Bet. 1998/99:KU7

Konstitutionsutskottets betänkande

1998/99:KU07

Säkerhetskontrollen vid sammanträde med riksdagens

kammare och utskott m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

1998/99

KU7

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas Riksdagens

förvaltningskontors förslag 1997/98:RFK3 om ändring

i lagen (1988:144) om säkerhetskontroll vid

sammanträde med riksdagens kammare och utskott samt

en motion (c) som väckts med anledning av förslaget.

Förslaget innebär att säkerhetskontrollen vid

kammarens åhörarläktare och vid offentlig del av ett

utskotts sammanträde kan äga rum kontinuerligt.

Säkerhetskontroll skall dessutom vid vissa

tillfällen kunna ske vid entréerna till byggnader

som disponeras av riksdagen. Bevakningspersonalen i

riksdagen skall få möjlighet att på egen hand utföra

säkerhetskontroll som görs med metalldetektor.

Kroppsvisitation på annat sätt än genom användande

av metalldetektor eller liknande skall dock endast

få utföras av polisman. Utskottet tillstyrker

förslaget och avstyrker motionen.

Förslaget

Riksdagens förvaltningsstyrelse föreslår att

riksdagen antar förvaltningskontorets förslag till

lag om ändring i lagen (1988:144) om

säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens

kammare och utskott.

Motionen

1997/98:K55 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår Riksdagens

förvaltningskontors förslag om ändrad

säkerhetskontroll,

2. att riksdagen uppdrar åt Riksdagens

förvaltningskontor att utreda en säkerhetskontroll

byggd på människokunskap i stället för maskiner.

Yttrande från Lagrådet

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran,

bilaga 1.

Utskottet

Förslaget

Förvaltningskontorets förslag innebär att

möjligheterna att vidta säkerhetskontroll utvidgas

till att omfatta riksdagens samtliga lokaler, vilket

också föranleder ändring av lagens rubrik. Med

riksdagens lokaler avses de lokaler som disponeras

för riksdagens verksamhet, förutom Västra och Östra

Riksdagshuset bl.a. lokalerna i Brandkontoret och

fastigheterna i kvarteren Mercurius och Neptunus.

I förslaget framhålls vidare att det finns ett

behov av att låta säkerhetskontrollen vid besök till

kammarens åhörarläktare och offentlig del av

utskottssammanträde kunna ske kontinuerligt.

Tidsbegränsningen till en månad bör därför enligt

förslaget ersättas med en regel om viss tid. Däremot

bör kontrollen i andra sammanhang endast komma i

fråga vid vissa tillfällen.

Förslaget gäller slutligen frågan om vem som skall

utföra säkerhetskontrollen. Det framhålls att det i

praktiken visat sig svårt att upprätthålla kravet

att kontrollen skall utföras av polisman. I stället

skall enligt förslaget gälla att riksdagens

vaktpersonal bör kunna utföra kontrollen så länge

det endast är fråga om visitation genom

metalldetektor eller liknande anordning, och då

under polismyndighetens ansvar.

Motionen

Birgitta Hambraeus (c) framhåller i motion

1997/98:K55 att förvaltningskontorets förslag

innebär att elektroniska och mekaniska hinder byggs

upp. När Sveriges folk besöker sina förtroendevalda

i riksdagshuset skall de känna att de kommer till

sitt eget hus. Säkerhetskontrollen skall bygga på

personkännedom. Okända personer släpps naturligtvis

inte in utan kontroll, och en ständig bevakning av

öppna dörrar är självklar. Det räcker om maskinell

bevakning kan användas vid enstaka tillfällen för

inträde till allmänhetens läktare och vid öppna

utskottsutfrågningar, vilket är vad som gäller i

dag.

Bakgrund

Grundlagsregler m.m.

Enligt 2 kap. 4 § riksdagsordningen är sammanträde

med kammaren offentligt. Vidare kan utskott enligt 4

kap. 12 § riksdagsordningen besluta att sammanträde

till den del det avser inhämtande av upplysningar

helt eller delvis skall vara offentligt.

Enligt 2 kap. 1 § första punkten regeringsformen är

varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad

yttrandefrihet, dvs. frihet att i tal eller skrift

eller bild eller på annat sätt uttrycka tankar,

åsikter och känslor. Denna frihet kompletteras genom

bestämmelsen om informationsfrihet i andra punkten i

samma paragraf. Informationsfriheten är ett uttryck

för offentlighetsprincipen och tillförsäkrar

medborgarna frihet gentemot det allmänna att inhämta

och motta upplysningar samt i övrigt ta del av

andras yttranden.

Varje medborgare är enligt 2 kap. 6 §

regeringsformen skyddad mot påtvingat kroppsligt

ingrepp, liksom mot kroppsvisitation, husrannsakan

och liknande intrång. Med påtvingat kroppsligt

ingrepp avses enligt förarbetena till

regeringsformen framför allt våld mot

människokroppen. Med kroppsvisitation avses

undersökning av en persons kläder och av sådant som

denne i övrigt bär på sig liksom föremål, t.ex. en

väska som han bär med sig. Uttrycket husrannsakan

skall förstås som varje av myndighet företagen

undersökning av hus, rum eller slutet

förvaringsställe.

Informationsfriheten är inte oinskränkt. Enligt

bestämmelserna i 2 kap. 12 § regeringsformen får

denna frihet liksom skyddet mot påtvingat kroppsligt

ingrepp, kroppsvisitation och husrannsakan i viss

utsträckning begränsas genom lag. Så får enligt 13 §

samma kapitel yttrande- och informationsfriheten

begränsas med hänsyn till rikets säkerhet,

folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet,

enskilds anseende, privatlivets helgd eller

förebyggandet och beivrandet av brott eller om

särskilt viktiga skäl föranleder det.

De begränsningar som regeringsformen sålunda i och

för sig tillåter får dock enligt 12 § andra stycket

samma kapitel bara göras för att tillgodose ett

ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt

samhälle. Sådana begränsningar får dessutom aldrig

gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det

ändamål som föranlett dem. Denna s.k.

proportionalitetsprincip innebär att varje

begränsning som anses nödvändig, och som i övrigt

uppfyller grundlagskraven för att vara tillåten,

måste utformas på ett sådant sätt att den innebär

ett så litet ingrepp i medborgarnas fri- och

rättigheter som möjligt. En sådan begränsning får

vidare aldrig sträcka sig så långt att den utgör ett

hot mot den fria åsiktsbildningen som en av

folkstyrelsens grundvalar. Vidare får begränsningar

inte göras enbart på grund av politisk, religiös,

kulturell eller annan sådan åskådning.

Att sammanträde med riksdagens kammare och i vissa

fall med utskott skall vara offentligt innebär att

allmänheten har fritt tillträde till lokalen. Denna

offentlighet måste tillsammans med den

grundlagsskyddade informationsfriheten anses

innefatta en rätt för envar att övervara

sammanträdet utan att behöva vare sig utsättas för

identitetskontroll, uppge sitt namn eller förklara

varför man önskar närvara vid förhandlingen. Samma

princip måste rimligen gälla som i fråga om den rätt

att ta del av allmänna handlingar som föreskrivs i 2

kap. 1 § tryckfrihetsförordningen. I 2 kap. 14 §

tryckfrihetsförordningen preciseras rättigheten att

ta del av allmänna handlingar genom bestämmelsen att

myndighet i princip inte på grund av att någon begär

att få ta del av en allmän handling får efterforska

vem denne är eller vilket syfte han har med sin

begäran. Någon annan princip kan knappast gälla för

den som i stället önskar ta del av vad som muntligen

sägs vid ett sammanträde som enligt

riksdagsordningen skall vara offentligt.

Konstitutionsutskottet underströk vid behandlingen

av grundlagspropositionen m.m. den i ett

demokratiskt statsskick fundamentala principen att

riksdagens förhandlingar skall vara offentliga (bet.

KU 1973:26). Utskottet har också vid upprepade

tillfällen uttalat att öppenhet i vårt statsskick

utgör en grundläggande förutsättning för vårt

demokratiska samhällssystem och att detta

förhållande självfallet skall prägla arbetet i

riksdagen i dess egenskap av ledande statsorgan.

Kontrollåtgärder som syftar till att förebygga brott

eller förhindra störningar av allmän ordning och

säkerhet kan innebära mer eller mindre kännbara

inskränkningar i fri- och rättigheter. Vid

bedömningen av vilka begränsningar som får göras

skall särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga

yttrande- och informationsfrihet. Det gäller i hög

grad politiska angelägenheter och därmed också

allmänhetens tillträde till sammanträden med

politiska församlingar (bet. KU 1982/83:19, KU

1983/84:6). I samband med behandlingen av förslaget

till lag (1988:144) om säkerhetskontroll vid

sammanträde med riksdagens kammare och utskott

framhöll utskottet att det borde finnas en möjlighet

för riksdagen att i extraordinära situationer kunna

besluta om säkerhetskontroll vid sammanträde med

kammaren och offentliga utskottsutfrågningar (bet.

KU 1987/88:34).

Gällande regler om säkerhetskontroll i Sveriges

riksdag

Riksdagens möjlighet att anordna säkerhetskontroll

regleras i lagen (1988:144) om säkerhetskontroll vid

sammanträde med riksdagens kammare och utskott

(förslag 1987/88:9, bet. KU 1987/88:34). I lagens

ursprungliga lydelse fick enligt 1 §

säkerhetskontroll äga rum om det till följd av

särskilda omständigheter fanns risk för att det i

samband med ett sammanträde med riksdagens kammare

eller vid offentlig del av ett sammanträde med ett

utskott kunde komma att förövas brott som innebar en

allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet

eller för omfattande förstörelse av egendom. Beslut

om säkerhetskontroll fattas av talmannen (2 §).

Genom lagändring år 1990 (förslag 1989/90:7, bet.

1989/90:KU33) utökades möjligheten att anordna

säkerhetskontroll på så sätt att det i 1 §

uppställda kravet på att det skulle föreligga

särskilda omständigheter togs bort. I stället

föreskrevs att sådan kontroll får äga rum i syfte

att förebygga att det i samband med ett sammanträde

med riksdagens kammare eller vid offentlig del av

sammanträde med ett utskott kan komma att förövas

brott som innebär en allvarlig fara för någons liv,

hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse

av egendom. Samtidigt föreskrevs att beslut om

säkerhetskontroll som skulle avse visst sammanträde

eller viss tid, fick gälla högst en månad varje gång

(2 §).

Enligt 3 § omfattar säkerhetskontrollen besökare

till plenisalens åhörarläktare vid sammanträde med

riksdagens kammare och till sammanträdeslokalen vid

sammanträde med ett utskott. Talmannen får, om

särskilda skäl talar för det, undanta personer från

kontrollen.

Enligt 4 § utförs säkerhetskontrollen av polisman

efter närmare anvisningar av polismyndigheten med

biträde av vaktpersonal vid riksdagen. Besökare som

inte underkastar sig föreskriven säkerhetskontroll

skall enligt 6 § vägras tillträde till

åhörarläktaren eller vid sammanträde med ett

utskott, sammanträdeslokalen. Besökare som inte

tillåter undersökning av väska eller annat föremål

skall, om det inte kan anses olämpligt, beredas

tillfälle att lämna föremålet till förvaring. Om

föremålet lämnas till förvaring, får tillträde inte

vägras.

Vid säkerhetskontroll skall enligt 5 § vapen och

andra föremål som är ägnade att komma till

användning vid brott som avses i 1 § eftersökas. För

detta ändamål får kroppsvisitation äga rum och

väskor och andra föremål undersökas.

Enligt 9 § skall kroppsvisitation som är av mer

väsentlig omfattning verkställas i enskilt rum och

om möjligt i vittnes närvaro.

Den ändring som skedde 1990 har sin grund främst i

två ordningsstörande händelser som inträffade vid

kammarens sammanträden under 1988 och 1989. Vid det

ena tillfället klättrade en grupp demonstranter ner

från läktaren och tog sig fram till talarstolen och

vid det andra tillfället kedjade demonstranter fast

sig vid stolarna på åhörarläktarna och ropade

slagord. Riksdagens beslut innebar en viss

begränsning av möjligheterna till säkerhetskontroll

i jämförelse med det förslag som lagts fram av

riksdagens förvaltningsstyrelse. I en promemoria som

remitterats till Lagrådet framhölls att det inte var

möjligt att närmare ange när kontrollen borde

anordnas. I varje särskilt fall måste en avvägning

göras mellan å ena sidan intresset av säkerhet vid

sammanträden med riksdagens kammare och utskott och

å andra sidan intresset av största möjliga öppenhet

i riksdagens arbete och den enskildes intresse av

skydd för den personliga integriteten. Som exempel

på anledningar till kontroll angavs det vid

tillfället rådande debattklimatet i samhället eller

närvaron av särskilt utsatta personer i

sammanträdeslokalen. Utskottet framhöll i sin

bedömning att en stor del av landets politiska

ledning ibland kan vara samlad i plenisalen. Det var

enligt utskottet uppenbart att det vid sådana

tillfällen kan finnas behov av åtgärder för att

garantera säkerheten även om det inte föreligger

något konkret hot om våldshandlingar. Utskottet

ville också erinra om att vissa statsråd har

ständigt livvaktsskydd på grund av hot som de bedöms

vara utsatta för och att ett sådant hot givetvis

inte bortfaller när statsrådet är i plenisalen.

Behov av säkerhetskontroll kunde föreligga vid vissa

tillfällen då många ledamöter och andra var samlade,

t.ex. vid riksmötets öppnande eller vid behandlingen

av ärenden som väcker starka känslor hos olika

grupper i samhället.

I sammanhanget skall lagen (1990:217) om skydd för

samhällsviktiga anläggningar m.m. nämnas. Lagen

innehåller bestämmelser om vissa åtgärder till skydd

mot sabotage, terrorism och spioneri och medger att

riksdagen får förklaras som skyddsobjekt efter

medgivande av talmannen. Detta har gjorts i samband

med Kuwaitkrisen. Enligt 9 § får bl.a. för bevakning

av skyddsobjekt anlitas särskilt utsedd personal

(skyddsvakter).

En skyddsvakt har förhållandevis vittgående

befogenheter och får bl.a. besluta om

kroppsvisitation och avvisa personer som vägrar att

lämna uppgifter om namn m.m. eller vägrar att

underkasta sig kroppsvisitation.

Tillträde till riksdagens lokaler

Riksdagen äger en rad fastigheter och hyr flera

lokaler. Riksdagen äger Västra och Östra

Riksdagshuset med Riksplan, Medeltidsmuseet,

Riksgatans underbyggnad, Stallbron, Ledamotshuset i

kvarteret Mars och Vulcanus, som också innehåller

sammanträdeslokaler, kvarteret Cephalus 10 med

kontorsutrymmen och bostäder, kvarteret Neptunus

Större 14 med kontorsutrymmen och en större

sammanträdeslokal, kvarteret Mercurius 12 med

Riksdagsbiblioteket och kontorsutrymmen, kvarteret

Kungliga trädgården 3 med lokaler för Riksdagens

ombudsmän samt Villa Bonnier som används för

representationsändamål. Riksdagen hyr lokaler i

kvarteret Aglaurus från Brandkontoret samt

Oxenstiernska palatset och Beijerska huset från

Statens fastighetsverk. Dessutom hyrs flera

förrådsutrymmen.

Rena bostadsfastigheter är fastigheterna kvarteret

Iason 1, kvarteret Ormsaltaren 6:1 och 6:2,

kvarteret Aurora 2, kvarteret Milon 9 och kvarteret

Kvasten 8. Riksdagen hyr ut ett antal lokaler, bl.a.

Medeltidsmuseet och affärslokaler. Sammantaget finns

det 34 gällande uthyrningskontrakt.

Enligt 2 kap. 4 riksdagsordningen är sammanträde med

kammaren offentligt. Enligt tilläggsbestämmelsen

2.4.1 skall i plenisalen finnas särskilda platser

för åhörare. Åhörare som uppträder störande kan

genast utvisas. Om oordning uppstår bland åhörare

kan talmannen utvisa samtliga åhörare.

Besökare till åhörarläktaren skall enligt

tilläggsbestämmelsen på anmodan avlämna ytterkläder

och väskor samt föremål, som kan användas för att

störa ordningen i plenisalen, för förvaring under

besöket på åhörarläktaren i för ändamålet avsedda

utrymmen. Den som inte efterkommer sådan anmodan får

vägras tillträde till åhörarläktaren. Ytterligare

bestämmelser om tillträde till åhörarläktaren finns

i 34 och 36 §§ lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i

riksdagen. Enligt dessa bestämmelser har besökare

till kammarens åhörarläktare tillträde till denna i

samband med offentligt sammanträde med kammaren.

Den som önskar tillträde till riksdagens lokaler

eller den som uppehåller sig där eller skall lämna

lokalerna är skyldig att på anmodan av bevaknings-

personalen legitimera sig om inte besöket gäller

utfående av allmän handling eller besök på

åhörarläktaren.

Besökare till Riksdagsbiblioteket eller riksdagens

tryckeriexpedition äger enligt 34 § lagen om

säkerhetsskydd i riksdagen tillträde till

biblioteket och expeditionen på tider som bestäms av

förvaltningskontoret. Tillträde till riksdagens

lokaler är i övrigt tillåtet efter tillstånd av

förvaltningsdirektören eller säkerhetschefen.

Enligt 24 § skall identitetskort utfärdas för

statsråd, riksdagens ledamöter och tjänstemän samt

anställda vid partikanslier som är inrymda i

riksdagens lokaler. Dessa personer har enligt 26 §

rätt till tillträde till riksdagens lokaler. Enligt

27 § har de som har fasta arbetsplatser i riksdagens

lokaler och är anställda hos massmedieföretag eller

entreprenörer, som riksdagen anlitar, rätt till

tillträde till riksdagens lokaler enligt

förteckning.

Under ordinarie arbetstid för riksdagens tjänstemän

och under andra tider i anslutning till kammar- och

utskottssammanträde eller presskonferens eller

partimöte i riksdagens lokaler har journalister,

fotografer, teknisk personal samt tjänstemän från

Regeringskansliet och statliga myndigheter viss rätt

till tillträde. Rätt till tillträde har också den

som deltar i studiebesök eller föranmält sammanträde

eller sammankomst (28-29 §§).

Riksdagens byggnader bevakas av 30 anställda

bevakningsmän med ordningsvaktsutbildning. Dessutom

anlitas kontinuerligt ett tjugotal skydds-

vaktsutbildade vakter från ett bevakningsföretag.

Annan lagstiftning av intresse

Enligt 1 § lagen (1970:926) om särskild kontroll på

flygplats får till förekommande av brott som utgör

allvarlig fara för säkerheten vid luftfart särskild

kontroll på flygplats äga rum. Förordnande om

särskild kontroll meddelas av Rikspolisstyrelsen

efter samråd med Luftfartsverket och skall avse viss

tid, högst tre månader varje gång (2 §). Särskild

kontroll utförs av polisman efter beslut av

polisstyrelsen. Denna får förordna annan än polisman

att under ledning av polisman utföra sådan kontroll.

Vid särskild kontroll eftersöks vapen eller annat

föremål som är ägnat att komma till användning vid

brott som avses i 1 §. Väska eller annat slutet

förvaringsställe inom flygplatsens område får

undersökas. Flygpassagerare eller annan som

uppehåller sig inom området får kroppsvisiteras. Den

som inte frivilligt underkastar sig kroppsvisitation

kan avvisas från flygplatsens område (3 §).

Enligt 28 kap. 11 § rättegångsbalken får - om det

finns anledning att anta att ett brott har begåtts

på vilket fängelse kan följa - kroppsvisitation

göras på den som skäligen kan misstänkas för brottet

för att söka efter föremål som kan tas i beslag

eller annars för att utröna omständigheter som kan

vara av betydelse för utredning om brottet.

Enligt 19 § polislagen (1984:387) får en polisman

som med laga stöd griper eller annars omhändertar

eller avlägsnar någon i anslutning till ingripandet

kroppsvisitera denne i den utsträckning som är

nödvändig antingen av säkerhetsskäl för att vapen

eller andra föremål skall kunna tas om hand eller

för att hans identitet skall kunna fastställas. En

polisman får också kroppsvisitera i den utsträckning

det behövs för att söka efter vapen eller andra

farliga föremål som är ägnade att användas vid brott

mot liv eller hälsa om det med hänsyn till

omständigheterna kan antas att sådant föremål kan

förklaras förverkat enligt 36 kap. 3 § brottsbalken

(brottsverktyg och vapen).

I lagen (1990:52) med bestämmelser om vård av unga

finns bestämmelser om kroppsvisitation om det är

påkallat för kontroll att den unge inte bär på sig

något han inte får inneha i hem för särskilt

noggrann tillsyn.

Enligt lagen 1 § (1981:1064) om säkerhetskontroll

vid domstolsförhandlingar får säkerhetskontroll äga

rum om det till följd av särskilda omständigheter

finns risk för att det i samband med en

domstolsförhandling kan komma att förövas brott som

innebär allvarlig fara för någons liv, hälsa eller

frihet eller för omfattande förstörelse av egendom.

Enligt 2 § beslutas säkerhetskontroll av domstolen

efter samråd med polismyndigheten och - i brottmål -

åklagaren. Enligt 3 § omfattar säkerhetskontrollen

åhörare och dem som kallats att närvara vid

förhandlingen. Kontrollen avser inte rättens

ledamöter och inte heller andra som skall närvara

vid förhandlingen på grund av utövning av allmän

tjänst och inte heller advokater. Domstolen får om

särskilda skäl talar för det undanta andra personer

från kontrollen. Enligt 4 § skall

säkerhetskontrollen utföras av polisman efter

närmare anvisningar av polismyndigheten. I 5 §

regleras vilka åtgärder en säkerhetskontroll får

innehålla. Således stadgas att vapen och andra

föremål som är ägnade att komma till användning vid

brott som innebär allvarlig fara för någons liv,

hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse

av egendom skall eftersökas. För detta ändamål får

kroppsvisitation äga rum. Väskor och andra föremål

som medförs till eller påträffas i rättssalen får

undersökas.

Domstolsverket har till justitieministern

överlämnat rapporten Förbättrat tillträdesskydd till

domstolslokaler (DV-rapport 1997:3). I rapporten

föreslås att domstolarna skall ha möjlighet att

besluta om inpasseringskontroller att äga rum under

viss tid om högst en månad åt gången. Syftet med

kontrollen skall vara att förebygga våldsattentat

mot domstolsbyggnaden eller mot personer som vistas

där. Kontrollerna kan utföras exempelvis genom att

metalldetektorer eller andra liknande anordningar

installeras vid ingångarna till domstolslokalerna

eller på annan plats som domstolen finner lämplig.

Det skall alltså inte längre krävas särskilda beslut

i varje enskilt mål och inte heller att det

föreligger någon risksituation. Kontrollen skall

omfatta de personer som besöker domstolarna, dvs.

inte bara personer som skall närvara vid

förhandlingar utan även andra som har ärende till

domstolen. I de fall risken för våldshandlingar

bedöms större, bör domstolen ha möjlighet att i

särskilda fall besluta om utvidgad

säkerhetskontroll, där manuell kroppsvisitation och

röntgen av väskor skall kunna förekomma. Enligt

förslaget skall polismyndigheten kunna förordna

annan än polisman att under ledning av polisman

utföra sådan kontroll. En lagrådsremiss beräknas

färdigställas våren 1999.

Rapporten har remitterats till 33 myndigheter,

domstolar och organisationer. Tidningsutgivarna

framhåller att en generell säkerhetskontroll som

inte sträcker sig längre än vad som föreslagits inte

sägas gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn

till ändamålet, dvs. säkerheten vid

domstolsförhandlingar. Säkerhetskontroller i form av

passering genom larmbågar och liknande är allmänt

förekommande i samhället i dag och torde inte

uppfattas som vare sig en integritetskränkning eller

en begränsning av tillgängligheten till och

offentligheten vid domstolarna. Självfallet är dock

säkerhetskontroller inte något ändamål i sig och får

således inte genomföras slentrianmässigt. Den

föreslagna tidsbegränsningen en månad utgör i det

sammanhanget knappast någon egentlig begränsning

eftersom beslutet kan förnyas och kontrollen därmed

göras permanent. Tidningsutgivarna anser därför att

det finns skäl att överväga ytterligare

begränsningar, t.ex. att ett beslut om

säkerhetskontroll efter viss tid inte får förnyas

utan att en hotbild med åtminstone en viss

konkretion kan påvisas. Hovrätten för Västra Sverige

framhåller att väsentliga ingrepp i medborgerliga

fri- och rättigheter inte får införas med mindre det

föreligger ett påtagligt behov. Vidare får

inskränkningarna inte ges ett vidare

tillämpningsområde än vad som kan anses motiverat av

behovet. Hovrätten finner en generell

säkerhetskontroll befogad men en förutsättning är

att de grundlagsskyddade behovs- och

proportionalitetsprinciperna iakttas. Regleringen

borde således vara knuten till indikation på viss

risk. Också Stockholms tingsrätt tar upp frågan om

att beslut om säkerhetskontroll skall kunna fattas

utan att det finns någon hotbild. Med hänsyn till

bl.a. det intrång i den enskildes fri- och

rättigheter som kontrollen innebär anser tingsrätten

att en sådan ordning inte är försvarbar. Däremot ser

tingsrätten med tillfredsställelse att en

bestämmelse införs som ger möjlighet till generell

kontroll när omständigheterna talar för det.

Kammarrätten i Sundsvall framhåller att alla former

av säkerhetskontroll av besökande i domstol är

ägnade att komma i konflikt med intresset av att en

domstol är tillgänglig för dem som kommer till denna

utan integritetskränkande personkontroller men

tillstyrker i princip förslaget. Länsrätten i

Värmlands län, Rikspolisstyrelsen och

Brottsoffermyndigheten delar Domstolsverkets

uppfattning att en generell kontroll av det slag som

diskuteras i rapporten inte kan anses utgöra en så

allvarlig inskränkning av den enskildes fri- och

rättigheter att behovet av säkerhet vid domstolarna

skall tvingas vika.

Länsrätten i Värmland avstyrker förslaget att

säkerhetskontroll får utföras av annan än polisman.

Polismän torde generellt vara mer lämpade än

ordningsvakter med hänsyn till utbildning och

erfarenhet att utföra sådana uppgifter. Det finns

anledning att vara försiktig med att överlåta

polisiära uppgifter på andra då det är en

rättssäkerhetsfråga att den som ingriper gentemot

och kontrollerar medborgarna har tillräcklig

utbildning och är lämplig för uppgiften.

Rikspolisstyrelsen hänvisar till att styrelsen i

skrivelse till Justitiedepartementet 1995 påtalat

behovet av att kunna anförtro kontrollverksamhet

enligt lagen om säkerhetskontroll vid

domstolsförhandlingar till annan personal än

polismän och välkomnar därför förslaget att

säkerhetskontroll skall kunna utföras av

ordningsvakter under ledning av polisman. Detta

innebär att polispersonal inte är ständigt

närvarande i domstolsbyggnaden utan är tillgänglig

och kan infinna sig inom viss kortare tid.

Stockholms tingsrätt delar uppfattningen att

polispersonal inte skall behöva vara närvarande vid

generell säkerhetskontroll. Bestämmelsen att

kontrollen på annat sätt skall ledas av

polispersonal uppfattar tingsrätten som inte

verklighetsförankrad. Övriga remissinstanser har i

huvudsak tillstyrkt Domstolsverkets förslag i dessa

delar.

Utskottets bedömning

Förvaltningskontorets förslag innebär bl.a. att

möjligheterna att utföra säkerhetskontroll utvidgas

till att omfatta samtliga de lokaler där riksdagen

bedriver verksamhet. Detta innebär att de rena

bostadsfastigheter som riksdagen äger inte kommer

att omfattas.

Den utåtriktade verksamheten i riksdagens lokaler

har utvidgats avsevärt under senare år. Riksdagen

har haft Öppet hus-arrangemang som omfattat stora

delar av byggnaderna. Riksdagens informationscentrum

och bibliotek är öppna för allmänheten. I riksdagens

lokaler hålls ofta konferenser också på

internationell nivå. I vissa fall tillåts åskådare

närvara under konferenserna. Behovet av att kunna

säkerhetskontrollera besökare till annat än kammar-

och utskottssammanträden har därför blivit alltmer

påtagligt. Om inte säkerhetsaspekterna skall lägga

hinder i vägen för en fortsatt utåtriktad verksamhet

av detta slag fordras enligt utskottets bedömning

att möjligheten att genomföra säkerhetskontroll

utökas till att avse alla de lokaler där riksdagen

bedriver verksamhet, så att säkerhetskontroll kan

utföras vid de tillfällen, då det bedöms nödvändigt.

Utskottet delar således förvaltningskontorets

bedömning i fråga om behovet av att utsträcka

möjligheterna till säkerhetskontroll till att

omfatta de lokaler där riksdagen bedriver

verksamhet.

Förvaltningsstyrelsens förslag innebär vidare att

beslut om säkerhetskontroll i fråga om sammanträde

med riksdagens kammare och utskott inte längre skall

tidsbegränsas till högst en månad i följd utan kunna

gälla viss tid. Som förvaltningsstyrelsen tidigare

framhållit (förslag 1989/90:7) kan i dessa

sammanhang delar av landets politiska ledning vara

samlad. Det framstår som uppenbart att det vid

kammar- och utskottssammanträden finns behov av

åtgärder för att garantera säkerheten även om det

inte föreligger något konkret hot om våldshandlingar

eller andra omständigheter som innebär risk för

allvarliga brott än just dessa politikers närvaro. I

sammanhanget kan också erinras om att vissa statsråd

har ett ständigt livvaktsskydd på grund av hot som

de bedöms vara utsatta för. Ett sådant hot

bortfaller givetvis inte när statsrådet är i

plenisalen eller medverkar under en offentlig del av

ett utskottssammanträde. Riksdagens betydelse som

landets högsta beslutande församling liksom

riksdagsbyggnadernas symbolvärde är vidare sådana

omständigheter som kan antas innebära att risken för

våldshandlingar inte är begränsad i tiden på det

sätt som nu gällande regler ger uttryck för.

Säkerhetskontrollen avses i huvudsak genomföras med

hjälp av metalldetektorbåge. Vid en avvägning av

intresset av säkerhet för dem som vistas i

riksdagens lokaler å ena sidan och den

grundlagsskyddade informationsprincipen och

grundlagsskyddet mot kroppsvisitation å andra sidan

kan inte bortses från att stora delar av allmänheten

numera torde ha kommit i kontakt med sådana bågar

bl.a. på flygplatser. I utländska parlament och

offentliga byggnader är sådana säkerhetsbågar mycket

vanliga. Det torde mot denna bakgrund inte bland

allmänheten uppfattas som särskilt

integritetskränkande att behöva utsätta sig för

sådan kontroll och inte heller upplevas som hinder

för att besöka lokalerna.

Om säkerhetsbågen ger utslag trots att den

kontrollerade personen lämnat ifrån sig

metallföremål avses en manuell detektor användas.

Inte heller en sådan torde i dag upplevas som

särskilt integritetskränkande. Först i sista hand

skall annan kroppsvisitation utföras om besökaren

ändå vill komma in, och det kan antas att sådana

fall blir utomordentligt sällsynta.

Den föreslagna utvidgningen av säkerhetskontrollen

måste mot bakgrund av behovet av säkerhet för

riksdagens ledamöter, landets politiska ledning och

andra som vistas i lokalerna anses tillgodose ett

ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt

samhället. Alla tillfällen när delar av landets

politiska ledning är samlad torde i sig kunna

innebära att det finns en ökad risk för att

våldsbrott kan komma att förövas. Den nu föreslagna

begränsningen i grundlagsskyddet mot

kroppsvisitation och i informationsfriheten kan inte

anses gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn

till ändamålet och kan inte heller anses utgöra ett

hot mot den fria åsiktsbildningen.

När det gäller frågan om vem som skall utföra

säkerhetskontrollen anser utskottet att det

förhållandet att metalldetektorkontroll knappast

längre torde upplevas som särskilt

integritetskränkande medför att det för riksdagens

del inte längre finns samma behov av medverkan från

polisens sida som tidigare. Riksdagens vaktpersonal

är väl utbildad och lämplig för uppgiften.

Säkerhetskontroll i form av metalldetektor eller

liknande bör därför också kunna utföras av

vaktpersonal vid riksdagen efter förordnande av

polismyndigheten. Som förvaltningskontoret

föreslagit bör medverkan av polis bara krävas vid

annan form av kroppsvisitation än genom

metalldetektor eller liknande anordning.

Utskottet tillstyrker således förvaltningskontorets

förslag och avstyrker motionen.

Utskottet har uppmärksammats på att lagen om

säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens

kammare och utskott behöver förtydligas i vissa

andra avseenden. Enligt 6 § får besökare som inte

tillåter undersökning av väska eller föremål beredas

tillfälle att lämna föremålet till förvaring.

Samtidigt gäller enligt 5 § att väskor eller andra

föremål som medförs till eller påträffas i

riksdagens lokaler får undersökas. Eftersom vissa

väskor eller föremål lämnats just för att de inte

skall behöva undersökas bör det införas en

bestämmelse om att en undersökning av dem bara skall

kunna ske om det finns särskilda omständigheter som

tyder på att väskorna eller föremålen behöver

undersökas. I 5 § i dess föreslagna lydelse används

begreppet metalldetektor eller liknande anordning. I

9 § används däremot ordet detektor. För

enhetlighetens skull bör i 9 § också användas

begreppet metalldetektor eller liknande anordning.

Lagen bör träda i kraft den 1 april 1999.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Riksdagens

förvaltningskontors förslag 1997/98:RFK3 och med

avslag på motion 1997/98:K55 antar det i bilaga 2

intagna förslaget till lag om ändring i lagen

(1988:144) om säkerhetskontroll vid sammanträde med

riksdagens kammare och utskott.

Stockholm den 15 december 1998

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

I beslutet har deltagit: Per Unckel (m),

Göran Magnusson (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Ingvar

Svensson (kd), Jerry Martinger (m), Mats

Berglind (s), Inger René (m), Kerstin

Kristiansson (s), Tommy Waidelich (s), Mats

Einarsson (v), Björn von der Esch (kd),

Nils Fredrik Aurelius (m), Per Lager (mp),

Åsa Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp)

och Pär-Axel Sahlberg (s).

LAGRÅDET

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-12-

03

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby,

justi-tierådet Gertrud Lennander,

regeringsrådet Kjerstin Nordborg.

Riksdagens konstitutionsutskott har den 24

november 1998 beslutat inhämta Lagrådets

yttrande över förslag till lag om ändring i

lagen (1988:144) om säkerhetskontroll vid

sammanträde med riksdagens kammare och utskott.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av

kammarrättsassessorn Åse Matz.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Förslag till lag om ändring i lagen (1988:144) om

säkerhets-kontroll vid sammanträde med riksdagens

kammare och utskott

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:144) om

säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens

kammare och utskott

att rubriken till lagen (1988:144) om

säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens

kammare och utskott samt 1-7 och 9 §§ skall ha

följande lydelse.

Lag (1988:144) om säkerhetskontroll i

riksdagens lokaler

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

1 §[1]

-----------------------------------------------------

Säkerhetskontroll får äga Säkerhetskontroll får

rum i syfte att förebygga äga rum i syfte att

att det i samband med ett förebygga att det i

sammanträde med riksdagens lokaler

riksdagens kammare eller förövas brott som innebär

vid offentlig del av en allvarlig fara för

sammanträde med ett någons liv, hälsa eller

utskott förövas brott som frihet eller för

innebär en allvarlig fara omfattande förstörelse av

för någons liv, hälsa egendom.

eller frihet eller för

omfattande förstörelse av

egendom.

-----------------------------------------------------

2 §[2]

-----------------------------------------------------

Beslut om Beslut om

säkerhetskontroll fattas säkerhetskontroll fattas

av talmannen och skall av talmannen och skall

avse visst sammanträde avse visst tillfälle

eller viss tid, högst en eller, då det gäller

månad varje gång. sammanträde med

riksdagens kammare eller

offentlig del av

sammanträde med ett

utskott, visst

sammanträde eller viss

tid.

-----------------------------------------------------

3 §

-----------------------------------------------------

Säkerhetskontroll Säkerhetskontroll

omfattar besökare till omfattar besökare till

plenisalens åhörarläktare riksdagens lokaler.

vid sammanträde med Talmannen får, om

riksdagens kammare och särskilda skäl talar för

till sammanträdeslokalen det, undanta personer

vid sammanträde med ett från kontrollen.

utskott. Talmannen får,

om särskilda skäl talar

för det, undanta personer

från kontrollen.

-----------------------------------------------------

(5 §) 4 §

-----------------------------------------------------

Vid säkerhetskontroll Vid säkerhetskontroll

skall vapen och andra skall vapen och andra

föremål som är ägnade att föremål som är ägnade att

komma till användning vid komma till användning vid

brott som avses i 1 § brott som avses i 1 §

eftersökas. För detta eftersökas. För detta

ändamål får ändamål får

kroppsvisitation äga rum. kroppsvisitation äga rum.

Väskor och andra föremål Väskor och andra föremål

som medförs till eller som medförs till eller

påträffas i riksdagens påträffas i riksdagens

lokaler får undersökas. lokaler får undersökas.

Väskor och andra föremål

som lämnats till sådan

förvaring som avses i 6 §

får dock endast

undersökas om det finns

särskilda skäl.

-----------------------------------------------------

(4 §) 5 §

-----------------------------------------------------

Säkerhetskontroll utförs Säkerhetskontroll utförs

av polisman efter närmare efter närmare anvisningar

anvisningar av av polismyndigheten av

polismyndigheten med polisman eller, efter

biträde av vaktpersonal polismyndighetens

vid riksdagen. förordnande, av

vaktpersonal vid

riksdagen.

Kroppsvisitation som

sker på annat sätt än

genom användande av

metalldetektor eller

liknande anordning får

dock utföras endast av

polisman.

.

-----------------------------------------------------

6 §

-----------------------------------------------------

Besökare som inte Besökare som inte

underkastar sig underkastar sig

föreskriven föreskriven

säkerhetskontroll skall säkerhetskontroll skall

vägras tillträde till vägras tillträde till

åhörarläktaren, eller, riksdagens lokaler.

vid sammanträde med ett

utskott,

sammanträdeslokalen.

-----------------------------------------------------

Besökare som inte tillåter undersökning av väska

eller annat föremål skall, om det inte anses

olämpligt, beredas tillfälle att lämna föremålet

till förvaring. Lämnas föremålet till förvaring får

tillträde inte vägras.

-----------------------------------------------------

7 §

-----------------------------------------------------

Påträffas vid Påträffas vid

säkerhetskontroll något säkerhetskontroll något

sådant föremål som avses sådant föremål som avses

i 5 § och tas det inte i i 4 § och tas det inte i

beslag enligt beslag enligt

bestämmelserna i bestämmelserna i

rättegångsbalken, skall rättegångsbalken, skall

den hos vilken föremålet den hos vilken föremålet

påträffas uppmanas att påträffas uppmanas att

lämna det ifrån sig för lämna det ifrån sig för

förvaring. Finns inte förvaring. Finns inte

någon känd innehavare någon känd innehavare

till ett påträffat till ett påträffat

föremål, får det föremål, får det

omhändertas. omhändertas.

-----------------------------------------------------

Den som inte efterkommer uppmaningen enligt första

stycket får avlägsnas från riksdagens lokaler.

-----------------------------------------------------

9 §

-----------------------------------------------------

Kroppsvisitation som är Kroppsvisitation som är

av mera väsentlig av mera väsentlig

omfattning skall omfattning skall

verkställas i enskilt rum verkställas i enskilt rum

och om möjligt i vittnes och om möjligt i vittnes

närvaro. Kroppsvisitation närvaro. Kroppsvisitation

får verkställas eller får verkställas eller

bevittnas endast av bevittnas endast av

person, som är av samma person, som är av samma

kön som den som kön som den som

visiteras, om visiteras, om

undersökningen inte sker undersökningen inte sker

genom detektor. genom metalldetektor

eller liknande anordning.

-----------------------------------------------------

---------------

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

**FOOTNOTES**

[1]: Senaste lydelse 1990:125

[2]: Senaste lydelse 1990:125

Innehållsförteckning