Bet. 1998/99:MJU10

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

1998/99:MJU10

En nationell strategi för avfallshanteringen

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

MJU10

En nationell strategi för

avfallshanteringen

Sammanfattning

I betänkandet behandlas en skrivelse från regeringen

som är avsedd att ge en samlad bild av regeringens

politik för hantering av avfall. Avfallsstrategin

innehåller en redogörelse för regeringens mål och

policy för avfallshanteringen de närmaste åren. Tre

följdmotioner med sammanlagt 25 yrkanden har väckts

med anledning av skrivelsen. Utskottet har inget att

invända mot regeringens redovisning och avstyrker

samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet fogas tre reservationer och fyra

särskilda yttranden.

Skrivelsen

Regeringen (Miljödepartementet) har i skrivelse

1998/99:63 berett riksdagen tillfälle att ta del av

regeringens redovisning av arbetet med en nationell

strategi för avfallshanteringen.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Regeringens nationella avfallsstrategi ger en samlad

bild av regeringens politik för hantering av avfall.

Avfallsstrategin innehåller en redogörelse för

regeringens mål och policy för avfallshanteringen de

närmaste åren.

Bilaga 1 innehåller därutöver en sammanfattande

redogörelse för den svenska lagstiftningen på

området samt en beskrivning av hur avfall hanteras i

dag. I denna bilaga visas hur olika avfallstyper

såsom uttjänta varor, konsumtionsavfall,

produktionsavfall och farligt avfall hanteras. För

varje av- fallskategori redovisas mängden avfall

samt de hanteringssätt som har använts under 1990-

talet. I bilagan ges också en samlad beskrivning

över hanteringen av de stora materialflödena i

samhället.

Motionerna

1998/99:MJ6 av Harald Nordlund m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av

källsortering,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det är feltänkt

att applicera självförsörjandeprincipen på

avfallshanteringsområdet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om producentansvar och

användaransvar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om regeringens

missriktade miljöengagemang i form av lokala

investeringsprogram.

1998/99:MJ7 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om planerna på en skatt

på avfall,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om transport av avfall,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om källsortering.

1998/99:MJ8 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att regeringen bör återkomma med mer

framåtsyftande miljöpolitiska förslag i enlighet med

vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om omhändertagande av

utländska aluminiumburkar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om omhändertagande av

blandade material,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om höjd

återvinningsnivå på returpapper med 80 %,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om höjd

återvinningsnivå på wellpapp till 90 %,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om insamling av

glödlampor,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behandling av

hushållsavfall och stöd för

anläggningsinvesteringar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om PVC,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett snart införande

av producentansvar på elektroniska produkter,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om mätbara

miljömål,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om grundläggande

miljöprinciper,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om relationen

handel och miljö,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om lag om

generellt producentansvar,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om offentlig

upphandling,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om stimulans till

kretsloppsinvesteringar,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om skatteväxling,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om arbetsmiljön i

kretsloppsarbetet,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

resurseffektivisering och faktor 10.

- - -

Svenska Renhållningsverksföreningen har inkommit med

skriftliga synpunkter i ärendet.

Utskottet

Utgångspunkter för en nationell

avfallsstrategi m.m.

Skrivelsen

Regeringen erinrar inledningsvis om att det såväl

inom EG som i Sverige finns bestämmelser om

avfallsplaner och avfallshantering. I EG gäller

rådets direktiv 75/442/EEG om avfall. I särskilda

direktiv har införts bestämmelser om avfallsplaner

också för farligt avfall, förpackningar och

förpackningsavfall. Direktiv 75/442/EEG ger

medlemsstaterna möjlighet att välja mellan att ha en

nationell avfallsplan eller flera lokala/regionala

planer som sammantaget täcker hela landet. Sverige

har genomfört direktivets krav på planer genom att

ålägga kommunerna en skyldighet att upprätta

kommunala avfallsplaner. Dessa krav finns i 15 kap.

miljöbalken, i renhållningsförordningen (1998:902)

och i föreskrifter meddelade av Naturvårdsverket

(SNFS 1991:3).

Regeringen anser att de kommunala planerna bör

kompletteras med en nationell strategi för

avfallshanteringen i Sverige. Den nationella

strategin skall inte vara rättsligt bindande utan

enbart ett policydokument som ger en samlad bild av

avfallshanteringen i landet och målsättningen med

denna. Den skall också tjäna som vägledning för

kommunerna i deras arbete med sina avfallsplaner.

Mot denna bakgrund presenterar regeringen denna

skrivelse för riksdagen.

Den nationella avfallsstrategin kommer även att få

betydelse för tillämpningen av artikel 7 i direktiv

75/442/EEG enligt vilken medlemsstaterna får vidta

de åtgärder som krävs för att förhindra

avfallstransporter som inte överensstämmer med

avfallsplanerna.

Transporter av avfall regleras i rådets förordning

(EEG) nr 259/93 om övervakning och kontroll av

avfallstransporter inom, till och från Europeiska

gemenskapen. Den svenska förordningen (1995:701) om

gränsöverskridande transporter av avfall

kompletterar EG:s förordning. Enligt förordningen

delas avfallet in i tre kategorier och förtecknas på

tre listor, grön, gul och röd. De farligaste

avfallsslagen finns på röd lista. Avfall som

huvudsakligen förtecknas på gul och röd avfallslista

får endast föras in i Sverige om det kan visas att

avfallet skall tas om hand i en anläggning som

omfattas av tillstånd till miljöfarlig verksamhet

enligt 9 kap. miljöbalken och förordningen

(1996:971) om farligt avfall.

Regeringen avser att i förordningen dessutom införa

krav på att införsel endast skall få ske om det kan

visas att införseln inte hindrar bortskaffande eller

återvinning av avfall som uppkommit i Sverige.

Regeringen anser att den svenska policyn skall vara

att avfall på den gula respektive röda listan inte

bör importeras för omhändertagande.

Under rubriken Gränsöverskridande transporter av

avfall (s. 11) redovisar regeringen närmare vilka

nationella och internationella regler som gäller för

sådana transporter. Enligt förordning 259/93 kan

medlemsstaterna invända mot transporter av avfall

för bortskaffande inom EU. Invändningarna kan bl.a.

vara baserade på principerna om närhet, prioritering

av återvinning och självförsörjande på

gemenskapsnivå och nationell nivå samt på regler om

miljöskydd m.m. Principerna om närhet och

självförsörjande gäller inte för avfall som

transporteras för återvinning inom EU. Här gäller

principen om varors fria rörlighet.

Regeringen avser att under år 1999 införa den s.k.

självförsörjandeprincipen inom EG-rätten för

bortskaffande av avfall i förordningen (1995:701) om

gränsöverskridande transporter av avfall. Vidare

avser regeringen att införa en anmälningsplikt för

införsel av avfall på s.k. grön avfallslista.

I skrivelsen redovisas vidare vissa lagregler

angående den nationella avfallshanteringen och

ansvarsfördelningen för denna hantering (s. 5-7).

De grundläggande reglerna finns i 15 kap.

miljöbalken, som innebär att kommunerna ansvarar för

insamling, transport och omhändertagande av

hushållsavfall såvida inte producentansvar är

föreskrivet. Kommunen bestämmer själv hur

avfallshanteringen skall organiseras och beslutar om

den avgift som hushållen skall betala för tjänsten.

För sådana avfallsslag som är föremål för

producentansvar gäller inte kommunernas ansvar.

Sedan 1994 finns författningsreglerat

producentansvar för förpackningar, returpapper och

däck. Fr.o.m. den 1 januari 1998 gäller också

producentansvar för bilar. Regeringen har dessutom

anmält ett förslag till producentansvar för

elektriska och elektroniska produkter till

Europeiska kommissionen.

Under rubriken Allmän policy för avfallshantering

(s. 7) anförs bl.a. att det inom EU finns en

särskild policy om avfallshantering. I resolution

(97/C76/01) om en gemenskapsstrategi för

avfallshantering uttrycker rådet att gemenskapens

politik för avfallshantering främst bör vägledas av

en hög miljöskyddsnivå. Principen om producenternas

ansvar för sina produkter under hela deras livscykel

slås fast. Inom EU gäller en s.k. avfallshierarki

för hanteringen av avfall. Denna innebär att

avfallets uppkomst i första hand skall förebyggas

och att det avfall som trots det uppkommer skall

vara så ofarligt som möjligt. Uppkommet avfall skall

återanvändas, materialåtervinnas eller utnyttjas för

energiproduktion i så hög grad som möjligt.

Materialåtervinning skall i första hand prioriteras

framför energiutvinning när detta är miljömässigt

motiverat. I sista hand skall avfallet bortskaffas

på ett säkert sätt. Bortskaffande avser en

slutgiltig hantering av avfallet enligt rådets

direktiv 75/442EEG. Exempel på anläggningar för

bortskaffande är deponier eller anläggningar som

huvudsakligen syftar till att destruera farligt

avfall genom förbränning. Det måste dock framhållas

att såväl deponering som förbränning måste ske på

ett miljöriktigt sätt för att inte miljöproblem

skall uppstå i luft eller vatten.

När det gäller olika avfallshanteringsmetoder har i

Sverige återanvändning av material högsta prioritet.

Därefter följer materialåtervinning och

energiutvinning. Materialåtervinning är prioriterad

framför energiutvinning när detta är miljömässigt

motiverat. Deponering är enligt regeringen en sista

utväg för avfall som inte kan hanteras på annat

sätt. För att minimera deponeringen av avfall har

regeringen infört ett förbud mot deponering av

utsorterat brännbart avfall från år 2002 och ett

förbud mot deponering av organiskt avfall generellt

från år 2005. Förbuden framgår av 27-28 §§

renhållningsförordningen. Vidare avser regeringen

att införa en skatt på avfall som deponeras från den

1 januari 2000. Skatten syftar till att ge

ekonomiska incitament att minska deponering

successivt innan de nämnda förbuden träder i kraft.

Under rubriken Policy för hantering av särskilda

avfallsslag (s. 9 f.) behandlas förorenade massor,

kvicksilverhaltigt avfall och flygaska från

avfallsförbränningsanläggningar. Regeringen anser

att åtgärder för att komma till rätta med förorenade

områden är viktiga och skall prioriteras. I

proposition 1997/98:145 om svenska miljömål m.m.

anförs att miljöproblemen skall vara lösta inom en

generation. Ambitionen vad gäller förorenade områden

är densamma. Beträffande kvicksilver anförs att

kvicksilveranvändningen i Sverige i princip skall

avvecklas till år 2000. Regeringen avser att mot

bakgrund av en rapport från Naturvårdsverket

tillsätta en särskild utredare med uppgift bl.a. att

samordna och utreda det fortsatta nationella arbetet

med slutförvar av kvicksilverhaltigt avfall i djupt

bergförvar. Regeringen anser vidare att ett

miljösäkert bortskaffande av flygaska från

avfallsförbränning innebär att askan måste

stabiliseras innan den deponeras. Den svenska

policyn skall vara att flygaska som uppkommit i

Sverige skall omhändertas i landet och att export av

sådan skall undvikas.

På s. 13 f. redovisas delar av proposition

1997/98:145 såvitt avser de tre miljökvalitetsmål

som är av särskild betydelse för avfallshanteringen.

Dessa mål är grundvatten av god kvalitet, god

bebyggd miljö samt giftfri miljö. Regeringen anser

att dessa mål är av stor betydelse för

avfallshanteringen genom att miljöskyddskraven för

deponier skärps, och i kombination med att avfallets

mängd och farlighet minskas kommer de miljöproblem

som orsakas av avfall att minimeras. Vidare

framhålls att de i proposition 1997/98:145

föreslagna riktlinjerna för resurseffektivisering

innebär en fokusering på materialflödena och

utsläppen. En förutsättning för att

resursanvändningen skall kunna vara effektiv är att

det skapas ett effektivt kretslopp av material och

näringsämnen i samhället samt att energianvändningen

successivt effektiviseras. Regeringen konstaterar i

miljömålspropositionen att kretsloppsanpassningen av

varusektorn i många fall varit framgångsrik.

Som framgår av miljökvalitetsmålen (avsnitt 7.1 i

miljömålspropositionen) skall avfallets mängd och

farlighet minska. En minskning av mängden farligt

avfall bör prioriteras framför en minskning av

mindre farliga avfall. Regeringen har i detta

sammanhang utgått från att deponering ger upphov

till de största miljöproblemen som orsakas av

avfall. Därför har åtgärder för att minska

deponeringen haft högst prioritet. Regeringen gör

dock en kontinuerlig översyn av avfallshanteringen

och behovet av ytterligare åtgärder. Regeringen

vidtar i dagsläget inga åtgärder utan avser att

återkomma i frågan om mål i samband med att

Miljömålskommitténs betänkande behandlas i

Regeringskansliet under senare delen av år 2000.

Under rubriken Mål för särskilda avfallsslag (s.

17) redovisar regeringen mål och måluppfyllelse för

förpackningar, däck, bilar, returpapper, batterier,

kontorspapper, byggavfall, elektriska och

elektroniska produkter, möbler och textilier.

I bilaga 1 ger Miljödepartementet en utförlig

sammanställning över olika typer av avfall såvitt

avser ursprung, mängder och hantering.

Motionerna

I tre följdmotioner (m, fp, c) har framförts dels

allmänna synpunkter på kretsloppsarbetet och

avfallshanteringen, dels vissa yrkanden angående det

fortsatta arbetet på detta område.

I motion MJ6 (fp) framhålls förvaltarskapstanken

och försiktighetsprincipen när det gäller människans

inställning till naturen. Enligt motionen är det

olyckligt att avfallshanteringen allt oftare

ifrågasätts av konsumenterna. För att hushållen,

företagen och den kommunala verksamheten skall kunna

anpassa sitt beteende måste de praktiska

möjligheterna till källsortering finnas (yrkande 1).

Enligt yrkande 2 ställer sig Folkpartiet tveksamt

till självförsörjandeprincipen. Omhändertagandet av

avfall torde mycket väl kunna skötas inom marknadens

ramar och inte enbart styras av lagar och

regleringar. Däremot bör det avfall som är riskfyllt

att transportera inte exporteras till andra länder

utan tas om hand i närområdet. Producentansvaret bör

utökas och omfatta fler produkter, t.ex. plaster.

Men producentansvaret kan med fördel kompletteras

med användaransvar. Folkpartiet vill ställa

miljökrav på användarna/konsumenterna (yrkande 3). I

motiveringen till yrkande 4 anförs i huvudsak endast

vissa kritiska synpunkter på de lokala

investeringspro- grammen.

Enligt motion MJ7 (m) utgör skrivelsen ingen

genomtänkt strategi för den nationella

avfallshanteringen; den framstår snarare som ett

försök att undvika kritik från EU. Enligt yrkande 1

avvisar Moderaterna regeringens planer på en

avfallsskatt. En generell skatt på deponering medför

att kostnaderna för deponering ökar, vilket kan

innebära att deponeringsavfall i stället behandlas

eller används på ett för miljön sämre sätt. Dessutom

försvåras teknikutvecklingen vad gäller nya och

miljömässigt bra metoder för avfallsbehandling.

Enligt yrkande 2 är det en stor brist att skrivelsen

inte behandlar transporter av avfall inom landets

gränser. Det krävs en analys av huruvida systemet i

sig framtvingar långa transportsträckor som gör att

de ekologiska och ekonomiska vinsterna kan

ifrågasättas. Det finns framför allt anledning att

ifrågasätta de miljömässiga motiven för transport av

avfall från orter i glesbygd till anläggningar som

ligger långt ifrån källan. En helhetssyn på

miljöområdet är viktig. Enligt yrkande 3 anser

Moderaterna att det är hög tid att göra en

förutsättningslös utvärdering av systemet för

källsortering. Stora problem har uppstått i form av

nedskräpning vid avfallsstationerna, sanitära

olägenheter m.m.

I motion MJ8 (c) efterlyses en mer samlad

beskrivning av hanteringen av de stora

materialflödena i samhället. Det som redovisas i

skrivelsen är endast några exempel på användning av

metaller, plaster och papper. Regeringen hamnar i

ett traditionellt soptänkande som saknar de

framåtsyftande linjer och förslag som är nödvändiga.

Regeringen bör återkomma med mer framåtsyftande

förslag om avfallshanteringen (yrkande 1). I

yrkandena 2-6 berörs speciella avfallstyper såsom

utländska aluminiumburkar, hantering av glödlampor,

blandade material, höjd återvinningsnivå på

returpapper till 80 %, höjd återvinningsnivå på

wellpapp till 90 %. Enligt yrkande 7 bör kommunerna

få stöd från de lokala investeringsprogrammen för

anläggningar för t.ex. rötning av avfall. En snabb

avveckling av PVC är nödvändig (yrkande 8). Ett

producentansvar för elektriska och elektroniska

produkter bör snarast införas (yrkande 9). De delmål

som innefattas i den miljöpolitiska propositionen

måste antas av riksdagen och vara mätbara och

tidsbestämda (yrkande 10). Ett antal grundläggande

miljöprinciper måste vara grunden i miljöpolitiken,

nämligen kretsloppsprincipen, utbytesprincipen,

försiktighetsprincipen och förorenaren-betalar-

principen (yrkande 11). Transporter av avfall mellan

länder utgör stora miljö- och hälsorisker, och

sambandet mellan miljö och handel bör ses över

(yrkande 12). Regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag till en lag om generellt

producentansvar i enlighet med

Kretsloppsdelegationens förslag (yrkande 13).

Reglerna kring den offentliga upphandlingen bör

stödja introduktion av ny miljöteknik, och

regeringen bör vara pådrivande i EU för att förändra

upphandlingsdirektiven så att det blir möjligt att

ställa offensiva miljökrav vid offentlig upphandling

(yrkande 14). Ökad tillgång till kapital för

kretsloppsinvesteringar kan skapas på olika sätt

(yrkande 15). Miljöstyrande skatter är ett

verkningsfullt instrument för att bidra till en

effektivare resursanvändning och ett långsiktigt

hållbart samhälle (yrkande 16). En inventering av

arbetsmiljöproblemen i kretsloppsarbetet bör snarast

genomföras och redovisas för riksdagen (yrkande 17).

Regeringen bör utreda och formulera

förutsättningarna för ett svenskt arbete vad gäller

forskning och teknikutveckling i syfte att anpassa

samhället till faktor 10 (yrkande 18).

Utskottets överväganden

Miljökvalitetsmål, materialflöden m.m.

Syftet med den aktuella skrivelsen är att ge en

samlad bild av regeringens politik för hantering av

avfall och redovisa regeringens mål och policy för

avfallshanteringen de närmaste åren. Skrivelsen

innehåller därutöver en sammanfattande redogörelse

för EU:s policy och EG-rätten samt den svenska

lagstiftningen på avfallsområdet. I en bilaga till

skrivelsen visas hur olika avfallstyper hanteras,

liksom mängden av avfall för varje avfallskategori

och de hanteringssätt som har använts under 1990-

talet. I bilagan ges också en samlad beskrivning

över hanteringen av de stora materialflödena i

samhället.

Som framgår av skrivelsen har regeringen i

proposition 1997/98:145 lagt fram förslag om

miljökvalitetsmål och riktlinjer som är av stor

betydelse för avfallshanteringen och

kretsloppsarbetet. Utskottet har nyligen behandlat

denna proposition i betänkande 1998/99:MJU6, med

planerad riksdagsdebatt den 28 april 1999. Enligt

utskottets mening finns det inte anledning att nu på

nytt gå in på någon närmare behandling av de mer

övergripande frågorna om miljökvalitetsmål och

delmål inom miljöpolitiken. Detta gäller särskilt de

motionsyrkanden som utgör en upprepning av yrkanden

som behandlas i betänkande 1998/99:MJU6. Det bör i

sammanhanget tilläggas att utskottet i det angivna

betänkandet enhälligt uttalat att regeringen bör

återkomma till riksdagen med redovisning och förslag

även rörande delmålen.

Enligt motion MJ8 (c) yrkande 1 bör regeringen

återkomma med mer framåtsyftande miljöpolitiska

förslag angående de stora materialflödena i

samhället. Utskottet erinrar om att materialflödena

omfattas av den miljöpolitiska propositionen och

riksdagens kommande ställningstagande till denna

proposition enligt utskottets överväganden i

betänkande MJU6. Utskottet har bl.a. tillstyrkt de

föreslagna riktlinjerna för en effektiv och

långsiktigt hållbar material- och energianvändning.

Material och energi skall användas så effektivt som

möjligt med hänsyn tagen till alla resurstillgångar.

Flertalet varor skall vara materialsnåla,

energieffektiva och uppgraderingsbara samt kunna

återanvändas eller återvinnas med avseende på

material eller energi. Utskottet utgår från att

dessa riktlinjer successivt kommer att konkretiseras

med avseende på vissa varor eller varugrupper.

Utskottet anser i övrigt att den av utskottet

förordade redovisningen av delmålen bör avvaktas och

föreslår att yrkande 1 i motionen nu lämnas utan

vidare åtgärd. Utskottet vill dock framhålla att

förbränning av blandat restavfall inte kan anses

förenligt med målsättningen om ett uthålligt och

resursbevarande samhälle.

Frågan om mätbara och tidsbestämda delmål i

miljöpolitiken har nyligen behandlats i samma

betänkande som angetts ovan. Det framgår tydligt att

Miljömålskommitténs arbete inriktas bl.a. på

delmålens relevans och tillräcklighet och omfattar

både mätbara parametrar och i vilken takt målen

skall uppnås. Om utskottets hemställan i betänkande

MJU6 mom. 5 b) bifalls av riksdagen kommer yrkande

10 i motion MJ8 (c) att bli i huvudsak tillgodosett.

Utskottet avstyrker motionen i denna del.

Källsortering, producentansvar m.m.

När det gäller källsortering hänvisar utskottet till

att kommunerna enligt 15 kap. miljöbalken ansvarar

för hanteringen av hushållsavfallet och bestämmer

hur avfallshanteringen skall organiseras närmare.

Som anförs i motionerna MJ6 (fp) och MJ7 (m) har

vissa problem uppkommit i det praktiska arbetet med

källsorteringen och de kommunala

återvinningsstationerna. Enligt vad utskottet

erfarit har miljöministern i februari 1999 haft ett

möte med materialbolagen,

Renhållningsverksföreningen, Kommunförbundet och

Naturvårdsverket för att diskutera dessa problem.

Ett nytt möte för fortsatta diskussioner skall äga

rum i maj 1999. Utskottet instämmer i motionärernas

bedömning så till vida att det finns anledning att

noggrant överväga källsorteringens för- och

nackdelar i olika avseenden. De merkostnader för

kommunerna för källsorteringen som motionärerna

uttrycker oro för bör dock enligt utskottets mening

falla inom ramen för producenternas ansvar och inte

belasta kommunerna.

Utskottet utgår från att de frågor som tas upp i

motionerna MJ6 yrkande 1 och MJ7 yrkande 3 kommer

att beaktas i de angivna diskussionerna och

föreslår att motionerna lämnas utan vidare åtgärd i

berörda delar.

Utskottet gör samma bedömning i anslutning till

yrkande 3 i motion MJ8 (c) om omhändertagande av

blandade material och föreslår att yrkandet lämnas

utan åtgärd.

Riksdagen har i 15 kap. miljöbalken gett regeringen

de nödvändiga bemyndigandena att meddela

föreskrifter om producentansvar för avfall och

förpackningar m.m. och att successivt utvidga

producentansvaret till nya områden. Enligt uppgift

ämnar regeringen fortsätta att arbeta i den

riktningen. Med hänvisning härtill avstyrker

utskottet motion MJ6 (fp) yrkande 3 om utvidgning av

producentansvaret. När det gäller motionärernas

synpunkter angående miljökrav på användarna

instämmer utskottet i bedömningen att konsumenter

och hushåll kan utgöra en viktig påtryckande faktor

när det gäller miljömässig utformning av

förpackningar och produkter m.m. Vad beträffar

åligganden för enskilda inom

avfallshanteringsområdet vill utskottet framhålla

att både miljöbalken och de mer preciserade

författningarna om producentansvar för olika

produkter, liksom de kommunala

renhållningsordningarna, innehåller sådana

föreskrifter.

Enligt yrkande 2 i motion MJ7 (m) bör en strategi

för avfallshanteringen innefatta även inrikes

transporter av avfall. Utskottet har tidigare, i

samband med behandlingen av den nya miljöbalken,

behandlat liknande frågor om återanvändning och

återvinning vid tillämpningen av kretsloppsprincipen

enligt 1 kap. 1 § miljöbalken (1997/98:JoU20 s. 31).

Vidare bör nämnas att riksdagen under föregående

riksmöte behandlade proposition 1996/97:172,

Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt

hållbart samhälle - ett ansvar för alla (se bet.

1997/98:JoU7). De förslag och åtgärder som då var

aktuella syftade till en ökad resurshushållning och

en mer miljöanpassad avfallshantering. I

renhållningslagen infördes ett bemyndigande för

regeringen eller behörig myndighet att föreskriva om

bl.a. att avfall endast får transporteras av

transportörer med särskilt tillstånd. Dessa

bestämmelser har sedermera intagits i miljöbalken.

De allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken innebär

vidare bl.a. att alla som bedriver en verksamhet

eller vidtar en åtgärd skall hushålla med råvaror

och energi samt utnyttja möjligheterna till

återanvändning och återvinning.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att även

avfallshanteringen bör utformas så att den står i

överensstämmelse med miljöbalkens allmänna principer

och präglas av en helhetssyn på resursanvändningen i

samband med transporter och återvinning av material

m.m. Vidare bör understrykas att enligt EG:s

rättsakter gäller den s.k. närhetsprincipen, som

innebär att avfallet bör tas om hand så nära källan

som möjligt (se även följande avsnitt).

Motionsyrkandet bör anses tillgodosett med det

anförda och påkallar ingen vidare åtgärd från

riksdagens sida.

Enligt yrkande 7 i motion MJ8 (c) bör stöd utgå

till kommunerna från de lokala

investeringsprogrammen för behandling av

hushållsavfall och anläggningsinvesteringar.

Utskottet erinrar om att förordningen (1998:23) om

statliga bidrag till lokala investeringsprogram

bl.a. omfattar kommunala åtgärder som syftar till

att öka effektiviteten i användningen av energi och

andra naturresurser, gynna användningen av förnybara

råvaror, öka återbruk, återanvändning och

återvinning och bidra till att förbättra

cirkulationen av växtnäringsämnen i ett kretslopp.

Motionen avstyrks i denna del.

Utskottet avstyrker även yrkande 4 i motion MJ6

(fp) med hänvisning till att motionen i denna del

endast innehåller vissa kritiska synpunkter på de

lokala investeringsprogrammen. Såvitt utskottet kan

utläsa framläggs inga konkreta förslag i motionen

med avseende på resurstilldelningen eller

regelverket för dessa investeringsprogram.

Frågor om omhändertagande av aluminiumburkar,

insamling av glödlampor, avveckling av PVC, lag om

generellt producentansvar, miljökrav vid offentlig

upphandling, skatteväxling och faktor 10 har nyligen

behandlats i betänkande MJU6. Riksdagen har ännu

inte fattat beslut med anledning av betänkandet. Med

hänvisning härtill avstyrks motion MJ8 (c) yrkandena

2, 6, 8, 13, 14, 16 och 18.

I likhet med motionärerna i motion MJ8 kan

utskottet konstatera att måluppfyllelsen för de

flesta förpackningsslagen varit god när det gäller

uppsatta mål för återvinning (se skrivelsen s. 17

f.). Detsamma gäller för insamling och återvinning

av returpapper. När det gäller returpapper framgår

av skrivelsen att Naturvårdsverket har i uppdrag att

redovisa en utvärdering av producentansvaret och

göra en översyn av återvinningsnivån samt lämna

förslag om den fortsatta utformningen av

förordningen om producentansvar för returpapper.

Utskottet är inte berett att nu föreslå höjd

återvinningsnivå för wellpapp och returpapper och

avstyrker yrkandena 4 och 5 i centermotionen.

Enligt uppgift från Miljödepartementet har arbetet

med en förordning om producentansvar för elektriska

och elektroniska produkter framskridit ganska långt.

Utskottet räknar därför med att yrkande 9 i motion

MJ8 kan tillgodoses inom en relativt snar framtid.

Gränsöverskridande transporter av avfall m.m.

Enligt yrkande 2 i fp-motionen ställer sig

Folkpartiet tveksamt till att

självförsörjandeprincipen skall gälla på

avfallshanteringsområdet. Utskottet konstaterar att

närhets- och självförsörjandeprinciperna intagits

bl.a. i rådets förordning (EEG) 259/93 om

övervakning och kontroll av avfallstransporter inom,

till och från Europeiska gemenskapen. Som framgår av

skrivelsen innebär närhetsprincipen att avfall skall

tas om hand så nära källan som möjligt, medan

självförsörjandeprincipen innebär att varje

medlemsstat bör sträva efter att bli

självförsörjande med avseende på anläggningar för

bortskaffande av avfall. En medlemsstat kan med

hänvisning till dessa båda principer motsätta sig en

transport av avfall för bortskaffande till eller

från medlemsstaten. Medlemsstaten kan därutöver

motsätta sig en transport om denna strider mot

miljölagstiftningen eller vissa andra principer. För

att ytterligare tydliggöra att

självförsörjandeprincipen gäller för avfall som

transporteras för bortskaffande avser regeringen att

under 1999 föra in denna princip i förordningen

(1995:701) om gränsöverskridande transporter av

avfall (skrivelsen s. 8). Regeringen anser att

avfall från gula respektive röda listan bör

omhändertas i det land där det uppstår och att

teknik i största möjliga utsträckning skall finnas

för detta i varje land. En förutsättning för import

av avfall till Sverige bör vara att importen inte

hindrar återvinning eller bortskaffande av inhemskt

avfall.

Principerna om närhet och självförsörjande gäller

däremot inte för avfall som transporteras för

återvinning inom EU och som finns angivet i bilaga 3

och 4 till förordningen. Här gäller i stället

principen om varors fria rörlighet. För transporter

av de flesta avfallstyperna krävs det dock ett

tillstånd från de behöriga myndigheterna i

avsändarland och mottagarland. De minst farliga

avfallsslagen, som finns listade på s.k. grön lista,

får transporteras mellan medlemsstaterna utan sådant

tillstånd. Regeringen har för avsikt att under 1999

införa en anmälningsplikt för sådana transporter, i

likhet med vad som redan skett i flera EU-länder.

Utskottet tolkar yrkande 2 i motion MJ6 (fp) som

att motionärerna motsätter sig att principen om

närhet och självförsörjande tillämpas på svensk

avfallshantering eller införs i det svenska

regelverket på det sätt som regeringen aviserar i

skrivelsen (s. 8). Enligt utskottets mening strider

yrkandet mot de regler som gäller i fråga om

skyldigheten för medlemsstaterna att genomföra eller

tillämpa EG:s rättsakter. Utskottet ställer sig

bakom regeringens överväganden i detta avsnitt och

avstyrker motionen i motsvarande del.

I anslutning till yrkande 12 i motion MJ8 (c) vill

utskottet framhålla att frågor om handel och miljö

beaktats i olika sammanhang, bl.a. i samband med

riksdagens behandling av skrivelse 1996/97:2 om

Sveriges internationella samarbete för hållbar

utveckling (se 1996/97:JoU6 och 1996/97:UU15). Där

framgår att WTO har inrättat en särskild kommitté

för handel och miljö och att Sverige aktivt verkar

för att handel och miljö måste vara ömsesidigt

stödjande för att främja en hållbar utveckling.

Regeringen har nyligen lagt fram en skrivelse om

öppen handel och rättvisa spelregler (skr.

1998/99:5) som kommer att behandlas i

utrikesutskottets betänkande UU12. Också i detta

sammanhang berörs frågor om handel och miljö. Frågor

om målkonflikter m.m. mellan handel och miljö har

också analyserats i en gemensam rapport från

Kommerskollegium, Konkurrensverket och NUTEK

angående samspel/målkonflikter mellan miljö, handel

och konkurrens (rapport 1998:2). Motionärernas

önskemål om en översyn av dessa frågor är således

tillgodosett, och utskottet föreslår att yrkandet

lämnas utan vidare åtgärd.

Skatt på avfall

Regeringen har den 13 april i år lagt fram en

proposition angående skatt på avfall, som kommer att

behandlas i sedvanlig ordning i riksdagen (prop.

1998/99:84 Lag om skatt på avfall). Det innebär att

yrkanden som går ut på att regeringen ej bör

framlägga förslag om avfallsskatt inte längre kan

behandlas i sak. Utskottet avstyrker därmed yrkande

1 i motion MJ7 (m). När det gäller motionärernas

argument mot en avfallsskatt vill utskottet

framhålla att den föreslagna skatten enligt

propositionen är avsedd att öka de ekonomiska

incitamenten att behandla avfall på ett från miljö-

och naturresurssynpunkt bättre sätt. Enligt

regeringens bedömning (prop. 84 s. 23) kan en

avfallsskatt förbättra den nuvarande situationen,

där deponering är det helt dominerande sättet att ta

hand om avfall, och göra återanvändning, återvinning

och andra behandlingsmetoder lönsamma. För vissa

behandlingsmetoder föreslås undantag från

skatteplikten; det gäller t.ex. kompostering eller

reaktorbaserad rötning och användning för

tillverkning av fast lagringsbart bränsle.

Övriga frågor

I motion MJ8 (c) yrkande 11 yrkas tillkännagivande

angående tillämpningen av några grundläggande

miljöprinciper, nämligen kretsloppsprincipen,

utbytesprincipen, försiktighetsprincipen och

principen att förorenaren betalar. Utskottet erinrar

om att riksdagen beslutat införa dessa principer i

miljöbalken. Lagstiftning är ett betydligt starkare

styrmedel än ett tillkännagivande, och i detta fall

skulle tillkännagivandet endast innebära att

lagstiftningen skall tillämpas, något som torde

sakna självständig statsrättslig betydelse.

Motionsyrkandet avstyrks.

Yrkande 15 i motion MJ8 om ökad tillgång på kapital

för kretsloppsinvesteringar är ganska allmänt hållet

och synes inte innehålla några konkreta förslag.

Yrkandet bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet delar i viss mån synpunkterna i motion

MJ8 yrkande 17 om att även arbetsmiljöproblemen i

kretsloppsarbetet bör beaktas. Enligt

arbetsmiljölagen (1977:1160) gäller den lagen

givetvis även arbetstagare som har olika funktioner

inom avfallshantering m.m. Arbetsgivaren är skyldig

att hålla sig underrättad om de problem och risker

som avses i motionen. Motionen påkallar ingen

särskild åtgärd i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringsförslag angående

materialflödena

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 1,

res. 1 (c)

2. beträffande mätbara miljömål

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 10,

3. beträffande källsorteringen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ6 yrkande 1 och

1998/99:MJ7 yrkande 3,

res. 2 (fp)

4. beträffande omhändertagande av blandade

material

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 3,

5. beträffande producentansvar och

användaransvar

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ6 yrkande 3,

6. beträffande transporter av avfall

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ7 yrkande 2,

7. beträffande stöd till kommunala

anläggningar

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 7,

8. beträffande lokala investeringsprogram

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ6 yrkande 4,

res. 3 (fp)

9. beträffande utländska aluminiumburkar

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 2,

10. beträffande insamling av glödlampor

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 6,

11. beträffande avveckling av PVC

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 8,

12. beträffande lag om generellt

producentansvar

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 13,

13. beträffande offentlig upphandling

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 14,

14. beträffande skatteväxling

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 16,

15. beträffande resurseffektivisering och

faktor 10

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 18,

16. beträffande höjd återvinningsnivå för

returpapper

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 4,

17. beträffande höjd återvinningsnivå för

wellpapp

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 5,

18. beträffande producentansvar för

elektriska och elektroniska produkter

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 9,

19. beträffande

självförsörjningsprincipen

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ6 yrkande 2,

20. beträffande relationer mellan handel

och miljö

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 12,

21. beträffande skatt på avfall

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ7 yrkande 1,

22. beträffande uttalande om tillämpningen

av vissa grundläggande miljöprinciper i

miljöbalken

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 11,

23. beträffande stimulans av

kretsloppsinvesteringar

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 15,

24. beträffande arbetsmiljön i

kretsloppsarbetet

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 17,

25. beträffande skrivelsen

att riksdagen lägger skrivelse 1998/99:63 till

handlingarna.

Stockholm den 20 april 1999

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Dan Ericsson

I beslutet har deltagit: Dan Ericsson (kd), Inge

Carlsson (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s),

Carl G Nilsson (m), Ingemar Josefsson (s), Ann-

Kristine Johansson (s), Kjell-Erik Karlsson (v),

Catharina Elmsäter-Svärd (m), Gudrun Lindvall (mp),

Eskil Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp), Michael

Hagberg (s), Lars Lindblad (m), Carina Ohlsson (s),

Jonas Ringqvist (v) och Ester Lindstedt-Staaf (kd).

Reservationer

1. Regeringsförslag angående

materialflödena (mom. 1)

Eskil Erlandsson (c) anför:

Som framhålls i motion MJ8 (c) inleddes arbetet med

att kretsloppsanpassa Sverige av fyrpartiregeringen.

Den socialdemokratiska regeringen tappar nu tempo i

den fortsatta kretsloppsutvecklingen. Inga nya steg

tas mot ökat och utvidgat producentansvar. Den nu

framlagda skrivelsen ger i och för sig en bra bild

av dagens avfallspolitik och redovisar dagsläget för

de produktgrupper som omfattas av producentansvar

eller för vilka producentansvar diskuterats. Däremot

återstår en hel del att göra för att nå de uppsatta

målen för återanvändning, återvinning och

energiutvinning. Enligt Centerpartiets mening

uppfyller skrivelsen inte de krav som bör gälla för

en nationell avfallsstrategi. Den ger heller inte

någon samlad beskrivning över hanteringen av de

stora materialflödena i samhället. Vad som redovisas

är endast några exempel på användning av metaller,

plaster och papper. Övriga stora materialflöden

såsom sand och grus, olja, fosfor och livsmedel

diskuteras inte. I skrivelsen finns få spår av de

resonemang och överblickar som

Kretsloppsdelegationen presenterat på senare år.

Regeringen hamnar i skrivelsen i ett traditionellt

soptänkande som saknar de framåtsyftande linjer och

förslag som är nödvändiga. I enlighet med motion MJ8

yrkande 1 bör regeringen återkomma till riksdagen

med mer framåtsyftande miljöpolitiska förslag

angående de stora materialflödena i samhället.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande regeringsförslag angående

materialflödena

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ8 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

2. Källsorteringen (mom. 3)

Harald Nordlund (fp) anför:

I enlighet med vad som anförs i motion MJ6 (fp)

yrkande 1 bör vikten av avfallssorteringen

understrykas. Den är grundläggande i ett för

samhället hållbart levnadsmönster. Sorteringen är

viktig dels för att den medvetandegör människor på

vad de konsumerar, dels för att återanvändning och

kompostering ökar. Därför måste opinionsbildningen

för avfallssorteringen fortsätta och ekonomiska

incitament upprättas och skärpas. För att hushållen,

företagen och den kommunala verksamheten skall kunna

anpassa sitt beteende måste de praktiska

möjligheterna till källsortering finnas.

Källsortering, kompostering och återanvändning skall

införas i alla kommunala verksamheter, planeras in i

nya bostadsområden och underlättas i befintlig

bebyggelse. Utöver fasta återvinningscentraler bör

ambulerande uppsamlingsmöjligheter finnas för att ge

närhet mellan invånarna och avfallssorteringen. Även

miljöfarligt avfall bör hämtas med ordinarie

sophämtning. För att källsorteringen skall fungera

är det nödvändigt med fortsatt information om hur

avfallet skall sorteras och om avfallstaxans

utformning. Kommunerna bör fullfölja syftet med

källsorteringen genom att effektivt ta till vara det

sorterade materialet till återvinning,

gifthantering, kompostering samt deponering.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande källsorteringen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ6 yrkande 1

och med avslag på motion 1998/99:MJ7 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

3. Lokala investeringsprogram (mom. 8)

Harald Nordlund (fp) anför:

Som framgår av motion MJ6 (fp) finns det anledning

att rikta kritik mot de lokala

investeringsprogrammen från många olika

utgångspunkter. Systemet med en central och

byråkratiserad fördelning av stora ekonomiska

resurser via Miljödepartementet framstår som ett

uttryck för förlegat planekonomiskt tänkande på det

miljöpolitiska området. Det finns många exempel på

att bidrag utdelats till åtgärder som på intet vis

representerar ekologisk spetsteknik eller bidrar

till en utveckling av sådan teknik. Vissa

kretsloppsprojekt som fått bidrag är exempel på ett

felaktigt tänkande i miljöpolitiken - världen blir

inte bättre av att vi börjar leva i självförsörjande

småsamhällen. Detta är en återgång till svunna

tiders produktionsformer. Givetvis finns ett och

annat projekt som är nyttigt i ett vidare

perspektiv. Problemet är emellertid att de lokala

investeringsprogrammen finansieras på bekostnad av

bl.a. den viktiga naturvården.

Jag anser att regeringen bör ta initiativ till en

omprövning av investeringsprogrammen i enlighet med

de synpunkter som redovisas i motion MJ6. Därefter

bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag

som syftar till att återföra huvuddelen av

resurserna för lokala investeringsprogram till den

traditionella natur- och miljövården.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande lokala investeringsprogram

att riksdagen med anledning av motion

1998/99:MJ6 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna

vad ovan anförts,

Särskilda yttranden

1. En nationell avfallsstrategi m.m.

Dan Ericsson och Ester Lindstedt-Staaf (båda kd)

anför:

Regeringen gör i skrivelse 1998/99:63 en

nulägesbeskrivning av hantering, svenskt regelverk

och EU:s bestämmelser angående avfall. Regeringen

kommer inte med några nya förslag. Men bl.a. varslar

man om en kommande avfallsskatt, något som

Kristdemokraterna stöder. Vi har i olika sammanhang

också på senare tid tagit upp de frågor, som förs

fram i skrivelsen.

I skrivelsen beskrivs EU:s principer för

avfallshanteringen. En princip är närhetsprincipen

vilket innebär, att avfallet skall tas om hand så

nära källan som möjligt, dvs. varje land skall

självt kunna ta hand om sitt avfall.

Kristdemokraterna menar dock att gemensamma

lösningar kan sökas för grannländer, om

omhändertagandet av något speciellt avfall kräver

stora anläggningar eller stora investeringar. I

övrigt kan man avtala om att under en

övergångsperiod nyttja varandras anläggningar, tills

man har egen kapacitet, som exempelvis beträffande

spillolja. Målet är ju en miljöriktig

avfallshantering så fort som möjligt.

2. En nationell avfallsstrategi m.m.

Eskil Erlandsson (c) anför:

Vägen till det ekologiskt hållbara Sverige handlar

om att utveckla ett modernt samhälle som utnyttjar

högteknologiska lösningar för att nå en hållbar

tillväxt. Vi skall gemensamt växla spår och ge den

ekonomiska utvecklingen en hållbar inriktning.

Centerpartiet anser att användningen av förnybara

energislag och material är grunden för en hållbar

utveckling.

Miljöarbetet skall föras på såväl nationellt som

internationellt plan. Den högsta tillämpade

ambitionsnivån i någon av medlemsstaterna måste vara

utgångspunkt för det svenska arbetet i EU. Någon

sänkning av miljökraven skall inte accepteras. Det

finns ett stort behov av att ta fram en samlad

strategi för kretsloppsanpassning inom EU, bl.a. för

retursystem som fungerar gränsöverskridande.

Utländska burkar av aluminium kan återvinnas inom

det svenska retursystemet, dock utan pant, medan

burkar av stålplåt är hänvisade till insamling med

övriga metallföremål. Detta medför att de ofta

slängs bland osorterat avfall. Regeringen bör lämna

förslag på ett fungerande retursystem för utländska

burkar. Regeringen bör dessutom tillsammans med

producenterna finna förslag för att lösa hantering

av förpackningar bestående av blandade material.

När det gäller producentansvaret för returpapper

når industrin i dag längre i sin återvinning än vad

förordningen stipulerar. Företagen når 78 % och

förordningen kräver 75 %. Det finns efterfrågan på

returpapper som råvara från bruken. Centerpartiet

anser därför att nivån bör höjas till 80 %. Även för

wellpapp når nivån på återvinning över kraven. I dag

samlar man in 84 % medan det i förordningen krävs 65

%. Centerpartiet anser att man bör höja nivån på

wellpapp till 90 %.

Använda glödlampor innehåller en liten mängd bly

som tillsammans blir avsevärda mängder som samlas på

landets kommunala deponier. En insamlingsrutin eller

annan åtgärd behöver initieras för att de här

miljöproblemen skall kunna minimeras. Därför bör

riksdagen hos regeringen begära förslag till hur

insamling av glödlampor ska lösas.

Hela 39 % av hushållsavfallet deponeras

fortfarande. Där finns en stor potential för ökad

materialåtervinning. Uppbyggnaden av anläggningar

för rötning är kostsam för kommunerna och bör

stödjas med pengar från de resurser som regeringen

avsatt i de lokala investeringsprogrammen.

Centerpartiet har tidigare motionerat om

förändringar inom kemikalieområdet, bl.a. vad gäller

avvecklingen av PVC. Regeringen borde vid detta

laget ha genomfört åtgärderna. Begränsningsarbetet

skall även föras på internationell nivå, men det bör

inte hindra Sverige från att gå före med

lagstiftning. En snabb avveckling är nödvändig för

att stoppa miljö- och hälsoskadorna orsakade av de

giftiga medlen och för att få industrin att övergå

till de miljövänliga alternativ som finns.

I det moderna samhället används en mångfald

elektroniska produkter. Inte minst datorer, som på

kort tid blir utbytta på grund av

teknikutvecklingen, ger en stor mängd avfall. I

dessa produkter finns ett flertal material, både

farliga och värdefulla metaller, som bör återvinnas.

Ett producentansvar för elektroniska och elektriska

produkter måste snarast införas.

Producentansvaret bör medföra informationsplikt.

Producenten skall vara tvungen att lämna information

om sina varor vad gäller varornas innehåll av

material och ämnen. I ett nästa steg bör

producenterna även informera om andra

avvecklingsämnen, dvs. ämnen som är

cancerframkallande, arvsmassepåverkande eller hor-

monstörande.

De övergripande miljömålen skall fastställas av

riksdagen, som då får ett klart ansvar för

kontinuiteten. Delmålen är av störst betydelse genom

att vara riktmärke för miljöarbetet i näringsliv,

kommuner och föreningar. Delmålen bör därför antas

av riksdagen och vara mätbara och tidsbestämda.

Den moderna miljöpolitiken bör vägledas av

grundläggande etiska och politiska värderingar.

Kretsloppsprincipen, försiktighetsprincipen,

substitutionsprincipen samt principen om förorenaren

betalar är centrala i en utveckling mot ett hållbart

samhälle och måste vara grunden i regeringens

miljöpolitik.

Företagen bör uppmuntras att fortsätta utvecklingen

av miljöledningssystem, livscykelanalyser,

produktinformation och andra redskap för hållbar

produktion och konsumtion. En klok och framsynt

politik i kombination med ett livskraftigt och

innovationsinriktat näringsliv erbjuder stora

framtidsmöjligheter. Miljöhänsyn och

handelsintressen kan komma i konflikt med varandra.

Det finns därför ett stort behov av att se över

relationen mellan handels- och miljöregler.

Staten kan använda flera instrument för att

förstärka den önskade utvecklingen. Skatte- och

avgiftssystemet bör stegvis förändras så att

miljökostnaden blir synlig i priset på marknaden.

Vidare bör reglerna kring den offentliga

upphandlingen stödja introduktion av ny miljöteknik.

Den offentliga sektorn upphandlar årligen produkter

och tjänster för omkring 200-250 miljarder kronor.

Staten bör föregå med gott exempel vad gäller

miljökrav i offentlig upphandling.

Ökad tillgång till kapital för

kretsloppsinvesteringar kan skapas genom ökad

kompetens i befintliga institutioner för

kapitalförsörjning, såsom ALMI och sjätte AP-fonden.

I en tid med hög arbetslöshet och uppenbara

miljöproblem anser Centerpartiet att den självklara

strategin är att sänka skatten på arbete och öka

skatten på miljöförstöring och användning av ändliga

naturresurser.

Det är mycket viktigt att ett väl fungerande

kretsloppsarbete och en god arbetsmiljö går hand i

hand. Arbetarskyddsfrågorna måste i varje enskilt

projekt beaktas och kostnader för skyddet tas med i

kalkylerna. För att få ett bättre begrepp om problem

och kostnader inom området och hur dessa skall

finansieras bör en inventering snarast genomföras

och regeringen återkomma till riksdagen med förslag

till åtgärder.

Om uttaget av naturresurser i framtiden skall ske

på ett hållbart sätt och samtidigt med bibehållen

levnadsstandard måste resurseffektiviteten öka

drastiskt. Vi måste få ut mer nytta av varje insatt

resurs. Användningen måste överslagsmässigt bli tio

gånger effektivare, vilket gjort faktor 10 till ett

begrepp. Det handlar alltså om att utföra lika

mycket med bara en tiondel av den energi och det

material vi i dag använder.

3. Självförsörjandeprincipen

Harald Nordlund (fp) anför:

Det är bra om det finns strategier för

avfallssorteringen, men det är inte nödvändigt att

varje kommun tar hand om allt avfall själv. Avfallet

bör tas om hand där det är effektivast. Nu vill

regeringen tydliggöra självförsörjandeprincipen i

lagstiftningen. Det innebär att varje land skall

sträva efter att bli självförsörjande när det gäller

anläggningar för bortskaffande av avfall. Det är

märkligt och olyckligt: Varför skulle vi i Sverige

nödvändigtvis vara bättre på att ta hand om allt

avfall än vad de är i t.ex. Tyskland? Vi köper ju en

mängd varor från andra länder som vi själva

tillverkar. Detta för att frihandel och komparativa

fördelar höjer effektivitet och välfärd.

Omhändertagandet av avfall torde mycket väl kunna

skötas inom marknadens ram och inte styras enkom av

lagar och regleringar. Däremot bör det avfall som är

riskfyllt att transportera inte exporteras till

andra länder, utan tas om hand i närområdet.

4. En nationell avfallsstrategi m.m.

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna står bakom regeringens

skrivelse. Våra synpunkter finns därför redan i

densamma och till betänkandet har vi därför inga

reservationer. En del frågor rörande avfall kommer att

återkomma till riksdagen i samband med regeringens

proposition om avfallsskatt. I det sammanhanget avser

vi återkomma i frågor rörande producentansvaret m.m.

I och med medlemskapet i EU har det blivit än

angelägnare för varje land att ha en politik på

avfallsområdet eftersom avfall ses som varor och

därmed skall tillåtas fri rörlighet över gränserna.

Risken är uppenbar att vissa länder blir

"sopstationer" för andra. Tendenser till detta finns

i och med den import till Sverige av avfall från i

första hand östra Tyskland som sker. Skälet är att

miljöopinionen mot förbränning är starkare i

Tyskland än i Sverige och man exporterar t.o.m.

avfall på de s.k. gula och röda listorna för

förbränning. Det är därför mycket viktigt att

regeringen i skrivelsen slår fast att den svenska

policyn skall vara att avfall på den gula respektive

den röda listan inte bör importeras (s. 5) och att

teknik för att ta hand om sådant avfall skall finnas

tillgänglig i det land där avfallet uppstår (s. 8).

Från Miljöpartiet de grönas sida har vi framhållit

betydelsen av att sanera förorenade områden. I den

budgetproposition som lagts och som är ett samarbete

mellan s, v och mp, ökas anslagen rejält för detta

ändamål under mandatperioden. I denna skrivelse slås

fast att ambitionen skall vara att dylika

miljöproblem skall vara lösta inom en generation och

att det är etiskt och moraliskt viktigt att minska

de kostnader för miljöproblem för kommande

generationer som dagens och gårdagens generationer

orsakat (s. 9).

Miljöpartiet de gröna ser skrivelsen som en

redovisning av dagens situation. Vi förutsätter dock

att regeringen återkommer till riksdagen under

mandatperioden med en framtida avfallspolitik, som

har som mål dels att se över hur producentansvaret

skall ändras och utvecklas för att ge en väl utbyggd

återvinning av material i landets samtliga kommuner,

men som framför allt skapar incitament för att

minska avfallets mängd och farlighet. Mycket av det

som i dag finns i avfall bör snarast fasas ut ur

kretsloppen, såväl de materiella som de biologiska.

Med dagens sophantering är det uppenbart att många

giftiga ämnen riskerar att hamna i naturen genom

läckage till luft och vatten.