Bet. 1998/99:KU6

Konstitutionsutskottets betänkande

1998/99:KU06

Ändringar i radio- och TV-lagen (1996:844), m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1998/99

KU6

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens proposition

1997/98:184 Ändringar i radio- och TV-lagen

(1996:844), m.m. jämte följdmotioner och motioner

från allmänna motionstiden 1998.

I propositionen föreslås vissa ändringar i radio-

och TV-lagen för att i svensk rätt genomföra

Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG om

ändring i rådets direktiv 89/552/EEG om samordning

av vissa bestämmelser som fastställts i

medlemsstaternas lagar och andra författningar om

utförandet av sändningsverksamhet för television.

Bland annat införs en helt ny bestämmelse för att

möjliggöra att TV-sändningar av viktiga evenemang

blir tillgängliga för en väsentlig del av

allmänheten i en EES-stat. I samband härmed föreslås

också regler om tillsyn och sanktioner. Därutöver

föreslås bl.a. att TV-program med ingående

våldsskildringar eller med pornografiska bilder

skall föregås av en varningssignal i ljud eller

innehålla en varning som anges löpande i bild.

Propositionen innehåller också förslag om vissa

ändringar i radio- och TV-lagen som har samband med

införandet av digitala TV-sändningar. Bland annat

föreslås bestämmelserna om skyldighet att

vidarebefordra TV-sändningar i kabelnät att ändras

till att avse högst tre program från de

tillståndshavare vars verksamhet finansieras med TV-

avgiftsmedel samt högst ett program från andra

tillståndshavare. En förutsättning skall vara att

programmen sänds med stöd av ett tillstånd från

regeringen som är förenat med dels krav på

opartiskhet och saklighet, dels ett villkor om

mångsidigt programutbud där det skall ingå nyheter.

Det föreslås också bl.a. att teknisk samverkan med

andra tillståndshavare skall kunna utgöra villkor

för sändningstillstånd.

Regeringen föreslår att lagändringarna skall träda

i kraft den 1 januari 1999.

I propositionen föreslås också att tillståndet för

Sveriges Utbildningsradio AB att sända ljudradio och

TV skall förlängas till dess frågan om

Utbildningsradions framtida verksamhet är bestämd

och eventuella förslag har genomförts.

Utskottet tillstyrker propositionens lagförslag med

en mindre ändring av regeringens förslag till ny

lydelse av 6 kap. 2 § radio- och TV-lagen. Vidare

föreslår utskottet, med bifall till två

motionsyrkanden, ett tillkännagivande till

regeringen med innebörd att Utbildningsradion bör

ges ett förlängt sändningstillstånd avseende tiden

den 1 januari 1999-den 31 december 2001. Övriga

motioner avstyrks.

Till betänkandet har fogats åtta reservationer.

Propositionen

1997/98:184 vari yrkas att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i

radio- och TV-lagen (1996:844),

2. godkänner regeringens förslag om

Utbildningsradions sändningstillstånd.

Lagförslaget framgår av bilaga 1.

Motioner med anledning av propositionen

1998/99:K1 av Birgitta Sellén och Sofia Jonsson (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

arrangemang på en svensk lista.

1998/99:K2 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en tidigareläggning

av översynen av direktivets bestämmelser,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i radio- och TV-lagen att begreppet

"fri TV" ges en legaldefinition,

3. att riksdagen avslår förslaget till ändring i

radio- och TV-lagen vad gäller förslaget till ny

lydelse av 6 kap. 2 §.

1998/99:K3 av Helena Bargholtz och Barbro Westerholm

(fp) vari yrkas att riksdagen med avslag på

propositionen i motsvarande del, beslutar om sådana

ändringar i 8 kap. 1 § förslaget till lag om ändring

i radio- och TV-lagen (1996:844) att plikten för

kabel-TV-företag att utan ersättning vidarebefordra

vissa TV-program begränsas.

Motioner från allmänna motionstiden

1998/99:K252 av Elizabeth Nyström och Lars Björkman

(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

upprätta en svensk lista över idrottsevenemang som

skall reserveras för sändning i rikstäckande

kanaler.

1998/99:Kr253 av Birgitta Sellén m.fl. (c) vari

yrkas

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att förlänga

Utbildningsradions nuvarande sändningstillstånd med

tre år, 1999 t.o.m. 2001.

1998/99:Kr274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

51. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att likställa

UR:s sändningstillstånd med SVT:s.

1998/99:K323 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen avslår förslaget till ändring av

radio- och TV-lagen vad gäller villkor för

samverkan,

13. att riksdagen beslutar att begränsa must carry-

skyldigheten i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1998/99:Kr519 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om TV-direktivet.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår vissa ändringar i radio- och TV-

lagen för att i svensk rätt genomföra

Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG om

ändring i rådets direktiv 89/552/EEG om samordning

av vissa bestämmelser som fastställts i

medlemsstaternas lagar och andra författningar om

utförandet av sändningsverksamhet för television.

Enligt regeringens förslag förtydligas

bestämmelserna om i vilka fall Sverige skall ansvara

för en TV-sändning. Vidare föreslås att en helt ny

bestämmelse införs för att möjliggöra att TV-

sändningar av viktiga evenemang blir tillgängliga

för en väsentlig del av allmänheten i en EES-stat.

Det föreslås också regler om tillsyn och sanktioner.

Regeringen föreslår därutöver ett förbud mot

försäljningsprogram för läkemedel och medicinsk

behandling i televisionen liksom ett förbud mot

sponsringsmeddelanden i TV-program för receptbelagda

läkemedel och sådan medicinsk behandling som endast

är tillgänglig efter ordination. Dessutom skall

enligt förslaget TV-program med ingående

våldsskildringar eller med pornografiska bilder

föregås av en varningssignal i ljud eller en varning

som anges löpande i bild.

Vidare föreslår regeringen vissa ändringar i radio-

och TV-lagen i samband med införandet av digitala

TV-sändningar. Bestämmelserna om skyldighet att

vidarebefordra TV-sändningar i kabelnät skall enligt

regeringens förslag ändras till att avse högst tre

program från de tillståndshavare vars verksamhet

finansieras med TV-avgiftsmedel samt högst ett

program från andra tillståndshavare. Ett villkor

skall vara att programmen sänds med stöd av ett

tillstånd från regeringen som är förenat med dels

krav på opartiskhet och saklighet, dels ett villkor

om mångsidigt programutbud där det skall ingå

nyheter.

Regeringen föreslår också att ett programföretag

skall kunna få mer än ett sändningstillstånd och att

teknisk samverkan med andra tillståndshavare skall

kunna utgöra villkor för sändningstillstånd.

Enligt regeringens förslag skall de nya

bestämmelserna träda i kraft den 1 januari 1999.

I propositionen föreslår regeringen därutöver att

tillståndet för Sveriges Utbildningsradio AB att

sända ljudradio och TV skall förlängas till dess

frågan om Utbildningsradions framtida verksamhet är

bestämd och eventuella förslag har genomförts.

Ärendet och dess beredning

Genomförande av EG:s TV-direktiv

Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning

av vissa bestämmelser som fastställts i

medlemsstaternas lagar och andra författningar om

utförandet av sändningsverksamhet för television

(TV-direktivet) trädde i kraft år 1989. Direktivet

innehåller minimiregler för TV-sändningar inom EG.

Det började för Sveriges del att gälla den 1 januari

1994, då EES-avtalet trädde i kraft och genomfördes

i svensk rätt genom lagen (1992:1356) om

satellitsändningar av televisionsprogram till

allmänheten (prop. 1992/93:75, bet. 1992/93:KU12,

rskr. 1992/93:117).

TV-direktivet har setts över av EG-kommissionen.

Den 30 juni 1997 antog Europaparlamentet och

Europeiska unionens råd ett nytt direktiv 97/36/EG

om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om

samordning av vissa bestämmelser som fastställts i

medlemsstaternas lagar och andra författningar om

utförandet av sändningsverksamhet för television.

I promemorian Genomförande av EG:s TV-direktiv (Ds

1998:21), som upprättats inom Kulturdepartementet,

har det lämnats förslag till ändringar i radio- och

TV-lagen (1996:844) som behövs för att genomföra det

nya direktivet. Promemorian har remissbehandlats.

Digital marksänd TV

Riksdagens beslut om digitala TV-sändningar (prop.

1996/97:67, bet. 1996/97:KU17, rskr. 1996/97:178)

innebär att digital marksänd TV skall införas i

flera steg. Regeringen har den 13 november 1997

beslutat att sändningar av digital TV skall få

inledas i följande områden: Stockholm med Mälardalen

och Uppsala, norra Östergötland, södra och nordöstra

Skåne, Göteborg med omnejd samt Sundsvall och

Östersund med omnejd.

Inom Kulturdepartementet har upprättats promemorian

Digital marksänd TV - lagändringar (Ds 1998:5) med

anledning av införandet av digitala TV-sändningar.

Promemorian har remissbehandlats.

Utbildningsradions sändningstillstånd

Distansutbildningskommittén (U 1995:7) överlämnade i

november 1997 delbetänkandet Utbildningskanalen (SOU

1997:148). Betänkandet har remissbehandlats och

förslagen bereds för närvarande inom

Regeringskansliet. Sändningstillståndet för Sveriges

Utbildningsradio AB löper ut den 31 december 1998. I

avvaktan på den pågående beredningen av

Distansutbildningskommitténs förslag lämnar

regeringen i förevarande proposition ett förslag som

avser Utbildningsradions sändningstillstånd.

TV-direktivets bestämmelse om europeiska

programkvoter

Propositionen

Regeringen konstaterar att det nya direktivet endast

innebär små förändringar av reglerna om europeiska

programkvoter i artiklarna 4, 5 och 6. Skyldigheten

att se till att en viss andel av sändningstiden

upptas av europeiska produktioner, respektive

produktioner av oberoende producenter, gäller alltså

fortfarande där så är praktiskt möjligt. De angivna

andelarna skall uppnås gradvis och med beaktande av

programföretagens ansvar gentemot sin publik. Vid

beräkningen skall vissa programkategorier undantas,

nämligen nyheter, sportevenemang, tävlingar, reklam,

teletjänster och köp-TV. Den sistnämnda kategorin är

ny i det nya direktivet. Vidare har artikel 6, som

innehåller definitionen av europeiska produktioner,

fått några tillägg.

Därutöver konstaterar regeringen att kommissionen

före den 30 juni 2002 skall granska tillämpningen av

reglerna om europeiska programkvoter. Därvid skall

hänsyn tas till en oberoende undersökning av

effekterna av de aktuella åtgärderna både på

gemenskapsnivå och nationell nivå (artikel 25a).

Motionen

I motion 1998/99:K2 av Kenneth Kvist m.fl. (v)

anförs att Vänsterpartiet anser det nödvändigt att

stärka den europeiska audiovisuella industrins

konkurrenskraft i förhållande till den amerikanska.

Partiet har dock avvisat metoden med kvotering.

Kvotering innebär enligt motionärerna överstatliga

ingrepp i medlemsländernas suveränitet på området

och kan även riskera att det byggs murar mot

produktioner från andra länder vid sidan av USA och

EU. Vänsterpartiet föreslår att den svenska

regeringen på europeisk nivå begär en ny utredning

om andra sätt att motverka den amerikanska

dominansen på TV-området och att frågan omgående

aktualiseras i kontaktkommittén. Att vänta till år

2002 med en översyn av direktivet innebär enligt

motionärerna en för lång väntan. Detta bör ges

regeringen till känna (yrkande 1).

Utskottets bedömning

Utskottet vill inledningsvis erinra om att de regler

om vissa andelar för europeiska program som finns i

TV-direktivet ger utrymme för en betydande

flexibilitet. Skyldigheten att uppnå angivna andelar

gäller endast där det är praktiskt möjligt och

anpassningen skall ske successivt under

hänsynstagande till programföretagens ansvar

gentemot publiken. Som regeringen anfört skall

kommissionen före den 30 juni 2002 granska

tillämpningen av reglerna om europeiska

programkvoter. Enligt utskottets mening är det av

vikt att denna granskning bl.a. har som utgångspunkt

att kvotreglerna inte skall ha en diskriminerande

verkan, utan att de skall ge möjlighet för att

kulturpolitiska målsättningar om ett mångsidigt

programutbud uppfylls. Utskottet ser dock inget skäl

till att, såsom begärs i motion 1998/99:K2 yrkande

1, regeringen omgående inom EU skall aktualisera

frågan om en översyn av direktivet i detta avseende.

Motionen avstyrks därför i denna del.

Radio- och TV-lagens tillämpningsområde

Propositionen

Regeringen föreslår att den som sänder TV-program

och som är etablerad i Sverige enligt definitionen i

artikel 2.3 i TV-direktivet skall höra under svensk

jurisdiktion. Är den som sänder TV-program inte

etablerad i Sverige skall svensk jurisdiktion ändå

gälla om den som sänder använder sig av en frekvens

som är upplåten i Sverige eller en satellitkapacitet

som tillhör Sverige eller en satellitupplänk som är

belägen i Sverige. Detta gäller enligt regeringens

förslag dock inte om någon annan EES-stat skall

ansvara för sändningen enligt motsvarande kriterier.

Där jurisdiktionsfrågan inte kan avgöras med stöd av

etableringskriteriet eller med hjälp av de tekniska

kriterier som nyss nämnts, bedöms jurisdiktionen med

hjälp av bestämmelsen om etablering i artikel 52 och

följande i EG-fördraget. Har den som sänder TV-

program och som varit etablerad i Sverige etablerat

sig i en annan EES-stat i syfte att kringgå den

svenska lagstiftningen och riktar verksamheten sig

huvudsakligen till Sverige, skall enligt regeringens

förslag den som sänder likväl anses stå under svensk

jurisdiktion.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.

Allmänhetens tillgång till viktiga

evenemang

EG-direktivets bestämmelse om allmänhetens tillgång

till viktiga evenemang

I artikel 3a.1 sägs bl.a. att varje medlemsstat får

vidta åtgärder som är förenliga med gemenskapsrätten

för att säkerställa att programföretag inom dess

jurisdiktion inte, med utnyttjande av exklusiva

rättigheter, sänder evenemang som av den

medlemsstaten anses vara av särskild vikt för

samhället på ett sådant sätt att en väsentlig del av

allmänheten i den medlemsstaten utestängs från

möjligheten att följa sådana evenemang genom

direktsändning eller tidsförskjuten sändning i fri

TV. I sådana fall skall medlemsstaten upprätta en

förteckning över de evenemang, nationella eller

icke-nationella, som den anser vara av särskild vikt

för samhället.

Vidare sägs i artikel 3a.2 att kommissionen, efter

att ha hört den kontaktkommitté som skall inrättas

enligt artikel 23a, skall bedöma om listan samt

andra åtgärder som kan vidtas enligt punkt 1

överensstämmer med EG-rättten. I så fall skall

listan publiceras i Europeiska gemenskapernas

officiella tidning (EGT).

Enligt 3a.3 skall medlemsstaterna se till att

programföretag under dess jurisdiktion respekterar

listorna.

Artikel 3a gäller för rättighetsförvärv som skett

efter offentliggörandet av det nya direktivet, dvs.

efter den 30 juli 1997.

Bestämmelsens förhållande till

yttrandefrihetsgrundlagen och äganderättsskyddet

enligt regeringsformen

Grundlagsbestämmelser

Enligt 3 kap. 1 § första stycket

yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) har varje svensk

medborgare och svensk juridisk person rätt att sända

radioprogram genom tråd.

Av andra stycket samma paragraf framgår dock att

vissa föreskrifter kan meddelas i lag, bl.a. om

skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för

vissa program i den utsträckning det behövs med

hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till

allsidiga upplysningar.

Rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom

tråd får enligt 3 kap. 2 § första stycket YGL

regleras genom lag som innehåller föreskrifter om

tillstånd och villkor för att sända.

Vidare sägs i 3 kap. 3 § YGL att i fråga om

begränsningarna i sändningsrätten gäller vad som

föreskrivs om begränsningar av grundläggande fri-

och rättigheter i 2 kap. 12 § andra-femte styckena

och 13 § regeringsformen (RF).

Propositionen

Regeringen konstaterar att artikel 3a i EG-

direktivet innebär att ett svenskt företag som

förvärvar en exklusiv sändningsrättighet till ett

evenemang som har tagits upp på en medlemsstats

lista inte får beröva en väsentlig del av den

statens befolkning möjligheten att se evenemanget på

det sätt som anges i listan. När det gäller frågan

om artikeln är förenlig med reglerna i YGL anför

regeringen följande.

Direktivet innehåller inga särskilda riktlinjer om

hur programföretagen skall gå till väga för att

uppnå det resultat som föreskrivs i artikel 3a. Det

innehåller inte heller några regler om vilka

åtgärder som från det allmännas sida skall vidtas

när någon handlar i strid med direktivet, eller

vilka sanktioner staterna skall införa för att

säkerställa efterlevnaden av det. Regeringens

förslag innebär att den som bryter mot bestämmelsen

om utnyttjande av exklusiva sändningsrättigheter

skall kunna drabbas av en särskild avgift.

Av det anförda framgår enligt regeringen att

artikel 3a inte reglerar rätten i och för sig att

sända de aktuella evenemangen och inte heller

innehållet i sändningarna. Artikeln reglerar endast

sättet för sändningarnas genomförande. Den

sändningsrätt som enligt YGL gäller för sändningar

av radioprogram genom tråd kan därför enligt

regeringens uppfattning inte anses ligga i vägen för

genomförande av TV-direktivet i denna del (jfr bet.

Värna yttrandefriheten, SOU 1983:70 s. 113 och prop.

1990/91:64 s. 117). Enligt regeringens mening utgör

YGL inte heller när det gäller etersändningar något

hinder mot genomförandet.

Lagrådet har påpekat att inskränkningar i

programföretagets möjligheter att ekonomiskt

utnyttja sina rättigheter kan väcka frågor från

äganderättssynpunkt. Att märka är enligt Lagrådet

emellertid att bestämmelsen grundar sig på ett EG-

direktiv och att Sverige är skyldigt att införa en

bestämmelse av motsvarande innehåll. Lagrådet

hänvisar härvid till konstitutionsutskottets

ståndpunkt inför anslutningen till EU att RF även i

sitt då ändrade skick inte öppnade möjligheten att

överlåta beslutanderätten beträffande grunderna för

vårt statsskick eller andra grundläggande principer

i vårt konstitutionella system, såsom

offentlighetsprincipen och olika viktiga

tryckfrihetsrättsliga principer, utan ändring av

grundlag (bet. 1993/94:KU21 s. 27 f., bet.

1994/95:KU17 s. 15 f.). När det gäller

bestämmelserna om äganderätten i 2 kap. 18 § RF kan

enligt Lagrådet motsvarande betänkligheter inte göra

sig gällande. Här finns för Europarätten gemensamma

principer i första tilläggsprotokollet till den

europeiska konventionen om skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Konventionens principer tillämpas också av EG-

domstolen. Äganderättsskyddet enligt 2 kap. 18 § RF

kan enligt Lagrådet inte anses vara så unikt att vi

inte lika gärna kan godta skyddet enligt

Europakonventionen. Lagrådet anför att det inte kan

antas att en prövning enligt Europakonventionen

skulle leda till att en avvägning som gjorts med

tillämpning av EG-direktivets principer inte skulle

godtas av den europeiska domstolen för de mänskliga

rättigheterna eller av EG-domstolen.

Regeringen delar Lagrådets bedömning.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.

Regeringens förslag för att säkerställa allmänhetens

tillgång till viktiga evenemang

Propositionen

Regeringen föreslår att det i radio- och TV-lagen

införs en bestämmelse som innebär att om Europeiska

kommissionen genom en underrättelse i EGT har

förklarat att ett evenemang är av särskild vikt för

samhället i en annan EES-stat får den som sänder TV-

program och som innehar den exklusiva rätten att

sända från evenemanget till den staten inte utnyttja

rättigheten på ett sådant sätt att en väsentlig del

av allmänheten i den staten utestängs från

möjligheten att se evenemanget i fri TV på det sätt

som närmare anges i underrättelsen. Om någon för att

uppfylla sina skyldigheter erbjuder någon annan att

sända evenemanget skall det ske på skäliga villkor.

Därutöver föreslår regeringen att det införs en

bestämmelse som gör det möjligt att upprätta en

lista över i Sverige skyddade evenemang. Den som

sänder TV-program inom svensk jurisdiktion och som

innehar den exklusiva rätten till en TV-sändning

från ett svenskt eller utländskt evenemang som är av

särskild vikt för det svenska samhället skall inte

få utnyttja rättigheten på ett sådant sätt att en

väsentlig del av allmänheten i Sverige utestängs

från möjligheten att i fri TV se evenemanget i

direktsändning eller med en mindre tidsförskjutning.

De evenemang som kan komma i fråga är sådana som

inträffar högst en gång om året och som intresserar

en bred allmänhet i Sverige. Enligt regeringens

förslag skall regeringen bestämma vilka evenemang

som bestämmelsen skall gälla för.

I skälen för sitt förslag anför regeringen bl.a. att

Sverige enligt EG-direktivet får upprätta en lista

över de evenemang, nationella eller icke-nationella,

som Sverige anser vara av särskild vikt för

samhället. Härigenom säkerställs att programföretag

inom svensk jurisdiktion och programföretag i andra

stater som är bundna av EES-avtalet inte utestänger

en väsentlig del av allmänheten i Sverige från

möjligheten att se evenemanget i fri TV. Regeringen

konstaterar att det dock inte finns någon skyldighet

för Sverige enligt direktivet att ha en egen lista.

Enligt regeringens uppfattning saknas det för

närvarande behov av en svensk lista. Regeringen

konstaterar härvid att det finns få exempel på

sport-evenemang som har undanhållits allmänheten i

Sverige. För flera av de sportevenemang, som skulle

vara aktuella att föra upp på en svensk lista, är

rättigheterna redan upplåtna för flera år framöver

och till programföretag som kan sända evenemangen

till en väsentlig del av allmänheten i Sverige. Mot

denna bakgrund anser regeringen att det för

närvarande inte finns behov av att upprätta en lista

över skyddade sportevenemang. Regeringen anser att

det inte heller finns behov av att upprätta en lista

över andra skyddsvärda evenemang.

Regeringen konstaterar att det emellertid är svårt

att bedöma den framtida utvecklingen inom detta

område. Därför avser regeringen att noga följa

utvecklingen och är beredd att upprätta en lista om

förutsättningarna skulle ändras och ett behov av en

lista skulle uppstå.

När det gäller vilka evenemang som skulle kunna

föras upp på en svensk lista konstaterar regeringen

att det enligt EG-direktivet skall vara evenemang

som är av särskild vikt för det svenska samhället.

Enligt punkt 21 i ingressen till direktivet skall

det vara fråga om unika evenemang som är av allmänt

intresse inom EU eller i en viss medlemsstat eller i

en viktig del av en viss medlemsstat och anordnas i

förväg av en arrangör som lagligen får sälja

rättigheterna vidare. Regeringen anför att enligt

vad som framkommit vid kontaktkommitténs möte den 16

oktober 1997 bör, enligt EG-kommissionen, minst två

av följande fyra kriterier vara uppfyllda för att

ett evenemang skall kunna godkännas som så viktigt

för allmänheten att det skall få publiceras i EGT.

1. Evenemanget och dess resultat har en särskild

allmän genklang i den aktuella medlemsstaten och

inte enbart för dem som vanligtvis följer sporten

eller aktiviteten i fråga.

2. Evenemanget har en allmänt erkänd specifik

kulturell betydelse för invånarna i den aktuella

medlemsstaten, i synnerhet som en katalysator för

invånarnas kulturella identitet.

3. Det nationella laget medverkar i en större

internationell idrottsturnering.

4. Evenemanget har av tradition sänts i TV utan

extra kostnad och har dragit en stor TV-publik i

medlemsstaten i fråga.

Regeringen konstaterar att innebörden av

riktlinjerna är att listan skall vara av begränsad

omfattning och att den kan ändras. I artikel 3a.1

anges även att listan på ett klart och öppet sätt

skall ange vilka evenemang som avses.

Av listan skall också framgå om evenemangen skall

vara tillgängliga helt eller delvis via

direktsändning eller, när det är nödvändigt eller

lämpligt på grundval av objektiva orsaker i

allmänhetens intresse, helt eller delvis via

tidsförskjuten sändning. Regeringen konstaterar

härvid att det i vissa sammanhang kan vara mer

naturligt att sända evenemang med en viss

tidsförskjutning. Även hänsyn till andra TV-program,

t.ex. nyheter eller barnprogram som sänds på fasta

tider, kan motivera en viss tidsförskjutning. Enligt

regeringen bör emellertid som en huvudregel

sändningen ske inom ett dygn efter det att

evenemanget ägde rum.

Regeringen anför vidare att utgångspunkten bör vara

att de evenemang som finns upptagna på listan skall

kunna sändas i sin helhet. Detta är enligt

regeringen mest förenligt med bestämmelsens syfte

att säkerställa tillgång för en stor allmänhet till

de viktigaste evenemangen i TV.

När det gäller förslaget att regeringen skall

fastställa listan anför regeringen bl.a. att det

ligger i sakens natur att en eventuell svensk lista

över skyddade evenemang inte kan fastställas en gång

för alla. Enligt regeringens mening är det därför

inte lämpligt att de skyddade evenemangen anges i

lag. Regeringen anser vidare att den föreslagna

lagbestämmelsen är tillräckligt detaljerad för att

det i verkställighetsföreskrifter kan anges de

evenemang som skall föras upp på den svenska listan

och hur de skall sändas. Det krav på öppenhet som

anges i artikel 3a tillgodoses enligt regeringen

genom att berörda företag och organisationer får

tillfälle att avge synpunkter innan regeringen

fattar sitt beslut.

Regeringen konstaterar vidare att EG-direktivets

bestämmelse syftar till att säkerställa att en

väsentlig del av befolkningen i en medlemsstat har

möjlighet att i fri TV följa de evenemang som finns

på listan. Regeringen anför att i de riktlinjer som

diskuterats i konktaktkommittén för genomförandet av

artikel 3a anges att med en väsentlig del av

allmänheten avses 95-100 % av befolkningen. För att

lagens krav skall vara uppfyllt bör enligt

regeringens mening krävas att minst 95 % av den

fast bosatta befolkningen i Sverige faktiskt kan ta

emot programmen, dvs. har skaffat sig den antenn

m.m. som krävs för att ta emot sändningen.

När det gäller begreppet fri TV konstaterar

regeringen att det enligt direktivet skall förstås

som program som är tillgängliga för allmänheten utan

extra betalning utöver de finansieringskällor för

sändningar som förekommer allmänt i varje

medlemsstat (såsom licensavgift och/eller

grundanslutningsavgift till ett kabelnät). Enligt

regeringens bedömning avses med fri TV i vart fall

de kanaler som finansieras genom TV-avgiften och de

kanaler som omfattas av kabelföretagens must carry-

skyldighet. Regeringen påpekar dock att vad som

utgör fri TV enligt TV-direktivets krav även kan

vara uppfyllt beträffande andra TV-kanaler.

Motionerna

I motion 1998/99:K1 av Birgitta Sellén och Sofia

Jonsson (båda c) anförs att regeringen genom sin

passivitet att inte nu upprätta en lista riskerar

att även framgent undanhålla stora grupper av

människor i Sverige stora sportarrangemang.

Regeringen bör i samband med att lagändringen antas

av riksdagen upprätta en sådan lista. Enligt

motionärerna är det angeläget att också riksdagen

har möjlighet att uttrycka vilka arrangemang som bör

vara aktuella att föra upp på en svensk lista.

Motionärerna anför att åtminstone följande

arrangemang bör komma i fråga: OS, VM och EM i

fotboll (män), samtliga matcher med svenskt

deltagande i kvalifikationsmatcher och slutspel samt

semifinaler och finaler, VM i fotboll (damer),

slutspelsmatcher med svenskt deltagande samt

semifinaler och finaler, VM i ishockey, SM-slutspel

i ishockey, SM-final i bandy, VM i längdåkning,

Vasaloppet, Finnkampen i friidrott, VM i friidrott

samt Elitloppet i trav. Vad som anförts om

arrangemang på en svensk lista bör ges regeringen

till känna.

I motion 1998/99:K2 av Kenneth Kvist m.fl. (v)

anförs att begreppet fri TV inte preciseras i

lagtexten. Detta kan enligt motionärerna leda till

tillämpningsproblem. Motionärerna påpekar att det på

s. 43 i propositionen framgår att begreppet skulle

kunna tolkas på ett annat sätt än vad regeringen

avsett. Vänsterpartiet föreslår därför att riksdagen

bör besluta att ge regeringen i uppdrag att

återkomma med förslag på en legaldefinition av

begreppet fri TV (yrkande 2).

I motion 1998/99:K252 av Elizabeth Nyström och Lars

Björkman (båda m) från allmänna motionstiden

framhålls att försäljning av TV-rättigheter för

vissa idrotter har utvecklats till en central

intäktskälla. När internationella idrottsförbund

beslutar om vilket land som skall få arrangera stora

mästerskap är möjligheter till TV-intäkter inte

sällan en avgörande faktor. Om de stora evenemangen

reserveras för sändning i rikstäckande kanaler -

SVT:s båda kanaler samt TV 4 - innebär detta enligt

motionärerna att intäktsmöjligheterna minskar

radikalt. Det innebär också att Sveriges möjligheter

att få arrangera stora evenemang minskar i

motsvarande grad. Motionärerna anser att regeringen

av hänsyn till idrottens intäktsmöjligheter bör

avstå från att skapa en svensk lista. Detta bör ges

regeringen till känna.

I motion 1998/99:Kr519 av Bo Lundgren m.fl. (m) från

allmänna motionstiden anförs att förslaget till

ändring i radio- och TV-lagen innebär att idrotten i

realiteten mister rätten till sina egna evenemang.

Detta är enligt motionärerna principiellt

förkastligt eftersom det innebär att man tar ifrån

idrotten förfoganderätten över egna arrangemang.

Dessutom innebär det ett sämre ekonomiskt utbyte för

det berörda förbundet och dess föreningar, vilket i

sin tur försämrar förutsättningarna för den

idrottsliga kvaliteten. Motionärerna anför att

förslaget bör avvisas. Detta bör ges regeringen till

känna (yrkande 11).

Kulturutskottets yttrande

I sitt yttrande inskränker sig kulturutskottet till

frågan om regeringen skall använda sig av

möjligheten att upprätta en svensk lista över

angelägna evenemang. Utskottet konstaterar härvid

att tillgången till TV-program alltjämt varierar

kraftigt i Sverige. Många hushåll har endast

tillgång till de tre markbundna kanalerna, SVT 1,

SVT 2 och TV 4. Vidare är utskottet medvetet om att

det inom idrottsrörelsen på sina håll finns ett

motstånd till att en lista upprättas över

idrottsevenemang. Utskottet har emellertid vid sin

bedömning av propositionen och de olika

motionsförslagen kommit fram till att allmänhetens

tillgång till program av den nu aktuella

programtypen inte får riskera att begränsas.

Utskottet vill framhålla att sådana program inte

endast avser sändning av idrottsevenemang. Lika

viktigt är allmänhetens tillgång till andra

angelägna evenemang, t.ex. inom kultursektorn.

Således talar enligt utskottet främst rättviseskäl

för att det är angeläget att regeringen ges

möjlighet att upprätta en lista över viktiga

evenemang, däribland sportevenemang, som bör kunna

ses av praktiskt taget hela befolkningen. Utskottet

konstaterar vidare att kulturministern - sedan

propositionen lämnats till riksdagen - i en

frågestund i riksdagen uttalat att regeringen kommer

att upprätta en lista över sportevenemang (prot.

1998/99:6).

Kulturutskottet föreslår att riksdagen med

anledning av motion K1 och med avslag på motionerna

Kr519 yrkande 11 och K252 godkänner vad utskottet

har anfört.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att regeringens förslag

innebär att det i radio- och TV-lagen införs en helt

ny bestämmelse för att möjliggöra att TV-sändningar

från viktiga evenemang blir tillgängliga i fri TV

för en väsentlig del av allmänheten i en EES-stat. I

motion 1998/99:K2 yrkande 2 efterfrågas att det i

lagtexten tas in en legaldefinition av begreppet fri

TV. Utskottet vill härvid peka på att begreppet

enligt punkt 22 i ingressen till TV-direktivet skall

förstås som program som är tillgängliga för

allmänheten utan extra betalning utöver de

finansieringskällor för sändningar som förekommer

allmänt i varje medlemsstat. Som exempel på sådana

finansieringskällor nämns licensavgift och/eller

grundanslutning till ett kabelnät. Eftersom

begreppet tar sikte på förhållanden såväl i Sverige

som i andra EES-stater och skall ha en EES-gemensam

innebörd anser utskottet att begreppet bör anges på

samma sätt i radio- och TV-lagen som i TV-

direktivet. Motionen avstyrks därför i denna del.

Vidare konstaterar utskottet att den nya

bestämmelsen i TV-direktivet om allmänhetens

tillgång till vissa viktiga evenemang innebär att

Sverige är skyldigt att införa en lagstiftning som

gör det möjligt att säkerställa att TV-företag inom

svensk jurisdiktion, som förvärvat den exklusiva

sändningsrätten till ett evenemang som är av

särskild vikt för samhället i en annan medlemsstat,

inte utnyttjar rättigheten på ett sådant sätt att en

väsentlig del av allmänheten i den staten utestängs

från möjligheten att se evenemanget i fri TV. Genom

EES-avtalet utsträcks skyldigheten till att omfatta

även EES-staterna. Regeringen föreslår att det

därför förs in en bestämmelse i radio- och TV-lagen

som innebär att svenska programföretag skall

respektera att vissa evenemang är av särskild vikt

för samhället i andra EES-stater. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag.

Regeringen föreslår att det i radio- och TV-lagen

också införs en bestämmelse som möjliggör att en

svensk lista över evenemang som är av särskild vikt

för det svenska samhället kan upprättas. Utskottet

delar regeringens bedömning att en sådan bestämmelse

bör införas. Härigenom säkerställs att svenska

programföretag och programföretag i andra EES-stater

inte skall kunna utestänga en väsentlig del av

allmänheten i Sverige från möjligheten att i fri TV

se evenemang som Sverige anser är av särskild vikt.

Motion 1998/99:Kr519 yrkande 11, i vilken anförs att

regeringens förslag i denna del bör avvisas,

avstyrks därför.

När det därefter gäller frågan om regeringen bör

upprätta en svensk lista över evenemang som är av

särskild vikt för det svenska samhället har

kulturutskottet i sitt yttrande framhållit att många

hushåll i Sverige alltjämt endast har tillgång till

de tre markbundna kanalerna SVT 1, SVT 2 och TV 4.

Kulturutskottet anser att allmänhetens tillgång till

program av den aktuella typen inte får riskera att

begränsas. Härvid framhåller utskottet att sådana

program inte endast avser sändning av

idrottsevenemang. Lika viktigt är enligt utskottet

allmänhetens tillgång till andra angelägna

evenemang, t.ex. inom kultursektorn. Kulturutskottet

anser att främst rättviseskäl talar för att det är

angeläget att regeringen ges möjlighet att upprätta

en lista över viktiga evenemang. Därutöver

konstaterar kulturutskottet att kulturministern i en

frågestund i riksdagen uttalat att regeringen kommer

att upprätta en lista över sportevenemang.

Konstitutionsutskottet konstaterar för egen del att

den föreslagna konstruktionen av den aktuella

bestämmelsen innebär att det ankommer på regeringen

att besluta om en svensk lista skall upprättas och

att fastställa dess innehåll. I enlighet med vad som

anförs i propositionen utgår utskottet ifrån att en

sådan lista upprättas först när det finns ett behov

av att på detta sätt säkerställa att de aktuella

evenemangen blir tillgängliga i allmäntelevisionen.

Härvid förutsätter utskottet att - i den mån en

svensk lista skall innehålla evenemang arrangerade i

Sverige - regeringen också beaktar de effekter som

ett uppförande på listan kan få för den verksamhet

som evenemanget ingår i. Mot bakgrund av det anförda

avstyrker utskottet motionerna 1998/99:K1 och

1998/99:K252.

Övervakning och sanktioner

Propositionen

Regeringen föreslår att Granskningsnämnden för radio

och TV skall övervaka att bestämmelsen om

utnyttjande av exklusiva rättigheter följs. Den som

förvärvat exklusiva rättigheter till evenemang som

omfattas av den föreslagna bestämmelsen skall

omedelbart underrätta nämnden om förvärvet.

Därutöver föreslår regeringen att den som bryter

mot bestämmelsen om utnyttjande av exklusiva

rättigheter skall betala en särskild avgift i

enlighet med de bestämmelser som finns i radio- och

TV-lagen.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Regler för TV-reklam och köp-TV

Propositionen

Regeringen föreslår att ett förbud mot

försäljningsprogram i TV för läkemedel och medicinsk

behandling införs. Enligt regeringens förslag skall

vidare införas ett förbud mot sponsringsmeddelanden

i TV-program för receptbelagda läkemedel och sådan

medicinsk behandling som endast är tillgänglig efter

ordination.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Varningssignaler vid sändningar av vissa

TV-program

Propositionen

Regeringen föreslår att ett TV-program med ingående

våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller

med pornografiska bilder, som får sändas, skall

föregås av antingen en varning i ljud eller en

varning som anges löpande i bild.

Därutöver föreslår regeringen att

Granskningsnämnden får förelägga den som bryter mot

bestämmelsen att följa den. Föreläggandet skall få

förenas med vite.

I skälen för sitt förslag konstaterar regeringen att

den tidigare bestämmelsen i TV-direktivet om förbud

mot vissa program som på olika sätt kan skada

underåriga nu har förtydligats. Av bestämmelsen

framgår numera att program som allvarligt kan skada

den fysiska, mentala och moraliska utvecklingen hos

barn är totalförbjudna (artikel 22.1). Vidare

framgår att program som kan bedömas som skadliga men

inte "allvarligt" skadliga får sändas under vissa

villkor (artikel 22.2). Regeringen konstaterar

vidare att en nyhet har tillkommit. Program som inte

är totalförbjudna och som sänds okrypterade skall

antingen föregås av en akustisk varning eller också

markeras med en visuell symbol under hela

sändningstiden (artikel 22.3).

Regeringen anför att sändningar av sådana program

som avses i artikel 22.1, dvs. sändningar av program

som innefattar barnpornografibrott, olaga

våldsskildring m.m., är förbjudna enligt

brottsbalken och yttrandefrihetsgrundlagen. Artikel

22.2 (tidgare artikel 22 andra meningen) har förts

in i radio- och TV-lagen genom bestämmelsen i 6 kap.

2 §. Denna bestämmelse förbjuder sändningar av TV-

program som innehåller våld och pornografi under

sådan tid och på sådant sätt att det finns en

betydande risk för att barn kan se programmen. Med

"på sådant sätt" avses program som sänds okrypterat.

Vidare föreskrivs i bestämmelsen att om det av

särskilda skäl är försvarligt kan dock program med

våld eller pornografi få sändas även om det sänds

okrypterat och under tidig kvällstid. Ett

nyhetsprogram som visar krigsskildringar torde vara

tillåtet att sända (6 kap. 2 §).

För att införliva artikel 22.3 i radio- och TV-

lagen skulle det enligt regeringen i och för sig

vara tillräckligt med en bestämmelse att program som

sänds okrypterat i TV, med ingående våldsskildringar

av verklighetstrogen karaktär eller med

pornografiska bilder, antingen skall föregås av en

varning eller en varning som anges under hela

sändningstiden. Med hänsyn till att krypterade

programkanaler kan innehålla såväl program som kan

vara skadliga för barn som andra program uppfylls

emellertid bestämmelsens syfte bättre enligt

regeringens uppfattning om varningsskyldigheten

gäller även om programmet sänds krypterat.

Regeringen anför att detta innebär att

varningsskyldigheten omfattar kodade program,

oavsett när de sänds, och okodade program som sänds

när det inte finns en betydande risk att barn kan se

programmen. Bestämmelsen bör enligt regeringen även

omfatta sådana program som det av särskilda skäl är

försvarligt att sända, t.ex. nyhetsprogram.

Regeringen anför vidare att bestämmelsen bör vara

vitessanktionerad. Ett föreläggande om vite bör

meddelas av Granskningsnämnden för radio och TV och

bör kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Finner Granskningsnämnden att en sändning innehåller

våldsskildringar eller pornografiska bilder i strid

med bestämmelsen skall nämnden göra en anmälan om

förhållandet till Justitiekanslern (9 kap. 2 § sista

stycket).

Motionen

I motion 1997/98:K2 av Kenneth Kvist m.fl. (v)

anförs att ett system med varningssignaler inte är

ett godtagbart sätt att komma till rätta med de

problem som våld och pornografi utgör i det

europeiska TV-utbudet. Motionärerna vill här

framhålla att barns rättigheter och skydd i enlighet

med FN:s barnkonvention måste få genomslag i

regelverket för radio och TV. Enligt motionärerna

ger varningssignalerna i bild och ljud ett

ofullständigt skydd för tittande barn och kan också

på sikt riskera att leda till en större acceptans

för pornografi och våldsskildringar. Motionärerna

anför att propositionens förslag till en ny lydelse

av 6 kap. 2 § innebär att program med ingående

våldsskildringar eller pornografiska bilder får

sändas även under tid när barn vanligtvis tittar på

TV, under förutsättning att programmen sänds kodade.

Motionärerna ser detta som en oacceptabel försämring

och anser att riksdagen bör avslå förslaget till

ändring i 6 kap. 2 § (yrkande 3).

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att en ny bestämmelse har

tillkommit i TV-direktivet som gäller program som på

olika sätt kan skada underåriga, men som inte

innehåller skadliga inslag av sådant allvarligt slag

att de är totalförbjudna. Sådana program får enligt

direktivet sändas under vissa villkor som tar sikte

på val av sändningstid och det sätt på vilket

sändningen sker. Den nya bestämmelsen innebär att

program av detta slag som sänds okrypterade antingen

skall föregås av en akustisk varning eller också

markeras med en visuell symbol under hela

sändningstiden. Regeringen anför att det, för att

införliva TV-direktivet i denna del, i och för sig

skulle vara tillräckligt att införa en bestämmelse

om att program av nu aktuellt slag som sänds

okrypterade antingen skall föregås av en varning

eller innehålla en varning som anges under hela

sändningstiden. Med hänsyn till att krypterade

programkanaler kan innehålla såväl program som kan

vara skadliga för barn som andra program uppfylls

enligt regeringens uppfattning bestämmelsens syfte

bättre om varningsskyldigheten gäller även om

programmet sänds krypterat. Utskottet delar denna

uppfattning och tillstyrker regeringens förslag. I

enlighet med detta avstyrks motion 1998/99:K2

yrkande 3 i denna del.

I motion 1998/99:K2 yrkande 3 påpekas vidare att

regeringens förslag till ny lydelse av den aktuella

bestämmelsen, 6 kap. 2 § radio- och TV-lagen,

innebär att program med skadliga inslag får sändas

även under tid när barn vanligtvis tittar på TV,

under förutsättning att programmen sänds kodade.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att den

föreslagna lagtexten kan uppfattas på detta sätt.

Dock har utskottet erfarit att någon saklig ändring

av lagtextens innehåll i denna del inte är avsedd.

Avsikten är att det även fortsättningsvis, vid en

prövning av huruvida ett inslag strider mot den

aktuella bestämmelsen, skall göras en samlad

bedömning av det skadliga innehåll sändningen har,

vid vilken tidpunkt sändningen skett samt den

allmänna tillgängligheten av sändningen, dvs. om den

är krypterad (jfr prop. 1995/96:160 s. 96).

Utskottet föreslår med anledning av den nämnda

motionen att en ändring av den föreslagna lagtexten

görs i enlighet med vad som nu sagts. Utskottets

förslag till lagtext framgår av bilaga 2.

Nya produktioner

Propositionen

Regeringen föreslår att den som sänder TV-program

över satellit eller med stöd av tillstånd av

regeringen skall eftersträva att de program som har

framställts av självständiga producenter skall avse

en så stor andel nya produktioner som möjligt. Denna

bestämmelse, som enligt regeringen får uppfattas som

ett målsättningsstadgande, bör kompletteras med en

skyldighet för programföretagen att årligen

rapportera andelen nya program till Radio- och TV-

verket.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.

Skyldighet att vidarebefordra TV-sändningar

i kabelnät

Propositionen

Regeringen föreslår att skyldigheten för innehavare

av kabelnät att se till att marksända TV-program kan

tas emot i anslutna fastigheter skall omfatta högst

tre program från de tillståndshavare vars verksamhet

finansieras genom TV-avgiftsmedel samt högst ett

program från andra tillståndshavare. Ett villkor

skall vara att programmen sänds med stöd av ett

tillstånd från regeringen som är förenat med dels

krav på opartiskhet och saklighet, dels ett villkor

om mångsidigt programutbud där det skall ingå

nyheter. Vidare föreslår regeringen att en

ytterligare förutsättning för att sändningsplikt

skall gälla är att sändningarna är avsedda att tas

emot i området utan villkor om särskild betalning.

Regeringen föreslår att sändningsplikt skall

fortsätta att gälla för program som omfattades av

sändningsplikt den 1 januari 1998 så länge de nämnda

kraven uppfylls. Program som har sänts ut med endast

digital teknik behöver endast sändas vidare med

samma teknik i kabelnäten. Skyldigheten skall inte

gälla för en anläggning där ett begränsat antal TV-

program förs fram till abonnenterna genom ett

kopplat telenät med hjälp av digital teknik.

I skälen för sitt förslag konstaterar regeringen att

nätinnehavarna skulle bli skyldiga att vidaresända

samtliga program om de nuvarande reglerna om

sändningsplikt lämnas oförändrade när digitala TV-

sändningar från marksändare inleds.

Regeringen anför att vad först gäller YGL kan

konstateras att denna bl.a. har till syfte att

skydda en fri och allsidig upplysning. Friheten att

yttra sig med hjälp av de tekniska medel som YGL

gäller för kan inte ses som oberoende av andras

möjligheter att ta del av yttranden av olika slag.

Regeringen konstaterar att när det gäller trådmediet

får friheten att sända radioprogram bl.a. begränsas

i den utsträckning det behövs med hänsyn till

allmänhetens intresse av tillgång till allsidig

upplysning (3 kap. 1 § andra stycket YGL).

När det gäller förhållandet till äganderätten bör

det enligt regeringen betonas att statens rätt att

föreskriva en skyldighet för kabelföretagen att

vidaresända vissa TV-program är grundlagsfäst genom

bestämmelsen i 3 kap. 1 § andra stycket YGL.

Regeringen anför att den begränsning av

nätinnehavarnas handlingsfrihet som skyldigheten att

sända ut vissa TV-program innebär har varit utformad

på i huvudsak samma sätt ända sedan kabel-TV-nät i

stor skala börjat anläggas. Denna begränsning har

därmed kunnat beaktas vid utformningen av avtal

mellan fastighetsägare och kabel-TV-företag.

Regeringen framhåller vidare att det endast är i

kabelnät där det vidaresänds andra TV-program med

digital teknik som digitalt utsända program som

omfattas av sändningsplikt behöver vidaresändas.

Vidaresändningen behöver endast ske med digital

teknik.

Enligt regeringens uppfattning är marksändningar en

mycket effektiv metod för att på ett enkelt sätt

samtidigt nå många människor med nyheter,

information eller underhållning. Marksändningarna

når alla inom täckningsområdet utan krav på fasta

installationer eller dyr och komplicerad

utrustning. Emellertid är frekvenser för

marksändning av TV och radio en värdefull och knapp

resurs, som även kan användas för andra viktiga

tjänster. Regeringen anför att den som använder

radiofrekvenser för marksändning därför måste

uppfylla särskilda krav. För såväl Sveriges

Television som TV 4 gäller därför krav på bl.a.

opartiskhet, saklighet och ett mångsidigt

programutbud där det skall ingå nyheter. Regeringen

framhåller att syftet med dessa bestämmelser är att

alla som bor i Sverige skall ha rimlig tillgång till

ett omväxlande programutbud.

Regeringen anför vidare att kabel-TV-näten fyller

två klart skilda funktioner för de boende. De ger

den som så önskar tillgång till ett stort antal TV-

program och andra tjänster utöver de marksända

programmen. Kabel-TV-näten förmedlar dessutom de

marksända TV-program som alla skall kunna ha

tillgång till om de har lämplig utrustning.

Regeringen påpekar att de som bor i kabelanslutna

fastigheter i allmänhet inte har möjlighet att t.ex.

sätta upp egna TV-antenner utan är hänvisade till de

kabeldistribuerade programmen. Enligt regeringen är

det därför rimligt att kabel-TV-företagen inte skall

kunna vägra att distribuera de marksända TV-

programmen till samtliga boende eller förena

distributionen med villkor av olika slag.

När det gäller omfattningen av sändningsplikten

anser regeringen att skyldigheten att vidaresända

analogt utsända TV-program inte bör ändras i

förhållande till den omfattning som denna skyldighet

i praktiken har i dag. Kabel-TV-företagen bör

sålunda även i fortsättningen vara skyldiga att se

till att samtliga boende i anslutna fastigheter kan

ta emot marksända TV-program som har sänts ut med

analog teknik. Det förhållandet att för närvarande

ett av dessa finansieras med reklam påverkar enligt

regeringen inte denna bedömning.

Regeringen anför vidare att sändningsplikten liksom

för närvarande bör omfatta även satellitsändningar

om dessa sänds ut för att uppfylla en skyldighet att

sända till hela landet eller en del av landet.

För att en framtida övergång från analog till

digital teknik i marksändningarna skall kunna

genomföras krävs enligt regeringen att allmänhetens

tillgång till i varje fall ett visst grundutbud av

TV-program kan säkerställas. Därför bör kabel-TV-

företagens skyldighet att vidaresända vissa TV-

program principiellt omfatta även digitalt utsända

program. Regeringen påpekar vidare att bestämmelsen

om sändningsplikt i radio- och TV-lagen är avfattad

så att nätinnehavaren är skyldig att se till att de

boende kan ta emot de program som omfattas. Om det

säkert kan fastställas att alla boende har möjlighet

att ta emot de digitalt marksända programmen med

enkla inomhus-antenner eller motsvarande torde

enligt regeringen syftet med bestämmelsen vara

uppfyllt utan att kabel-TV-företaget behöver

vidaresända programmen. Regeringen framhåller att

förhållandena dock kan variera på så sätt att det i

vissa områden krävs utomhusantenn för att ta emot de

digitala programmen. I sådana områden blir kabel-

TV-företagen givetvis skyldiga att vidaresända de

program som omfattas av sändningsplikt.

Enligt regeringens mening bör sändningsplikten

knytas till att det dels föreligger krav på

opartiskhet och saklighet samt ett tillståndsvillkor

om mångsidigt programutbud där det skall ingå

nyheter, dels fastställs ett högsta antal samtidigt

sända program som skall kunna omfattas av

sändningsplikt. Regeringen anser att sammanlagt

högst tre program från TV-avgiftsfinansierade

programföretag skall kunna omfattas av

sändningsplikt. Det innebär att utöver de nuvarande

programkanalerna SVT 1 och SVT 2 högst ett digitalt

utsänt program av sådant slag kommer att omfattas.

Med hänsyn till de invändningar som har redovisats

i fråga om konkurrensneutralitet och urval av

program bör enligt regeringen förslagen i

promemorian om sändningsplikt för program från andra

TV-företag än de som finansieras med TV-avgifter

inte läggas till grund för lagstiftning i de delar

de avser program utöver vad som gäller enligt

nuvarande bestämmelser.

Regeringens förslag innebär alltså att kabel-TV-

företagens sändningsplikt begränsas till tre program

från TV-avgiftsfinansierade TV-företag och ett

program från övriga TV-företag. En förutsättning för

sändningsplikt skall vara att programmen sänds med

tillstånd av regeringen och att det föreligger krav

på opartiskhet och saklighet samt villkor om

mångsidigt programutbud där det skall ingå nyheter.

Enligt regeringen kan ett mångsidigt programutbud

även innefatta ett programutbud som huvudsakligen

består av nyheter. Regeringen anför att det inte bör

komma i fråga att publiken förlorar tillgång till

ett program som har omfattats av sändningsplikt

enligt nuvarande regler, under förutsättning att

tillståndsvillkoren inte förändras så att kraven på

opartiskhet, saklighet och skyldighet att meddela

nyheter upphör.

Motionen

I motion 1998/99:K3 av Helena Bargholtz och Barbro

Westerholm (båda fp) anförs att regeringens förslag

att i praktiken utvidga det antal TV-program som

kabel-TV-företagen är skyldiga att distribuera

vidare utan kostnad för hushållen snedvrider

konkurrensen och motverkar nya TV-kanaler.

Motionärerna föreslår att plikten att vidarebeforda

TV-program endast skall omfatta de två etablerade

programkanaler som finansieras med TV-avgifter: SVT

1 och SVT 2. Motionärerna anser att regeringens

förslag motverkar mångfalden genom att ett visst

reklamfinansierat TV-företag ges mer gynnad

ställning än dess konkurrenter. Regeringens förslag

motverkar också mångfalden genom att ytterligare en

avgiftsfinansierad programkanal ges en gynnad

ställning genom vidarebefordringsplikten. Mångfalden

kan också motverkas genom att kabel-TV-företag

tvingas att fritt distribuera vissa TV-program till

hushåll som redan kan ta emot samma utbud med en

enkel inomhusantenn. Enligt motionärerna är det

oklart vad som avses i propositionen med att "alla

boende" skall ha möjlighet att ta emot de marksända

programmen för att kabel-TV-företaget inte skall

vara skyldigt att vidarebefordra dem gratis.

Motionärerna anser vidare att det är omöjligt för

allmänhet och berörda företag att förutse

konsekvenserna av regeringens förslag. Propositionen

innebär att regeringen i praktiken har rätt att

avgöra vilka TV-kanaler som skall ha fördelen av att

vara behäftade med vidarebefordringsplikt. Det står

regeringen fritt att bestämma vilka krav som skall

ingå i tillstånden för att sända digital-TV.

Motionärerna påpekar att en kanal kan ha ett

innehåll som väl motsvarar statens

kvalitetsambitioner, utan att kanalens tillstånd har

formulerats på det sätt som kvalificerar till status

som vidaresändningspliktigt. Motionärerna hemställer

att riksdagen med avslag på propositionen i

motsvarande del beslutar om sådana ändringar i 8

kap. 1 § förslag till lag om ändring i radio- och

TV-lagen i enlighet med vad som anförts så att

plikten för kabel-TV-företag att utan ersättning

vidarebefordra vissa TV-program begränsas.

I motion 1998/99:K323 av Per Unckel m.fl. (m) från

allmänna motionstiden anförs att det saknas

anledning att ålägga kabelägare att kostnadsfritt

distribuera kommersiella program. Det kan enligt

motionärerna vidare ifrågasättas om dagens

omfattande must carry-skyldighet är förenlig med

YGL. Motionärerna anser att kravet på allmänhetens

tillgång till allsidig information rimligen måste

anses tillgodosett genom att de licensbetalda

servicekanalerna SVT 1 och SVT 2 omfattas av must

carry-skyldigheten. Must carry-regeln bör därför

begränsas till dessa kanaler. Motionärerna yrkar att

riksdagen beslutar att begränsa must carry-

skyldigheten i enlighet med vad som anförts i

motionen (yrkande 13).

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att det i 3 kap. 1 § andra

stycket YGL stadgas att friheten enligt första

stycket att sända program genom tråd inte hindrar

att det i lag meddelas föreskrifter i fråga om

skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för

vissa program i den utsträckning det behövs med

hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till

allsidig upplysning. Det finns således ett

uttryckligt grundlagsstöd för bestämmelsen om

sändningsplikt i 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen.

Grundlagsstödet förutsätter dock att

vidaresändningar behövs med hänsyn till allmänhetens

tillgång till allsidig uplysning.

När digitala TV-sändningar inleds i marknätet

kommer den nuvarande bestämmelsen om sändningsplikt

i 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen att innebära att

nätinnehavarna blir skyldiga att vidaresända

samtliga program. Utskottet delar därför regeringens

uppfattning att bestämmelsen om sändningsplikt måste

ändras så att den får en mer begränsad omfattning.

Enligt regeringens förslag skall en förutsättning

för sändningsplikt vara att programmen sänds med

stöd av tillstånd av regeringen och att det

föreligger krav på opartiskhet och saklighet samt

villkor om mångsidigt programutbud där det skall

ingå nyheter. Därutöver föreslår regeringen att

sammanlagt högst tre program från TV-

avgiftsfinansierade TV-företag och ett program från

övriga programföretag skall kunna omfattas av

sändningsplikt. Enligt utskottets mening innebär

regeringens förslag att skyldigheten att

vidarebefordra TV-sändningar i kabelnät får en

rimlig omfattning när de digitala sändningarna i

marknätet inleds. Utskottet har inte heller något

att invända mot regeringens förslag att

sändningsplikt skall fortsätta att gälla för program

som omfattades av sändningsplikt den 1 januari 1998

så länge de nämnda kraven uppfylls. Med det anförda

tillstyrker utskottet regeringens förslag i denna

del och avstyrker motionerna 1998/99:K3 och

1998/99:K323 yrkande 13.

Ett programföretag skall kunna få mer än

ett sändningstillstånd

Propositionen

Regeringen föreslår att radio- och TV-lagen ändras

så att det blir möjligt för regeringen att ge ett

och samma programföretag mer än ett

sändningstillstånd.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Villkor om samverkan

Propositionen

Regeringen föreslår att radio- och TV-lagen ändras

så att det framgår att teknisk samverkan med andra

tillståndshavare skall kunna utgöra villkor för

sändningstillstånd.

I skälen för sina förslag påpekar regeringen att den

digitala sändningstekniken innebär att flera olika

programbärande signaler förs samman till en gemensam

digital signal. Vid mottagningen sorterar

mottagarens avkodare ut de delar av signalen som

motsvarar det valda programmet. I samband med att de

olika programmen förs samman (multiplexeras) avgörs

också hur stor överföringskapacitet som varje

program skall tilldelas. Regeringen anför att i och

med att de olika programföretagens material är

förenade till en gemensam signal så måste denna

signal givetvis också sändas ut gemensamt. De

programföretag som delar på en sådan signal kommer

därmed också att behöva utnyttja samma

sändarföretag.

Regeringen konstaterar vidare att det i

förordningen (1997:894) om marksänd digital TV anges

att den sökande i ansökan skall redovisa sina planer

på att ingå överenskommelser med övriga sökande i

fråga om multiplexering, åtkomstkontroll och

elektroniska programguider (6 § tredje stycket). Av

Radio- och TV-verkets förslag till regeringen skall

framgå om den sökande kan delta i sådan samverkan (9

§ första stycket 2).

Enligt 3 kap. 2 § 7 radio- och TV-lagen får ett

villkor i ett sändningstillstånd avse skyldighet att

använda en viss sändningsteknik. Villkoret kan

enligt regeringens uppfattning innebära att en

skyldighet att sända med digital teknik även

innefattar en skyldighet att delta i sådan teknisk

samverkan med andra tillståndhavare som är nödvändig

för att tekniken skall fungera. Regeringen anför att

ett tillägg emellertid bör göras så att det av lagen

uttryckligen framgår att villkoret om viss

sändningsteknik får förenas med krav på samverkan

med andra tillståndshavare i tekniska frågor. Det

anges sedan närmare i sändningstillståndet med vilka

andra tillståndshavare samverkan skall ske och i

vilka tekniska frågor.

Regeringen påpekar vidare att program som sänds ut

i digital ljudradio multiplexeras på i princip samma

sätt som digitalt utsända TV-program. Motsvarande

villkor kommer därför att kunna tillämpas på digital

ljudradio.

Motionen

I motion 1998/99:K323 av Per Unckel m.fl. (m) från

allmänna motionstiden anförs att teknisk samordning

mellan de program som delar på en frekvens är möjlig

redan med dagens formulering av radio- och TV-lagen.

Regeringen vill nu enligt motionärerna öppna för

styrning inte bara av sändningstekniken utan också i

samverkan vad gäller val av mux-operatör, sändare,

SMS-operatör och EPG-operatör. Motionärerna anför

att en sådan kommenderad samverkan försvårar för den

enskilda kanalen och kan motverka konkurrens och ny

utveckling. Man kan heller inte bortse från risken

att avsikten är att ytterligare cementera de

statliga monopolbolagens, Senda AB och TERACOM AB,

ställning. Motionärerna anser att regeringens

förslag till ändring i radio- och TV-lagen på denna

punkt därför bör avvisas (yrkande 7).

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens uppfattning att

bestämmelsen i 3 kap. 2 § radio- och TV-lagen,

enligt vilken ett villkor i ett sändningstillstånd

kan avse skyldighet att använda en viss

sändningsteknik, även kan innefatta en skyldighet

att delta i en sådan teknisk samverkan med andra

tillståndshavare som är nödvändig för att tekniken

skall fungera. I likhet med regeringen anser

utskottet att det dock är mer tillfredsställande att

det uttryckligen framgår av lagen att villkoret om

viss sändningsteknik får förenas med krav på

samverkan med andra tillståndshavare i tekniska

frågor. Utskottet tillstyrker därför regeringens

förslag att ett tillägg med denna innebörd görs i

den aktuella bestämmelsen. Med det anförda avstyrks

motion 1998/99:K323 yrkande 7.

Utbildningsradions sändningstillstånd

Propositionen

Regeringen föreslår att tillståndet för Sveriges

Utbildningsradio AB att sända ljudradio och TV skall

förlängas tills frågan om Utbildningsradions

framtida verksamhet är bestämd och eventuella

förslag genomförts. Det är regeringens uppgift att

förlänga sändningstillståndet och ange

tillståndstiden.

I skälen för sitt förslag konstaterar regeringen att

det i propositionen En radio och TV i allmänhetens

tjänst 1997-2001 (prop. 1995/96:161 s. 68 f.)

föreslogs att sändningstillståndet för Sveriges

Utbildningsradio AB skulle omfatta perioden den 1

januari 1997 - den 31 december 1998.

Sändningstillståndet föreslogs vara begränsat till

två år med hänvisning till att

Distansutbildningskommittén (U 1995:7) fått i

uppdrag att före utgången av oktober 1997 lägga fram

förslag om vilken roll Utbildningsradion skulle

spela inom utbildnings- och folkbildningsområdet.

Riksdagen godkände förslaget (bet. 1995/96:KrU12,

rskr. 1995/96:297). Kommittén överlämande i november

1997 delbetänkandet Utbildningskanalen (SOU

1997:148). I betänkandet föreslås att det bildas två

nya företag, dels ett företag (Utbildningskanalen)

som bör vara anslagsfinansierat och få i uppdrag att

sända utbildningsprogram i radio och TV, dels ett

produktionsföretag för produktion av bl.a. radio-

och TV-program för Utbildningskanalens räkning. Till

de senare företaget skall enligt förslaget

Utbildningsradions nuvarande resurser överföras.

Kommitténs betänkande bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

Regeringen konstaterar att Utbildningsradions

sändningstillstånd upphör att gälla vid utgången av

december 1998. Enligt regeringen skall

Utbildningsradion dock - i avvaktan på detta - kunna

fortsätta med sin programverksamhet tills vidare.

Den parlamentariska digital-TV-kommittén (Ku

1997:06) konstaterade i sitt yttrande till Radio-

och TV-verket att folkbildning och

kunskapsförmedling är och bör också fortsättningsvis

vara en viktig del i den radio och TV i allmänhetens

tjänst som erbjuds av Utbildningsradions via

Sveriges Televisions kanaler SVT 1 och SVT 2.

Kommittén har föreslagit att Utbildningsradion skall

beredas utrymme för digitala sändingar inom ramen

för SVT 1 och SVT 2. Enligt kommittén är det vidare

angeläget att Utbildningsradion erbjuds möjligheter

att utveckla även nya former av produktion och

samarbete inom ramen för dessa sändningar och att

detta kan ske i minst nuvarande omfattning.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen i

denna fråga. Det ankommer på regeringen att förlänga

sändningstillståndet och bestämma tillståndstiden

till en viss tid tills frågan om Utbildningsradions

framtida verksamhet är bestämd och eventuella

förslag har genomförts. Regeringen har för avsikt

att förlänga tillståndstiden med minst ett år.

Motionerna

I motion 1998/99:Kr253 av Birgitta Sellén m.fl. (c,

v, kd, mp) anförs att medier och utbildning befinner

sig i en snabb och dynamisk utveckling. Det

fortsatta beredningsarbetet om Utbildningsradion kan

enligt motionärerna inte bedömas vara avslutat inom

en nära framtid. Motionärerna framhåller vidare att

den parlamentariska digital-TV-kommittén klart

uttalat att Utbildningsradion även i fortsättningen

bör vara en viktig del i radio och TV i allmänhetens

tjänst. Mot denna bakgrund ter det sig enligt

motionärerna följdriktigt att sändningstillståndet

för Utbildningsradion förlängs med tre år för att ge

nödvändiga långsiktiga planeringsförutsättningar och

för att komma i fas med avtalsperioderna för de

övriga två sändningsbolagen i allmänhetens tjänst,

SVT och SR. Motionärerna anför att detta möjliggör

en samlad bedömning av hela public service-

verksamhetens framtida utveckling vid en och samma

tidpunkt. Riksdagen bör besluta att bemyndiga

regeringen att förlänga Utbildningsradions nuvarande

sändningstillstånd med minst tre år (yrkande 1).

I motion 1998/99:Kr274 av Birger Schlaug m.fl. (mp)

anförs att det vore bäst att ge Utbildningsradion

sändningstillstånd t.o.m. 2001. Motionärerna påpekar

att det inte medför någon god arbetsmiljö att

förlänga sändningstillståndet årligen så länge

utredning pågår. Att likställa Utbildningsradions

sändningstillstånd med SVT:s verkar därför enligt

motionärerna rimligt i dagsläget. Detta bör ges

regeringen till känna (yrkande 51).

Kulturutskottets yttrande

I sitt yttrande konstaterar kulturutskottet att

regeringens förslag innebär att riksdagen inte skall

- som hittills varit fallet för samtliga public

service-företag - besluta om någon bortre tidsgräns

för sändningstillstånd som skall gälla för UR.

Utskottet har vid sina överväganden funnit att det

inte är lämpligt att riksdagen beslutar om ett så

oprecist bemyndigande då det gäller UR:s framtid. I

likhet med vad som framförts i motioner har

utskottet stannat för att det bör finnas en

tidsmässig överensstämmelse mellan de

sändningstillstånd som gäller för SVT och SR å ena

sidan och UR å andra sidan. UR:s fortsatta

sändningstillstånd bör enligt utskottet således avse

perioden den 1 januari 1999-den 31 december 2001.

Härigenom bör UR kunna tillförsäkras bättre

möjligheter till en långsiktig planering av

programverksamheten. Även i övrigt bör

planeringsförutsättningarna för verksamheten inom

företaget kunna förbättras genom en sådan

förlängning av tillståndsperioden. Utskottet vill

betona att vissa önskvärda förändringar av företaget

- t.ex. med anledning av den pågående digitala

utvecklingen - bör kunna genomföras under den med

tre år förlängda tillståndsperioden och inte skjutas

upp i avvaktan på kommande beslut om UR:s framtid.

Enligt kulturutskottet bör konstitutionsutskottet

föreslå riksdagen att med anledning av propositionen

och med bifall till motionerna Kr253 yrkande 1 och

Kr274 yrkande 51 som sin mening ge regeringen till

känna vad utskottet anfört om en förlängd

sändningstillståndsperiod avseende tiden den

1januari 1999-den 31 december 2001 för UR.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att regeringens förslag

innebär att riksdagen inte som hitintills skall

besluta om någon bortre tidsgräns för det

sändningstillstånd som skall gälla för

Utbildningsradion. Kulturutskottet har vid sina

överväganden funnit att det inte är lämpligt att

riksdagen beslutar om så oprecisa anvisningar när

det gäller Utbildningsradions framtid. Enligt

kulturutskottets uppfattning bör det finnas en

tidsmässig överensstämmelse mellan de

sändningstillstånd som gäller för Sveriges

Television och Sveriges Radio å ena sidan och för

Utbildningsradion å andra sidan. Kulturutskottet

anser att riksdagen därför bör bifalla motionerna

1998/99:Kr253 yrkande 1 och 1998/99:Kr274 yrkande 51

med yrkanden om att regeringen skall ges till känna

att Utbildningsradion bör ges en förlängd

sändningstillståndsperiod avseende tiden den 1

januari 1999 - den 31 december 2001.

Konstitutionsutskottet har inget att invända mot

denna uppfattning. Med anledning av propositionen

och med bifall till de nämnda motionsyrkandena bör

riksdagen därför ge regeringen till känna vad

utskottet anfört om ett förlängt sändningstillstånd

för Utbildningsradion.

Övriga frågor

Skrivelse från Sveriges Television

Med anledning konstitutionsutskottets behandling av

proposition 1997/98:44 om ändringar i radio- och TV-

lagen har Sveriges Television AB (SVT) kommit in med

en skrivelse till utskottet. I skrivelsen anför

bolaget att en viktig fråga är att åtgärder vidtas

för att tillförsäkra TV-företag som når alla TV-

tittare en rätt till nyhetsbevakning av olika

evenemang, i detta sammanhang idrotts-evenemang. En

rätt till 90 sekunders nyhetsbevakning bör enligt

SVT alltid föreligga, oavsett vem som har förvärvat

rätten att sända evenemanget i sin helhet.

SVT anför att frågan har diskuterats under lång tid

utan att någon lösning nåtts. Enligt bolagets mening

följer av grundläggande yttrandefrihetsrättsliga

principer att TV-företag av SVT:s slag bör

tillförsäkras en rätt att i nyhetssändningar

rapportera från idrottsevenemang. Kan så inte ske

anser bolaget att det inte kan uppfylla sin public

service-roll.

Vidare anför SVT att sändning av nyhetsinslag från

idrottsevenemang vid en del tillfällen inte kan ske

till följd av att arrangören av eller innehavaren av

TV-rättigheterna till evenemanget sålt inte bara

rätten till sändning av evenemanget i sin helhet

utan också möjligheten att bevaka det i ett kort

nyhetsinslag. Enligt SVT kan möjligheterna att sända

nyhetsinslag i många fall regleras genom

överenskommelser mellan olika TV-företag.

Upphovsrättslagens stadganden om citaträtt ger i

princip vissa möjligheter för ett TV-bolag att

citera från annan sändning. Citaträtten som den är

utformad är enligt SVT emellertid inte så väl

anpassad till det behov som nu föreligger för

nyhetsbevakning.

I sin skrivelse hemställer SVT avslutningsvis att

konstitutionsutskottet i anslutning till

behandlingen av de föreslagna ändringarna i radio-

och TV-lagen även tar upp frågan om rätten till

nyhetsbevakning. Bolaget önskar att utskottet

uttalar att åtgärder bör vidtas, sannolikt i form av

lagstiftning, för att en sådan rätt skall föreligga.

SVT hemställer också att utskottet föreslår

riksdagen att av regeringen begära att ett underlag

tas fram och att förslag till åtgärder föreläggs

riksdagen.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att skrivelsen från Sveriges

Television AB behandlar frågan om rätt till kortare

nyhetsbevakning av idrottsevenemang för

programföretag vars sändningar når i princip hela

befolkningen, oavsett vem som innehar

sändningsrätten för evenemanget. Sveriges Television

påpekar i sin skrivelse att frågan har diskuterats

under lång tid utan att någon lösning nåtts. Av

skrivelsen framgår också att bolaget har

aktualiserat frågan hos Kulturdepartementet. Enligt

utskottets mening är frågan om rätt till

nyhetsbevakning av idrottsevenemang en viktig men

också komplicerad fråga. Utskottet är för närvarande

inte berett att ta ställning till denna fråga.

Utskottet förutsätter dock att regeringen

uppmärksammar frågan inom ramen för sin behandling

av mediepolitiska frågor.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande europeiska programkvoter

att riksdagen avslår motion 1998/99:K2 yrkande 1,

res. 1 (v)

2. beträffande begreppet fri TV

att riksdagen avslår motion 1998/99:K2 yrkande 2,

res. 2 (v)

3. beträffande bestämmelse om allmänhetens

tillgång till viktiga evenemang

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:Kr519 yrkande 11

antar regeringens förslag till lag om ändring i

radio- och TV-lagen (1996:844) såvitt avser 6

kap. 10 §,

res. 3 (m, fp, v)

4. beträffande en svensk lista

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K1 och 1998/99:K252,

res. 4 (m, fp, v) -

villk. res.3

res. 5 (c)

5. beträffande varningssignaler vid

sändning av vissa TV-program

att riksdagen avslår motion 1998/99:K2 yrkande 3 såvitt nu

är i fråga,

6. beträffande lydelsen av 6 kap. 2 §

radio- och TV-lagen

att riksdagen med anledning av propositionen och med

anledning av motion 1998/99:K2 yrkande 3 såvitt

nu är i fråga antar regeringens förslag till lag

om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)

såvitt avser 6 kap. 2 § med den ändringen att

paragrafen erhåller i bilaga 2 som utskottets

förslag betecknade lydelse,

7. beträffande vidaresändningsplikt i

kabelnät

att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:K3 och

1998/99:K323 yrkande 13 antar regeringens

förslag till lag om ändring i radio- och TV-

lagen (1996:844) såvitt avser

dels 8 kap. 1 §,

dels punkt 3 i övergångsbestämmelserna,

res. 6 (m, fp)

8. beträffande villkor om samverkan

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:K323 yrkande 7

antar regeringens förslag till ändring i radio-

och TV-lagen (1996:844) såvitt avser 3 kap. 2 §,

res. 7 (m)

9. beträffande förslaget om ändring i

radio- och TV-lagen i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i radio- och TV-lagen (1996:844) i vad förslaget

inte berörts ovan under momenten 3 och 6-8,

10. beträffande Utbildningsradions

sändningstillstånd

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall

till motionerna 1998/99:Kr253 yrkande 1 och

1998/99:Kr274 yrkande 51 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

res. 8 (m)

Stockholm den 19 november 1998

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

I beslutet har deltagit: Per Unckel

(m), Göran Magnusson (s), Kenneth

Kvist (v), Ingvar Svensson (kd),

Jerry Martinger (m), Mats Berglind

(s), Inger René (m), Kerstin

Kristiansson (s), Tommy Waidelich

(s), Mats Einarsson (v), Björn von

der Esch (kd), Nils Fredrik

Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa

Torstensson (c), Helena Bargholtz

(fp), Kenth Högström (s) och Pär-

Axel Sahlberg (s).

Reservationer

1. Europeiska programkvoter (mom. 1)

Kenneth Kvist (v) och Mats Einarsson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "denna

del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det visserligen är nödvändigt

att stärka den europeiska audiovisuella

konkurrenskraften i förhållande till den

amerikanska. Dock delar utskottet uppfattningen i

motion 1998/99:K2 yrkande 2 att TV-direktivets

bestämmelse om europeiska programkvoter innebär

överstatliga ingrepp i medlemsstaternas suveränitet

på området. Dessa kvoter kan också innebära en risk

för att murar byggs upp mot produktioner från länder

vid sidan av USA och EU. Enligt utskottets mening

bör regeringen därför på europeisk nivå begära en ny

utredning om andra sätt än kvotering för att

motverka den amerikanska dominansen på TV-området.

Frågan bör omgående aktualiseras i kontaktkommittén.

Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motionen

i nämnda del ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande europeiska programkvoter

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K2 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Begreppet fri TV (mom. 2)

Kenneth Kvist (v) och Mats Einarsson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Utskottet konstaterar " och slutar med

"denna del " bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att begreppet fri TV inte

preciseras i lagtexten. Såsom anförs i motion

1998/99:K2 yrkande 2 kan detta enligt utskottets

mening leda till tillämpningsproblem. Utskottet

anser därför att regeringen bör ges i uppdrag att

återkomma till riksdagen med ett förslag på en

legaldefinition av begreppet fri TV. Detta bör med

bifall till motionen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande begreppet fri TV

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K2 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Bestämmelse om allmänhetens tillgång

till viktiga evenemang (mom. 3)

Per Unckel (m), Kenneth Kvist (v), Jerry Martinger

(m), Inger René (m), Mats Einarsson (v), Nils

Fredrik Aurelius (m) och Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Regeringen föreslår" och på s. 13 slutar

med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Regeringen föreslår att det i radio- och TV-lagen

också införs en bestämmelse som möjliggör att en

svensk lista över evenemang som är av särskild vikt

för det svenska samhället kan upprättas. En sådan

ordning innebär enligt utskottets mening ett stort

och oacceptabelt ingrepp, t.ex. i en

idrottsorganisations rätt till det egna

arrangemanget. Enligt utskottets uppfattning innebär

regeringens förslag såsom anförs i motion

1998/99:Kr519 yrkande 11 att idrotten i realiteten

mister förfoganderätten till sina egna arrangemang.

De principiella konsekvenserna av det

expropriationsliknande ingrepp som propositionens

förslag i realiteten innebär berörs över huvud taget

inte i regeringens redovisning. Inte heller

redovisas de vidare konsekvenserna av att annat än

sportevenemang skulle kunna beröras.

Vid sidan av de principiella invändningarna leder

regeringens förslag också till svåra konsekvenser

för idrotten. Om möjligheten att upprätta en lista

utnyttjas kommer detta att innebära ett sämre

ekonomiskt utbyte för berörda förbund och

föreningars möjligheter till intäkter vid

försäljning av TV-rättigheter. Detta innebär i sin

tur att förutsättningarna för att upprätthålla den

idrottsliga kvaliteten försämras. Utskottet vill

också påpeka att risken för att stora

idrottsevenemang förläggs till andra länder i

stället för till Sverige inte är analyserad. Mot

denna bakgrund bör regeringens förslag i denna del,

såsom anförs i motion 1998/99:Kr519 yrkande 11,

avslås.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande bestämmelse om allmänhetens

tillgång till viktiga evenemang

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall

till motion 1998/99:Kr519 yrkande 11 antar

regeringens förslag till lag om ändring i radio-

och TV-lagen såvitt avser 6 kap. 10 § med den

ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 3 som

reservanternas förslag betecknad lydelse,

4. En svensk lista (mom. 4)

Under förutsättning av avslag på reservation 3

Per Unckel (m), Kenneth Kvist (v), Jerry Martinger

(m), Inger René (m), Mats Einarsson (v), Nils

Fredrik Aurelius (m) och Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "När det" och slutar med "och

1998/99:K252" bort ha följande lydelse:

I den händelse riksdagen inte med bifall till

motion 1998/99:Kr519 yrkande 11 avslår förslaget om

att regeringen skall ges möjlighet att upprätta en

svensk lista anser utskottet, i likhet med vad som

anförs i motion 1998/99:K252, att regeringen skall

ges till känna att den bör avstå från att upprätta

en sådan lista. Mot denna bakgrund tillstyrker

utskottet sistnämnda motion och avstyrker motion

1998/99:K1.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande en svensk lista

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K252 och med

avslag på motion 1998/99:K1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. En svensk lista (mom. 4)

Åsa Torstensson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "När det" och slutar med "och

1998/99:K252" bort ha följande lydelse:

När det därefter gäller frågan om regeringen bör

upprätta en svensk lista över evenemang som är av

särskild vikt för det svenska samhället har

kulturutskottet i sitt yttrande framhållit att många

hushåll i Sverige alltjämt endast har tillgång till

de tre markbundna kanalerna SVT 1, SVT 2 och TV 4.

Kulturutskottet anser att allmänhetens tillgång till

program av den aktuella typen inte får riskera att

begränsas. Härvid framhåller utskottet att sådana

program inte endast avser sändning av

idrottsevenemang. Lika viktigt är enligt utskottet

allmänhetens tillgång till andra angelägna

evenemang, t.ex. inom kultursektorn. Kulturutskottet

anser att främst rättviseskäl talar för att det är

angeläget att regeringen ges möjlighet att upprätta

en lista över viktiga evenemang. Därutöver

konstaterar kulturutskottet att kulturministern i en

frågestund i riksdagen uttalat att regeringen kommer

att upprätta en lista över sportevenemang.

Konstitutionsutskottet delar kulturutskottets

uppfattning att regeringen bör upprätta en lista

över evenemang av särskild vikt för det svenska

samhället. I enlighet med vad som anförs i motion

1998/99:K1 vill utskottet framhålla att det finns en

risk för att stora grupper av människor i Sverige

även framgent kommer att undanhållas stora

sportevenemang om inte en lista nu upprättas.

Utskottet anser det också vara angeläget, såsom

anförs i nämnda motion, att riksdagen får möjlighet

att uttrycka vilka evenemang som bör vara aktuella

att föras upp på en svensk lista. Enligt utskottets

mening bör följande evenemang komma i fråga: OS, VM

och EM i fotboll (män), dvs. samtliga matcher med

svenskt deltagande i kvalifikationsmatcher och

slutspel samt semifinaler och finaler, VM i fotboll

(damer), dvs. slutspelsmatcher med svenskt

deltagande samt semifinaler och finaler, VM i

ishockey, SM-slutspel i ishockey, SM-final i bandy,

VM i längdåkning, Vasaloppet, Finnkampen i

friidrott, VM i friidrott samt Elitloppet i trav.

Vad utskottet anfört om evenemang på en svensk lista

bör med bifall till motion 1998/99:K1 och med avslag

på motion 1998/99:K252 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande en svensk lista

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K1 och med avslag

på motion 1998/99:K252 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

6. Vidaresändningsplikt i kabelnät (mom. 7)

Per Unckel (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m),

Nils Fredrik Aurelius (m) och Helena Bargholtz (fp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "När digitala" och slutar med "yrkande

13" bort ha följande lydelse:

När digitala TV-sändningar inleds i marknätet

kommer den nuvarande bestämmelsen om sändningsplikt

i 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen att innebära att

nätinnehavarna blir skyldiga att vidaresända

samtliga program. Utskottet anser att bestämmelsen

därför måste få en betydligt mer begränsad

omfattning. Enligt utskottets mening kan det

dessutom ifrågasättas om den vidaresändningsplikt

som bestämmelsen innebär i dag är förenlig med

regleringen i YGL. Regeringens förslag innebär att

den skyldighet kabel-TV-företagen har i dag att

vidaresända program utan kostnad för de mottagande

hushållen kommer att utvidgas. Enligt utskottets

mening kommer detta att snedvrida konkurrensen och

motverka tillkomsten av nya TV-kanaler. I likhet med

vad som anförs i motionerna 1998/99:K3 och

1998/99:K323 yrkande 13 bör vidaresändningsplikten

begränsas till de TV-avgiftsfinansierade kanalerna

SVT 1 och SVT 2. Utskottet tillstyrker därför

motionerna i berörd del och avslår regeringens

förslag.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande vidaresändningsplikt i kabelnät

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall

till motionerna 1998/99:K3 och 1998/99:K323

yrkande 13 antar regeringens förslag till

ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)

dels såvitt avser 8 kap. 10 § med den ändringen

i fjärde stycket att ordet "tre" byts ut mot

"två" och orden "och högst ett TV-program som

sänds av en annan tillståndshavare" utgår,

dels såvitt avser punkt 3 i

övergångsbestämmelserna med den ändringen att

orden "från tillståndshavare vars verksamhet

finansieras genom anslag från TV-avgiften enligt

lagen (1989:41) om TV-avgift" inskjuts efter

ordet "sändningar",

7. Villkor om samverkan (mom. 8)

Per Unckel (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m)

och Nils Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "Utskottet delar" och på s. 22 slutar med

"yrkande 7" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att teknisk samordning mellan

de program som delar på en frekvens är möjlig redan

med dagens reglering i radio- och TV-lagen. Enligt

utskottets mening innebär regeringens förslag, såsom

anförs i motion 1998/99:K323 yrkande 7, att styrning

blir möjlig inte bara när det gäller

sändningstekniken utan också i fråga om valet av

mux-operatör, sändare, SMS-operatör och EPG-

operatör. Utskottet delar motionärernas uppfattning

att en sådan styrd samverkan försvårar för den

enskilda kanalen och kan motverka konkurrens och ny

utveckling. Mot denna bakgrund anser utskottet att

motionen i berörd del bör bifallas och regeringens

förslag avslås.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande villkor om samverkan

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K323

yrkande 7 avslår regeringens förslag till

lag om ändring i radio- och TV-lagen såvitt

avser 3 kap. 2 §,

8. Utbildningsradions sändningstillstånd

(mom. 10)

Per Unckel (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m)

och Nils Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med

"för Utbildningsradion" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är

lämpligt att sändningstillståndet för

Utbildningsradion förlängs tills frågan om

Utbildningsradions framtida verksamhet är bestämd

och eventuella förslag har genomförts. Till dess

skall det enligt regeringens förslag ankomma på

regeringen att förlänga sändningstillståndet och

bestämma tillståndsperioden till en viss tid.

Regeringen anger att den har för avsikt att förlänga

tillståndstiden till minst ett år. Utskottet har

inget att invända mot regeringens förslag och

avstyrker därför motionerna 1998/99:Kr253 yrkande 1

och 1998/99:Kr274 yrkande 51.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande Utbildningsradions

sändningstillstånd

att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:K253 yrkande 1

och 1998/99:Kr274 yrkande 51 godkänner regeringens

förslag om Utbildningsradion AB:s

sändningstillstånd.

Propositionens lagförslag

Förslag till lag om ändring i radio- och

TV-lagen (1996:844)

Av utskottet framlagt förslag till ändring

i regeringens förslag till lag om ändring i

radio- och TV-lagen (1996:844)

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Utskottets förslag

-----------------------------------------------------

6 kap.

2 §

-----------------------------------------------------

Program med ingående Program med ingående

våldsskildringar av våldsskildringar av

verklighetstrogen verklighetstrogen

karaktär eller med karaktär eller med

pornografiska bilder får pornografiska bilder som

inte sändas okodade i sänds i televisionen

televisionen under sådan skall antingen föregås av

tid att det finns en en varning i ljud eller

betydande risk för att innehålla en varning som

barn kan se programmen, anges löpande i bild

om det inte av särskilda under hela

skäl ändå är försvarligt. sändningstiden. Sådana

Program som har ett program får inte sändas

sådant innehåll och som under sådan tid och på

får sändas skall antingen sådant sätt att det finns

föregås av en varning i en betydande risk för att

ljud eller innehålla en barn kan se programmen,

varning som anges löpande om det inte av särskilda

i bild under hela skäl ändå är försvarligt.

sändningstiden.

-----------------------------------------------------

Reservanternas förslag till lydelse av 6

kap. 10 § radio- och TV-lagen

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Reservanternas förslag

-----------------------------------------------------

6 kap.

10 §

-----------------------------------------------------

Den som sänder TV-program

och som innehar den

exklusiva rätten till en

TV-sändning från ett

svenskt eller utländskt

evenemang som är av

särskild vikt för det

svenska samhället får

inte, om han sänder

evenemanget, utnyttja

rättigheten på ett sådant

sätt att en väsentlig del

av allmänheten i Sverige

utestängs från

möjligheten att i fri TV

se evenemanget i

direktsändning eller, om

det finns saklig grund

till det, med en mindre

tidsförskjutning. De

evenemang som avses är

sådana som inträffar

högst en gång om året och

som intresserar en bred

allmänhet i Sverige.

-----------------------------------------------------

Om Europeiska kommissionen genom en underrättelse i

Europeiska gemenskapernas officiella tidning har

förklarat att ett evenemang är av särskild vikt för

samhället i en annan EES-stat, får den som sänder

TV-program och som innehar den exklusiva rätten att

sända evenemanget till den staten inte, om han

sänder evenemanget, utnyttja rättigheten på ett

sådant sätt att en väsentlig del av allmänheten i

den staten utestängs från möjligheten att se

evenemanget i fri TV på ett sätt som närmare anges i

underrättelsen.

-----------------------------------------------------

Om någon för att uppfylla Om någon för att

skyldigheten enligt uppfylla skyldigheten

första eller andra enligt första stycket

stycket erbjuder någon erbjuder någon annan att

annan att sända sända evenemanget i TV

evenemanget i TV skall skall detta göras på

detta göras på skäliga skäliga villkor.

villkor. Föreskrifter om

verkställigheten av

första stycket meddelas

av regeringen.

-----------------------------------------------------

Innehållsförteckning

Sammanfattning...................................

1

Propositionen....................................

2

Motioner med anledning av propositionen..........

2

Motioner från allmänna motionstiden..............

2

Utskottet........................................

3

Propositionens huvudsakliga innehåll...........

3

Ärendet och dess beredning.....................

4

Genomförande av EG:s TV-direktiv.............

4

Digital marksänd TV..........................

4

Utbildningsradions sändningstillstånd........

4

TV-direktivets bestämmelse om europeiska

programkvoter..................................

5

Propositionen................................

5

Motionen.....................................

5

Utskottets bedömning.........................

5

Radio- och TV-lagens tillämpningsområde........

6

Propositionen................................

6

Utskottets bedömning.........................

6

Allmänhetens tillgång till viktiga evenemang...

6

EG-direktivets bestämmelse om allmänhetens

tillgång till viktiga evenemang

6

Bestämmelsens förhållande till

yttrandefrihetsgrundlagen och

äganderättsskyddet enligt regeringsformen

7

Grundlagsbestämmelser......................

7

Propositionen..............................

7

Utskottets bedömning.......................

8

Regeringens förslag för att säkerställa

allmänhetens tillgång till viktiga

evenemang

8

Propositionen..............................

8

Motionerna................................

10

Kulturutskottets yttrande.................

11

Utskottets bedömning......................

12

Övervakning och sanktioner..................

13

Propositionen.............................

13

Utskottets bedömning......................

13

Regler för TV-reklam och köp-TV...............

13

Propositionen...............................

13

Utskottets bedömning........................

14

Varningssignaler vid sändningar av vissa TV-

program.......................................

14

Propositionen...............................

14

Motionen....................................

15

Utskottets bedömning........................

15

Nya produktioner..............................

16

Propositionen...............................

16

Utskottets bedömning........................

16

Skyldighet att vidarebefordra TV-sändningar i

kabelnät......................................

16

Propositionen...............................

16

Motionen....................................

19

Utskottets bedömning........................

20

Ett programföretag skall kunna få mer än ett

sändningstillstånd............................

20

Propositionen...............................

20

Utskottets bedömning........................

20

Villkor om samverkan..........................

20

Propositionen...............................

20

Motionen....................................

21

Utskottets bedömning........................

21

Utbildningsradions sändningstillstånd.........

22

Propositionen...............................

22

Motionerna..................................

23

Kulturutskottets yttrande...................

23

Utskottets bedömning........................

24

Övriga frågor.................................

24

Skrivelse från Sveriges Television..........

24

Utskottets bedömning........................

25

Hemställan....................................

25

Reservationer...................................

27

1. Europeiska programkvoter (mom. 1)..........

27

2. Begreppet fri TV (mom. 2)..................

27

3. Bestämmelse om allmänhetens tillgång till

viktiga evenemang (mom. 3)

27

4. En svensk lista (mom. 4)...................

28

5. En svensk lista (mom. 4)...................

29

6. Vidaresändningsplikt i kabelnät (mom. 7)...

30

7. Villkor om samverkan (mom. 8)..............

30

8. Utbildningsradions sändningstillstånd

(mom. 10).....................................

31

Bilaga 1 Propositionens lagförslag............

32

Förslag till lag om ändring i radio- och TV-

lagen (1996:844)..............................

32

Bilaga 2 Av utskottet framlagt förslag till

ändring i regeringens förslag till lag om

ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)

43

Bilaga 3 Reservanternas förslag till lydelse av 6

kap. 10 § radio- och TV-lagen

44