Bet. 1998/99:LU2

Lagutskottets betänkande

1998/99:LU02

Godtrosförvärv

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Reservation

1998/99

LU2

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

proposition 1997/98:168 Godtrosförvärv jämte en

motion som har väckts med anledning av

propositionen. Propositionen innehåller förslag till

en ändring i lagen om godtrosförvärv av lösöre som

innebär att kraven för godtrosförvärv skall skärpas.

Vidare föreslås en ändring i rättegångsbalken som

innebär att en målsägande som har gjort anspråk på

beslagtagen egendom skall få tid för att säkerställa

sin rätt innan beslaget hävs. Ändringarna skall

enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1999.

Utskottet tillstyrker de föreslagna lagändringarna

och avstyrker motionen.

Till betänkandet har fogats en reservation.

Propositionen

I proposition 1997/98:168 föreslår regeringen

(Justitiedepartementet) - efter hörande av Lagrådet

- att riksdagen antar de i propositionen framlagda

förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1986:796) om

godtrosförvärv av lösöre,

2. lag om ändring i rättegångsbalken.

Lagförslagen har intagits som bilaga till

betänkandet.

Motionen

1998/99:L2 av Rolf Åbjörnsson och Göran Hägglund

(kd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring av lagen att det i framtiden inte är

möjligt att genom förvärv i god tro få äganderätten

till stöldgods,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring av lagen att s.k. avbetalningsspärr i

bilregistret kan införas.

Utskottet

Regler om godtrosförvärv finns i lagen (1986:796) om

godtrosförvärv av lösöre, vilken trädde i kraft den

1 januari 1987 (prop. 1985/86:123, bet. LU

1986/87:4, rskr. 1986/87:6). Godtrosförvärvslagen

bygger på den s.k. exstinktionsprincipen, som

innebär att en förvärvare, under förutsättning att

han eller hon är i god tro, blir ägare till

egendomen även om den förvärvas från någon som inte

hade rätt att överlåta den. Det sätt på vilket

egendomen har kommit ur den ursprunglige ägarens

besittning har i och för sig inte någon betydelse

för möjligheten att göra godtrosförvärv av

egendomen. Det är sålunda möjligt att göra

godtrosförvärv även av stöldgods.

Bestämmelserna om godtrosförvärv av lösöre

innefattar i huvudsak en kodifiering av de

rättsregler på området som utbildats i rättspraxis.

Lagen innebär emellertid också en skärpning och

precisering av de krav som ställs på en förvärvare

av lösöre för att denne skall anses vara i god tro.

Sålunda skall en förvärvare anses ha varit i god tro

endast om det är sannolikt att egendomens

beskaffenhet, de förhållanden under vilka den

utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att

han inte borde ha insett att överlåtaren saknade

rätt att förfoga över egendomen (3 §). Regeln, som

kom till bl.a. i syfte att motverka handeln med

stöldgods, kan sägas innebära att, om situationen

vid köpetillfället på något sätt avviker från vad

som kan anses normalt, krav ställs på särskild

försiktighet hos förvärvaren.

Godtroskravet innebär således en långtgående

skyldighet att vid förvärvet iaktta aktsamhet

beträffande överlåtarens rätt att förfoga över

egendomen. Bedömningen av om förvärvaren har varit

tillräckligt aktsam skall göras i två led. Först

skall förvärvaren göra sannolikt att vissa

omständigheter förelåg, dvs. hur det gick till vid

förvärvet. Därefter skall man bedöma om dessa

omständigheter är sådana att förvärvaren kan anses

ha uppfyllt kraven på aktsamhet vid förvärvet.

Aktsamhetskravet skall anpassas efter egendomens

beskaffenhet, de förhållanden under vilka egendomen

bjöds ut och omständigheterna i övrigt.

I ett avseende är exstinktionsprincipen modifierad.

Godtrosförvärvslagen innehåller nämligen regler om

att den som på grund av någon annans godtrosförvärv

har förlorat äganderätten till viss egendom har rätt

att få denna tillbaka mot lösen. Den som vill lösa

till sig egendomen skall kräva tillbaka den från

innehavaren inom tre månader från det att han fick

eller måste antas ha fått kännedom om dennes innehav

(4 §). Lösenbeloppet skall motsvara ägarens

kostnader för förvärvet av egendomen och dess

förbättring. Vidare skall hänsyn tas till

förändringar i penningvärdet. Beloppet behöver dock

aldrig överstiga sakens värde i den allmänna handeln

(5 §). Rätten till lösen torde ha störst betydelse

när det gäller personliga föremål med värden utöver

de rent ekonomiska, museiföremål och annat, där en

utgiven försäkringsersättning inte medger

ersättningsköp.

Kraven på aktsamhet för ett giltigt godtrosförvärv

ställs högre än de krav som avgör om en förvärvare

av egendomen gjort sig skyldig till häleri. Den

straffrättsliga och den civilrättsliga bedömningen

skall sålunda göras efter olika måttstockar. Detta

kan få till följd att åtalet mot en förvärvare för

häleri lämnas utan bifall men att förvärvaren ändå

inte skall anses ha gjort ett civilrättsligt giltigt

godtrosförvärv.

Enligt 27 kap. 1 § rättegångsbalken kan ett föremål

tas i beslag bl.a. om det skäligen kan antas vara

avhänt någon genom brott. Sådana beslag görs för att

egendom som misstänks ha tagits från någon genom

brott skall kunna återställas till ägaren. De brukar

benämnas återställandebeslag. Denna typ av beslag

syftar alltså närmast till att säkra en målsägandes

rätt till viss egendom och kan därför i någon mån

liknas vid det civilprocessuella tvångsmedlet

kvarstad. Ett yrkande om att få ut egendom som

grundas på ett påstående om bättre rätt kan i ett

brottmål riktas inte bara mot en misstänkt utan även

mot t.ex. den som påstår sig ha förvärvat den

omtvistade egendomen i god tro. Eftersom beslag är

ett straffprocessuellt tvångsmedel får det

emellertid endast förekomma inom ramen för en

förundersökning eller en brottmålsrättegång som inte

har avgjorts genom ett lagakraftvunnet avgörande.

Ett beslag skall därför hävas så snart

förutsättningarna för beslaget inte längre

föreligger, t.ex. när en förundersökning eller ett

åtal läggs ned. Några särskilda regler om att

målsäganden skall underrättas i samband med att ett

beslag hävs finns inte.

År 1993 tillkallade regeringen en särskild utredare

för att se över godtrosförvärvslagen. Enligt

direktiven (dir. 1993:102) var utredarens

huvuduppgift att utvärdera tillämpningen av lagen

såvitt gäller godtrosförvärv av stöldgods och utreda

om reglerna bör ändras i syfte att motverka handeln

med stöldgods. Utredningen, som antog namnet

Godtrosförvärvsutredningen, skulle bl.a. överväga

fördelar och nackdelar med en lagstiftning som i

fråga om stöldgods baseras på den s.k.

vindikationsprincipen i stället för

exstinktionsprincipen. En tillämpning av

vindikationsprincipen beträffande stöldgods skulle

innebära att den bestulnes äganderätt till godset

skulle bestå, oavsett om någon annan hade förvärvat

egendomen i god tro, och att den bestulne alltså

skulle ha rätt att få tillbaka det stulna utan att

betala lösen.

Godtrosförvärvsutredningen avlämnade i maj 1995

betänkandet (SOU 1995:52) Godtrosförvärv av

stöldgods? Betänkandet har remissbehandlats och

ligger, tillsammans med en inom

Justitiedepartementet utarbetad promemoria med

förslag till ändring av reglerna om beslag i 27 kap.

rättegångsbalken, till grund för förslagen i den nu

aktuella propositionen.

I propositionen läggs fram förslag om en ändring i 3

§ godtrosförvärvslagen som innebär att kravet för

att god tro skall anses föreligga skärps. Om en

förvärvare borde ha misstänkt att överlåtaren

saknade rätt att förfoga över egendomen, skall han

eller hon inte anses ha varit i god tro. Ändringen

innebär enligt propositionen en klar skärpning av

aktsamhetskravet.

Vidare föreslås i propositionen en ändring i 27

kap. rättegångsbalken som innebär en förstärkt rätt

för målsägande vid hävande av återställandebeslag.

En målsägande skall enligt förslaget underrättas om

att ett beslag av egendom som han eller hon gör

anspråk på kan komma att hävas. För att ge måls-

äganden möjlighet att säkerställa sin rätt

kombineras underrättelsen med en tidsfrist på tre

veckor innan beslaget får hävas. Bestämmelserna om

underrättelse och tidsfrist skall omfatta samtliga

skeden av förundersökningen och handläggningen av

åtalet fram till dess att en domstol har avgjort

målet genom dom. Beslaget skall bestå under

tidsfristen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari

1999.

Nu föreslagna lagändringar är enligt regeringen

emellertid inte tillräckliga. Regeringen konstaterar

att principen att man kan göra godtrosförvärv också

av stöldgods är svår att förankra i det allmänna

rättsmedvetandet, trots att principen sedan länge är

etablerad i svensk rätt. Lagen förmedlar i detta

hänseende ett budskap som från kriminalpolitiska

utgångspunkter är olyckligt. I ett läge där

rättsordningen måste ge hög prioritet åt

brottsförebyggande åtgärder och brottsbekämpning bör

dessa omständigheter, enligt regeringens mening,

tillmätas stor vikt. En klar och enkel regel som

säger att den som har blivit bestulen på sin egendom

alltid har rätt att få tillbaka den skulle ge en

tydlig signal att handel med stöldgods inte

tolereras och att man aldrig kan räkna med att få

behålla det man har köpt, om det visar sig att det

är stulet.

Mot den angivna bakgrunden anser regeringen att

inriktningen nu bör vara att vindikationsprincipen

skall gälla i fråga om stöldgods och egendom som bör

jämställas med stöldgods. En sådan ändring är

emellertid, anför regeringen, av stor principiell

och praktisk betydelse varför detaljerna i en ny

reglering måste övervägas noga. Bl.a. krävs en

noggrann analys av hur gränsdragningen skall göras

när det gäller vilka brottsliga förfaranden som

skall göra godtrosförvärv omöjligt. Vidare måste det

analyseras om andra slag av lös egendom skall

regleras på samma sätt som lösöre. Enligt regeringen

behövs således ett genomarbetat utredningsförslag

som kan kritiskt granskas av en bred samling

remissinstanser. En utredning med uppdrag att ta

fram ett lagförslag som bygger på att

vindikationsprincipen skall gälla vid åtminstone

stöld av lösöre avses bli tillsatt innevarande år.

Utskottet delar för sin del regeringens uppfattning

om att det är angeläget att redan nu få till stånd

de förändringar som är möjliga för att försvåra

handeln med stöldgods och för att åstadkomma en

bättre avvägning mellan berörda intressen. De

förslag som nu läggs fram är, enligt utskottets

mening, ägnade att tillgodose dessa syften.

Utskottet kan därför ansluta sig till de i

propositionen framlagda förslagen, vilka heller inte

föranlett några erinringar motionsvis.

Utskottet övergår härmed till att behandla den

motion som har väckts med anledning av

propositionen. Rolf Åbjörnsson och Göran Hägglund

(båda kd) är i motion L2 i huvudsak positiva till

regeringens förslag. Motionärerna pekar på de

besvärande samhällsfenomen som ett ökat antal

egendomsstölder och en utbredd häleriverksamhet

utgör och menar att det inte bör vara lagtekniskt

svårt att utarbeta lagförslag som innebär att det i

framtiden inte skall vara möjligt att genom förvärv

i god tro få äganderätten till stöldgods. I motionen

yrkas att riksdagen skall begära att regeringen

senast den 1 juli 1999 återkommer till riksdagen med

förslag till en lagändring med denna innebörd

(yrkande 1). Vidare hänvisar motionärerna till det

förhållandet att den som köper en bil inte har

tillräckliga möjligheter att ta reda på om säljaren

av bilen har rätt att förfoga över densamma.

Motionärerna anser att riksdagen skall begära att

regeringen senast den 1 juli 1999 även föreslår

sådana lagändringar att det blir möjligt att införa

en s.k. avbetalningsspärr i bilregistret (yrkande

2).

Vad först gäller frågan om en ändrad princip såvitt

avser möjligheten att genom godtrosförvärv få

äganderätten till stöldgods och egendom som bör

jämställas med stöldgods är utskottet för sin del

ense med regeringen om att en sådan betydelsefull

förändring av svensk rätt bör föregås av en noggrann

utredning. En fördjupad analys av de rättsliga

frågorna bör, enligt utskottets mening, komma till

stånd varvid olika typer av gränsdragningsproblem

som kan göra sig gällande blir föremål för en

ingående belysning. Utskottet förutsätter att

erforderliga lagförslag, efter sedvanligt

beredningsförfarande, kan läggas fram utan onödig

tidsutdräkt. Att i nuvarande skede - innan

innehållet i direktiven till utredningen är känt -

fastställa så exakta tidsgränser som motionärerna

begär för det kommande komplicerade

lagstiftningsarbetet är, enligt utskottets mening,

knappast meningsfullt. Med det anförda avstyrker

utskottet bifall till motion L2 yrkande 1.

När det härefter gäller det i motionen upptagna

spörsmålet om ändringar av de bestämmelser som

gäller bilregistret erinrar utskottet om att frågan

om införande av s.k. avbetalningsspärr i

bilregistret har aktualiserats vid flera tillfällen

tidigare. Godtrosförvärvsutredningen har bl.a. i

sitt betänkande - utifrån de synpunkter som

utredningen hade att beakta - ställt sig positiv

till att i bilregistret anmärka vissa förhållanden,

t.ex. att ett fordon köpts på avbetalning med

återtagandeförbehåll eller är utmätt. Frågan har

härefter åter aktualiserats i samband med

tillsättandet av Trafikregisterutredningen, som

enligt sina direktiv (dir. 1996:117) har att

överväga om det är lämpligt - och i så fall på vilka

villkor - att tillåta en utökad möjlighet till

registrering av uppgifter om inskränkt

förfoganderätt i bilregistret. Utredningen väntas

enligt uppgift lägga fram sitt betänkande i december

innevarande år.

Utskottet anser att resultatet av

Trafikregisterutredningens arbete bör avvaktas.

Något initiativ eller annan åtgärd från riksdagens

sida med anledning av yrkande 2 i motion L2 är

således inte påkallat. Motionsyrkandet avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande godtrosförvärv

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:L2 antar

regeringens förslag till

dels lag om ändring i lagen (1986:796) om

godtrosförvärv av lösöre,

dels lag om ändring i rättegångsbalken.

res. 1 (m, kd, fp)

Stockholm den 10 november 1998

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

I beslutet har deltagit: Tanja

Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson

(kd), Marianne Carlström (s), Stig

Rindborg (m), Rune Berglund (s),

Henrik S Järrel (m), Marina

Pettersson (s), Elizabeth Nyström

(m), Roland Larsson (s), Christina

Nenes (s), Tasso Stafilidis (v),

Berit Adolfsson (m), Anders Berglöv

(s), Viviann Gerdin (c), Ulf

Nilsson (fp), Raimo Pärssinen (s)

och Anne-Katrine Dunker (m).

Reservation

Godtrosförvärv

Rolf Åbjörnsson (kd), Stig Rindborg (m), Henrik S

Järrel (m), Elizabeth Nyström (m), Berit Adolfsson

(m), Ulf Nilsson (fp) och Anne-Katrine Dunker (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4

börjar med "Vad först" och på s. 5 slutar med

"Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet är för sin del ense med motionärerna om

att det är angeläget att snarast möjligt få till

stånd lagändringar som innebär att det i framtiden

över huvud taget inte skall vara möjligt att genom

förvärv i god tro få äganderätten till stöldgods.

Det ökande antalet stöldbrott och en alltmer utbredd

häleriverksamhet är besvärande samhällsfenomen som

tydliggör behovet av sådana lagstiftningsåtgärder. I

sammanhanget vill utskottet peka på den undersökning

som nyligen genomförts av tidningen Dagens Handel

och som visar att ett stort antal småbutiker inte

tycks vara främmande för att köpa stöldgods.

Även regeringen anser att lagstiftningsåtgärder för

att komma till rätta med den omfattande handeln med

stöldgods är angelägna, men gör emellertid den

bedömningen att lagförändringsarbetet kan komma att

ta flera år i anspråk. En sådan fördröjning av detta

viktiga arbete är, enligt utskottets mening, inte

acceptabel.

I likhet med motionärerna anser utskottet det

vidare otillfredsställande att uppgifter om

inskränkt förfoganderätt inte registreras i

bilregistret. I dag har en bilköpare mycket

begränsade möjligheter att ta reda på om en bil är

köpt med äganderättsförbehåll eller är utmätt.

Utskottet kan konstatera att

Trafikregisterutredningen överväger en utökad

möjlighet till registrering av sådana uppgifter.

Enligt utskottet är det angeläget att regeringen

snarast vidtar erforderliga lagstiftningsåtgärder

även i detta hänseende.

Ifrågavarande lagstiftningsarbete måste enligt

utskottet betraktas som förhållandevis okomplicerat,

och regeringen borde därför senast den 1 juli 1999

kunna återkomma till riksdagen med förslag till de

lagändringar som erfordras.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med bifall

till motion L2, som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

beträffande godtrosförvärv

att riksdagen

dels med bifall till motion 1998/99:L2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

dels antar

a. lag om ändring i lagen (1986:796) om

godtrosförvärv av lösöre,

b. lag om ändring i rättegångsbalken.

Propositionens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen

(1986:796) om godtrosförvärv av lösöre

2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken