Bet. 1998/99:LU19

Lagutskottets betänkande

1998/99:LU19

Ändringar i trafikskadelagen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1998/99

LU19

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

proposition 1998/99:42 om ändringar i

trafikskadelagen samt två med anledning av

propositionen väckta motioner. De föreslagna

ändringarna gäller bestämmelserna om

trafikförsäkringsavgifter och om preskription samt

bestämmelsen om jämkning av skadestånd med anledning

av skada på motordrivet fordon i trafik och på

egendom som transporterats med fordonet.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli

1999.

Vidare behandlas i betänkandet en motion från

allmänna motionstiden år 1998 som behandlar frågan

om jämkning av personskadeersättning i samband med

trafikonykterhetsbrott.

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker

motionerna.

Till betänkandet har fogats en reservation.

Propositionen

I proposition 1998/99:42 föreslår regeringen

(Justitiedepartementet) - efter hörande av Lagrådet

- att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i trafikskadelagen

(1975:1410).

Lagförslaget har intagits som bilaga 1 till

betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av

propositionen

1998/99:L6 av Tanja Linderborg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om följande ändring i 18

§ andra stycket trafikskadelagen: Skadestånd med

anledning av skada på motordrivet fordon i trafik

eller på därmed befordrad egendom jämkas efter vad

som är skäligt med hänsyn till förekomsten av

ansvarsförsäkring hos den skadeståndsskyldige och

omständigheterna i övrigt,

2. att riksdagen - om yrkade 1 avslås - beslutar om

följande ändring i 18 § andra stycket

trafikskadelagen: Skadestånd med anledning av skada

på ett motordrivet fordon i trafik eller på egendom

som transporterats med det får jämkas efter vad som

är skäligt med hänsyn till den medverkan som

förekommit på ömse sidor och till omständigheterna i

övrigt.

1998/99:L7 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas

att riksdagen beslutar om ändring av 18 § andra

stycket trafikskadelagen i enlighet med vad som

anförts i motionen.

Motion väckt under den allmänna

motionstiden 1998

1998/99:L603 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en snar översyn av

trafikskadelagens regler,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att olyckor och

skador orsakade av rattfylleri i

ersättningshänseende jämkas så att

"överkompensation" undviks.

Utskottet

Allmän bakgrund

För skadeståndsansvar i allmänhet gäller i svensk

rätt den s.k. culparegeln. Denna regel, som

återfinns i 2 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207),

innebär att den som uppsåtligen eller av vårdslöshet

vållar person- eller sakskada skall ersätta skadan.

Regeln gäller i och för sig också i fråga om skador

som uppkommer vid trafik med motorfordon. På detta

område har emellertid de skadelidande ett förstärkt

skydd genom trafikskadelagen (1975:1410), som

innehåller bestämmelser om trafikförsäkring och om

ersättning vid trafikskada.

Genom trafikskadelagen åläggs varje

motorfordonsägare att ha trafikförsäkring för sitt

fordon. Trafikförsäkring skall sålunda finnas för

motordrivna fordon som är registrerade i

bilregistret och som inte är avställda samt för

andra motordrivna fordon som brukas i trafik här i

landet. Om trafikförsäkring saknas för fordonet, har

Trafikförsäkringsföreningen rätt till gottgörelse av

den försäkringspliktige i form av en

trafikförsäkringsavgift. Trafikförsäkringsföreningen

är en förening där alla försäkringsgivare som

meddelar trafikförsäkring är medlemmar.

Rätten att ta ut trafikförsäkringsavgift framgår av

31 § trafikskadelagen, som också innehåller

föreskrifter om hur avgifterna skall beräknas. Av

lag-rummet framgår att avgifterna skall bestämmas på

grundval av de årspremier för trafikförsäkring som

har tillämpats här i landet under den tid

trafikförsäkring har saknats. Avgiften får med tio

procent överstiga högsta försäkrings-premie för

fordon av samma beskaffenhet och med samma

användningssätt och geografiska anknytning som det

oförsäkrade fordonet, och beräkningen grundar sig

därvid på en särskild riskklassindelning av

fordonen. Trafikförsäkringsavgift får dock alltid

tas ut med ett belopp om 50 kronor.

Vid genomförandet av EG:s tredje skadeförsäkrings-

respektive livförsäkringsdirektiv gjordes vissa

ändringar i bl.a. trafikskadelagen, som trädde i

kraft den 1 juli 1995 (prop. 1994/95:184, bet.

NU24). I samband därmed upphävde regeringen

bestämmelserna i trafikförsäkringsförordningen

(1976:359) om riskklassindelning.

Trafikförsäkringsavgiften kan således efter den 1

juli 1995 inte längre bestämmas på grundval av

föreskrifter om riskklassindelning.

Ersättning betalas ur trafikförsäkringen, så snart

någon i fordonet skadas. Både förare och passagerare

har rätt till ersättning. Dessutom utgår ersättning

ur trafikförsäkringen till andra, t.ex. cyklister

och fotgängare, som skadas i följd av trafik med

fordonet. Full ersättning utgår för alla

personskador, oberoende av om någon har skuld till

olyckan eller inte. I princip är det också utan

betydelse om den skadelidande själv har medverkat

till skadan. Har den skadelidande medverkat till

skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet, kan

ersättningen emellertid jämkas. Ersättning till

förare som har gjort sig skyldig till

trafikonykterhetsbrott kan även jämkas, om föraren

därvid genom vårdslöshet har medverkat till skadan

(12 §). Ersättning till förare och passagerare

betalas ur det egna fordonets trafikförsäkring, även

om skadorna skulle ha uppkommit vid en kollision med

ett annat fordon. Om skadorna har orsakats genom

vållande i samband med förandet av ett annat fordon,

kan det försäkringsbolag som har betalat ut

ersättningen kräva den tillbaka från försäkringen

för det andra fordonet. I sista hand kommer alltså

ersättningen att belasta försäkringen för det fordon

som har förts oaktsamt.

Om ett motorfordon eller egendom som befordras med

ett sådant fordon skadas vid en singelolycka, utgår

ingen ersättning från fordonets egen

trafikförsäkring. Har skadorna däremot vållats genom

ett annat fordon i samband med kollision, ersätts

skadorna från det andra fordonets trafikförsäkring.

Dessa regler innebär att den som vill ha full

täckning för vagnskador får teckna en frivillig

försäkring. Uppstår skador på egendom som tillhör

utomstående och som inte befordras med motorfordon

utgår ersättning från försäkringen för det fordon

varigenom skadorna orsakats. Ersättning utgår

oavsett om fordonet har förts oaktsamt eller inte.

Enligt 18 § trafikskadelagen får den som har

drabbats av skada i följd av trafik med motordrivet

fordon kräva skadestånd enligt vad som gäller därom.

Trafikförsäkringens objektiva ansvar för person- och

sakskada som tillfogas utomstående när fordonet är i

trafik har emellertid lett till att jämkning har

ansetts kunna ske av ägares, brukares och förares

krav på skadestånd från en utomstående för sakskada

oavsett vållande på deras sida. Skadestånd med

anledning av skada på motorfordon eller därmed

befordrad egendom skall därför jämkas efter vad som

är skäligt med hänsyn till omständigheterna. I

trafikskadelagen finns en särskild regel som är

utformad i enlighet härmed (18 § andra stycket). För

dessa skadefall ersätter regeln i 18 § andra stycket

jämkningbestämmelsen i 6 kap. 1 § skadeståndslagen,

som anger att skadestånd med anledning av bl.a.

sakskada kan jämkas, om vållande på den

skadelidandes sida har medverkat till skadan, och

att jämkning skall ske efter vad som är skäligt med

hänsyn till graden av vållande på ömse sidor och

omständigheterna i övrigt. Bestämmelsen i 18 § andra

stycket har betydelse främst i de fall när någon som

inte är motorfordonstrafikant har vållat skadan.

För skada som har förorsakats av ett oförsäkrat

eller okänt fordon ansvarar samtliga

försäkringsanstalter som vid skadetillfället hade

tillstånd att meddela trafikförsäkring solidariskt

för den trafikskadeersättning som skulle ha utgått

från trafikförsäkringen om försäkring hade funnits.

Försäkringsanstalterna företräds härvid av

Trafikförsäkringsföreningen.

Rätt till ersättning enligt trafikskadelagen

preskriberas enligt bestämmelserna i 28 §. Den som

vill bevaka sin rätt skall väcka talan inom tre år

från det att han eller hon fick kännedom om att

fordringen kunde göras gällande och i varje fall

inom tio år från det att fordringen tidigast hade

kunnat göras gällande. Om talan inte väcks inom

dessa tider, är ersättningsrätten förlorad.

Utskottet kommer nedan - efter en redovisning av

propositionens förslag i huvuddrag - att under

skilda rubriker ta upp de frågor som har

aktualiserats i motionerna.

Propositionens förslag i huvuddrag

Propositionen innehåller förslag till ändringar i

trafikskadelagens bestämmelser om

trafikförsäkringsavgifter, preskription samt

jämkning av skadestånd med anledning av skada på

motordrivet fordon i trafik och på egendom som

transporterats med fordonet. Förslagen grundar sig

på en inom Justitiedepartementet utarbetad

promemoria (Ds 1996:25) Jämkning av skadestånd

enligt trafikskadelagen, trafikförsäkringsavgifter

m.m. Promemorian har remissbehandlats.

Beträffande trafikförsäkringsavgifterna föreslås

att trafikskadelagens bestämmelser skall anpassas

till de tidigare gjorda ändringarna i

trafikförsäkringsförordningen i fråga om

riskklassindelning m.m. Avgiften får enligt

förslaget med tio procent överstiga högsta

försäkringspremie för fordon av samma fordonsslag

och med samma användningssätt som det oförsäkrade

fordonet. Vidare föreslås att den lägsta

trafikförsäkringsavgift som

Trafikförsäkringsföreningen alltid har rätt att ta

ut skall höjas från 50 till 200 kronor.

Därutöver föreslås att trafikskadelagens

preskriptionsbestämmelse anpassas till vad som

gäller för preskription enligt

konsumentförsäkringslagen (1980:38). Förslaget

innebär att den som vill kräva

försäkringsersättning, utöver de frister som finns i

dag, alltid skall ha sex månader på sig att väcka

talan efter det att försäkringsgivaren förklarat att

slutlig ställning har tagits i ersättningsfrågan.

Slutligen föreslås i propositionen en ändring av

bestämmelsen i 18 § andra stycket trafikskadelagen

om jämkning av skadestånd, som innebär att det inte

längre skall vara en huvudregel att skadeståndet

skall jämkas när motorfordon i trafik eller egendom

som transporteras med ett sådant fordon skadas.

Enligt förslaget skall skadeståndet i stället kunna

jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till den

medverkan som har förekommit på ömse sidor, de

särskilda risker för skador som motorfordonstrafiken

har inneburit och omständigheterna i övrigt.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

1999.

Jämkning vid skada på motorfordon, m.m.

Av 18 § trafikskadelagen framgår att den som har

drabbats av skada i följd av trafik med motordrivet

fordon, utan hinder av att trafikskadeersättning kan

utgå, i stället får kräva skadestånd enligt vad som

gäller därom. Regeln gäller även för skador på

motorfordon och på egendom som har transporterats i

ett sådant fordon. För sådana skador finns

emellertid en särskild regel. I 18 § andra stycket

föreskrivs, som nämnts inledningsvis, att skadestånd

med anledning av skada på motordrivet fordon i

trafik eller egendom som befordras med fordonet kan

jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till

omständigheterna.

Bestämmelsen i 18 § andra stycket har sin grund i

trafikförsäkringens objektiva ansvar för person- och

sakskador som tillfogas utomstående när fordonet är

i trafik. Regeln bygger på ett antagande om

existensen av en allmän princip i svensk rätt om att

den som utövar en riskfylld verksamhet och som av

denna anledning bär ett objektivt ersättningsansvar

gentemot utomstående redan på denna grund får finna

sig i jämkning av egna skadeståndskrav mot

utomstående. Mot bakgrund härav har det ansetts

följdriktigt att jämkning skall kunna ske av ägares,

brukares och förares krav på ersättning av en

utomstående för sakskada oavsett vållande från deras

sida eller bristfällighet hos fordonet (se prop.

1975/76:15 s. 84). I praxis har

jämkningsbestämmelsen kommit att innebära att, när

en utomstående ensam har vållat en skada på ett

motorfordon, skadeståndet som regel jämkats till

hälften men att undantag härifrån gjorts när det

föreligger särskilda omständigheter, såsom att

vållandet antingen varit ringa eller mera allvarligt

(se rättsfallen NJA 1985 s. 309, NJA 1987 s. 749 och

NJA 1990 s. 569).

Våren 1992 föreslog regeringen i proposition

1992/93:8 om den svenska trafikskadelagens

anpassning till EG:s regelverk m.m. en ändring i 18

§ andra stycket trafikskadelagen. I propositionen

påpekades att det var allmänt omvittnat att

motorfordonsägare vars fordon skadas har svårt att

förstå och acceptera att deras rätt till skadestånd

skall jämkas när de inte själva på något sätt varit

oaktsamma. I den situationen att en utomstående

vållar en skada på ett motordrivet fordon och

vederbörande har en ansvarsförsäkring torde det,

enligt vad föredragande statsrådet anförde, vara

svårt att finna några skäl som talar emot att

skadan, om fordonsägaren, brukaren eller föraren

inte själv har varit på något sätt oaktsam, ersätts

fullt ut. Mot denna bakgrund lades i den då aktuella

propositionen fram ett lagförslag med innebörden att

frågan om jämkning skulle vara beroende av

försäkringsförhållandena. I den mån en föreliggande

ansvarsförsäkring ger utrymme att betala fullt

skadestånd till en bilägare som inte på något sätt

har varit medvållande till en sammanstötning med

exempelvis en cyklist borde sålunda, enligt det då

föreliggande förslaget, ojämkat skadestånd kunna

tillerkännas bilisten.

Vid sin behandling våren 1993 av proposition

1992/93:8 uttalade utskottet förståelse för de motiv

som låg bakom förslaget, nämligen att undanröja den

känsla av obillighet som många bilägare upplever med

den nuvarande ordningen. Det var enligt utskottet

naturligt att den bilist som uppträtt oklanderligt

men till följd av t.ex. en cyklists eller

väghållares vårdslöshet fått sin bil skadad har

svårt att acceptera att endast få en del av sin

skada ersatt. Utskottet ansåg emellertid att

propositionens förslag, som det var utformat, skulle

kunna leda till nya situationer som på motsvarande

sätt skulle upplevas som orättvisa bland

skadelidande bilister. En bilägare som råkar ut för

oförsäkrade skadevållare skulle genom den föreslagna

bestämmelsen komma att uppfatta sig som missgynnad i

förhållande till den som får sin bil skadad av en

försäkrad. Förslaget borde således, enligt

utskottets mening, inte genomföras utan att mera

ingående överväganden kom till stånd. Därvid borde,

menade utskottet, prövas om inte en möjlighet att

underlåta jämkning även i andra fall än där den

skadeståndsskyldige har någon ansvarsförsäkring

skulle kunna införas. Utskottets sålunda gjorda

ställningstagande innebar att utskottet avstyrkte

bifall till regeringens lagförslag såvitt avsåg 18 §

trafikskadelagen. Riksdagen följde utskottet och

gav, i enlighet med utskottets hemställan,

regeringen som sin mening till känna vad utskottet

anfört (bet. 1992/93: LU35, rskr. 307).

Förevarande spörsmål har därefter - mot bakgrund av

lagutskottets uttalande våren 1993 - varit föremål

för förnyade överväganden. I den nu aktuella

propositionen framhålls att trafikskadelagen bör

ändras så att jämkning i fortsättningen sker i

mindre omfattning än i dag. Enligt regeringen är det

nämligen naturligt att det kan uppfattas som

oskäligt att skadeståndet i normalfallet jämkas till

hälften trots att den skadelidande inte på något

sätt varit vållande till skadan. Samtidigt måste

enligt propositionen beaktas att motorfordon för med

sig större risker i trafiken än de som följer med

exempelvis gång- eller cykeltrafik. Detta har att

göra med motorfordonens farlighet på grund av bl.a.

fart och tyngd men även med deras ekonomiska värden.

Det är enligt propositionen rimligt att dessa

särskilda risker påverkar skadeståndsbedömningen,

och trafikskadelagen bör således även

fortsättningsvis innehålla en särreglering om

jämkning av skadestånd med anledning av skador på

motorfordon och egendom som transporteras med

fordonet.

Enligt regeringens mening bör dock finnas utrymme

för en relativt fri prövning av jämkningsfrågan, och

i propositionen framhålls att jämkning bör ske på

ett mer nyanserat sätt än i dag. Regeln bör därför,

enligt vad som anförs i propositionen, utformas på

ett sådant sätt att den närmare ansluter till

allmänna principer om jämkning vid medvållande och

samtidigt ger möjlighet att beakta de särskilda

riskerna med motorfordon i trafiken. Enligt

förslaget skall det inte längre vara en huvudregel

att skadeståndet jämkas när motorfordon i trafik

eller egendom som transporteras med ett sådant

fordon skadas. I stället skall skadeståndet kunna

jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till den

medverkan som har förekommit på ömse sidor, de

särskilda risker för skador som motorfordonstrafiken

har inneburit och omständigheterna i övrigt.

Beträffande hänvisningen till motorfordonstrafikens

risker skall utgångspunkten enligt propositionen

vara att dessa risker bör påverka skadeståndet

endast om de haft någon betydelse i det enskilda

fallet.

Anledning till jämkning på grund av

omständigheterna i övrigt kan enligt propositionen

finnas om den inträffade skadan inte står i

proportion till graden av vållande. Den

omständigheten att den skadelidande har underlåtit

att helförsäkra ett dyrbart fordon kan innebära att

det finns anledning att jämka skadeståndet. Bland

omständigheterna i övrig bör, enligt vad som

framhålls i propositionen, särskilt beaktas om den

som vållat skadan har en ansvarsförsäkring som

täcker skadorna. Finns en sådan försäkring, torde

skadeståndet till en skadelidande som inte varit

medvållande till sin skada som regel inte böra

jämkas. Om skadevållaren saknar ansvarsförsäkring

bör det ofta också beaktas om den skadelidande har

en vagnskadeförsäkring som täcker kostnaderna för

skadan. Har den skadelidande en sådan försäkring är

det, enligt regeringens mening, naturligt att denna

utnyttjas för att täcka kostnaderna för skadan. I

sådana fall finns det därför ofta anledning att

jämka skadeståndet, om den skadelidande trots

försäkringen väljer att kräva full ersättning av en

skadevållande som saknar ansvarsförsäkring.

Även omständigheter som hänför sig till

skadevållarens person förutsätts, enligt vad som

anförs i propositionen, kunna medföra att ett

skadestånd jämkas. Förutom ungdom och psykiska

störningar bör andra individuella omständigheter

kunna påverka bedömningen. Det kan t.ex. finnas

situationer där man inte kan ställa samma krav på en

äldre människa som på en yngre att reagera snabbt

för förändringar i trafiksituationen.

Den i propositionen föreslagna ändringen av 18 §

andra stycket bör enligt regeringen ge utrymme för

en fri bedömning av jämkningsfrågan med hänsyn tagen

till omständigheterna i det enskilda fallet.

I de två motioner som väckts med anledning av

propositionen kritiseras regeringens förslag till

utformning av jämkningsbestämmelsen. Tanja

Linderborg m.fl. (v) yrkar i motion L6 i första hand

att bestämmelsen i 18 § andra stycket utformas på

ett sådant sätt att jämkning får ske efter vad som

är skäligt med hänsyn till förekomsten av

ansvarsförsäkring hos den skadeståndsskyldige och

omständigheterna i övrigt (yrkande 1). I andra hand

vill motionärerna se en bestämmelse utan hänvisning

till motorfordonstrafikens risker, varvid jämkning

således får ske efter vad som är skäligt med hänsyn

till den medverkan som har förekommit på ömse sidor

och omständigheterna i övrigt (yrkande 2).

Även Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) anser i motion L7

att bestämmelsen i 18 § andra stycket bör utformas

så att jämkning får ske efter vad som är skäligt med

hänsyn till den medverkan som har förekommit på ömse

sidor och omständigheterna i övrigt. Motionärerna

hänvisar till Lagrådets bedömning och anser i likhet

härmed att hänvisningen i lagtexten till

motorfordonstrafikens risker bör strykas.

Inledningsvis vill utskottet uttrycka sin

tillfredsställelse över att regeringen nu

efterkommit utskottets önskemål och efter fördjupade

överväganden återkommit till riksdagen med förslag

till ändring av bestämmelsen om jämkning vid skada

på motorfordon m.m. Frågan om jämkning i dessa

situationer är, som regeringen också framhåller,

komplicerad och det finns vägande argument i olika

riktningar. Det övergripande spörsmålet hur trafik-

ansvaret skall förhålla sig till det allmänna

vållandeansvaret inrymmer redan i sig många inte

helt okomplicerade inslag och har varit föremål för

debatt i den juridiska litteraturen. En

grundläggande fråga är därvid om jämkningsregeln bör

utgå från någon form av allmän princip för hur

jämkning skall ske när den som drabbas av skada

själv bär ett skärpt skadeståndsansvar. Ett

alternativ som framhålls i propositionen är att

jämkningsregeln - utan hänvisning till någon viss

princip - utformas från utgångspunkten att den skall

ge rimliga resultat och i övrigt fungera väl för

just de skadesituationer som den skall reglera.

Utskottet har därvid samma principiella uppfattning

som regeringen, nämligen att det är mindre lämpligt

att frågan om jämkning av skadestånd vid olika

former av skärpt ansvar för den skadelidande

behandlas efter en generell formel. I stället bör

man försöka hitta en lösning som framstår som rimlig

för just trafikskadorna. Såväl principiella som

praktiska synpunkter kan då beaktas liksom

önskemålet om en avvägning mellan enkelhet och

förutsägbarhet å ena sidan och rättvisa och

flexibilitet å andra sidan.

Vad först gäller yrkande 1 i motion L6 konstaterar

utskottet att motionsyrkandet helt överensstämmer

med det lagförslag regeringen lade fram år 1992 och

som utskottet då ansåg inte borde genomföras. Vad

utskottet uttalade våren 1993 som skäl mot att låta

en ansvarsförsäkring hos skadevållaren vara

utslagsgivande i jämkningsfrågan äger alltjämt

giltighet. Om motionärernas förslag genomförs, kan

nämligen nya situationer uppkomma vilka, på

motsvarande sätt som med nuvarande ordning, skulle

kunna upplevas som orättvisa bland skadelidande

bilister. En bilägare som råkar ut för oförsäkrade

skadevållare skulle således genom den i motionen

föreslagna utformningen av jämkningsbestämmelsen

kunna komma att uppfatta sig som missgynnad i

förhållande till den som får sin bil skadad av en

försäkrad. Utskottet anser mot denna bakgrund att

jämkningsregeln i 18 § andra stycket måste utformas

på ett sätt som möjliggör att jämkning kan ske på

ett mer nyanserat sätt än vad motionärernas förslag

innebär och är därför inte berett att ställa sig

bakom yrkande 1 i motion L6.

Vad härefter gäller yrkande 2 i motion L6 och

motion L7 vill utskottet peka på att regeringen i

lagrådsremissen föreslagit att skadeståndet skulle

få "jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till

den medverkan som har förekommit på ömse sidor, de

särskilda risker för skador som finns vid trafik med

motordrivet fordon och omständigheterna i övrigt".

Lagrådet förordade att uttrycket "de särskilda

risker för skador som finns vid trafik med

motordrivet fordon" skulle utgå. Lagrådet anförde

att ett hänsynstagande till de särskilda

skaderiskerna vid trafiken kan sägas i princip ingå

redan i bedömningen av den medverkan som har

förekommit och framhöll att formuleringen blivit

missvisande eftersom uttrycket närmast för tanken

till en abstrakt värdering av riskerna i allmänhet

för skador till följd av motortrafik. Lagrådet

ifrågasatte också om den avgränsning som gjordes

till de särskilda riskerna vid trafik "med

motordrivet fordon" var möjlig att upprätthålla i

praktiken.

Inför ett ställningstagande till de aktuella

motionsyrkandena vill utskottet också erinra om att

den föreslagna bestämmelsen i 18 § andra stycket för

denna typ av skadefall, på samma sätt som i dag,

skall ersätta jämkningsregeln i 6 kap. 1 §

skadeståndslagen. De särskilda skaderisker som

motorfordonstrafiken innebär är därvid, enligt

utskottets uppfattning, av så stor betydelse att det

är motiverat att nämna dem uttryckligen i lagtexten

som en omständighet att ta hänsyn till vid

jämkningsprövningen. Med de förtydliganden som

regeringen gjort i propositionen med anledning av

Lagrådets uttalanden - nämligen att avsikten är att

jämkningen skall ske med beaktande av den betydelse

som motorfordonstrafikens risker har haft i det

enskilda fallet - kan utskottet heller inte se att

en hänvisning i lagtexten till motorfordonstrafikens

risker skulle innebära några mer betydande

tillämpningssvårigheter. Enligt utskottets mening

synes de avvägningar som gjorts i propositionen leda

till en rimlig balans mellan de olika intressen som

kan göra sig gällande i förevarande sammanhang.

Sålunda gjorda avvägningar kommer också, enligt

utskottets mening, på ett lämpligt sätt till uttryck

i den föreslagna lagtexten.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag i nu behandlad del och avstyrker bifall till

motionerna L6 yrkande 2 och L7.

Mot propositionens förslag i övrigt har utskottet

ingen erinran.

Jämkning av personskadeersättning vid

trafikonykterhetsbrott

Trafikskadeersättning som avser personskada kan

enligt 12 § trafikskadelagen jämkas, om den

skadelidande själv uppsåtligen eller genom grov

vårdslöshet har medverkat till skadan. Vidare kan

jämkning ske om den skadelidande har gjort sig

skyldig till trafikonykterhetsbrott och samtidigt

genom vårdslöshet har medverkat till skadan.

I motion L603 av Elver Jonsson (fp) förespråkas

minskade möjligheter för den som gjort sig skyldig

till trafikonykterhetsbrott att få

trafikskadeersättning. Ofta föreligger svårigheter

när det gäller att bevisa vårdslöshet, och även när

jämkning sker är denna enligt motionären helt

otillräcklig. Enligt motionärens mening bör

övervägas om den som kör rattfull och skadas

överhuvudtaget skall ha rätt till ersättning från

den obligatoriska trafikförsäkringen. Ett annat

alternativ vore att ersättningen jämkades betydligt

mer än vad som sker i dag. Motionären begär

tillkännagivanden dels om en snar översyn av

trafikskadelagens regler (yrkande 1), dels om att

ersättning för olyckor och skador som orsakats av

rattfylleri bör jämkas så att "överkompensation"

undviks (yrkande 2).

Utskottet är för sin del ense med motionären om att

det är angeläget att se över bestämmelserna på

ifrågavarande område. Av flera olika skäl - inte

minst vad gäller hänsynen till det allmänna

rättsmedvetandet - finns det anledning att

ifrågasätta om nuvarande bestämmelser är helt igenom

tillfredsställande.

Enligt vad utskottet inhämtat har

Försäkringsförbundet i en skrivelse till regeringen

i april 1998 (Dnr Ju 98/1647) föreslagit att

nuvarande lagregler om jämkning av

personskadeersättning inom trafikområdet ändras så

att jämkning av ersättning till föraren skall kunna

ske i alla situationer där föraren varit rattfull

vid olyckstillfället, och inte bara när det

konstaterats att han eller hon samtidigt har varit

vårdslös. I praktiken går det ofta inte att styrka

vårdslöshet ens när föraren har varit märkbart

påverkad. Förbundet anser vidare att jämkningen bör

gå längre än vad som sker i dag, så att en rattfull

person inte får mer ersättning än den som är

hänvisad till den allmänna försäkringens

ersättningsregler.

Med anledning av Försäkringsförbundets skrivelse är

frågan om jämkning av personskadeersättning vid

trafikonykterhetsbrott nu föremål för beredning inom

Justitiedepartementet. Enligt uppgift kommer en

utfrågning rörande det aktuella spörsmålet att äga

rum i juni innevarande år.

Mot denna bakgrund anser utskottet att något

formellt tillkännagivande från riksdagens sida med

anledning av motion L603 inte är behövligt, och

utskottet avstyrker därför bifall till motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande jämkning vid skada på

motorfordon m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:L6 yrkandena

1 och 2 samt 1998/99:L7 antar 18 § i regeringens

förslag till lag om ändring i trafikskadelagen

(1975:1410),

res. (m, v, kd)

2. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i trafikskadelagen (1975:1410) i den mån

lagförslaget inte omfattas av vad utskottet

hemställt ovan,

3. beträffande jämkning vid

trafikonykterhetsbrott

att riksdagen avslår motion 1998/99:L603 yrkandena 1 och 2.

Stockholm den 13 april 1999

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

I beslutet har deltagit: Tanja

Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson

(kd), Marianne Carlström (s), Rune

Berglund (s), Karin Olsson (s),

Henrik S Järrel (m), Nikos

Papadopoulos (s), Elizabeth Nyström

(m), Marina Pettersson (s),

Christina Nenes (s), Tasso

Stafilidis (v), Kjell Eldensjö

(kd), Berit Adolfsson (m), Anders

Berglöv (s), Viviann Gerdin (c),

Ulf Nilsson (fp) och Anne-Katrine

Dunker (m).

Reservation

Jämkning vid skada på motorfordon m.m.

(mom. 1)

Tanja Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Henrik S

Järrel (m), Elizabeth Nyström (m), Tasso Stafilidis

(v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m) och

Anne-Katrine Dunker (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8

börjar med "Inför ett" och på s. 9 slutar med "och

L7" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning och anser

att Lagrådets framförda synpunkter på lagförslaget

inte kan förbigås utan vägande sakskäl. Enligt

utskottets mening är de motiv som regeringen anger i

propositionen för att i lagtexten behålla

hänvisningen till motorfordonstrafikens risker och

därmed avvika från Lagrådets bedömning i detta

hänseende inte tillräckligt bärkraftiga. Som

Lagrådet påpekat måste nämligen avsikten - att

jämkningen skall ske med beaktande av den betydelse

som motorfordonstrafikens risker har haft i det

enskilda fallet - anses täckt av hänvisningen i

lagtexten till den medverkan som har förekommit på

ömse sidor och till omständigheterna i övrigt.

Hänvisningen till motorfordonstrafikens risker är

dessutom, även med den ändrade lydelse av lagtexten

som regeringen nu föreslår i propositionen, enligt

utskottets mening ägnad att i alltför hög grad leda

tankarna till nuvarande ordning. Den omständigheten

att en särskild jämkningsbestämmelse för de nu

aktuella skadefallen har tagits in i

trafikskadelagen är, enligt utskottets bedömning,

tillräcklig för att vissa särskilda omständigheter i

trafiksammanhang, som bör ha betydelse vid

jämkningsbedömningen, kommer att beaktas i

tillämpningen.

Mot den nu angivna bakgrunden anser utskottet att

uttrycket "de särskilda risker för skador som

motorfordonstrafiken har inneburit" bör utgå. Detta

ger, enligt utskottets uppfattning, bestämmelsen

ökad klarhet och underlättar dess tillämpning.

Enligt utskottet bör riksdagen således, med bifall

till motion L6 yrkande 2 och motion L7, utforma

bestämmelsen om jämkning vid skada på motorfordon

m.m. i 18 § trafikskadelagen i enlighet med vad

utskottet nu förordat.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande jämkning vid skada på

motorfordon m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:L6 yrkande 2

och 1998/99:L7 samt med avslag på motion 1998/99:L6

yrkande 1 antar 18 § i regeringens förslag till lag

om ändring i trafikskadelagen (1975:1410) med den

ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 2 som

Reservanternas förslag betecknade lydelse,

Propositionens lagförslag

Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen

(1975:1410)

Härigenom föreskrivs att 18, 28 och 31 §§

trafikskadelagen (1975:1410) skall ha följande

lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

18 §

-----------------------------------------------------

Utan hinder av att Den som drabbas av en

trafikskadeersättning kan skada i följd av trafik

utgå får den som drabbas med ett motordrivet

av skada i följd av fordon får, trots att han

trafik med motordrivet kan få

fordon i stället kräva trafikskadeersättning, i

skadestånd enligt vad som stället kräva skadestånd

gäller därom. Har den enligt vad som gäller om

skadelidandes rätt till detta. Har den skade-

trafikskadeersättning lidandes rätt till

helt eller delvis fallit trafikskadeersättning

bort på grund av helt eller delvis fallit

omständighet som har bort på grund av en

inträffat efter omständighet som har

skadehändelsen, är han inträffat efter skade-

endast om särskilda skäl händelsen, är han

föreligger berättigad berättigad till ska-

till skadestånd i den destånd i den delen

delen. endast om det finns

särskilda skäl.

-----------------------------------------------------

Skadestånd med anledning Skadestånd med anledning

av skada på motordrivet av en skada på ett

fordon i trafik eller på motordrivet fordon i tra-

därmed befordrad egendom fik eller på egendom som

jämkas efter vad som är transporterats med det

skäligt med hänsyn till får jämkas efter vad som

omständigheterna. är skäligt med hänsyn

till den medverkan som

har förekommit på ömse

sidor, de särskilda

risker för skador som

motorfordonstrafiken har

inneburit och

omständigheterna i

övrigt.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

28 §

-----------------------------------------------------

Den som vill bevaka rätt till ersättning enligt

denna lag eller fordringsrätt i övrigt på grund av

avtal om trafikförsäkring skall väcka talan inom tre

år från det han fick kännedom om att fordringen

kunde göras gällande och i varje fall inom tio år

från det fordringen tidigast hade kunnat göras

gällande. Försummar han det, är talan förlorad.

-----------------------------------------------------

Har den som vill kräva

trafikskadeersättning

anmält skadan till

försäkringsgivaren inom

den tid som anges i

första stycket, har han

alltid sex månader på sig

att väcka talan mot

försäkringsgivaren sedan

denne har förklarat att

slutlig ställning har

tagits till

ersättningsfrågan.

-----------------------------------------------------

Vad som sägs i andra

stycket om

försäkringsgivaren skall

i fall som avses i 15 §

gälla den myndighet som

handlägger

ersättningsärendet och i

fall som avses i 16 §

gälla tra-

fikförsäkringsföreningen.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

Förbehåll om kortare tid Förbehåll om kortare tid

för väckande av talan än för att väcka talan än

som anges i första som anges i denna

stycket är utan verkan paragraf är utan verkan

mot den som har anspråk mot den som har anspråk

på trafikskadeersättning. på trafikskadeersättning.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

31 §[1]

-----------------------------------------------------

Saknas föreskriven Saknas föreskriven

trafikförsäkring för trafikförsäkring för ett

motordrivet fordon som är motordrivet fordon som är

registrerat i registrerat i

bilregistret och ej är bilregistret och inte är

avställt, har avställt, har

trafikförsäkringsfören- trafikförsäkringsfören-

ingen rätt till ingen rätt till

gottgörelse gottgörelse

(trafikförsäkringsavgift) (trafikförsäkringsavgift)

av den av den

försäkringspliktige för försäkringspliktige för

den tid denne har den tid denne har

underlåtit att fullgöra underlåtit att fullgöra

sin försäkringsplikt. sin försäkringsplikt.

-----------------------------------------------------

Trafikförsäkringsavgift Trafikförsäkringsavgift

bestämmes på grundval av bestäms på grundval av de

de årspremier för tra- årspremier för

fikförsäkring som har trafikförsäkring som har

tillämpats här i landet tillämpats här i landet

under den tid under den tid

trafikförsäkring har trafikförsäkring har

saknats. Avgiften får med saknats. Avgiften får med

tio procent överstiga tio procent överstiga

högsta försäkringspremie högsta försäkringspremie

för fordon av samma för fordon av samma

beskaffenhet och med fordonsslag och med samma

samma användningssätt och användningssätt som det

geografiska anknytning oförsäkrade fordonet. Med

som det oförsäkrade fordonsslag avses

fordonet. Förhöjning av personbil, lastbil, buss,

premie på grund av motorcykel, traktor,

omständigheter som ger motorredskap, moped och

anledning till antagande terrängmotorfordon.

att fordonet med hänsyn Förhöjning av premien på

till innehavarens person grund av omständigheter

utgör särskild risk i som ger anledning att

trafiken får dock beaktas anta att fordonet med

endast om sådana hänsyn till innehavarens

omständigheter föreligger person utgör en särskild

i det särskilda fallet. risk i trafiken får dock

beaktas endast om det

finns sådana

omständigheter i det sär-

skilda fallet.

-----------------------------------------------------

Utan hinder av andra Trots vad som sägs i

stycket får andra stycket får

trafikförsäkringsavgift trafikförsäkringsavgift

tagas ut med femtio tas ut med tvåhundra

kronor för tid till dess kronor för tid till dess

trafikförsäkring tecknas trafikförsäkring tecknas

eller försäkringsplikten eller försäkringsplikten

upphör. upphör.

-----------------------------------------------------

Domstol kan sätta ned Domstol kan sätta ned

trafikförsäkringsavgift, trafik-

om särskilda skäl försäkringsavgiften, om

föreligger. I fråga om det finns särskilda skäl.

preskription av I fråga om preskription

trafikförsäkringsavgift av trafikförsäkrings-

äger 28 § första stycket avgift tillämpas 28 §

motsvarande tillämpning. första stycket.

-----------------------------------------------------

**FOOTNOTES**

[1]: Senaste lydelse 1983:309.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.

2. Bestämmelserna i 28 § andra och tredje styckena

tillämpas även på fordringar som har uppkommit före

ikraftträdandet och som vid ikraftträdandet inte är

preskriberade enligt äldre bestämmelser.

3. Äldre bestämmelser om trafikförsäkringsavgift

tillämpas även efter ikraftträdandet i ärenden som

inte är avslutade hos trafikförsäkringsföreningen

när lagen träder i kraft.

Av reservanterna föreslagen ändring

i regeringens förslag till lag om

ändring i trafikskadelagen

(1975:1410)

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Reservanternas förslag

-----------------------------------------------------

18 §

-----------------------------------------------------

Den som drabbas av en skada i följd av trafik med

ett motordrivet fordon får, trots att han kan få

trafikskadeersättning, i stället kräva skadestånd

enligt vad som gäller om detta. Har den skadelidan-

des rätt till trafikskadeersättning helt eller

delvis fallit bort på grund av en omständighet som

har inträffat efter skadehändelsen, är han

berättigad till skadestånd i den delen endast om det

finns särskilda skäl.

-----------------------------------------------------

Skadestånd med anledning Skadestånd med anledning

av en skada på ett av en skada på ett

motordrivet fordon i motordrivet fordon i

trafik eller på egendom trafik eller på egendom

som transporterats med som transporterats med

det får jämkas efter vad det får jämkas efter vad

som är skäligt med hänsyn som är skäligt med hänsyn

till den medverkan som till den medverkan som

har förekommit på ömse har förekommit på ömse

sidor, de särskilda sidor och

risker för skador som omständigheterna i

motorfordonstrafiken har övrigt.

inneburit och

omständigheterna i

övrigt.

-----------------------------------------------------