Bet. 1998/99:LU14

Lagutskottets betänkande

1998/99:LU14

Patent- och växtförädlarrätt

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

LU14

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet sju motioner som

tar upp vissa immaterialrättsliga frågor. Motionerna

rör olika spörsmål på det industriella rättsskyddets

område, såsom patent, bruksmodellskydd och

växtförädlarrätt.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna.

Till betänkandet har fogats tre reservationer.

Motionerna

1998/99:L802 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lag som innebär att patent på liv förbjuds,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige bör

följa Hollands exempel och överklaga EU:s

patentdirektiv till Europadomstolen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en internationell

konvention som förbjuder patent på livsformer.

1998/99:L804 av Agne Hansson och Viviann Gerdin (c)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en allmän översyn av

den immaterialrättsliga lagstiftningen i syfte att

underlätta för uppfinnare och innovatörer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om minskade kostnader

och förenklade regler vid patentsökning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om införande av

bruksmönsterskydd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ändringar i

växtförädlarrättslagen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förbud mot patent på

livsformer.

1998/99:U509 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari

yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige i

rådet skall verka för att förslaget om patent på

biotekniska uppfinningar stoppas.

1998/99:MJ508 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att patent på

liv ej skall vara möjligt.

1998/99:MJ749 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att motverka

patent på liv i EU, WTO och EPO.

1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund

(m, kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om snabbare patent,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om patentskydd för

enklare uppfinningar,

1998/99:N330 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

åtgärder för patentskydd för enklare uppfinningar.

Utskottet

Inledning

Immaterialrätt är den sammanfattande beteckningen

för ett antal olika regler som skyddar

intellektuella prestationer och kännetecken mot

obehörigt utnyttjande. I huvudsak innebär de olika

immaterialrättsliga reglerna - både i Sverige och i

andra länder - att den som skapat en skyddad produkt

eller utfört en skyddad prestation har principiell

ensamrätt att dra ekonomisk nytta av produkten eller

prestationen. Den som utan rättighetshavarens

samtycke vidtar någon åtgärd som omfattas av

ensamrätten begår ett immaterialrättsligt intrång,

och ensamrätterna skyddas genom ett system av olika

sanktioner av såväl straff- som civilrättslig

karaktär. För samtliga former av immaterial-

rättsintrång kan sålunda straff- och

skadeståndsansvar komma i fråga. Vidare kan en

domstol besluta om vissa skyddsåtgärder och

säkerhetsåtgärder.

Immaterialrätten brukar delas in i upphovsrätt och

industriellt rättsskydd. Till det industriella

rättsskyddet hör patenträtt, känneteckensrätt,

mönsterrätt och växtförädlarrätt. Patenträtt gäller

för nya uppfinningar som kan utnyttjas industriellt.

Känneteckensrätt brukar användas som en övergripande

beteckning för varumärkesrätten, firmarätten och

andra rättsskydd för individualiseringsmedel.

Mönsterskydd gäller utseendet (design) på en produkt

antingen den betingas av estetiska eller

nyttobetingade skäl. Växtförädlarrätt skyddar nya

växtsorter som skapas genom förädling eller på annat

sätt. I utländsk rätt finns ytterligare en form för

att skydda en varas tekniska användbarhet. Den

skyddsformen kallas bruksmodellskydd,

bruksmönsterskydd eller skydd för

nyttighetsmodeller.

Mellan upphovsrätten och det industriella

rättsskyddet finns två grundläggande skillnader. Den

ena är att upphovsrätten skyddar det sätt på vilket

en idé omsatts i verkligheten och inte själva idén.

Patentskydd, skydd för varumärken, mönsterskydd och

växtförädlarrätt skyddar däremot idén som sådan. Den

andra skillnaden är att upphovsrätt uppkommer så

fort den skyddade prestationen utförts, medan

patent, mönster och växtförädlarrätt i princip för-

utsätter ett registreringsförfarande. Patentskydd

uppkommer således först när rättighetshavaren ansökt

om och beviljats patent på sin uppfinning.

Varumärken intar en särställning genom att skydd kan

uppkomma både genom registrering och genom faktisk

användning.

Den ensamrätt som följer med det

immaterialrättsliga skyddet är tidsbegränsad. Enligt

reglerna i Sverige gäller upphovsrätten under 70 år

räknat från upphovsmannens död eller beträffande

vissa prestationer under 50 år från det prestationen

utfördes. Patentskyddet räknas från den dag ansökan

görs om registrering. I Sverige sträcker sig

skyddstiden 20 år framåt i tiden. Mönsterskyddet

räknas också från ansökningsdagen och gäller under

fem år, men tiden kan förlängas upp till tio år. I

växtförädlarrättslagen är skyddstiden 25 år utom för

potatis, vin och träd där skyddstiden är 30 år.

Varumärken har en i princip obegränsad skyddstid så

länge de används. En registrering gäller dock bara

under tio år men kan förnyas ett obegränsat antal

gånger.

Förenklade patent

Som framgått inledningsvis innebär gällande

bestämmelser i patentlagen (1967:837) att den som

gjort en ny uppfinning kan få ensamrätt att utnyttja

uppfinningen yrkesmässigt. Patent kan meddelas på

ett förfarande, t.ex. ett nytt produktionssätt,

eller på en produkt som sådan, exempelvis ett nytt

läkemedel. Som allmänna förutsättningar för

patenterbarhet gäller att uppfinningen, förutom att

den skall vara ny, väsentligen skall skilja sig från

vad tidigare är känt samt att den skall kunna

utnyttjas industriellt och vara reproducerbar,

vilket innebär att uppfinningen skall ha sådan

karaktär att den avsedda effekten med säkerhet kan

uppnås vid ett upprepat utövande av uppfinningen.

Den ensamrätt att utnyttja en uppfinning som

patentskyddet ger innehavaren är avsedd att

stimulera forskning och utvecklingsarbete.

Uppfinnare kan räkna med att under skyddstiden utan

konkurrens kunna marknadsföra uppfinningen eller på

annat sätt exploatera den ekonomiskt. Häri ligger

också ett allmänt intresse. Mot de intressen som

sålunda bär upp patentskyddet står samhällets

intresse av att det inte skapas ett alltför

långtgående monopol när det gäller att dra nytta av

en uppfinning. Därför har ensamrätten begränsats i

tiden.

Vidare finns möjlighet att under vissa

förutsättningar genom tvångslicens ge tredje man

rätt att utan hinder av ett patent mot ersättning

till patenthavaren utnyttja den patentskyddade

uppfinningen. Sålunda finns i patentlagen bl.a. en

bestämmelse om tvångslicens vid underlåtet utövande

av en patenterad uppfinning. Bestämmelsen har

motiverats bl.a. utifrån en önskan att motverka att

kapitalstarka företag köper upp patenträttigheter

enbart för att inte utnyttja dem och därigenom

skydda sin egen produktion och ställning på

marknaden. En innehavare av ett patent kan också i

vissa fall få tvångslicens att utnyttja någon annans

patenterade uppfinning. Därutöver kan den som

yrkesmässigt vill utnyttja någon annans patenterade

uppfinning genom tvångslicens få rätt därtill, om

hänsyn till allmänt intresse av synnerlig vikt

kräver det. Frågor om tvångslicens prövas av

domstol.

Patent söks i Sverige hos Patent- och

registreringsverket (PRV), som granskar varje

ansökan som kommer in. Vid granskningsförfarandet

skall utrönas huruvida det föreligger hinder mot

bifall till ansökningen med hänsyn till patentlagens

bestämmelser. En väsentlig del av granskningen avser

frågan huruvida uppfinningen är ny och fyller kravet

på uppfinningshöjd. Om förutsättningarna för patent

är uppfyllda, dvs. om ansökningen är fullständig och

PRV gör bedömningen att det inte finns några hinder

mot patent, skall sökanden underrättas om att patent

kan meddelas. Sedan sökanden betalt en särskild

avgift, meddelandeavgift, skall patentmyndigheten

bifalla ansökningen och kungöra beslutet. När

beslutet har kungjorts är patent meddelat. Därefter

vidtar det s.k. invändningsförfarandet då envar har

möjlighet att göra invändningar mot ett meddelat

patent. Framförda invändningar kan under vissa

närmare angivna förutsättningar leda till att ett

meddelat patent upphävs. Förfarandet vid PRV är

tämligen tidskrävande, och enligt uppgift tar det i

genomsnitt omkring tre år från det att en

patentansökan ges in till dess patent meddelats.

Antalet ansökningar uppgår till omkring 4 500 per

år, varav omkring 2 000 bifalls.

Ett patent som meddelas av nationell

patentmyndighet blir gällande endast i den staten.

En uppfinnare som önskar få patentskydd i flera

länder måste alltså i princip söka patent i varje

land. Genom den europeiska patentkonventionen har

skapats en ordning som medger att en patentansökan

samtidigt kan erhålla patentskydd i flera länder,

s.k. europeiskt patent. Sådant patent meddelas av

det europeiska patentverket (EPO) som har sitt säte

i München. EG har plats som observatör i EPO:s

styrelse. Konventionen, som innehåller en

fullständig reglering av förutsättningarna att få

europeiskt patent och handläggningsordningen vid det

europeiska patentverket, trädde i kraft år 1977 och

har tillträtts av Sverige och ett flertal andra

europeiska stater. I den svenska patentlagen har

tagits in de särskilda regler som föranletts av

tillträdet. En viss anpassning av de svenska pa-

tentreglerna till konventionens bestämmelser har

också skett.

År 1989 undertecknade EG:s medlemsstater en

överenskommelse om gemenskapspatent. Avtalet innebär

att det är möjligt för en uppfinnare att ansöka

centralt om patent som blir gällande i samtliga

medlemsländer. Det är alltså i huvudsak samma

uppbyggnad av systemet som i den europeiska

patentkonventionen, men vissa skillnader finns dock.

Överenskommelsen har hittills ratificerats av sju

medlemsländer, och om återstående fem länder som

undertecknat avtalet ratificerar, kan frågan om ett

tillträde för bl.a. Sverige aktualiseras.

I flera motioner förespråkas olika åtgärder för att

förbättra villkoren för uppfinnare och innovatörer.

Agne Hansson och Viviann Gerdin (båda c) påpekar i

motion L804 att villkoren för uppfinnare allmänt

sett är dåliga och bör förbättras. Enligt

motionärernas mening står villkoren för dem som

arbetat upp de betydande värden som det

immaterialrättsliga skyddet representerar inte i

proportion till den samhällsnytta och betydelse för

sysselsättningen som uppfinningarna representerar.

Motionärerna vill se en allmän översyn av den

immaterialrättsliga lagstiftningen i syfte att

underlätta för uppfinnare och innovatörer, och de

begär ett tillkännagivande i enlighet härmed

(yrkande 1). Vidare begärs i motionen ett

tillkännagivande om minskade kostnader och

förenklade regler vid patentansökning. Om det är

krångligt, stelt och byråkratiskt att söka och få

patent, verkar detta enligt motionärerna hämmande på

företagsamheten. En differentiering av de olika

patentkostnaderna bör övervägas i sammanhanget

(yrkande 2). Motionärerna anser vidare att många

småföretagare är mer betjänta av ett enklare skydd

för sina idéer än de mer omfattande och komplicerade

former som följer av en patentansökan. Den typ av

enklare skydd som bruksmodellskyddet utgör bör

därför, enligt motionärernas mening, övervägas även

i Sverige. Detta bör ges regeringen till känna

(yrkande 3).

Per Westerberg (m) och Göran Hägglund (kd) påpekar

i motion N326 att patentinstitutet är av stor

betydelse för att skydda en innovation under den

period som den utvecklas tekniskt och kommersiellt.

Motionärerna anser att Riksrevisionsverket bör ges i

uppdrag att granska handläggningstiderna hos PRV och

se över kostnaderna för att erhålla och upprätthålla

patent. I motionen begärs ett tillkännagivande till

regeringen om snabbare patent (yrkande 1). Även i

denna motion förespråkas att ett särskilt

bruksmodellskydd utreds i Sverige, och motionärerna

begär ett tillkännagivande om patentskydd för

enklare uppfinningar (yrkande 2).

Ett liknande yrkande finns i motion N330 av Alf

Svensson m.fl. (kd), som anser att riksdagen skall

begära förslag till åtgärder för att införa ett

enklare skydd för uppfinningar. Ett sådant enklare

skydd har enligt motionärerna särskilt stor

betydelse för kortlivade produkter (yrkande 10).

När utskottet förra våren behandlade liknande

motionsyrkanden i sitt av riksdagen godkända

betänkande 1997/98:LU16 var utskottet ense med

motionärerna i fråga om patentens betydelse och om

vikten av att uppfinnare och företag förmår att ta

till vara de fördelar som patentskyddet erbjuder.

Samtidigt kunde utskottet konstatera att de frågor

som motionärerna aktualiserat då var, eller skulle

komma att bli, föremål för överväganden i olika

sammanhang. Utskottet kunde inte finna annat än att

inriktningen på arbetet låg i linje med

motionsönskemålen och avstyrkte motionerna.

Utskottet har inte heller nu någon annan

uppfattning än vad motionärerna gett uttryck för när

det gäller patentens betydelse. För företag är

patent ett av flera sätt att försäkra sig om att

resultaten av satsningar på forskning och utveckling

kan tillgodogöras och vidmakthållas. Patent utgör

ett sätt att exploatera ny teknik, och när företagen

och samhället satsar allt större resurser på

forskning och utveckling blir det också mer

betydelsefullt att kunna säkra avkastningen på

gjorda investeringar. Det har i olika sammanhang

hävdats att framför allt mindre företag har svårt

att ta till vara sina rättigheter på patentområdet.

Om vissa uppfinnare och företag inte förmår att ta

till vara de fördelar som patentskyddet erbjuder,

fyller patentsystemet inte längre sin funktion.

Utskottet kan emellertid inte heller nu finna annat

än att det arbete som pågår, såväl på Europanivå som

nationellt, bedrivs med en inriktning som står i

samklang med nu aktuella motionsönskemål.

Vad gäller arbetet på Europanivån bör nämnas att

EG-kommissionen i juni 1997 gett ut en grönbok om

patentsystemet i Europa med undertiteln Främjande av

innovationer genom patent. I grönboken tas upp

frågor om hur det nuvarande Europapatentsystemet

fungerar och redovisas ett arbete inom EPO för att

sänka kostnaderna för Europapatent. Kommissionen tar

i grönboken upp dels frågan vilka avgifter som i

första hand skulle kunna sänkas, dels om det är

lämpligt att enligt amerikansk förebild införa

förmånligare avgifter för små och medelstora

företag.

EG-kommissionen har därefter konstaterat att det

finns ett uttalat behov av ett nytt enhetligt

patentsystem som täcker hela gemenskapen. Ett sådant

gemenskapspatent måste enligt kommissionen vara

billigt, både jämfört med ett amerikanskt patent och

i förhållande till ett europeiskt patent som täcker

ett mindre antal stater. I ett meddelande från juli

1998 har kommissionen dragit slutsatsen att det

förefaller nödvändigt att införa en särskild status

för patentskydd inom EU som innebär enklare

förfaranden och lägre kostnader. Kommissionen finner

det också angeläget att, för att främja

innovationsverksamheten, stödja det arbete som

nationella patentverk gör.

Beträffande de svenska avgifterna för

patentansökningar framgår av patentlagen att det i

patentärenden utgår avgifter av olika slag, bl.a.

ansökningsavgifter och årsavgifter. Avgiftssystemet

bygger på låga initialkostnader och progressiva

årsavgifter. Tanken är att den som upprätthåller

sitt patent även har framgång med sin uppfinning och

då kan betala årsavgifter enligt en stigande skala.

Avgifternas storlek fastställs av regeringen och

framgår av en bilaga till patentkungörelsen

(1967:838). Ansökningsavgiften till PRV uppgår till

3 800 kr, vartill kommer en tryckningsavgift om 900

kr. Verksamheten vid PRV är helt avgiftsfinansierad.

Sökanden i patentärenden företräds i regel av

ombud, om det inte är fråga om ett större företag

med egen patentavdelning. Ett patentombud bistår

uppfinnaren bl.a. med att formulera ansökan och göra

förberedande nyhetsundersökningar. När patent har

meddelats kan patentombudet bistå med att hålla

patentet vid liv genom att betala in årsavgifterna

och att hjälpa till med upprättandet av licensavtal

m.m. Den totala kostnaden för ett patent som

meddelas av PRV har i olika sammanhang beräknats

uppgå till 50 000 kr. Om patentskydd önskas under

tio år tillkommer årsavgifter om drygt 10 000 kr.

Kostnaderna för att förvärva patentskydd enligt den

europeiska patentkonventionen i åtta länder uppgår

till omkring 200 000 kr, vartill kommer kostnader

för årsavgifter. De stora kostnaderna hänför sig

till arbetet med utformningen av

ansökningshandlingarna, såsom ombudsarvoden och

översättningskostnader, och patentavgifterna torde

sålunda utgöra endast en mindre del av de totala

kostnaderna i ett patentärende.

I sammanhanget kan nämnas att PRV i en skrivelse

till regeringen år 1996 väckt förslag om vissa

ändringar i patentlagen. Bland de frågor som verket

tagit upp i skrivelsen kan nämnas sådana som rör

förenkling och förbilligande av

handläggningsförfarandet. Enligt uppgift från

Justitiedepartementet kommer de frågor som verket

tagit upp att behandlas i en departementspromemoria

under år 1999.

När det härefter gäller motionsspörsmålen rörande

ett enklare skydd för vissa uppfinningar, finns

anledning att erinra om att EG-kommissionen, med

utgångspunkt i en grönbok från år 1995, i januari

1998 lagt fram ett förslag till direktiv om

tillnärmning av de rättsliga ordningarna för

bruksmodellskydd för uppfinningar. Sverige,

Luxemburg och Storbritannien saknar i dag en

motsvarighet till denna skyddsform, medan övriga

medlemsländer har regler på området, vilka dock

skiljer sig åt.

I direktivförslaget anges att de särskilda

kännetecknen för den föreslagna skyddsformen skall

vara en snabb och enkel registrering, lägre

skyddsvillkor, en låg kostnad och möjligheten till

ett preliminärt skydd i avvaktan på att ett patent

meddelas. Den genomsnittliga tiden för meddelande av

bruksmodellskydd i de länder som redan har sådant

skydd i någon form är sex månader, vilket skall

jämföras med vad som gäller för patent, dvs. två

till fyra år. Den snabba registreringen kan

förstärka den konkurrensmässiga ställningen, främst

för de små och medelstora företagen, och den

möjliggör ett snabbt ekonomiskt utnyttjande av

uppfinningen, såväl genom meddelande av licenser som

genom en direkt användning av uppfinningen inom

företaget. Villkoren för att erhålla ett

bruksmodellskydd är mindre strikta och lättare att

uppfylla än de som gäller för patent, vilket gör det

möjligt att skydda även uppfinningar som innebär

endast smärre tekniska framsteg. Till skillnad från

patent skall bruksmodellskydd meddelas utan förpröv-

ning av nyhet och uppfinningshöjd, vilket gör att

skyddet blir billigare att erhålla. Förutsatt att

uppfinningen uppfyller villkoren för båda

skyddsformerna kan den snabba registreringen av en

bruksmodell utnyttjas till att överbrygga den

relativt långa tiden innan ett patent kan meddelas.

Skyddstiden skall omfatta sex år från

ansökningsdagen, med möjlighet till förlängning i

två perioder och vardera två år, dvs. maximalt tio

år.

Med anledning av nu aktuella motionsyrkanden vill

utskottet också påminna om att

Småföretagsdelegationen i sin rapport (SOU 1997:186)

Bättre och enklare regler konstaterat att många

mindre företag skapas kring ett begränsat antal

unika innovationer. Patentinstitutet är därför av

stor betydelse för att skydda innovationen under den

period som den utvecklas tekniskt och kommersiellt.

För en stor del av patentärendena är

handläggningstiderna mycket långa, vilket enligt

delegationen förorsakar ökade kostnader och innebär

problem för de innovativa företagens

konkurrensmöjligheter. Det är enligt delegationen

viktigt att också kostnaderna för att ansöka om och

upprätthålla patent kan hållas så låga som möjligt.

Delegationen föreslår mot denna bakgrund att

regeringen ger Riksrevisionsverket i uppdrag att

granska handläggningstiderna hos PRV och se över

kostnaderna för att erhålla och upprätthålla patent

och i nästa regleringsbrev till verket ställer krav

på redovisning av hur verket varaktigt kan sänka

handläggningstiderna och hur man skaffat kompetens

för att säkra detta mål.

Vidare har delegationen påpekat att livscykeln för

nya produkter blir allt kortare och att man i tolv

av EU:s medlemsländer valt att möta behovet av ett

snabbare, enklare och billigare skydd för kortlivade

produkter med ett särskilt bruksmodellskydd. Ett

sådant skydd bör enligt delegationen införas även i

Sverige.

I sammanhanget bör vidare erinras om att riksdagen

på näringsutskottets hemställan så sent som i

december förra året avslagit en motion vari

föreslogs ett riksdagsuttalande om kortare

handläggningstider hos PRV. Näringsutskottet

hänvisade därvid till att arbete pågick inom

Regeringskansliet med den inriktning som

efterfrågades i motionen (bet. 1998/99:NU1).

Mot bakgrund av vad som sålunda redovisats anser

utskottet att några särskilda åtgärder från

riksdagens sida inte är påkallade, och utskottet

avstyrker bifall till motionerna L804 yrkandena 1-3,

N326 yrkandena 1 och 2 samt N330 yrkande 10.

Patent på biotekniska uppfinningar

En utgångspunkt för patentlagens regler om det

patenterbara området är att någon skillnad inte

skall göras mellan olika tekniker. Patent kan

sålunda meddelas också för biotekniska uppfinningar.

En etisk gräns för vad som är patenterbart finns i 1

§ fjärde stycket patentlagen, som innehåller ett

generellt förbud mot patent på uppfinningar vars

utnyttjande skulle strida mot goda seder eller

allmän ordning. I samma lagrum föreskrivs vidare ett

förbud mot patent på djurraser och växtsorter.

Förbud gäller också för patent på väsentligen

biologiska förfaranden för framställning av växter

eller djur. Patent får dock meddelas på

mikrobiologiska förfaranden och på produkter som är

ett resultat av ett sådant förfarande. För

växtsorter finns en särskild rättslig skyddsform,

växtförädlarrätt, vilken regleras i

växtförädlarrättslagen (1997: 306).

Inom EU har sedan ett drygt decennium tillbaka

pågått arbete med att utforma ett direktiv om

rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar.

Motivet för ett sådant direktiv är att garantera fri

rörlighet på den inre marknaden av patenterade

biotekniska produkter genom att harmonisera

medlemsstaternas lagstiftning, så att de rättsliga

förutsättningarna för patentskydd, liksom skyddets

omfattning, klargörs och harmoniseras.

I juli 1998 antogs direktivet om rättsligt skydd

för biotekniska uppfinningar (98/44/EG).

Utgångspunkten i direktivet är att biotekniska

uppfinningar skall kunna skyddas på samma sätt som

andra uppfinningar. Inledningsvis slås fast att

bioteknik och genteknik spelar en allt viktigare

roll för ett stort antal industrigrenar och att

skyddet för biotekniska uppfinningar med säkerhet

kommer att vara av grundläggande betydelse för

gemenskapens industriella utveckling. På

genteknikområdet är de investeringar som måste göras

i forskning och utveckling särskilt kostsamma och

riskfyllda och möjligheten att göra dem lönsamma

finns endast, enligt vad som framgår av direktivet,

vid ett lämpligt rättsligt skydd. Man bör också

beakta bioteknikens utvecklingsmöjligheter för

miljön och särskilt dess användning för att utveckla

odlingsmetoder som är mindre förorenande och mer

skonsamma för jordarna. Enligt direktivets ingress

är det lämpligt att genom patentsystemet uppmuntra

forskning och genomförande av sådana förfaringssätt.

I direktivet ställs upp olika principer för

biotekniska uppfinningars patenterbarhet, och där

anges vissa etiskt betingade undantag som innebär

att patent på vissa slags uppfinningar inte kan

komma i fråga. Sålunda har ett uttryckligt förbud

mot patent på reproduktiv kloning av människor

tagits in i direktivet. Detsamma gäller

förfaringssätt för modifiering av mänskliga

könscellers genetiska identitet. Likaså utesluts

användning av mänskliga embryon för industriella

eller kommersiella ändamål från det patenterbara

området. Enligt den etiska regel som avser

djurskyddshänsyn skall förfaranden för ändring i den

genetiska identiteten hos djur, som kan förorsaka

djuren lidande utan att det medför några påtagliga

medicinska fördelar för människor eller djur, inte

vara patenterbara.

Vidare klargörs i direktivet distinktionen mellan

en uppfinning och en upptäckt, och när det gäller

patentering av mänskligt material sägs att den

mänskliga kroppen i sina olika bildnings- och

utvecklingsstadier, liksom enbart upptäckten av

någon av dess beståndsdelar, inte kan utgöra en

patenterbar uppfinning. En uppfinning som grundar

sig på en isolerad beståndsdel av människokroppen

eller en del som på annat sätt framställts genom ett

tekniskt förfaringssätt kan emellertid patenteras.

Djurraser och växtsorter som sådana, liksom

väsentligen biologiska förfaringssätt för

framställning av växter eller djur, såsom korsning

eller urval, utesluts från patenterbarhet. Däremot

skall uppfinningar som avser växter eller djur i

princip vara patenterbara, liksom uppfinningar som

grundar sig på mikrobiologiska förfaranden.

Direktivet behandlar också ensamrättens omfattning,

vilket har betydelse bl.a. för användningen av

skördat material som utsäde inom jordbruket.

Bestämmelserna om patentskyddets omfattning innebär

att det skydd som patentet ger för ett biologiskt

material också skall omfatta sådant biologiskt

material som framställs genom förökning av det

skyddade materialet, om de egenskaper som är ett

resultat av uppfinningen finns med också i den nya

generationen. Genom ett s.k. jordbruksundantag

(farmer´s privilege) får jordbrukare trots detta

använda sin egen skörd som utsäde utan

patenthavarens samtycke. När det gäller avelsboskap

skall lantbrukaren ha rätt att använda den skyddade

boskapen för jordbruksändamål, så länge det inte

handlar om kommersiell avel.

Enligt direktivet skall medlemsstaterna senast den

30 juli 2000 ha genomfört de författningsändringar

som direktivet ger anledning till. Erforderligt

lagstiftningsarbete med anledning av direktivet har

nu påbörjats inom Justitiedepartementet, och en

departementspromemoria är under utarbetande.

I sammanhanget kan nämnas att det i EG-domstolen

pågår ett mål med anledning av att Nederländerna

väckt talan om ogiltigförklaring av EG-direktivet om

rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar.

Nederländerna har hävdat bl.a. att direktivet utgör

brott mot flera internationella skyldigheter och mot

de grundläggande rättigheterna.

Fem motioner innehåller yrkanden som riktar sig mot

möjligheten att ta patent på livsformer. I motion

L802 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) begärs förslag

till lagstiftning som förbjuder patent på liv

(yrkande 1). Vidare anser motionärerna att Sverige

bör följa Hollands exempel och överklaga EG-

direktivet om rättsligt skydd för biotekniska

uppfinningar. I motionen begärs ett tillkännagivande

i enlighet härmed (yrkande 2). Slutligen begär

motionärerna ett tillkännagivande om att Sverige

skall verka för en internationell konvention som

förbjuder patent på livsformer (yrkande 3).

Även Agne Hansson och Viviann Gerdin (båda c) vill

i motion L804 ha ett förbud mot patent på

livsformer. Sådana patent innebär enligt

motionärerna ett hot mot viktiga delar av den

biologiska mångfalden och mot kulturarvet. De

nationella reglerna bör ses över, och vidare bör

Sverige aktivt verka för en internationell

konvention på området. Detta bör enligt motionärerna

ges regeringen till känna (yrkande 5).

I motion U509 av Holger Gustafsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om att Sverige i EU:s

ministerråd skall verka för att direktivet om patent

på biotekniska uppfinningar rivs upp (yrkande 11).

Även Dan Ericsson m.fl. (kd) anser att Sverige bör

verka för att EG-direktivet om patent på biotekniska

uppfinningar upphävs, och i motion MJ508 begärs ett

tillkännagivande om att patent på liv inte skall

vara möjligt (yrkande 11).

I motion MJ749 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkas

ett tillkännagivande om att regeringen inom EU,

Världshandelsorganisationen (WTO) och Europeiska

patentorganisationen (EPO) aktivt bör arbeta för att

motverka patent på liv. Patentsystemet är, enligt

motionärernas mening, inte lämpat för det levande

området, eftersom det skapar osunda maktförhållanden

och riskerar att bli en hämsko för teknikens

positiva utveckling (yrkande 11).

På utskottets hemställan avslog riksdagen förra

våren motioner med samma inriktning som de nu

aktuella (bet. 1997/98:LU16). Utskottet konstaterade

därvid sammanfattningsvis att innehållet i EG-

direktivet kommer att vara bestämmande för

utformningen av den svenska patenträtten på

ifrågavarande område, att då föreliggande

direktivförslag låg väl i linje med den gällande

svenska patenträtten, att den etiska gränsdragningen

dock måste förtydligas med mera konkreta

bestämmelser om vad som inte kan komma i fråga för

patentskydd samt att patentlagen måste kompletteras

med bl.a. bestämmelser om jordbruksundantag.

Vad utskottet sålunda uttalade för ett år sedan

äger alltjämt giltighet. När utskottet nu åter har

att ta ställning till motionsyrkanden om förbud mot

patent på biotekniska uppfinningar bör framhållas

att utvecklingen inom biotekniken har gått mycket

snabbt under senare tid och att det mesta talar för

att biotekniken även i framtiden kommer att spela en

stor roll inom modern forskning och utveckling.

Enligt EG-kommissionen kan det antas att, om nya

innovativa företag kan utnyttja

forskningsframstegen, detta kommer att få en kraftig

verkan på den ekonomiska tillväxten och

sysselsättningen.

Enligt utskottets mening har möjligheterna att få

patent på en uppfinning givetvis stor betydelse för

den fortsatta utvecklingen även på det biotekniska

området. För företagen är nämligen patent, såsom

tidigare framhållits, ett av flera sätt att försäkra

sig om att resultatet av satsningar på forskning och

utveckling kan tillgodogöras och vidmakthållas. Ett

generellt förbud mot patent på biotekniska

uppfinningar kan enligt utskottet mot den nu angivna

bakgrunden inte komma i fråga. Samtidigt vill

utskottet som sin mening understryka att ett

tydliggörande av de etiska principerna givetvis är

av största betydelse när det gäller ett område som

det nu aktuella. Den konkretisering och uppstramning

av regelverket i detta hänseende som torde bli

följden av EG-direktivets införlivande med svensk

rätt är därför, enligt utskottets mening, angelägen.

Några bärande skäl för att motverka ett genomförande

av direktivet föreligger således inte. Däremot finns

enligt utskottets mening givetvis anledning att

också fortsättningsvis noga följa utvecklingen på

detta område.

I sammanhanget vill utskottet också nämna att

regeringen år 1997 tillsatt en kommitté som enligt

sina direktiv skall analysera den moderna

bioteknikens möjligheter och risker. Bl.a. skall

kommittén bedöma långsiktiga förändringseffekter av

den moderna biotekniken samt lämna förslag till en

övergripande politik för området i ett

internationellt perspektiv. Kommittén skall också

genom ett öppet och utåtriktat arbetssätt främja

debatt och diskussion om frågor som rör den moderna

biotekniken och dess konsekvenser för individen som

patient, konsument, arbetstagare och företagare.

Vidare skall kommittén utifrån ett

framtidsperspektiv identifiera de frågor som kräver

en vidareutvecklad konsekvensbedömning och en

fördjupad etisk diskussion samt bedöma möjligheter

och identifiera hinder för svensk industriell

utveckling inom bioteknikområdet. Uppdraget skall

redovisas senast den 1 juni 2000 (dir. 1997:120).

Mot bakgrund av vad som sålunda anförts avstyrker

utskottet bifall till motionerna L802 yrkandena 1-3,

L804 yrkande 5, U509 yrkande 11, MJ508 yrkande 11

och MJ749 yrkande 11.

Växtförädlarrätt

En ny lag (1997:306) om växtförädlarrätt trädde i

kraft den 1 juli 1997. Genom den nya lagen har

ensamrätten till nya växtsorter förstärkts, och en

anpassning har skett till den moderna bioteknikens

möjligheter. Enligt lagen skall fler åtgärder som

innebär utnyttjanden av en skyddad växtsort än vad

som tidigare var fallet omfattas av kravet på

tillstånd från ensamrättshavaren. I lagen finns

också bestämmelser om undantag från ensamrätten, det

s.k. jordbruksundantaget. Undantaget innebär att

jordbrukare tillåts att använda sådant växtmaterial

som de skördat på den jord de själva brukar till

nytt utsäde inom den egna brukningsenheten. I fråga

om den närmare regleringen hänvisar lagen till den

omfattning och de villkor som gäller för sorter som

omfattas av EG:s växtförädlarrätt.

I motion L804 tar Agne Hansson och Viviann Gerdin

(c) upp en fråga angående utformningen av

jordbruksundantaget i den nya lagen. Motionärerna

framhåller att undantaget omfattar en rätt för

bonden att bearbeta eller låta någon annan bearbeta

utsädet, och det förekommer i stor utsträckning att

bönder legorensar åt varandra. Enligt motionärernas

mening måste utgångspunkten vara att även den som

utför rensning och betning av säd som omfattas av

jordbruksundantaget skall vara undantagen. Den nya

lagen tar dock inte ställning till vad som gäller i

förhållandet mellan sortägare och rensare. I stället

har i lagens förarbeten hänvisats till vad EG-

domstolen kan komma att tycka om frågan aktualiseras

där, och detta är enligt motionärerna inte

tillfredsställande. Motionärerna efterlyser i

stället tydliga lagförarbeten och begär ett

tillkännagivande om ändring i växtförädlarrättslagen

(yrkande 4).

Våren 1997 behandlade utskottet regeringens

proposition 1996/97:128 med förslag till ny

växtförädlarrättslag. I det ärendet hade utskottet

att ta ställning till ett motionsyrkande med samma

inriktning som det nu aktuella (se bet.

1996/97:LU20). Utskottet uttryckte i det

sammanhanget en viss förståelse för motionärernas

uppfattning att det är otillfredsställande att det

av lagförslaget inte framgick vad som skall gälla i

förhållandet mellan å ena sidan förädlare och å

andra sidan legorensare och andra som på odlarnas

uppdrag tar befattning med det utsäde som omfattas

av jordbruksundantaget. Som regeringen framhöll

fanns det enligt utskottet anledning till kritik mot

den lösning som valts inom EG-rätten. Utformningen

av rättigheter och skyldigheter mellan

sortinnehavare och jordbrukare är i många avseenden

komplicerad, byråkratisk och svåröverskådlig. Andra

lösningar skulle ligga närmare till hands enligt

svensk rättstradition. Trots de invändningar som

kunde resas mot utformningen av EG-rätten i nu

diskuterat avseende delade utskottet regeringens

bedömning att intresset av en samordning av de

nationella reglerna med de bestämmelser som redan

gäller på gemenskapsnivå borde vara utslagsgivande.

Utskottet delade också regeringens bedömning att

EG-rätten inte medger någon säker slutsats om vad

som skall anses gälla i förhållandet mellan

legorensare och sortinnehavare. Att i förarbetena

till den nya lagstiftningen uttala att den aktuella

bestämmelsen skall tillämpas på visst sätt borde

dock enligt utskottets mening inte komma i fråga.

Risken är nämligen uppenbar, anförde utskottet, att

den svenska rättstillämpningen då kunde ledas i en

riktning som sedermera visar sig vara oförenlig med

EG-rätten. En sådan situation skulle enligt

utskottet sannolikt innebära komplikationer av

allvarligare slag än vad den tills vidare rådande

osäkerheten kunde antas förorsaka. Utskottet utgick

från att representanter för de berörda parterna i

den rådande situationen skulle komma att träffa

avtal om vilka villkor som, i avvaktan på vägledande

avgöranden, skall tillämpas.

När utskottet förra våren i betänkande 1997/98:LU16

återigen hade att ta ställning till ett likalydande

motionsyrkande vidhöll utskottet sin tidigare

uppfattning i frågan och avstyrkte bifall till den

då aktuella motionen.

Efter det att utskottet gjort den redovisade

bedömningen såväl våren 1997 som för ett år sedan

har inget framkommit som föranleder utskottet att

ändra inställning till ifrågavarande spörsmål.

Utskottet avstyrker därför bifall till motion L804

yrkande 4.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förenklade patent

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:L804 yrkandena 1-3,

1998/99:N326 yrkandena 1 och 2 samt 1998/99:N330

yrkande 10,

res. 1 (m, kd, c, fp)

2. beträffande patent på biotekniska

uppfinningar

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:L802 yrkandena 1-3,

1998/99:L804 yrkande 5, 1998/99:U509 yrkande 11,

1998/99:MJ508 yrkande 11 och 1998/99:MJ749

yrkande 11,

res. 2 (v, kd, c)

3. beträffande växtförädlarrätt

att riksdagen avslår motion 1998/99:L804 yrkande 4.

res. 3 (v, c)

Stockholm den 9 mars 1999

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

I beslutet har deltagit: Tanja

Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson

(kd), Marianne Carlström (s), Stig

Rindborg (m), Rune Berglund (s),

Karin Olsson (s), Henrik S Järrel

(m), Marina Pettersson (s),

Elizabeth Nyström (m), Christina

Nenes (s), Tasso Stafilidis (v),

Kjell Eldensjö (kd), Berit

Adolfsson (m), Anders Berglöv (s),

Viviann Gerdin (c), Ulf Nilsson

(fp) och Eva Arvidsson (s).

Reservationer

1. Förenklade patent (mom. 1)

Rolf Åbjörnsson (kd), Stig Rindborg (m), Henrik S

Järrel (m), Elizabeth Nyström (m), Kjell Eldensjö

(kd), Berit Adolfsson (m), Viviann Gerdin (c) och

Ulf Nilsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5

börjar med "När utskottet" och på s. 8 slutar med

"yrkande 10" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör villkoren för

uppfinnare allmänt sett förbättras. Villkoren för

dem som arbetat upp de betydande värden som det

immaterialrättsliga skyddet representerar står

nämligen inte i proportion till den samhällsnytta

och betydelse för sysselsättningen som

uppfinningarna representerar. Om det är alltför

krångligt och byråkratiskt att söka och få patent,

verkar detta hämmande på företagsamheten. Det är

också i hög grad otillfredsställande att kostnaderna

för att ansöka om patentskydd är så höga att de

innebär problem för enskilda uppfinnare och

småföretagare.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att EG-

kommissionen i en grönbok från juni 1997 tagit upp

frågan om en sänkning av patentavgifterna och om det

kan vara ändamålsenligt att införa förmånligare

avgifter för små och medelstora företag. Enligt

kommissionen förefaller det nödvändigt att införa en

särskild status för patentskydd inom EU som innebär

enklare förfaranden och lägre kostnader.

Även om detta spörsmål nu är föremål för

överväganden i olika sammanhang, är det enligt

utskottet angeläget att åtgärder vidtas skyndsamt

för att komma till rätta med problemen. En modell

som, enligt utskottet, bör övervägas är att införa

någon form av differentierade avgifter, innebärande

en anpassning till de enskilda uppfinnarnas och de

mindre företagens förhållandevis begränsade

möjligheter att bära nuvarande kostnader. Vidare bör

Riksrevisionsverket, på sätt som föreslagits av

Småföretagsdelegationen i betänkandet (SOU 1997:186)

Bättre och enklare regler, ges i uppdrag att granska

handläggningstiderna hos PRV och undersöka om

kostnaderna för att erhålla och upprätthålla patent

kan nedbringas.

Vidare anser utskottet, mot bakgrund av att det

redan finns någon form av bruksmodellskydd i de

flesta av Europas länder, att det - som framhålls i

flera motioner - snarast bör övervägas att, med

tanke främst på småföretagarnas villkor, införa den

skyddsformen även i Sverige. I enlighet med

förslaget till EG-direktiv på området skall de

särskilda kännetecknen för bruksmodellskyddet vara

en snabb och enkel registrering, lägre

skyddsvillkor, en låg kostnad och möjlighet till

preliminärt skydd i avvaktan på att ett patent

meddelas. Den snabba registreringen kan förstärka

den konkurrensmässiga ställningen, främst för små

och medelstora företag, och möjliggöra ett snabbt

ekonomiskt utnyttjande av uppfinningen. Enligt

utskottets mening bör regeringen skyndsamt agera i

syfte att få till stånd bestämmelser om

bruksmodellskydd också i Sverige.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med bifall

till motionerna L804 yrkandena 1-3, N326 yrkandena 1

och 2 samt N330 yrkande 10, som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande förenklade patent

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:L804

yrkandena 1-3, 1998/99:N326 yrkandena 1 och 2

samt 1998/99:N330 yrkande 10 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Patent på biotekniska uppfinningar

(mom. 2)

Tanja Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Tasso

Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd) och Viviann

Gerdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "På utskottets" och på s. 11 slutar med

"yrkande 11" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det på goda grunder

skäl att ifrågasätta rätten att patentera och äga

livsformer. Det är i grunden en fråga om etik och om

praktiskt ansvar. Patentsystemet är inte lämpat för

det levande området, eftersom det skapar osunda

maktförhållanden och riskerar att bli en hämsko för

teknikens positiva utveckling. En ordning med rätt

till patent på livsformer innebär också, enligt

utskottets mening, ett hot mot viktiga delar av den

biologiska mångfalden och mot kulturarvet. De

nationella reglerna och de internationella

överenskommelserna på området bör därför ses över

med inriktningen att det inte skall vara möjligt att

ta patent på och äga livsformer.

I enlighet härmed bör Sverige verka för att

direktivet om patent på biotekniska uppfinningar

rivs upp, t.ex. genom att följa Nederländernas

exempel och överklaga direktivet till EG-domstolen.

Vidare bör Sverige verka internationellt, såväl inom

EU som inom Världshandelsorganisationen (WTO) och

Europeiska patentorganisationen (EPO), för att

motverka patent på livsformer. Det finns också all

anledning att försöka få till stånd en konvention

som förbjuder patenträtt på livsformer.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med bifall

till motionerna L802, L804 yrkande 5, U509 yrkande

11, MJ508 yrkande 11 och MJ749 yrkande 11, som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande patent på biotekniska

uppfinningar

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:L802

yrkandena 1-3, 1998/99:L804 yrkande 5,

1998/99:U509 yrkande 11, 1998/99:MJ508 yrkande

11 och 1998/99:MJ749 yrkande 11 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Växtförädlarrätt (mom. 3)

Tanja Linderborg (v), Tasso Stafilidis (v) och

Viviann Gerdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Våren 1997" och på s. 12 slutar med

"yrkande 4" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det

är otillfredsställande att det av den nya

växtförädlarrättslagen inte framgår vad som skall

gälla i förhållandet mellan å ena sidan förädlare

och å andra sidan legorensare och andra som på

odlarnas uppdrag tar befattning med det utsäde som

omfattas av jordbruksundantaget. Eftersom det i

grunden är själva användningen av det uppförökade

materialet till utsäde som motiverar kompensationen

till sortinnehavaren, bör enligt utskottets mening

rensning och andra åtgärder med förökningsmaterialet

falla utanför den ersättningspliktiga hanteringen. I

linje med detta synsätt bör den enda rimliga

tolkningen av EG-reglerna enligt utskottets mening

vara att sortinnehavare inte skall ha rätt till

ersättning av legorensare för det utsäde som

omfattas av jordbruksundantaget.

Utskottet förordar mot den bakgrunden att

riksdagen, med bifall till motion L804 yrkande 4, av

regeringen begär förslag till förtydliganden i

enlighet med vad utskottet sålunda anfört.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande växtförädlarrätt

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:L804

yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Elanders Gotab, Stockholm 1999