgärder i detta syfte i den mån det

inte redan har skett. Kommittén föreslår att en

särskild lag - en mediekoncentrationslag - bör

införas vid sidan av konkurrenslagen.

Tidigare riksdagsbehandling

Under föregående riksmöte behandlade utskottet en

motion (m) med likalydande innehåll som den nu

aktuella (bet. 1997/98:KU16). Utskottet avstyrkte

motionen med motiveringen att det saknades anledning

att göra ett tillkännagivande till regeringen om att

avskaffa regler om begränsningar av medieföretags

ägande.

Utskottets bedömning

Utskottet anser alltjämt att det saknas skäl för

riksdagen att vidta någon åtgärd när det gäller att

avskaffa regler om ägarbegränsningar och avstyrker

därför motion K323 yrkande 4 (m). Därutöver noterar

utskottet att kommittén om lagstiftning om

mediekoncentration helt nyligen har avlämnat sitt

betänkande. Betänkandet kommer att bli föremål för

sedvanlig beredning i Regeringskansliet.

Digital TV

Motionerna

I motion 1998/99:K231 av Helena Bargholtz m.fl. (fp)

framhålls att det inte är någon politisk fråga att

TV digitaliseras och kommer att sändas digitalt i

olika former. Konkurrensen är hård och TV-branschen

kommer enligt motionärerna säkert att lyssna på

konsumentintresset. Motionärerna anser att det val

staten gör av vilka företag som skall få använda

marknätet för TV och IT-tjänster skall ske efter

ekonomisk betalningsvilja och inte genom politiskt

godtycke. Vad som i motionen anförts om politikernas

styrning av utvecklingen av digital TV bör ges

regeringen till känna (yrkande 16).

I motion 1998/99:K282 av Sten Tolgfors (m) anförs

att ett exempel på regeringens vilja att styra IT-

utvecklingen är hanteringen av marknätet för digital

TV. Motionären påpekar att regeringen väljer att

satsa på en teknik med liten kapacitet som endast

lämpar sig för envägskommunikation och som dessutom

lägger beslag på frekvens som behövs till annat.

Enligt motionären springer den tekniska utvecklingen

nu förbi regeringen. Vad som anförts om marknätet

för digital TV bör ges regeringen till känna

(yrkande 1).

I motion 1998/99:K323 av Per Unckel m.fl. (m) anförs

att valet av den markbundna digitala TV-tekniken

begränsar den möjliga mångfalden, leder till statlig

kontroll över vem som skall få sända, kostar mer

utan att kunna erbjuda vare sig interaktivitet eller

datakommunikation samt motverkar den

informationstekniska utvecklingen. Staten bör enligt

motionärerna i stället bereda utrymme och gynsamma

villkor för en snabb och omfattande digitalisering

liksom för en utbyggand av den informationstekniska

infrastrukturen på marknadens villkor. Vad som

anförts om markbundna digitala TV-sändningar bör ges

regeringen till känna (yrkande 5).

I motion 1998/99:K328 av Helena Bargholtz och Barbro

Westerholm (fp) anförs att ytterligare

frekvensutrymme för digitala markbundna TV-

sändningar bör ställas till tittarnas och TV-

företagens förfogande. Enligt motionärerna bör

staten utforma nya principer för fördelningen av

tillstånden. Utrymmet för politiskt godtycke bör

minimeras. Detta bör ges regeringen till känna

(yrkande 13).

I motion 1998/99:T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m)

anförs att riksdagens tidigare beslut att bygga ett

digitalt mark-TV-nät leder in i en teknologisk

återvändsgränd. Det innebär dessutom en felaktig

användning av det begränsade frekvensutrymmet i

etern samtidigt som det leder till att man etablerar

ännu ett statskontrollerat distributionsmonopol.

Enligt motionärerna bör utbyggnaden av det digitala

mark-TV-nätet omedelbart stoppas och det

tillgängliga frekvensutrymmet användas på ett

samhällsekonomiskt bättre sätt. Motionärerna

hemställer att riksdagen beslutar avbryta

utbyggnaden av det digitala marknätet i enlighet med

vad som anförts i motionen (yrkande 9).

Bakgrund

Allmänt

Regeringen föreslog våren 1997 (prop. 1996/97:67)

att digital marksänd TV skulle införas i flera steg

med möjlighet för staten att successivt ta ställning

till om och på vilket sätt verksamheten skall

fortsätta. I en första etapp skulle sändningar

inledas på ett begränsat antal orter i Sverige.

Kärnan i verksamheten skulle vara digitala

marksändningar av TV, men även andra

distributionsformer borde prövas. Det skulle

eftersträvas att flera av varandra oberoende

programföretag deltog. En grundläggande

förutsättning för en utbyggnad var enligt regeringen

att de digitala marksändningarna bedöms ha ekonomisk

bärkraft. Härvid skall utgångspunkten vara att en

eventuell fortsatt utbyggnad skall finansieras av

medverkande företag och utan statliga bidrag eller

subventioner.

Riksdagen godkände regeringens förslag (bet.

1996/97:KU17, rskr. 1996/97:178).

Regeringen fastställde genom beslut den 13 november

1997 områden och sändningsutrymme m.m. för marksänd

digital TV. Områdena utgörs av Stockholm med

Mälardalen och Uppsala, norra Östergötland, södra

och nordöstra Skåne, Göteborg med omnejd samt

Sundsvall och Östersund med omnejd. Enligt beslutet

skall i varje sändningsområde två frekvenskanaler

upplåtas för digitala TV-sändningar.

Vidare beslutade regeringen den 13 november 1997 om

en förordning (1997:894) om marksänd digital TV.

Förordningen innehåller föreskrifter som skall

tillämpas vid annonsering och handläggning av

ansökningar om tillstånd för digitala TV-sändningar.

Regeringen beslutade därutöver den 13 november 1997

att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppdrag

att följa och utvärdera de markbundna digitala TV-

sändningarna under den första etappen (dir.

1997:134). Kommittén skall medverka vid urvalet av

programföretag för de digitala TV-sändningarna genom

att yttra sig till Radio- och TV-verket över

tillståndsansökningar. Kommittén skall följa

verksamheten med digital marksänd TV och fortlöpande

rapportera sina iakttagelser till regeringen. Vid

behov skall kommittén ta initiativ till förslag till

förändringar av t.ex. de regler som gäller för

verksamheten. Kommittén skall lägga fram minst två

utvärderingsrapporter. Slutrapporten skall läggas

fram i god tid före utgången av den första

tillståndsperioden, såvitt kan bedömas före utgången

av oktober 2001.

Under sommaren 1998 överlämnade regeringen en

proposition till riksdagen med förslag om ändringar

i radio- och TV-lagen som hade samband med

införandet av digitala TV-sändningar (prop.

1997/98:184). Ändringarna avsåg att bestämmelserna

om skyldighet att vidarebefordra TV-sändningar i

kabelnät ändras till att avse högst tre program från

de tillståndshavare vars verksamhet finansieras med

TV-avgiftsmedel samt högst ett program från andra

tillståndshavare. Vidare föreslogs att ett

programföretag skall kunna få mer än ett

sändningstillstånd och att teknisk samverkan med

andra tillståndshavare skall kunna utgöra villkor

för sändningstillstånd.

Riksdagen har antagit förslagen till ändringar i

radio- och TV-lagen (bet. 1998/99:KU13, rskr.

1998/99:100). Ändringarna trädde i kraft den 1

februari 1999.

Regeringen beslutade den 25 juni 1998 att meddela

tillstånd att sända television med digital

sändningsteknik till TV 3 AB, Kanal 5 AB, Canal +

Television AB, Kunskaps-TV i Sverige AB,

Televisionsaktiebolaget TV 8, Cell Internet Commerce

Development AB, TV-Linköping Länkomedia AB och

Landskrona Vision AB.

Samma dag beslutade regeringen att komplettera

sändningstillstånden för Sveriges Television AB,

Sveriges Utbildningsradio AB och TV 4 AB med en rätt

att sända television med digital sändningsteknik.

Sändningstillstånden innebär en rätt att sända i

samtliga områden med två undantag. TV-Linköping

Länkomedia AB får sända i norra Östergötland och

Landskrona Vision AB får sända i södra och nordöstra

Skåne.

Vidare innehåller sändningstillståndet för Sveriges

Television AB villkor om att de regionala programmen

skall sändas i samtliga områden som omfattas av

tillståndet. I sändningstillståndet för TV 4 anges

som villkor att regionala program skall sändas,

förutom i samma omfattning som gäller enligt TV 4

1996, i Stockholm med Mälardalen och Uppsala,

Göteborg med omnejd samt Sundsvall och Östersund med

omnejd.

Enligt sändningstillstånden skulle vidare

sändningarna inledas senast den 1 januari 1999 med

ett undantag. Kunskaps-TV i Sverige AB skulle inleda

sina sändningar senast den 1 april 1999.

Regeringen har den 22 december 1998 beslutat att

ytterligare en frekvenskanal skall upplåtas för

digitala sändningar i de områden som anges i

regeringens beslut den 13 november 1997. Med

anledning av detta har sändningstillstånden för de

aktuella bolagen ändrats. Ändringarna innebär bl.a.

att sändningarna för samtliga bolag skulle inledas

senast den 1 april 1999.

Tidigare riksdagsbehandling

Under föregående riksmöte behandlade utskottet

motioner (m) som behandlade frågor om digital

marksänd TV (bet. 1997/98:KU16). Utskottet anförde

att en utgångspunkt för riksdagens ställningstagande

våren 1997 i fråga om digital marksänd TV var

tillgängligheten. Kulturutskottet konstaterade i

sitt yttrande till konstitutionsutskottet (yttr.

1996/97:KrU4y) att 99,8 % av den bofasta

befolkningen kan ta emot marksändningar. Därutöver

erinrade kulturutskottet om att en infrastruktur i

form av marksändningar för analog sändning redan

fanns i landet och att dessa sändare kan

kompletteras med digital utrustning till

förhållandevis begränsad kostnad. Detta hindrade

dock inte att även andra distributionsformer kunde

prövas vid sidan av de trådlösa sändningarna.

Konstitutionsutskottet delade kulturutskottets

uppfattning och avstyrkte motionsyrkanden som vände

sig mot planerna på ett markbundet stolpnät (bet.

1996/97:KU17). Utskottet gjorde under föregående

riksmöte samma bedömning och ville dessutom hänvisa

till den uppföljning och utvärdering som skall

genomföras av den parlamentariska kommittén. I

enlighet med detta avstyrkte utskottet motionerna.

Utskottets bedömning

Som framgår av redogörelsen ovan är avsikten att de

digitala marksändningarna nu skall inledas.

Utskottet finner inte anledning att göra ett ändrat

ställningstagande när det gäller dessa sändningar.

Det är alltjämt tillgängligheten som enligt

utskottets mening är av avgörande betydelse när det

gäller valet av distributionsform. Vidare anser

utskottet, i likhet med vad som tidigare uttalats,

att den uppföljning och utvärdering som skall

genomföras av den parlamentariska kommittén bör

avvaktas. Motionerna K231 yrkande 16 (fp), K282

yrkande 1 (m), K323 yrkande 5 (m), K328 yrkande 13

(fp) samt T220 yrkande 9 (m) avstyrks därför.

Digital radio

Motionen

I motion 1998/99:K323 av Per Unckel m.fl. (m) anförs

att det krävs ett tillståndsförfarande liknande det

som tidigare gällde för den privata lokalradion

under den borgerliga regeringen för att den digitala

radion skall utvecklas. Enligt motionärerna krävs

ett auktionssystem och långvariga sändningstillstånd

för att ge det oberoende och den stabilitet som

krävs för att programbolag skall göra de stora

investeringar som behövs för att etablera en ny

sändningsteknik och ny marknad. Vad som anförts om

regelverk för digital radio bör ges regeringen till

känna (yrkande 14).

Bakgrund

Allmänt

Våren 1995 beslutade riksdagen i enlighet med

regeringens förslag (prop. 1994/95:170, bet.

1994/95:KU47, rskr. 1994/95:369) att digitala

ljudradiosändningar skulle påbörjas, men att dessa

inledningvis endast skulle få förekomma i ett

begränsat antal områden.

Utredningen om den framtida kommersiella lokalradion

gavs i uppdrag att som en del i sin analys överväga

om de förslag som riksdagen ställt sig bakom i fråga

om digitala ljudradiosändningar skall utvecklas.

Utredaren skulle utvärdera tidigare arbete med

tillstånd för digitala ljudradiosändningar.

I sitt betänkande (SOU 1999:14) beskriver

utredaren den nuvarande situationen för den digitala

ljudradion. Sveriges Radio har tillstånd att

samtidigt sända sex program i den nationella

frekvensen och ett eller två i de regionala

frekvenserna. Därutöver har Sveriges Radio rätt att

sända tilläggstjänster i den utsträckning som behövs

för programverksamheten. Tillstånden för de

nationella sändningarna gäller till utgången av år

2001. När det gäller de regionala sändningarna

gäller tillståndet till dess att regeringen har

fattat beslut om fördelning av överföringskapacitet

mellan programföretag i den regionala frekvensen i

respektive område. I de regionala frekvensblocken

har utrymme reserverats för tre till fyra

programföretag med en kapacitet om 224 kbit/s.

Sändningstillstånd har dock ännu inte delats ut.

I redogörelsen sägs vidare att Sveriges Radio

inledde digitala sändningar över riksnätet redan

hösten 1995. Det finns för närvarande endast ett

begränsat antal mottagare ute i handeln.

Utredaren är i sin utvärdering positiv när det

gäller en fortsatt utbyggnad av den digitala

ljudradion. Bedömningar görs också i fråga om

urvalsförfarandet och Radio- och TV-verkets tidigare

arbete med fördelning av tillstånden. Avslutande

synpunkter lämnas vidare när det gäller lyssnarnas

användning av tekniken, krav på "svenska" program,

tillståndsperioden, vem som skall disponera

sändningsutrymmet och frågor om teknisk samverkan.

I betänkandet föreslås en fortsatt utbyggnad av det

digitala nätet. Utbyggnaden bör ske med beaktande av

efterfrågan. Tillståndshavarna skall ges möjlighet

att själva välja sin infrastruktur. Enligt utredaren

är det angeläget att förutsättningarna redan från

början är sådana att kraven på yttrandefrihet,

tillgänglighet och mångfald tillgodoses. All

kapacitet bör därför fördelas mellan

tillståndshavarna, under förutsättning att antalet

sökande är tillräckligt.

Utredaren anser vidare att det är viktigt att de

företag som från början deltar i sändningarna skall

kunna göra bedömningar på längre sikt.

Programföretagens vilja att delta i de digitala

sändningarna torde enligt utredaren påverkas av

deras möjlighet att förutse de framtida

spelreglerna. Tillståndsperioden föreslås därför bli

fyra år, med rätt till förlängning vid två

tillfällen.

Tidigare riksdagsbehandling

Under föregående riksmöte behandlade utskottet

motioner, (fp) och (c), som gällde frågor om den

digitala ljudradion. Utskottet konstaterade att

utvecklingen i fråga om digitalisering av ljudradion

kommit förhållandevis långt. Sändningsverksamhet

sker genom Sveriges Radio i fyra områden som täcker

större delen av hushållen och ett

tillståndsförfarande pågår beträffande sändningar

från privata programföretag. Utskottet konstaterade

vidare att den särskilde utredaren som skulle se

över de framtida villkoren för den kommersiella

lokalradion skulle överväga om de förslag som

riksdagen ställt sig bakom i fråga om digital

ljudradio kan utvecklas. Enligt utskottets mening

saknades mot denna bakgrund behov av ett

tillkännagivande till regeringen vare sig det gällde

uppmärksamhet och ambitioner i fråga om digital

ljudradio eller en ny rikstäckande kommersiell

radiokanal. Utskottet avstyrkte därför motionerna.

Utskottets bedömning

Som framgår ovan har utredningen om den framtida

lokalradion nyligen avlämnat sitt betänkande till

regeringen. En utgångspunkt för utredningens arbete

har varit att sändningstillstånd inte skall

auktioneras ut. Utredaren har också haft i uppdrag

att utvärdera det tidigare arbetet med de digitala

ljudradiosändningarna. Betänkandet är nu under

beredning i Regeringskansliet.

Utskottet är inte berett att förorda att tillstånd

för digitala ljudradiosändningar skall fördelas

genom ett auktionsförfarande. Vidare anser utskottet

att beredningen av betänkandet från utredningen om

den framtida lokalradion bör avvaktas. Mot denna

bakgrund avstyrker utskottet motion K323 yrkande 14

(m).

Regional och lokal TV

Motionerna

I motion 1998/99:K323 av Per Unckel m.fl. (m) anförs

att staten genom regionala koncessioner bör lämna

möjlighet till olika TV-stationer att börja sända

med olika delar av landet som sändningsområden. De

TV-bolag som växer fram ur en sådan process skall

kunna genomföra nationella sändningar genom

samarbete inom ramen för de två markbundna

frekvenser som i dag finns tillgängliga.

Motionärerna anför att koncessionerna skall fördelas

på motsvarande sätt som den privata lokalradions

koncessioner, nämligen genom auktioner. Detta bör

ges regeringen till känna (yrkande 10).

I motion 1998/99:K331 av Rune Berglund och Berit

Andnor (s) påpekas att stora delar av befolkningen i

Jämtlands län är hänvisade till parabol för att

kunna se TV 4. Detta innebär att man har tillgång

till lokala Stockholmsnytt, men inte till de lokala

sändningarna i det egna länet. Enligt motionärerna

är en utbyggnad av TV 4-sändare nödvändig så att

även större delen av hushållen i de glest befolkade

delarna av landet får tillgång till lokala TV 4-

sändningar. Detta bör ges regeringen till känna.

I motion 1998/99:K243 av Erik Arthur Egervärn (c)

anförs att Kreativ Media i Strömsund vid två

tillfällen har fått ett tillfälligt

sändningstillstånd enligt 2 kap. 2 § radio- och TV-

lagen för att sända markbunden TV i norra Jämtland.

Motionären påpekar att det begränsade

sändningstillståndet gör det svårt att skapa en

ekonomiskt hållbar långsiktig verksamhet. Detta

problem gäller generellt för alla motsvarande

medieföretag. Enligt motionären bör möjligheten att

ge sändningstillstånd för förslagsvis två dagar per

vecka under en försöksperiod på ett år utredas.

Motionären hemställer att riksdagen begär förslag

till ändring av 2 kap. 2 § radio- och TV-lagen i

enlighet med vad i motionen anförts.

Bakgrund

Allmänt

Enligt 2 kap. 2 § första stycket radio- och TV-lagen

krävs tillstånd av regeringen för att sända TV-

program med hjälp av radiovågor på frekvens under 3

gigahertz.

I fjärde stycket sägs att Radio- och TV-verket får

meddela tillstånd att under en begränsad tid om

högst två veckor sända TV-program eller

ljudradioprogram som inte är närradio eller

lokalradio. Verket får förena ett sådant tillstånd

med villkor enligt 3 kap. 1-3 §§ samt besluta att

föreskrifterna i 6 och 7 kap. inte skall tillämpas

på sändningar som sker med stöd av ett sådant

tillstånd.

Vidare sägs i 3 kap. 2 § samma lag att villkor för

sändningstillstånd får avse skyldighet att regionalt

sända och producera program.

Riksdagen tog under våren 1996 ställning till de

villkor och riktlinjer som under perioden den 1

januari 1997-den 31 december 2001 skall gälla för

Sveriges Television och Sveriges Radio (prop.

1995/96:161, bet. 1995/96:KrU12, rskr. 1995/96:297).

Riksdagsbeslutet innebär bl.a. ett krav på en

distriktsorganisation och distriktsbaserad

produktion. Den andel av allmänproduktion som

produceras utanför Stockholm skall under

tillståndsperioden ökas till minst 55 %.

Som villkor i sändningstillståndet för TV 4 gäller

för samma period att TV 4 skall sända program till

hela landet. Detta innebär att minst 98 % av den

fast bosatta befolkningen skall kunna ta emot

sändningarna via marknätet. Därutöver skall

programmen distribueras genom satellit till den del

av befolkningen som inte utan stora kostnader kan

nås av utsändningarna från marksändare.

Därutöver gäller som villkor att TV 4 skall utforma

sändningarna så att de inte endast kan tas emot av

en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet.

Enligt ett tillägg till sändningstillståndet för TV

4 gäller därutöver att TV 4 regionalt skall sända

och producera program. De regionala sändningarna

skall ske i minst samma antal områden och i minst

samma omfattning som under år 1996.

Av regeringens avtal med TV 4 framgår vidare att TV

4 skall verka för att lokal-TV-bolagen får sända

program i lokala kabelsändningar och i

satellitsändningar.

I 8 kap. 2 § radio- och TV-lagen sägs att var och en

som äger eller annars förfogar över en anläggning

för trådsändning där TV-program vidaresänds till

allmänheten och varifrån sändningarna når fler än

100 bostäder skall i varje kommun där han eller hon

har en sådan anläggning kostnadsfritt tillhandahålla

ett särskilt bestämt utrymme för sändningar av TV-

program från ett eller flera av Radio- och TV-verket

utsedda företag (lokala kabelsändarföretag).

Vidare sägs i 8 kap. 5 § samma lag att ett lokalt

kabelsändarföretag skall vara en sådan juridsk

person som har bildats för att bedriva lokala

kabelsändningar och som kan antas låta olika

intressen och meningsriktningar komma till tals i

sin verksamhet.

I andra stycket sägs att ett sådant företag i sin

sändningsverksamhet skall sträva efter vidaste

möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.

Enligt tredje stycket skall Radio- och TV-verkets

förordnande av lokala kabelsändarföretag avse högst

tre år.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet behandlade under föregående riksmöte

motioner som rörde frågor om regional och lokal TV

(bet. 1997/98:KU16). Ett par motioner (m) behandlade

frågan om koncessioner för regionala TV-bolag genom

auktionsförfarande. Härvid konstaterade utskottet

att riksdagens beslut våren 1996 om en radio och TV

i allmänhetens tjänst bl.a. innebar att

motionsförslag om privatisering av en TV-kanal och

två radiokanaler avslogs. Kulturutskottet hade

framhållit (bet. 1995/96:Kr12 s. 31) att public

service-verksamheten har ett stort värde även i en

tid när det totala utbudet av radio- och TV-program

mångdubblats. För att i stort sett hela befolkningen

skulle ha tillgång till ett brett programutbud var

det nödvändigt att Sveriges Television även i

fortsättningen fick sända i två kanaler. På

motsvarande sätt var det enligt kulturutskottet

angeläget att radiopubliken i hela landet nås av ett

brett utbud genom Sveriges Radios sändningar.

Konstitutionsutskottet konstaterade vidare att

kulturutskottet intagit samma ståndpunkt också våren

1997 (bet. 1996/97:KrU8). Konstitutionsutskottet

gjorde samma bedömning och avstyrkte de båda

motionerna.

Därutöver behandlade utskottet en motion (m, s, c,

fp, v, mp, kd) om regionala aspekter i

koncessionsgivning och utbyggnad av TV-nätet.

Utskottet hänvisade till att tillståndsvillkoren för

både Sveriges Television och TV 4 innehåller klara

krav på regional verksamhet. Vidare konstaterade

utskottet att ansökningar om tillstånd att sända

digitalt i skilda områden bereddes inom

Regeringskansliet. Mot denna bakgrund saknades

enligt utskottets mening anledning för riksdagen att

göra ett tillkännagivande till regeringen. Motionen

avstyrktes därför.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att nuvarande lokala TV-

sändningar i marknätet sker genom av regeringen

meddelade sändningstillstånd för Sveriges Television

och TV 4. Sändningstillstånden för dessa bolag

innehåller också villkor om regionala sändningar när

det gäller de kommande digitala marksändningarna.

Inom ramen för dessa sändningar har regeringen

vidare gett ett par programföretag tillstånd till

fristående regionala sändningar. Utskottet finner

inte skäl att ändra sitt tidigare ställningstagande

när det gäller frågan om koncessioner för regionala

bolag genom auktionsförfarande och avstyrker motion

K323 yrkande 10 (m).

När det gäller vad som anförs i motion K331 (s)

konstaterar utskottet att sändningstillståndet för

TV 4 innehåller villkor om vilken befolkningtäckning

sändningarna skall ha via marknätet samt att TV 4

regionalt skall producera och sända program. Även i

regeringens avtal med TV 4 behandlas de regionala

sändningarna. Enligt utskottets mening måste det

förutsättas att programföretag följer tillstånd och

avtal för sändningarna. Utskottet utgår från att

regeringen följer frågan om huruvida kraven på

sändningsverksamheten uppfylls och i

beredningsarbetet inför kommande sändningstillstånd

för TV 4 överväger hur bl.a. kraven på

befolkningstäckning och regionala sändningar skall

se ut framöver. Mot denna bakgrund anser utskottet

att vad som anförs i motionen inte bör föranleda

någon åtgärd från riksdagens sida.

I motion K243 (c) aktualiseras frågan om utökade

möjligheter till tillfälliga sändningstillstånd för

marksänd TV. Utskottet anser sig för närvarande inte

berett att förorda att riksdagen skall vidta någon

åtgärd med anledning av det som anförs i motionen.

Emellertid vill utskottet peka på att det inom ramen

för de digitala marksändningarna kan finnas utrymme

för programföretag att pröva sändningsverksamhet i

t.ex. ett visst område. Mot bakgrund av det anförda

avstyrker utskottet motionen.

Det s.k. riksförbudet i närradion

Motionen

I motion 1998/99:K328 av Helena Bargholtz och Barbro

Westerholm (fp) konstateras att riksdagen i våras

delade regeringens uppfattning att det s.k.

riksförbudet i princip borde behållas. Motionärerna

vidhåller sin uppfattning att det bör införas en

bestämmelse om att undantag för sändningar av

särskilt lokalt eller regionalt intresse skall kunna

medges. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande

15).

Bakgrund

Gällande regler

Enligt 6 kap. 6 § radio- och TV-lagen får i närradio

endast sändas program som har framställts särskilt

för den egna verksamheten.

I andra stycket sägs att under högst tio timmar per

månad får dock en tillståndshavare sända program som

inte framställts enbart för den egna verksamheten,

om innehållet i sändningarna

- är av särskilt intresse för tillståndshavarens

medlemmar,

- främjar kunskap och bildning eller

- utgör upptagningar av lokala kulturella

tillställningar.

De två sistnämnda undantagen infördes genom en

lagändring den 1 juli 1998.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet behandlade under föregående riksmöte

proposition 1997/98:77 om närradion m.m. (bet.

1997/98:KU28). I propositionen föreslogs bl.a. att

förbudet mot sändning av centralproducerat

programmaterial i närradio - det s.k. riksförbudet -

i princip skulle behållas. Bestämmelsen om undantag

föreslogs dock utvidgas till att gälla under högst

tio timmar per månad för sändningar som främjar

kunskap och bildning eller som utgör upptagningar av

lokala kulturella tillställningar. Det utvidgade

undantaget föreslogs utvärderas efter två år.

Utskottet tillstyrkte regeringens förslag och

avstyrkte bl.a. motioner, (c) och (fp), med förslag

om ytterligare undantag från det s.k. riksförbudet

när det gällde regionala sändningar.

Utskottets bedömning

Utskottet finner inte skäl att frångå sin tidigare

avvisande hållning när det gäller ytterligare

undantag från det s.k. riksförbudet. Motion K328

yrkande 15 (fp) avstyrks därför.

Förbud mot viss avkodningsutrustning

Motionerna

I motion 1998/99:K254 av Jan Backman (m) anförs att

den nuvarande lagstiftningen om förbud mot viss

avkodningsutrustning ger ett mycket begränsat skydd

mot pirattittandet. Motionären framhåller att den

svenska lagen inte innehåller något förbud mot att

den enskilde använder piratutrustning för olovlig

avkodning av krypterade TV-tjänster. Enligt

motionären bör det prövas om inte lagen också borde

innehålla ett förbud mot enskilds användning av

piratutrustning. Detta bör ges regeringen till känna

(yrkande 1).

I motionen påpekas vidare att det krävs särskilda

skäl och att det kan motiveras från allmän synpunkt

för att någon skall dömas till böter eller fängelse

för brott mot lagen om förbud beträffande viss

avkodningsutrustning. Denna s.k. särskilda

åtalsregel gör enligt motionären lagen tandlös och

har i praktiken inneburit att åklagarna inte driver

åtal vidare om man inte kan visa att försäljningen

av piratutrustning överstigit 200 000 kr. Motionären

påpekar vidare att straffsatsen för brott är

maximalt sex månaders fängelse. Enligt motionären

verkar straffsatsen inte avskräckande och innebär

dessutom ett hinder i arbetet med att utreda

misstänkta brott. Straffet för grovt brott bör

därför höjas så att husrannsakan möjliggörs. Vad som

anförts om ändrad straffsats för grovt brott bör

enligt motionären ges regeringen till känna (yrkande

2).

Motionären anför vidare att de skadelidandes

möjligheter att erhålla skadestånd är mycket

begränsade, eftersom regler saknas för beräkning av

skadestånd. Regeringen bör därför ges till känna att

det bör införas sådana regler i lagen om förbud

beträffande viss avkodningsutrustning (yrkande 3).

I motion 1998/99:K255 av Ewa Larsson (mp), med en i

huvudsak likalydande text som i ovanstående motion,

hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag

till sådan ändring i lagen om förbud beträffande

viss avkodningsutrustning att det medför ett förbud

mot innehav av utrustning (yrkande 1).

Vidare hemställs i motionen att riksdagen begär

förslag till sådan ändring i lagen att en straffsats

för grovt brott införs med maximalt två års fängelse

vid yrkesmässig hantering i stor omfattning eller

där stor skada förorsakats de kodande företagen

(yrkande 2).

Motionären hemställer också att riksdagen begär

förslag hos regeringen till sådan ändring i lagen

att den s.k. allmänna åtalsregeln avskaffas (yrkande

3).

I motionen hemställs därutöver att riksdagen begär

förslag hos regeringen om att lagen utökas med

regler för beräkning av skadestånd (yrkande 4).

I motion 1998/99:Kr276 av Charlotta L Bjälkebring

m.fl. (v) konstateras att användningen av otillåten

utrustning för avkodning av krypterade TV-tjänster

har ökat i omfattning. Motionärerna anser att den

nuvarande lagen om förbud beträffande viss

avkodningsutrustning behöver ses över för att en

effektiv skärpning skall uppnås mot dem som

yrkesmässigt tillverkar och säljer piratutrustning.

Riksdagen bör hos regeringen begära en sådan

utredning (yrkande 1).

Bakgrund

Gällande regler

Lagen (1993:1367) om förbud mot viss

avkodningsutrustning trädde i kraft den 1 januari

1994.

Enligt 2 § får avkodningsutrustning inte

yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte olovligen

tillverkas, överlåtas, hyras ut, installeras eller

underhållas i avsikt att bereda någon utanför

abonnentkretsen tillgång till innehållet i en kodad

sändning som erbjuds mot betalning.

Den som uppsåtligen bryter mot 2 § skall enligt 3 §

dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Vidare sägs i 6 § att åklagare får väcka åtal endast

om åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän

synpunkt.

EG-direktiv om rättsligt skydd för tjänster som

bygger på eller utgörs av villkorad tillgång

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd har

antagit direktivet 98/84/EG av den 20 november 1998

om det rättsliga skyddet för tjänster som bygger på

eller utgörs av villkorad tillgång.

Enligt artikel 1 skall varje medlemsstat vidta de

åtgärder som är nödvändiga för att på sitt

territorium förbjuda sådan verksamhet som förtecknas

i artikel 4 och för att införa de sanktioner och de

möjligheter till rättelse som fastställs i artikel

5.

I artikel 4 sägs att medlemsstaterna inom sitt

territorium skall förbjuda följande verksamheter:

a) Tillverkning, import, distribution, försäljning,

uthyrning eller innehav av olaglig utrustning i

kommersiellt syfte.

b) Installation, underhåll eller utbyte av olaglig

utrustning i kommersiellt syfte.

c) Marknadsföring av olaglig utrustning genom

kommersiella meddelanden.

Av punkt 22 i ingressen till direktivet framgår att

distribution av olaglig utrustning omfattar all

överföring och saluföring av sådan utrustning för

omsättning inom eller utom gemenskapen.

Vidare sägs i punkt 21 i ingressen att detta

direktiv inte påverkar tillämpningen av bl.a.

nationella regler som förbjuder innehav av olaglig

utrustning för privat bruk.

Enligt artikel 5.1 skall sanktionerna vara

verkningsfulla, avskräckande och proportionerliga i

förhållande till de följder den otillåtna

verksamheten eventuellt kan få.

Vidare sägs i artikel 5.2 att medlemsstaterna skall

vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att

leverantörer av skyddade tjänster, vars intressen

påverkas av sådan otillåten verksamhet som anges i

artikel 4 och som bedrivs på medlemsstaternas

territorium, har tillgång till lämpliga möjligheter

till rättelse, däribland möjlighet att väcka

skadeståndstalan och att utverka ett föreläggande

eller annan förebyggande åtgärd och där det anses

lämpligt att få anhålla om att olaglig utrustning

avlägsnas från kommersiella kanaler.

I punkt 23 i ingressen till direktivet sägs att de

sanktioner och möjligheter till rättelse som

föreskrivs i detta direktiv inte påverkar

användningen av någon annan sanktion eller möjlighet

till rättelse enligt nationell lag, såsom

förebyggande åtgärder i allmänhet eller

beslagtagande av olaglig utrustning. Medlemsstaterna

är inte förpliktade att stadga straffrättsliga

sanktioner mot otillåten verksamhet som omfattas av

direktivet. Medlemsstaternas bestämmelser för

skadeståndstalan skall överensstämma med deras

nationella lagstiftning och rättssystem.

Enligt artikel 6.1 skall medlemsstaterna sätta i

kraft de lagar eller andra författningar som är

nödvändiga för att följa detta direktiv senast den

28 maj 2000.

Utskottet har inhämtat att en departementspromemoria

med förslag om direktivets genomförande i svensk

lagstiftning är under utarbetande i

Regeringskansliet. Promemorian beräknas vara färdig

under våren 1999.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet behandlade under föregående riksmöte

motioner, (m) och (kd), med liknande innehåll som

de nu aktuella (bet. 1997/98:KU16). Därvid

konstaterade utskottet att det pågick ett arbete

inom EU med ett direktiv som i viss mån tillgodosåg

motionerna. Enligt utskottets mening behövdes inte

något tillkännagivande till regeringen i dessa

delar. Det kunde enligt utskottet inte uteslutas att

direktivet kunde föranleda överväganden också i de

andra avseenden som motionerna gällde. Utskottet var

emellertid inte berett att nu förorda skärpningar i

lagen om förbud beträffande viss

avkodningsutrustning utan ansåg att resultatet av

arbetet med direktivet borde avvaktas. Motionerna

avstyrktes därför.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att utvecklingen på TV-

området, bl.a. övergången från analog till digital

distributionsteknik, innebär att utbudet av

krypterade TV-tjänster och andra krypterade

elektroniska tjänster kommer att öka. Detta innebär

i sin tur ett ökat behov av ett effektivt rättsligt

skydd mot otillåten avkodning. I flera motioner

aktualiseras frågan om en skärpning av den nu

gällande svenska lagstiftningen. Som framgår av

redovisningen ovan har ett EG-direktiv nyligen

antagits om rättsligt skydd för tjänster som bygger

på eller utgörs av villkorad tillgång. Utskottet

konstaterar att det är frågan om ett minimidirektiv

och att det överlåts åt medlemsländerna att t.ex.

bestämma om förbud mot innehav av olaglig utrustning

och att utforma eventuella straffrättsliga

sanktioner. Enligt utskottets mening är det med

hänsyn till den pågående tekniska utvecklingen av

stor betydelse att direktivet genomförs i svensk

lagstiftning så att ett effektivt skydd, både ur

ekonomisk och upphovsrättslig synvinkel, mot

otillåten avkodning uppnås. Härvid måste självklart

nödvändiga avvägningar göras mot såväl mer

grundläggande rättsliga principer som mot vad som i

övrigt gäller på det straffrättsliga och

skadeståndsrättsliga området. Utskottet utgår från

att regeringen i arbetet med att ta fram ett förslag

för genomförandet av direktivet noggrant prövar

synpunkter av det slag som utskottet nu framfört.

Mot denna bakgrund anser utskottet att vad som

anförs i motionerna K254 (m), K255 (mp) och Kr276

yrkande 1 (v) för närvarande inte bör föranleda

någon riksdagens åtgärd. Motionerna avstyrks därför.

Användande av s.k.V-chip

Motionen

I motion 1998/99:Kr274 Av Birger Schlaug m.fl. (mp)

anförs att en möjlig metod för att begränsa

videovåldet är de V-chip som kan användas för att

spärra vissa TV-utsändningar. Vad som anförts om V-

chip bör ges regeringen till känna (yrkande 54).

Bakgrund

Gällande EG-rätt

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd har

den 30 juni 1997 antagit direktiv 97/36/EG om

ändring av rådets direktiv 89/552/EG (TV-

direktivet).

I enlighet härmed har en ny artikel, artikel 22 b,

införts i TV-direktivet. Denna artikel innebär att

EG-kommissionen inom ett år från det datum då

direktivet offentliggjordes och i samarbete med de

behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall

utföra en undersökning av de eventuella för- och

nackdelar med ytterligare åtgärder i syfte att

underlätta för föräldrar eller vårdnadshavare att

kontrollera de program som underåriga får se. Denna

undersökning skall bl.a. omfatta det önskvärda av

att det ställs krav på att nya TV-apparater har

sådan teknisk utrustning att föräldrar eller

vårdnadshavare har möjlighet att spärra vissa

program.

Utskottet har inhämtat att den undersökning som

kommissionen skall genomföra enligt artikel 22 b i

TV-direktivet kommer att vara slutförd under våren

1999.

I departementspromemorian Genomförande av EG:s TV-

direktiv (Ds 1998:21) anges att bakgrunden till

bestämmelsen är förslag från Europaparlamentet om

att det i direktivet skall tas in regler om att alla

program skall kodas med avseende på skadlighet för

minderåriga och att alla TV-mottagare som

marknadsförs inom EG skall vara försedda med en

teknisk anordning som gör det möjligt att filtrera

bort program.

Enligt promemorian är den tekniska anordning som

avses det s.k. V-chip, som föreslogs i Kanada i

början av 1990-talet, eller någon liknande

anordning. Uttrycket "V-chip" eller varumärkesnamnet

"the Vyou Control Chip" syftar på en modul som kan

byggas in i en TV-mottagare och programmeras för att

blockera vissa program som den känner igen genom

särskilda koder som sänds ut tillsammans med TV-

sändningen. Avsikten med anordningen är att

föräldrar och andra skall kunna "filtrera bort"

program som de anser att barn inte bör få se.

Enligt artikel 26 i TV-direktivet skall kommissionen

senast den 31 december 2000 och vartannat år

därefter överlämna en rapport om genomförandet av

direktivet och, om nödvändigt, utarbeta ytterligare

förslag för att anpassa det till utvecklingen på TV-

sändningsområdet.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet behandlade under föregående riksmöte

motioner (mp) med ett liknande innehåll som den nu

aktuella. Enligt utskottet borde den undersökning

som skall företas inom EG-kommissionen när det

gäller bl.a. behovet av krav på tillgång till s.k.

V-chip avvaktas. Utskottet avstyrkte därför

motionerna.

Utskottets bedömning

Som framgått kommer EG-kommissionen inom kort att

vara färdig med sin undersökning enligt artikel 22 b

i TV-direktivet när det gäller bl.a. behovet av

tillgång till s.k. V-chip. Utskottet utgår från att

regeringen noggrant följer upp resultatet av

kommissionens arbete och därvid bevakar intresset av

ett förstärkt skydd för underåriga mot olämpliga TV-

program. Mot bakgrund av det anförda avstyrker

utskottet motion Kr274 yrkande 54 (mp).

Mediemyndighet

Motionen

I motion 1998/99:Kr276 av Charlotta L Bjälkebring

m.fl. (v) anförs att en sammanhållen mediemyndighet

bör inrättas. Enligt motionärerna behövs en sådan

myndighet för att ta ett helhetsgrepp på

mediepolitiken, hantera de svåra frågorna om ny

teknik och medielandskapets stora förändringar samt

vidta åtgärder för att säkra en möjlighet för alla

att nyttja sin yttrandefrihet. Myndigheten bör även

ansvara för forskning om och kartläggning av hur

våld, barnreklam, reklam och porr påverkar

människan. Motionärerna anser att riksdagen bör

besluta om att ge regeringen i uppdrag att ge

Medieutredningen tilläggsdirektiv att utreda hur de

många olika organ som i dag finns på området kan

föras samman till en gemensam mediemyndighet

(yrkande 2).

Bakgrund

Allmänt

Våren 1994 beslutade riksdagen (prop. 1993/94:160,

bet. 1993/94:KU37, 1993/94:276) om en ny

myndighetsorganisation på radio- och TV-området. Två

nya myndigheter - Radio- och TV-verket och

Granskningsnämnden för radio och TV - ersatte den 1

juli 1994 de tidigare myndigheterna Radionämnden,

Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för

lokalradiotillstånd. Ansvaret för tillståndsgivning

lades på Radio- och TV-verket, medan ansvaret för

granskning av att programreglerna efterlevs lades på

Granskningsnämnden.

Enligt uppgift från Kulturdepartementet pågår för

närvarande ett arbete inom Regeringskansliet med

utvärdering och översyn av myndighetsorganisationen

på radio- och TV-området.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet behandlade under föregående riksmöte en

motion (v) med liknande innehåll som den nu aktuella

(bet. 1997/98:KU16). När det gällde frågan om en

sammanhållen mediemyndighet ville utskottet hänvisa

till att den nuvarande myndighetsorganisationen på

radio- och TV-området tillkom för mindre än fyra år

sedan mot bakgrund av behovet av att tillstånds-

respektive granskningsverksamhet inte bör ligga hos

samma myndighet. Utskottet gjorde inte nu någon

annan bedömning än vid tillkomsten av

myndighetsorganisationen och avstyrkte motionen.

Utskottets bedömning

Utskottet vill återigen erinra om att den nuvarande,

och förhållandevis nya, myndighetsorganisationen på

radio- och TV-området tillkom mot bakgrund av

behovet av att tillstånds- respektive

granskningsverksamhet inte bör ligga hos samma

myndighet. Inte heller nu finner utskottet skäl att

göra någon annan bedömning än den som gjordes vid

myndighetsorganisationens tillkomst. Utskottet

noterar vidare att det inom Regeringskansliet pågår

ett arbete med utvärdering och översyn av

myndighetsorganisationen. Mot denna bakgrund

avstyrker utskottet motion Kr276 yrkande 2 (v).

Utredning om brett mediestöd

Motionen

I motion 1998/99:Kr276 av Charlotta L Bjälkebring

m.fl. (v) påpekas att höjda produktions- och

papperskostnader inneburit en kraftig

rationalisering i branschen, vilket kan hota den

regionala bevakningen och försämra journalistiken.

Fortsatt höga produktionskostnader, nya möjligheter

med databaserade tidningar, minskad

betalningsförmåga hos läsarna och nya medievanor

innebär enligt motionärerna en stor fara för de

lokala och regionala dagstidningarnas överlevnad i

ett längre perspektiv. Motionärerna anser att en

diskussion redan nu bör inledas om hur presstödet

kan omvandlas till ett bredare mediestöd för att på

sikt garantera mångfalden. Riksdagen bör hos

regeringen begära en parlamentarisk utredning med

uppgift att återkomma med förslag om hur ett brett

mediestöd skall utformas (yrkande 3).

Vid bifall till yrkande 3 hemställs i motionen att

den parlamentariska utredningen om ett brett

mediestöd även bör få i uppdrag att se över

funktionshindrades tillgång till olika medier

(yrkande 4). Motionärerna pekar härvid på

möjligheterna för synskadade att i elektronisk

version ta del av tryckt information. Vidare anser

motionärerna att hela dagspressen på sikt måste bli

tillgänglig för synskadade. Motionärerna anser också

att film, video, tidningar, tidskrifter och TV måste

bli tillgängliga för synskadade.

Den parlamentariska utredningen bör även se på

möjligheten att fördela det breda mediestödet till

lokala radio- och TV-sändningar (yrkande 5).

Bakgrund

Brett mediestöd

Under föregående riksmöte behandlade utskottet en

motion (v) med yrkande om en utredning om ett brett

mediestöd som ersättning för presstödet (bet.

1997/98:KU16). Utskottet var inte berett att förorda

en sådan utredning. I sammanhanget ville utskottet

hänvisa till att frågan om bidrag till svensk

kvalitetsproduktion producerad utanför de sändande

bolagens TV-produktion, med anledning av betänkandet

Bidrag till fri svensk TV-produktion (SOU 1997:172)

för närvarande bereddes inom Regeringskansliet.

Motionen avstyrktes därför.

Funktionshindrades tillgång till medier

Villkor för sändningar

Sändningstillstånden för Sveriges Televison,

Sveriges Radio och Utbildningsradion innehåller ett

likalydande villkor om att företagen är skyldiga att

beakta funktionshindrades behov. Genom att utnyttja

befintlig och ny teknik skall företagen under

tillståndsperioden öka möjligheterna för

funktionshindrade att ta del av programmen. I fråga

om program om och för funktionshindrade skall de tre

företagen sinsemellan fördela ansvaret för olika

insatser.

Enligt 5 § i sändningstillståndet för TV 4 skall

stora underhållningsprogram och svensk TV-dramatik

göras tillgängliga för funktionshindrade i minst

samma omfattning som under 1996. Verksamheten för

funktionshindrade skall under tillståndsperioden

utökas i den mån nya tekniska förutsättningar gör

detta möjligt inom ramen för oförändrade kostnader.

Tidigare riksdagsbehandling

I budgetpropositionen för 1999 (prop. 1998/99:1

utg.omr. 1) anför regeringen att sammanlagt 86

dagstidningar gavs ut som taltidningar vid utgången

av år 1997. Under året tillkom tre taltidningar.

Mångfalden är enligt regeringens bedömning god.

Regeringen konstaterar dock att omkring hälften av

alla dagstidningar saknar taltidning. Bland

tidningar som kommer ut 6-7 dagar per vecka är

emellertid andelen taltidningar högre.

Regeringen anför vidare att Taltidningsnämnden

genom olika åtgärder har ökat resurserna för att

starta utgivning av taltidningar, vilket skapar

förutsättningar för en större mångfald.

Taltidningsnämnden bedömer att servicen till

abonnenterna fortfarande är god.

Konstitutionsutskottet godkände regeringens förslag

till anslag för stöd till radio- och kassettidningar

(bet. 1998/99:KU1).

Kulturutskottet har nyligen, liksom under föregående

riksmöte, behandlat motioner, (m), (c), (kd), (fp)

och (s), som har berört frågor om Sveriges

Televisions tillgänglighet för synskadade samt

tillgängligheten för hörselskadade till TV-program i

Sveriges Televisions och andra TV-kanalers utbud

(bet. 1998/99:KrU3). Utskottet konstaterade att

Sveriges Television, Sveriges Radio och

Utbildningsradion i september 1997 hade träffat en

överenskommelse om insatser för funktionshindrade.

Av överenskommelsen framgår bl.a. att Sveriges

Television ingående studerat frågan om synskadades

tillgång till utländska program och avsåg att

fortsätta att följa utvecklingen på området, bl.a. i

samarbete inom European Broadcasting Union. Sveriges

Television avsåg vidare att under tillståndsperioden

genomföra realistiska försök med s.k. syntolkning.

Kulturutskottet anförde när det gällde

tillgängligheten för synskadade att det i

förberedelsearbetet inför nästa tillståndsperiod

ingående bör diskuteras hur synskadades tillgång

till TV-programmen kan förbättras. En av

förutsättningarna för ett förnyat sändningstillstånd

för Sveriges Television bör enligt utskottets mening

vara att kraven på företaget i detta hänseende höjs

ytterligare i jämförelse med kraven i nu gällande

tillstånd. Utskottet ville i sammanhanget erinra om

att Sveriges Television inom kort kommer att inleda

digitala sändningar över marknätet. Den digitala

sändningstekniken kommer att medföra stor

överföringskapacitet och möjlighet till fler

programtjänster, något som borde förbättra

situationen för de synskadade. Utskottet förutsatte

att regeringen i förberedelserna inför kommande

tillstånd beaktar vad utskottet här har anfört. Med

hänvisning till det anförda avstyrktes motionerna.

När det gällde hörselskadades tillgång till

Sveriges Television och andra TV-kanalers

programutbud anförde kulturutskottet att det är av

största vikt att även frågan om hörselskadades

förbättrade tillgång till public service-TV beaktas

i kommande public service-beredning. Även de

möjligheter som följer med övergången till

digitaliserade sändningar att ge hörselskadade

bättre service bör diskuteras i beredningsarbetet.

På samma sätt som när det gäller synskadades

tillgång till Sveriges Televisions program bör

enligt utskottet en förutsättning för ett förnyat

sändningstillstånd vara att tillgängligheten för

hörselskadade förbättras ytterligare. Utskottet

konstaterade vidare då det gällde kraven på andra

programföretag än Sveriges Television att dessas

verksamhet ligger utanför utskottets

beredningsområde. Därför inskränkte sig utskottet

till att understryka vikten av att även dessa

programföretag verkar för att göra sina program

tillgängliga för personer med funktionshinder.

Utskottet förutsatte att regeringen i

förberedelserna inför kommande tillstånd beaktar vad

utskottet här anfört och avstyrkte motionerna.

Konstitutionsutskottets bedömning

I likhet med vad utskottet uttalade under föregående

riksmöte är utskottet inte heller nu berett att

förorda att en utredning skall tillkallas om ett

brett mediestöd i syfte att ersätta presstödet.

Utskottet avstyrker därför motion Kr276 yrkande 3

(v).

När det gäller vad som i motionen anförs om

funktionshindrades tillgång till medier delar

utskottet motionärernas uppfattning att detta är en

fråga som förtjänar särskild uppmärksamhet.

Utskottet kan härvid konstatera att utvecklingen för

taltidningarna årligen behandlas av riksdagen inom

ramen för budgetbehandlingen och det särskilda

anslaget för detta ändamål. Som framgår av

redovisningen ovan ingår som villkor i Sveriges

Televisions, Sveriges Radios och Utbildningsradions

sändningstillstånd samt i sändningstillståndet för

TV 4 att företagen skall beakta funktionshindrades

behov. Kulturutskottet har vidare nyligen, liksom

under föregående riksmöte, behandlat motioner som

har berört frågor om tillgängligheten för synskadade

och hörselskadade till TV-program i Sveriges

Televisions och andra TV-kanalers utbud.

Kulturutskottet uttalade att en av förutsättningarna

för ett förnyat sändningstillstånd för Sveriges

Television bör vara att kraven på tillgänglighet för

såväl syn- som hörselskadade höjs ytterligare

jämfört med vad som nu är fallet.

Konstitutionsutskottet kan således konstatera att

frågor om funktionshindrades tillgång till medier

nyligen har varit föremål för behandling i såväl

kultur- som konstitutionsutskotten. Utskottet utgår

vidare från att regeringen fortlöpande bevakar denna

fråga. Mot denna bakgrund är utskottet för

närvarande inte berett att föreslå någon åtgärd från

riksdagens sida med anledning av vad som anförs i

motion Kr276 yrkande 4 (v). Motionen avstyrks därför

i denna del.

I motionen anförs vidare att en utredning om brett

mediestöd även bör se på möjligheterna att fördela

ett sådant stöd till lokala radio- och TV-sändningar

(yrkande 5). Utskottet delar motionärernas

uppfattning att det är angeläget att det ges utrymme

för lokala icke-kommersiella TV- och

radiosändningar. Enligt utskottets mening finns här

anledning att avvakta utvecklingen av såväl de

digitala TV-sändningarna i marknätet som den

digitala ljudradion. Mot denna bakgrund är utskottet

inte heller i denna del berett att förorda någon

åtgärd från riksdagens sida. Motion Kr276 (v)

avstyrks således också i denna del.

Distribution av tidningar och tidskrifter

Motionen

I motion 1998/99:K333 av Matz Hammarström och Per

Lager (mp) anförs att för att tryckfrihetens goda

principer skall kunna omsättas i praktiken, krävs

distributionskanaler så att de tidningar som trycks

också kan nå sina läsare. Motionärernas uppfattning

är att det råder allvarliga problem med dessa

distributionskanaler i Sverige i dag och att detta

hindrar det fria meningsutbytet. Enligt motionärerna

är det så allvarligt att det krävs åtgärder från

riksdagen. Distributionskanalerna för tidningar och

tidskrifter måste utredas i ett tryckfrihets- och

konkurrensperspektiv. Riksdagen bör hos regeringen

begära en sådan utredning.

Bakgrund

Under föregående riksmöte behandlade utskottet en

motion (mp) med ett liknande innehåll som den nu

aktuella. Utskottet hänvisade till att frågan om

distribution av tidskrifter för lösnummerförsäljning

nyligen varit föremål för utredning. Såväl

Utredningen om boken och kulturtidskriften som Rådet

för mångfald inom massmedierna hade utrett frågan.

Utskottet konstaterade att frågan nu var under

beredning i Regeringskansliet. Enligt utskottets

mening borde resultatet av detta beredningsarbete

avvaktas. Motionen avstyrktes därför.

Under våren 1998 behandlade kulturutskottet

proposition 1997/98:98 Litteraturen och läsandet

(bet. 1997/98:KrU15). I propositionen föreslog

regeringen att det statliga stödet för utgivning av

litteratur skulle kompletteras med ett

distributionsstöd. Förslaget innebar i huvudsak att

det förlag som erhåller stöd för sin utgivning skall

tillhandahålla ett exemplar av varje stödd titel för

distribution till folkbibliotek och bokhandel. Varje

kommun och 100 bokhandlar föreslogs få var sitt

exemplar. Utskottet tillstyrkte regeringens förslag

i denna del.

I detta sammanhang behandlade utskottet också en

motion (v) om ett fungerande distributionsnät för

kulturtidskrifter. Utskottet konstaterade att några

av förslagen i propositionen syftade till att

förbättra informationen om kulturtidskrifterna.

Genom att folkbiblioteken ges möjlighet att

gratisprenumerera på tidskrifter kan de lånas och

läsas av presumtiva prenumeranter. Den

omständigheten att tidskriftskatalogen i

fortsättningen skulle komma att ges ut på Internet

kunde enligt utskottet innebära att en ny och

betydligt större publik nås av information om

kulturtidskrifterna än vad som hittills varit

möjligt. Utskottet konstaterade att här nämnda

åtgärder kunde innebära att efterfrågan på

kulturtidskrifter ökar. Därmed torde även

tidskrifternas intäkter på sikt förbättras. Enligt

utskottets mening borde effekterna av de föreslagna

åtgärderna först utvärderas innan det finns

anledning att överväga behovet av andra

stödåtgärder. Med hänvisning till det anförda

avstyrktes motionen.

Utskottets bedömning

Som framgår av redogörelsen ovan har frågan

om distributionsstöd nyligen behandlats i

kulturutskottet. Kulturutskottet har därvid

avstyrkt en motion om ett fungerande

distributionsstöd för kulturtidskrifter med

motiveringen att effekter av andra

stödåtgärder först borde utvärderas.

Konstitutionsutskottet finner inte skäl att

göra någon annan bedömning och avstyrker

därför motion K333 (mp).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bestämmelse om en svensk

TV-lista

att riksdagen med anledning av regeringens förslag i

proposition 1997/98:184 i denna del och med

avslag på motion 1998/99:Kr519 yrkande 11 antar

utskottets i bilaga 3 intagna förslag till lag

om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844),

res. 1 (m, fp)

2. beträffande en svensk TV-lista

att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:K1 och

1998/99:K252 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

res. 2 (s, c, mp)

3. beträffande grundläggande principer för

fria medier

att riksdagen avslår motion 1998/99:K323 yrkandena 1-3,

res. 3 (m)

4. beträffande enhetlig lagstiftning för

elektroniska tjänster

att riksdagen avslår motion 1998/99:T220 yrkande 6,

5. beträffande ägarbegränsningar

att riksdagen avslår motion K323 yrkande 4,

res. 4 (m)

6. beträffande digital TV

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K231 yrkande 16,

1998/99:K282 yrkande 1, 1998/99:K323 yrkande 5,

1998/99:K328 yrkande 13 och 1998/99:T220 yrkande

9,

res. 5 (m)

res. 6 (fp)

7. beträffande digital radio

att riksdagen avslår motion 1998/99:K323 yrkande 14,

res. 7 (m)

8. beträffande regionala koncessioner

genom auktionsförfarande

att riksdagen avslår motion 1998/99:K323 yrkande 10,

res. 8 (m)

9. beträffande regional och lokal TV

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K331 och

1998/99:K243,

10. beträffande det s.k. riksförbudet i

närradion

att riksdagen avslår motion 1998/99:K328 yrkande 15,

res. 9 (m, kd, c, fp)

11. beträffande förbud mot viss

avkodningsutrustning

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K254, 1998/99:K255

och 1998/99:Kr276 yrkande 1,

12. beträffande användande av s.k. V-

chip

att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr274 yrkande 54,

13. beträffande mediemyndighet

att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr276 yrkande 2,

14. beträffande utredning om brett mediestöd

att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr276 yrkandena

3-5,

res. 10 (v)

15. beträffande distribution av

tidskrifter

att riksdagen avslår motion 1998/99:K333.

Stockholm den 13 april 1999

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

I beslutet har deltagit: Per Unckel (m), Göran

Magnusson (s), Pär-Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist

(v), Ingvar Svensson (kd), Jerry Martinger (m), Mats

Berglind (s), Inger René (m), Kerstin Kristiansson

(s), Tommy Waidelich (s), Mats Einarsson (v) Björn

von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Per

Lager (mp), Åsa Torstensson (c), Helena Bargholtz

(fp) och Kenth Högström (s).

Reservationer

1. Bestämmelse om en svensk TV-lista

(mom. 1)

Per Unckel (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m),

Nils Fredrik Aurelius (m) och Helena Bargholtz (fp)

anser,

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8

börjar med "Regeringens förslag" och på s. 9 slutar

med "avstyrks därför." bort ha följande lydelse:

Enligt regeringens förslag skall en bestämmelse

införas i radio- och TV-lagen som möjliggör att en

svensk lista över evenemang som är av särskild vikt

för det svenska samhället kan upprättas. En sådan

ordning innebär enligt utskottets mening ett stort

och oacceptabelt ingrepp, t.ex. i en

idrottsorganisations rätt till det egna

arrangemanget. Utskottet vill i likhet med motion

1998/99:Kr519 yrkande 11 framhålla att regeringens

förslag innebär att idrotten i realiteten mister

förfoganderätten till sina egna arrangemang. De

principiella konsekvenserna av det

expropriationsliknande ingrepp som propositionens

förslag i realiteten innebär berörs över huvud taget

inte i regeringens redovisning. Inte heller

redovisas de vidare konsekvenserna av att annat än

sportevenemang skulle kunna beröras.

Vid sidan av de principiella invändningarna leder

regeringens förslag enligt utskotetts mening också

till svåra konsekvenser för idrotten. Utskottet vill

också peka på att risken för att stora

idrottsevenemang förläggs till andra länder i

stället för Sverige inte är analyserad. Mot denna

bakgrund bör med bifall till motion 1998/99:Kr519

yrkande 11 regeringens förslag avslås.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande bestämmelse om en svensk TV-

lista

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Kr519 yrkande 11

avslår regeringens förslag i proposition

1997/98:184 till lag om ändring i radio- och TV-

lagen (1996:844) såvitt avser 6 kap. 10 § i

denna del,

2. En svensk TV-lista (mom. 2)

Göran Magnusson (s), Pär-Axel Sahlberg (s), Mats

Berglind (s), Kerstin Kristiansson (s), Tommy

Waidelich (s), Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c)

och Kenth Högström (s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9

börjar med "Konstitu-

tionsutskottet konstaterar" och slutar med

"1998/99:K252 (m)." bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet vill för egen del framhålla

att bakgrunden till TV-direktivets bestämmelse om

allmänhetens tillgång till viktiga evenemang är att

det har kunnat konstateras en ökad tendens till att

företag köper upp sändningsrättigheter till

intressanta evenemang, särskilt inom sportområdet.

Det kan befaras att evenemangen till stor del kommer

att sändas i krypterade betal-TV-sändningar och

således kommer att vara tillgängliga för endast en

begränsad del av befolkningen. Utskottet vill påpeka

att det genom en svensk TV-lista kan skapas en

garanti för att de viktigaste evenemangen inte sänds

exklusivt i betal-TV utan också blir tillgängliga

för en väsentlig del av allmänheten i Sverige.

Utskottet konstaterar att regeringens förslag till

konstruktion av den aktuella bestämmelsen i radio-

och TV-lagen innebär att det ankommer på regeringen

att besluta om en svensk TV-lista skall upprättas

och att fastställa dess innehåll. Enligt utskottets

mening bör frågan om en svensk lista skall upprättas

eller inte och dess innehåll avgöras med

utgångspunkt i den grundtanke som ligger bakom TV-

direktivets bestämmelse, nämligen att allmänheten i

en viss stat inte skall utestängas från möjligheten

att i fri TV se evenemang som är av särskild vikt

för samhället i den staten. När det gäller

idrottsevenemang där rättigheter upplåtits av

svenska arrangörer torde det utifrån vad som

hittills erfarits normalt finnas anledning att anta

att evenemangen kommer att göras tillgängliga i fri

TV för en väsentlig del av allmänheten på sätt som

avses i TV-direktivet, även om evenemangen inte är

upptagna på en svensk lista. Utskottet utgår från

att regeringen upprättar och för upp evenemang på en

svensk lista först när det finns ett behov av att på

detta sätt säkerställa att de aktuella evenemangen

skall bli tillgängliga för den svenska allmänheten.

Någon särskild begränsning bör därför inte ställas

upp för regeringen i den situationen att ett sådant

behov har uppstått. Mot bakgrund av det anförda

avstyrker utskottet motionerna 1998/99:K1 (c) och

1998/99:

K252 (m).

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande en svensk TV-lista

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K1 och 1998/99:K252,

3. Grundläggande principer för fria medier

(mom. 3)

Per Unckel (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m)

och Nils Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Utskottet finner" och slutar med

"yrkandena 1-3 (m)." bort ha följande lydelse:

Yttrandefriheten och tryckfriheten utgår från att

mångfald bäst skyddas och stärks av

etableringsfrihet. Det måste enligt utskottets

mening råda en stor frihet att ge ut och distribuera

medieprodukter och pröva deras ekonomiska bärkraft.

Utskottet anser att det så långt som möjligt inom

ramen för de tekniska begränsningarna bör vara

läsarna, lyssnarna, tittarna och användarna som

genom sina val avgör vilka medier som skall ha

förutsättningar att distribueras. Det får inte vara

politiskt grundat godtycke som avgör vilka

begränsningar som skall gälla.

När det gäller etermedierna vill utskottet

framhålla att det skall vara

yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetens

principer som skall utgöra ramen för vad som får

sändas. Utskottet anser att det därutöver saknas

skäl för staten att reglera hur och vad olika

medieföretag får sända. En skyldighet för ett

programföretag att i sin redaktionella verksamhet

hålla sig till en i förväg lämnad programförklaring

kan enligt utskottets mening ifrågasättas från

konstitutionell synpunkt.

Utskottet vill framhålla att statens ansvar är att

slå vakt om yttrande- och etableringsfriheten.

Därmed uppnås en mångfald på publikens och

samhällets villkor. För ett vitalt kultursamhälle är

det enligt utskottets mening av stor vikt att det

finns så många forum för skapande som möjligt.

Teknikens möjligheter bör vidare styra hur många

kanaler som skall nå publiken, och intresset för att

sända och publikens efterfrågan bör avgöra hur många

alternativ som skall finnas tillgängliga. Utskottet

vill peka på att en sådan politik för fria medier

kommer att leda till att teknikens utveckling sker

utifrån de enskilda medborgarnas behov och

intressen. Gränserna mellan olika medier kommer

därigenom att luckras upp. Detta ställer enligt

utskottets mening krav på lagstiftning som ger

frihet för de nya mediernas utveckling.

Vad som nu anförts bör med bifall till motion K323

yrkandena 1-3 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande grundläggande principer för

fria medier

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K323 yrkandena

1-3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. Ägarbegränsningar (mom. 5)

Per Unckel (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m)

och Nils Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "i

Regeringskansliet." bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att man inte kan bortse

från den globalisering av mediemarknaden som pågår.

Det är därför enligt utskottets mening av stor

betydelse att svenska företag ges möjligheter att

konkurrera på goda villkor. Svenska medieföretag som

i Sverige och utomlands verkar inom en

internationell konkurrens skall inte hindras från

att utveckla sina möjligheter. Utskottet anser

därför att det, såsom anförs i motion K323 (m),

skall vara möjligt att agera inom alla

distributionsformer så att konkurrenskraftiga

regionala medieföretag kan skapas och vidmakthållas.

Enligt utskottets mening skall hinder för

tidningsföretag att äga radiostationer därför

avskaffas. Vad som anförts om begränsningar av

medieföretags ägande bör med bifall till motion K323

yrkande 4 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande ägarbegränsningar

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K323 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

5. Digital TV (mom. 6)

Per Unckel (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m)

och Nils Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "Som framgår" och slutar med "avstyrks

därför." bort ha följande lydelse:

Utskottet vill ifrågasätta utbyggnaden av det

markbundna stolpnätet för digitala sändningar. Denna

utbyggnad leder enligt utskottets mening in i en

teknologisk återvändsgränd. Utskottet vill framhålla

att den pågående digitaliseringen av kabelnäten kan

tiodubbla utrymmet för kanaler och främjar

utvecklingen av datakommunikation. Den innebär också

att utrymme ges för digitala tjänster i hemmen.

Tillsammans med den snabba tillväxten av satelliter

för digital kommunikation kommer denna tekniska

utveckling att innebära en revolution för den

enskildes möjligheter till informationsinhämtning

och kommunikation. Enligt utskottets mening medför

utbyggnaden av det digitala marknätet att mångfalden

inte ökar i möjligaste mån och innebär en icke

önskvärd kontroll över vilka som skall få sända.

Denna utbyggnad innebär dessutom högre kostnader.

Utskottet anser att staten i stället bör bereda

utrymme och skapa gynnsamma villkor för en snabb och

omfattande digitalisering liksom en utbyggnad av den

informationstekniska infrastrukturen på marknadens

villkor. Vad utskottet anfört bör med bifall till

motionerna K282 yrkande 1 (m) och K323 yrkande 5

(m), med anledning av motion T220 yrkande 9 (m) samt

med avslag på motionerna K231 yrkande 16 (fp) och

K328 yrkande 13 (fp) ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande digital TV

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K282 yrkande

1 och 1998/99:K323 yrkande 5, med anledning av

motion 1998/99:T220 yrkande 9 samt med avslag

på motionerna 1998/99:K231 yrkande 16 och

1998/99:K328 yrkande 13 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Digital TV (mom. 6)

Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "Som framgår" och slutar med "avstyrks

därför." bort ha följande lydelse:

Enligt utkottets mening skall digitaliseringen av

TV-mediet och formerna för distribution av

sändningarna inte vara en politisk fråga. Utskottet

vill framhålla att en stark konkurrens råder och att

det finns goda möjligheter för konsumentintressen

att göra sig gällande. Därför anser utskottet att

staten bör utforma nya principer för fördelningen av

sändningstillstånden i det digitala marknätet.

Statens val av de företag som skall få sända bör

göras med hänsyn till ekonomisk betalningsvilja och

inte utifrån politiskt godtycke. Utskottet vill

vidare framhålla att största möjliga frekvensutrymme

bör ställas till tittarnas och programföretagens

förfogande. Vad som nu anförts bör med bifall till

motionerna K231 yrkande 16 (fp) och K328 yrkande 13

(fp) samt med avslag på motionerna K282 yrkande 1

(m), K323 yrkande 5 (m) och T220 yrkande 9 (m) ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande digital TV

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K231 yrkande

16 och 1998/99:K328 yrkande 13 samt med avslag

på motionerna 1998/99:K282 yrkande 1,

1998/99:K323 yrkande 5 och 1998/99:T220 yrkande

9 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. Digital radio (mom. 7)

Per Unckel (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m)

och Nils Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19

börjar med "Som framgår" och på s. 20 slutar med

"yrkande 14 (m)." bort ha följande lydelse:

Som framgår ovan har Utredningen om den framtida

lokalradion nyligen avlämnat sitt betänkande till

regeringen. I betänkandet har utredningen också

redovisat resultatet av sin utvärdering av det

tidigare arbetet med de digitala

ljudradiosändningarna. Betänkandet är nu under

beredning i Regeringskansliet. Enligt utskottets

mening bör riksdagen emellertid, i enlighet med vad

som anförs i motion K323 yrkande 14 (m), redan nu

uttala sig för en ändrad inriktning för den digitala

ljudradion så att den skall ges möjlighet att

utvecklas. Utskottet anser att detta förutsätter ett

tillståndsförfarande liknande det som gäller för den

privata lokalradion. Detta tillståndsförfarande bör

enligt utskottets mening utgöras av ett

auktionssystem och långvariga sändningstillstånd. På

detta sätt kan det oberoende och den stabilitet

uppnås som krävs för att programföretag skall göra

de stora investeringar som behövs för att etablera

ny sändningsteknik och en ny marknad. Vad utskottet

anfört bör med bifall till nämnda motion ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande digital radio

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K323 yrkande 14

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

8. Regionala koncessioner genom

auktionsförfarande (mom. 8)

Per Unckel (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m)

och Nils Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.

22 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med

"yrkande 10 (m)." bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att frågan om regionala

koncessioner för att sända TV i marknätet inte

regleras i radio- och TV-lagen. De regionala

sändningar som förekommer i dag sker inom ramen för

tillstånden för rikstäckande TV. Enligt utskottets

mening bör staten genom regionala koncessioner lämna

möjlighet till regionala TV-stationer att börja

sända med olika delar av landet som

sändningsområden. I enlighet med vad som anförs i

motion K323 yrkande 10 (m) bör de TV-bolag som växer

fram ur en sådan process genom samarbete kunna

genomföra nationella sändningar inom ramen för de

två markbundna frekvenser som i dag finns

tillgängliga. Utskottet anser att koncessionerna

skall fördelas genom ett auktionsförfarande. Vad

utskottet nu anfört bör med bifall till den nämnda

motionen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande regionala koncessioner genom

auktionsförfarande

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K323 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

9. Det s.k. riksförbudet i närradion

(mom. 10)

Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Jerry

Martinger (m), Inger René (m), Björn von der Esch

(kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Åsa Torstensson (c)

och Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Utskottet finner" och slutar med

"avstyrks därför." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det finns ett rättmätigt behov

för många föreningar att kunna sända material som är

av allmänt intresse i regionen. Sådana sändningar

kan fylla en viktig funktion för att nå fler

människor med informativa program och för att sprida

den kunskap som annars bara förmedlas i

föreläsningssalar. Enligt utskottets mening bör det

därför, såsom anförs i motion K328 yrkande 15 (fp),

införas en bestämmelse i radio- och TV-lagen om

ytterligare undantag från det s.k. riksförbudet så

att sändningar av särskilt lokalt eller regionalt

intresse kan medges. Detta bör med bifall till den

nämnda motionen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande det s.k. riksförbudet i

närradion

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K328 yrkande 15

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

10. Utredning om brett mediestöd (mom. 14)

Kenneth Kvist (v) och Mats Einarsson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32

börjar med "I likhet" och slutar med "också i denna

del."bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att de lokala och

regionala dagstidningarna har en stor betydelse som

sammanhållande faktor och forum för information i en

bygd. Fortsatt höga produktionskostnader, nya

möjligheter med databaserade tidningar, minskad

betalningsförmåga hos läsarna och nya medievanor

innebär en stor fara för dessa tidningars överlevnad

i ett längre perspektiv. Enligt utskottets mening

bör därför redan nu, såsom anförs i motion Kr276

yrkande 3, en utredning påbörjas med uppgift att

överväga hur presstödet kan omvandlas till ett

bredare mediestöd.

Det kan vidare konstateras att den nya

informationstekniken öppnar vägar för synskadade när

det gäller kommunikation och tillgång till

information. Datorn kan även utgöra ett hjälpmedel

för t.ex. dyslektiker. Det borde enligt utskottets

mening anses självklart att dator betraktas som ett

nödvändigt hjälpmedel för personer som inte har

förmåga att ta del av tryckt text. Utskottet vill

vidare framhålla att stora delar av kultur- och

medieutbudet alltjämt inte är tillgängligt för

synskadade. Det gäller t.ex. TV:s utbud, många

tidningar och tidskrifter samt film och video.

Utskottet delar därför vad som anförs i motion Kr276

yrkande 4 när det gäller att nämnda utredning också

bör få i uppdrag att se över funktionshindrades

tillgång till olika medier.

Utskottet delar därutöver vad som anförs i motion

Kr276 yrkande 5 om att det alltjämt finns ett behov

av att utveckla den icke-kommersiella lokal-TV:n.

Den lokala televisionen utgör inte minst ett viktigt

komplement till de utländska satellitkanalerna. I en

tid av ökat utbyte av program mellan olika nationer

och kulturkretsar behövs lokal-TV för att stärka den

lokala kulturella identiteten. Utskottet vill också

framhålla, såsom anförs i nämnda motion, att det är

nödvändigt att finna en ny form för lokala

radiosändningar som tillgodoser föreningslivets

behov, men också allmänhetens tillgång till

radiomediet. Utredningen om ett brett mediestöd bör

därför också se på möjligheten att fördela ett

sådant stöd till lokala radio- och TV-sändningar.

Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motion

Kr276 yrkandena 3-5 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande utredning om brett mediestöd

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Kr276 yrkandena

3-5 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. En svensk TV-lista (mom. 2)

Kenneth Kvist (v) och Mats Einarsson (v) anför:

Det finns i vårt land ett utomordentligt brett

intresse för idrott. Den svenska idrottsrörelsen är

också organiserad som en självständig och

demokratisk folkrörelse. Idrottsrörelsen har inga

andra intressen än att dess arrangemang skall kunna

följas av bredast möjliga allmänhet. Men idrotten

äger också sina arrangemang och har möjlighet att ta

entréavgifter av publiken eller att sälja

arrangemang till massmedieföretag. Publik- och

medieintäkter (mest från TV) är en viktig del av

idrottens intäkter.

Som självständig folkrörelse har idrotten själv att

avgöra balansen mellan de ekonomiska realiteterna

och intresset av bredast möjliga spegling av ett

enskilt arrangemang. Detta har i Sverige lösts på

ett i allt väsentligt rimligt sätt. Svensk

idrottsrörelse har skött frågan om TV-sändningars

tillgänglighet ansvarsfullt och balanserat. Den är

fullt kapabel att självständigt ta till vara och

balansera mellan sina kort- och långsiktiga

intressen utan pekpinnar i form av en s.k. TV-lista.

De problem en s.k. TV-lista skulle lösa har

alltså knappast haft någon aktualitet i vårt land.

Vi är i princip emot tanken på en TV-lista som den

uttrycks i EU:s TV-direktiv. Den strider mot

idrotten som självständig folkrörelse, som äger att

fatta beslut i sina egna angelägenheter. Den är ett

uttryck för förmyndarmentalitet. Då det vid

ärendets första behandling i kammaren förelåg risk

för en majoritet för en lista biträdde vi en

återförvisning till utskottet för vidare beredning.

Vi har fortfarande kvar våra starka principiella

invändningar mot en lista - men har aktivt verkat

för den kompromiss som nu blivit utskottets

majoritetstext, som utesluter att den inhemska

idrottsrörelsens arrangemang listas och att

idrottsrörelsens ekonomiska intressen skadas. Den

innebär att en lista skall begränsas till vissa

stora internationella arrangemang.

Vi har kunnat delta i denna kompromiss mot bakgrund

av att elitidrott och tävlingsverksamhet i vissa

länder - eller genom vissa internationella

sammanslutningar som IOK eller internationella

förbund - är långt mer ensidigt kommersiellt

bedriven än idrottstävlingar i vårt land. Risken

finns därför att kortsiktiga ekonomiska intressen

kan göra en insnävning av tillgängligheten via TV av

vissa internationella arrangemang.

2. Förbud mot viss avkodningsutrustning

(mom. 11)

Per Lager (mp) anför:

Det kan konstateras att användningen av otillåten

utrustning för avkodning av krypterade TV-tjänster

redan i dag är ett stort problem. Den nuvarande

svenska lagstiftningen ger enligt min mening ett

mycket begränsat skydd. Den innebär visserligen ett

förbud mot att yrkesmässigt tillverka och sälja s.k.

piratutrustning. Lagstiftningen innehåller däremot

inte något förbud mot att den enskilde använder

piratutrustning för olovlig avkodning av krypterade

TV-tjänster. Detta har inneburit att det har blivit

både riskfritt och socialt acceptabelt att använda

sådan utrustning. Jag vill framhålla att flera

länder, däribland Norge, Finland och Frankrike, har

ett förbud även mot innehav av olovlig

avkodningsutrustning. I dessa länder har ett sådant

förbud visat sig minska problemen betydligt. Enligt

min mening bör det därför i det pågående arbetet med

att genomföra det aktuella EG-direktivet allvarligt

övervägas om inte ett innehavsförbud också bör

införas i den svenska lagstiftningen.

Propositionens lagförslag

Förslag till lag om ändring i radio- och

TV-lagen (1996:844)

Kulturutskottets yttrande

1998/99:KrU2y

Ändringar i radio- och TV-lagen (1996:844),

m.m.

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 29 oktober 1998

beslutat att bereda kulturutskottet tillfälle att

avge yttrande över proposition 1997/98:184 Ändringar

i radio- och TV-lagen (1996:844), m.m. jämte

motionerna 1998/99:K1-K3, väckta med anledning av

propositionen, samt motionerna 1998/99:K252,

1998/99:K323 yrkandena 7 och 13 samt 1998/99:Kr519

yrkande 11 från allmänna motionstiden.

Kulturutskottet yttrar sig i det följande över

propositionen i vad avser sändningstillståndet för

Sveriges Utbildningsradio AB jämte motionerna

1998/99:Kr253 yrkande 1 och 1998/99:Kr274 yrkande 51

samt över den i motionerna 1998/99:Kr519 yrkande 11,

1998/99:K1, och 1998/99:K252 väckta frågan om

regeringen skall utnyttja möjligheten att framställa

en lista över viktiga TV-sända evenemang.

Kulturutskottet har - under förutsättning av

konstitutionsutskottets medgivande - beslutat

överlämna motionerna 1998/99:Kr253 yrkande 1 och

1998/99:Kr274 yrkande 51 till

konstitutionsutskottet.

Utskottet

Utbildningsradions sändningstillstånd

Riksdagen beslutade våren 1996 om sändningstillstånd

och sändningsvillkor för de tre public service-

företagen, Sveriges Television AB (SVT), Sveriges

Radio AB (SR) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR).

För SVT och SR beslutades att tillståndet skulle

vara femårigt och avse perioden den 1 januari 1997 -

den 31 december 2001. För UR beslutades att

sändningstillståndet -med hänvisning till att

Distansutbildningskommittén (U1995:07) fått i upp-

drag att lägga fram förslag om UR:s framtida roll

inom utbildnings- och folk-bildningsområdet - skulle

vara tvåårigt och gälla för perioden den 1 januari

1997-den 31 december 1998 (prop. 1995/96:161, bet.

1995/96:KrU12, rskr. 1995/96:297).

Distansutbildningskommitténs betänkande

Utbildningskanalen (1997:148) bereds för närvarande

inom Regeringskansliet. Av den nu aktuella

propositionen framgår att regeringen avser att

återkomma till riksdagen med anledning av kommitténs

förslag.

Den parlamentariska Digital-TV-kommittén (KU

1997:06) har enligt propositionen föreslagit att UR

skall beredas utrymme för digitala sändningar inom

ramen för programkanalerna SVT 1 och SVT 2. UR bör -

menar kommittén - erbjudas möjligheter att inom

ramen för dessa sändningar utveckla nya former av

produktion och samarbete. Enligt vad utskottet har

inhämtat har regeringen den 25 juni 1998 beslutat

att komplettera UR:s tidigare sändningstillstånd med

rätt att sända television med digital teknik.

Regeringen föreslår att tillståndet för UR att

sända ljudradio och TV skall förlängas till dess att

frågan om UR:s framtida verksamhet är bestämd och,

enligt vad som anförs i propositionen, eventuella

förslag har genomförts. Det är - anförs det -

regeringens uppgift att förlänga

sändningstillståndet och ange tillståndstiden.

Regeringen avser att förlänga tillståndstiden med

minst ett år (prop. s. 71-72).

Frågan om längden på UR:s sändningstillstånd

behandlas i två motioner.

Enligt den bedömning som görs av motionärerna bakom

motion Kr253 (c, v, kd, mp) kommer den fortsatta

beredningen inom Regeringskansliet av

Distansutbildningskommitténs förslag inte att vara

avslutad inom en nära framtid. Motionärerna, som

erinrar om att Digital-TV-kommittén uttalat att UR

även i fortsättningen bör vara en viktig del av

radio och TV i allmänhetens tjänst, föreslår att

UR:s sändningstillstånd skall förlängas med tre år,

dvs. för tiden den 1 januari 1999 t.o.m. den 31

december 2001. Härigenom skulle en tidsmässig

parallellitet med tillstånden för SVT och SR uppnås

(yrkande 1). Liknande förslag framförs i yrkande 51

i motion Kr274 (mp).

Utskottet konstaterar att regeringens förslag

innebär att riksdagen inte skall - som hittills

varit fallet för samtliga public service-företag -

besluta om någon bortre tidsgräns för det

sändningstillstånd som skall gälla för UR. Utskottet

har vid sina överväganden funnit att det inte är

lämpligt att riksdagen beslutar om ett så

opreciserat bemyndigande då det gäller UR:s framtid.

I likhet med vad som framförts motionsvägen har

utskottet stannat för att det bör finnas en

tidsmässig överensstämmelse mellan de

sändningstillstånd som gäller för SVT och SR å ena

sidan och UR å andra sidan. UR:s fortsatta

sändningstillstånd bör således avse perioden den 1

januari 1999-den 31 december 2001. Härigenom bör UR

kunna tillförsäkras bättre möjligheter till en

långsiktig planering av programverksamheten. Även i

övrigt bör planeringsförutsättningarna för

verksamheten inom företaget kunna förbättras genom

en sådan förlängning av tillståndsperioden.

Utskottet vill betona att vissa önskvärda

förändringar av företaget - t.ex. med anledning av

den pågående digitala utvecklingen - bör kunna

genomföras under den med tre år förlängda

tillståndsperioden och inte skjutas upp i avvaktan

på kommande beslut om UR:s framtid.

Konstitutionsutskottet bör således föreslå

riksdagen att med anledning av propositionen och med

bifall till motionerna Kr253 (c, v, kd, mp) yrkande

1 och Kr274 (mp) yrkande 51 som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet anfört om en

förlängd sändningstillståndsperiod avseende tiden

den 1 januari 1999 - den 31 december 2001 för UR.

Allmänhetens tillgång till viktiga TV-sända

evenemang

I propositionen föreslås vissa ändringar av radio-

och TV-lagen (1996:844) för att i svensk rätt

genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv

97/36/EG, det s.k. TV-direktivet. Bl.a. föreslås en

lagändring som möjliggör att TV-sändningar av

viktiga evenemang blir tillgängliga för en väsentlig

del av allmänheten i en EES-stat.

- Bakgrunden till den aktuella bestämmelsen i TV-

direktivet, artikel 3 a, är en ökad tendens att

företag köper sändningsrättigheter till intressanta

evenemang, särskilt inom sportområdet, vilket har

lett till farhågor att evenemangen till stor del

kommer att sändas i krypterade betal-TV-sändningar

och på så sätt kommer att vara tillgängliga endast

för en begränsad del av befolkningen (prop. s. 23).

Förslaget i propositionen i denna del innebär i

huvudsak följande.

-

- En bestämmelse skall tas in i radio- och TV-lagen

som gör det möjligt att säkerställa att TV-företag

inom svensk jurisdiktion, som förvärvat den

exklusiva sändningsrätten till ett evenemang som är

av särskild vikt för samhället i en annan

medlemsstat, inte får utnyttja rättigheten på ett

sådant sätt att en väsentlig del av allmänheten i

den staten utestängs från möjligheten att se

evenemanget i fri TV (prop. 37-38). (Begreppen

"väsentlig del av allmänheten" och "fri TV"

definieras i propositionen på s. 42-43).

-

- För att säkerställa att programföretag inom svensk

jurisdiktion och programföretag i andra stater som

är bundna av EES-avtalet inte utestänger en

väsentlig del av allmänheten i Sverige från

möjligheten att se evenemang i fri TV införs en

bestämmelse i radio- och TV-lagen som gör det

möjligt för Sverige att upprätta en lista över de

evenemang, nationella eller icke-nationella, som

Sverige anser vara av särskild vikt för samhället.

Det finns inte någon skyldighet enligt TV-

direktivet för Sverige att ha en egen lista (prop.

s. 38).

-

- Om någon för att uppfylla sina skyldigheter

erbjuder någon annan att sända evenemanget i TV

skall det ske på skäliga villkor (prop. s. 37). För

en bedömning av vad som kan anses vara skälig

ersättning hänvisas till s. 43-44 i propositionen.

-

Regeringen anför i propositionen att det för

närvarande inte finns behov av att upprätta en lista

vare sig över sportevenemang eller andra typer av

evenemang. Regeringen avser att noga följa

utvecklingen och är beredd att upprätta en lista om

förutsättningarna skulle ändras och ett behov av en

lista skulle uppstå (prop. s. 39).

Kulturutskottet tar i det följande inte upp frågan

om förslaget till lagändring i detta hänseende utan

inskränker sig till att behandla den i tre motioner

väckta frågan om regeringen skall använda sig av

möjligheten att upprätta en svensk lista över

angelägna evenemang.

Förslaget i motion K1 (c) syftar till att en svensk

lista skall upprättas och att riksdagen skall ha

möjlighet att uttrycka vilka evenemang som bör vara

aktuella att föra upp på listan. I motionen nämns en

rad sportevenemang, bl.a. OS, VM och EM i fotboll,

VM i ishockey och VM i friidrott som enligt

motionärerna bakom motionen torde komma i fråga i

sammanhanget.

Två motionsförslag syftar till att riksdagen skall

uttala att regeringen inte skall upprätta en lista

av angivet slag. Enligt motionärerna bakom motion

Kr519 (m) skulle upprättandet av en sådan lista vara

principiellt förkastligt eftersom det innebär att

man tar ifrån idrotten förfoganderätten över

idrottsrörelsens egna arrangemang. Införandet av en

lista skulle även medföra sämre ekonomiskt utbyte

för berörda förbund och föreningar, vilket i sin tur

försämrar förutsättningarna för den idrottsliga

kvaliteten (yrkande 11).

Motionärerna bakom motion K252 (m) framhåller att

försäljning av TV-rättigheter utgör en central

intäktskälla för vissa idrotter. Det finns - anför

motionärerna - inte något i EU:s TV-direktiv som

tvingar den svenska regeringen att upprätta en

svensk lista. Regeringen bör - anförs det - av

hänsyn till idrottens intäktsmöjligheter avstå från

att upprätta en svensk lista.

Utskottet konstaterar att tillgången till TV-

program alltjämt varierar kraftigt i Sverige. Många

hushåll har endast tillgång till de tre markbundna

kanalerna, SVT 1, SVT 2 och TV 4. Vidare är

utskottet medvetet om att det inom idrottsrörelsen

på sina håll finns ett motstånd till att en lista

upprättas över idrottsevenemang. Utskottet har

emellertid vid sin bedömning av propositionen och de

olika motionsförslagen kommit fram till att

allmänhetens tillgång till program av den nu

aktuella programtypen inte får riskera att

begränsas. Utskottet vill framhålla att sådana

program inte endast avser sändning av

idrottsevenemang. Lika viktigt är allmänhetens

tillgång till andra angelägna evenemang, t.ex. inom

kultursektorn. Således talar främst rättviseskäl för

att det är angeläget att regeringen ges möjlighet

att upprätta en lista över viktiga evenemang,

däribland sportevenemang, som bör kunna ses av

praktiskt taget hela befolkningen. Utskottet

konstaterar vidare att kulturministern - sedan

propositionen lämnades till riksdagen - i en

frågestund i riksdagen uttalat att regeringen kommer

att upprätta en lista över sportevenemang (prot.

1998/99:6).

Kulturutskottet föreslår att riksdagen med

anledning av motion K1 (c) och med avslag på

motionerna Kr519 (m) yrkande 11 och K252 (m)

godkänner vad kulturutskottet har anfört.

Stockholm den 5 november 1998

På kulturutskottets vägnar

Inger Davidson

I beslutet har deltagit: Inger Davidson (kd), Åke

Gustavsson (s), Björn Kaaling (s), Agneta Ringman

(s), Charlotta L Bjälkebring (v), Lennart Fridén

(m), Jan Backman (m), Eva Arvidsson (s), Paavo

Vallius (s), Peter Pedersen (v), Dan Kihlström (kd),

Gunnar Hökmark (m), Ewa Larsson (mp), Birgitta

Sellén (c), Lars Wegendal (s), Roy Hansson (m) och

Kenth Skårvik (fp).

Avvikande meningar

1. Utbildningsradions sändningstillstånd

Lennart Fridén, Jan Backman, Gunnar Hökmark och Roy

Hansson (alla m) anser att avsnittet som börjar med

"Utskottet konstaterar att regeringens" och slutar

med "för UR" bort ha följande lydelse:

Utskottet har vid sina överväganden kommit fram

till att det inte är lämpligt att - som föreslås i

de aktuella motionsyrkandena - riksdagen skall

besluta att UR:s sändningstillstånd skall fortsätta

att gälla för de kommande tre åren 1999 - 2001.

Utskottet anser i stället - i likhet med regeringen

- att det är lämpligare att regeringen får ett

tidsmässigt opreciserat bemyndigande som innebär att

programföretagets sändningstillstånd kan förlängas

till dess frågan om programföretagets framtida

verksamhet är bestämd. Utskottet konstaterar att

regeringen i propositionen anger att den avser att

förlänga tillståndstiden med minst ett år. Detta

utskottets ställningstagande innebär att riksdagen

inte binder regeringen i denna fråga. Frågan om UR:s

framtid torde inom överskådlig framtid på nytt bli

föremål för riksdagens överväganden.

Konstitutionsutskottet bör således föreslå

riksdagen att med bifall till propositionen avslå

motionerna Kr253 (c, kd, mp, v) yrkande 1 och Kr274

(mp) yrkande 51.

2. Allmänhetens tillgång till viktiga TV-

sända evenemang

Lennart Fridén, Jan Backman, Gunnar Hökmark och Roy

Hansson (alla m) anser att avsnittet som börjar med

"Utskottet konstaterar att tillgången" och slutar

med "har anfört" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning skulle upprättandet

av en svensk lista över angelägna TV-sända program

framför allt innebära ett skadligt ingrepp i

idrottsrörelsens förfoganderätt över rörelsens egna

arrangemang. En lista skulle vidare troligen även

försämra enskilda idrottsförbunds och

idrottsföreningars möjligheter till intäkter då det

gäller försäljningen av TV-rättigheter. Utskottet

konstaterar att någon analys av de ekonomiska

konsekvenserna för idrottsrörelsens del inte har

gjorts. Vidare är risken för att stora idrotts-

evenemang förläggs till andra länder i stället för

till Sverige inte analyserad. Mot denna bakgrund

anser utskottet att riksdagen skall uttala att

regeringen inte bör upprätta en lista över

idrottsevenemang.

Det anförda innebär att riksdagen bör bifalla

motionerna Kr519 (m) yrkande 11 och K252 (m) samt

avslå motion K1 (c).

Särskilt yttrande

Lennart Fridén, Jan Backman, Gunnar Hökmark och Roy

Hansson (alla m) anför:

Vi erinrar om att UR producerar program för public

service-verksamheten, vilket innebär att SVT och SR

använder licensmedel för verksamheter som andra

medie- och utbildningsföretag skulle kunna bidra

till. Mot denna bakgrund har vi i motion K323 (m)

föreslagit att UR skall utbjudas till försäljning.

Denna motion behandlas av utskottet vid ett senare

tillfälle.

Av utskottet framlagt lagförslag

Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen

(1996:844)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 10 § radio- och TV-

lagen (1996:844) skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

6 kap.

10 §[1]1

-----------------------------------------------------

Den som sänder TV-

program och som innehar

den exklusiva rätten till

en TV-sändning från ett

svenskt eller utländskt

evenemang som är av

särskild vikt för det

svenska samhället får

inte, om han sänder

evenemanget, utnyttja

rättigheten på ett sådant

sätt att en väsentlig del

av allmänheten i Sverige

utestängs från

möjligheten att i fri TV

se evenemanget i

direktsändning eller, om

det finns saklig grund

till det, med en mindre

tidsförskjutning, De

evenemang som avses är

sådana som inträffar

högst en gång om året och

som intresserar en bred

allmänhet i Sverige.

-----------------------------------------------------

Om Europeiska kommissionen genom en underrättelse i

Europeiska gemenskapernas officiella tidning har

förklarat att ett evenemang är av särskild vikt för

samhället i en annan EES-stat, får den som sänder

TV-program och som innehar den exlusiva rätten att

sända evenemanget till den staten inte, om han

sänder evenemanget, utnyttja rättigheten på ett

sådant sätt att en väsentlig del av allmänheten i

den staten utestängs från möjligheten att se

evenemanget i fri TV på ett sätt som närmare anges i

underrättelsen.

-----------------------------------------------------

Om någon för att uppfylla Om någon för att

skyldigheten enligt uppfylla skyldigheten

första stycket erbjuder enligt första eller andra

någon annan att sända stycket erbjuder någon

evenemanget i TV skall annan att sända

detta göras på skäliga evenemanget i TV skall

villkor. detta göras på skäliga

villkor.

Föreskrifter om

verkställigheten av

första stycket meddelas

av regeringen.

-----------------------------------------------------

**FOOTNOTES**

[1]:Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.