Bet. 1998/99:MJU6

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

1998/99:MJU06

Miljöpolitiken

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

MJU6

Miljöpolitiken

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande dels

proposition 1997/98:145 Svenska miljömål.

Miljöpolitik för ett hållbart Sverige, dels

skrivelse 1998/99:5 Hållbara Sverige - uppföljning

och fortsatta åtgärder för en ekologiskt hållbar

utveckling. Dessutom behandlas följdmotioner med 126

yrkanden och

motioner från allmänna motionstiden med 220

yrkanden.

Den miljöpolitiska propositionen innehåller en

utförlig redovisning av de viktigaste miljöfrågorna.

Förslag framläggs bl.a. om 15 övergripande

nationella miljökvalitetsmål. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag om en ny struktur i arbetet med

miljömål men föreslår, med anledning av motioner

från m, kd, v, c, fp och mp, att regeringen

återkommer till riksdagen med redovisning och

förslag även beträffande de delmål som behövs för

det fortsatta arbetet med att nå

miljökvalitetsmålen.

Utskottet föreslår vidare att riksdagen godkänner

regeringens förslag om de 15 miljökvalitetsmålen med

den utformning som anges i propositionen. Vidare

tillstyrks regeringens förslag om riktlinjer för

resurseffektivitet och för samhällsplaneringen samt

om ratificering av ändringar i Montrealprotokollet

och konventionen om säkerheten vid hantering av

använt kärnbränsle m.m.

I anslutning till regeringens bedömning angående

avvecklingen av bly i olika produkter föreslår

utskottet, med anledning av motioner från m, att det

ges möjlighet till vissa dispenser från det

aviserade förbudet mot blyhagel för jakt och skytte.

Till betänkandet fogas 30 reservationer och 9

särskilda yttranden.

Propositionen

Regeringen (Miljödepartementet) föreslår i

proposition 1997/98:145 att riksdagen

dels godkänner regeringens förslag till

1. en ny struktur i arbete med miljömål (avsnitt

4.1),

2. 15 nationella miljökvalitetsmål (avsnitt 4.2.1 -

4.2.15),

3. riktlinjer för resurseffektivitet (avsnitt 5.1)

och

4. riktlinjer för samhällsplaneringen (avsnitt

9.1),

dels godkänner

5. ändringarna av Montrealprotokollet om ämnen som

bryter ned ozonskiktet (kapitel 12) och

6. konventionen om säkerheten vid hantering av

använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering

av radioaktivt avfall (kapitel 13),

dels godkänner

7. att det under utgiftsområde 23 Jord- och

skogsbruk, fiske med anslutande näringar uppförda

ramanslaget B 12 Kompletterande åtgärder inom

jordbruket får, utöver anläggningsstöd för

energiskog, även utnyttjas för andra åtgärder i

syfte att stimulera energiskogsodling (avsnitt

7.3.2).

Skrivelsen

I skrivelse 1998/99:5 Hållbara Sverige - uppföljning

och fortsatta åtgärder för en ekologisk hållbar

utveckling lämnar regeringen (Miljödepartementet) en

lägesredovisning av hur långt arbetet för ekologisk

hållbarhet m.m. framskridit. Dessutom redovisas de

nya förslag till åtgärder som tillkommit under året

genom de propositioner och skrivelser som lagts

fram. Skrivelsen innehåller också översiktlig

beskrivning av arbetet med det lokala

investeringsprogrammet. Skrivelsen bygger till stora

delar på Hållbara Sverige - Lägesrapport 1998 som

Delegationen för en ekologiskt hållbar utveckling

redovisade i augusti 1998.

Propositionens huvudsakliga

innehåll

Regeringens övergripande mål för det miljöpolitiska

arbetet är att till nästa generation kunna lämna

över ett samhälle där de stora miljöproblemen i

Sverige är lösta. Sverige skall vidare

internationellt vara en pådrivande kraft och ett

föregångsland för ekologiskt hållbar utveckling. I

propositionen anger regeringen hur miljöpolitiken på

olika områden skall föras vidare för att detta

övergripande mål skall kunna nås.

Propositionen är en vidareutveckling och

precisering av det inledda arbetet för en ekologiskt

hållbar utveckling. Regeringen har under hösten 1997

och våren 1998 lagt fram propositioner och en

skrivelse när det gäller flera områden som

tillsammans med den nu aktuella miljöpropositionen

är viktiga delar i det samlade arbetet för en

hållbar utveckling. Det gäller t.ex. förslag om

energi, transporter, regionalpolitik,

sysselsättning, konsumentpolitik, bostadspolitik,

jordbruk samt arkitektur, formgivning och design.

Regeringen har vidare föreslagit att en ny balk,

miljöbalken, införs (prop. 1997/98:45). Förslaget

till ny miljöbalk utgör en både samordnad, skärpt

och breddad miljölagstiftning för en hållbar

utveckling. Regeringen uttalar också i 1998 års

ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150), att

arbetet med att ställa om Sverige till ekologisk

hållbarhet bör fortsätta och föreslår höjda anslag

till miljön.

Regeringen föreslår att en ny struktur för arbetet

med miljömål bör tillämpas. Ett begränsat antal

nationella miljökvalitetsmål fastställs av

riksdagen. Genom dessa miljökvalitetsmål anger

riksdagen vilket miljötillstånd som skall uppnås i

ett generationsperspektiv. Regeringen svarar för att

delmål ställs upp i de fall det behövs för att nå

miljökvalitetsmålen. Delmålen utgör utgångspunkter

för en precisering av mål och strategier inom olika

samhällssektorer på skilda nivåer.

Regeringen konstaterar att det övergripande

generationsmålet och den nya strukturen innebär ett

nytt sätt att arbeta inom miljöpolitiken. Regeringen

har därför för avsikt att tillsätta en

parlamentarisk beredning som får i uppgift att i

samverkan med berörda myndigheter göra en samlad

översyn av detta arbete.

Regeringen gör bedömningen att den nya miljöbalken

och de nya nationella miljökvalitetsmålen, med den

ansvarsfördelning för måluppfyllelse m.m. som

föreslås, tillsammans skapar ytterligare

förutsättningar för en decentralisering av

miljöarbetet. Härigenom ökar möjligheterna och

intresset, inte minst inom näringslivet, att ta egna

initiativ till åtgärder för en bättre miljö.

I ett globalt perspektiv behöver resursanvändningen

effektiviseras. Beräkningar visar att

resursanvändningen i vår del av världen behöver

effektiviseras avsevärt om jordens ekosystem skall

kunna bära en ökande världsbefolkning och samtidigt

lämna utrymme för en standardökning i världens

utvecklingsländer. Som ett möjligt mått på den

nödvändiga minskningen har inom FN-systemet

lanserats begreppet faktor 10, som innebär att i-

ländernas resursanvändning i ett

generationsperspektiv grovt räknat behöver bli tio

gånger effektivare.

I en utvecklad kretsloppsstrategi med krav på en

större resurshushållning föreslår regeringen för en

rad olika varuslag att berörda inriktar sitt

handlande så att uppsatta mål kan uppnås inom en

till två generationer. Ett vitalt och miljöanpassat

näringsliv och en miljöanpassad samhällsplanering är

nödvändiga förutsättningar för en hållbar

utveckling.

När det gäller kemikaliepolitiken skall allt

kemikaliesäkerhetsarbete liksom hittills utgå från

riskvärderingar. Dagens arbetsmetoder måste

kompletteras med ett mer generellt arbetssätt som

riktas mot ämnen med vissa specifika egenskaper.

Inom EU verkar Sverige för en intensifiering av

arbetet med att integrera miljöfrågorna i olika

samhällssektorer. Det internationella

miljösamarbetet skall vara fortsatt

handlingsinriktat och offensivt. En målmedveten

strävan är att integrera miljöaspekten i frågor som

rör handel, bistånd och tekniköverföring.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner 1997

års ändringar av Montrealprotokollet med skärpningar

av de regler som gäller för ämnen som bryter ned

ozonskiktet. Regeringen föreslår vidare att

riksdagen godkänner en konvention om säkerheten vid

hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten

vid hantering av radioaktivt avfall.

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen

1997/98:Jo61 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att medel bör avsättas

till forskning om ersättningsmaterial för bly i

hagelpatroner.

1997/98:Jo62 av Patrik Norinder och Inger René (m)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om PVC-plastens

positiva egenskaper,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om PVC-industrins

betydelse för arbetsmarknaden i Västsverige,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om uppdraget att

utarbeta en plan för miljöanpassning av PVC,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bedömningen och

hanteringen av PVC,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om riskbedömning av

ftalater,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om konsekvensanalyser

av alternativ till ftalater,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av samsyn med

andra länder inom EU inom kemikaliepolitiken.

1997/98:Jo63 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att

riksdagen med avslag på regeringens förslag för

avveckling av ftalater och andra mjukgörare ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

i stället vidta åtgärder efter avslutade

riskbedömningar.

1997/98:Jo64 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att delmålen inom

miljöområdet skall antas av riksdagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av tydliga

program för att miljömålen skall kunna realiseras,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om det fortsatta

arbetet inom området "ingen övergödning",

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om delmål inom området

"bara naturlig försurning",

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om delmål inom området

"levande skogar",

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om delmål och program

inom området "begränsad klimatpåverkan",

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att staten

är ett föredöme när det gäller att följa gällande

lagar och regler inom kemikalieområdet,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag om

förbud mot blyhagel.

1997/98:Jo65 av Erik Arthur Egervärn och Eskil

Erlandsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökat stöd till ideella organisationer.

1997/98:Jo66 av Eva Eriksson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner motionens förslag att

införa ett sextonde övergripande miljökvalitetsmål

för biologisk mångfald,

2. att riksdagen begär förslag till

miljökvalitetsmålens delmål så att de kan

fastställas av riksdagen,

3. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts

om att det under det tredje miljökvalitetsmålet,

levande sjöar och vattendrag, fastställs att epoken

av älvutbyggnad är över,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att göra en

miljökonsekvensbeskrivning av avvecklingen av

Barsebäck,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att långsiktiga mål

sätts för samhällsbuller och inte endast

trafikbuller samt att de långsiktiga målen

formuleras på ett nyanserat sätt i syfte att

tillvarata varje tillfälle att åstadkomma en god

ljudmiljö,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att man vad avser

buller från markbunden trafik skall eftersträva att

även ge boende tillgång till en god ljudmiljö,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ökad vikt läggs

vid att bevara hittills tysta områden och miljöer.

1997/98:Jo67 av Peter Weibull Bernström (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

användningen av blyhagel bör ha upphört vid all jakt

inom tio år genom frivilliga åtaganden.

1997/98:Jo68 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari

yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen återkommer

till riksdagen med förslag på konkreta tidsbestämda

delmål som är möjliga att utvärdera,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att delmål för att

nå de övergripande målen skall beslutas av

riksdagen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en övergripande

målsättning att Sverige inom 25 år skall ha löst

dagens kända miljöproblem samt förhindra att nya

uppstår,

4. att riksdagen begär att regeringen återkommer

med förslag till riktlinjer för vad som skall ske

när miljömålen ej nås,

5. att riksdagen begär att regeringen redovisar de

samhällsekonomiska konsekvenserna av de nya

miljömålen, de delmål som fastställs och de åtgärder

som krävs,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en plan för

inköp av skyddsvärd skog bör vara genomförd i sin

helhet inom tio år, beträffande urskogarna före år

2000,

7. att riksdagen begär att regeringen återkommer

med ett behandlingsprogram för klimatområdet,

omfattande samtliga sektorer som kan komma att

beröras för att klimatkonventionen skall kunna

efterföljas och klimathotet reduceras,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utgångspunkten

för miljöomställningen måste omfatta alla varor,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att faktor 10-

begreppet bör kompletteras med begreppet rättvist

miljöutrymme,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om producentansvar

för möbler och kontorspapper,

11. att riksdagen begär att regeringen återkommer

och redovisar konkreta åtgärder på trafikområdet vid

konkretisering av de femton miljömålen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att regeringen

måste våga gå före i EU:s miljöarbete även i

kontroversiella frågor.

1997/98:Jo69 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att delmålen skall

antas av riksdagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om delmålens mätbarhet

och tidsbestämning,

3. att riksdagen beslutar att 275 000 hektar

skogsmark skall skyddas inom en tioårsperiod,

4. att riksdagen beslutar att koldioxidutsläppen, i

förhållande till 1995 års utsläppsnivå, skall minska

med 20 % till år 2020, och med 60 % till år 2050,

5. att riksdagen beslutar om en generell minskning

av utsläppen av kväveoxider så att de i förhållande

till 1995 års utsläppsnivå skall ha minskat med 40 %

till år 2005, och med 70 % till år 2020,

6. att riksdagen beslutar att utsläppen av kväve

till havet söder om Ålands hav, i förhållande till

1995 års utsläppsnivå, skall ha minskat med 40 %

till år 2005.

1997/98:Jo70 av Lennart Brunander (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att skyndsamt skicka

förslaget till förändrat stöd för energi-

skogsodling till EG-kommissionen för godkännande,

2. att riksdagen beslutar att biobränslen,

inklusive RME, även fortsättningsvis skall vara

skattebefriade.

1997/98:Jo71 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om riktlinjer för den

offentliga sektorns och privata företags

upphandling,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att i ministerrådet

verka för att bekämpning av miljöproblem får högre

prioritet än den inre marknadens funktioner och att

alla typer av miljökrav alltid måste få ställas vid

offentlig upphandling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att i ministerrådet

verka för att EU:s medlemsländer får behålla sina

respektive miljömärkningssystem,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att införa en

generell och offentligt övervakad allergi- och

miljömärkning med så kallade

livscykelspecifikationer.

1997/98:Jo72 av Ronny Korsberg m.fl. (mp) vari yrkas

att riksdagen begär att regeringen snarast

återkommer med konkreta förslag om skatteväxling och

om införande av andra ekonomiska styrmedel.

1997/98:Jo73 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att kommuners miljö-

och hälsoskyddsnämnder åter bör göras obligatoriska,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om att

regeringen själv skall fatta beslut om delmål och

handlingsplaner,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att riksdagen får

fatta beslut om kvantifierade och tidsbestämda

delmål och handlingsplaner,

4. att riksdagen begär att regeringen snarast

återkommer till riksdagen med kvantifierade och

tidsbestämda delmål och handlingsplaner för

miljöpolitikens samtliga områden,

5. att riksdagen fastslår delmålet för utsläpp av

flyktiga organiska ämnen i enlighet med Miljöpartiet

de grönas förslag,

6. att riksdagen fastslår delmålet för utsläppen av

cancerframkallande ämnen i tätorterna i enlighet med

Miljöpartiet de grönas förslag,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nya kvantifierade

och tidsbestämda delmål för koloxid, kvävedioxid,

sot och partiklar,

8. att riksdagen antar Miljöpartiets förslag till

delmål för utsläpp av kväveoxider i luft,

9. att riksdagen begär att regeringen återkommer

till riksdagen med förslag på kvantifierade och

tidsbestämda delmål och handlingsplaner för

förekomst av radon, nitrat, bekämpningsmedel,

metaller och radon i grundvatten,

10. att riksdagen beslutar att orden "skall

bevaras" i miljökvalitetsmålet 3 Levande sjöar och

vattendrag på två ställen byts ut mot "skall

förbättras och bevaras",

11. att riksdagen beslutar komplettera

miljökvalitetsmål 3 Levande sjöar och vattendrag med

meningen "Miljöförbättrande åtgärder skall vara

genomförda i påverkade sjöar och vattendrag i syfte

att återskapa den ursprungliga biologiska

mångfalden",

12. att riksdagen beslutar anta Miljöpartiet de

grönas förslag till delmål: De outbyggda

vattendragens betydelse för biologisk mångfald är

sådan att bevarandeintressena i fortsättningen måste

sättas före exploatering av vattendrag. Kvarvarande

opåverkade forsar och strömsträckor skall inte

exploateras,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att de

outbyggda älvarna och de befintliga outbyggda

älvsträckorna skall grundlagsskyddas,

14. att riksdagen begär att regeringen återkommer

till riksdagen med konkreta tidssatta delmål för hur

vandringsvägarna för havsöring och lax skall kunna

återskapas,

15. att riksdagen beslutar att orden "i möjligaste

mån" stryks i andra delmålet under delmål till

miljökvalitetsmål 3 Levande sjöar och vattendrag,

16. att riksdagen begär att regeringen återkommer

till riksdagen med konkreta och tidsbestämda mål för

kalkningsverksamheten,

17. att riksdagen beslutar anta delmål för

kalkningsverksamhet med följande lydelse: Antalet

sjöar och vattendrag som kalkas skall successivt

ökas för att år 2020 täcka det biologiska behovet,

18. att riksdagen beslutar anta Miljöpartiet de

grönas förslag till delmål med följande lydelse: All

dikning och skyddsdikning i skogsmark skall upphöra,

19. att riksdagen beslutar att delmål om skydd av

myrmarker skrivs om enligt förslag i motionen,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

myrskyddsplanen kompletteras,

21. att riksdagen beslutar anta det av Miljöpartiet

de gröna föreslagna delmålet med följande lydelse:

att senast år 1999 minst ytterligare tio våtmarker i

landet upptas på Ramsar-listan över våtmarker av

internationell betydelse,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att torv som

bränsle inte hör hemma i ett ekologiskt hållbart

samhälle,

23. att riksdagen beslutar att kvalitetsmål 5 får

följande lydelse: Miljön i Östersjön och Västerhavet

skall inte vara negativt påverkad av nyttjande eller

föroreningar. Vattnen skall ha en långsiktigt

hållbar produktionsförmåga. Den biologiska

mångfalden skall återskapas och bevaras såväl i

haven som i kust och skärgård. Allt nyttjande,

bebyggelse och rekreation bedrivs hänsynsfullt och

hållbart,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att planen

"Marina reservat i Sverige" kompletteras skyndsamt,

speciellt beträffande skyddet av grunda kustområden

med exempelvis mjukbottnar, ålgräsängar och

musselbankar,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

länsstyrelsen bör ange ett antal områden lämpliga

för vindkraft i varje län,

26. att riksdagen begär att regeringen snarast

återkommer till riksdagen med kvalitativa och

tidsbestämda delmål för att nå ett beståndsbevarande

och ekologiskt hållbart fiske,

27. att riksdagen beslutar anta följande delmål:

Den svenska kvoten av lax skall fiskas så att den

viltreproducerande laxen ges möjlighet att öka i

antal. Fisket av lax i blandade bestånd på

tillväxtområden skall därför upphöra 1999,

28. att riksdagen beslutar att miljökvalitetsmålet

6 kompletteras med meningen: halterna av gödande

ämnen skall inte vara högre än på 1940-talet,

29. att riksdagen beslutar att regeringens förslag

till andra delmål under område Ingen övergödning får

följande lydelse: De svenska utsläppen av kväve till

havet söder om Ålands hav skall minska med 40 % till

år 2005 räknat från 1995 års nivå,

30. att riksdagen antar delmål: Utsläpp av

kväveoxider till luft i Sverige skall minska med 40

% till 2005 och med 70 % till år 2020 räknat från

1995 års nivå,

31. att riksdagen antar delmål: För att motverka

övergödning och förlust av arter skall skogsgödsling

upphöra,

32. att riksdagen beslutar att miljökvalitetsmål 7

kompletteras med en ny andra mening: Surhetsgraden i

mark och vatten skall motsvara situationen på 1940-

talet,

33. att riksdagen begär att regeringen snarast

återkommer till riksdagen med kvantitativa

tidsbestämda delmål för försurande gaser,

34. att riksdagen beslutar anta delmål för

utsläppen av svaveldioxid till luft i enlighet med

förslag i motionen,

35. att riksdagen beslutar anta delmål för

utsläppen av kväveoxider till luft i enlighet med

förslag i motionen,

36. att riksdagen beslutar anta delmål för

utsläppen av ammoniak enligt förslag i motionen,

37. att riksdagen beslutar anta följande delmål: De

kvarvarande ur- och naturskogarna skall skyddas och

för att säkerställa dem införs avverkningsstopp i

dessa skogar,

38. att riksdagen beslutar anta följande delmål: År

2005 skall 5 % av den produktiva skogsmarken

nedanför den fjällnära skogen ha varaktigt skydd som

reservat eller på annat sätt,

39. att riksdagen beslutar anta följande delmål: År

2010 skall 10 % av den produktiva skogsmarken

nedanför den fjällnära skogen ha varaktigt skydd,

40. att riksdagen beslutar att miljökvalitetsmålet

9 kompletteras med: Jordbruket skall bedrivas enligt

ekologiska principer utan bekämpningsmedel och

konstgödsel,

41. att riksdagen beslutar anta följande delmål:

Fosfor måste ingå i kretsloppet med så små förluster

att miljön inte skadas,

42. att riksdagen begär att regeringen snarast tar

fram kvantitativa och tidsbestämda delmål för fosfor

att föreläggas riksdagen för beslut,

43. att riksdagen begär att regeringen snarast tar

fram kvalitativa och tidsbestämda delmål för

målområde 10,

44. att riksdagen beslutar anta följande delmål:

Betesdriften i fjällen skall vara i balans med

naturens produktionsförmåga. Inget område i

fjällkedjan skall ha överbetade områden år 2005,

45. att riksdagen beslutar anta följande delmål:

Andelen tysta områden skall successivt öka,

46. att riksdagen beslutar anta följande delmål: De

återstående åsarna skall skyddas mot uttag av

naturgrus,

47. att riksdagen beslutar anta följande delmål:

Användningen av naturgrus skall minimeras och utgöra

högst 10 % år 2010. Uttag av naturgrus får inte

skada dricksvattentillgångar,

48. att riksdagen beslutar anta följande delmål:

Minst hälften av de nu kända förorenade områdena

skall ha sanerats till år 2010. Resten skall ha

åtgärdats till år 2020,

49. att riksdagen beslutar anta följande delmål:

Koldioxidutsläppen från fossila bränslen skall

minska med 20 % till år 2020 och med 60 % till år

2050 räknat från 1995 års nivå,

50. att riksdagen beslutar anta följande delmål:

Utsläppen av andra växthusgaser än koldioxid skall

minska från 1995 års nivå,

51. att riksdagen beslutar anta miljökvalitetsmål

16 Levande mångfald med lydelse enligt motionens

förslag,

52. att riksdagen beslutar anta de fyra delmålen

till miljökvalitetsmål 16 Levande mångfald i

enlighet med förslag i motionen,

53. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om etappmål och

långsiktiga mål för utsläpp av luftföroreningar från

transportsektorn,

54. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att prioritera

skyddandet av vattentäkter,

55. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ambitionsnivån

beträffande bränsleanvändningens utveckling för

transportsektorn.

1997/98:Jo74 av Eskil Erlandsson och Per-Ola

Eriksson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att anslå särskilda

medel till NUTEK för att söka ta fram ett

alternativhagel vid skogsjakt och att knyta en

referensgrupp med god kompetens i jakt- och

miljöfrågor till det arbetet,

2. att riksdagen avslår förslaget att förbjuda

användningen av blyhagel,

3. att riksdagen beslutar att försäljning av

blyhagel förbjuds fr.o.m. den 1 januari år 2000.

1997/98:Jo75 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om EU:s miljögaranti,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att EU:s gemensamma

kemikaliepolicy måste vara minimikrav,

3. att riksdagen antar delmålet för kemikalier

enligt följande: Utsläpp och läckage till miljön av

organiska ämnen och metaller som innebär risk för

hälsan och miljön skall successivt minska för att

helt ha upphört år 2020,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nödvändigheten att

införa förbud för de kemikalier som har de kriterier

som anförs i regeringens förslag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att kvicksilver inte

hör hemma i ett ekologiskt hållbart samhälle och

därför skall förbjudas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att varken additiven

eller polyvinylkloriden i PVC-plast hör hemma i ett

ekologiskt hållbart samhälle och därför bör

förbjudas,

7. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att

återkomma med konkreta och tidsbestämda förslag till

förbud för PVC,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att sopförbränning

med fossila restprodukter inte hör hemma i ett

ekologiskt hållbart samhälle,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen skall

verka för att EU förbjuder handel med sopor för

förbränning.

1998/99:MJ1 av Märta Johansson m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ftalater och andra

mjukgörare i PVC.

Motion med anledning av skrivelsen

1998/99:MJ2 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om konflikter med

principen att förorenaren betalar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

konkurrenssnedvridande och orättvisa subventioner,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att en föreskrift om att stöd inte skall

medges till åtgärder som är uppenbart lönsamma skall

införas i förordningen (1998:23) om statliga bidrag

till lokala investeringsprogram samt att denna

princip skall tillämpas omedelbart i

bidragsgivningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nytta för miljö och

sysselsättning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kvalitetskraven på

kommunernas ekonomiska kalkyler,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om komplettering av

förordningen (1998:23) med krav på bred lokal

medverkan samt successivt införande av

miljöledningssystem och miljöutbildning inom berörda

företag och förvaltningar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att miljöpolitiken

måste baseras på principen att bidrag inte skall

användas i sammanhang där lagstiftning eller skatter

eller avgifter utnyttjas.

Motioner från allmänna motionstiden 1998

1998/99:MJ211 av Per-Samuel Nisser och Ingvar

Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att bevara och förstärka äganderätten till mark.

1998/99:MJ219 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av

klara och tydliga ersättningsregler,

17. att riksdagen beslutar att organiserat

friluftsliv som sker i kommersiellt syfte skall

föregås av ett avtal med berörd markägare.

1998/99:MJ224 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om kretsloppet

stad-landsbygd.

1998/99:MJ236 av Caroline Hagström (kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om spridande av

industriella restprodukter på åkermark.

1998/99:MJ238 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om upprättandet av ett

klimatpolitiskt handlingsprogram,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om upprättandet av ett

sekretariat för klimatfrågor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utsläppsbubblor och

överlåtelsebara utsläppsrättigheter,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om biologisk mångfald

och miljöbalkens hänsynsregler.

1998/99:MJ245 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av

att utarbeta en strategi för att utveckla och

genomföra den i motionen beskrivna metoden för ökad

kolbindning.

1998/99:MJ410 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vildlax.

1998/99:MJ701 av Bertil Persson (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en utredning om den

optimala balansen mellan eldande av ved och

återvinning av papper i enlighet med vad som anförts

i motionen.

1998/99:MJ703 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att producenter av aluminiumburkar genom

producentansvaret bör åläggas att återta deformerade

burkar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att ett returburkssystem bör upprättas för

burkar utan svenskt ursprung,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att producent-ansvaret även bör gälla

återtagande av burkar, som blivit oräknade på grund

av att returburksautomat saknas.

1998/99:MJ705 av Inger René (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om strategi för biologisk

mångfald.

1998/99:MJ706 av Kenneth Johansson (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utredning om

gränsdragningen mellan normalt nyttjande av

allemansrätten och kommersiellt utnyttjande av

densamma.

1998/99:MJ707 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om användningen av

Roundup,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Banverkets

användning av Roundup.

1998/99:MJ708 av Åsa Torstensson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om tillsättande av en

Nordsjökommission.

1998/99:MJ710 av Liselotte Wågö (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skyddszoner längs

åar och vattendrag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att vid fiskdöd som

skadat allmänt fiskeintresse skall den som orsakat

fiskdöden ersätta skadan.

1998/99:MJ713 av Harald Nordlund (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder

för att minska utsläppen till sjöar och vattendrag.

1998/99:MJ714 av Harald Nordlund (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär lagförslag

innebärande att åtgärdsprogram för att uppnå att

miljökvalitetsnormer blir bindande.

1998/99:MJ715 av Barbro Johansson och Helena Hillar

Rosenqvist (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en utredning bör

genomföras för att klarlägga att byggsektorn klarar

sitt frivilliga producentansvar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att i ovanstående

utredning också ta upp frågan om lagstiftat

producentansvar för byggsektorn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att inom ramen för

ovanstående utredning en helhetsansvarig för en

byggnation bör utses.

1998/99:MJ718 av Margareta Andersson och Åsa

Torstensson (c) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag om hur insamling av

glödlampor skall lösas.

1998/99:MJ719 av Jeppe Johnsson och Ola Karlsson (m)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

utredning om ett nytt avgiftssystem i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1998/99:MJ720 av Berit Adolfsson och Inger René (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

kompensation till kommuner för städning av stränder

av riksintresse.

1998/99:MJ721 av Ingvar Eriksson och Lars Lindblad

(m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kostnadseffektivitet

i anläggning av våtmarker för näringsreduktion,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

vattendragsorganisationernas åtgärdsprogram,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om restaurering av det

sydsvenska landskapet genom anläggande av dammar,

småvatten, våtmarker och skyddszoner,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av

information och kunskapsspridning till markägare vad

avser anläggning av dammar, småvatten, våtmarker och

skyddszoner.

1998/99:MJ722 av Olle Lindström (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar avskaffa skoterlagstiftningen i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:MJ723 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om avveckling av

plastadditiv,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nationellt förbud

mot blykromater,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om generellt

användningsförbud mot kvicksilver.

1998/99:MJ724 av Lars Björkman och Ola Karlsson (m)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om användning av

blyhagel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om övergångstid för att

hinna utveckla godtagbara alternativ till blyhagel.

1998/99:MJ725 av Majléne Westerlund Panke (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en reglering av

förekomsten av nickel i kosmetika.

1998/99:MJ727 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v) vari

yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i miljöbalken att beväxta skyddszoner

införs för havsöringsbäckar och laxåar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om brott som innebär

fiskdöd.

1998/99:MJ728 av Lennart Beijer m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en

utredning tillsätts med uppdrag att, i enlighet med

vad som anförts i motionen, granska säkerheten hos

de svenska kärnkraftverken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att kretsen av

kommuner som skall vara representerade i de lokala

säkerhetsnämnderna vid kärnkraftverken skall vidgas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att säkra

tillsynsmyndigheternas förmåga att fullfölja sina

åtaganden i kärnkraftens avvecklingsskede.

1998/99:MJ729 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om aktionsplan för

arter uppförda på Artdatabankens hotlistor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om jakt på hotade

arter.

1998/99:MJ731 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen bestämt tar

avstånd från framtida norska och/eller danska

planerade provborrningar i Skagerrak i enlighet med

vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen begär att regeringen i nordiska

sammanhang driver frågan om att skapa en från

borrningar efter olja och gas fredad zon i Skagerrak

och Kattegatt.

1998/99:MJ732 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att använda svampar

som en möjlig indikator för att se samband mellan

tillväxt och miljö,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om konkreta åtgärder

för att minska tillförseln av kväve till naturen

från jordbruk, vägtrafik och förbränning.

1998/99:MJ733 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om användning av selenampull

vid kremering.

1998/99:MJ734 av Thomas Julin och Gudrun Lindvall

(mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om krav på att lämna in

halon för destruktion,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om försvarets

avveckling av halonanvändning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utreda hur

problemen med brist på destruktionsanläggningar bäst

avhjälps,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett internationellt

initiativ för ökad halondestruktion,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om beredskap för hot

från andra halonformer än de i Montrealprotokollet

uppräknade.

1998/99:MJ735 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag på

gränsvärden för eller hur skatt kan tas ut på

kadmium i rötslam med syftet att styra bort det

giftiga slammet från åkrarna,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på

erforderliga förändringar i lagstiftningen som

understödjer systemskiftet för källsorterande va-

system och återskapad växtnäringsbalans inom

jordbruket.

1998/99:MJ736 av Kia Andreasson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i miljöbalken gällande hälsoskyddet

att högsta ljudnivåer införs genom tillägg i

förordningen för miljökvalitetsnormer samt att ordet

"tillfällig" stryks ur texten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om översyn av

viteslagen gällande bevisvärderingen.

1998/99:MJ738 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förbud mot

halmbränning.

1998/99:MJ739 av Bengt Silfverstrand och Ingvar

Johnsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

miljöskadeförsäkringen.

1998/99:MJ740 av Anders Karlsson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av att de marker

som fortfarande innehåller gift från BT-kemi skall

totalsaneras.

1998/99:MJ741 av Carina Hägg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om insamling av glödlampor

som innehåller bly.

1998/99:MJ742 av Carina Hägg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om barns särskilda utsatthet

för strålning.

1998/99:MJ743 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

substitutionsprincipen skall användas för att

snarast ersätta nonylfenol,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om regler vid

tillverkning av ett nytt kemiskt ämne,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ekologiska aspekter

på läkemedel.

1998/99:MJ744 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om insatser för att

minska belastningen på vårt känsliga kusthav.

1998/99:MJ745 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förslag på hur

insamlingen av använda minieraloljor skall öka från

30 % till åtminstone 50 %,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att andelen

återanvända mineraloljor skall öka till minst 50 %

av den insamlade mängden,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lagstiftning för att

sortera insamlad mineralolja dels i oblandad, dels i

blandad sortering,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lagändring för att

häva kommunernas frivilliga monopol och släppa in

privata intressenter för insamling av mineraloljor

och transport av dessa till raffinaderierna i

Europa.

1998/99:MJ746 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om åtgärder för att

återställa det skånska kulturlandskapet.

1998/99:MJ747 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att kommuners miljö-

och hälsoskyddsnämnder åter bör göras obligatoriska,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behov av skydd av

arter som behöver strömmande vatten,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att torv som bränsle

inte hör hemma i ett ekologiskt hållbart samhälle

varför torvbrytning i nya myrar inte får ske,

7. att riksdagen hos regeringen begär en

handlingsplan för fosfor där målet skall vara att

förluster inte får vara större än att miljön inte

skadas,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att planen "Marina

reservat i Sverige" bör kompletteras skyndsamt,

speciellt beträffande skyddet av grunda kustområden

med exempelvis mjukbottnar, ålgräsängar och

musselbanker.

1998/99:MJ748 av Tuve Skånberg m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om högre takt i

implementeringen av Helsingforskommissionens

uppställda mål,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åtgärder mot

kustnära övergödning.

1998/99:MJ749 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett system för

minskad användning av kväve i jordbruket,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en nollvision för

fossila bränslen,

5. att riksdagen nu bör fastställa etappmål för

låginblandning av motoralkoholer i enlighet med vad

som i motionen anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om höjd

skrotningspremie,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en långsiktig

åtgärdsplan för minskad klimatpåverkan,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att främja

ideella initiativ för inköp av skyddsvärd mark,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

miljökvalitetsnormer även skall omfatta biologisk

mångfald,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att utvidga

utbytesprincipen till att omfatta mer än kemiska

produkter,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om inrättande av

en miljöombudsman,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en lag om

generellt producentansvar i enlighet med

Kretsloppsdelegationens idéförslag,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om faktor 10.

1998/99:MJ750 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förbud att importera

sopor, såväl miljöfarliga som andra t.ex. plast för

förbränning.

1998/99:MJ751 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

uppföljning och utvärdering gällande

producentansvar.

1998/99:MJ752 av Majléne Westerlund Panke och Pär

Axel Sahlberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av översyn och förbättring av

skyddet för havsöringsförande bäckar och mindre

laxåar.

1998/99:MJ753 av Elisebeht Markström m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av att

Ridö-Sundbyholmsarkipelagen i Mälaren inrättas som

nationalpark.

1998/99:MJ754 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ersättning till

mark/skogsägare.

1998/99:MJ755 av Urban Ahlin och Monica Green (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

skärpta straff för illegal handel med

utrotningshotade djur och växter.

1998/99:MJ756 av Carina Adolfsson och Lars Wegendal

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en

helhetssyn vid källsortering.

1998/99:MJ757 av Berndt Sköldestig och Sonia

Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

Ombergs framtida skydd och förvaltning.

1998/99:MJ758 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att avsätta

naturreservaten vid Kullaberg som nationalpark.

1998/99:MJ759 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om åtgärder för

att motverka övergödningen av våra kustnära hav.

1998/99:MJ760 av Pär Axel Sahlberg och Majléne

Westerlund Panke (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av producentansvaret för

burkar och flaskor.

1998/99:MJ761 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vikten av stöd

och förebyggande skydd av Vättern som natur- och

kulturområde och som dricksvattentäkt.

1998/99:MJ763 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär initiativ för att få

stopp på de radioaktiva utsläppen vid Sella-

field.

1998/99:MJ764 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av konkreta

årtal för avvecklingen av de bromerade

flamskyddsmedlen PBB och PBDE,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utreda ett

förbud mot bromerade flamskyddsmedel.

1998/99:MJ765 av Bertil Persson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om Bubbla i miljöarbetet.

1998/99:MJ767 av Christer Skoog och Jan Björkman (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

inrättande av marina reservat.

1998/99:MJ768 av Majléne Westerlund Panke och Pär

Axel Sahlberg (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om projekt med

miljökvalitetsnormer i Laholmsbuktens

tillrinningsområde,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om EU:s regler till

stöd för skyddszoner i ett område som infört

miljökvalitetsnormer.

1998/99:MJ770 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om åtgärder mot tång och

alger vid Skånes kust.

1998/99:MJ771 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fler reservat i

odlingslandskapet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om möjlighet till

flexibla avtalsersättningar för fina objekt,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om styrning av

miljöstöden så att de värdefullaste objekten först

klaras av.

1998/99:MJ772 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av kunskap

om utbredning och status för landets groddjur,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behov av skydd av

dammar och våtmarker som håller hotade grodarter och

då speciellt små gårdsdammar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av

skyddszoner, utan spridning av gödsel och

bekämpningsmedel, runt dammar och vattendrag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utplantering av fisk

och kräftor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behov av åtgärder i

skogsbruket så att biotoper med groddjur inte

ödeläggs,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om småvattens stora

betydelse för den biologiska mångfalden och om

behovet att skydda och anlägga nya sådana.

1998/99:MJ773 av Harald Nordlund (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en långsiktig plan

för att åstadkomma minskning av utsläpp av

miljöföroreningar i Östersjön och för bevarande av

den biologiska mångfalden.

1998/99:MJ774 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om definierade

miniminivåer för tillåten miljöbelastning inom EU,

1998/99:MJ775 av Inger Strömbom (kd) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till

kompletteringar av lagstiftningen om allemansrätten

i enlighet med vad som i motionen anförts.

1998/99:MJ776 av Agne Hansson (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en reviderad

miljölagstiftning för underlättande av vindkraftens

utbyggnad på Öland, Gotland och andra lämpliga

platser.

1998/99:MJ777 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tillämpningen av

allmänna hänsynsregeln i miljöbalken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ändrade

ersättningsregler,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om allemansrätten.

1998/99:MJ778 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om delmål för att uppnå

det nationella målet innebärande att Sveriges

sammanlagda utsläpp av koldioxid, metan och

dikväveoxid skall minska med 15 % till år 2010 och

med minst 7,5 % till år 2005 jämfört med 1990 års

nivå,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av ett

långsiktigt nationellt miljömål för

koldioxidutsläpp,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att EU helt bör

utesluta alla former av Joint Implementation, Clean

Development Mechanism, sänkor och handel med

utsläppsrättigheter som en möjlig väg för EU samt

respektive EU-medlemsstat att nå sitt koldioxidmål.

1998/99:MJ779 av Harald Nordlund (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att öka takten i

bullerarbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Naturvårdsverket

får ett tydligt, långsiktigt uppdrag att arbeta med

bullerfrågorna mer målinriktat,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att med hög

prioritet driva bullerfrågorna internationellt,

särskilt inom EU,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ökad vikt skall

läggas vid att bevara hittills tysta miljöer.

1998/99:MJ780 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att överväga om ett

nationellt stöd kan utformas som tillförsäkrar

Kolmårdens djurpark medel för bevarandearbetet.

1998/99:MJ781 av Gunnel Wallin m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om krav på producenter

att behålla eller införa retursystem på flaskor och

burkar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att i EU skärpa

kraven på att skapa ett gemensamt retursystem.

1998/99:MJ782 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den enskilda

människans ansvar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ökat statligt ansvar

på kärnområdena,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tonvikt vid

internationellt miljösamarbete,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en

långsiktig miljö- och forskningspolitik i enlighet

med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nytänkande i

naturvården,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nationalparker,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om naturreservat och

biotopskydd,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om våtmarker,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

kulturlandskapet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om fjällvärlden,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om åtgärder för

minskad försurning och övergödning,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om åtgärder för

att begränsa koldioxidutsläppen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

kemikaliekontroll,

18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

utsläppsrätter i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1998/99:MJ783 av Berndt Sköldestig och Sonia

Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

Tåkern-Ombergsområdet.

1998/99:MJ784 av Johnny Gylling (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att regeringen noggrant

skall följa miljökonsekvenserna i anledning av

beslutet om Polenkabeln.

1998/99:MJ785 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Sveriges nationella

ståndpunkt i fråga om nationell

kemikalielagstiftning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av

lagstiftning som styrmedel i kemikaliepolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tillämpningen av

substitutionsprincipen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att införa

substitutionsprincipen i nuvarande lydelse i

miljöbalken, i EU:s berörda rättsakter och i andra

internationella sammanhang,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att endast mjuka

styrmedel och frivilliga överenskommelser inte är

tillräckligt,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att den svenska

regeringen måste ge berörda myndigheter betydligt

mer långtgående mandat än vad Kemikommittén

föreslår,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Kemikommitténs

förslag till åtgärder,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om frågan om nationell

kemikalielagstiftning i ett federationsliknande

system,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om miljögarantin,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om Danmarks

tolkning av begränsningsdirektivet som

minimidirektiv,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om urvalsmetoder,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om strängare

styrmedel i samverkan med i motionen nämnda

urvalsmetoder,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om förslag till

svensk politik i EU om kemikaliefrågor,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att arbetet med

genomförande av den så kallade 29-listan och

tidigare solnedgångsprojekt återupptas.

1998/99:MJ786 av Åke Carnerö (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om städning av

strandområden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om internationellt

samarbete.

1998/99:MJ787 av Ragnwi Marcelind (kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att lagreglerna om

naturvårdsförrättning bör ändras så att hanteringen

av naturreservatsbildning kan ske enklare, snabbare

och till lägre kostnad än vad nuvarande regler ger

möjlighet till.

1998/99:MJ788 av Lena Ek m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i reglerna om strandskydd att byggnation för

permanent boende och företagande kan medges.

1998/99:MJ789 av Rosita Runegrund och Åke Carnerö

(kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om riskbedömning i

fråga om ftalater och mjukgörare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om likartade

konkurrensförhållanden för europeisk PVC-industri,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om PVC-industrins

betydelse för arbetsmarknaden i Västsverige.

1998/99:MJ790 av Ingvar Eriksson och Elizabeth

Nyström (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om miljöstationer för

fritidsbåtar,

2. att riksdagen av regeringen begär förslag om

ytterligare stimulanser av båttvättanläggningar.

1998/99:MJ791 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att uttjänta

lädervaror, som är garvade enligt krommetoden, skall

klassas som miljöfarligt avfall,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att forskning om

riskerna med läderhantering och dess samband med

cancer bör initieras,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

substitutionsprincipen bör gälla för användningen av

kemikalier vid lädertillverkning.

1998/99:MJ792 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar godkänna de delmål som

regeringen föreslår i anslutning till de nationella

miljökvalitetsmålen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utökat

blyhagelförbud,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om avvecklingen av

mjukgöraren DEHP.

1998/99:MJ793 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förbud för icke-

katalysatorrenade bensin- och dieselbilar efter år

2009.

1998/99:MJ794 av Kristina Zakrisson m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om tillämpningen

av miljöbalkens bestämmelser om strandskydd.

1998/99:MJ795 av Monica Green m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den ekologiska

omställningen.

1998/99:MJ798 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om åtgärder för

skydd av Vätterns vatten.

1998/99:MJ799 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Ridö-

Sundbyholmsarkipelagen bör inrättas som

nationalpark.

1998/99:MJ800 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Naturvårdsverket

snarast bör få i uppdrag att undersöka vilka gifter

som finns i lakvatten från soptippar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att problemet bör

åtgärdas.

1998/99:MJ801 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att minska risken

för klimatförändringar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det nu gällande

svenska målet för minskade koldioxidutsläpp inte får

försvagas.

1998/99:MJ802 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behov av skydd av

arter som behöver strömmande vatten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skydd av de myrar

som finns upptagna i Myrskyddsplanen,

4. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att ta

fram en handlingsplan för fosfor där målet skall

vara att förluster inte får vara större än att

miljön inte skadas,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att tillskapa fler

marina reservat för att därigenom skydda havets

biologiska mångfald,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att sluta det

naturliga kretsloppet och ta tillvara de

näringsämnen för växter som människans urin

innehåller.

1998/99:MJ803 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär att

Naturvårdsverket ges i uppdrag att genomföra en

inventering av uppdämda vattendrag som kan

restaureras i syfte att återskapa strömmande vatten,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utbytesregeln

bör omfatta även varor som behandlats med kemiska

produkter.

1998/99:MJ804 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att EU inte skall

kunna hindra medlemsländer från att ställa hårdare

miljökrav i internationella sammanhang,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

miljöorganisationerna skall användas som remissorgan

i de fall där miljö och hälsa berörs.

1998/99:Bo209 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

ny lagstiftning för strandskydd i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1998/99:Bo505 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behov av skydd av

arter som behöver strömmande vatten.

1998/99:Kr274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

58. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om det

miljöfarliga avfall omställningen från analog- till

digital-TV ger.

1998/99:N222 av Jonas Ringqvist m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagstiftning om inblandning av biobränsle i bensin

och diesel.

1998/99:N228 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om utformningen av

en offensiv klimatpolitik,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om statsmakternas

ansvar för frågan om slutförvar av kärnavfall.

1998/99:N274 av Göran Hägglund m.fl. (kd) vari yrkas

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om allemansrätten

och äganderätten.

1998/99:So374 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) vari

yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om allergiframkallande

ämnen.

1998/99:T212 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen i sin

ekonomiska planering, och sitt agerande inom EU

beaktar de behov av insatser som behövs för att

rädda västerhavets vattenmiljö.

1998/99:T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari

yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om höjd

skrotpremie/miljöpremie.

1998/99:T223 av Johnny Gylling m.fl. (kd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skärpning av

utsläppsmål för koldioxid, kolväten, kväveoxid och

marknära ozon,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ökning av takten för

reduktion av buller och vibration,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en plan för

infasning av låginblandning av alkohol eller etrar

av alkohol.

1998/99:U508 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att

miljöfrågor alltid görs till minimiregler så att de

länder som så önskar kan införa strängare

miljöregler än de EU lagstiftar om,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU

driva att få bort farliga kemikalier från marknaden.

1998/99:U509 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om möjligheten att

införa hårdare miljöregler.

1998/99:U810 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige aktivt

måste minska kväve- och fosforutsläppen till haven.

Utfrågningar m.m.

Utskottet anordnade den 16 februari 1999 en

utfrågning med representanter för

Kemikalieinspektionen. Företrädare för Kemikontoret,

PVC-forum, Svenska naturskyddsföreningen och

Ungdomens miljöriksdag har uppvaktat utskottet.

Utskottet har även genomfört ett studiebesök vid

Statens strålskyddsinstitut. I ärendet har inkommit

ett flertal skrivelser.

Utskottet

1 En strategi för ekologiskt hållbar

utveckling (skr. 1998/99:5)

Skrivelsen

I skrivelse 1998/99:5 Hållbara Sverige gör

regeringen bedömningen att den övergripande

strategin för omställning till ekologisk hållbarhet

bör vara att Sverige skall bli ett föregångsland och

vara internationellt pådrivande genom att visa att

ekologisk hållbarhet kan nås på vägar och med

insatser som även stärker ekonomi och

sysselsättning, utvecklar näringsliv och

infrastruktur samt förbättrar välfärden.

Regeringen anser att uppföljningssystem bör

utvecklas för att bedöma hur arbetet med att ställa

om Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle

fortskrider. Genom en årlig uppföljning av de tre

övergripande målen för en ekologiskt hållbar

utveckling (Skyddet av miljön, Effektiv användning

och Hållbar försörjning) med ett antal indikatorer

eller nyckeltal kan omställningsprocessen följas upp

på en övergripande nivå. Genom en årlig redovisning

av departementens åtgärdsprogram för ekologiskt

hållbar utveckling kan regeringens arbete inom

viktiga politikområden följas upp. Redovisningarna

bör presenteras i samband med budgetpropositionen.

Utmaningen i regeringens strategi för omställning

till ekologisk hållbarhet ligger i att

omställningsarbetet skall genomföras med insatser

som samtidigt också stärker ekonomi och

sysselsättning. Sverige skall som föregångsland visa

att det genom ett långsiktigt och systematiskt

förändringsarbete går att finna lösningar där den

ekologiska hållbarhetens tre delmål integreras och

samverkar med utvecklingen inom samtliga

politikområden.

Motionen

Den ekologiska omställningen tas upp i motion MJ795

(s). Enligt motionärerna bör utvecklingen av

välfärdspolitiken, samhällsekonomin och välståndet

kombineras med en livsstil som inte kräver större

förändringar än vad naturen och människorna tål.

Utskottets överväganden

Utskottet vill inledningsvis framhålla att

regeringen i skrivelsen har lämnat en utförlig

redogörelse av arbetet med att föra Sverige mot en

ekologisk hållbarhet, baserad på de åtgärdsprogram

som angavs i regeringens skrivelse Ekologisk

hållbarhet (skr. 1997/98:13, bet. 1997/98:JoU11).

Skrivelsen innehåller också en värdefull redovisning

av arbetet med det lokala investeringsprogrammet,

liksom av några av de initiativ Sverige har tagit

internationellt med inriktningen att vara en

pådrivande kraft och ett föregångsland för en

ekologiskt hållbar utveckling.

Med anledning av motion MJ795 (s) vill utskottet

erinra om att regeringen i den nu aktuella

skrivelsen anger som övergripande mål för ett

ekologiskt hållbart samhälle att långsiktigt skydda

miljön och människors hälsa, att använda jordens

resurser effektivt och att nå en hållbar

försörjning. Som anförs i skrivelsen bygger en

ekologiskt hållbar utveckling på en helhetssyn på

samhällsutvecklingen, där hänsyn till ekologiska

förutsättningar förenas med en god ekonomisk, social

och kulturell utveckling. Utskottet vill även erinra

om att riksdagen under senare år har tagit ställning

till ett flertal propositioner och skrivelser med

anknytning till ekologiskt hållbar utveckling. Nya

åtgärder har därigenom beslutats inom områden som

energi, transporter, regionalpolitik,

sysselsättning, konsumentpolitik, bostadspolitik,

jordbruk och fiske. Utskottet vill även hänvisa till

den miljöpolitiska proposition som behandlas i detta

betänkande och som innehåller vidareutveckling och

precisering av det inledda arbetet för en ekologiskt

hållbar utveckling. Motionärernas ambitioner när det

gäller omställningen till ett långsiktigt hållbart

samhälle omfattas således även av riksdag och

regering. Motionen är därmed i huvudsak tillgodosedd

och bör inte föranleda någon åtgärd från riksdagens

sida.

2 Regeringens investeringsprogram -

effekter på sysselsättning

Skrivelsen

Stödet till lokala investeringsprogram för ekologisk

hållbarhet ger kommunerna möjlighet att i samverkan

med lokala företag och organisationer söka stöd till

investeringar som ökar den ekologiska hållbarheten.

Genom den första omgången beslut om stöd till lokala

investeringsprogram för perioden 1998-2000 har

regeringen beviljat 42 kommuner statsbidrag. I flera

fall samverkar kommuner om åtgärder som gäller

gemensamma miljöfrågor. Regeringen har beviljat

drygt 2,3 miljarder kronor i statsbidrag. De

investerare som får del av dessa medel satsar

omkring 5,5 miljarder kronor av egna medel. Den

direkt miljörelaterade investeringsverksamheten

uppgår således till omkring 7,8 miljarder kronor.

Motionen

I motion MJ2 (mp) framförs ett antal kritiska

synpunkter på det statliga stödet till lokala

investeringsprogram för ekologisk hållbarhet. Några

yrkanden i motionen utgår från ett allmänt

konstaterande - det framgår inte vilka konkreta

åtgärder som förväntas från regeringens sida. Enligt

motionärerna skapar stödet konflikter med principen

att förorenaren betalar. Det är enligt motionärerna

uppenbart att stödet avlastar företag kostnader de

själva borde bära (yrkande 1). Stödet utgör också en

form av konkurrenssnedvridande och orättvisa

subventioner. Systemet diskriminerar dem som redan

tidigare valt att betala den eventuella merkostnaden

för lösningar som är skonsamma för miljön (yrkande

2). En föreskrift om att stöd inte skall medges till

åtgärder som är uppenbart lönsamma bör införas i

förordningen (1998:23) om statliga bidrag till

lokala investeringsprogram. Denna princip skall

tillämpas omedelbart i bidragsgivningen (yrkande 3).

Även stödets nytta för miljö och sysselsättning

ifrågasätts i motionen. Enligt motionärerna saknas i

förordningen och förarbetena en grund för hur

miljörelevans, dvs. hur åtgärderna bidrar till

ekologiskt hållbar utveckling, skall vägas mot

sysselsättningsmålet. Motionärerna anser stödet vara

en förhållandevis dyr form av sysselsättningspolitik

(yrkande 4). En höjning av kvalitetskraven på

kommunernas ekonomiska kalkyler efterlyses (yrkande

5). Den aktuella förordningen (1998:23) bör

kompletteras med krav på bred lokal medverkan samt

successivt införande av miljöledningssystem och

miljöutbildning inom berörda företag och

förvaltningar (yrkande 6). Slutligen framhåller

motionärerna att miljöpolitiken måste baseras på

principen att bidrag inte skall användas i

sammanhang där lagstiftning eller skatter eller

avgifter kan utnyttjas (yrkande 7).

Utskottets överväganden

Vid behandlingen av budgetpropositionen för år 1998

beslöt riksdagen hösten 1997 om ett stöd till lokala

investeringsprogram för ekologisk hållbarhet (prop.

1997/98:1, utg.omr. 18, bet. 1997/98:BoU1). Stödet

har två syften. Det skall dels påtagligt öka takten

i omställningen av Sverige till ett ekologiskt

uthålligt samhälle, dels bidra till ökad

sysselsättning. Riksdagens beslut innebär att 5,4

miljarder kronor har avsatts för perioden 1998-2000.

I sin behandling av budgetpropositionen för år 1999

(prop. 1998/99:1, utg.omr. 18, bet. 1998/99:BoU1)

beslutade riksdagen att något begränsa omfattningen

av det bemyndigande som regeringen hade föreslagit.

I stället för föreslagna 3 000 miljoner kronor för

åren 2000-2002 ansåg riksdagen att bemyndigandet bör

avse 2 500 miljoner kronor för perioden.

Bostadsutskottet konstaterade att den förordade

nivån innebär att ett större handlingsutrymme

bibehålls samtidigt som möjlighet skapas att anpassa

stödverksamheten till de synpunkter som kan komma

fram i bl.a. den uppföljning av stödets effekter som

Riksrevisionsverket på regeringens uppdrag genomför

under år 1999.

Det kan i dag konstateras att Sveriges kommuner,

ofta i samarbete med lokala företag och

organisationer, har visat stort intresse för stödet

till lokala investeringsprogram. Nästan alla

kommuner har utarbetat egna investeringsprogram för

ekologisk hållbarhet, vilket i sig är en stor

framgång och ett viktigt steg på vägen mot en

ekologisk omställning och utveckling av vårt land.

De investeringsprogram som hittills har beviljats

statsbidrag spänner över ett brett område av

insatser; bl.a. kan stöd ges till sanering av

förorenade mark- och vattenområden. I

budgetpropositionen för år 1999 gjorde regeringen en

omprövning av vissa delar av stödet och föreslog att

medel för saneringsåtgärder skall kunna fördelas

även via Naturvårdsverket. Ett nytt anslag, A 4

Sanering och återställning av förorenade områden,

infördes. Även fortsättningsvis skall stöd till

saneringsåtgärder kunna lämnas inom ramen för de

lokala investeringsprogrammen. Vidare konstateras i

budgetpropositionen för år 1999 att

allergiframkallande inomhusmiljöer inte står i

överensstämmelse med en hållbar utveckling och att

det därför är angeläget att ekonomiska möjligheter

till allergisanering införs. Stödet föreslås därför

att vidgas till att också kunna omfatta

allergisanerande åtgärder. Vad gäller frågor om

fördelningsprocessen och den närmare inriktningen av

stödet anser utskottet - i likhet med

bostadsutskottet (1998/99:BoU1) - att det föreligger

ett behov av uppföljning och utvärdering av

verksamheten. Som ett led i sitt uppföljningsarbete

och i syfte att erhålla ett bättre underlag för

kommande beredningar av frågor om fördelning av

medel till lokala investeringsprogram har

bostadsutskottet låtit genomföra en uppföljning av

den hittillsvarande medelsfördelningen

(1998/99:URD1). Uppföljningen visar att flera frågor

kan behöva bli föremål för överväganden och

eventuella klarlägganden, vilket också från början

har varit regeringens avsikt. Härutöver kan nämnas

att Riksdagens revisorer, efter att ha genomfört en

förstudie av programmen (1998/99:2), i december 1998

beslutade att gå vidare med en granskning av stödet.

Granskningen beräknas vara avslutad till sommaren

1999. Som ovan nämnts arbetar även

Riksrevisionsverket med en första uppföljning av

stödets effekter. Flertalet av de frågeställningar

som tas upp i motion MJ2 (mp) yrkandena 2-6 kommer

således att få sin belysning i dessa sammanhang.

Motionen i dessa delar påkallar ingen ytterligare

åtgärd från riksdagens sida.

Med anledning av yrkande 1 i motionen vill

utskottet framhålla att principen att den som

förorsakar miljöstörningar (Polluter Pays Principle,

PPP) också har att bekosta de åtgärder som behövs

för att förebygga eller avhjälpa olägenheter numera

är internationellt vedertagen och för EU:s del

fastslagen i Romfördraget (artikel 130 r i den

europeiska enhetsakten). I svensk lagstiftning

återfinns principen numera i den grundläggande

hänsynsregeln i 2 kap. 3 § miljöbalken. Denna regel

äger givetvis sin giltighet, och det är enligt

utskottets mening odiskutabelt att denna och övriga

lagstadgade ansvars- och hänsynsregler skall följas.

Något annat har heller inte varit syftet med stödet,

vilket också framgår av 4 § 1 förordningen (1998:23)

om statliga bidrag till lokala investeringsprogram

som ökar den ekologiska hållbarheten i samhället.

Enligt denna bestämmelse krävs för bidrag att

åtgärderna inte följer av skyldigheter i lag eller

annan författning. Utskottet delar således inte de

farhågor som uttrycks i motion Jo2 (mp) yrkande 1

och konstaterar i övrigt att motionen i denna del

inte tycks innehålla något verkställbart yrkande.

Lagstiftning och styrmedel av skilda slag, t.ex.

skatter och andra ekonomiska styrmedel, offentlig

upphandling, teknikupphandling och miljömärkning, är

sedan länge väl etablerade instrument i svensk

miljöpolitik. Som motionärerna i motion Jo2 (mp)

själva framhåller utgör inte minst miljöbalken ett

utmärkt exempel på statsmakternas tilltro till dessa

redskap i arbetet för en långsiktigt hållbar

utveckling. I den miljöpolitiska proposition som

behandlas i det här aktuella betänkandet förstärks

och utvecklas detta tänkesätt ytterligare. Något

särskilt riksdagens uttalande i enlighet med

motionens yrkande 7 är därför inte påkallat.

Motionen i denna del bör inte medföra någon vidare

riksdagens åtgärd.

3 Forskning och teknikutveckling

Skrivelsen

Den vetenskapliga och tekniska utvecklingen öppnar

nya möjligheter till en ekologiskt hållbar

utveckling. I omställningen till ekologiskt hållbar

utveckling har hela skalan av vetenskaper från

naturvetenskap till teknik, från samhällsvetenskap

till humaniora bidrag att ge. Globalt sker en snabb

teknisk utveckling som har eller kan komma att få

stor betydelse för den ekologiska hållbarheten. Ny

teknik är en av förutsättningarna för att

utvecklingen skall gå mot ökad ekologisk hållbarhet,

exempelvis vad gäller energi- och annan

resurseffektivisering samt renings- och

återvinningsteknik. Men också kunskap om

organisation, levnadsvanor och normer spelar stor

roll.

Motionen

I motion MJ782 (m) begärs förslag om en långsiktig

miljö- och forskningspolitik. Motionärerna anser att

staten åter skall ta ansvar för problemsökande

miljöforskning. Forskningen inom Naturvårdsverkets

nuvarande projektområden skall säkras, och

verksamheten inom Institutet för vatten- och

luftvårdsforskning (IVL) bör tryggas långsiktigt.

Stiftelsen för strategisk miljöforskning (MISTRA)

skall bli den fristående resurs som ursprungligen

avsågs. Försörjningen av ny forskarkompetens och

universitetens utbildningskapacitet skall tryggas

(yrkande 4).

Utskottets överväganden

Av budgetpropositionen för år 1999, utgiftsområde

20, framgår att regeringen har givit

Forskningsrådsnämnden i uppdrag att i samverkan med

Naturvårdsverket utreda frågan om behovet av kunskap

och forskning om hållbar utveckling. Vidare har

nämnden fått ett tilläggsuppdrag att se över den

toxikologiska forskningen. Uppdragen har redovisats

och bereds i Regeringskansliet. I

budgetpropositionen uttalade regeringen också sin

avsikt att ge Naturvårdsverket i uppdrag att, i

samverkan med Forskningsrådsnämnden, göra en samlad

bedömning av miljöforskningen med utgångspunkt att

den samlade miljöforskningen skall förstärkas.

Förslag till åtgärder och inriktning m.m. skulle

läggas fram. Uppdraget är nu slutfört och bereds i

Regeringskansliet. Förslag kommer att framläggas i

vårpropositionen år 1999. Utskottet vill även erinra

om det betänkande som hösten 1998 avgivits av den

forskningspolitiska kommittén (SOU 1998:128).

Betänkandet bereds i Regeringskansliet inför en

under våren 1999 aviserad proposition om

forskningspolitiken inför 2000-talet. Syftet med

motion MJ782 (m) yrkande 4 är därmed i väsentliga

delar tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte medföra

någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

4 Miljökvalitetsmålens roll i arbetet för

en ekologiskt hållbar utveckling (prop.

1997/98:145)

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1997/98:145

Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart

Sverige att en ny struktur för arbetet med miljömål

skall tillämpas. Ett begränsat antal nationella

miljökvalitetsmål fastställs av riksdagen medan

regeringen svarar för att sådana delmål ställs upp

som behövs för det fortsatta arbetet med att nå

miljökvalitetsmålen. Delmålen utgör utgångspunkter

för att precisera miljömål och miljöstrategier inom

olika samhällssektorer på skilda nivåer.

Regering och riksdag har under årens lopp tagit

ställning till ett förhållandevis stort antal

miljömål. Regeringens övergripande mål för

miljöarbetet i Sverige att till nästa generation

kunna lämna över ett samhälle där de stora

miljöproblemen är lösta ställer bl.a. krav på en

betydligt bättre systematik när det gäller den

uppsättning av mål som skall styra det framtida

miljöarbetet. Inom ramen för den nya struktur som

regeringen nu föreslår redovisar regeringen i

propositionen ett antal delmål för att uppnå

miljökvalitetsmålen. Flertalet av dessa delmål har

behandlats av riksdag och regering. I vissa fall har

regeringen, i internationella sammanhang eller i

propositioner, utan att hemställa om riksdagens

godkännande, uttalat att ett visst angivet mål skall

nås. Bland annat beroende på att tidigare uppställd

tidsplan inte har kunnat nås behöver delmålen i

vissa fall revideras. Regeringen tar också upp ett

antal nya delmål som i flertalet fall bygger på

remissbehandlade förslag från myndigheter,

utredningar eller kommittéer.

Det övergripande generationsmålet och den nya

strukturen för miljömålen innebär ett helt nytt sätt

att arbeta inom miljöpolitiken. En samlad

utvärdering av detta arbete bör därför göras med

hänsyn till förändringar i samhällsutveckling och

tillkommande miljöproblem samt med beaktande av nya

kunskaper och erfarenheter. Regeringen har därför

för avsikt att tillsätta en parlamentarisk

beredning, som får i uppgift att i samverkan med

berörda myndigheter göra en samlad översyn av vilka

strategier och delmål som behövs för att

miljökvalitetsmålen skall nås inom en generation.

Regeringen avser att efter den parlamentariska

beredningens redovisning och en bred remiss göra en

förnyad prövning och samlat ta ställning till

delmålen samt återkomma med en utförlig redovisning

till riksdagen under andra hälften av nästa

mandatperiod.

Regeringen avser vidare att i framtiden en gång per

mandatperiod utförligt redovisa för riksdagen hur

målarbetet fortskrider.

Motionerna

I motionerna Jo66 (fp) yrkande 1 och Jo73 (mp)

yrkande 51 föreslås att ett sextonde övergripande

miljökvalitetsmål för biologisk respektive levande

mångfald införs. Enligt motion Jo73 (mp) skall målet

innebära att den biologiska mångfalden skall vara på

samma nivå som på 1940-talet och ha inriktningen att

miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation.

De fyra delmålen till det föreslagna

miljökvalitetsmål 16 bör enligt motionen utformas så

att arter, som klassas som hotade, skall ges

möjlighet att återhämta sig, öka i antal och sprida

sig till nya lokaler inom sina hela naturliga

utbredningsområden. Vidare skall arter upptagna i

EU:s habitat- och fågeldirektiv bibehållas med eller

återställas till gynnsam bevarandestatus.

Direktivens bestämmelser implementeras fullt ut i

landets lagar, förordningar och föreskrifter. All

verksamhet skall bedrivas så att hotet mot olika

arter upphör. Jakt på arter som finns upptagna på

Artdatabankens hotlistor skall upphöra senast år

2000 (yrkande 52).

Enligt motionerna Jo64 (kd) yrkande 1, Jo66 (fp)

yrkande 2, Jo68 (v) yrkande 2, Jo69 (c) yrkande 1,

Jo73 (mp) yrkande 2 och MJ792 (m) yrkande 1 bör det

ankomma på riksdagen att godkänna de delmål som

regeringen föreslår i anslutning till de nationella

miljökvalitetsmålen.

Behovet av tydliga program för att miljömålen skall

kunna realiseras påtalas i motion Jo64 (kd) yrkande

2. Enligt motion Jo68 (v) bör regeringen återkomma

med förslag till konkreta tidsbestämda delmål som är

möjliga att utvärdera (yrkande 1). I motionen

efterlyses en övergripande målsättning att Sverige

inom 25 år skall ha löst dagens kända miljöproblem

samt förhindra att nya uppstår (yrkande 3).

Regeringen bör återkomma med förslag till riktlinjer

för vad som skall ske när miljömålen ej nås (yrkande

4) och redovisa de samhällsekonomiska konsekvenserna

av de nya miljömålen, de delmål som fastställs och

de åtgärder som krävs (yrkande 5). I motion Jo69 (c)

påtalas behovet av delmålens mätbarhet och

tidsbestämning (yrkande 2). Enligt motion Jo73 (mp)

bör riksdagen fatta beslut om kvantifierade och

tidsbestämda delmål och handlingsplaner (yrkande 3).

Regeringen bör snarast återkomma med kvantifierade

och tidsbestämda delmål och handlingsplaner för

miljöpolitikens samtliga områden (yrkande 4).

Utskottets överväganden

Det övergripande målet för miljöpolitiken är att

nästa generation skall kunna överta ett samhälle där

de stora miljöproblemen i Sverige är lösta.

Internationellt skall Sverige vara en pådrivande

kraft och ett föregångsland för ekologiskt hållbar

utveckling. Detta innebär ett omfattande

omställningsarbete och början på en process i vårt

land, där vi medvetet bygger på gångna års

erfarenheter med inriktningen att tillsammans med

våra grannländer inom en generation ha löst de stora

miljöproblemen i vår nära omvärld. Med ett begränsat

antal nationella miljökvalitetsmål införs en ny

struktur för arbetet med miljömål och ett nytt sätt

att arbeta inom miljöpolitiken. Miljökvalitetsmålen

anger vilket miljötillstånd som skall uppnås i ett

generationsperspek-tiv, medan delmål och riktlinjer

utgör utgångspunkter för precisering av miljömål och

miljöstrategier inom olika samhällssektorer på

skilda nivåer. Miljökvalitetsmålen skall gradvis

kunna preciseras i takt med att erfarenheter vinns

om hur miljön skall förbättras samtidigt som

industrisamhället utvecklas. Nya delmål bör ställas

upp när det behövs för det fortsatta arbetet med att

nå miljökvalitetsmålen.

Det ovan anförda innebär att utskottet tillstyrker

att riksdagen godkänner regeringens förslag till en

ny struktur i arbetet med miljömål så till vida att

15 nationella miljökvalitetsmål bör införas och

delmål ställas upp för arbetet med att nå

miljökvalitetsmålen.

I samverkan med berörda myndigheter arbetar en

parlamentarisk beredning med en samlad översyn av

vilka delmål som behövs för att Sveriges nationella

miljökvalitetsmål skall kunna nås inom en generation

(dir. 1998:45). Beredningen skall granska de delmål

och åtgärder som anges i propositionen och om det

behövs föreslå ändringar eller kompletteringar för

att de av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålen

skall kunna nås på ett effektivt sätt. Beredningen

kan också föreslå andra delmål om beredningen anser

det nödvändigt för att nå miljökvalitetsmålen.

Beredningen skall även behandla de förslag till

delmål och åtgärder som Naturvårdsverket och övriga

berörda myndigheter på regeringens uppdrag kommer

att lämna den 1 oktober 1999. Senast den 1 juli 2000

skall beredningen redovisa resultatet av sitt

arbete. När det gäller delmål för

miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan, som

inte omfattas av beredningens uppdrag, har

regeringen uppdragit åt en parlamentarisk kommitté

att lägga fram förslag till en samlad svensk

strategi på klimatområdet. Kommittén skall också

utarbeta ett åtgärdsprogram för att begränsa och

reducera utsläppen av koldioxid och övriga

växthusgaser som täcks av Kyotoprotokollet,

inklusive upptag av koldioxid i sänkor.

Utredningsarbetet skall vara avslutat senast den 31

december 1999 (dir. 1998:40 och regeringsbeslut den

17 december 1998, dnr M98/4601 m.fl.).

De av regeringen föreslagna miljökvalitetsmålen är

av övergripande karaktär och definierar det

tillstånd för den svenska miljön som miljöarbetet

skall sikta mot, medan delmålen skall ange

inriktning och tidsperspektiv i det fortsatta

konkreta miljöarbetet. Det är således delmålen

snarare än de allmänt formulerade

miljökvalitetsmålen som kommer att utgöra underlag

för miljöpolitiska åtgärder och prioriteringar inom

olika samhällssektorer. Mot den bakgrunden bör det

enligt utskottets mening ankomma på riksdagen att ta

ställning till hur målsättningen för detta arbete

skall formuleras. Den av regeringen tillsatta

parlamentariska beredningen har till uppgift att i

samverkan med berörda myndigheter göra en samlad

översyn av vilka strategier och delmål som behövs

för att miljökvalitetsmålen skall nås inom en

generation. Utskottet förutsätter att beredningens

översyn omfattar samtliga delmål. Efter beredning av

den parlamentariska beredningens förslag skall

regeringen återkomma till riksdagen med redovisning

och förslag angående delmålen. Utskottet utgår från

att regeringen i detta arbete beaktar utskottets

uttalanden från våren 1997 (1996/97:JoU11) så att

delmålen dels begränsas till sitt antal, dels

utformas på ett sätt som gör det möjligt för

riksdagen att fatta konkreta och överskådliga beslut

om miljöpolitikens mål och medel. Utskottet

avstyrker således regeringens förslag i denna del.

Utskottet ansluter sig härmed till motionerna Jo64

(kd) yrkande 1, Jo66 (fp) yrkande 2, Jo68 (v)

yrkande 2, Jo69 (c) yrkande 1, Jo73 (mp) yrkande 2

och MJ792 (m) yrkande 1. Vad utskottet anfört med

anledning av motionerna i dessa delar bör ges

regeringen till känna.

Utskottet delar den syn på den biologiska

mångfaldens betydelse för en ekologiskt hållbar

utveckling som kommer till uttryck i motionerna Jo66

(fp) och Jo73 (mp). Denna uppfattning har utskottet

också givit uttryck för vid flera tillfällen och

senast vintern 1998 (skr. 1997/98:13, bet.

1997/98:JoU11). Riksdagen fastställde då de tre

övergripande målen för det miljöpolitiska arbetet,

nämligen Skyddet av miljön, där bevarandet av den

biologiska mångfalden ingår som en del, Hållbar

försörjning och Effektiv användning av energi och

andra naturresurser. Dessa mål kvarstår som allmän

inriktning för det miljöpolitiska arbetet. Genom att

den biologiska mångfalden särskilt anges under ett

av de övergripande målen framhålls också den

betydelse den tillmäts av riksdag och regering.

Denna inställning avspeglas också i 1 kap. 1 §

miljöbalken, den s.k. portalparagrafen, där det

särskilt anges att miljöbalken skall tillämpas så

att den biologiska mångfalden bevaras. I de nu

föreslagna nationella miljökvalitetsmålen, som i

huvudsak innebär en beskrivning av erforderlig

miljökvalitet, konkretiseras de övergripande målen

för en ekologiskt hållbar utveckling.

Miljökvalitetsmålen är således av en annan karaktär

än vad som gäller för de hittillsvarande

miljöpolitiska målen. Bland annat innebär detta att

förhållanden som relaterar till den biologiska

mångfalden återkommer under flera olika nationella

miljömål. Enligt utskottets mening kommer syftet med

motionerna i dessa delar att i allt väsentligt bli

tillgodosett utan införande av ett särskilt

miljökvalitetsmål för biologisk mångfald. Med

hänvisning till det anförda och i enlighet med

utskottets ställningstagande inledningsvis under

detta avsnitt föreslår utskottet att riksdagen

godkänner regeringens förslag till införande av 15

miljökvalitetsmål och avslår motionerna Jo66 (fp)

yrkande 1 och Jo73 (mp) yrkande 51. Även motion Jo73

(mp) yrkande 52 om delmål för miljökvalitetsmålet

Levande mångfald bör avslås.

I den parlamentariska beredningens uppdrag ingår

att så långt möjligt beräkna kostnaderna för de

delmål och åtgärder som beredningen föreslår eller

analyserar. Beredningen skall också granska de

samhällsekonomiska analyser för delmål och åtgärder

som myndigheterna redovisar samt de statsfinansiella

och sektorsspecifika effekter som åtgärderna

innebär. En bedömning skall göras av delmålens

relevans och tillräcklighet för att uppnå

miljökvalitetsmålen. Så långt möjligt bör samtliga

samhällsekonomiska aspekter bedömas. Analysen skall

ligga till grund för beredningens bedömning av hur

delmålen skall beskrivas i mätbara parametrar och i

vilken takt delmålen skall uppnås. I direktiven för

den klimatpolitiska kommittén ingår att föreslå

klimatpolitiska styrmedel för åtgärdsprogrammet som

berör samtliga samhällssektorer eller

verksamhetsområden, belysa de samhällsekonomiska

konsekvenserna av kommitténs förslag samt bedöma

effekterna av förslagen för tidsperioden 2008-2012

med utblick för en längre period. I kommitténs

förslag till en samlad strategi och ett

åtgärdsprogram skall stor vikt läggas vid

kostnadseffektivitet. Utskottet förutsätter att

beredningen beaktar utskottets uttalanden från våren

1997 (1996/97:JoU11) att målen bör utformas så att

de utgår från en klar målstruktur, är

uppföljningsbara och kostnadseffektiva och även i

övrigt utformas på ett sådant sätt att de begrepp

som används är klart definierade. Av det anförda

framgår att de frågor som tas upp i motionerna Jo64

(kd) yrkande 2, Jo68 (v) yrkandena 1, 3 och 5, Jo69

(c) yrkande 2 och Jo73 (mp) yrkandena 3 och 4 kommer

att få sin belysning inom ramen för det

utredningsarbete som pågår. Syftet med motionerna i

dessa delar får därmed anses i allt väsentligt

tillgodosett utan någon ytterligare åtgärd från

riksdagens sida.

Som anförs i propositionen kommer regeringen att en

gång per mandatperiod redovisa för riksdagen hur

arbetet med att uppnå miljökvalitetsmålen

fortskrider. Riksdagen kommer således att i de

sammanhangen ha möjlighet att ta ställning till

behovet av nya eller förändrade delmål. Syftet med

motion Jo68 (v) yrkande 4 får därmed anses

tillgodosett. Motionen i denna del bör inte

föranleda någon vidare riksdagens åtgärd.

5 Nya nationella miljömål

5.1 Frisk luft

Propositionen

Luften skall vara så ren att människors hälsa samt

djur, växter och kulturvärden inte skadas

(miljökvalitetsmål 1 Frisk luft).

Miljökvalitetsmålet innebär:

- Halterna av luftföroreningar överskrider inte

fastställda lågrisknivåer för cancer, överkänslighet

och allergi eller för sjukdomar i luftvägarna.

- Halterna av marknära ozon överskrider inte de

gränsvärden som satts för att hindra skador på

människors hälsa, djur, växter, kulturvärden och

material.

Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås

inom en generation.

Enligt regeringens bedömning bör

miljökvalitetsmålet Frisk luft kompletteras med

delmål avseende bl.a. utsläpp av cancerframkallande

ämnen och flyktiga organiska ämnen. Därutöver kan

ytterligare delmål behöva utvecklas.

Motionerna

I förhållande till 1995 års utsläppsnivå bör

koldioxidutsläppen minska med 20 % till år 2020 och

med 60 % till år 2050 och utsläppen av kväveoxider

med 40 % till år 2005 och med 70 % till år 2020

(motion Jo69 (c) yrkandena 4 respektive 5). Enligt

motion Jo73 (mp) bör delmålet för utsläpp av

flyktiga organiska ämnen fastslås så att utsläppen

minskas med 60 % till år 2005 beräknat från 1995 års

nivå och med 80 % till år 2010 (yrkande 5). För

utsläppen av cancerframkallande ämnen i tätorterna

bör delmålet innebära en minskning med 60 % till

2005 räknat från 1991 års nivå och med 90 % till

2015 (yrkande 6). Regeringen bör snarast tar fram

nya kvantifierade och tidsbestämda delmål för

koloxid, kvävedioxid, sot och partiklar (yrkande 7).

Delmålet för utsläpp av kväveoxider i luft bör

innebära en minskning med 40 % till år 2005 och med

70 % till år 2020 räknat från 1995 års nivå (yrkande

8).

Enligt motion MJ738 (s) bör halmbränning förbjudas.

Motionärerna i motion Jo66 (fp) anser att en

miljökonsekvensbeskrivning bör göras med anledning

av avvecklingen av kärnkraftverket i Barsebäck

(yrkande 5).

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner

regeringens förslag till miljökvalitetsmål 1 Frisk

luft med den innebörd som anges i propositionen. Som

regeringen anför bör miljökvalitetsmålet

kompletteras med delmål avseende utsläpp av

cancerframkallande ämnen och flyktiga organiska

ämnen. I likhet med regeringen anser utskottet att

ytterligare delmål kan behöva utvecklas. Som

utskottet anfört ovan (avsnitt 4) bör regeringen

återkomma till riksdagen med förslag härom.

För att miljökvalitetsmålet skall kunna nås anser

utskottet i likhet med regeringen att halterna av

partiklar, kvävedioxid och marknära ozon i

omgivningsluft, liksom halterna av oförbränt

organiskt material och vissa lätta kolföreningar,

måste minska och understiga dokumenterade

hälsorelaterade s.k. lågrisknivåer för skydd av

såväl befolkningen generellt som särskilt känsliga

grupper. Vidare får utsläppen inte överstiga halter

som skadar djur, växter, kulturvärden och material.

Som anförs i propositionen är måluppfyllelsen

beroende av såväl nationella som internationella

åtaganden. Det är en uppgift för den parlamentariska

beredningen att analysera och utveckla delmål. I

uppdraget ingår också att granska de delmål och

åtgärder som anges i propositionen, vid behov

föreslå ändringar eller kompletteringar i fråga om

delmålens närmare utformning och antal samt göra en

bedömning av i vilken takt delmålen kan uppnås. Den

klimatpolitiska kommittén har i uppdrag att lägga

fram förslag till en samlad svensk strategi och ett

åtgärdsprogram för att begränsa och reducera

utsläppen av koldioxid och övriga växthusgaser som

täcks av Kyotoprotokollet. Efter förslag från

regeringen kommer riksdagen att därefter fatta

beslut om vilka delmål som behövs för att

miljökvalitetsmålet Frisk luft skall kunna uppnås.

Enligt utskottets mening bör regeringens förslag

avvaktas innan ställning tas till motionerna Jo69

(c) yrkandena 4 och 5 och Jo73 (mp) yrkandena 5-8.

Motionerna i dessa delar bör inte medföra någon

riksdagens åtgärd.

Med anledning av motion Jo73 (mp) yrkande 7 vill

utskottet tillägga att regeringen med stöd av

miljöbalken och enligt förordningen (1998:897) om

miljökvalitetsnormer har fastställt

miljökvalitetsnormer för kvävedioxid, svaveldioxid

och bly. Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket

arbetar med ett projekt om miljökvalitetsnormer för

bl.a. luftkvalitet och nitrat i grundvatten. Verkets

förslag kommer att utgöra grund för regeringens

beslut om ytterligare miljökvalitetsnormer på

områdena.

Som utskottet påpekade våren 1998 (1997/98:JoU20 s.

82) bemyndigas i 9 kap. 12 § miljöbalken regeringen,

myndighet eller kommun att meddela föreskrifter av

det slag som anges i motion MJ738 (s). Motionen

avstyrks.

Utskottet förutsätter att regeringen i sin prövning

av frågan om avveckling av kärnkraftverket i

Barsebäck följer miljöbalkens bestämmelser på

området och även i övrigt iakttar de miljöhänsyn som

erfordras. Något särskilt uttalande härom finner

utskottet därför inte påkallat. Motion Jo66 (fp)

yrkande 5 avstyrks i den mån syftet med motionen i

denna del inte kan anses tillgodosett.

5.2 Grundvatten av god kvalitet

Propositionen

Grundvattnet skall ge en säker och hållbar

dricksvattenförsörjning samt bidra till en god

livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag

(miljökvalitetsmål 2 Grundvatten av god kvalitet).

Miljökvalitetsmålet innebär:

- Grundvattnets kvalitet påverkas inte negativt av

mänskliga aktiviteter som markanvändning, uttag av

naturgrus, tillförsel av föroreningar m.m.

- Det utläckande grundvattnets kvalitet är sådan

att det bidrar till en god livsmiljö för växter och

djur i sjöar och vattendrag.

- Förbrukning eller annan mänsklig påverkan sänker

inte grundvattennivån så att tillgång och kvalitet

äventyras.

Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås

inom en generation.

Enligt regeringens bedömning bör

miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet

kompletteras med delmål avseende bl.a. påverkan från

markexploatering och avfallsdeponier. Därutöver kan

ytterligare delmål behöva utvecklas.

Motionen

Enligt motion Jo73 (mp) yrkande 9 bör regeringen

återkomma med förslag på kvantifierade och

tidsbestämda delmål och handlingsplaner för

förekomst av radon, nitrat, bekämpningsmedel,

metaller och radon i grundvatten.

Utskottets överväganden

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner

regeringens förslag till miljökvalitetsmål 2

Grundvatten av god kvalitet med den innebörd som

anges i propositionen. Som regeringen anför bör

miljökvalitetsmålet kompletteras med delmål avseende

bl.a. påverkan från markexploatering och

avfallsdeponier. Ytterligare delmål kan behöva

utvecklas. Regeringen bör återkomma till riksdagen

med sådana förslag till delmål.

När det gäller de förslag till delmål för

miljökvalitetsmål 2 som läggs fram i motion Jo73

(mp) kan utskottet konstatera att under år 1998

betydande framsteg åstadkoms på det internationella

planet vad gäller överenskommelser och åtgärder inom

vattenområdet. Mot bakgrund av föroreningarnas

gränsöverskridande karaktär har Sverige varit

pådrivande i flera av dessa frågor. Inom t.ex. EU

innebär den svenska ståndpunkten till förslaget till

EG:s ramdirektiv för vatten bl.a. krav på skydd för

grundvatten i enlighet med motionärernas förslag. I

och med ett svenskt genomförande av ramdirektivet

kommer motionen i denna del således att bli

tillgodosedd. Det bör tilläggas att frågorna även

behandlas av den parlamentariska beredningen om mål

i miljöpolitiken. Beredningens förslag kommer att

utgöra underlag för regeringens utformning av de

delmål som behövs för att miljökvalitetsmålet Frisk

luft skall kunna uppnås. Utskottet vill även hänvisa

till den nyligen framlagda skrivelsen 1998/99:63 En

nationell strategi för avfallshanteringen med en

redogörelse för regeringens mål och policy för

avfallshanteringen för de närmaste åren i syfte att

uppnå bl.a. miljökvalitetsmålet Grundvatten av god

kvalitet. I avvaktan på riksdagens kommande

ställningstaganden i frågan bör motion Jo73 (mp)

yrkande 9 inte medföra någon ytterligare åtgärd från

riksdagens sida.

5.3 Levande sjöar och vattendrag

Propositionen

Regeringens förslag till miljökvalitetsmål 3 Levande

sjöar och vattendrag innebär att sjöar och

vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och att

deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras.

Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald,

kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och

vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt

som förutsättningar för friluftsliv värnas.

Miljökvalitetsmålet innebär:

- Belastningen av näringsämnen och föroreningar får

inte minska förutsättningarna för den biologiska

mångfalden.

- Främmande arter och genetiskt modifierade

organismer som kan hota den biologiska mångfalden

introduceras inte.

- Sjöars, stränders och vattendrags stora värden

för natur- och kulturupplevelser samt bad- och

friluftsliv värnas så långt möjligt.

- Fiskar och andra arter som lever i eller är

direkt beroende av sjöar och vattendrag kan fortleva

i livskraftiga bestånd.

Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås

inom en generation.

Enligt regeringens bedömning bör

miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag

kompletteras med delmål avseende användning av sjöar

och vattendrag som dricksvattentäkt, skydd av

biotoper som är viktiga för den biologiska

mångfalden samt utbredningen av hotade arter.

Därutöver kan ytterligare delmål behöva utvecklas.

Motionerna

Enligt motion Jo73 (mp) bör riksdagen besluta att

orden "skall bevaras" i miljökvalitetsmål 3 Levande

sjöar och vattendrag på två ställen byts ut mot

"skall förbättras och bevaras" (yrkande 10).

Miljökvalitetsmål 3 Levande sjöar och vattendrag bör

kompletteras med meningen Miljöförbättrande åtgärder

skall vara genomförda i påverkade sjöar och

vattendrag i syfte att återskapa den ursprungliga

biologiska mångfalden (yrkande 11). Riksdagen bör

anta följande förslag till delmål: De outbyggda

vattendragens betydelse för biologisk mångfald är

sådan att bevarandeintressena i fortsättningen måste

sättas före exploatering av vattendragen.

Kvarvarande opåverkade forsar och strömsträckor

skall inte exploateras (yrkande 12). Orden "i

möjligaste mån" bör strykas i andra delmålet under

delmål till miljökvalitetsmål 3 Levande sjöar och

vattendrag (yrkande 15). De outbyggda älvarna och de

befintliga outbyggda älvsträckorna skall

grundlagsskyddas (yrkande 13). I motion Jo66 (fp)

begärs riksdagens godkännande att det under det

tredje miljökvalitetsmålet Levande sjöar och

vattendrag fastställs att epoken av älvutbyggnad är

över (yrkande 3).

Motionärerna i motion Jo73 (mp) begär att

regeringen återkommer med konkreta och tidsbestämda

mål för kalkningsverksamheten (yrkande 16).

Riksdagen bör anta ett delmål för

kalkningsverksamheten med följande lydelse: Antalet

sjöar och vattendrag som kalkas skall successivt

ökas för att år 2020 täcka det biologiska behovet

(yrkande 17).

Enligt motion MJ803 (fp) bör Naturvårdsverket ges i

uppdrag att genomföra en inventering av uppdämda

vattendrag som kan restaureras i syfte att återskapa

strömmande vatten (yrkande 3).

Motionärerna i motion Jo73 (mp) anser att

regeringen bör återkomma med konkreta tidssatta

delmål för återskapande av vandringsvägarna för

havs-

öring och lax (yrkande 14). Behovet av skydd av

arter som behöver strömmande vatten påtalas i

motionerna MJ747 yrkande 4, MJ802 yrkande 2 och

Bo505 yrkande 2 från samma parti. Småvattnens stora

betydelse för den biologiska mångfalden och behovet

av att skydda och anlägga nya sådana vatten tas upp

i motion MJ772 (mp) yrkande 6.

Åtgärder för att minska utsläppen till sjöar och

vattendrag efterlyses i motion MJ713 (fp). Vikten av

stöd och förebyggande skydd av Vättern som natur-

och kulturområde och som dricksvattentäkt betonas i

motion MJ761 (fp). Enligt motion MJ798 (c) bör

åtgärder vidtas för skydd av Vätterns vatten.

Utskottets överväganden

Riksdagen bör godkänna regeringens förslag till

miljökvalitetsmål 3 Levande sjöar och vattendrag med

den innebörd som anges i propositionen. Regeringen

bör återkomma till riksdagen med förslag till delmål

avseende användning av sjöar och vattendrag som

dricksvattentäkt, skydd av biotoper som är viktiga

för den biologiska mångfalden samt utbredningen av

hotade arter. Som regeringen anför kan därutöver

ytterligare delmål behöva utvecklas. Det anförda

innebär att utskottet avstyrker motion Jo73 (mp)

yrkandena 10 och 11 om förändrad lydelse av

miljökvalitetsmålet.

Utskottet delar regeringens uppfattning att, i de

fall vattenkraftsutbyggnad sker, detta måste ske med

omsorg om den biologiska mångfalden och miljön i

övrigt. Detta synsätt återspeglas också i reglerna

om älvskydd i 4 kap. 6 § miljöbalken. Det bör

noteras att miljökraven på vattenverksamhet skärptes

med miljöbalkens införande genom att bestämmelserna

i balken ersätter vattenlagens regler, bl.a. genom

att hänsynsreglerna i 2 kap. blir tillämpliga även

på sådan verksamhet. Enligt vad utskottet inhämtat

är Vattendragsutredningens förslag (SOU 1996:155)

fortfarande föremål för beredning i

Regeringskansliet. Med hänvisning till det anförda

och i avvaktan på resultatet av beredningen av

Vattendragsutredningens förslag avstyrker utskottet

motion Jo66 (fp) yrkande 3 i den mån motionsyrkandet

inte kan anses tillgodosett. Det anförda innebär att

utskottet även avstyrker motion Jo73 (mp) yrkande 13

om grundlagsskydd för vissa älvar och älvsträckor.

Tidigare i detta betänkande (avsnitt 4) har

utskottet uttalat att det bör ankomma på riksdagen

att ta ställning till delmålens antal och

utformning. I avvaktan på regeringens förslag i

frågan och med hänvisning till vad utskottet anfört

ovan bör motion Jo73 (mp) yrkandena 12 och 15 inte

föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens

sida.

Kalkning av försurade vattenområden är ett av de

viktigaste instrumenten för att bevara den

biologiska mångfalden. Under år 1998 har

Naturvårdsverket arbetat med att ta fram underlag

för att kunna bedöma vilka effekter en avbruten

kalkning får på den biologiska mångfalden. Även

andra uppföljningsprojekt när det gäller effekterna

av kalkningen har genomförts. Genom uppbyggnaden av

en ny databas har bättre samordning och effektivitet

uppnåtts. Naturvårdsverkets arbete med en nationell

plan för kalkningsverksamheten kommer att avslutas

till halvårsskiftet 1999. Planen skall innehålla en

detaljerad bedömning av hur verksamheten skall

läggas upp och dimensioneras under den kommande

tioårsperioden med utgångspunkt i det av riksdagen

uttalade målet om bevarande av den biologiska

mångfalden. Enligt utskottets mening kommer den

nationella planen att utgöra ett gott underlag för

den parlamentariska beredningens överväganden vad

avser delmål för kalkningsverksamheten. Det bör

därefter vara en fråga för regeringen att framlägga

förslag till riksdagen om sådana delmål att

miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag kan

uppnås. I avvaktan härpå avstyrker utskottet motion

Jo73 (mp) yrkandena 16 och 17 i den mån

motionsyrkandena inte kan anses tillgodosedda.

Frågan om inventering av dämda vattendrag kommer

att aktualiseras i samband med ett svenskt

genomförande av kommande ramdirektiv för vatten, som

syftar till att uppnå en god ekologisk

vattenkvalitet. Enligt utskottets mening kommer

motion MJ803 (fp) yrkande 3 att bli tillgodosedd

utan något särskilt uttalande i frågan. Motionen i

denna del bör inte medföra någon vidare riksdagens

åtgärd.

Sjöar, stränder och vattendrag är i dag utsatta för

en rad negativa miljöeffekter, t.ex. slitage genom

för högt besökstryck, störningar på djurlivet, olika

utsläpp till luft och vatten samt buller från

sjötrafik. Som anförs i propositionen behöver därför

en samlad bedömning av nyttjande respektive

bevarande göras. I likhet med regeringen anser

utskottet att sjöars, stränders och vattendrags

stora värden för natur- och kulturupplevelser, bad

samt friluftsliv så långt möjligt skall värnas.

Miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag

behöver kompletteras med delmål avseende bl.a. skydd

av biotoper som är viktiga för den biologiska

mångfalden och för utbredningen av hotade arter. Ett

stort antal delmål under andra miljökvalitetsmål är

dessutom viktiga för att detta miljökvalitetsmål

skall kunna uppnås. Några utgångspunkter för det

arbetet bör vara att vandrande fiskarter skall ha

möjlighet att kunna ta sig upp i vattendrag inom

sina naturliga utbredningsområden och, som ovan

angetts, att biotoper som är viktiga för den

biologiska mångfalden i påverkade sjöar och

vattendrag samt i deras nära omgivningar i

möjligaste mån bör återskapas. Det är enligt

utskottets mening även angeläget med insatser för

att minska belastningen av näringsämnen och

föroreningar för att inte minska förutsättningarna

för den biologiska mångfalden.

Naturvårdsverket har inlett arbete med en nationell

inventering av sjöar som beräknas pågå under några

år. Av propositionen framgår att verket, när

material från inventeringen föreligger, bör redovisa

ett mer detaljerat förslag avseende skydd av

sötvattenmiljöer. Naturvårdsverket har vidare i

uppdrag att tillsammans med Statistiska centralbyrån

och Fiskeriverket utveckla indikatorer för olika

växt- och djurarters utbredning och tillväxt i sjöar

och vattendrag. Verket skall även i samverkan med

berörda myndigheter se över och föreslå en

värderingsgrund för hur värdering av grundvatten kan

göras bl.a. i syfte att bidra till en god livsmiljö

för växter och djur i sjöar och vattendrag.

Uppdragen ingår också som ett led i genomförandet av

EG:s kommande ramdirektiv för vatten.

De frågor som tas upp i motionerna Jo73 yrkande 14,

MJ747 yrkande 4, MJ772 yrkande 6, MJ802 yrkande 2

och Bo505 yrkande 2 (samtliga mp) samt motion MJ713

(fp) kommer således att bli föremål för överväganden

såväl inom den parlamentariska beredningen som i

arbetet med genomförande av EG:s ramdirektiv för

vatten. När det gäller frågan om delmål för

miljökvalitetsmålet kommer riksdagen att efter

regeringens förslag kunna ta ställning till

delmålens närmare utformning. Med det anförda finner

utskottet att syftet med motionerna i dessa delar i

allt väsentligt kommer att bli tillgodosett utan

något särskilt uttalande från riksdagens sida.

Som anförs i propositionen behöver

miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag

kompletteras med delmål avseende bl.a. användning av

sjöar och vattendrag som dricksvattentäkt. Det bör

vara en uppgift för den parlamentariska beredningen

att, med hänsyn tagen till bl.a. samhällsekonomiska

konsekvenser, överväga i vilken takt som målet kan

nås. Frågan kommer även att uppmärksammas i arbetet

med genomförande av EG:s vattendirektiv. Utskottet

förutsätter att i det fall det kommer att behövas

delmål för vissa sjöar beredningen kommer att

uppmärksamma detta. Motionerna MJ761 (fp) och MJ798

(c) avstyrks i den mån de inte kan anses

tillgodosedda.

5.4 Myllrande våtmarker

Propositionen

Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande

funktion i landskapet skall bibehållas och

värdefulla våtmarker bevaras för framtiden

(miljökvalitetsmål 4 Myllrande våtmarker).

Miljökvalitetsmålet innebär bl.a.:

- Det finns våtmarker av varierande slag med

bevarad biologisk mångfald i hela landet.

- Våtmarker skyddas så långt möjligt mot dränering,

torvtäkter, vägbyggen och annan exploatering.

- Främmande arter och genetiskt modifierade

organismer som kan hota den biologiska mångfalden

introduceras inte.

- Torvbrytningen sker på lämpliga platser och med

hänsyn till miljön och den biologiska mångfalden.

- Våtmarkernas kulturmiljövärden samt värde för

friluftsliv värnas.

Enligt regeringens bedömning bör

miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker kompletteras

med delmål för skydd av myrmarker och hotade arter.

Därutöver kan ytterligare delmål behöva utvecklas.

Motionerna

I motion Jo73 (mp) föreslås som delmål till

miljökvalitetsmål 4 att all dikning och

skyddsdikning i skogsmark skall upphöra (yrkande

18). Delmålet om skydd av myrmarker bör ändras och

ha följande lydelse: Minst 50 % av objekten i

Naturvårdsverkets myrskyddsplan skall skyddas som

reservat eller på annat sätt snarast, dock senast

till år 2005. Resterande objekt skall skyddas som

reservat eller på annat säkert sätt senast till år

2010 (yrkande 19). I yrkande 21 föreslås ytterligare

ett delmål med följande lydelse: Senast år 1999

minst ytterligare tio våtmarker i landet upptas på

Ramsar-listan över våtmarker av internationell

betydelse. Våtmarkerna behandlas även i motion MJ782

(m). Restriktivitet bör råda vid tillstånd till

torvbrytning. Kvarvarande sydsvenska våtmarker bör i

princip bevaras, och återskapande av våtmarker bör

stödjas av staten (yrkande 8). Enligt motion Jo73

(mp) yrkande 20 bör myrskyddsplanen kompletteras.

Förslag om skydd av de myrar som finns upptagna i

myrskyddsplanen tas upp i motion MJ802 yrkande 3

från samma parti. Krav på ett tillkännagivande att

torv som bränsle inte hör hemma i ett ekologiskt

hållbart samhälle förs fram i motionerna Jo73 och

MJ747 (båda mp) yrkandena 22 respektive 6.

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner

regeringens förslag till miljökvalitetsmål 4

Myllrande våtmarker med den innebörd som anges i

propositionen. Som regeringen anför bör

miljökvalitetsmålet kompletteras med delmål för

skydd av myrmarker och hotade arter. Därutöver kan

ytterligare delmål behöva utvecklas. I enlighet med

utskottets uttalande ovan (avsnitt 4) bör regeringen

återkomma till riksdagen med förslag härom.

Som utskottet vid flera tidigare tillfällen anfört

utgör våtmarkerna viktiga biotoper som är värdefulla

för såväl arter knutna till dessa miljöer som arter

beroende av kringliggande ekosystem. Våtmarkerna har

också stor betydelse för den ekologiska variationen

i landskapet och för landskapets vattenhushållande

funktioner. I detta ligger bl.a. våtmarkernas

funktion som närsaltfällor. Som regeringen anför

skall våtmarker av varierande slag, även mindre

sådana på skogs- och odlingsmark, finnas i hela

landet med bevarad biologisk mångfald. Mot den

bakgrunden anser utskottet att våtmarker så långt

möjligt skall skyddas mot dränering, torvtäkter,

vägbyggen och annan exploatering. I sammanhanget

vill utskottet erinra om att, frånsett några

kommuner i centrala Småland, det råder förbud mot

dikning i hela Götaland och stora delar av Svealand.

Det bör emellertid ankomma på regeringen att efter

förslag från den parlamentariska beredningen

framlägga förslag för riksdagen om antalet delmål

och utformningen av dessa. I avvaktan härpå bör

motion MJ782 (m) yrkande 8 inte medföra någon

ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Med anledning av motion Jo73 (mp) vill utskottet

tillägga att Sverige hittills har anmält 30

våtmarksområden till Våtmarkskonventionen om

bevarande av våtmarker av internationell betydelse

för flyttande fåglar. I syfte att anmäla ytterligare

områden bl.a. med våtmarkstyper som är svagt

representerade pågår ett arbete vid Naturvårdsverket

och länsstyrelserna för att välja ut ett tjugotal

nya områden. Med det anförda finner utskottet syftet

med motionens yrkanden 18, 19 och 21 i allt

väsentligt tillgodosett. Motionen i dessa delar bör

lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

Enligt vad utskottet erfarit kommer myrskyddsplanen

att kompletteras sedan samtliga större våtmarker i

hela landet med undantag av Norrbottens län nu har

inventerats. Mindre myrområden, som inte omfattas av

planen, kommer att kunna kartläggas i andra

inventeringar som skogssektorns nyckelbio-

topsinventering, sumpskogsinventeringen och

Naturvårdsverkets inventering av sjöar och

vattendrag. I propositionen anförs att minst 50 % av

objekten i Naturvårdsverkets myrskyddsplan skall

skyddas som reservat eller bevaras genom avtal och

andra åtgärder. Regeringen har givit

Naturvårdsverket i uppdrag att i samverkan med

berörda myndigheter ange behovet av ytterligare

skydd och därmed mål för våtmarker. Förslagen kommer

sedan att utvärderas av den parlamentariska

beredningen och efter avslutat arbete i

Regeringskansliet föreläggas riksdagen för beslut.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo73

yrkande 20 och MJ802 yrkande 3 (båda mp) i den mån

motionerna i dessa delar inte kan anses

tillgodosedda.

Motionerna Jo73 yrkande 22 och MJ747 yrkande 6

(båda mp) ger utskottet anledning att erinra om

bestämmelserna i 12 kap. 1-5 §§ miljöbalken om

tillståndsplikt för täkter av bl.a. torv. Genom den

nya lagstiftningen skärptes tillståndsplikten till

att omfatta även husbehovstäkter med undantag för

sådana husbehovstäkter som bedrivs inom ramen för

ett hållbart jord- eller skogsbruk såvida inte

täktmaterialet eller området behöver särskilt skydd.

Utskottet saknar anledning att härutöver uttala sig

till förmån för det totalförbud för torvtäkter som

motionärerna eftersträvar. Motionerna i dessa delar

avstyrks.

5.5 Hav i balans samt levande kust och skärgård

Propositionen

Som miljökvalitetsmål 5 Hav i balans samt levande

kust och skärgård föreslår regeringen att

västerhavet och Östersjön skall ha en långsiktigt

hållbar produktionsförmåga och den biologiska

mångfalden skall bevaras. Kust och skärgård skall ha

en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden

samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation

och annat nyttjande av hav, kust och skärgård skall

bedrivas så att en hållbar utveckling främjas.

Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot

ingrepp och andra störningar.

Miljökvalitetsmålet innebär bl.a.:

- Belastning av näringsämnen och föroreningar samt

fysisk påverkan försämrar inte förutsättningarna för

den biologiska mångfalden eller den marina miljöns

produktionsförmåga.

- Fiske, sjöfart och annat nyttjande av hav och

vattenområden, liksom bebyggelse och annan

exploatering i kust- och skärgårdsområdena sker med

hänsyn till vattenområdenas produktionsförmåga,

biologiska mångfald, natur- och kulturmiljövärden

samt värden för friluftslivet.

- Marina biotoper som är unika skall skyddas.

- Skärgårdslandskapets naturskönhet,

kulturmiljövärden och variation bibehålls genom att

vatten-, jord- och skogsbruk samt turism bedrivs med

hänsyn till miljö, kulturmiljö och biologisk

mångfald.

- Främmande arter och genetiskt modifierade

organismer som kan hota den biologiska mångfalden

introduceras inte.

- Massförekomster av växtplankton orsakade av

mänsklig påverkan förekommer inte.

- Utbredning och artantal av växter och djur

förändras inte negativt genom mänsklig påverkan.

- Tångbältets djuputbredning i Östersjöns och

västerhavets skärgårdar har återhämtats.

- Syrebrist orsakad av övergödning från mänsklig

verksamhet är mycket sällsynt.

- Låg bullernivå eftersträvas.

- Lokalisering av vindkraftverk sker med hänsyn

tagen till bl.a. natur- och kulturmiljö, friluftsliv

samt landskapsbild.

Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås

inom en generation.

Regeringen gör bedömningen att miljökvalitetsmålet

Hav i balans samt levande kust och skärgård bör

kompletteras med delmål avseende småvalar, olje- och

kemikalieutsläpp från fartyg till vatten samt

sjötrafikens påverkan. Därutöver kan ytterligare

delmål behöva utvecklas.

Motionerna

Enligt motion Jo73 (mp) bör miljökvalitetsmål 5 ha

följande lydelse: Miljön i Östersjön och västerhavet

skall inte vara negativt påverkad av nyttjande eller

föroreningar. Vattnen skall ha en långsiktigt

hållbar produktionsförmåga. Den biologiska

mångfalden skall återskapas och bevaras såväl i

haven som i kust och skärgård. Allt nyttjande,

bebyggelse och rekreation bedrivs hänsynsfullt och

hållbart (yrkande 23). I yrkande 24 och i motion

MJ747 yrkande 8 begär samma parti att planen Marina

reservat i Sverige kompletteras skyndsamt, speciellt

beträffande skyddet av grunda kustområden med

exempelvis mjukbottnar, ålgräsängar och

musselbankar.

För att skydda havets biologiska mångfald bör

enligt motion MJ802 (mp) yrkande 5 fler marina

reservat tillskapas. Motionärerna i motion MJ767 (s)

anser att regeringen i samråd med berörda

myndigheter bör utreda att Fiskeriverket är den

statliga myndighet som har ansvar för det svenska

yrkesfisket även inom skyddade områden.

Motionärerna i motion Jo73 (mp) anser att

regeringen snarast bör återkomma med kvalitativa och

tidsbestämda delmål för att nå ett beståndsbevarande

och ekologiskt hållbart fiske (yrkande 26).

Riksdagen bör anta följande delmål: Den svenska

kvoten av lax skall fiskas så att den

viltreproducerande laxen ges möjlighet att öka i

antal. Fisket av lax i blandade bestånd på

tillväxtområden skall därför upphöra år 1999

(yrkande 27). Vildlaxens bevarande tas upp i motion

MJ410 (m) yrkande 7. Det är enligt motionärerna av

största vikt att den långsiktiga internationella

aktionsplanen för bevarande av vildlaxen kan

genomföras fullt ut. Det yrkesmässiga fisket och

fritids- och turistfisket måste kunna pågå samtidigt

både i de norra och de södra länen. Eventuella

inskränkningar måste utformas rättvist mellan olika

kuststräckor.

I motion MJ731 (mp) begärs att regeringen bestämt

tar avstånd från framtida norska och/eller danska

planerade provborrningar i Skagerrak (yrkande 1) och

i nordiska sammanhang driver frågan om att skapa en

från borrningar efter olja och gas fredad zon i

Skagerrak och Kattegatt (yrkande 2). Frågan om

tillsättande av en Nordsjökommission tas upp i

motion MJ708 (c).

I motion MJ773 (fp) begärs en långsiktig plan för

minskning av utsläpp av miljöföroreningar i

Östersjön och för bevarande av den biologiska

mångfalden. Motionärerna i motion U810 (mp) anser

att Sverige aktivt måste minska kväve- och

fosforutsläppen till haven (yrkande 2). Högre takt i

implementeringen av Helsingforskommissionens

uppställda mål och åtgärder mot kustnära övergödning

efterlyses i motion MJ748 (kd) yrkandena 1

respektive 2. Behovet av förstärkta insatser för att

minska belastningen på vårt känsliga kusthav påtalas

i motion MJ744 (mp) yrkande 2. I motion MJ759 (s)

begärs åtgärder för att motverka övergödningen av

våra kustnära hav. I sin ekonomiska planering och i

sitt agerande inom EU bör regeringen beakta de behov

av insatser som behövs för att rädda västerhavets

vattenmiljö - motion T212 (kd) yrkande 2.

Motionärerna i motion MJ770 (kd) anser att tång och

alger vid Skånes kust bör tas till vara och användas

som jordförbättring i stället för handelsgödsel.

Enligt motion MJ720 (m) bör kompensation utgå till

kommuner för städning av stränder av riksintresse.

Även enligt motion MJ786 (kd) bör medel avsättas

till berörda kommuner för städning av strandområden

(yrkande 1). Sverige bör i internationella

sammanhang uppmärksamma frågan om nedskräpning av

stränderna och agera för gemensamma regler för

berörda strandstater (yrkande 2).

Enhetliga regler, råd och anvisningar när det

gäller anläggande av miljöstationer för fritidsbåtar

efterlyses i motion MJ790 (m) yrkande 1. I yrkande 2

begärs förslag om ytterligare stimulanser av

båttvättanläggningar.

Initiativ för att få stopp på de radioaktiva

utsläppen vid Sellafield efterlyses i motion MJ763

(mp).

Enligt motion Jo73 (mp) bör länsstyrelsen ange ett

antal områden lämpliga för vindkraft i varje län

(yrkande 25).

Utskottets överväganden

Regeringens förslag till miljökvalitetsmål 5 Hav i

balans samt levande kust och skärgård med den

innebörd som anges i propositionen bör godkännas av

riksdagen. Regeringen bör återkomma till riksdagen

med förslag till delmål avseende påverkan på grunda

havsområden, utbredning av hotade arter, bifångster

av småvalar, olje- och kemikalieutsläpp från fartyg

till vatten samt sjötrafikens påverkan. Därutöver

kan ytterligare delmål behöva utvecklas. Det anförda

innebär att utskottet avstyrker motion Jo73 (mp)

yrkande 23 med förslag till annan lydelse av

miljökvalitetsmålet. De frågor som tas upp i denna

del av motionen kommer att bli föremål för

överväganden inom den parlamentariska beredningen.

Riksdagen kommer därmed att få ta ställning till

dessa frågor när regeringen återkommer till

riksdagen med förslag till delmål för

miljökvalitetsmål 5.

De svenska havs- och insjöskärgårdarna är unika.

Liknande områden återfinns bara på några få andra

ställen på jorden. En stor spännvidd av ekosystem

samt växt- och djurbiotoper ger förutsättningar för

en artrikedom på land och i vatten som få andra

landskap kan uppvisa. Den känsliga vattenmiljön

berörs emellertid av flera hot, varav det

allvarligaste är övergödningen. Även förekomsten av

stabila organiska ämnen och förhöjda halter av

tungmetaller i vatten, sediment och organismer utgör

stora miljöproblem. Eftersom skärgårdarnas mest

värdefulla grundområden utgör mycket viktiga marina

biotoper anser utskottet i likhet med regeringen att

skyddet av dessa områden bör stärkas. Några av

havets viktiga livsmiljöer som är särskilt påverkade

av störningar är blåstångsbältet, ålgräsängarna,

hårdbottnarna och de grunda mjukbottnarna. För ett

hållbart fiske är det av stor vikt att även grunda

kustområden med mjukbottnar, ålgräsängar och

musselbankar skyddas. Som anförs i propositionen bör

ett större antal representativa och unika marina

områden få särskilt skydd från påverkan på den

biologiska mångfalden. I enlighet med utskottets

ställningstagande under avsnitt 4 i detta betänkande

bör det ankomma på regeringen att återkomma till

riksdagen med förslag till delmål under

miljökvalitetsmålet. Med hänvisning härtill och till

vad utskottet i tillämpliga delar anför nedan om

skydd av marina områden avstyrks motion Jo73 (mp)

yrkande 26 i den mån motionsyrkandet inte kan anses

tillgodosett.

Fiskeriverket har sedan sommaren 1998 regeringens

uppdrag att göra en samlad översyn av vilka delmål

och åtgärder som behövs för att nå

miljökvalitetsmålen Levande sjöar och vattendrag och

Hav i balans samt levande kust och skärgård. Arbetet

skall bedrivas i samverkan med Naturvårdsverket,

Riksantikvarieämbetet och andra berörda myndigheter.

Förslagen skall redovisas senast den 1 oktober 1999.

Det blir därefter en uppgift för den parlamentariska

beredningen att göra en samlad översyn av delmålen.

Därefter kommer riksdagen att ta ställning till

regeringens förslag till delmål.

Som regeringen anför bör ett större antal

representativa och unika marina områden få särskilt

skydd från påverkan på den biologiska mångfalden. De

marina delarna i skärgårdsområdena där variationen

av land och vatten skapar förutsättningar för

biologisk mångfald, har hittills skyddats i liten

omfattning. Syftet med att skydda marina områden är

att bevara marint värdefulla miljöer, ekosystem,

arter och processer. Marina reservat kan också tjäna

som referensområden vid bedömning av miljöstörda

områden. Det kan enligt utskottets mening vara

angeläget att också skydda vissa vattenområden med

hög biologisk produktion, t.ex. uppväxtområden för

fisk, som reservat. Inom Regeringskansliet, vid

centrala myndigheter och på det regionala/lokala

planet pågår redan arbete med att se över skyddet av

värdefulla marina miljöer. I sammanhanget bör även

nämnas Fiskeriverkets uppdrag att utarbeta förslag

till delmål och åtgärder i syfte att uppnå

miljökvalitetsmålet. Inom ramen för sitt

sektorsansvar skall verket även precisera sin roll

som sektorsmyndighet i arbetet med en ekologiskt

hållbar utveckling på fiskets område samt bedöma hur

sektorns åtgärder påverkar utvecklingen mot

ekologisk hållbarhet. När det gäller Fiskeriverkets

Aktionsplan för biologisk mångfald anser utskottet i

likhet med regeringen att aktionsplanen i allt

väsentligt bör genomföras. Det anförda innebär att

syftet med motionerna Jo73 (mp) yrkande 24, MJ747

(mp) yrkande 8, MJ767 (s) och MJ802 (mp) yrkande 5 i

allt väsentligt kommer att bli tillgodosett utan

något riksdagens uttalande i frågan.

Som utskottet tidigare anfört (1997/98:JoU9) är och

förblir regleringen av fisket efter lax en svår

fråga. Problemen kan inte bara lösas genom beslut om

en mycket låg total tillåten fångstmängd, eftersom

det då bildas ett stort överskott av odlad lax i de

utbyggda älvarna. Ett visst fisketryck måste därför

upprätthållas. Med hänvisning härtill och i avvaktan

på regeringens förslag till delmål under

miljökvalitetsmålet bör motion Jo73 (mp) yrkande 27

inte föranleda någon vidare riksdagens åtgärd.

Hösten 1997 framhöll utskottet att genomförandet av

den internationella aktionsplanen för Östersjölaxen,

som är av avgörande betydelse för nationellt

skyddsvärda laxbestånd, bör prioriteras

(1997/98:JoU9). Fiskeriverket har inrättat en

nationell arbetsgrupp för att genomföra de åtgärder

som enligt aktionsplanen behövs för att rädda

laxstammarna. Andra åtgärder inkluderar ökad

fredning av hotade bestånd, återställande av

reproduktionsområden, byggande av nya fiskvägar,

märkning av odlad lax samt etablering och drift av

referensälvar. Utskottet betonade också Sveriges

särskilda ansvar för naturlaxstammarna eftersom de

flesta kvarvarande naturliga laxbestånden i

Östersjöområdet leker i svenska vattendrag. Utöver

arbetet med den internationella aktionsplanen har

Fiskeriverket på regeringens uppdrag utrett och

lämnat förslag om och hur en begränsning av fisket

efter vildlax kan genomföras. Förslaget bereds i

Regeringskansliet. I sammanhanget bör noteras att

beslut om begränsning av laxfisket har fattats inom

HELCOM. Ett ytterligare led i det svenska

bevarandearbetet är att säkerställa genproduktion

för den framtida driften av genbanken för lax i

syfte att uppnå en kostnadseffektiv lösning. I

sammanhanget bör nämnas att Fiskeriverket genom

regeringsbeslut i oktober 1998 disponerar ca 5,9

miljoner kronor av vattenavgiftsmedel för främjande

av sötvattenfisk och vandringsfisk. Med det anförda

finner utskottet att syftet med motion MJ410 (m)

yrkande 7 i väsentliga delar tillgodosetts.

Motionsyrkandet bör inte medföra någon ytterligare

åtgärd från riksdagens sida.

Frågor om provborrningar i Skagerrak har vid flera

tillfällen och senast våren 1998 varit föremål för

behandling i utskottet (1997/98:JoU26). I ett

frågesvar den 25 februari 1998 (1997/98:456, 463 och

470) uttalade miljöministern att, när det gäller

planerna på provborrning på norskt territorium, den

svenska regeringen då väntade på besked från den

norska regeringen. Enligt vad utskottet inhämtat har

den norska regeringen nu underrättat den svenska

regeringen om att några planer på provborrning i

Skagerrak inte längre är aktuella. Den planerade

verksamheten på danskt territorium faller enligt

regeringens bedömning under den nordiska

miljöskyddskonventionen. Regeringen begärde därför

samråd med den danska regeringen i enlighet med

konventionen. Utskottet har inhämtat att koncession

kommer att beviljas, men Sverige har fått garantier

att koncessionsavtalet innehåller krav på

miljökonsekvensbeskrivning i enlighet med svensk

begäran. Efter utförd miljökonsekvensbeskrivning

kommer bl.a. den svenska regeringen att enligt den

nordiska miljöskyddskonventionen avge yttrande över

verksamhetens lämplighet. När det gäller frågan om

fredning av Skagerrak vill utskottet, utöver det

ovan anförda, hänvisa till sitt ställningstagande

våren 1998 i en liknande fråga (1997/98:JoU26). Med

hänvisning till bl.a. Sveriges engagemang i

Nordsjökonferensen och Oslo-Pariskonventionen

(OSPAR) och tidigare ställningstaganden av utskottet

avstyrktes det då aktuella motionsyrkandet.

Utskottets ställningstagande kvarstår. Motion MJ731

(mp) avstyrks.

Frågan om bildande av en Nordsjökommission har

behandlats av utskottet vid ett flertal tillfällen

och på ett ingående sätt senast våren 1996

(1995/96:JoU9). Utskottet uttalade då att fortsatta

Nordsjökonferenser i kombination med Oslo-

Pariskonventionen gör att Nordsjöfrågorna i det

fortsatta arbetet kommer att vara väl tillgodosedda.

Utskottet, vars uppfattning kvarstår, avstyrker mot

denna bakgrund motion MJ708 (c).

Av propositionen framgår att det såväl nationellt

som internationellt pågår ett omfattande arbete för

att åstadkomma den minskning av föroreningar och det

bevarande av den biologiska mångfalden som tas upp i

motion MJ773 (fp). Dessa frågor har också vid ett

flertal tillfällen och senast våren 1998 behandlats

av utskottet (1997/98:JoU26). I och med införandet

av miljökvalitetsmål 5 och de delmål som kommer att

fastställas för miljökvalitetsmålet kommer arbetet

med Östersjöns miljö att ytterligare stärkas. I

sammanhanget vill utskottet erinra om att de

aktionsplaner för bevarande av biologisk mångfald

som har utarbetats av Naturvårdsverket och

Fiskeriverket även omfattar den biologiska

mångfalden i Östersjön. För det internationella

samarbetet för Östersjöns miljö utgör den Agenda 21

som har utarbetats för Östersjöländerna en god

utgångspunkt i det fortsatta arbetet. Med det

anförda finner utskottet att syftet med motionen i

allt väsentligt kommer att bli tillgodosett utan

någon riksdagens vidare åtgärd.

Utskottet delar uppfattningen i motion U810 (mp)

att utsläppen av kväve och fosfor till haven utgör

ett stort miljöproblem och måste minska. Som framgår

av propositionen innebär miljökvalitetsmål 5 bl.a.

att belastning av näringsämnen skall bringas till en

sådan nivå att förutsättningarna för den biologiska

mångfalden eller den marina miljöns

produktionsförmåga inte försämras. Även

miljökvalitetsmål 6 Ingen övergödning syftar till

att åstadkomma ett naturligt näringstillstånd i

vattnet. Utskottet förutsätter att syftet med

motionen kommer att bli tillgodosett när förslag

till delmål för miljökvalitetsmålen framläggs för

riksdagen. Motionens yrkande 2 bör mot den

bakgrunden lämnas utan riksdagens åtgärd.

I propositionen deklarerar regeringen sin avsikt

att i ett stort antal internationella fora, bl.a.

HELCOM, aktivt verka för att miljökvalitetsmål 5

skall uppnås. Med hänvisning härtill och till vad

utskottet anfört ovan finner utskottet att

motionerna MJ744 (mp) yrkande 2, MJ748 (kd)

yrkandena 1 och 2, MJ759 (s) och T212 (kd) yrkande 2

kommer att bli tillgodosedda utan något särskilt

riksdagens uttalande i frågan.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionären

i motion MJ770 (kd) om det problem som den kustnära

övergödningen utgör. Som anförs i motionen bör

användningen av handelsgödsel minska och lokala

initiativ för att utveckla och öka användningen av

organiska gödselmedel bör uppmuntras. Användning av

tång kan vara ett sådant alternativt gödselmedel.

Utskottet har inhämtat att försöksverksamhet med

både upptagning av alger och tång samt gödsling

redan i dag pågår i Bohuslän inom ramen för ett EU-

projekt. Det är dock enligt utskottets mening inte

lämpligt att föreslå ett riksdagsuttalande till

förmån för de metoder som förespråkas i motionen.

Det bör i första hand ankomma på lantbrukarna själva

och deras rådgivningsorgan att bedöma om tång är ett

lämpligt gödselmedel i Skåneregionen. Med det

anförda avstyrker utskottet motionen i den mån den

inte kan anses tillgodosedd.

När det gäller frågan om strandstädning utmed våra

kustkommuner har miljöministern i ett frågesvar

redogjort för regeringens internationella arbete för

att komma till rätta med nedskräpningen till havs

(1997/98:942 och 956). Enligt miljöministern är den

viktigaste långsiktiga åtgärden för att förbättra

miljön att få nedskräpningen till havs att upphöra.

Sverige driver därför med kraft denna fråga inom

internationella fora som OSPAR, Londonkonventionen,

IMO (FN:s internationella havsorgan International

Maritime Organization) m.fl. Vid ett partsmöte till

OSPAR den 22 och 23 juli 1998 ställde sig

miljöministrarna på svenskt initiativ bakom ett

uttalande att bättre hantera föroreningar från

sjöfarten, bl.a. nedskräpningen till havs. I det

konkreta arbetet med att städa stränderna har

tidigare den arbetsmarknadspolitiska åtgärden ALU

spelat en viktig roll. De arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna arbetslivsutveckling och

arbetsplatsintroduktion har sedan den 1 januari 1999

ersatts av en praktikåtgärd som gör insatser inom

t.ex. miljöområdet möjliga (prop. 1998/99:1,

utg.omr. 14, bet. 1998/99:AU1). Med det anförda

avstyrker utskottet motionerna MJ720 (m) och MJ786

(kd) i den mån de inte kan anses tillgodosedda.

Utskottet delar uppfattningen i motion MJ790 (m) om

vikten av att olika slag av avfall från fritidsbåtar

omhändertas på ett miljömässigt tillfredsställande

sätt. Utskottet har inhämtat att länsstyrelserna i

Uppsala, Stockholms, Östergötlands, Kalmar, Blekinge

samt Göteborgs och Bohus län den 18 december 1997

fick regeringens uppdrag att utarbeta regionala

miljö- och hushållningsprogram för respektive

skärgårdsområden. Bland annat skall regionala/lokala

åtgärdsprogram för båtbottentvättar i marinor och

hamnanläggningar redovisas, liksom program för ett

nätverk av mottagningsanläggningar där fritidsbåtar

och andra mindre fartyg kan lämna sitt avfall.

Miljövårdsberedningen skall följa och stödja arbetet

med programmen, som skall redovisas till beredningen

senast den 31 december 1999. Tillsammans med berörda

centrala myndigheter skall Miljövårdsberedningen

senast den 31 augusti 2000 redovisa en utvärdering

av det samlade miljöarbetet i berörda

skärgårdsområden. När det gäller frågan om

ekonomiska stimulanser vill utskottet erinra om att

- till följd av EG:s konkurrensregler - det bidrag

som i dag kan utgå till investeringskostnader för

bl.a. båttvättanläggningar är begränsat till 30 % av

den kostnad som beror på att investeringen ges en

sådan inriktning att miljöbelastningen minskar. Med

det anförda avstyrker utskottet motionen i den mån

den inte kan anses tillgodosedd.

Utsläppen av radioaktivt teknetium från

upparbetningsanläggningen i Sellafield har under en

följd av år varit föremål för riksdagens

uppmärksamhet. I ett frågesvar den 29 oktober 1998

redogjorde miljöministern för de åtgärder som under

året hade vidtagits både från svensk och brittisk

sida (1998/99:22). Vid ett expertmöte i januari 1998

inom ramen för OSPAR-konventionen ifrågasatte de

svenska experterna från Statens strålskyddsinstitut

(SSI) om det, trots de låga halterna, var nödvändigt

att över huvud taget släppa ut radioaktivt teknetium

från anläggningarna. Den 27 februari 1998 uppmanades

den brittiska regeringen i ett brev från de nordiska

miljöministrarna att stoppa utsläppen. I sitt

brevsvar informerade den brittiske miljöministern

sina nordiska kolleger om att UK Environment Agency

utarbetar förslag till beslut om dels begränsningar

med mer än 50 % av utsläppen, dels ett uppdrag till

British Nuclear Fuels, ägaren av anläggningarna, att

utveckla en teknik som skulle göra det möjligt att

helt eliminera de radioaktiva utsläppen. Vid ett

kommissionsmöte inom OSPAR-konventionen sommaren

1998 antogs en deklaration med en strategi för hur

konventionen skall hantera frågor om utsläpp av

radioaktiva ämnen. Sammantaget innebär besluten att

parterna till konventionen genom betydande och

successiva utsläppsminskningar skall uppnå målet att

ytterligare koncentrationer i miljön av artificiella

radioaktiva ämnen till följd av utsläpp skall vara

nära noll och att koncentrationer av naturliga

radioaktiva utsläpp skall vara nära bakgrundsnivån.

Målet skall vara uppnått till år 2020, och åtgärder

skall ha påbörjats senast till år 2000. Den

brittiska regeringen/miljöministern har år 1998

fattat beslut om bl.a. en sänkning av gränsvärdena

för utsläpp av teknetium från anläggningen i

Sellafield och ett åläggande för anläggningens ägare

att utarbeta en forsknings- och utvecklingsplan för

ytterligare reducering av utsläppen. I sitt

frågesvar uttalade den svenske miljöministern sin

avsikt att nära följa de brittiska strävandena när

det gäller utsläppen från Sellafield. Enligt vad

utskottet erfarit har Nordisk kärnsäkerhetsforskning

nyligen påbörjat ett forskningsprojekt som syftar

till att studera transportvägarna genom havsvatten

för särskilt radioaktivt teknetium från Irländska

sjön, vid vilken Sellafield är beläget, till de

nordiska farvattnen. Studien syftar även till att

studera hur radioaktivt teknetium tas upp i olika

biologiska organismer samt metoder för att bestämma

koncentrationen av detta ämne. Utskottet har vidare

inhämtat att regeringen i regleringsbrevet för år

1999 har givit SSI i uppdrag att i samråd med

Naturvårdsverket utreda vilka insatser som är

nödvändiga för att tillfredsställa behovet av en

miljöövervakning av radioaktiva ämnen avseende

miljöförändringar på land och i vatten. Uppdraget

skall redovisas senast den 30 december 1999. Med det

anförda finner utskottet att syftet med motion MJ763

(mp) i allt väsentligt får anses tillgodosett.

Motionen bör inte medföra någon åtgärd från

riksdagens sida.

Vid utbyggnad av vindkraftverk uppstår i många fall

konflikter med motstående intressen, bl.a. vid

värnandet av kustlandskapens innehåll vad gäller

biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och

kulturvärden. Som anförs i propositionen skall

lokaliseringen av vindkraft därför ske på ett sätt

som inte leder till stora intrång i värdefulla

natur- och kulturmiljöer och som är förenligt med

bestämmelserna om hushållning med mark och vatten i

miljöbalken. Våren 1998 tillkallade regeringen en

särskild utredare med uppdrag att sammanställa

aktuella uppgifter om och erfarenheter av

utbyggnaden av land- och havsbaserad vindkraft,

analysera förutsättningarna för en fortsatt

utbyggnad av vindkraft i Sverige samt föreslå

kriterier för lokalisering som underlag inför beslut

om tillstånd till lokalisering av land- och

havsbaserad vindkraft (dir. 1998:35). I en

lägesrapport i december 1998 presenterade utredaren

bl.a. en lägesanalys med redovisning av

utbyggnadssituationen, problembilden samt behovet av

underlag för tillståndsprövning, planering m.m. med

avseende på etableringar i olika delar av landet

(SOU 1998:152). Lägesrapporten skall tjäna som

underlag för utredningens fortsatta arbete med att

bl.a. överväga kriterier för lokalisering av

vindkraftverk. Uppdraget i sin helhet skall

redovisas senast den 1 juni 1999. I avvaktan härpå

är utskottet inte berett att tillmötesgå motion Jo73

(mp) yrkande 25. Motionen i denna del avstyrks.

5.6 Ingen övergödning

Propositionen

Regeringens förslag till miljökvalitetsmål 6 Ingen

övergödning innebär att halterna av gödande ämnen i

mark och vatten inte skall ha någon negativ inverkan

på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk

mångfald eller möjligheterna till allsidig

användning av mark och vatten.

Miljökvalitetsmålet innebär bl.a.:

- Belastningen av näringsämnen får inte ha någon

negativ inverkan på människors hälsa eller minska

förutsättningarna för biologisk mångfald.

- Grundvatten bidrar inte till att öka övergödning

av ytvatten.

- Sjöar och vattendrag i skogs- och fjällandskap

har ett naturligt näringstillstånd.

- Sjöar och vattendrag i odlingslandskap har ett

naturligt näringstillstånd, vilket högst kan vara

näringsrikt eller måttligt näringsrikt.

- Näringsförhållandet i kust och hav motsvarar i

stort sett det tillstånd som rådde under 1940-talet

och tillförsel av näringsämnen till havet orsakar

inte någon övergödning.

- Skogsmark har ett näringstillstånd som bidrar

till att bevara den naturliga artsammansättningen.

- Jordbruksmark har ett näringstillstånd som bidrar

till att bevara den naturliga artsammansättningen.

Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås

inom en generation.

Enligt regeringens bedömning bör

miljökvalitetsmålet Ingen övergödning kompletteras

med delmål avseende bl.a. tillförsel av näringsämnen

samt skydd av vattentäkter. Därutöver kan

ytterligare delmål behöva utvecklas.

Motionerna

I motion Jo73 (mp) yrkas att miljökvalitetsmål 6

kompletteras med meningen: Halterna av gödande ämnen

skall inte vara högre än på 1940-talet (yrkande 28).

Enligt samma motion bör regeringens förslag till

andra delmål under område Ingen övergödning få

följande lydelse: De svenska utsläppen av kväve till

havet söder om Ålands hav skall minska med 40 % till

år 2005 räknat från 1995 års nivå (yrkande 29). Krav

på samma utsläppsbegränsningar framförs i motionerna

Jo64 (kd) yrkande 3 och Jo69 (c) yrkande 6.

Motionärerna i motion Jo73 (mp) föreslår också att

riksdagen antar delmålen: Utsläpp av kväveoxider

till luft i Sverige skall minska med 40 % till år

2005 och med 70 % till år 2020 räknat från 1995 års

nivå (yrkande 30), och för att motverka övergödning

och förlust av arter skall skogsgödslingen upphöra

(yrkande 31).

Konkreta åtgärder för att minska tillförseln av

kväve till naturen från jordbruk, vägtrafik och

förbränning efterlyses i motion MJ732 (mp) yrkande

2. Enligt motion MJ749 (c) bör Sverige införa ett

system för minskad användning av kväve i jordbruket

efter danskt mönster (yrkande 1). Motionärerna i

motion MJ802 (mp) anser att regeringen bör få i

uppdrag att ta fram en handlingsplan för fosfor där

målen skall vara att förluster inte får vara större

än att miljön inte skadas (yrkande 4).

Utskottets överväganden

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner

regeringens förslag till miljökvalitetsmål 6 Ingen

övergödning med den innebörd som anges i

propositionen. Som regeringen anför bör

miljökvalitetsmålet kompletteras med delmål avseende

bl.a. tillförsel av näringsämnen samt skydd av

vattentäkter. Därutöver kan ytterligare delmål

behöva utvecklas. Det anförda innebär att utskottet

avstyrker motion Jo73 (mp) yrkande 28 om

komplettering av miljökvalitetsmålet.

Som utskottet tidigare anfört (avsnitt 4) kommer

riksdagen att i annat sammanhang ta ställning till

regeringens förslag till delmål för miljö-

kvalitetsmålet. I avvaktan härpå bör motion Jo73

(mp) yrkande 29 inte föranleda någon ytterligare

åtgärd från riksdagens sida.

Övergödning medför i dag negativa effekter på både

biologisk mångfald och naturresurser. Syrehalterna i

många havs- och kustområdens djupområden är för

låga, vilket innebär att en naturlig produktion

saknas i betydande delar av den marina miljön. I

enlighet med riksdagens beslut våren 1991 (prop.

1990/91:90, bet. 1990/91:JoU30) bör tillförseln av

näringsämnen till kustvatten, sjöar och vattendrag

samt grundvatten långsiktigt i huvudsak underskrida

nivåer där de har en negativ effekt på människors

hälsa, biologisk mångfald eller möjligheterna till

allsidig användning. När det gäller de svenska

vattenburna utsläppen av kväve från mänsklig

verksamhet till haven söder om Ålands hav skall de

enligt samma beslut minska med 40 % jämfört med 1995

års nivå. Regeringen har uppdragit åt Statens

jordbruksverk att lämna förslag till sektorsmål för

jordbruket i syfte att bidra till att uppnå

riksdagens mål för vattenburna kväveutsläpp. Verket

skall även utarbeta och lämna förslag till ett

förstärkt åtgärdsprogram för minskade

växtnäringsförluster från jordbruket. En

lägesbeskrivning skall lämnas till den

parlamentariska beredningen om mål i miljöpolitiken

före den 1 oktober 1999. Dessa frågor övervägs även

av utredningen om ett svenskt miljöprogram för

jordbruket för perioden 2001-2005 (dir. 1998:11).

Utredningen skall redovisas senast den 30 juni 1999.

De frågor som tas upp i motionerna Jo64 (kd) yrkande

3 och Jo69 (c) yrkande 6 kommer således att bli

föremål för överväganden i den parlamentariska

beredningen. I avvaktan på resultatet av detta

arbete avstyrker utskottet motionsyrkandena i den

mån de inte kan anses tillgodosedda.

För att nå miljökvalitetsmålet måste

kväveoxidutsläppen i Sverige uppskattningsvis minska

med 40-70 % jämfört med dagens situation. Som

regeringen anför är trafiken den största källan till

kväveoxidutsläpp. De mest kostnadseffektiva

åtgärderna för att minska utsläppen finns därför

inom transportsektorn. I samband med riksdagens

behandling våren 1998 av den transportpolitiska

propositionen (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10)

fastställdes målet att utsläpp av kväveoxider från

transporter i Sverige bör ha minskat med minst 40 %

till år 2005 räknat från 1995 års nivå. För utsläpp

inom övriga sektorer behövs ytterligare åtgärder i

syfte att minska utsläppen till sådana nivåer att

miljön inte tar skada. Det är en uppgift för den

parlamentariska beredningen att lägga fram förslag

till delmål även för reduktion av

kväveoxidutsläppen. Efter regeringens behandling av

beredningens förslag kommer riksdagen att kunna ta

ställning till delmålens närmare utformning. I

avvaktan härpå bör motion Jo73 (mp) yrkande 30 inte

medföra någon ytterligare åtgärd från riksdagens

sida.

Även de frågor som tas upp i motionerna Jo73

yrkande 31 och MJ732 yrkande 2 (båda mp) ingår i

uppdraget till den parlamentariska beredningen att

lämna förslag till delmål för miljökvalitetsmålet.

Enligt utskottets mening kommer syftet med

motionerna i dessa delar i allt väsentligt att bli

tillgodosett utan något riksdagens uttalande.

Som anförs i propositionen spelar tillförseln av

fosfor från punktkällor och läckage störst roll när

det gäller övergödning av inlandsvatten. Det är

därför en uppgift för den parlamentariska

beredningen att utforma sådana förslag till delmål

som syftar till att miljökvalitetsmålet Ingen

övergödning uppnås. i avvaktan på riksdagens

kommande ställningstagande i frågan bör motion MJ802

(mp) yrkande 4 inte medföra någon ytterligare

riksdagens åtgärd.

I likhet med regeringen anser utskottet att

läckaget av näringsämnen från jordbruksmark bör

ytterligare begränsas så att den biologiska

mångfalden bevaras. På regeringens uppdrag skall

Statens jordbruksverk utarbeta och lämna förslag

till ett förstärkt åtgärdsprogram för minskade

växtnäringsförluster från jordbruket. Syftet skall

vara att nå de sektorsmål som anges i propositionen.

Utskottet vill även erinra om det arbete som pågår i

den ovan nämnda utredningen om ett svenskt

miljöprogram för jordbruket. Enligt utskottets

mening utgör miljöersättningsprogrammet ett av flera

viktiga styrmedel för att uppnå de

miljöförbättringar som eftersträvas i motion MJ749

(c). Det ankommer även på den parlamentariska

beredningen att uppmärksamma frågan. Med det anförda

finner utskottet att syftet med motionens yrkande 1

blir tillgodosett utan något riksdagens uttalande.

5.7 Bara naturlig försurning

Propositionen

Förslaget till miljökvalitetsmål 7 Bara naturlig

försurning innebär att de försurande effekterna av

nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen

för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande

ämnen skall inte heller öka korrosionshastigheten i

tekniska material eller kulturföremål och byggnader.

Miljökvalitetsmålet innebär:

- Onaturlig försurning av marken motverkas så att

den naturgivna produktionsförmågan och den

biologiska mångfalden bevaras.

- Sverige verkar för att deposition av försurande

ämnen på lång sikt inte överskrider den kritiska

belastningen för mark och vatten.

- Halterna i luft understiger 5 mg svaveldioxid/m3

och 20 mg kvävedi- oxid/m3 (årsmedelvärden) för att

skydda tekniska material.

Inriktningen är att miljömålet skall nås inom en

generation.

Regeringens bedömning är att miljökvalitetsmålet

Bara naturlig försurning bör kompletteras med delmål

avseende bl.a. utsläpp av försurande ämnen.

Därutöver kan ytterligare delmål behöva utvecklas.

Motionerna

I motion Jo73 (mp) begär motionärerna att

miljökvalitetsmål 7 kompletteras med en ny andra

mening: Surhetsgraden i mark och vatten skall

motsvara situationen på 1940-talet (yrkande 32).

Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Jo73 också

ett antal delmål inom försurningsområdet. Utsläppen

av kvävedioxider till luft skall minska med 40 %

till år 2005 och med 70 % till år 2020 räknat från

1995 års nivå (yrkande 35). Samma yrkande återfinns

i motion Jo64 (kd) med tillägget att ett tydligt

åtgärdsprogram bör utarbetas (yrkande 4). I motion

Jo73 (mp) begärs också att regeringen snarast

återkommer med kvantitativa tidsbestämda delmål för

försurande gaser (yrkande 33) och att riksdagen som

delmål för utsläppen av svaveldioxid till luft

beslutar att dessa skall minska med 25 % till år

2010 räknat från 1995 års nivå (yrkande 34) och som

delmål för utsläppen av ammoniak beslutar om en

minskning med 30 % till år 2005 utifrån 1995 års

nivå (yrkande 36).

Utskottets överväganden

Riksdagen bör godkänna regeringens förslag till

miljökvalitetsmål 7 Bara naturlig försurning med den

innebörd som anges i propositionen. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag till delmål

avseende bl.a. utsläpp av försurande ämnen. Som

regeringen anför kan därutöver ytterligare delmål

behöva utvecklas. Med det anförda avstyrker

utskottet motion Jo73 (mp) yrkande 32 om

komplettering av miljökvalitetsmålet.

Utskottet delar regeringens uppfattning att

grundprincipen för arbetet mot försurningen bör vara

att nedfallet och halterna av försurande ämnen inte

skall överskrida den kritiska belastningen för de

känsligaste skyddsobjekten, dvs. mark, ytvatten och

tekniska material. För att nå miljökvalitetsmålet

måste det sura nedfallet av svavel och kväve minska

med upp till 70 % från dagens situation. Nedfallet

måste minska mest i södra Sverige och mindre i norr.

En uppskattning är att svavelutsläppen i Sverige

måste minska med ca 25 % och kväveoxidutsläppen med

40-70 % jämfört med dagens situation.

Som anförs i propositionen skall Sverige vara

berett att inom ramen för EU:s försurningsstrategi

acceptera att minska de svenska utsläppen av

svaveldioxid till luft med i storleksordningen 25 %

till år 2010 från 1995 års nivå. Målet bygger på

ytterligare utsläppsminskningar som måste göras för

att uppnå målet i EU:s försurningsstrategi och

kräver åtgärder framför allt inom industri- och

transportsektorn. Enligt riksdagens beslut med

anledning av den transportpolitiska propositionen

(prop. 1997/98:56, bet. 1997/98: TU10) bör utsläppen

av svaveldioxid från transporter i Sverige minska

med minst 15 % till år 2005 räknat från 1995 års

nivå. För utsläpp inom övriga sektorer behövs

ytterligare åtgärder bl.a. i enlighet med det

uppdrag som Naturvårdsverket gavs i samband med 1991

års miljöpolitiska beslut (prop. 1990/91:90, bet.

1990/91:JoU30). Uppdraget innebär att verket skall

upprätta och genomföra ett tioårigt program för

översyn av industrins utsläppsvillkor i syfte att

till år 2000 minska utsläppen till sådana nivåer att

miljön inte tar skada. Minskningar av

svavelutsläppen ställer framför allt krav på

sjöfarten som svarar för 20 % av de svenska

utsläppen. För sjöfartens del infördes den 1 januari

1998 ett system med miljödifferentierade

farledsavgifter. När det gäller utsläppen från fasta

anläggningar kommer enligt utskottets mening dels

svavelskatten, dels regler som begränsar den

maximala svavelhalten i olja att tillsammans med

riktlinjerna för tillämpning av den löpande

omprövningen av industrins utsläppsvillkor enligt

miljöbalken också att bidra till minskade

svavelutsläpp. Regeringen gör bedömningen att genom

beslutade och planerade åtgärder inom industri och

sjöfart kommer svavelutsläppen att minska med ca 15

% jämfört med dagens situation. Som regeringen anför

krävs dock ytterligare åtgärder för att nå

reduceringen på 25 % svaveldioxid. I avvaktan på

kommissionens försurningsstrategi bör dock vidare

åtgärdsförslag, t.ex. sänkt svavelhalt i

eldningsoljor och ekonomiska styrmedel, anstå. Som

utskottet uttalar ovan (avsnitt 4) bör regeringen

återkomma till riksdagen med förslag till delmål med

denna inriktning. Det anförda innebär att motion

Jo73 (mp) yrkande 34 kommer att bli tillgodosedd

utan någon vidare åtgärd.

Enligt riksdagens transportpolitiska beslut hösten

1998 bör utsläppen av kväveoxider från transporter i

Sverige ha minskat med minst 40 % till år 2005

räknat från 1995 års nivå. För utsläpp inom övriga

sektorer behövs ytterligare åtgärder i syfte att

minska utsläppen till sådana nivåer där miljön inte

tar skada. För dessa utsläpp bör regeringen, efter

förslag från den parlamentariska beredningen och

bl.a. i enlighet med Naturvårdsverkets uppdrag

angående industrins utsläppsvillkor med anledning av

1991 års miljöpolitiska beslut, för riksdagen

framlägga förslag till nytt delmål för utsläpp av

kväveoxider. I avvaktan härpå bör motionerna Jo64

(kd) yrkande 4 och Jo73 (mp) yrkande 35 inte

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

I samband med 1991 års miljöpolitiska beslut

fastställdes målet att utsläppen av ammoniak skulle

minska med 25 % mellan åren 1990 och 1995. Som

regeringen konstaterar har målet emellertid inte

uppnåtts. Senast den 1 oktober 1999 skall Statens

jordbruksverk för regeringen redovisa sitt uppdrag

att föreslå delmål för bl.a. ammoniakförluster från

jordbruket. Det bör därefter bli en uppgift för

regeringen att, efter beredning av den

parlamentariska beredningens förslag, återkomma till

riksdagen med förslag till delmål för reduktion av

ammoniakutsläppen. Med det anförda anser utskottet

syftet med motion Jo73 (mp) yrkande 36 i allt

väsentligt tillgodosett. Motionen i denna del bör

inte föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Som regeringen anför ingår i de olika

myndighetsuppdragen att se över behovet av

ytterligare nya delmål för miljökvalitetsmålet Ingen

försurning. Med hänvisning härtill och till vad

utskottet i tillämpliga delar anfört ovan får syftet

motion Jo73 (mp) yrkande 33 anses tillgodosett.

5.8 Levande skogar

Propositionen

Regeringens förslag till miljökvalitetsmål 8 Levande

skogar innebär att skogens och skogsmarkens värde

för biologisk produktion skall skyddas samtidigt som

den biologiska mångfalden bevaras samt

kulturmiljövärden och sociala värden värnas.

Miljökvalitetsmålet innebär:

- Skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga

bevaras.

- Skogsekosystemens naturliga funktioner och

processer upprätthålls.

- Inhemska växt- och djurarter fortlever under

naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd.

- Hotade arter och naturtyper skyddas.

- Främmande arter och genetiskt modifierade

organismer som kan hota den biologiska mångfalden

introduceras inte.

- Kulturminnen och kulturmiljövärden värnas.

- Skogens betydelse för naturupplevelser samt

friluftsliv tas till vara.

Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås

inom en generation.

Enligt regeringens bedömning bör

miljökvalitetsmålet Levande skogar kompletteras med

delmål avseende hotade arter och skydd av skogsmark.

Motionerna

I motion Jo73 (mp) framläggs flera förslag till

delmål under miljökvalitetsmålet Levande skogar: De

kvarvarande ur- och naturskogarna skall skyddas och

för att säkerställa dem införs avverkningsstopp i

dessa skogar (yrkande 37). År 2005 skall 5 % av den

produktiva skogsmarken nedanför den fjällnära skogen

ha varaktigt skydd som reservat eller på annat sätt

(yrkande 38). År 2010 skall 10 % av den produktiva

skogsmarken nedanför den fjällnära skogen ha

varaktigt skydd (yrkande 39).

Inom området Levande skogar bör enligt motion Jo64

(kd) yrkande 5 ett program utarbetas för skyddet av

275 000 hektar skyddsvärd skogsmark inom en

tioårsperiod. Även motionärerna i motion Jo69 (c)

anser att riksdagen bör besluta om skydd av 275 000

hektar skogsmark inom en tioårsperiod (yrkande 3).

Enligt motion Jo68 (v) bör en plan för inköp av

skyddsvärd skog vara genomförd i sin helhet inom 10

år, beträffande urskogarna före år 2000 (yrkande 6).

I motion MJ772 (mp) påtalas behovet av åtgärder i

skogsbruket så att biotoper med groddjur inte

ödeläggs (yrkande 5).

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner

regeringens förslag till miljökvalitetsmål 8 Levande

skogar med den innebörd som anges i propositionen.

För att uppnå miljökvalitetsmålet krävs insatser

inom en rad områden. Som regeringen anför bör

miljökvalitetsmålet kompletteras med delmål för

hotade arter och skydd av skogsmark. Därutöver kan

ytterligare delmål behöva utvecklas. Det är enligt

utskottet särskilt angeläget att vidareutveckla

mätbara mål och parametrar för bevarande av skogens

biologiska mångfald. I enlighet med utskottets

uttalande ovan (avsnitt 4) bör regeringen återkomma

till riksdagen med förslag härom.

I likhet med regeringen anser utskottet att de

viktigaste insatserna för att uppnå

miljökvalitetsmålet utgörs dels av den ökade

ambitionsnivån när det gäller skyddet av särskilt

värdefulla skogsområden, dels av ett fortsatt arbete

med att förbättra naturvårdshänsynen i skogsbruket

samt av en ekologisk planering i ett

landskapsperspektiv på de marker där ägarstrukturen

tillåter detta. Insatser för utbildning och

information om skogens natur- och kulturmiljövärden

bör fortsätta. Som utskottet anförde i samband med

behandlingen av budgetpropositionen för år 1999

(prop. 1998/99:1, utg.omr. 20, bet. 1998/99:MJU2) är

det angeläget att påskynda arbetet med att skydda

värdefulla skogsområden. Utskottet tillstyrkte

därför regeringens förslag om medelsförstärkning

under anslaget A 3 Åtgärder för att bevara den

biologiska mångfalden. Beslutet innebär en

anslagshöjning med 150 miljoner kronor för år 1999

och en anslagsuppräkning med ytterligare 50 miljoner

kronor respektive 110 miljoner för åren 2000 och

2001. Sammanlagt innebär beslutet att anslaget under

år 2001 förstärks med 310 miljoner kronor jämfört

med budgetåret 1998. Till förstärkt rådgivning inom

Skogsvårdsorganisationen beslutade riksdagen anslå

ytterligare 34 miljoner kronor för perioden, och

till bidrag till ädellövskogsbruk och vissa natur-

och kulturvårdande åtgärder under anslaget H 2

Insatser för skogsbruket ytterligare 65 miljoner

kronor, vilket är den fördubbling av insatsen (prop.

1998/99:1, utg.omr. 23, bet. 1998/99:MJU1). Mot

denna bakgrund har Naturvårdsverket på regeringens

uppdrag och i samverkan med bl.a. Skogsstyrelsen och

länsstyrelserna nyligen lämnat förslag till

organisation av arbetet med att säkerställa att

medelsanvändningen är effektiv från natur- och

kulturmiljövårdssynpunkt och att den gagnar

friluftslivet. En översiktlig redovisning av

kunskapsläget och skyddsbehovet för skyddsvärda

skogstyper samt förslag till kriterier för urval av

de skyddade områdena skall presenteras senast den 30

juni 1999. I redovisningen skall även ingå en

bedömning av behovet på lång sikt av resurser för

vård och förvaltning av områdena. Även

Skogsstyrelsen har regeringens uppdrag att senast

den 31 mars 1999 i bred samverkan med andra

intressenter utveckla strategier och mål för

biologisk mångfald och uthålligt skogsbruk.

För att målet om en bevarad biologisk mångfald i

skogsmark skall kunna uppnås gör regeringen

bedömningen att på kort till medellång sikt

ytterligare ca 250 000 ha bör avsättas som

naturreservat och ca 25 000 ha som

biotopskyddsobjekt eller genom naturvårdsavtal.

Resterande del av skyddsbehovet, ca 600 000 ha,

bedöms kunna bevaras inom ramen för de frivilliga

åtaganden som näringen beräknas göra i framtiden.

Omvandlat i andelar innebär regeringens bedömning

att drygt 3 % av skogsmarksarealen skall skyddas

under de närmaste åren och att ytterligare 1 %

kräver extra naturhänsyn. Därmed kommer ca 5 % av

skogsmarksarealen att vara skyddad inom 10 år.

Bedömningen grundar sig på Miljövårdsberedningens

förslag i rapporten Skydd av skogsmark (SOU

1997:97). Som regeringen anför är det angeläget att

lägga fast en klar ambition för genomförande av ett

skogsmarksskydd av denna omfattning. Det bör ankomma

på den parlamentariska beredningen att närmare

analysera Miljövårdsberedningens förslag om

tidpunkter för skyddets genomförande, dvs. år 2010

eller år 2020. Som utskottet tidigare uttalat

(1998/99:MJU3) bör tillämpningen av bestämmelserna

om storleksgränsen för både biotopskydd och reservat

kännetecknas av flexibilitet, och utskottet

förutsätter att frågan kan lösas på ett konstruktivt

sätt. I sammanhanget vill utskottet erinra om den

särskilde utredare som har haft regeringens uppdrag

att överlägga med skogsnäringen om möjligheten att

träffa en överenskommelse om att avstå från

avverkning inom särskilt värdefulla skogsområden

under en begränsad tid tills staten har möjlighet

att lämna ersättning för intrång i pågående

markanvändning. I enlighet med uppdraget har

utredaren även lagt fram förslag till former för en

sådan överenskommelse (SOU 1998:95). Förslaget

bereds i Regeringskansliet. Som framgår av det

anförda kommer kraven i motionerna Jo64 (kd) yrkande

5, Jo68 (v) yrkande 6, Jo69 (c) yrkande 3 och Jo73

(mp) yrkandena 37-39 att bli i huvudsak

tillgodosedda i samband med riksdagens kommande

ställningstaganden till regeringens förslag till

delmål under miljömålet. Något särskilt uttalande

med anledning av motionsyrkandena finner utskottet

inte påkallat.

När det gäller motion MJ772 (mp) om skydd av

biotoper med groddjur vill utskottet, utöver det

ovan anförda, erinra om bestämmelserna i miljöbalken

om biotopskydd och artskydd. Utskottet vill även

erinra om sitt uttalande hösten 1998 (1998/99:MJU3)

där utskottet framhöll att de regler som

Skogsstyrelsen utfärdat med stöd av bemyndigandet i

30 § skogsvårdslagen (1979:429) består av dels

bindande föreskrifter, dels allmänna råd. Av

Skogsstyrelsens detaljföreskrifter framgår bl.a. att

hänsyn skall tas till de arter som enligt

Naturvårdsverket är akut hotade, sårbara eller

sällsynta. I sammanhanget bör nämnas

Naturvårdsverkets rapport Avverkning av skogsmiljöer

med rödlistade arter (rapport 4979) och

Skogsstyrelsens nyligen avslutade inventering av

nyckelbiotoper och sumpskogar. Inom småskogsbruket

har Skogsvårdsorganisationen kartlagt ca 11 miljoner

ha med 40 000 nyckelbiotoper, som utgör 0,83 % av

den produktiva skogsmarksarealen. När det gäller

stor- och mellanskogsbruket ankommer det på näringen

att utföra motsvarande inventering.

Sumpskogsinventeringen har omfattat all skogsmark

och kartlagt 290 000 sumpskogar med en sammanlagd

areal om 1,3 miljoner ha. Med det anförda finner

utskottet att syftet med motionens yrkande 5 är

tillgodosett.

5.9 Ett rikt odlingslandskap

Propositionen

Som miljökvalitetsmål 9 Ett rikt odlingslandskap

föreslår regeringen att odlingslandskapets värde för

biologisk produktion och livsmedelsproduktion skall

skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och

kulturmiljövärdena bevaras och stärks.

Miljökvalitetsmålet innebär bl.a.:

- Åkermarken har ett välbalanserat

näringstillstånd, bra markstruktur och mullhalt samt

så låg föroreningshalt att ekosystemens funktioner

och människors hälsa inte hotas.

- Odlingslandskapet brukas på ett sådant sätt att

negativa miljöeffekter minimeras och den biologiska

mångfalden gynnas.

- Den genetiska variationen hos domesticerade djur

och växter bevaras.

- Främmande arter och genetiskt modifierade

organismer som kan hota den biologiska mångfalden

introduceras inte.

- Biologiska och kulturhistoriska värden i

odlingslandskapet som uppkommit genom lång,

traditionsrik skötsel bevaras eller förbättras.

- Hotade arter och naturtyper samt kulturmiljöer

skyddas och bevaras.

Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås

inom en generation.

Enligt regeringens bedömning bör

miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap

kompletteras med delmål avseende skötsel av ängs-

och hagmarker, bevarande av och återskapande av

våtmarker, bevarande av kulturmiljövärden och hotade

arter samt stärkande av jordbrukets positiva och

minimering av dess negativa miljöeffekter. Därutöver

kan ytterligare delmål behöva utvecklas.

Motionerna

Motionärerna i motion Jo73 (mp) anser att

miljökvalitetsmål 9 bör kompletteras enligt

följande: Jordbruket skall bedrivas enligt

ekologiska principer utan bekämpningsmedel och

konstgödsel (yrkande 40). För området Ett rikt

odlingslandskap bör riksdagen anta delmålet: Fosfor

måste ingå i kretsloppet med så små förluster att

miljön inte skadas (yrkande 41). Regeringen bör

snarast ta fram och förelägga riksdagen kvantitativa

och tidsbestämda delmål för fosfor (yrkande 42).

I motion MJ721 (m) betonas vikten av information

och kunskapsspridning till markägare vad avser

anläggning av dammar, småvatten, våtmarker och

skyddszoner (yrkande 5). Enligt motion MJ782 från

samma parti bör våtmarksstödet utformas så att det

rymmer anläggande av våtmarker med vattenspegel året

om (yrkande 10). I motion MJ771 (mp) framhålls att

miljöstöden bör användas så att de mest värdefulla

ängs- och hagmarksobjekten skyddas först (yrkande

9). Motionärerna i motion MJ772 (mp) påtalar behovet

av kunskap om utbredning och status för landets

groddjur (yrkande 1), av skydd av dammar och

våtmarker som håller hotade grodarter och då

speciellt små gårdsdammar (yrkande 2) och av

skyddszoner, utan spridning av gödsel och

bekämpningsmedel, runt dammar och vattendrag

(yrkande 3). Innan tillstånd ges till utplantering

av fisk och kräftor bör konsekvenserna för livet i

dammen utredas, eftersom sådan utplantering kan

utgöra hot mot lövgroda och större vattensalamander

(yrkande 4). I motion MJ721 (m) framhålls anläggande

av våtmarker för näringsreduktion som de mest

kostnadseffektiva åtgärderna för eliminering av

kväve (yrkande 1). Vattendragsorganisationernas

åtgärdsprogram bör medfinansieras av staten (yrkande

2). Staten måste åläggas ett stort ansvar för

restaurering av det sydsvenska landskapet genom

anläggande av dammar, småvatten, våtmarker och

skyddszoner (yrkande 3). Pilevallarnas betydelse

bl.a. som vindskydd och för kväve- och fosforläckage

vid återställande av det skånska kulturlandskapet

framhålls i motion MJ746 (kd).

Utskottets överväganden

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner

regeringens förslag till miljökvalitetsmål 9 Ett

rikt odlingslandskap med den innebörd som anges i

propositionen. Som regeringen anför bör

miljökvalitetsmålet kompletteras med delmål avseende

bl.a. bevarande och återskapande av våtmarker,

bevarande av hotade arter samt stärkande av

jordbrukets positiva effekter och minimering av dess

negativa miljöeffekter. Därutöver kan ytterligare

delmål behöva utvecklas. Det anförda innebär att

utskottet avstyrker motion Jo73 (mp) yrkande 40 om

komplettering av miljökvalitetsmålet.

Jordbrukets förluster av närsalter som kväve och

fosfor är i dag betydande och bidrar till

övergödningen i våra vatten. Enligt riksdagens

beslut år 1988 skulle fosforutsläppen till våra

omgivande hav väsentligt reduceras till sekelskiftet

jämfört med belastningen år 1985 (prop. 1987/88:128,

bet. 1987/88:JoU24). Målet ändrades senare till att

gälla år 1995. Åtgärdsprogrammet för att uppnå

detta mål omfattade främst en behovsanpassning av

växtnäringstillförseln och en ökad andel höst- eller

vinterbevuxen mark. Därtill innehöll programmet

generella åtgärder för att åstadkomma en viss

sänkning av intensiteten i jordbruket.

Utskottet delar uppfattningen i motion Jo73 (mp)

att utsläppen av fosfor till vatten måste minska.

Som regeringen anför är viktiga framtidsfrågor för

ett hållbart jordbruk att sluta kretsloppen för

näringsämnen och organiskt material liksom att

effektivisera material- och energianvändning. Frågor

kring balans av näringsämnen behandlas även under

miljökvalitetsmål 6 Ingen övergödning som bl.a.

syftar till att åstadkomma ett naturligt

näringstillstånd i vattnet. Kretsloppsfrågor

behandlas under miljökvalitetsmål 5 Hav i balans

samt levande kust och skärgård. Som framgår av

propositionen innebär miljökvalitetsmål 5 bl.a. att

belastning av näringsämnen skall bringas till en

sådan nivå att förutsättningarna för den biologiska

mångfalden eller den marina miljöns

produktionsförmåga inte försämras. Utskottet

förutsätter att syftet med motionens yrkanden 41 och

42 kommer att blir tillgodosett när förslag till

delmål för miljökvalitetsmålen framläggs för

riksdagen.

Utskottet delar i allt väsentligt de synpunkter på

våtmarkernas, småvattnens och kantzonernas betydelse

för reduktion av växtnäringsläckaget till havet och

för den biologiska mångfalden som framförs i motion

MJ721 (m). I vissa delar av landet, främst i södra

Sveriges slättbygder, har våtmarkernas utbredning

minskat kraftigt under de två senaste århundradena.

Genom det utbyggda miljöersättningsprogrammet för

jordbruket har en höjd ambitionsnivå blivit möjlig i

fråga om miljöanpassning av jordbruket. Inom ramen

för programmet är ambitionen att totalt 13 000 ha

våtmarker och småvatten skall anläggas. Sedan

programmet utökats med 700 miljoner kronor per år

bör, vilket utskottet framhöll hösten 1997, höjda

ersättningar och ett utökat arealmål för våtmarker

som anläggs på betesmark kunna påverka anslutningen

positivt (se 1997/98:JoU1). Anläggning av

skyddszoner bör underlättas genom en förenkling av

reglerna (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9).

Enligt förordningen (1997:1336) om miljöstöd är

stödet utformat så att det rymmer möjligheten att

anlägga områden med permanent vattenspegel på åker

och betesmark. Utskottet vill även erinra om

regeringens uppdrag till en särskild utredare att

lämna förslag till fortsatt inriktning och innehåll

i ett svenskt miljöprogram enligt rådets förordning

(EEG nr 2078/92) om produktionsmetoder som är

förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven

(dir. 1998:11). Uppdraget, som avser ett program för

perioden 2001-2005, skall redovisas senast den 30

juni 1999. Utskottet förutsätter att de synpunkter

som förs fram i motion MJ771 (mp) kommer att få sin

belysning i det sammanhanget. Utredningen om

avrinningsområden har i två betänkanden, En ny

vattenadministration (SOU 1997:99) och

Miljösamverkan i vattenvården (SOU 1997:155),

redovisat förslag till avrinningsområdesvis

förändrad vattenadministration. Av propositionen

framgår att regeringen delar utredningens

uppfattning att vattenfrågornas behandling och

framför allt möjligheten till optimering och

kostnadseffektivisering kan underlättas av en

administrativ indelning som bygger på

avrinningsområden. Efter förslag av utredningen har

regeringen för avsikt att tillsätta en

parlamentariskt sammansatt kommitté eller delegation

för att följa utvecklingen av den nya

vattenadministrationen i ett antal pilotprojekt för

att därefter lämna förslag om genomförande av ett

kommande ramdirektiv för vatten. När det gäller

information och annan kunskapsspridning till

markägare för anläggning av våtmarker m.m. har

utskottet inhämtat att Jordbruksverket har tagit

fram ett informationsmaterial för jordbrukare med

temat Småvatten och våtmarker i odlingslandskapet.

Slutligen vill utskottet framhålla att utskottet

inte har någon annan uppfattning än motionärerna om

vikten av att kostnadseffektivitet bör prägla

anläggningen av våtmarker. Med det anförda finner

utskottet syftet med motionerna MJ721 (m) yrkandena

1-3 och 5, MJ771 (mp) yrkande 9 och MJ782 (m)

yrkande 10 i allt väsentligt tillgodosett.

Motionsyrkandena bör inte medföra någon ytterligare

åtgärd från riksdagens sida.

Som framgår av propositionen innebär

miljökvalitetsmål 9 bl.a. att kulturhistoriska

värden i odlingslandskapet som uppkommit genom lång

traditionsenlig skötsel skall bevaras och

förbättras. Redan i dag finns emellertid möjlighet

att inom ramen för miljöersättningsprogrammets s.k.

kulturstöd erhålla ersättning för bevarande av

alléer och andra kulturinslag i odlingslandskapet.

Motion MJ746 (kd) får därmed anses tillgodosedd.

Med anledning av motion MJ772 (mp) om skydd för

landets groddjur vill utskottet framhålla att den nu

aktuella propositionen innehåller ett flertal

förslag till miljökvalitetsmål som syftar till att

bevara den biologiska mångfalden och främja arternas

möjligheter att sprida sig inom ramen för sina

naturliga spridningsområden. I propositionen anger

regeringen dessutom som delmål att lämpliga

förutsättningar bör skapas för hotade arter i

jordbrukslandskapet så att långsiktigt livskraftiga

populationer kan uppnås. I enlighet med utskottets

uttalande under avsnitt 4 kommer utskottet att efter

förslag från regeringen kunna ta ställning till

delmålens närmare utformning. När det gäller redan

genomförda åtgärder framgår av utskottets

redogörelse ovan att, inom ramen för det svenska

miljöersättningsprogrammet för jordbruket, stödet

för anläggande eller återställande av våtmarker och

småvatten har utökats till att gälla inte bara

åkermark utan även betesmark. Stödet ger också

möjlighet till ersättning för anläggande av

skyddszoner längs vattendrag. I övrigt hänvisar

utskottet till de skyddsformer som miljöbalken

inrymmer när det gäller att på olika sätt bevara

skyddsvärda områden. Utskottet vill även erinra om

Naturvårdsverkets arbete med kompletterande

inventeringar av lokaler för rödlistade arter dit de

rödlistade grodorna hör. Vidare analyserar och

utreder verket de hotade arternas krav på livsmiljö

och behov av åtgärder. Verket har även påbörjat ett

arbete med utveckling av åtgärdsprogram för flera

hotade grodarter. I svar på interpellation

1998/99:147 anför miljöministern att för sex av

landets nio rödlistade grodarter, nämligen

grönfläckig padda, gölgroda, klockgroda, lökgroda,

lövgroda och stinkpadda, finns aktionsplaner som

planeras antas under 1999 och därefter genomföras. I

regleringsbrevet för Naturvårdsverket för år 1999

har regeringen anvisat 5 miljoner kronor att

användas för åtgärdsprogram för hotade arter och

livsmiljöer. Slutligen vill utskottet, med anledning

av yrkande 4 i motionen, framhålla att förslaget

till miljökvalitetsmål 9 bl.a. innebär att främmande

arter som kan hota den biologiska mångfalden inte

introduceras. När det gäller utplantering av fisk

m.m. krävs tillstånd av länsstyrelsen enligt närmare

bestämmelser i fiskevårdsförordningen (1994:1716).

Med dessa uttalanden finner utskottet att de krav

som framförs i motion MJ772 (mp) yrkandena 1-4 kan

anses tillgodosedda utan något riksdagens uttalande

i frågan.

5.10 Storslagen fjällmiljö

Propositionen

Enligt regeringens förslag till miljökvalitetsmål 10

Storslagen fjällmiljö skall fjällen ha en hög grad

av ursprunglighet vad gäller biologisk mångfald,

upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden.

Verksamheter i fjällen skall bedrivas med hänsyn

till dessa värden och så att en hållbar utveckling

främjas. Särskilt värdefulla områden skall skyddas

mot ingrepp och andra störningar.

Miljökvalitetsmålet innebär bl.a.:

- Fjällens karaktär av betespräglat storslaget

landskap med vidsträckta sammanhängande områden

bibehålls.

- Fjällens biologiska mångfald bevaras.

- Främmande arter och genetiskt modifierade

organismer som kan hota den biologiska mångfalden

introduceras inte.

- Kulturmiljövärden, särskilt det samiska

kulturarvet, bevaras och utvecklas.

- Rennäring, turism, jakt, fiske och annat

nyttjande av fjällen liksom bebyggelse och annan

exploatering bedrivs med hänsyn till naturens

långsiktiga produktionsförmåga, biologisk mångfald,

natur- och kulturmiljövärden samt värden för

friluftsliv.

- Låg bullernivå eftersträvas.

Regeringen gör bedömningen att miljökvalitetsmålet

Storslagen fjällmiljö bör kompletteras med delmål

avseende hotade arter i fjällmiljön samt trafik med

motordrivna fordon i terräng och flyg. Därutöver kan

ytterligare delmål behöva utvecklas.

Motionerna

Enligt motion Jo73 (mp) bör regeringen snarast ta

fram kvalitativa och tidsbestämda delmål för

målområde 10 (yrkande 43). Följande delmål bör

antas: Betesdriften i fjällen skall vara i balans

med naturens produktionsförmåga. Inget område i

fjällkedjan skall ha överbetade områden år 2005

(yrkande 44). I motion MJ782 (m) föreslås flera

åtgärder för en förbättrad fjällmiljö. Motionärerna

anser det angeläget att balans uppnås mellan antalet

renar och naturens reproduktionsförmåga med målet en

livskraftig rennäring, hållbar på lång sikt. Staten

bör ta ansvar för rovdjursersättningen, och

skyddsjakt på lo bör tillåtas inom långsiktigt

hållbara ramar. Resultaten av avslutade och pågående

forskningsprojekt bör sammanställas, och

rennäringens behov av renbete bör analyseras

(yrkande 11).

Utskottets överväganden

Riksdagen bör godkänna regeringens förslag till

miljökvalitetsmål 10 Storslagen fjällmiljö med den

innebörd som anges i propositionen. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag till delmål

avseende hotade arter i fjällmiljön samt trafik med

motordrivna fordon i terräng och flyg. Som

regeringen anför kan därutöver ytterligare delmål

behöva utvecklas.

Produktionsförmågan i våra fjällområden är i

allmänhet låg i både vatten- och ekosystemen, och

känsligheten för yttre störningar är ofta stor. I

princip brukas hela fjällområdet av rennäringen

samtidigt som området är attraktivt för rekreation

och friluftsliv. Under senare år har påverkan från

bl.a. rennäringen och terrängkörningen ökat i

omfattning. Miljökvaliteten har successivt

försämrats sett över en längre period, och vissa

områden i fjällen uppvisar långt gångna skador. För

att miljökvalitetsmålet skall kunna uppnås anser

utskottet i likhet med regeringen att ett flertal

delmål kan behöva utvecklas. Riksdagen har vid flera

tidigare tillfällen tagit ställning till olika

miljömål för bevarande av fjällområdets känsliga

miljöer. Våren 1991 uttalade riksdagen att hotade

arter skall ges möjlighet att sprida sig till nya

lokaler i sina naturliga utbredningsområden så att

långsiktigt livskraftiga populationer säkras (prop.

1990/91:90, bet. 1990/91:JoU30). Vidare bör trafiken

med motordrivna fordon och flyg i fjäll bedrivas så

att buller, luftföroreningar och andra störningar

minimeras. Barmarkskörningens skador på marken bör

vara försumbara och miljökrav för terrängskotrar bör

införas (prop. 1995/96:226, bet. 1996/97:JoU5).

Fisket i sjöar och vattendrag i fjällområdet bör

bedrivas på ett sådant sätt att lokala bestånd av

fisk kan svara för reproduktion och återväxt (prop.

1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9). På regeringens

uppdrag och med utgångspunkt i de miljömål som

riksdagen tidigare fastställt arbetar

Naturvårdsverket, Jordbruksverket och

Riksantikvarieämbetet m.fl. berörda myndigheter med

att utveckla och föreslå nya delmål och åtgärder

under miljökvalitetsmålet. Det blir därefter en

uppgift för den parlamentariska beredningen att för

regeringen redovisa förslag till delmål och deras

utformning. Härutöver har berörda länsstyrelser

regeringens uppdrag att i samråd med berörda

samebyar bl.a. upprätta åtgärdsprogram för

överbetade områden i fjällen i syfte att lämpliga

åtgärder skall kunna vidtas för att renbetet snabbt

skall återhämta sig. Uppdraget skall redovisas till

Jordbruksverket senast den 31 december 1999.

Länsstyrelserna har också i uppdrag att inom ramen

för arbetet med bl.a. renbetesinventeringen och i

samverkan med Naturvårdsverket och Jordbruksverket

utveckla regionala mål för lavtäckets täckningsgrad.

Detta uppdrag skall senast den 1 oktober 1999

redovisas till regeringen. I enlighet med riksdagens

ställningstagande under avsnitt 4 i detta betänkande

bör det därefter ankomma på regeringen att återkomma

till riksdagen med sådana förslag till delmål att

miljökvalitetsmålet kan uppnås. I sammanhanget bör

även nämnas regeringens uppdrag till den

rennäringspolitiska kommittén (dir. 1997:102) och

det arbete som pågår i den svensk-norska

renbeteskommissionen med syfte att klarlägga hur

betestillgångarna i fjällen bör utnyttjas för att ge

ett långsiktigt underlag för en ekologisk,

ekonomisk och kulturellt bärkraftig rennäring. Med

det anförda finner utskottet syftet med motion Jo73

(mp) yrkandena 43 och 44 tillgodosett.

Med anledning av motion MJ782 (m) vill utskottet,

utöver det ovan anförda, hänvisa till riksdagens

beslut med anledning av budgetpropositionen för år

1999 (prop. 1998/99:1, utg.omr. 23, bet.

1998/99:MJU1). På regeringens förslag beslutade

riksdagen om en höjning av anslaget D 2 Ersättningar

för viltskador med 5 miljoner kronor för ersättning

för rovdjursrivna renar och med 4,5 miljoner kronor

för bidrag och ersättningar för skador förorsakade

av annat vilt än rovdjur. Utskottet vill även erinra

om det arbete som på riksdagens begäran pågår i den

rovdjurspolitiska utredningen. I det sammanhanget

skall regeringen även pröva möjligheterna att

utvidga rätten till statlig ersättning för

rovdjursskador på annat vilt än renar. Uppdraget

skall redovisas senast den 15 december 1999 (dir.

1998:6 och 1998:63). Vad avser frågan om skyddsjakt

på lo ankommer det på Naturvårdsverket att, efter en

uppdelning av antalet djur inom respektive område

utanför renbetesområdet, årligen besluta om hur

många djur som får skjutas. Enligt vad utskottet

erfarit kommer verket att under våren 1999 fatta

beslut om de s.k. åtgärdsprogrammen för de stora

rovdjuren. Programmen behandlar bl.a. lämplig

storlek på rovdjursstammarna sett från

överlevnadssynpunkt. Med det anförda finner

utskottet syftet med motionens yrkande 11 i allt

väsentligt tillgodosett.

5.11 God bebyggd miljö

Propositionen

Som miljökvalitetsmål 11 God bebyggd miljö föreslår

regeringen att städer, tätorter och annan bebyggd

miljö skall utgöra en god och hälsosam livsmiljö

samt medverka till en god regional och global miljö.

Natur- och kulturvärden skall tas till vara och

utvecklas. Byggnader och anläggningar skall

lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt

och så att en långsiktigt god hushållning med mark,

vatten och andra resurser främjas.

Miljökvalitetsmålet innebär:

- Den bebyggda miljön ger skönhetsupplevelser och

trevnad samt har ett varierat utbud av bostäder,

arbetsplatser, service och kultur så att alla

människor ges möjlighet till ett rikt och

utvecklande liv och så att omfattningen av

människors dagliga transporter kan minskas.

- Det kulturella, historiska och arkitektoniska

arvet i form av byggnader och bebyggelsemiljöer samt

platser och landskap med särskilda värden värnas och

utvecklas.

- Natur- och grönområden med närhet till

bebyggelsen och med god tillgänglighet värnas så att

behovet av lek, rekreation, lokal odling samt ett

hälsosamt lokalklimat kan tillgodoses.

- Den biologiska mångfalden bevaras och utvecklas.

- Transporter och transportanläggningar lokaliseras

och utformas så att skadliga intrång i stads- eller

naturmiljön begränsas och så att de inte utgör

hälso- eller säkerhetsrisker eller i övrigt är

störande för miljön.

- Miljöanpassade kollektivtrafiksystem av god

kvalitet finns tillgängliga och förutsättningarna

för säker gång- och cykeltrafik är goda.

- Människor utsätts inte för skadliga

luftföroreningar, bullerstörningar, skadliga

radonhalter eller andra oacceptabla hälso- eller

säkerhetsrisker.

- Mark- och vattenområden är fria från gifter,

skadliga ämnen och andra föroreningar.

- Användningen av energi, vatten och andra

naturresurser sker på ett effektivt,

resursbesparande och miljöanpassat sätt och främst

förnybara energikällor används.

- Naturgrus nyttjas endast när ersättningsmaterial

inte kan komma i fråga med hänsyn till

användningsområdet.

- Naturgrusavlagringar med stort värde för

dricksvattenförsörjningen och för natur- och

kulturlandskapet bevaras.

- Den totala mängden avfall och avfallets farlighet

minskar.

- Avfall och restprodukter sorteras så att de kan

behandlas efter sina egenskaper och återföras i

kretsloppet i ett balanserat samspel mellan staden

och dess omgivning.

Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås

inom en generation.

Enligt regeringens bedömning bör

miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö kompletteras

med delmål avseende trafikbuller, grönområden,

kulturhistoriska värden, avfall och naturgrus.

Därutöver kan ytterligare delmål behöva utvecklas.

Motionerna

I motion Jo73 (mp) föreslås ett flertal delmål inom

området God bebyggd miljö: Andelen tysta områden

skall successivt öka (yrkande 45). De återstående

åsarna skall skyddas mot uttag av naturgrus (yrkande

46). Användningen av naturgrus skall minimeras och

utgöra högst 10 % år 2010. Uttag av naturgrus får

inte skada dricksvattentillgångar (yrkande 47).

Minst häften av de nu kända förorenade områdena

skall ha sanerats till år 2010. Resten skall ha

åtgärdats till år 2020 (yrkande 48).

Enligt motion Jo66 (fp) bör långsiktiga mål sättas

för samhällsbuller och inte endast trafikbuller samt

de långsiktiga målen formuleras på ett nyanserat

sätt i syfte att tillvarata varje tillfälle att

åstadkomma en god ljudmiljö (yrkande 6). När det

gäller buller från markbunden trafik skall

eftersträvas att även ge boende tillgång till en god

ljudmiljö (yrkande 7). Ökad vikt bör läggas vid att

bevara hittills tysta områden och miljöer (yrkande

8). I motion T223 (kd) påtalas behovet av ökning av

takten för reduktion av buller och vibration.

Regeringen bör återkomma med en redogörelse för

åtgärder med denna inriktning (yrkande 4). Även

motionärerna i motion MJ779 (fp) framhåller

betydelsen av ökad takt i bullerarbetet (yrkande 1).

Naturvårdsverket bör få ett tydligt, långsiktigt

uppdrag att arbeta mer målinriktat med

bullerfrågorna (yrkande 2). Ökad vikt skall läggas

vid bevarandet av hittills tysta miljöer (yrkande

5).

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner

regeringens förslag till miljökvalitetsmål 11 God

bebyggd miljö med den innebörd som anges i

propositionen. För att uppnå miljökvalitetsmålet

krävs insatser inom en rad områden. Som regeringen

anför bör miljökvalitetsmålet kompletteras med

delmål avseende trafikbuller, grönområden,

kulturhistoriska värden, avfall och naturgrus.

Därutöver kan ytterligare delmål behöva utvecklas.

Miljökvalitetsmålet fastslår att mark- och

vattenområden skall vara fria från gifter, skadliga

ämnen och andra föroreningar. Förorenade markområden

kan utgöra en hälsorisk för människor och djur och

kan vara svåra att utnyttja för byggande om de inte

saneras och efterbehandlas. Som anförs i

propositionen är det i arbetet för en giftfri miljö

betydelsefullt att det under de närmaste åren tas

fram regionala och lokala program för hur

efterbehandling av mark- och vattenområden där

gifter och andra föroreningar har lagrats kan vara

utförd till år 2020. Naturvårdsverket har

regeringens uppdrag att göra en översyn av behovet

av sådana program. I enlighet med utskottets

ställningstagande ovan under avsnitt 4 ankommer det

därefter på regeringen att efter förslag från den

parlamentariska beredningen återkomma till riksdagen

med förslag om delmål för sanering av förorenade

mark- och vattenområden. Utskottet vill även hänvisa

till den nyligen framlagda skrivelsen 1998/99:63 En

nationell strategi för avfallshanteringen med en

redogörelse för regeringens mål och policy för

avfallshanteringen för de närmaste åren i syfte att

uppnå bl.a. miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. I

avvaktan på regeringens förslag till delmål bör

motion Jo73 (mp) yrkande 48 inte medföra någon

ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Som regeringen anför är en viktig innebörd av

miljökvalitetsmålet att människor inte skall

utsättas för skadliga luftföroreningar,

bullerstörningar, skadliga radonhalter eller andra

oacceptabla hälsorisker. När det gäller buller i

miljön har utskottet vid flera tillfällen och senast

våren 1998 utpekat bullerstörningar som ett stort

lokalt miljöproblem (1997/98:JoU26). Utskottet delar

således i allt väsentligt den syn på bullerfrågornas

betydelse som förs fram i motionerna Jo66 (fp), Jo73

(mp) och MJ779 (fp). Enligt utskottets mening är det

emellertid förenat med stora svårigheter att, som

anförs i motion Jo73, öka andelen tysta områden.

Åtgärderna bör i stället inriktas mot värnandet av

befintliga tysta områden i den regionala och

kommunala planeringen. Frågan om delmål för tysta

områden behandlas av den parlamentarisk beredningen.

Riksdagen kommer därmed att få möjlighet att ta

ställning till förslag från regeringen om delmål med

denna inriktning. Utskottet vill även erinra om vad

som anförts ovan under miljökvalitetsmål 10

Storslagen fjällmiljö om åtgärder för att begränsa

bullerstörningar i fjällområdena. Med det anförda

finner utskottet att syftet med motionerna Jo66

yrkande 8 och MJ779 yrkande 5 (båda fp) i allt

väsentligt kan anses tillgodosett utan något

särskilt riksdagens uttalande i frågan. Det anförda

innebär även att utskottet avstyrker motion Jo73

(mp) yrkande 45.

Som anförs i propositionen bör bullerstörningarna i

tätorter begränsas kraftigt såväl vad gäller

bullernivåerna som antalet människor som utsätts för

buller. På sikt bör bullerexponeringen minska så att

den ligger under de av riksdagen beslutade

gränsvärdena. I detta arbete är en minskning av

trafikbullret särskilt viktig eftersom denna typ av

buller svarar för minst 90 % av det totala

hälsoskadliga bullret. Utskottet delar således

regeringens uppfattning att trafikbullret bör

minskas så att det underskrider gällande riktvärden.

I enlighet med riksdagens beslut våren 1997 om

infrastrukturinriktning för framtida transporter

(prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7) bör

åtgärdsprogrammen i en första etapp omfatta minst de

fastigheter som exponeras för buller motsvarande i

propositionen angivna nivåer och däröver. Den första

etappen är under genomförande. Arbetet skall

därefter fortsätta i en andra etapp. Försvarsmakten,

Banverket, Vägverket, Luftfartsstyrelsen och

länsstyrelserna har på regeringens uppdrag utrett

nya och mer långtgående etappmål för buller (etapp

2). Myndigheterna har framlagt förslag till åtgärder

mot buller som kan genomföras under perioden

1998-2007 i avsikt att påskynda uppfyllande av de av

riksdagen fastlagda riktvärdena. Förslaget bereds i

Regeringskansliet. Även Boverket har fått i uppdrag

att utarbeta underlag för tillämpningen av

riktvärden för bl.a. trafikbuller vid planläggning

och byggande. Uppdraget skall redovisas senast den 1

september 1999. Utskottet vill även erinra om det

omfattande arbete som pågår inom EU med anledning av

kommissionens grönbok om framtidens bullerpolitik

(KOM (1998) 46 slutlig). Med det anförda finner

utskottet att syftet med motionerna Jo66 (fp)

yrkande 7, MJ779 (fp) yrkande 1 och T223 (kd)

yrkande 4 i allt väsentligt får anses tillgodosett.

Utöver det ovan anförda vill utskottet erinra om de

allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken där

det stadgas att en verksamhetsutövare eller den som

vidtar en åtgärd också skall vidta de

försiktighetsmått som behövs för att förebygga,

hindra eller motverka att verksamheten eller

åtgärden kan medföra skada eller olägenhet för

människors hälsa eller miljön. Med hänvisning

härtill och till vad utskottet i tillämpliga delar

anfört ovan finner utskottet att syftet med

motionerna Jo66 yrkande 6 och MJ779 yrkande 2 (båda

fp) i allt väsentligt kan anses tillgodosett utan

något riksdagens uttalande i frågan.

Eftersom tillgången på naturgrus är begränsad

kommer ett överuttag av naturgrus att leda till en

framtida bristsituation och svårigheter för kommande

generationer att tillgodose sina behov.

Miljökvalitetsmålet innebär även att

naturgrusavlagringar med stort värde för

dricksvattenförsörjningen och för natur- och

kulturlandskapet skall bevaras. Inom vissa områden i

landet är försörjningen med dricksvatten nästan

uteslutande beroende av förekomsten av naturgrus,

vilket innebär att utvinningen av naturgrus måste

upphöra helt. Mot denna bakgrund anser utskottet i

likhet med regeringen att naturgrus endast skall

användas för de ändamål där det föreligger ett

oundgängligt behov och när ersättningsmaterial inte

kan komma i fråga med hänsyn till

användningsområdet. Naturvårdsverket har i sin

rapport Ren luft och gröna skogar (rapport 4765)

föreslagit att användningen av naturgrus skall

utgöra högst 20 % av den totala grusanvändningen år

2020. Enligt utskottets mening bör det vara en

uppgift för den parlamentariska beredningen att

överväga i vilken takt som, med hänsyn tagen till

bl.a. samhällsekonomiska konsekvenser, målet kan

nås. Regeringen bör därefter återkomma till

riksdagen med förslag till delmål för användningen

av naturgrus. I sammanhanget bör framhållas att

tillståndsplikten för bl.a. grustäkt enligt 12 kap.

miljöbalken har skärpts betydligt och omfattar

numera även husbehovstäkter i områden som bör ges

ett bättre skydd. Tillståndsplikten omfattar inte

bara området som sådant utan även det täktmaterial

som bör skyddas, vilket vanligen torde vara

naturgrus (1997/98:JoU20 s. 87 f.). Med det anförda

och i avvaktan på riksdagens kommande

ställningstagande till delmål under

miljökvalitetsmålet bör motion Jo73 (mp) yrkandena

46 och 47 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

5.12 Giftfri miljö

Propositionen

Enligt regeringens förslag till miljökvalitetsmål 12

Giftfri miljö skall miljön vara fri från ämnen och

metaller som skapats i eller utvunnits av samhället

och som kan hota människors hälsa eller den

biologiska mångfalden.

Miljökvalitetsmålet innebär:

- Halterna av ämnen som förekommer naturligt i

miljön är nära bakgrundsnivåerna.

- Halterna av naturfrämmande ämnen i miljön är nära

noll.

Regeringen anser att miljökvalitetsmålet Giftfri

miljö bör kompletteras med ett delmål avseende

utsläpp och läckage till miljön, som enligt

Esbjergsdeklarationen och Helsingforskommissionen

(HELCOM) skall vara uppnått till år 2020. Därutöver

behöver de riktlinjer för kemikaliepolitiken som

redovisas i avsnitt 6.2 (prop. s. 212 f.) tillämpas.

Motionen

I motion Jo75 (mp) föreslås ett delmål för

kemikalier enligt följande: Utsläpp och läckage till

miljön av organiska ämnen och metaller som innebär

risk för hälsan och miljön skall successivt minska

för att helt ha upphört år 2020 (yrkande 3).

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner

regeringens förslag till miljökvalitetsmål 12

Giftfri miljö med den innebörd som anges i

propositionen. Som regeringen anför bör

miljökvalitetsmålet kompletteras med ett delmål

avseende utsläpp och läckage till miljön i enlighet

med Esbjergdeklarationen och HELCOM. Under

miljökvalitetsmålet behöver de i propositionen

redovisade riktlinjerna för kemikaliepolitiken

tillämpas (prop. avsnitt 6.2).

Som regeringen anför bör som riktlinjer för

kemikaliepolitiken bl.a. gälla att metaller används

i sådana tillämpningar att metallerna inte kommer ut

i en omfattning som medför att miljö och människa

skadas. Organiska, av människan framställda, ämnen

som är långlivade och bioackumulerbara bör förekomma

i produktionsprocesser endast om företaget kan visa

att hälsa eller miljö inte kommer till skada.

Tillstånd eller villkor enligt miljöbalken är

utformade så att dessa riktlinjer kan säkerställas.

Som utskottet anfört ovan (avsnitt 4) bör regeringen

återkomma till riksdagen med förslag till delmål som

syftar till att miljökvalitetsmålet kan uppnås.

Utskottet vill även hänvisa till den nyligen

framlagda skrivelsen 1998/99:63 En nationell

strategi för avfallshanteringen med en redogörelse

för regeringens mål och policy för

avfallshanteringen för de närmaste åren i syfte att

uppnå bl.a. miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. I

avvaktan på riksdagens kommande ställningstagande

till delmålen bör motion Jo75 (mp) yrkande 3 inte

medföra någon ytterligare åtgärd från riksdagens

sida.

5.13 Säker strålmiljö

Propositionen

Regeringen föreslår som miljökvalitetsmål 13 Säker

strålmiljö att människors hälsa och den biologiska

mångfalden skall skyddas mot skadliga effekter av

strålning i den yttre miljön.

Miljökvalitetsmålet innebär:

- Stråldoser begränsas så långt det är möjligt.

- Den högsta sammanlagda årliga effekten av

stråldosen som allmänheten får utsättas för från

verksamheter med strålning skall inte överstiga i

genomsnitt en millisievert per person under ett år.

- Allvarliga tillbud och haverier i kärntekniska

anläggningar förebyggs. Spridning av radioaktiva

ämnen till omgivningen förhindras eller begränsas om

ett haveri skulle inträffa.

Enligt regeringens bedömning behöver

miljökvalitetsmålet Säker strål-miljö utvecklas.

Motionerna

Enligt motion MJ728 (v) bör en utredning tillsättas

med uppdrag att granska säkerheten hos de svenska

kärnkraftverken (yrkande 1). Kretsen av kommuner som

skall vara representerade i de lokala

säkerhetsnämnderna vid kärnkraftverken skall vidgas

till att omfatta även kommuner utanför den inre

beredskapszonen (yrkande 2). Tillsynsmyndigheternas

förmåga att fullfölja sina åtaganden i kärnkraftens

avvecklingsskede bör säkras (yrkande 3). När det

gäller frågan om statsmakternas ansvar för

slutförvar av kärnavfall bör det enligt motion N228

(m) ankomma på regeringen att vidta erforderliga

åtgärder (yrkande 33). I motion MJ742 (s) betonas

att barns särskilda utsatthet för strålning måste

sättas i fokus för forskning och vid fastställande

av gränsvärden.

Utskottets överväganden

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner

regeringens förslag till miljökvalitetsmål 13 Säker

strålmiljö med den innebörd som anges i

propositionen. Som regeringen anför bör

miljökvalitetsmålet utvecklas. I enlighet med

utskottets uttalande under avsnitt 4 bör regeringen

återkomma till riksdagen med förslag till delmål

under miljökvalitetsmålet.

Enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

skall säkerheten vid kärntekniska anläggningar

upprätthållas genom att åtgärder vidtas för att

förebygga händelser som kan leda till en olycka med

radioaktiva utsläpp. Statens kärnkraftinspektion

(SKI) har ett särskilt ansvar för att tillse att

sådana åtgärder vidtas. Av budgetpropositionen för

år 1999 (prop. 1998/99:1, utg.omr. 20, bet.

1998/99:MJU2) framgår i regeringens

resultatbedömning att SKI enligt 1997 års

rapportering anser att säkerhetsarbetet vid de

svenska kärnkraftverken har bidragit till att

vidmakthålla och utveckla säkerheten vid

anläggningarna. Med det anförda finner utskottet att

syftet med motion MJ728 (v) yrkande 1 kan anses

tillgodosett utan någon särskild utredning i

enlighet med motionsyrkandet.

Med anledning av motion MJ728 (v) yrkande 2 vill

utskottet påpeka att regeringen redan i dag har

möjlighet att om så anses lämpligt utvidga de lokala

säkerhetsnämnderna. Utskottet förutsätter att de

kommuner som gränsar till den inre beredskapszonen

och som önskar ingå i den lokala säkerhetsnämnden

ges denna möjlighet. Motionen i denna del bör inte

medföra någon ytterligare åtgärd från riksdagens

sida.

Till följd av beslutad avställning av de två

reaktorerna i Barsebäck kommer SKI att få en ökad

arbetsbelastning. Avställningen innebär bl.a. att

kontrollarbetet på svenska reaktorer och planeringen

för slutförvaret av det utbrända kärnbränslet

ställer stora krav på berörda myndigheter. Som

regeringen anför är det väsentligt att myndigheterna

som ett led i denna planering ger vägledning om

vilken skydds- och säkerhetsambition som krävs för

slutförvar av utbränt kärnbränsle m.m. I

budgetpropositionen för år 1999 gör regeringen

bedömningen att myndigheternas engagemang i frågor

som rör avveckling av kärnkraftsreaktorer bör öka

och arbetet med reaktorsäkerhetskrav inför 2000-

talet prioriteras. Härmed finner utskottet syftet

med motion MJ728 (v) yrkande 3 i allt väsentligt

tillgodosett.

Av propositionen framgår att det inom

kärnkraftsindustrin pågår ett arbete med att utforma

ett system för slutligt omhändertagande av använt

kärnbränsle och långlivat, högaktivt avfall. Miljö-

och hälsoskyddsmålen för ett sådant

slutförvaringssystem måste kunna uppfyllas även i en

avlägsen framtid. Statens strålskyddsinstitut (SSI)

har tagit fram förslag till skyddskriterier för det

slutliga omhändertagandet av avfallet. Förslaget har

varit föremål för omfattande nationell och

internationell remissbehandling. Utskottet har i

samband med ett studiebesök vid SSI fått närmare

information om detta arbete. Med det anförda

avstyrker utskottet motion N228 (m) yrkande 33 i den

mån motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.

Som anförs i motion MJ742 (s) studerar Rådet för

arbetslivsforskning på regeringens uppdrag frågor

med anknytning till icke joniserande strålning från

olika apparater. De frågeställningar som är föremål

för särskilda studier är användningen av mobila

telefonsystem, risken för cancer och andra kroniska

sjukdomar samt akuta reaktioner i form av olika

symtom och obehag. Utredningsarbetet är inriktat mot

de lågexponeringsförhållanden som t.ex. råder vid

normal användning av mobiltelefonisystem och i

närheten av bildskärmar, kraftledningar m.m. Rådet

skall senast den 1 december 2000 redovisa en

forskningsöversikt och utvärdering av såväl svenska

som internationella forskningsresultat inom området

elkänslighet och hälsorisker av elektriska och

magnetiska fält. En första delrapport med

beskrivning av det aktuella läget inom området har

redovisats den 1 mars 1998 och en andra delrapport

den 1 mars 1999. En tredje delrapport skall

redovisas den 1 mars 2000. Ytterligare en delrapport

som kommer att presenteras den 1 juni 1999 skall

innehålla en forskningsöversikt och utvärdering av

tillgängliga forskningsresultat inom området

elkänslighet och hälsorisker av elektriska och

magnetiska fält. Under hösten 1999 kommer rådet att

lämna en särskild rapport om användningen av mobila

telefonisystem och strålningsförhållandena kring

radiosändare för mobiltelefoni. Det bör också nämnas

att det internationella expertorganet på området,

ICNIRP (International Commission on Non-Ionizing

Radiation Protection), i april 1998 publicerade

rekommendationer för gränsvärden baserade på

hälsoeffekter av elektromagnetiska fält. Dessa

gränsvärden accepteras av berörda myndigheter i

flertalet länder. Utskottet utgår från att

gränsvärdena kommer att justeras när ny kunskap

erhållits och att barns utsatthet då beaktas. Vidare

kommer WHO att år 2000 avsluta arbetet med att

ställa samman och utvärdera resultat från forskning

kring elektriska och magnetiska fält. I ett

interpellationssvar i januari i år uttalade

miljöministern sin avsikt att föreslå regeringen att

utreda behovet av tydligare riktlinjer och

kompletterande regler på området (prot. 1998/99:41 §

20). Enligt vad utskottet erfarit är de frågor som

tas upp i motionen föremål för intensiva

diskussioner, och en omfattande forskningsverksamhet

kan förväntas inom de närmaste åren. Utskottet anser

det angeläget att den pågående forskningen följs

noga och att gränsvärdena justeras så snart ny

relevant kunskap tillförs området. Med hänvisning

till det nu anförda finner utskottet att syftet med

motion MJ742 (s) kommer att bli tillgodosett utan

något särskilt uttalande från riksdagens sida.

5.14 Skyddande ozonskikt

Propositionen

Som miljökvalitetsmål 14 Skyddande ozonskikt

föreslår regeringen att ozonskiktet skall utvecklas

så att det långsiktigt ger skydd mot skadlig UV-

strålning.

Miljökvalitetsmålet innebär:

- Sverige verkar för att halterna av klor, brom och

andra ozonnedbrytande ämnen i stratosfären inte

överstiger naturliga nivåer.

Regeringen bedömer att miljökvalitetsmålet

Skyddande ozonskikt bör kompletteras med delmål

avseende bl.a. avveckling av ozonnedbrytande ämnen.

Därutöver kan ytterligare delmål behöva utvecklas.

Motionen

Krav på inlämning av halon för destruktion framförs

i motion MJ734 (mp) yrkande 1. Försvaret bör snarast

avveckla all användning av halon (yrkande 2). Det

bör utredas hur problemen med brist på

destruktionsanläggningar bäst kan avhjälpas (yrkande

3), och regeringen bör ta ett internationellt

initiativ för ökad halondestruktion (yrkande 4).

Vikten av beredskap för hot från andra halonformer

än de i Montrealprotokollet uppräknade betonas i

yrkande 5.

Utskottets överväganden

Riksdagen bör godkänna regeringens förslag till

miljökvalitetsmål 14 Skyddande ozonskikt med den

innebörd som anges i propositionen. Som regeringen

anför behöver miljökvalitetsmålet kompletteras med

delmål avseende bl.a. avveckling av ozonnedbrytande

ämnen. Härutöver kan ytterligare delmål behöva

utvecklas. I enlighet med utskottets

ställningstagande ovan (avsnitt 4) bör regeringen

återkomma till riksdagen med förslag om delmål som

syftar till att miljökvalitetsmålet uppnås.

Motion MJ734 (mp) ger utskottet anledning att

framhålla att Sverige har en av de mest långtgående

avvecklingsplanerna i världen när det gäller

användningen av ozonnedbrytande ämnen. Användningen

av bl.a. haloner har helt eller till största delen

avvecklats, och den fortsatta avvecklingen fortgår

planenligt. Utskottet vill även erinra om att enligt

förordningen (1995:636) om ämnen som bryter ned

ozonskiktet kan Naturvårdsverket meddela

föreskrifter om att den som innehar en eller flera

brandsläckningsanordningar skall, när en sådan

anläggning tas bort, överlämna halonet för slutligt

omhändertagande eller återanvändning. I Sverige är

det SAKAB som destruerar halon. Även Försvarsmaktens

användning av halon regleras i förordningen.

Eftersom halon genom sina egenskaper egentligen är

det enda möjliga släckmedlet i trånga utrymmen där

människor vistas, t.ex. flygplan och ubåtar, får

Försvarsmakten använda halon för viss

brandsläckning. I överbefälhavarens miljöplan av den

30 augusti 1996 anges att Försvarsmaktens

avvecklingsplan för halon skall genomföras. Vid

behov skall en halonbank upprättas. Enligt vad

utskottet inhämtat har Försvarsmakten avvecklat all

halonanvändning som inte omfattas av den förordning

som nämns ovan. När det gäller tillåten användning

är inriktningen att så långt möjligt även avveckla

denna användning genom att ersätta halon med det i

stort sett likvärdiga släckmedlet halotron II. Bland

annat av kostnadsskäl är det för närvarande inte

möjligt att ersätta halon med halotron II eller

annat släckmedel i flygplan och ubåtar. Det bör

noteras att Försvarsmaktens utsläpp av halon endast

uppgår till ca 0,5 % av de totala utsläppen av ämnet

i vårt land. Utskottet vill även erinra om att

enligt den nu aktuella propositionen är Försvars-

makten en av de myndigheter som enligt regeringen

bör ha ett särskilt sektorsansvar för ekologisk

hållbarhet. Med anledning härav har regeringen

uppdragit åt Försvarsmakten att bl.a. utarbeta

underlag i form av möjliga sektorsmål och åtgärder

för att uppnå de nationella miljökvalitetsmålen.

När det gäller frågan om destruktion av halon har

vid ett partsmöte i Kairo i november 1998 parterna

inom Montrealprotokollet uppmanats att utveckla

strategier för hantering av halon, inklusive

destruktion. Vid partsmötet fattades också beslut om

en översyn av möjligheten att effektivt inkludera

nya substanser i protokollet. Rapportering skall ske

vid partsmötet år 1999. Tidi-gare har beslutats att

parterna kan vidarebefordra information om nya ämnen

med ozonnedbrytande egenskaper till sekretariatet.

Vidare uppmanades parterna att inte utveckla nya

ämnen som kan bryta ned ozonskiktet. Det uppdrogs

även åt de tekniska och vetenskapliga panelerna att

undersöka källan till och tillgängligheten av ämnet

halon-1202 och fastställa den risk som det nya ämnet

n-propylbromid utgör.

Utskottet förutsätter att regeringen även i

fortsättningen i internationella sammanhang agerar

kraftfullt när det gäller avvecklingen av

ozonnedbrytande ämnen inklusive halon och avstyrker

med det ovan anförda motion MJ734 (mp) i den mån

motionen inte kan anses tillgodosedd.

5.15 Begränsad klimatpåverkan

Propositionen

Enligt regeringens förslag skall halten av

växthusgaser i atmosfären i enlighet med FN:s

ramkonvention för klimatförändringar stabiliseras på

en nivå som innebär att människans påverkan på

klimatsystemet inte blir farlig. Målet skall uppnås

på ett sådant sätt och i en sådan takt att den

biologiska mångfalden bevaras,

livsmedelsproduktionen säkerställs och andra mål för

hållbar utveckling inte äventyras. Sverige har

tillsammans med andra länder ett ansvar för att

detta globala mål kan uppnås (miljökvalitetsmål 15

Begränsad klimatpåverkan).

Miljökvalitetsmålet innebär:

- Åtgärdsarbetet inriktas på att halten av

koldioxid i atmosfären stabiliseras på en halt lägre

än 550 ppm samt att halterna av övriga växthusgaser

i atmosfären inte ökar. Målets uppfyllande är till

avgörande del beroende av insatser i alla länder.

Regeringen bedömer att miljökvalitetsmålet

Begränsad klimatpåverkan behöver kompletteras med

delmål avseende bl.a. utsläpp av koldioxid och andra

växthusgaser.

Motionerna

Enligt motion Jo64 (kd) bör ett klimatpolitiskt

program antas snarast. Grunden bör vara att

koldioxidutsläppen räknat från år 1995 bör minska

med 20 % till år 2020 och med 60 % till år 2060

(yrkande 6). I motion Jo73 (mp) föreslås att

riksdagen antar följande delmål: Koldioxidutsläppen

från fossila bränslen skall minska med 20 % till år

2020 och med 60 % till år 2050 räknat från 1995 års

nivå (yrkande 49). Utsläppen av andra växthusgaser

än koldioxid skall minska från 1995 års nivå

(yrkande 50). I motion MJ778 från samma parti

föreslås som delmål att Sveriges sammanlagda utsläpp

av koldioxid, metan och dikväveoxid skall minska med

15 % till år 2010 och med minst 7,5 % till år 2005

jämfört med 1990 års nivå (yrkande 1). När det

gäller behovet av ett nationellt miljömål för

koldioxidutsläpp ställer sig motionärerna bakom

Naturvårdsverkets mål att minska utsläppen med 15 %

till åt 2020 med minst en halvering av

koldioxidutsläppen till år 2050 (yrkande 2).

Vid utformningen av en offensiv klimatpolitik bör

enligt motion N228 (m) 1993 års klimatbeslut gälla

(yrkande 20). I motion MJ801 (v) betonas vikten av

att det nu gällande svenska målet för minskade

koldioxidutsläpp inte får försvagas. Om trafiken kan

miljöanpassas så att den klarar koldioxidmålet,

uppfylls enligt motionärerna även övriga av

riksdagen formulerade miljömål (yrkande 2). Behovet

av en skärpning av utsläppsmålen för koldioxid,

kolväten, kväveoxid och marknära ozon påtalas i

motion T223 (kd). Utsläpp av försurande ämnen måste

minskas radikalt för att få harmoni mellan trafiken

och vad naturen långsiktigt tål (yrkande 3).

Utskottets överväganden

Riksdagen bör godkänna regeringens förslag till

miljökvalitetsmål 15 Begränsad klimatpåverkan med

den innebörd som anges i propositionen. Regeringen

bör återkomma till riksdagen med förslag till delmål

avseende bl.a. utsläpp av koldioxid och andra

växthusgaser.

Den svenska politiken i klimatfrågor grundar sig på

riksdagens klimatpolitiska beslut år 1993 (prop.

1992/93:179, bet. 1992/93:JoU19). Enligt beslutet

skall utsläppen av koldioxid från fossila källor

stabiliseras år 2000 på 1990 års nivå för att

därefter minska. I beslutet betonades att

klimatpolitiken bör utformas i ett internationellt

perspektiv och i jämförelse med åtgärder i andra

industriländer. År 1997 fattade riksdagen ett nytt

energipolitiskt beslut som också innefattar

riktlinjer för en klimatstrategi inom energiområdet.

Riktlinjerna innebär bl.a. att utsläppen i Sverige

av koldioxid begränsas så långt det är möjligt med

hänsyn till konkurrenskraft, sysselsättning och

välfärd. I samband med riksdagens behandling våren

1998 av den transportpolitiska propositionen (prop.

1997/98:56, bet. 1997/98:TU10) fastställdes målet

att utsläpp av kväveoxider från transporter i

Sverige bör ha minskat med minst 40 % till år 2005

räknat från 1995 års nivå. För utsläpp inom övriga

sektorer behövs ytterligare åtgärder i syfte att

minska utsläppen till sådana nivåer att miljön inte

tar skada. Under FN:s ramkonvention om

klimatförändringar har en ny överenskommelse om

industriländernas utsläpp av växthusgaser under

perioden 2008-2012 träffats i Kyoto i slutet av år

1997. Överenskommelsen innebär i korthet att

industriländerna under perioden sammantaget skall

minska utsläppen av växthusgaser med drygt 5 % från

1990 års nivå. Inom EU fastställdes den slutliga

bördefördelningen i juni 1998 och innebär att

utsläppen av växthusgaser skall minska med 8 % inom

gemenskapen.

Som anförs i propositionen bygger

miljökvalitetsmålet på det globala mål som har

fastställts i FN:s ramkonvention för

klimatförändringar (SÖ 1993:13). I konventionen

understryks klimatfrågans allvarliga karaktär och

oron över att mänskliga verksamheter förstärker den

naturliga växthuseffekten, vilken befaras leda till

skadlig inverkan på människan och ekosystemen. För

att uppfylla miljökvalitetsmålet fordras

internationellt arbete, varför insatser i alla

länder är av avgörande betydelse. Sverige kan därför

endast bidra till målets uppfyllelse, och de svenska

insatserna bör därför bl.a. bestå av påverkan på

andra länder. I likhet med regeringen gör utskottet

bedömningen att en noggrann studie behöver

genomföras för att fastställa delmål för utsläpp av

växthusgaser. Delmålet bör också relateras till

Kyoto-protokollets tidsramar, dvs. åren 2008-2012.

Det bör vara en uppgift för den parlamentariskt

sammansatta klimatpolitiska kommittén att, med

utgångspunkt i riksdagens beslut om klimat- och

energipolitiken samt Sveriges ansvar för EU:s

gemensamma åtagande och på basis av resultaten vid

klimatkonventionens tredje partsmöte i Kyoto, i

likhet med den parlamentariska beredningen

presentera förslag till delmål och en strategi som

lägger stor vikt vid kostnadseffektivitet.

Utredningsarbetet, som kan utföras som ett antal

delstudier, skall vara avslutat senast den 31

december 1999 (dir. 1998:40 och regeringsbeslut den

17 december 1998, dnr M98/4601/5 m.fl.). Utskottet

förutsätter att kommitténs resultat uppmärksammas av

den parlamentariska beredningen. Av propositionen

framgår ett en särskild utredare, som stöd i

kommitténs arbete, skall granska hur de s.k.

flexibla mekanismerna i Kyoto-protokollet för

balansering av utsläpp mellan protokollets parter

kan introduceras i Sverige. I enlighet med

utskottets ställningstagande ovan under avsnitt 4

bör regeringen därefter återkomma till riksdagen med

förslag till delmål för miljökvalitetsmålet. I

avvaktan härpå bör motionerna Jo64 (kd) yrkande 6,

Jo73 (mp) yrkandena 49 och 50 och MJ778 (mp)

yrkandena 1 och 2 lämnas utan vidare åtgärd.

Som utskottet anför ovan grundar sig den svenska

politiken i klimatfrågor på riksdagens

klimatpolitiska beslut år 1993 (prop. 1992/93:179,

bet. 1992/93:JoU19). Detta beslut gäller givetvis

fortfarande och kommer således att beaktas i arbetet

med en strategi på klimatområdet. Något särskilt

uttalande med anledning av motionerna MJ801 (v)

yrkande 2 och N228 (m) yrkande 20 är därför inte

påkallat. Motionerna avstyrks i dessa delar.

Enligt utskottets mening kommer kraven i motion

T223 (kd) om en skärpning av utsläppsmålen för

koldioxid, kolväten, kväveoxid och marknära ozon att

väl tillgodoses med de åtgärder som aviseras under

miljökvalitetsmålen 1, 6, 14 och 15. Syftet med

motionens yrkande 3 får anses tillgodosett utan

något särskilt riksdagens uttalande härom.

6 Underlag och metoder för uppföljning och

utvärdering

Propositionen

Naturvårdsverket bör enligt regeringen ha ett

generellt ansvar för att fortlöpande utveckla

miljömålen, följa upp måluppfyllelsen och

tillsammans med övriga miljömyndigheter fungera som

samordnare av det övergripande miljömålsarbetet.

Myndigheter med sektorsansvar bör tillsammans med

Naturvårdsverket och övriga miljömyndigheter med

utgångspunkt i de nationella miljömålen föreslå

utveckling och precisering av dessa mål inom

respektive sektor.

Staten bör vara ett föredöme på miljöområdet och

medverka till en ekologiskt hållbar utveckling.

Miljöledningssystem har därför börjat införas hos

mer än 60 statliga myndigheter och bör inom de

närmaste åren successivt införas även hos övriga

relevanta myndigheter.

För uppföljning av de nationella miljömålen krävs

ett fullgott informationsunderlag. Underlag för

uppföljning, analys och utvärdering av miljömålen

bör därför prioriteras tillsammans med

internationell rapportering.

Sverige bör följa och bidra till utvecklingen av

EU:s arbete med miljöräkenskaper och indikatorer för

hållbar utveckling.

Miljöövervakningen bör inriktas mot uppföljningen

av de nationella miljökvalitetsmålen och omfatta en

samlad information om miljötillståndet samt effekter

av sådana skeenden i samhället som är av betydelse

för en ekologiskt hållbar utveckling.

Naturvårdsverket har fått i uppdrag att utforma ett

nytt program för miljöövervakningen som anpassas

till denna inriktning och till kommande lagstiftning

om miljökvalitetsnormer.

De sektorsansvariga myndigheterna för näringar som

orsakar diffusa föroreningsutsläpp, bl.a.

transporter, energi, sjöfart, jordbruk, skogsbruk

och fiske, behöver underlag för uppföljning av sina

sektorsmål. Beträffande den information som

myndigheterna tar fram som en del av ordinarie

verksamhet, bör de bidra med relevanta delar av

dessa uppgifter till Naturvårdsverkets samlade

uppföljning och utvärdering av de nationella

miljömålen.

Övervakningen av den biologiska mångfalden behöver

förstärkas och den hälsorelaterade

miljöövervakningen bör ses över. Alla åtaganden om

miljörapportering mot bl.a. internationella organ

bör ske efter samråd med Naturvårdsverket och

Miljöövervakningsnämnden.

Naturvårdsverket bör utveckla sitt samarbete med

utförare och forskare inom miljöövervakningsområdet.

Miljöövervakningen bör förbättras avseende

uppföljning av beslutade begränsningar, hur

Esbjergdeklarationens mål skall mätas och hur EU:s

miljöövervakningsprogram för kemikalier bör

utvecklas. Regeringen anser att Sverige bör driva på

OECD:s miljöövervakningsprogram avseende kemikalier.

Riksantikvarieämbetet bör få i uppdrag att utreda

och lämna förslag på utformningen av en systematisk

miljöövervakning och av kulturmiljöstatistiken.

Statistik för materialflöden bör utvecklas.

Motionen

Enligt motion MJ732 (mp) yrkande 1 bör svampar

användas som indikatorer i studierna av sambandet

mellan tillväxt och miljö.

Utskottets överväganden

I motion MJ732 (mp) framhålls att svampar kan

utnyttjas som indikatorer angående miljötillståndet

i naturen. I motiveringen anförs bl.a. att

minskningen av t.ex. mykorrhiza i marken har samband

med miljöproblem som orsakats av människan.

Utskottet kan för sin del instämma i den allmänna

bedömningen att studiet av svampar, och även lavar,

kan utgöra ett led i miljöövervakningen. I sitt

arbete med en översyn av det svenska

miljöövervakningsprogrammet överväger

Naturvårdsverket om storsvampar och mykorrhiza är

lämpliga indikatorer för att mäta eller dokumentera

miljöförändringar. Såvitt utskottet kunnat utröna

förekommer också vissa forskningsprojekt med denna

inriktning. Det är dock enligt utskottets mening

inte lämpligt att riksdagen i ett tillkännagivande -

utan krav på preciserade åtgärder från regeringens

sida - uttalar sig till förmån för en speciell metod

eller en viss inriktning av forskningen. Dessa

frågor måste i huvudsak prövas i andra sammanhang än

inom ramen för en politisk bedömning. Med det

anförda avstyrker utskottet motion MJ732 (mp)

yrkande 1 i den mån motions-yrkandet inte kan anses

tillgodosett.

7 Resurseffektivisering i ett

kretsloppssamhälle

7.1 Riktlinjer för en effektiv och långsiktigt

hållbar material- och energianvändning

Propositionen

Enligt regeringens förslag skall följande

riktlinjer gälla för arbetet med att uppnå en

effektiv och långsiktigt hållbar resursanvändning:

- Material och energi skall användas så effektivt

som möjligt med hänsyn taget till alla

resurstillgångar.

- Användningen av fossila bränslen bör hållas på en

låg nivå. Det samlade biomasseuttaget får inte

utarma den biologiska mångfalden.

- Flertalet varor skall vara materialsnåla och

energieffektiva, uppgraderingsbara samt kunna

återanvändas eller återvinnas med avseende på

material eller energi.

I propositionen framhålls bl.a. att

befolkningstillväxten och krav på höjd

levnadsstandard i många länder leder till större

anspråk på resursförbrukning och därmed också en

ökad belastning på miljön. För att nå en hållbar

utveckling globalt krävs att resursförbrukningen

effektiviseras avsevärt. Ett begrepp som nämns i den

internationella debatten är Faktor 10, som innebär

att resursanvändningen behöver bli i genomsnitt 10

gånger effektivare under en till två generationer.

Begreppet kan fungera som kompass och stimulera till

nödvändigt nytänkande. Faktor 10 ger en signal om

vilken storlek på effektivisering som krävs, snarare

än att uttrycka ett exakt mål. Det kommer att

behövas ytterligare arbete, såväl nationellt som

internationellt, för att analysera, konkretisera och

utveckla begreppet Faktor 10.

Motionerna

Enligt motion Jo68 (v) måste utgångspunkten för

miljöomställningen omfatta alla varor. Enligt

motionärerna lyckas regeringen inte med att

formulera klara och precisa miljömål och riktlinjer

för en effektiv och långsiktigt hållbar material-

och energianvändning. Det måste redas ut redan nu

vilken typ av varor som skall falla under vilken

paragraf. Man måste kunna ställa ett krav på att

alla varor skall vara materialsnåla,

energieffektiva, uppgraderingsbara samt vara

anpassade för återvinning med avseende på material

eller energi (yrkande 8). Motionärerna delar

regeringens uppfattning att Faktor 10-diskussionen

är viktig för att uppnå t. ex. ett bättre

utnyttjande av energi. Det finns dock brister med

detta begrepp, särskilt om vi jämför det med

begreppet rättvist miljöutrymme, som framför allt

omfattar insikten att vi också måste ändra vårt sätt

att leva. Det räcker inte med att göra precis samma

saker som vi gör i dag, men mer effektivt. Faktor 10

har ett inbyggt tillväxtbegrepp som är omodernt och

dessutom kommer att skada miljön. Man måste också

ifrågasätta om miljöutrymmet bättre kan användas på

annat sätt. Faktor 10-begreppet bör därför

kompletteras med begreppet rättvist miljöutrymme

(yrkande 9). I motion MJ749 (c) framhålls att

miljötänkandet länge har inriktats på att ta om hand

det som flödar ut ur ekonomin. Nu är det tid att i

högre grad sätta in åtgärder där resurserna förs in

i ekonomin och produktionen. Med faktor 10 sätts

utveckling, ny teknik och rättvisa i fokus, och man

lyfter möjligheterna med ökad

naturresursproduktivitet. Det handlar inte om att

sätta begränsningar på produktionen utan tvärtom -

om en utmaning för näringslivet att finna nya

innovativa lösningar och öka effektiviteten.

Effektiviseringskraven skiljer sig i praktiken

starkt åt mellan olika typer av resurser. I vissa

fall krävs mindre, i andra fall krävs mycket mer än

en faktor 10, för att nå en hållbar utveckling. Det

väsentliga är att inrikta utvecklingen mot en

effektivare resursanvändning. Begreppet Faktor 10

ger en uppfattning om vilken utmaning vi står inför.

Regeringen bör enligt motionärernas mening utreda

och formulera förutsättningarna för ett svenskt

arbete vad gäller forskning och teknikutveckling i

syfte att anpassa samhället till Faktor 10 (yrkande

28).

I motion MJ740 (s) framhålls vikten av att de

marker som fortfarande innehåller gift från BT-kemi

totalsaneras. Hittills gjorda satsningar har inte

gett någon långsiktig lösning på problemet.

Utskottets överväganden

Som framhålls i propositionen innebär hushållning

med resurser en minskad belastning på miljön.

Förbrukningen av jordens resurser har pågått under

lång tid utan att naturens egna kretslopp störts,

annat än lokalt eller marginellt. Under de senaste

århundradena har befolkningstillväxten och den ökade

material- och energiförbrukningen per person nått

sådana dimensioner att viktiga ekosystem hotas och

att de naturliga kretsloppen för svavel, kväve och

kol har rubbats. För en globalt hållbar utveckling

måste resurserna nu användas effektivt. Utskottet

delar regeringens bedömning att omställningen till

ekologisk hållbarhet under en till två generationer

inte kan skapas genom ett enda långsiktigt

handlingsprogram. Däremot kan färdriktningen läggas

fast och omfattningen bedömas.

I samband med riksdagens beslut år 1993 om

riktlinjer för en kretslopps-anpassad

samhällsutveckling (prop. 1992/93:180, bet.

1993/94:JoU14, rskr. 1993/94:344) formulerades

kretsloppsprincipen på följande sätt: "Vad som

utvinns ur naturen skall på ett uthålligt sätt kunna

användas, återanvändas, återvinnas eller slutligt

omhändertas med minsta möjliga resursförbrukning och

utan att naturen skadas". Som regeringen anfört

utgör denna princip alltjämt utgångspunkten för allt

kretsloppsarbete. För att en förändring skall ske

måste alla i samhället medverka och det är mot den

bakgrunden regeringens förslag om tre riktlinjer för

kretsloppsarbetet skall ses. Riktlinjerna skall

särskilt avse en effektivisering av material- och

energianvändningen och vara inspirerande för arbetet

och en vägvisare när målen för verksamheterna

formuleras. Det är särskilt viktigt att en

diskussion mellan näringsliv, myndigheter och

forskare utvecklas och att resultatet sprids till

alla som kan anses berörda. Det svenska miljöarbetet

måste således utformas i samverkan med bl.a.

näringslivet samt med hänsyn till utvecklingen av

miljöinsatserna internationellt.

När det gäller regeringens förslag om att flertalet

varor skall vara materialsnåla och energieffektiva,

uppgraderingsbara samt kunna återanvändas eller

återvinnas med avseende på material eller energi

vill utskottet anföra följande.

Kretsloppsanpassningen av varusektorn har i många

fall varit framgångsrik. Det lagstadgade

producentansvaret har varit en pådrivande faktor.

Det har också skett en snabb utveckling inom bl.a.

IT- och pappersindustrin. Som regeringen anför bör

det fortsatta arbetet inriktas mot att ämnen som kan

ge upphov till negativa effekter på hälsa och miljö

vid produktion, användning eller avfallshantering

undviks så långt som möjligt (se nedan, avsnittet

Nya arbetssätt i kemikaliepolitiken). Varorna bör

också utformas så att minsta möjliga mängd energi

och material åtgår vid produktion och användning.

Ett viktigt sätt att minska inflödet av nytt

material är att återanvända och återvinna uttjänta

varor och materialen i dessa. Vidare bör man sträva

mot att en stor del av det som i dag kallas avfall

blir resurser.

Avslutningsvis ansluter sig utskottet till

regeringens bedömning att varorna skall vara

återanvändbara eller återvinningsbara,

uppgraderingsbara (möjliga att förnya till bättre

eller mer användbar prestanda), långlivade och

möjliga att reparera. Befintliga varor bör hanteras

så att energiåtgång och utsläpp minimeras och god

återanvändning eller återvinning med avseende på

material eller energi görs möjlig. Utskottet vill i

detta sammanhang även erinra om att miljöbalken

innehåller en bestämmelse i 1 kap. 1 § om att

balken skall tillämpas så att återanvändning och

återvinning liksom annan hushållning med material,

råvaror och energi främjas så att ett kretslopp

uppnås. Med det anförda tillstyrker utskottet

regeringens förslag till riktlinjer för

resurseffektivitet (prop. avsnitt 5.1). Därmed

avstyrks motion Jo68 (v) yrkande 8.

Ett begrepp som nämns i den internationella

debatten är Faktor 10, vilket innebär att

resursanvändningen, inte bara av fossila bränslen

utan av alla resurser, behöver bli i genomsnitt 10

gånger effektivare under en till två generationer.

Många forskare, företagsledare och politiker anser

att en sådan utveckling är nödvändig för att vi

skall kunna möta den ökande befolkningstillväxten

och minska miljöförstöringen utan att försämra

välfärden. Som framhålls i propositionen ger Faktor

10 - eller 4 om tidshorisonten är kortare - en

signal om vilken storlek på effektivisering som

krävs, snarare än att den uttrycker exakta mål.

Faktor 10-begreppet kan därvid fungera som en

kompass och stimulera till nödvändigt nytänkande.

Internationellt pågår arbete inom OECD, Nordiska

rådet och FN:s Kommission för hållbar utveckling.

Sverige bör aktivt delta i detta arbete. I samband

med FN:s extra möte med generalförsamlingen år 1997

(UNGASS) drev EU, på svenskt initiativ, frågan att

uppmärksamma Faktor 4- och Faktor 10-konceptet. I

slutsatserna från mötet (Program för det fortsatta

genomförandet av Agenda 21) framhålls att de studier

som föreslår en ökad effektivitet i

resursanvändningen bör uppmärksammas. Detta

inkluderar övervägandet av en tiofaldig förbättring

av resursproduktiviteten i de industrialiserade

länderna på lång sikt och under nästkommande två

eller tre decennierna en eventuell ökning med en

Faktor 4 i de industriella länderna. Slutligen

framhölls att fortsatt forskning krävs för att

studera genomförbarheten av dessa mål och de

praktiska åtgärder som behövs för deras

genomförande. Utskottet delar regeringens bedömning

att Faktor 10-begreppet får ses som ett grovt mått

för att ange dimensionen på de förändringar som

behövs. Behovet av effektivisering varierar för

olika naturresurser beroende på dessas miljöpåverkan

och vilka tekniska möjligheter som finns samt

åtgärdernas kostnader. Det kommer att behövas

ytterligare arbete, såväl nationellt som

internationellt, för att analysera, konkretisera och

utveckla begreppet Faktor 10. Utskottet anser vidare

att för att de resurseffektiviseringar som skapas i

arbetet utifrån faktor 10 skall leda till en hållbar

utveckling så krävs det också en insikt om behovet

av förändrade konsumtionsmönster och minskad

resursanvändning. I regeringens skrivelse (skr.

1997/98:13) om ekologisk hållbarhet har regeringen

anmält att den kommer att ta initiativ till en öppen

dialog med näringsliv och forskare om

förutsättningar för effektivare resursanvändning.

Som underlag för denna dialog skulle det fortsatta

arbetet med hur material- och energieffektivisering

skulle kunna bedrivas i Sverige utredas och

analyseras. Regeringen har i beslut den 13 augusti

1998 gett Miljövårdsberedningen i uppdrag att

medverka i arbetet med att ta fram strategier för

utveckling av ett ekologiskt hållbart näringsliv.

Detta skall ske genom att en dialog med delar av

näringslivet om dess arbete med en hållbar

utveckling inleds. Syftet med uppdraget är att

initiera, stödja och påverka utvecklingen i

näringslivet och att få underlag för politiska

beslut och ställningstaganden om riktlinjer och

styrmedel i miljöpolitiken och i andra frågor som är

av strategisk betydelse för en hållbar utveckling.

En slutredovisning skall lämnas till regeringen

senast den 29 december år 2000 (dir. 1998:65). Med

det anförda avstyrks motionerna Jo68 (v) yrkande 9

och MJ749 (c) yrkande 28 i den mån de inte kan anses

tillgodosedda.

I samband med behandlingen av budgetpropositionen

för år 1999 beslutade riksdagen, på regeringens

förslag, att ett särskilt anslag under utgiftsområde

20, A 4 Sanering och återställande av förorenade

områden, skulle inrättas (prop. 1998/99:1, bet.

1998/99:MJU2, rskr. 1998/99:114 ). Anslaget

disponeras av Naturvårdsverket för inventeringar,

undersökningar och åtgärder för att sanera och

återställa förorenade områden. Det är framför allt

från risksynpunkt särskilt angelägna saneringsobjekt

som föreslås omfattas av anslaget, men även akuta

insatser kan komma i fråga. Utöver detta anslag

skall kommunerna även fortsättningsvis kunna ansöka

om medel för saneringsåtgärder inom ramen för stödet

till lokala investeringsprogram för ekologisk

hållbarhet, utgiftsområde 18, anslag E 1 (prop.

1998/99:1, bet. 1998/99:BoU1, rskr. 1998/99:63). Med

det anförda föreslås att motion MJ740 (s), i den mån

den inte kan anses tillgodosedd, lämnas utan vidare

åtgärd.

7.2 Miljövarupolicy inom EU

Propositionen

Enligt regeringens bedömning bör en miljövarupolicy

arbetas fram inom EU för att bl.a. klargöra vilka

miljökrav som skall gälla för produkter som släpps

ut på marknaden. Kommissionen avser att utarbeta en

s.k. vitbok i ämnet.

Motionen

Enligt motion MJ781 (c) måste man inom EU skärpa

kraven när det gäller att skapa ett gemensamt

retursystem. Återanvändnings- och pantsystem bör i

ökad utsträckning utvecklas i samarbete med övriga

EU-länder för att nå en ökad användning av returglas

och burkar (yrkande 2).

Utskottets överväganden

För närvarande är det svårt att ha ett gemensamt

retursystem inom EU eftersom förpackningarna är

olika konstruerade. Frågan kan tas upp i samband med

revideringen av nu gällande förpackningsdirektiv. I

övrigt hänvisar utskottet till regeringens bedömning

när det gäller behovet av en ökad fokusering på

produkternas miljöpåverkan samt på behovet av ett

effektivt resursutnyttjande. Arbetet bör således

inledas med att en samlad miljövarupolicy tas fram,

som anger samhällets krav på de varor som produceras

och som beskriver producenternas ansvar för de varor

som släpps ut på marknaden under en varas hela

livscykel. Handeln med varor över nationsgränserna

innebär att en miljövarupolicy för ett miljöanpassat

varuflöde bör utformas inom EU för att få en god

genomslagskraft. Sverige tog redan under år 1996

initiativ till en miljövarupolicy inom EU. Detta har

bidragit till att EG-kommissionen nu har inlett

arbetet med en sådan policy. Enligt kommissionen är

några av de viktigaste verktygen i detta arbete

miljömärkning, avfallshantering, grön offentlig

upphandling, utvidgat producentansvar,

produktstandarder och miljöledningssystem.

Miljövarupolicyn bör innehålla en genomgång av

riktlinjerna för hur miljöanpassade varor skall

utformas. Vidare bör ingå en genomgång av hur gamla

produktdirektiv och standarder ser ut samt hur nya

sådana skall kunna anpassas till en hållbar

utveckling. Kommissionen avser att utarbeta en s.k.

vitbok i ämnet. Som framgår av propositionen avser

Sverige att delta aktivt i detta arbete (se

avsnittet Riktlinjer för det svenska miljöarbetet i

EU). Med det anförda avstyrks motion MJ781 (c)

yrkande 2 i den mån dess syfte inte kan anses

tillgodosett.

7.3 Producentansvar och kretsloppsanpassning av

varor

Propositionen

Enligt regeringens bedömning har producenterna ett

stort ansvar i arbetet med att skapa energi- och

materialsnåla varor. Producenten av en vara är den

som har bäst kunskap om och störst möjlighet att

påverka varans utformning. Det är också

producenten som har kunskap om ingående material och

komponenter och om hur dessa kan återvinnas eller

återanvändas i nya varor. Producenterna bör därför

enligt regeringen ta ett ökat ansvar för att minska

miljöbelastningen av varorna under varornas hela

livscykel från utvinningen av naturresurser till

hanteringen i avfallsledet.

Producentansvaret för förpackningar, däck och

returpapper bidrar till en ökad återvinning av dessa

produkter. Informationen till hushållen bör

förbättras markant för att producentansvaret skall

fungera tillfredsställande. Även renhållningen vid

insamlingsstationerna bör förbättras.

En minskad miljöbelastning från bilar samt från

elektriska och elektroniska produkter bör enligt

regeringen kunna åstadkommas genom införande av ett

producentansvar för dessa produktgrupper. En

förordning om producentansvar för bilar trädde i

kraft den 1 januari 1998. Denna reglerar

producenternas mottagningsskyldighet samt specifika

återanvändnings- och återvinningsnivåer. När det

gäller producentansvaret för elektriska och

elektroniska produkter erinrar regeringen om de i

propositionen Hantering av uttjänta varor i ett

ekologiskt hållbart samhälle - ett ansvar för alla

(prop. 1996/97:172, bet. 1997/98:JoU7, rskr.

1997/98:55) redovisade riktlinjerna för ett sådant

producentansvar. Enligt de presenterade riktlinjerna

skall förordningen om producentansvar för uttjänta

elektriska och elektroniska produkter bl.a. reglera

producenternas skyldighet att kostnadsfritt för den

siste ägaren ta emot sådana produkter. De närmare

detaljerna avseende producentansvarets utformning

läggs fast i en kommande förordning. Utvecklingen av

producenternas ansvar enligt den kommande

förordningen kommer att följas upp och utvärderas,

vilket enligt regeringen bör ske i samverkan mellan

berörda myndigheter och branschorganisationer. Med

beaktande av resultatet av utvärderingen kan

regeringen komma att utveckla producentansvaret

ytterligare. Även uttjänta elektriska och

elektroniska produkter tillhör en av de

avfallsströmmar som prioriterats i kommissionens

arbete med avfallsfrågor. Kommissionen har nu

påbörjat arbetet med att utforma en reglering för

omhändertagandet av elektriska och elektroniska

produkter.

När det gäller möbler framhåller regeringen att

riksdagens beslut (prop. 1996/97:172, bet.

1997/98:JoU7, rskr. 1997/98:55) om bemyndigande för

regeringen att införa förbud mot deponering av

organiskt avfall och ett eventuellt införande av en

avfallsskatt, tillsammans med den redan i dag

fungerande andrahandsmarknaden för möbler gör att

återanvändning och återvinning av uttjänta möbler

kommer att öka. Regeringen har därför för närvarande

inte för avsikt att införa ett författningsreglerat

producentansvar för möbler.

Beträffande kontorspapper gör regeringen den

bedömningen att en så stor andel som möjligt av

kontorspappersavfallet bör materialåtervinnas.

Naturvårdsverket avser att redovisa en uppföljning

av hur arbetet att samla in och återvinna

kontorspapperet fortskrider. Regeringen avvaktar

Naturvårdsverkets uppföljning innan beslut fattas om

eventuellt ytterligare åtgärder.

Riksdagens beslut om hantering av uttjänta varor i

ett ekologiskt hållbart samhälle kommer enligt

regeringens bedömning att få konsekvenser för

byggsektorn. Detta gäller särskilt bemyndigandet för

regeringen att införa förbud mot att deponera

brännbart avfall från år 2002 och organiskt avfall

från år 2005. I propositionen gjorde regeringen

bedömningen att de redovisade åtgärderna tillsammans

med byggsektorns arbete kommer att leda till en

väsentligt ökad återanvändning och återvinning av

bygg- och rivningsavfallet. Regeringen har för

avsikt att ge Naturvårdsverket i uppdrag att under

år 2000 redovisa hur byggföretagen hanterar

byggavfallet.

Motionerna

Enligt motion MJ749 (c) har Kretsloppsdelegationen

utformat ett förslag till producentansvar för

uttjänta varor som skulle ge drivkraft till en

kretslopps-anpassad produktutveckling, och som

samtidigt är konkurrensneutralt. Delegationens

idéförslag bör kunna ligga till grund för en ny

lagstiftning på området. Producenterna skall bl.a.

vara tvungna att lämna information om sina varor vad

gäller varornas innehåll av material och ämnen.

Upplysningar skall också ges om förhållanden av

betydelse för att bedöma möjligheterna att demontera

och materialåtervinna varorna. Producenterna skall

även informera om sina varors innehåll av stoppämnen

(organiska av människan framställda ämnen som är

både långlivade och bioackumulerbara) samt

metallerna kadmium, kvicksilver och bly. I ett nästa

steg bör producenterna även informera om andra

avvecklingsämnen (cancerframkallande,

arvsmassepåverkande eller hormonstörande). För att

se till att producenterna tar sitt ansvar skall det

finnas en ekonomisk garanti i form av en försäkring

för varorna redan när de sätts ut på marknaden. Det

tvingar oseriösa producenter, som bara finns på

marknaden en kort tid, att ta ansvar för sina

produkter när de är uttjänta. Tanken är att

försäkringen skall administreras av privata

försäkringsgivare. Regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag till en lag om generellt

producentansvar i enlighet med

Kretsloppsdelegationens idéförslag (yrkande 25).

Enligt motion MJ751 (s) är det viktigt att

producentansvaret utvärderas för att se vilka

miljöeffekter det har haft, hur det påverkat

servicen till allmänheten och hur kostnaderna har

påverkats i förhållande till tidigare system med

kommunalt ansvar för avfallshanteringen. I motion

MJ756 (s) framhålls fördelarna med

producentansvaret. Samtidigt konstateras att när man

skall lämna det källsorterade avfallet till

återvinningsstationen är det endast förpackningar av

vissa slag som tas emot. Avfall, som ej tillhör

någon förpackningskategori, men som består av samma

material skall läggas i soporna och gå till deponi.

Enligt motionärerna bör man därför se över

källsorteringen och kombinera producentansvaret med

materialansvar.

Enligt motion MJ703 (mp) gäller inte återtagandet

av aluminiumburkar om burken blivit deformerad

eftersom returburksautomaterna inte tar emot dessa

burkar. Producenter av aluminiumburkar bör genom

producentansvaret åläggas att återta deformerade

burkar (yrkande 1). Vidare bör ett returburkssystem

upprättas för burkar utan svenskt ursprung (yrkande

2). Enligt motionären bör producentansvaret även

gälla återtagande av burkar, som blivit oräknade på

grund av att returburksautomat saknas (yrkande 3). I

motion MJ760 (s) begärs en översyn av

producentansvaret för burkar och flaskor. Enligt

motionären måste pantsystemet utökas till att även

gälla burkar och flaskor som inte producerats i

Sverige. Ett ökat antal glasflaskor och

engångsburkar kan inte accepteras och därför måste

återanvändnings- och pantsystem i ökad utsträckning

utvecklas i samarbete med övriga EU-länder.

Motsvarande synpunkter redovisas även i motion MJ781

(c) yrkande 1. Krav bör ställas på producenter att

behålla eller införa retursystem för flaskor och

burkar.

Enligt motion MJ718 (c) är använda glödlampor ett

miljöproblem som inte har uppmärksammats. Så länge

man fortsätter att använda vanliga glödlampor med

blyinnehåll är det nödvändigt att vidta åtgärder så

att dessa blymängder inte kommer ut i naturen.

Riksdagen bör begära att regeringen utarbetar ett

förslag om hur insamling av glödlampor skall kunna

ske. Liknande krav framförs även i motion MJ741

(s). I motion Kr274 (mp) yrkande 58 uppmärksammas

det miljöfarliga avfall som uppstår vid

omställningen från analog till digital TV. Enligt

motionärerna kommer det förväntade teknikskiftet att

resultera i att en stor mängd TV-apparater kommer

att skrotas. Blyoxiden i katodstrålerören står för

det största bidraget av bly från elektronik till det

kommunala avfallet.

Enligt motion MJ749 (c) har Sverige en av Europas

äldsta bilparker. Gamla bilar förbrukar mycket

bränsle och har ofta undermålig avgasrening. Därför

föreslås en tillfällig höjning av skrotningspremien

med 8 000 kr. (yrkande 6). En höjd skrotningspremie

förespråkas även i motion T220 (m). Enligt

motionärerna bör premien under de kommande fyra

åren, i förening med inköp av nyare avgasrenad bil,

höjas. Regeringen bör utreda frågan om en sådan

miljöpremie och sedan återkomma till riksdagen

(yrkande 15)

I motion Jo68 (v) yrkas att ett producentansvar för

möbler och kontorspapper införs. Regeringen bör

framlägga ett förslag enligt Naturvårdsverkets

rapport nr 4678 (yrkande 10). Enligt motion MJ715

(mp) yrkande 1 bör en utredning genomföras för att

klarlägga om byggsektorn klarar sitt frivilliga

producentansvar. I utredningen måste också frågan om

lagstiftat producent-ansvar för byggsektorn tas upp

(yrkande 2). Det bör även prövas om en

helhetsansvarig skall utses för varje byggnation

(yrkande 3).

Utskottets överväganden

Utskottet delar regeringens bedömning att det även i

framtiden kommer att behövas regler för att driva

utvecklingen framåt och att ange ramarna för

producenternas arbete och ansvar. I enlighet med

vad som angavs i propositionen om riktlinjer för en

kretsloppsanpassad samhällsutveckling (prop.

1992/93:180) bör i första hand frivilliga lösningar

eftersträvas om de miljöpolitiska målen kan nås på

denna väg. Det finns dock situationer där det krävs

lagstiftning för att åstadkomma önskat resultat.

Lagstiftning kan även behövas för att t.ex. uppnå

konkurrensneutralitet. Som regeringen anför är det

författningsreglerade producentansvaret ett

effektivt styrmedel som även i framtiden bör kunna

användas inom ytterligare produktområden. Man får

dock inte bortse från att ett författningsreglerat

producentansvar kan ha icke önskade näringspolitiska

konsekvenser. Reglerna måste formuleras så att

möjligheter till sund konkurrens erbjuds. Systemen

måste, för att inte stå i strid med reglerna i

konkurrenslagen (1993:20), även utformas så att de

inte försvårar alternativa lösningar för hantering

av uttjänta produkter (inlåsningseffekter). Vidare

måste systemen vara så öppna att de inte försvårar

för nya eller mindre aktörer att etablera sig och

verka på marknaden (utelåsningseffekter).

Avslutningsvis bör även framhållas att

producentansvaret, utöver insamling och

omhändertagande, också omfattar ett ansvar för

information om hanteringen av de uttjänta varorna.

Med det anförda avstyrker utskottet motion MJ749 (c)

yrkande 25 i den mån dess syfte inte kan anses

tillgodosett.

När det gäller de krav på en helhetssyn vid

källsortering m.m. som framförs i motion MJ756 (s)

vill utskottet framhålla att kommunerna enligt

renhållningsförordningen (1998:902) har det

övergripande ansvaret för renhållningen. Därmed

följer också ett ansvar för att hushållsavfall

källsorteras. Ytterligare krav på sortering av

brännbart avfall gäller från år 2002 och utsortering

av organiskt avfall skall generellt ske från år

2005. Med det anförda avstyrks motion MJ756 (s) i

den mån den inte kan anses tillgodosedd.

Regeringen ger årligen Naturvårdsverket i uppdrag

att redovisa en uppföljning av hur producenterna har

nått upp till de nivåer som finns angivna i

respektive förordning om producentansvar. Den

senaste uppföljningen redovisades av

Naturvårdsverket den 30 juni 1998. Utöver detta har

Naturvårdsverket haft regeringens uppdrag att

utvärdera effekterna av införandet av förordningen

(1997:185) om producentansvar för förpackningar.

Naturvårdsverket redovisade detta uppdrag den 30

november 1998. Vidare har Riksdagens revisorer på

utskottets förslag påbörjat en granskning av

avfallshantering och återvinning. Mot bakgrund av

det anförda föreslår utskottet att motion MJ751 (s)

lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

Utskottet erinrar om att producenterna, enligt

förordningen (1997:185) om producentansvar för

förpackningar, har det samlade ansvaret för

förpackningar av de flesta materialslag som

förekommer på marknaden. Med producent avses den som

yrkesmässigt tillverkar, till Sverige för in eller

säljer en förpackning eller en vara som är

innesluten i en sådan förpackning. Producentansvaret

innebär att producenterna får ett odelat fysiskt och

ekonomiskt ansvar för de förpackningar som de

tillhandahåller. Producenternas ansvar omfattar

insamling och omhändertagande av förpackningarna.

Syftet är att producenterna skall få ett motiv att

skapa miljöanpassade förpackningar eller minska

förpackningsanvändningen. Utöver detta har

producenterna en skyldighet att tillhandahålla

lämpliga insamlingssystem och informera hushållen

och andra om sortering, insamling och bortforsling.

Förordningen bygger på EG:s direktiv (94/62/EG) om

förpackningar och förpackningsavfall. Förordningen

kommer från den 30 juni år 2001 att omfatta

förpackningar av alla förpackningsmaterial,

samtidigt som högre krav ställs på återvinningen.

Avslutningsvis konstaterar utskottet att

producentansvaret för förpackningar omfattar alla

förpackningar som omsätts på den svenska marknaden.

Producenterna har valt att samla in dryckesburkar

genom två olika system. Det ena systemet är det

retursystem som finns för aluminiumburkar och som

omfattas av en pantavgift. För att burken skall

kunna lämnas i detta system krävs att burken består

av aluminium och att den är hel och ren. För att det

dessutom skall betalas ut en pant för burken krävs

att burken ingår i det svenska pantsystemet, dvs.

att en pant har erlagts för burken samt att

streckkoden kan avläsas. Det andra

insamlingssystemet hanteras av Svenska Metallkretsen

AB. Materialbolaget samlar in alla sorters

förpackningar av metall i de insamlingsbehållare som

de tillhandahåller. I dessa behållare skall

hushållen och andra sortera ut och lämna sina

metallförpackningar. Bland dessa ingår sådana

dryckesburkar som exempelvis består av stålplåt, men

även andra metallburkar. Dessa sänds sedan till

återvinning. När det gäller allt glas, förutom

returglas, hanteras insamlingssystemet på

motsvarande sätt av Svensk Glasåtervinning AB. Mot

bakgrund av det anförda är utskottet inte berett att

föreslå något uttalande från riksdagens sida med

anledning av motionerna MJ703 (mp) yrkandena 1-3,

MJ760 (s) och MJ781 (c) yrkande 1. Som framgår av

utskottets redovisning omfattar producentansvaret de

produkter som anges i motionerna. Motionerna

avstyrks i berörda delar.

Enligt regeringens nyligen till riksdagen avlämnade

skrivelse om en nationell strategi för

avfallshanteringen (skr. 1998/99:63) avser

regeringen att införa producentansvar för uttjänta

elektriska och elektroniska produkter i Sverige i

enlighet med sitt tidigare förslag. Ett förslag har

anmälts till Europeiska kommissionen som inte har

lämnat några synpunkter. Samtidigt som regeringen

beslutar om producentansvaret skall träda i kraft

avser regeringen att i enlighet med bemyndigandet i

15 kap. 24 § miljöbalken förbjuda deponering,

fragmentering och förbränning av elektriska och

elektroniska produkter om de inte behandlats av en

certifierad förbehandlare. Enligt utskottets

bedömning är syftet med motionerna MJ718 (c), MJ741

(s) och Kr274 (mp) yrkande 58 med det anförda i allt

väsentligt tillgodosett. Yrkandena påkallar således

ingen ytterligare riksdagens åtgärd.

För att uppnå ett samhälle där riktlinjerna för

resurseffektivitet är uppfyllda är det viktigt att

samtliga varusektorer omfattas av en effektiv

material- och energianvändning. När det gäller ett

eventuellt producentansvar för möbler och

kontorspapper vill utskottet anföra följande. I dag

deponeras eller förbränns en stor del av de uttjänta

möblerna i stället för att återanvändas eller

materialutnyttjas. Kretsloppsdelegationen har i

rapporten Producent-ansvar för möbler (Rapport

1997:15) föreslagit ett lagstadgat krav på kunskap

och information om innehåll, återvinningsegenskaper

och tillverkare för alla nya möbler från år 2002. I

avvaktan på den fortsatta beredningen av ett

generellt producentansvar förordade delegationen att

producentansvaret för möbler inte skulle

författningsregleras. Enligt utskottets mening är

det viktigt att även möbler kan kretsloppsanpassas.

Som anförs i propositionen innebär det tidigare

införda bemyndigandet för regeringen att införa

förbud mot deponering av organiskt avfall och ett

eventuellt införande av en avfallsskatt, tillsammans

med den redan i dag fungerande andrahandsmarknaden

för möbler, att återanvändning och återvinning av

uttjänta möbler kommer att öka. Det bör därför för

närvarande inte införas ett författningsreglerat

producentansvar för möbler. I samband med tidigare

riksdagsbeslut om hantering av uttjänta varor i ett

ekologiskt hållbart samhälle (prop. 1996/97:172,

bet. 1997/98:JoU7, rskr. 1997/98:55) redovisades

Naturvårdsverkets rapport Kontorspapper -

Materialflöden i samhället (Rapport 4678). Därvid

konstaterades bl.a. att resultatet från det

frivilliga åtagande som returpappersbranschen

presenterat, dvs. att samla in och materialåtervinna

minst 50 viktprocent av kontorspappersavfallet

senast år 2000, skulle avvaktas innan regeringen tog

ställning till om producentansvar skulle införas för

kontorspapper. Av regeringens ovan nämnda skrivelse

(1998/99:63) framgår bl.a. att Naturvårdsverket

under år 1998 genomförde en uppföljning av hur

arbetet med kontorspapper fortskrider. Uppföljningen

visade att insamling och återvinning enligt det

frivilliga åtagandet fungerar bra samt att det inte

finns något behov av att vidta några ytterligare

åtgärder. Naturvårdsverket avser att göra

ytterligare en uppföljning år 2000. Mot bakgrund av

det anförda föreslår utskottet att motion Jo68 (v)

yrkande 10 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

Under senare år har byggbranschen, på eget

initiativ och till följd av Kretsloppsdelegationens

verksamhet, påbörjat ett arbete med att lösa

branschens miljö- och avfallsproblem. Ett uttryck

för detta är det särskilda kretsloppsråd som

bildats med uppgift att samordna byggsektorns

aktörer och fungera som kontaktorgan gentemot

myndigheter. Genom Byggsektorns kretsloppsråd har

sektorn gjort ett ensidigt åtagande för sina företag

och organisationer. Åtagandet finns formulerat i

rapporten Miljöansvar för byggvaror inom ett

kretsloppstänkande - ett utvidgat producentansvar -

som bl.a. finns som bilaga till

Kretsloppsdelegationens rapport Producentansvar i

byggsektorn (Rapport 1996:11). Som regeringen

framhåller kommer riksdagens beslut om hantering av

uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle

att få konsekvenser för byggsektorn. Detta gäller

särskilt bemyndigandet för regeringen att införa

förbud mot att deponera brännbart avfall från år

2002 och organiskt avfall från år 2005. Utskottet

delar regeringens tidigare bedömning att åtgärderna

tillsammans med byggsektorns arbete kommer att leda

till en väsentligt ökad återanvändning och

återvinning av bygg- och rivningsavfallet. I detta

sammanhang bör även uppmärksammas att Boverket i

samråd med Naturvårdsverket på uppdrag från

regeringen har gjort en översyn av hur det farliga

avfallet identifieras och hanteras vid rivning. I

rapporten som Boverket redovisade till regeringen i

december 1998 föreslås ett antal lagändringar för

att förbättra de brister som har funnits avseende

identifiering och hantering av material som kan vara

farligt avfall. Frågan bereds för närvarande inom

Regeringskansliet. Mot bakgrund av det anförda och i

avvaktan på resultatet av det i propositionen nämnda

uppdraget till Naturvårdsverket är utskottet inte

berett att föreslå något uttalande från riksdagens

sida med anledning av motion MJ715 (mp) yrkandena

1-3. Motionen avstyrks.

När det gäller skrotningspremien konstaterar

utskottet att riksdagen i samband med behandlingen

av regeringens förslag om ett producentansvar för

bilar även godkände regeringens förslag att avskaffa

den högre bilskrotnings- premien i avvaktan på

producentansvarets införande. Vidare aviserade

regeringen förändringar beträffande

bilskrotningspremie och avgifter samtidigt som

förordningen om producentansvar för bilar träder i

kraft (prop. 1995/96:174, JoU21, rskr. 295). Som

framgår av propositionen trädde förordningen i kraft

den 1 januari 1998. Vid samma tidpunkt togs den

högre bilskrotningspremien bort och

bilskrotningsavgiften sänktes. I april 1996

beslutade regeringen att tillkalla en särskild

utredare med uppgift att göra en översyn av

vägtrafikens samlade beskattning omfattande såväl

lätta som tunga fordon. Utredningen antog namnet

Trafikbeskattningsutredningen. Utredningen

överlämnade i september 1997 delbetänkandet Bilen,

miljön och säkerheten (SOU 1997:126). I detta

delbetänkande föreslogs en kraftig höjning av

skrotningspremien på äldre bilar. Syftet med

förslaget är att de bilar som har de allra sämsta

miljö- och säkerhetsegenskaperna skall försvinna ur

trafik så snabbt som möjligt. Utredningen anger

inte höjningens storlek beloppsmässigt utan har

beräknat utfallet vid vissa alternativa nivåer på

premien. Utredningen skall senast den 31 mars 1999

lämna sitt slutbetänkande till regeringen. Utskottet

anser det lämpligt att avvakta resultatet av den

fortsatta beredningen i denna fråga och föreslår att

motionerna MJ749 (c) yrkande 6 och T220 (m) yrkande

15 lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.

7.4 Mindre mängd avfall för bortskaffande

Propositionen

Enligt regeringens bedömning bör en övergripande

riktlinje för avfallshanteringen vara att minska

mängden avfall för slutlig behandling, att minska

avfallets farlighet samt att behandla avfallet

utgående ifrån dess inneboende egenskaper. Detta

förutsätter med dagens teknik att avfallet sorteras

vid källan. I enlighet med EU:s avfallspolitik bör

avfall i första hand förebyggas, i andra hand

återanvändas eller återvinnas och i sista hand

bortskaffas på ett säkert sätt. Materialåtervinning

bör prioriteras framför energiutvinning när detta är

miljömässigt motiverat. Riksdagens beslut om

hanteringen av uttjänta varor (bet. 1997/98:JoU7,

rskr. 1997/98:55) innebär att regeringen har blivit

bemyndigad att föreskriva om att utsortering av

brännbart avfall skall ske senast år 2002, att

utsorterat brännbart avfall inte skall få deponeras

från samma år samt att deponering av organiskt

avfall skall förbjudas från år 2005. För att

säkerställa att deponier är miljömässigt säkra skall

Naturvårdsverket få meddela föreskrifter för

deponier. När det gäller förbränning av avfall

arbetar Naturvårdsverket för närvarande med

riktlinjer för vilka avfallsslag som bör ledas till

vilken typ av anläggning. Riksdagens beslut innebär

vidare att regeringen bemyndigades föreskriva att

tillstånd skall krävas för transporter, inte enbart

av farligt avfall, utan även för transporter av

icke-farligt avfall.

Motionerna

Enligt motion Jo75 (mp) är det oacceptabelt att

Sverige skall bli sopförbränningsstation för andra

länders sopor. Dessa s.k. kretsloppsbränslen eller

returbränslen innehåller giftiga kemikalier och är

dessutom av fossilt ursprung. Sopförbränning med

fossila restprodukter hör inte hemma i ett

ekologiskt samhälle (yrkande 8). Vidare yrkas att

regeringen skall verka för att EU förbjuder handel

med sopor för förbränning. Det är olyckligt att

sopor kallas kretsloppsbränslen eller returbränslen

med tanke på alla kemikalier som soporna innehåller.

Att bränslet inte eldas i Tyskland beror på att

befolkningen i landet inte tillåter det (yrkande 9).

Enligt motion MJ701 (m) anses det vida rationellare

att använda ved till pappersframställning och att

sedan låta det förbrukade papperet gå till

förbränning. Riksdagen bör hos regeringen begära en

utredning om den optimala balansen mellan eldande av

ved (biobränsle) och återvinning av papper i

enlighet med vad som anförts i motionen. Enligt

motion MJ745 (kd) bör ett förslag om hur insamlingen

av använda mineraloljor skall öka från 30 % till

åtminstone 50 % utarbetas (yrkande 1). Vidare

framhålls att andelen återanvända mineraloljor måste

öka till minst 50 % av den insamlade mängden

(yrkande 2). En särskild lagstiftning bör införas

med krav på att insamlad mineralolja sorteras i en

oblandad och en blandad del (yrkande 3). Vidare

krävs en lagändring för att häva kommunernas

frivilliga monopol och släppa in privata

intressenter för insamling av mineraloljor och

transport av dessa till raffinaderierna i Europa

(yrkande 4). I motion MJ750 (mp) framhålls att

Sverige inte bör bli en sopstation för andra länder.

Det borde vara självklart att varje land tar hand om

sitt avfall. Sopor som innehåller fenoler och

kreosot skall inte importeras för förbränning. Det

är viktigt att regeringen klargör att det i ett

samhälle på väg mot ekologisk hållbarhet inte finns

utrymme för dylikt. Import av sopor, såväl

miljöfarliga som andra, för förbränning bör

förbjudas (yrkande 2). Enligt motion MJ791 (mp)

garvas läder med kemikalier, bl.a. en viss typ av

krom. Detta krom är allergiframkallande och kan

dessutom vid upphettning omvandlas till en giftigare

variant som även är cancerframkallande. På grund av

att kromet omvandlas vid förbränning samt att

dioxiner kan bildas bör uttjänt läder klassas som

miljöfarligt avfall (yrkande 1). Enligt motion

MJ800 (mp) finns det över 300 soptippar i drift och

över 2 000 gamla nedlagda tippar. De som är i drift

i dag har kontrollprogram som uppenbarligen inte är

tillräckliga. Lakvattnet hanteras inte på det sätt

som innehållet kräver. Det är helt oacceptabelt att

alla dessa giftiga ämnen rinner ut i naturen. Enligt

motionären måste regeringen skyndsamt ge

Naturvårdsverket i uppdrag att undersöka vilka

gifter som finns i lakvattnet från soptippar och

föreslå åtgärder för att få bukt med läckaget

(yrkandena 1 och 2).

Utskottets överväganden

Ett samlat ramverk för nationell avfallskontroll som

innefattar bestämmelser om avfallshantering utifrån

kommissionens avfallsstrategi återfinns i rådets

direktiv 75/442/EEG av den 18 mars 1991 om avfall

(ändrat genom direktiv 91/156/EEG). De övergripande

målen för avfallshanteringen skall enligt direktivet

vara följande. Produktionen av avfall skall

minimeras och dess skadlighet begränsas. Detta skall

ske främst genom utveckling och användandet av rena

tekniker. Det avfall som ändå genereras skall främst

återanvändas eller återvinnas framför bortskaffande.

Vid omhändertagandet av avfall, både genom

återvinning och genom bortskaffande, skall man

säkerställa ett miljömässigt tillfredsställande

omhändertagande. Vad gäller avfall för bortskaffande

gäller att gemenskapen som helhet skall vara

självförsörjande. Det skall inom gemenskapen finnas

anläggningar med bästa tillgängliga teknik

specialiserade för vissa typer av avfall.

Ramdirektivet ger även en möjlighet för

medlemsländerna att vara självförsörjande. Hantering

av avfall definieras bl.a. som bortskaffande och

återvinning. Förbränning huvudsakligen förenat med

energiutvinning räknas som återvinning. Bilaga 1

innehåller en uppräkning av 16 avfallskategorier,

varav den sista kategorin är "samtliga material,

ämnen och produkter som inte omfattas av någon av

ovanstående kategorier". Denna uppräkning får anses

bindande. Enligt artikel 1 skall kommissionen

upprätta en förteckning över avfall som tillhör de

kategorier som anges i bilaga 1. En sådan

förteckning, den europeiska avfallskatalogen, antogs

av kommissionen genom beslut 94/3.

Utskottet delar regeringens bedömning att en

övergripande riktlinje för den fortsatta

avfallshanteringen bör vara att mängden avfall och

avfallets farlighet minskas samt att det behandlas

utifrån dess inneboende egenskaper. Detta

överensstämmer också med det av regeringen

föreslagna nationella miljökvalitetsmålet god

bebyggd miljö som utskottet behandlat ovan. De nu

redovisade riktlinjerna förutsätter med dagens

teknik att avfallet sorteras vid källan. Regeringen

har under år 1998 anmält ett förslag till

kommissionen om att införa en avfallsskatt på 250 kr

per ton avfall som deponeras. Ett förslag till

riksdagen har aviserats under våren 1999. Avsikten

är att avfallsskatten skall öka det ekonomiska

incitamentet att behandla avfall på ett från miljö-

och naturresurssynpunkt bättre sätt. Som framhålls i

propositionen förväntas bl.a. förbudet mot

deponering av organiskt avfall från år 2005,

tillsammans med en eventuell avfallsskatt och den nu

övergripande inriktningen på avfallshanteringen,

leda till att stora delar av det avfall som i dag

deponeras kommer att nyttiggöras genom att material

återvinns och används på nytt och genom att

energiinnehållet tillvaratas. Förbränning av avfall

förutsätter klara riktlinjer för vilka avfallsslag

som bör ledas till vilken typ av anläggning.

Naturvårdsverket arbetar för närvarande med att ta

fram sådana riktlinjer. Mot bakgrund av det anförda

föreslår utskottet att motionerna Jo75 (mp) yrkande

8 och MJ701 (m) lämnas utan vidare åtgärd.

Enligt vad utskottet erfarit avser Naturvårdsverket

att under våren 1999 anta en projektplan för verkets

arbete med anledning av de fiskskador som

observerats i sjön Molnbyggen, Leksand. Skadorna

antas bero på utsläpp av lakvatten från kommunal

deponi. I projektet har verket för avsikt att

undersöka om dessa miljöeffekter är generella för

lakvattenpåverkade deponier. Troligen kommer

projektet att innebära att ett visst antal

recipienter runt om i landet undersöks.

Ansvarsförhållanden och arbetsfördelning mellan

deponiägare, tillsynsmyndigheter och

Naturvårdsverket har ännu inte klargjorts. Mot

bakrund av det anförda och med beaktande av vad som

anförts ovan beträffande en övergripande riktlinje

för den fortsatta avfallshanteringen där mängden

avfall och avfallets farlighet minskas samt

behandlas utifrån dess inneboende egenskaper

föreslår utskottet att motion MJ800 (mp) yrkandena 1

och 2 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

EG:s principer om gränsöverskridande transporter av

avfall har till syfte att både upprätthålla en hög

miljöskyddsnivå i linje med Baselkonventionen och

att främja varors fria rörlighet avseende avfall för

återvinning enligt Romfördragets princip om fri

rörlighet för varor. Ramarna för hantering av avfall

anges i rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli

1975 om avfall, som utskottet berört ovan. Dessa

ramar specificeras när det gäller gränsöverskridande

transporter i rådets förordning (EEG) nr 259/93 om

övervakning och kontroll av avfallstransporter inom,

till och från Europeiska gemenskapen. Enligt

förordningen kan medlemsstaterna invända mot

transporter av avfall för bortskaffande inom EU.

Invändningarna kan vara baserade på principerna om

närhet, prioritering av återvinning och

självförsörjande på gemenskaps-nivå och nationell

nivå. Invändningarna kan ske både generellt och från

fall till fall. Vidare kan en medlemsstat invända

mot en transport om den inte sker i enlighet med

avfallsplanerna eller enligt nationella lagar och

regler om miljöskydd, allmän ordning, allmän

säkerhet eller hälsoskydd, om anmälaren tidigare

gjort sig skyldig till illegal handel, eller om

transporten strider mot förpliktelser som följer av

internationella konventioner. Principerna om närhet

och självförsörjande gäller inte för avfall som

transporteras för återvinning inom EU och som finns

angivet i bilaga 3 och 4, s.k. röd eller gul lista,

till EG:s transportförordning. Här gäller i stället

principen om varors fria rörlighet. Avfall som finns

i bilaga 2 till förordningen. den s.k. gröna

avfallslistan, är inte föremål för kontroll vid

avfallstransporter för återvinning inom EU. All

export ut ur gemenskapen av avfall för bortskaffande

är förbjuden med undantag av export till sådana

EFTA-länder som också är parter i Baselkonventionen.

Från och med den 1 januari 1998 är export för

återvinning endast tillåten till OECD-länder, länder

som är parter till Baselkonventionen samt länder med

vilka det finns särskilda överenskommelser. Rådets

förordning kompletteras i svensk lagstiftning med

förordningen (1995:701) om gränsöverskridande

transporter av avfall. I förordningen begränsas

möjligheten att införa avfall till Sverige. Avfallet

delas in i tre kategorier och förtecknas på tre

listor (grön, gul och röd lista). De farligaste

avfallsslagen finns på röd lista. Enligt 7 § gäller

att sådant avfall som avses i 5 §, dvs.

huvudsakligen avfall förtecknat på gul och röd

avfallslista, endast får föras in i Sverige om det

kan visas att avfallet skall tas om hand i en

anläggning som omfattas av tillstånd till

miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken och

22 § förordningen (1996:971) om farligt avfall. I

regeringens skrivelse 1998/99:63 En nationell

strategi för avfallshantering anförs att den svenska

policyn skall vara att avfall på den gula respektive

den röda listan intebör importeras för

omhändertagande. Vidare anförs att regeringen har

för avsikt att införa en anmälningsplikt för

införsel av avfall på s.k. grön avfallslista.

Anmälningsskyldigheten syftar till att öka

möjligheterna för tillsynsmyndigheten att

kontrollera att avfallet stämmer överens med kraven

för att klassas på den gröna listan. Med det anförda

avstyrker utskottet de i motionerna Jo75 (mp)

yrkande 9 och MJ750 (mp) yrkande 2 framförda kraven

beträffande handel med och import av sopor.

Med anledning av det i motion MJ791 (mp) framförda

yrkandet att uttjänta lädervaror som är garvade med

hjälp av den s.k. krommetoden skall klassas som

miljöfarligt avfall konstaterar utskottet följande.

Direktivet om farligt avfall (91/689/EEG) reglerar

all hantering av farligt avfall. I första artikeln

hänvisas till avfallsdefinitionen i ovan nämnda

ramdirektiv. Farligt avfall definieras utifrån

avfallets egenskaper och ursprung enligt bilaga 1

och 2 till direktivet. Till dessa kategorier finns

en förteckning över farligt avfall (kommissionens

beslut 91/689) som bygger på den tidigare nämnda

europeiska avfallskatalogen. Direktivet innehåller

bestämmelser om krav på tillstånd för anläggningar

som behandlar farligt avfall samt regler för

nationella transporter av farligt avfall. Genom

förordningen (1996:971) om farligt avfall har

Sverige infört EG:s definitioner både på avfall och

farligt avfall. Med det anförda avstyrks motion

MJ791 (mp) yrkande 1.

Som framhålls i motion MJ745 (kd) är det viktigt

att insamlingsgraden beträffande använda

mineraloljor höjs. Däremot torde det, enligt

utskottets mening, vara svårt att precisera mål för

insamlingen i procentsatser. Den aktuella

insamlingsgraden är okänd och man vet inte heller

med någon säkerhet hur stor andel som över huvud

taget kan insamlas. Enligt uppgift förbränns ca 40 %

av oljorna vid användning. När det gäller

sorteringen av insamlad mineralolja finns redan i

dag nödvändig reglering i förordningen (1996:971)

om farligt avfall. Bl.a. stadgas att farligt avfall

inte får blandas med annat avfall. Vidare kan

Naturvårdsverket utfärda närmare föreskrifter om det

behövs. Det kommunala monopolet behandlades i

regeringens proposition om hantering av uttjänta

varor i ett ekologiskt hållbart samhälle (prop.

1996/97:172). Därvid bedömde regeringen att

kommunernas möjlighet till att ta ett utökat ansvar

för bortforsling och slutligt omhändertagande av

annat avfall än hushållsavfall bör upphöra fr.o.m.

år 2000 när det gäller ofarligt avfall. För farligt

avfall anser regeringen däremot att kommunernas

möjlighet till utökat renhållningsansvar bör

behållas. Mot bakgrund av det anförda föreslår

utskottet att motion MJ745 (kd) yrkandena 1-4 lämnas

utan någon riksdagens vidare åtgärd.

7.5 Kretslopp av växtnäring mellan stad och land

m.m.

Propositionen

Enligt regeringens bedömning bör ett framtida

hållbart och kretsloppsanpassat va-system vara

utformat så att slutna kretslopp mellan samhälle och

jordbruk skapas för närings- och humusämnen, att

risken för smittspridning till människor och djur

minimeras och att slamanvändningen inte leder till

negativa hälso- och miljöeffekter, varken på kort

eller lång sikt. Vidare får anläggning, drift och

underhåll av va-system och anslutna verksamheter

inte ge utsläpp till luft, mark och vatten av miljö-

och hälsoskadliga ämnen som påverkar miljömålen för

dessa medier. Användning av icke förnybara råvaror

och energi för drift av va-system skall minimeras

och energin i avloppsvatten och/eller slam

tillvaratas. Vidare skall va-systemen utformas så

att användare, konsumenter och jordbrukare har

förtroende för systemen med avseende på funktion och

uppfyllelse av de angivna kraven.

Enligt regeringens bedömning är arbetstagarnas

delaktighet, skademinimering och kompetensutveckling

viktiga faktorer i kretsloppsarbetet.

Motionerna

Enligt motion MJ224 (kd) behöver EU:s lagstiftning

ändras när det gäller förbudet att använda sig av

hushållsavfall i form av komposter, human avföring

och rötslam från reningsverk i det ekologiska

jordbruket. Kretslopp måste marknadsföras som

hushållning och effektivt utnyttjande av

produktionsresurser. På så sätt läggs grunden till

en förändrad syn på dessa produkter. I dag har vi

ett stort flöde av växtnäringsämnen som

transporteras från lantbruket in till tätorten utan

att återföras. Speciellt anmärkningsvärd är den

stora kväve- och fosforkälla som lantbruket skulle

kunna utnyttja. Sverige bör verka för att denna

fråga lyfts för ett avgörande inom EU så att

kretsloppet stad-land möjliggörs (yrkande 28).

Enligt motion MJ236 (kd) har det under senare tid

rönt stort intresse från lantbrukarnas sida att ta

emot industriella restprodukter för spridning på

åkrarna. Enligt uppgift kommer det att införas

avgifter för deponering av restprodukter från

industrin och man är därför allvarligt oroad över

det ökade intresset från olika företag att få sprida

sina restprodukter på åkermark. En produkt som

diskuterats intensivt är så kallad dalumkalk, en

restprodukt från ett danskt pappersbruk. Analyser

tyder på att dalumkalken tillför mer metaller per

hektar än naturkalken. Med tanke på den förväntade

ökningen av erbjudande till lantbruket om spridning

av restprodukter på åkermarken måste det fastställas

riktlinjer för vilka restprodukter som får spridas.

I motion MJ245 (kd) framhålls att situationen med de

ökande växthusgaserna i atmosfären medför att alla

sätt för att minska dessa måste tas till vara. Ett

sätt förutom att minska utsläppen till atmosfären av

bland annat koldioxid från förbränningen av fossila

bränslen är att hitta och utnyttja så kallade

kolfällor. Bl.a. kan man låta åkermarkens organiska

substans öka, dvs. mullen, och på så sätt binda

kolet i mer eller mindre svårlösliga föreningar. Det

finns metoder utvecklade inom de ekologiska

odlingssystemen som tillåter den organiska

substansen att öka i åkerjorden. Dessa odlingssystem

är således i mer än ett perspektiv ett

kretsloppssystem eftersom växtnäringen cirkulerar

mellan stad och land samtidigt som kolet binds. En

strategi för att utveckla och genomföra den nu

beskrivna metoden för ökad kolbindning bör

utarbetas. Enligt motion MJ802 (mp) är kretsloppet i

dag brutet. Näringsämnena i människans fekalier och

urin kommer inte åter till marken och nya groende

växter. De har i stället blivit ett problem som

orsakar bl.a. övergödning i sjöar och vattendrag.

Det naturliga kretsloppet måste åter slutas så att

man kan ta till vara de näringsämnen för växter som

människans urin innehåller (yrkande 7).

Utskottets överväganden

Som framhålls i propositionen har under de senaste

åren vårt produktions- och konsumtionssamhälle och

de tekniska system som bär upp detta allt oftare

ifrågasatts utifrån målen för en långsiktigt hållbar

utveckling. Inom det lokala Agenda 21-arbetet har

också ett bredare engagemang för miljö och

livskvalitet vuxit fram. Den debatten omfattar även

de system vi i dag har för vattenförsörjning och

avloppsvattenbehandling. Under flera år har det

lokala engagemanget i dessa frågor vuxit sig starkt,

både inom ideella sammanslutningar och inom olika

kommuners tekniska förvaltningar och

miljöavdelningar. På många platser pågår redan i dag

en omfattande försöksverksamhet. De två huvudsakliga

problemområden som hanteras är att erhålla ett

avsloppsslam som är så rent och hygieniskt att det

utan risker kan användas som jordförbättringsmedel

och gödsel inom jordbruket. Därmed kan kretsloppet

av näringsämnen slutas. Vidare måste man hitta

energi- och resurssnåla lösningar på

avloppshanteringen som samtidigt är anpassade till

lokala förutsättningar och behov. Redan i dag klarar

den absolut övervägande delen av avloppsslammet de

stränga svenska gränsvärdena. Från år 2000 har

Naturvårdsverket bestämt att dessa gränsvärden skall

skärpas ytterligare (SNFS 1994:2). Regeringens

tidigare omnämnda bemyndigande att föreskriva om

förbud av deponering av organiskt avfall från år

2005 omfattar även avloppsslam. Detta kan förväntas

leda till att kommunerna genomför ytterligare

åtgärder för att åstadkomma en kretsloppslösning av

slamfrågan. Samtidigt bör dock uppmärksammas att av

allt avloppsslam återförs för närvarande endast 36 %

till jordbruket trots att en stor del i dag klarar

gränsvärdena. Det är därför av grundläggande

betydelse att få en acceptans hos jordbrukarna för

avloppsslammet som en resurs. En viktig faktor är

också att konsumenterna accepterar livsmedel där man

i produktionen använt slam som gödningsmedel.

Livsmedelsindustrin spelar i det sammanhanget en

betydelsefull roll. Med det anförda föreslår

utskottet att motionerna MJ245 (kd) och MJ802 (mp)

yrkande 7 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

Hur en produkt skall produceras för att få

saluföras som ekologisk regleras i rådets

förordning nr 2092/91 (EEG) om ekologisk produktion

av jordbruksprodukter och uppgifter därom på

jordbruksprodukter och livsmedel. Förordningens

bilagor reglerar bl.a. vilka insatsmedel som får

användas i ekologisk produktion. Som utskottet

redovisat tidigare (1998/99:MJU7 s. 27) har Sverige

i den kommissionsarbetsgrupp som behandlar

förordningen vid den årliga översynen av bilagorna

verkat för att bl.a. urin skall godkännas som

insatsmedel i ekologisk odling. Sverige har

framfört önskemålet mot bakgrund av att användningen

av urin som gödningsämne medverkar till att i

större utsträckning sluta kretsloppet mellan stad

och land. Förståelsen för den svenska ståndpunkten

har hittills varit liten. Regeringens avsikt har

varit att, efter det att ytterligare underlag i form

av förbättrade forskningsresultat framkommit,

aktualisera frågan på nytt. Möjligheten att med

tiden finna gehör för den svenska uppfattningen bör

förbättras i takt med att system för urinseparering

utvecklas och erfarenheter från hanteringen av denna

restprodukt blir större. Mot bakgrund av det

anförda föreslår utskottet att motion MJ224 (kd)

yrkande 28 lämnas utan vidare åtgärd.

När det gäller den i motion MJ236 (kd)

aktualiserade spridningen av industriella

restprodukter (s.k. dalumkalk) på åkermark har

utskottet erfarit följande. Naturvårdsverket

godkände år 1998 import av dalumkalk. Det består av

kalkslam som är en rest efter returpapperstvätt.

Tillståndet gäller import av 50 000 ton, varav 10

000 ton har spridits på skånska åkrar. Berörd kommun

kommer att ta prover på ifrågavarande åkrar och

Naturvårdsverket har för avsikt att följa upp både

provtagningen och hur kalken har hanterats i övrigt.

Mot bakgrund av det anförda är utskottet inte berett

att föreslå något uttalande från riksdagens sida med

anledning av motion MJ236 (kd). Därmed avstyrks

motionen.

8 Nya arbetssätt i kemikaliepolitiken

8.1 Riskvärdering och ytterligare riktlinjer

Propositionen

Enligt regeringens bedömning bör allt

kemikaliesäkerhetsarbete utgå från riskvärderingar.

Dagens arbetsmetoder bör kompletteras med ett mer

generellt angreppssätt som riktas mot kemiska ämnen

med dokumenterat hälsofarliga egenskaper samt mot

organiska, av människan framställda ämnen som är

bioackumulerade och långlivade. Det nuvarande sättet

att arbeta, som baseras på utvärderingar av ett

kemiskt ämne i taget, är otillräckligt och alltför

långsamt. Vissa ämnen är dessutom mycket svåra att

riskbedöma. Detta gäller särskilt organiska, av

människan framställda ämnen som är bioackumulerbara

och långlivade.

Som ett led i strävandena att nå delmålet (se ovan)

om att utsläpp och läckage av farliga ämnen till

Östersjön och dess tillrinningsområde samt Nordsjön

skall ha upphört år 2020 bör följande riktlinjer

gälla:

* Nyproducerade varor som introduceras på marknaden

är i huvudsak

- fria från organiska, av människan framställda,

ämnen som är långlivade och bioackumulerbara samt

ämnen som ger upphov till dessa ämnen och

- fria från av människan framställda ämnen som är

cancerframkallande, arvsmassepåverkande och

hormonstörande inklusive fortplantningsstörande.

* Nyproducerade varor som introduceras på marknaden

är i huvudsak fria från kvicksilver, kadmium, bly

och deras föreningar.

* Metaller används i sådana tillämpningar att

metallerna inte kommer ut i miljön i en omfattning

som kan medföra att miljö och människors hälsa kan

komma till skada.

* Organiska, av människan framställda, ämnen som är

långlivade och bioackumulerbara förekommer i

produktionsprocesser endast om företaget kan visa

att hälsa eller miljö inte kommer till skada.

Tillstånd och villkor enligt miljöbalken är

utformade så att denna riktlinje kan säkerställas.

Riktlinjerna bör vara vägledande för företagens

produktutveckling och tjäna som mål för deras

kemikaliestrategier. Redan i dag görs stora

ansträngningar för att ta bort skadliga ämnen.

Regeringen avser att verka för att dessa riktlinjer

skall vara genomförda redan inom 10-15 år.

Regeringen avser vidare att år 2003 genomföra en

översyn av de kemikaliepolitiska målen och

styrmedlen. Slutligen avser regeringen att

tillsammans med andra länder inom EU driva frågan om

mål för kemikaliepolitiken enligt dessa riktlinjer.

Motionerna

Enligt motion Jo75 (mp) vågar regeringen inte föra

en offensiv kemikaliepolitik. Det är hög tid att gå

vidare med förbud för de kemikalier som uppfyller de

kriterier som anförs i regeringens förslag. Den

frivilliga vägen är för osäker. Ett förbud får

dessutom oftast fart på teknikutvecklingen (yrkande

4). I motion MJ743 (mp) framhålls att stor

försiktighet och framförhållning bör gälla vid

tillverkningen av ett nytt kemiskt ämne. Ett kemiskt

ämne skall endast få tillverkas om det från

samhällets synpunkt kan anses nödvändigt och

tillverkaren kan bevisa att det är ofarligt (yrkande

2). Enligt motion MJ782 (m) måste målet för

kemikaliekontrollen vara att förhindra skada på

människa och miljö. All riskbedömning skall vara

kunskapsbaserad och försiktighetsprincipen skall

inte tillämpas på svaga indikationer och lösligt

grundade misstankar om farlighet. Bedömningen av

ämnen och varor skall bygga på generella kriterier

(yrkande 17 delvis). Enligt motion MJ785 (mp) behövs

det kriterier för att bedöma riskerna med farliga

ämnen. En komplettering med s.k. stupstockskriterier

är nödvändig. Sådana kriterier bygger på att de

inneboende egenskaperna hos en kemikalie i sig anses

tillräckliga för att meddela ett förbud. Vidare bör

positiv listning genomföras vilket innebär att

endast i förväg godkända substanser tillåts.

Härigenom kommer försiktighetsprincipen till fullt

uttryck. På sikt bör detta kombineras med urval

baserat på kemisk struktur (yrkande 11). I motionen

framhålls vidare att positiv listning inte kommer

att kunna tillämpas för stora grupper av mindre

farliga ämnen. Detta innebär att de flesta sådana

ämnen kommer att kunna säljas och köpas fritt. Här

krävs en successiv anpassning för att minska

användningen. Förutom miljömärkning kan

miljöavgifter, stöd och skattelättnader användas mer

utbrett. Det krävs således strängare styrmedel i

samverkan med nu nämnda urvalsmetoder (yrkande 12).

Vidare yrkas att arbetet med genomförandet av den så

kallade 29-listan och tidigare solnedgångsprojekt

återupptas (yrkande 14).

Enligt motion Jo64 (kd) yrkande 7 är det av stor

betydelse att staten i sina olika skepnader

(myndigheter, företag, verk etc.) inte bara lever

upp till givna målsättningar och regler på

kemikalieområdet utan även går före och är ett

föredöme. I motion MJ735 (mp) yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag på gränsvärden för

kadmium i rötslam. Vidare bör regeringen utarbeta

ett förslag till hur en skatt skall kunna tas ut på

kadmium i rötslam. Syftet med ett sådant förslag är

att styra bort det giftiga slammet från åkrarna

(yrkande 1).

Utskottets överväganden

Som regeringen framhåller har stora framgångar

kunnat noteras i arbetet med att minska riskerna vid

användningen av kemikalier. Framgångarna har bl.a.

åstadkommits med bättre produktinformation om risker

och skyddsåtgärder, utfasning av särskilt farliga

kemikalier samt tillståndsprövning för användning av

bekämpningsmedel. Bättre kunskap har utvecklats om

kemikaliers egenskaper, inte minst från

miljösynpunkt. Detta har kunnat uppnås genom en

kombination av myndighetsarbete och industrins egna

insatser.

Utskottet delar regeringens och Kemikommitténs

bedömning att det pågående arbetet med att minska

riskerna för miljö och hälsa från kemikalier bör

påskyndas. Varken i Sverige eller i EU i övrigt

finns i dag resurser att pröva alla nya ämnen som

släpps ut på marknaden. De befintliga ämnena, i

såväl gamla som nya applikationer, utgör också

fortfarande ett svårlösligt problem. Ett annat

grundläggande problem är att produktutvecklingen går

snabbare än den takt i vilken riskbedömningar av

ämnen i de nya produkterna görs. Att utvärdera ett

ämne i taget kräver stora resurser som för

närvarande saknas. Dessutom kan konstateras att

genomförandet av bl.a. Esbjergdeklarationen (se

ovan) innebär att kraven på kemikaliepolitiken

ökar. Deklarationen innehåller bl.a. det

övergripande målet att utsläppen av farliga ämnen

till Nordsjön skall ha upphört år 2020. Det slutliga

målet är enligt deklarationen att halterna i miljön

av farliga ämnen skall vara nära nollnivån och av

naturliga ämnen nära de naturligt förekommande

halterna. För att kunna påskynda arbetet och möta de

nya krav som följer av Esbjergdeklarationens mål

behövs nya angreppssätt i kemikaliearbetet.

Utskottet delar därmed regeringens uppfattning att

allt kemikaliesäkerhetsarbete bör utgå från

riskvärderingar. Det är nödvändigt att hitta ett

arbetssätt som är riktat generellt mot de farligaste

ämnena och som inte hämmas av att kunskapsläget på

kemikalieområdet är otillräckligt.

De i propositionen föreslagna riktlinjerna är en

vägledning till var och en som hanterar kemikalier.

Kemikaliepolitiken skall inriktas mot det nationella

miljökvalitetsmålet Giftfri miljö (se ovan), som

innebär att ämnen och metaller som skapats i eller

utvunnits av samhället inte får hota människors

hälsa eller den biologiska mångfalden. Riktlinjerna

syftar i första hand till att vara en vägledning för

det arbete som utförs av företagen och bör tjäna

som utgångspunkt och mål för de strategier dessa

upprättar. Företagen bör inrikta sitt

utvecklingsarbete mot att avveckla användningen av

de ämnen som kan komma att omfattas av riktlinjerna.

Dessutom blir riktlinjerna ett stöd för

myndigheternas arbete och för tillämpningen av

miljöbalken. Utskottet instämmer i regeringens

bedömning att nya varor, som introduceras på

marknaden, i god tid före år 2020 måste vara fria

från ämnen som är eller skulle kunna utgöra ett hot

mot människors hälsa eller miljön om

Esbjergdeklarationens mål skall kunna nås. Förslaget

till riktlinjer gäller just utsläppande på marknaden

av nya varor och är därmed ett nödvändigt steg på

vägen för att nå det mål som fastställts i

Esbjergdeklarationen och som uttrycks i nämnda

miljökvalitetsmål.

Som framhålls i propositionen är de egenskaper och

effekter som enligt riktlinjerna kännetecknar ämnen

som skall fasas ut inte definierade. För att

riktlinjerna skall kunna tillämpas fullt ut krävs

att sådana definitioner utarbetas. Dessa är

avgörande för hur många ämnen som berörs och därmed

för vilka konsekvenser de föreslagna riktlinjerna

medför. I vissa fall kommer det inte att vara

möjligt att helt fasa ut användningen av de ämnen

som riktlinjerna omfattar. För några viktiga

användningsområden kan t.ex. sådana ämnen vara svåra

att ersätta med andra mindre farliga ämnen eller

metoder. Detta kan särskilt komma att gälla varor

som importeras i betydande omfattning där

importörerna i praktiken har liten, om ens någon,

möjlighet att påverka tillverkarnas utformning av

varorna. Som regeringen framhåller är det i dessa

fall av största betydelse att användningen av de

aktuella ämnena sker under former som är acceptabla

från risksynpunkt. Samhällets regler och redskap

måste därför vara så utformade att de ämnen som

omfattas av de föreslagna riktlinjerna om ca 10-15

år kan användas på ett sådant sätt att miljön eller

människors hälsa inte äventyras. Användningen av

sådana ämnen bör dessutom vara föremål för en

särskild kontroll från samhällets sida. Detta

innebär att även skärpt lagstiftning kan visa sig

behövas framgent.

Den 15 oktober 1998 beslutade regeringen tillkalla

en särskild utredare med uppdrag att bl.a. föreslå

närmare definitioner i form av gränser m.m. för de

egenskaper och effekter som avses i de ovan

föreslagna riktlinjerna. Vidare skall utredaren

analysera om det behövs, och i så fall lämna förslag

till, ytterligare styrmedel för att åstadkomma en

skärpt kontroll (tillståndsprövning och förbud) av

ämnen som omfattas av riktlinjerna. Förslagen skall

beakta EG:s regelverk. Uppdraget skall utgå från en

bedömning av risker för hälsa och miljö samt

samhällsekonomiska aspekter (dir. 1998:91).

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att

samhällets kemikaliekontroll och regelsystem

visserligen har stor betydelse, men det huvudsakliga

ansvaret för att riktlinjerna skall uppfyllas ligger

ändå hos dem som tillverkar, köper in respektive

konsumerar varor som innehåller kemikalier. Ett

särskilt ansvar i alla dessa funktioner innehar den

kemibaserade industrin. I detta sammanhang bör

framhållas att man vid lämpliga tillfällen måste

göra utvärderingar av hur riktlinjerna efterlevs och

av hur effektiva styrmedlen på kemikalieområdet är.

Regeringen har också för avsikt att år 2003

genomföra en sådan översyn och utvärdering av de

kemikaliepolitiska målen och styrmedlen. Översynen

skall inte bara gälla hur riktlinjerna efterlevs

utan också innefatta en analys av konsekvenser för

miljö samt ekonomi och samhällsutveckling. Enligt

utskottets bedömning är syftet med motionerna Jo75

(mp) yrkande 4, MJ743 (mp) yrkande 2, MJ782 (m)

yrkande 17 delvis och MJ785 (mp) yrkandena 11, 12

och 14 med det anförda i allt väsentligt

tillgodosett. Yrkandena påkallar således ingen

ytterligare riksdagens åtgärd.

I sin uppföljning av arbetet med att föra Sverige

mot en ekologisk hållbarhet (regeringens skrivelse

1998/99:5) redovisas bl.a. den fortsatta

utvecklingen av miljöledningssystem i statliga

myndigheter. Totalt 66 statliga myndigheter arbetar

för närvarande med att införa miljöledningssystem

som ett verktyg för att integrera miljöhänsyn. Så

gott som alla har gjort en miljöutredning av sin

interna och externa verksamhet, flertalet har tagit

fram miljöpolicy och handlingsplan för det fortsatta

arbetet. Fler myndigheter kommer att utses för att

år 1999 påbörja införandet av miljöledningssystem.

Med det anförda avstyrks motion Jo64 (kd) yrkande 7

i den mån den inte kan anses tillgodosedd.

Ovan redovisade riktlinjer innebär att kadmium inte

bör förekomma i varor. För att detta skall kunna

uppnås i fråga om handelsgödsel krävs dock att

processer för att rena fosfat från kadmium utvecklas

och tas i bruk. Sverige kan inte åstadkomma detta på

egen hand. Som framgår av propositionen pågår ett

utvecklingsarbete, delvis finansierat med EU-medel,

som visar att det går att rena fosfatet till en

rimlig kostnad. Reningsanläggningar i kommersiell

drift är en förutsättning för att riktlinjen i fråga

om kadmium skall vara möjlig att nå för

handelsgödsel. I den handelsgödsel som används i

Sverige är halten av kadmium relativt låg, vilket

beror på att industrin till följd av skatten på

kadmium väljer råvaror från fyndigheter med låg

kadmiumhalt. Enligt lagen (1984:409) om skatt på

gödselmedel skall en miljöskatt betalas för varje

helt gram kadmium i gödselmedlet, till den del

kadmiuminnehållet överstiger fem gram per ton

fosfor. Med det anförda föreslår utskottet att

motion MJ735 (mp) yrkande 1 lämnas utan riksdagens

vidare åtgärd.

8.2 Arbetet med att minska riskerna vid hantering av

kemikalier

Propositionen

När det gäller utgångspunkter för det framtida

arbetet framhåller regeringen att de pågående

arbetet med att begränsa eller avveckla vissa

särskilt farliga kemikalier måste fortgå. Det behövs

även fortsättningsvis stora insatser för att öka

kunskaperna om kemiska ämnens hälso- och

miljöfarliga egenskaper samt om deras förekomst och

användning. En skärpt kontroll kommer att riktas

mot de ämnen som omfattas av riktlinjerna.

Enligt regeringens bedömning bör samverkan mellan

myndigheter och industrin öka. Myndigheterna bör

sträva efter arbetsformer som involverar dem som är

viktiga att nå i kemikaliearbetet. Denna samverkan

bör ske på alla nivåer, såväl inom landet som i

fråga om Sveriges agerande inom EU och i andra

internationella sammanhang.

Vidare bör informationen om företagens användning

av farliga kemiska ämnen bli mer lättillgänglig för

allmänheten.

Arbetet med en internationell överenskommelse om

harmonisering av klassificering och märkning av

kemiska produkter bör prioriteras. OECD:s

kemikaliearbete bör inriktas mot utveckling av

metoder för testning och bedömning av kemikalier

inklusive harmoniserade kriterier för klassificering

och märkning.

Kunskaperna bör öka om förekomst, upplagring och

flöden av farliga ämnen i samhället och om hur

människa och miljö exponeras för dessa. Regeringen

har för avsikt att ge Kemikalieinspektionen och

Naturvårdsverket i uppdrag att genomföra en

översiktlig studie av denna inlagring och redovisa

hur den kan kartläggas.

Vidare bör Sverige verka för en gemensam

kemikaliepolicy i EU och för att användningen i

varor av de ämnen som omfattas av riktlinjerna

avvecklas inom hela EU-området.

När det gäller global samverkan för att uppnå de

nationella miljökvalitetsmålen framhåller regeringen

att Sverige aktivt bör delta i arbetet med att

utarbeta en global konvention om begränsad

användning och utsläpp av långlivade organiska ämnen

(POPs) liksom aktivt verka för att en global

konvention om gränsöverskridande handel med farliga

ämnen (Prior Informed Consent) snarast träder i

kraft. Sverige bör stödja och driva på utvecklingen

mot en sammanhållen kemikaliekontroll globalt bl.a.

genom arbetet i det Internationella forumet för

kemikaliesäkerhet (IFCS). Sverige bör verka för en

ökad samordning mellan olika internationella och

regionala organisationer som arbetar med

kemikaliesäkerhet. Sverige bör stödja samarbete

mellan regeringar, industri, forskning och ideella

organisationer.

Motionerna

I motion Jo62 (m) framhålls betydelsen av samsyn med

andra EU-länder när det gäller kemikaliepolitiken

(yrkande 7). Enligt motion Jo75 (mp) yrkande 2 är

det nödvändigt att en gemensam kemikaliepolicy inom

EU ställer minimikrav. Vidare måste det vara möjligt

för ett medlemsland att kunna gå före. I motion

MJ719 (m) yrkas att ett nytt avgiftssystem utreds.

Enligt motionärerna upplevs nuvarande förordning om

kemikalieavgift av mindre företag som orättvis.

Avgiften bör stå i proportion till omsättningen. Ett

sådant förenklat system innebär också lägre

administrationskostnader. I motion MJ725 (s)

framhålls att nickel är ett starkt

allergiframkallande grundämne. Trots det finns ingen

lagstiftning som reglerar nickelförekomsten i

kosmetika. Då antalet nickelallergiker i dag är

mycket stort är det väsentligt att bl.a. hudnära

produkter inte innehåller nickel. En reglering av

förekomsten av nickel i kosmetika är därför

nödvändig. Enligt motion MJ782 (m) bör företagens

avgifter till KEMI ses över. Även behovet av tydliga

regler för produktinformation om farliga kemikalier

bör bli föremål för en översyn. Vidare framhålls

betydelsen av att kemikaliepolitiken sätts in i ett

internationellt sammanhang. Kunskap skall finnas om

ämnenas och produkternas inverkan på hälsa och

miljö, vilket ger ökad möjlighet att välja de minst

skadliga alternativen. Försiktighetsprincipen skall

inte tillämpas på allt för svaga indikationer

(yrkande 17 delvis). När det gäller Sveriges

ståndpunkt i fråga om nationell

kemikalielagstiftning framhålls i motion MJ785 (mp)

att det tidigare i vissa sammanhang bl.a. hävdats

att artikel 100a i Romfördraget, den s.k.

miljögarantin, innebar att Sverige skulle kunna

behålla sina nationella regler efter den fyraåriga

övergångsperioden slut. Detta även om EU:s regler

vid den tidpunkten inte motsvarade de strängare

svenska. Denna attityd till användningen av

miljögarantin och möjligheten att föra en progressiv

nationell miljöpolitik har regeringen tidigare sagt

sig stå bakom. I nuvarande uttalanden nationellt och

i EU-förhandlingar är denna attityd som bortblåst.

Motionärerna kräver en mer självsäker hållning från

den svenska regeringens sida i dessa frågor (yrkande

1). Enligt yrkande 3 skall en på vetenskaplig grund

förmodad större risk medföra att utbytesregeln

tillämpas om inte hanteraren kan bevisa att

bedömningen är felaktig. Det är av stor betydelse

att regeringen framhärdar när det gäller vikten av

att behålla substitutionsprincipen, med den

tillämpning den har enligt gällande nationell rätt,

i EU och i andra internationella sammanhang. Enligt

motionärerna måste den svenska regeringen ge berörda

myndigheter betydligt mer långtgående mandat än vad

Kemikommittén föreslår. Samverkan mellan myndigheter

och industri är tillräckligt stor redan. Med EU-

medlemskapet har det progressiva

lagstiftningsarbetet upphört. Sverige behöver med

hjälp av den fackkunskap som finns hävda sina

tidigare idéer på området (yrkande 6). När det

gäller att införa genomförandeinstrument av olika

slag kommer Kemikommittén inte med några förslag

till lösningar som kan antas leda till en avgiftning

av samhället (yrkande 7). Beträffande frågan om

nationell kemikalielagstiftning i ett

federationsliknande system anförs i motionen att det

i USA, som är en äkta federation, går alldeles

utmärkt att ha olika kemikalieregler i olika stater.

Att EU skulle stå och falla med denna fråga kan

ingen hävda. EU måste förr eller senare ta sig an

frågan om kommissionens förhållningssätt som kväver

och motarbetar nödvändig utveckling och innovation.

En utveckling måste till för att ett avgiftat

samhälle skall kunna bli verklighet. Sverige måste

verka för att nödvändiga förändringar kommer till

stånd (yrkande 8). Utgångspunkt för en svensk

politik i EU bör vara ett bibehållet nationellt

miljöarbete och en tydlig och självklar rätt att gå

före när det gäller lagstiftning på miljöområdet.

Gemensamma EG-regler bör alltid baseras på de

nationella regler som har den högsta miljö- och

hälsoskyddsnivån (yrkande 13). Enligt motion MJ791

(mp) yrkande 3 bör substitutionsprincipen gälla för

användningen av kemikalier vid lädertillverkning. I

motion So374 (kd) framhålls att en viktig

förutsättning för att den enskilde, det allmänna

och företag skall kunna välja bort allergener är att

produkter och varor märks. Konsumenter måste kunna

lita på att de produkter de köper inte innehåller

allergiframkallande ämnen. Produktinformationen

måste förbättras genom att allergiframkallande ämnen

alltid deklareras på produkten på ett lättbegripligt

sätt. Detta gäller både för kemikalier i stort samt

bl.a. hushållskemikalier, kläder och läkemedel

(yrkande 9). Enligt motion U508 (mp) skall en

prioriterad fråga för Sverige vara att inom EU få

bort farliga kemikalier från marknaden (yrkande 21).

Utskottets överväganden

Som anförs i propositionen kommer samverkan mellan

industrin och myndigheter att få en ökad betydelse i

den framtida kemikaliepolitiken. Utgångspunkten är

att kemikaliepolitikens mål framför allt skall

uppnås genom insatser från dem som producerar,

importerar och använder kemikalier. I denna

samverkan har industrins branschorganisationer en

viktig roll. Utskottet delar regeringens uppfattning

att myndigheter och industrin bör öka sitt samarbete

när det gäller EU:s kemikalielagstiftning. Det är

också viktigt att miljöorganisationer,

konsumentorganisationer och fackliga organisationer

deltar i EU-arbetet. Dessa organisationer har stora

möjligheter att framföra synpunkter som ligger i

linje med svenska intressen eftersom samsynen ofta

är stor i frågor som är väsentliga för Sverige. Med

ökad samverkan kan den svenska slagkraften stärkas

påtagligt. Mycket kan även på annat sätt vinnas

genom samverkan mellan myndigheter och företag. Ett

viktigt inslag i denna samverkan kan i framtiden

vara frivilliga åtaganden av olika slag. Av stor

betydelse för företagens framtida kemikaliearbete är

också utvecklingen av olika kvalitets- och

miljöledningssystem såsom EMAS, ISO 9 000 och ISO

14 000. Den kemiska industrins handlingsprogram

Ansvar & Omsorg är ett annat exempel på system för

att förbättra både kunskaperna och rutinerna. Vidare

är det angeläget att de frivilliga

miljöledningssystemen utnyttjas för att höja nivån

på kemikaliesäkerheten. Som regeringen framhåller

bör Kemikalieinspektionen (KEMI) utveckla verktyg

som underlättar för företagen att välja mindre

skadliga kemikalier i enlighet med

produktvalsprincipen i miljöbalken. Vidare anser

utskottet att framtagande av listor, t.ex.

observationslistan (200 ämnen som kräver särskild

uppmärksamhet) samt begränsningslistan (ett 70-tal

ämnen eller ämnesgrupper vars användning är

inskränkt eller förbjuden) och andra verktyg som

underlättar företagens arbete, är en självklar del i

myndighetens verksamhet. Vidare bör betydelsen av

både lokalt och regionalt arbete för att minska

riskerna från kemikalier uppmärksammas och att

systemtillsynen och egenkontrollen ökar. Mot

bakgrund av det anförda är utskottet inte berett att

föreslå något uttalande från riksdagens sida med

anledning av motion MJ785 (mp) yrkandena 6 och 7.

Motionen avstyrks i berörda delar.

Utskottet är i detta sammanhang inte heller berett

att föreslå något uttalande från riksdagens sida med

anledning av de i motionerna MJ719 (m) och MJ782 (m)

yrkande 17 (delvis) framförda yrkandena om

kemikalieavgifter. Motionerna avstyrks.

När det gäller den i motion MJ785 (mp)

uppmärksammade möjligheten att ha olika regler för

kemikalier i medlemsländerna vill utskottet anföra

följande. När det är motiverat skall hanteringen av

ämnen förbjudas eller begränsas. Som framhålls i

propositionen kommer Sverige i sådana fall att

främst utnyttja de möjligheter EU-medlemskapet ger

att genom förbud eller begränsningar på EU-nivå få

ett brett genomslag för åtgärderna. Detta bör dock

inte hindra Sverige från att vidta nationella

åtgärder när det finns bl.a. starka vetenskapligt

underbyggda skäl för detta. Vidare måste Sverige

internationellt verka för att användning och utsläpp

av farliga kemikalier avvecklas eller begränsas

genom bindande konventioner. Med det anförda

avstyrks motion MJ785 (mp) yrkande 8 i den mån den

inte kan anses tillgodosedd.

Utskottet delar regeringens bedömning att Sverige

inom OECD:s kemika-

liearbete bör prioritera undersöknings- och

bedömningsmetoder för kemikalier, inklusive arbetet

med harmoniserade kriterier för klassificering och

märkning. Klassificering och märkning av kemiska

produkter utifrån deras egenskaper är ett viktigt

medel för att minska riskerna för hälsa och miljö. I

dag sker klassificering och märkning av kemiska

produkter i stort sett uteslutande på basis av

internationellt utarbetade kriterier. Ett viktigt

fortlöpande och krävande arbete med klassificering

av kemiska ämnen görs inom EU:s kommittéer och

arbetsgrupper till vilka alla medlemsstater bidrar

med underlag. I detta sammanhang bör även hänvisas

till ett förslag till modernisering av direktiv

379/88 om klassificering och märkning av kemiska

beredningar (preparat) som för närvarande är föremål

för behandling inom EU. Förslaget innebär att kraven

på märkning avseende innehåll av allergiframkallande

ämnen skärps. Vidare följer av förslaget till nya

regler att betydligt lägre koncentration av

allergiframkallande ämnen måste deklareras. Dessutom

skall namnet på det allergiframkallande ämnet anges.

Rådet förväntas ta ett slutligt beslut under våren

1999. I Agenda 21 har uppställts som mål att det ska

finnas ett globalt harmoniserat system för

klassificering och märkning av kemikalier år 2000.

Arbete pågår också inom OECD med att ta fram

harmoniserade kriterier för klassificering av olika

effektområden som t.ex. akut giftighet samt

allergiframkallande och cancerframkallande

egenskaper. En av grundprinciperna för arbetet är

att harmonisering skall ske på högsta skyddsnivå.

Enligt utskottets bedömning kan syftet med

motionerna MJ782 (m) yrkande 17 delvis och So374

(kd) yrkande 9 med det anförda i allt väsentligt

anses tillgodosett. Yrkandena påkallar således ingen

ytterligare riksdagens åtgärd.

När det gäller förekomsten av nickel i framför allt

hudnära kosmetika hänvisar utskottet i först hand

till vad som nu anförts om klassificering och

märkning av allergiframkallande ämnen. Härutöver bör

uppmärksammas att kosmetiska produkter regleras i

EG:s direktiv om kosmetiska produkter (76/768/EEG).

Direktivet innehåller regler på gemenskapsnivå för

kontroll, sammansättning och märkning av kosmetiska

produkter. Huvudsyftet med direktivet är skyddet av

folkhälsan. De svenska reglerna för kosmetiska och

hygieniska produkter finns i förordningen

(1993:1283) om kosmetiska och hygieniska produkter.

Reglerna i miljöbalken om utredning och bedömning

av bl.a. kemiska produkters hälsorisker är

tillämpliga på dessa produkter. Läkemedelsverket

får enligt förordningen meddela de ytterligare

föreskrifter som behövs i fråga om utredningar av

hälso- och miljöfarlighet. Med det anförda föreslår

utskottet att motion MJ725 (s) lämnas utan

riksdagens vidare åtgärd.

I likhet med regeringen anser utskottet att

försiktighetsprincipen och produktvalsprincipen

(substitutionsprincipen) måste accepteras globalt. I

såväl det internationella som det nationella svenska

kemikaliekontrollarbetet är tillämpningen av

försiktighetsprincipen ett fundament för arbetet med

att minska riskerna vid hantering av kemiska

produkter. De nu av regeringen föreslagna

riktlinjerna är ett uttryck för bl.a. denna princip.

Enligt Riodeklarationen innebär

försiktighetsprincipen "att om det föreligger hot om

allvarlig eller oåterkallelig skada får avsaknaden

av full vetenskaplig bevisning inte användas som

ursäkt för att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder

för att förhindra miljöförstöring".

Försiktighetsprincipen skall vidare "i syfte att

skydda miljön tillämpas så långt möjligt och med

hänsyn tagen till staternas möjligheter härtill".

Principen finns även uttryckt i Romfördraget. Som

framhålls i propositionen har Sverige, vid sidan om

försiktighetsprincipen, i olika internationella

sammanhang hävdat att sådana kemiska produkter bör

undvikas som kan ersättas med mindre farliga

produkter. I likhet med regeringen anser utskottet

att detta är en förutsättning för att

Esbjergdeklarationens mål skall nås. Principen finns

också nämnd i Agenda 21 under avsnittet om

riskbegränsning, mer som ett exempel på en metod än

som en princip. Som ett utslag av

produktvalsprincipen ingår i miljöbalken en allmän

hänsynsregel i 2 kap. 6 §. Regeln innebär att alla

som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet

eller vidta en åtgärd skall undvika att använda

eller sälja sådana kemiska produkter eller

biotekniska organismer som kan befaras medföra

risker för människors hälsa eller miljön, om de kan

ersättas med sådana produkter eller organismer som

kan antas vara mindre farliga. Enligt utskottets

bedömning är syftet med motionerna MJ782 (m) yrkande

17 delvis, MJ785 (mp) yrkande 3 och MJ791 (mp)

yrkande 3 med det anförda i allt väsentligt

tillgodosett. Yrkandena påkallar således ingen

ytterligare riksdagens åtgärd.

Utskottet delar regeringens bedömning att Sverige

bör verka för en gemensam kemikaliepolicy i EU och

för att användningen i varor av de ämnen som

omfattas av riktlinjerna avvecklas inom hela EU-

området. På initiativ av bl.a. Sverige diskuterades

frågan om behovet av en övergripande kemikaliepolicy

på det informella miljöministermötet i Chester i

april 1998. Som en följd av detta åtogs sig den

ansvarige kommissionären att göra en utvärdering av

gällande legala verktyg på kemikalieområdet. Vid

miljörådsmötet den 21 december 1998 redovisades

resultatet av detta arbete. Den föreliggande

rapporten, i vilken man identifierar behov av

åtgärder på flera plan, är ett första steg i

Kommissionens översyn av kemikalieområdet. Den 24-25

februari 1999 arrangerades ett möte med

medlemsländerna, gemenskapens olika institutioner,

NGO:er och industrirepresentanter samt andra

intressegrupper för diskussion om de problem som

identifierats i denna den första översynen. Som ett

tredje steg avser sedan kommissionen att under år

1999 lämna ett meddelande till rådet och parlamentet

som innehåller slutsatser från översynen samt

förslag till en framtida kemikaliestrategi inklusive

olika förslag till reglering på området. Enligt vad

utskottet erfarit ställde sig rådet enhälligt bakom

de i rapporten redovisade slutsatserna samtidigt som

man underströk nödvändigheten av en ny

kemikaliepolitik som bygger på ett mer specifikt

ansvarstagande från intressenterna (industrin). Mot

bakgrund av det anförda finner utskottet ingen

anledning att föreslå något riksdagsuttalande med

anledning av motionerna Jo62 (m) yrkande 7, MJ782

(m) yrkande 17 delvis, MJ785 (mp) yrkande 13 och

U508 (mp) yrkande 21. Motionerna avstyrks därmed i

berörda delar.

Enligt utskottets mening kan även syftet med

motion Jo75 (mp) yrkande 2 i allt väsentligt anses

tillgodosett med det nu anförda. Motionen bör därför

lämnas utan vidare åtgärd.

I anslutningsfördraget till EU fick bl.a. Sverige

vissa undantag på kemikalieområdet under en

fyraårsperiod. Övergångsperioden för de svenska

undantagen löpte ut den 31 december 1998. I

anslutningsfördraget ingick dessutom att en översyn

av gemenskapens bestämmelser skulle utföras för de

områden som omfattades av undantagen. Vid

miljörådsmötet den 21 december 1998 redovisades

resultatet av denna översyn. Utfallet innebär att

Sverige kan bibehålla sin skyddsnivå på de aktuella

områdena. I många fall innebär översynen att kraven

skärps i hela EU och i vissa fall även i Sverige. I

några fall innebär besluten att övergångstiden

förlängs i avvaktan på utfallet av internationella

förhandlingar eller ytterligare analyser inom EU.

Mot bakgrund härav föreslår utskottet att motion

MJ785 (mp) yrkande 1 lämnas utan riksdagens vidare

åtgärd.

9 Begränsningar och avveckling av vissa

skadliga ämnen

9.1 Inledning

Propositionen

Förslag till riktlinjer för det framtida arbetet med

att minska riskerna från kemikalier har redovisats i

föregående avsnitt. Riktlinjerna innebär att

särskilt farliga ämnen som uppfyller vissa generella

kriterier inte skall förekomma i varor och

processer. Arbetet för att uppnå detta kommer att

ske inom ramen för våra internationella åtaganden

och ansvaret åvilar i första hand de som producerar,

importerar eller på annat sätt hanterar varorna.

Riktlinjerna kommer dock också att vara styrande för

myndigheternas arbete och för utformningen av den

framtida kemikalielagstiftningen.

Det finns en rad skäl till att fortsätta bedriva

ämnes- eller ämnesgruppsvisa åtgärder. Ämnena kan

t.ex. ingå i ett pågående program som bör fortsätta.

Det kan också vara fråga om en grupp av ämnen som

erbjuder speciella problem på grund av att de

används på ett särskilt sätt.

Motionerna

I motion MJ747 (mp) uppmärksammas att

Naturvårdsverket, i sin rapport 4765 Ren luft och

gröna skogar, föreslagit mål för fosfor i

kretsloppet. Mycket av fosforn hamnar i vatten och

orsakar övergödning och rubbad ekologisk balans.

Kväve har tidigare ansetts som det ämne som orsakat

störst problem i havet, men nya rön tyder på att

fosfor kan ha större betydelse än man tidigare

trott. Fosfor bryts i dag av lagrade resurser och

dagens användning är inte långsiktigt hållbar.

Regeringen bör ges i uppdrag att ta fram en

handlingsplan för fosfor där målet skall vara att

förluster inte får vara större än att miljön inte

skadas (yrkande 7). Enligt motion MJ791 (mp) yrkande

2 bör initiativ tas till forskning om riskerna med

läderhantering och dess samband med cancer.

Utskottets överväganden

Som anförts i föregående avsnitt skall det framtida

kemikaliesäkerhetsarbetet utgå från riskvärderingar.

Dagens arbetsmetoder bör kompletteras med ett mer

generellt angreppssätt som riktas mot kemiska ämnen

med dokumenterat hälsofarliga egenskaper samt mot

organiska av människan framställda ämnen som är

bioackumulerade och långlivade. De föreslagna

riktlinjerna för det framtida arbetet med att minska

riskerna från kemikalier kommer också att vara

styrande för myndigheternas arbete och för

utformningen av den framtida

kemikalielagstiftningen. Sedan länge pågår dessutom

ett arbete med att fasa ut eller reglera särskilt

farliga ämnen eller grupper av ämnen. Som framhålls

i propositionen kommer detta arbete att fortsätta.

Visserligen är det troligt att många av de ämnen

eller grupper av ämnen som berörs av särskilda

avvecklings- eller begränsningsåtgärder kommer att

återfinnas bland de ämnen som enligt riktlinjerna i

huvudsak inte längre skall finnas i varor efter

10-15 år. Det finns dock en rad skäl till att ändå

fortsätta att bedriva ämnes- eller ämnesgruppsvisa

åtgärder. Ämnena kan t.ex. ingå i ett pågående

program som bör fortsätta. Det kan också vara fråga

om en grupp av ämnen som erbjuder speciella problem

på grund av att de används på ett särskilt sätt.

Dessa ämnesgrupper har sällan de egenskaper som

pekas ut i riktlinjerna men kräver ändå särskilda

åtgärder just på grund av deras användningsområde.

Regeringen har nu redovisat sina bedömningar av hur

arbetet bör bedrivas i framtiden för ett antal ämnen

eller ämnesgrupper. Utskottet, som återkommer till

vissa av dessa i det följande, är inte berett att i

detta sammanhang tillstyrka de krav på en

handlingsplan för fosfor som förs fram i motion

MJ747 (mp) yrkande 7. Motionen avstyrks i berörd

del.

När det gäller de i motion MJ791 (mp) framförda

kraven beträffande forskning om läderhantering har

utskottet vid sin senaste behandling av motsvarande

yrkande hänvisat till att riksdagens beslut om mål

och riktlinjer för forskningen avser perioden

1997-1999. Vidare framhölls att specificerade

forsknings- och resursfördelningsfrågor delegerats

till berörda högskoleorgan och till de

forskningsfinansierade organen (1997/98:JoU16 s. 3).

Med hänvisning härtill avstyrks motion MJ791 (mp)

yrkande 2.

9.2 Läkemedels samt kosmetiska och hygieniska

produkters miljöpåverkan

Propositionen

Enligt regeringen bör behov av åtgärder för att

säkerställa att läkemedel samt hygieniska och

kosmetiska produkter inte medför negativ

miljöpåverkan utredas. Vidare anförs att kommuner

och länsstyrelser bör bli ansvariga för tillsynen av

kosmetiska och hygieniska produkter. Sverige bör

även driva frågan om miljöriskvärdering av

kosmetiska produkter inom EU.

Motionen

Enligt motion MJ743 (mp) har det visat sig att

långvariga utsläpp av kemikalier och läkemedel ger

stora effekter på miljön. En framförhållning av

vilka skador som kan uppstå och att utnyttja

försiktighetsprincipen måste utgöra en förutsättning

vid alla introduktioner av nya ämnen. Vid

tillverkning av läkemedel bör hänsyn tas till

ekologiska aspekter, som kan bli resultatet vid

användningen (yrkande 3).

Utskottets överväganden

Som framhålls i propositionen är läkemedel och

medicinska produkter väl kontrollerade till sina

effekter på människor och djur vid avsedda doser.

Kasserade läkemedel skall lämnas tillbaka till

apoteken och destrueras under kontrollerade former.

En stor mängd skiftande produkter hamnar dock efter

användning i miljön via avloppsnät och deponier.

Sedan år 1995 är arbetet med miljöeffekter av

läkemedel och dessas nedbrytningsprodukter reglerat

i läkemedelslagen (1992:859). Läkemedelsverket har

en central roll när det gäller att föreslå lämpliga

åtgärder för att minska läkemedlens påverkan på

miljön. För nya läkemedelsprodukter har sedan den 1

maj 1995 krav på miljökonsekvensbeskrivning införts

inom EU vid ansökningar om godkännande (direktiv

65/65/EEG, ändrat genom direktiv 93/39/EEG och

direktiv 81/851/EEG, ändrat genom direktiv

93/40/EEG). Som framgår av propositionen är

riktlinjer för dessa miljökonsekvensbeskrivningar

under utarbetande för humanläkemedel. 1998 startade

Läkemedelsverket ett program för att en

miljöriskvärdering i relation till nytta även skall

omfatta redan godkända produkter. Dessutom har krav

på miljöeffektundersökning av redan godkända

produkter börjat gälla. Inom en femårsperiod kommer

företag att anmodas lämna in viss dokumentation som

gör det möjligt för Läkemedelsverket att avgöra

vilka läkemedel som behöver ytterligare

dokumentation för att en korrekt risk/nytta-

bedömning skall kunna göras. Läkemedel som bedöms

kunna ackumuleras i miljön kan bli föremål för

särskilda inskränkningar i användningen. I likhet

med regeringen anser utskottet dock att åtgärder

för att minimera läkemedlens miljöpåverkan efter

användning måste bedömas i relation till de enskilda

medlens nytta från hälsosynpunkt. En analys av

miljöeffekten av enskilda läkemedel görs således

redan, medan det saknas en värdering av vilken risk

för skador på miljön som den totala användningen av

läkemedel kan medföra. Som framgår av propositionen

avser regeringen att särskilt utreda den

miljöpåverkan som användningen av läkemedel (såväl

human- som veterinärmedicinska) medför och behovet

av åtgärder. Mot bakgrund av det anförda föreslår

utskottet att motion MJ743 (mp) yrkande 3 lämnas

utan vidare åtgärd.

9.3 Bly, m.m.

Propositionen

Enligt regeringens bedömning bör all användning av

bly på sikt avvecklas. Regeringen avser att förbjuda

användningen av blyhagel för all jakt och i stort

sett allt skytte från den 1 januari 2000 samt inom

vissa sportskyttegrenar från den 1 januari 2004.

Vidare anförs att användningen av bly i PVC-

produkter på frivillig väg bör ha upphört senast

till år 2002.

Stora tillskott av bly till miljön sker i dag via

blyhagel och blysänken. Vidare sprids en stor mängd

bly via ackumulatorer, vikter och motvikter.

Dessutom finns det användningsområden där alternativ

i dag saknas helt, t.ex. som strålskydd och i vissa

typer av sjökabel. Den upplagrade mängden bly i

samhället har uppskattats till ca 400 000 ton med en

årlig användning på över 40 000 ton. Sedan år 1990

har användningen av bly i Sverige minskat kraftigt

inom vissa områden, främst som bensintillsats, i

konservburkar, plaster, färger, korrosionsskydd och

glas. Inom andra områden har användningen i princip

legat kvar på 1990 års nivå eller t.o.m. ökat. Det

mål som sattes i samband med 1991 års miljöpolitiska

beslut, att användningen av bly på sikt bör

avvecklas genom i huvudsak frivilliga åtgärder, har

inte uppfyllts och arbetet för att uppnå målet har

inte i tillräcklig utsträckning påbörjats på alla

områden.

Regeringen avser att förbjuda användning av

azofärgämnen i textilier som kan ge upphov till

cancerframkallande arylaminer liksom import av

produkter innehållande sådana ämnen. Halten fri

formaldehyd i textilier bör begränsas.

Pentaklorfenol (PCP) i importerade textilier bör

förbjudas. Regeringen har gett Kemikalieinspektionen

i uppdrag att föreslå hur ett sådant förbud kan

utformas. Tillverkare och importörer av textilier

bör säkerställa att ämnen som kan förorsaka

negativa effekter på människors hälsa eller i miljön

inte förekommer i textilier.

Motionerna

I motion Jo61 (s) yrkas att medel avsätts till

forskning om ersättningsmaterial för bly i

hagelpatroner. Enligt motion Jo64 (kd) har det

tidigare uttalats att en övergång från blyhagel till

annat hagel som inte är miljöfarligt skall ske genom

frivilliga åtgärder till någon gång i början av

2000-talet. Enligt motionärernas mening bör denna

strävan också fortsättningsvis gälla. Ännu finns

inget fullgott alternativ. Det är därför inte

särskilt ändamålsenligt att införa ett

blyhagelförbud redan nu. Förslaget om förbud bör

avslås (yrkande 8). I motion Jo67 (m) framhålls att

förslaget att införa ett generellt förbud redan år

2000 kommer som en stor och obehaglig överraskning

för landets jägarkår. Man har sedan länge insett att

blyad ammunition måste avvecklas och därför på

frivillig väg bedrivit ett omfattande arbete för att

informera, utveckla alternativ och föreslå lämpliga

åtgärder. Fullgoda och prismässigt

konkurrenskraftiga alternativ finns ännu inte för

fastmarksjakt och jaktstigsskytte. Järnhagel, som

utgör det enda egentliga alternativet i dag, har

många nackdelar. Följden av ett snabbförbud redan år

2000 kommer bl.a. att innebära en överhängande

rikoschettrisk, stor risk för att miljömässigt sämre

ammunition introduceras, skogsindustrin får

järnhagel i virket och hamstring av

blyhagelammunition. Enligt motionären bör

användningen av blyhagel ha upphört vid all jakt

inom tio år genom frivilliga åtaganden. Enligt

motion Jo74 (c) finns det numera, vad gäller

lerduveskytte med hagelvapen, i marknaden väl

fungerande patroner laddade med stålhagel. När det

gäller jakt i skogslandskapet, framför allt efter

markvilt, har emellertid stålhagel avsevärda

svagheter. Vid träffar i stenar, trädstammar och

liknande uppstår rikoschetter, vilka kan gå i helt

oberäkneliga riktningar. Vidare innebär stålhagel,

som skjuts in i en trädstam, att stockarna kan komma

att väljas bort eller att skärande redskap, vid

upparbetning av virket, skadas. Avkastningen av vilt

- jaktmöjligheterna - har, efter virkesavkastningen,

den största ekonomiska betydelsen vad gäller svenska

skogsmarker. Jakten har vidare mycket stora

rekreationsvärden, inte minst för glesbygdsboende.

Något fullgott ersättningsmaterial för blyhagel vid

skogsjakt finns inte i dag. Mot den bakgrunden bör

det ställas medel till NUTEK:s förfogande för att ta

fram ett alternativhagel med blyets positiva

egenskaper. En referensgrupp, med god kompetens i

jakt- och miljöfrågor, bör knytas till projektet

(yrkande 1). Hos landets jägare och sportskyttar

finns i dag stora mängder blyhagelammunition. Det

kommer inte att vara möjligt att kontrollera att

denna ammunition inte används efter den 1 januari

2000. Även om den inte kommer till användning är det

tveksamt i vilken utsträckning den kommer att lämnas

till destruktion. Därför är det rimligt att den

redan sålda ammunitionen skall kunna användas även

efter den 1 januari 2000. Förbudet mot blyhagel bör

därför avslås (yrkande 2). Däremot bör all

försäljning av blyhagel förbjudas fr.o.m. den 1

januari år 2000 (yrkande 3). I motion MJ723 (kd)

uppmärksammas att bly används i form av blykromater

i lackeringsfärg till fordon. Det används endast i

färg som ger starkt gul och orange nyans. Det går

att framställa gult också utan blykromat, men inte

med samma intensitet. Detta är enligt motionärerna

ett exempel på hur ren flärd leder till användning

av någonting som i alla led medför spridning av bly

till miljön. Ett omedelbart nationellt förbud mot

användning av blykromater bör införas (yrkande 2).

Enligt motion MJ724 (m) har förslaget att från år

2000 generellt förbjuda användning av blyhagel vid

jakt skapat oro och bekymmer såväl i jägarleden som

i kretsar som värnar skogsbruket. Sveriges jägare

och deras organisationer har genom information och

frivilliga insatser ökat förståelsen för problemen

vid fortsatt användning av blyhagel. Det finns

alltså en acceptans hos jägarna och sportskyttarna

att frivilligt begränsa användning av blyhagel. För

att hitta en fullgod ersättning för blyhaglet pågår

forskning och utveckling världen över. Ännu är

problemet inte löst och därför bör riksdagen besluta

om ett begränsat förbud mot blyhagel. Vid jakt i

fält- och skogsmark har inga nämnvärda skador

redovisats. Ett snabbt förbud bör därför begränsas

dels till de skjutbanor där man inte kan vidta

åtgärder mot blyläckage till omgivningen, dels till

jakt i sjö- och våtmarker (yrkande 1). För övrig

användning bör i varje fall en lång tidsfrist, tio

år, medges så att goda alternativ hinner utvecklas

(yrkande 2). I motion MJ792 (m) konstateras att

regeringens förslag baseras på uppfattningen att

försäljningen av blyhagelpatroner inte minskat

tillräckligt mycket, men regeringen kommenterar inte

den minskning av blyhagelanvändningen som förväntas

till följd av det sedan den 1 juli 1998 gällande

förbudet mot blyhagel vid jakt på änder och gäss.

Regeringen tycks inte heller ha analyserat

konsekvenserna av ett totalt blyhagelförbud. Bl.a.

verkar man ha underskattat de säkerhetsrisker i form

av rikoschetter som en övergång till stålhagel

skulle medföra. När det gäller skogsnäringen kan

stålhagel leda till missfärgning av veden samt

skador på skärande delar i förädlingsindustrin. Ett

beslut om totalförbud mot blyhagel vid all jakt

borde vara bättre förberett än vad som nu är fallet.

De olika konsekvenser som nämnts ovan bör bli bättre

utredda innan ett beslut tas. Riksdagen bör därför

avvisa det framlagda förslaget att utöka förbudet

mot blyhagel (yrkande 2).

Utskottets överväganden

Stora tillskott av bly till miljön sker i dag via

blyhagel, blysänken, ackumulatorer, vikter och

motvikter. Ytterligare områden där bly används är

t.ex. lödning, båtkölar, hjulbalanseringsvikter,

blytak, fönsterinfattningar, helkristallglas och

skorstenstätningar. Dessutom finns det

användningsområden där alternativ i dag saknas helt,

t.ex. som strålskydd och i vissa typer av sjökabel.

Som framhålls i propositionen har det mål som sattes

i samband med 1991 års miljöpolitiska beslut, om att

användningen av bly på sikt bör avvecklas genom i

huvudsak frivilliga åtgärder, inte uppfyllts och

arbetet för att uppnå målet har inte i tillräcklig

utsträckning påbörjats på alla områden. Utskottet

anser i likhet med regeringen att arbetet med att

utveckla alternativ och att effektivt omhänderta

blyet vid skrotning, kassering och

restaureringsarbeten bör intensifieras inom alla

områden. Återvinning och minimering av användningen

skall gälla inom alla användningsområden för bly.

På sikt bör användningen av bly inom samtliga

områden avvecklas i enlighet med de nya riktlinjerna

för kemikaliepolitiken. Som regeringen framhåller

bör konsekvenserna av avvecklingen med den

utgångspunkten bli försumbara både avseende

hälsopåverkan och för användare. Det får ankomma på

Kemikalie-inspektionen och Naturvårdsverket att som

centrala tillsynsmyndigheter inom sina respektive

ansvarsområden, i samråd med berörda förbund, vara

pådrivande i arbetet med att minska spridningen av

bly och att följa och driva avvecklingen nationellt

och internationellt. Med det anförda avstyrks motion