Bet. 1998/99:MJU3

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

1998/99:MJU03

Uppföljning av skogspolitiken

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1998/99

MJU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition

1997/98:158 Uppföljning av skogspolitiken jämte

följdmotioner med 40 yrkanden och motioner från

allmänna motionstiden med 20 yrkanden. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag till ändringar i

skogsvårdslagen. Ändringarna innebär bl.a.

preciseringar i fråga om kraven på skogsföryngring

och miljöhänsyn. Vidare skärps bestämmelserna om

krav på säkerhet för återväxtåtgärder efter

avverkning. Därutöver införs det krav på att det för

varje brukningsenhet skall finnas en redovisning av

hur skogen ser ut och vilka natur- och

kulturmiljövärden som har registrerats för

brukningsenheten.

Utskottet föreslår med anledning av tre

motionsyrkanden (s, v, c) att regeringen utvärderar

effekterna av vissa bestämmelser i

jordförvärvslagen m.m. i syfte att komma till rätta

med problemen med oseriösa former av skogsbruk.

Övriga motioner avstyrks.

Till betänkandet har fogats 14 reservationer och 6

särskilda yttranden.

Propositionen

Regeringen (Närings- och handelsdepartementet)

föreslår i proposition 1997/98:158 att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),

2. lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring

i skogsvårdslagen (1979:429).

Propositionens huvudsakliga

innehåll

I propositionen redovisas en utvärdering som

Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har gjort av

1993 års skogspolitiska beslut. Regeringen

konstaterar att varken skogspolitikens

produktionsmål eller dess miljömål har nåtts ännu.

Målen bör emellertid ligga fast.

I syfte att snabbare och mer effektivt nå målen

föreslås vissa förändringar i skogsvårdslagen

(1979:429). Förändringarna innebär bl.a.

preciseringar i fråga om kraven på skogsföryngring

och miljöhänsyn. Vidare föreslås viss ytterligare

skärpning av bestämmelserna om krav på ekonomisk

säkerhet för återväxtåtgärder efter avverkning. I

syfte att markera nödvändigheten av ett bra

informationsunderlag för varje skogsägare införs ett

krav på att det för varje brukningsenhet skall

finnas en redovisning av hur skogen ser ut och vilka

natur- och kulturmiljövärden som har registrerats

för brukningsenheten. Det aviseras

resursförstärkningar för områdesskydd av olika slag

och för information, rådgivning och tillsyn.

Slutligen lämnas det en redovisning av vissa

kulturmiljöfrågor i skogsbruket baserad på en

utredning av Riksantikvarieämbetet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari

1999.

Lagförslagen fogas som bilaga till detta

betänkande.

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen

1997/98:Jo76 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen skall

ge Skogsstyrelsen i uppdrag att ta fram en

statistikredovisning som tillgodoser kravet på

jämförbarhet mellan länder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om rådgivning vid

avverkning och återväxtåtgärder,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen skall

ge Skogsstyrelsen i uppdrag att göra en ny

utvärdering av röjnings- och gallringsåtgärderna

under 1999 och därefter återkomma med en redovisning

till riksdagen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen skall

ge Skogsstyrelsen i uppdrag att höja den lägsta

tillåtna åldersgränsen för föryngringsavverkning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

jordförvärvslagen skall ses över i syfte att stärka

bosättningsplikten och öka lokalbefolkningens

möjligheter att förvärva skogsfastigheter eller del

därav,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förlängd tid mellan

anmälan och påbörjad avverkning samt tillståndsplikt

för avverkning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vad skogs- och

miljöredovisningen skall innehålla,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att öka de

ekonomiska anslagen till naturvården.

1997/98:Jo77 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det under

avsnittet "Anläggning av ny skog" klart bör uttalas

att "ståndsortsanpassad trädslagsblandning med

huvudinriktning på barrskog skall eftersträvas",

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ändring i 6 §

skogsvårdslagen så att den omfattas av både plant-

och ungskog,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av ett

samlat lägesbundet informationsmaterial.

1997/98:Jo78 av Leif Marklund och Mats Lindberg (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

regeringen bör ta initiativ till att underlätta en

utveckling av formerna för sektorsansvaret.

1997/98:Jo79 av Leif Marklund och Ulf Kero (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av

åtgärder för att stimulera anläggandet av

skogsbilvägar.

1997/98:Jo80 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behov av översyn av

reglerna för naturvårdshänsyn i skogsbruket,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bindande hänsynskrav

på avverkningen om det i området finns hotade arter,

3. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ

till att de återstående ur- och naturskogarna får

ett interimistiskt skydd i avvaktan på permanent

lösning,

4. att riksdagen beslutar att 5 % av den produktiva

skogsmarken nedanför den fjällnära skogen skall ges

ett varaktigt skydd till år 2005 och att 10 % av den

produktiva skogsmarken nedanför den fjällnära skogen

skall ha varaktigt skydd till år 2010,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det är angeläget

att skyddet av områden större än vad som har ansetts

som nyckelbiotop men mindre än naturreservat löses

på ett konstruktivt sätt,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att spara

stora äldre träd, framför allt på de torra

impedimenten, eftersom dessa är av betydelse för den

biologiska mångfald som kan finnas i dessa biotoper,

7. att riksdagen begär att regeringen återkommer

till riksdagen med förslag på ytterligare sänkning

av den areal som är undantagen för begränsningar vid

avverkningar i enlighet med vad som anförts i

motionen,

8. att riksdagen begär att regeringen återkommer

till riksdagen med förslag till krav på högre

avverkningsålder än i dag för slutavverkning i

enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen begär att regeringen snarast

återkommer till riksdagen med förslag där säkerheten

för återplantering knyts till fastigheten,

10. att riksdagen begär att regeringen snarast

återkommer till riksdagen med förslag som stoppar

det överuttag vid gallring som beskrivs i motionen.

1997/98:Jo81 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om möjligheterna för

enskilda och företag att frivilligt avsätta pengar

till skydd av värdefulla naturmiljöer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om statens

skogsinnehav,

3. att riksdagen begär att regeringen skall

återkomma till riksdagen med ett förslag till

förändrad terminologi inom skogsbruket, i enlighet

med vad som föreslagits i Skogsstyrelsens utredning,

4. att riksdagen begär att regeringen skall

återkomma med förslag om skärpning av

ransoneringsregeln,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

slutavverkningsålder,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk

utredning i syfte att se över jordförvärvslagen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fyra veckors

anmälningsskyldighet för avverkning,

8. att riksdagen beslutar att avslå förslaget om en

obligatorisk skogsredovisning,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skogsvårdslagens

parallella tillämpning med miljöbalken,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av

skoglig forskning.

1997/98:Jo82 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skoglig kompetens

vid Sveriges beskickningar utomlands,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ny terminologi för

ägoslagsindelning,

3. att riksdagen i enlighet med vad i motionen

anförts avslår förslaget om att ge regeringen

bemyndigande att meddela föreskrifter om hur

avverkning skall bedrivas,

4. att riksdagen i enlighet med vad i motionen

anförts avslår förslaget om att regeringen för

skogsbruket skall meddela föreskrifter om

naturvården och kulturmiljövården,

5. att riksdagen i enlighet med vad i motionen

anförts avslår förslaget om att återinföra en form

av skogsbruksplan,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att statliga medel

skall anslås för att motverka markförsurningen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om katastofskydd vid

insektsangrepp på skogsbeståndet.

Motioner från allmänna motionstiden 1998

1998/99:MJ219 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att sälja

statligt ägd skog till enskilda brukare,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

återväxtåtgärder skall tillhöra fastigheten,

1998/99:MJ224 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

42. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om övergripande,

långsiktiga och hållbara spelregler för

skogsnäringen,

1998/99:MJ302 av Berndt Ekholm och Arne Kjörnsberg

(s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en

ändring av den nedre arealgränsen för

avverkningsbegränsningar i södra Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen bör

ta initiativ till en synkronisering av

bestämmelserna i fastighetsbildningslagen och

skogsvårdslagen.

1998/99:MJ306 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om terminologin för

ägoslagsindelning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om avverkning av skog,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skogs- och

miljöredovisning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om redovisning av

skogsimpediment som skyddad mark,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en sammanhållen

skogspolitik,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om skogsfrågor och

EU.

1998/99:MJ308 av Caroline Hagström m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om stabila och

långsiktiga spelregler för skogsnäringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om konsekvenserna om

miljöbalken i förhållande till skogsvårdslagen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om detaljregleringar av

skogsbruket,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utvärdering av

den nya skogspolitiken,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ägarstrukturen inom

svenskt skogsbruk,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Skogsorganisationens

informations- och rådgivningsverksamhet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om inrättandet av ett

katastrofskydd för skogsägare,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ekonomiskt stöd till

skogsägare för åtgärder mot markförsurning,

10. att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om medel för

biotopskyddsområden och för

naturvårdsavtal.

Utfrågning

Utskottet anordnade den 20 oktober 1998 en

utfrågning med Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och

Statens fastighetsverk med anledning av föreliggande

proposition. Den 5 november utfrågades Skogsägarnas

Riksförbund i samma ärende.

Utskottet

Inledning

År 1993 beslutade riksdagen om en ny skogspolitik

(bet. 1992/93:JoU15). Utskottet uttalade därvid

bl.a. att det förutsatte att en utvärdering av den

nya skogspolitikens effekter på den biologiska

mångfalden m.m. skulle redovisas för riksdagen. I

den proposition som här behandlas redovisas den

utvärdering som Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket

har gjort av 1993 års skogspolitiska beslut.

Regeringen konstaterar i propositionen att varken

skogspolitikens produktionsmål eller dess miljömål

har nåtts ännu. Målen bör emellertid ligga fast. I

syfte att snabbare och mer effektivt nå målen

föreslås vissa förändringar i skogsvårdslagen

(1979:429). Förändringarna innebär bl.a.

preciseringar i fråga om kraven på skogsföryngring

och miljöhänsyn.

Sedan den nya skogspolitiken beslutades år 1993 har

utskottet vid ett flertal tillfällen behandlat

skogsfrågorna. Senast skedde detta i betänkande

1997/98:JoU15. Vissa skogsfrågor har även behandlats

i utskottets betänkanden om miljöbalken och dess

följdlagstiftning (bet. 1997/98:JoU20 och bet.

1997/98:JoU25).

Utskottets beredning av detta ärende har skett

delvis parallellt med behandlingen av

budgetpropositionen för år 1999, utgiftsområdena 20

och 23 (se bet. 1998/99:MJU1 och bet. 1998/99:MJU2).

Svensk skogspolitik i ett internationellt

perspektiv

Propositionen

Sverige bör även i fortsättningen verka aktivt i de

pågående internationella förhandlingarna för en

överenskommelse om ekonomiskt, ekologiskt och

socialt hållbart skogsbruk i alla delar av världen.

Inom EU bör Sverige arbeta för fortsatt nationell

bestämmanderätt vad gäller skogspolitiken och för en

bättre samordning inom EU av hanteringen av de

frågor som berör skogsbruket och skogsindustrin. Ett

nära samarbete inom Norden i skogspolitiska frågor

är angeläget.

Motionerna

Kristdemokraterna efterlyser i motion Jo82 yrkande 1

starkare insatser från statens sida på det

internationella planet. Den internationella

konkurrensen gör det enligt motionärerna helt

nödvändigt att vid svenska beskickningar utomlands

återupprätta bevakningen av skogliga frågor.

I motion MJ306 (m) yrkande 10 påtalas vikten av att

de nordiska länderna är tongivande inom EU när det

gäller att sätta agendan när t.ex. miljö- och

forskningsområdena berör skogliga frågor.

Utskottets överväganden

Frågan om skoglig kompetens vid Sveriges

beskickningar utomlands är delvis en fråga om

budgetmedel för olika ändamål inom utgiftsområde 23.

Dessa ämnen behandlas av utskottet i betänkande MJU1

parallellt med detta ärende och utskottet avstår

därför i detta sammanhang från att föreslå några

ytterligare åtgärder med anledning av motion Jo82

(kd) yrkande 1.

Utskottet förutsätter att det svenska EU-arbetet

samordnas så att samtliga intressen, dvs. även de

skogliga, vägs samman då de svenska ståndpunkterna i

EU-förhandlingarna arbetas fram. Regeringen

redovisar också i propositionen de ansträngningar

som gjorts från svensk sida bl.a. för att

skogsforskningen skulle få en framskjuten plats i

EU:s femte ramprogram för forskning. Med hänvisning

till det anförda avstyrks motion MJ306 (m) yrkande

10.

Utvärderingen av skogspolitiken

Skogspolitiken och dess mål

Propositionen

I 1993 års skogspolitiska beslut slogs det fast att

skogspolitiken måste ges en långsiktig och ekologisk

inriktning. Det anfördes också att det inte är

möjligt och rimligt att med alltför korta

intervaller ändra grunderna för skogspolitiken mot

bakgrund av det grundläggande kravet på en god

hushållning och med hänsyn till de långa växttider

som gäller för den svenska skogen. Å andra sidan

måste nya kunskaper och värderingar få komma till

uttryck i den konkreta utformningen och

tillämpningen av skogspolitiken. Insikten om detta

är bakgrunden till det beslut som togs år 1993 att

redan inom en fyraårsperiod göra en första

utvärdering av 1993 års skogspolitiska beslut.

Skogsstyrelsen har sålunda haft i uppdrag att

utvärdera 1993 års skogspolitiska beslut särskilt

avseende miljömålet. Tillsammans med

Naturvårdsverket har Skogsstyrelsens uppdrag vidare

varit att fortlöpande utvärdera effekterna på den

biologiska mångfalden av den nya skogspolitiken.

Det är enligt regeringens uppfattning nödvändigt

att skogspolitiken följs upp löpande och att

resultaten av denna uppföljning redovisas med

lämpliga tidsmellanrum, t.ex. vart fjärde år.

Härigenom blir det möjligt att göra de nödvändiga

redovisningar som riksdagen behöver och de

anpassningar som är angelägna. Detta är i linje med

den plan som regeringen har redovisat också för

miljöpolitiken (prop. 1997/98:145). Samtidigt måste

skogspolitiken kännetecknas av det stabilitetskrav

som följer av de naturliga betingelser som är

grunden för en hållbar skogsnäring i vårt land.

Det av riksdagen fastlagda produktionsmålet i

skogsbruket, jämställt med miljömålet, är att skogen

och skogsmarken skall utnyttjas effektivt och

ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god

avkastning. Skogsproduktionens inriktning skall ge

handlingsfrihet i fråga om användningen av vad

skogen producerar. Miljömålet är att skogens

naturgivna produktionsförmåga skall bevaras. En

biologisk mångfald och genetisk variation i skogen

skall säkras. Skogen skall brukas så att växt- och

djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges

förutsättningar att fortleva under naturliga

betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter

och naturtyper skall skyddas. Skogens

kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala

värden skall värnas.

Utvärderingen visar att miljöhänsynen inom

skogsbruket successivt har förbättrats under hela

decenniet. Varken produktions- eller miljömålet har

dock hittills uppnåtts. Skogsstyrelsen påpekar att

skogen ger en uthålligt hög virkesproduktion men att

den försämrade skogsvården under 1900-talet leder

till att skogen inte får den önskvärda

sammansättningen. Vidare anser Skogsstyrelsen att

det är otillfredsställande att skogsvårdens kvalitet

och omfattning vad gäller återväxter, röjning och

gallring inte når upp till de nivåer som har

förutsatts i politiken. Det har skett betydande

framsteg inom miljöområdet men för främst målet att

bevara den biologiska mångfalden återstår mycket

arbete.

Regeringen anser att målen bör ligga fast. De båda

målen är modernt utformade och väl avvägda både i

sig själva och gentemot varandra. De speglar både

den internationella utvecklingen och vår nationella

tradition. Även om de är uttryckta något annorlunda

omfattar de grundsynen på en hållbar ekonomisk,

social, kulturell och ekologisk utveckling. En

skogspolitik av detta slag innebär sålunda att vi

tar vårt ansvar både nationellt och internationellt

för en utveckling som tjänar även kommande

generationer. Det kan givetvis inte uteslutas att

målen kan komma att behöva justeras till följd av

nya kunskaper och erfarenheter. Sådana förändringar

är emellertid inte aktuella efter den korta tid som

förflutit sedan riksdagen lade fast målen.

Det bör i sammanhanget betonas att riksdagens

beslut om de båda målen förutsatte att varken

riksdagen eller regeringen skulle lägga fast några

del- eller detaljmål. Det är en uppgift för

skogsvårdsorganisationen att utforma sådana.

Motionerna

I motionerna MJ224 yrkande 42 och MJ308 yrkande 1

(båda kd) påtalas skogsbrukets och skogsindustrins

betydelse som basnäring i Sverige. För att svenskt

skogsbruk och svensk skogsindustri skall kunna

utvecklas i framtiden krävs enligt motionärerna

övergripande långsiktiga och hållbara spelregler som

befrämjar såväl produktions- som miljömål. Vidare

erinras i den senare motionens yrkande 3 om att

Kristdemokraterna tidigare avvisat ett antal

regeringsförslag som innebär en återgång till ett

mer detaljreglerat skogsbruk. Motionärerna anser

även att det enskilda ägandet inom svenskt skogsbruk

bör stimuleras (yrk. 5). Kristdemokraterna anser

vidare i motion MJ308 yrkande 4 att den nya

skogspolitiken bör få verka under en längre tid

innan en mer omfattande utvärdering görs och

vittgående slutsatser dras.

Sverige saknar enligt motion MJ306 (m) yrkande 9 en

sammanhållen och framåtsyftande skogspolitik. De

olika departementen ger olika budskap vilket är

negativt inte minst i internationella sammanhang.

Motionärerna betonar vikten av att man från svensk

sida, utifrån en samlad uppfattning, redovisar

skogsbrukets betydelse för den svenska ekonomin och

informerar sakligt om våra brukningsmetoder och

innehållet i den skogliga lagstiftningen.

Utskottets överväganden

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömningar

angående behovet av mer långsiktiga utvärderingar

respektive löpande uppföljning av skogspolitiken.

Utskottet ser ingen avgörande skillnad mellan dessa

överväganden och de synpunkter som redovisas i

motion MJ308 (kd) yrkande 4. Motionen påkallar ingen

särskild åtgärd från riksdagens sida i den delen.

Utskottet vill vidare understryka att det inte

råder några delade meningar om skogsbrukets och

skogsindustrins stora betydelse som basnäring i

Sverige. Det bör bl.a. framhållas att exporten av

skogsprodukter är en av våra viktigaste

inkomstkällor i det internationella handelsutbytet.

Utskottet instämmer också i vad som anförs i kd-

motionerna MJ224 och MJ308 att det krävs långsiktiga

och hållbara riktlinjer och bestämmelser angående

skogspolitikens mål. Som regeringen anfört måste

skogspolitiken kännetecknas av det stabilitetskrav

som följer av de naturliga betingelser som är

grunden för en hållbar skogsnäring. Den

uppföljningsverksamhet som görs på både lång och

kort sikt kan dock ge anledning till vissa

anpassningar främst vad avser medlen i

skogspolitiken. Med det anförda avstyrker utskottet

de ganska allmänt hållna synpunkterna i motionerna

MJ224 yrkande 42 och MJ308 yrkandena 1 och 3.

Utskottet behandlade i sitt betänkande

1996/97:JoU17 ägarstrukturen inom svenskt skogsbruk.

Utskottet konstaterade därvid att cirka två

tredjedelar av Sveriges yta bär skog i någon form.

Hälften av skogen ägs av privata, mindre skogsägare,

25 % av privata bolag och resten av staten,

kommunerna och kyrkan. Utskottet fann vid det

tillfället inte anledning till något uttalande om

ägarstrukturen i svenskt skogsbruk. Inte heller i

detta sammanhang finner utskottet att ett uttalande

i enlighet med vad som anförs i motion MJ308 (kd)

yrkande 5 är befogat och motionen avstyrks i berörd

del. I motionen har för övrigt inte närmare

utvecklats vilken typ av stimulanser eller styrmedel

som skulle utnyttjas för att främja enskilt ägande

inom skogsbruket. Den offentligrättsliga kontroll

som staten utövar i fråga om förvärv av skogsmark

sker i huvudsak inom ramen för förvärvsprövningen

enligt jordförvärvslagen. Utskottet hänvisar

därvidlag till vad som i det följande anförs om en

översyn av vissa bestämmelser i jordförvärvslagen

och fastighetsbildningslagen.

Utskottet har inga invändningar mot de synpunkter

som framförs i motion MJ306 (m) yrkande 9 om att det

är viktigt att vi från svensk sida sakligt

informerar om våra brukningsmetoder och innehållet i

den skogliga lagstiftningen. Utskottet ser det

närmast som en självklarhet att regeringen och

berörda myndigheter bedriver sin verksamhet på

angivet sätt, och något uttalande av riksdagen härom

är inte påkallat. I övrigt hänvisar utskottet till

vad som ovan anförts om skogens betydelse som

basnäring m.m. Motionen avstyrks i denna del.

Skogspolitikens medel

Propositionen

Medlen i gällande skogspolitik är av rättslig,

ekonomisk och administrativ art.

Skogsvårdslagstiftningen anger de flesta av de

grundläggande krav som ställs på skogsbruket. Men

även i naturvårdslagstiftningen och i

kulturminneslagstiftningen finns det krav på hur

skogsbruket skall bedrivas. Lagstiftningen

kompletteras numera i mindre grad av statligt

ekonomiskt stöd till åtgärder i skogsbruket. Andra

medel kan sammanfattas under rubriken

kunskapsförsörjning. Hit kan räknas information,

rådgivning, utbildning, utveckling och forskning.

Staten har i modern tid svarat ekonomiskt och

praktiskt för merparten av dessa insatser. Under de

senaste decennierna har emellertid en större del av

ansvaret förts över till skogsbruket självt.

En väsentlig förändring som gjordes genom 1993 års

skogspolitiska beslut var att de statliga

subventionerna begränsades väsentligt på ett sätt

som följer de internationella frihandelsreglerna. En

annan påtaglig förändring som hade förts fram öven i

andra sammanhang var skogsbranschens ökade ansvar

för den forskning som ligger nära praktisk

tillämpning. Informationen och rådgivningen som i

stor omfattning har nära samband med lagstiftningens

tillämpning är dock fortfarande en viktig

angelägenhet för staten.

De förändringar som gjordes genom 1993 års

skogspolitiska beslut när det gäller de

grundläggande bedömningarna i fråga om

skogspolitikens medel bör ligga fast. Någon

förändring bör således inte göras. Det innebär bl.a.

att det inte är aktuellt att åter införa en

skogsvårdsavgift.

Utskottets överväganden

Utskottet har inga invändningar mot regeringens

överväganden i detta avsnitt och hänvisar till de

bedömningar som i övrigt görs i detta betänkande

angående skogspolitikens mål och medel.

Skogsvårdslagstiftningen och

skogsvårdslagens tillämpningsområde

Propositionen

Skogsvårdslagen med dess föreskrifter beslutade av

regeringen och Skogsstyrelsen är ett av de

viktigaste medlen i skogspolitiken sedan länge.

Skogsvårdslagstiftningen innehåller de normer som

blivit allmänt accepterade i vårt land och som tar

sikte på vad som numera kallas ett hållbart

skogsbruk men som tidigare hade benämningen

långsiktigt eller uthålligt.

Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har föreslagit

ändringar på samtliga tre nivåer i lagstiftningen,

nämligen i lagen, i regeringens förordning och i

Skogsstyrelsens föreskrifter. Det bör samtidigt

erinras om de ändringar som följer av den av

regeringen föreslagna miljöbalken som bl.a. ersätter

naturvårdslagen. I det följande behandlas enbart de

bestämmelser som på skilda sätt har aktualiserats av

Skogsstyrelsen och av Naturvårdsverket i

utvärderingen.

I 2 § skogsvårdslagen anges vad som i lagen avses

med skogsmark och skogliga impediment. Syftet är

sålunda enbart att klargöra var de olika

bestämmelserna i skogsvårdslagen är tillämpliga.

Skogsstyrelsen motiverar sitt förslag till en

översyn av terminologin bl.a. med hänvisning till

begreppsförvirring i anslutning till statistiska

redovisningar och i samband med rapportering till

internationella organisationer. I debatten om

arealen skyddad skogsmark råder det inte sällan

oenighet eftersom skogsmark har olika definition

eller av skilda skäl ges olika definition beroende

på vem som redovisar och var redovisningen sker.

Givetvis är det angeläget att i jämförande

statistik skapa enhetlighet både nationellt och

internationellt. Sverige verkar särskilt i olika

internationella organisationer för detta. Det är för

svensk del Skogsstyrelsens uppgift att i egenskap av

ansvarig myndighet för skogsstatistiken utforma

denna på ett sätt som tillgodoser skilda behov.

Definitionen av skogsvårdslagens tillämpningsområde

är en helt annan sak. Den definition som nu finns är

väl inarbetad sedan länge och utformad med

utgångspunkt i sitt särskilda syfte. Den bör därför

bestå. Detsamma gäller den år 1993 beslutade

definitionen av skogliga impediment. Denna tillkom i

huvudsak för att kunna ange var vissa av lagens

bestämmelser om naturvårdshänsyn gäller.

Motionerna

Enligt motion Jo76 (v) yrkande 1 är det viktigt att

statistik över skyddade arealer blir jämförbar

mellan länder, men motionärerna delar regeringens

uppfattning att detta kan ske utan att vedertagna

definitioner ändras. Regeringen bör därför ge

Skogsstyrelsen i uppdrag att ta fram en

statistikredovisning som tillgodoser kravet på

jämförbarhet mellan länder.

I motionerna Jo81 (c) yrkande 3, Jo82 (kd) yrkande

2 och MJ306 (m) yrkande 1 anförs att regeringen bör

återkomma till regeringen med förslag till ändrad

terminologi inom skogsbruket i enlighet med

Skogsstyrelsens förslag. Moderaterna anför dessutom

att skyddet för impedimenten är så starkt att de bör

redovisas som skyddad mark (yrkande 6).

Utskottets överväganden

Utskottet anser i likhet med regeringen att den

nuvarande definitionen av skogsmark och skogliga

impediment bör bestå och avstyrker därför motionerna

Jo81 (c) yrkande 3, Jo82 (kd) yrkande 2 och MJ306

(m) yrkande 1.

Regeringen anför i propositionen att det är

angeläget att i jämförande statistik skapa

enhetlighet både nationellt och internationellt.

Sverige verkar enligt regeringen särskilt för detta

i olika internationella organisationer. Av

propositionen framgår också att det för svensk del

är Skogsstyrelsen som i egenskap av ansvarig

myndighet för skogsstatistiken har i uppgift att

utforma denna på ett sätt som tillgodoser skilda

behov. Det uppdrag som efterfrågas i motion Jo76 (v)

yrkande 1 ingår alltså redan i Skogsstyrelsens

myndighetsuppgifter. Motionen bör lämnas utan vidare

åtgärd med hänvisning till det anförda.

Med hänvisning till vad som ovan anförts avstyrker

utskottet även motion MJ306 (m) yrkande 6.

Anläggning av ny skog på skogsmark

Propositionen

Enligt 5 § skogsvårdslagen måste den som har

avverkat anlägga ny skog. De föryngringsåtgärder

skall vidtas som behövs för att trygga återväxten av

skog av tillfredsställande täthet och beskaffenhet i

övrigt (6 §). Åtgärderna skall ha vidtagits senast

under tredje året efter det att skyldigheten att

anlägga ny skog inträdde. Sådd eller plantering

(skogsodling) skall användas när naturlig föryngring

inte kan bedömas ge tillfredsställande återväxt inom

godtagbar tid.

Det står helt klart att återväxternas resultat inte

tillgodoser skogsvårdslagens krav. Detta är

allvarligt eftersom dåliga skogsföryngringar

äventyrar den framtida virkesförsörjningen. Både

kvantitet och kvalitet minskar. Därför är det

absolut nödvändigt att förbättringar sker.

Skogsodling måste tillämpas i större utsträckning.

Skonsamma markberedningar måste utföras.

Självföryngring får tillämpas enbart på marker som

är lämpliga för sådan och med tillräckligt antal

fröträd och med markberedning där så behövs.

Så som lagstiftningen är utformad kan en nödvändig

förbättring ske utan ändringar i lagen. Däremot

måste skogsägarna upplysas bättre om vad som gäller

och hur föryngringsarbetet skall bedrivas. I vissa

fall kan lagens bestämmelser om förelägganden behöva

tillämpas.

Motionerna

I motion Jo76 (v) yrkande 2 påtalas behovet av

ytterligare rådgivning till skogsägarna om de krav

som ställs vid anläggning av ny skog, framför allt

om skogsodlingsmetoder och markberedningsmetoder som

inte förstör de biologiska förutsättningarna på

skogsmarken. Därutöver behövs det kontinuerlig

uppföljning av de nyanlagda skogarna för att bedöma

återväxtåtgärderna på längre sikt. Regeringen bör

därför ge Skogsstyrelsen dessa uppdrag.

Enligt motion Jo77 (s) yrkande 1 bör det klart

uttalas att en ståndortsanpassad trädslagsblandning

med huvudinriktning på barrskog skall eftersträvas

vid anläggning av ny skog. Detta skulle enligt

motionärerna vara av stor betydelse för vårt

framtida skogsbestånd.

Utskottets överväganden

Utskottet delar de synpunkter som anförs i motion

Jo76 (v) yrkande 2 om vikten av rådgivning och

information vid anläggning av ny skog. Emellertid

ingår dessa uppgifter i Skogsvårdsmyndighetens

uppdrag varför ingen ytterligare åtgärd torde krävas

med anledning av motionen. Beträffande utvärdering

av skogsvårdsåtgärder hänvisar utskottet till sina

överväganden under rubriken Röjning och gallring av

skog.

Utskottet har inga invändningar mot regeringens

bedömning att gällande bestämmelser om anläggning av

ny skog på skogsmark bör ligga fast och avstyrker

därför motion Jo77 (s) yrkande 1. I sammanhanget

vill utskottet erinra om 6 § skogsvårdslagen enligt

vilken de föryngringsåtgärder skall vidtas som

behövs för att trygga återväxten av skog av

tillfredsställande täthet och beskaffenhet i övrigt.

Röjning och gallring av skog

Propositionen

Enligt skogsvårdslagen i dess lydelse t.o.m. år 1993

gällde att röjning av plantskog eller ungskog skulle

ske när skogen är så tät eller av sådan beskaffenhet

i övrigt att produktionen av värdefullt virke

väsentligen hämmas. Vidare gällde att gallring av

skog skulle ske i samma situationer. Dessa

skyldigheter, utom kravet på röjning av plantskog,

slopades genom 1993 års skogspolitiska beslut.

Motivet härför var bl.a. att möjliggöra den framtida

variation i skogarna som av flera skäl ansågs vara

angelägen. Det påpekades också att andra åtgärder

och förhållanden sannolikt hade påverkat den ökade

aktivitet i dessa verksamheter som hade noterats för

1980-talet. Som exempel nämndes statsbidrag,

intensifierad rådgivning och förbättrad lönsamhet i

skogsbruket.

Enligt Skogsstyrelsens utvärdering har den årliga

röjningen i skog minskat påtagligt från en nivå på

ca 350 000 hektar under 1980-talet till ca 200 000

hektar under 1990-talet. Vad så gäller gallringarna

redovisar Skogsstyrelsen att dessa, särskilt i fråga

om den första gallringen, inte utförs vid den

tidpunkt och i den omfattning som är önskvärd.

I budgetpropositionen för år 1998 har regeringen

redovisat sin bedömning av vad som är angeläget att

göra i fråga om röjningen av skog (prop. 1997/98:1

utg. omr. 23). Samma synsätt kan anläggas på

gallringen. Både röjningens och gallringens

betydelse för produktionen av värdefull råvara och

därmed också för det enskilda skogsföretagets

ekonomi måste tydliggöras. Det pågår i detta syfte

en kampanj inte minst från virkesköparnas sida för

att få till stånd en bättre skogsskötsel i detta

syfte. Skogsvårdsorganisationens rådgivning är

givetvis av stor betydelse även i detta sammanhang.

Utvärderingen antyder att kampanjerna haft betydelse

för att utvecklingen har vänt i fråga om

röjningarna.

Både röjning och gallring är led i det

kommersiella, konkurrensutsatta skogsbruket.

Åtgärderna bör därför inte subventioneras med

statliga medel. Om de kan utgöra ett intressant

inslag i arbetsmarknadspolitiken får avgöras i en

avvägning mot andra möjliga insatser. De statliga

bidrag som i så fall skulle vara aktuella är enbart

för merkostnader i förhållande till normala

kostnader för åtgärden.

Motionerna

Vänsterpartiet anser i motion Jo76 yrkande 3 att

regeringen bör överväga att återinföra ett

lagreglerat krav på röjning och gallring.

Skogsägarna bör dock ges ytterligare tid att visa

att man klarar detta på frivillig väg. Regeringen

bör därför ge Skogsstyrelsen i uppdrag att göra en

ny utvärdering av röjnings- och gallringsåtgärderna

under år 1999 och därefter återkomma med en

redovisning till riksdagen.

I motion Jo77 (s) yrkande 2 anförs att 6 §

skogsvårdslagen bör ändras så att röjnings- och

gallringsplikten omfattar såväl plant- som ungskog.

Miljöpartiet anför i motion Jo80 yrkande 10 att

regeringen bör återkomma med förslag som stoppar

överuttag vid gallring.

Utskottets överväganden

Skogsstyrelsens utvärdering visar att den årliga

röjningen och gallringen i skogen har minskat

påtagligt sedan 1980-talet. Den kraftigaste

minskningen inträffade dock innan den nya

skogspolitiken trädde i kraft. Det är med andra ord

troligen inte denna som har medfört den kraftiga

aktivitetsminskningen. Regeringen redovisar i

propositionen de åtgärder som vidtagits för att

förbättra denna del av skogsskötseln. Utskottet

instämmer i vad som anförs i motion Jo76 (v) yrkande

3 att effekterna av dessa åtgärder bör följas upp

och redovisas för riksdagen. Denna uppföljning bör

införlivas i den kontinuerliga utvärdering av

skogspolitiken som regeringen förordar under

avsnittet Utvärderingen av skogspolitiken och som

enligt utskottets uppfattning bör redovisas för

riksdagen en gång per mandatperiod. Motionen

avstyrks i den mån den inte tillgodosetts genom vad

som här anförts.

Utskottet förutsätter att även de problem med

överuttag vid gallring som påtalas i motion Jo80

(mp) yrkande 10 behandlas i ovan nämnda uppföljning.

Motionen torde i huvudsak vara tillgodosedd med det

anförda och påkallar ingen vidare åtgärd.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att en

ökning av skogsvårdande röjning och gallring bör

uppnås genom information och rådgivning och

avstyrker därför motion Jo77 (s) yrkande 2.

Avverkning av skog

Propositionen

Enligt 10 § första stycket skogsvårdslagen skall

avverkning på skogsmark vara ändamålsenlig för

återväxt av ny skog eller främja skogens utveckling.

Syftet med denna bestämmelse är enligt förarbetena

att tillgodose behovet av ett långsiktigt

bärkraftigt skogsbruk. Bestämmelsernas närmare

utformning ändrades genom 1993 års skogspolitiska

beslut i syfte att möjliggöra en mindre stel

tillämpning genom att tillåta nya avverkningsformer,

dock med bibehållande av det grundläggande kravet på

ändamålsenlighet i fråga om återväxt.

Goda återväxter efter avverkning är grundläggande i

ett hållbart skogsbruk. Kravet på sådana har en bred

förankring hos landets skogsägare. Det är en av de

normer som är djupt rotade och som är viktig att

föra vidare till kommande generationer skogsägare.

Utvärderingen har visat, även om den omfattar tid

även före den nya skogspolitikens ikraftträdande,

att det behövs kraftfulla åtgärder för en

förbättring av återväxten. I det sammanhanget är

formen för föryngringsavverkning av stor och i många

fall avgörande betydelse. Att tydligt kunna ge

föreskrifter om hur avverkningen skall bedrivas för

att vara ändamålsenlig för återväxten eller för att

främja skogens utveckling är angeläget. Lagen bör

därför kompletteras med ett bemyndigande för

regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer att meddela sådana föreskrifter. Avsikten

är givetvis inte att omöjliggöra en ökad mångfald

som 1993 års beslut avsåg utan i stället att

förhindra avverkningsformer som uppenbarligen

strider mot lagens syften.

Enligt 10 § andra stycket skogsvårdslagen får

regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer

till skydd för den yngre skogen föreskriva att

trädbestånd under en viss ålder inte får avverkas.

Bestämmelsen fanns i sak redan före år 1994 men

regleringen var då mycket detaljerad med möjlighet

till omfattande undantag. Genom 1993 års beslut

syftades det till en väsentlig förenkling av dessa

regler. Samtidigt angavs det att en riktlinje för

framtiden borde vara att sänka gränsen för lägsta

slutavverkningsålder med 25 %.

Utvärderingen visar att åldern på den skog som

föryngringsavverkas har sjunkit, främst i södra

Sveriges granskogar. Behovet av att skydda och vårda

den yngre skogen är sedan länge väl förankrat hos

skogsägarna. Detta talar enligt regeringen för att

den tidigare detaljregleringen inte bör återinföras.

Det finns emellertid motiv för att uppmärksamt följa

utvecklingen. Anledningen är de exploaterande

avverkningar som bedrivs av vissa nya skogsägare som

samtidigt utnyttjar de vidgade undantagen från

ransoneringsbestämmelserna i övrigt. Det är

Skogsstyrelsen som beslutar de närmare

föreskrifterna om lägsta slutavverkningsålder. Om

det visar sig att nuvarande regler utnyttjas på ett

sätt som inte är i linje med skogspolitikens anda

bör Skogsstyrelsen vidta åtgärder.

I 11 § skogsvårdslagen regleras skogsägarnas

möjligheter att avverka. För större skogsinnehav är

det sålunda möjligt att ge föreskrifter om att högst

en viss andel av en brukningsenhets skogsmarksareal

får avverkas under en viss period. I fråga om mindre

skogsinnehav får föreskrifterna innebära att

avverkning inte får ske i sådan utsträckning att mer

än hälften av brukningsenhetens produktiva

skogsareal kommer att bestå av kalhyggen och yngre

skog. För dessa har regeringen så sent som hösten

1997 beslutat att brukningsenheter mindre än 50

hektar helt skall undantas från begränsningen.

Tidigare gällde undantaget alla brukningsenheter

mindre än 100 hektar.

Den reglering som gällde före år 1993 ansågs

krånglig samtidigt som den knappast hade någon

betydelse för den regionala skogshushållningen.

Snarare försvårade den skogsindustrins

råvaruförsörjning. Mot den bakgrunden beslutades år

1993 den väsentliga uppmjukningen av regeln.

Beslutet sammanföll nära i tiden med ändringar i

fastighetsbildningslagen och jordförvärvslagen.

Effekterna av ändringarna i fastighetsbildningslagen

är osäkra. Ändringarna i jordförvärvslagen var

emellertid sådana att helt nya grupper av köpare av

skogsfastigheter fick möjlighet att uppträda på

marknaden. Bland dessa finns sådana som saknar

tidigare förankring i skogsbruket och därmed inte

tagit del av den normbildning som 1900-talets

skogspolitik har medverkat till.

Denna utveckling har motiverat regeringen att

skärpa bestämmelserna på redovisat sätt. Ytterligare

skärpningar skulle ställa krav på väsentligt ökade

resurser för tillsyn från skogsmyndighetens sida.

Samtidigt skulle den utgöra en alltför stark

begränsning i avverkningsaktiviteten. Den nuvarande

arealgränsen får sålunda betraktas som väl avvägd

och bör alltså inte ändras.

Motionerna

Enligt motionerna Jo76 (v) yrkande 4, Jo80 (mp)

yrkande 8 och Jo81 (c) yrkande 5 bör reglerna vad

gäller skydd för den unga skogen skärpas.

Vänsterpartiet och Centerpartiet specificerar inte

vid vilken ålder slutavverkning skall tillåtas.

Miljöpartiet anser att lägsta tillåtna

slutavverkningsålder bör vara 80 år i likhet med vad

som gällde före 1993 års skogspolitiska beslut.

I motion Jo80 (mp) yrkande 7 anförs att regeringen

bör återkomma till riksdagen med förslag på

ytterligare sänkning av den areal som är undantagen

från begränsningar vid avverkningar. Utgångspunkten

bör härvid vara de regler som gällde före 1993 års

skogspolitiska beslut. Även motion MJ302 (s)

behandlar i yrkande 1 den tidigare nämnda

arealgränsen. Motionärerna anser härvid att

arealgränsen för undantag från

avverkningsbegränsningar i södra Sverige bör sänkas

till 20 hektar. Motionärerna anför vidare att

bestämmelserna i fastighetsbildningslagen och

skogsvårdslagen bör synkroniseras med avseende på

ransoneringsreglerna för skogsfastigheter.

I motion Jo81 (c) yrkas att gränsen för den s.k.

ransoneringsregeln bör sänkas till 20 hektar

(yrkande 4). Motionärerna anser även att en

parlamentarisk utredning bör tillsättas i syfte att

se över jordförvärvslagen. Syftet med utredningen

skall vara att komma till rätta med de på vissa

fastigheter omfattande slutavverkningarna samt att

stärka boplikten (yrkande 6). I motion MJ302 (s)

yrkande 2 anförs att regeringen bör ta initiativ

till en synkronisering av fastighetsbildningslagen

och skogsvårdslagen. Enligt motion Jo76 (v) yrkande

5 bör jordförvärvslagen ses över i syfte att stärka

bosättningsplikten och öka lokalbefolkningens

möjligheter att förvärva skogsmark.

Regeringens förslag att ändra skogsvårdslagen så

att skogsvårdsmyndigheten får möjlighet att meddela

föreskrifter om hur en avverkning skall ske

behandlas i motionerna Jo82 (kd) yrkande 3 och MJ306

(m) yrkande 2. Motionärerna anser att det skulle

vara en onödig återgång till den detaljreglering som

den nya lagen avsåg att ta bort och de motsätter sig

därför förslaget.

Utskottets överväganden

Enligt 10 § första stycket skogsvårdslagen skall

avverkning på skogsmark vara ändamålsenlig för

återväxt av ny skog eller främja skogens utveckling.

Skogsstyrelsen har i sin utvärdering noterat att

avverkningarna i många fall inte har varit

ändamålsenliga för återväxten. Det innebär att

syftet med bestämmelsen, den långsiktiga

utvecklingen, äventyras. I vissa fall kan det t.o.m.

vara så att följderna av en olämplig avverkning inte

går att rätta till i efterhand. Mot den bakgrunden

har utskottet inga invändningar mot regeringens

förslag att skogsvårdslagen skall kompletteras med

ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om

hur avverkning skall bedrivas för att stå i

överensstämmelse med 10 § skogsvårdslagen.

Motionerna Jo82 (kd) yrkande 3 och MJ306 (m) yrkande

2 avstyrks med hänvisning till det anförda.

Skogsstyrelsens utvärdering visar att åldern på den

skog som föryngringsavverkas har sjunkit, främst i

södra Sveriges granskogar. Enligt Skogsstyrelsen

utgör detta emellertid inget problem för

virkesproduktionen jämfört med hur det var före

förändringen av bestämmelserna. Utskottet delar

regeringens uppfattning att behovet av att skydda

och vårda den yngre skogen sedan länge är väl

förankrat hos flertalet skogsägare. Detta talar för

att den tidigare detaljregleringen inte bör

återinföras. Skogsstyrelsen bör emellertid noggrant

följa utvecklingen. Om det visar sig att nuvarande

regler utnyttjas på ett sätt som inte är avsett bör

Skogsstyrelsen vidta lämpliga åtgärder. Med

hänvisning till det anförda avstyrks motionerna Jo76

(v) yrkande 4, Jo80 (mp) yrkande 8 och Jo81 (c)

yrkande 5.

I 11 § skogsvårdslagen regleras skogsägarens

möjligheter att avverka. Bestämmelserna är mer

detaljerade för stora fastigheter än för små. För

större skogsinnehav är det sålunda möjligt att ge

föreskrifter om att högst en viss andel av en

brukningsenhets skogsmarksareal får avverkas under

en viss period. I fråga om mindre skogsinnehav får

föreskrifterna innebära att avverkning inte får ske

i sådan utsträckning att mer än hälften av

brukningsenhetens produktiva skogsmarksareal kommer

att bestå av kalmark och yngre skog. Regeringen

beslutade hösten 1997 att brukningsenheter mindre än

50 hektar helt skulle undantas från begränsningen.

Tidigare gällde undantaget alla brukningsenheter

mindre än 100 hektar.

Före 1993 års skogspolitiska beslut gällde

ransoneringsbestämmelser som innebar att undantag

från dem bestämdes med utgångspunkt i

brukningsenhetens produktionsförmåga. För södra

Sverige motsvarade detta ca 20 hektar, för norra

Sverige 40 hektar eller mer.

I början av 1990-talet ändrades även

fastighetsbildningslagen och jordförvärvslagen.

Ändringarna i jordförvärvslagen innebar bl.a. att en

större grupp intressenter fick möjlighet att

förvärva skogsfastigheter. I många fall har det

inneburit att möjligheterna för lokalbefolkningen

att förvärva skogsfastigheter har minskat och att

skogsägarna i större utsträckning inte har lokal

anknytning.

Den svenska skogspolitiken har en djup förankring

hos skogsägarna. Den är normbildande och accepterad.

Enligt upplysningar som framkommit vid utskottets

utfrågningar i detta ärende är problemet med s.k.

klippare, dvs. personer som förvärvar

skogsfastigheter utan att ha för avsikt att bedriva

ett ansvarsfullt skogsbruk, av ganska liten

omfattning. De förvärv som kan hänföras till denna

kategori omfattar endast cirka en procent av den

totala omsättningen av skogsfastigheter eller drygt

100 fastigheter per år. Från produktionssynpunkt är

problemet alltså av mindre betydelse. Utskottet vill

vidare hänvisa till det lagförslag som behandlas i

det följande och som innebär att avverkning enligt

36 § får påbörjas först när ekonomisk säkerhet

ställts för återväxtåtgärder och godkänts av

skogsvårdsstyrelsen. I det sammanhanget aviserar

regeringen dessutom en skyndsam utredning angående

möjligheten att binda säkerheten till den berörda

fastigheten. Dessa åtgärder är ägnade att motverka

oseriösa former av skogsbruk. Enligt utskottets

mening bör emellertid ytterligare ansträngningar

göras för att främja ett ansvarsfullt brukande av

skogen. Utskottet ansluter sig till motionärernas

synpunkter så till vida att det finns anledning att

utvärdera bestämmelserna i jordförvärvslagen och

fastighetsbildningslagen när det gäller effekterna

för både fysiska och juridiska personers möjligheter

att förvärva skogsmark. Utskottet vill särskilt peka

på bestämmelserna i jordförvärvslagen om

förvärvarens anknytning till den ort där fastigheten

är belägen. Regeringen bör genomföra en sådan

utvärdering och återkomma till riksdagen med

redovisning och eventuella förslag till

lagändringar. Vad utskottet anfört med anledning av

motionerna Jo76 (v) yrkande 5, Jo81 (c) yrkande 6

och MJ302 (s) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

Utskottet delar regeringens uppfattning att den

lägsta arealgränsen, 50 hektar, för tillämpning av

ransoneringsreglerna bör ligga fast tills vidare.

Problemet med oseriösa former av skogsbruk bör

behandlas i ett större sammanhang i enlighet med vad

utskottet anfört ovan. Motionerna Jo80 (mp) yrkande

7, Jo81 (c) yrkande 4 och MJ302 (s) yrkande 1

avstyrks med hänvisning till det anförda.

Anmälningsskyldigheten

Propositionen

Enligt 14 § skogsvårdslagen är skogsmarkens ägare

skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av

regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer underrätta skogsvårdsstyrelsen om

avverkning som skall äga rum på hans mark, uttag av

skogsbränsle i samband härmed, dikning som inte

kräver tillstånd enligt naturvårdslagen samt om vad

han avser att göra för att tillgodose naturvårdens

och kulturmiljövårdens intressen i samband med

avverkningen. Anmälningsskyldigheten har i fråga om

avverkning begränsats till föryngringsavverkning

större än 0,5 hektar. Anmälan skall göras minst sex

veckor innan planerad åtgärd påbörjas. Syftet härmed

är att ge myndigheterna tillräckligt med tid för

bedömning av om särskilda åtgärder skall vidtas.

Som framhållits i det föregående är formen för

avverkning avgörande för hur återväxterna utvecklas.

Felaktigt utförda åtgärder kan få negativa

långsiktiga effekter på skogsproduktionen. Samtidigt

är det nödvändigt att på ett tidigt stadium planera

för nödvändiga åtgärder så att kostnaderna inte blir

onödigt höga, t.ex. genom att de måste upprepas.

Vidare finns det anledning att komma till rätta med

den osäkerhet som många skogsägare känner i fråga om

föryngringsmöjligheterna i det enskilda fallet. Det

gäller inte minst många nya skogsägare som inte har

någon tidigare erfarenhet av skogsskötsel. Mot denna

bakgrund bör 14 § skogsvårdslagen kompletteras med

en bestämmelse om att skogsägaren i anslutning till

en avverkningsanmälan skall redovisa planerade

åtgärder för att trygga återväxten av ny skog.

Härigenom ges skogsvårdsstyrelsen möjlighet att göra

informations- och rådgivningsinsatser om så behövs.

Skogsstyrelsen har påpekat att hänsynsredovisningen

ofta är alltför schablonmässig och att bristerna i

redovisningen skulle kunna bortfalla om krav ställs

på t.ex. en kartredovisning. En sådan förändring

kombinerad med insatser för bättre planering av

åtgärder för natur- och kulturmiljöhänsyn bör som

Skogsstyrelsen har angett kunna leda till positiva

resultat. Det ankommer på Skogsstyrelsen att besluta

i denna fråga.

Motionerna

I motion Jo76 (v) yrkande 6 anförs att regeringen

bör besluta om förlängd tid mellan

avverkningsanmälan och påbörjad avverkning. Detta

för att öka möjligheterna för skogsvårdsmyndigheten

att stoppa avverkningar på skyddsvärda områden.

Enligt motion Jo81 (c) yrkande 7 bör tidsfristen,

med hänvisning till myndigheternas ökande erfarenhet

av tillämpningen av skogsvårdslagen, kunna sänkas

från nuvarande sex till fyra veckor.

Utskottets överväganden

Enligt 14 § skogsvårdslagen är skogsmarkens ägare

skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av

regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer underrätta skogsvårdsstyrelsen om

avverkning som skall äga rum på hans mark, uttag av

skogsbränsle i samband därmed, dikning som inte

kräver tillstånd enligt naturvårdslagen samt om vad

han avser göra för att tillgodose naturvårdens och

kulturmiljövårdens intressen i samband med

avverkningen.

De närmare föreskrifterna om avverkningsanmälan

framgår av Skogsstyrelsens författningssamling

(SKSFS 1993:2). Anmälan om avverkning skall göras

minst sex veckor innan föryngringsavverkning som

omfattar minst 0,5 hektar påbörjas. Anmälan är

giltig inom två år från den dag då anmälan kom in

till skogsvårdsstyrelsen. Avverkning som påbörjats

inom denna tid får dock fullföljas därefter. Om det

finns särskilda skäl får skogsvårdsstyrelsen medge

att avverkning får påbörjas tidigare än sex veckor

efter det att anmälan gjorts. Vad som är särskilda

skäl får enligt föreskrifterna prövas från fall till

fall. Enligt uppgift till utskottet uppgår antalet

dispenser till mellan fem och tio procent av antalet

anmälningar. Dispens ges i första hand på grund av

väderfaktorer; en anmäld avverkning kan t.ex. bli

omöjlig att genomföra på grund av kraftiga regn och

skogsägaren kan då få tillstånd att avverka ett

annat område. Vid akut brist på virke inom industrin

kan myndigheten också medge kortare tidsfrist mellan

anmälan och avverkning. Ett ovillkorligt krav vid

alla dispenser är att avverkningen skall klara de

naturvårds- och kulturvårdshänsyn som krävs.

I praktiken är det respektive skogssvårdsstyrelse

som handlägger ansökningar om dispenser. Det är

svårt att fastställa för hela landet generella

villkor för dispenser eftersom de skogliga

förhållandena varierar stort över landet. Enligt

uppgift ingår reglerna för avverkningsanmälan i den

översyn och modernisering av föreskrifter som pågår

på Skogsstyrelsen. De nyligen avslutade

inventeringarna av sumpskogar och nyckelbiotoper

torde också påverka möjligheten att se över detta

regelverk.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna

Jo76 (v) yrkande 6 och Jo81 (c) yrkande 7.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag

såvitt avser komplettering av 14 §

skogsvårdslagen.

Generell hänsyn till naturvårdens och

kulturmiljövårdens intressen

Propositionen

Enligt 30 § skogsvårdslagen får regeringen eller den

myndighet regeringen bestämmer meddela föreskrifter

om den hänsyn som skall tas till naturvårdens och

kulturmiljövårdens intressen vid skötseln av skog,

såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning,

beståndsanläggning, kvarlämnande av träd och

trädsamlingar, gödsling, dikning och skogsbilvägars

sträckning. Föreskrifter får inte vara så ingripande

att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Enligt 35 § får tillsynsmyndigheten meddela de

förelägganden som behövs för att lagen eller dess

föreskrifter skall efterlevas. I de fall som här är

i fråga kan förelägganden och förbud meddelas

omedelbart. De kan förenas med vite.

De nuvarande bestämmelserna ger möjlighet för

myndigheten att ge föreskrifter och ingripa innan en

åtgärd har vidtagits. Däremot saknas det möjligheter

att få till stånd återställningsåtgärder i efterhand

när en föreskrift inte har följts. Denna brist bör

nu avhjälpas genom att det i 30 § skogsvårdslagen

införs ett bemyndigande för regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer att besluta

angående föreskrifter om de åtgärder som skall

vidtas för det fall föreskrifter om naturvården och

kulturmiljövården inte har följts. Syftet är

givetvis att tillämpa ett sådant bemyndigande enbart

när det på ett rimligt sätt är möjligt att vidta

sådana åtgärder och med den begränsningen att

åtgärderna inte får vara så ingripande att pågående

markanvändning avsevärt försvåras.

30 § innehåller även ett bemyndigande för

regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer att meddela förbud om avverkning och andra

skogsbruksåtgärder på skogliga impediment. Efter

regeringens bemyndigande har Skogsstyrelsen

föreskrivit att det på skogliga impediment större än

0,1 hektar gäller förbud mot avverkning,

skogsvårdsåtgärder och gödsling men att enstaka träd

får avverkas om naturmiljöns karaktär inte förändras

därav.

De skogliga impedimenten har ett särskilt värde när

det gäller att bevara en biologisk mångfald.

Visserligen är antalet arter i impedimenten

förhållandevis begränsat. De har emellertid sin

särpräglade sammansättning. Impedimentens starka

areella spridning ger dem ett extra värde som

komplement till de hänsynsåtgärder som vidtas på

övrig mark. För skogsägaren har impedimenten

knappast något särskilt ekonomiskt värde. De

förtjänster som kan göras på avverkning av enstaka

träd är försumbara. Därför bör det även i

fortsättningen gälla mycket starka begränsningar för

skogsbruket på de skogliga impedimenten. Med hänsyn

till de ofta diffusa gränserna mellan skogsmarken

och impedimenten är det dock inte möjligt att

praktiskt upprätthålla ett totalt förbud. Däremot är

det angeläget med sådana förtydliganden som

Skogsstyrelsen har redovisat och, om möjligt, även

en skärpning av föreskrifterna.

Enligt regeringens förslag till följdlagstiftning

till miljöbalken m.m. måste det, när två

bestämmelser som är tillämpliga i samma fråga leder

till olika resultat och bestämmelserna alltså är

oförenliga, göras en bedömning av vilken bestämmelse

som skall tillämpas. Av allmänna lagvalsprinciper

följer i förevarande fall att de detaljerade

föreskrifterna om miljöhänsyn i

skogsvårdsförfattningarna skall tillämpas. Enligt

regeringens bedömning behövs inte någon uttrycklig

lagreglering av detta eftersom den valda metodiken

med tillräcklig tydlighet knyter an till allmänt

erkända lagvalsprinciper.

Motionerna

Miljöpartiet anför i motion Jo80 yrkande 1 att

dagens regler för naturvårdshänsyn inte ger det

skydd som var tänkt och därför bör ses över.

Motionärerna anser vidare att regeringen snarast bör

ges i uppdrag att föreslå bindande hänsynskrav på

avverkningen om det i området finns hotade arter

(yrkande 2).

Enligt motion Jo81 (c) yrkande 9 får inte

miljöbalkens parallella tillämpning med

skogsvårdslagen innebära att ytterligare

föreskrifter hämmar det positiva arbete som sker

inom svenskt skogsbruk. Motionärerna anser att

Skogsstyrelsen bör ha ansvar för tillsynen i

skogsbruket och även göra avvägningarna mellan

miljöbalken och skogsvårdslagen. Miljöbalken

behandlas även i motion MJ308 (kd) yrkande 2. Balken

uppvisar enligt motionärerna brist på förståelse för

skogs- och lantbrukets förutsättningar, och

oklarheterna i den nya lagstiftningen kan därmed

komma att drabba skogsbruket hårt.

Kristdemokraterna avvisar i motion Jo82 yrkande 4

förslaget att regeringen skall ha möjlighet att för

skogsbruket meddela föreskrifter om naturvården och

miljövården.

I motion Jo80 (mp) yrkande 6 påtalas behovet av att

spara stora ädla träd på de torra impedimenten

eftersom dessa är av betydelse för den biologiska

mångfald som kan finnas i dessa biotoper.

Utskottets överväganden

Enligt 30 § skogsvårdslagen får regeringen eller den

myndighet regeringen bestämmer meddela föreskrifter

om den hänsyn som skall tas till naturvårdens och

kulturmiljövårdens intressen vid skötseln av skog.

Enligt 35 § får tillsynsmyndigheten meddela de

förelägganden och förbud som behövs för att lagen

eller dess föreskrifter skall efterlevas. Däremot

saknas det möjligheter att få till stånd

återställningsåtgärder i efterhand när en föreskrift

inte har följts. Regeringen föreslår därför att det

i 30 § införs ett bemyndigande för regeringen eller

den myndighet som regeringen bestämmer att besluta

om föreskrifter om de åtgärder som skall vidtas för

det fall föreskrifter om naturvården och

kulturmiljövården inte har följts. Regeringen

betonar att syftet givetvis är att tillämpa ett

sådant bemyndigande enbart när det på ett rimligt

sätt är möjligt att vidta sådana åtgärder och med

den begränsningen att föreskrifterna inte får vara

så ingripande att pågående markanvändning avsevärt

försvåras. Utskottet har inga invändningar mot

regeringens förslag och avstyrker därmed motion Jo82

(kd) yrkande 4.

Skogsstyrelsen har i sin utvärdering noterat att

den generella hänsynen till naturvårdens intressen

vid föryngringsavverkning har förbättrats något

under utvärderingsperioden. Hänsynen till

kulturmiljövårdens intressen är bättre. Utskottet

förutsätter att myndigheterna inom ramen för den

kontinuerliga uppföljningen av skogspolitiken

noggrant bevakar hur politikens intentioner

beträffande naturvården efterlevs men är i det här

skedet inte berett att föreslå någon ytterligare

åtgärd med anledning av motion Jo80 (mp) yrkande 1.

I motion Jo80 (mp) yrkande 2 efterlyses bindande

hänsynskrav på avverkningen om det inom området

finns hotade arter. Utskottet vill framhålla att de

regler som Skogsstyrelsen utfärdat med stöd av

bemyndigandet i 30 § skogsvårdslagen består av dels

bindande föreskrifter, dels allmänna råd. Av

Skogsstyrelsens detaljföreskrifter framgår bl.a. att

hänsyn skall tas till de arter som enligt Statens

naturvårdsverk är akut hotade, sårbara och

sällsynta. Såvitt utskottet kan bedöma är således

syftet med yrkande 2 i motion Jo80 (mp)

tillgodosett.

Regeringen anför i propositionen att bestämmelserna

om förbud mot skogliga åtgärder på impediment bör

skärpas. Med hänsyn till de ofta diffusa gränserna

mellan skogsmarken och impedimenten är det dock

enligt regeringen inte möjligt att upprätthålla ett

totalt förbud. Utskottet instämmer i denna bedömning

och utgår från att Skogsstyrelsen vid sina

överväganden om skärpningar av bestämmelserna

särskilt beaktar de objekt på impedimenten som har

en stor artrikedom, såsom äldre träd. Motion Jo80

(mp) yrkande 6 torde i huvudsak vara tillgodosedd

genom det anförda och avstyrks.

Utskottet behandlade frågan om miljöbalkens

förhållande till skogsvårdslagstiftningen i sitt

betänkande om följdlagstiftning till miljöbalken

m.m. (1997/98:JoU25). Utskottet anförde därvid att

när två bestämmelser som är tillämpliga på samma

fråga leder till olika resultat och bestämmelserna

alltså är oförenliga, måste en bedömning göras av

vilken bestämmelse som skall tillämpas. Av allmänna

lagvalsprinciper följer att de detaljerade

föreskrifterna om miljöhänsyn i

skogsvårdsförfattningarna skall tillämpas. En

tillsynsmyndighet får således inte med stöd av

miljöbalkens allmänna hänsynsregler meddela

förelägganden om t.ex. bredden på skyddszoner med

träd och buskar som lämnas kvar mot vattendrag,

eftersom sådana skyddszoner finns i Skogsstyrelsens

föreskrifter. Däremot kan med stöd av miljöbalken

krav ställas på t.ex. kemikaliehantering eftersom

sådan hantering inte regleras i

skogsvårdsförfattningarna. En lagvalsprövning leder

nämligen till bedömningen att om en fråga om

miljöhänsyn är oreglerad i skogsvårdsförfattningarna

kan miljöbalkens hänsynsregler läggas till grund för

ingripanden. Med hänvisning till det anförda

föreslås ingen ytterligare åtgärd med anledning av

motionerna Jo81 (c) yrkande 9 och MJ308 (kd) yrkande

2.

Skogs- och miljöredovisning

Propositionen

Regeringen föreslår att det i skogsvårdslagen införs

en bestämmelse om att varje brukningsenhet skall ha

en aktuell redovisning som anger hur skogen ser ut

på brukningsenheten och vilka natur- och

kulturmiljövärden som finns registrerade för

enheten. Regeringen eller den myndighet regeringen

bestämmer bör få meddela närmare föreskrifter om vad

redovisningen skall innehålla, om vad som avses med

en aktuell redovisning och om undantag från kravet

på redovisning. Syftet med denna skyldighet är inte

att detaljreglera skogsägarens handlande. Därför bör

innehållskravet inte ta sikte på avverkning eller

andra aktiviteter som syftar till att generera

omedelbara inkomster. Inte heller bör kraven

utformas på ett sådant sätt att de favoriserar vissa

typer av planer och redovisningar och

diskvalificerar andra. Det bör därmed med andra ord

råda en stor frihet för skogsägaren att bestämma

detaljinnehållet. Obligatoriskt bör bl.a. vara

uppgifter om natur- och kulturmiljövärden som tagits

fram och dokumenterats genom myndigheternas

inventeringar. Skogsägaren bör ges rimlig tid att

skaffa sig en redovisning. Någon straffsanktion bör

inte kopplas till bestämmelsen.

Motionerna

Regeringens förslag om en obligatorisk skogs- och

miljöredovisning avvisas i motionerna Jo81 (c)

yrkande 8 och Jo82 (kd) yrkande 5. Moderaterna

motsätter sig i motion MJ306 yrkande 3 möjligheten

till myndighetsföreskrifter rörande redovisningarnas

detaljinnehåll eller med vilken frekvens de skall

förnyas.

Även i motion Jo76 (v) yrkande 7 framställs

synpunkter på vad redovisningen skall innehålla.

Motionärerna anser bl.a. att redovisningen bör

utformas så att den ger en grundläggande beskrivning

av skogsbeståndets kvaliteter såväl skogligt som

miljömässigt. Därvid bör skogens alla värden

beaktas. Det bör också anges hur ofta redovisningen

skall uppdateras.

I motion Jo77 (s) yrkande 3 anförs att den samlade

information som finns efter den översiktliga

skogsinventeringen bör tas till vara och utvecklas.

Utvecklingen bör leda till att man får ett samlat

lägesbundet informationsmaterial där även

nyckelbiotopinventeringen och sumpskogsinventeringen

läggs in.

Utskottets överväganden

Skogsstyrelsens utvärdering har visat att ungefär

hälften av de privata skogsägarna inte har någon

aktuell skogsbruksplan. Utskottet instämmer i

regeringens bedömning att brist på kunskap

förhindrar ett aktivt brukande och inte heller

stimulerar till en riktig skogsvård. Därtill kommer

svårigheterna för skogsägarna att leva upp till de

krav som ställs på hänsyn till naturvårdens och

kulturmiljövårdens intressen. Ytterligare ett motiv

för att införa krav på någon form av redovisning av

skogstillståndet är att allt fler skogsägare saknar

förankring i praktiskt skogsbruk.

Med hänvisning till vad som här anförts tillstyrker

utskottet regeringens förslag om krav på en skogs-

och miljöredovisning för skogsfastigheter. Utskottet

utgår från att föreskrifterna om redovisningen får

en flexibel utformning och att erfarenheterna av det

arbete med olika planeringsformer som pågår såväl i

Skogsstyrelsens som i skogsägarföreningarnas regi

kan tillvaratas. Motionerna Jo81 (c) yrkande 8, Jo82

(kd) yrkande 5 och MJ306 (m) yrkande 3 avstyrks med

hänvisning till det anförda.

Utskottet är inte berett att mot bakgrund av vad

som anförs i motion Jo76 (v) yrkande 7 gå närmare in

på vad skogs- och miljöredovisningen skall

innehålla. Det ankommer på regeringen och berörda

myndigheter att mot bakgrund av vad riksdagen

beslutar utfärda detaljföreskrifter i frågan.

Motionen avstyrks.

Motion Jo77 (s) yrkande 3 innehåller ett allmänt

uttalande om behovet av ett samlat lägesbundet

informationsmaterial. Utskottet finner inte

anledning att föreslå ytterligare åtgärder med

anledning av motionen.

Ekonomisk säkerhet för återväxtåtgärder

Propositionen

Om en avverkning föranleder förhållandevis dyra

återväxtåtgärder i större omfattning får

skogsvårdsstyrelsen enligt 36 § skogsvårdslagen i

samband med avverkningen besluta att säkerhet skall

ställas för fullgörandet av åtgärderna. Om inte

säkerhet ställs får skogsvårdsstyrelsen meddela

förbud att avverka skog på brukningsenheten utan

skogsvårdsstyrelsens tillstånd. I praktiken kan dock

en avverkning ske utan att säkerhet har ställts. Det

avverkningsförbud som bestämmelserna ger

skogsvårdsstyrelsen möjlighet att utfärda hinner

inte utnyttjas under den sexveckorsperiod som

skogsägaren måste vänta efter det att

avverkningsanmälan har gjorts. Regeringen anser mot

den bakgrunden att lagen bör ändras så att

avverkning får påbörjas först när säkerheten är

ställd och godkänd av skogsvårdsstyrelsen.

Säkerheten är till för att täcka de kostnader som

kan uppstå för skogsvårdsstyrelsen om den blir

tvungen att själv vidta återväxtåtgärderna. Ett

sådant förfarande kan enligt lagen nämligen

tillgripas om någon inte rättar sig efter ett

föreläggande. Det har under senare tid förekommit

ett antal fall där säkerhet har begärts och ställts

och där fastigheten har överlåtits efter det att

avverkningen har skett men innan några

återväxtåtgärder har vidtagits. Säkerheten har då

återgått till den tidigare ägaren. Om den nye ägaren

inte har möjlighet att ställa motsvarande säkerhet

och vägrar anlägga ny skog åsamkas staten kostnader.

Detta är givetvis inte tillfredsställande. Frågan

har då aktualiserats om inte säkerheten skulle kunna

bindas till fastigheten. Någon närmare utredning om

detta har inte presenterats. Hur det

lagstiftningsmässigt skulle lösas behöver alltså

utredas närmare om förslaget skulle genomföras.

Regeringen anser att det närmare bör prövas om det

är möjligt att på detta sätt komma till rätta med

problemet och har för avsikt att skyndsamt låta

utreda frågan närmare.

Motionerna

I motionerna Jo80 (mp) yrkande 9 och MJ219 (c)

yrkande 14 anförs att regeringen snarast bör

återkomma med förslag om hur den säkerhet som ställs

för återväxtåtgärder skall kunna knytas till

fastigheten vid ägarbyte.

Utskottets överväganden

Säkerheten för återväxtåtgärder är till för att

täcka de kostnader som kan uppstå för

skogsvårdsstyrelsen om den blir tvungen att själv

utföra återväxtåtgärderna. Ett sådant förfarande kan

enligt lagen nämligen tillgripas om någon inte

rättar sig efter ett föreläggande. Det har under

senare tid förekommit ett antal fall där säkerhet

har begärts och ställts och där fastigheten har

överlåtits efter det att avverkningen har skett men

innan några återväxtåtgärder har vidtagits.

Säkerheten har då återgått till den nye ägaren. Om

den nye ägaren inte har möjlighet att ställa

motsvarande säkerhet och vägrar att anlägga ny skog

åsamkas staten kostnader. Mot bakgrund av detta

anser regeringen att det närmare bör prövas om det

är möjligt att binda säkerheten till fastigheten.

Utskottet har inga invändningar mot denna bedömning.

Motionerna Jo80 (mp) yrkande 9 och MJ219 (c) yrkande

14 torde i huvudsak vara tillgodosedda med det

anförda och påkallar ingen särskild åtgärd.

Områdesskydd m.m.

Propositionen

Skydd i olika former för att bevara en biologisk

mångfald och kulturmiljövärden i skogen är ett

viktigt komplement till den generella hänsyn till

naturvårdens intressen som är basen för bevarandet

av mångfalden. De starkaste bestämmelserna om

områdesskydd finns i naturvårdslagen. Dessa avser

nationalpark, naturreservat och biotopskydd.

Bestämmelserna har i huvudsak överförts till

miljöbalken i det förslag som regeringen tidigare

har lämnat till riksdagen (prop. 1997/98:45). Där

föreslås också en ny skyddsform kallad

kulturreservat. Med stöd av skogsvårdslagen finns

det även möjlighet att förbjuda avverkning i

fjällnära skog om avverkningen är oförenlig med

intressen som är av väsentlig betydelse för

naturvården eller kulturmiljövården. I samtliga

dessa fall gäller att ersättning lämnas vid avsevärt

intrång i pågående markanvändning. Ytterligare

bestämmelser om områdesskydd finns i

skogsvårdslagen. Sålunda krävs det tillstånd för

föryngringsavverkning i sådana områden som

regeringen har förordat som svårföryngrade eller som

skyddsskogar. I samband med 1993 års skogspolitiska

beslut lanserades ett nytt instrument, nämligen

civilrättsliga avtal mellan staten och markägaren

avseende naturvårdsinsatser, s.k. naturvårdsavtal.

Som ytterligare alternativ angavs möjligheten att

förordna om reservat utan att ägarförhållandena

ändras och med en varierad grad av inskränkningar.

Miljövårdsberedningen har på regeringens uppdrag

yttrat sig över i vilken omfattning arealen skyddad

skogsmark behöver utökas och former för att

åstadkomma detta. För att inte försitta

möjligheterna att långsiktigt bevara den biologiska

mångfalden anser Miljövårdsberedningen att det finns

ett behov av att skydda ytterligare skogsmark

motsvarande drygt 3 % eller ca 700 000 hektar av den

produktiva skogsmarksarealen nedanför gränsen för

fjällnära skog. Därutöver finns det enligt

beredningen ca 200 000 hektar där det finns behov av

att låta naturhänsynen vida överstiga den generella

hänsyn som normalt skall tas. De sammanlagda

kostnaderna för reservat och biotopskydd beräknas

till 4,7 miljarder kronor. Om skyddet skulle

genomföras under en 10-årsperiod, vilket beredningen

förordar, skulle de årliga anslagen för ändamålet

behöva ökas med 225 miljoner kronor vilket motsvarar

mer än en fördubbling av dagens anslag. I ett 20-

årsprogram är det främst anslaget för biotopskydd

som behöver ökas.

Regeringen har för avsikt att i budgetpropositionen

för år 1999 föreslå riksdagen anslagshöjningar både

för reservat och för biotopskydd och

naturvårdsavtal.

Av särskild betydelse är också frågan om de

civilrättsliga naturvårdsavtalens giltighet när en

fastighet byter ägare. Skogsstyrelsen föreslog bl.a.

i sin aktionsplan för biologisk mångfald att

lagändringar skulle göras så att avtalen skulle

kunna ges en giltighet upp till 50 år oavsett om ett

ägarbyte sker. Regeringen har lämnat förslag till

ändring i jordabalken med detta syfte i sin

proposition om följdlagstiftning till miljöbalken

m.m.

Motionerna

I motion Jo76 (v) yrkande 8 anförs att staten måste

höja de ekonomiska anslagen till de olika former av

reservatsbildning, biotopskydd m.m. som finns i

avvaktan på att frågan om skyddet av skogens

biologiska mångfald fått en långsiktig lösning. Även

i motion MJ308 (kd) yrkande 10 anförs att

ytterligare medel för biotopskydd och

naturvårdsavtal troligen kommer att behövas.

Miljöpartiet anför i motion Jo80 yrkande 3 att

regeringen bör ta initiativ till att de återstående

ur- och naturskogarna får ett interimistiskt skydd i

avvaktan på en permanent lösning. Vidare yrkar

motionärerna att riksdagen beslutar att 5 % av den

produktiva skogsmarken nedanför den fjällnära skogen

skall ges ett varaktigt skydd till år 2005 och att

10 % av den produktiva skogsmarken nedanför den

fjällnära skogen skall ha ett varaktigt skydd till

år 2010 (yrkande 4). I yrkande 5 anförs att det är

angeläget att frågan om skyddet av områden större än

vad som har ansetts som nyckelbiotop men mindre än

naturreservat löses på ett konstruktivt sätt.

Möjligheterna för enskilda och företag att

frivilligt avsätta pengar till skydd av värdefulla

naturmiljöer bör enligt motion Jo81 (c) yrkande 1

förbättras. Detta kan ske genom att en fond inrättas

för ändamålet.

I motion Jo81 yrkande 2 samt i motion MJ219 yrkande

13 (båda c) anförs att staten som majoritetsägare i

Assi Domän bör medverka till försäljning av

skogsmark till enskilda brukare. Bevarandevärd skog

bör behållas i statens ägo.

Utskottets överväganden

Riksdagen beslutade i samband med sin behandling av

följdlagstiftningen till miljöbalken att

jordabalkens och andra författningars bestämmelser

om nyttjanderätt skall tillämpas på den rätt som

uppkommer för staten eller en kommun när

fastighetsägaren i ett naturvårdsavtal avstår från

att bruka sin fastighet i särskilt angivna

hänseenden. Denna ändring genomfördes genom att ett

andra stycke infördes i 7 kap. 3 § jordabalken med

innebörd att vad fastighetsägaren skriftligen

förbundit sig att tillåta eller tåla i ett

naturvårdsavtal skall anses som en nyttjanderätt

(prop. 1997/98:90, JoU25).

Regeringen anför i propositionen att ytterligare

produktiv skogsmark behöver skyddas i syfte att

bevara en biologisk mångfald och kulturmiljövärden i

skogen. I budgetpropositionen för år 1999 föreslår

regeringen att anslaget för skydd av skogsmark

(prop. 1998/99:100, utg. omr. 20, anslaget A 3) höjs

med 150 miljoner kronor för år 1999. För åren 2000

och 2001 bör anslaget räknas upp med ytterligare 50

respektive 110 miljoner kronor. För biotopskydd och

naturvårdsavtal har regeringen föreslagit att

anslaget förstärks med 15 miljoner kronor år 1999

och med 25 miljoner kronor vardera för åren 2000 och

2001 (utg. omr. 23, anslaget H 2). Utskottet

behandlar budgetförslagen parallellt med detta

betänkande. Med hänvisning till den pågående

budgetbehandlingen föreslås ingen ytterligare åtgärd

med anledning av motionerna Jo76 (v) yrkande 8 och

MJ308 (kd) yrkande 10.

Miljövårdsberedningen har på regeringens uppdrag

gjort en bedömning av hur mycket produktiv skogsmark

som behöver skyddas för att inte försitta

möjligheterna att långsiktigt bevara den biologiska

mångfalden. Miljövårdsberedningen anser att det i

ett kortsiktigt perspektiv finns ett behov av att

skydda ytterligare 700 000 hektar av den produktiva

skogsmarksarealen nedanför gränsen för fjällnära

skog. Därutöver finns det enligt beredningen ca

200 000 hektar där det finns behov av att låta

naturhänsynen vida överstiga den generella hänsyn

som normalt skall tas. Ca 250 000 hektar av denna

sammanlagda areal bör enligt beredningen skyddas

genom förordnanden som reservat och 25 000 hektar

genom biotopskydd. Resterande del, ca 600 000

hektar, bedöms kunna tillgodoses inom ramen för

frivilliga åtaganden. De anslagsförstärkningar som

föreslagits i budgetpropositionen innebär att

Miljövårdsberedningens förslag beträffande

reservatsbildning kan genomföras under en

tioårsperiod. Utskottet anser i likhet med

regeringen att Miljövårdsberedningens bedömningar av

skyddsbehovet är de bästa som för närvarande finns

att tillgå och avstyrker därför motion Jo80 (mp)

yrkande 4.

Regeringen gav i januari 1998 en särskild

förhandlare i uppdrag att överlägga med företrädare

för skogsbruket bl.a. om möjligheten att vid behov

få senarelägga statens ersättningar för områdesskydd

till dess medel finns tillgängliga. Utredaren, som

redovisade sitt uppdrag i juni 1998, har redovisat

tre modeller för hur betalning av reservat kan

uppskjutas. Vidare föreslås att staten skall

stimulera tillkomsten av regionala skyddsstiftelser

som verkar genom att skriva naturvårdsavtal med

markägare. Förslagen behandlas för närvarande i

Regeringskansliet. Motion Jo80 (mp) yrkande 3 torde

i stor utsträckning vara tillgodosedd med det

anförda och påkallar ingen ytterligare åtgärd.

I propositionen redovisas en kompletterande modell

för naturskydd främst för södra och mellersta

Sverige som Skogsstyrelsen skisserat. Modellen utgår

från de nuvarande administrativa medel som står till

förfogande. Skogsstyrelsen föreslår en ytterligare

närmare utredning tillsammans med Naturvårdsverket

och om det visar sig lämpligt en försöksverksamhet.

Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har även tagit

upp biotopskyddets innehåll och föreslagit att

listan över skyddsvärda biotoper kompletteras.

Vidare föreslår myndigheterna att

biotopskyddsbestämmelserna i undantagsfall skall

kunna tillämpas på arealer större än de fem hektar

som Skogsstyrelsen har angett med utgångspunkt i

förarbetena till bestämmelserna. Förändringar av

definierade skyddsvärda biotoper kräver inte

riksdagens medverkan. Vad gäller storleksgränsen

anför regeringen att flexibilitet bör känneteckna

tillämpningen av bestämmelserna om både biotopskydd

och reservat. Det ankommer på Skogsstyrelsen och

Naturvårdsverket att besluta om detta. Utskottet

förutsätter att frågan löses på ett konstruktivt

sätt. Motion Jo80 (mp) yrkande 5 torde i huvudsak

vara tillgodosedd med det anförda. Parallellt med

behandlingen av detta ärende behandlar utskottet

regeringens budgetförslag för år 1999. I detta

sammanhang diskuteras fördelningen av medel mellan

anslagen för biotopskydd och reservat.

I motion Jo81 (c) yrkande 1 förordas ökade

möjligheter för företag och enskilda att frivilligt

avsätta pengar för skydd av värdefulla naturmiljöer.

Det framgår inte närmare av motionen vilka

offentligrättsliga åtgärder som skulle kunna komma i

fråga för att öka dessa möjligheter. Utskottet har

givetvis inget att invända mot att enskilda fysiska

och juridiska personer avsätter medel för frivilliga

inköp av skyddsvärd mark. Motionen kan i denna del

ej läggas till grund för någon framställning från

riksdagens sida.

Staten äger för närvarande drygt 50 % av aktierna i

Assi Domän AB. Regeringen har av riksdagen

bemyndigats att under vissa förutsättningar besluta

om en minskning av statens ägarandel i bolaget till

lägst 34 %. Enligt budgetpropositionen (utg. omr.

24, anslaget G 3) avser Assi Domän att besluta om en

utdelning till aktieägarna av ett nybildat bolag

innehållande 900 000 hektar produktiv skogsmark samt

därtill hörande skogsbruksrörelse. Staten avser

därefter att lägga ett offentligt bud på samtliga

aktier i det nybildade bolaget i syfte att nå en

ägarandel på 100 % i detta bolag. Ersättning till

aktieägarna skall ges i form av aktier i Assi Domän.

Staten kommer efter bytet, om samtliga aktieägare i

det utdelade bolaget accepterar villkoren, att äga

100 % av ett skogsbolag och en minoritetsandel i

Assi Domän AB. Detta kommer bl.a. att innebära att

det blir lättare att till staten överföra mark för

statliga ändamål, t.ex. för naturvårdsändamål.

Dessutom kommer markbyten med andra markägare på

kommersiella villkor att underlättas.

Utskottet är inte i det här sammanhanget berett att

föreslå några ytterligare åtgärder med anledning av

motionerna Jo81 (c) yrkande 2 och MJ219 (c) yrkande

13. Utskottet kan konstatera att de ovan redovisade

transaktionerna ger staten ökade möjligheter att

agera på det sätt motionärerna förordar. Det kan

tilläggas att Naturvårdsverket fått i uppdrag att ta

fram en förteckning över skyddsvärda skogs- och

myrmarker som enligt Assi Domän AB:s beslut skall

överföras till ett nytt skogsbolag, som Assi Domän

aviserat att man kommer att bilda. Uppdraget skall

genomföras i samarbete med länsstyrelserna och skall

redovisas för regeringen senast den 23 november

1998.

Statligt ekonomiskt stöd

Propositionen

De statliga ekonomiska stöd som kvarstår efter 1993

års skogspolitiska beslut är i huvudsak stöd till

ädellövskogsbruk, natur- och kulturvårdsåtgärder

samt insatser mot effekterna av luftföroreningar.

Även de stöd som lämnas inom ramen för EU:s

jordbrukspolitik har karaktär av ersättningar för

extra naturvårdsinsatser.

Skogsstyrelsen har föreslagit att den

försöksverksamhet med insatser mot effekterna av

luftföroreningar som pågått under större delen av

1990-talet skall övergå i en regelrätt verksamhet

med kalkning och vitaliseringsgödsling. Ett program

har tagits fram i samarbete med Naturvårdsverket.

Den sammanlagda kostnaden för staten skulle uppgå

till 243 miljoner kronor för perioden 1999-2001.

Enligt regeringens bedömningar ryms ett sådant

program inte inom de anslagsramar som står till

förfogande utan att angelägna ändamål får stå

tillbaka.

Före år 1994 fanns det vissa möjligheter att lämna

bidrag till skogsägare för bekämpning av omfattande

insektshärjningar i skog. Bidragsmöjligheten

avskaffades då i likhet med övriga skogsbidrag som

finansierades av skogsvårdsavgiften. Något utrymme

för ett sådant bidrag finns inte längre inom

budgetramarna. Andra skador såsom brand- och

stormskador liksom insektsskador på plantskog är det

möjligt att försäkra sig mot. Det är skogsbrukets

eget ansvar att pröva möjligheterna till

försäkringsskydd även mot övriga insektsskador.

Sammanfattningsvis bör sålunda statligt stöd till

skogsbruket begränsas till sådana åtgärder som har

karaktären av natur- och kulturvård och går utöver

vad som krävs enligt gällande lag.

Motionerna

Kristdemokraterna anför i motionerna Jo82 yrkande 6

och MJ308 yrkande 9 att ekonomiskt stöd bör ges till

skogsägare för åtgärder mot markförsurning. Partiet

anför vidare i motionernas yrkande 7 respektive

yrkande 8 att det skall finnas medel till ett

katastrofskydd vid t.ex. insektsskador så att

insatser kan komma i gång omedelbart.

Motion Jo79 (s) behandlar skattefrågor inom

skogsbruket. Enligt motionärerna bör de

avdragsregler som gäller vid anläggning av

skogsbilvägar ändras eftersom den för den enskilde

skogsägaren mest fördelaktiga skattemodellen

motverkar anläggande av bra skogsbilvägar.

Utskottets överväganden

Naturvårdsverket har i uppdrag att ta fram en

detaljerad plan för verksamheten med sjökalkning

under den närmaste tioårsperioden. Regeringen

bedömer att det behövs ett samlat grepp mot

försurningen och i arbetet med den nationella planen

bör det därför ingå att Naturvårdsverket och

länsstyrelserna tillsammans med Skogsstyrelsen

beskriver hur ett kalknings- och

vitaliseringsprogram för mark och vatten i sydvästra

Sverige bör utformas. Arbetet beräknas vara avslutat

vid halvårsskiftet 1999.

Regeringen erinrar i propositionen om att det före

år 1994 fanns vissa möjligheter att lämna bidrag

till skogsägare för bekämpning av omfattande

insektshärjningar i skog. Bidragsmöjligheten

avskaffades i likhet med övriga skogsbruksbidrag som

finansierades med skogsvårdsavgiften. Utskottet

delar regeringens uppfattning att utrymme för sådana

bidrag inte längre finns inom budgetramarna och

avstyrker därför med hänvisning till ovan nämnda

utredning motionerna Jo82 (kd) yrkandena 6 och 7 och

MJ308 (kd) yrkandena 8 och 9.

Utskottet vill med anledning av motion Jo79 (s)

erinra om att föreliggande proposition inte

behandlar skattefrågor. I sammanhanget kan dock

nämnas att skatteutskottet har behandlat frågan om

avdrag för byggande av skogsbilvägar.

Skatteutskottet (1993/94:SkU25) hänvisade härvid

till en dom av Kammarrätten i Sundsvall där en vägs

livslängd bedömts efter den ekonomiska livslängden.

En väg som i och för sig skulle kunna användas under

många år, men som är avsedd endast för en kortare

tids användning i samband med en större avverkning,

kan därmed bli föremål för direkt avskrivning.

Motionen avstyrks med hänvisning till det anförda.

Kunskapsförsörjning

Propositionen

Den utvärdering av skogspolitiken som gjorts har

visat att det behövs en förstärkt insats för tillsyn

och för rådgivning och information till skogsägarna.

Skogsstyrelsen pekar i det sammanhanget på både

skogsvårds- och miljöområdena och föreslår en

anslagsförstärkning med 40 miljoner kronor.

Regeringen har i 1998 års ekonomiska vårproposition

vid beräkningen av utgiftsramen för utgiftsområde 23

avsatt sammanlagt 34 miljoner extra för perioden

1999-2001 i syfte att förstärka rådgivningen.

Regeringen återkommer till de närmare

anslagsfrågorna i budgetpropositionen för år 1999.

I syfte att skapa grunden för en bättre samordning

av den samlade skogsforskningen och den

skogsindustriella forskningen och utbildningen har

en särskild arbetsgrupp kartlagt denna och redovisat

behovet av vissa åtgärder (Ds 1998:20). Enligt

arbetsgruppen gjordes under år 1997 en sammanlagd

insats från staten och skogsnäringen på

skogsforskning och skogsindustriell forskning på ca

875 miljoner kronor.

På regeringens initiativ görs nu ytterligare

insatser för framtidsinriktad, främst industriell

forskning och utveckling. Insatserna görs med den

uttryckliga förutsättningen att branschen gör

motsvarande insatser på 60 % av totalkostnaden.

Detta är i linje med de regler som gäller inom EU.

Skogsstyrelsen har föreslagit att staten genom

Skogsstyrelsen skall disponera ett särskilt anslag

på 10 miljoner kronor om året för vetenskapliga

undersökningar och utredningar m.m. Regeringen vill

betona, nu liksom tidigare, att skogsnäringen har

ett stort ansvar för att utveckla sin näring och

skapa konkurrenskraft genom insatser för forskning

och utveckling. I den mån Skogsstyrelsen behöver

göra insatser på dessa områden får det ske inom

ramen för det myndighetsanslag som styrelsen

disponerar.

Den tidigare nämnda arbetsgruppen har särskilt

pekat på möjligheterna att inom EU verka för att

skogsforskningen lyfts fram och för möjligheterna

att erhålla medfinansiering från EU. Trots Sveriges

och vissa andra länders ansträngningar har

skogsforskningen fått en mindre framträdande plats i

EU:s femte ramprogram för forskning. I det läget är

det än mer angeläget att svenska forskare, som

hittills varit mycket framgångsrika i konkurrensen

om EU:s forskningsmedel, och inte minst den svenska

skogsindustrin arbetar aktivt för att initiera

gemensamma forsknings- och utvecklingsprogram med

andra medlemsstaters forskare och industriföretag.

Motionerna

Behovet av skoglig forskning påtalas i motion Jo81

(c) yrkande 10. Motionärerna betonar därför vikten

av att initiativ tas för att öka EU:s insatser och

medfinansiering inom skogsforskningen.

Enligt motion MJ308 (kd) yrkande 6 bör

skogsvårdsorganisationens informations- och

rådgivningsverksamhet öka.

Utskottets överväganden

Det framgår av propositionen att Sverige aktivt

tillsammans med Spanien och Österrike verkat för att

skogsforskningen skulle få en framskjuten plats i

EU:s femte ramprogram för forskning. Eftersom övriga

medlemsländer inte stödde detta initiativ kommer

skogsforskningen att få en mindre framträdande

plats. Utskottet delar regeringens bedömning att det

i det läget är än viktigare att svenska forskare,

som hittills varit mycket framgångsrika i

konkurrensen om EU:s forskningsmedel, arbetar aktivt

för att initiera gemensamma forsknings- och

utvecklingsprogram med andra medlemsstaters

forskningsorgan. Utskottet utgår vidare ifrån att

regeringen även i kommande förhandlingar om EU:s

forskningsprogram, med anledning av skogssektorns

betydelse i Sverige, prioriterar skogsforskningen.

Utöver dessa uttalanden föreslås ingen åtgärd med

anledning av motion Jo81 (c) yrkande 10.

Regeringen hänvisar i propositionen till att

riksdagen i 1998 års ekonomiska vårproposition

avsatt sammanlagt 34 miljoner kronor extra för

perioden 1999-2001 i syfte att förstärka

rådgivningen inom skogsbruket. I budgetpropositionen

föreslår regeringen att skogsvårdsorganisationens

anslag tillförs 5 miljoner kronor extra år 1999 för

ökade rådgivningsinsatser. Motsvarande förstärkning

för budgetåren 2000 och 2001 beräknas till 12

respektive 17 miljoner kronor. Budgetförslaget

behandlas parallellt med föreliggande proposition

och utskottet föreslår därför inte i detta

sammanhang någon vidare åtgärd med anledning av

motion MJ308 (kd) yrkande 6.

Skogens kulturmiljövärden

Propositionen

För att skogens kulturmiljövärden på både kort och

lång sikt skall kunna bevaras och berikas krävs

kunskaper, hänsyn och aktiva insatser inte minst

från skogsnäringen. Det är en uppgift för i första

hand Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen och de

regionala museerna i enlighet med

kulturmiljöområdets ansvarsfördelning att

tillhandahålla relevanta kunskapsunderlag samt svara

för att skogens kulturmiljövärden tas till vara

genom information och rådgivning till näringen.

Regeringen anser att det är angeläget att bl.a.

skogsnäringen snarast får tillgång till ett digitalt

fornminnesregister. Regeringen har gett

Riksantikvarieämbetet i uppdrag att senast den 1

november 1998 öka den IT-baserade tillgängligheten i

fornminnesregistret genom att utveckla en

användarapplikation för att tillhandahålla relevant

digitalt kunskapsunderlag till berörda parter.

Regeringen förutsätter att arbetet ges hög

prioritet. Även skogsvårdsorganisationen utvecklar

ett digitalt kunskapsunderlag avseende bl.a. skogens

kulturmiljövärden.

En helhetssyn på skogens natur- och

kulturmiljövärden är en förutsättning för att nå

framgång i det fortsatta arbetet för att bevara och

främja skogens miljövärden. Detta förutsätter en

nära samverkan mellan naturvården,

kulturmiljöorganisationen samt

skogsvårdsorganisationen. En sådan samverkan bör

komma till uttryck bl.a. i en ökad samordning av

olika underlag för bevarandearbetet. Inom ramen för

befintliga resurser bör således bl.a. ökad vikt ges

framtagandet av olika typer av markhistoriska

underlag, så att den historiska hävden vägs in på

ett adekvat sätt vid bevarande- och vårdåtgärder.

Regeringen avser att följa den fortsatta

utvecklingen och vid behov vidta de åtgärder som kan

komma att föranledas härav.

Utskottets överväganden

Utskottet har inga invändningar mot regeringens

bedömningar.

Skogsvårdsorganisationen

Propositionen

Skogsvårdsorganisationen består av Skogsstyrelsen

som är central förvaltningsmyndighet för skogsfrågor

och skogsvårdsstyrelserna för vilka Skogsstyrelsen

är tillsynsmyndighet. Fr.o.m. år 1997 har antalet

skogsvårdsstyrelser minskats från 24 till 11.

Det är nu nödvändigt att Skogsvårdsorganisationen

kan koncentrera sin verksamhet på att förbättra

måluppfyllelsen för skogspolitiken. Som har framgått

av det föregående behövs det särskilda insatser för

att nå både produktions- och miljömålet. Effektiv

information, rådgivning och tillsyn är i det

sammanhanget avgörande. Skogsvårdsorganisationen är

nu väl anpassad till de krav som ett modernt

samhälle ställer. Viss resursförstärkning är som

nämnts dock nödvändig. Regeringen återkommer till

anslagsfrågorna i budgetpropositionen för år 1999.

En särskild fråga som Skogsstyrelsen har

aktualiserat är sektorsansvaret för miljöfrågorna.

Skogsvårdsorganisationen är numera tillsynsmyndighet

vad gäller samråd enligt 20 § naturvårdslagen om

arbetsföretag i skogsbruket. Vidare är

skogsvårdsmyndigheten ansvarig för hanteringen av

biotopskyddet enligt samma lag. Avsikten är att

dessa ansvarsområden skall bestå när naturvårdslagen

ersätts med en miljöbalk. Skogsstyrelsen har

tillsammans med Naturvårdsverket och med

utgångspunkt i miljöpolitiska och skogspolitiska

beslut konkretiserat sektorsansvarets avgränsning. I

vissa fall har det dock visat sig svårt för berörda

myndigheter att tillämpa dessa i konkreta fall. Det

är angeläget att den statliga verksamheten på detta

område bedrivs effektivt. I likhet med

Skogsstyrelsen fäster regeringen därför stor vikt

vid den studie av sektorsansvaret som genomförs av

Riksrevisionsverket och som skall vara klar under

hösten 1998.

Motionerna

Enligt motion Jo78 (s) är det viktigt att

sektorsansvaret, definierat som ansvar under frihet

för skogsägaren, kan utvecklas genom nya former av

samarbete mellan skogsägare och skogsvårdsstyrelsen.

Regeringen bör därför ta initiativ till att

regelverket inom ramen för nuvarande skogsvårdslag

utformas så att en utveckling av sektorsansvaret ej

hindras.

Utskottets överväganden

Regeringen betonar i propositionen att

skogsvårdsmyndighetens verksamhet är ett av de

viktigaste medlen i skogspolitiken. Verksamheten

bygger på att i direkt kontakt med de många

skogsägarna föra ut och förankra statens

skogspolitik genom bl.a. information och rådgivning.

Bredden hos skogsvårdsorganisationens verksamhet

liksom den direkta personliga kontakten mellan

myndighetens anställda och de enskilda människorna

är unik.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i

motion Jo78 (s) att det är viktigt att

sektorsansvaret och samarbetet mellan skogsägarna

och skogsvårdsmyndigheten utvecklas ytterligare för

att öka måluppfyllelsen inom skogspolitiken. I

avvaktan på resultatet av den studie av

sektorsansvaret som genomförs av Riksrevisionsverket

är utskottet dock inte berett att föreslå

ytterligare åtgärder med anledning av motionen.

Ekonomiska konsekvenser av förslagen

Propositionen

Regeringens förslag innebär dels att skogsvårdslagen

förtydligas i vissa avseenden i syfte att bättre

tillgodose redan gällande krav, dels att det införs

en skyldighet för skogsägaren att ha en redovisning

av hur skogen ser ut på brukningsenheten. För staten

kommer förslagen inte att leda till några ökade

kostnader.

Förslaget vad gäller redovisning av

skogstillståndet m.m. kan för vissa skogsägare komma

att leda till en engångskostnad vars storlek är

beroende på förhållandena i det enskilda fallet.

Sålunda kan det knappast bli annat än en ringa

kostnad för de mindre enheterna. För övrigt bör

tillståndsredovisningen möjliggöra en effektivare

planering och därmed mera lönsam verksamhet.

Utskottets överväganden

Utskottet har inga invändningar mot regeringens

bedömningar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande skoglig kompetens vid

Sveriges beskickningar utomlands

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo82 yrkande 1,

res. 1 (kd)

2. beträffande skogsfrågornas behandling

inom EU

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ306 yrkande 10,

res. 2 (m)

3. beträffande utvärdering av

skogspolitiken

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ308 yrkande 4,

4. beträffande de skogspolitiska målen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ224 yrkande 42 och

1998/99:MJ308 yrkande 1,

5. beträffande detaljreglering av

skogsbruket

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ308 yrkande 3,

6. beträffande ägarstrukturen inom

skogsbruket

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ308 yrkande 5,

7. beträffande information om svenskt

skogsbruk

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ306 yrkande 9,

8. beträffande definition av begreppet

skogliga impediment

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo81 yrkande 3,

1997/98:Jo82 yrkande 2 och 1998/99:MJ306 yrkande

1,

res. 3 (m, kd, c)

9. beträffande skoglig statistik

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo76 yrkande 1,

10. beträffande redovisning av skogliga

impediment

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ306 yrkande 6,

res. 4 (m)

11. beträffande rådgivning vid anläggning

av ny skog

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo76 yrkande 2,

12. beträffande bestämmelser om anläggning

av ny skog

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo77 yrkande 1,

13. beträffande uppföljning av röjnings-

och gallringsåtgärder

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo76 yrkande 3,

14. beträffande överuttag vid gallring

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo80 yrkande 10,

15. beträffande skogsvårdslagens 6 §

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo77 yrkande 2,

16. beträffande föreskrifter om hur

avverkning skall bedrivas

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1997/98:Jo82 yrkande 3 och

1998/99:MJ306 yrkande 2 antar regeringens

förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen

(1979:429) såvitt avser 10 §,

res. 5 (m, kd)

17. beträffande åldersgräns för

föryngringsavverkning

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo76 yrkande 4,

1997/98: Jo80 yrkande 8 och 1997/98:Jo81 yrkande

5,

res. 6 (v, c, mp)

18. beträffande förvärv av

skogsfastigheter m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo76

yrkande 5, 1997/98:Jo81 yrkande 6 och

1998/99:MJ302 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. beträffande ransoneringsreglerna

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo80 yrkande 7,

1997/98: Jo81 yrkande 4 och 1998/99:MJ302

yrkande 1,

res. 7 (c, mp)

20. beträffande tidsfrist för

avverkningsanmälan

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo76 yrkande 6 och

1997/98: Jo81 yrkande 7,

res. 8 (v)

21. beträffande föreskrifter om

återställningsåtgärder

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med

avslag på motion 1997/98:Jo82 yrkande 4 antar

regeringens förslag till lag om ändring i

skogsvårdslagen (1979:429) såvitt avser 30 §,

22. beträffande hänsyn till naturvårdens

intressen vid föryngringsavverkning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo80 yrkandena 1 och 2,

res. 9 (mp)

23. beträffande skogliga åtgärder på

impediment

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo80 yrkande 6,

24. beträffande miljöbalkens förhållande

till skogslagstiftningen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo81 yrkande 9 och

1998/99:MJ308 yrkande 2,

25. beträffande skogs- och

miljöredovisning

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med

avslag på motionerna 1997/98:Jo81 yrkande 8,

1997/98:Jo82 yrkande 5 och 1998/99:MJ306 yrkande

3 antar regeringens förslag till lag om ändring

i skogsvårdslagen (1979:429) såvitt avser 14 a

§,

res. 10 (m, kd, c)

26. beträffande skogs- och miljöredovisningens

innehåll

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo76 yrkande 7,

res. 11 (v)

villk. mom. 25

27. beträffande behovet av ett lägesbundet

informationsmaterial

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo77 yrkande 3,

28. beträffande säkerhet för

återväxtåtgärder vid fastighetsöverlåtelse

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo80 yrkande 9 och

1998/99:MJ219 yrkande 14,

29. beträffande medel för naturreservat

och biotopskydd

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo76 yrkande 8 och

1998/99:MJ308 yrkande 10,

30. beträffande bedömningar av

skyddsbehovet

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo80 yrkande 4,

31. beträffande interimistiskt skydd av

vissa skogar

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo80 yrkande 3,

32. beträffande skydd av vissa

skogsområden

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo80 yrkande 5,

33. beträffande fond för skydd av

värdefulla naturmiljöer

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo81 yrkande 1,

34. beträffande försäljning av skog till

privatpersoner

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo81 yrkande 2 och

1998/99: MJ219 yrkande 13,

res. 12 ( c)

35. beträffande katastrofskydd vid

insektshärjningar m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo82 yrkandena 6 och

7 och 1998/99:MJ308 yrkandena 8 och 9,

res. 13 (kd)

36. beträffande skatteavdrag vid

anläggande av skogsbilvägar

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo79,

37. beträffande skogsforskning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo81 yrkande 10,

res. 14 (c)

38. beträffande ökade

rådgivningsinsatser

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ308 yrkande 6,

39. beträffande utveckling av sektorsansvaret

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo78,

40. beträffande övriga ändringar i

skogsvårdslagen

att riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) i de

delar som ej omfattas av utskottets hemställan

ovan,

41. beträffande lag om ändring i lagen om

ändring av skogsvårdslagen

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1998:821) om ändring i skogsvårdslagen

(1979:429).

Stockholm den 12 november 1998

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Sinikka Bohlin

I beslutet har deltagit: Sinikka

Bohlin (s), Inge Carlsson (s),

Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson

(s), Carl G Nilsson (m), Ingemar

Josefsson (s), Ann-Kristine

Johansson (s), Kjell-Erik Karlsson

(v), Caroline Hagström (kd),

Catharina Elmsäter-Svärd (m),

Gudrun Lindvall (mp), Eskil

Erlandsson (c), Harald Nordlund

(fp), Michael Hagberg (s), Lars

Lindblad (m), Jonas Ringqvist (v)

och Ester Lindstedt-Staaf (kd).

Reservationer

1. Skoglig kompetens vid Sveriges

beskickningar utomlands (mom. 1)

Caroline Hagström och Ester Lindstedt-Staaf (båda

kd) anför:

Kristdemokraterna efterlyser starkare insatser från

statens sida på det internationella planet. Den

internationella konkurrensen gör det helt nödvändigt

att vid svenska beskickningar utomlands återupprätta

bevakningen av skogliga frågor. För närvarande är

Sverige, till skillnad från våra viktigaste

konkurrentländer, många gånger inte representerat

vid viktiga internationella mässor, konferenser och

andra sammankomster. Det är ett nationellt intresse

att de svenska skogliga intressena får en ökad

internationell representation från statens sida. Vad

som här anförts med anledning av motion Jo82 (kd)

yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande skoglig kompetens vid Sveriges

beskickningar utomlands

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo82 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad

som ovan anförts,

2. Skogsfrågornas behandling inom EU

(mom. 2)

Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Catharina Elmsäter-

Svärd och Lars Lindblad (alla m) anför:

Skogen och skogspolitiken är i huvudsak en nationell

angelägenhet. Det är trots detta mycket angeläget

att bevaka de svenska intressena på det skogliga

området inom EU. När Sverige och Finland blev

medlemmar i EU innebar detta att gemenskapens

resurser på detta område kraftigt förstärktes. För

de nordiska länderna har skogen som råvara och

inkomstkälla en utomordentligt stor betydelse. Vi

anser att detta innebär att de nordiska länderna

måste vara tongivande när det gäller att sätta

agendan inom områden som berör skogliga frågor som

t.ex. miljö- och forskningsområdena. Vad som här

anförts med anledning av motion MJ306 (m) yrkande 10

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande skogsfrågornas behandling inom

EU

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ306 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad som

ovan anförts,

3. Definition av begreppet skogliga

impediment (mom. 8)

Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Caroline

Hagström (kd), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil

Erlandsson (c), Lars Lindblad (m) och Ester

Lindstedt-Staaf (kd) anför:

Den svenska definitionen av skogsmark är inte

liktydig med vad som gäller internationellt.

Skogsstyrelsen har med anledning av det föreslagit

en ändring av den svenska terminologin. Det

internationella samarbetet och jämförelser på

internationell nivå skulle underlättas om den

svenska beskrivningen av skogsmark överensstämde med

vad som gäller i andra länder. Regeringen bör därför

återkomma med förslag om detta. Vad som här anförts

med anledning av motionerna Jo81 (c) yrkande 3, Jo82

(kd) yrkande 2 och MJ306 (m) yrkande 1 bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande definition av begreppet

skogliga impediment

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo81 yrkande

3, 1997/98:Jo82 yrkande 2 och 1998/99:MJ306

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad som ovan anförts,

4. Redovisning av skogliga impediment

(mom. 10)

Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Catharina Elmsäter-

Svärd och Lars Lindblad (alla m) anför:

Enligt motion MJ306 (m) yrkande 6 utgörs mycket

stor andelskogsmarksareal, ca 3,5 miljoner hektar,

av biologiska impediment. Dessa arealer har ofta

höga naturvärden och åtnjuter ett starkt skydd mot

avverkning.

Enligt skogsvårdslagen får enbart enstaka träd

fällas på impedimenten. Detta skydd har en lägre

klassning än skyddet av naturreservat. Vi anser dock

att impedimentens skydd inom ramen för nuvarande

lagstiftning och i praxis är så stark att dessa

marker bör redovisas som skyddad areal. Eftersom

regeringen aviserar ett förstärkt skydd av

skogsimpediment är det desto mer angeläget att

redovisa dessa på angivet sätt. Vad som här anförts

med anledning av motion MJ306 (m) bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande redovisning av skogliga

impediment

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ306 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad som

ovan anförts,

5. Föreskrifter om hur avverkning skall

bedrivas (mom. 16)

Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Caroline

Hagström (kd), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars

Lindblad (m) och Ester Lindstedt-Staaf (kd) anför:

Regeringen föreslår i propositionen att 10 §

skogsvårdslagen ändras så att regeringen eller den

myndighet regeringen bestämmer skall få möjlighet

att meddela föreskrifter om hur avverkning skall

bedrivas för att vara ändamålsenlig för återväxten

eller för att främja skogens utveckling. Vi anser i

enlighet med vad som anförs i motionerna Jo82 (kd)

yrkande 3 och MJ306 (m) yrkande 2 att detta är en

onödig reglering och en återgång till den

detaljreglering som den nya lagen avsåg ta bort. Vi

avstyrker därför detta förslag och tillstyrker

motionerna Jo82 (kd) yrkande 3 och MJ306 (m) yrkande

2.

Vi anser att utskottets hemställan under 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande föreskrifter om hur avverkning

skall bedrivas

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Jo82 yrkande 3

och med anledning av motion 1998/99:MJ306

yrkande 2 avslår regeringens förslag till

ändring i skogsvårdslagen (1979:429) såvitt

avser 10 §,

6. Åldersgräns för föryngringsavverkning

(mom. 17)

Kjell-Erik Karlsson (v), Gudrun Lindvall (mp), Eskil

Erlandsson (c) och Jonas Ringqvist (v) anför:

Regeringen konstaterar att Skogsstyrelsen i sin

utvärdering redovisat att avverkningarna i många

fall inte varit ändamålsenliga för återväxten.

Särskilt allvarligt för den biologiska mångfalden är

att avverkningsåldern sjunkit. Långsiktigt får detta

också effekter på skogens produktionsförmåga. Vi

anser därför att regeringen i likhet med vad som

anförs i motionerna Jo76 (v) yrkande 4, Jo80 (mp)

yrkande 8 och Jo81 (c) yrkande 5 bör återkomma med

förslag om hur skyddet för den unga skogen kan

skärpas. Som motionärerna anfört bör bl.a. den

lägsta tillåtna åldersgränsen för

föryngringsavverkning höjas. Vad som här anförts med

anledning av motionerna bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 17 bort ha

följande lydelse:

17. beträffande åldersgräns för

föryngringsavverkning

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo76 yrkande

4, 1997/98:Jo80 yrkande 8 och 1997/98:Jo81

yrkande 5 som sin mening ger regeringen till

känna vad som ovan anförts,

7. Ransoneringsreglerna (mom. 19)

Eskil Erlandsson (c) och Gudrum Lindvall (mp) anför:

I motionerna Jo80 (mp) yrkande 7, Jo81 (c) yrkande 4

och MJ302 (s) yrkande 1 behandlas de förändringar av

den s.k. ransoneringsregeln som genomfördes år 1993.

Vi anser i likhet med vad som anförs i motionerna

att resultatet av dessa förändringar blivit att

många skogsfastigheter på mindre än 100 hektar köpts

och avverkats mycket snabbt. Ofta har åtgärderna för

att trygga återväxterna varit bristfälliga, i vissa

fall saknades de helt. Av denna orsak ändrades

lagstiftningen år 1997 så att gränsen nu går vid 50

hektar. Vi anser att arealgränsen för undantag från

ransoneringsbestämmelserna bör sänkas ytterligare.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag

om detta. Vad som här anförts med anledning av

motionerna Jo80 (mp) yrkande 7, Jo81 (c) yrkande 4

och MJ302 (s) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande ransoneringsreglerna

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo80 yrkande

7, 1997/98:Jo81 yrkande 4 och 1998/99:MJ302

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad som ovan anförts,

8. Tidsfrist för avverkningsanmälan

(mom. 20)

Kjell-Erik Karlsson och Jonas Ringqvist (båda v)

anför:

Regeringen bör i likhet med vad som anförs i motion

Jo76 (v) yrkande 6 besluta om förlängd tid mellan

anmälan och påbörjad avverkning. En av svårigheterna

med att skydda värdefull skogsmark är att

skogsvårdsstyrelserna inte hinner inventera anmälda

avverkningar i tid för att stoppa avverkning på

skyddsvärda områden. Problemet minskar med en utökad

rapporteringsskyldighet för skogsägaren vad gäller

redovisning av miljöåtgärder, men det finns ändå

anledning att se över anmälningsplikten. En seriös

skogsägare har lång framförhållning och det torde

knappast innebära problem att utöka tidsintervallet

från anmälan till avverkning. Vad som här anförts

med anledning av motion Jo76 (v) yrkande 6 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Motion Jo81 (c) yrkande 7 avstyrks.

Vi anser att utskottets hemställan under 20 bort ha

följande lydelse:

20. beträffande tidsfrist för

avverkningsanmälan

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo76 yrkande 6

och med avslag på motion 1997/98:Jo81 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

9. Hänsyn till naturvårdens intressen vid

föryngringsavverkning (mom. 22)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Utvärderingen av skogsvårdslagen visar att

naturvårdshänsyn inte tas i tillräcklig omfattning

vid föryngringsavverkning. Lokaler med rödlistade

arter avverkas i betydande omfattning och arealen

naturskog krymper (källa Rapport 4844 från

Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen). På

ArtDatabankens kongress i år, 1998, om den

biologiska mångfalden redovisades en liten

undersökning där man tittat på naturvårdshänsynen

vid slutavverkning. Vid förnyade besök var 8 av 12

områden kalhuggna efter några år och det som sparats

av naturvårdsskäl borta. Enligt Miljöpartiets mening

finns det alltså skäl för regeringen att se över

bestämmelserna för naturvårdshänsynen. Dagens regler

ger inte det skydd som var tänkt. Naturvårdshänsynen

når inte sina syften - att skydda biologisk mångfald

och ge växter och djur möjligheter till överlevnad.

De allmänna hänsynsreglerna i den nya miljöbalken

kommer, enligt Miljöpartiets uppfattning, att stärka

miljömålet. Vi anser dock att detta inte räcker,

framför allt vad gäller de hotade arterna. Det som

saknas är bindande hänsynskrav på avverkningen om

det i området finns hotade arter. Regeringen bör ges

i uppdrag att snarast ta fram sådana.

Vad som här anförts med anledning av motion Jo80

yrkandena 1 och 2 bör riksdagen ge regeringen till

känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 22 bort ha

följande lydelse:

22. beträffande hänsyn till naturvårdens

intressen vid föryngringsavverkning

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo80 yrkandena 1

och 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad ovan anförts,

10. Skogs- och miljöredovisning (mom. 25)

Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Caroline

Hagström (kd), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil

Erlandsson (c), Lars Lindblad (m) och Ester

Lindstedt-Staaf (kd) anför:

I motionerna Jo81 (c) yrkande 8, Jo82 (kd) yrkande 5

och MJ306 (m) yrkande 3 behandlas regeringens

förslag att krav på en obligatorisk skogs- och

miljöredovisning skall införas. Vi anser i likhet

med vad som anförs i motionerna att de riktlinjer

som lämnas av regeringen för detta arbete är

mångtydiga och riskerar att innebära en återgång

till obligatoriska plandokument, vilket skulle

innebära början på en ny byråkratisk styrning av

markanvändningen. I stället bör de initiativ till

miljöcertifiering som tagits på olika håll stödjas.

Regeringens förslag bör därför avslås. Utskottet

tillstyrker således motionerna Jo81 (c) yrkande 8,

Jo82 (kd) yrkande 5 och MJ306 (m) yrkande 3.

Vi anser att utskottets hemställan under 25 bort ha

följande lydelse:

25. beträffande skogs- och miljöredovisning

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Jo81 yrkande

8 och 1997/98:Jo82 yrkande 5 och med anledning

av motion 1998/99: MJ306 yrkande 3 avslår

regeringens förslag till lag om ändring i

skogsvårdslagen (1979:429) såvitt avser 14 a §,

11. Skogs- och miljöredovisningens innehåll

(mom. 26)

Under förutsättning av bifall till utskottets

hemställan i moment 25

Kjell-Erik Karlsson och Jonas Ringqvist (båda v) anför:

Vi välkomnar regeringens förslag om skogs- och

miljöredovisning, men anser att det är alltför vagt

formulerat. Vi anser bl.a. att det inte räcker att

ange de natur- och kulturmiljövärden som har

registrerats för fastigheten. Det måste ankomma på

varje skogsägare att skaffa sig kunskap om skogs-

och miljövärden oavsett om de registrerats eller ej.

Den begränsning vi kan acceptera är att små

fastigheter kan undantas. I en skogs- och

miljöredovisning bör också anges hur ofta den skall

uppdateras. Redovisningen bör utformas så att den

ger en grundläggande beskrivning av skogsbeståndets

kvaliteter såväl skogligt som miljömässigt. Därvid

bör skogens alla värden såsom biologisk mångfald,

kulturhistoriska värden och värden för flora och

fauna beaktas. I de fall där skogsmark ligger inom

renskötselområdet bör också hänsyn till rennäringen

redovisas. Vad som här anförts med anledning av

motion Jo76 (v) yrkande 7 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 26 bort ha

följande lydelse:

26. beträffande skogs- och miljöredovisningens

innehåll

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo76 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad som

ovan anförts,

12. Försäljning av skog till privatpersoner

(mom. 34)

Eskil Erlandsson (c) anför:

Jag anser att det privata ägandet bör stärkas och

att det är av stor betydelse att det lokala ägandet

av skogsmark ökar i de områden där Assi Domän i dag

är den dominerande ägaren. I syfte att stärka det

enskilda skogsbruket och lokalt verksamma

sågverksföretag bör staten, som majoritetsägare i

Assi Domän, medverka till försäljning av skogsmark.

Det är även viktigt att bevarandevärd skog behålls i

statens ägo. Vad som här anförts med anledning av

motionerna Jo81 (c) yrkande 2 och MJ219 (c) yrkande

13 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 34 bort ha

följande lydelse:

34. beträffande försäljning av skog till

privatpersoner

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo81 yrkande

2 och 1998/99:MJ219 yrkande 13 som sin mening

ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

13. Katastrofskydd vid insektshärjningar

m.m. (mom. 35)

Caroline Hagström och Ester Lindstedt-Staaf (båda

kd) anför:

Vi anser att ett statligt ekonomiskt stöd till

skogsbruket skall kunna lämnas i form av åtgärder

mot markförsurning. Det är den nationella politiken

som leder till ökad försurning till följd av ökad

förbränning av fossila bränslen. När skogstillväxten

på detta sätt hämmas måste staten ge ekonomisk

kompensation för detta.

En annan fråga vi vill ta upp är katastrofinsatser

vid allvarliga insektsskador. En form av

katastrofskydd bör återinföras så att kostnaderna

för till exempel skador av granbarkborre kan få en

rimlig fördelning mellan staten och markägaren. Vad

som här anförts med anledning av motionerna Jo82

(kd) yrkandena 6 och 7 och MJ308 (kd) yrkandena 8

och 9 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 35 bort ha

följande lydelse:

35. beträffande katastrofskydd vid

insektshärjningar m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo82

yrkandena 6 och 7 och 1998/99:MJ308 yrkandena 8

och 9 som sin mening ger regeringen till känna

vad som ovan anförts,

14. Skogsforskning (mom. 37)

Eskil Erlandsson (c) anför:

Sveriges möjligheter att på ett hållbart sätt

utnyttja skogens resurser är beroende av en hög nivå

på forskning och utveckling inom det skogliga

området. Detta är ett ansvar för såväl näringen som

för staten. Jag vill betona vikten av att initiativ

tas för att öka EU:s insatser och medfinansiering

inom skogsforskningen. Vad som här anförts med

anledning av motion Jo81 (c) yrkande 10 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 37 bort ha

följande lydelse:

37. beträffande skogsforskning

att riksdagen med anledning av motion

1997/98:Jo81 yrkande 10 som sin

mening ger regeringen till känna

vad som ovan anförts,

Särskilda yttranden

1. Uppföljning av skogspolitiken m.m.

Harald Nordlund (fp) anför:

Regeringen konstaterar i proposition 1997/98:158

Uppföljning av skogspolitiken att varken

skogspolitikens produktionsmål eller dess miljömål

har nåtts ännu, men att målen bör ligga fast. Det är

Folkpartiets uppfattning att ansträngningarna för

att skogsbruk skall bedrivas så att den biologiska

mångfalden inte hotas måste intensifieras. I skogen

återfinns unika biotoper och ekosystem som utgör

grunden för många arters överlevnad. Dessa

förutsättningar måste återspeglas i avverknings- och

reproduktionsreglerna. Även med ett någorlunda

varsamt bedrivet skogsbruk i allmänhet behöver i

alla landsändar naturskogsartad produktiv skog

motsvarande minst 5 % av skogsmarken, mot nu i

medeltal 0,5 %, undantas för fri utveckling för att

den biologiska mångfalden skall kunna säkras. Vad

gäller bland annat den fjällnära skogen måste en

långt större andel bevaras för fri utveckling.

Naturvård handlar om att skydda och bevara

naturvärden och mångfalden i naturen åt framtida

generationer samt att beakta egenvärdet även hos

människans medvarelser.

Biologisk mångfald inklusive variation inom arter

främjar dessutom ekosystemens flexibilitet och

uthållighet. Den skall bevaras inte minst genom mer

varsamt brukande och genom att fler områden avsätts

som naturreservat och dylikt. Dock behövs även annat

än varsamt brukande och avsättande av reservat för

att bevara biologisk mångfald, bl.a.

artfridlysningar och minskade utsläpp.

Det är enligt Folkpartiets mening positivt att

ytterligare skogsmarksareal avsätts för

naturvårdsändamål förutom den som för närvarande är

avsatt i form av naturreservat, nationalparker

o.s.v. För att biologisk mångfald skall kunna

bevaras krävs bl.a. att det finns en mångfald av

olika skogsmiljöer. I reservaten bör det finnas ett

representativt urval av förekommande skogstyper och

miljöer som är betingade.

Mest akut är situationen för äldre naturskog som

inom den närmaste tiden kan komma att avvecklas.

Skog som avsätts som reservat bör vara fördelad så

att vi får en fullgod representation av olika

skogsmiljöer i olika naturgeografiska regioner.

Staten köper 900 000 hektar av Assi Domäns

skogsmark. Affären har en sådan omfattning att den

borde föregåtts av en mer omfattande debatt än som

hittills förekommit. Affären är en ekonomisk

uppgörelse mellan politiska beslutsfattare och

bolagsföreträdare. Eftersom bevarande- och

skyddsfrågorna är av mycket stor vikt bör kontakter

tas med t.ex. miljöorganisationerna och

Naturvårdsverket. De skogar inom det aktuella

området för vilka finns särskilda skyddsmotiv måste

undantas från produktion. Skyddsbehovet och

markbytesaspekten måste tydligare styra vilka

områden som skall förvärvas. Effekterna för

naturvården av affären måste tydliggöras. Sådan

analys saknas för närvarande.

Vid reservatsbildning används ofta ett system med

markbyte. En särskild bytesbank bör inom affärens

ram upprättas. Hur den regionala fördelningen av

bytesbanken skall utformas bör avgöras först efter

samråd med olika sakkunniga hos

miljöorganisationerna, Naturvårdsverket och andra

intressegrupper.

Så länge måluppfyllelse beträffande skydd av

värdefull skog inte uppnåtts måste det anses

oacceptabelt att utnyttja naturskogar och

nyckelbiotoper för skogsproduktion.

Det är inte rimligt att bolaget Assi Domän ensamt

skall besluta vilka områden man önskar avvara.

Affärer sker normalt genom förhandlingar mellan

köpare och säljare. I det förslag som presenterats

råder en obalans mellan olika regioner. Från

nordliga Kalix förvaltning föreslås ca 32 % övergå i

statlig ägo medan motsvarande siffra för Växjö

förvaltning endast är 3 %. Detta måste ses över med

hänsyn till skyddsbehov och markbytesaspekten.

Staten skall utnyttja sin förhandlingsposition och

agera med samhällets, inte företagets, bästa inför

ögonen.

Affären omfattar ca 2 % av Sveriges yta och ca 4 %

av landets skogsmark - det är alltså en mycket

omfattande affär som planeras. Men naturvärdena på

den mark som omfattas är inte ordentligt utredda. En

affär av den här typen får inte genomföras utan att

effekterna för naturvården är kända! Urvalet av mark

bör ske efter en miljöanalys i samråd med forskare,

natur- och skogsvårdsmyndigheter samt miljö- och

markägarorganisationer.

Alla skyddsvärda skogar inom det aktuella området

(naturskog, nyckelbiotoper, andra skyddsmotiv) måste

från början undantas från produktion och skyddas

utan att detta belastar statens reservatsanslag. Det

finns för litet skyddad skog i Sverige. Nedanför

fjällkedjan är endast 0,8 % av den produktiva

skogsmarken skyddad i reservat eller liknande. Nu

finns det en unik möjlighet att kraftfullt öka den

skyddade arealen.

Riktlinjerna för affären har gjorts upp i en mindre

krets inom bolagsledning och Regeringskansliet.

Eftersom den berör så stora områden av intresse för

stora delar av svenska folket måste en större

öppenhet uppnås. Låt de sakkunniga inom

Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, markägar- och

miljöorganisationer och andra intressegrupper komma

till tals! Lägg inte viktiga beslut om den svenska

skogen i händerna på ett fåtal politiker och

direktörer.

Anders Sundströms planer på att minska

skogsinnehavet i Assi Domän innebär en unik

möjlighet att snabbt rädda naturskog genom att byta

kommersiellt användbar skog mot avverkningshotad

skog med stort skyddsvärde. Regeringen bör använda

denna möjlighet för att reparera tidigare

försummelser. Om kommersiellt användbar skogsareal

byts mot skyddsvärd skog kan staten skapa fler

naturreservat och rädda livsmiljöerna för hotade

arter.

I Världsnaturfondens genomgång av skogspolitiken i

Europa får Sverige kritik för att inte skydda

tillräckliga delar av skogsmarken. Folkpartiet har i

flera år föreslagit kraftigt höjda anslag för skydd

av skogsmark, finansierat med minskade anslag till

statsministerns anslag till så kallade ekologiska

byggprojekt.

2. Ägarstrukturen inom skogsbruket

Caroline Hagström och Ester Lindstedt-Staaf (båda

kd) anför:

Det är av stor vikt att regering och riksdag

vidhåller den tidigare markerade samstämmigheten i

synen på ägarstrukturen i det svenska skogsbruket,

vilket inneburit att det enskilda ägandet skall

stimuleras till skillnad mot ett ökat

storbolagsägande. Även fortsättningsvis bör det

enskilda ägandet i svenskt skogsbruk stimuleras.

Det finns anledning att understryka Assi Domäns

ansvar för att medverka till genomförandet av en

sådan politik samtidigt som företaget tar hänsyn

till avsättning av bevarandevärd skog.

3. Tidsfrist för avverkningsanmälan

Eskil Erlandsson (c) anför:

I en situation när skogsbruket inte når det uppsatta

produktionsmålet finns det anledning att genomföra

ändringar som underlättar för skogsägare som vill

avverka. Även marknadens snabba

konjunktursvängningar motiverar en förändring i

syfte att förkorta handläggningen vid

avverkningsbeslut. Därför borde anmälan om

avverkning återgå till att gälla minst fyra veckor

före planerad åtgärd, vilket var fallet före

förändringen av skogsvårdslagen. Den nuvarande

längre handläggningstiden är inte motiverad av

naturvårdsskäl, utan av administrativa skäl.

Myndigheternas ökande erfarenhet av tillämpningen av

skogsvårdslagen, och kännedom om skyddsvärd skog,

gör det möjligt att ställa krav på kortare

handläggningstider.

4. Miljöbalkens förhållande till

skogsvårdslagstiftningen

Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Caroline

Hagström (kd), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil

Erlandsson (c), Lars Lindblad (m) och Ester

Lindstedt-Staaf (kd) anför:

Skogsvårdslagen är en modern lagstiftning väl

anpassad till skogsbrukets villkor och till de

miljöfrågor som skall hanteras. Den reglerar på ett

tydligt sätt den frihet och det ansvar som den

enskilde skogsägaren har att beakta i sitt

skogsbruk. Det vore olyckligt om miljöbalken tilläts

förändra det regelverk som är väl anpassat för ett

hållbart skogsbruk med tydliga miljö- och

produktionsmål. Miljöbalken får inte medföra en

återgång till den detaljstyrning av skogsbruket som

var fallet innan skogsvårdslagen ändrades 1993. I de

fall då det finns samhälleliga intressen att

begränsa brukandet eller att hindra det skall

normala ersättningsregler inträda.

5. Medel för naturreservat och biotopskydd

Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Catharina Elmsäter-

Svärd och Lars Lindblad (alla m) anför:

Moderata samlingspartiet har i en annan motion

föreslagit en snar försäljning av hela eller en del

av statens aktieinnehav i Assi Domän. Vi förutsätter

att en del av dessa intäkter kommer att användas för

att inrätta naturreservat och biotopskyddsområden. I

ett första steg bör två miljarder kronor av

intäkterna reserveras för naturvårdsändamål. Av

dessa bör en miljard kronor användas omgående för

skydd av områden där det brådskar med initiativ.

Detta bör ske antingen genom inköp eller byte av

mark eller genom avtal med markägarna där dessa

erhåller viss ersättning. Denna satsning gör det

också möjligt att tillmötesgå skogsägarerörelsens

erbjudande att inte avverka några nyckelbiotoper

under fem år om staten visar att ersättningsfrågan

är löst. Vi återkommer i annat sammanhang med

konkreta förslag om detta.

6. Bedömningar av skyddsbehovet m.m.

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna har agerat mycket för att

skyddet av skogsmark skall öka. Vi anser att 10 % av

den produktiva skogsmarken nedanför

skogsodlingsgränsen måste skyddas och att det är

bråttom att skydda de första 5 procenten. I

Naturvårdsverkets rapport Skogsreservat i Sverige

(nr 4707) påtalas att ca 93 % av de totalt 1 662

rödlistade skogslevande arterna är beroende av

sådana skogar. Dessa är ofta dyra att spara, men

detta är nödvändigt om landets skogslevande hotade

arter skall finnas kvar. Sverige är också medlem i

den internationella naturvårdsunionen IUCN, som

föreslagit att 10 % av alla representativa

naturtyper skall bevaras för att säkerställa

biologisk mångfald.

Miljöpartiet de gröna har varje år föreslagit att

anslagen för inköp av skog skall förstärkas och vi

är mycket nöjda med att nu så sker i den budget för

1999 som presenterats och som är en överenskommelse

mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Även anslaget till skydd av nyckelbiotoper ökas. Det

finns alltså nu möjlighet att skydda skog, och vi

hoppas att det innebär att det förslag vi tidigare

framfört - att interimistiskt skydda de återstående

ur- och naturskogarna i avvaktan på permanent

lösning - nu visar sig överflödigt.

Propositionens lagförslag

2.1 Förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen

(1979:429)

Härigenom föreskrivs i fråga om skogsvårdslagen

(1979:429)[1]

dels att 10, 30 och 36 §§ skall ha följande

lydelse,

dels att rubriken "Miljökonsekvensbeskrivning"

närmast före 32 § skall bytas ut mot "Miljöanalys",

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf,

14 a §, och närmast före denna en ny rubrik av

följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

10 §

------------------------------------------------------

Avverkning på skogsmark skall vara ändamålsenlig för

återväxt av ny skog eller främja skogens utveckling.

-----------------------------------------------------

Regeringen eller den Regeringen eller den

myndighet som regeringen myndighet som regeringen

bestämmer får till skydd bestämmer får till skydd

för den yngre skogen för den yngre skogen

föreskriva att föreskriva att

trädbestånd under en viss trädbestånd under en viss

ålder inte får avverkas. ålder inte får avverkas

samt meddela föreskrifter

om hur avverkning skall

bedrivas för att tillgo-

dose kraven enligt första

stycket.

-----------------------------------------------------

------------------------------------------------------

För att möjliggöra försöksverksamhet får

skogsvårdsstyrelsen i särskilda fall medge undantag

från första stycket.

------------------------------------------------------

------------------------------------------------------

------------------------------------------------------

Skogs- och miljöredovisning

-----------------------------------------------------

14 a §

-----------------------------------------------------

För varje brukningsenhet

skall det finnas en

redovisning som anger hur

skogen ser ut och vilka

natur- och

kulturmiljövärden som har

registrerats för

brukningsenheten.

Redovisningen skall

upprättas enligt

föreskrifter som meddelas

av regeringen eller den

myndighet som regeringen

bestämmer.

Regeringen eller den

myndighet som regeringen

bestämmer får meddela

föreskrifter om undantag

från första stycket.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

30 §

------------------------------------------------------

Regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som

skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens

intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om

hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning,

kvarlämnande av träd och trädsamlingar, gödsling,

dikning och skogsbilvägars sträckning.

För att tillgodose dessa intressen får regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela

föreskrifter om förbud mot avverkning och andra

skogsbruksåtgärder på skogliga impediment.

-----------------------------------------

Regeringen eller

den myndighet som

regeringen

bestämmer får också

meddela

föreskrifter om de

åtgärder som skall

vidtas för det fall

föreskrifter enligt

första stycket inte

har följts.

-----------------------------------------

Bemyndigandet i Bemyndigandet i

första stycket första och tredje

medför inte stycket medför inte

befogenhet att med- befogenhet att

dela föreskrifter meddela

som är så ingripan- föreskrifter som är

de att pågående så ingripande att

markanvändning pågående

avsevärt försvåras. markanvändning

avsevärt försvåras.

-----------------------------------------

36 §

------------------------------------------------------

Om en avverkning föranleder förhållandevis dyra

återväxtåtgärder i större omfattning, får

skogsvårdsstyrelsen i samband med avverkningen

besluta att säkerhet skall ställas för fullgörandet

av åtgärderna.

Säkerhet får även krävas som villkor för tillstånd

enligt 16 § eller enligt 27 § första stycket.

-----------------------------------------

Avverkning som

avses i första

stycket får

påbörjas först när

säkerhet ställts

och godkänts av

skogs-

vårdsstyrelsen.

-----------------------------------------

------------------------------------------------------

Ställs inte säkerhet i fall som avses i första

stycket, får skogsvårdsstyrelsen meddela förbud att

avverka skog på brukningsenheten utan skogs-

vårdsstyrelsens tillstånd.

------------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

**FOOTNOTES**

[1]: Lagen omtryckt 1993:553.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:000)

om ändring i skogsvårdslagen (1979:429)

Härigenom föreskrivs att 14 § skogsvårdslagen

(1979:429)[2]1 i paragrafens lydelse enligt lagen

(1998:000) om ändring i nämnda lag skall ha följande

lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

14 §[3]

------------------------------------------------------

Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt

föreskrifter som meddelas av regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogs-

vårdsstyrelsen om

1. avverkning och uttag av skogsbränsle som skall

äga rum på hans mark,

-----------------------------------------------------

2. sådan dikning i 2. sådan dikning i

samband med avverkning samband med avverkning

som inte kräver tillstånd som inte kräver tillstånd

enligt 11 kap. miljö- enligt 11 kap. miljö-

balken, och balken,

3. vad han avser att 3. vad han avser att

göra för att tillgodose göra för att tillgodose

naturvårdens och kultur- naturvårdens och kultur-

miljövårdens intressen i miljövårdens intressen i

samband med avverkning på samband med avverkning på

hans mark. hans mark, och

4. vad han avser att

göra för att trygga

återväxten.

-----------------------------------------------------

**FOOTNOTES**

[2]:1 Lagen omtryckt 1993:553.

[3]: Lydelse enligt prop. 1997/98:90.

Innehållsförteckning

Sammanfattning...................................

1

Propositionen....................................

1

Propositionens huvudsakliga innehåll.............

1

Motionerna.......................................

2

Utfrågning.......................................

5

Utskottet........................................

6

Inledning......................................

6

Svensk skogspolitik i ett internationellt

perspektiv.....................................

6

Utvärderingen av skogspolitiken................

7

Skogspolitiken och dess mål....................

7

Skogspolitikens medel.........................

10

Skogsvårdslagstiftningen och skogsvårdslagens

tillämpningsområde

10

Anläggning av ny skog på skogsmark............

12

Röjning och gallring av skog..................

13

Avverkning av skog............................

14

Anmälningsskyldigheten........................

18

Generell hänsyn till naturvårdens och

kulturmiljövårdens intressen

20

Skogs- och miljöredovisning...................

23

Ekonomisk säkerhet för återväxtåtgärder.......

24

Områdesskydd m.m..............................

25

Statligt ekonomiskt stöd......................

29

Kunskapsförsörjning...........................

30

Skogens kulturmiljövärden.....................

32

Skogsvårdsorganisationen......................

32

Ekonomiska konsekvenser av förslagen..........

33

Hemställan....................................

34

Reservationer...................................

37

Särskilda yttranden.............................

43

Propositionens lagförslag 48