Bet. 1998/99:LU5

Lagutskottets betänkande

1998/99:LU05

Ny skyddsåtgärd vid immaterialrättsintrång

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1998/99

LU5

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

proposition 1998/99:11 Ny skyddsåtgärd vid

immaterialrättsintrång jämte en motion som har

väckts med anledning av propositionen.

I propositionen läggs fram förslag till

bestämmelser i de immaterialrättsliga lagarna om en

ny skyddsåtgärd, s.k. intrångsundersökning. Åtgärden

innebär att en rättighetshavare i ett civilrättsligt

förfarande kan begära att det görs en undersökning

för att säkra bevis hos någon som på goda grunder

misstänks ha gjort ett intrång i en immateriell

rättighet. Ett beslut om intrångsundersökning skall

fattas av allmän domstol och verkställas av

kronofogdemyndigheten.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1

januari 1999.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen och

avstyrker motionen.

Propositionen

I proposition 1998/99:11 föreslår regeringen

(Justitiedepartementet) - efter hörande av Lagrådet

- att riksdagen antar de i propositionen framlagda

förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt

till litterära och konstnärliga verk,

2. lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644),

3. lag om ändring i patentlagen (1967:837),

4. lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),

5. lag om ändring i firmalagen (1974:156),

6. lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för

kretsmönster för halvledarprodukter,

7. lag om ändring i växtförädlarrättslagen

(1997:306).

Lagförslagen har intagits som bilaga till

betänkandet.

Motionen

1998/99:L3 av Jerry Martinger (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att möjlighet till

intrångsundersökning skall införas även såvitt avser

angrepp på företagshemligheter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

intrångsundersökning även skall få företas hos

tredje man om det föreligger skäl för detta.

Utskottet

Inledning

Immaterialrätt är den sammanfattande beteckningen

för ett antal olika regler som skyddar

intellektuella prestationer och kännetecken mot

obehörigt utnyttjande. Immaterialrätten brukar delas

in i upphovsrätt och industriellt rättsskydd. Till

det industriella rättsskyddet hör patenträtt,

känneteckensrätt, mönsterrätt och växtförädlarrätt.

Patenträtt gäller för nya uppfinningar som kan

utnyttjas industriellt. Känneteckensrätt brukar

användas som en övergripande beteckning för

varumärkesrätten, firmarätten och andra rättsskydd

för individualiseringsmedel. Mönsterskydd gäller

utseendet (design) på en produkt antingen den

betingas av estetiska eller nyttobetingade skäl.

Växtförädlarrätt skyddar nya växtsorter som skapas

genom förädling eller på annat sätt.

De svenska bestämmelserna på det

immaterialrättsliga området finns i lagen (1960:729)

om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för

halvledarprodukter, patentlagen (1967:837),

varumärkeslagen (1960:644), kollektivmärkeslagen

(1960:645), firmalagen (1974:156),

mönsterskyddslagen (1970:485) och växtför-

ädlarrättslagen (1997:306).

I huvudsak innebär de olika immaterialrättsliga

reglerna - både i Sverige och i andra länder - att

den som skapat en skyddad produkt eller utfört en

skyddad prestation har principiell ensamrätt att dra

ekonomisk nytta av produkten eller prestationen.

Utan tillstånd får andra inte kopiera skyddsobjektet

och utnyttja det på olika sätt, t.ex. genom att

marknadsföra det. Ensamrätten kan sålunda avse olika

slags utnyttjande av en prestation, såsom

tillverkning, försäljning eller uthyrning, och

rättighetshavaren kontrollerar i princip all

användning av skyddsobjektet. Exempelvis kan en

patenthavare hindra andra från att utnyttja

uppfinningen, en författare måste lämna tillstånd

innan författarens verk kan tryckas upp och

distribueras på marknaden och den som har rätt till

ett varumärke kan hindra andra från att sätta

varumärket på sina produkter.

Ensamrätten kan emellertid vara inskränkt på olika

sätt. Särskilt på det upphovsrättsliga området finns

det åtskilliga regler som begränsar upphovsmannens

ensamrätt. Ett exempel på en sådan inskränkning är

att privatpersoner som huvudregel har rätt att

kopiera skyddade verk för enskilt bruk.

Mellan upphovsrätten och det industriella

rättsskyddet finns två grundläggande skillnader. Den

ena är att upphovsrätten skyddar det sätt på vilket

en idé omsatts i verkligheten och inte själva idén.

Patentskydd, skydd för varumärken, mönsterskydd och

växtförädlarrätt skyddar däremot idén som sådan. Den

andra skillnaden är att upphovsrätt uppkommer så

fort den skyddade prestationen utförts, medan

patent, mönster och växtförädlarrätt i princip

förutsätter ett registreringsförfarande. Patentskydd

uppkommer således först när rättighetshavaren ansökt

om och beviljats patent på sin uppfinning.

Varumärken intar en särställning genom att skydd kan

uppkomma både genom registrering och genom faktisk

användning.

Den ensamrätt som följer med det

immaterialrättsliga skyddet är tidsbegränsad. Enligt

reglerna i Sverige gäller upphovsrätten under 70 år

räknat från upphovsmannens död eller beträffande

vissa prestationer under 50 år från det prestationen

utfördes. Patentskyddet räknas från den dag ansökan

görs om registrering. I Sverige sträcker sig

skyddstiden 20 år framåt i tiden. Mönsterskyddet

räknas också från ansökningsdagen och gäller under

fem år, men tiden kan förlängas upp till tio år.

Växtförädlarskyddet gäller under 20 år från

registreringsdagen. Varumärken har en i princip

obegränsad skyddstid så länge de används. En

registrering gäller dock bara under tio år men kan

förnyas ett obegränsat antal gånger.

Den som utan ensamrättshavarens samtycke vidtar

någon åtgärd som omfattas av ensamrätten begår

därmed ett immaterialrättsligt intrång. Detta kan

exempelvis bestå i att en person utan patenthavarens

samtycke tillverkar eller försäljer en patentskyddad

produkt.

De immateriella ensamrätterna skyddas genom ett

system av olika sanktioner av såväl straff- som

civilrättslig karaktär. För samtliga former av

immaterialrättsintrång kan sålunda straff- och

skadeståndsansvar komma i fråga. Vidare kan en

domstol besluta om vissa skyddsåtgärder och

säkerhetsåtgärder.

Möjligheterna att på ett effektivt sätt skydda och

hävda de immateriella rättigheterna mot intrång har

under det senaste decenniet blivit föremål för ökad

uppmärksamhet. En orsak till detta är det ökande

olovliga kommersiella utnyttjandet av andras verk,

produkter, varumärken m.m. som efter internationell

förebild benämns piratverksamhet eller

"counterfeit"-verksamhet. Exempel på sådana

utnyttjanden är olovlig kopiering av datorprogram

och produktion av "förfalskade" exemplar av bl.a.

märkeskläder och skivor.

En annan orsak till den ökande uppmärksamheten är

det internationella avtalet om handelsrelaterade

aspekter av immaterialrätter (TRIPs-avtalet), som

slutits inom ramen för Världshandelsorganisationen

(World Trade Organization, WTO). Sverige är bundet

av TRIPs-avtalet genom sin anslutning till

Världshandelsorganisationen. Avtalet innehåller

särskilda bestämmelser för att säkerställa skyddet

för immaterialrätterna, och i avtalet finns bl.a. en

särskild bestämmelse som föreskriver att ett lands

myndigheter skall kunna besluta om interimistiska

åtgärder för att säkerställa bevisning av betydelse

för ett påstått intrång i en immaterialrätt.

Från olika håll har gjorts gällande att de svenska

sanktionsbestämmelserna mot intrång i

immaterialrätterna inte ger ett ändamålsenligt skydd

och inte heller det skydd som TRIPs-avtalet kräver.

Man har därvid framhållit att ett sätt som bättre

skulle kunna säkerställa de immateriella

ensamrätterna vore att införa en civilprocessuell

reglering som möjliggör att bevisning säkras vid

immaterialrättsliga intrång.

Mot denna bakgrund utarbetades under år 1998 i

Justitiedepartementet departementspromemorian (Ds

1998:28) Ny skyddsåtgärd vid immaterialrätts-

intrång. Promemorian har efter remissbehandling

lagts till grund för förslagen i förevarande

proposition.

Propositionens förslag

De i propositionen framlagda lagförslagen innebär

att en undersökning får göras hos den som på goda

grunder misstänkts ha begått ett immaterialrättsligt

intrång. Syftet med undersökningen skall vara att

säkerställa bevis som kan ha betydelse för utredning

om intrånget. Undersökning får också ske hos den som

på goda grunder misstänks för ett straffbart försök

eller en straffbar förberedelse till intrång. Även

vid misstanke om åsidosättande av en upphovsmans

testamentariska förordnande om hur upphovsrätten

skall utövas och vid misstanke om intrång i det s.k.

titelskyddet skall det vara möjligt att genomföra en

intrångsundersökning. Titelskyddet innebär att ett

verk inte får göras tillgängligt för allmänheten

under sådan titel, pseudonym eller signatur att

verket eller dess upphovsman lätt kan förväxlas med

ett förut offentliggjort verk eller dess upphovsman.

Föremål och handlingar som kan antas ha betydelse

för utredningen får eftersökas. Undersökningen får

dock inte omfatta skriftliga handlingar vars

innehåll omfattas av tystnadsplikt, om de innehas av

någon som har tystnadsplikt eller av den person till

förmån för vilken tystnadsplikten gäller. Den får

inte heller omfatta skriftliga meddelanden mellan

enskilda personer som är varandra närstående.

Intrångsundersökning får endast göras hos den som

misstänks ha gjort ett intrång eller misstänks ha

gjort sig skyldig till ett straffbart försök eller

en straffbar förberedelse till intrång. Såväl

lokaler som bostäder får genomsökas. Någon möjlighet

att genomföra undersökningar hos tredje man skall

däremot inte föreligga.

Rätten att påkalla prövning skall tillkomma

rättighetshavarna. Detsamma gäller den som på grund

av upplåtelse har rätt att nyttja föremålet för

ensamrätten. Ett yrkande om intrångsundersökning

skall prövas av domstol. Behörig domstol är allmän

domstol som prövar eller är behörig att pröva mål

som rör intrång. Ett beslut om intrångsundersökning

får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger

den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden

innebär för den som drabbas av den eller för något

annat motstående intresse. En förutsättning för att

ett beslut om intrångsundersökning skall meddelas är

att sökanden ställer säkerhet för den skada som kan

tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att

ställa sådan säkerhet, får domstolen dock befria

honom från detta.

Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla

uppgifter om ändamålet med undersökningen, vilka

föremål och handlingar som får eftersökas samt vilka

utrymmen som får genomsökas. Om det behövs, skall

domstolen också förordna om andra villkor för

verkställandet. För det fall ett dröjsmål skulle

medföra risk för att föremål och handlingar som har

betydelse för undersökningen går förlorade, får ett

beslut om intrångsundersökning meddelas utan att

motparten dessförinnan har fått tillfälle att yttra

sig. Ett sådant beslut gäller till dess att annat

har beslutats. Ett beslut om intrångsundersökning

gäller omedelbart. Om inte ansökan om verkställighet

görs inom en månad från beslutet om

intrångsundersökning, förfaller beslutet.

Undersökningen skall verkställas av

kronofogdemyndigheten. Vid verkställigheten skall

vissa bestämmelser i utsökningsbalken tillämpas.

Myndigheten får ta fotografier, göra film- eller

ljudupptagningar av eftersökta föremål samt ta

kopior av eller göra utdrag ur eftersökta

handlingar. Resultatet av undersökningen skall

dokumenteras av kronofogdemyndigheten. Fotografier,

film- och ljudupptagningar samt kopior av och utdrag

ur handlingar skall förvaras hos myndigheten och

hållas tillgängliga för båda parter.

Om talan inte väcks inom en månad från det att

verkställigheten avslutades, skall skyddsåtgärden gå

åter. Kronofogdemyndigheten skall då återlämna de

kopior, utdrag, fotografier och upptagningar som har

förvarats hos myndigheten till den som varit föremål

för intrångsundersökningen. Detsamma gäller om ett

beslut om intrångsundersökning upphävs sedan

verkställighet skett.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1

januari 1999.

Motionen

I motion L3, som väckts med anledning av

propositionen, förespråkar Jerry Martinger (m) mer

långtgående möjligheter att företa en

intrångsundersökning. Motionären anser att det är

anmärkningsvärt att möjlighet till

intrångsundersökning inte införs även när det gäller

angrepp på företagshemligheter. I motionen begärs

ett tillkännagivande till regeringen om att den nu

föreslagna skyddsåtgärden skall införas också i

lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter

(yrkande 1).

Vidare förespråkas i motionen en ordning som

innebär att undersökning skall kunna genomföras även

hos en person som inte själv är misstänkt för

intrånget. Motionären hänvisar till intrång i

Internetsammanhang och det behov som kan finnas av

att ta del av information på hemsidor hos tredje

man. I motionen hemställs om ett tillkännagivande i

enlighet härmed (yrkande 2).

Utskottets ställningstaganden

I likhet med regeringen konstaterar utskottet att

tyngdpunkten i det svenska sanktionssystemet mot

immaterialrättsliga intrång ligger inom civilrätten.

Den civilrättsliga regleringen i Sverige innehåller

dock, till skillnad från regleringen i många andra

länder, inga regler som gör det möjligt att

tvångsvis göra en undersökning hos den som misstänks

för ett intrång. Inom Europeiska unionen finns i

flertalet medlemsstater bestämmelser som tillåter

att man inom ramen för ett civilrättsligt förfarande

genomför en undersökning i syfte att säkra bevis hos

den som kan misstänkas för ett intrång i en

immateriell rättighet. Motsvarande möjlighet finns

också, såsom framgår av propositionen, i många andra

industriländer med vilka Sverige har ett omfattande

handels- och tjänsteutbyte. I vissa fall gäller

denna möjlighet generellt inom civilrätten, men

många gånger är den begränsad till

immaterialrättsliga intrång. Från flera av dessa

länder har kritik riktats mot Sverige för att det

här inte finns någon motsvarande möjlighet. Sådan

kritik har också framförts direkt till utskottet.

Vid ett besök på U.S. Patent and Trademark Office

under en studieresa till USA sommaren 1997 menade

man från amerikanskt håll att gällande svensk

lagstiftning inte svarar mot de åtaganden som

Sverige gjort genom TRIPs-avtalet.

Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för

att det i svensk rätt på immaterialrättens område

införs en skyddsåtgärd som gör det möjligt att säkra

bevisning inom ett civilprocessuellt förfarande.

Behovet, som belysts också av många remissinstanser,

framstår som särskilt påtagligt när det finns risk

för att föremål eller bevis som kan visa intrånget

och dess omfattning med lätthet kan undanhållas,

förvanskas eller förstöras. Vad som då behövs är

framför allt en möjlighet att snabbt, ibland

oannonserat, få tillträde till lokaler som

disponeras av den som misstänks för intrånget för

att där leta efter föremål som är resultatet av

eller har använts vid ett intrång liksom

verksamhetshandlingar som har anknytning till

intrånget.

Det i propositionen framlagda förslaget om en ny

skyddsåtgärd har begränsats till förfaranden som

innebär ett immaterialrättsligt intrång. Utskottet

delar regeringens uppfattning att intresset i dessa

fall av en mer effektiv bevissäkring som ett medel i

bekämpandet av intrång gör sig starkt gällande. Vad

däremot beträffar andra förfaranden än

immaterialrättsintrång bör utgångspunkten vara att

integritetsaspekterna väger så tungt att det finns

anledning att vara restriktiv när man inför en

skyddsåtgärd som inte har någon motsvarighet inom

civilrätten i övrigt.

Utskottet kan inte finna annat än att

propositionens förslag tillgodoser det behov av

lagändringar som enligt det ovan anförda föreligger.

När det gäller det i motionen upptagna spörsmålet

rörande företagshemligheter noterar utskottet att

TRIPs-avtalet omfattar inte bara skyddet för de

immateriella ensamrätterna utan också skyddet för

företagshemligheter. Som framgår av propositionen är

emellertid reglerna i rättegångsbalken om bl.a.

husrannsakan och beslag samt reglerna om vitesförbud

i lagen om skydd för företagshemligheter tillfyllest

med hänsyn till Sveriges åtaganden enligt TRIPs-

avtalet. En annan sak är att det från vissa håll

gjorts gällande att det vid misstanke om utnyttjande

eller röjande av företagshemligheter trots allt

finns sådana bevissvårigheter att det kan vara svårt

för den drabbade näringsidkaren att vidta rättsliga

åtgärder.

I likhet med regeringen anser utskottet att ett

införande av en ny skyddsåtgärd också vid olovligt

utnyttjande eller röjande av företagshemligheter

kräver mer ingående överväganden, och utskottet är

inte berett att inom ramen för förevarande

lagstiftningsärende förorda att nu föreslagen

undersökningsmöjlighet införs även såvitt avser

angrepp på företagshemligheter. Utskottet

förutsätter emellertid att regeringen följer frågan

och, om behov föreligger, återkommer till riksdagen

med erforderliga lagförslag.

Vad härefter gäller motionsönskemålet om att

intrångsundersökning skall få göras även i lokaler

som disponeras av tredje man, delar utskottet

regeringens uppfattning om att hänsynen till den

enskildes integritet bör utesluta att någon som inte

ens kan antas ha gjort ett intrång skall kunna

drabbas av en sådan förhållandevis ingripande

åtgärd.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till

propositionen och avstyrker motion L3.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande intrångsundersökning

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:L3 antar

regeringens förslag till

dels lag om ändring i lagen (1960:729) om

upphovsrätt till litterära och konstnärliga

verk,

dels lag om ändring i varumärkeslagen

(1960:644),

dels lag om ändring i patentlagen (1967:837),

dels lag om ändring i mönsterskyddslagen

(1970:485),

dels lag om ändring i firmalagen (1974:156),

dels lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd

för kretsmönster för halvledarprodukter,

dels lag om ändring i växtförädlarrättslagen

(1997:306).

Stockholm den 12 november 1998

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

I beslutet har deltagit: Tanja Linderborg (v), Rolf

Åbjörnsson (kd), Marianne Carlström (s), Stig

Rindborg (m), Rune Berglund (s), Henrik S Järrel

(m), Marina Pettersson (s), Elizabeth Nyström (m),

Roland Larsson (s), Christina Nenes (s), Tasso

Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson

(m), Anders Berglöv (s), Viviann Gerdin (c), Ulf

Nilsson (fp) och Raimo Pärssinen (s).

Propositionens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen

(1960:729) om upphovsrätt till litterära

och konstnärliga verk

2 Förslag till lag om ändring i

varumärkeslagen (1960:644)

3 Förslag till lag om ändring i patentlagen

(1967:837)

4 Förslag till lag om ändring i

mönsterskyddslagen (1970:485)

5 Förslag till lag om ändring i firmalagen

(1974:156)

6 Förslag till lag om ändring i lagen

(1992:1685) om skydd för kretsmönster för

halvledarprodukter

7 Förslag till lag om ändring i

växtförädlarrättslagen (1997:306)

Elanders Gotab, Stockholm 1998