Bet. 1998/99:MJU7

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

1998/99:MJU07

Jordbruk och trädgårdsnäring

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

MJU7

Jordbruk och trädgårdsnäring

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 124 motionsyrkanden från den

allmänna motionstiden år 1998. Motionerna avser

bl.a. den framtida gemensamma jordbrukspolitiken,

förslagen i Agenda 2000, inriktningen av den svenska

jordbrukspolitiken, konkurrensvillkor, regionala

stöd och strukturstöd samt den svenska

trädgårdsnäringens utveckling. Utskottet har i detta

ärende inhämtat utförlig information om jordbrukets

och trädgårdsnäringens aktuella situation och om

förhandlingsläget inom EU beträffande Agenda 2000,

m.m. En offentlig utfrågning anordnades den 26

januari 1999, se bilaga 1. Utskottet avstyrker

samtliga motioner med hänvisning bl.a. till tidigare

riksdagsbeslut, vissa utredningar och pågående

överläggningar om reformeringen av EU:s gemensamma

jordbrukspolitik.

Till betänkandet fogas 25 reservationer och 6

särskilda yttranden.

Motionerna

1998/99:MJ201 av Lars Hjertén och Lars Elinderson

(m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ge landets

lantbrukare likartade villkor med kollegerna i andra

EU-länder,

2. att riksdagen beslutar att Sverige skall ta hem

hela det framförhandlade EU-avtalet i enlighet med

vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att snabbt utarbeta

en proposition utifrån den Björkska utredningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att tillvarata

svenska intressen i de nu pågående CAP-

förhandlingarna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att svenska

myndigheter skall arbeta för större enkelhet i

regelsystemet.

1998/99:MJ202 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om investeringsstöd

till livsmedelsindustrin,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

fullt svenskt utnyttjande av de möjligheter till

investeringsstimulanser som EU-medlemskapet

erbjuder, i enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:MJ203 av Ingvar Eriksson och Jeppe Johnsson

(m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

initial miljöersättning, finansierad inom ramen för

miljöersättningsprogrammet till jordbruket, vid

etablering och odling av nypon på åkermark,

2. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om

miljöstöd till nyponodling även tas upp i samband

med det nya femårsprogrammet som för närvarande

förbereds.

1998/99:MJ204 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om stöd till rådgivning

för ekologisk äggproduktion,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av stöd till

marknadsföring även för de ekologiskt producerade

äggen.

1998/99:MJ205 av Kenneth Johansson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förhandlingarna om

EU:s nya jordbrukspolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om det av regeringen i

EU presenterade mjölkförslaget,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om delning av

stödområde 4,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utbetalningar av EU-

stöd.

1998/99:MJ206 av Erik Arthur Egervärn och Kenneth

Johansson (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

åtgärder som möjliggör bevarandet av ett levande

fäbodbruk i Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en ökad satsning på

vårdplaner, mark- och byggnadsvård på

kulturhistoriskt värdefulla fäbodar.

1998/99:MJ207 av Elizabeth Nyström och Lars Björkman

(m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fri handel med

mjölkkvoter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om intransportstöd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fjällmiljöstöd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lönsamhetsproblemen

inom norra delarna av område 4,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om foderspannmål,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vallodlingar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om rådgivning och stöd.

1998/99:MJ208 av Ingvar Eriksson och Roy Hansson (m)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utredning om

trädgårdsodlingens växtskyddssituation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett utbyggt REKO-

stöd till trädgårdsodling.

1998/99:MJ209 av Ingvar Eriksson och Elizabeth

Nyström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ett övergångsstöd till yrkesmässig ekologisk

växthusodling.

1998/99:MJ210 av Jeppe Johnsson och Ingvar Eriksson

(m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag som ger svensk kycklinguppfödning

förutsättningar att verka på villkor jämbördiga med

näringens främsta internationella konkurrenter.

1998/99:MJ212 av Owe Hellberg och Maggi Mikaelsson

(v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om mobila slakterier

för fjäderfä,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om det nationella

programmet till stöd för förädling och avsättning av

jordbruksprodukter.

1998/99:MJ213 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att

riksdagen begär att regeringen tar fram mål för den

ekologiska djurhållningen.

1998/99:MJ214 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nationell mjölkkvot

för de kor av utrotningshotade raser som är

stödberättigade enligt stöd till hotad ras,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om mjölkkvot till dem

som vill nyetablera sig som mjölkproducenter och

vill hålla någon av de hotade lantraserna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om stöd till samtliga

hotade lantraser,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om extra stöd till akut

hotade lantraser,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att stödet till

lantrasföreningarna måste förenklas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att stödet till

lantrasföreningar med lantraser med av

Jordbruksverket godkända avelsplaner ges stöd även

till bevarandearbetet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att

ansvaret för bevarandet och genbanker blir kvar i de

aktiva föreningar som finns.

1998/99:MJ215 av Per-Samuel Nisser (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om regler för sökande

av EU-bidrag.

1998/99:MJ216 av Per-Samuel Nisser (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om det värmländska

jordbruket.

1998/99:MJ217 av Patrik Norinder och Anne-Katrine

Dunker (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att skapa förutsättningar för en långsiktigt

bärkraftig jordbruksproduktion i Gävleborgs län.

1998/99:MJ219 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om det svenska

jordbrukets betydelse för livsmedelsproduktion och

det öppna landskapet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förhandlingarna med

anledning av Agenda 2000,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åtgärder för att öka

utnyttjandet av de EU-finansierade ersättningarna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utbetalning av EU-

finansierade ersättningar vid mer än ett tillfälle

under året,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om enklare regler,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om naturbruksgymnasier.

1998/99:MJ220 av Jonas Ringqvist och Maggi

Mikaelsson (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behov av

kompletterande produktionsmål för ekologiska

produkter inom trädgårdsnäringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av

utvecklingsfonder för trädgårdsnäringen.

1998/99:MJ224 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om inriktningen av

svensk jordbrukspolitik syftande till att ge

möjlighet att bedriva jordbruk i hela landet och med

fullt utnyttjande av befintlig åkermark,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om genomförandet av en

konsekvensanalys om jordbruksnäringens betydelse,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att avvisa

nedskärningar av ramarna för

miljöersättningsprogrammet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

lantbrukarna ej skall belastas med kostnader för

hållande av register föranledda av EU-krav, såsom

kartavgift och avgift för djurdatabas,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om förenkling av

administrationen kring kartavgiften,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om översyn av det

statistiska uppgiftslämnandet i syfte att förenkla

för den enskilde lanbruksföretagaren,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om utgångspunkter

för EU:s gemensamma jordbrukspolitik,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att använda CAP

som ett instrument för fattigdomsbekämpning och

förbättrad livsmedelssäkerhet,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om svenska

utgångspunkter inför reformeringen av CAP,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om förenklat

regelsystem som gynnar ekologisk odling,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att den svenska

trädgårdsnäringen skall ges samma konkurrensvillkor

som trädgårdsnäringen inom det övriga EU och våra

viktigaste konkurrentländer,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ett generellt

investeringsstöd för svensk trädgårdsnäring samt ett

nationellt stödprogram för miljöförbättrande och

energibesparande åtgärder,

34. att riksdagen begär att regeringen inom EU

arbetar för att stödet till ekologisk odling också

skall omfatta ekologisk växthusodling.

1998/99:MJ226 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en områdesändring för de

regionala stöden.

1998/99:MJ227 av Ingvar Eriksson och Per-Samuel

Nisser (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

kartavgifter som påförts lantbrukare i Sverige.

1998/99:MJ231 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om svenska riktlinjer

inför förestående förhandlingar om en reformerad

CAP-reform inom EU,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att nya former för

löpande konsekvensutredningar bör prövas under

förhandlingarnas gång och att Skaraborg bör utgöra

prognosområde.

1998/99:MJ234 av Rune Berglund och Berit Andnor (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

jordbruken i stödområde 2b i Jämtlands län bör

överföras till stödområde 2a.

1998/99:MJ235 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en

förändring av stödområdesgränserna i Värmland.

1998/99:MJ240 av Caroline Hagström (kd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att den kallblodiga

travaren skall omfattas av stödet till

utrotningshotade inhemska hästraser,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den svenska

halvblodsaveln och uppfödarpremier,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om EU-anpassning av

hästen och hästnäringen till det jordbrukspolitiska

ansvarsområdet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om EU-stöden till den

svenska hästaveln och hästnäringen.

1998/99:MJ241 av Caroline Hagström (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett generellt

investeringsstöd för svensk trädgårdsnäring,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett nationellt

stödprogram för miljöförbättrande och

energibesparande åtgärder,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om REKO-stödet,

6. att riksdagen hos regeringen begär att stöd till

ekologisk odling inom EU också skall innefatta stöd

till ekologisk växthusodling,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en kollektiv

utvecklingsfond.

1998/99:MJ243 av Helena Frisk m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ekonomiskt stöd till

äggproducenter till omläggning för mer miljö- och

djurvänlig produktion.

1998/99:MJ244 av Eskil Erlandsson och Birgitta

Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att pröva möjligheten att utarbeta ett system som

främjar utvecklingen för den nordsvenska hästen, den

kallblodiga travaren, den svenska ardennern och

gotlandsrusset.

1998/99:MJ246 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om hur förordningen EEG

nr 2078/92 skall tolkas av Jordbruksverket.

1998/99:MJ250 av Lisbeth Staaf-Igelström och Marina

Pettersson (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om marknadsfrämjande

arbete,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om försöksgårdar.

1998/99:MJ252 av Lisbeth Staaf-Igelström och Marina

Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svensk trädgårdsodling.

1998/99:MJ253 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en nödvändig

precisering av de övergripande målen för jordbruks-

och livsmedelspolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en förändring av

de regionala stöden måste ha utgångspunkten att ett

livskraftigt jordbruk och en regional

råvaruförsörjning skall tillförsäkras

förädlingsindustrin i norra Sverige,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behov av att

förändra de olika miljöstöden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen bör

ta initiativ till ett parlamentariskt samråd inför

fastställandet av de nya miljöstödsprogrammen.

1998/99:MJ254 av Ingvar Eriksson m.fl. (m) vari

yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

ett nationellt program för forskning och utveckling

på livsmedelsområdet i enlighet med vad som anförts

i motionen.

1998/99:MJ255 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förbättrade

konkurrensvillkor för den yrkesmässiga

trädgårdsodlingen.

1998/99:MJ256 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om genomförande av

utredningen En livsmedelsstrategi för Sverige (SOU

1997:167),

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om EMU-utanförskapet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om miljöersättningarna,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om jordbrukets

blockdatabas,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om mjölkkvoterna,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

djurskyddskraven,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om stödformerna

för Norrland och Sydsvenska höglandet,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om EU:s gemensamma

jordbrukspolitik.

1998/99:MJ517 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp, v) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om aktionsplanens

innehåll.

1998/99:MJ524 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

investeringsbidrag bör utgå lika till alla som vill

starta med äggproduktion med frigående höns.

1998/99:MJ526 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vikten av att

Jordbruksverket prioriterar arbetet med en

aktionsplan för att värphönorna snarast möjligt

skall befrias från burarna.

1998/99:MJ721 av Ingvar Eriksson och Lars Lindblad

(m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att mer medel inom

ramen för EU:s miljöstöd riktas till anläggning av

dammar, småvatten, våtmarker och skyddszoner i

odlingslandskapet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ändringar i reglerna

för jordbrukets miljöstöd i EU.

1998/99:MJ749 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en successiv

reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik i

syfte att uppnå ett uthålligt jordbruk.

1998/99:MJ771 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

jordbrukspolitiken bör läggas om så till vida att

mjölk- och vallproduktionen i skogs- och

mellanbygderna gynnas på bekostnad av

spannmålsodlingen på slättbygderna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förenkling av

miljöstöden till ängs- och hagmarker,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ökad regional

bestämmanderätt över EU-stöden till

odlingslandskapet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om samarbete mellan

olika enheter vid länsstyrelserna för att tillvarata

kompetens,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ökade resurser till

länsstyrelsernas arbete med att bevara biologisk

mångfald,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om mer av direkt

rådgivning (gårdsvandringar) i fält till brukare av

ängs- och hagmarker.

1998/99:MJ774 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen skall

verka för att reformeringen av CAP påskyndas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU

skall verka för att separata miljömål för jordbruket

skapas,

4. att riksdagen hos regeringen begär att en ny

utredning tillsätts för att med utgångspunkt i EU:s

miljömål se över vilka miljöeffekter och

miljökostnader som kan kopplas till jordbruket,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU

skall verka för en ökad konkurrens inom livsmedels-

och distributionsbranschen.

1998/99:MJ804 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att miljöhänsynen

måste få en överordnad roll i EU:s jordbrukspolitik,

6. att riksdagen begär att regeringen tar fram

alternativ EU-lagstiftning som tillåter att

mänskligt urin får användas i produktionen.

1998/99:N271 av Gunilla Tjernberg (kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av höjd

transportersättning för lantbrukarna i norra

Sverige.

1998/99:N275 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om LFA-stödets

utformning i Agenda 2000 och den svenska

medfinansiering som detta bör föranleda.

1998/99:N295 av Åke Sandström (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av

intransportersättning av jordbruksprodukter.

1998/99:Sk309 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om jordbrukets

konkurrensneutralitet.

1998/99:U507 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om EU:s

jordbrukspolitik.

1998/99:U508 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU

driva att den gemensamma jordbrukspolitiken

förändras så att EU endast ger stöd åt ett

ekologiskt hållbart, småskaligt och djurvänligt

jordbruk,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU

driva att den gemensamma jordbrukspolitiken

förändras så att den i hög grad flyttas till

nationell nivå,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att en

prioriterad fråga för Sverige skall vara att inom EU

driva att EU:s jordbrukspolitik måste reformeras på

ett sätt som garanterar att östländernas jordbruk

inte diskrimineras i något avseende.

1998/99:U509 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari

yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om målen för det

europeiska jordbruket.

Utfrågningar m.m.

Utskottet anordnade den 26 januari 1999 en offentlig

utfrågning om jordbrukets och trädgårdsnäringens

situation med representanter för bl.a.

Jordbruksdepartementet, vissa myndigheter och

intresseorganisationer. En utskrift från

utfrågningen bifogas som bilaga till betänkandet. En

särskild utfrågning hölls den 11 februari 1999 med

jordbruksminister Margareta Winberg. Utskottet har

uppvaktats av representanter för Lantbrukarnas

Riksförbund (LRF) och LRF:s Norrlandsgrupp. Ett

flertal skrivelser i ämnet har inkommit till

utskottet.

Utskottet

Den framtida gemensamma jordbrukspolitiken

Motionerna

Enligt motion MJ224 (kd) bör den gemensamma

jordbrukspolitiken reformeras med utgångspunkt från

1992 års reform. Det europeiska jordbruket bör

anpassas till internationella och mer

marknadsmässiga förhållanden. Förändringar av

stödnivåer förutsätter en stegvis anpassning i takt

med andra WTO-länder och med hänsyn till den

internationella konkurrenskraften. Det är nödvändigt

att de ersättningsformer och regleringar som

tillämpas inom det framtida CAP - inklusive

Östeuropa - kan säkra livsmedelssäkerheten och

rimliga inkomstnivåer hos lantbrukarna inom Europa.

Detta utan att inverka negativt på u-ländernas

livsmedelssäkerhet. Förvaltarskapstanken måste vara

vägledande och kortsiktiga vinstintressen - som

drivit fram odlingssystem som sugit ur jordens

bördighet och orsakat jorderosion - måste ersättas

med långsiktigt hållbara brukningsmetoder (yrkande

22). En central fråga för EU måste vara att aktivt

bidra till fattigdomsbekämpning och ökad

livsmedelssäkerhet i tredje världen. Den gemensamma

jordbrukspolitiken inom EU kan vara ett instrument i

detta arbete (yrkande 24). När det gäller de svenska

utgångspunkterna inför reformeringen av den

gemensamma jordbrukspolitiken måste detta arbete

bl.a. ske på ett sådant sätt att lika

konkurrensvillkor för jordbrukare i olika EU-länder

upprätthålls. Den generella jordbruksersättningen

bör ges ut i form av en arealersättning på all

åkermark, inklusive vall. Miljöbetingade

ersättningar skall finnas liksom särskilda

regionalpolitiska ersättningar. Tydliga

målsättningar för omställning av jordbruksproduktion

till mer miljövänliga metoder och till ekologisk

produktion bör fastställas på europeisk nivå. För

att stimulera den ekologiska odlingen skall

kompensation ges för ett minskat tärande på

råvaruresurser och mindre miljöbelastning. Svenska

miljö- och djurskyddsnormer skall vara miniminorm

för det europeiska jordbruket. Ett gemensamt

märkningssystem avseende ursprung och

produktionsmetod skall eftersträvas (yrkande 25).

Enligt motionärerna är det också mycket angeläget

att inom EU få till stånd ett förenklat regelverk

för stöd till ekologisk odling (yrkande 27). Enligt

motion MJ231 (kd) yrkande 1 kan livsmedelsproduktion

inte helt jämställas med annan näringsverksamhet

eftersom medborgarna vill försäkra sig om en nära

tillgänglighet av kvalitetslivsmedel för sin

basförsörjning. Reformeringen av EU:s

jordbrukspolitik måste ske på ett sådant sätt att

lika konkurrensvillkor för jordbrukare i olika EU-

länder upprätthålls. Likvärdiga regler och principer

bör gälla med möjlighet till lokala variationer

föranledda av exempelvis varierande

klimatförhållanden. Enligt motion MJ253 (v) yrkande

1 skall Sverige verka för en jordbruks- och

livsmedelspolitik inom EU vars övergripande mål är

att främja ett brett och varierat utbud av säkra

livsmedel till skäliga priser, främja en hållbar

jordbruks- och livsmedelsproduktion samt bidra till

global livsmedelssäkerhet. Allt brukande av

jordbruksmark skall på sikt vara ekologiskt

hållbart. Sammanfattningsvis skall

jordbrukspolitiken syfta till att produktion,

förädling och distribution av livsmedel bedrivs på

ett sådant sätt att den biologiska mångfalden

bevaras och främjas. Vidare skall kulturmiljöer

bevaras, ett varierat odlingslandskap främjas,

miljöbelastningen minimeras och animalieproduktionen

ske med högt ställda djurskyddskrav. En regional

balans och en levande landsbygd samt ett

internationellt konkurrenskraftigt jordbruk inom EU

skall främjas. Enligt motionärerna är detta

nödvändiga preciseringar av de övergripande målen

för jordbruket. I motion MJ256 (m) framhålls att det

inom ramen för medlemskapet är helt nödvändigt med

en gemensam jordbrukspolitik inom EU. Sverige skall

verka för en avreglerad och förenklad

jordbrukspolitik. Det svenska jordbruket är utifrån

en hög rationaliseringsgrad och gediget kunnande

konkurrenskraftigt i ett sådant sammanhang. Detta

förutsätter dock att inhemska konkurrenshämmande

kostnader och regler undanröjs. Avregleringen måste

genomföras successivt och med respekt för näringens

anpassning till en friare marknad.

Livsmedelsproduktionen är en viktig del av EU:s

näringsliv och av dess kultur. Det är därför viktigt

att såväl primärproduktion som industri finns kvar

efter en reform och kan dra nytta av den öppna

världsmarknad som kommer att bli följden av såväl

redan genomförda som kommande förhandlingar i WTO.

En annan viktig utgångspunkt är att EU:s

livsmedelsförsörjning inte får riskeras. Om

avregleringar och liberaliseringar sker i någorlunda

samma takt i samtliga större producentområden finns

enligt motionärernas mening ingen större risk för

att EU:s produktion drastiskt skulle minska. Om

däremot en snabb och ensidig avreglering genomförs

är risken uppenbar att andra världsdelars

jordbrukare och industrier blir de enda vinnarna.

Någon form av korrektiv bör dock alltid finnas om

produktionen skulle nå en kritisk nedre gräns. En

tredje utgångspunkt är att CAP i första hand och

primärt skall omfatta livsmedelsproduktionen.

Självklart skall jordbruk bedrivas inom ramen för en

hållbar utveckling och omfattas av samma miljöhänsyn

som andra verksamheter. Lika självklart är att

regionalpolitiken (strukturfonderna) också skall

omfatta jordbruksföretag (yrkande 13). Även i motion

MJ749 (c) förespråkas en successiv reformering av

den gemensamma jordbrukspolitiken inom hela EU. Som

skäl härför anförs att reformer är en förutsättning

för att kunna hantera jordbrukspolitiken i ett

utvidgat EU. Ett annat skäl är att förändringar

krävs om man skall kunna uppnå ett uthålligt

jordbruk. Miljöstöd bör utgå till ekologisk

produktion och konventionellt resurshushållande

jordbruk inom livsmedelssektorn. Balansen mellan

djurhållning och växtodling är viktig i ett hållbart

jordbruk. Alltför stor övervikt åt ena sidan inom

ett område bidrar till större påfrestningar på

miljön (yrkande 2). Enligt motion MJ774 (fp) yrkande

2 skall Sverige i EU verka för att separata miljömål

för jordbruket skapas. Vidare yrkas att Sverige i EU

skall verka för en ökad konkurrens inom livsmedels-

och distributionsbranschen (yrkande 5). I motion

MJ804 (v) framhålls att miljöhänsynen måste få en

överordnad roll i EU:s jordbrukspolitik (yrkande 3).

Enligt motion U507 (fp) yrkande 9 måste en

reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken

snarast inledas så att EU kan ge tydliga signaler

till de blivande medlemsländerna om rådande

förutsättningar. Därigenom undviks obalans och

snedvridande effekter av konkurrensen på deras egna

marknader. De nya medlemsländerna skall ha full

anslutning till ett EU med en reformerad CAP. För en

ökad tydlighet och som ett led i strävan efter att

återvinna medborgarnas förtroende måste dagens

snåriga regelsystem och byråkrati inom EU:s

jordbrukspolitik undanröjas. Besluten inom EU skall

fattas så nära den de berör som möjligt. En kraftigt

avreglerad och avbyråkratiserad jordbrukspolitik med

satsning på miljö- och landsbygdsutveckling ger helt

andra förutsättningar för att lyckas. Det viktigaste

är att ge jordbrukaren, som vilken annan företagare

som helst, möjlighet och frihet att på likvärdiga

villkor konkurrera med sina produkter på en

konkurrensutsatt marknad. Detta förutsätter att både

svensk och europeisk politik underlättar för små-

och nyföretagandet så att även småskaliga alternativ

kan växa fram på landsbygden. Vidare måste

konkurrensen inom livsmedels- och

distributionsbranschen öka. Enligt motion U508 (mp)

skall Sverige inom EU verka för att den gemensamma

jordbrukspolitiken förändras så att stöd endast ges

åt ett ekologiskt hållbart, småskaligt och

djurvänligt jordbruk (yrkande 16). Vidare skall

Sverige inom EU driva den linjen att den gemensamma

jordbrukspolitiken förändras så att den i hög grad

flyttas till nationell nivå (yrkande 17). Enligt

motion U509 (kd) yrkande 9 bör en fortsatt

reformering av EU:s jordbrukspolitik utifrån 1992

års CAP-reform eftersträvas. Framför allt för att

möta nya krav vid en utvidgning av unionen men även

i syfte att visa större generositet gentemot u-

länderna och att verka för en bättre internationell

handel med dessa. Jordbruksnäringen skall ses som en

del av den inre marknaden, där konkurrens på lika

ekonomiska villkor skall råda mellan de olika

medlemsländerna. Strävan bör vara att öka andelen

jordbruk med ekologisk inriktning. Ett hållbart

jordbruk med höga hälsokrav på

livsmedelsproduktionen bör vara målsättningen.

Sverige skall vara starkt pådrivande för ökade

djurskyddskrav.

Utskottets överväganden

Den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU består i

dag av en rad olika åtgärder såsom interna

marknadsprisstöd, direktstöd, gränsskydd, miljöstöd

och miljöbestämmelser. Vidare finns regional- och

strukturstöd, bestämmelser om djurhållning samt

bestämmelser om växtskydd och växtodling. Med 1992

års reform inleddes en process som lägger mindre

vikt vid marknadsprisstöd och större vikt vid

direktstöd, miljöersättningar samt regional- och

strukturstöd.

Hösten 1995 presenterade kommissionen en

strategirapport om olika utvecklingscenarier för den

gemensamma jordbrukspolitiken med hänsyn till den

förestående östutvidgningen. I juli 1997

presenterade EG-kommissionen sin strategi för en

förstärkt och utvidgad union. En viktig del rör

EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP). Förslagen i

Agenda 2000 syftar till att öka jordbrukets

konkurrenskraft genom en ökad marknadsorientering

med sänkta administrativa priser. Enligt

kommissionens förslag skall kompensation lämnas

till jordbrukarna för att dessa priser sänks. Ett

inslag i Agenda 2000 är att det i samband med en

reform av den gemensamma jordbrukspolitiken införs

åtgärder för att underlätta jordbrukets anpassning

till strukturförändringar och ökade insatser för

målinriktade miljöförbättrande åtgärder. Regional-

och strukturåtgärderna inom jordbrukssektorn och de

s.k. kompletterande åtgärderna föreslås kopplas

samman till en integrerad landsbygdspolitik som

komplement till den gemensamma jordbrukspolitiken.

Den 18 mars 1998 konkretiserade kommissionen sitt

utkast med ett antal lagförslag som innebär en

fördjupning och utveckling av det tidigare utkastet.

Utskottet återkommer nedan till de olika förslagen i

Agenda 2000. Kommissionen har den 27 januari 1999 i

ett särskilt meddelande redogjort för jordbrukets

betydelse för miljön och en allmän strategi för

integrering av miljöaspekter i den gemensamma

jordbrukspolitiken (KOM (99( 22).

Våren 1998 behandlade riksdagen regeringens förslag

om riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och

livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen. I

samband därmed godkände riksdagen att Sverige skall

verka för en jordbruks- och livsmedelspolitik inom

EU som utgår från vissa övergripande mål (prop.

1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23, rskr. 1997/98:241).

I sitt förslag framhöll regeringen bl.a. att det

även i framtiden behövs en gemensam politik på detta

område med likartade konkurrensvillkor och att

detta är en förutsättning för att den inre marknaden

också skall fungera när det gäller

jordbruksproduktionen. En sådan jordbruks- och

livsmedelspolitik kan också motiveras av

effektivitetsskäl. Det finns flera exempel på

problem och förutsättningar för sektorn som är

länderövergripande. Gemensamma regler minskar

behovet av kontroll mellan länderna och bör således

minska administrationen och kostnaderna. En gemensam

politik ger vidare Sverige större möjligheter att

driva höga gemensamma krav på främst miljö-,

djurskydds- och livsmedelsområdena. Ett övergripande

ansvar för politiken på gemenskapsnivå behöver inte

innebära att olika riktade åtgärder inte kan komma i

fråga på nationell nivå. Sådana åtgärder kan avse

insatser för att förbättra eller bevara miljön och

en god djurhållning i enlighet med den s.k.

subsidiaritetsprincipen. En gemensam politik på

jordbruks- och livsmedelsområdet innebär också en

prövning av på vilken nivå den gemensamma politiken

skall beslutas, vilka områden som skall vara

harmoniserade och möjligheterna att förenkla

regelverket. Fallet med aveln av rasen Belgisk Blå,

som Sverige ej tilläts förbjuda, visar dock att

principen om fri rörlighet för varor kan kollidera

med andra ambitioner.

Enligt ovan nämnda riksdagsbeslut skall Sverige

verka för en jordbruks- och livsmedelspolitik inom

EU vars övergripande mål är att främja ett brett och

varierat utbud av säkra livsmedel till skäliga

priser, främja en hållbar jordbruks- och

livsmedelsproduktion samt bidra till global

livsmedelssäkerhet. Detta beslut utgör

utgångspunkten för den svenska positionen när det

gäller det fortsatta arbetet med en ny jordbruks-

och livsmedelspolitik. Jordbruks- och

livsmedelsföretagens produktion skall styras av

konsumenternas efterfrågan. Vidare skall

produktionen vara långsiktigt hållbar från såväl

ekologiska som ekonomiska utgångspunkter. EU skall

också medverka till global livsmedelssäkerhet, bl.a.

genom att hävda frihandelns principer även på

livsmedelsområdet. Marknadsordningarna tas

successivt bort och gränsskyddet avvecklas i takt

med internationella handelsavtal. En sådan successiv

avveckling av marknadsordningarna skapar också

utrymme för insatser för att underlätta

omställningen så att reformen kan genomföras under

socialt acceptabla former. En reform bör inriktas

på att inom den gemensamma marknaden skapa

förutsättningar för näringen att agera på liknande

villkor som råder inom andra avreglerade branscher.

En avveckling av marknadsordningarna utan att det

samtidigt vidtas riktade åtgärder för miljön,

landsbygden och särskilt utsatta regioner kan dock

på kort sikt medföra en oacceptabel minskning av

sysselsättningen i framför allt norra Sverige och i

skogsbygderna. Det är därför angeläget att särskilda

åtgärder vidtas för att beakta sådana konsekvenser.

Utskottet vill med anledning av de nu aktuella

motionerna understryka att riksdagen i det ovan

refererade beslutet har fastställt de principiella

riktlinjerna för Sveriges mer långsiktiga arbete med

jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU. Enligt

utskottets mening innebär riksdagsbeslutet att så

gott som samtliga synpunkter i de redovisade

motionerna tillgodoses i större eller mindre

utsträckning. I många fall föreligger, såvitt

utskottet kan bedöma, full överensstämmelse mellan

motionärernas önskemål och den ståndpunkt som

företräds av riksdag och regering. Med hänvisning

till det anförda föreslår utskottet att motionerna

MJ224 (kd) yrkandena 22, 24, 25 och 27, MJ231 (kd)

yrkande 1, MJ253 (v) yrkande 1, MJ256 (m) yrkande

13, MJ749 (c) yrkande 2, MJ774 (fp) yrkandena 2 och

5, MJ804 (v) yrkande 3, U507 (fp) yrkande 9, U508

(mp) yrkande 16 och U509 (kd) yrkande 9 lämnas utan

riksdagens vidare åtgärd.

Utskottet avstyrker vidare motion U508 (mp) yrkande

17 i den mån motionen syftar till en allmän

renationalisering av jordbrukspolitiken. I övrigt

hänvisar utskottet till den diskussion som förs

angående ökade möjligheter för medlemsstaterna att

t.ex. disponera över och ställa villkor för olika

stödformer (se följande avsnitt om förslagen i

Agenda 2000).

Förslagen i Agenda 2000

Motionerna

Enligt motion MJ201 (m) yrkande 4 är medlemskapet i

den europeiska unionen det viktigaste som hänt den

svenska jordbruksnäringen på senare tid. Det är

nödvändigt att de svenska företrädarna inte lägger

fram förslag eller accepterar beslut som missgynnar

vårt lands sätt att producera och att man aktivt

medverkar till att politiken inom och utom EU har en

långsiktig karaktär. Enligt motion MJ205 (c) yrkande

1 krävs det att Sverige inte diskrimineras i

förhållande till andra länder i de pågående

förhandlingarna om EU:s jordbrukspolitik efter år

2000. Regeringen måste i dessa förhandlingar aktivt

ta till vara de särskilda förhållanden som finns i

t.ex. Dalarna vad avser odlingsförhållanden och

klimat. I detta sammanhang är det olyckligt att den

svenska regeringen tillsammans med tre andra EU-

länder presenterat ett alternativ till kommissionens

förslag på mjölkområdet. Det tycks som om regeringen

gjort detta utan att först ha utrett vilka

konsekvenser förslagen kan få i olika regioner i

Sverige. Det förslag som regeringen presenterat med

sänkta stödpriser upp till 30 % fram till år 2006

och avvecklade kvoter kommer att skapa en

lönsamhetspress på svensk mjölkproduktion som

innebär en risk för att produktionen kommer att få

svårt att konkurrera med omvärlden. Detta är inte

acceptabelt. Följaktligen bör regeringen dra

tillbaka det nu presenterade förslaget (yrkande 2).

Enligt motion MJ219 (c) har regeringen fört en

långtgående avregleringslinje som är tämligen

frikopplad från de förslag som blir aktuella i

förhandlingarna om Agenda 2000. Den svenska linjen

har till stora delar betraktats som en extremlinje,

och vårt inflytande i förhandlingarna kan därmed

komma att minimeras. Det står klart att

kommissionens förslag i avgörande delar är

ofördelaktigt för det svenska jordbruket. Bland

annat föreslår kommissionen kraftiga stöd till

odling av majsensilage, vilket inte kommer Sverige

till del då vi av klimatskäl inte odlar majs. Den

självklara målsättningen inför reformeringen av den

gemensamma jordbrukspolitiken måste vara att svenska

jordbrukare skall ges förutsättningar likvärdiga med

dem som gäller för jordbrukare i andra EU-länder.

Finns ambitionen inom regeringen att ytterligare

utveckla svensk jordbruksnäring och

livsmedelsindustri måste agerandet i de pågående

förhandlingarna vara mycket tydligt från svensk

sida. Den svenska jordbruksnäringens intressen

kommer i förhandlingarna inte att försvaras av någon

annan än Sveriges företrädare. De prissänkningar på

mjölk som planeras från EG-kommissionens sida kommer

att få negativa konsekvenser. Den svenska regeringen

har tillsammans med vissa andra medlemsländer ändå

lagt fram ett förslag till EU med dubbelt så stora

prissänkningar på mjölk som EG-kommissionen

föreslagit. Detta kommer att ytterligare förvärra

situationen. I stället för att arbeta med att stärka

svensk livsmedelsindustri och svenskt jordbruks

konkurrenskraft i Europa har regeringens

hittillsvarande agerande i stället varit en linje

som kommer att ytterligare förstärka problemen för

svenska mjölkproducenter (yrkande 2). I motion MJ774

(fp) yrkas att regeringen skall verka för att

reformeringen av CAP påskyndas (yrkande 1). Enligt

motion U508 (mp) yrkande 31 skall en prioriterad

fråga för Sverige vara att EU:s jordbrukspolitik

reformeras på ett sådant sätt som garanterar att

östländernas jordbruk inte diskrimineras i något

avseende. Enligt motion N275 (c) yrkande 10 kräver

ett bestående jordbruk med ekonomisk bärkraft inte

bara ett bibehållet utan ett förstärkt LFA-stöd. Det

framtida LFA-stödets utformning, liksom EU:s

framtida jordbrukspolitik över huvud taget, är nu

föremål för förhandlingar och det är angeläget att

den svenska regeringen i dessa överläggningar hävdar

att ett EU-stöd på minst nuvarande nivå skall kunna

utgå även efter år 2000. Det är också angeläget med

en svensk medfinansiering som möjliggör att stöd i

enlighet med EG:s regelverk kan utgå fullt ut inom

stödområde 5. Med den struktur på jordbruket som

finns i sydöstra Sverige är också ett förbättrat

investeringsstöd sakligt motiverat. Här behövs också

en ökad svensk medfinansiering. Det är angeläget att

regeringen beaktar dessa förhållanden i

överläggningarna med EU om Agenda 2000.

Utskottets överväganden

Som anförts ovan konkretiserade kommissionen den 18

mars 1998 sitt utkast med ett antal lagförslag som

innebär en fördjupning och utveckling av

jordbruksdelen i Agenda 2000. Enligt kommissionen

bör den gemensamma jordbrukspolitiken reformeras

bl.a. på grund av att prisnivåerna inom EU och

gällande åtaganden i världshandelsorganisationen

(WTO) annars riskerar att leda till att överskott

byggs upp, med ökande budgetkostnader som följd. EU

förlorar därmed marknadsandelar inom unionen och på

världsmarknaden. En sådan utveckling kan också leda

till negativa sysselsättningseffekter. Kommissionens

förslag rör vissa jordbruksgrödor, som spannmål och

oljeväxter, men också nötkött och mjölk. Därutöver

föreslår kommissionen en ny förordning för

landsbygdsutveckling och en horisontell förordning.

Kommissionen föreslår bl.a. sänkta

interventionspriser, vilket till viss del

kompenseras med ökade direktbidrag. Genom förslaget

avses det europeiska jordbruket bli mer

konkurrenskraftigt på världsmarknaden. Möjligheter

att exportera utan hinder av åtaganden i WTO öppnas.

För spannmål föreslås en sänkning med 20 % av det

garanterade priset från år 2000. Jordbrukarna

kompenseras delvis genom en höjning av arealstödet

som görs generellt och likadant för spannmål,

oljeväxter, oljelin och träda. Referensnivån för den

obligatoriska trädan sätts till 0 %. Avsikten är att

det sänkta garanterade priset också skall medföra

sänkta marknadspriser. Detta innebär i sin tur lägre

produktionskostnader inom animaliesektorn, eftersom

spannmål är en viktig foderråvara. Vidare föreslås

att stödet till ensilering av majs behålls.

För nötkött föreslås att de garanterade priserna

sänks med 30 % över tre år fr.o.m. år 2000.

Intervention ersätts med privat lagring.

Kompensation utgår genom att de nuvarande

djurbidragen höjs. Stödnivån motsvarar ca 80 % av

prissänkningen. Bidragen till kor är årliga, för

tjurar finns en betalning per djur och för stutar

betalas två bidrag per djur. Vid utbetalning av

djurbidragen föreslås att medlemsstaterna skall

fördela en viss del av stödet per hektar eller per

djur enligt nationella regler (nationella kuvert).

När det gäller mjölk behålls enligt förslaget

kvotsystemet till år 2006. Det garanterade priset på

mjölk sänks med 15 % över fyra år fr.o.m. år 2000.

Ytterligare kvoter introduceras för yngre

lantbrukare och för bergsregioner och nordiska

regioner. Ett nytt kompenserande direktstöd införs i

form av ett kobidrag. En viss del av detta bidrag

betalas per hektar eller per djur enligt nationella

regler.

En sänkning av prisstöden som ersätts av ökade

direkta ersättningar till jordbrukarna betyder

sammantaget att kostnaderna för EG:s budget under

perioden 2000-2006 ökar. Samtidigt minskar

kostnaderna för konsumenterna genom att

prissänkningarna slår igenom i konsumentledet.

Kommissionen föreslår vidare att en s.k.

horisontell förordning införs. Den ger

medlemsstaterna möjlighet att förena utbetalning av

direktstöd med miljövillkor (cross compliance). Om

jordbrukarna inte uppfyller dessa villkor kan stödet

minskas eller dras in. För att undvika att merparten

av stödet går till de större jordbruksföretagen

föreslås vidare att ett tak införs för hur mycket

direktstöd ett jordbruksföretag skall få ta emot.

Medlemsländerna ges inom vissa gränser och med

hänsyn till sysselsättningen i det enskilda

jordbruksföretaget möjlighet att justera de direkta

betalningar som utgår till varje jordbruksföretag,

s.k. modulering. Kommissionen föreslår också

individuella begränsningar per jordbruksföretag

Detta innebär att direktstöd per företag över 100

000 euro reduceras med 20 % och stöd över 200 000

euro reduceras med 25 %. Både miljövillkorade stöd

och s.k. modulering är frivilliga åtgärder för

medlemsländerna. Medlemsländerna skall kunna använda

inbesparade medel till miljöriktade stödåtgärder.

Utöver förändringarna i de olika marknadsreglerna

föreslås en ny förordning om landsbygdsutveckling

(LU). Den omfattar jordbrukets struktur- och

miljöfrågor, kompletterande åtgärder samt åtgärder

för att främja ekonomisk diversifiering och

sysselsättning på landsbygden. En del omfattar

jordbrukets miljöstöd, stöd till skogsplantering,

pensioneringsstöd och stöd till mindre gynnade

områden. En annan del omfattar investeringsstöd till

lantbruksföretag, stöd till marknadsföring, stöd

till skogsbruk samt utvecklingsstöd till

landsbygden. Förordningens olika stödformer skall

huvudsakligen finansieras av Europeiska utvecklings-

och garantifonden för jordbruket.

Kommissionen har nyligen föreslagit att

direktersättningarna successivt skall minskas.

Direktersättningarna görs degressiva, dvs. minskas

med en viss procentsats per år. Degressiviteten

skall omfatta alla direktersättningar, både

befintliga och ersättningar inom Agenda 2000. Vidare

har kommissionen som ett alternativ till sitt

förslag om modulering föreslagit att små gårdar som

inte får mer än 5 000 euro i direktersättning skall

undantas från neddragningen.

Sverige har under det fortsatta förhandlingsarbetet

redovisat sin syn på kommissionens förslag. Enligt

de uppgifter som i olika sammanhang redovisats för

utskottet innebär den svenska positionen följande.

När det gäller vegetabiliesektorn anser Sverige att

kommissionens förslag generellt sett är acceptabla.

Direktbidragen bör vara tidsbegränsade. Sverige

anser vidare att arealstödet skall vara lika,

oberoende av val av gröda. Om emellertid de olika

stödnivåerna behålls måste också villkoren för

produktion av oljeväxter närmare prövas. När det

gäller förslaget om att bibehålla stödet till

majsensilage innebär det att lantbrukare i de

nordliga medlemsländerna, oavsett om de bedriver sin

produktion intensivt eller extensivt, hamnar i ett

sämre konkurrensläge än sina kolleger på

kontinenten. Denna orättvisa förstärks av att

kommissionen avser att finansiera åtgärden med

sänkta mjölkpriser och lägre tjurbidrag.

Sverige stöder prissänkningen i nötköttssektorn men

efterlyser en utfasning av direktbidragen och därmed

en minskad nötköttsbudget på sikt. Sverige är

positivt till förslaget om extensifieringsbidrag.

Det är viktigt att krav ställs på att djuren

verkligen kommer ut på bete. En annan förutsättning

är att den vallareal som ligger till grund för

djurtäthetsfaktorn inte i sin helhet måste betas

varje år och att vallen också kan skördas till

vinterfoder. Däremot kan inte godtas att de

tillfälliga produktionsbegränsningarna från 1996

förlängs. Ett minskat antal handjursbidrag och

frysning av outnyttjade am- och dikobidragsrätter

var en tillfällig lösning på de akuta balansproblem

som uppstod i samband med BSE-krisen. Sverige har

som nytt medlemsland drabbats särskilt hårt av

detta. De svenska producenterna hade inte hunnit

anpassa sig till det nya systemet och många

bidragsrätter var därför outnyttjade vid tiden för

beslutet. Sverige är i princip positivt till

skapandet av nationella kuvert. Dessa skulle kunna

innebära en ökad flexibilitet för medlemsländerna

och ge möjlighet att rikta stöd till kategorier som

man önskar prioritera. Det behövs dock öppnare

regler även för extensiva kategorier, exempelvis

dikor, så att möjligheterna till nationella

anpassningar förbättras. Samtidigt finns en risk för

att systemet blir svåröverskådligt och att de

administrativa kostnaderna blir så stora att de

förtar de positiva effekterna.

Kommissionens förslag till reform av mjölksektorn i

Agenda 2000 är enligt den svenska positionen ett

steg i rätt riktning. Förslagen bör dock vara mer

långtgående. En plan för hur systemet med

mjölkkvoter skall kunna avvecklas bör läggas fram

till år 2006. Kvoterna hindrar mjölkproducenterna

att utveckla sina företag. De försämrar

konkurrenskraften på den interna EU-marknaden och

begränsar EU:s möjligheter att delta på den

internationella marknaden för mjölk och

mjölkprodukter. De försvårar för unga lantbrukare

att starta mjölkproduktion samtidigt som systemet är

administrativt krångligt och konsumenterna bär

mycket höga kostnader. Ett bibehållet kvotsystem

kommer också att försvåra kandidatländernas

anslutning till den gemensamma jordbrukspolitiken.

Det finns en rad frågeställningar förknippade med

avveckling av systemet med mjölkkvoter som t.ex.

regionala och miljömässiga konsekvenser. Dessa måste

analyseras vidare liksom hur andra delar av

jordbrukspolitiken kan medverka till att underlätta

reformens genomförande. Sammanfattningsvis innebär

de förslag som Sverige m.fl. medlemsländer ställer

sig bakom att en 30-procentig nedskärning av

interventionspriserna införs gradvis under sex år

och att mjölkkvoterna höjs med 4 % parallellt med

nedskärningen av interventionspriserna.

Mjölkkvoterna tas bort år 2006. Vidare förespråkas

en höjning av direktbidraget i förhållande till

förslaget i Agenda 2000 under förutsättning att

interventionsprissänkningen blir 30 %. Nuvarande

intervention ersätts med ett säkerhetsnät, t.ex.

privat lagring som i förslaget om nötköttsreformen.

Beträffande möjligheten för medlemsländerna att

själva besluta om att villkora direktstöden med

miljökrav anser Sverige att riktade miljöåtgärder,

som t.ex. användning av miljöprogrammet för

jordbruk, sammantaget ger större möjligheter att nå

miljömålen. I vissa fall kan emellertid ett system

med villkorade direktstöd innebära fördelar för

miljön, vilket kan föranleda att sådana stöd kan

övervägas. Tillämpningen av villkorade stöd får dock

inte medföra att en reform av den gemensamma

jordbrukspolitiken försvåras som en följd av att

tillkommande miljöuppgifter ger särskild legitimitet

åt stöden. Kommissionen bör även i fortsättningen ha

en central roll genom att pröva programmens

miljöinriktning och för att förhindra att

konkurrenssnedvridande situationer uppstår eller att

miljöersättning används på ett sätt som är

oförenligt med WTO-reglerna.

Förslagen om struktur- och miljöåtgärder inom

landsbygdsförordningen kan innebära förenklingar och

större möjlighet att tillgodose lokala behov, vilket

bör underlätta anpassningen till reformerna i

marknadsordningarna. Det behövs åtgärder på

gemenskapsnivå för att stimulera jordbruksföretag

att satsa på kompletterande och alternativ

verksamhet. Sverige stöder förslaget om en enda

landsbygdsförordning. Det innebär betydande

förenklingar. Medlemsländerna borde dock själva få

avgöra den lämpligaste formen för

landsbygdsåtgärderna. Förslaget till förordning om

landsbygdsutveckling omfattar inslag av

skogspolitiska åtgärder. Sverige kan acceptera en

EU-strategi för skogsnäringen. Detta är dock inte

detsamma som en gemensam skogspolitik. Regler som

ingriper i det ekonomiska skogsbruket liksom

subventioner till detta är skogspolitiska åtgärder

som inte ryms i en EU-strategi.

Utskottet har tidigare uttalat sitt stöd för

inriktningen av regeringens arbete med Agenda 2000 i

enlighet med de bedömningar som regeringen

redovisade i samband med att jordbruksdelen i

förslaget presenterades för riksdagen i mars 1998.

Därvid framhölls bl.a. betydelsen av att våra

nationella intressen kan hävdas och att

reformarbetet bedrivs på ett sådant sätt att svenskt

jordbruk inte missgynnas. I de nationella intressena

ingår då inte enbart det svenska jordbruket utan

också de svenska konsumenterna (bet. 1997/98:

JoU23). Förhandlingarna om förslagen i Agenda 2000

är nu inne i ett slutskede. En slutlig uppgörelse

skall tas i rådet i slutet av mars 1999. Enligt

utskottets mening bör riksdagen i detta läge inte

göra uttalanden som kan inskränka det svenska

förhandlingsutrymmet eller på annat sätt försvåra

möjligheterna att uppnå en i sig önskvärd reform.

Utskottet förutsätter emellertid att regeringen

fullföljer den tidigare fastställda inriktningen av

detta arbete så att goda förutsättningar för ett

livskraftigt jordbruk i hela landet består. Vidare

konstaterar utskottet sammanfattningsvis att det är

angeläget att den samhällsekonomiska kostnaden för

CAP sjunker och att genomgripande marknadsanpassade

reformer av jordbrukspolitiken genomförs. Den

kompensation som ges för prissänkningarna bör ses

som ett anpassningsstöd under en begränsad tid. Full

kompensation bör heller inte ges. Samtidigt är det

viktigt att målen om en ekologiskt hållbar

utveckling utgör en integrerad del av en reform av

CAP. Jordbruket bör verka på mer marknadsmässiga

villkor och fylla högt ställda miljö- och

djurskyddskrav samt motsvara konsumenternas krav.

Långtgående förändringar i marknadsekonomisk

riktning är också en förutsättning för att

kandidatländerna i Central- och Östeuropa skall

kunna anslutas till EU på ett sätt som ger dem bästa

möjliga ekonomiska utvecklingsmöjligheter inom

jordbruket med kortast möjliga övergångstid. EU:s

grundprinciper om en gemensam inre marknad och en

gemensam jordbrukspolitik skall även omfatta de nya

medlemsländerna. Detta förutsätter att reformeringen

av CAP påbörjas så snart som möjligt. Reformeringen

av CAP måste även påskyndas mot bakgrund av att en

ny förhandlingsomgång inom WTO inleds under hösten

1999. Kommissionens förslag förbättrar

förutsättningarna för att man skall kunna uppfylla

de åtaganden som gemenskapen gjorde i Uruguayrundan

men också för nya åtaganden inför de kommande

förhandlingarna. Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna MJ201 (m) yrkande 4, MJ205 (c) yrkande

1, MJ219 (c) yrkande 2, MJ774 (fp) yrkande 1, U508

(mp) yrkande 31 och N275 (c) yrkande 10 i den mån de

inte kan anses tillgodosedda.

Vidare avstyrks motion MJ205 (c) yrkande 2.

Den svenska jordbrukspolitiken

Motionerna

Inriktning m.m.

Enligt motion MJ217 (m) råder i dag stor osäkerhet

inför jordbrukets framtidsutsikter framför allt

inom animalieproduktionen. Det är inte bara en dålig

lönsamhet med höga skatter och produktionskostnader

som skapat en framtidspessimism. Så länge jordbruket

inte kan styra prisutvecklingen genom att i

konkurrens ta ut kostnadsanpassade priser på

marknaden tvingas jordbruket att inordna sig i

politiska system. För att återfå en framtidsoptimism

inom jordbruket är det därför viktigt att skapa

politiska förutsättningar för en långsiktig

livsmedelsproduktion. Regeringen bör därför

skyndsamt vidta åtgärder för att stärka

förutsättningarna för jordbruket i Gävleborgs län. I

motion MJ219 (c) yrkande 1 framhålls den svenska

jordbruksnäringens betydelse för Sverige. Enligt

motionärerna vore det en samhällsekonomisk

förlustaffär att inte nyttja och bruka

naturresurserna i jordbrukslandskapet. Dessutom är

jordbruksnäringen en förutsättning för bevarandet av

det öppna kulturlandskapet. Enligt motion MJ224 (kd)

måste det slås fast att fortsatt jordbruksproduktion

i Sverige och i övriga EU-länder är en nödvändighet.

Även från ett globalt perspektiv är det långsiktigt

nödvändigt att åkermarken i Sverige och Europa finns

tillgänglig för livsmedelsproduktion. Det är också

nödvändigt att miljöaspekter vägs in vid en kommande

reformering av jordbrukspolitiken. En övergång till

mer miljövänliga och mer ekologiska brukningsmetoder

skall främjas. Detta kräver också bibehållen

åkermark, eftersom en minskad intensitet i

jordbruksproduktionen måste kunna kompenseras med

produktion på mer åkermark. Jordbruket är centralt

för sysselsättningen på landsbygden och inom

livsmedelssektorn i övrigt (yrkande 1). Jord- och

skogsbruket är en förutsättning för en levande

landsbygd och tusentals arbetstillfällen i

livsmedels- och skogsindustri. För att få en

helhetsbild av jordbrukets betydelse borde en

särskild konsekvensanalys genomföras. Denna skulle

belysa jordbrukets betydelse för sysselsättning,

försörjningsberedskap, bevarandet av det öppna

landskapet, boende och service på landsbygden etc.

(yrkande 2). Enligt motion MJ256 (m) kommer frågan

om kvalitet och god djurhållning att ha fortsatt

stor betydelse framöver, inte minst när det gäller

export av livsmedel. Svenska jordbruksföretag är

måna om att ge djuren livsbetingelser som

tillgodoser deras naturliga behov. Beträffande

djurskyddskraven anser motionärerna att reglerna i

första hand skall utformas utifrån funktionskrav och

mindre utifrån detaljregleringar. Tillämpningen av

reglerna beträffande båspallarnas längd är ett

exempel på hur fysiska detaljregler kan komplicera

verksamheten för enskilda brukare (yrkande 10).

Enligt motion MJ771 (mp) yrkande 1 bör

jordbrukspolitiken läggas om såtillvida att mjölk-

och vallproduktionen i skogs- och mellanbygderna

gynnas på bekostnad av spannmålsodlingen på

slättbygderna. I motion MJ774 (fp) yrkas att en ny

utredning tillsätts för att med utgångspunkt i EU:s

miljömål se över vilka miljöeffekter och

miljökostnader som kan kopplas till jordbruket

(yrkande 4).

Lika konkurrensvillkor

I motion MJ201 (m) framhålls att Sverige för

närvarande "tappar" pengar till utlandet genom att

den svenska näringen missgynnas i förhållande till

övriga EU-länder. Bönderna i Sverige tvingas betala

extra skatter som inte drabbar konkurrenterna ute i

Europa. I stället borde de erhålla skattelättnader

genom sitt sätt att producera sunda och säkra

livsmedel (yrkande 1). Utredningen om

livsmedelssektorns omställning och expansion (SOU

1997:167) innehåller många viktiga förslag till

beslut som skulle ge det svenska jordbruket

betydligt bättre möjligheter än i dag. Utredningen

måste snabbt leda till förslag från regeringen och

beslut av riksdagen (yrkande 3). I motion MJ210 (m)

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag som

ger svensk kycklinguppfödning förutsättningar att

verka på villkor jämbördiga med näringens främsta

internationella konkurrenter. Enligt motion MJ216

(m) delvis kan man från politiskt håll påverka de

kostnader som belastar lantbruksföretagen. De

svenska jordbrukarna bör ha konkurrensmässigt lika

villkor som andra bönder främst inom Europa. Det som

i dag snedvrider konkurrensen är högre kostnader för

bl.a. handelsgödsel, bekämpningsmedel, dieselskatt

och elskatt. Dessa extra skatter, som enbart

belastar svenskt jordbruk, bör sänkas. Det måste

vara bättre samhällsekonomi att stötta och rädda

kvar produktion och den vägen få öppna landskap,

biologisk mångfald och livsmedel med mycket hög

kvalitet. I motion MJ256 (m) framhålls att

utredningen om livsmedelssektorns omställning och

expansion (SOU 1997:167) visar att svenska bönder

har ett underläge på grund av skatter och avgifter.

Konkurrensnackdelarna beräknas till mellan 1 och 1,5

miljarder kronor. Det råder inget tvivel om att de

politiskt betingade kostnaderna för den svenska

livsmedelsnäringen kommer att leda till stora

problem om förutsättningarna inte ändras. Det är

hög tid att förslagen i utredningen om jordbrukets

skatter genomförs (yrkande 1). Livsmedelsnäringen

riskerar att drabbas hårt till följd av att Sverige

hamnar utanför valutasamarbetet EMU. Medan

jordbrukets intäkter i hög grad kommer att bestämmas

av det som sker inom EMU-området, kommer kostnaderna

även fortsättningsvis att anges i svenska kronor. En

kapitalintensiv bransch som jordbruket drabbas extra

hårt av den högre räntenivå som förväntas bli

följden av ett svenskt utanförskap. Enligt

motionärerna har regeringen ett ansvar för de

valutaförluster som jordbruket kan drabbas av genom

att Sverige inte är anslutet till EMU från starten.

Alla möjligheter att minska eller eliminera de

problem som följer av detta bör prövas (yrkande 6).

I motion Sk309 (kd) yrkande 29 framhålls att det

svenska jordbruket, alltsedan medlemskapet i EU, har

omfattats av samma jordbrukspolitik som EU samtidigt

som den svenska regeringen genom högre skatter och

avgifter har försatt svensk jordbruksnäring i en

ohållbar konkurrenssituation. För att skapa rimliga

konkurrensförutsättningar bör enligt motionärerna

skattelättnader genomföras för eldningsolja, el och

diesel.

Ramen för EG-finansierade stöd

Enligt motion MJ201 (m) yrkande 2 bör riksdagen

besluta att Sverige skall ta hem hela det

framförhandlade EU-avtalet. I motion MJ219 (c)

yrkande 3 framhålls att om regeringen förde en

politik som stimulerade en positiv utveckling inom

jordbruket skulle detta ge effekter på

utnyttjandenivån av stöden. I stället för att driva

politik som är direkt negativ för Sverige och

svenskt jordbruk borde regeringen, tillsammans med

företrädare för jordbruksnäringen, lämna förslag

till åtgärder som kan vidtas för att öka

utnyttjandet av de EU-finansierade ersättningarna.

Övriga jordbrukspolitiska frågor

Enligt motion MJ207 (m) behöver den akuta

situationen på grund av det mycket svåra odlingsåret

1998 lösas. EU:s interventionslager av foderspannmål

bör ställas till förfogande, och förslagsvis bör

samtliga animalieproducenter med rätt att erhålla

regionala och/eller nationella stöd erhålla

foderspannmål fritt på gården (yrkande 6). När det

gäller vallskörden gäller i motsats till spannmålen,

som inte behöver bärgas om den är förstörd av regn

för att odlaren skall få ut sitt bidrag, att den

måste bärgas för att stödet skall utbetalas. Detta

innebär i sin tur att många vallar har körts sönder

och kommer att behöva plöjas upp och sås om på nytt

kommande vår. Detta innebär nya kostnader för bonden

och kanske även problem med att uppfylla 20-

procentsregeln. Regeringen bör ge Jordbruksverket i

uppdrag att inventera problemen och återkomma med

förslag till åtgärder (yrkande 7). Staten behöver

även ställa medel till förfogande för rådgivning

till ekonomiskt och psykiskt hårt pressade bönder

(yrkande 8). I motion MJ213 (mp) yrkas att riksdagen

begär att regeringen tar fram mål för den ekologiska

djurhållningen. Enligt motion MJ219 (c) yrkande 9

minskar antalet sökande till utbildningarna vid

naturbruksgymnasierna. Näringen och samhället har

ett ansvar för att beskriva framtidsmöjligheterna

som finns inom de biobaserade näringarna. Enligt

motion MJ240 (kd) görs den bedömningen att framtida

hästavel kommer att bli alltmer selekterad på så

sätt att vissa uppfödare inriktar sitt avelsarbete

på att ta fram högklassiga dressyr- och hopphästar.

De uppfödare som kommer att satsa på denna typ av

uppfödning, framtidens A-uppfödare, kommer att kunna

få bra betalt för sin produkt. Den andra kategorin,

B-uppfödarna, kommer att få koncentrera sin

uppfödning på att ta fram produkter som lämpar sig

framför allt för ridskolor och motionsryttare.

Lönsamheten för den svenska halvblodsaveln är

ytterst pressad, och dessa uppfödare har mycket

svårt att få igen sina kostnader. Ett stöd i form av

uppfödarpremier vore ett sätt att slå vakt om den

svenske uppfödaren och att värna den svenska

halvblodsaveln (yrkande 4). I Sverige beaktas inte

hästnäringen vare sig inom den gemensamma eller den

nationella jordbrukspolitiken. Hästens och

hästnäringens betydelse för jordbrukets, landskapets

och regionernas utveckling medför att

jordbrukspolitiska beslut även bör omfatta hästar.

Om staten deltar aktivt i utvecklingen av

hästnäringen kan denna lämna ett bidrag till

jordbrukspolitikens måluppfyllelse (yrkande 5). Med

tanke på den svenska hästavelns och näringens dåliga

lönsamhet finns det all anledning att se över i

vilken utsträckning de olika EU-stöden kan utnyttjas

för att stödja den svenska hästaveln och

hästnäringen (yrkande 6). Enligt motion MJ250 (s)

finns det ett behov av marknadsfrämjande åtgärder

inom den ekologiska odlingen eftersom volymerna

fortfarande är så små att de inte kan generera

tillräckligt med medel för särskilda

marknadsföringsinsatser. Under en period av två till

tre år finns det också ett stort behov av

marknadsinformation om ekologiska livsmedel.

Marknadsaktörerna är i dag inte tillräckligt insatta

i den ekologiska produktionens villkor. Därför

behövs det utbildningsinsatser för den personal som

skall hantera såväl produkterna som informationen

till konsumenterna om vad ekologisk produktion

enligt KRAV står för (yrkande 2). Vidare är det av

största vikt att de resurser som finns på landets

försöksgårdar tas till vara. De erfarenheter,

miljödata och produktionsuppgifter som kan samlas

upp behöver dokumenteras systematiskt. Det nätverk

av försöksgårdar som arbetar med ekologiskt lantbruk

behöver stöd för att kunna anpassa nya forskningsrön

till praktiken och samtidigt fungera som

demonstrationsgårdar för visning och utbildning

(yrkande 3). Enligt motion MJ254 (m) kommer det

statliga stödet till livsmedelsforskningen i Sverige

bl.a. från forskningsråd. Skogs- och jordbrukets

forskningsråd (SJFR) har fått det övergripande

ansvaret för livsmedelsforskningen. Volymen är dock

förhållandevis liten för att medge tvärvetenskapliga

satsningar. Vidare finns det gränsdragningsproblem

gentemot andra forskningsråd. Den svenska offentliga

livsmedelsforskningen har inte svarat upp mot

branschens utveckling och stigande behov.

Satsningarna har i princip varit oförändrade under

de senaste 15-20 åren. Det borde vara av vitalt

intresse för såväl staten som industrin att de

befintliga resurserna vid universitet och högskolor

samt forskningsinstitut verkligen används optimalt.

I dag sker forskningen vid ett antal högskolor utan

någon samordning och utan ett gemensamt mål.

Riksdagen bör hos regeringen begära ett förslag om

ett nationellt program för forskning och utveckling

på livsmedelsområdet (yrkande 3). I motion MJ804 (v)

yrkas att riksdagen begär att regeringen tar fram

förslag till alternativ till nuvarande EG-

lagstiftning som tillåter att mänskligt urin får

användas i livsmedelsproduktionen (yrkande 6). I

motion MJ243 (s) framhålls betydelsen av ett

ekonomiskt stöd till äggproducenter för omläggning

till en mer miljö- och djurvänlig produktion. Därmed

kan säkras att svensk äggproduktion inte försvinner

till fördel för import av utländska ägg från

produktionsanläggningar med sämre djurmiljö än de

svenska. Enligt motion MJ524 (mp) yrkande 2 bör ett

investeringsbidrag utgå lika till alla som vill

starta med äggproduktion med frigående höns. I

motion MJ517 (mp, v) framhålls att Jordbruksverkets

kommande aktionsplan för utbyte av traditionella

burar mot alternativa system i första hand måste

grundas på djurens behov. Förslaget bör gynna

småskalighet och omfatta både ekologisk och

konventionell hönshållning. Vidare bör mål för

rådgivningsarbetet fastställas och en tidsplan

upprättas. Enligt motion MJ526 (m) yrkande 1 måste

Jordbruksverket prioritera arbetet med en

aktionsplan för att värphönorna snarast möjligt

skall kunna befrias från burarna.

Utskottets överväganden

Inriktning m.m.

Sveriges medlemskap i EU innebär att svenskt

jordbruk omfattas av EU:s gemensamma

jordbrukspolitik (Common Agriculture Policy, CAP)

som också har starka regionalpolitiska inslag. Som

utskottet tidigare framhållit i olika sammanhang är

det viktigt att det finns ett levande jordbruk i

landets alla delar. Miljö- och regionalpolitiska

hänsyn samt incitament till en inriktning mot

kvalitet skall prioriteras i stället för kvantitet.

Därmed skall det svenska jordbrukets ställning på

EU-marknaden stärkas och grunden läggas till ett

långsiktigt uthålligt jordbruk. Denna syn på den

svenska jordbrukspolitiken sammanfaller med den av

regeringen i andra sammanhang redovisade bedömningen

av det svenska jordbruket och den svenska

livsmedelsindustrin som framtidsnäringar. Dessa

näringars villkor har stor betydelse för möjligheten

att nå viktiga politiska mål som uthållig tillväxt,

ekologisk omställning, biologisk mångfald, regional

balans, landsbygdsutveckling och ökad

sysselsättning. Vidare kan konstateras att EU-

medlemskapet har inneburit fördelar för såväl

primärproduktionen som förädlingsledet. Svensk

livsmedelsexport har ökat betydligt.

Livsmedelsindustrins fortsatta konkurrenskraft

bygger på möjligheten att vidareutveckla en

produktion som bättre möter konsumenternas krav på

hög kvalitet, miljöhänsyn och omsorg om djur. En

livsmedelspolitik som främjar en sådan utveckling

ger därför den svenska livsmedelsproduktionen

konkurrensfördelar. När det gäller de miljöeffekter

och miljökostnader som kan kopplas till jordbruket

erinrar utskottet om att regeringen redan i november

1996 gav Jordbruksverket i uppdrag att, i samråd med

Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet,

fortlöpande följa upp och utvärdera miljöeffekterna

av den gemensamma jordbrukspolitiken. I detta arbete

ingår även att göra en analys av i vilken grad den

gemensamma jordbrukspolitikens olika delar och

svenska åtgärder samverkar eller motverkar varandra

när det gäller att nå de gällande nationella

miljömålen. Vidare skall förslag på åtgärder lämnas

som kan möjliggöra en bättre måluppfyllelse t.ex. av

gällande nationellt regelverk. Ytterligare en del i

uppdraget är att löpande utvärdera

miljöersättningsprogrammets måluppfyllelse,

kostnadseffektivitet och effekter på miljön.

Utskottet utgår från att resultaten av detta uppdrag

kommer att förbättra möjligheterna att föra in

miljömål i jordbrukspolitiken. Såväl den nationella

som den europeiska livsmedelspolitiken måste

dessutom ha ett globalt perspektiv. I en värld där

de rika länderna dumpar sin överskottsproduktion i

bl.a. tredje världens städer kommer urbaniseringen i

dessa delar av världen att accelerera och en

fortsatt ensidig exportproduktion av specialgrödor

att ytterligare utarma landsbygden och jordarna.

Ländernas förmåga att försörja sig själva minskar.

Den nationella livsmedelspolitiken måste därför inte

bara integreras i CAP utan även, liksom EU:s, ses

och förstås i sitt globala sammanhang. På längre

sikt måste det ekonomiska och ekologiska

hållbarhetsperspektivet prägla

livsmedelsproduktionen om behoven från en ökande

befolkning skall kunna mötas. Enligt utskottets

mening föreligger en betydande samstämmighet mellan

å ena sidan vad riksdag och regering vid flera

tillfällen uttalat när det gäller inriktningen av

den svenska jordbrukspolitiken och å andra sidan de

synpunkter som förs fram i motionerna MJ217 (m),

MJ219 (c) yrkande 1, MJ224 (kd) yrkandena 1 och 2,

MJ256 (m) yrkande 10, MJ771 (mp) yrkande 1 och MJ774

(fp) yrkande 4. Enligt utskottets mening finns det

därmed ingen anledning att nu förorda något

ytterligare uttalande från riksdagens sida i dessa

frågor. Motionerna avstyrks i berörda delar.

Lika konkurrensvillkor

Utskottet har tidigare framhållit att en gemensam

politik med likartade konkurrensvillkor är en

förutsättning för att den inre marknaden också skall

fungera när det gäller jordbruksproduktion (bet.

1997/98:JoU23). Det är EG-kommissionens uppgift att

bevaka att nationellt utformade åtgärder inte

snedvrider konkurrensen på denna marknad. Samtidigt

kan olika riktade åtgärder komma i fråga på

nationell nivå för att bl.a. möjliggöra insatser för

att förbättra eller bevara miljön och främja en god

djurhållning.

En viktig del i den genomgripande översyn av

energibeskattningen som pågår inom Regeringskansliet

är att analysera utformningen av energibeskattningen

för jordbruket. Utredningen om livsmedelssektorns

omställning och expansion har i sitt betänkande En

livsmedelsstrategi för Sverige (SOU 1997:167) bl.a.

konstaterat att driftsöverskottet för det svenska

jordbruket fortfarande är betydligt lägre än i vissa

konkurrentländer. För att få bättre ekonomiska

möjligheter till ökade investeringar och för en ökad

investeringsvilja behöver det svenska jordbruket ett

ökat driftsöverskott. I betänkandet finns ett

energiskatteförslag som kommer att behandlas inom

ramen för den pågående översynen av

energibeskattningens framtida utformning.

Utredningen föreslår bl.a. att jordbruket i

beskattningshänseende får samma villkor som

tillverkningsindustrin vad gäller el och

eldningsolja. Om övriga EU-länder inom två år inte

höjer eller förändrar sina produktionsskatter eller

avgifter, såsom t.ex. beskattningen av dieselolja

och handelsgödsel, bör enligt utredningen de totala

svenska produktionsskatterna för jordbruket anpassas

till beskattningsnivåerna som gäller i Sveriges

konkurrentländer.

Utskottet konstaterar för egen del att regeringen

i regeringsförklaringen har deklarerat att

jordbruket skall ha med andra näringar fullt

jämförbara förhållanden. Finansministern har vidare

i svar på en skriftlig fråga (1998/99:232) den 20

januari 1999 anfört att jordbrukets

energibeskattning kan komma att aktualiseras i

samband med de överläggningar om skattepolitikens

framtida utformning som inletts med samtliga

riksdagspartier. Enligt utskottets mening är det av

stor betydelse att den totala kostnadsbilden för det

svenska jordbruket i relation till övriga EU-länder

kan klarläggas, och utskottet förutsätter att man i

det fortsatta arbetet även tillgodoser behovet av en

sådan analys. I avvaktan på den fortsatta

beredningen av utredningens förslag och resultatet

av pågående skatteöverläggningar föreslår utskottet

att motionerna MJ201 (m) yrkandena 1 och 3, MJ210

(m), MJ216 (m) delvis, MJ256 (m) yrkandena 1 och 6

samt Sk309 (kd) yrkande 29 lämnas utan vidare

åtgärd.

Ramen för EG-finansierade stöd

När det gäller ramen för de EG-finansierade stöden

och deras utnyttjande hänvisar utskottet till

tidigare uttalanden om det självklara i att

framförhandlade stöd skall utnyttjas. Beträffande

miljöersättningarna anförde utskottet senast i

samband med behandlingen av 1999 års budget att

regeringen och berörda myndigheter bör verka för att

utnyttjandegraden i det befintliga

miljöersättningsprogrammet höjs för att öka

miljönyttan av de medel som avsatts till

miljöåtgärder. När det gäller nya delprogram bör

vidare uppmärksammas att anslutningen till dessa

ofta sker successivt. Med ett färdigutbyggt

regelverk och ytterligare informationsinsatser

förbättras förutsättningarna för en ökad anslutning.

Beträffande arealersättning och djurbidrag anförde

utskottet att anslagen är obligatoriska för alla

medlemsländer inom EU och finansieras helt från EG-

budgeten. Anslaget utgår enligt EG:s regler med

utgångspunkt i vissa bestämmelser om basareal,

antalet bidragsrätter m.m. (bet. 1998/99:MJU1 s.

22-23). Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna MJ201 (m) yrkande 2 och MJ219 (c) yrkande

3.

Övriga jordbrukspolitiska frågor

Frågan om utfallet av 1998 års skörd uppmärksammades

av utskottet redan i samband med behandlingen av

1999 års budget (bet. 1998/99:MJU1). Därvid

konstaterades bl.a. att regeringen var medveten om

att läget för vissa enskilda bönder i vissa delar av

landet var oerhört bekymmersamt och att man hade för

avsikt att tillsammans med näringen pröva

möjligheterna att vidta lämpliga åtgärder. En

arbetsgrupp har sedermera tillsatts för detta

ändamål och utskottet utgår från att gruppens arbete

slutförs skyndsamt. Mot bakgrund härav finner

utskottet ingen anledning att föreslå några

särskilda insatser med anledning av de i motion

MJ207 (m) yrkandena 6, 7 och 8 framförda kraven på

stödåtgärder och rådgivning. Motionen avstyrks i

berörda delar.

Flera åtgärder har vidtagits i syfte att

riksdagens mål om 10 % ekologiskt odlad åkerareal

till år 2000 skall kunna uppnås. Bl.a. finns ett

miljöstöd för ekologisk produktion och vidare

avsätts medel för utbildning, information,

forskning, försöks- och utvecklingsprojekt. Den

ekologiska djurhållningen får indirekt stöd genom

miljöstödet till ekologisk växtodling. I och med att

djuren måste äta ekologiskt foder gynnar ett stöd

till ekologisk växtodling indirekt den ekologiska

djurhållningen. Dessutom lämnas ett särskilt stöd

till ekologisk djurhållning på grundval av antalet

djur inom företaget. Det stödet lämnas i form av

extra stöd per hektar för ekologiskt odlad

slåttervall, betesvall och grönfodergrödor. Under

anslaget Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket (B

6), utgiftsområde 23, anvisas för budgetåret 1999

sammanlagt 14 miljoner kronor för försöks- och

utvecklingsverksamhet samt marknadsstödjande

åtgärder inom området ekologisk produktion. Högst 2

miljoner kronor avser marknadsstödjande åtgärder

(prop. 1998/99:1, bet. 1998/99: MJU1). Enligt

utskottets mening främjas en fortsatt positiv

utveckling på detta område främst av fortsatt stöd

till forskning, försöks- och utvecklingsverksamhet

samt information, utbildning och rådgivning. När det

gäller frågan om ett särskilt mål för den ekologiska

djurhållningen erinrar utskottet om att

Jordbruksverket har regeringens uppdrag att föreslå

ett nytt mål för den ekologiska produktionen efter

år 2000. Uppdraget, som inte är begränsat till

åkerarealen, skall redovisas till regeringen senast

den 30 juni 1999. Mot bakgrund av det anförda

föreslår utskottet att motionerna MJ213 (mp) och

MJ250 (s) yrkandena 2 och 3 lämnas utan vidare

åtgärd.

Med anledning av de i motion MJ254 (m) yrkande 3

framförda synpunkterna beträffande ett nationellt

program för forskning och utveckling på

livsmedelsområdet vill utskottet anföra följande. I

utredningen om en ny konkurrenssituation för

livsmedelsindustrin, Svensk mat på EU-fat

(SOU1997:25), redovisas den aktuella situationen

beträffande den svenska livsmedelsforskningen. Den

grundläggande och till väsentlig del statligt

finansierade livsmedelsforskningen sker vid

universitet och högskolor i Uppsala, Lund, Umeå och

Göteborg. De statliga satsningarna sker via Närings-

och handelsdepartementet, Utbildningsdepartementet

samt Jordbruksdepartementet. Den offentligt

finansierade forskningen rörande livsmedelssektorn

uppgår till ca 90 miljoner kronor. Näringslivets

forskning och utveckling inom livsmedelsområdet har

beräknats till cirka 450 miljoner kronor. Enligt

utredningen är ökade offentliga svenska

forskningsinsatser och en bättre samordning av

fundamental betydelse för branschens långsiktiga

utveckling. Utskottet konstaterar för egen del att

livsmedelsforskning är av avgörande betydelse för

att stärka den svenska livsmedelsindustrins

konkurrenskraft i den förändrade marknadssituationen

som EU-medlemskapet inneburit. En stark

livsmedelsforskning är också nödvändig från

samhällets/konsumentens synvinkel. Kommittén för

översyn av den svenska forskningspolitiken har

nyligen lämnat sitt slutbetänkande, Forskning 2000

(SOU 1998:128), till regeringen. När det gäller

frågan om dagens organisation för fördelning av de

statliga forskningsresurserna i allmänhet

konstaterar kommittén att den är alltför

uppsplittrad. Kommittén föreslår bl.a. att medel

motsvarande dagens forskningsrådsanslag och

huvuddelen av sektorsforskningsanslagen behandlas

inom ramen för en ny forskningsrådsorganisation.

Vidare föreslås att det inrättas en ny myndighet med

benämningen Forskningsrådens samverkansnämnd med

uppgift att initiera och stödja bl.a.

tvärvetenskaplig forskning och information. I

avvaktan på den fortsatta beredningen av Forskning

2000 är utskottet inte berett att nu föreslå något

uttalande från riksdagens sida med anledning av

motion MJ254 (m) yrkande 3. Motionen avstyrks i

berörd del.

Arbetet inom jordbruket med att miljöanpassa

verksamheten fortsätter både nationellt och inom EU

genom att den gemensamma jordbrukspolitiken påverkas

och förändras. Hur en produkt skall produceras för

att få saluföras som ekologisk regleras i rådets

förordning nr 2092/91 (EEG) om ekologisk produktion

av jordbruksprodukter och uppgifter därom på

jordbruksprodukter och livsmedel. Sverige har i den

kommissionsarbetsgrupp som behandlar förordningen

vid den årliga översynen av bilagorna verkat för att

bl.a. urin skall godkännas som insatsmedel i

ekologisk odling. Sverige har framfört önskemålet

mot bakgrund av att användningen av urin som

gödningsämne medverkar till att i större

utsträckning sluta kretsloppet mellan stad och

land. Förståelsen för den svenska ståndpunkten har

hittills varit liten. Enligt vad utskottet erfarit

avser regeringen att, efter det att ytterligare

underlag i form av förbättrade forskningsresultat

framkommit, aktualisera frågan på nytt. Möjligheten

att med tiden finna gehör för den svenska

uppfattningen bör förbättras i takt med att system

för urinseparering utvecklas och erfarenheter från

hanteringen av denna restprodukt blir större. Med

det anförda föreslår utskottet att motion MJ804 (v)

yrkande 6 nu lämnas utan vidare åtgärd.

När det gäller frågan om stöd m.m. till den svenska

hästaveln och hästnäringen är det oklart i vilken

utsträckning EG-medel för hästnäringen finns att

tillgå. Möjligheterna torde dock vara begränsade

varför nationell finansiering av föreslagna

satsningar skulle bli aktuell. Sådana satsningar

måste då i första hand vägas mot andra behov inom

utgiftsområdet. Utskottet, som i detta sammanhang

inte är berett att göra en sådan prövning, avstyrker

motion MJ240 (kd) yrkandena 4, 5 och 6.

Som framhålls i motion MJ219 (c) har allt färre

studerande vid naturbruksgymnasierna valt

utbildningen med jordbruksinriktning. Detta kan i

förlängningen leda till problem med nyrekryteringen

inom jordbruket och försvåra möjligheterna att

anställa kompetent personal inom näringen. Både

näringen och samhället har naturligtvis ett intresse

av att utbildningsplatserna kan fyllas och att

informera om de framtidsmöjligheter som finns inom

det svenska jordbruket. Naturbruksprogrammet inom

ungdomsgymnasieskolan inriktas bl.a. mot jordbruk,

trädgård, skogsbruk, djurvård och hästhållning.

Naturbrukets Yrkesnämnd, som är ett samarbetsorgan

för de olika intressenterna inom näringen, ger varje

år ut en omfattande information om de olika

naturbruksskolorna och deras kursutbud. Utskottet

anser det angeläget att åtgärder vidtas för att öka

intresset och förståelsen för den svenska

jordbruksnäringen. Utöver det nu anförda är

utskottet inte berett att föreslå något uttalande

från riksdagens sida med anledning av motion MJ219

(c) yrkande 9.

Enligt rådets förordning (EG) 950/97 om förbättring

av jordbruksstrukturers effektivitet kan

investeringsstöd utgå till företagare med

jordbruksföretag. Stöd lämnas bl.a. till

investeringar som främjar djurskyddet och en

förbättrad djurmiljö. Till stödgrundande

investeringar räknas bl.a. investeringar inom

äggsektorn vid övergång från traditionella bursystem

till andra av Jordbruksverket godkända system.

Däremot är ett generellt investeringsbidrag till

alla som startar äggproduktion med frigående höns

för närvarande inte förenligt med EG:s regler. Mot

bakgrund av det anförda avstyrks motionerna MJ243

(s) och MJ524 (mp) yrkande 2.

Jordbruksverket har i uppdrag att utarbeta en

aktionsplan för hur utbytet av traditionella burar

mot alternativa system successivt skall ske. I mars

1999 skall Jordbruksverket lämna en lägesrapport.

Mot bakgrund härav är utskottet inte berett att

föreslå något uttalande från riksdagens sida med

anledning av motionerna MJ517 (mp, v) och MJ526 (m)

yrkande 1. Berörda motionsyrkanden avstyrks.

Regionala stöd, strukturstöd, m.m.

Motionerna

Nationellt stöd och stöd till mindre gynnade områden

Enligt motion MJ205 (c) har indelningen för de delar

av Dalarna som hamnade i stödområde 4 varit

olycklig. I området har södra Dalarna sämre

förutsättningar för jordbruk än andra delar av

stödområdet. Den analys av det regionala stödet till

jordbruket som gjorts av Jordbruksverket visar att

antalet mjölkkor i södra Dalarna har minskat

betydligt snabbare än riksgenomsnittet. Detta är

inte acceptabelt. Regeringen bör följaktligen dela

stödområde 4 så att förutsättningar kan skapas för

en livskraftig mjölkproduktion i södra Dalarna

(yrkande 3). Även i motion MJ207 (m) framhålls att

utvecklingen inom de norra delarna av område 4 är

problematisk. Mjölkproduktionen och antalet

nötkreatur minskar snabbare än i den bättre delen.

Enligt motionärerna krävs det åtgärder för att lösa

lönsamhetsproblemen inom norra delarna av område 4

(yrkande 4). Enligt motion MJ216 (m) delvis kan en

justering av stödområdesindelningen förbättra

villkoren för de värmländska lantbrukarna. Även

Jordbruksverket har konstaterat att det finns behov

av förbättringar. Enligt motion MJ226 (c) måste det

göras en översyn och en förändring av EG:s

stödområden så att dessa stämmer med verkligheten i

bygderna i norra och östra delarna av Uppsala län.

Förutsättningarna för att driva jordbruk är, i

jämförelse med de bördiga bygderna i länets södra

och mellersta delar, dåliga. En områdesändring måste

göras för de regionala stöden så att rättvisa stöd

utgår som stimulerar till att behålla ett levande

lantbruk i en kärv bygd. I motion MJ234 (s) yrkas

att jordbruken i stödområde 2b i Jämtlands län bör

överföras till stödområde 2a. I motion MJ235 (s)

yrkas att stödområdesgränserna i Värmland förändras.

Enligt motionärerna förändrades förutsättningarna

för jordbruket i Värmland i och med EU-inträdet.

Länet tillhör fortfarande Norrlandsjordbruken, men

med EG:s regler kan inte stödområde 4 kompenseras på

samma sätt som stödområde 13. Norra Värmland och

några kommuner i östra och västra Värmland tillhör

stödområde 2a och 3. Dessa ingår i EG:s definition

av så kallade bergsjordbruk (inre stödområde) och

får högre stöd. Den stora del av Värmland som

tidigare tillhört stödområde 4, hamnar nu utanför

det egentliga stödområdet. Detta har inneburit

väsentliga lönsamhetsförsämringar. Enligt motion

MJ253 (v) yrkande 2 måste en förändring av de

regionala stöden ha som utgångspunkt att ett

livskraftigt jordbruk och en regional

råvaruförsörjning skall tillförsäkras

förädlingsindustrin i norra Sverige. I motion MJ256

(m) yrkande 12 framhålls att jordbruket i Norrland

har en avgörande betydelse för att upprätthålla

sysselsättning, samhällsstruktur och en tilltalande

landskapsbild. Målsättningen - ett livskraftigt

jordbruk även i Norrland - kräver en acceptabel nivå

på produktionen. Målsättningen att bibehålla och

utveckla jordbruket i norra Sverige måste vara

densamma nu som före EU-inträdet.

Enligt motion MJ207 (m) skulle en höjd

intransportersättning sannolikt leda till ökad

stabilitet, framtidstro och därmed en ökad

investeringsvilja bland lantbrukarna i området.

Intransportstödet bör höjas för mjölk samt

återinföras när det gäller transporterna till

slakterier och äggpackerier (yrkande 2). Även i

motionerna N271 (kd) och N295 (c) framhålls att ett

ökat intransportstöd skulle innebära en viktig

signal till lantbruksföretagen och leda till ökad

stabilitet, framtidstro och investeringsvilja.

Investeringsstöd, m.m.

När det gäller investeringsstödet till

livsmedelsindustrin framhålls i motion MJ202 (m)

yrkande 1 att tillgången på medel är alltför

begränsad och stödnivån för låg jämfört med

konkurrentländerna. Riksdagen bör, inför

utformningen av åtgärder under programperioden åren

2000-2006, hos regeringen begära förslag om fullt

svenskt utnyttjande av de möjligheter till

investeringsstimulanser som EU-medlemskapet erbjuder

(yrkande 2). Enligt motion MJ212 (v) har det under

senare år skett en omfattande specialisering av

fågelslakterier för enbart kyckling och en

lokalisering till enbart södra Sverige. Detta

innebär stora problem för äggproducenter, främst i

norra Sverige, att överhuvudtaget få sina höns

slaktade. Även på Gotland finns det problem på grund

av regelsystemet och avsaknaden av en alternativ

slakthantering. Ett sätt att förbättra lönsamheten

för hönserierna i Norrland och på Öland och Gotland,

vore att tillåta mobila slakterier som kan slakta

direkt på gården eller i anslutning till varje

producent (yrkande 1). En satsning på ett mobilt

slakteri för höns är en kostsam investering, som

borde rymmas inom det nationella programmet avseende

stöd för förädling och avsättning av

jordbruksprodukter och där stödet hämtas ur EG:s

jordbruksfond. Tyvärr finns inte höns uppräknade

inom sektorn fågelkött, för vilket stöd till

investeringar för slakt kan utgå. Detta borde ändras

och tas med i programbeskrivningen för det

nationella stödet för förädling och avsättning av

jordbruksprodukter, som ska gälla för

programperioden åren 2000 till 2005 (yrkande 2).

Enligt motionerna MJ207 (m) yrkande 1 och MJ256 (m)

yrkande 9 råder det brist på mjölkkvoter i norra

Sverige och överskott i södra delen av landet. Detta

talar för införandet av fri handel med mjölkkvoter.

På sikt bör de kunna avskaffas. I motion MJ214 (mp)

yrkas att det införs en nationell mjölkkvot för de

kor av utrotningshotade raser som är stödberättigade

enligt stöd till hotad ras (yrkande 1). Vidare bör

det inrättas en särskild mjölkkvot till dem som vill

nyetablera sig som mjölkproducenter och vill hålla

någon av de hotade lantraserna (yrkande 2).

Miljöstöd

Enligt motion MJ203 (m) yrkande 1 bör riksdagen hos

regeringen begära ett förslag om initial

miljöersättning, finansierad inom ramen för

miljöersättningsprogrammet till jordbruket, vid

etablering och odling av nypon på åkermark. Vidare

bör frågan om miljöstöd till nyponodling tas upp i

samband med det nya femårsprogrammet som för

närvarande förbereds (yrkande 2). I motion MJ207 (m)

yrkas att ett särskilt fjällmiljöstöd införs för att

behålla förutsättningarna för jordbruksproduktion

inom område 1 (yrkande 3). I motion MJ224 (kd)

yrkande 9 avvisas nedskärningar av ramarna för

miljöersättningsprogrammet. Regeringens direktiv

till den särskilde utredare som skall lägga förslag

om innehåll i ett nytt svenskt miljöprogram är

oroande. Motionärerna vill redan nu avvisa tanken på

en framtida neddragning av ramen för

miljöersättningsprogrammet. Enligt motion MJ253 (v)

ger miljöersättningsprogrammet möjlighet att anpassa

stöden till nationella förutsättningar. Det finns

dock behov av att förändra de olika miljöstöden så

att de blir enklare att administrera, anpassade till

regionala behov av miljöåtgärder och så att de

bidrar till målet om ett hållbart jordbruk (yrkande

3). Regeringen bör vidare ta initiativ till ett

parlamentariskt samråd inför fastställandet av de

nya miljöstödsprogrammen (yrkande 4). Enligt motion

MJ256 (m) yrkande 7 bör långtgående förändringar och

förenklingar av regelverket kring miljöstöden göras

inför nästa femårsperiod. Regelverket måste förutom

att det skall göras enklare också bli mera flexibelt

och anpassbart till olika natur- och

kulturförutsättningar. En parlamentarisk

beredningsgrupp bör snarast tillsättas med uppgift

att arbeta fram ett reviderat regelverk inför nästa

programperiod. Detta bör ske i samarbete med

näringen. En förändrad miljöersättning måste även

fortsättningsvis omfatta ett delprogram för

resurshushållande konventionellt jordbruk i hela

landet. Delprogrammen bör inte utformas så att stora

brukningsenheter missgynnas på bekostnad av små

enheter. Miljöstödsprogrammen är motiverade av

miljöskäl och skall inte ta andra hänsyn än just

miljöhänsyn. Miljöersättningen skall därför inte

vara beroende av arealens storlek. Anslagna medel

bör utnyttjas. Bl.a. bör möjligheterna att höja

vallstödet och betesmarksersättningen studeras.

Enligt motion MJ721 (m) bör, inom ramen för EG:s

miljöstöd, mer medel riktas till anläggning av

dammar, småvatten, våtmarker och skyddszoner i

odlingslandskapet (yrkande 4). Regelverket och även

ersättningsnivåerna måste ändras så att de blir mera

ändamålsenliga och så att de blir ett positivt

incitament för markägaren att vilja anlägga och

medfinansiera våtmarker och småvatten. Anläggning på

betesmark måste, ur kvävereduktionssynpunkt, vara

väl så effektiv och attraktiv som en anläggning på

annan mark. Bevattning från ett småvatten kan

knappast utgöra någon nackdel, eftersom

näringsämnena på så sätt återförs till grödan.

Dessutom måste reglerna ändras så att hjälp till

anläggningskostnaden kan utgå (yrkande 6). I motion

MJ771(mp) yrkas att miljöstöden till ängs- och

hagmarker förenklas (yrkande 2). Vidare bör den

regionala bestämmanderätten över EG-stöden till

odlingslandskapet öka (yrkande 3). I motion MJ206

(c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag

till åtgärder som möjliggör bevarandet av ett

levande fäbodbruk i Sverige (yrkande 1). Bl.a. krävs

det en ökad satsning på vårdplaner samt mark- och

byggnadsvård på kulturhistoriskt värdefulla fäbodar

(yrkande 2). När det gäller stöd till rådgivning för

ekologisk äggproduktion framhålls i motion MJ204

(mp) att intresset för ekologisk hönshållning märks

inte minst på behovet av information. Sådan ges i

dag av föreningen Ekologisk fjäderfäproduktion såväl

till lantbrukare som till handeln och andra

organisationer. Medel till en del av detta beviljas

av Jordbruksverket inom miljöstödet, men medlen

förslår inte. Behovet av information till

lantbrukare ökar hela tiden (yrkande 1). Vidare

uppmärksammas behovet av stöd till marknadsföring

för de ekologiskt producerade äggen. Någon

ersättning för information till handeln ges inte

inom miljöstödet eftersom det kallas marknadsföring

och sådant inte ersätts. Motionärerna anser att

detta måste ändras (yrkande 2). Enligt motion MJ214

(mp) bör stöd utgå till samtliga hotade lantraser.

Om man anser att det är viktigt att bevara de gamla

lantraserna för framtiden för att de har egenskaper

som är värdefulla så borde detta gälla såväl de

betande som andra lantraser. Att enbart ge stöd åt

betesdjuren avslöjar att man inte förstått

lantrasernas egenvärde utan enbart ser deras

indirekta betydelse som naturvårdsobjekt (yrkande

3). För att stimulera skyddsarbetet med de akut

hotade lantraserna bör ett extra stöd utgå för dessa

lantraser (yrkande 4). I dag utgår s.k. UID-stöd

till lantrasföreningarna. Stödet är byråkratiskt

utformat, vilket får till följd att det

administrativa krånglet i föreningarna tar tid från

det ideella arbetet att bevara lantraserna. Reglerna

måste förenklas (yrkande 5). I den avelsplan som

Jordbruksverket tog fram föreslogs att stödet skulle

utgå för bevarandearbetet, utbildning och

information. I praktiken utgår bidrag enbart till

utbildning och information. Detta innebär att

genbanksverksamhet, som ju är ett viktigt arbete för

bevarandet, inte får stöd. Stöd bör även ges till

bevarandearbetet (yrkande 6). Vidare framhålls

betydelsen av att ansvaret för bevarandet och

genbanker blir kvar i de aktiva föreningar som finns

(yrkande 8). I motion MJ240 (kd) yrkas att den

kallblodiga travaren skall omfattas av stödet till

utrotningshotade inhemska hästraser (yrkande 3).

Enligt motion MJ244 (c) bör möjligheten att utarbeta

ett system som främjar utvecklingen för den

nordsvenska hästen, den kallblodiga travaren, den

svenska ardennern och gotlandsrusset prövas.

Utskottets överväganden

Nationellt stöd och stöd till mindre gynnade områden

Jordbruksverket har på regeringens uppdrag gjort en

samlad utvärdering och översyn av de regionala

stöden till jordbruket (Rapport 1998:2).

Utvärderingen är avsedd att utgöra underlag för en

bedömning av möjligheterna till och behovet av

förändringar av stöden. Bl.a. finner Jordbruksverket

beträffande stödområde 4 i Värmland att det kan

finnas skäl till att diskutera en delning av

stödområdet i en del med sämre och en del med bättre

förutsättningar. Utredningen i övrigt har inte visat

att det är motiverat att flytta några andra

församlingar eller grupper av församlingar.

Skillnaden i produktionens utveckling mellan olika

stödområden och mellan de församlingar som har

analyserats är oftast små. Jordbruksverkets rapport

bereds för närvarande av regeringen och enligt

utskottets mening får det i första hand ankomma på

regeringen att ta ställning till behovet av

eventuella förändringar av de regionala stöden.

Utskottet föreslår därför att motionerna MJ205 (c)

yrkande 3, MJ207 (m) yrkande 4, MJ216 (m) delvis,

MJ226 (c), MJ234 (s), MJ235 (s), MJ253 (v) yrkande 2

och MJ256 (m) yrkande 12 lämnas utan riksdagens

vidare åtgärd.

När det gäller det s.k. intransportstödet framgår

av Jordbruksverkets ovan nämnda rapport att ett höjt

intransportstöd sannolikt skulle leda till en ökad

stabilitet och därmed förmodligen en ökad

investeringsvilja bland brukarna i område 1. Ett

intransportstöd skulle kunna betalas ut till

samtliga mejeriföreningar som hämtar mjölk i

stödområde 1. Detta stöd skulle inte behöva stå i

motsättning till om t.ex. minimejerier etableras med

stöd inom ramen för mål 6. En höjning av

transportstödet med 10 öre/kg mjölk i stödområde 1

skulle innebära en ökad kostnad med ca 5 miljoner

kronor. Inför den nya strukturfondsperioden som

börjar löpa fr.o.m. år 2000 gör regeringen en

översyn av hela stödsystemet till det svenska

jordbruket. Jordbruksverkets samlade utvärdering och

översyn av de regionala ersättningarna till

jordbruket ingår i det underlag som kommer att

ligga till grund för eventuella beslut i dessa

frågor. Dessutom bör uppmärksammas att

intransportstöd till mjölk utbetalas inom ramen för

det undantag för nationellt stöd till jordbruket i

norra Sverige som Sverige erhöll i samband med EU-

inträdet. Ett kommissionsbeslut begränsar storleken

av det intransportstöd som får betalas ut på

årsbasis. En utvidgning av tillämpningsområdet för

intransportstödet är därmed avhängigt av godkännande

från EG-kommissionen. Mot bakgrund av det anförda är

utskottet inte berett att föreslå något uttalande

från riksdagens sida med anledning av motionerna

MJ207 (m) yrkande 2, N271 (kd) och N295 (c). Berörda

motionsyrkanden avstyrks.

Investeringsstöd, m.m.

Jordbruksverket har på regeringens uppdrag gjort en

samlad utvärdering av investeringsstödet för

förädling och avsättning av jordbruks- och

skogsbruksprodukter (Rapport 1998:4). I

utvärderingen pekas bl.a. på svårigheterna med att

dra slutsatser om stödets effekter med hänsyn till

den korta tid som stödet tillämpats. Jordbruksverket

föreslår att bättre kapacitets- och

effektivitetsindikatorer tas fram för att underlätta

kommande utvärderingar och diskuterar möjligheten

att införa en nedre gräns för beviljande av stöd.

För perioden 2000-2006 skall ett program för

åtgärder under Rådets förordning om stöd från

Europeiska utvecklings- och garantifonden för

jordbruket till landsbygdens utveckling antas. I

detta horisontella program skall de åtgärder som i

dag finns inom främst mål 5a och de kompletterande

åtgärderna sammanföras till ett effektivt och

ändamålsenligt stödprogram. Jordbruksverkets rapport

och den fortsatta beredningen av denna kommer att

ligga till grund för utformningen av åtgärder under

den kommande programperioden. Mot bakgrund av det

anförda föreslår utskottet att motion MJ202 (m)

yrkandena 1 och 2 nu lämnas utan riksdagens vidare

åtgärd.

Med anledning av de i motion MJ212 (v) framförda

synpunkterna beträffande mobila slakterier för

fjäderfä vill utskottet anföra följande. I rådets

direktiv 71/118/EEG av den 15 februari 1971 om

hygienproblem som påverkar handeln med färskt kött

av fjäderfä anges hygienkrav för fjäderfäslakterier.

Mobila slakterier är inte förbjudna enligt

direktivet under förutsättning att hygienkraven

uppfylls. Rådets direktiv 71/118/EEG har i Sverige

genomförts genom Statens livsmedelsverks

föreskrifter om slakt m.m. av fjäderfä (SLVFS

1994:11). När det gäller stöd till investeringar som

avser förädling eller saluföring av produkter från

jordbruket eller skogsbruket regleras Sveriges

tillämpning av stödet, för perioden 1995 t.o.m.

1999, av ett samlat programdokument. Stödet

administreras av Jordbruksverket. Som utskottet

anfört ovan har Jordbruksverket gjort en samlad

utvärdering av investeringsstödet och resultatet av

den fortsatta beredningen kommer att ligga till

grund för utformningen av åtgärder under

programperioden 2000-2006. Med det anförda föreslår

utskottet att motion MJ212 (v) yrkandena 1 och 2

lämnas utan vidare åtgärd.

Som utskottet redovisat i det föregående föreslås

förändringar av systemet med mjölkkvoter i Agenda

2000. På sikt innebär förslaget att systemet skall

avvecklas. Regeringen har vidare den 18 februari

1999 beslutat att ge Jordbruksverket i uppdrag att

utvärdera dagens system och tillämpning av handeln

med mjölkkvoter samt föreslå system som leder till

att balans mellan utbud och efterfrågan kan uppnås.

Mot bakgrund av det anförda är utskottet inte berett

att föreslå något uttalande från riksdagens sida med

anledning av motionerna MJ207 (m) yrkande 1, MJ214

(mp) yrkandena 1 och 2 samt MJ256 (m) yrkande 9.

Motionerna avstyrks i berörda delar.

Miljöstöd

Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag

att lämna förslag till fortsatt inriktning och

innehåll i ett svenskt miljöprogram enligt rådets

förordning (EEG) nr 2078/92 om produktionsmetoder

inom jordbruket som är förenliga med miljöskydds-

och naturvårdskraven (dir. 1998:11). Uppgiften, som

avser ett program för perioden 2001-2005, skall

redovisas senast den 30 juni 1999. I avvaktan på

resultatet av utredningen anser utskottet det inte

meningsfullt att nu föreslå något riksdagsuttalande

med anledning av motionerna MJ207 (m) yrkande 3,

MJ224 (kd) yrkande 9, MJ253 (v) yrkande 3, MJ256 (m)

yrkande 7 delvis, MJ721 (m) yrkandena 4 och 6 samt

MJ771 (mp) yrkandena 2 och 3. Motionerna avstyrks i

berörda delar.

Utskottet förutsätter att regeringen bereder frågan

om miljöstöd så att de politiska partierna ges

möjlighet att ta ställning till förslaget. Därmed

avstyrks motionerna MJ253 (v) yrkande 4 och MJ256

(m) yrkande 7 delvis.

I anslutning till motionen om miljöstöd till

nyponodling erinrar utskottet om att miljöstödet

inte får utformas som ett allmänt produktionsstöd.

Däremot utesluter utskottet inte att odling av

svenska nypon skulle kunna motiveras av miljöskäl

och ingå i ett särskilt svenskt delprogram.

Utskottet utgår från att regeringen uppmärksammar

möjligheten att inom ramen för det nya

femårsprogrammet pröva förutsättningarna för ett

miljöstöd till den svenska nyponodlingen. Enligt

utskottets bedömning är syftet med motion MJ203 (m)

yrkandena 1 och 2 med det anförda i allt väsentligt

tillgodosett. Yrkandena påkallar således ingen

riksdagens vidare åtgärd.

Som utskottet tidigare framhållit (se bet.

1997/98:JoU3 s. 11-13) har Naturvårdsverket, på

regeringens uppdrag, i samråd med

Riksantikvarieämbetet, utarbetat en nationell

bevarandeplan för odlingslandskapet. Huvudsyftet med

bevarandeplanen är att presentera de, i ett

nationellt perspektiv, mest bevarandevärda ängs-

och hagmarkerna och de värdefullaste

helhetsmiljöerna i odlingslandskapet. I

bevarandeplanen framhålls särskilt att fäbodar hör

till de jordbruksmiljöer som numera finns i hävd i

så liten omfattning att samtliga som brukas bör

betraktas som viktiga att bevara från nationell

synpunkt. Enligt vad utskottet erfarit har dock

arbetet med ett åtgärdsinriktat program för

genomförandet av den hittills redovisade

bevarandeplanen försenats och påbörjas först under

år 1999. Riksantikvarieämbetets arbete med

bevarandeplanen (kulturmiljövärden) beräknas vara

klar under våren 1999. På regeringens uppdrag har

Jordbruksverket utvärderat

miljöersättningsprogrammet (rapport 1997:10). Bl.a.

föreslås för nästa programperiod att miljöstödet

även skall omfatta restaurering av värdefulla natur-

och kulturmiljöer. Härigenom förbättras

möjligheterna att kunna söka det ordinarie

miljöstödet. Med det anförda och i avvaktan på den

kommande beredningen av ovan nämnda

utredningsförslag beträffande fortsatt inriktning

och innehåll i ett svenskt miljöprogram föreslår

utskottet att motion MJ206 (c) yrkandena 1 och 2 nu

lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

När det gäller den ekologiska äggproduktionen vill

utskottet anföra följande. Ett visst stöd utgår till

rådgivning om ekologisk äggproduktion inom ramen för

jordbrukets miljöprogram. En konsulenttjänst

finansieras delvis inom miljöprogrammet. Även

framtagandet av kursmaterial och stöd till

dokumentation av olika projekt med inriktning på

ekologisk äggproduktion finansieras med sådana

medel. I detta sammanhang bör även behovet av

utbildning och rådgivning om alternativa system för

inhysning av höns uppmärksammas. Medel för ändamålet

kan disponeras från anslag E 3 Djurhälsovård och

djurskyddsfrämjande åtgärder. Enligt

regleringsbrevet för budgetåret 1999 avseende

Statens jordbruksverk (beslut 1998-12-22) får högst

600 000 kr från anslaget användas till rådgivning

och information för att underlätta övergången till

alternativa inhysningssystem för värphöns. Med det

anförda avstyrker utskottet motion MJ204 (mp)

yrkandena 1 och 2 i den mån den inte kan anses

tillgodosedd.

Enligt utskottet är det väsentligt att den

genetiska variation som representeras av våra

lantraser bevaras för framtiden. EG:s miljöprogram

syftar till att på sikt omfatta alla hotade lokala

husdjursraser som har svårt att konkurrera med

framavlade raser med stor avkastningsförmåga.

Samtidigt vill utskottet som en allmän synpunkt

framhålla att riksdagens huvudsakliga uppgift i

fråga om EG:s miljöstöd måste vara att ange mer

övergripande synpunkter på stödets omfattning och

inriktning. Mer detaljerade bedömningar angående

vilka raser som bör stödjas och vilka villkor som i

övrigt skall gälla för stödet och bevarandearbetet

måste göras av regeringen och framför allt

Jordbruksverket. Utskottet utgår ifrån att nu nämnda

myndigheter noga följer utvecklingen på detta område

och vid behov kompletterar nuvarande stödformer. Med

det anförda avstyrker utskottet motionerna MJ214

(mp) yrkandena 3 och 4, MJ240 (kd) yrkande 3 och

MJ244 (c) i den mån de inte kan anses tillgodosedda.

När det gäller stöd till lantrasföreningarna ger

den aktuella rådsförordningen (2078/92) möjlighet

att stödja kurser, praktik och demonstrationsprojekt

(artikel 6). Medel för ändamålet kan disponeras från

anslagen B12 Kompletterande åtgärder inom jordbruket

och B13 Från EG-budgeten finansierade kompletterande

åtgärder inom jordbruket. Enligt regleringsbrevet

för budgetåret 1999 avseende Statens jordbruksverk

(beslut 1998-12-22) får Jordbruksverket disponera

medel från anslagen för att organisera och genomföra

sådan utbildning, information och sådana

demonstrationsprojekt inom jordbruket som är

förenliga med artikel 6 (s.k. UID-stöd). Högst 400

000 kr från anslagen får användas för att främja

bevarandet av de utrotningshotade husdjursraserna

ardenner, nordsvensk brukshäst och gotlandsruss. Med

det anförda avstyrks motion MJ214 (mp) yrkandena 5,

6 och 8.

Administration, m.m.

Motionerna

Enklare regler, m.m.

Enligt motion MJ201 (m) skall svenska myndigheter

arbeta för större enkelhet i regelsystemet (yrkande

5). I motion MJ215 (m) framhålls att riksdag och

regering har ett ansvar för att inom Sverige genom

Jordbruksverket och berörda lantbruksenheter

minimera bidragskrånglet. Enligt motion MJ219 (c) är

det av nationellt intresse att administrationen

bidrar till att svenskt jordbruk kan få det stöd som

det är berättigat till. Administrationen skall inte

orsaka onödiga kostnader, vare sig internt eller

externt hos t.ex. jordbrukarna. Enkelhet måste vara

målet i utformningen av administrationen (yrkande

8). En förenkling av administrationen kring

kartavgiften begärs i motion MJ224 (kd) yrkande 12.

En översyn bör vidare göras av det statistiska

uppgiftslämnandet i syfte att förenkla för den

enskilde lantbruksföretagaren (yrkande 17).

I motionerna MJ205 (c) yrkande 4 och MJ219 (c)

yrkande 5 framhålls att jordbruket, alltsedan det

svenska EU-inträdet, erhåller en del av sina

intäkter i form av EG-stöd. Stödet är av stor

betydelse för de enskilda lantbrukarna. Med dagens

system görs en samlad utbetalning av EG-stödet i

slutet av året. För många kan det innebära att man

måste låna till driften i avvaktan på att EG-stödet

betalas ut. Regeringen bör överväga att förändra

systemet så att utbetalningar av EG-stöd kan göras

vid flera tillfällen under året.

Jordbrukets blockdatabas

Enligt motion MJ224 (kd) skall lantbrukarna ej

belastas med kostnader för hållande av register

föranledda av EU-krav, såsom kartavgift och avgift

för djurdatabas (yrkande 11). I motion MJ227 (m)

framhålls att det är angeläget att lantbrukarna inom

olika EU-länder konkurrerar på lika villkor. Därför

bör kartavgiften tas bort. Enligt motion MJ256(m)

yrkande 8 skall staten finansiera uppbyggnaden av

blockdatabasen inom ramen för myndighetsanslagen

inom jordbrukets område i stället för via en extra

kartavgift.

Övriga administrativa frågor

I motion MJ231 (kd) yrkas att nya former för löpande

konsekvensutredningar prövas under förhandlingarnas

gång och att Skaraborg då skall utgöra prognosområde

(yrkande 2). Enligt motion MJ246 (kd) har

Jordbruksverket en mycket formalistisk syn när det

gäller tillämpning av bl.a reglerna för ekologisk

odling i förordningen EEG nr 2078/92. Reglerna skall

vara till för att underlätta och strukturera en

verksamhet i stället för att vara ett nålsöga som

hindrar en positiv utveckling. I motion MJ771(mp)

framhålls betydelsen av samarbete mellan olika

enheter vid länsstyrelserna för att tillvarata

tillgänglig kompetens (yrkande 4). Vidare

uppmärksammas behovet av ökade resurser till

länsstyrelsernas arbete med att bevara biologisk

mångfald (yrkande 5). Betydelsen av mer direkt

rådgivning (gårdsvandringar) i fält till brukare av

ängs- och hagmarker betonas (yrkande 6).

Utskottets överväganden

Enklare regler, m.m.

Den svenska administrationen av EU:s gemensamma

jordbrukspolitik måste vara utformad så att den

medverkar till att uppfylla EU:s och Sveriges mål om

ett bärkraftigt och effektivt jordbruk, biologisk

mångfald, bibehållet kulturlandskap och regional

utveckling. Samtidigt skall administrationen inte

orsaka onödiga kostnader, och enkelhet måste därför

vara målet i utformningen av denna. I detta

sammanhang bör uppmärksammas att en särskild

utredare, på regeringens uppdrag, i december 1998

överlämnade ett betänkande om

myndighetsorganisationen på jordbrukets område mot

bakgrund av det svenska EU-medlemskapet (SOU

1998:147). Utredningens överväganden omfattar bl.a.

möjligheterna att inom ramen för gällande

regelsystem förenkla och förbilliga

administrationen. Som utskottet anfört ovan har

regeringen gett en särskild utredare i uppdrag att

lämna förslag till fortsatt inriktning och innehåll

i ett svenskt miljöprogram. Uppgiften skall

redovisas senast den 30 juni 1999. Enligt direktivet

(dir. 1998:11) är en viktig utgångspunkt för

utredaren att lämna förslag till förenklingar av

regelverket. Därmed underlättas administrationen och

det blir lättare för lantbrukarna att överblicka de

olika ersättningsformerna. Förenklingarna skall

kunna genomföras utan att miljönyttan försämras.

Även förslagen i Agenda 2000 kan förväntas öka

möjligheterna att förenkla de berörda regelsystemen.

Enligt utskottets bedömning är syftet med motionerna

MJ201 (m) yrkande 5, MJ215 (m), MJ219 (c) yrkande 8

och MJ224 (kd) yrkandena 12 och 17 med det anförda i

allt väsentligt tillgodosett. Yrkandena påkallar

således ingen ytterligare riksdagens åtgärd.

Frågan om utbetalning av EG-stödet vid mer än ett

tillfälle under året är komplicerad och kan endast i

begränsad omfattning regleras i nationella beslut.

Enligt t.ex. EG:s grundförordning om ett stödsystem

för producenter av vissa jordbruksgrödor (EEG

1765/92) skall utbetalning enligt denna förordning

ske under tiden 16 oktober-31 december. För

djurbidrag och miljöstöd finns liknande regler. För

de aktuella stödformerna gäller dessutom att Sverige

förskotterar ersättningen av nationella medel och

erhåller återfinansiering av EG närmast följande

budgetår. Skulle en utbetalning göras tidigt under

året uppstår betydande merkostnader för räntor på

förskotterade ersättningar. Därtill kommer de

administrativa merkostnaderna för ytterligare en

utbetalningsomgång. Också med hänsyn till

bestämmelserna om ansökningsfrister för olika

stödformer och systemet med kontroller i fält under

sommar och höst är det mindre lämpligt att göra en

utbetalning tidigt under året. Med det anförda

avstyrker utskottet motionerna MJ205 (c) yrkande 4

och MJ219 (c) yrkande 5.

Jordbrukets blockdatabas

Enligt riksdagens beslut med anledning av

proposition 1996/97:48 skall kostnaderna för den

digitala blockdatabas varpå de arealbaserade EG-

stöden beräknas finansieras av en kartavgift (bet.

1996/97:JoU7, rskr. 1996/97:157). Enligt

förordningen (1997:183) om kartavgift i ärenden om

jordbruksstöd skall kartavgiften gälla

stödansökningar inlämnade från och med år 1998. Mot

bakgrund av det anförda avstyrks motionerna MJ224

(kd) yrkande 11, MJ227 (m) och MJ256 (m) yrkande 8.

Övriga administrativa frågor

Utskottet anser inte att riksdagen bör göra ett

uttalande i enlighet med det i motion MJ231 (kd)

yrkande 2 framförda förslaget om löpande

konsekvensutredningar med anledning av arbetet med

reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Motionen avstyrks i berörd del.

Vidare avstyrks det i motion MJ246 (kd) framförda

förslaget att riksdagen skall uttala sig om

Jordbruksverkets tillämpning av vissa regler om

ekologisk odling. Enligt utskottets mening står

yrkandet ej i överensstämmelse med de principer som

bör gälla i fråga om ansvarsfördelningen mellan

riksdagen och myndigheterna.

Utskottet är inte heller berett att föreslå något

uttalande från riksdagens sida om länsstyrelsernas

arbete med bevarandet av den biologiska mångfalden.

När det gäller direkt rådgivning i form av bl.a.

gårdsvandringar ingår detta enligt vad utskottet

erfarit redan som en viktig del i arbetet med

miljöersättningsprogrammets delprogram för

utbildning, information och demonstrationsprojekt

(det s.k. UID-programmet). Motion MJ771 (mp)

yrkandena 4, 5 och 6 avstyrks.

Trädgårdsnäring

Motionerna

I motion MJ208 (m) yrkande 1 efterfrågas mot

bakgrund av att harmoniseringen av

växtskyddsfrågorna inom EU är kraftigt försenad, en

utredning av trädgårdsnäringens

bekämpningsmedelssituation. I motionens yrkande 2

anförs att ett bättre och generösare utformat REKO-

stöd skulle kunna ge snabba miljöresultat för

samhället. Även Kristdemokraterna anser i motion

MJ241 yrkande 5 att REKO-stödet bör ses över

avseende trädgårdsodling.

Enligt motion MJ209 (m) bör Sverige agera för att

ett särskilt övergångsstöd för yrkesmässig ekologisk

odling av trädgårdsväxter i växthus införs.

För att öka utbudet av ekologiskt odlade

trädgårdsprodukter föreslås i motion MJ220 (v)

yrkande 1 att regeringen skall ta initiativ till att

formulera målsättningar för hur stor andel av

trädgårdsodlingen som skall vara ekologiskt odlad.

Motionerna MJ224 (kd) yrkande 29 och MJ255 (m)

yrkande 1 behandlar båda konkurrensvillkoren för den

yrkesmässiga trädgårdsodlingen. I den förra anförs

att de svenska odlarna har betydligt sämre

konkurrensvillkor än sina europeiska konkurrenter

vad gäller bl.a. skatter och investeringsstöd. I den

senare anförs dessutom att en förbättring av

konkurrensförhållandena bör ta sikte på att

förstärka de fördelar som svenska produkter skulle

kunna utnyttja för export till bl.a. övriga EU.

I motionerna MJ224 yrkande 31 och MJ241 yrkandena 2

och 3 (båda kd) föreslås att ett generellt

investeringsstöd för trädgårdsnäringen införs i

enlighet med EG:s maximala normer. I motionerna

yrkas därutöver att regeringen bör få i uppdrag att

komma med förslag till ett nationellt stödprogram

för miljöförbättrande och energibesparande åtgärder.

Dessutom anförs i motionernas yrkande 34 respektive

6 att stödet till ekologisk odling inom EU också

skall innefatta stöd till ekologisk växthusodling.

Även i motion MJ252 (s) föreslås att stödet till

ekologisk odling inom EU bör utökas till att omfatta

växthusodlingen. Vidare anser motionärerna att en

översyn bör göras av investeringsstödet till

trädgårdsnäringen samt att frågan om ett särskilt

stödprogram för produktutveckling bör behandlas.

I motionerna MJ220 (v) yrkande 2 och MJ241 (kd)

yrkande 7 påtalas behovet av kollektiva

utvecklingsfonder för trädgårdsnäringen. Regeringen

bör därför enligt den sistnämnda motionen utreda

förutsättningarna för en sådan fond och därefter

återkomma till riksdagen.

Utskottets överväganden

Inom EU ingår trädgårdsprodukter i den gemensamma

jordbrukspolitiken (CAP). EG:s nya marknadsordning

för färska frukter och grönsaker antogs i juli 1996

(rådets förordning (EG) nr 2200/96).

Marknadsordningen syftar främst till att minska

överskottsproduktionen inom sektorn genom att efter

en övergångsperiod begränsa gemenskapsstödet för

återköp av frukt och grönsaker. Inom ramen för

marknadsordningen kan godkända

producentorganisationer erhålla investeringsstöd för

gemensamma åtgärder genom s.k. driftsfonder. Dessa

driftsfonder finansieras till hälften av gemenskapen

och till hälften av producentorganisationernas

medlemmar. Trädgårdsnäringen omfattas även av vissa

stödformer inom det svenska miljöprogrammet för

jordbruket (rådets förordning (EEG) nr 2078/92).

Regeringen har som tidigare nämnts tillkallat en

särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till

fortsatt inriktning för och innehåll i

miljöprogrammet för perioden 2001-2005. Uppdraget

skall redovisas senast den 30 juni 1999.

Trädgårdsodlingen kan även erhålla investeringsstöd

för vissa åtgärder i enlighet med rådets förordning

(EG) nr 950/97.

Ett flertal av de frågor som tas upp i motionerna

har behandlats av utredningen om livsmedelssektorns

omställning och expansion (SOU 1997:167). Som

tidigare nämnts bereds utredningens förslag för

närvarande i Regeringskansliet.

Miljöersättningsprogrammet för jordbruk

kompletterades år 1998 med ett nytt delprogram för

främjande av ett resurshushållande konventionellt

jordbruk i hela landet (prop. 1997/98:2, bet. JoU9).

Syftet med stödet är att genom förbättrade kunskaper

minska riskerna med bekämpningsmedel inom jordbruket

och att ytterligare minska växtnäringsförlusterna

till vatten och luft. Krav på utbildning är därför

en betydelsefull del av stödet. Dessutom finns

villkor om att brukaren skall planera och

dokumentera förhållandena på den egna gården samt

vidta vissa åtgärder vid kemisk bekämpning.

Stödbeloppet uppgår till 225 kr per hektar för

arealer upp till 50 hektar. För arealer mellan 50

och 200 hektar är stödet 100 kr per hektar. För

arealer därutöver utgår inget stöd. Stöd kan även

utgå till trädgårdsföretag.

I motionerna MJ208 (m) yrkande 2 och MJ241 (kd)

yrkande 5 anförs att REKO-stödets utformning gör att

det är mindre intressant för trädgårdsodlare

eftersom de har väsentligt mindre genomsnittlig

areal än jordbruksföretag och betydligt högre

omsättning per arealenhet. De extra kostnader en

anslutning till programmet medför är dock desamma

för båda sektorerna.

Som tidigare nämnts har en särskild utredare fått i

uppdrag att lämna förslag till ett miljöprogram för

perioden 2001-2005. I detta uppdrag ingår även att

se över REKO-stödet. Med hänvisning till den översyn

som pågår föreslår utskottet inga ytterligare

åtgärder med anledning av motionerna, men

förutsätter att de problem som behandlas i

motionerna beaktas under arbetets gång.

Stöd för ekologisk växtodling lämnas i hela landet

för odling på åkermark. Alla jordbruksgrödor och

frilandsodlade trädgårdsgrödor som årligen används

för produktion av foder, livsmedel och utsäde är

stödberättigade. Yrkesmässig frukt- och bärodling

berättigar också till stöd. Vad avser stödbeloppen

delas Sverige in i två zoner med olika stödbelopp. I

zon 1 (huvudsakligen stödområde 1-4) är stödbeloppet

900 kr per hektar och i zon 2 (övriga landet) är det

1 600 kr per hektar. Stödbeloppet för frukt- och

bärodling är 7 000 kr per hektar i hela landet.

Miljöersättningsprogrammet enligt EG:s förordning

2078/92 syftar till åtgärder direkt relaterade till

jordbruksmark. Stöd till ekologisk odling i växthus

är därför inte möjligt inom ramen för

miljöstödsprogrammet. Utskottet anser i likhet med

motionärerna att flera skäl talar för att även

ekologisk odling i växthus inordnas i stödsystemet.

Utskottet utgår ifrån att regeringen i det fortsatta

arbetet överväger möjligheterna att åstadkomma en

sådan förändring. Motionerna MJ209 (m), MJ224 (kd)

yrkande 34, MJ241 (kd) yrkande 6 och MJ252 (s)

(delvis) avstyrks i den mån de inte tillgodosetts

genom det anförda.

Jordbruksverket har regeringens uppdrag att föreslå

ett nytt mål för den ekologiska produktionen efter

år 2000. Uppdraget skall redovisas senast den 30

juni 1999. Utskottet utesluter inte att särskilda

målsättningar för den ekologiska trädgårdsodlingen

kan bli aktuella, men anser i likhet med vad som

tidigare anförts (1997/98:JoU9) att nya

målformuleringar inte bör göras innan det nu

gällande målet har utvärderats, särskilt med hänsyn

till graden av måluppfyllelse. Resultatet av denna

utvärdering kommer att ge ledning för fortsatta

överväganden huruvida kvantitativa eller kvalitativa

mål är det mest lämpliga. Med hänvisning till det

anförda avstyrks motion MJ220 (v) yrkande 1.

Konkurrenssituationen för den svenska

trädgårdsodlingen har behandlats av utredningen om

livsmedelssektorns omställning och expansion.

Utredningens förslag bereds som tidigare nämnts i

Regeringskansliet. I avvaktan på resultatet av detta

arbete är utskottet inte berett till några

uttalanden i enlighet med vad som anförs i

motionerna MJ224 (kd) yrkande 29 och MJ255 (m)

yrkande 1. Motionerna avstyrks i berörda delar.

Sverige införde den 1 januari 1997 ett av EG

medfinansierat investeringsstöd. Inom

trädgårdsnäringen kan stöd erhållas bl.a. för

investeringar som avser åtgärder för skydd av den

yttre miljön, energibesparing eller övergång till

biobränsle samt investeringar i slutna

odlingssystem. I södra och mellersta Sverige är

stödet maximerat till 149 995 kr. I norra Sverige

varierar den maximala stödnivån mellan 300 000 och

600 000 kr.

Utredningen om livsmedelssektorns omställning och

expansion föreslår att ett särskilt stödprogram

utformas för trädgårdsnäringen inom ramen för EG:s

strukturstöd. Programmet bör i första hand ta sikte

på att förbättra åldersprofilen i växthusbeståndet,

främja miljöförbättrande åtgärder samt bidra till en

viss storleksrationalisering i näringen. Åtgärderna

och stödprogrammet bör i första hand inriktas på en

femårsperiod och stödet bör utges med de maximala

stödbelopp som EG godkänner för detta

medfinansierade stöd. Som anförts ovan bereds

utredningens förslag för närvarande i

Regeringskansliet. Med hänvisning till det arbete

som pågår avstyrker utskottet motionerna MJ224 (kd)

yrkande 31, MJ241 (kd) yrkandena 2 och 3 och MJ252

(s) i återstående del.

För att trygga den svenska trädgårdsnäringens behov

av utvecklingsinsatser föreslår ovan nämnda

utredning att staten anvisar 15 miljoner kronor

under en femårsperiod att användas som en kollektiv

resurs för branschens gemensamma utveckling. Vid

utskottets utfrågning med jordbruksministern

framgick det att Jordbruksdepartementet för

närvarande behandlar en framställning från

Trädgårdsnäringens riksförbund angående

tillskapandet av kollektiva fonder finansierade av

näringen. Regeringen kommer troligen att fatta

beslut i frågan under våren.

Utskottet vill inte föregripa regeringens

behandling av ärendet, men anser att denna möjlighet

för näringen att avsätta medel för angelägna

gemensamma insatser är intressant och bör övervägas

noga. Svenska potatisodlarnas riksförbund (SPOR) har

i skrivelse till utskottet framställt önskemål om

att motsvarande insats bör göras för potatisodlarna.

Motionerna MJ220 (v) yrkande 2 och MJ241 (kd)

yrkande 7 avstyrks i den mån de inte tillgodosetts

genom det anförda.

Jordbruksverket konstaterar i sitt förslag till

handlingsplan för att minska hälso- och

miljöriskerna vid användningen av bekämpningsmedel

till år 2001 (rapport 1996:2 från Jordbruksverket)

att det inom trädgårdsodlingen är svårt att få fram

ersättningsmedel till nuvarande bekämpningsmedel.

Kunskaperna om hur eventuella nya produkter skall

användas är dessutom ofta bristfälliga. Vidare kan

utnyttjande av integrerade och behovsanpassade

metoder försvåras av bristen på bekämpningsmedel.

Jordbruksverket anför i rapporten att dessa frågor

är så komplexa att trädgårdsnäringens

bekämpningsmedelssituation bör utredas i särskild

ordning.

Enligt uppgift pågår för närvarande diskussioner

mellan Jordbruksverket och Trädgårdsnäringens

riksförbund om att tillsätta en arbetsgrupp med

uppgift att utreda nämnda frågor. Arbetsgruppen

skall enligt planerna påbörja sitt arbete under

våren. Motion MJ208 (m) yrkande 1 torde i huvudsak

vara tillgodosedd genom det anförda och avstyrks i

den mån så inte är fallet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande den framtida gemensamma

jordbrukspolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ224 yrkandena 22,

24, 25 och 27, 1998/99:MJ231 yrkande 1,

1998/99:MJ253 yrkande 1, 1998/99:MJ256 yrkande

13, 1998/99:MJ749 yrkande 2, 1998/99: MJ774

yrkandena 2 och 5, 1998/99:MJ804 yrkande 3,

1998/99:U507 yrkande 9, 1998/99:U508 yrkande 16

och 1998/99:U509 yrkande 9,

res. 1 (m)

res. 2 (v)

res. 3 (kd)

res. 4 (c)

res. 5 (fp)

2. beträffande renationalisering av

jordbrukspolitiken

att riksdagen avslår motion 1998/99:U508 yrkande 17,

3. beträffande förslagen i Agenda 2000

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ201 yrkande 4,

1998/99:MJ205 yrkande 1, 1998/99:MJ219 yrkande

2, 1998/99: MJ774 yrkande 1, 1998/99:U508

yrkande 31 och 1998/99:N275 yrkande 10,

res. 6 (m)

res. 7 (kd, c)

4. beträffande mjölksektorn i Agenda

2000

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ205 yrkande 2,

res. 8 (kd, c)

5. beträffande inriktningen av den svenska

jordbrukspolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ217,

1998/99:MJ219 yrkande 1, 1998/99:MJ224 yrkandena

1 och 2, 1998/99:MJ256 yrkande 10, 1998/99:MJ771

yrkande 1 och 1998/99:MJ774 yrkande 4,

res. 9 (m)

res. 10 (kd)

res. 11 (c)

6. beträffande lika konkurrensvillkor

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ201 yrkandena 1

och 3, 1998/99:MJ210, 1998/99:MJ216 i

motsvarande del, 1998/99:MJ256 yrkandena 1 och 6

samt 1998/99:Sk309 yrkande 29,

res. 12 (m, kd, c, fp)

7. beträffande ramen för EG-finansierade

stöd

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ201 yrkande 2 och

1998/99:MJ219 yrkande 3,

8. beträffande stödåtgärder och

rådgivning

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ207 yrkandena 6-8,

9. beträffande ekologisk produktion

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ213 och

1998/99:MJ250 yrkandena 2 och 3,

10. beträffande FoU på livsmedelsområdet

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ254 yrkande 3,

11. beträffande urin som insatsmedel i

livsmedelsproduktionen

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ804 yrkande 6,

res. 13 (kd)

12. beträffande svensk hästavel och

hästnäring

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ240 yrkandena 4-6,

res. 14 (m, kd, c, mp)

13. beträffande naturbruksgymnasierna med

jordbruksinriktning

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ219 yrkande 9,

14. beträffande investeringsstöd inom

äggproduktionen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ243 och

1998/99:MJ524 yrkande 2,

15. beträffande Jordbruksverkets

aktionsplan för burhönshållning

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ517 och

1998/99:MJ526 yrkande 1,

16. beträffande regionala stöd

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ205 yrkande 3,

1998/99:MJ207 yrkande 4, 1998/99:MJ216 i

motsvarande del, 1998/99:MJ226, 1998/99:MJ234,

1998/99:MJ235, 1998/99:MJ253 yrkande 2 och

1998/99:MJ256 yrkande 12,

res. 15 (v)

17. beträffande intransportstödet

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ207 yrkande 2,

1998/99:N271 och 1998/99:N295,

18. beträffande investeringsstöd för

förädling och avsättning av jordbruks- och

skogsprodukter

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ202,

19. beträffande mobila slakterier

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ212,

res. 16 (v, mp)

20. beträffande handeln med mjölkkvoter

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ207 yrkande 1,

1998/99: MJ214 yrkandena 1 och 2 samt

1998/99:MJ256 yrkande 9,

res. 17 (m)

21. beträffande jordbrukets miljöstöd

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ207 yrkande 3,

1998/99:MJ224 yrkande 9, 1998/99:MJ253 yrkande

3, 1998/99: MJ256 yrkande 7 i motsvarande del,

1998/99:MJ721 yrkandena 4 och 6 samt

1998/99:MJ771 yrkandena 2 och 3,

res. 18 (kd, c)

res. 19 (mp)

22. beträffande parlamentariskt samråd om

det nya miljöprogrammet

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ253 yrkande 4 och

1998/99:MJ256 yrkande 7 i motsvarande del,

res. 20 (m)

23. beträffande nyponodling

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ203,

24. beträffande bevarandet av fäbodar

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ206,

25. beträffande ekologisk äggproduktion

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ204,

26. beträffande hotade lokala

husdjursraser

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ214 yrkandena 3

och 4, 1998/99:MJ240 yrkande 3 och

1998/99:MJ244,

res. 21 (m, kd, c)

res. 22 (mp) - delvis

27. beträffande stöd till

lantrasföreningar

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ214 yrkandena 5, 6

och 8,

res. 22 (mp) - delvis

28. beträffande enklare regler

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ201 yrkande 5,

1998/99: MJ215, 1998/99:MJ219 yrkande 8 och

1998/99:MJ224 yrkandena 12 och 17,

29. beträffande utbetalning av stöd

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ205 yrkande 4 och

1998/99:MJ219 yrkande 5,

30. beträffande jordbrukets blockdatabas

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ224 yrkande 11,

1998/99:MJ227 och 1998/99:MJ256 yrkande 8,

res. 23 (m, kd)

31. beträffande löpande

konsekvensutredningar

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ231 yrkande 2,

32. beträffande Jordbruksverkets

regeltillämpning

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ246,

33. beträffande länsstyrelsernas arbete

med jordbrukets miljöprogram

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ771 yrkandena 4-6,

34. beträffande trädgårdsodlingen och

delprogrammet för resurshushållande

konventionellt jordbruk

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ208 yrkande 2 och

1998/99:MJ241 yrkande 5,

35. beträffande ekologisk odling i

växthus

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ209, 1998/99:MJ224

yrkande 34, 1998/99:MJ241 yrkande 6 och

1998/99:MJ252 i motsvarande del,

36. beträffande produktionsmål för den

ekologiska odlingen

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ220 yrkande 1,

37. beträffande konkurrenssituationen för

den svenska trädgårdsodlingen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ224 yrkande 29 och

1998/99:MJ255 yrkande 1,

res. 24 (m, kd)

38. beträffande investeringsstöd till

trädgårdsnäringen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ224 yrkande 31,

1998/99:MJ241 yrkandena 2 och 3 och

1998/99:MJ252 i motsvarande del,

res. 25 (kd)

39. beträffande införandet av en kollektiv

fond för trädgårdsnäringen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ220 yrkande 2 och

1998/99:MJ241 yrkande 7,

40. beträffande trädgårdsnäringens

bekämpningsmedel

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ208 yrkande 1.

Stockholm den 2 mars 1999

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Dan Ericsson

I beslutet har deltagit: Dan Ericsson (kd), Sinikka

Bohlin (s), Göte Jonsson (m), Inge Carlsson (s), Kaj

Larsson (s), Maggi Mikaelsson (v), Ingvar Eriksson

(m), Alf Eriksson (s), Carl G Nilsson (m), Ingemar

Josefsson (s), Ann-Kristine Johansson (s), Caroline

Hagström (kd), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Gudrun

Lindvall (mp), Eskil Erlandsson (c), Harald Nordlund

(fp) och Jonas Ringqvist (v).

Reservationer

1. Den framtida gemensamma

jordbrukspolitiken (mom. 1)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och

Catharina Elmsäter-Svärd (alla m) anför:

Enligt vår mening är det inom ramen för medlemskapet

helt nödvändigt med en gemensam jordbrukspolitik

inom EU. Samtidigt bör Sverige verka för en

avreglerad och förenklad jordbrukspolitik. Det

svenska jordbruket är utifrån en hög

rationaliseringsgrad och gediget kunnande

konkurrenskraftigt i ett sådant sammanhang. Detta

förutsätter dock att inhemska konkurrenshämmande

kostnader och regler undanröjs. Avregleringen måste

genomföras successivt och med respekt för näringens

anpassning till en friare marknad.

Livsmedelsproduktionen är en betydelsefull del av

EU:s näringsliv och det är därför viktigt att såväl

primärproduktion som industri finns kvar efter en

reform. En reformerad livsmedelsproduktion kommer

att kunna dra nytta av den öppna världsmarknad som

följer av såväl redan genomförda som kommande

förhandlingar i WTO. En annan viktig utgångspunkt är

att EU:s livsmedelsförsörjning inte får riskeras. Om

avregleringar och liberaliseringar sker i någorlunda

samma takt i samtliga större producentområden finns

enligt vår mening ingen större risk för att EU:s

produktion drastiskt skulle minska. Om däremot en

snabb och ensidig avreglering genomförs är risken

uppenbar att andra världsdelars jordbrukare och

industrier blir de enda vinnarna. Någon form av

korrektiv bör dock alltid finnas om produktionen

skulle nå en kritisk nedre gräns. En tredje

utgångspunkt är att CAP i första hand och primärt

skall omfatta livsmedelsproduktionen. Självklart

skall jordbruk bedrivas inom ramen för en hållbar

utveckling och omfattas av samma miljöhänsyn som

andra verksamheter. Lika självklart är att

regionalpolitiken (strukturfonderna) också skall

omfatta jordbruksföretag.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets hemställan

under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande den framtida gemensamma

jordbrukspolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ256 yrkande 13

och med avslag på motionerna 1998/99:MJ224

yrkandena 22, 24, 25 och 27, 1998/99:MJ231

yrkande 1, 1998/99:MJ253 yrkande 1,

1998/99:MJ749 yrkande 2, 1998/99:MJ774 yrkandena

2 och 5, 1998/99:MJ804 yrkande 3, 1998/99:U507

yrkande 9, 1998/99:U508 yrkande 16 och

1998/99:U509 yrkande 9 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

2. Den framtida gemensamma

jordbrukspolitiken (mom. 1)

Maggi Mikaelsson och Jonas Ringqvist (båda v) anför:

Enligt vår mening skall Sverige verka för en

jordbruks- och livsmedelspolitik inom EU vars

övergripande mål är att främja ett brett och

varierat utbud av säkra livsmedel till skäliga

priser, främja en hållbar jordbruks- och

livsmedelsproduktion samt bidra till global

livsmedelssäkerhet. Vidare måste miljöhänsynen ges

en överordnad roll i EU:s jordbrukspolitik.

Jordbrukspolitiken skall därmed bl.a. syfta till att

produktion, förädling och distribution av livsmedel

bedrivs på ett sådant sätt att den biologiska

mångfalden bevaras och främjas. Vidare skall

kulturmiljöer bevaras, ett varierat odlingslandskap

främjas, miljöbelastningen minimeras och

animalieproduktionen ske med högt ställda

djurskyddskrav. En regional balans och en levande

landsbygd samt ett internationellt

konkurrenskraftigt jordbruk inom EU skall främjas.

På sikt skall allt brukande av jordbruksmark vara

ekologiskt hållbart. Detta är nödvändiga

preciseringar av de övergripande målen för

jordbruket.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets hemställan

under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande den framtida gemensamma

jordbrukspolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ253

yrkande 1 och 1998/99:MJ804 yrkande 3 samt med

avslag på motionerna 1998/99:MJ224 yrkandena 22,

24, 25 och 27, 1998/99:MJ231 yrkande 1,

1998/99:MJ256 yrkande 13, 1998/99:MJ749 yrkande

2, 1998/99:MJ774 yrkandena 2 och 5, 1998/99:U507

yrkande 9, 1998/99:U508 yrkande 16 och

1998/99:U509 yrkande 9 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

3. Den framtida gemensamma

jordbrukspolitiken (mom. 1)

Dan Ericsson och Caroline Hagström (båda kd) anför:

Den gemensamma jordbrukspolitiken bör reformeras med

utgångspunkt från 1992 års reform. Det europeiska

jordbruket bör anpassas till internationella och mer

marknadsmässiga förhållanden. Förändringar av

stödnivåer förutsätter en stegvis anpassning i takt

med andra WTO-länder och med hänsyn till den

internationella konkurrenskraften. Det är nödvändigt

att de ersättningsformer och regleringar som

tillämpas inom det framtida CAP - inklusive

Östeuropa - kan säkra livsmedelssäkerheten och

rimliga inkomstnivåer hos lantbrukarna inom Europa.

Detta utan att inverka negativt på u-ländernas

livsmedelssäkerhet. Förvaltarskapstanken måste vara

vägledande och kortsiktiga vinstintressen - som

drivit fram odlingssystem som sugit ur jordens

bördighet och orsakat jorderosion - måste ersättas

med långsiktigt hållbara brukningsmetoder. En

central fråga för EU måste vara att aktivt bidra

till fattigdomsbekämpning och ökad

livsmedelssäkerhet i tredje världen. Den gemensamma

jordbrukspolitiken inom EU kan vara ett instrument i

detta arbete.

När det gäller de svenska utgångspunkterna inför

reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitik

anser vi att livsmedelsproduktion inte helt kan

jämställas med annan näringsverksamhet eftersom

medborgarna vill försäkra sig om en nära

tillgänglighet av kvalitetslivsmedel för sin

basförsörjning. Reformeringen av EU:s

jordbrukspolitik måste ske på ett sådant sätt att

lika konkurrensvillkor för jordbrukare i olika EU-

länder upprätthålls. Likvärdiga regler och principer

bör gälla med möjlighet till lokala variationer

föranledda av exempelvis varierande

klimatförhållanden. Den generella

jordbruksersättningen bör ges ut i form av en

arealersättning på all åkermark, inklusive vall.

Miljöbetingade ersättningar skall finnas liksom

särskilda regionalpolitiska ersättningar. Tydliga

målsättningar för omställning av jordbruksproduktion

till mer miljövänliga metoder och till ekologisk

produktion bör fastställas på europeisk nivå. För

att stimulera den ekologiska odlingen skall

kompensation ges för ett minskat tärande på

råvaruresurser och minskad miljöbelastning. Svenska

miljö- och djurskyddsnormer skall vara miniminorm

för det europeiska jordbruket. Ett gemensamt

märkningssystem avseende ursprung och

produktionsmetod skall eftersträvas. Enligt vår

mening är det också mycket angeläget att inom EU få

till stånd ett förenklat regelverk för stöd till

ekologisk odling.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets

hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande den framtida gemensamma

jordbrukspolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ224

yrkandena 22, 24, 25 och 27, 1998/99:MJ231

yrkande 1 och 1998/99:U509 yrkande 9 samt med

avslag på motionerna 1998/99:MJ253 yrkande 1,

1998/99:MJ256 yrkande 13, 1998/99:MJ749 yrkande

2, 1998/99:MJ774 yrkandena 2 och 5,

1998/99:MJ804 yrkande 3, 1998/99:U507 yrkande 9

och 1998/99:U508 yrkande 16 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

4. Den framtida gemensamma

jordbrukspolitiken (mom. 1)

Eskil Erlandsson (c) anför:

EU:s jordbrukspolitik syftar till att trygga en

europeisk livsmedelsproduktion och till att bevara

och utveckla en levande landsbygd i unionen. Dessa

mål är bra. Den "europeiska modellen", baserad på

levande landsbygd, god djuromsorg och miljöhänsyn

skall försvaras. En ny gemensam jordbrukspolitik

måste grunda sig på insikten om att behoven av

livsmedel och andra nyttigheter från jordbruket

ökar. Den måste baseras på att knyta

jordbrukssektorn närmare marknaden, på att nyttja

jordbruket i miljöarbetet samt ge jordbrukarna ökad

frihet och ökat ansvar, kombinerat med ekonomisk

trygghet.

Det framtida europeiska jordbruket bör inriktas på:

-uthållig bioproduktion,

-konkurrenskraft på världsmarknaden,

-kvalitetsproduktion för folkhälsa,

-landsbygdsutveckling.

En uthållig jordbruksproduktion måste, liksom all

annan produktion, ske inom de ramar som naturen

tillåter. Höga krav måste ställas på miljö och

djurskydd. Djurskyddskraven skall utgå från djurens

väl. En utveckling mot en hållbar bioproduktion kan

bl.a. stimuleras genom utnyttjandet av ekonomiska

styrmedel. Miljöstöd bör utgå till ekologisk

produktion och konventionellt resurshushållande

jordbruk inom livsmedelssektorn. Balansen mellan

djurhållning och växtodling är mycket betydelsefull

i ett hållbart jordbruk. Alltför stor övervikt åt

ena sidan inom ett område bidrar till större

påfrestningar på miljön. Ekologisk

livsmedelsproduktion skall främjas. EU måste arbeta

för ett jordbruk som är så fritt från kemikalier som

möjligt. De farligaste preparaten skall omedelbart

förbjudas genom beslut på EU-nivå.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att

utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande den framtida gemensamma

jordbrukspolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ749 yrkande 2

och med avslag på motionerna 1998/99:MJ224

yrkandena 22, 24, 25 och 27, 1998/99:MJ231

yrkande 1, 1998/99:MJ253 yrkande 1,

1998/99:MJ256 yrkande 13, 1998/99:MJ774

yrkandena 2 och 5, 1998/99:MJ804 yrkande 3,

1998/99:U507 yrkande 9, 1998/99:U508 yrkande 16

och 1998/99:U509 yrkande 9 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

5. Den framtida gemensamma

jordbrukspolitiken (mom. 1)

Harald Nordlund (fp) anför:

Enligt min mening måste en reformering av den

gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) snarast inledas

så att EU kan ge tydliga signaler till de blivande

medlemsländerna om rådande förutsättningar.

Därigenom undviks obalans och snedvridande effekter

av konkurrensen på deras egna marknader. De nya

medlemsländerna skall ha full anslutning till ett EU

med en reformerad CAP. För en ökad tydlighet och som

ett led i strävan efter att återvinna medborgarnas

förtroende måste dagens snåriga regelsystem och

byråkrati inom EU:s jordbrukspolitik undanröjas.

Besluten inom EU skall fattas så nära den de berör

som möjligt. En kraftigt avreglerad och

avbyråkratiserad jordbrukspolitik med satsning på

miljö- och landsbygdsutveckling ger helt andra

förutsättningar för att lyckas. I detta arbete är

det av stor betydelse att Sverige verkar för att

separata miljömål för jordbruket skapas.

Jordbrukaren måste vidare, som vilken annan

företagare som helst, ges möjlighet och frihet att

på likvärdiga villkor konkurrera med sina produkter

på en konkurrensutsatt marknad. Detta förutsätter

att både svensk och europeisk politik underlättar

för små- och nyföretagandet så att även småskaliga

alternativ kan växa fram på landsbygden. Vidare

måste konkurrensen inom livsmedels- och

distributionsbranschen öka.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande den framtida gemensamma

jordbrukspolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ774

yrkandena 2 och 5 samt 1998/99:U507 yrkande 9

och med avslag på motionerna 1998/99:MJ224

yrkandena 22, 24, 25 och 27, 1998/99:MJ231

yrkande 1, 1998/99:MJ253 yrkande 1,

1998/99:MJ256 yrkande 13, 1998/99: MJ749 yrkande

2, 1998/99:MJ804 yrkande 3, 1998/99:U508 yrkande

16 och 1998/99:U509 yrkande 9 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

6. Förslagen i Agenda 2000 (mom. 3)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och

Catharina Elmsäter-Svärd (alla m) anför:

Enligt vår mening är medlemskapet i Europeiska

unionen det viktigaste som hänt den svenska

jordbruksnäringen på senare tid. Det är nödvändigt

att de svenska företrädarna inte lägger fram förslag

eller accepterar beslut som missgynnar vårt lands

sätt att producera och att man aktivt medverkar till

att politiken inom och utom EU har en långsiktig

karaktär.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets

hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande förslagen i Agenda 2000

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ201 yrkande 4

och med avslag på motionerna 1998/99:MJ205

yrkande 1, 1998/99:MJ219 yrkande 2,

1998/99:MJ774 yrkande 1, 1998/99:U508 yrkande 31

och 1998/99:N275 yrkande 10 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

7. Förslagen i Agenda 2000 (mom. 3)

Dan Ericsson (kd), Caroline Hagström (kd) och Eskil

Erlandsson (c) anför:

Enligt vår mening har regeringen fört en långtgående

avregleringslinje som är tämligen frikopplad från de

förslag som aktualiseras i förhandlingarna om Agenda

2000. Den svenska linjen har till stora delar

betraktats som en extremlinje, och vårt inflytande i

förhandlingarna kan därmed komma att minimeras. Det

står klart att kommissionens förslag i avgörande

delar är ofördelaktigt för det svenska jordbruket.

Bland annat föreslår kommissionen kraftiga stöd till

odling av majsensilage, vilket inte kommer Sverige

till del då vi av klimatskäl inte odlar majs. Den

självklara målsättningen inför reformeringen av den

gemensamma jordbrukspolitiken måste vara att svenska

jordbrukare ges förutsättningar likvärdiga med dem

som gäller för jordbrukare i andra EU-länder.

Regeringen måste aktivt ta tillvara de särskilda

förhållanden som finns i olika delar av landet vad

avser odlingsförhållanden och klimat. Den svenska

jordbruksnäringens intressen kommer i

förhandlingarna inte att försvaras av någon annan än

Sveriges företrädare. I stället för att arbeta med

att stärka svensk livsmedelsindustri och svenskt

jordbruks konkurrenskraft i Europa har regeringens

hittillsvarande agerande i stället varit en linje

som kommer att ytterligare förstärka problemen för

bl.a. svenska mjölkproducenter. När det gäller det

framtida LFA-stödets utformning är det angeläget att

den svenska regeringen i överläggningarna hävdar att

ett EU-stöd på minst nuvarande nivå skall kunna utgå

även efter år 2000. Det är också angeläget med en

svensk medfinansiering som möjliggör att stöd i

enlighet med EU:s regelverk kan utgå fullt ut inom

stödområde 5.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets

hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande förslagen i Agenda 2000

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ205

yrkande 1, 1998/99:MJ219 yrkande 2 och

1998/99:N275 yrkande 10 samt med avslag på

motionerna 1998/99:MJ201 yrkande 4,

1998/99:MJ774 yrkande 1 och 1998/99:U508 yrkande

31 som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

8. Mjölksektorn i Agenda 2000 (mom. 4)

Dan Ericsson (kd), Caroline Hagström (kd) och Eskil

Erlandsson (c) anför:

Det är enligt vår mening olyckligt att den svenska

regeringen tillsammans med tre andra EU-länder

presenterat ett alternativ till EU:s förslag på

mjölkområdet. Det tycks som om regeringen gjort

detta utan att först ha utrett vilka konsekvenser

förslagen kan få i olika regioner i Sverige. Det

förslag som regeringen presenterat med sänkta

stödpriser upp till 30 % fram till år 2006 och

avvecklade kvoter kommer att skapa en

lönsamhetspress på svensk mjölkproduktion. Detta

innebär en risk för att produktionen kommer att få

svårt att konkurrera med omvärlden. Regeringen bör

följaktligen dra tillbaka det nu presenterade

förslaget.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets

hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande mjölksektorn i Agenda 2000

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ205 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

9. Inriktningen av den svenska

jordbrukspolitiken (mom. 5)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och

Catharina Elmsäter-Svärd (alla m) anför:

I dag råder en stor osäkerhet inför jordbrukets

framtidsutsikter framför allt inom

animalieproduktionen. Det är inte bara en dålig

lönsamhet med höga skatter och produktionskostnader

som skapat en framtidspessimism. Så länge jordbruket

inte kan styra prisutvecklingen genom att i

konkurrens ta ut kostnadsanpassade priser på

marknaden tvingas jordbruket att inordna sig i

politiska system. För att återfå en framtidsoptimism

inom jordbruket måste förutsättningar skapas för en

långsiktig livsmedelsproduktion. Frågan om kvalitet

och god djurhållning kommer att ha fortsatt stor

betydelse framöver, inte minst när det gäller export

av livsmedel. Svenska jordbruksföretag är måna om

att ge djuren livsbetingelser som tillgodoser deras

naturliga behov. Beträffande djurskyddskraven anser

vi att reglerna i första hand skall utformas utifrån

funktionskrav och mindre utifrån detaljregleringar.

Tillämpningen av reglerna beträffande båspallarnas

längd är ett exempel på hur fysiska detaljregler kan

komplicera verksamheten för enskilda brukare.

Regeringen bör skyndsamt vidta åtgärder för att

stärka förutsättningarna för jordbruket i Sverige.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets

hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande inriktningen av den svenska

jordbrukspolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ217 och

1998/99:MJ256 yrkande 10 samt med avslag på

motionerna 1998/99:MJ219 yrkande 1,

1998/99:MJ224 yrkandena 1 och 2, 1998/99:MJ771

yrkande 1 och 1998/99:MJ774 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

10. Inriktningen av den svenska

jordbrukspolitiken (mom. 5)

Dan Ericsson och Caroline Hagström (båda kd) anför:

Enligt vår mening är fortsatt jordbruksproduktion i

Sverige och i övriga EU-länder en nödvändighet.

Åkermarken i Sverige och Europa måste även från ett

globalt perspektiv långsiktigt finnas tillgänglig

för livsmedelsproduktion. Vid en kommande

reformering av jordbrukspolitiken måste även

miljöaspekterna vägas in. En övergång till mer

miljövänliga och mer ekologiska brukningsmetoder

skall främjas. Detta kräver också bibehållen

åkermark, eftersom en minskad intensitet i

jordbruksproduktionen måste kunna kompenseras med

produktion på mer åkermark. Jordbruket är centralt

för sysselsättningen på landsbygden och inom

livsmedelssektorn i övrigt. Jord- och skogsbruket är

en förutsättning för en levande landsbygd och

tusentals arbetstillfällen i livsmedels- och

skogsindustri. För att få en helhetsbild av

jordbrukets betydelse borde en särskild

konsekvensanalys genomföras. Denna skulle belysa

jordbrukets betydelse för sysselsättning,

försörjningsberedskap, bevarandet av det öppna

landskapet, boende och service på landsbygden etc.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets

hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande inriktningen av den svenska

jordbrukspolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ224 yrkandena

1 och 2 och med avslag motionerna 1998/99:MJ217,

1998/99:MJ219 yrkande 1, 1998/99:MJ256 yrkande

10, 1998/99:MJ771 yrkande 1 och 1998/99:MJ774

yrkande 4 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

11. Inriktningen av den svenska

jordbrukspolitiken (mom. 5)

Eskil Erlandsson (c) anför:

Jordbruksnäringen är en viktig resurs och

framtidsnäring för Sverige. Jordens minskande

jordbruksarealer, den globala befolkningsökningen

och en allt högre efterfrågan på förnybara råvaror

ökar betydelsen av en livskraftig och ekologiskt

hållbar jordbruksnäring i Sverige. Även om antalet

direkt sysselsatta inom jordbruket minskat kraftigt

under de senaste decennierna har livsmedelsnäringen

som helhet en mycket stor betydelse för många

människor och för företagandet i Sverige. En

livskraftig jordbruksnäring är den viktigaste

förutsättningen för ett öppet och levande

kulturlandskap. Det vore en samhällsekonomisk

förlustaffär att inte nyttja och bruka

naturresurserna i jordbrukslandskapet.

Jordbruksproduktionen är basen för en levande

landsbygd och ett öppet landskap. Ängar och

hagmarker skapas inte genom bidrag och regleringar

utan genom produktiva jordbruksföretag.

Centerpartiet vill poängtera vikten av att det

omgående tas beslut som stärker det svenska

jordbrukets konkurrenskraft. Det handlar dels om att

svensk jordbruksnäring måste ges ekonomiskt

likvärdiga konkurrensvillkor jämfört med

jordbruksnäringen i resten av EU, dels att

jordbruksföretagen likställs i skattehänseende med

inhemsk tillverkningsindustri.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande inriktningen av den svenska

jordbrukspolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ219 yrkande 1

och med avslag på motionerna 1998/99:MJ217,

1998/99:MJ224 yrkandena 1 och 2, 1998/99:MJ256

yrkande 10, 1998/99:MJ771 yrkande 1 och

1998/99:MJ774 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

12. Lika konkurrensvillkor (mom. 6)

Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson

(m), Carl G Nilsson (m), Caroline Hagström (kd),

Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil Erlandsson (c)

och Harald Nordlund (fp) anför:

För närvarande "tappar" Sverige pengar till utlandet

genom att den svenska jordbruksnäringen missgynnas i

förhållande till övriga EU-länder, något som

redovisats i utredningen om livsmedelssektorns

omställning och expansion (SOU 1997:167). Basen för

sysselsättning och boende på landsbygden är

konkurrenskraftiga småföretag såsom jordbruks- och

livsmedelsföretag. Åtgärder som stimulerar

småföretagande och åtgärder som stärker

lantbrukarnas internationella konkurrenskraft och

som skapar med andra näringar likvärdiga villkor

måste nu vidtas. Regeringen måste nu omgående

presentera förslag på detta område, förslag som

gentemot omvärlden stärker jordbruksföretagens

konkurrenskraft.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets

hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande lika konkurrensvillkor

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ201

yrkandena 1 och 3, 1998/99:MJ216 i motsvarande

del, 1998/99:MJ256 yrkande 1 och 1998/99:Sk309

yrkande 29 samt med avslag på motionerna

1998/99:MJ210 och 1998/99:MJ256 yrkande 6 som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

13. Urin som insatsmedel i

livsmedelsproduktionen (mom. 11)

Dan Ericsson och Caroline Hagström (båda kd) anför:

EG:s regler tillåter inte att man använder humanurin

i jordbruket. Vi anser att dessa regler måste ändras

för att möjliggöra ett jordbruk i samspel med

samhället där näringsämnen cirkulerar i ett

kretslopp. Regeringen bör ges i uppdrag att utarbeta

ett förslag till alternativ EG-lagstiftning som

tillåter att humanurin får användas i produktionen.

Detta skulle göra det möjligt att skapa ett verkligt

kretslopp.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets

hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande urin som insatsmedel i

livsmedelsproduktionen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ804 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

14. Svensk hästavel och hästnäring

(mom. 12)

Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson

(m), Carl G Nilsson (m), Caroline Hagström (kd),

Catharina Elmsäter-Svärd (m), Gudrun Lindvall (mp)

och Eskil Erlandsson (c) anför:

Den svenska halvblodsaveln har under senare år

blivit alltmer prestationsinriktad. Målet är att

avla fram framstående tävlingshästar som kan hävda

sig internationellt i såväl hoppning och dressyr som

fälttävlan. Parallellt med denna målsättning skall

den svenska halvblodsaveln förse ridskolor,

motionsryttare och tävlingsryttare på lägre nivå med

lämpligt hästmaterial. Den svenska halvblodsaveln

står inför ett generationsskifte på uppfödarsidan.

Alltfler av de äldre och till bondenäringen knutna

uppfödarna slutar. Orsakerna är bl.a. den mycket

dåliga lönsamheten som svensk halvblodsuppfödning i

dag står inför. En annan anledning till att många

traditionella och äldre uppfödare slutar är den

snabba utvecklingen och internationaliseringen av

aveln som innebär stora ekonomiska satsningar

samtidigt som man riskerar att inte få igen satsade

pengar. Dagens uppfödarkår består till stor del av

personer utan egentlig häst- eller

uppfödarerfarenhet och följer ofta modetrender vid

val av hingst. Från långsiktig avelssynpunkt kan

detta vara ett stort problem.

Enligt de bedömningar som görs kommer den framtida

hästaveln att bli alltmer selekterad på så sätt att

vissa uppfödare inriktar sitt avelsarbete på att ta

fram högklassiga dressyr- och hopphästar. De

uppfödare som kommer att satsa på denna typ av

uppfödning, framtidens A-uppfödare, kommer att kunna

få bra betalt för sin produkt. Den andra kategorin,

B-uppfödarna, kommer att få koncentrera sin

uppfödning på att ta fram produkter som lämpar sig

framför allt för ridskolor och motionsryttare.

Lönsamheten för den svenska halvblodsaveln är

ytterst pressad, och dessa uppfödare har mycket

svårt att få igen sina kostnader. En form av

uppfödarpremier vore ett sätt att slå vakt om den

svenske uppfödaren och att värna den svenska

halvblods- aveln.

I Sverige beaktas inte hästnäringen vare sig inom

den gemensamma eller den nationella

jordbrukspolitiken. Hästens och hästnäringens

betydelse för jordbrukets, landskapets och

regionernas utveckling medför att jordbrukspolitiska

beslut även bör omfatta hästar. Om staten deltar

aktivt i utvecklingen av hästnäringen kan denna

lämna ett bidrag till jordbrukspolitikens

måluppfyllelse. Med tanke på den svenska hästavelns

och hästnäringens dåliga lönsamhet finns det all

anledning att se över möjligheterna att stödja den

svenska hästaveln och hästnäringen inom ramen för de

olika EU-stöden.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets

hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande svensk hästavel och hästnäring

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ240

yrkandena 4-6 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts,

15. Regionala stöd (mom. 16)

Maggi Mikaelsson och Jonas Ringqvist (båda v) anför:

I samband med behandlingen av statsbudgeten för år

1999 föreslog regeringen bl.a. att stödet till

spannmålsodlingen i norra Sverige skulle ses över

eftersom ifrågavarande anslag redovisade ett

underskott. Detta betyder att stödet kan komma att

minska vilket enligt vår mening skulle ge en helt

felaktig signal till det norrländska jordbruket.

Jordbruket i norra Sverige har, förutom att man inte

fått lika stort utbyte av EU-medlemskapet som andra

regioner i Sverige, drabbats svårt av den regniga

sommaren. Produktion av spannmål i norra Sverige är

dessutom intimt sammankopplad med svinproduktion

vilket i sin tur utgör basen för

livsmedelsindustrin. Enligt vår mening måste en

förändring av de regionala stöden ha som

utgångspunkt att ett livskraftigt jordbruk och en

regional råvaruförsörjning tillförsäkras

förädlingsindustrin i norra Sverige.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets

hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande regionala stöd

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ253 yrkande 2

och med avslag på motionerna 1998/99:MJ205

yrkande 3, 1998/99:MJ207 yrkande 4,

1998/99:MJ216 i motsvarande del, 1998/99:MJ226,

1998/99:MJ234, 1998/99:MJ235 och 1998/99:MJ256

yrkande 12 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

16. Mobila slakterier (mom. 19)

Maggi Mikaelsson (v), Gudrun Lindvall (mp) och Jonas

Ringqvist (v) anför:

Under senare år har det skett en omfattande

specialisering av fågelslakterier för enbart

kyckling, som huvudsakligen lokaliserats till södra

Sverige. Detta innebär stora problem för

äggproducenter, främst i norra Sverige, att över

huvud taget få sina höns slaktade. Även på Gotland

finns det problem på grund av regelsystemet och

avsaknaden av en alternativ slakthantering. Enligt

vår mening vore ett sätt att förbättra lönsamheten

för dessa hönserier att tillåta mobila slakterier

som kan slakta direkt på gården eller i anslutning

till varje producent. En satsning på ett mobilt

slakteri för höns är dock en dyrbar investering, som

borde rymmas inom det nationella programmet till

stöd för förädling och avsättning av

jordbruksprodukter. Detta stöd hämtas ur EG:s

jordbruksfond. Tyvärr finns inte höns uppräknade

inom sektorn fågelkött, för vilket stöd till

investeringar för slakt kan utgå. Vi anser att detta

bör ändras och att man tar med höns i

programbeskrivningen för det nationella stödet som

skall gälla för programperioden 2000-2005.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets

hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande mobila slakterier

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ212 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

17. Handeln med mjölkkvoter m.m. (mom. 20)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och

Catharina Elmsäter-Svärd (alla m) anför:

Det råder i dag ett överskott på mjölkkvoter i hela

landet. Enligt vår mening talar detta för införandet

av fri handel med mjölkkvoter. En fri handel skulle

dessutom innebära såväl billigare som smidigare

administration samt en möjlighet till mer flexibla

lösningar för enskilda producenter. Vi anser att

handeln på sikt bör avskaffas.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets

hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande handeln med mjölkkvoter m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ207

yrkande 1 och 1998/99:MJ256 yrkande 9 samt med

avslag på motion 1998/99:MJ214 yrkandena 1 och 2

som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

18. Jordbrukets miljöstöd (mom. 21)

Dan Ericsson (kd), Caroline Hagström (kd) och Eskil

Erlandsson (c) anför:

Enligt vår mening är regeringens direktiv till den

särskilde utredare som skall lägga förslag om

innehåll i ett nytt svenskt miljöprogram oroande. Vi

vill därför redan nu avvisa tanken på en framtida

neddragning av ramen för miljöersättningsprogrammet.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets

hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande jordbrukets miljöstöd

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ224 yrkande 9

och med avslag på motionerna 1998/99:MJ207

yrkande 3, 1998/99:MJ253 yrkande 3,

1998/99:MJ256 yrkande 7 i motsvarande del,

1998/99:MJ721 yrkandena 4 och 6 samt

1998/99:MJ771 yrkandena 2 och 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

19. Jordbrukets miljöstöd (mom. 21)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Enligt min mening är en förutsättning för att målet

om ett "rikt odlingslandskap" skall nås att

jordbrukaren finns kvar i sin bygd. Den svenska

debatten om bevarandet av biologisk mångfald bör

därför tydliggöra jordbrukets situation i olika

delar av landet. Många av objekten i ängs- och

hagmarksinventeringen är belägna på marginell

jordbruksmark utanför de mest aktiva

jordbruksområdena. Anslutningen till EU:s

jordbrukspolitik innebar för Sveriges del att

spannmålsodlingen på slätterna söderut fick ökad

lönsamhet medan mjölk- och vallproduktionen i skogs-

och mellanbygderna blev förlorare. Många av de

finaste ängs- och hagmarkerna är belägna utanför de

stora slättbygderna. Deras bevarande förutsätter en

lönsam mjölk- och vallproduktion. Hårdnande

konkurrens och satsning på mer högmjölkande kor

resulterar i färre men större mjölkgårdar, färre

betande djur och minskad betad areal. Färre

betesdjur och upphört bete är ett hot mot tusenåriga

grässvålar även i våra centrala jordbruksområden,

t.ex. alvarmarkerna på Öland.

Efter Sveriges inträde i EU flyttades det

övergripande ansvaret för stöd till ängs- och

hagmarker från Naturvårdsverket till

Jordbruksverket. Det s.k. NOLA-stödet och

ersättningar för landskapsvård togs bort och

ersattes av EG:s miljöstöd samt stöd till hela

kulturmiljöer. Samtidigt infördes en pappersexercis

som har skapat en starkt negativ stämning inom

lantbrukarkåren. En tidigare flexibel, lokal och

förtroendefull kontakt mellan länsstyrelse och

brukare ersattes av centralstyrning och

centralbyråkrati. Den regionala anpassningen

ersattes av nationella regelsystem. Enligt min

mening måste reglerna för miljöstöden till ängs-

och hagmarker förenklas.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande jordbrukets miljöstöd

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ771 yrkandena

2 och 3 samt med avslag på motionerna

1998/99:MJ207 yrkande 3, 1998/99:MJ224 yrkande

9, 1998/99:MJ253 yrkande 3, 1998/99: MJ256

yrkande 7 i motsvarande del och 1998/99:MJ721

yrkandena 4 och 6 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts,

20. Parlamentariskt samråd om det nya

miljöprogrammet (mom. 22)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och

Catharina Elmsäter-Svärd (alla m) anför:

Enligt vår mening bör långtgående förändringar och

förenklingar av regelverket kring miljöstöden göras

inför nästa femårsperiod. Regelverket måste dessutom

bli mera flexibelt och anpassbart till olika natur-

och kulturförutsättingar. En förändrad

miljöersättning måste även fortsättningsvis omfatta

ett delprogram för resurshushållande konventionellt

jordbruk i hela landet. Delprogrammen bör inte

utformas så att stora brukningsenheter missgynnas på

bekostnad av små enheter. Programmen är motiverade

av miljöskäl och skall inte ta andra hänsyn än just

miljöhänsyn. Miljöersättningen skall därför inte

vara beroende av arealens storlek. Vidare är det en

självklarhet att anslagna medel skall utnyttjas.

När det gäller de olika stöden anser vi att

möjligheterna att höja vallstödet och

betesmarksersättningen bör studeras. Vidare bör mer

medel riktas till anläggning av dammar, småvatten,

våtmarker och skyddszoner i odlingslandskapet.

Regelverket och även ersättningsnivåerna måste

ändras så att de blir mera ändamålsenliga och ett

positivt incitament för markägaren att vilja anlägga

och medfinansiera våtmarker och småvatten.

Anläggning på betesmark måste vara väl så effektiv

och attraktiv som en anläggning på annan mark från

kvävereduktionssynpunkt. Bevattning från ett

småvatten kan knappast utgöra någon nackdel,

eftersom näringsämnena på så sätt återförs till

grödan. Reglerna måste dessutom ändras så att hjälp

till anläggningskostnaden kan utgå. Regeringen bör

vidare överväga införandet av ett fjällmiljöstöd för

att behålla förutsättningarna för

jordbruksproduktionen i norra Sverige. Vi anser att

en parlamentarisk beredningsgrupp snarast bör

tillsättas med uppgift att arbeta fram ett reviderat

regelverk för miljöstöden inför nästa programperiod.

Detta arbete bör ske i samarbete med näringen.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets

hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande parlamentariskt samråd om det

nya miljöprogrammet

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ256 yrkande 7

i motsvarande del och med avslag på motion

1998/99:MJ253 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna

vad ovan anförts,

21. Hotade lokala husdjursraser (mom. 26)

Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson

(m), Carl G Nilsson (m), Caroline Hagström (kd),

Catharina Elmsäter-Svärd (m) och Eskil Erlandsson

(c) anför:

Den nya hästnäringen, som sedan 1970-talet växt

fram, är i dag av stor ekonomisk och social

betydelse i ett samhälle som präglas av stora

förändringar och växande krav på individen. Kring

hästen växer en stor folkrörelse med starka

ungdomsinslag fram. Till stor del är drivkraften

bakom denna utveckling ett växande intresse för

hästsport i olika former och användningen av hästen

för turist- och fritidsändamål. Endast i mindre

utsträckning används hästen i traditionellt arbete

och då främst i det tätortsnära skogsbruket. För att

främja den senare utvecklingen har en ettårig

företagsutbildning för användning av brukshästen

startat. Det finns dock delar inom hästnäringen som

är i farozonen och som det av flera skäl finns

anledning att stödja från samhällets sida inom ramen

för de riktlinjer som gäller för EU:s

jordbrukspolitik. Det är därför med

tillfredsställelse som vi noterat att särskilda

medel avsatts inom miljöersättningsprogrammets

delprogram för utbildning, information och

demonstrationsobjekt för att främja bevarandet av

raserna gotlandsruss, ardenner och nordsvensk

brukshäst (bet. 1997/98:JoU9, skr. 1997/98:116).

Tyvärr har regeringen inte tagit med den

utrotningshotade kallblodiga travaren i denna

bevarandeinsats. Enligt vår mening bör den

kallblodiga travaren självfallet också omfattas av

denna insats.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets hemställan

under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande hotade lokala husdjursraser

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ240

yrkande 3 och 1998/99:MJ244 samt med avslag på

motion 1998/99:MJ214 yrkandena 3 och 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

22. Hotade lokala husdjursraser och stöd

till lantrasföreningar (mom. 26 och 27)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Enligt min mening bör stöd utgå till samtliga hotade

lantraser. Om man anser att det är viktigt att

bevara de gamla lantraserna för framtiden för att de

har egenskaper som är värdefulla så borde detta

gälla såväl de betande som andra lantraser. Att

enbart ge stöd åt betesdjuren avslöjar att man inte

förstått lantrasernas egenvärde utan enbart ser

deras indirekta betydelse som naturvårdsobjekt. För

att stimulera skyddsarbetet med de akut hotade

lantraserna bör ett extra stöd utgå för dessa

lantraser. I dag utgår s.k. UID-stöd till

lantrasföreningarna. Stödet är byråkratiskt

utformat vilket får till följd att det

administrativa krånglet i föreningarna tar tid från

det ideella arbetet att bevara lantraserna. Reglerna

måste förenklas. I den avelsplan som Jordbruksverket

tog fram föreslogs att stödet skulle utgå för

bevarandearbete, utbildning och information. I

praktiken utgår bidrag enbart till utbildning och

information. Detta innebär att genbanksverksamhet,

som ju är ett viktigt arbete för bevarandet, inte

får stöd. Enligt min mening bör stöd även ges till

bevarandearbetet. Vidare är det betydelsefullt att

ansvaret för bevarandet och genbanker blir kvar i de

aktiva föreningar som finns.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan under 26 och 27 bort ha följande

lydelse:

26. beträffande hotade lokala husdjursraser

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ214 yrkandena

3 och 4 samt med avslag på motionerna

1998/99:MJ240 yrkande 3 och 1998/99:MJ244 som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

27. beträffande stöd till lantrasföreningar

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ214 yrkandena

5, 6 och 8 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

23. Jordbrukets blockdatabas (mom. 30)

Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson

(m), Carl G Nilsson (m), Caroline Hagström (kd) och

Catharina Elmsäter-Svärd (m) anför:

Enligt vår mening det är angeläget att lantbrukarna

inom olika EU-länder konkurrerar på lika villkor.

Lantbrukarna bör därför inte belastas med kostnader

för hållande av olika register som föranleds av EG-

krav. Uppbyggnaden av blockdatabasen skall

finansieras av staten inom ramen för

myndighetsanslagen på jordbrukets område.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets

hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande jordbrukets blockdatabas

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ224

yrkande 11, 1998/99:MJ227 och 1998/99:MJ256

yrkande 8 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

24. Konkurrenssituationen för den svenska

trädgårdsodlingen (mom. 37)

Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson

(m), Carl G Nilsson (m), Caroline Hagström (kd) och

Catharina Elmsäter-Svärd (m) anför:

Det är viktigt att den svenska trädgårdsodlingen med

de mycket positiva kvalitets- och miljöfördelar som

den har kan vidmakthållas och att den ges möjlighet

att konkurrera med importen på lika villkor vad

gäller i första hand produktionsskatter, forsknings-

och utvecklingsstöd samt sysselsättnings- och

anställningsfrämjande åtgärder. En förbättring av

konkurrensförhållandena för trädgårdsodlingen bör

också ta sikte på att förstärka de fördelar en

svensk produktion och svenska produkter skulle kunna

utnyttja för export till EU-marknaden och till

länder utanför gemenskapen i vår omedelbara närhet.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets

hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande konkurrenssituationen för den

svenska trädgårdsodlingen

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ224

yrkande 29 och 1998/99:MJ255 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

25. Investeringsstöd till trädgårdsnäringen

(mom. 38)

Dan Ericsson och Caroline Hagström (båda kd) anför:

De svenska trädgårdsföretagen är med europeiska mått

små. De har haft en svag lönsamhetsutveckling under

1990-talet vilket bl.a. medfört en eftersläpning av

strukturutvecklingen och förnyelsen av

produktionsbyggnader och produktionsteknik. Näringen

själv uppskattar att mer än 30 % av växthusarealen

borde förnyas av åldersskäl och att ytterligare

stora arealer borde ersättas beroende på att deras

konstruktion förhindrar rationaliserings- och

miljöinvesteringar.

För att den svenska trädgårdsnäringen skall kunna

öka sin konkurrenskraft och genomgå en välmotiverad

och önskvärd strukturomvandling krävs ett ökat stöd

till investeringar. Regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag till ett generellt

investeringsstöd för trädgårdsnäringen i enlighet

med EU:s maximala normer. Därtill bör regeringen

återkomma med ett förslag till ett nationellt

stödprogram för miljöförbättrande och

energibesparande åtgärder.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets

hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande investeringsstöd till

trädgårdsnäringen

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ224

yrkande 31, 1998/99:MJ241 yrkandena 2 och 3 och

1998/99:MJ252 i motsvarande del som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

Särskilda yttranden

1. Den framtida gemensamma

jordbrukspolitiken

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Enligt Miljöpartiet de grönas uppfattning är det

nödvändigt att reformera den gemensamma

jordbrukspolitiken i EU, men detta måste ske på ett

sådant sätt att övergången till ett långsiktigt

hållbart lantbruk med högt ställda djurskyddskrav

stimuleras. Ett ekologiskt lantbruk måste ses som

mål för en sådan omställning, varför det är viktigt

att kraven på kontroll och regler inte omvandlas

till byråkrati inom unionen så som nu sker. Sverige

kan här vara förebild. Vid reformeringen av CAP är

det också viktigt att de små gårdarna -

familjejordbruken - inte missgynnas som nu. Vi anser

därför att arealersättningar skall utgå till all

gröda , även vall och bete. Detta skapar

förutsättningar för det lantbruk som behövs för att

bevara en levande landsbygd och kulturmiljöer. Detta

är vidare en förutsättning för de arter inom den

biologiska mångfalden som kräver ett odlat och ofta

betat landskap. Det är också enligt vår mening

nödvändigt att reformera CAP så att de länder som

önskar medlemskap omedelbart kan ta del av den

gemensamma jordbrukspolitiken fullt ut. Med dagens

exportsubventioner riskerar lantbruket i flera av

dessa länder att slås ut. Detta måste förändras. Vi

anser vidare att det måste finnas ett lantbruk i

hela landet. Det skapar inte bara ett öppet

landskap utan utgör också grunden för att regioner

utanför storstaden lever. Det är därför av yttersta

vikt att förutsättningarna och lönsamheten för det

svenska lantbruket inte försämras i och med Agenda

2000. Reformeringen måste även ha en global

livsmedelssäkerhet i åtanke och ge såväl våra

grannländer som utvecklingsländer möjlighet att

utveckla ett inhemskt lantbruk. Målet måste vara att

varje land har en egen försörjningsförmåga så att

miljönegativa transporter kan minimeras.

2. Mjölksektorn i Agenda 2000

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och

Catharina Elmsäter-Svärd (alla m) anför:

Vi anser att Sverige genom regeringens agerande i

EU-förhandlingarna verkar för förslag som riskerar

att sätta svenska producenter i en sämre situation i

förhållande till andra producenter inom EU. Inte

minst kommer finländska producenter - på samma

breddgrader som svenska - att vinna

konkurrensfördelar. Vi har i olika sammanhang

påpekat vikten av den framtida gemensamma

jordbrukspolitiken, så även i reservationer fogade

till detta betänkande vilka vi hänvisar till.

3. Förslagen i Agenda 2000, m.m.

Maggi Mikaelsson och Jonas Ringqvist (båda v) anför:

Förslagen i Agenda 2000

Vi har tidigare i detta betänkande reserverat oss

till förmån för Vänsterpartiets motion om

preciseringar av de övergripande målen för

jordbrukspolitiken. Vi bedömer att dessa

preciseringar är nödvändiga för att förtydliga vilka

målsättningar Sverige skall utgå ifrån i arbetet med

reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Vi vill här särskilt betona vikten av att bevara den

regionala balansen och den levande landsbygden och

att regeringens förhandlingsståndpunkt inte skall

försämra förutsättningarna att bedriva ett

livskraftigt jordbruk i hela landet. Vi, liksom

utskottsmajoriteten, förutsätter att regeringen i

förhandlingarna om Agenda 2000 fullföljer den av

riksdagen tidigare fastställda inriktningen. I det

läge som förhandlingarna nu befinner sig i bör

regeringen göra prioriteringar av vilka frågor de i

första hand vill driva i förhandlingarna. Det kan

också i förhandlingarna uppstå konflikter mellan

olika målsättningar som riksdagen slagit fast att

Sverige skall verka för inom den gemensamma

jordbrukspolitiken. Vi anser att regeringen i detta

läge bör prioritera Sveriges nationella intressen,

framför allt förutsättningarna att fortsätta att

bedriva ett livskraftigt jordbruk i hela landet.

Lika konkurrensvillkor

Vi har just nu en akut kris i svenskt jordbruk. Den

gäller inte hela näringen utan framför allt

animalieproduktionen. I andra länder råder ungefär

motsvarande kris. Där görs det också insatser för

att stödja jordbruket. I t.ex. Tyskland, Frankrike,

Spanien och Portugal genomför man riktade åtgärder

för att hantera krisen. Vi vill ha en begränsad och

riktad åtgärd till den del av näringen som har en

akut kris. En sänkning av elskatten för svenska

bönder skulle kunna ses som en sådan direkt till

animalieproduktionen riktad åtgärd för att lösa ett

akut problem. Vi förespråkar därför en sänkning av

elskatten för jordbruket. Ett beslut härom måste

komma snart. Ansvaret för det ligger på regeringen.

Vi förutsätter att regeringen förmår presentera ett

förslag som kan lindra den akuta krisen i svenskt

jordbruk.

4. Den framtida jordbrukspolitiken

Harald Nordlund (fp) anför:

Jordbrukets roller i svenskt näringsliv är flera.

Det skall inte bara ge oss mat med bra kvalitet och

till bra priser. Det skall också medverka till att

hålla landsbygden levande och till att bevara

biologisk mångfald. Det är Folkpartiet liberalernas

mening att lantbrukarna i dag har svårt att leva upp

till alla dessa krav. Förklaringarna till

svårigheterna är främst en för svenska jordbrukare

ogynnsam konkurrenssituation. Vissa av det svenska

jordbrukets skatter är högre än omvärldens. Härtill

kommer de uppgifter svenska jordbrukare har

beträffande djurskydd och naturvård. Det är också

Folkpartiet liberalernas mening att strävan mot ett

hållbart jordbruk som är i balans med naturen skall

fortsätta och intensifieras. Detta innebär bl.a. att

förorening av odlingsmarken med tungmetaller från

konstgödsel och bekämpningsmedel måste elimineras

och att användning av ändliga naturresurser som

fossila bränslen och fosfor minimeras. Lantbrukarna

skall ges ersättning för dessa uppgifter.

Ansträngningarna för att inom EU få genomslag för

denna politik måste öka. EU:s jordbrukspolitik måste

påverkas i en mer miljövänlig riktning. Vi skall i

första hand verka för att avgifter som av miljöskäl

införts i vårt land, men som försvårar

konkurrenssituationen, införs även i vår omvärld.

Hit hör dieselskatten och skatten på konstgödsel.

Andra avgifter, som gör det svårt att nå lönsamhet

inom näringen, såsom elpriser och skatt på

eldningsolja måste omprövas.

Enligt vår mening måste det vara möjligt att uppnå

högt ställda miljömål och samtidigt åstadkomma

förbättrad lönsamhet i jordbruket. För närvarande är

det långt till måluppfyllelse. Jordbruket har stora

lönsamhetsproblem och miljömålen uppnås inte.

Exempel på misslyckanden är målen om att utsläppen

av kväve skulle halveras mellan åren 1985 och 1995

samt att användningen av bekämpningsmedel skulle

halveras från år 1990 till senare delen av 1990-

talet. Basen för sysselsättning och boende på

landsbygden är konkurrenskraftiga småföretag, inte

minst jordbruks- och livsmedelsföretag. Åtgärder

som stimulerar småföretagande och åtgärder som

stärker lantbrukarnas internationella

konkurrenskraft och som skapar med andra näringar

likvärdiga villkor måste nu vidtas. Regeringens

aviserade förslag om åtgärder måste presenteras

omgående.

5. Ramen för EG-finansierade stöd, m.m.

Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson

(m), Carl G Nilsson (m), Caroline Hagström (kd),

Catharina Elmsäter-Svärd (m) och Eskil Erlandsson

(c) anför:

Ramen för EG-finansierade stöd

Vi beklagar att regeringen fört en jordbrukspolitik

som inte möjliggjort att EG-finansierade stöd som

exempelvis det gällande miljöersättningsprogrammet

kunnat nyttjas fullt ut. Det borde vara en

självklarhet att Sverige skall ta hem de möjligheter

som den gemensamma jordbrukspolitiken bjuder.

Regionala stöd, m.m.

Vad gäller frågan om de regionala stöden och det

s.k. intransportstödet konstaterar vi att det finns

brister som måste rättas till, inte minst för

Norrlandsjordbruket och de mindre gynnade områdena i

södra Sverige. Vi avvaktar dock den översyn

regeringen nu gör av det regionala stödsystemen.

Enklare regler

Även frågan om förenklingar av jordbrukets

administration är föremål för utredning. Vårt krav

är att byråkratin inom jordbrukssektorn måste

minska. Lantbrukarens administrativa arbete måste

minimeras. Vi avvaktar utredningens förslag på detta

område.

6. Ekologisk djurhållning

Gudrun Lindvall (mp) anför:

I Sverige finns ett delmål för den ekologiska

odlingen, nämligen att 10 % av arealen skall vara

omställd till år 2000. Nu är ca 8 % omställt och

förhoppningsvis kan målet nås. Något delmål för

djurhållningen finns dock inte. Det kan tyckas

förvånande, men tanken är väl att djurhållningen

skall följa med. Så har emellertid inte skett.

Följande visar att för animalieproduktionen är

siffrorna mycket låga trots att konsumenternas

efterfrågan av produkter ökar och i dag ofta är

större än tillgången.

· Mjölkkor: Ca 12 000 kor producerar ekomjölk av

landets totalt ca 460 000 mjölkkor. Det är 2,5 %.

Här tycks en ökning vara på gång. Efterfrågan på

produkter är större än tillgången.

·

· Ungnöt: Ca 30 000 ungdjur är registerade i Krav

och kan bli Kravkött, alltså endast 2,5 % av alla

köttdjur. Här är efterfrågan betydligt större än

tillgången.

·

· Grisar: Endast 8 000 slaktsvin av över 2 miljoner

kan ge Kravfläsk. Det är bara 0,4 % av

slaktsvinen. 0,4 %! Efterfrågan på Kravfläsk är

betydligt större.

·

· Får och lamm: 9 000 tackor och ungefär dubbelt så

många lamm finns i Kravs register, ca 6 %.

·

· Höns: Ca 100 000 höns i äggproduktion av ca 5,5

miljoner producerar ekologiska ägg. Knappt 2 %

producerar alltså ekologiska ägg.

·

På grund av bristen på ekologiska

produkter förhindras konsumentens

fria val. Man tvingas köpa det som

finns - det konventionellt odlade -

trots en vilja att betala ett

merpris för ekologiskt producerade

livsmedel. Miljöpartiet de gröna

anser att det är hög tid att

fastställa ett mål även för den

ekologiska djurhållningen. Det kan

vara ett sätt att stimulera den

ekologiska livsmedelsproduktionen

och visa att det finns en politisk

vilja till omställning även på

djursidan. Delmålen måste

naturligtvis tas fram för varje

djurslag för sig. För vissa

djurslag kan det gå snabbare att nå

delmålet 10 % än för andra. Vår

motion avslås med motivering att

det nu sker en översyn av det

ekologiska målet. Om den översynen

också kommer att resultera i

förslag för djurhållningen framgår

inte, men uppdraget är inte

begränsat till åkerarealen. Vi

avvaktar utredningen och hoppas att

regeringen, som säger sig vilja

skapa ett ekologiskt hållbart

samhälle, liksom Miljöpartiet de

gröna på alla sätt vill verka för

att det svenska lantbruket blir

ekologiskt långsiktigt hållbart. Vi

anser att ett mål för produktionen

av ekologiska animalieprodukter kan

gynna en sådan utveckling.

Miljö- och jordbruksutskottets

offentliga utfrågning den 26

januari 1999 om jordbrukspolitiken

och trädgårdsnäringen

Ordföranden: Jag vill hälsa alla välkomna till den

här offentliga utfrågningen. Framför allt hälsar jag

alla dem som inbjudits för att svara på frågor

välkomna. Också alla åhörare på läktaren är välkomna

hit. Det görs en TV-överföring till

andrakammarsalen av utfrågningen för åhörare som

eventuellt inte får plats här.

Jag som skall leda den här utfrågningen heter Dan

Ericsson och är ordförande i miljö- och

jordbruksutskottet. Utfrågningen skall handla om den

aktuella situationen i jordbruksnäringen,

livsmedelsindustrin och trädgårdsnäringen. Det är

miljö- och jordbruksutskottets ambition att ställa

sådana frågor att vi kan få en bred men ändå samlad

bild av dagsläget i näringarna men också av de

möjligheter som man kan se för framtiden. Utskottet

skall under februari och mars arbeta fram ett

betänkande om jordbruks- och trädgårdsnäringen.

Preliminärt skall detta behandlas i riksdagens

kammare den 24 mars.

Jag vill betona att den här utfrågningen blir ett

viktigt underlag för utskottets kommande diskussion

och beslut. Uppläggningen är den att det först skall

göras några relativt korta inledningsanföranden av

företrädare för Jordbruksverket, Lantbrukarnas

Riksförbund och Trädgårdsnäringens Riksförbund och

att utskottets ledamöter sedan får möjligheter att

ställa frågor till samtliga inbjudna. Jag har utgått

från att strukturera diskussionen i tre block på

grundval av innehållet i de förhandsanmälda

frågorna. Jag inser att frågorna och svaren kommer

att glida in i varandra, men jag har tänkt mig

· ett block om näringens konkurrenssituation, där

vi kan ta upp frågor om skatter, avgifter,

regelsystem och deras påverkan på

sysselsättningen

·

· ett block om livsmedelsindustrin,

vidareförädling, småskalighet, forskning och

exportfrågor

·

· ett block om miljö- och djurskyddsfrågor samt

ekologisk odling.

·

Jag inser att det här i flera avseenden hänger ihop,

men vi har en ambition att få frågeställningarna

någorlunda samlade inom de här sjoken. Givetvis

kommer också Agenda 2000-frågorna upp under resans

gång. Det är också en ambition att alla de inbjudna

skall få yttra sig och ha möjlighet att göra

kommentarer. Utskottsledamöterna får ordet när de

begär det, någorlunda efter partiernas

storleksordning.

Det är viktigt att de som ställer frågor talar om

vem man är och till vem man riktar frågan, så att

det blir tydligt vem som skall svara. Ni som är

inbjudna får svara på direkta frågor. Om någon av er

vill tillägga något är det bara att begära ordet.

Det skall dock inte bli något slags allmän debatt,

utan det är fakta som utskottet vill ha från de

olika inbjudna, och givetvis helst korta svar.

Vi tänker ta en kort rast ungefär vid 11.30-tiden

och räknar med att avsluta diskussionen ungefär kl.

13.30.

Först ut blir Jordbruksverkets generaldirektör

Ingbritt Irhammar, som får inleda med ett anförande

om ca 15 minuter.

Ingbritt Irhammar: Ordförande, ledamöter och övriga

åhörare! Jag kommer i mitt inlägg att säga något om

situationen i svensk jordbruks- och trädgårdssektor,

och jag kommer då också att beröra

skördesituationen, driftsöverskottet och Agenda

2000. Min informationssekreterare Madeleine

Widerström kommer att hjälpa mig med att visa

bilder.

Den första bilden belyser den strukturförändring

som pågått inom lantbruket under många år. Den visar

den årsvisa procentuella förändringen av antalet

jordbruksföretag under tiden 1986-1997. År 1986 var

antalet sådana företag 108 700, och de uppgick år

1997 till 88 400, alltså ca 20 000 färre. Vi har

också belägg för att under tiden sedan EU-inträdet

har minskningstakten varit något större i norra

Sverige, särskilt inom stödområde 1.

Nästa bild visar att strukturförändringen varit i

stort sett likadan i övriga Europa.

Trots att strukturförändringen i viss mån leder

till livskraftigare företag, är utvecklingen

problematisk, särskilt med tanke på önskemålen om en

levande landsbygd och ett öppet landskap.

Jag går nu över till de EU-stöd som vi har och den

svenska anslutningen till dessa. Den här bilden

visar Sveriges utnyttjande av de produktionskvoter

som finns inom EU:s jordbruk. Vi kan se att under

perioden 1995-1998 har utnyttjandet ökat på samtliga

områden utom vad gäller oljeväxter.

Nästa bild visar en prognos över utnyttjandet av

miljöstöden, som vi så mycket har fört diskussion

om. Detta är 1998 års siffror. Programmen är

femåriga, och budgeten avser läget vid

femårsperiodens slut. De stöd som syftar till att

bevara natur- och kulturvärden i odlingslandskapet

samt bidragen till ett öppet landskap i

skogsbygderna har den största anslutningen.

Utnyttjandet av de miljöstöd som syftar till att

minska jordbrukets miljöbelastning är fortfarande

lågt, även om anslutningen till stöden relativt sett

har ökat betydligt under 1998.

Det ekologiska stödet utvecklas i en takt som

mycket väl överensstämmer med riksdagens målsättning

att 10 % av landets åkerareal skall vara ekologiskt

odlad år 2000. Miljöstödet för att främja

vallodlingen introducerades först 1997. En orsak

till att vallstödet inte utnyttjats fullt ut tros

vara det femåriga åtagande som krävs. Utbildning och

information har inte efterfrågats i den utsträckning

som resurserna medger.

Jag går så över till skördesituationen 1998. Vi

fick i uppdrag av departementet att göra en särskild

kartläggning av 1998 års skördesituation, och vi

redovisade denna redan i början av oktober och

kompletterade den med en uppföljning i november. SCB

har sedan redovisat sin officiella

skördeuppskattning och även genomfört en speciell

undersökning av obärgade arealer. Den bild som

framkom i oktober innebar att 10-15 % av

spannmålsarealen skulle förbli obärgad. Den senare

undersökningen visade dock att bortfallet stannade

vid ungefär 4 %. Detta innebär att den totala

skörden kvantitetsmässigt inte avvek särskilt mycket

från vad som betraktas som normalt.

Samtidigt kvarstår det faktum att bortfallet lokalt

varit betydligt större. För trädgårsnäringen antyder

de enkäter som gjorts att vädersituationen

sammantaget haft en relativt liten effekt men att

vissa enskilda odlare har drabbats hårt. Även om

således de skördade kvantiteterna på nationell nivå

inte antyder någon katastrof, kan ändå de ekonomiska

effekterna av förra årets besvärliga väder vara

betydande, särskilt när man ser till enskilda

brukare. I det sammanhanget får man titta på sådant

som bärgningskostnader, bärgningsförluster,

lagringsförluster och torkningskostnader,

kvalitetsavdrag för såld spannmål och de effekter på

höstsådden som den sena skörden orsakat.

Som bekant har jordbruksministern tillsatt en

arbetsgrupp för att se på dessa frågor, och den

skall presentera sin redovisning i slutet av

februari. Jag tänker inte föregripa resultatet av

arbetsgruppens arbete.

Jag vill inledningsvis också lämna en översiktlig

bild av den aktuella utvecklingen inom de stora

sektorerna. Denna bild visar åkermarkens utveckling

1980-1998. Den totala åkermarken uppvisar små

förändringar under de år som Sverige har varit

medlem av EU. Av bilden framgår att

spannmålsodlingen efter EU-inträdet har ökat. I

övrigt kan nämnas att total träda infördes 1987 och

att trädan uppnådde sin högsta nivå 1992-1994 för

att sedan successivt avta.

Odlingen av oljeväxter har i stort sett halverats

sedan början av 90-talet, medan odlingen av

foderärter har ökat brant. Vallarealerna har

minskat. Den totala produktionen av spannmål samt

nettoexporten har ökat i jämförelse med produktionen

åren före EU-inträdet. Produktionen minskade något i

fjol. Nettoexporten har legat på ungefär samma nivå

1996-1998. Prisutvecklingen för spannmål 1989-1998

sedan både stödpris och arealstöd beaktats visar att

summa stödpris och arealstöd ligger över den nivå

som gällde före EU-inträdet.

På nästa bild visas utvecklingen av antalet

nötkreatur 1991-1998. Vi kan se att antalet mjölkkor

och även antalet kalvar har minskat under senare år.

Antalet am- och dikor har ökat för att sedan plana

ut. Antalet ungnöt uppvisar en ökning.

Jag går nu över till mjölkproduktionen. Invägningen

av mjölk har varit relativt konstant sedan EU-

inträdet. Vi utnyttjar merparten, 99,2 %, av den

tilldelade kvoten. Antalet mjölkleverantörer har

däremot minskat kraftigt från 1980 och fram till nu,

samtidigt som medelinvägningen per leverantör ökat.

Detta beror på ökad produktion per ko.

Vad gäller nötkött redovisas en konstant nivå för

produktion men däremot en ökad konsumtion. Importen

har ökat och motsvarar nu nästan 25 % av

konsumtionen.

Både produktionen och konsumtionen av griskött har

ökat sedan 1992. Nästa bild visar något som har

diskuterats väldigt mycket, nämligen att lönsamheten

i svinproduktionen har gått ned. Producentpriserna

för såväl slaktsvin som smågrisar har sjunkit

kraftigt under 1998 både i Sverige och i EU i

övrigt.

Produktionen och konsumtionen av fjäderfäkött har

ökat konstant sedan början av 90-talet, medan

produktion och konsumtion av ägg har legat på en

relativt stabil nivå sedan 1990.

På trädgårdsområdet finns inte bara frilands- och

växthusodling utan också plantskoleproduktion m.m.,

och det kan vara svårt att fånga detta i en samlad

bild. Av en sammanställning av hur produktionsvärdet

har utvecklats inom sektorn framgår att detta

minskade något 1995 och 1996 och att det 1997 har

visat en mindre ökning.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att

grunduppgifterna om utvecklingen t.o.m. 1997 inte

visat på några större förändringar. Produktionen av

spannmål, socker, stärkelse, mjöl, griskött,

fågelkött och ägg har sedan EU-inträdet hävdat sig

väl. Det finns dock oroande signaler, och en av

dessa är, som jag nämnt, produktionen av griskött,

som är ekonomiskt ansträngd inom hela EU. Vad gäller

nötkött återstår det att se om nedgången i

produktion till följd av EU:s kalvslaktsbidrag

kommer att återhämtas de närmaste åren.

Också det förhållandet att livsmedelsexporten

stagnerade under 1998 kan verka oroande, även om

orsakerna till stor del är den ryska marknadens

kollaps, Asienkrisen och det faktum att stora

mängder spannmål gick till intervention i stället

för till export - alltså faktorer som inte direkt

har att göra med den svenska konkurrenskraften.

När det gäller konkurrenskraften har Gunnar Björk i

sin utredning pekat på en hel del förhållanden som

kan påverka det svenska jordbrukets

konkurrensförmåga negativt. Det är en mycket

komplicerad uppgift att göra en totalbedömning av

konkurrensförhållandena, men Jordbruksverket är

berett att bidra med analyser och faktaunderlag.

Från vår sida är det en prioriterad uppgift att få

fram ett så komplett material som möjlighet för att

kunna göra en rättvisande bedömning av lantbrukets

totala ekonomiska situation.

Jag går över till sektorskalkylen. Sedan lång tid

tillbaka görs beräkningar av jordbrukssektorns

intäkts- och kostnadsutveckling i form av en

sektorskalkyl. Beräkningarna ingår bl.a. i

nationalräkenskaperna. Sedan Sveriges EU-anslutning

1995 görs liknande beräkningar även på begäran av

EU, som gör sammanställningar för medlemsländerna.

EU:s statistikkontor Eurostat har utformat regler

för hur dessa beräkningar skall göras. Kalkylen

baserar sig till stor del på uppgifter som är

relativt lätta att ta fram ur den officiella

statistiken men bygger i vissa fall också på

uppskattningar och schabloner. Kalkylen gör därför

inte anspråk på att ge en exakt bild av verkligheten

utan måste tolkas med viss försiktighet. Det bör

också påpekas att EU-stöden periodiseras på de år

när de faktiskt betalas ut, oavsett vilken period de

avser. Detta är i enlighet med Eurostats regler,

vilka dock kommer att ändras i maj 1999.

Driftsöverskotten för åren 1985-1998 framgår av

denna bild. Den kraftiga ökningen år 1990 berodde

dels på att skörden var stor, dels på tillfälliga

stödutbetalningar i samband med den påbörjade

reformeringen av jordbrukspolitiken. 1998 års

siffror tyder enligt vår senaste beräkning, som

syns, på en marginell ökning av driftsöverskottet

jämfört med 1997. Den beräkning som gjordes i

november i fjol hos oss pekade däremot på en

betydande ökning. Den viktigaste orsaken till detta

var att det 1998 skulle ha gjorts två

vallstödsutbetalningar. Nu blev det som bekant inte

så, eftersom den senaste utbetalningen genom

regeringsbeslut sköts upp till 1999 i syfte att

klara budgettaket 1998.

Vi har nu också underlag för att räkna med lägre

priser inom grisköttssektorn än vid beräkningen i

höstas. Vi hade en diskussion med LRF om dessa

frågor före jul, och jag tror att de senaste

beräkningarna är ett steg i den riktning som LRF

anser vara mera korrekt, detta utan att vi därmed

har gjort avkall på gällande principer för

beräkningarna. LRF har dessutom ytterligare

synpunkter angående beräkningarnas kostnadssida, som

vi inte finner det lika lätt att tillmötesgå. Vi är

dock beredda att diskutera beräkningarna inom ramen

för det utvecklingsarbete som nu skall påbörjas. Vi

har också tagit över statistikansvaret inom

livsmedelsområdet, och det är vår avsikt att bjuda

in intressenter för att medverka i användarråd och i

expertgrupper.

De beräkningar som vi gör av driftsöverskottet kan

svänga en hel del från tid till annan. En orsak till

detta är givetvis marknadsprisernas utveckling. En

annan är förändringarna i direktstöden, och dessa

har ändrats på flera punkter under de senaste åren,

vilket påverkat sektorns driftsöverskott. Ett

belysande exempel på detta var vallstödens

utbetalning.

Direktstödet i jordbruket har, som framgår av

bilden, ökat kontinuerligt sedan EU-inträdet. De

höga staplarna för 1990 och 1991 härrör sig från

reformeringen av jordbrukspolitiken.

Nästa bild visar andelen direktstöd och

marknadsprisstöd i förhållande till intäkterna

1986-1997. Marknadsprisstöden handlar exempelvis om

effekterna av gränsskyddet, dvs. den del av

jordbruksstödet som konsumenterna får betala. Dessa

siffror går inte att beräkna exakt men måste på

något sätt beaktas för att ge en mer fullständig

bild av stödet till jordbruket. Direktstödets andel

har alltså ökat, medan den sammanlagda stödnivån

varit tämligen stabil eller kanske något minskande.

Det siffermaterial som jag nu har redovisat kommer

att ligga framlagt utanför salen under pausen.

Några få ord också om Agenda 2000. EU-kommissionen

konstaterade i den analys som avslutades 1997 att

nuvarande politik leder till produktionsökningar och

att stora lager byggts upp. För att komma till rätta

med detta föreslås att stödpriserna sänks. Man har

tänkt sig att detta skall ge förbättrade möjligheter

att konkurrera på världsmarknaden. Produktionen

skall då inte bedrivas så intensivt som hitintills.

Det är att notera att den förra reformen hade samma

syfte.

Inom ramen för Agenda 2000 föreslås att

stödpriserna för spannmål, mjölk och nötkött sänks

med 15-30 %. För att de sänkta stödpriserna inte

skall påverka jordbrukarnas inkomster för starkt

föreslås att direktstöden höjs, dock inte upp till

full kompensation. Det föreslås däremot inte att

gränsskyddet skall sänkas, och detta kommer att

innebära att importkonkurrensen minskar, eftersom

det blir större skillnader mellan priset på

produkter framställda inom EU respektive utanför EU.

Detta kan ge ökad obalans i handeln bl.a. med

Centraleuropa.

Beslut i ministerrådet planeras till mars i år.

Parlamentet måste också besluta om budget.

Kommissionen beslutar om tillämpningsförordningar

och svenska myndigheter om de nationella delarna.

Detta medför att tidsschemat är mycket ansträngt och

att förberedelsetiden för Jordbruksverket är kort,

vilket kommer att ställa till problem både för oss

och för alla andra berörda.

De områden där vi bedömer att EU har de bästa

förutsättningarna för lönsam produktion omfattar

produkter som kräver stor insats av kunskap och

kapital, exempelvis mejerivaror och brödsäd. Nötkött

och fodersäd kan vara produkter där

förutsättningarna är sämre.

För Sveriges del har gjorts beräkningar som

indikerar att intäkterna i jordbruket förmodligen

minskar med högst 5 %. Effekter av eventuellt

ändrade miljöförutsättningar och regionalstöd har då

inte beaktats.

De beräkningar som gjorts tyder på att extensiva

driftsformer gynnas jämfört med dagens politik genom

att produktpriserna sänks och direktstöden höjs. En

effekt av detta kan i längden bli att fokuseringen

på effektiv livsmedelsproduktion minskar samtidigt

som insatserna för att förbättra miljön och hålla

landskapet öppet ökas. En del av Agenda 2000 som vi

tycker har diskuterats för lite är förslaget till

den horisontella förordningen. Detta förslag

innehåller tre delar:

· Modulering, som innebär att länderna får koppla

stödutbetalningar till användningen av

arbetskraft, alltså att små företag skall drabbas

av en reducering av stödet.

·

· Takbelopp, som innebär att producenter som är

berättigade till mer än 100 000 euro i stödet får

en reducering i den del som överstiger 100 000

euro. I Sverige är det bara omkring 0,5 % av

stödmottagarna som får så stora generella

direktstöd.

·

· Miljökopplingen, en metod som innebär att man

inför regler om olika miljökopplingar för att nå

miljömålet, s.k. cross compliance.

·

Jordbruksverket har i en skrivelse till

departementet framfört sina synpunkter angående

förslagets tre delar. Av skrivelsen framgår bl.a.

att vi anser att modulering inte bör tillämpas. Ett

viktigt skäl till detta är att det är svårt att

beräkna användningen av arbetskraft, men framför

allt motverkar det produktivitetsutvecklingen. Vi

anser vidare att miljökopplingen är en metod som har

flera nackdelar, t.ex. att den kan fokusera för

starkt på sådana miljöregler som utgör krav för stöd

och då bara drabbar dem som ansöker om direktstöd.

Vi anser att en kombination av lagstiftning, tillsyn

och ekonomiska styrmedel vore bättre.

Vad gäller ett nytt miljöprogram för år 2001 har en

utredare fått i uppdrag att utarbeta ett förslag

före sommaren. Vi hoppas där från vår sida på

förändringar. Arbete pågår också inom

Jordbruksdepartementet och Jordbruksverket på att

formulera förslag till regionala stöd fr.o.m. år

2000. En viktig skillnad för regionalstöden blir att

de måste relateras till arealen och inte som nu

huvudsakligen till djur.

Detta var en snabb genomgång av dagsläget inom det

svenska jordbruket och inom trädgårdssektorn. Vi får

återkomma med svar på frågor under den kommande

diskussionen. Jag vill avslutningsvis dock säga

något om Jordbruksverkets policy på jordbrukets och

trädgårdsnäringens område.

Vi menar, och det är också departementets syn, att

våra viktigaste arbetsuppgifter är att värna den

svenska livsmedelsproduktionen och att arbeta för

ett konkurrenskraftigt jordbruk som är miljö- och

djurskyddsanpassat och dessutom till nytta för

konsumenterna. Vår ambition är att på bästa sätt

hjälpa och stödja landets lantbrukare för att kunna

få hem så mycket pengar som möjligt från EU och att

få ut dem så snabbt som möjligt. Vad gäller de

reglementen som vi har att följa arbetar våra

jurister intensivt för att tolka dessa så positivt

som möjligt, till gagn för alla berörda. Men

självklart måste vi hålla oss inom regelverkets ram,

annars riskerar vi sanktioner.

Kontrollen av de funktioner och de

tillvägagångssätt som vi tillämpar för utbetalning

av EU-stöden är mycket noggranna. För en tid

tillsatte vi också ett utredningsråd på

Jordbruksverket. Rådets uppgift är dels att

kvalitetsgranska rapporter, utredningar och annat

material som tas fram inom verket, dels att självt

lyfta fram frågor. En av de viktigaste uppgifterna

för rådet är att göra jämförelser med övriga EU-

länder för att se om vi kan förenkla och förbättra

administrationen och om vi kan öka effektiviteten

och stödet och hjälpen till brukarna.

Hans Jonsson: Ärade jordbruksutskott, kära

yrkeskolleger! Det är synd att man inte får klappa

händer åt en generaldirektör - annars hade jag gärna

gjort det. Låt mig först få tacka miljö- och

jordbruksutskottet för att det har tagit initiativet

till den här hearingen. Det är såvitt jag vet den

första som man har gjort med denna inriktning. Det

visar med all önskvärd tydlighet att man inser det

svenska jordbrukets mycket allvarliga läge.

Den första bilden gav en bekräftelse på vår närings

oerhörda betydelse för vårt land. I tre

regeringsdeklarationer har denna uttryckts mycket

tydligt. Jag skall inte trötta utskottets ledamöter

med de rader av uttalanden som har gjorts av

alltifrån statsministern till ministrar,

partiledamöter och enskilda riksdagsledamöter om

behovet av kraftfulla åtgärder för att stärka det

svenska lantbrukets konkurrenskraft. Låt mig ändå

inledningsvis citera några rader ur ett meddelande

som jordbruksministern hade vänligheten att sända

till mig i går som en hälsning till oss drygt 700

bönder som trots ett bedrövligt väder hade samlats i

Uppsala. Hon meddelade där följande:

"Villkoren för produktionen måste göras så rättvisa

som möjligt. Det gäller både emot annan svensk

industri och gentemot andra länder."

Jordbruksministern fortsatte: "Dessa ord

förpliktigar. I det korta perspektivet handlar det

om förändrade skatter, i det längre om en ny

europeisk jordbrukspolitik, som ser till konkurrens

och effektivitet men som samtidigt inte slår ut och

ödelägger stora landsändar. Tillsammans, Sveriges

bönder, konsumenter och politiker, kan vi skapa

världens bästa och renaste jordbruk men också ett

jordbruk där bonden kan överleva. Margareta Winberg,

Sveriges jordbruksminister."

Det är alltså inte längre en fråga om ifall vi

måste vidta kraftfulla åtgärder, utan

frågeställningen är: Vilka åtgärder skall vi vidta?

När vi funderar på de åtgärder som vi har att ta

till är det viktigt att inte stå för nära stafflit.

Svenskt lantbruk är en del av en förändrad

världsmiljö, där vi har nyckelord som GATT, Agenda

2000, EMU, WTO, ökad konkurrens och globalisering.

Jag tror inte att någon i den här salen tillräckligt

livfullt kan beskriva vad kombinationen

globalisering, modern informationsteknik och fri

rörlighet för kunskap, varor och kapital egentligen

kommer att innebära.

Det här är naturligtvis inte bara en fråga för

svenskt lantbruk, utan det gäller i stor

utsträckning Sverige. Allt fokus måste nu sättas på

att göra Sverige konkurrenskraftigt och på att också

skapa en attraktionskraft. Vi kommer framöver att se

en kamp mellan nationer om jobb och industrier på

ett helt annat sätt än vi någonsin tidigare har

gjort i vårt land. Det är en helt ny tid.

Inom Sverige sker också förändringar. På den karta

som nu visas kan ni se befolkningsutvecklingen, som

är nära kopplad till sysselsättningsutvecklingen. Ni

kan notera att i det område som är svart på kartan

minskar kommunerna. Det är alltså bara i de s.k.

heta områdena vi har en positiv utveckling. Många

områden har under perioden 1995-1998 minskat med mer

än 5 %. Det gäller, för att bara ta några exempel,

Lycksele och Smedjebacken. Men det är inte bara i

norra Sverige, utan det gäller också i skogs- och

mellanbygden. Eksjö är ett sådant exempel, liksom

Markaryd och Högsby i Kalmar län.

För den regionala balansen är lantbruket en absolut

nödvändighet. Vi finns i väldigt stor utsträckning

utanför de s.k. heta regionerna. Jordbruk ger mat

och jobb. Det är den näst största branschen i

Sverige när det gäller omsättning. Och det är den

tredje största branschen när det gäller

sysselsättning i vårt land. Det är faktiskt på det

sättet att först om vi lägger ihop sysselsättningen

i bilindustrin i Sverige, i elektronikindustrin och

i läkemedelsindustrin kommer vi upp till det antal

sysselsatta som genereras av att vi har ett

livskraftigt lantbruk. För att ge bara ett exempel:

Fläskproduktionen - som i dag är i en utomordentligt

allvarlig situation, vilket framgick av

Jordbruksverkets bilder - genererar 35 000 jobb i

Sverige. Skulle vi komma i en situation där vi

tappar t.ex. 500 000 grisar, vilket tyvärr vissa

prognoser tyder på, innebär det att 4 000 jobb

försvinner omedelbart.

Samtidigt kan vi notera, vilket nästa bild visar

med sådan tydlighet, livsmedelssektorns

sysselsättningseffekter i de olika delarna av

landet. Jag vill påpeka att när vi talar om 270 000

arbeten är inte detaljhandeln inräknad i

siffermaterialet.

Samtidigt kan vi konstatera att vi ur

konsumentsynpunkt har lyckats med en egentligen

oförenlig kombination. Den översta bilden visar hur

livsmedelspriserna i landet har utvecklats. Det är

faktiskt så att om livsmedelspriserna hade

utvecklats i takt med övriga priser i Sverige hade

maten i dag kostat 30 miljarder kronor per år mer

för Sveriges konsumenter. Det är självklart att

detta bidrag från Sveriges bönder har inneburit en

balanserad löneutveckling i vårt land, vilket också

har ökat konkurrenskraften.

Samtidigt kan vi notera, enligt Temomätningar som

vi regelbundet gör, att förtroendet för svensk mat

växer. Vi har aldrig tidigare haft så positiva

siffror, vare sig när det gäller förtroendet för

Sveriges bönder eller för vår mat. Det är helt

enkelt så att vi bönder och även alla de anställda

som vi har i vår industri känner ett enormt stöd

från svenska folket när det gäller att se till att

vi har ett konkurrenskraftigt lantbruk.

Tyvärr är det så att svensk produktion tappar mark.

Den svenska produktionen börjar vika och hänger inte

med i den positiva konsumtionsutvecklingen. Exporten

minskar - det gäller griskött - medan importen ökar

kraftigt. Trots att vi aldrig någonsin har haft

galna ko-sjukan i vårt land, drabbades vi minst lika

hårt som många andra nationer genom att priserna

sjönk på våra produkter. Konsumtionen i Sverige har

däremot ökat, t.o.m. på nötkött när vi var mitt inne

i den värsta perioden, vilket tyder på att svenska

folket känner ett mycket starkt förtroende för

Sveriges bönder och våra produkter.

Det vi känner en stark oro för är naturligtvis våra

gårdar, våra anställda och de bygder som vi lever i.

Det hänger samman med lönsamhetsutvecklingen i det

svenska lantbruket. Det är bra att Jordbruksverket

tydligt pekar på att vi skall ha ungefär samma

underlag när vi diskuterar lantbrukets

lönsamhetsutveckling. Här visar vårt material ett

antal typföretag, men de har en verklig grund i

bokföringsmaterial från LRF-konsult. Vi kan, herr

ordförande, gå igenom det här materialet tydligare

om så önskas. Men situationen är alldeles entydig,

svenskt lantbruk tappar hela tiden. Vi är nu nere på

en lönsamhetsnivå som ligger långt från övriga

grupper i samhället. Den situationen är alldeles

omöjlig. I flera branscher täcker inte intäkterna

ens rörliga kostnader. Vi är långt ifrån möjligheten

att sätta av för alldeles nödvändiga investeringar.

Nu handlar det här naturligtvis inte enbart om

politik. För att klara den här situationen räcker

det inte att den s.k. ryggsäcken tas bort, utan det

krävs stora insatser av oss själva. Här visas de

fyra spelplaner som vi arbetar på. Jag kan lugnt

säga i den här salen att vi aldrig tidigare har

satsat så offensivt från det svenska lantbrukets

sida med riktning på att klara den nya tid som vi

går in i. Det gäller på marknadssidan, där vi

konsekvent fortsätter på det koncept som vi har

slagit in på. Vi har lyckats väl på exportsidan

hittills i de flesta branscher. Med den oerhörda

konkurrens och de prissänkningar som förekommer är

det tyvärr väldigt svårt att med en

kvalitetsproduktion klara den prisbild som finns.

Det är ett av skälen till att vi tappar export på

fläsksidan.

Vi arbetar intensivt med våra företag. Konceptet

Bondeföretagaren är vårt kunskapslyft. Vi har aldrig

någonsin tidigare genomfört den typen av satsning,

där vi själva satsar i så stor utsträckning. Vi

försöker på alla sätt att utveckla nya produkter.

Bioenergi är ett sådant exempel. Turism är en viktig

faktor för att hålla bygderna levande framöver. Vi

ägnar oss speciellt åt kapital- och

försäkringsfrågor i det svenska lantbruket. Det här

är exempel på, utan att ha tid att gå in djupare i

det, att vi satsar kolossalt offensivt. Vi är också

mycket starkt medvetna om att det inte räcker med

enbart ryggsäcken, vi måste också satsa mycket

offensivt från näringen själv.

Vad kan då politikerna göra? Det finns en lång rad

åtgärder. Jag vill understryka att det inte handlar

om enbart en åtgärd, utan det handlar om ett batteri

av åtgärder för att klara lantbruksnäringen.

Det viktigaste just nu är att avveckla jordbrukets

särskatter. Det gäller el och eldningsolja, diesel

och kväve i första hand. Vi är villiga att när som

helst sitta ned i konkreta diskussioner om hur detta

skall gå till. Men utgångspunkten måste vara att

skapa en konkurrensneutralitet gentemot de

konkurrerande länder som tar vår marknad. Det kan

inte ligga i någons intresse, framför allt inte i

miljöns intresse, att vi skall exportera den

biologiska mångfalden och levande bygder till andra

länder. Det är bara Sverige som förlorar på en sådan

operation.

Det är viktigt att vi använder de ramar som finns.

Jordbruksverket visade för en stund sedan tydligt

det utrymme som svenska folket har gett en klar

instruktion om skall användas, men det används icke.

Det innebär att man för alla de bygder som i dag

tappar har underlåtit att vidta åtgärder för att

använda det utrymme som finns. Det är angeläget att

man ser över vall- och betesersättningarna, att man

förbättrar ekovillkoren, att man ökar

investeringsstödet och ser över framför allt

villkoren för unga bönder. Vi noterar överallt att

lantbruket har svårt att rekrytera nya krafter in i

näringen. Det är en mycket allvarlig signal för vår

del.

Vi behöver anpassa konkurrenslagen till nya

marknadsförutsättningar. Det har också

statsministern sagt vid något tillfälle på LRF:s

förbundsråd. Vi kan konstatera att

marknadsdomstolen, som är den högsta instansen, har

varit utomordentligt tydlig i sitt utslag till

förmån för Södras möjligheter att fortsätta med sin

virkeshandel, vilket är glädjande.

Agenda 2000 är i sig ett aktstycke och vi kommer

säkert lite längre fram att kunna diskutera det mer

i detalj. Det som i alla händelser är entydigt

hittills, sedan kan vi käfta om siffrorna, är att

bönderna förlorar och konsumenterna vinner. Det kan

man notera av de uttalanden som finns från olika

parter och även de kalkyler som är gjorda för ett

litet tag sedan inom Jordbruksdepartementet.

Det finns självklart områden som är av speciellt

intresse för Sverige. Jag vill bara kort, herr

ordförande, nämna dem. Det gäller majsensilage, det

gäller premierätter på nötköttsområdet, det gäller

extensifieringspremien och det gäller oljeväxterna.

Det skulle vara uteslutet att Sverige skulle komma

hem från en sådan förhandling utan att ha tagit hem

de här områdena. Sverige tillhör nu en blockerande

minoritet inom Europeiska unionen. Det är tyvärr fel

fråga man har blockerat sig på. Men det är bra att

man tillhör minoriteten. Det är vår möjlighet att ta

hem de här frågorna, som är så viktiga för Sverige.

Vi vill understryka att man behöver se över

samfällda lösningar och positioner med framför allt

Finland. Vi är inte emot en reformering av den

gemensamma jordbrukspolitiken. Vi tror att det är

alldeles nödvändigt att genomföra reformeringen.

Lantbruket är basen, jag skulle vilja säga själva

förutsättningen för ett levande Sverige, om vi skall

ta in ordet livskvalitet för alla svenskar. Tänk för

ett ögonblick bort lantbruket! Gör man det kan man

över huvud taget inte ta ord om det gröna folkhemmet

i sin mun, därför att det är helt avhängigt ett

livskraftigt lantbruk. Vi ger här några exempel där

vi ser en betydande potential för att bidra till ett

kraftfullt och levande Sverige: bioenergi,

servicenäringar, turism, nya råvaror till industrin.

Vi vill delta i det gröna samhällsbygget. Men vi kan

inte delta under de förutsättningar som finns för

närvarande. Detta måste rättas till.

Slutligen, herr ordförande, handlar det inte bara

om den svenska situationen. Det vi kämpar för nu

handlar om trovärdigheten för den svenska modellen.

Vi har gemensamt, jag skulle vilja säga

jordbruksministrar och bondenäringen, stått upp för

de värden som vi tror på. Det har gällt allt, från

inställningen till antibiotika till Belgian blue.

Men all internationell trovärdighet går ur om vi

inte kan vända utvecklingen och skapa framtidstro i

det svenska lantbruket. Jag kan garantera att mina

yrkeskolleger, och inte bara de, utan EU-parlamentet

och kommissionen håller ett särskilt vakande öga på

volymutvecklingen i det svenska lantbruket.

Klockan är inte fem i tolv, hon är tolv. Vi bönder

är beredda att ta vårt ansvar i fortsatta offensiva

investeringar. Men möjligheten för oss att ta det

ansvaret är helt avhängigt mycket snabba beslut i

Sveriges riksdag.

Herr ordförande! Vi ber att få återkomma och svara

på de frågor som eventuellt kan komma att ställas.

Tack så mycket!

Jan Hveem: Herr ordförande, utskottsledamöter! Jag

vill liksom Hans tacka för utskottets initiativ till

denna utfrågning. Vi tycker att det är värdefullt

att få belysa också vår näring lite mer i detalj.

Jag tänkte försöka beskriva svensk trädgårdsnäring

för er. Vi tycker att det sammanfattas bra i orden

trygghet och kvalitet. Trygghet för en produktion i

Sverige och kvalitet därför att det är det som vi

som trädgårdsodlare siktar på hela tiden.

Trädgårdsodlingens omfattning, som jag också vill

beskriva lite grann, utgör två grenar. Vi har ätbara

produkter och vi har icke ätbara produkter. Bland de

ätbara produkterna tänker de flesta på grönsaker,

frukt och bär. Men vi har även svamp i våra

produktionsanläggningar.

Frilandsproduktion sker av grönsaker, frukt och

bär. I växthus har vi grönsaker, men faktiskt även

en viss bärproduktion, som säkert inte alla känner

till.

Icke ätbara produkter. Ja, växthusodlingen

producerar stora mängder krukväxter, snittblommor,

utplanteringsväxter och småplantor. Vi har även en

viss prydnadsväxtproduktion på friland, i första

hand i form av plantskoleväxter. Och en liten del

snittblommor finns kvar även på frilandsodlingen.

Några nyckeltal för trädgårdsnäringen: Det finns ca

3 800 företag. Av dem sysslar ca 1 500 med

växthusodling och 2 800 med frilandsodling. Det är

inte så att vi är dåliga på att räkna inom

trädgårdsnäringen, men flera företag har båda

produktionsgrenarna. Därför stämmer inte det

sammanlagda antalet riktigt.

Vi sysselsätter 27 000 personer och detta ger

tillsammans ca 10 000 årsverken. Det låter

naturligtvis inte så mycket - 27 000 personer. Det

beror på att vi är en utpräglad säsongsnäring. Stora

delar av vår produktion försiggår under bara några

få månader. Jag tänker bl.a. på bärproduktionen,

fruktproduktionen och även frilandsproduktionen av

grönsaker. Det går åt mycket skördearbetskraft, dvs.

många av de människor som arbetar här kanske jobbar

300-400 timmar totalt inom näringen.

Produktionsvärdet uppgår till ca 2 ½ miljard

kronor, varav växthusodlingen svarar för 1,4 och

frilandsodlingen för 1,1, ätbara produkter för 1,4

och icke ätbara för 1,1 miljarder.

Marknadsandelarna, vilket naturligtvis är intressant

ur flera aspekter, ligger i dag på ca 50 % generellt

sett jäms över hela näringen. Då finns det

produktgrupper där vi har en väldigt hög

marknadsandel, t.ex. morötter med uppåt 90 %. Vi har

en i dagarna aktuell produkt, tulpaner, vars

marknadsandel också ligger på över 90 %. För

växthusgurka gäller 50 %, och där kan vi nämna att

vi under säsong är självförsörjande på gurka från

växthus. Krukväxtodlingens marknadsandel är ca 55 %.

Det varierar också mycket mellan olika produktslag,

beroende på volymer och nischinriktning.

Vad är det då som gör svensk trädgårdsnäring så

unik? Ja, det är blott Sverige som svenska krusbär

har. Vi fokuserar på den svenska marknaden i första

hand. Vi har de krav på oss som den ställer. Vi har

en tradition. Vi har en kultur som vi tycker oss

kunna uppfylla. Vi har inte minst ett klimatanpassat

växtmaterial. Det är inte minst viktigt i olika

regioner i Sverige där man skall plantera nya

trädgårdar, nya offentliga anläggningar, nya

planteringar. Här krävs material som är anpassat

till vårt klimat för att kunna överleva.

Vi är liksom lantbruket sysselsättningsskapande i

svaga regioner. Vi finns över hela landet, dock med

en koncentration i södra Sverige. Vi har

närmarknadsfördelar med färskhet och kvalitet. Det

är väl ingen här som inte äter svenska jordgubbar

under sommaren. Det är en produkt som vi är mycket

stolta över att kunna ha, även om det är en väldigt

kort period.

Vi har påbörjat en, som vi själva upplever det,

mycket seriös miljöanpassning. Vi har antagit en

miljöpolicy. Vi har infört någonting som heter

Integrerad produktion, IP, och vi har en

miljödatabas för uppföljning av miljönyckeltal i

växthusodling.

Vi har faktiskt, sist men inte minst, en

exportpotential. Det finns i dag en viss export både

av blommor och av grönsaker.

Vad är det då som händer inom miljöområdet för

trädgårdsnäringen? Ja, vi arbetar för att uppnå en

minimerad användning av kemikalier, ett minimerat

växtnäringsläckage, både från frilandsodling och

från växthusodling och effektiviserad

energianvändning. Det handlar i första hand om

växthusodlingen, som genom åren konsekvent har

pressat ned sin energiförbrukning, framför allt per

producerad enhet. Skördar har höjts och

energiförbrukningen har de facto sänkts. Vi försöker

också främja utvecklingen av miljövänliga

energisystem, se till att vårt avfall minskar, dvs.

nyttjande av returemballage och andra saker som gör

att vår miljöbelastning minskar. Vi prioriterar

resurssnåla produktionssystem.

För att uppnå de här målen och det här arbetssättet

har vi tre saker till vår hjälp: Miljöhusesynen, som

vi har anpassat från jordbrukets sida. Vi har en

egenutvecklad miljödatabas, där vi helt enkelt

bokför vår miljöbelastning i växthusföretagen för

att löpande kunna följa och sänka densamma. Vi har

IP-registreringen, där odlarna registrerar sig för

att ha en kontrollerad användning av kemikalier i

sin odling.

Integrerad produktion, IP, är den viktigaste biten

i dag. Den utvecklar vi hårdast därför att den ger

bäst effekt på miljöbelastningen hos odlingen. Till

dags dato, 1999, räknar vi med att 75 % av odlingen

av tomater och gurka, som är de stora

växthusprodukterna, är IP-registrerad, och på

salladsodlingssidan är det de facto 100 %.

Frilandsodlingen har något lägre anslutningsgrad.

Den är för grönsaker och frukt ca 50 %. Men vi

arbetar löpande för att utöka den.

Jag kan också tillägga att ekoproduktionen inom

trädgårdsområdet på framför allt frilandsområdet

uppgår till ca 10 %. Inom växthusodlingen är den

något lägre.

Vad har då hänt efter EU-medlemskapet 1995? Ja, vi

hamnade i en oerhört hård sits. Vi hade ju några små

tullar som skyddade näringen, i varje fall på vissa

produkter. Vi fick inget övergångsstöd. Vi kan

jämföra med Finland och Österrike. Finland har ett

femårigt övergångsstöd, som har gett dem möjlighet

att strukturera om sin bransch, se till att

företagen blir större och konkurrenskraftigare. Vi

har haft ett begränsat investeringsstöd. De

möjligheter som har funnits har inte tagits hem från

EU. Vi har haft små möjligheter att utnyttja de

investeringsstöd som har funnits.

Vi har ett oerhört frustrerande energiskattesystem,

som för var dag som går bara blir krångligare och

krångligare, dvs. våra företag betalar olika energi-

skatt beroende på hur de producerar, vilken

omsättning de har. Det här har blivit en byråkrati

som gör att väldigt många av våra företag inte ens

orkar ansöka om en nedsättning på energiskatten. Man

betalar en högre energiskatt än man skulle behöva

göra därför att det är så oerhört svårt att begripa

sig på dessa regler. Så kan det inte vara.

Vi har högre produktionsskatter. Vi har ett

begränsat miljöstöd. Reko- och ekostöden är inte

anpassade för trädgårdsproduktionen, vilket gör att

ytterst få trädgårdsföretagare har möjlighet att

utnyttja dem. Vi har inget utvecklingsstöd. Vi

saknar produktutvecklingsstöd. Det finns i en hel

del andra länder, och vi har haft små möjligheter

att själva samla in pengar för att utveckla vår

verksamhet.

Vi har naturligtvis också, får jag väl säga, fått

sänkta priser efter EU-medlemskapet.

Om vi tittar lite närmare på prisutvecklingen från

1994, året innan EU-medlemskapet, och fram till

förra året - det här är alltså väldigt färska

siffror - ser vi att priserna på våra stora

produkter har sjunkit med uppåt 15 % i vissa fall

och upp till 30 % i andra. Detta har satt en oerhörd

press på företagen att strukturrationalisera och

förbättra, samtidigt som man sitter i kläm med högre

produktionskostnader i andra änden.

Om vi jämför produktionsskatterna, som är vår lilla

ryggsäck, med vad som gäller i Danmark och Holland,

som är våra främsta konkurrentländer, visar det sig

att växthusodlingen i Sverige dras med ca 31

miljoner, medan motsvarande produktionsvolym i

Danmark har en belastning på 12 miljoner. I Holland

har man inga speciella särskatter på

växthusodlingen. Frilandsodlingens siffror är 22, 8,

3. Ni ser relationerna på bilden. Det kanske mest

häpnadsväckande är dieselskatten, som i första hand

drabbar våra frilandsföretag. Där ligger vi i

särklass i topp. Och, det vill jag påpeka, många

gånger ersätter man en kemisk bekämpning i sin

produktion med att köra några gånger extra med

traktorn. Men det börjar bli dyrt. Det blir snart

billigare att återgå till den kemiska bekämpningen.

Man ställer traktorn när dieseln blir så dyr.

Koldioxidskatten i växthus varierar mellan svenska

företag från 200 kr upp till 529 kr kubikmetern. Ett

danskt företag betalade 1998, som siffrorna kommer

från, ca 32 kr, om man inte var med i något som

heter Energisyn då man betalar knappt en tia per

kubikmeter. För Holland står det återigen en nolla.

Om vi tittar närmare på grönsaksodlingen rent

generellt jämfört med Holland - nu pratar vi om

frilandsodlingen - finner vi att det handlar om att

vi har en belastning på ca 5 000 kr per hektar i

extra kostnader i form av skatter och avgifter.

Vi måste kunna stärka vår konkurrenskraft för att

bli kvar på marknaden. Än så länge hänger sig

företagen kvar, men jag vill instämma i det Hans

sade, att snart täcker intäkterna knappt de löpande

driftsutgifterna. Vi börjar få sämre och sämre

möjligheter att investera, sämre och sämre

möjligheter att gå framåt. Vi måste få sänkta

särskatter, annars flyttar den svenska

trädgårdsproduktionen sakta utomlands. Det sker inte

så dramatiskt naturligtvis, men de flyttar.

Vi måste avbyråkratisera energiskatten. Det finns

förslag i Björkska utredningen som är utmärkta, som

jag hoppas att ni kan ta fasta på.

Vi måste också få till stånd någon form av

utvecklingsfond för trädgårdsnäringen. Vi har själva

sagt att vi är beredda att stå för avgifterna för

utvecklingsfonden, men vi behöver statsmakternas

hjälp att få in pengarna. Här har vi hamnat i en

moment 22-situation, där vi inte har några pengar,

vilket gör att våra institutioner heller inte har

möjlighet att genomföra många av de projekt som det

finns pengar avsatta för, därför att det förutsätter

medfinansiering.

När det gäller stärkt investeringsstöd vill jag

återigen hänvisa till Björkska utredningen. Det

finns förslag där som vi backar upp, t.ex. lägre

avgifter för tillfällig arbetskraft. Som ni såg är

en stor del av trädgårdsnäringens arbetskraft

säsongsanställd, vilket gör att vi har stora

möjligheter att skapa sä-songsjobb åt skolungdomar

och andra. Men vid en internationell jämförelse är

vår arbetskraftsbeskattning skyhög när det gäller

skördearbetskraft. Här ser vi gärna speciella

lösningar för trädgårdsnäringen.

Vi behöver ett utbyggt miljöstöd. Reko- och

ekostöden måste anpassas bättre för

trädgårdsnäringen för att vi skall kunna utnyttja

dem för att kunna stärka våra miljömål.

Vi måste också stärka den tillämpade forskningen

som i dag i princip - som jag tidigare nämnde - har

upphört.

Vi har naturligtvis en viss utvecklingspotential.

Vi lever i ett land där klimatet kanske inte skulle

passa i första hand trädgårdsnäringen. Trots det

finns det en utbredd trädgårdsodling över stora

delar av landet. Vi kan öka de inhemska

marknadsandelarna, 50 % skulle mycket väl kunna bli

75 %. Det finns möjlighet att öka exporten, och det

har vi börjat med.

Vi inom näringen skall ta på oss ansvaret för

produktutveckling och för att försöka se till att få

till stånd någon form av förädling inom våra led.

Vi vill också vara en miljömässigt uthållig näring.

Produktionen skall vara uthållig, och den skall inte

belasta miljön. Vi skall inte lämna någonting efter

oss som efterkommande generationer får ta hand om.

Och naturligtvis skall kvaliteten på våra produkter

vara hög.

Om nu alla önskemål faller på plats och vi får som

vi vill kan vi lova ett blomstrande Sverige i dubbel

bemärkelse. Vi kan erbjuda konsumenterna

konsumtionstrygga produkter, regional företagsamhet,

ökad sysselsättning och en uthållig trädgårdsnäring

för att vi skall kunna gå vidare in i nästa

årtusende.

Jag vill avsluta med att uttrycka min uppskattning

över att man i flera motioner till riksdagen har

stött många av de frågor som är angelägna för ett

utvecklande av trädgårdsnäringen.

Ordföranden: Det är nog alla politikers ambition att

vi skall få ett blomstrande Sverige.

Då skall utfrågningen börja, och vi tänkte

strukturera den i tre block. Inledningsvis tar vi

upp något om konkurrensfrågorna, skatter och

avgifter, regelsystem, påverkan på sysselsättning.

Därefter tar vi upp lite mera om strukturen inom

livsmedelsindustrin då forskningen och exporten

diskuteras. Sedan blir det dags för miljö- och

djurskyddsfrågor samt ekologisk odling. Vi får se om

vi kan följa det schemat någorlunda.

Innan jag ger ordet till ledamöterna vill jag

inledningsvis presentera presidiet. Här sitter

alltså vice ordförande i jordbruksutskottet Sinikka

Bohlin och kanslichefen Lars-Erik Sojdelius. Det är

vi som skall försöka hålla ihop det hela.

Vi från presidiet tänkte ställa ett par frågor

innan övriga ledamöter får ordet. Jag har en enda

fråga till Hans Jonsson. Han var beredd att fördjupa

sig när det gäller lönsamhetsnivån och den typen av

frågor. Det vore nog bra att få lite mera kött på

benen beträffande lönsamheten och timpenningen. Det

finns ett spann mellan olika delar av näringen,

kanske också regionalt och lokalt. Vad innebär detta

för den enskilde lantbrukaren i förhållande till en

metallarbetare, ett vårdbiträde eller en lärare? Var

ligger egentligen lönsamheten? Hur stor är

timpenningen i dag?

Sinikka Bohlin: Jag lyssnade på Jordbruksverkets

redovisning av läget och jag tycker att det är

beklagligt att inte miljöstöden utnyttjas fullt ut.

Under de senaste åren har vi försökt att klara den

förhandlade ramen, och vi har lyckats med det.

Förklaringen var att det som bromsar är de femåriga

avtalen. Mina frågor till LRF, småbrukarna och de

ekologiska odlarna är:

Ser ni någon annan förklaring till att man inte

fullt ut utnyttjar de stöd som man har tillgång

till? Har ni några funderingar kring vad som skulle

behövas? Är det vi politiker som borde ändra på

någonting? Eller är det företagarna själva som skall

agera på ett annat sätt i framtiden för att fullt ut

kunna utnyttja de miljarder som finns?

Hans Jonsson: Det var en konkret fråga om

lönsamheten. Vi mäter den utifrån ett antal olika

typgårdar. Detta är verkligt utfall, dvs. det är

bokföringsmaterial från LRF Konsult.

När det gäller växtodlingen är det fråga om

kombinationsföretag med 70 hektar åker och beräknad

arbetstid 1 300 arbetstimmar per år. Det är 2 300

gårdar som ingår i underlaget. I fråga om

mjölkproduktion är det 29 kor, 35 hektar och 2 500

arbetstimmar, och underlaget utgörs av 6 000 gårdar.

Beträffande griskött är det 40 modersuggor, 800

slaktsvin, 45 hektar och 2 100 arbetstimmar, och det

är 1 300 gårdar som ingår i det underlaget.

Vad vi mäter är de pengar som bonden har kvar i sin

plånbok för att betala sitt eget uppehälle, sin lön,

och för att betala ränta på eget kapital, dvs. det

kapital som han eller hon har satsat i företaget.

Det gäller alltså inte bara ren lön.

Som ni ser på siffermaterialet är nivåerna så låga

som de aldrig har varit under hela 1990-talet.

Situationen är utomordentligt ansträngd. Det gäller

växtodlingen, mjölkproduktionen och fläskköttet.

Det finns olika sätt att räkna genom olika

sektorskalkyler. Men man kan ändå notera att vi

under hela 1990-talet har legat betydligt under

sektorskalkylerna vid en jämförelse med sådana

konkurrentländer som Finland och Danmark. Det

skiljer väldigt mycket. Vi har haft ett stort

bekymmer med lönsamheten.

Just nu sitter många lantbrukare hemma på sina

gårdar och funderar över hur de skall utveckla sina

företag. Det är därför som vi säger att klockan är

tolv. Det är hög tid för positiva signaler.

Sinikka Bohlin ställde en fråga om de olika

miljöstöden. Vi från LRF har vid ett flertal

tillfällen under de senaste två åren pekat på olika

möjligheter att bättre utnyttja miljöersättningarna.

Personligen har jag en känsla av att man har varit

alltför försiktig. Vi har också sagt att vi inom LRF

står bakom ett utökande av t.ex. vallersättningar

och betesersättningar. Om det skulle visa sig att vi

kommer över de ramar som finns angivna av riksdagen

står vi också bakom en sänkning av ersättningarna,

om det skulle bli nödvändigt.

Enligt vår uppfattning handlar det om att plussa på

de olika former av miljöersättningar som finns med i

vårt avtal med Europeiska unionen.

Slutligen finns det en ytterligare dimension i

detta. Inom kort kommer dessa miljöersättningar att

förhandlas om. Det är en självklarhet att om vi

kommer till Europeiska unionen med stora hål i hur

vi utnyttjar våra miljöersättningar, då kommer det

att bli utomordentligt besvärligt att ro hem en

sådan förhandling.

Jag vill också påpeka att det finns ett brett stöd

i riksdagen för ett utnyttjande av de ramar som vi

har när det gäller Europeiska unionen.

Ingbritt Irhammar: För att vi från Jordbruksverket

inte skall bli missuppfattade vill jag säga att det

kunde vara en av orsakerna. Vi har försökt att

analysera detta själva, och vi har talat med olika

brukare. De pekar på krångligheten, att det finns så

många olika stöd som är kopplade till varandra. Det

går inte att skilja dem åt. Stöden har byggts på

efter hand.

Miljöstödsutredningen arbetar just nu med frågan.

Förhoppningsvis blir det enklare i framtiden.

Sedan är det svårt att få UED-programmen genomförda

fullt ut när det t.ex. gäller de pengar som är

utbetalda.

Vi har också tittat på ersättningsnivåerna. De

ligger kanske inte på rätt nivå.

Ibland har vi också efterlyst ett ökat intresse

från böndernas sida.

Skälen är alltså lite olika.

Åke Karlsson: Det är precis som Ingbritt Irhammar

säger, att det är ganska komplicerat att få ut dessa

stöd. Därför är det många som avstår. Reglerna måste

vara enklare. Det är inte alla bönder som har tid

att slå dikeskanterna med lie eller räkna och mäta

på stenmurar, eller landskapselement som de kallas

för i utredningen. Skall stöden kunna utnyttjas så

måste man nog se över regelverken.

Peter Einarsson: Vi fick en fråga om varför

miljöstöden inte utnyttjas. Jag vill bara först

påpeka en liten sak som Hans Jonsson glömde att säga

i sin redovisning av timlönen. Även sociala avgifter

skall betalas ur den femtiolapp som bönderna har.

Läget är alltså ännu värre än vad Hans påpekade.

När det gäller miljöstöden kan vi till att börja

med notera att det stöd som verkligen utnyttjas väl

är stödet till ekologisk produktion. Prognosen är

att det kommer att vara fullt utnyttjat vid

periodens slut. Inför nästa period kommer det

sannolikt att behövas ökad budget för att man skall

kunna bibehålla det stödet. Det är vi väldigt glada

över.

De stöd som utnyttjas dåligt är framför allt stöden

till åtgärder för miljöanpassning av den

konventionella produktionen, alltså framför allt

REKO-stödet. Jag representerar de ekologiska

lantbrukarna i den utredning som just nu arbetar med

att se över hur programmen skall se ut från 2001.

Tillsammans med Svenska Naturskyddsföreningen har vi

presenterat ett förslag till hur man skulle kunna

öka utnyttjandet.

Jag skall inte gå in på detaljer eftersom

utskottets ledamöter tidigare har fått ta del av

förslaget. Men grundtanken är att genom att skapa

ett slags modulsystem som är öppet både för

konventionella och för ekologiska bönder skulle man

kunna öka möjligheterna kraftigt för konventionella

lantbrukare att få ersättning för rejäla

miljöåtgärder samtidigt som man underlättar

övergången från konventionell till ekologisk

produktion. Vi tror att det är ett sätt att lösa de

anslutningsproblem som har funnits i REKO och som vi

tror huvudsakligen beror på att miljökraven är

väldigt låga i det systemet. Därmed är även

ersättningen per hektar väldigt låg, och då blir det

inte intressant för bönderna.

Christer Wohlström: Jag vill ge också

trädgårdsnäringens svar på Sinikka Bohlins fråga.

Jag skall bara lägga på en overheadbild.

Vi från trädgårdsnäringen har haft anledning att

fråga oss varför REKO- och EKO-stöden inte har en

större tillämpning på trädgårdssidan. I dag blir

REKO-stödet till ett trädgårdsföretag -

medelfrilandsföretaget på 4,2 hektar - bara 985 kr,

och vem söker ett sådant stöd med all den

administration och alla de åtaganden som det

innebär? Detta kan jämföras med det genomsnittliga

spannmålsföretaget som från REKO-stödet kan få 7 875

kr.

Vi har alltså föreslagit ett differentierat bidrag

ur REKO-stödet när det gäller trädgårdsområdet på 1

500 kr per hektar nedtrappat till 800 kr per hektar.

Det skulle för frilandsodlingen totalt ge - om hela

den svenska frilandsodlingen utnyttjar det maximala

stödet - 19 miljoner kronor.

Vi undrar också varför inte växthusodlingen kan

komma i fråga för ett REKO-stöd med tanke på det

stora arbete som pågår för att ersätta kemisk

bekämpning med ekologisk bekämpning. Det finns i dag

inget REKO-stöd, och det finns inte heller något

EKO-stöd för övergång till ekologisk växthusodling.

Vi föreslår ett REKO-stöd på 6 kr per kvadratmeter.

Det skulle ge en kostnad på ca 20 miljoner kronor av

REKO-stödet. Totalt sett skulle trädgårdsnäringen

vid ett maximalt utnyttjande på det sättet kunna få

39 miljoner kronor. Detta är en liten summa i det

stora REKO-stödssammanhanget, men det är en viktig

fråga för trädgårdsnäringen och ett sätt att ta hem

mer pengar.

Erland Karlsson: Bara helt kort med anledning av den

fråga som ställdes till Hans Jonsson om spridningen

i lönsamheten osv.: Vi är också inblandade i de

kalkyler som grundar sig på lite mera syntetiskt

material. Vi ser alltså på de stöd som finns inom

olika områden och på hur bl.a. produktionsstrukturen

ser ut. Dessa lönsamhetskalkyler ger i princip samma

bild som den som Hans Jonsson visade. Möjligen kan

nivån skilja sig lite åt.

Vi har också några siffror som visar hur det

skiljer sig mellan olika regioner.

Jag ville bara nämna det. Vi har även en rapport

från 1997 om utvecklingen inom jordbruket, och det

kommer en uppdaterad version i mars i år som jag

tror innehåller en del intressant material på detta

område.

Göte Jonsson: Tack för fina föredragningar. Jag vill

ställa ett par tre frågor.

Den första frågan gäller ekonomin. Innebörden i

livsmedelspolitiska utredningen är ju väl känd. Jag

vill fråga LRF och trädgårdsnäringen: Om man

genomför förslagen till kostnadslättnader, vad

skulle det innebära för enskilda företag beroende på

vilken produktionsinriktning de har?

Den andra frågan gäller EMU och den långsiktiga

synen på jordbruket. Hur ser ni inom jordbruks- och

trädgårdsnäringen på EMU-frågan? Förlorar näringarna

på utanförskap?

Den tredje frågan gäller de svenska intressena i

anslutning till framför allt 2000-förhandlingarna.

Hans Jonsson sade att konsumenterna är vinnare och

att bönderna är förlorare. Menar du Hans och ni

övriga att svenska bönder är större förlorare än

andra bönder när det gäller den här frågan? Du

antydde att vissa komponenter i 2000-förslaget

innebär att svenska bönder speciellt diskrimineras.

Vad är ert önskemål i första hand gentemot

regeringen och bevakningen av de svenska intressena?

Våra finländska vänner har i stort sett samma

problem. Förekommer det några gemensamma

diskussioner i fråga om att bevaka de nordiska

intressena i detta sammanhang?

Det är ju känt att vi har krångliga regelverk på

flera områden i Sverige, och det har också

diskuterats. Jag skulle gärna vilja ställa en

följdfråga till Sinikka Bohlins fråga: Hur ser de

svenska regelverken ut med tanke på

detaljeringsgraden och styrningsgraden i förhållande

till regelverk i andra jämförbara länder inom EU?

Jonas Ringqvist: Jag har en fråga som jag vill rikta

till småbrukarna och de ekologiska brukarna. Den

handlar om Björks utredning och kravet på likvärdiga

villkor. Vi är väl medvetna om vad LRF:s linje är.

Men jag skulle gärna vilja att dessa två

organisationer utvecklade sin syn, dels principiellt

om vad ni tycker över huvud taget, dels hur er

prioritering skulle se ut när det gäller vilka

skatter som skall sänkas och hur det skall gå till.

Vilket system skulle ni förorda?

Hans Jonsson: Jag börjar med lönsamheten och går

därefter över till EMU och 2000-förhandlingarna och

Finland.

Först vill jag säga att det i min delegation ingår

representanter för våra branscher, och jag vill att

de kompletterar mig på de områden där jag eventuellt

missar någonting. Vi har också vår förhandlingschef

Lars-Erik Lundkvist med här för fördjupade analyser.

Rent allmänt vill jag säga att Gunnar Björks

utredning - jag vill påpeka att det inte är vi

bönder som har lagt fram förslag - är regeringens

egen utredning. Jag vill också påpeka att allt det

material som vi diskuterar inte är LRF:s material,

utan det är Gunnar Björks och regeringens eget

utredningsmaterial.

I runda tal har vi en konkurrensnackdel gentemot

vår skarpaste konkurrent Danmark på ca 1,2 miljarder

svenska kronor. Gentemot Finland har vi en

konkurrensnackdel på ca 1,5 miljarder svenska

kronor. Detta motsvarar vad vi svenska bönder har

som ytterligare kostnad. Då skall man beakta att vi

sammantaget tjänar ca 3 miljarder i ersättning för

ränta på eget kapital, timlön och sociala avgifter.

Det motsvarar alltså en tredjedel av allt det som vi

tjänar. Avgifterna på produktionsmedlen i Sverige

jämfört med produktionsmedlen i Danmark är tio

gånger högre än avgifterna i vårt närmaste

konkurrentland.

Jag kan bara som en passus nämna att det första som

Finland gjorde när man gick med i Europeiska unionen

var att ta bort alla avgifter på handelsgödsel. Man

visste att man annars inte skulle klara denna

konkurrenssituation.

Detta var några exempel på hur det här slår mot den

enskilde bonden. Det innebär alltså att detta är vad

en lantbrukare med en i dag låg lön måste klara att

betala. Det slår mot de pengar som är kvar för ens

eget arbete. Jag noterar också att vi har väldigt

svårt att klara t.ex. avbytartjänsten. Bonden själv

drar in på allt det som inte är absolut nödvändigt.

Jag besökte ett lantbrukarpar i Rickardås utanför

Uppsala i går. För att klara denna situation hade

man just dragit in på ledigheten, och det är precis

det som sker.

När det gäller dessa tre olika typgårdar skulle det

göra 19 800 kr - nu talar vi om en situation då

skatten på dieselolja sänks till samma nivå som

skatten på eldningsolja och att man slopar avgiften

på kvävegödsel. Detta är alltså steg 2, enligt

Björks förslag. Det gör 19 800 kr för

mjölkproduktionen, 39 700 kr för svinproduktionen

och 42 200 kr för spannmålsproduktionen. Detta är

alltså den totala bilden. Man ser väldigt tydligt

hur hårt dieseloljeskatten slår på de enskilda

företagen. Men det som jag nu har sagt kan säkert

kompletteras av mina kamrater.

Låt mig då gå över till den andra frågan som

handlade om EMU och 2000-förhandlingarna. Det finns

två dimensioner i detta. EMU skapar en betydande

osäkerhet för en långsiktigt kapitalintensiv näring.

Vi har haft ett grönt s.k. agrimonetärt system vars

detaljer jag inte vill trötta utskottets ledamöter

med. Systemet kommer att finnas kvar ytterligare tre

år för de länder som står utanför. Vi känner ingen

större oro för det första året, eftersom den

förhandlingen gick bra. Vi tycker att vår

jordbruksminister där har gjort ett bra arbete. Om

Sverige fortsatt står utanför EMU år 2 och år 3

skapas en betydande osäkerhet för hur vi skall

hantera en sådan situation.

Den andra delen som är minst lika viktig, och

kanske viktigare för oss bönder, är att Sveriges

hela inställning till EMU-frågan riskerar medföra

att Sverige tappar inflytande. Det är alltså en

trovärdighetsfråga. Det handlar om att delta i

Europeiska unionens samarbete och om att den svenska

rösten skall vara tillräckligt tung. Vi märker här

en direkt påverkan. Vi har som bekant omfattande

kontakter både med parlamentet och med EU-

kommissionen. Det är ganska jobbigt att inleda varje

argumentation med att försöka att förklara den

svenska positionen när det gäller EMU, och det är

klart att det inverkar på vår möjlighet att påverka

Europeiska unionens utveckling.

Kommer vi att drabbas värre? Ja, det beror väldigt

mycket på hur vår jordbruksminister och

Jordbruksdepartementet sköter den förhandling som vi

är mitt uppe i. Vid sidan av de andra länderna har

vi mycket speciella frågeställningar där vi klart

kan se i de förslag som har lagts fram av EU-

kommissionen att vi är förfördelade jämfört med

andra länder. Ett sådant exempel är majsensilage.

Ett annat exempel är extensifieringspremier. Det

hänger samman med att man inte tar hänsyn till

klimatförhållandena i norra Europa.

Om vi skall ha möjlighet att ta hem detta krävs en

omfattande insats, och framför allt ett

alliansskapande med andra nationer. Det land som då

ligger oss nära är Finland. Vi från LRF har haft ett

mycket omfattande samarbete, dels med den finska

bonderörelsen, dels med Finlands jordbruksminister

och jordbruksdepartement. Vi har presenterat ett

omfattande material om t.ex. majsensilage. Vi har

också presenterat detta material i kommissionen, och

vi har noterat att det finns stora likheter i

positionerna mellan Finland och LRF.

Det skulle självfallet gynna saken om vi hade en

närhet i positionerna och arbetet. När det gäller de

samtal som vi har haft med vår jordbruksminister

känner jag förtroende för att jordbruksministerns

ambition är mycket tydlig, nämligen att klara hem de

mycket komplicerade förhandlingarna till fördel för

Sverige. Jordbruksministern är inte här i dag, men

jag utgår ifrån att i denna ambition måste också

ingå ett nära samarbete med vårt broderland Finland.

Jan Hveem: Vi börjar med frilandsföretaget som

belastas med olika skatter och avgifter. Då ser ni

skillnaden mellan ett svenskt och ett holländskt

eller danskt företag. Om ni undrar över siffrorna

kan jag säga att säsongsarbetskraften gäller

arbetsgivaravgifter på den säsongsarbetskraft som vi

har i Sverige. Småföretagarstödet är den 5-

procentiga nedsättningen som gäller för samtliga

småföretag i Sverige. Det stödet kan oftast

utnyttjas bara i begränsad omfattning av våra

frilandsföretag, eftersom de har en väldigt kort

period med mycket höga lönesummor, vilket gör att de

har svårt att utnyttja stödet fullt ut. Men om de

skulle göra det handlar det om dessa pengar.

När det gäller merskatten på 5 000 kr per hektar

har vi ett stort kapitalbehov i våra företag. Ett

frilandsföretag på 10 hektar skulle då ha

ytterligare 50 000 kr per år. Detta skulle kunna

kapitaliseras och ge investeringar på uppemot 600

000-700 000 kr i förbättrande åtgärder såsom

rationaliseringar, miljöförbättringar och annat som

skulle komma både konsumenter och företagare till

del.

Från växthusodlingen lyfter vi ut en siffra, och

det är naturligtvis energibeskattningen. Jag har

ingen overheadbild på det, men jag kan beskriva det

ändå. Vi kan ta ett normalstort gurk- eller

tomatföretag i södra Sverige som exempel. Det

betalar in en koldioxidskatt på ca 100 000 kr per

år. Det skulle alltså den enskilde företagaren kunna

spara in. Detta skulle kunna ge upphov till ganska

stora investeringar när det gäller förbättringar i

fråga om växthus, t.ex. energibesparande åtgärder

när det gäller uppvärmningen.

Det här tycker vi är oerhört viktigt eftersom våra

företag är för små. Om vi skall komma framåt måste

vi få större möjligheter att investera. Ett

borttagande av särskatter skulle betyda mycket,

framför allt när det gäller investeringsviljan.

EMU-frågan har inte behandlats särskilt inom

trädgårdsnäringen. Efter lång diskussion tog vi

positiv ställning till EU-medlemskapet som sådant,

trots att vi som kollektiv näring förlorade radikalt

på det medlemskapet, åtminstone på kort sikt. Nu har

vi förhoppningsvis en längre horisont än så.

Personligen tror jag att EMU är någonting som

kommer, eftersom vi är med i unionen och vi på något

sätt måste fortsätta att vara med i den om vi inte

skall gå ur. Troligen skulle svensk trädgårdsnäring

på mycket kort sikt tjäna på att stå utanför. På

längre sikt handlar det mycket om våra

kapitalanskaffningsmöjligheter och andra möjligheter

när det gäller att investera för att kunna driva

produktionen vidare. Därför tror jag att även svensk

trädgårdsnäring på lite längre sikt ställer sig

positiv till ett EMU-medlemskap.

Ordföranden: Det finns ytterligare tre svarande.

Sedan tänkte jag att vi skulle ta en liten

fruktpaus.

Åke Karlsson: Jonas Ringqvist ställde frågor till

mig om hur vi prioriterar. Det gällde skatter och

regelverk.

Småbrukarna har haft en diskussion om vad vi vill

prioritera. Vi har sagt att vi inte går ut och

agerar för att de här skatterna skall sänkas. Vi har

tittat lite på hur det slår. Det visar sig att våra

medlemmar är förlorarna. Vinnarna är de stora

användarna av konstgödsel, bekämpningsmedel osv.

Därför har vi sagt att vi inte skall gå ut och driva

den frågan.

Vad är det då som vi tycker är viktigt? Jo, det är

regelverken när det gäller småskaligheten. Vi tycker

att det är på den punkten som vi har vår chans att

kämpa för att behålla hemmamarknaden. Det tror jag

är mycket viktigt.

Hans Jonsson sade att ingen kan tänka sig hur det

ser ut med GATT och den här globaliseringen. Det kan

man inte göra fullt ut, men jag har försökt tänka

lite och se trender. Det här skrämmer mig

fruktansvärt. Jag tror inte på att vi här i Sverige

kan rädda svenskt jordbruk genom att erövra

marknader ute i Europa. Problemet är ju de stora

överskotten. Om vi går utanför Europa och ser hur

det ser ut i USA i dag infinner sig direkt frågan:

Vad kommer dessa GATT-förhandlingar att leda till?

Det kanske inte är dansken som är hotet i framtiden.

Det kanske är amerikanerna som är det.

Jag tror att det allra viktigaste är att behålla

den svenska marknaden. På den punkten får vi inte ge

oss en tum. Och jag tror att vi har en jättechans

att göra det om vi också får i gång den här

småskaligheten. Vi skall inte lägga ned det som

finns, men vi måste få i gång småskaligheten också.

Detta är inte bara ett producentintresse. Det är i

allra högsta grad ett konsumentintresse. Det är ju

faktiskt så det ser ut framöver. För att konsumenten

skall kunna vara riktigt säker på vad det är han

stoppar i munnen är det viktigt att det kommer från

en lokal producent som han känner. Jag tycker att

den här medvetenheten ökar bland konsumenterna.

Vad ser vi då för hinder när det gäller

regelverket? I dag är det ju skapat för den här

storskaligheten. Vi kan titta på ett stort slakteri.

Där finns det utrymme för att anställa en

besiktningsveterinär. Men det blir ganska stora

kostnader för ett småskaligt slakteri. Vi har

faktiskt fått i gång ett par - ett i Söderköping och

ett i Stigtomta - så vi har lite erfarenhet av det

här. Vi efterlyser en mer samlad kompetens. När jag

pratar om småskalighet kanske jag menar ett

gårdsslakteri, med bara den egna produktionen som

minsta gemensamma nämnare. Sedan kan det finnas

grupper av lantbrukare som slår sig samman, frågar

vad närmarknaden vill ha och producerar det. I det

här avseendet skulle vi vilja ha lite hjälp.

Sedan är det en sak som den här småskaligheten

faller på. Jag är mycket glad åt att en avgående

länsveterinär i Gävleborg tog upp reglerna för

slaktavfallet; när man avgår brukar man ju säga som

det är. I Norrland skall vi t.ex. frakta riskavfall

- t.ex. en gris som har dött - till Norge, och det

besiktigade slaktavfallet skall köras till Finland.

I södra Sverige får man väl köra till Stenstorp. Det

finns en regel som säger att om en liten gris som

väger 25 kg dör skall den ligga. Sedan kommer man

och hämtar den. Det kostar 1 400 kr att bli av med

den. En ko kostar 1 900 kr. Det här måste ni ta tag

i. Jag vädjar till er. Det här sätter nämligen stopp

för all småskalighet. Jag eller någon annan som har

ett litet slakteri - jag kanske slaktar tio djur den

här veckan - kan ju inte leja en bil och köra allt

till Stenstorp. Det faller ju på det. Det handlar om

sådant som är biologiskt nedbrytbart, därför måste

det kunna hanteras på gårdsnivå. Som jämförelse kan

ni tänka på att man skjuter hundratusen älgar och

hundratusen rådjur och kronhjortar. Det avfallet

lägger man ute i skogen på vintern så tas det om

hand. Det är inget problem.

Man säger att vi på grund av smittorisken skall

frakta avfallet hit och dit, men om det blir mul-

och klövsjuka på gården säger man att det skall

grävas ner på gården på grund av smittorisken. Det

är lite motsägelsefullt.

Jag vädjar till er att ta tag i detta så att den

här småskaligheten kan komma i gång. Det tycker vi

är absolut nödvändigt.

Tack!

Harald Svensson: Göte Jonsson tog i sin avslutande

fråga upp detaljeringsgraden på det svenska

regelverket jämfört med läget i andra länder. Jag

utgår från att frågan avser jordbrukarstödssidan.

Sammanfattningsvis kan vi säga att det, när det

gäller de generella direktstöden, dvs. arealstöd och

djurbidrag, nog inte finns anledning att tro att det

är någon skillnad i detaljeringsgraden.

Sedan kan jag gå över till regionalstöden. I

Sverige har vi en konstruktion med dels en EU-

finansierad del, dels i norra Sverige en nationellt

finansierad del. Detta ger förstås anledning att tro

att det finns en något högre detaljeringsgrad i

Sverige.

När det gäller den tredje stödformen, miljöstöden,

bör man lägga märke till att det svenska

miljöprogrammet är förhållandevis stort i relation

till jordbruken i andra länder. Vidare har

revisorerna vid ett revisionsbesök från kommissionen

pekat på att regelverket i Sverige är komplext,

alltså det regelverk som vi har lämnat in och fått

godkänt. Å andra sidan framhåller man också att det

självfallet är upp till svenska myndigheter att

föreslå den typ av miljöprogram som man önskar.

Tack!

Peter Einarsson: Herr ordförande! Vi fick en fråga

från Jonas Ringqvist om hur vi ställer oss till

förslagen i Björks utredning och även till LRF:s

synpunkter på dessa s.k. ryggsäcksfrågor.

Jag skall ta upp detta mycket kort och enkelt. Jag

skall nämna tre punkter. Den första är självklar,

nämligen att vi har en gemensam europeisk

jordbrukspolitik. Vi har en gemensam europeisk

marknad. Detta kräver i huvudsak lika villkor.

Annars straffas vi både i förhållande till

jordbrukspolitiken och i förhållande till marknaden.

I den principiella frågan har vi inte någon annan

uppfattning än Björks utredning och LRF.

Punkt två: Vi tycker inte att den nödvändiga

kompensationen får ske på bekostnad av de

existerande ekonomiska miljöstyrmedlen, utan den

måste ske i andra former.

Den tredje punkten, som jag skulle vilja ta upp och

som är märkligt frånvarande i den här diskussionen,

är att vi inte får glömma att det stora långsiktiga

problemet för det svenska jordbrukets lönsamhet

faktiskt är de politiskt beslutade prissänkningar

som har skett under 1990-talet. Som flera talare har

visat har priserna på jordbruksprodukterna stått

stilla i nominella kronor sedan 1990. Samtidigt har

konsumentprisindex stigit med i dag kanske 24 eller

25 %. Det är alltså den nettosänkning av priserna

som bönderna i reella termer har fått se. Man kan

också uttrycka det som att man i dag köper

ekologiska livsmedel för samma pris som man köpte

motsvarande konventionella livsmedel 1990. Det

totala värdet av den här uteblivna prisföljsamheten

kan uppskattas till ungefär 6 miljarder kronor,

varav kanske ungefär hälften har kompenserats i form

av ökade stöd efter EU-inträdet. Det är alltså en

mycket större fråga än frågan om dessa

ryggsäcksskatter. Den är naturligtvis också svårare

att angripa. Men vi vill gärna poängtera att vi inte

skall glömma den.

Liggande förslag till CAP-reform kommer enbart att

förvärra den här saken därför att man fortsätter i

samma riktning. Vår grundinställning är att

jordbrukspolitiken måste utformas på ett sådant sätt

att vi på sikt får en situation där konsumenterna

betalar bönderna för vad det kostar att producera

maten. Det skall inte vara rakt motsatt utveckling,

som vi har i dag.

Jag skall lägga på en overheadbild som mycket

enkelt sammanfattar våra åtgärdsförslag. Jag skall

ta upp detta punkt för punkt.

Vi tycker att el- och eldningsoljeskatter skall

sänkas till samma nivå som motsvarande industrier

har. Det är inte rimligt att Lantmännens

anläggningar skall ha en annan skattenivå när det

t.ex. gäller foderframställning än vad en bonde har

om han gör detta på gården.

Vi menar att man skall behålla nuvarande nivåer på

diesel- och handelsgödselskatterna, därför att den

typen av beskattning när det gäller resursanvändning

eller miljöbelastning är framtiden i fråga om

skattesystem. Det är den typen av skatteväxling som

vi måste gå emot. Det ger helt fel signal att plocka

bort skatterna. Däremot menar vi att jordbruket

måste kompenseras i motsvarande grad i andra former.

Vi har inte bundit oss vid någon speciell lösning.

Min personliga gissning är att det vettigaste vore

en kombination av olika saker. Jag tycker att

småbrukarnas påpekande om de döda korna och

kvittblivningsavgifterna är ganska intressant.

Kostnaden för att bli av med två döda kor motsvarar

alltså skatten på en kubikmeter diesel.

Arbetsgivaravgifter är givetvis något annat som man

kan titta på. Man kan också titta på

avbytartjänsten, ökning av vallstöd eller andra

miljöstöd. Det finns ett antal saker som man kan

diskutera. Det här klarar vi inte av att lösa i dag.

Det sista som vi vill poängtera under den här

punkten är att den svenska regeringen, med tanke på

att vi redan har dessa miljöstyrande skatter i

Sverige, självfallet borde agera mycket hårdare

internt i EU för att på sikt nå fram till en

harmonisering i rätt riktning, dvs. uppåt. Det kan

givetvis inte göras med någon trovärdighet om de här

skatterna samtidigt tas bort i Sverige.

Slutligen skall jag ta upp bekämpningsmedel. Det är

en punkt som inte har varit uppe i dag. LRF är lite

otydligt i den frågan. Vi vill vara tydliga och säga

att vi vill behålla eller höja nuvarande skattenivå.

Vi har i dag en mycket låg skatt på bekämpningsmedel

jämfört med Danmark. Och vi menar inte att den

kostnaden skall kompenseras.

Tack!

Ordföranden: Tack för det! Vi skall alldeles strax

ta en liten paus på en kvart. Direkt efter pausen

undrar jag om Ewa Rabinowics från SLU, Sveriges

lantbruksuniversitet, kan ta några minuter och

presentera den rapport som togs fram i går angående

just Agenda 2000 och konsekvenserna, så att vi får

lite mera kött på benen.

I övrigt har sex personer viftat och vill ställa

frågor på det här området. Sedan skall vi försöka gå

över mera på livsmedelsindustrin, exportfrågor och

forskning. Så ligger landet.

Nu tar vi en fruktpaus på en kvart. Klockan tolv

sätter vi i gång igen.

Ordföranden: Då innan vi fortsätter - vi skall ta

ett antal frågor samlat sedan - tänkte jag ge Eva

Rabinowics, som finns på Sveriges

lantbruksuniversitet, möjlighet att mycket kort säga

någonting om den nya rapport som presenterades i går

angående konsekvenserna av Agenda 2000. Varsågod,

Eva.

Eva Rabinowics: Rapporten finns - när jag nu ändå

får möjlighet att marknadsföra den - som Ds 1998:69.

Den innehåller massvis med tabeller, och jag hinner

givetvis inte berätta tillräckligt mycket om den. Vi

har haft en presskonferens om den här rapporten och

då delade vi upp jobbet på flera presentatörer. Alla

mina gamla overhead-bilder var anpassade efter

detta, så här kommer någonting väldigt hastigt

hopkommet. Jag ber om ursäkt för kvaliteten. Detta

är alltså snabbt gjort.

Låt oss börja med effekter på produktionen. Som vi

alla kunde se från den presentation som

Jordbruksverkets generaldirektör höll innebär

Agenda 2000 att man sänker priserna och kompenserar

med direkta bidrag. Det är inte full kompensation.

Konsekvensen för produktionen har vi uppskattat med

hjälp av en jordbrukssektorsmodell som har

utvecklats av Lars Jonasson, och den ser ut som

framgår av den här tabellen. Vi tror att

spannmålsproduktionen kommer att sjunka och

oljeväxtproduktionen faktiskt att öka. Det beror på

att trädan blir mer attraktiv, och man kan gå över

mera till höstsäd. Produktionen av sockerbetor

påverkas inte eftersom den är kvoterad. Samtidigt

påverkas ju sockerbetsproduktionen indirekt i och

med att kvotvärdet förändras. Mjölkproduktionen

kommer att öka eftersom den mjölkkvot som Sverige

har kommer att öka. Nötköttsproduktionen kommer att

sjunka.

Som ni kan se finns det en viss negativ

produktionseffekt, men man skulle kunna säga att

realt sett är effekterna av Agenda 2000 på

produktionen ganska måttliga. Mycket beror på att

effekterna inte är fullt så måttliga på inkomst och

förmögenhet. Det blir en inkomst- och

förmögenhetsomfördelning. Att resultaten blir som de

blir beror på att jordbruksproduktionen är mycket

starkt styrd av regler.

Om man skall kommentera och sammanfatta detta kan

man säga att effekterna på produktionen blir

relativt små. Däremot får vi en inkomst- och

förmögenhetsomfördelning. Detta beror på att

jordbruksproduktionen inte är som alla andra

verksamheter. Den är oerhört starkt styrd av

kvantitativa regler. Det finns mjölkkvoter, det

finns bidragsrätter, det finns åker som är

berättigad till stöd och som inte är berättigad till

stöd, det finns olika stödvolymer osv. Utformningen

av dessa regler har en mycket stor effekt på

lönsamheten och på produktionens inriktning.

Världsmarknadsprisernas utveckling spelar mindre

roll. Även de studier som har gjorts internationellt

på Europanivå visar samma sak. Mycket av effekten

beror på att man har lättat på vissa bestämmelser,

t.ex. kan oljeväxtodlingen expandera eftersom man

har anpassat sig till en överenskommelse.

En annan effekt som man också skulle kunna betona

är att det blir mindre viktigt att producera och

mera viktigt att äga vissa tillgångar. Stödet

kapitaliseras i bidragsrätter, och vi får alltså

omfördelningseffekter. Åkermarker, djurstallar och

dikor blir mindre lönsamma att ha medan

produktionsrätter blir mera fördelaktiga att ha.

Allt detta bygger på tabeller som finns i rapporten,

som jag skall försöka låta bli att sammanfatta för

fort!

Ekonomer brukar sammanfatta effekter i form av

välfärdskalkyler, och här finns en välfärdskalkyl

för Sverige utifrån hela reformen. Enligt de

beräkningar som vi har gjort - i ecu - skulle

producenterna förlora 62 miljoner ecu. Konsumenterna

vinner förstås, och skattebetalarna förlorar,

eftersom reformen går ut på att överföra betalningen

från konsumenten till producenten. Det finns ett

litet plus för Sverige i den här kalkylen. Man bör

dock observera att Sverige är nettobidragsgivare, så

på sikt kan effekten t.o.m. bli negativ.

Icke desto mindre tror vi sammanlagt att reformen

är värdefull att genomdriva och att den är ett steg

i rätt riktning - dock ett litet steg. Långsiktigt

behövs den här reformen, inte minst med hänsyn till

WTO och östutvidgningen, men även där behöver man

långsiktigt gå vidare. Vi tycker alltså att detta är

ett litet steg i rätt riktning och att det behövs

eftersom mycket av de förbättringar som man har

annonserat skall komma, t.ex. i och med

östutvidgningen, är ganska temporära. Om man inte

betalar bidrag till Östeuropa kan man komma i gång

med förhandlingsprocessen, men man kan inte slutföra

den.

På samma sätt kommer ju frågor om de direkta

bidragen som kommer att bli allt viktigare i

jordbrukspolitiken att aktualiseras i WTO-

förhandlingar. Går det att få status på dessa

bidrag? Kan man ha dem? Kommer man att kunna enas om

att behålla dem? Den amerikanska jordbrukspolitiken

har ju förändrats under tiden. Vi har dock gjort

jämförelser med den amerikanska politiken för att se

hur en amerikansk jordbrukspolitik skulle se ut för

svensk del, och vi har funnit att skillnaden mellan

EU-stöd och amerikanska stöd inte är fullt så stora

som kanske görs gällande.

Mer frågor kan jag svara på om det behövs. Annars

är ni varmt välkomna att läsa rapporten!

Ordföranden: Tack, Eva! Vi får återkomma med frågor

i frågebatteriet.

Eskil Erlandsson: Tack så mycket, herr ordförande!

Vi har fått en mycket bra och utförlig

faktaredovisning. Denna faktaredovisning har pekat

på ett antal konsekvenser. Nu skulle jag vilja rikta

min första fråga i första hand till

Livsmedelsindustrierna, till

Livsmedelsarbetarförbundet och till

Lantarbetareförbundet, och den här frågan är delad i

tre delar.

För det första: Överensstämmer den bild som är

redovisad i dag med den bild som ni har? För det

andra: Vilka konsekvenser har den förda politiken

fått för de organisationer, medlemmar och företag

som ni representerar, och vilka konsekvenser kan den

politik som kan förväntas föras om ingenting händer

få för era medlemmar och organisationer? För det

tredje, och kanske viktigast: På vilket sätt deltar

ni i kampen för att Sveriges bönder skall få

rättvisa och likställda konkurrensvillkor?

Min andra fråga är - och den riktar sig kanske i

första hand till Småbrukarna och LRF: Vad mer än

förbättrade och likställda skatte- och

konkurrensvillkor behövs för att vi skall få fler

nya företagare in i lantbruksnäringen? Nya

företagare behövs ju för att vi även fortsatt skall

kunna hålla det svenska landskapet öppet och för att

den allmänna servicen skall kunna behållas i alla

delar av vårt land.

Det var mina två frågor. Tack!

Harald Nordlund: Jag vill vända mig till LRF med ett

par korta frågor. Även om klockan nu är tolv, och vi

avvaktar och ser om vi skall lyckas påverka

konkurrenterna, dvs. rentav hänga på konkurrenterna

en ryggsäck i stället för att lyfta av vår egen,

vill jag fråga: I avvaktan på att vi lyckas med

detta, kan ni då tänka er att diskutera alternativa

vägar till just att lyfta av ryggsäcken? Det är min

ena fråga.

Hans Jonsson, du sade: Inte bara ryggsäcken. Vi

måste satsa från näringens sida. Då skulle jag vilja

veta vad du avser. Menar du att vi i dag är ganska

dåliga på att marknadsföra svenskt jordbruk och

svenska jordbruksprodukter? Vi har någonting bra att

marknadsföra, men vi är urusla på att göra det. Är

det det du avser?

Får jag också, ordförande, ställa en fråga till

departementet? I så fall skulle jag vilja fråga:

Diskuteras ytterligare styrmedel för att stimulera

till en storskalig ekologisk omläggning av

jordbruket?

Gudrun Lindvall: Jag har en fråga som jag skulle

vilja rikta till både Ingbritt Irhammar, Åke

Karlsson, någon från LRF och Peter Einarsson. Jag

utgår från en artikel som jag har läst i

Smålandsposten, där Jordbruksverkets generaldirektör

sade att jordbruk i Kronoberg kanske inte var så

troligt i framtiden därför att förutsättningen för

att ett lantbruk skulle klara sig var att man i alla

fall hade bärkraft att ha en anställd. Därför undrar

jag hur ni ser på detta. Tror ni att det kommer att

bli en strukturrationalisering i framtiden? Tror ni

att den är nödvändig? Är den önskvärd? Kan vi

undvika den, och i så fall: Vad skall vi skall vi

göra för att undvika den? Från mitt parti ser vi

naturligtvis inte gärna en strukturrationalisering

som slår ut fler småbrukare.

Kaj Larsson: Jag skulle vilja ställa en fråga till

Hans Jonsson. Vi har ju mötts flera gånger, både med

och utan ryggsäck, och haft jordbrukspolitiska

debatter, och då som nu framför du de här

synpunkterna om att vi måste sänka skatterna. Jag

har i och för sig full förståelse för detta, men du

framställer detta totalt för det svenska jordbruket.

Min fråga är: Finns det några modeller som man har

plockat fram för enskilda gårdar i jämförelse med

Danmark, både i södra och i mellersta Sverige? Jag

frågar detta, därför att man kanske hade fått en

bättre förståelse för det, inte bara vi här, utan

andra i detta hus som skall besluta om förändringen.

Jag vill också fråga dig: Är det bara dieselskatt,

energiskatt och avgifter som är avgörande för

svenskt jordbruks framtid? Du sade någonting om att

vi också skall bidra med någonting. Innebär det att

det är strukturförändringar som måste till, dvs. att

få större enheter, större djurenheter osv. för att

kunna klara framtidens konkurrens?

Jag har också en kort sista fråga: Om diesel- och

energiskatterna skulle förändras, vad skulle det

innebära, eftersom det är problem med

grisproduktionen i dag? Vad skulle detta innebära

per kilo på grisen, och vad är priset i Danmark

respektive Sverige i dag?

Carl G Nilsson: Herr ordförande! Jag har framför mig

en debattartikel från det senaste numret av

tidningen ATL, som har rubriken Fuska inte bort det

friskaste jordbruket i Europa. Den är skriven av Åke

Södergren, förbundsordförande i

Livsmedelsarbetarförbundet, och Leif Håkansson,

förbundsordförande i Svenska Lantarbetareförbundet.

Vi har ju förmånen att ha dem här i dag. De skriver

i den artikeln bl.a.: Vi accepterar inte

skattesänkningar på konstgödsel och dieselolja.

Jag skulle vilja fråga: Innebär det att ni inte

accepterar de analyser och ställer er bakom de

slutsatser som görs i Björks utredning? Jag skulle

gärna vilja att ni utvecklade lite grand motiv för

vad ni har skrivit här.

Caroline Hagström: Jag har en fråga till

trädgårdsnäringen: Neddragningarna inom forskningen

vid universiteten har skett delvis för att

näringslivet självt skall bidra med medel. Vilka

förutsättningar finns det från trädgårdsnäringen att

göra detta?

Ann-Kristine Johansson: Jag har en fråga, som jag

riktar till Svenska Lantarbetareförbundet, som

hänger ihop med vad Eskil Erlandsson sade. Jag vill

höra hur ni ser på framtidens möjligheter att jobba

inom branschen och vilka utvecklingsmöjligheter ni

ser när det gäller att höja statusen på arbetet, att

få fler att söka till naturbruksskolor osv. Tack!

Anders G Högmark: Jag har två frågor, och den ena är

något av en följdfråga till Göte Jonssons om

regelsystemet. Svaret på frågan om regelsystemet var

att ett antal regler var väldigt detaljrika och att

ett annat system var väldigt komplext, bevittnat och

vidimerat av EU:s revisorer. Min fråga är: Vilka

mervärden uppfattar verket att denna komplexitet och

denna detaljrikedom har tillfört näringen? Om det

inte har tillfört någonting: När är man beredd att

aktivt inte bara tala om förändringar, utan också

verka för dem? Om arvet inom verket från tidigare

känns besvärande: Vilka fräscha, nya grepp avser

verket att nu genomföra, och uppfattar verket att

det finns ett större gensvar för sådana

förändringar, inte bara verbalt utan också

handlingsmässigt, hos den nuvarande

jordbruksministern?

Den andra frågan rör marknaden. Hans Jonsson gav

ett brett perspektiv på detta och talade om sina

fyra spelplaner, där marknaden var en av dessa fyra

spelplaner. Efter att ha lyssnat några år på

ambitionerna att nå ut på marknaderna, inte minst

exportmarknaden, med svenska förädlade produkter,

smyger det sig på en vag känsla av att tempot inte

riktigt har blivit det man hade hoppats på.

Motgångar får man alltid lära sig av i livet; det är

det som danar personligheten. Men det går något

långsammare, och på något sätt får man inte kassera

in de här marknadsandelarna. Nu kan man ha en liten

filosofisk tanke och säga att det här med att inte

importera någonting utan bara exportera någonting

har enligt gammal merkantilistisk skola aldrig

gagnat eller utvecklat välståndet i världen

någonstans. Men går det över huvud taget att förena

en hög exportambition med att vara väldigt

restriktiv när det gäller importen?

Jag vill gärna höra någonting av LRF:s, och gärna

den övriga livsmedelsbranschens, syn på detta: Har

vi för höga ambitioner, eller är ambitionerna

riktiga när det gäller exportmarknaden, och det i

stället är ett antal saker - kapital, kompetens

eller någonting annat - som saknas om vi skall kunna

nå de här framgångarna?

Jag vill ta upp en sak till, med ordförandens

oändliga tålamod: Hans Jonsson talade mycket om den

svenska modellen, och den innehöll många positiva

kvaliteter. Men när man i dag och under åren har

sett vilket elände den har inneburit för den svenska

lantbruksnäringen, börjar man kanske drömma om den

finska modellen i stället.

Ordföranden: Nu får ni som har känt er träffade av

frågor begära ordet och svara. En del frågor glider

nästan in på nästa sjok, men det gör ingenting, utan

ni kan svara på dem också.

Ingbritt Irhammar: Ja, herr, ordförande, då vill jag

först faktiskt tacka Gudrun Lindvall för frågan. De

människor som känner mig och vet hur jag arbetar

blev nog lika chockade som jag själv när jag fick se

denna artikel i Smålandsposten. Det kom också in en

rättelse sedan.

Det som ligger till grund för att man kan tolka

saker olika är ju just det som jag framförde där,

precis som jag har gjort här: Det är

strukturförändringar på gång. Jag visade ju en bild

på hur vi har minskat antalet företag under en

elvaårsperiod med 20 000. Det fordras insatser för

att bromsa upp det här, annars blir det problem att

hålla kvar öppna landskap och en levande landsbygd.

För det behövs betande djur. Här behövs alltså

insatser av politiker, och det är väldigt viktigt

att det framförs. Då är det ju lönsamheten det

gäller; man måste se till att även de mindre bruken

klarar sig.

Det jag sade om den sociala situationen sade jag

för att jag fick en fråga om varför det inte är fler

yngre som börjar inom jordbruket. Jag hade med mig

en bild i dag också, men jag strök lite grand för

att vinna tid. Jag hade tänkt visa på

åldersstrukturen - det finns i mitt material - och

påvisa att 20 % av företagarna är 65 år eller äldre

och att endast 7 % är under 35 år. Vi har förhört

oss lite om vad detta beror på, dvs. att man inte

startar. Ja, man diskuterar lönsamheten,

naturligtvis, men det andra problemet är

jordbrukarnas sociala situation som ofta lyfts fram.

Man har ju svårt för att vara ledig, vilket har

framförts här tidigare. Det är då en sådan fråga som

det gäller att finna lösningar på. Det gäller alltså

att kunna finna ledighet för att yngre människor

skall vilja ta över.

Det andra som jag skall svara Anders Högmark på

gäller vår syn på att möjligtvis förenkla. Ja, vi

har ju samma syn som departementet på det här

området, och som jag uppfattar det även näringen: Vi

är för att försöka finna förenklingar. Nu arbetar ju

Miljöstödsutredningen. Låt oss bara hålla tummarna

allihopa för att det nu inte är alltför många

särintressen som dras in i bilden i den här

verksamheten utan att man kan få fram färre antal

stöd och förenkla så att vi bättre kan utnyttja den

kvot vi har från EU.

Hans Jonsson: Herr ordförande! Det var en mängd

frågor, och jag ber att vi kan få komplettera

varandra här. Kan Lars-Erik Lundkvist t.ex. ta andra

modeller här och ge några ytterligare svar på Kaj

Larssons fråga, så skall jag försöka beta av en del

av det andra.

Först vill jag i alla händelser gärna kommentera

Rabinowics uppgifter om att oljeväxtodlingen kommer

att öka med 25 %, vilket jag tror vore välgörande

att få en mycket tydlig förklaring till. I

verkligheten är det så att Sverige har tappat

hälften av sin oljeväxtodling, vilket är mycket

allvarligt, därför att oljeväxterna är en del i

möjligheterna att skapa miljövänliga produkter, och

det är en mycket viktig omväxlingsgröda i Sverige.

Enligt alla de analyser som jag har sett hittills,

där man kommer att jämställa arealersättning på

oljeväxter med spannmål, skulle den trenden

förvärras ytterligare. Det skulle vara helt omöjligt

att bedriva en lönsam oljeväxtodling i Sverige, och

därför vore det bra att få det klarlagt.

Jag vill också när vi diskuterar växtodling nämna

det exempel med ett kombinationsföretag som vi

redovisade här tidigare. I intäkterna för det

kombinationsföretaget ligger också en del andra

intäkter, körslor m.m., så en ren växtodlingskalkyl

i dag ligger betydligt under de 5 kr i timmen som

redovisades, bara som en upplysning.

När det gäller Eskils fråga om fler nya företagare

vill jag säga att det handlar om ett enda ord:

framtidstro. Det handlar alltid om enskilda

människors vilja och mod att satsa som

egenföretagare. Det är därför det är så viktigt att

vi nu inte i den här diskussionen plockar ut vissa

delar av det åtgärdspaket som är nödvändigt för

svenskt lantbruk och säger att vi tar bort skatter

och jämställer med industrin. Ja, men det är ju

fullkomligt befängt att Volvo är befriat, men en

småföretagande bonde är inte befriad. Vi måste se

hela det åtgärdspaketet i ett sammanhang. Det

handlar alltså om att både ta bort och neutralisera

de här olika avgifterna och samtidigt se till att

utnyttja t.ex. miljöstödet fullt ut. Det handlar om

att se till så att vi får hem Agenda 2000-

förhandlingarna. Det handlar om en mängd olika

områden, och de måste hållas ihop. Börjar vi plocka

ut en del, då kommer misstron tillbaka, och det är

viktigt att vi ger en tydlig signal om att vi är

beredda att satsa på detta. Det här är ett

åtgärdspaket som ger signalen framtidstro, för det

är den enda möjligheten vi har.

Jag vill också säga något om alternativa vägar här.

Det var väl Nordlund som ställde frågan. Vi från

näringen är naturligtvis beredda att diskutera olika

vägar och olika alternativ, under en bestämd

förutsättning, nämligen att ambitionen är att

neutralisera kostnadsnackdelarna gentemot våra

konkurrentländer. Om den är tydlig och klar - svar

ja - då kan vi gärna sätta oss ned och konkretisera

en sådan diskussion, men det förutsätter att vi

känner ett förtroende för varandra i den

diskussionen.

När det gäller vad vi måste göra i övrigt pekade

jag väldigt tydligt på att vi aldrig tidigare har

satsat så offensivt som vi gör nu. Om jag tar LRF,

som ändå är en liten del av den totala

bonderörelsen, så ligger vi med investeringar på i

storleksordningen 1 miljard - från en

bondeorganisation - i framtidsinvesteringar. Det

gäller allt från etanol till nya marknader och nya

förutsättningar för Sveriges bönder. Vi har aldrig

satsat så hårt som vi gör nu. Och jag vill

understryka att det självklart är vårt huvudsakliga

ansvar vad som händer med det svenska jordbruket. Vi

gör allt från exportsatsningar via

strukturrationaliseringar till produktutveckling.

Huvudansvaret för marknad, produktutveckling osv.

har ju våra företag, men det vi ser framöver är att

det inte kommer att räcka att vara bra, utan man

måste vara överlägsen. Det krävs en överlägsenhet i

marknadsorganisation, en överlägsen

produktutveckling och en överlägsen kostnadsbild.

Med det kan vi expandera och ha ett levande

lantbruk.

När jag jämför våra företag med andra företag i

andra länder ligger vi långt framme. Vi har en

duktig industri. Men samtidigt måste man ha respekt

för att det tar tid att bygga upp marknader i andra

länder. Vi har nyligen anställt tidigare

exportrådets chef i Japan i LRF. Ambitionen är att

inom en treårsperiod jobba upp den japanska

marknaden, men vi säger samtidigt att det kommer att

ta minst tre år innan vi kommer att se något

resultat, och det handlar bara om att satsa pengar.

Vi ser på vår utveckling i Tyskland, där vi har haft

stora framgångar, inte minst genom vår satsning på

restaurangvagnar. Kungaparet gör ju strålande

insatser, och jordbruksministern gjorde en bra

insats på Grüne Woche i fredags. Vi ser alltså att

det finns ett stort intresse, men det tar tid att

jobba upp en marknad, och det vet alla som jobbar

med export. Detta betyder dock att vår ambition att

klara det är utomordentligt hög.

När det gäller strukturrationaliseringen kan vi

bara konstatera att vi har haft en

produktivitetsutveckling i svenskt lantbruk som

ligger över vad verkstadsindustrin har haft under de

senaste 30 åren.

Jag kan bara som exempel nämna att det år 1950

fanns 200 000 mjölkbönder i Sverige. I dag är det

13 000. Det har alltså skett en enorm

produktivitetsutveckling. Och för att svara ärligt

på den fråga som ställdes vill jag säga att vi

aldrig kan stoppa strukturutvecklingen. Det enda som

vi kan göra är att hejda den och att se till att den

inte går så fort. I det arbetet gäller det att

utnyttja alla de politiska medel som vi har. En

möjlighet är t.ex. att använda det utrymme som finns

i miljöstödet och rikta det till vall- och

betesmarker. Det är en möjlighet som vi har. Därmed

kan vi ge större förutsättningar.

Historiskt vet vi nämligen att om man så att säga

släpper det och låter det gå är det alltid till slut

den rika jorden som står ensam kvar. Och det finns

ju många undersökningar som tyder på att om man

skulle släppa detta, så är det delar av Skåne och

delar av Halland och möjligen delar av Östergötland

som skulle klara sig. I övrigt klarar vi inte

situationen.

Samtidigt handlar det också om att ge möjligheter

för bönderna. Vår ambition är att så många bönder

som möjligt skall kunna bo kvar på sina gårdar och

få en utkomst för sig och sin familj. Men alla

kommer inte att kunna göra det genom att vara

heltidsbönder. Det är därför som hela vårt projekt,

Bondeföretagaren, inte bara är riktat till den egna

gården, utan det handlar egentligen om att finna en

strategi för hur vi med gården som bas skall kunna

utveckla vårt liv så att vi kan försörja oss och bo

kvar i bygden. Det är grunden. Och det satsar vi

från LRF utomordentligt tydligt på.

Sedan vill jag med anledning av Anders G Högmarks

fråga också understryka att hemmamarknaden alltid är

central. Om man inte klarar hemmamarknaden, då

klarar man inte det andra heller. Men i själva idén

om en fri rörlighet ligger att man kommer att tappa.

Och man måste kompensera detta, annars går man bara

nedåt i spiralen. Det är därför som våra

exportambitioner måste vara så tydliga.

Slutligen vill jag säga något när det gäller den

svenska modellen. Om man ser på jordbruket och

jordbrukspolitiken och hur vi hanterar denna

situation så är det ingenting som jag känner någon

större stolthet över. Men det som vi har är att vi

är världsledande när det gäller kvalitet, djuromsorg

och miljöhänsyn. Vi ligger fem-tio år före våra

konkurrenter, och det är detta försprång som vi

skall använda oss av. Men det förutsätter att vi har

ekonomi i vår produktion. Det är den svenska

modellen, dvs. det sätt som vi, Sveriges bönder, har

valt att producera maten på i vårt land.

Jag ber om ursäkt att detta tar lite tid, men

frågorna var inte helt enkla. Sedan vill jag gärna

att mina kamrater förtydligar.

Jan Rosenström: Låt mig börja med att säga att 70 %

av det som Sveriges bönder producerar går till

livsmedelsindustrin för vidare förädling. Detta är

svar på Ingemar Josefssons frågor. Jag vill då

direkt slå fast att vi stöder såväl analys som

förslag i den björkska utredningen, dvs. att det

svenska lantbrukets konkurrenskraft definitivt är en

angelägenhet för livsmedelsindustrin i Sverige. Då

uppkommer också frågorna: Vilka blir konsekvenserna

för industrin? Hur deltar vi i kampen? Jag kan svara

på den sista först. Livsmedelsindustrins företrädare

är med här i dag. Vi träffar företrädare för

regeringen i olika sammanhang - näringsministern och

jordbruksministern. Vi har bjudit in såväl näringen

som jordbruksutskottet för att diskutera dessa

frågor. Vi har träffats flera gånger.

Jag skall dessutom berätta något för er, vilket

kanske är ett långt skott, men det ger oss faktiskt

lite av den här exportfrämjande bilden. Förrförra

veckan fick vi möjlighet att inför 103 av 104

svenska sändebud utomlands berätta om den svenska

livsmedelsproduktionens framtid och möjligheter och

framför allt den gastronomiska höjd som Sverige har

nått för att vi skall få hjälp av vårt

utrikesdepartement och andra. Sedan skall man ju

veta att detta är ringar på vattnet som sprider sig

också. Det är viktigt att vi är med överallt och

framhäver denna fördel som vi har i Sverige.

Något som jag också tycker är viktigt att komma

ihåg, vilket alla som sitter här vet, men vår

omgivning glömmer det ofta, är att svensk

livsmedelsproduktion blev medlem i EU den 1 januari

1995. Vi har mycket att lära och mycket att komma

ifatt, inte minst när det gäller marknadsföring

internationellt. Detta är svårt för mig som sitter i

Industrihuset där pappersindustri, kemiindustri och

verkstadsindustri finns och som inte tänker på detta

eftersom de var med sedan 1973 genom

frihandelsavtal. Det är en stor skillnad när vi

ibland klagar på att det inte går tillräckligt fort

i våra exportsatsningar. Men det har gått jättefort.

Tyvärr har detta år blivit en besvikelse på grund av

ett antal omständigheter utanför vårt land.

Konsekvenserna om vi inte gör något är då kort och

gott minskad konkurrenskraft och utflyttning. Jag

har produktionschefen på Procordia Food i Sverige

bakom mig. Detta företag står inför stora

investeringar i sin potatisverksamhet. Procordia

Food är den största enskilda potatisanvändaren i

detta land, och en investering i detta land står och

faller med råvarans pris och bl.a. dessa skatter.

Man kan ju då säga att det vore enkelt att köpa

potatisen utifrån och processa den i Eslöv. Det blir

inte det. Då kommer denna anläggning i stället att

flytta utomlands, eftersom det är billigare att

flytta den färdiga produkten. Om vi får tid skulle

jag gärna vilja att Ingmar Pihlsgård från Procordia

Food ges möjlighet att berätta om denna specifika

fråga som är ett utomordentligt bra exempel på det

som vi här talar om.

Leif Håkansson: Jag representerar ca 10 000

anställda inom jordbruks- och trädgårdsnäring som är

organiserade i Svenska Lantarbetareförbundet. Om man

skall ha en total summa anställda kan man i princip

fördubbla denna siffra. Ungefär 50 % av de anställda

är organiserade och 50 % är av olika anledningar

inte med i Lantarbetareförbundet. Det beror till

viss del på att vi jobbar med väldigt små företag

som de flesta av oss är på det klara med. En och en

halv anställd i snitt per företag innebär att

väldigt många jobbar i något slags familjär relation

som i sin tur innebär att de inte vill ha med facket

att göra. Det är bara att inse det.

Jag tror däremot att andelen lantarbetare ökar i

förhållande till andelen egenföretagare. Det kan vi

se om vi tittar bakåt några år och ser hur den här

strukturrationaliseringen har slagit igenom. Och om

vi skall ha någon chans att konkurrera på

Europamarknaden, vilket jag i motsats till

småbrukarna tycker är ett oerhört viktigt mål för

att utveckla svenskt jordbruk och svensk

trädgårdsnäring, då måste det ske en

strukturrationalisering. Vår modell för denna

strukturrationalisering bygger på ett resonemang om

att vi skall kunna använda teknik, rationalitet och

ekologi i ett. Just detta att ta större ekologisk

hänsyn i jordbruks- och livsmedelsproduktionen tror

jag är viktigt. Det är ett konsumentåtagande som

ligger på näringen och som vi måste ta på allvar.

Men då handlar det samtidigt om att kunna ha en

produktion som är konkurrenskraftig och naturligtvis

även rationell för att hålla nere kostnaderna.

Det är riktigt som har konstaterats här i dag att

jag och Åke Södergren, som jag inte tror är här i

dag, skrev en artikel i ATL i fredags om våra

funderingar kring vad som behöver göras inom

näringen. Vi har klart och tydligt sagt att det inte

finns någon anledning att inte jämställa i princip

industriell jordbruks- och trädgårdsproduktion med

industrins villkor när det gäller energiskatter. De

borde med det snaraste jämställas. Den linjen har vi

fört under ett antal år.

Det är riktigt som Carl G Nilsson konstaterar,

nämligen att man däremot, när det gäller diesel och

kväve eller diesel, konstgödsel och bekämpningsmedel

inte är inne på samma resonemang som man var i den

s.k. ryggsäcksdiskussionen därför att det är en

trovärdighetsfråga gentemot konsumenterna utifrån

det ekologiska perspektivet och miljöperspektivet.

Vi måste kunna hantera diesel- och kvävefrågan på

ett sätt som innebär att man fortsätter att bygga

upp trovärdigheten gentemot konsumenterna. Det är

också en arbetsmiljöfråga. Om vi skulle sänka

kostnaderna på bekämpningsmedel är risken mycket

stor att det skulle bli en ökad användning, och då

försämras arbetsmiljön för de anställda i

jordbruket, och det vill vi inte vara med om.

Vi har i denna artikel också tagit upp att det inte

är enbart vissa tegelstenar i ryggsäcken som behöver

lyftas väck utan att vi tror att det också finns

anledning för bondekooperationen att titta

ordentligt i de fickor som finns i denna ryggsäck

och kanske rycka väck en och annan ficka för att sy

dit en ny. Det skulle kanske inte skada.

Våra problem som lantarbetare och trädgårdsarbetare

är i huvudsak två, och det är de problem som vi

jobbar mest med. Det ena är att vi har ett lågt

löneläge. Dan Ericsson frågade hur löneläget såg ut

per timme för en jordbrukare, men han fick väl

egentligen inget svar på det. Men när det gäller

lantarbetare och trädgårdsarbetare kan vi säga att

lönen ligger ungefär på 80-83 % av genomsnittet för

industriarbetarna. Den ligger alltså betydligt lägre

än lönen för industrifolk. Om vi ser detta i

relation till behovet av kvalificerad arbetskraft

som näringen sannolikt behöver i en rationaliserad

utveckling med inriktning på exportförmåga är detta

ett problem. Då är risken stor att vi inte får tag i

den kvalificerade arbetskraft som vi behöver.

Vi har dessutom hela utbildningsproblematiken där

vi nu via skatteväxlingen riskerar att slå sönder

naturbruksgymnasierna när de blir uppdelade på

kommuner och skall kostnadsjämföras med andra

gymnasieutbildningar, vilket innebär att en del

kommer att stryka på foten. Det är sannolikt på det

sättet att en del skall stryka på foten. Men låt oss

hoppas att de som är kvar ändå får tillräckligt med

resurser för att klara det beting som finns i

framtiden när det gäller att utbilda blivande

egenföretagare och anställda inom näringen.

När det gäller arbetslöshetssituationen är

siffrorna mycket mörka om vi ser på utvecklingen

under december från 1961 till 1996. 1997 och 1998

har jag inte tagit med. Det har lättat lite grann,

men det ser ut ungefär på samma sätt.

Om vi ser över åren kan vi från 1990 till 1995 och

1996 se hur strukturen förändras när det gäller

sysselsättningen inom jordbruk och trädgård. 1990

var det en tydligt markerad arbetslöshet i januari,

februari och en bit in i mars som sedan återkommer i

november och december. Det fenomen som gäller i dag

är att vi har en puckel på arbetslösheten även mitt

på sommaren. Specialiseringen inom jordbruk och

trädgård, men framför allt inom jordbruk, gör att

man behöver arbetskraften enbart korta perioder

under april, maj och juni, i bästa fall, och sedan i

augusti och september. Sedan är arbetskraftsbehovet

betydligt mindre, och arbetslösheten ökar.

Alla subventioner och bidrag som vi har talat om

här i dag i fråga om EU:s jordbrukspolitik skall

också kompletteras med svensk arbetslöshetskassa.

Det ställdes en fråga om alternativ och tro på

framtiden. Problemet är att vi har specialiserade

jordbruksföretag med växtodling och maskin- och

byggnadsunderhåll. Detta gör att man får den här

arbetslöshetskurvan och problem att sysselsätta

anställda under vinter och sommar. Till de fyra

alternativ som finns i dag - växtodling,

djurskötsel, skogsbruk och maskin- och

byggnadsunderhåll - kan jag lägga till turism och

andra saker beroende på var i landet man finns. Om

man kan kombinera detta i en helhetslösning, vilket

vi tycker är viktigt för att skapa

anställningstrygghet, kan man skapa större

miljöhänsyn och bättre arbetsorganisation. Det

handlar om uthålliga företag och naturligtvis om

kompetens i företagen och bland de anställda.

Detta är den helhetslösning som vi gärna vill se

och som politikerna med de styrmedel som styr

jordbrukspolitiken bör ta sikte på för att göra de

nödvändiga justeringarna.

Följande fråga ställdes: Vad gör vi själva? Vi

diskuterar utifrån dessa synpunkter. Vi påverkar

naturligtvis och resonerar med politiker i olika

sammanhang. Men det som vi också har gjort inom

Lantarbetareförbundet och som kanske bör lyftas fram

här är att vi har kört i gång en utbildningskampanj

inom vår egen medlemskår - supporterad från

Jordbruksverket - med ett studiematerial som tar upp

just ekologisk produktion. Det är ett studiematerial

som heter Odla för livet.

Guy Allan Svensson: När det gäller skattesituationen

är vi ju, som någon tidigare sade, medlemmar och

aktörer på den gemensamma marknaden. Det förutsätter

att vi har samma förutsättningar. Skattebilden är

omöjlig om vi fortsätter med särskattelagstiftning

för våra svenska producenter. Det är vår

inställning.

Hans Wallensteen: Jag skulle vilja svara på Anders G

Högmarks fråga om tempot i exportarbetet. Han var

också inne på frågan om det saknas kompetens i

export- och marknadsarbetet och vad vi gör. Det

kanske kan vara intressant med några siffror. Värdet

på vår export har tredubblats sedan 1992, från ett

värde på 6 miljarder kronor 1992 till ca 18

miljarder kronor 1997. Så långt har vi statistik.

Det kan också vara intressant att veta vad som har

hänt sedan vi blev EU-medlemmar. Svensk

livsmedelsexport har ökat med 75 % sedan vi blev EU-

medlemmar. Det kan möjligen vara intressant att

jämföra motsvarande siffra med Österrike och Finland

som blev medlemmar samtidigt. Motsvarande siffra för

Österrike är 65 % och för Finland 25 %. Vår import

har också ökat men inte alls i lika hög grad. Den

har ökat med 20 %, och det skall jämföras med 75 % i

ökad export för Sverige. Importen för Österrike har

ökat med 40 % och för Finland med hela 55 %. Det var

många siffror, men jag tycker ändå att det kan vara

intressant att redogöra för dem. Sedan får var och

en bedöma om tempot har varit bra eller dåligt. Men

så här är det.

Vi är medvetna om att det finns en stor potential

för svensk livsmedelsindustri. Vi har vår fina

kvalitet, och vi jobbar hårt med den s.k. svenska

modellen som har framgångar och har haft framgångar,

inte minst i England där vi i dag marknadsför

svenskt kött, Pighamkött, köttbullar och annat. Vi

är inne på Sainsbury och Tesco osv. Men det krävs

exportbefrämjande insatser, och här har Food From

Sweden verkat för en gemensam svensk linje, inte

minst på mässor och i andra sammanhang.

Food From Sweden har också arbetat intensivt med

just utbildning av exportchefer och exportpersonal

rent allmänt, och i dag har 60-70 personer inom

industrin genomgått en mycket avancerad utbildning

för att höja kompetensen. Kompetensen finns alltså

där. Den kan bli bättre. Vi jobbar hårt med det, men

det finns en hel del intressanta saker kvar att

göra.

Jan Hveem: Jag skall svara på Caroline Hagströms

fråga om vilka förutsättningar trädgårdsnäringen har

att bidra med egna medel till forskning och försök.

Näringen saknar i dag en sådan struktur att vi har

egna möjligheter att samla in medel på ett sätt som

gör att det skulle vara konkurrensneutralt inom

landet. Vi har exempelvis inget förädlingsled som

jordbruket har där man kan ta ut en avgift, och vi

har en stor branschspridning med många olika

produktionsinriktningar. Dessutom är företagen för

små för att själva bedriva utvecklingsarbete.

Vi har föreslagit riksdagen att det skulle stiftas

en lag om en produktionsavgift för trädgårdsföretag.

Detta skulle kunna bli en långsiktig och stabil

resurs för att kunna sättas in vid akuta behov och

för forskning, försök, utveckling och annat. Och det

skulle också vara en liknande konkurrensneutral

åtgärd därför att övriga länder i Europa som vi

konkurrerar med, Danmark och Holland, har liknande

avgifter och samlar in kollektiva medel på detta

sätt för att stötta sin egen utveckling, sin

forskning och sina försök. Det kan synas märkligt

att näringen själv föreslår en lagstadgad avgift,

men vi tycker att det i ett sådant här angeläget

fall är så viktigt att vi ser detta som en ren

konkurrensfråga. Vi har i dag inga möjligheter att

få in pengarna på annat sätt.

Dag von Schantz: Vi fick en fråga från Harald

Nordlund om huruvida vi på departementet planerar

att införa några ytterligare styrmedel för att lägga

om till ekologisk odling. Läget är ju att i

Agenda 2000-sammanhang är miljöfrågorna i allra

högsta grad aktuella såväl vad gäller

miljöersättningssystemet som sådant som när det

gäller miljöfrågor i stort bl.a. i samband med

diskussionen om de horisontella förordningarna som

nämndes tidigare. Vi vet inte hur detta beslut

kommer att se ut i slutändan. Därför är det alltså

för tidigt att säga hur vi kommer att tillämpa detta

i Sverige, och ingenting planeras alltså för

närvarande i avvaktan på Agenda 2000.

Ewa Rabinowics: Jag skall kommentera det som sades

om oljeväxter. Det är klart att det är ganska

osäkert att se in i framtiden. Det som i vår analys

förklarar ökningen av oljeväxter är att det enligt

våra bedömningar kommer att bli mer attraktivt att

frivilligt lägga marken i träda. Och när väl mark

ligger i träda kan man ha mer höstoljeväxter som har

högre avkastning. Det är alltså den mekanismen i

modellen som åstadkommer högre produktion trots att

arealen inte ökar. Givetvis bygger modeller alltid

på antaganden, så vi kan gemensamt fundera på om vi

tycker att det är en trovärdig mekanism eller inte.

Vi tror det.

Dessutom skulle jag vilja säga att de analyser som

jag har sett tyder på att oljeväxtproduktionen i

Europa kommer att öka. Övergången till lägre

ersättning för oljeväxter är helt enkelt en

anpassning till internationella krav. Om man skall

slippa kvantitativa begränsningar på

oljeväxtproduktionen på EU-nivå måste man ha samma

ersättning för oljeväxter som för spannmål, annars

inverkar det på överenskommelser med USA om

kvantitativa begränsningar. Det är detta som

förklarar det hela.

Inge Carlsson (s): Jag skulle vilja ställa en fråga

om den svenska livsmedelsindustrins möjligheter på

en internationell arena avseende marknadsanpassning,

kvalitet och internationell konkurrens. Jag vill

ställa frågan i det scenariot att LRF har fått gehör

för energiskattesänkningen men däremot inte för

något mer av denna ryggsäck. Då vill jag höra hur ni

ser på den här utvecklingen. Det handlar ju inte

bara om hur den privata industrin kan lyckas i detta

avseende på den internationella marknaden utan också

om de kooperativa företagen.

Ingvar Eriksson (m): Jag har först en fråga till

departementet. Vi har nu hört här att det är just de

konkurrenssnedvridande skatterna och avgifterna som

är det stora problemet, och det är också klart

dokumenterat genom Björks utredning. Kan ni från

departementet ge någon beskrivning av när i tiden

förslag kan komma? Vi har här hört att det är

bråttom, och det skulle vara intressant om

departementet kunde ge lite upplysningar i detta

sammanhang.

När det sedan gäller frågan om livsmedelsindustrin

har vi här hört att den också står bakom

intentionerna i Björks utredning. Jag vill då ställa

en fråga till företrädarna från slakteribranschen

som i dag är särskilt illa utsatt. Vi såg ju

tidigare här siffror som visade att producenterna

gick med klara minus, och vi vet att man är mitt

uppe i en våldsam strukturrationalisering. Hur

kommer denna utveckling att fortsätta om vi nu kan

befara att produktionen viker? Kommer man att klara

exportsatsningarna? Kommer man att klara de

investeringssatsningar som är nödvändiga på både

kort och lite längre sikt om man inte får bukt med

dessa lönsamhetsproblem?

Jag har dessutom en stilla fråga till

Lantarbetareförbundets representant. Ser inte

Lantarbetareförbundet konkurrensneutraliteten som en

nödvändig och viktig faktor för svenskt jordbruk och

för sina egna arbetstillfällen?

Kjell-Erik Karlsson (v): Jag vill vända mig till

representanterna från LRF och livsmedelsindustrin.

Vilken framtidssyn har ni när det gäller

utvecklingen av förädlingsverksamheten, om den skall

vara central eller lokal, med tanke på den

utveckling som sker på konsumentsidan? Man talar ju

om att man gärna vill ha kontroll och insyn från

producent till konsument. Till detta kan man också

koppla den syn som man har på djurskyddet, vilket

också växer fram.

Caroline Hagström (kd): Jag skulle vilja rikta en

fråga till representanterna från

livsmedelsindustrierna och Procordia. Jag vill veta

hur ni ser på möjligheterna för odling och förädling

av nischprodukter, t.ex. nypon, i Sverige och vilka

eventuella hinder som finns för en sådan produktion

med tanke på att det är en produkt som inte odlats i

kommersiell skala tidigare.

Eskil Erlandsson (c): Jag har två frågor till

branschföreningarna och livsmedelsindustrierna. Hur

kan man förvänta sig att strukturen på svensk

livsmedelsindustri kommer att se ut i framtiden? Om

man blickar ut lite på det internationella planet är

det ju väldigt stora centraliserade anläggningar.

Kommer vi att få en sådan utveckling i Sverige också

eller kan man tänka sig att det även kommer att

finnas något som ibland kallas gårdsförädling, dvs.

att konsumenten har en närhet till en

vidareförädling av basproduktionen?

Min andra fråga vill jag ställa till

representanterna från branschföreningarna och

livsmedelsindustrierna. Hur beroende är ni av den

svenska basråvaran i er förädlingsverksamhet? Jag

kan också uttrycka det på ett annat sätt. Kan ni

tänka er att importera basråvaran och förädla den i

Sverige?

Ann-Kristine Johansson: Jag skulle vilja ställa en

fråga till LRF och till livsmedelsindustrierna. Det

handlar om att möta de framtida utmaningarna, dels

den ökade importen, dels det här om hur man möter de

framtida konsumenternas krav och den ökande

miljömedvetenheten. Vi har veganrörelsen som är

stark nu och som verkar utvecklas. Vi har den magra

livsstilen. Jag försöker hålla mig till magra

produkter och är nästan tvingad att köpa danska

produkter. Jag vill köpa svenskt charkuteri, korv

m.m. Vad tas det fram för nya produkter för att möta

framtida konsumenter och nya utmaningar?

Carl G Nilsson: Flera av de svarande har redan varit

inne på det här med exportansträngningar. Tillåt mig

i det sammanhanget också ge lite beröm till den

svenska industrin. Delar av utskottet hade möjlighet

att besöka Grüne Woche över helgen. Jag måste säga

att vi med samlad stolthet tittade på den svenska

montern, som vi tyckte var mycket fint och bra

utformad. Fru vice ordföranden och jag passade också

på att besöka jag tror världens största eller i

varje fall näst största livsmedelsaffär i Berlin. De

hade en lindrigt sagt mycket betydande ostdisk. Men

vi kunde inte finna någon svensk ost. Det har redan

sagts en del om ansträngningar, men jag skulle ändå

vilja fråga: Kommer vi inte att kunna lyckas? Vi

tycker ju själva att vi har väldigt fina produkter i

den vägen. Borde det inte gå att få lite resultat

snart på den punkten?

Ordföranden: Då går vi över till svararna. Jag är

tacksam om ni kan försöka begränsa er. Vi har några

frågor kvar om miljö- och djurskydd och ekologisk

odling, och vi skall försöka hinna med dem också.

Bengt Isakson: Vi tackar jordbruksutskottet för att

även vi blev kallade till det här mötet. Svensk

Lantmat är ju omnämnt också i den björkska

utredningen och får kanske ingå i en samverkansgrupp

där.

Vi startade i slutet av 80-talet. Då började

konsumenterna på allvar ifrågasätta den industriella

matproduktionens avigsidor, och intresset för

landsbygdsutveckling och nytänkande inom lantbruket

växte sig allt starkare. Det var de här båda

faktorerna som bidrog till en ökad efterfrågan på

småskaligt livsmedel och till ett ökande antal

småskaliga producenter. Det har gjort att vi,

naturligtvis med förståelse för de lönsamhetsproblem

jordbruksnäringen och även trädgårdsskötseln har i

dag, ändock ser att många företagare nu börjar

ompröva sina verksamhetsformer ute på de enskilda

gårdarna och satsar på exempelvis småskalig

livsmedelsproduktion. Vi har ett exempel där LRF med

bondeföretagarkunskapslyftet kanske ger anvisning om

att man brukar sin gård, men man har något helt

annat på sin gård. Där kommer Riksföreningen Svensk

Lantmat in som en organisation, visserligen ung, men

i medvetande om att det finns mellan 1 200 och 1 500

småskaliga vitala småföretag. Det säger den björkska

utredningen. I vår organisation har vi för

närvarande organiserat 250 av dessa. Vi ser

naturligtvis positivt på en utveckling där vi också

ser de möjligheter som nämndes här med konsumentens

närhet. Det är också ett vitalt kriterium i vår

verksamhet att vår produktion skall vara lokal men

också ske i närhet till konsumenten, och konsumenten

skall kunna närma sig producenten och få en

upplevelseform och mycket annat.

Det här gör att vi efter projektperioden, när den

nya organisationen startade 1994, också har

tillskapat en Internetsatsning som ger en spännande

utveckling. Vi har ett försprång där, och vi har en

stor potential som vi naturligtvis vill utveckla.

Med distansarbete, med medlemsinformation men inte

minst med marknadsföring vill vi nå konsumenten med

våra svenska produkter. Vår logga som många har sett

håller jag upp här. Svensk Lantmat - det är väl

något som skulle passa på Hans Jonssons svenska

modell. Svensk Lantmat är den logga vi vill lansera

för att väcka intresse. Vi tror att vi skall kunna

företräda den småskaliga livsmedelsproduktionen på

ett betydligt bättre sätt än de tunga

organisationerna och att vi kan tillvarata de

enskilda medlemmarnas intressen. De flesta

småföretagare som vi känner vill känna närhet och

delaktighet i de frågor som rör deras närhet och

märker det när de umgås med konsumenterna. Vi önskar

därför alltså att vår regering och riksdag skapar

förutsättningar för att föreningar av typen Svensk

Lantmat verkligen kan verka och utvecklas i Sverige.

Vi har också delat ut en mapp till

jordbruksutskottets samtliga ledamöter, som de får

efter mötet. Där finns vår tidning och mycket annat

som de i lugn och ro kan läsa.

Hans Thuresson: Som svar till Ingvar Eriksson vill

jag säga att dagens situation i

grisköttsproduktionen, minus 70 kr före arbete och

kapital, kommer att påskynda en utslagning. Vi

räknar med en produktionsminskning med minst 10 %

när året är slut. Detta kommer att påverka

strukturen i branschen i industridelen. Vi kommer

att tvingas till en kraftigare utslagning eller

förändring av strukturen än vi annars skulle ha

haft. Vi har ju tidigare haft målsättningen att ha

tillväxt i näringen därför att det finns utrymme för

detta i Sverige. Men särskatterna påverkar priset på

griskött, om vi sätter det per enhet, med ungefär 50

kronor. Skulle vi få bort dem skulle det självfallet

stimulera produktionen, och framtidstron skulle

komma tillbaka. Den är mycket svag i dag.

Till Kjell-Erik Karlsson vill jag säga att med vårt

omsorgsprogram har vi prioriterat även den etiska

kvaliteten. Jag vill tydligt markera att när vi gör

strukturförändringar respekterar vi de gränser som

djurskyddslagen ger. Vi kommer inte i något avseende

att tubba på det, utan vi lever upp till det som

konsumenterna vill ha när det gäller den etiska

kvaliteten.

Bertil Andersson: Erlandsson tog upp en

strukturfråga för industrin. På mejerisidan kan vi

konstatera att liksom i annan industri går det

storskaliga vidare därför att enhetspriset hela

tiden blir lägre. Och den vägen måste vi gå vidare

på. Det får kompletteras av den ekoproduktion som

hela tiden ökar. Vi har i dag brist på ekoprodukter

på mjölksidan. Men programmet är sådant att jag

hoppas att vi skall kunna tillgodose marknadens

krav. Dessutom kommer det här givetvis att

kompletteras på några håll av lokalproduktion. Vi

kommer alltså att ha alla de här tre bitarna. Det är

konsumentens prismedvetenhet som styr var man

handlar sina produkter, liksom i dag.

Detta med Grüne Woche, Berlin och ost är

intressant. Tyskland är en svår marknad att komma in

på, därför att det är den dyraste marknaden att

marknadsföra sig på. Jag hörde ett rykte om att det

tydligen fanns svensk ost även i den där stora

butiken, men den försvann väl i mängden. Vi kan väl

notera, även när det gäller någon annan fråga, att

på mejerisidan har vi fördubblat ostexporten under

90-talet. Hans Wallensteen var inne lite grann på

det. Vi har börjat en yoghurtexport till Finland som

i dag är ungefär 10 % av den finska

yoghurtmarknaden, så vi är på gång. Som jag sade är

Tyskland och England de dyraste marknaderna att

hantera, medan vi har lyckats hyfsat bra i Finland

även på ostsidan. Nummer två på exportmarknaden på

ostsidan är Spanien. Vi är ett tiotal länder och vi

samarbetar. På Tyskland är alla svenska företag

tillsammans, och i England och Finland samarbetar

Arla med MD Foods.

Caroline Trapp: Det var på Gudrun Lindvalls fråga

jag begärde ordet, så det är ett tag sedan. Det

gällde det här med stora och små jordbruk och

strukturförändringen i jordbruket.

Jag tror att vi är inne i ett nytt skede och jag

tycker att det känns så i jordbrukarkretsar. Vi har

lämnat diskussionen om att vara stora och små bakom

oss. Jag tillhör dem som har små jordbruk. Men

allting är relativt. För min svärmor har vi en

jätteladugård, men hon hade fem kor och vi har

arton.

I vårt projekt Bondeföretagaren vill vi att varje

företagare skall titta på sitt eget företag och

fundera över framtiden. Att det i primärproduktionen

med de nya maskiner som finns, med den nya tekniken

i stallarna, kommer att bli en fortsatt

strukturförändring tror jag är oundvikligt. Jag ser

det på mitt företag. Vi har ingen som helst

möjlighet att hänga med i den tekniska utvecklingen

med egna maskiner. Vi måste utnyttja stordriftens

fördelar, för det handlar om ny teknik - ny

avancerad teknik. Och har vi inte den kommer vi

aldrig att kunna rekrytera en ny ungdomsgeneration

som är intresserad av att driva vårt jordbruk

vidare.

Jag tror att den nya strukturomvandlingen på

landsbygden kan innehålla - om vi klarar det här på

ett positivt sätt - en ny situation. Förut handlade

det om att folk försvann. I dag tror jag att det

handlar om att vi skall kunna utveckla andra företag

och andra nyttigheter från våra företag. För att

kunna se möjligheterna till det och för att få

resurser till det behöver vi till att börja med ha

en lönsamhet i jordbruksproduktionen.

Bondeföretagarprojektet går ut just på detta och på

att hitta nya samarbetsformer. Därför blir det så

väldigt olyckligt att sätta stor mot liten. Jag har

kolleger hemma, sex mjölkproducenter, som diskuterar

att bygga en ny gemensam ladugård med 300 kor. Det

blir naturligtvis ett storjordbruk. Men med det

löser de framtidsfrågan på landsbygden hos oss. Jag

tror att vi måste lämna detta med att det är

organisationsformen som är det viktiga. Det viktiga

är att vi får verksamheter som utvecklas. Här har vi

hela turistområdet som är oerhört outvecklat. Vi har

många andra saker som landsbygden kan bidra till.

Det gäller att vi har företagare.

Som en sista kommentar vill jag bara säga att det

är oerhört viktigt att jordbrukarna blir betraktade

som företagare. Jag hoppas att jordbruksutskottet

ser det så. Ute i landet på våra näringslivsenheter,

i kommuner osv. är det ingen självklarhet. Men det

är oerhört viktigt. Det har visat sig när vi söker

mål 4-pengar att det inte är någon självklarhet att

jordbruket kan få det. Den kompetenshöjning vi

arbetar med får på vissa håll dras med att ha

oerhört stora kostnader, som för andra företagare är

en självklarhet att de får samhällsstöd för.

Ingmar Pihlsgård: Det är egentligen svaret på två

frågor jag vill ge. Jag börjar med nyponen, eftersom

nyponen är intressanta. Ni vet kanske inte att den

nyponsoppa vi äter i Sverige odlas i Chile. Den

kommer så långt bort- ifrån i världen den över

huvud taget kan. Vi har tillsammans med Balsgård

försökt utveckla nyponodling i Sverige. Det har

kommit fram intressanta sorter och vi har också fått

intressanta odlare. Vi har tagit en

investeringskostnad i en skördemaskin så att vi

skall kunna skörda nyponen. Nu kommer vi i ett

moment 22. Nyponodlingen bär skörd först efter fem

sex år. Framtill dess måste odlaren hålla sin odling

i ordning. Han måste sköta ogräsbekämpningen. Efter

det att plantan börjar bära frukt är ju plantan en

nästan rent ekologisk odling. Men fram till det att

den bär frukt måste man alltså ha en effektivare

ogräsbekämpning än den man kan åstadkomma med sin

lie.

Den andra frågan jag vill beröra har också med

nypon att göra. Det är det här med import av råvara.

Livsmedelsindustrin kan inte bygga upp någon

verksamhet på där-producerad råvara. Vi måste ha

råvaran tillgänglig vid vår fabriksgrind. Alla de

råvaror som effektivt kan odlas i Sverige vill vi ha

från Sverige.

Evert Bränd: Jag vill ge ett svar på Carl G Nilssons

fråga om vi kan bli bättre på exporten. Ost har vi

hört om redan. Men bara en kort resumé: Vi blev

medlemmar den 1 januari 1995. Fram till dess kunde

vi sälja på export vodka, bröd och kakor, och vi

kunde sälja konfektyr och sötsaker. Den tillväxt som

har skett sedan dess har skett på de nya områdena,

framför allt förädlade livsmedelsprodukter. Det är

också i fråga om den typen av produkter som vi

kommer att skapa ett förhållande med konsumenten.

Det är ju inte så att handel och konsumenter står

och väntar på livsmedelsprodukter, utan vi slåss på

en mycket tuff arena. Det är de här förhållandena

som i dag skapas. Vi skapar ett förhållande, ett

förtroende med konsumenterna. Det här med ärlig mat

är ett begrepp som vi arbetar hårt med. Ett bra

exempel på det här är vad man från svensk sida, från

LRF:s sida,gör i England just nu. Man lanserar ett

program som heter Swedish farm assured, alltså ett

garantiprogram för svenska svinprodukter. När man

som konsument köper sin vara i butik kan man på

förpackningen identifiera en hemsida som man kan gå

in på, och via ett kodnummer kan man se på vilken

gård varan har producerats. Detta är ju ett sätt att

skapa ett ärligt förhållande till konsumenten. Det

här har uppskattats mycket. Vid presskonferensen som

vi hade på Grüne Woche uppmärksammades detta av en

mycket intresserad tysk press. 20 professionella

journalister på matsidan var mycket intresserade av

att höra mer om detta projekt. I Sverige är vi redan

duktiga i jämförelse med Finland och Österrike, som

nya medlemmar i EU. Vi har fortfarande bara en

tiondel av exporten per capita jämfört med Danmark,

Irland, Holland och Belgien, så vi har mycket att

lära och mycket att göra. Det finns en stor marknad

för oss.

Sedan lite grann kort om vad vi gör under januari

och februari för att starkt visa oss

internationellt. Grüne Woche var ett exempel som ni

redan har hört om. International Food and Drink

Exhibition i London startar nästa vecka. Vi har

Internationale Süssvarenmässe i Köln med sötsaker,

kakor och liknande. Biofackmässan, som är en

ekologisk mässa i Nürnberg, startar också i början

av februari. Där finns vi med, liksom på Prodexpo,

som är en mässa i Moskva. Där finns vi med framför

allt för att bibehålla de relationer som har byggts

upp och för att kunna ta vid när det lättar på den

marknaden igen.

Leif Håkansson: Kort fråga skall få ett kort svar.

Jag fick en fråga av Ingvar Eriksson angående vår

syn på vikten av konkurrensneutralitet. Det är klart

att det är viktigt med konkurrensneutralitet. Det

har vi tagit upp i artikeln i ATL. Men när det

gäller bekämpningsmedel, diesel och konstgödsel

menar vi att man måste hålla igen. Det handlar

långsiktigt om att bygga upp ett

konsumentförtroende. Det handlar nu om realiteter.

Vi kan inte bara köra konsumentkampanjer utan nu

måste vi verkligen bygga upp förtroendet från

konsumenterna, och då skall vi visa att vi håller

igen på bl.a. konstgödsel och bekämpningsmedel.

Jag vill peka på något som har lite att göra med

det som Eskil frågade om tidigare, nämligen om vi

verkligen belyser rätt fråga. Det är klart att det

är politiken som är det viktiga i dag eftersom det

är politiker vi adresserar. Men det är ändå så att

tar man exemplet att bondens lönsamhet skall höjas

med 1 krona så är det 25 öre av denna krona som

berörs av politiska beslut, och de andra 75 örena

berörs av de övriga tre spelplanerna som Hans

Jonsson har gått igenom här, alltså marknaden,

företaget och kapitalet.

Dag von Schantz: Ingvar Eriksson frågade om vi hade

någon information om när det kan komma några förslag

från regeringen. Vad jag förstår är de här frågorna

uppe i samband med de skatteöverläggningar som

pågår, så det är åtminstone en del i det här pusslet

som måste bli klart.

Det finns ju även ytterligare saker, som

jordbruksministern har påpekat, bl.a. i en

interpellation i november när Ingvar Eriksson

ställde en fråga om när det skulle komma förslag.

Jordbruksministern påpekade då att det är ett

övervägande av den totala pris-, stöd- och

kostnadsnivån inom sektorn som är avgörande för

framtiden för sektorn och som också måste prövas i

detta sammanhang. Att det finns olika avgifts- och

skattenivåer är ju känt.

Ordföranden: Då har jag Småbrukarna, LRF och SLU

kvar. Kan ni vänta och kanske avrunda era sista

inlägg? Jag har ungefär fem man anmälda vad gäller

miljö- och djurskyddsfrågor.

Gudrun Lindvall: Jag skulle vilja ställa en fråga

till professor Sten Ebbersten. Det diskuteras mycket

om att få en ekologiskt långsiktigt hållbar

utveckling av lantbruket. Jag skulle vilja höra

vilken åtgärd som skulle vara den enskilt mest

positiva som jordbruket skulle kunna genomföra för

att minska miljöbelastningen och också skapa något

slags både ekonomisk och ekologisk bärkraft för

framtiden.

Michael Hagberg: Att svenskt lantbruk har problem

har vi fått klart för oss i dag, och det har vi fått

klart för oss under den debatt och diskussion som vi

länge har lyssnat på. Tittar vi i den ryggsäck som

så ofta nämns tror jag nog att det finns en och

annan sten som möjligen skall ligga kvar. Vad jag

kan förstå, när jag lyssnar på LRF och på Food from

Sweden - och jag skulle också vilja ha lite

kommentarer från de två - är de främsta argumenten

vi har när vi skall sälja våra produkter på

marknaden - både den inhemska marknaden och

marknaden ute i Europa - gott miljötänkande och

justa miljöskäl. Då tror ju jag att de stenar, de

delar som har med miljötänkande att göra, möjligen

skall finnas kvar i ryggsäcken. Jag tänker på de

avgifter vi har på bekämpningsmedel, de avgifter vi

har när det gäller handelsgödsel. De tror jag nog

att det kan finnas anledning att ha kvar. Vad säger

ni när ni åker ut till storstäderna i vårt land och

till Europa när det gäller att sälja produkterna och

att peka på det goda miljötänkandet, om inte de

stenarna finns kvar? Då kanske förtroendet för

produkterna hos konsumenterna, som blir mer och mer

medvetna - det ser vi i vårt land och det ser vi ute

- minskar. Det tror jag vore ett väldigt hot mot

svenskt jordbruk och svensk livsmedelsproduktion.

Göte Jonsson: En viktig fråga som vi inte har hunnit

beröra så mycket är ju den om forskningen och

jordbruket. Vi har inte mycket tid kvar, men jag

skulle ändå vilja fråga både SLU och näringen: Hur

ser ni på forskningens situation i Sverige nu och

likaså i framtiden? En viktig fråga här är ju

sektorsforskningen. Hur upplever ni den utifrån de

förslag som ligger bl.a. i forskningspropositionen?

En annan fråga som är aktuell är ju

departementstillhörigheten när det gäller SLU. Det

är två frågor som i och för sig kanske kräver långa

svar, men jag vill ändå gärna ha lite korta

kommentarer till detta.

Jonas Ringqvist: Jag har en fråga som främst är

riktad till Ekologiska Lantbrukarna, men eventuellt

kanske någon från SLU också kan kommentera det. Det

gäller de strukturella hindren i jordbruket för en

ekologisk omställning. Vad är det som hindrar en

fortsatt ekologisk omställning? Jag tänker framför

allt på sådant som livsmedelsindustrins struktur,

gårdsstruktur, lönsamhet, bidragssystem, den kunskap

vi har, osv. Jag skulle vilja ha lite kommentarer

till detta. Vilka är de strukturella hindren?

Birgitta Carlsson: Jag har en fråga till

Jordbruksdepartementet och Jordbruksverket. Vi är

överens om att lönsamheten måste förbättras och att

det måste ske nu. Vi vill ha nya unga bönder som

satsar på jordbruksnäringen, men vi vill också

behålla de gamla som håller på. Då gäller det frågan

om måtten på djurstallar. Det finns ganska många

fall med bönder, där miljö- och

hälsoskyddsinspektörer eller djurskyddsinspektörer

som varit ute på gårdarna i princip gjort den

bedömningen att man skulle kunna få fortsätta,

ibland fram till dess att man pensioneras, med de

djurmått man har därför att helheten i stallarna har

varit av så god kvalitet att man skulle kunna få

fortsätta. Men man har inte fått den dispens som

krävs. Då är min fråga: Varför är det så svårt för

dem som vill fortsätta att få chansen att få dispens

under en tid för att klara av att fortsätta? Vi vill

ha öppna landskap, och det är klart att det är

viktigt att det finns djur på många ställen i

landet. Då gäller det ju också att vi fullt ut

utnyttjar de bidragsrätter som finns när det gäller

di- och amkor just för att behålla de öppna

landskapen.

Alf Eriksson: Vi ser att strukturförändringarna gör

att vi får alltmer och större centralisering till

enheter. Det har vi hört i dag. Samtidigt vet vi att

konsumenterna inte beter sig likadant. En del

efterfrågar lågt pris. Men vi har en allt större

skara konsumenter som inte ser så mycket på priset

utan ser mer på kvaliteten. Då har jag en fråga till

ekoodlarna, och även trädgårdssidan och LRF var inne

på det här med småskalig produktion och förädling av

typ gårdsbutiker osv. där man kan få den här

kvaliteten och den här närproduktionen som så många

konsumenter efterfrågar. Vad ser ni för möjligheter,

och finns det några hinder för en sådan utveckling

som komplement till centraliseringen?

Ingvar Eriksson: Det är väldigt viktigt, när man

skall göra bedömningarna vad som är miljövänligt

eller miljöfarligt, att man har rätt kunskap för de

bedömningarna. Jag har en obehaglig känsla av att

kunskapen inte är vad den borde vara. Mot den

bakgrunden är det intressant att höra hur man från

forskarsidan jobbar med de frågorna i dag och hur

man har kopplat möjligheterna att tillsammans med

andra länders forskare komma fram till relevanta och

jämförbara bedömningar.

Ordföranden: Vi har möjlighet att dra över några

minuter men inte alls mycket. Jag uppmanar er att

vara mycket korta i svaren.

Thomas Rossvall: Jag hade anmält mig för att säga

något om forskning, och Göte Jonsson gav mig ju

tillfälle att även svara på en fråga, så det

uppskattar jag. Jag tror att det är utomordentligt

viktigt att vi i den här debatten också har med de

mer långsiktiga frågorna, och kopplingen mellan

forskning och näringens utveckling är naturligtvis

en kärnpunkt i detta. Det har väl inte undgått någon

i den här salen att i diskussionerna runt den

forskningsutredning som heter Forskning 2000 har

vågorna svallat mycket högt. Det finns förslag om

att man i princip skall dra ned på den

sektorsinriktade forskningen. SLU delar naturligtvis

inte de åsikterna, utan vill tvärtom utveckla den

forskning som ligger nära näringen. Kunskap kommer

ju att vara det som i ett längre perspektiv hjälper

oss att både minska och kanske bära ryggsäcken med

en kraftigare motor. Det gäller ju att inte bara

diskutera i perspektivet nästa förhandling eller

nästa omgång i Bryssel, utan frågan är ju också hur

vi långsiktigt skall kunna bygga in kunskap i

processen.

Staten satsar ju mycket på forskning på det som är

inriktat på miljösidan, och som ett kort svar på den

sista frågan kan jag säga att vi har ett mycket

aktivt samarbete mellan lantbruksuniversiteten i

Europa för att skapa en gemensam plattform. Vi hade

nöjet att diskutera det på ett möte förra året med

Olle Hakelius som representant för sektorn. Men

däremot är det betydligt mindre satsningar från

staten själv på sådana frågor som har med produktion

och långsam lönsamhet i sektorn. Och det gäller hela

kedjan från produktion över till mer

industrirelaterade processer. Vi håller nu på att

diskutera livsmedelsfrågor. I kväll skall

livsmedelsindustrin, Livsmedelsverket och

departementet träffas för att diskutera de frågorna.

Vi har en samverkan mellan universitet och

branschforskningsinstitut. Det är utomordentligt

viktigt att både riksdag, regering, näringen och vi

samverkar för att hitta en gemensam plattform inför

den forskningspolitiska proposition som skall läggas

fram om drygt ett år, så att vi där kan flytta fram

positionerna i ett längre perspektiv. Utgångspunkten

är den oro och den diskussion som har funnits här

men vi vill även titta längre och se vad det är vi

behöver vad gäller kunskap och forskning för att

fortsätta att utveckla det svenska jordbruket med

internationell konkurrenskraft i inriktningen. Där

måste vi verka gemensamt, och vi måste definitivt

flytta fram positionerna i förhållande till många

andra delar av den forskningspolitik som diskuteras.

Sten Ebbersten: Gudrun Lindvall frågade vilken

åtgärd som är mest gynnsam när det gäller att uppnå

ett långsiktigt miljömässigt hållbart jordbruk. Det

är inte lätt att svara på den frågan, men jag skall

försöka.

Våra studier vid SLU och vår samlade kunskap visar

att den enskilda åtgärd som ur odlingssynpunkt

skulle vara mest gynnsam är att åter integrera växt-

och djurproduktion med varandra på ett balanserat

sätt, lokalt och regionalt.

Djurhållningen har i mycket hög grad kommit att

koncentreras till gårdar och regioner genom

specialiseringens fördelar och billiga transporter,

vars nackdelar kommer att hamna i miljön, vilket i

längden inte är hållbart. Mellansverige har i stort

sett tömts på djur. De har koncentrerats till de

södra delarna av landet. Växtnäringen går samma väg.

Via fodret kommer den också att koncentreras till de

här gårdarna och regionerna, som dessutom inte

sällan använder ett övermått av konstgödsel.

En ökad integrering av djur- och växtodling skulle

minska växtnäringsläckaget och medföra en mycket

bättre hushållning med växtnäringen genom ett bättre

kretsloppstänkande i handling. Det skulle också leda

till en minskad energiåtgång till transporter. Vi

skulle få en minskad pesticidåtgång genom den

varierade växtföljden, som verkar negativt för

parasiter och skadegörare att utbreda sig. Det

skulle gynna biologisk mångfald i landskapet, och

det skulle stärka markbördigheten.

Detta var ett mycket kort svar på en komplex fråga.

Tack!

Ordföranden: Det var suveränt kort. Detta är oerhört

svårt, men det är ett ämne som vi kan ägna mycket

tid åt framöver. Nu skall Jordbruksverket få tala.

Ingbritt Irhammar: Jag skall svara Birgitta Carlsson

på frågan om dispenser för båsmåtten.

Riksdagen har beslutat om skärpt djurskydd. Kopplat

till det har riksdagen beslutat om förändrade

båsmått. Och riksdagen har beslutat om en

övergångstid på tio år, eftersom det handlar om dyra

investeringar. Nu har dessa tio år gått. Under de

åren var man mer generös med dispenser när det

gällde de djurägare som gick mot pensionering och

sådant. Det var inte tänkt att det därefter skulle

vara samma dispensregler som under övergångstiden.

En restriktivitet är beställd när det gäller

dispenser. Och den följer vi på Jordbruksverket.

Jan Rosenström: Det var många frågor som jag skulle

kunna svara på. Jag tänkte ta upp två: den som

gällde marknadsanpassning och den som gällde

närheten till konsumenten. Det är viktiga frågor.

Kommer svenska livsmedel att ha någon framgång på

främmande marknader? Det var väl egentligen den

fråga som någon ställde. Jag tror det om vi kan

anpassa oss till ett förändrat ätmönster ute i

världen. Vi kommer aldrig att kunna få våra stora

konsumentgrupper ute i Europa eller någon annanstans

att äta som vi gör i Sverige. Jag tror t.ex. att det

kommer att bli svårt att få dem att äta ost i

trekanter med hyvel som vi gör. Vi måste hela tiden

veta vad som är på gång ute i länderna. Det tror jag

är oerhört väsentligt. Fransmännen börjar t.ex. få

lite mer bråttom när de skall äta lunch och kanske

t.o.m. middag. Därför säljs det i dag enorma mängder

pyttipanna i Frankrike från Bjuv i Sverige. Det är

ett exempel på var det här passar in. Det är

fortfarande rent, fräscht, piffigt och bra, men det

går snabbare att tillaga. Det är den här typen av

frågor som jag tror att vi måste bli vassare på.

Jag brukar säga att vi måste öka produktiviteten i

livsmedelsindustrin i Sverige. Om man säger

produktivitet tror alla att det handlar om

produktion. Men vi måste öka produktiviteten i

produktutveckling, i marknadsföring och i

produktion.

Det här leder mig in på den fråga som jag hade

tänkt ta upp förut. Som tur var kom den upp ändå.

Det gäller forskning, utveckling och utbildning. Vi

behöver utbildade människor, gärna flera forskare

och utbildade. Och vi behöver avancerad forskning

och utveckling i landet för att utveckla de här

produkterna, som vi själva vill ha och som vi kan

marknadsföra. Det talades om lågkaloriprodukter,

functional food eller vad det nu kan vara.

Avslutningsvis vill jag ta upp förtroendet för

maten, närheten till konsumenten. Jag tycker att vi

skall komma ihåg att en för konsumenten oerhört

viktig del i garantin för en bra och säker mat är

att vi har en konkurrenskraftig och stark

livsmedelsindustri i Sverige.

Ordföranden: Vi kan hålla på i ungefär fem minuter

till. Som jag uppfattar det finns det några anmälda

stickrepliker. Men Hans Jonsson har väntat länge, så

nu är det hans tur.

Hans Jonsson: Tack, herr ordförande! Jag skall fatta

mig mycket kort, eftersom tiden rinner iväg.

Först skall jag bara kommentera dieselskatten,

miljöprofilen och handelsgödselskatten.

Jag har varit på mängder av mässor ute i Europa och

här hemma. Jag har träffat massor av konsumenter här

hemma och i andra länder. Det finns reportageteam

från BBC och andra som kommer hit för att se hur vi

gör. Jag har aldrig någonsin fått frågan: Vad har du

för dieselskatt? Jag har aldrig fått frågan: Vad har

du för handelsgödselskatt? De förutsätter nämligen

att jag inte kör en extra gång på min åker med min

traktor bara för att bränslet skulle vara billigare.

Vi i lantbruket har inte den typen av

fritidsproblem. Det går helt enkelt inte att ta ut

en orättfärdig dieselskatt via en fläskkotlett. Så

fungerar inte marknaden. Husmor som står vid

kyldisken funderar över djuromsorg, antibiotika,

salmonella, kvalitet och pris. Och det klarar vi,

men vi klarar inte det andra.

Det förs fram diskussioner om att man skall använda

restitution av dieselskatten till oss bönder i

fördelningspolitiskt syfte. Gör inte det! Slå inte

in den kilen mellan oss bönder. Vi har, precis som

Caroline säger, jobbat stenhårt på att hålla samman.

Vi har lämnat den debatten bakom oss. Vi kan inte

längre unna oss lyxen att slå in kilar mellan stor

och liten, mellan ekologisk produktion och vanlig

bondproduktion. Vi behöver hålla ihop. Vi väntar med

spänning på en tydlig signal. Vi skall ta vårt

ansvar, men ni måste ta ert.

Tack för i dag!

Thomas Larsson: Jag fick en fråga från Jonas

Ringqvist: Vad finns det för hinder för att det

ekologiska lantbruket skall fortsätta att utvecklas?

Frågan är mycket bra ställd, med tanke på att

marknaden finns. Intresset bland oss bönder ökar

ständigt. Ändå ökar det inte fortare än det gör. Jag

tror att oron bland oss bönder är väldigt stor för

svenskt jordbruks utveckling över huvud taget. Klara

och tydliga signaler om att vi skall satsa på

svenskt jordbruk är alltså en nödvändighet för oss

bönder. Om vi får de signalerna kommer det även att

bli mer ekologiskt jordbruk. Det kommer som ett brev

på posten.

Åke Karlsson: Jag skall också fatta mig kort.

Vi står inför ett val. Vi pratar om fler jobb i

lantbruket. Det beror ju på vilken väg vi väljer. Om

vi väljer fortsatta strukturrationaliseringar och

tror på storhetstesen blir det inga jobb. Då blir