Bet. 1998/99:NU11

Näringsutskottets betänkande

1998/99:NU11

Vissa konkurrenspolitiska frågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

NU11

Ärendet

I detta betänkande behandlas 14 motioner från

allmänna motionstiden om vissa konkurrenspolitiska

frågor.

Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför

utskottet lämnats av företrädare för

Näringsdepartementet, Konkurrensverket, Svenska

Kommunförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen,

Företagarnas Riksorganisation, Lantbrukarnas

Riksförbund, Skogsägarnas Riksförbund, Södra

Skogsägarna och Svenska Taxiförbundet. En skrivelse

har inkommit från ICA Förbundet.

Sammanfattning

Utskottet föreslår med anledning av en motion att

riksdagen skall göra ett tillkännagivande med

innebörd att regeringen fortsättningsvis i

avregleringssammanhang bör lägga särskild vikt vid

att ha ett helhetsperspektiv för konsumenterna:

förutom konkurrens och effektivitet måste också

frågor om välfärd samt risk för ökad ekonomisk

brottslighet och sämre arbetsmiljö beaktas. Det är

vidare viktigt att på ett systematiskt sätt följa

upp de avregleringar som har genomförts och väga de

positiva effekterna mot de negativa effekter - t.ex.

sämre service för medborgarna, ökad ekonomisk

brottslighet eller sämre arbetsmiljö - som kan

uppstå, anför utskottet.

Övriga motioner rörande inriktningen av

konkurrenspolitiken avstyrks. Utskottet framhåller

att en effektiv konkurrens är en viktig

förutsättning för en väl fungerande samhällsekonomi.

Konkurrens bidrar till ett nödvändigt

omvandlingstryck och ett innovativt företagsklimat

som stärker tillväxten och Sveriges internationella

konkurrenskraft. För konsumenterna betyder detta

tillgång till ett brett utbud av ständigt

förbättrade varor och tjänster med god kvalitet till

rimliga priser. Utskottet anser vidare att

regeringens arbete styrs av en vilja att uppnå och

upprätthålla konkurrensneutralitet mellan offentlig

och privat verksamhet.

I en reservation (m, kd, c, fp) sägs att en

effektiv konkurrens alltid i första hand gynnar

konsumenterna, och att konkurrensen är den kanske

viktigaste drivkraften till teknisk och ekonomisk

utveckling. Reservanterna anser att kraftfulla

åtgärder måste vidtas från regeringens sida för att

driva på avregleringsarbetet i syfte att skapa

utrymme för privata initiativ i kommuner och

landsting, och de betonar betydelsen av att

konkurrensbegränsande förfaranden från olika

kommunala aktörers sida påtalas och åtgärdas.

Vidare avstyrker utskottet tre motioner om

kooperativ samverkan, med hänvisning till pågående

beredningsarbete inom Näringsdepartementet.

Utskottet framhåller vikten av att frågan om de

lantbrukskooperativa samverkansformerna behandlas

med skyndsamhet av regeringen. Likartad synpunkt

framförs beträffande frågan om samverkan mellan

taxiföretag. Motionerna följs upp i en reservation

(kd, c).

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1998/99:Fi613 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt

gäller yrkandet (4) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

förändringar av konkurrenslagen.

1998/99:Sk310 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller

yrkandet (8) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

principerna för konkurrenspolitiken.

1998/99:T231 av Berit Andnor m.fl. (s) såvitt gäller

yrkandet (3) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

se över konkurrenslagstiftningen så att den inte

utgör ett hinder för en effektiv regionalpolitik.

1998/99:N210 av Jan Bergqvist (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av att utveckla

Konkurrensverket till en myndighet med ett bredare

perspektiv på konkurrens, effektivitet och välfärd.

1998/99:N236 av Inger Strömbom (kd) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en översyn av

konkurrenslagen i enlighet med vad i motionen

anförts om det lantbrukskooperativa samarbetet.

1998/99:N238 av Lennart Daléus m.fl. (c) såvitt

gäller yrkandena att riksdagen

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att konkurrenslagstiftningen

måste utformas så att kooperativ verksamhet inte

missgynnas jämfört med andra associationsformer,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att avreglera och minska antalet

monopol.

1998/99:N263 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari

yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag till sådan ändring

i konkurrenslagen att samverkan i federativ form bör

möjliggöras på samma grunder som gäller för

primärföreningar inom lantbruket,

2. hos regeringen begär förslag till sådan ändring

i konkurrenslagen att förbudet mot prissamverkan på

i en förening oförädlade produkter bör utgå,

3. hos regeringen begär förslag till sådan ändring

i konkurrenslagen att förhandlingskooperation bör

likställas med övrig kooperation,

4. hos regeringen begär förslag till sådan ändring

i konkurrenslagen att förbudet mot att begränsa

medlemmars fria rörlighet bör utgå och ersättas med

EG-rättens funktionsskydd för kooperativa företag.

1998/99:N268 av Bertil Persson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om konkurrensregler för

högteknologi.

1998/99:N277 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt

gäller yrkandet (9) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

konkurrensfrågor.

1998/99:N292 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s, m, v, c,

mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

åtgärder för att möjliggöra de fristående sågverkens

fortsatta existens.

1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund

(m, kd) såvitt gäller yrkandet (26) att riksdagen

hos regeringen begär förslag om nytt,

marknadsanpassat regelverk för tolkning i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1998/99:N330 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt

gäller yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en

effektivare konkurrenspolitik och hos regeringen

begär en översyn av konkurrenslagen.

1998/99:N332 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt

gäller yrkandet (21) att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att avveckla etableringshinder för småföretagare.

1998/99:N333 av Eva Flyborg m.fl. (fp) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om inriktningen av ett systematiskt

avregleringsarbete,

9. hos regeringen begär förslag till en ny

bestämmelse i KL som syftar till att komma till

rätta med sådana fall av säljvägran, eller

motsvarande fall av diskriminering, som medför att

nyetableringar hindras eller konkurrensen i övrigt

försvåras.

Utskottet

Bakgrund

Konkurrenslagen (1993:20) trädde i kraft den 1 juli

1993 (prop. 1992/93:56, bet. 1992/93:NU17).

Konkurrenslagen (KL) är baserad på den s.k. förbuds-

principen, vilken utgår från att vissa

konkurrensbegränsningar i sig är skadliga och därför

skall vara förbjudna. Efter mönster från EG-rätten

innehåller lagen två principiella förbud, nämligen

mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag

(6 §) och mot missbruk från ett eller flera företags

sida av en marknadsdominerande ställning (19 §).

Dessa bestämmelser motsvaras av Romfördragets

artiklar 85 (regler beträffande avtal m.m. som har

till syfte eller effekt att hindra, begränsa eller

snedvrida konkurrensen) och 86 (regler beträffande

ett eller flera företags missbruk av dominerande

ställning), vilka ingår i de grundläggande

konkurrensreglerna för den gemensamma marknaden.

Inriktningen av konkurrenspolitiken

Motionerna

Konkurrensverket bör utvecklas till en myndighet med

ett bredare perspektiv på konkurrens, effektivitet

och välfärd, anförs det i motion 1998/99:N210 (s).

Med hänsyn till de starka producentintressen som

försöker begränsa konkurrensen behövs det såväl en

kraftfull lagstiftning som en stark myndighet, säger

motionären. Han anser att konkurrensfrågorna bör

föras in i ett bredare samhällsperspektiv. För detta

talar, enligt honom, att konkurrens till varje pris

i flera fall kan innebära samhällsekonomiska

kostnader och onödiga välfärdsförluster. Enligt

motionärens mening har Konkurrensverket i flera fall

givit uttryck för en alltför snäv syn på de frågor

som ligger inom verkets ansvarsområde. Ofta tycks

det inte ha någon betydelse för verket om en

avreglering leder till sämre service för

medborgarna, ökad ekonomisk brottslighet eller sämre

arbetsmiljö, hävdar motionären.

Konkurrenslagstiftningen måste ses över, så att den

inte förhindrar en effektiv regionalpolitik, anförs

det i motion 1998/99:T231 (s). En viktig hörnpelare

för det svenska samhället är att grundläggande

service i form av vägar, järnvägar, flyg, post och

telekommunikationer tillkommer alla delar av landet

på likvärdiga villkor, menar motionärerna. De anser

att de senaste årens utveckling, med avreglering och

bolagisering av infrastrukturverken, har visat att

marknaden inte förmår ta regionalpolitiska hänsyn.

Regeringen bör noga följa utvecklingen beträffande

de fristående sågverken och förbereda åtgärder för

att garantera denna viktiga glesbygdsnärings

överlevnadsmöjligheter, anförs det i motion

1998/99:N292 (s, m, v, c, mp). Det är inte statens

uppgift att lägga sig i den affärskonflikt som nu

pågår mellan de fristående sågverken och

Industriskog AB, konstaterar motionärerna men menar

att det är statens uppgift att motverka skadliga

kartellbildningar. I Finland och Norge har EU

stoppat råvarukartellerna, men så har ännu inte

skett i Sverige, säger motionärerna och hänvisar

till en då väntad dom i Marknadsdomstolen rörande

Sydved AB.

I partimotion 1998/99:Sk310 (m) begärs ett

riksdagsuttalande om principerna för

konkurrenspolitiken. En vital konkurrens skärper

effektiviteten och ökar välståndet, varför insatser

för att främja konkurrensen är viktiga inslag i en

politik som gör Sverige mer utvecklingskraftigt,

anför motionärerna. Framför allt inom områden av

monopoliserad kommunal tjänsteverksamhet, t.ex.

skolan och vården, anses mycket kunna vinnas genom

en målmedveten konkurrensutsättning. I princip all

verksamhet som inte är myndighetsutövning bör

utsättas för konkurrens, anser motionärerna. De

anger följande riktlinjer för en god

konkurrenspolitik:

Kommunerna skall koncentrera sig på

kärnuppgifterna och inte ägna sig åt

affärsverksamhet, vare sig i bolagsform eller på

annat sätt. De kommunala bolagen bör därför

säljas eller avvecklas.

Kommunal förvaltningsverksamhet som inte är

myndighetsutövning skall utsättas för konkurrens.

Detta innebär att kommunerna, med undantag för

myndighetsutövningen, skall upphandla alla varor

och tjänster. Medborgarna skall också kunna välja

direkt mellan verksamheter med hjälp av

checksystem, t.ex. skolpeng.

Det behövs förändringar av konkurrenslagen, anförs

det i motion 1998/99: Fi613 (m). Drygt hälften av

alla anmälningar till Konkurrensverket riktar sig

mot kommuner, landsting och statliga organ. Av dessa

handlar en del om hur framför allt kommuner och

landsting gynnar sina egna förvaltningar och bolag

vid upphandlingar, säger motionärerna. En allt

större del gäller dock den offentliga sektorns

expansion på den öppna marknaden - hur

skattesubventionerade kommunala bolag med dumpade

priser konkurrerat ut privata småföretagare, hävdar

motionärerna. De menar att Konkurrensverkets

möjlighet att ingripa med hjälp av konkurrenslagen

närmast är obefintlig, eftersom konkurrenslagen

gäller företag och inte är tillämplig på den

offentliga sektorns konkurrenssnedvridning. Det

finns stora brister i konkurrens-neutralitet mellan

offentlig näringsverksamhet och privata bolag, anser

motionärerna och säger att det är vanligt att olika

verksamheter inom den offentliga sektorn drivs

integrerat inom samma förvaltning eller bolag.

Risken är då påtaglig att den konkurrensutsatta

delen subventioneras av den icke konkurrensutsatta

verksamheten. Bland de åtgärder som, enligt

motionärerna, behöver vidtas för att skapa rättvisa

villkor ingår att konkurrenslagen bör utvidgas till

att gälla även när myndighetens beslut inte varit

ett led i en företagarroll, t.ex. vid stödgivning

och vid interna köp.

Ett nytt och marknadsanpassat regelverk för tolk-

och översättningsverksamhet bör utarbetas, anförs

det i motion 1998/99:N326 (m, kd). Invandringen har

skapat behov av tolk- och översättningskompetens som

kan medverka när myndigheter vill kommunicera med

personer som har bristfälliga kunskaper i svenska,

konstaterar motionärerna. Ibland har denna kompetens

byggts upp i offentlig regi, men i takt med att

verksamheten vuxit har utrymmet för privata företag

ökat, säger motionärerna och uppger att myndigheter

och kommuner inte alltid anlitar dessa företag på

lika villkor. Konkurrensverket anser att ett nytt

och marknadsanpassat regelsystem för tolk- och

översättningsverksamhet skulle underlätta

etableringen av nya företag, påpekar motionärerna.

Den svenska konkurrenslagstiftningen är anpassad

för mogna branscher inom den priskonkurrerande

sektorn, medan högteknologi i innovativa

högriskbranscher kräver en helt annan flexibilitet,

anförs det i motion 1998/99:N268 (m).

Konkurrensregler lämpade för det

produktkonkurrerande näringslivet behöver därför

snarast utredas, anser motionären.

När verksamhet regionaliseras på olika områden,

vilket i och för sig anses positivt, får inte

följden bli att konkurrensreglerna skiljer sig åt

mellan olika delar av Sverige, ett förhållande som

kan verka hämmande på företagsetableringar i vissa

regioner, anförs det i motion 1998/99:N277 (v).

Länsstyrelsernas påstådda nedprioritering av

konkurrensfrågorna anses allvarlig, speciellt med

hänsyn till det pågående arbetet med utarbetande av

tillväxtavtal.

I partimotion 1998/99:N330 (kd) begärs ett

riksdagsuttalande om en effektivare

konkurrenspolitik och om en översyn av

konkurrenslagen. Marknads-ekonomin förutsätter en

effektiv konkurrenspolitik som förhindrar

marknadsdelning och prissamverkan samt utövar

fusionskontroll, anför motionärerna. De framhåller

att konkurrenspolitiken kan vara ett instrument för

strävandena att dämpa prisstegringstakten och att

den svenska konkurrenspolitiken bör harmoniseras med

utvecklingen inom EU. Många indikationer finns på

att en stor del av det potentiella nyföretagandet

hindras av ett alltför omfattande regelverk, hävdar

motionärerna. De anser att en ökad avreglering bör

ske för att ge utrymme för konkurrens, samtidigt som

konkurrenslagen bör skärpas och övervakningen bli

effektivare. Monopol och oligopol, såväl privata som

offentliga, skall alltid motverkas, sägs det

avslutningsvis i motionen.

Det behövs åtgärder för att öka avregleringen och

minska antalet monopol, anförs det i motion

1998/99:N238 (c). En fungerande och sträng

konkurrenslagstiftning är viktig för att fri

konkurrens skall råda i det privata näringslivet,

sägs det. Konkurrensutsättning medför ökad

effektivitet och gynnar konsumenterna, framhåller

motionärerna, som också anser att priskarteller inte

skall förekomma. Konkurrenslagen har nio s.k.

gruppundantag, erinrar motionärerna om. De anser att

det är angeläget att reglerna utvecklas ytterligare

så att småföretagen kan samverka i lösa former, och

de menar att gruppundantagen måste förlängas efter

år 1999. Motionärerna förespråkar olika åtgärder för

att avreglera och minska antalet monopol. Sålunda

föreslås att sotningsmonopolet skall avskaffas.

Vidare föreslås att biluthyrningsverksamheten skall

förenklas genom ett slopande av nuvarande krav på

tillstånd och att det skall räcka med en

registrering av verksamheten.

Etableringshinder för småföretagare måste

avvecklas, anförs det i partimotion 1998/99:N332

(fp). Som exempel anges sotningsmonopolet,

apoteksmonopolet och kommunernas rätt att stoppa

lågprisbutiker. Inom många branscher motverkas nya

företagsetableringar av olika slags regleringar och

etableringskontroller, hävdar motionärerna. De anser

att omständigheter som snabbt kan ge upphov till en

stor mängd nya företag är att offentligt ägda

företag omvandlas till privata och att det finns en

medveten strävan efter att hitta privata alternativ

till offentligt producerade tjänster.

I motion 1998/99:N333 (fp) begärs dels ett

uttalande om inriktningen av ett systematiskt

avregleringsarbete, dels ett förslag från regeringen

om en ny bestämmelse i konkurrenslagen med sikte på

att komma till rätta med sådana fall av säljvägran,

eller motsvarande fall av diskriminering, som medför

att nyetableringar hindras eller konkurrensen i

övrigt försvåras. Fri konkurrens på lika villkor

inom de ramar som sätts upp av etiska principer och

lagstiftning är det bästa verktyget för att

tillgodose konsumenternas efterfrågan och hushålla

med begränsade resurser, säger motionärerna. En

effektiv konkurrens gynnar alltid i första hand

konsumenterna, och konkurrensen är den kanske

viktigaste drivkraften till teknisk och ekonomisk

utveckling, heter det. Väl fungerande konkurrens

stimulerar en kontinuerlig förnyelse av

produktionsapparaten och leder därmed till en

effektiv användning av samhällets resurser, dvs.

graden av konkurrens på olika marknader spelar en

central roll för marknadsekonomins funktionssätt och

för den ekonomiska tillväxten, menar motionärerna.

Mot bakgrund av det anförda krävs en effektiv

konkurrenslagstiftning och en effektiv

konkurrenspolitik, säger motionärerna. De grupperar

bristerna i konkurrensen under följande tre

rubriker: Naturliga konkurrensbegränsningar,

Konkurrensbegränsande överenskommelser och

Offentliga regleringar. Under senare år har flera

studier gjorts av konkurrenssituationen i Sverige,

t.ex. av den s.k. konkurrenskommittén, av

Produktivitetsdelegationen och av

Ekonomikommissionen, som samtliga pekar på att en

stor del av de problem som kännetecknat svensk

ekonomi under de senaste decennierna snabba

kostnadsstegringar, svag produktivitetsutveckling

och svag ekonomisk tillväxt kan förklaras av

brister i konkurrensen, påpekar motionärerna.

Under den borgerliga regeringsperioden 19911994

infördes en ny skärpt konkurrenslagstiftning, och

ett systematiskt avregleringsarbete inleddes, sägs

det vidare i motionen. Motionärerna anser att

avregleringsarbetet och "valfrihetsrevolutionen"

måste återupptas och drivas vidare enligt följande

principer:

begränsa offentliga monopol,

minska offentligt ägande i näringsverksamhet,

vidga sektorn för privat näringsverksamhet,

öka den konkurrensutsatta sektorn,

verka för lägre priser och taxor,

främja konkurrens på lika villkor,

underlätta för nya företag att etablera sig och

för små och medelstora företag att växa,

minska arbetsbördan för små och medelstora

företag med bl.a. uppgiftslämnande.

Statsministern och finansministern bör leda och

politiskt ansvara för arbetet, anser motionärerna,

och varje år bör en redogörelse över

avregleringsarbetet presenteras för riksdagen.

De flesta klagomål och anmälningar till

Konkurrensverket kommer från småföretagare, säger

motionärerna avslutningsvis och hänvisar till en

rapport från Konkurrensverket, Avreglerade marknader

i Sverige (Konkurrensverkets rapportserie 1998:3),

av vilken framgår att statliga och kommunala bolag

eller f.d. statliga monopolbolag ofta är inblandade.

Ytterligare en grupp av klagomål rör leveransvägran,

dvs. att småföretagen av olika skäl inte får köpa

varor och tjänster av en viss leverantör. Säljvägran

kan, enligt Konkurrensverket, ofta vara svår att

komma till rätta med, beroende på antingen att

leverantören utsatts för påtryckning från gamla

kunder eller att leverantören inte varit dominerande

på marknaden i lagens mening. Ett företag behöver

dock inte ha uppnått en sådan styrkeposition för att

en säljvägran från dess sida skall försämra

konkurrensen, säger motionärerna. De påpekar att

Folkpartiet delar Konkurrensverkets uppfattning att

det krävs en ny bestämmelse i konkurrenslagen i

syfte att komma till rätta med sådana fall av

säljvägran, eller motsvarande fall av

diskriminering, som medför att nyetableringar

hindras eller att konkurrensen i övrigt försvåras.

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare riksdagsbehandling

Likartade motionsyrkanden om olika

konkurrenspolitiska frågor som de här aktuella har

behandlats tidigare av utskottet, senast under

föregående riksmöte (bet.1997/98:NU1 och bet.

1997/98:NU9).

Konkurrensverket

Konkurrensverket är central förvaltningsmyndighet

för konkurrensfrågor. Myndigheten skall enligt sin

instruktion (1996:353) verka för en effektiv

konkurrens i privat och offentlig verksamhet till

nytta för konsumenterna. Verket skall bl.a. fullgöra

de uppgifter som följer av konkurrenslagen och lagen

(1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende

avseende offentlig upphandling. Verket skall vidare

lämna förslag till avregleringsåtgärder,

uppmärksamma hinder mot en effektiv konkurrens i

offentlig verksamhet samt lämna förslag till

åtgärder för att undanröja dessa, sprida kunskap om

konkurrensregler, praxis och andra förutsättningar

för en effektiv konkurrens, främja forskning på

konkurrensområdet samt i övrigt främja ett

konkurrensinriktat synsätt.

I regleringsbrevet för år 1999 anges de effektmål

som rör Konkurrensverkets verksamhet på följande

sätt:

- att bidra till att stärka näringslivets tillväxt

och internationella konkurrenskraft,

-

- att konsumenterna skall ha en stark ställning på

marknaden och att deras intressen tillgodoses.

-

Konkurrensverkets del av effektmålen är därvid att

verka för effektiv konkurrens i privat och offentlig

verksamhet till nytta för konsumenterna.

Konkurrensrådet

Regeringen inrättade i december 1997 ett råd för

konkurrens på lika villkor mellan offentlig och

privat sektor - Konkurrensrådet (dir. 1997:145). I

rådet, vars ordförande är f.d. förhandlingsdirektör

Lars Ahlvarsson, ingår representanter för offentlig

och privat verksamhet. Rådets uppgift är att, med

beaktande av de olika grundförutsättningar som

gäller för offentlig och privat sektor, söka

undanröja konkurrenskonflikter mellan privat och

offentlig verksamhet. Rådets verksamhet skall ta

sikte på sådana konkurrenskonflikter som inte löses

inom ramen för särskild lagstiftning eller

prövningsförfaranden.

Konkurrensrådet får på eget initiativ belysa

sakförhållanden i konkreta fall och genom kontakter

med berörda parter bedöma om och hur en

konkurrenssnedvridning kan undvikas eller

undanröjas. Rådet får även i den omfattning det

finner lämpligt ta upp frågor på begäran av någon

som är berörd. Utgångspunkten för bedömningen skall

vara de förutsättningar och regler som gäller för

respektive verksamhet. Rådets verksamhet skall

inriktas på fall av allmänt intresse, och särskild

uppmärksamhet skall ägnas åt frågor som rör

prissättning och konkurrens på så lika villkor som

möjligt. Verksamheten skall syfta till att för

framtiden ge vägledning om hur konkurrens-

snedvridande förfaranden kan undvikas och, om

möjligt, att vissa typer av konkurrenskonflikter kan

mönstras ut. Rådet skall på lämpligt sätt informera

de berörda om sina bedömningar i dessa avseenden.

Med utgångspunkt i de erfarenheter som

Konkurrensrådet fortlöpande får av förhållandena på

marknaden skall rådet skaffa sig en samlad bild av

vad som kan vara osund konkurrens. Med detta som

underlag skall rådet diskutera principiella

konkurrensfrågor, sprida information om goda exempel

på en väl fungerande konkurrens och för framtiden

söka nå en samsyn om hur de långsiktiga spelreglerna

på området bäst formuleras. I sina diskussioner

skall rådet beakta att förutsättningarna för

konkurrens är olika i olika delar av landet.

Konkurrensrådet skall fortlöpande samråda med

Konkurrensverket och Nämnden för offentlig

upphandling samt med andra berörda organ, t.ex. inom

redovisningsområdet. Rådet skall bedriva sitt arbete

under tre år och skall fortlöpande informera om

resultatet av detta. Rådet skall senast den 31

december 2000 redovisa sina samlade erfarenheter och

de resultat som uppnåtts. Om det finns behov av det

får rådet lämna förslag till ytterligare åtgärder

som rådet kan bedöma motiverade.

I den handlingsplan för att förenkla och förbättra

villkoren för främst små företag som statsrådet Mona

Sahlin presenterade i december 1998 ingick att rådet

gavs i uppdrag att den 31 mars 1999 redovisa en

sammanställning av sina ärenden. Vidare skulle

redovisas hur uppgiften att nå samsyn om de

långsiktiga spelreglerna genomförs. Redovisningen

skall ligga till grund för att regeringen snabbt

skall kunna se om det behövs regelskärpningar.

Konkurrensrådet har nyligen lämnat en sådan rapport

till Näringsdepartementet. Av rapporten framgår

bl.a. att huvuddelen av de hittills behandlade

anmälningarna till rådet rör kommunerna, att

ärendena i stor utsträckning avser frågan om hur

långt kommunernas legala kompetens sträcker sig och

att rådet lyckats komma fram till eniga beslut i ca

tio konkreta fall. Rådet har dock inte kommit

särskilt långt i diskussionerna om långsiktiga

spelregler och de underliggande principerna för

dessa.

I rapporten konstateras vidare att näringslivets

representanter i rådet anser att det finns klara och

omfattande problem med snedvriden konkurrens på

olika marknader. De anser också att rådets

möjligheter att bidra till problemens lösning ligger

i att rådet kan komma överens om förslag till

åtgärder från lagstiftarens sida. Kommun- och

Landstingsförbunden sägs, med vissa undantag, inta

en reserverad hållning till skärpning av

lagstiftningen som metod att förhindra snedvridning

av konkurrensen. Förbundens representanter anser

också att kommunallagen bör ge utrymme för viss

flexibilitet i tillämpningen, främst med hänsyn till

den kommunala självstyrelsen och på grund av de

kraftigt varierande förhållandena mellan de olika

kommunerna inom de områden som lagen reglerar.

Beträffande rådets fortsatta arbete, som hittills

nästan uteslutande rört kommunernas verksamhet, sägs

att det kommer att göras en genomgång av det

statliga området för att kartlägga hur

konkurrensproblemen inom denna sektor ser ut och var

i den statliga organisationen problemen är

lokaliserade. Motsvarande gäller för landstingen,

där en första åtgärd blir en relativt omfattande

genomgång av folktandvårdens verksamhet, mot

bakgrund av anmälningar till rådet.

Klarare spelregler mellan kommuner, landsting och

småföretag

I den tidigare nämnda handlingsplanen för att

förenkla och förbättra villkoren för främst små

företag ingår en särskild rubrik (6) om klarare

spelregler mellan kommuner, landsting och

småföretag. Under denna rubrik tas följande fyra

punkter upp: Offentlig upphandling, Långsiktig

konkurrenspolicy, Uppdrag till Konkurrensrådet (som

nyss har redogjorts för) och Strategi för en

fungerande konkurrenspolicy.

Beträffande offentlig upphandling erinras om att i

budgetpropositionen för år 1999 har avsatts medel

till Kommerskollegium för insatser för att öka

företagens kunskaper om offentlig upphandling. Detta

skall bl.a. ske genom utformning av en s.k. websida

med information som framför allt små och medelstora

företag har nytta av. Vidare omnämns i

handlingsplanen ett ytterligare uppdrag till

Kommerskollegium, innebärande att information om

offentliga upphandlingar som understiger ca 1,7

miljoner kronor - den undre gräns över vilken

upphandlingar enligt lag måste utannonseras - skall

läggas ut på den nämnda websidan. Motivet för detta

är att småföretagen har störst intresse för dessa

upphandlingar, men de har svårt att få reda på vilka

de är.

Offentlig upphandling, som tillhör finansutskottets

ansvarsområde, är föremål för utredning Särskild

utredare är generaldirektör Sture Johansson.

Utredningen har i uppdrag att utreda organisationen

av Nämnden för offentlig upphandling och vilken roll

samt vilka uppgifter nämnden bör ha i framtiden med

hänsyn till behovet av tillsyn av offentlig

upphandling (dir. 1998: 58). Vidare skall en översyn

göras av bestämmelserna i 6 kap. lagen (1992: 1558)

om offentlig upphandling (LOU), som bl.a. avser

upphandlingar under de s.k. tröskelvärdena.

Slutligen skall utredaren se över bestämmelsen om

skadestånd i 7 kap. 6 § LOU. Möjligheterna att

effektivisera den offentliga upphandlingen skall

vara utgångspunkt för utredningen. Riksdagen har

nyligen, på finansutskottets förslag (bet.

1998/99:FiU17), beslutat att utredningen snarast bör

ges tilläggsdirektiv innebärande att utredningen bör

övergå till att bli parlamentariskt sammansatt.

Utredningen bör i enlighet med gällande tidsplan,

dvs. senast den 31 december 1999, avlämna ett

delbetänkande omfattande det befintliga uppdraget.

Av tilläggsdirektivet bör vidare framgå att

utredningen därefter bör få i uppdrag att bl.a.

sammanfatta de övergripande riktlinjerna för den

offentliga upphandlingen och ta fram riktlinjer för

det svenska arbetet i EU. Finansutskottet ansåg det

väsentligt att det klargörs under vilka

förutsättningar som miljökrav får ställas vid

offentlig upphandling och att det bör vara möjligt

att ställa krav på att produkter som köps in

uppfyller kriterier för miljömärkning.

Finansutskottet ansåg vidare att utredningen också

skall behandla frågan om lokal upphandling.

När det gäller långsiktig konkurrenspolicy sades i

handlingsplanen att Kommunförbundet och

Landstingsförbundet skulle inbjudas till diskussion

om utformning av en sådan policy avseende

relationerna mellan offentlig och privat sektor. En

första överläggning ägde rum i februari 1999 under

ledning av statsrådet Mona Sahlin. Avsikten är att

ett andra möte skall hållas senare under våren 1999.

Beträffande strategi för en fungerande

konkurrenspolicy sades i handlingsplanen att som ett

försök skall Regionförbundet i Kalmar län,

omfattande tolv kommuner, i samråd med

Konkurrensrådet utarbeta en konkurrenspolicy som

skall främja småföretagande i länet. Denna policy

skall också innefatta strategier för att underlätta

för offentliganställda som vill starta eget.

I detta sammanhang kan vidare noteras att

Kommunförbundet nyligen presenterat en rapport om

effekter och erfarenheter av alternativa

driftsformer.

Kommunallagen

Kommunernas och landstingens verksamhet regleras i

kommunallagen (1991:900). Lagen tillhör

konstitutionsutskottets ansvarsområde. Beträffande

näringsverksamhet gäller (2 kap. 7 §) att kommuner

och landsting får driva sådan verksamhet, om den

drivs utan vinstsyfte och går ut på att

tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller

tjänster åt medlemmarna i kommunen eller

landstinget. Vidare sägs (2 kap. 8 §) att kommuner

och landsting får genomföra åtgärder för att allmänt

främja näringslivet i kommunen eller landstinget och

att individuellt inriktat stöd till enskilda

näringsidkare bara får lämnas om det finns

synnerliga skäl för det.

Beträffande laglighetsprövning gäller (10 kap. 1 §)

att varje medlem av en kommun eller ett landsting

har rätt att få lagligheten av kommunens eller

landstingets beslut prövad genom att överklaga dem

hos länsrätten. Överklagandet skall ske inom tre

veckor från det att det på aktuell anslagstavla

tillkännages att protokollet över beslutet justerats

(10 kap. 6 §).

Departementspromemorian Små företag och

konkurrenslagen

En arbetsgrupp inom Regeringskansliet, som haft i

uppgift att kartlägga och analysera olika typer av

småföretagssamverkan på den svenska marknaden och

överväga om de svenska konkurrensreglerna bör ändras

för att inte hindra sådan småföretagssamverkan som

är till nytta för samhället och konsumenterna, har i

rapporten Små företag och konkurrenslagen (Ds

1998:72) presenterat vissa förslag till ändringar av

konkurrenslagen och förslag om förordningar om

gruppundantag.

Arbetsgruppen har funnit att samverkan i större

omfattning mellan småföretag är vanligast inom

detaljhandeln, dvs. i livsmedels- och fackhandeln,

inom tjänstesektorn såsom hantverks- och

installationsbranscherna, inom data och

kommunikation, inom transportsektorn såsom lastbils-

, entreprenad- och taxibranscherna samt inom jord-

och skogsbruket. Det är angeläget att

konkurrenslagens förbudssystem - mot bakgrund av den

stora andelen småföretag på den svenska marknaden -

kan tillämpas på ett flexibelt sätt och att den

administrativa bördan både för tillämpande myndighet

och för företagen kan begränsas så mycket som

möjligt, sägs det.

Arbetsgruppens slutsats är att lagen generellt sett

redan har ett väl fungerande system för att i

flexibla former skilja ut samverkan med övervägande

positiva effekter och som samtidigt tillgodoser

småföretagens behov av en enkel och smidig

handläggning, t.ex. inom ramen för gruppundantag

eller Konkurrensverkets allmänna råd. Arbetsgruppen

ser därför inget behov av en generell särbehandling

i konkurrenslagen av samarbete mellan små företag.

Emellertid föreslår arbetsgruppen vissa förändringar

i de regler som redan finns för samarbete inom

lantbrukets primärföreningar genom det s.k. legal-

undantaget (se vidare i det följande) och i

gruppundantaget avseende kedjor i detaljhandeln.

Vidare föreslås ett nytt gruppundantag för samarbete

mellan taxiföretag.

Rapporten har varit föremål för remissbehandling,

och remisstiden utgick den 31 mars 1999.

Konkurrensverkets rapport Konkurrenshinder för

småföretag

Konkurrensverket gavs i regleringsbrevet för år 1998

i uppdrag att lämna en särskild redovisning med en

närmare beskrivning av verkets klagomålsärenden,

deras karaktär och grund. Av rapporten skulle

särskilt framgå hur bristande konkurrensneutralitet

när det gäller små företag kan hanteras med hänsyn

till gällande bestämmelser i konkurrenslagen samt

bestämmelser inom andra områden.

I rapporten Konkurrenshinder för småföretag

(Konkurrensverkets rapportserie 1998:2) har en

gruppering av klagomålsärenden - utifrån olika typer

av konkurrensbegränsningar som tagits upp i

klagomålet - gjorts enligt följande (inom parentes

anges antal ärenden): oskäligt höga

priser/prishöjningar och diskriminering m.m. (31),

säljvägran (18), offentlig upphandling (10),

underprissättning av offentliga aktörer (8),

offentlig stödgivning till enskilda företag (16),

affärsverksamhet sammanblandas med

myndighetsutövning (3), olika mervärdesskatteregler

för privata och offentliga aktörer (2), s.k. KL-

ärenden, dvs. ärenden där det i september 1998

pågick utredning hos Konkurrensverket i syfte att få

underlag för tillämpning av konkurrenslagen (40)

samt övriga ärenden (drygt 100).

Under rubriken Slutsatser och förslag sägs i

rapporten bl.a. att på flera av de av- eller

omreglerade marknaderna kan - under en

övergångsperiod - en väl utformad särreglering,

tillämpad av en för ändamålet inrättad

tillsynsmyndighet, vara ett viktigt komplement till

den generella konkurrenslagstiftningen för att komma

till rätta med s.k. marknadsmisslyckanden. För att

uppnå en väl fungerande konkurrens kan det även

krävas strukturella ingrepp, t.ex. att infrastruktur

som har karaktären av nödvändig facilitet som nya

företag måste ha tillträde till för att kunna

konkurrera med dominanten skiljs ut från övrig

verksamhet. Dessa slutsatser kan även gälla

verksamheter som drivs av statliga myndigheter,

kommuner och landsting.

I rapporten sägs vidare att det, i syfte att ge

bättre möjligheter att komma till rätta med sådan

säljvägran som hämmar marknadens funktionssätt, bör

övervägas att införa en ny bestämmelse i

konkurrenslagen, som rör säljvägran. Den offentliga

stödgivningen bör omfattas av regler som

säkerställer att stödet inte snedvrider konkurrensen

och inte heller hämmar eller omöjliggör verksamheten

för företagen, heter det vidare. Statsmakterna bör

precisera under vilka förutsättningar statliga

myndigheter får driva verksamhet på

konkurrensmarknader. Det bör även göras en

systematisk genomgång av områden där myndigheter

driver näringsverksamhet och har tillsynsuppgifter

på samma område.

Rapporten ingår i Näringsdepartementets allmänna

beredningsunderlag.

Konkurrensverkets rapport Avreglerade marknader i

Sverige

Regeringen gav i regleringsbrevet för år 1998

Konkurrensverket även i uppdrag att från ett

effektivitets- och konsumentperspektiv, och med

hänsyn till gällande mål för de aktuella

politikområdena, följa upp avregleringsåtgärder som

dittills genomförts på olika marknader. I rapporten

Avreglerade marknader i Sverige - en uppföljning

(Konkurrensverkets rapportserie 1998:3) redovisas

uppföljning av avregleringsåtgärder på sex

marknader, nämligen tele, post, inrikesflyg,

järnvägstransporter, lokal och regional linjetrafik

med buss samt elmarknaden.

I ett avslutande avsnitt om övergripande slutsatser

grupperas de konkurrensproblem som kan uppstå vid

avregleringar under följande fem rubriker:

Dominantens fördelar begränsar konkurrensen,

Inlåsningseffekter, Risker för kartelliknande utfall

på marknaden, Regionala och andra fördelningsmässiga

effekter samt EU-medlemskapet och EU:s regler. I

rapporten skisseras ett optimistiskt och ett

pessimistiskt scenario. Det förstnämnda är att en

väl fungerande konkurrens kan komma till stånd på de

regelreformerade marknaderna inom en inte alltför

lång tidsrymd. Ett villkor för detta är emellertid

att staten - i egenskap av såväl regulator som ägare

till dominerande företag - utnyttjar sin samlade och

unika möjlighet att verka för att eliminera de

konkurrenshinder som finns på marknaderna. Ett

pessimistiskt scenario är att konkurrensen på

marknaderna kommer att fortsätta att vara begränsad

på grund av kvarstående hinder och att konflikter

mellan dominanten och utmanare kommer att vara

vanligt förekommande. Dessa konflikter kommer att

kräva ingripanden både från särskilda

tillsynsmyndigheter och från Konkurrensverket. Ur

ett effektivitets- och konsumentperspektiv är en

sådan utveckling inte önskvärd.

Även denna rapport ingår i Näringsdepartementets

allmänna beredningsunderlag.

Länsstyrelsernas konkurrensfrämjande verksamhet

Enligt instruktionen för länsstyrelserna (1998:1546)

åligger det dem att främja länets utveckling och

noga följa tillståndet inom olika sakområden, bl.a.

regionalekonomi, näringslivsutveckling och

konkurrens. Vid tillsynen skall särskild hänsyn tas

till regionala förhållanden, vilket dock inte

innebär att tillämpningen av de konkurrensrättsliga

reglerna skall variera i olika delar av landet.

Länsstyrelserna skall ge information i

konkurrensfrågor och uppmärksamma Konkurrensverket

på förhållanden som tyder på överträdelser av

konkurrensbestämmelserna. Verket informerar

fortlöpande länsstyrelserna om utvecklingen på

konkurrensområdet genom ett särskilt nyhetsbrev samt

genom distribution av verkets rapporter,

publikationer och informationsskrifter. Under år

1998 arrangerade Konkurrensverket två större

seminarier för länsstyrelserna. Vid ett av dessa

utarbetades en gemensam verksamhetsplan mellan

verket och länsstyrelserna för år 1999. Planen

innehåller mål och aktiviteter som bl.a. syftar till

att stärka det konkurrensfrämjande arbetet.

I regleringsbrevet för år 1999 har vissa

länsstyrelser givits särskilda uppdrag på

konkurrensområdet avseende tolkservice (se vidare i

det följande), tillämpningen av plan- och bygglagen

(1987:10) och upphandling av byggnads- och

anläggningsarbeten. När det gäller plan- och

bygglagen (PBL) har länsstyrelserna i Stockholms,

Skåne, Värmlands, Västmanlands, Jämtlands och

Norrbottens län i uppdrag att var för sig utreda hur

kommunerna i respektive län beaktar konkurrensfrågor

i tillämpningen av den nämnda lagen. I uppdraget

ingår att undersöka om det går att påvisa någon

skillnad i kommunernas agerande före och efter den

ändring av 5 kap. 7 § PBL som trädde i kraft den 1

januari 1997 och som innebär att hänsynstagandet

till effektiv konkurrens inte längre finns direkt

angivet. Om behov visar sig föreligga skall

länsstyrelserna lämna förslag till regelförändringar

eller andra åtgärder. Uppdraget skall redovisas

senast den 15 oktober 1999.

Länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands,

Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge,

Hallands, Örebro, Dalarnas, Västernorrlands och

Västerbottens län skall gemensamt med

Konkurrensverket kartlägga hur konkurrensen fungerar

vid kommunernas upphandling av byggnads- och

anläggningsarbeten. Underlag till Konkurrensverket

skall sammanställas senast den 1 september 1999,

varefter verket skall sammanställa materialet och

göra en analys av identifierade konkurrensproblem.

Verket skall redovisa uppdraget till regeringen

senast den 15 oktober 1999.

Förslag från Småföretagsdelegationen

Småföretagsdelegationen har i sin rapport

Förslagskatalog (SOU 1998:94) lagt fram ett antal

förslag som har som syfte att främja konkurrensen.

Det gäller bl.a. följande: prövning av kommunal

kompetens att driva affärsverksamhet;

konkurrensneutralitet mellan privata och offentliga

aktörer; avreglering av olika verksamheter - t.ex.

biluthyrning, långväga busstrafik och förordnandet

av ordningsvakter; översyn av offentliga

upphandlingar; översyn av konkurrenssnedvridande

stöd; marknadsanpassning av regelsystemet för

tolkning. Dessa förslag är, som tidigare redovisats,

på olika sätt föremål för beredning.

Interpellationssvar

Statsrådet Mona Sahlin har under innevarande

riksmöte besvarat interpellationer om kommunal

näringsverksamhet och om konkurrensneutralitet. I

den förstnämnda frågan meddelade statsrådet - som

svar på interpellationer (1998/99:10 och 1998/99:43)

av respektive Ola Karlsson (m) och Stefan Hagfeldt

(m) i november 1998 och i januari 1999 - att hon ser

de små och medelstora företagen som betydelsefulla

för att stärka och utveckla näringslivets

konkurrensförmåga och för att skapa nya

arbetstillfällen. När det gäller förhållandet mellan

småföretag och den offentliga sektorn framhöll hon

att en självklar utgångspunkt är att varken kommunal

eller annan offentlig näringsverksamhet får slå ut

jobb eller hindra tillväxtförutsättningarna i

privata företag. Hon påpekade att det är viktigt att

den offentliga sektorn inte sänder ut dubbla budskap

i dessa frågor. Vid det sistnämnda tillfället

hänvisade statsrådet till de åtgärder om klarare

spelregler mellan kommuner, landsting och småföretag

som ingår i handlingsplanen för att förenkla och

förbättra villkoren för främst små företag, som

presenterades i december 1998 och som tidigare

redogjorts för.

I mars 1999 besvarade statsrådet Mona Sahlin vidare

en interpellation (1998/99:168) av Caroline Hagström

(kd) om konkurrensneutralitet. I sitt svar upprepade

statsrådet de nyss redovisade synpunkterna och

hänvisade till Konkurrensrådets delredovisning den

31 mars 1999 och arbetet med att ta fram en

konkurrensstrategi. Beträffande den statliga sektorn

angavs att utgångspunkten är att statlig verksamhet

inte skall konkurrera ut privat verksamhet och att

myndigheter inte skall bedriva uppdragsverksamhet

eller kommersiell verksamhet om dessa kan skötas av

andra. I den särskilda frågan om

distriktsveterinärorganisationen, vilken hade tagits

upp i interpellationen, hänvisade statsrådet till

jordbruksministern och noterade att på detta område,

liksom på en del andra områden, måste hänsyn tas

till de för området speciella förutsättningarna.

Regelsystemet för tolkning

Konkurrensverket föreslog i en skrivelse till

regeringen i februari 1997 att en särskild utredning

skall tillsättas med uppgift att utreda och

analysera de förhållanden som gäller på marknaden

för tolk- och översättningstjänster samt även lämna

förslag till ett nytt, marknadsanpassat regelverk.

Som tidigare nämnts har vissa länsstyrelser,

nämligen de i Stockholms, Östergötlands, Västra

Götalands och Gävleborgs län, givits i uppdrag att

undersöka hur respektive läns kommuner och landsting

tillämpar de regelverk som styr tillhandahållandet

av nödvändig tolkservice. Vidare skall

länsstyrelserna föreslå hur regleringen på området

skall kunna förbättras ur konkurrenssynpunkt. Samråd

skall ske med Konkurrensverket. Uppdraget skall

rapporteras till regeringen senast den 15 september

1999.

Regeringen har i december 1998 givit

Integrationsverket i uppdrag att analysera

myndigheternas användning av tolk. Verket skall

utreda om personer som inte behärskar svenska får

tillgång till tolk hos myndigheterna i behövlig

utsträckning. Vidare skall verket utreda om

kompetensen hos de tolkar som anlitas är

tillfredsställande för de ärenden där deras tjänster

används. Verket skall även uppmärksamma

tolkförmedlingarnas roll i sammanhanget. Uppdraget

skall redovisas senast den 15 september 1999.

De fristående sågverken

I motion 1998/99:N292 (s, m, v, c, mp) omnämns

ärenden rörande Sydved AB och Industriskog AB.

Marknadsdomstolen fattade i december 1998 beslut

beträffande Sydved. Sammanfattningsvis fann

Marknadsdomstolen att förutsättningar saknas för att

meddela icke-ingripandebesked och för att bevilja

undantag för Sydvedsamarbetet. Avvecklingsperioden

för det aktuella samarbetet sträcker sig fram till

den 31 december 1999.

Konkurrensverket beviljade i februari 1999 undantag

enligt 8 § konkurrenslagen för avveckling eller

förändring av samarbetet i Industriskog. Undantaget

skall gälla fr.o.m. den 1 januari 1999 t.o.m den 31

juli 1999.

När det gäller den allmänna situationen för

köpsågverken följer regeringen, enligt uppgift, noga

utvecklingen av denna.

Högteknologi

I motion 1998/99:N268 (m) efterfrågas

konkurrensregler för högteknologi. Skydd för

högteknologiska produkter finns genom

immaterialrätten, dvs. patenträtt, varumärkesrätt

och upphovsrätt. Det skydd för rättigheterna som

finns i form av ensamrätt bidrar till att driva på

utvecklingen inom respektive område och verkar

därför konkurrensfrämjande. Samtidigt innebär

ensamrätten ett slags rättsligt monopol - en

konkurrensbegränsning. Ensamrätten som sådan grundar

sig inte på avtal och den omfattas därför inte av

konkurrenslagens bestämmelser. Om däremot

ensamrätten överlåts eller upplåts till någon annan

föreligger ett avtalsförhållande i lagens mening.

I den svenska konkurrenslagstiftningen ingår en rad

s.k. gruppundantag för olika typer av avtal, bl.a.

patent- och know-howlicensavtal. Det nu gällande

undantaget för avtal om tekniköverföring, i vilket

innefattas patent- och know-howlicensavtal, gäller

till den 1 april 2006.

1999 års ekonomiska vårproposition

I finansplanen i 1999 års ekonomiska vårproposition

(prop. 1998/99:100) redovisar regeringen i ett

avsnitt (1.4.2) med rubriken Sverige - en nation i

arbete åtgärder för att göra sysselsättningsökningen

uthållig. Åtgärderna redovisas under fyra

underrubriker, nämligen Effektivare arbetsmarknad,

En offensiv konkurrenspolitik, Effektivare system

för utbildning och kompetensutveckling och Strategi

för företagsutveckling. Beträffande

konkurrenspolitik sägs följande:

För att åstadkomma en uthållig

sysselsättningstillväxt krävs även effektiva

marknader. Väl fungerande marknader leder till att

produktivitetstillväxten blir tillräckligt god för

att säkerställa en hög standardutveckling och ett

internationellt konkurrenskraftigt näringsliv.

Effektivare marknader gynnar också konsumenterna i

form av lägre priser, bättre kvalitet och större

urval av varor och tjänster. Regeringen föreslår

därför följande åtgärder för att bidra till mer

effektiva marknader:

- En väl fungerande konkurrens inom byggsektorn

minskar på sikt boendekostnaderna för alla.

Byggkostnadsdelegationen skall presentera förslag

för att motverka att byggsektorn bidrar till att

inflationstendenser uppkommer.

-

- Kvarvarande hinder för konkurrens i gränslandet

mellan offentlig och privat verksamhet skall

undanröjas. Statskontoret ges i uppdrag att snarast

se över hur de statliga myndigheterna agerar på

konkurrensutsatta marknader. Diskussioner förs med

kommunsektorn om en långsiktig strategi för att

offentlig verksamhet inte skall hämma

tillväxtförutsättningarna.

-

- En väl fungerande konkurrens ger ett effektivare

näringsliv och ger konsumenten en starkare

ställning. Flera branscher kännetecknas i dag av

bristande konkurrens och att konsumenten därmed har

en svag ställning. Regeringen avser att återkomma

med förslag som ger ökad konkurrens och stärker

konsumentens ställning.

-

- Sveriges deltagande i den inre marknaden ger

konsumenterna ett bredare utbud och lägre priser.

Regeringen arbetar för att ytterligare stärka

konsumentintresset i handelspolitiken, bl.a. genom

ökad importkonkurrens. Ett exempel på detta är

frågan om utvidgad parallellimport.

-

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis framhålla att en

effektiv konkurrens är en viktig förutsättning för

en väl fungerande samhällsekonomi. Konkurrens bidrar

till ett nödvändigt omvandlingstryck och ett

innovativt företagsklimat som stärker tillväxten och

Sveriges internationella konkurrenskraft. För

konsumenterna betyder detta tillgång till ett brett

utbud av ständigt förbättrade varor och tjänster med

god kvalitet till rimliga priser.

I finansplanen i 1999 års ekonomiska vårproposition

presenterar regeringen, som nyss nämnts, åtgärder

för en offensiv konkurrenspolitik. Där sägs bl.a.

att effektivare marknader gynnar konsumenterna i

form av lägre priser, bättre kvalitet och större

urval av varor och tjänster.

Som framgått av den tidigare lämnade redovisningen

pågår det en rad aktiviteter på olika områden med

bäring på de frågor som tas upp i motionerna. I

flera av dessa frågor kommer riksdagen att få

möjlighet att lämna synpunkter och ta ställning när

regeringen lägger fram konkreta förslag. Efter detta

generella påpekande kommenterar utskottet var för

sig olika frågor som berörs i motionerna.

Frågan om likformiga konkurrensregler i olika delar

av landet tas upp i motion 1998/99:N277 (v). Enligt

utskottets mening är det självklart att

konkurrensreglerna inte får vara olika i olika delar

av landet, något som skulle kunna vara hämmande för

företagsetableringar i vissa regioner. Som tidigare

redovisats skall länsstyrelserna enligt sin

instruktion noga följa tillståndet på

konkurrensområdet. Vid tillsynen skall särskild

hänsyn tas till regionala förhållanden, vilket dock

inte innebär att tillämpningen av de

konkurrensrättsliga reglerna skall variera i olika

delar av landet. Det kan också noteras att

konkurrensfrågorna kommer att ingå i de regionala

tillväxtavtal som nu är under utarbetande. Med det

sagda avstyrks den här aktuella motionen i berörd

del. Även motion 1998/99:T231 (s), som tar upp en

närliggande fråga om sambandet mellan

konkurrenslagstiftningen och en effektiv

regionalpolitik, avstyrks.

I motion 1998/99:N292 (s, m, v, c, mp) berörs de

fristående sågverkens situation.

Näringsdepartementet följer, enligt uppgift, noga

utvecklingen för dessa sågverk. Utskottet vill också

erinra om den överföring av skogsmark från Assi

Domän AB till ett nytt statligt skogsbolag som

riksdagen hösten 1998 gav regeringen bemyndigande

att genomföra (prop. 1998/99:1, bet. 1998/99:NU1).

Utskottet såg fördelar med ett separat statligt

skogsbolag, bl.a. genom att marknaden för vedråvara

vidgas. Med det anförda avstyrks den nämnda

motionen.

I några motioner tas frågan om konkurrens mellan

privat och offentlig sektor upp och en omfattande

avreglering förordas. När det gäller förhållandet

mellan småföretag och den offentliga sektorn vill

utskottet framhålla att en självklar utgångspunkt är

att varken kommunal eller annan offentlig

näringsverksamhet får slå ut jobb eller hindra

tillväxtförutsättningarna i privata företag. Detta

är, som tidigare redogjorts för, också regeringens

inställning. Samtidigt vill utskottet betona att

förhållandena i olika kommuner och landsting kan

variera påtagligt. På vissa håll kan det privata

utbudet vara mycket begränsat. Ett annat argument

för att bibehålla en del av en verksamhet i en

kommuns eller ett landstings regi är att därigenom

upprätthålls en kompetens att utvärdera anbud.

I den handlingsplan för att förenkla och förbättra

villkoren för främst små företag som regeringen

presenterade i december 1998 ingår, som tidigare

redovisats, en särskild punkt om klarare spelregler

mellan kommuner och småföretag. Härunder berördes

bl.a. den verksamhet som Konkurrensrådet bedriver.

Rådet har, som nämnts, nyligen lämnat en redovisning

av den verksamhet som hittills bedrivits. Vidare är

reglerna för den offentliga upphandlingen föremål

för utredning. Näringsdepartementet har härutöver

påbörjat ett arbete med att - i diskussion med

Kommunförbundet och Landstingsförbundet - utforma en

långsiktig konkurrenspolicy. Kommunförbundet har

också nyligen presenterat en rapport, i vilken

effekterna och erfarenheterna av alternativa

driftsformer belyses.

I vissa motioner förordas avreglering på vissa

särskilt angivna områden, t.ex. tolk- och

översättningsverksamhet, sotningsmonopolet,

biluthyrningsverksamhet, apoteksmonopolet och

kommunernas rätt att stoppa lågprisbutiker. Som

tidigare redovisats pågår olika utredningsarbeten på

vissa av dessa områden. Vidare kan noteras att

samtliga områden tillhör andra utskotts

ansvarsområden.

Sammantaget anser utskottet att regeringens arbete

på området styrs av en vilja att uppnå och

upprätthålla konkurrensneutralitet mellan offentlig

och privat verksamhet.

När det slutligen gäller yrkandet i motion

1998/99:N210 (s) om att Konkurrensverket i sin

verksamhet skall anlägga mer av en helhetssyn på

konkurrens, effektivitet och välfärd, känner

utskottet stor sympati för dessa tankegångar.

Utskottet anser, som redovisats och i likhet med

motionären, att en väl fungerande konkurrens är en

nödvändig förutsättning för en gynnsam utveckling av

den svenska ekonomin. Konkurrensverket skall,

förutom att tillämpa konkurrenslagen, främja en

effektiv konkurrens inom såväl privat som offentlig

verksamhet genom att bl.a. föreslå

avregleringsåtgärder, till nytta för konsumenterna.

Ibland kan det vara svårt att förena intresset av

ökad konkurrens med de negativa effekter, i form av

sämre service för medborgarna, ökad ekonomisk

brottslighet eller sämre arbetsmiljö, som en

avreglering kan vara förenad med. Det är dock inte

Konkurrensverkets sak att beakta den sociala

dimensionen, utan det är regering och riksdag som

har att värdera Konkurrensverkets förslag rörande

avreglering eller andra åtgärder utifrån en

helhetssyn på konkurrens, effektivitet och välfärd.

Utskottet förordar att regeringen fortsättningsvis

i avregleringssammanhang lägger särskild vikt vid

att ha ett helhetsperspektiv för konsumenterna:

förutom konkurrens och effektivitet måste också

frågor om välfärd samt risk för ökad ekonomisk

brottslighet och sämre arbetsmiljö beaktas. Det är

vidare viktigt att på ett systematiskt sätt följa

upp de avregleringar som har genomförts och väga de

positiva effekterna mot de negativa effekter som kan

uppstå, t.ex. i form av sämre service för

medborgarna, ökad ekonomisk brottslighet eller sämre

arbetsmiljö.

Det utskottet nu har anfört bör riksdagen, med

anledning av motion 1998/99:N210 (s), som sin mening

ge regeringen till känna. Motionerna 1998/99:Sk310

(m), 1998/99:Fi613 (m), 1998/99:N326 (m, kd),

1998/99: N330 (kd), 1998/99:N238 (c), 1998/99:N332

(fp) och 1998/99:N333 (fp) avstyrks samtidigt i

berörda delar. Även motion 1998/99:N268 (m), som

berör konkurrensregler för högteknologi, avstyrks av

utskottet.

Beträffande förslaget i motion 1998/99:N333 (fp) om

en ny bestämmelse i konkurrenslagen för att komma

till rätta med säljvägran noterar utskottet att

denna fråga har behandlats i en rapport från

Konkurrensverket. Näringsdepartementet avser att

behandla frågan i lämpligt sammanhang. Därmed

avstyrks även den motionen i berörd del.

Kooperativ samverkan, m.m.

Motionerna

Konkurrenslagen (KL) hämmar de lantbrukskooperativa

företagens utveckling, anförs det i motion

1998/99:N236 (kd). Lagen behöver ändras i ett

viktigt avseende; den negativa behandlingen av

samarbete mellan företag i kooperativa former måste

ersättas med den positiva inställning som utmärker

EG-rätten och de andra EU-länderna, menar

motionären. Hon föreslår förändringar på följande

fyra punkter: (1) Samverkan i federativ form bör

möjliggöras på samma villkor som gäller för

primärföreningar inom lantbruket; (2)

Prissamverkansförbudet i KL för primärföreningar bör

utgå; (3) Hinder för förhandlingssamverkan mellan

små producenter bör tas bort ur KL; (4) Förbudet i

KL mot att begränsa medlems fria rörlighet bör utgå

och ersättas med EG-rättens funktionsskydd för

kooperativa företag.

I partimotion 1998/99:N238 (c) begärs ett uttalande

om att konkurrenslagstiftningen skall utformas så

att kooperativ verksamhet inte missgynnas jämfört

med andra associationsformer. Grunden för kooperativ

verksamhet är att en grupp människor, företag eller

organisationer går samman för att driva en ekonomisk

verksamhet som de alla behöver och som de gemensamt

styr och ansvarar för i demokratiska former,

konstaterar motionärerna och erinrar om att i svensk

lagstiftning finns den juridiska associationsformen

ekonomisk förening, som är avpassad för kooperativ

verksamhet.

I motion 1998/99:N263 (c) begärs - på motsvarande

sätt som i nyssnämnda motion 1998/99:N236 (kd) -

förslag från regeringen i följande fyra avseenden:

(1) att samverkan i federativ form skall möjliggöras

på samma grunder som gäller för primärföreningar

inom lantbruket; (2) att förbudet mot samverkan om

priser på i en förening oförädlade produkter skall

utgå; (3) att förhandlingskooperation skall

likställas med övrig kooperation; (4) att förbudet

mot att begränsa medlemmars fria rörlighet skall

utgå och ersättas med EG-rättens funktionsskydd för

kooperativa företag. Om den svenska

livsmedelssektorn skall ha en chans att utvecklas

och motsvara kundernas krav i Sverige och på den

internationella arenan måste den få samma spelregler

som sina konkurrenter, anför motionärerna. De hävdar

att den svenska konkurrenslagen särbehandlar de

lantbrukskooperativa företagen negativt jämfört med

EG-rätten och andra EU-länders lagar/tillämpning.

Erfarenheterna av den nya konkurrenslagen är sådana

att man kan tala om ett missgynnande av den svenska

lantbrukskooperationen, sägs det. Federationer

måste, bortsett från bagatellfall, uppfylla mycket

strikta krav enligt konkurrenslagen för att få

undantag och kan endast få ett tidsbestämt undantag

från förbudet mot samverkan, säger motionärerna. De

anser att inom EU är synen på federationer på

jordbruksområdet betydligt mer liberal än i Sverige.

KL bör därför ändras i syfte att möjliggöra

samverkan i federativ form på samma grunder som

gäller för primärföreningar inom lantbruket,

föreslår motionärerna.

För lantbrukskooperativa föreningar som handlar med

medlemmarnas produkter, utan vidareförädling, gäller

speciella regler, säger motionärerna vidare. En

förening riskerar sålunda att drabbas av förbud om

dess andel av marknaden överstiger 25 %, men den kan

få ett tidsbegränsat undantag. Södra Skogsägarna

berörs av denna regel och kan tvingas att helt lägga

om sin strategi vad avser handel med oförädlade

varor, säger motionärerna och påpekar att varken EG-

rätten eller övriga EU-länders lagstiftning

innehåller motsvarande restriktioner. KL bör därför

ändras så att förbudet mot prissamverkan på

oförädlade produkter i lantbrukskooperativa

föreningar avskaffas, föreslår motionärerna.

Producenter av vissa varor, t.ex. vallfrö, är många

till antalet och ofta små, konstaterar motionärerna

för det tredje. Dessa producenter behöver en

gemensam organisation för att kunna förhandla om

priser och villkor med köparna, som ofta är stora

industriföretag, anför motionärerna. För närvarande

måste de aktuella producenterna i normalfallet söka

undantag från samverkansförbudet och kan då få ett

tidsbegränsat undantag om de uppfyller vissa

villkor, sägs det. I Sverige har ingripanden skett

med stöd av KL - något som, enligt motionärerna,

sannolikt inte hade skett med stöd i EG-rätten eller

övriga EU-länders lagstiftning. KL bör därför ändras

så att förhandlingskooperation likställs med övrig

kooperation, föreslår motionärerna.

Konkurrenslagens regler för förhållandet mellan

kooperativ förening och medlemmar är restriktiva,

säger motionärerna avslutningsvis. Föreningarna får

därmed svårigheter att etablera stabila relationer

med sina leverantörer/ägare, och föreningarnas

agerande på marknaden, deras finansiering och

kreditvärdighet försvagas, anser motionärerna. De

menar att EG-rätten och andra EU-länders

lagstiftning ger föreningar och medlemmar större

frihet att utforma reglerna. KL bör därför ändras så

att förbudet mot att begränsa medlemmars fria

rörlighet utgår och ersätts med EG-rättens

funktionsskydd för kooperativa företag, föreslår

motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Kooperativ samverkan

Våren 1994 beslutade riksdagen (prop. 1993/94:210,

bet. 1993/94:NU23) att införa särskilda bestämmelser

i konkurrenslagen för s.k. primärföreningar inom

lantbrukssektorn (det s.k. legalundantaget).

Beslutet innebar att det i konkurrenslagen infördes

kompletterande bestämmelser (18 a-18 c §§) med

innebörden att förbudet mot konkurrensbegränsande

samarbete i vissa avseenden inte skall tillämpas

beträffande samverkan i en ekonomisk förening vars

medlemmar är enskilda lantbrukare eller företagare

som bedriver jordbruk, trädgårdsnäring eller

skogsbruk. De samverkansformer som särskilt anges i

lagen (18 c § första stycket) är produktion,

insamling, förädling, försäljning eller därmed

sammanhängande verksamhet i fråga om jordbruks-,

trädgårds- eller skogsprodukter eller inköp av varor

eller tjänster för sådan verksamhet. De särskilda

konkurrensreglerna för lantbrukets primärföreningar

medger undantag endast i förhållande till förbudet i

6 § KL. Från tillämpningen av förbudet mot missbruk

av dominerande ställning i 19 § KL gäller inget

undantag.

I legalundantaget innefattas ej avtal som innebär

begränsningar i medlemmars rörlighet på marknaden

(18 c § andra stycket 1). Vidare tillåts ej sådan

samverkan som innebär att försäljningspriser direkt

eller indirekt fastställs på varor som produceras

hos medlemmarna (18 c § andra stycket 2). I

lagtexten utpekas två typer av fall för tillämpning

av lagen på denna punkt. Det första fallet gäller

när försäljningen sker direkt mellan en medlem och

tredje man. I denna situation finns det enligt vad

som anfördes i propositionen inga beaktansvärda skäl

att tillåta prissamverkan i vidare mån än vad som är

möjligt inom ramen för bestämmelserna om undantag i

KL. Det andra fallet avser när föreningen svarar för

försäljningen. Då kan, genom samverkan i föreningen,

sådana positiva effekter uppstå att det finns skäl

att tillåta en mer långtgående prissamverkan. En

sådan samverkan borde dock, anfördes det, bara

tillåtas under förutsättning att konkurrensen på

marknaden inte hindras, begränsas eller snedvrids i

väsentlig omfattning. I propositionen uttalades att

som tumregel bör gälla att samverkan är tillåten om

de samverkande företagen svarar för högst 25 % av

den relevanta marknaden.

I den tidigare nämnda departementspromemorian Små

företag och konkurrenslagen (Ds 1998:72) behandlas

kooperativ samverkan i ett särskilt avsnitt (10).

Kooperativ samverkan inom jordbruket är därvid

föremål för en utförlig behandling. Inom ramen för

en till arbetsgruppen knuten referensgrupp har

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och dess

medlemsföretag framfört sina synpunkter på

konkurrenslagen och dess utformning.

Arbetsgruppen lämnar i rapporten ett förslag till

ändring av 18 c § KL. Syftet är bl.a. att nå en

bättre överensstämmelse med EG-rätten, så att det

skrivs in uttryckliga regler om skydd för

förfaranden som är nödvändiga för en förenings från

allmän synpunkt behöriga funktion. Vidare föreslås

att förutsättningarna skall ändras för prissamverkan

beträffande hos medlemmarna producerade varor som

säljs av föreningen, på det sättet att den s.k. 25-

procentsregeln skall ersättas med ett krav på att

konkurrensen på marknaden inte får sättas ur spel.

Ändring föreslås också av bestämmelserna i 18 b § KL

som definierar vad som är jordbruks-, trädgårds- och

skogsprodukter.

Rapporten har, som tidigare nämnts, varit föremål

för remissbehandling, och remisstiden gick ut den 31

mars 1999.

Marknadsdomstolen fattade i januari 1999 beslut i

ett ärende gällande samarbete mellan medlemmarna i

primärföreningen Södra Skogsägarna om försäljning av

produkter från medlemmarna genom föreningen.

Domstolen ansåg, i likhet med Stockholms tingsrätt

och Konkurrensverket, att samarbetet i Södra

Skogsägarna innebär att försäljningspriser direkt

eller indirekt fastställs på varor som produceras

hos medlemmarna (18 c § andra stycket KL). När det

gällde frågan om huruvida samarbetet medför att

konkurrensen på marknaden påverkas i väsentlig

omfattning ansåg domstolen att det knappast fanns

någon klar saklig grund för bedömning av detta, och

lagmotiven till den aktuella paragrafen ansågs inte

ge närmare ledning för en lösning. Med hänsyn till

de oklarheter som domstolen anser råder om

tolkningen av bestämmelserna i 18 c § andra stycket

KL godtogs inte Konkurrensverkets påstående om att

samarbetet i Södra Skogsägarna är förbjudet. I

stället måste huvudregeln i 18 c § första stycket

gälla och samarbetet alltså anses tillåtet, anförde

domstolen. Konkurrensverkets överklagande av

Stockholms tingsrätts tidigare dom avslogs således.

Samverkan mellan taxiföretag

I den tidigare nämnda departementspromemorian Små

företag och konkurrenslagen behandlas samverkan

mellan taxiföretag i ett särskilt avsnitt (15).

Arbetsgruppen föreslår införande av en förordning om

ett helt nytt gruppundantag för transportöravtal

mellan taxiföretag. Gruppundantaget innehåller

undantag för viss närmare angiven samverkan mellan

taxiföretag i beställningscentraler e.dyl. för i

huvudsak gemensam inköpsverksamhet, skydd av

affärshemligheter, gemensam marknadsföring samt

skyldighet för taxiföretagen att

utföra köruppdrag,

ställa bilar till förfogande,

inte konkurrera med beställningscentralen,

överlåta affärsförbindelser m.m..

Undantag för dessa förfaranden föreslås gälla om

samarbetet omfattar högst 35 % av den relevanta

marknaden. Den begränsningen skall dock inte gälla

för gemensam inköpsverksamhet eller skydd av

affärshemligheter. I fråga om samarbete om priser

föreslås undantag gälla endast om prissamarbetet är

nödvändigt för att uppnå de effektivitetsvinster som

följer av överlåtelsen. Samverkan som ligger utanför

gruppundantagen måste, liksom tidigare, bli föremål

för individuellt undantag av Konkurrensverket för

att vara tillåtet.

Näringsminister Björn Rosengren och statsrådet Mona

Sahlin besvarade i mars 1999 två frågor (1998/99:378

och 1998/99:413) om taxibranschen av respektive Åke

Sandström (c) och Eva Flyborg (fp). I de - i

huvudsak likalydande svaren - uppgavs att i

rapporten Små företag och konkurrenslagen föreslås

inga ändringar i själva konkurrenslagen som berör

taxibranschen, men däremot föreslås införande av ett

gruppundantag för taxiföretag. Det föreslagna

gruppundantaget bygger på den rättspraxis som finns

på området, sades det. Om ett sådant gruppundantag

kommer till stånd behöver taxiföretag som omfattas

av det inte ansöka om undantag hos Konkurrensverket

för sitt samarbete. I övrigt innebär förslaget inga

förändringar av vad som gäller i dagsläget,

konstaterade statsråden. Det omnämndes även att

sådant samarbete som inte omfattas av

gruppundantaget, exempelvis samarbete mellan

taxiföretag som har högre marknadsandel än 35 %, kan

anmälas till Konkurrensverket för individuell

prövning. När remissbehandlingen av rapporten är

klar kommer regeringen att ta ställning till

arbetsgruppens förslag, uppgav statsråden. I

sammanhanget hänvisades även till 1998 års

taxiutredning, (särskild utredare: generaldirektör

Olof Forssberg). Utredningen har i uppgift att

undersöka förutsättningarna för och effekterna av

att för innehavare av tillstånd till taxitrafik

införa krav på obligatorisk anslutning till

beställningscentral eller annat gemensamt organ

(dir. 1998:5). Utredningens förslag kommer att

överlämnas till regeringen senare under våren 1999.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tar först upp frågan om samverkan mellan

taxiföretag. Som redovisats pågår inom

Näringsdepartementet beredning av arbetsgruppens

förslag om införande av ett gruppundantag för

taxiföretag och remissutfallet på detta. Enligt

uppgift från departementet kommer också förslag från

1998 års taxiutredning - som enligt planerna skall

avlämnas senare under våren 1999 - att beaktas i

detta sammanhang. Under hösten 1999 räknar

departementet med att komma med ett

ställningstagande i frågan.

Utskottet anser att det är angeläget att

taxibranschen så snabbt som möjligt kan få besked om

vilka regler som skall gälla för branschen.

Osäkerhet i detta avseende är mycket negativt för

branschen. Utskottet förutsätter att regeringen

behandlar frågan med skyndsamhet och presenterar ett

förslag till lösning senast under hösten 1999.

Härefter övergår utskottet till frågan om

kooperativ samverkan, som aktua-liserats i tre

motioner.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att det är

en självklarhet att konkurrenslagstiftningen skall

ha en sådan utformning att olika associationsformer

får en likvärdig behandling. Något behov av ett

uttalande av riksdagen om att

konkurrenslagstiftningen skall utformas så att

kooperativ verksamhet inte missgynnas jämfört med

andra associationsformer kan utskottet inte se och

avstyrker därmed motion 1998/99:N238 (c) i berörd

del.

I de två motionerna 1998/99:N236 (kd) och

1998/99:N263 (c) begärs ändringar av konkurrenslagen

rörande de lantbrukskooperativa företagen. Frågan om

reglerna i konkurrenslagen på lantbrukets område

har, som redovisats, varit föremål för utredning.

Remissbehandlingen av arbetsgruppens förslag har

nyligen avslutats. Enligt uppgift pågår nu

beredningsarbete inom Näringsdepartementet. I detta

sammanhang kommer även de tidigare nämnda

avgörandena från Marknadsdomstolen att beaktas. Med

hänvisning till pågående beredningsarbete anser

utskottet inte att det är aktuellt med något

riksdagsuttalande i frågan. Utskottet vill dock

framhålla vikten av att frågan om de

lantbrukskooperativa samverkansformerna - på

motsvarande sätt som utskottet anförde beträffande

frågan om samverkan mellan taxiföretag - behandlas

med skyndsamhet av regeringen. De båda motionerna

avstyrks därmed.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av

konkurrenspolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:N210 och med

avslag på motionerna 1998/99:Fi613 yrkande 4,

1998/99:Sk310 yrkande 8, 1998/99:T231 yrkande 3,

1998/99:N238 yrkande 13, 1998/99:N268,

1998/99:N277 yrkande 9, 1998/99:N292,

1998/99:N326 yrkande 26, 1998/99:N330 yrkande 6,

1998/99:N332 yrkande 21 och 1998/99: N333

yrkandena 4 och 9 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

res. 1 (m, kd, c, fp)

2. beträffande kooperativ samverkan,

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N236, 1998/99:N238

yrkande 12 och 1998/99:N263.

res. 2 (kd, c)

Stockholm den 22 april 1999

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro

Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s), Lennart

Beijer (v), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m),

Sylvia Lindgren (s), Ola Karlsson (m), Nils-Göran

Holmqvist (s), Marie Granlund (s), Gunilla Wahlén

(v), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Ingegerd

Saarinen (mp), Eva Flyborg (fp), Anne Ludvigsson (s)

och Birgitta Carlsson (c).

Reservationer

1. Inriktningen av konkurrenspolitiken

(mom. 1)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Ola Sundell (m), Eva Flyborg (fp) och Birgitta

Carlsson (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

inriktningen av konkurrenspolitiken bort ha följande

lydelse:

Utskottets syn på betydelsen av en effektiv

konkurrenspolitik överensstämmer med den som kommer

till uttryck i motionerna 1998/99:Sk310 (m),

1998/99:Fi613 (m), 1998/99:N326 (m, kd),

1998/99:N330 (kd), 1998/99: N332 (fp) och

1998/99:N333 (fp). En vital konkurrens skärper

effektiviteten och ökar välståndet, varför insatser

för att främja konkurrensen är viktiga inslag i en

politik som gör Sverige mer utvecklingskraftigt.

Marknads-ekonomin förutsätter en effektiv

konkurrenspolitik, som förhindrar marknadsdelning

och prissamverkan samt utövar fusionskontroll. En

fungerande och sträng konkurrenslagstiftning är

viktig för att en effektiv konkurrens skall råda i

det privata näringslivet. Konkurrensutsättning

medför ökad effektivitet och gynnar konsumenterna.

Fri konkurrens på lika villkor inom de ramar som

sätts upp av etiska principer och lagstiftning är

det bästa verktyget för att tillgodose

konsumenternas efterfrågan och hushålla med

begränsade resurser. En effektiv konkurrens gynnar

alltid i första hand konsumenterna, och konkurrensen

är den kanske viktigaste drivkraften till teknisk

och ekonomisk utveckling. Väl fungerande konkurrens

stimulerar en kontinuerlig förnyelse av

produktionsapparaten och leder därmed till en

effektiv användning av samhällets resurser, dvs.

graden av konkurrens på olika marknader spelar en

central roll för marknadsekonomins funktionssätt och

för den ekonomiska tillväxten.

Utskottet anser att kraftfulla åtgärder måste

vidtas från regeringens sida för att driva på

avregleringsarbetet i syfte att skapa utrymme för

privata initiativ i kommuner och landsting.

Utskottets uppfattning är att de stora offentliga

monopol som för närvarande svarar för

tjänsteproduktionen inom sjukvård, skola,

åldringsvård etc. skall avregleras så att en privat

tjänsteproduktion inom dessa områden skyndsamt kan

utvecklas. Riksdagen bör hos regeringen begära

förslag om ändringar i de lagar som styr den

obligatoriska, kommunala verksamheten vad gäller

sådana bestämmelser som förhindrar uppkomsten av

konkurrerande alternativ till dagens monopol i det

allmännas regi. Detta skulle skapa möjligheter för

en mängd småföretagare att utveckla och expandera

egna verksamheter inom tjänstesektorn i form av

kooperativ och egna företag. Inte minst för de

kvinnor som nu till stor del svarar för den

offentliga välfärdsproduktionen vore det positivt

att övergå från att vara anställd till att bli egen

entreprenör. Om flera aktörer tillåts komma in på

områden som nu är stängda för privata alternativ

kommer detta att leda till nya arbetstillfällen,

samtidigt som ökad konkurrens innebär en effektivare

användning av skattemedel. Enligt utskottets

uppfattning skulle det dessutom leda till en mer

småskalig företagsamhet, närhet i omsorgen, ökad

valfrihet och en förbättrad välfärd för medborgarna.

Vidare vill utskottet betona betydelsen av att

konkurrensbegränsande förfaranden från olika

kommunala aktörers sida påtalas och åtgärdas. Enligt

utskottets uppfattning intar regeringen en

avvaktande hållning. Konkreta åtgärder lyser med sin

frånvaro, medan tillsättande av utredningar och

arbetsgrupper är vanligt förekommande. Inrättandet

av Konkurrensrådet räcker inte. Rådet har inga

sanktionsmöjligheter till sitt förfogande för att

komma till rätta med missbruk från företrädare för

stat, kommuner och landsting riktat mot privata

entreprenörer i syfte att gynna den egna

produktionen. Utskottet ställer sig skeptiskt till

idén att genom diskussion och informationsspridning

om goda exempel kunna åstadkomma rättelse så att

förfördelade privata entreprenörer tillåts

konkurrera på lika villkor med offentliga

producenter. I stället för att vänta på olika

utvärderingar av rådets verksamhet bör, förutom de

lagändringar som nyss förordats, en ny lagstiftning

införas som på ett mer kraftfullt sätt än den

nuvarande konkurrenslagen förhindrar

underprissättning och osund konkurrens från det

offentligas sida. En sådan lag i enlighet med

förslaget från Underprissättningsutredningen (SOU

1995:105) bör enligt utskottets mening snarast

underställas riksdagens prövning. Detta är en

motsatt väg än den som förordas i motion

1998/99:T231 (s) att på förhand selektivt stödja

vissa producenter för att vissa tjänster skall bli

utförda. Detta vore enligt utskottets mening direkt

olämpligt. Vidare kan ej heller de problem som

utpekas i motionen hanteras genom ändringar i

konkurrenslagen.

När det gäller förslaget i motion 1998/99:N210 (s)

om att Konkurrensverket i sin verksamhet skall

anlägga ett bredare perspektiv på konkurrens,

effektivitet och välfärd vill utskottet erinra om

vad ett enhälligt utskott anförde hösten 1997, då

ett likartat motionsyrkande avslogs (bet.

1997/98:NU1 s. 62). Utskottet hänvisade till

Konkurrensverkets instruktion och regleringsbrev, i

vilka det står angivet att verket skall främja en

effektiv konkurrens inom såväl privat som offentlig

verksamhet, till nytta för konsumenterna. Vidare

hänvisades till verksamhetsplanen, i vilken påpekas

- beträffande syftet med verksamheten - att de

vinster som följer av en effektiv konkurrens kommer

till uttryck i den samlade samhällsekonomin och

därmed ytterst och på sikt gynnar konsumenterna,

dvs. Konkurrensverket skall finnas till för

konsumenterna. Vidare anförde utskottet att

konkurrenslagen ger utrymme för att ta hand om

konsumentintressen och andra samhälleliga intressen

genom regler vad gäller tillåten samverkan som bl.a.

har som krav att samarbetet skall komma

konsumenterna till godo. Mot bakgrund av det anförda

ansåg utskottet att det är helt klart att den

verksamhet som Konkurrensverket bedriver skall ha

som riktmärke att en mer effektiv konkurrens är till

nytta för konsumenterna. Utskottet kan inte se någon

anledning för riksdagen att nu göra någon annan

bedömning i frågan och avstyrker därmed den här

aktuella motionen.

I motion 1998/99:N277 (v) berörs vikten av att

konkurrensreglerna är lika i olika delar av landet

och att länsstyrelsernas arbete på konkurrensområdet

inte får nedprioriteras. Detta är enligt utskottets

mening självklarheter och bör inte kräva några

riksdagsuttalanden. Motionerna 1998/99:N292 (s, m,

v, c, mp) och 1998/99:N268 (m) som rör speciella

områden - sågverk och högteknologi - bör inte heller

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Det utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Med det sagda

tillstyrker utskottet motionerna 1998/99:Sk310 (m),

1998/99:Fi613 (m), 1998/99:N326 (m, kd),

1998/99:N330 (kd), 1998/99: N238 (c), 1998/99:N332

(fp) och 1998/99:N333 (fp) i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av

konkurrenspolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Fi613

yrkande 4, 1998/99:Sk310 yrkande 8, 1998/99:N238

yrkande 13, 1998/99:N326 yrkande 26,

1998/99:N330 yrkande 6, 1998/99:N332 yrkande 21

och 1998/99:N333 yrkandena 4 och 9 och med

avslag på motionerna 1998/99:T231 yrkande 3,

1998/99:N210, 1998/99:N268, 1998/99: N277

yrkande 9 och 1998/99:N292 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Kooperativ samverkan, m.m. (mom. 2)

Göran Hägglund (kd), Inger Strömbom (kd) och

Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i

avsnittet om kooperativ samverkan, m.m. som börjar

med "Utskottet vill" och slutar med "avstyrks

därmed" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer helt i vad som anförs i

motionerna 1998/99:N236 (kd), 1998/99:N263 (c) och

1998/99:N238 (c) om att konkurrenslagstiftningen

måste utformas så att kooperativ verksamhet inte

missgynnas jämfört med andra associationsformer.

De båda förstnämnda motionerna berör

likabehandlingen av kooperativa företag, med

utgångspunkt från de lantbrukskooperativa företagen.

Liksom motionärerna anser utskottet att den rådande

negativa behandlingen av samarbete mellan företag i

kooperativa former måste ersättas med den positiva

inställning som utmärker EG-rätten och

lagstiftningen i de andra EU-länderna. Förändringar

bör ske på följande fyra punkter: (1) Samverkan i

federativ form bör möjliggöras på samma villkor som

gäller för primärföreningar inom lantbruket; (2)

Prissamverkansförbudet i konkurrenslagen för

primärföreningar bör utgå; (3) Hinder för

förhandlingssamverkan mellan små producenter bör tas

bort ur lagen; (4) Förbudet i lagen mot att begränsa

medlems fria rörlighet bör utgå och ersättas med EG-

rättens funktionsskydd för kooperativa företag.

Som framgått av den tidigare redovisningen pågår nu

inom Näringsdepartementet ett beredningsarbete med

förslagen i departementspromemorian Små företag och

konkurrenslagen och remissutfallet på denna. Enligt

utskottets mening är det av största vikt att detta

arbete bedrivs med skyndsamhet, så att de berörda

företagen kan få besked om vilka regler som skall

gälla och att dessa regler utformas så som utskottet

förordar och som innebär att företagen kan utvecklas

positivt.

Riksdagen bör göra ett uttalande i enlighet med vad

som här har anförts. Därmed tillstyrks de nämnda

motionerna i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande kooperativ samverkan,

m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N236,

1998/99:N238 yrkande 12 och 1998/99:N263 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.