Bet. 1998/99:LU7

Lagutskottets betänkande

1998/99:LU07

Franchising

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1998/99

LU7

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet två motioner (båda

s), som väckts under den allmänna motionstiden

1998, vari begärs tillkännagivanden från riksdagen

om lagstiftning rörande franchising.

I ärendet har en utfrågning ägt rum med företrädare

för Svenska Franchiseföreningen.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna.

Motionerna

1998/99:L904 av Lars-Erik Lövdén och Marie Granlund

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av lagstiftning om franchising.

1998/99:L908 av Lena Sandlin och

Carin Lundberg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av

lagstiftning om franchising.

Utskottet

Allmän bakgrund

Franchising är en form av samverkan mellan två

näringsidkare, franchisegivaren och

franchisetagaren. Den förstnämnde upplåter genom ett

franchiseavtal åt en eller flera franchisetagare

rätten att mot ersättning sälja varor eller tjänster

under visst namn och ett visst kännetecken som

tillhandahålls av franchisegivaren. Franchising

utmärks av ett gemensamt uppträdande utåt från

franchisegivarens och hans franchisetagares sida.

Franchisetagarens verksamhet bedrivs dock i eget

namn och för egen räkning. Villkoren för

verksamheten regleras vanligen genom ett

standardavtal mellan parterna.

Franchising berörs av EG:s konkurrensrätt på så

sätt att för vissa grupper av avtal mellan företag

har i EG-rätten undantag gjorts från det generella

förbudet mot konkurrensbegränsande förfaranden.

Grunden för dessa undantag, som regleras i

förordningar, är att de avtal som avses i allmänhet

anses förbättra varudistributionen och utbudet av

tjänster samt ge även konsumenter och andra

slutanvändare en skälig andel av de fördelar som

uppnås. En sådan förordning om gruppundantag gäller

franchiseavtal. De materiella konkurrensreglerna

enligt EG-rätten har stått som förebild för den

konkurrenslag som i Sverige gäller sedan den 1 juli

1993. Konkurrenslagen (1993:20) innehåller sålunda

bl.a. principiella förbud mot konkurrensbegränsande

samarbete mellan företag. Vidare har med stöd av

konkurrenslagen i olika regeringsförordningar

meddelats gruppundantag som motsvarar de inom EG

gällande. För franchiseavtal finns bestämmelser i

förordningen (1996:369) om gruppundantag enligt 17

§ konkurrenslagen (1993:20) för franchiseavtal, som

gäller till utgången av juni månad år 2000.

Med anledning av ett riksdagsbeslut om att

regeringen borde utreda de frågor och problem av

juridisk natur som kan aktualiseras i samband med

franchising tillsattes år 1984 Franchiseutredningen

(bet. NU 1983/84:3). År 1987 överlämnade utredningen

betänkandet (SOU 1987:17) Franchising - ett förslag

till lag om franchising. Regeringen beslutade hösten

1991 att lägga utredningen till handlingarna. Någon

lagstiftning i Sverige som direkt tar sikte på

franchising finns således inte.

Inom EU har endast ett fåtal länder infört

lagstiftning om franchising, Frankrike år 1989 och

Spanien år 1996. I Kanada och USA handhas

lagstiftning om franchising på delstatsnivå, och i

USA finns sedan några år lagstiftning om franchising

i de flesta delstater. I Australien däremot har det

utvecklats en frivillig reglering på området i form

av en uppförandekod (mandatory code of conduct).

Inom Unidroit, ett internationellt institut för

harmonisering av privaträtten, pågår sedan lång tid

ett arbete med att utarbeta en handbok som behandlar

olika frågor vid internationell franchising. Inom

Unidroit övervägs också att tillskapa en modellag

för nationell lagstiftning om franchising.

Motionerna

I motion L904 av Lars-Erik Lövdén och Marie Granlund

(båda s) anförs att alltfler verksamheter - framför

allt inom tjänstesektorn - organiseras i

franchiseförhållanden. Franchiseavtalen präglas,

enligt motionärernas mening, ofta av en stark

ensidighet till franchisegivarens förmån. En stor

olägenhet är, anförs det, att franchising inte är

lagreglerad. Lagstiftning skulle vara ett viktigt

skydd för franchisetagarna. De ansatser till

självsanerande verksamhet som finns på området är,

enligt motionärerna, inte tillräckliga för att

åstadkomma acceptabla förhållanden för

franchisetagarna. I motionen yrkas ett

tillkännagivande om behovet av lagstiftning om

franchising.

Även i motion L908 av Lena Sandlin och Carin

Lundberg (båda s) begärs ett tillkännagivande om

lagstiftning som reglerar franchiseverksamheten i

Sverige. I motionen framhålls att franchisetagarna

intar samma beroendeställning i förhållande till

franchisegivarna som hyresgäster, arrendatorer,

kommissionärer m.fl. intar i förhållande till sina

motparter. För dessa kategorier finns dock sedan

länge skyddslagstiftning. Den sjävreglerande

verksamheten på franchiseområdet utgör inte något

gott skydd för franchisetagarna. Mot denna bakgrund

är det enligt motionärernas mening hög tid att i

Sverige införa lagstiftning som direkt tar sikte på

franchisetagarnas intressen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill erinra om att frågan om lagstiftning

om franchising varit föremål för behandling av

riksdagen vid åtskilliga tillfällen sedan början av

1980-talet. Hösten 1992 behandlades frågan utförligt

i lagutskottets betänkande 1992/93:LU2. Utskottet

ansåg därvid att någon lagstiftning om franchising

inte borde införas och erinrade om att en relativt

noggrant reglerad självsanerande verksamhet

uppkommit med inslag av bl.a. uppföranderegler och

förekomsten av en etisk nämnd med uppgift att verka

för god affärssed på området. Några olägenheter till

följd av denna ordning syntes inte ha framkommit.

Enligt utskottets mening borde emellertid

utvecklingen följas uppmärksamt, och inte minst

borde förhållandena utomlands studeras närmare.

Utskottet framhöll också att som utgångspunkt måste

gälla att frågan skall hanteras i Sverige på ett

sätt som står i överensstämmelse med den

internationella utvecklingen. Skulle mot den

bakgrunden förhållandena påkalla

lagstiftningsåtgärder får regeringen på nytt

överväga behovet av sådana åtgärder och eventuellt

förelägga riksdagen förslag i ämnet.

När frågan behandlades senast våren 1998 med

anledning av liknande motioner som de nu aktuella

(se bet. 1997/98:LU7) vidhöll utskottet sitt

tidigare ställningstagande i lagstiftningsfrågan och

ansåg således att något särskilt tillkännagivande

inte var påkallat. Utskottet pekade emellertid på

att franchising är en samverkansform som fortsätter

att vara på stark frammarsch såväl i Sverige som

internationellt. Vidare konstaterade utskottet att

det i internationella sammanhang pågick överväganden

om att införa mer eller mindre detaljerad

lagstiftning om franchising och framhöll därvid

särskilt Unidroits arbete i ämnet.

Utskottet kan nu konstatera att arbetet med

Unidroits handbok om internationell franchising är

slutfört och att handboken (Guide to International

Master Franchise Arrangements) publicerats i

september 1998. Enligt det arbetsprogram för

Unidroit under perioden 1999-2001 som institutets

generalförsamling beslutat den 27 november 1998

kommer Unidroits franchiseprojekt i fortsättningen

att inriktas på utarbetandet av en modellag för

nationell lagstiftning om franchising. Mot denna

bakgrund vill utskottet, i likhet med vad utskottet

gjorde våren 1998, på nytt framhålla vikten av att

regeringen har en beredskap för att överväga

lagstiftning om franchising och att frågan hanteras

i Sverige på ett sätt som står i överensstämmelse

med den internationella utvecklingen. Även nu utgår

utskottet från att regeringen agerar i enlighet med

det anförda utan att något formellt tillkännagivande

därom från riksdagens sida behöver komma till stånd.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall

till motionerna L904 och L908.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande lagstiftning om franchising

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:L904 och

1998/99:L908.

Stockholm den 26 januari 1999

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

I beslutet har deltagit: Tanja Linderborg (v), Rolf

Åbjörnsson (kd), Marianne Carlström (s), Stig

Rindborg (m), Rune Berglund (s), Karin Olsson (s),

Henrik S Järrel (m), Marina Pettersson (s),

Elizabeth Nyström (m), Roland Larsson (s), Christina

Nenes (s), Tasso Stafilidis (v), Kjell Eldensjö

(kd), Berit Adolfsson (m), Viviann Gerdin (c), Ulf

Nilsson (fp) och Raimo Pärssinen (s).