Bet. 1998/99:NU13

Näringsutskottets betänkande

1998/99:NU13

Vissa utrikeshandelspolitiska frågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

NU13

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels regeringens skrivelse 1998/99:59 om svensk

handelspolitik inför en ny WTO-runda,

dels tre motioner som väckts med anledning av

skrivelsen,

dels åtta motioner från allmänna motionstiden.

Utrikesutskottet har avgivit yttrande (1998/99:UU2y)

i ärendet (se bilaga).

Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför

utskottet lämnats av företrädare för

Utrikesdepartementet, Diakonia, Forum Syd,

Lutherhjälpen och Naturskyddsföreningen.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas frågeställningar inför

kommande förhandlingar i Världshandelsorganisationen

(WTO) samt förutsättningarna för en överenskommelse

om ett multilateralt investeringsavtal i dessa

förhandlingar. Vidare tar utskottet ställning till

om Exportkreditnämnden (EKN) skall åläggas att

integrera miljöhänsyn i beslut om garantigivning.

Ingen erinran riktas från utskottets sida mot

regeringens skrivelse om WTO-förhandlingarna.

Samtliga motioner avstyrks.

Utskottet upprepar sin tidigare framförda

ståndpunkt att det i högsta grad är ett svenskt

intresse att värna frihandelns principer och

ständigt uppmärksamma protektionistiska inslag i det

internationella handelsutbytet. Utskottet anser att

en kommande WTO-runda bör ha en bred och omfattande

dagordning. Ur svensk synvinkel utgör jordbruk och

tjänster, liksom miljö och mänskliga rättigheter,

prioriterade områden. När det gäller hänsynen till

miljö och arbetsvillkor erinrar utskottet om att

både Sverige och EU i WTO:s arbete verkar för att

handelsregelverket skall kunna stödja

handelsbegränsande åtgärder vidtagna inom ramen för

miljökonventioner. Dock inser utskottet de

svårigheter som föreligger att hantera frågor om

miljö och arbetsvillkor; många u-länder ser i sådana

krav förtäckta protektionistiska strävanden. Här

understryks att balanserade förhandlingslösningar

måste sökas som förmår undanröja den atmosfär av

misstänksamhet som nu omgärdar dessa två

frågeområden.

I en reservation (m, fp) sägs att frihandel - vid

sidan av grundläggande marknadsekonomiska

institutioner, äganderätt och rättsstat - är den

starkaste välståndsskapande kraft vi känner. För

världens fattigaste länder är en fri handel på

världsmarknaden en förutsättning för utveckling ur

fattigdom. Reservanterna vill vidare påminna om att

den tredje världen har för få direktinvesteringar.

Det sägs att kraven på omtanke om miljö och

arbetsvillkor i de internationella handelsavtalen

knappast låter sig förenas med de övergripande målen

för WTO-förhandlingarna. I reservationen påpekas att

sådana krav ofta inte är uttryck för något annat än

snäva protektionistiska intressen. Dolda hinder i

form av miljö- och arbetsmiljöklausuler som

konkurrenssvaga branscher i väst så ofta begär kan

reservanterna inte acceptera - vare sig i

handelsavtal eller i avtal om direktinvesteringar.

I en annan reservation (kd, c) anförs att det

aldrig får betraktas som ett handelshinder inom WTO

att uppfylla internationella miljöavtal. I stället

efterlyses klara regler i WTO för hur brott mot

sådana avtal skall hanteras i handeln. I

reservationen riktas kritik mot att regeringen

driver en extrem avregleringslinje när det gäller

handel på jordbruksområdet trots att Sverige saknar

geografiska och klimatologiska förutsättningar för

att bli ett stort exportland för jordbruksprodukter.

Regeringen uppmanas att verka för att EG i de

kommande WTO-förhandlingarna slår vakt om

principerna bakom den gemensamma jordbrukspolitiken

och den europeiska modellen för jordbruket som

bygger på en levande landsbygd, en god djuromsorg

och miljöhänsyn.

Utskottet konstaterar att det inte är aktuellt att

föra över det utkast som låg till grund för de

tidigare förhandlingarna mellan OECD-länderna om ett

multilateralt investeringsavtal (MAI) till de

kommande förhandlingarna inom WTO. Bedömningen från

utskottets sida är att detta innebär starkt

förändrade förutsättningar för vad den slutgiltiga

förhandlingslösningen kommer att innehålla. Enligt

utskottets uppfattning är det från svensk

utgångspunkt önskvärt med ett avtal om ett gemensamt

regelverk för utländska direktinvesteringar inom

WTO, vilket minskar risken att investerare utsätts

för diskriminerande och godtycklig behandling. Det

är samtidigt viktigt, säger utskottet, att

förhandlingarna sker under öppenhet med hänsyn tagen

till u-ländernas behov. Vidare får inte ett avtal

som bygger på principen om icke-diskriminering

innebära att enskilda länder förhindras att driva en

självständig politik inom områden som reglerar t.ex.

hälso- och miljöskydd.

I frågan om miljöprövning i samband med beslut om

exportgarantier vill utskottet avvakta ett pågående

arbete inom EKN om en miljöpolicy för

garantigivningen innan ytterligare initiativ tas. I

denna policy skall internationella erfarenheter

beaktas, inklusive frågor om sekretess och öppenhet

i beredningsarbetet.

Skrivelsen

I regeringens skrivelse 1998/99:59 ges en översikt

av läget inför de förhandlingar om ytterligare

liberalisering av handeln och förbättring av de

handelspolitiska spelreglerna som väntas starta i

Världshandelsorganisationen (WTO) år 2000.

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av skrivelse

1998/99:59 är följande:

1998/99:N7 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om stärkandet av WTO:s

tvistlösningsmekanism,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om EU:s förhandlingsbud inför

millennierundan att avskaffa industritullarna till

i-länderna och anta en bindande plan för övergången

till en fri marknad för jordbruksprodukter,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att EU bör avsäga sig

möjligheten att införa antidumpningstullar,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en liberaliserad handel med

tjänster,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om elektronisk handel,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Sverige skall verka för

utnyttjandet av en global Cassis de Dijon-princip,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Sverige skall verka för ett

avtal rörande utländska direktinvesteringar inom

ramen för WTO,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om korruptionsbekämpning,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Sverige inom EU skall verka

för ett transatlantiskt frihandelsområde.

1998/99:N8 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari

yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om betydelsen av klara regler för

hur brott mot gemensamma miljööverenskommelser skall

hanteras inom ramen för WTO samt vikten av att

frågeställningen om handel och miljö belyses i den

kommande WTO-rundan,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Sverige bör verka för att EG

i de kommande WTO-förhandlingarna slår vakt om den

europeiska modellen för jordbruket och driver att

den fortsatta liberaliseringen beaktar värdet av

jordbrukets multifunktionalitet,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Sverige bör driva frågor om

livsmedelskvalitet och livsmedelssäkerhet,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Sverige bör verka för att EG

i WTO-förhandlingarna driver kravet på

ursprungsmärkning av livsmedelsprodukter,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett WTO-avtal som ger

utvecklingsländerna bättre förutsättningar att

utveckla den nationella livsmedelsförsörjningen.

1998/99:N9 av Runar Patriksson m.fl. (fp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om de förhandlingar om

liberaliseringar av handeln och förbättringar av de

handelspolitiska spelreglerna som väntas starta inom

WTO nästa år.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas

här är följande:

1998/99:U207 av Peter Eriksson m.fl. (mp) vari yrkas

att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om beslutsgång för ett svenskt

ställningstagande i fortsatta MAI-förhandlingar,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om inriktningen av ett MAI-avtal.

1998/99:U211 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller yrkanden riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett avbrytande av MAI-

förhandlingar inom OECD:s ram,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utgångspunkter för ett nytt

internationellt investeringsavtal.

1998/99:So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) såvitt

avser yrkandet (18) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

handelsavtalet MAI, tobak och alkohol.

1998/99:MJ749 av Lennart Daléus m.fl. (c) såvitt

gäller yrkandena att riksdagen

23. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att integrera miljömål i

exportfrämjande åtgärder inom handel,

24. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om företag och handel.

1998/99:N224 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av nya direktiv för de

statsstödda exportkrediterna och garantierna,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om svenskt stöd till arbetet med

att ta fram internationella miljökriterier och

sociala kriterier vid givandet av exportkrediter och

riskgarantier,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att på sikt begränsa EKN:s roll

till att endast bevilja exportkrediter till projekt

som stöder en globalt hållbar utveckling.

1998/99:N244 av Ola Karlsson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om översyn av

exportfinansieringssystemet.

1998/99:N254 av Sven Bergström m.fl. (c) vari yrkas

att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att införa regler för

exportkrediterna, så att inte statliga

exportkrediter beviljas till projekt som innebär

orimliga skador på människor och miljö,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att tillföra Exportkreditnämnden

och AB Svensk Exportkredit kompetens att göra

miljökonsekvensbedömningar för aktuella projekt som

står inför överväganden att beviljas exportkrediter,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Sverige inom OECD verkar för

att miljökriterier och sociala kriterier skall vägas

in vid beviljandet av statliga exportkrediter och

riskgarantier.

1998/99:N270 av Martin Nilsson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om miljöprövning av statliga

exportkrediter och riskgarantier.

Utskottet

WTO-förhandlingarna

Skrivelsen

Allmänt om förhandlingarna

I regeringens skrivelse sägs att Sverige aktivt

medverkat till EG:s initiativ att försöka få till

stånd en ny förhandlingsrunda i WTO (World Trade

Organization) år 2000. Sverige har starkt engagerat

sig i förberedelsearbetet. Skälen för att påbörja en

ny förhandlingsrunda i WTO är att

- förbättra förutsättningarna för tillväxt i

världsekonomin,

- ge krisdrabbade länder bättre möjligheter att

återhämta sig,

- motverka nya protektionistiska tendenser,

- minska handelshinder mellan handelsblock,

- effektivisera EG:s inre marknad,

- ge näringslivet bättre möjligheter att sälja sina

produkter på marknader utanför Europa.

Syftet med regeringens skrivelse är att informera om

arbetet i WTO inför organisationens tredje

ministermöte i slutet av år 1999 och förberedelserna

för en ny handelsförhandling. I skrivelsen uttalas

att det ännu är för tidigt att säga hur omfattande

de kommande WTO-förhandlingarna blir. Regeringen

anser att en viktig förutsättning för att en ny

förhandlingsrunda skall lyckas är att den får en

bred och omfattande dagordning. Regeringen

framhåller att EG har varit den ledande

förespråkaren för att en kommande förhandlingsrunda

skall vara omfattande. I nuläget är det svårt att

bedöma i vilken utsträckning EG kommer att lyckas i

sin strävan att föra upp nya områden på dagordningen

och hur långt det går att nå på för Sverige

prioriterade områden som miljö och mänskliga

rättigheter i arbetslivet.

Av skrivelsen framgår att för närvarande diskuteras

ett tjugotal möjliga förhandlingsområden. Ur svensk

synpunkt framstår jordbruk och tjänster som två

centrala områden. Att förhandlingen även skall

omfatta tullar är ett viktigt mål för regeringen.

Därtill kommer ett antal nya frågor som är nära

sammanlänkade med handel och viktiga för att skapa

ett sammanhängande och väl fungerande multilateralt

handelsregelverk. Dit hör bl.a. investeringsregler

och konkurrensrättsliga riktlinjer.

Enligt regeringens uppfattning är det viktigt att

Sveriges ställningstaganden blir föremål för en så

bred och öppen debatt som möjligt innan konkreta

förhandlingar inleds efter årsskiftet. Avsikten är,

sägs det, att skrivelsen skall utgöra en grund för

ett sådant meningsutbyte. Besked lämnas också att

regeringen ämnar skapa en särskild

beredningsorganisation inför den kommande WTO-

förhandlingen. En statssekreterargrupp skall ges i

uppdrag att svara för den övergripande styrningen av

arbetet. Under statssekreterarna tillsätts en

beredningsgrupp, som har till uppgift att bereda

alla frågor av betydelse för Sveriges deltagande i

förhandlingarna. Denna beredningsgrupp skall

etablera sådana kontakter med näringslivs-,

fackförenings- och andra intresseorganisationer som

behövs för att få till stånd en dialog i samhället

med alla berörda intressenter. På så sätt

säkerställs öppenhet och en förbättrad kommunikation

i de handelspolitiska frågorna, skriver regeringen.

Vissa förhandlingsområden

I skrivelsen sägs att redan i Uruguayrundan - de

multilaterala handelsförhandlingar inom ramen för

Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) som

inleddes år 1986 och avslutades år 1993 och som

bl.a. ledde fram till ett avtal om att bilda WTO år

1995 - slogs det fast att förhandlingar om jordbruk

och tjänster skall inledas i WTO år 2000. Detta som

en följd av att flera länder ansåg

förhandlingsresultatet vara otillräckligt. Dessutom

beslutades i Uruguayrundan att flera av de delavtal

som ryms under WTO skall bli föremål för översyn och

att beslut om möjliga reformer skall fattas under de

närmaste åren.

Inom jordbruksområdet är utgångspunkten för WTO-

förhandlingarna att marknaderna för

jordbruksprodukter fungerar dåligt. Jordbruket utgör

en av de viktigaste frågorna, om inte den allra

viktigaste frågan, och lösningen av den kommer

sannolikt att spela en stor roll för att nå en

paketuppgörelse i rundan, skriver regeringen.

Huvudfrågorna för den kommande

jordbruksförhandlingen gäller ytterligare

neddragningar av tullskydd, exportbidrag och andra

former av produktionsstimulerande stödåtgärder.

Dessutom kommer miljö-, konsument-, arbetsrätts-,

djurskydds- och etikhänsyn att behandlas. Det gäller

t.ex. handel med genmodifierade livsmedel och

hormonbehandlat kött. Dessa frågor har kommit att

hamna alltmer i fokus i handelspolitiken och

förväntas medföra ett antal nya tvister i WTO.

För ett stort antal u-länder med exportintresse är

nya marknadsöppningar, dvs. lägre tullskydd, i i-

länderna av helt avgörande intresse i den nya

rundan. Stora exportländer av jordbruksprodukter som

Nya Zeeland, Australien och Kanada har varit

pådrivande i analysarbetet. De har huvudsakligen

drivit frågor rörande export- och internstödens

produktionsstimulerande och handelspåverkande

effekter i syfte att få sådana stödformer

avskaffade. Länder med högt skydd för jordbruket,

som Japan, Korea, Schweiz och Norge, har hittills i

förberedelsearbetet framhållit

jordbruksproduktionens multifunktionalitet, dvs.

dess betydelse för att uppnå olika samhällsmål. Här

utpekas jordbrukets roll för säkra livsmedel,

livsmedelsförsörjning, miljö och

landsbygdsutveckling. Även EG anser att den

fortsatta liberaliseringen bör ske på ett sätt som

beaktar värdet av jordbrukets multifunktionalitet.

Flertalet länder kan enas om vikten av att sådana

olika mål skall uppnås. Oenighet råder dock om vilka

medel som, utan att vara handelssnedvridande, skall

väljas för att nå målen.

Allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS), som tillkom

som ett resultat av Uruguayrundan, föreskriver att

en gradvis ökad liberalisering av tjänstehandeln

skall uppnås genom återkommande multilaterala

förhandlingsrundor. Enligt avtalet skall den första

rundan (GATS 2000) inledas senast i januari år 2000.

Förberedelserna har redan påbörjats i WTO. I

skrivelsen sägs att förberedelserna för

förhandlingarna hittills har präglats av ett

relativt brett samförstånd. I stort sett samtliga

WTO-medlemmar är inställda på att GATS 2000 skall

omfatta all tjänstehandel, både vad gäller sektorer

och de olika sätt på vilka tjänstehandel bedrivs.

Länderna har ännu inte angivit några prioriteringar.

Det står dock redan klart att sektorer som bank- och

försäkringsverksamhet, telekommunikationer och

distributionstjänster, både i kraft av sin

ekonomiska storlek och sin stora betydelse för all

handel, kommer att ägnas särskilt intresse.

Tullarnas betydelse som handelshinder har minskat

avsevärt genom de förhandlingsrundor som ägt rum

inom ramen för GATT. Genomsnittstullen för

industrivaror i i-länderna har sjunkit från omkring

40 % för ett halvt sekel sedan till ca 4 % efter

Uruguayrundan. Den genomsnittliga tullnivån i EG är

numera endast 3 % och därmed lägre än de

genomsnittliga svenska industritullarna före

medlemskapet i EG. Inom vissa sektorer är tullarna

dock fortfarande relativt höga och leder till att

konsumenter tvingas betala högre priser än

nödvändigt. Från svensk utgångspunkt är frågan om

tillträde till andra länders marknader prioriterad i

en ny runda. Sverige verkar för att ytterligare

reducera tullnivåerna både i gemenskapen och i andra

länder. Därför bör den kommande WTO-rundan omfatta

alla tullar, på hela industrivaruområdet, anförs

det. Målet, menar regeringen, bör vara total

tullfrihet för industrivaror i de ekonomiskt mest

utvecklade länderna år 2010.

I skrivelsen anför regeringen att handels- och

konkurrenspolitik har många gemensamma nämnare och

ofta syftar till liknande ekonomiska mål.

Handelspolitiken bidrar till ökad konkurrens främst

genom en fortsatt reducering av alla former av

handelshinder. Införandet av olika handelsrelaterade

skyddsåtgärder, t.ex. antidumpnings- och

utjämningstullar, kan dock ha konkurrensbegränsande

effekter. Effektiv konkurrens är en viktig

förutsättning för att de vinster som uppnås när

världshandeln liberaliseras inte skall undergrävas

av att företag, privata såväl som statliga, tillåts

agera på sätt som begränsar konkurrensen. Flera av

WTO:s medlemsländer saknar ännu konkurrenspolitik,

medan andra brister i den effektiva tillämpningen av

sina existerande regler. Regeringens förhoppning är

att konkurrensfrågorna skall ingå som en del i en

kommande WTO-runda. Målet bör vara, anför

regeringen, att uppmuntra WTO:s medlemsländer att

införa och effektivt tillämpa en konkurrenspolitik

baserad på ett multilateralt ramverk på

konkurrensområdet. Sverige verkar för att alla

aspekter av sambandet mellan handel och konkurrens

skall uppmärksammas i detta sammanhang.

En stor tvistefråga är i vilken utsträckning olika

handelspolitiska åtgärder som t.ex. antidumpning

skall diskuteras. Både u- och i-länder, vars export

drabbas av antidumpningstullar, har pekat på att de

negativt påverkar konkurrensen på en marknad och

krävt att också handelspolitikens konkurrenseffekter

skall analyseras. Sverige har ett starkt intresse av

att tillämpningen av antidumpning och andra

handelspolitiska skyddsåtgärder begränsas. De

minskar konkurrensen och omvandlingstrycket i

ekonomin och har därmed negativa effekter för

tillväxt och sysselsättning. Regeringen anser att

sådana åtgärder är skadliga inte endast för de

drabbade exportörerna utan också för importlandet

och bör tillgripas endast i undantagsfall. Mycket

restriktiva villkor bör gälla internationellt.

Regeringen önskar att även antidumpning finns med

bland ämnena för en ny förhandling när mandatet

läggs fast.

Handel och miljö är fortfarande en relativt ny och

kontroversiell fråga i WTO-sammanhang. Ett stort

antal frågor som rör sambandet mellan handelspolitik

och miljöpolitik står på arbetsprogrammet. Arbetet

har hittills karakteriserats av stora motsättningar

mellan i- och u-länder. Många u-länder är starka

motståndare till att miljöfrågor diskuteras i WTO.

Synen i dessa länder präglas av en misstänksamhet

att miljöhänsyn skall användas i protektionistiskt

syfte från i-ländernas sida. Arbetet har hittills

lett till få rekommendationer och konkreta förslag

till hur handelsreglerna skulle kunna ändras. Detta

motsvarar knappast Sveriges höga ambitionsnivå på

området, menar regeringen. Sambandet mellan

handelspolitik och miljöfrågor är ett prioriterat

område för Sverige och gemenskapen som helhet i WTO-

sammanhang. Ett viktigt övergripande svenskt mål är

att så långt som möjligt undanröja risken för

konflikt mellan miljöpolitiska och handelspolitiska

beslut. Målet är att Sveriges internationellt

jämförelsevis progressiva miljöpolitik skall få

internationell spridning samtidigt som våra

handelsförbindelser skall vara intakta eller

förbättras. EU-kommissionen och EU:s medlemsländer

verkar inom WTO för att handel och miljö skall

omfattas av en ny runda. Regeringen ser det som

angeläget att miljöperspektiven kan integreras i de

kommande förhandlingarna och att handels- och

miljöfrågorna ges en skarpare profil i WTO.

Regeringens bedömning är att framsteg på handels-

och miljöområdet i samband med en ny runda också

förutsätter att ett mer långsiktigt tänkande inleds

om hur dessa frågor bäst kan integreras och vad som

bör prioriteras. Handels- och miljöfrågorna har

bäring på många olika avtal i WTO. EG kommer under

våren 1999 att inleda en analys, som bl.a. omfattar

en översyn av tidigare positioner. EG:s

principinställning, att handel och miljö bör

inkluderas inom ramen för en ny runda, har uttalat

stöd hos många i-länder. Många u-länder är dock

fortsatt skeptiska till området, som man inte anser

bör behandlas inom WTO:s ram över huvud taget.

Regeringens bedömning är att framsteg inom området

handel och miljö endast kommer att bli möjliga genom

att ingå som en del i en större förhandlingsrunda.

WTO och dess återkommande ministerkonferenser

erbjuder ökade möjligheter att även i

handelssammanhang föra en dialog om handel och

arbetsvillkor. Enligt regeringen kompliceras

situationen av att en samlad u-landsgrupp befarar

att krav avseende mänskliga rättigheter i WTO skall

utnyttjas i protektionistiskt syfte för att stänga

ute konkurrenter från u-länderna från t.ex. Förenta

staternas och EU:s marknader. Denna misstänksamhet

kvarstår trots att syftet inte är att behandla t.ex.

löneskillnader, vilket direkt skulle slå mot vissa

u-länders konkurrensfördelar i världshandeln, utan

endast grundläggande mänskliga rättigheter.

Regeringen anser att det finns behov av att utveckla

dialogen om dessa frågor i WTO. Om framsteg skall

nås måste diskussionerna bygga på förtroende och

inte på hot om handelsrepressalier. En sådan dialog

skulle även utgöra ett fortsatt stöd för det arbete

som Internationella arbetsorganisationen (ILO) utför

för att förbättra efterlevnaden av grundläggande

mänskliga rättigheter på arbetslivets område.

Regeringen understryker att frågan om grundläggande

rättigheter i arbetslivet och handeln har en sådan

sprängkraft att den skulle kunna äventyra starten av

en ny förhandling. I skrivelsen uttalas att den

politiska dialogen inom WTO kan utgöra ett stöd för

opinionsbildande verksamhet och för frivilliga

åtgärder, t.ex. uppförandekoder, inom näringslivet.

I WTO studeras också öppenheten i den offentliga

upphandlingen enligt ett beslut från 1996 års

ministerkonferens i Singapore. Enligt beslutet skall

ett förslag till avtal, som skulle gälla för alla

WTO-medlemmar, utarbetas. Resultatet skall

presenteras för 1999 års ministerkonferens. I

skrivelsen sägs att flertalet u-länder har en

avvaktande hållning till det pågående arbetet, som

löper långsamt. Ämnet berör problemet med korruption

i den offentliga upphandlingen, som är särskilt

känsligt för många u-länder. Korruption av detta

slag är ett stort problem. Sverige fäster särskild

vikt vid att utnyttja arbetet i WTO för att bekämpa

mutor och korruption inom upphandlingsområdet.

I skrivelsen utpekas korruptionen som ett stort

handelshinder. Förutom de åtgärder som vidtas inom

ramen för den offentliga upphandlingen är

förenklingar i handelsprocedurer ett sätt att minska

förekomsten av korruption, anser regeringen. Det är

en svensk ambition att inom WTO utvidga diskussionen

om korruption så att den även tas upp i ett

handelspolitiskt sammanhang. I skrivelsen hänvisas

till den konvention som antogs av OECD-länderna år

1997, och som trädde i kraft i början av år 1999,

med syfte att förbjuda bestickning av utländska

offentliga tjänstemän i internationella

affärstransaktioner. Konventionen är öppen för

anslutning även för icke-OECD-länder, och

regeringens ambition är att arbeta för att få fler

länder att ansluta sig till denna konvention.

Vid förra årets ministermöte i WTO beslutades dels

att handelspolitiska frågor i samband med

elektronisk handel skall analyseras ytterligare i

WTO, dels att den elektroniska handeln också

fortsättningsvis skall vara fri från tullar och

avgifter utöver dem som gäller vid normal handel

(dvs. en vara som beställs elektroniskt från ett

annat land beläggs med tull på sedvanligt sätt då

den passerar gränsen, medan den elektroniska

transaktionen inte belastas med avgifter från

myndigheternas sida). I skrivelsen sägs att ett

omfattande analysarbete pågår inom såväl OECD som

WTO angående olika aspekter av elektronisk handel,

inklusive frågor om konsumentsäkerhet och

beskattning. Målet är att utreda hur WTO:s regelverk

beträffande varor, tjänster och immaterialrätt

förhåller sig till den elektroniska handeln. Det är

enligt skrivelsen oklart vad som kan komma att ingå

i kommande förhandlingar. Om viktiga

handelspolitiska aspekter av elektronisk handel ej

täcks av nuvarande regelverk behöver detta

kompletteras, lyder regeringens budskap.

En översyn av avtalet för tvistlösning i WTO

påbörjades år 1998. Tvistlösningssystemet skall

säkerställa efterlevnad av WTO-avtalen, och systemet

anses av såväl medlemsländer som utomstående

experter fungera ganska väl. Detta hindrar inte att

det lagts fram många relativt långtgående förslag

till förändringar, bl.a. från EG, Förenta staterna

och Japan. Regeringen påpekar att det s.k.

banankriget mellan Förenta staterna och EG

demonstrerar en del av tvistlösningssystemets

brister. Båda parter i konflikten hävdar att man

följer WTO:s regelverk. Tolkningarna av

bestämmelserna är så olika att parterna, trots långt

utdragna förhandlingar, inte kunnat komma överens

utan balanserat på randen till ett handelskrig.

Detta belyser, anför regeringen, att den viktigaste

frågan när det gäller oklarheterna i

tvistlösningsmekanismen är hur avtalet reglerar

efterlevnaden av fattade WTO-beslut; om t.ex. en

part efter tvistlösning gjort förändringar i sin

lagstiftning och därmed anser sig ha följt utslaget,

kan motparten fortfarande hävda att förändringarna

är otillräckliga.

Motionerna

I motion 1998/99:N7 (m) understryks vikten av att

stärka WTO som institution och förbättra dess

mekanism för konfliktlösning. Motionärerna pekar på

det s.k. banankriget mellan Förenta staterna och EU

som ett skäl för detta. WTO:s trovärdighet och

respekten för organisationens tvistlösningssystem

måste ökas, sägs det, genom skärpta regler som

förhindrar långdragna processer. Den möjlighet som

EU utnyttjat, att genom minimala förändringar och

med juridiska hårklyverier förhala nya prövningar

inom WTO, måste elimineras. Om så ej sker menar

motionärerna att det föreligger en påtaglig risk för

ökad protektionism genom att länder vidtar ensidiga

straffåtgärder. Det anförs också att det inte är

acceptabelt att starka medlemsländer som Förenta

staterna åsidosätter WTO:s tvistlösningsmekanism och

tillgriper ensidiga sanktioner för att driva igenom

sin ståndpunkt.

I motionen pläderas för att EU bör sätta ett

ambitiöst mål för den nya förhandlingsrundan. Målet

bör vara att avskaffa alla tullar till i-länderna.

Den genomsnittliga tullnivån för industrivaror är i

EU i dag 3-4 %. EU:s förhandlingsbud bör vara 0 %

för i-länder, skriver motionärerna. Men

jordbruksprodukter utgör en komplicerande faktor,

uttalas det. EU:s subventionsgrad vad beträffar

jordbruksprodukter är ca 40 %, medan Norge har en

motsvarande subventionsgrad på 80 %, Förenta

staterna 16 % och Nya Zeeland 1 %. Motionärerna

finner det inte sannolikt att en nolltullnivå på

jordbruksprodukter kan uppnås i samband med att en

sådan frambringas för industrivaror. EU bör dock,

som den största aktören i WTO med betydande

subventioner, lägga fram en bindande plan för hur

den europeiska jordbrukspolitiken skall integreras

med världsmarknaden. På sikt, framhåller

motionärerna, måste målet vara att låta marknaden

för jordbruksprodukter fungera utan kvoter, pris-

och produktionsinterventioner.

Ett annat område som motionärerna finner vara

angeläget att uppmärksamma i de kommande

förhandlingarna gäller bruket av s.k.

antidumpningstullar. Det erinras om att

antidumpningstullar är ett av de få kvarvarande

protektionistiska instrument som tillåts inom WTO.

Dess användning är ytterst problematisk, sägs det,

eftersom vapnet kan missbrukas med

konkurrenshämmande effekter som följd. Även om en

överenskommelse inte kan nås inom WTO rörande

antidumpning bör EU likväl avsäga sig möjligheten

att införa antidumpningstullar.

I motionen uppmärksammas också nya och växande

områden som måste omfattas av förhandlingarna. Det

erinras om att en allt större del av

förädlingsvärdet är tjänsteproduktion som, inte

minst genom elektronisk handel, har en stor

utvecklingspotential. Därför är det viktigt att

Sverige inom EU verkar för en liberaliserad handel

med tjänster, skriver motionärerna. Deras

uppfattning är att den elektroniska handeln kan

bidra till många välfärdsvinster samt i flera fall

även olika typer av miljövinster. Eftersom handeln i

stor utsträckning är internationell är det av

största vikt att EU deltar i och försöker påverka

regelutvecklingen i det internationella samarbetet,

lyder budskapet.

Ett annat tema i motionen gäller tekniska

handelshinder. Motionärerna påminner om att även EU

en gång hade att undanröja denna form av besvär vid

skapandet av den inre marknaden. I motionen anges

två sätt att hantera problemet. En utväg är att låta

skilda nationella standarder ersättas av en gemensam

standard. Det är i stor utsträckning ett

tillvägagångssätt som används inom EU, och det

arbetet utgör en substantiell del av de direktiv som

antas av EU. Dock anförs att detta är ett

tillvägagångssätt som endast i undantagsfall är

möjlig för WTO; enligt detta alternativ skall en

övernationell gemensam lagstiftning beslutas av 134

WTO-medlemmar där var och en har vetorätt, vilket

ställer mycket höga krav på förhandlingsinsatser. En

annan lösning som enligt motionärerna bör övervägas

är ett system med en ursprungslandsprincip, inom EU

mer känd som Cassis de Dijon-principen. Det skulle

innebära en överenskommelse att ömsesidigt erkänna

att om en vara är godkänd för försäljning i ett WTO-

land får försäljning av den inte hindras i ett annat

WTO-land.

I motionen behandlas också relationen mellan WTO

och u-länderna. Ett problem för den tredje världen

är att man har för få direktinvesteringar.

Långsiktiga direktinvesteringar på goda

affärsmässiga grunder är mer beroende av

marknadsekonomiska institutioner och förutsägbarhet

i statsmaktens agerande. På denna punkt sägs i

motionen att ett avtal inom ramen för WTO som bygger

på icke-diskriminering, dvs. att utländska

investeringar skall behandlas på samma sätt som

inhemska, kan reducera osäkerheten. Därmed

underlättas kapitalöverföring men också överföring

av kunskaper och utvecklingskraft till u-länderna. I

motionen understryks att dolda hinder i form av

miljö- och arbetsmiljöklausuler som konkurrenssvaga

branscher i väst så ofta begär kan inte accepteras -

vare sig i handelsavtal eller i avtal om

direktinvesteringar. Det är - med undantag av

direkta av FN beslutade sanktioner - aldrig rimligt

att strypa exportmöjligheterna för fattiga länder,

anförs det. Motionärerna vill också att WTO antar

etiska regler för att bekämpa korruption. Genom

minskad korruption, bättre fungerande marknad, ett

ökat konkurrenstryck och en renodling av

statsmaktens övervakande funktion underlättas

villkoren för framför allt de små företag som har

svårt att fungera i ett korrumperat system.

Slutligen påpekar motionärerna att det inom EU har

varit en mycket bred, om än inte fullständig,

enighet om att bygga ett transatlantiskt

frihandelsområde med Förenta staterna och Kanada.

Skapandet av ett transatlantiskt frihandelsområde

kan också tjäna som ett föredöme för hur regionala

frihandelsområden kan länkas samman. I motionen

yrkas att Sverige verkar för att denna idé snarast

skall kunna genomföras. I kombination med förslagen

om nolltullar på industrivaror och en

avvecklingsplan för jordbruket innebär detta

långtgående förbättringar inom frihandelns område.

I motion 1998/99:N8 (c) uttalas att Centerpartiet

stöder ambitionen att en ny förhandlingsrunda inom

WTO skall bli bred och omfattande. Det går knappast

att överskatta handelns betydelse för

välståndsutvecklingen i Sverige, skriver

motionärerna. Att förbättra förutsättningarna för

svenska exportföretag och främja svenskt näringsliv

och svenska intressen utomlands är en allt viktigare

uppgift för regering och statsförvaltning. Dock är

det viktigt, anförs det, att en ny förhandlingsrunda

inom WTO omfattar frågeställningar av betydelse för

handel och miljö respektive handel och

arbetsvillkor. Motionärerna erinrar om den mångåriga

diskussion som förts om hur en öppnare och friare

handel kan förenas med större miljöhänsyn. I

förhållandet mellan i- och u-länder är frågan

känslig, sägs det, samtidigt som det råder enighet

om att handel påverkar miljön. Det gäller att komma

till rätta med drivkrafterna bakom

miljöförstöringen, lyder budskapet i motionen.

Världen behöver fler gemensamma

miljööverenskommelser inom ramen för FN, men också

till grund för samarbetet inom WTO. I motionen

understryks att det aldrig får betraktas som ett

handelshinder inom WTO att uppfylla internationella

miljöavtal. I stället behövs det klara regler i WTO

för hur brott mot sådana avtal skall hanteras i

handeln.

Ett annat centralt budskap i motionen gäller frågan

om handeln med jordbruksvaror. Här sägs att en

omfattande handel med jordbruksråvaror och förädlade

livsmedel är direkt och indirekt avgörande för den

internationella livsmedelssäkerheten. Motionärerna

erinrar om att jordbruket numera är inordnat i det

multilaterala handelsregelverket, vilket skapar

förutsättningar för en utvecklad handel med

jordbruksprodukter. De framsteg som nåddes i

Uruguayrundan måste, sägs det, följas upp och

analyseras inför kommande handelspolitiska

diskussioner inom WTO. En ökad marknadsinriktning är

en god vägledande princip, och handeln med

jordbruksprodukter bör även fortsättningsvis

integreras i de multilaterala handelssystemen.

Men, skriver motionärerna, en liberalisering av

jordbrukshandeln får inte göras till ett

självändamål. Även i denna motion hänvisas till

stora exportländer för jordbruksprodukter; här sägs

att Nya Zeeland, Australien, Förenta staterna och

Kanada driver på för att tvinga övriga länder att

avskaffa ersättningssystemen till bönderna. I

motionen riktas kritik mot att regeringen driver en

extrem avregleringslinje när det gäller handel på

jordbruksområdet trots att Sverige saknar

geografiska och klimatologiska förutsättningar för

att bli ett stort exportland för jordbruksprodukter.

Den svenska regeringens snäva syn på jordbruket som

endast ett problemområde för den globala handeln är

föga konstruktiv, lyder omdömet i motionen. I

stället bör, enligt motionärerna, Sverige ställa sig

bakom principerna för EU:s gemensamma

jordbrukspolitik. Syftet med denna politik är att

värna en "europeisk modell" för jordbruket som

bygger på en levande landsbygd, en god djuromsorg

och miljöhänsyn. Sverige bör verka för att EG i de

kommande WTO-förhandlingarna slår vakt om denna

europeiska modell. Det svenska jordbrukets mervärden

i fråga om miljöanpassning, säkra livsmedel och god

djuromsorg får inte förloras på vägen i en evig jakt

på lägre livsmedelspriser och ökad import som

självändamål. Det går, anförs det, att värna den

europeiska modellen av jordbruk parallellt med att

EU sänker sitt tullskydd mot omvärlden. Handel med

jordbruksprodukter får heller inte exkluderas när EU

upprättar handelsavtal med exempelvis länder i

Afrika. Motionärerna ställer sig bakom den kritik

som riktas från många utvecklingsländer att gällande

WTO-avtal på jordbruksområdet är alltför

exportorienterat. I stället måste ett nytt WTO-avtal

enligt motionärerna ge utvecklingsländerna bättre

förutsättningar att utveckla den nationella

livsmedelsförsörjningen.

Motionärerna kräver också att Sverige kraftfullt

stöder EU:s kamp inom ramen för GATT-systemet mot

import av hormonbehandlat kött och omärkta

genmodifierade produkter. Motionärerna hyser oro

över det begränsade utrymme dessa frågor får i

regeringens skrivelse. Sverige bör tydligare driva

frågor om livsmedelskvalitet och livsmedelssäkerhet

inför en ny WTO-runda. Försiktighetsprincipen i WTO

måste göras till ett reellt redskap i WTO-

regelverket. Detta kräver, menar motionärerna, ökade

insatser från EU när det gäller forskning om säkra

livsmedel. EU får inte förlora kampen mot Förenta

staterna när det gäller importförbudet av

hormonbehandlat kött eller när det gäller kravet på

märkning av genmodifierade livsmedel. I motionen

sägs att det blir allt viktigare att ge konsumenten

bästa tänkbara varuinformation. Ursprungsmärkning av

livsmedel ger möjlighet för konsumenten att välja

produkter från länder där antibiotika i djurfoder,

hormonbehandling och osund avel redan nu är

förbjudet. Motionärerna begär att Sverige skall

verka för att EU i de kommande WTO-förhandlingarna

driver kravet på ursprungsmärkning av

livsmedelsprodukter som ett medel för att stärka

konsumenternas makt.

I motion 1998/99:MJ749 (c) argumenteras för att

relationen mellan handels- och miljöregler skall

övervägas. En utgångspunkt måste vara att globala

miljöproblem skall lösas genom multilateralt

samarbete. Motionärerna anser att det är viktigt att

det i WTO bereds utrymme för att upprätthålla

överenskomna miljökonventioner. Det sägs också att i

förhandlingar om multilaterala handelsavtal måste

målet vara att nå överenskommelser som är

demokratiskt förankrade, och som utgår ifrån

folkrätten där hänsyn tas till ägande, miljö,

arbetsrätt och de fattiga ländernas situation.

Småföretagande och böndernas möjlighet till att

hållbart bruka jorden bör stärkas för en positiv

utveckling i länderna. Enligt motionärerna måste

naturresurserna komma det enskilda landet till godo

före multinationella företags intressen.

I motion 1998/99:N9 (fp) understryks att

liberaliseringen av världshandeln har varit en motor

för tillväxt i olika länder. Motionärerna hänvisar

till att det finns en oro främst i i-länderna för

att konkurrens från låglöneländer skall slå ut

företag och jobb i industrivärlden. Men, sägs det,

erfarenheten från vår egen industrialiseringsprocess

visar att ökad öppenhet mot omvärlden ledde till

tillväxt och ökad sysselsättning både i Sverige och

de länder med vilka det funnits ett handelsutbyte.

Att försöka skydda sig mot omvärlden genom tullar

och andra handelshinder kan verka tryggt på kort

sikt men leder bara till förstelning, sämre standard

och lägre sysselsättning. Därför, anför

motionärerna, är fortsatta förhandlingar inom WTO om

ytterligare liberaliseringar av handeln och

förbättring av de internationella spelreglerna

mycket angelägna från svensk synpunkt.

En ny WTO-runda måste ha en bred inriktning, sägs

det vidare i motionen. De områden som identifieras

är bl.a. jordbruk, tjänster, elektronisk handel,

sambandet mellan handel och investeringar,

konkurrenspolitik och offentlig upphandling. Även

tvistlösningssystemet inom WTO bör enligt

motionärerna ses över. Också i denna motion hänvisas

till det s.k. banankriget mellan EG och Förenta

staterna där båda parter hävdar att man anpassat sig

till WTO:s regler. Förutom det beklagliga i att EU

över huvud taget givit sig in på något som i

praktiken liknar protektionism visar detta fall,

skriver motionärerna, att frågan om hur WTO:s regler

skall följas behöver lösas. Även handeln med

jordbruksprodukter betraktas i motionen som en

nyckelfråga. Den senaste tidens problem, sägs det, i

jordbruksförhandlingarna inom EU visar på behovet av

liberaliseringar inom detta område. Även

multilaterala överenskommelser som stärker

konkurrenspolitiken bör eftersträvas, liksom att

minska möjligheterna för länder att använda sig av

antidumpningsklausuler.

Vidare påpekas i motionen att frågan om avvägningen

mellan handel och miljö delvis är en kontroversiell

fråga inom WTO. Många u-länder betraktar miljökrav

som dold protektionism. Om miljöfrågor skall kunna

inkluderas i en kommande WTO-runda så krävs enligt

motionärerna att u-länderna kan se fördelar med att

gå in i sådan en förhandling. Även frågan om

internationell handel och arbetsvillkor identifieras

i motionen som ett konfliktfyllt område där u-

länderna på motsvarande sätt betraktar krav på

förbättrade arbetsvillkor som en form av

protektionism. Ett bättre sätt att åstadkomma

resultat inom dessa två kontroversiella områden kan

enligt motionärerna vara att konsumenterna ställer

krav på de produkter som bjuds ut och på så sätt via

de multinationella företagen driver fram bättre

arbetsvillkor och utbildning i de u-länder där dessa

företag är verksamma.

Vissa kompletterande uppgifter

I det handelspolitiska betänkandet våren 1998 (bet.

1997/98:NU13) behandlade utskottet en del av de

frågeställningar som nu är aktuella. Utskottet

anförde (s. 8) att Sverige även fortsättningsvis

aktivt skall delta i ett systematiskt arbete för att

befästa och stärka förtroendet för det multilaterala

handelssystemet, liksom för WTO. Frihandel är en av

de viktigaste förutsättningarna för näringslivets

tillväxt och konkurrenskraft, framhöll utskottet,

och det ansågs som angeläget att Sverige fortlöpande

bevakar frihandelsintresset i EU-samarbetet och

driver på övriga medlemsstater i riktning mot en

större öppenhet mot omvärlden. Detta gällde inte

minst beträffande u-ländernas viktigaste

exportvaror. Utskottet underströk det starka samband

som råder mellan en liberaliserad världshandel och

förutsättningarna för att åstadkomma ekonomisk

utveckling, tillväxt och sysselsättning. Minskade

restriktioner för det gränsöverskridande varu- och

tjänsteutbudet ger positiva effekter i de enskilda

ländernas ekonomier och som avspeglas i form av

förbättrad konkurrenskraft, ökade varuflöden och en

förbättrad tillväxt. Förhållandet gäller för såväl

i-länder som u-länder. Att värna frihandelns

principer och ständigt uppmärksamma

protektionistiska inslag i det internationella

handelsutbytet är fundament i den svenska

handelspolitiken, menade utskottet. I betänkandet

underströks också betydelsen av den förbindelse som

finns mellan öppnare handel mellan länder och

förutsättningarna för att åtgärda bristande

arbetsvillkor och miljöskydd. Samtidigt erinrade

utskottet om att både Sverige och EU i WTO:s arbete

med handel och miljö verkar för att de multilaterala

bestämmelserna skall kunna stödja handelsbegränsande

åtgärder vidtagna inom ramen för miljökonventioner.

Men, anfördes det, ett hårt förhandlingsarbete

kommer att krävas i WTO:s miljökommitté för att i

praktisk handling integrera miljöhänsynen i

handelsreglerna.

I en reservation (m, fp, kd) argumenterades (s. 19)

för att Sverige med kraft måste motverka de

tendenser till förtäckt protektionism som

framskymtar när begreppet socialklausul förs fram.

Enligt reservanternas uppfattning tedde det sig

mycket tveksamt om det går att integrera regler om

arbetsvillkor i de internationella handelsavtalen

och samtidigt behålla en i verklig mening fri

handel. Dessa farhågor bekräftas, anfördes det, av

att u-länderna så gott som enhälligt har motsatt sig

initiativ från i-ländernas sida att införa krav i

fråga om arbetsvillkor. Bedömningen de tre partierna

gjorde var att motståndet från u-ländernas sida

bottnar i rädsla för protektionistiska strävanden

från i-ländernas sida. Det finns, sades det, en risk

för att bestämmelser om arbetsvillkor kan få en

motsatt verkan mot den avsedda. De ville också varna

för att med miljöfrågorna som utgångspunkt göra

ingrepp i det internationella handelssystemets

allmänna regler. Reservanterna hävdade att på

motsvarande sätt som gäller för avtalsklausuler om

arbetsvillkor kan miljöklausuler leda till

införandet av protektionistiska handelsregler som

hindrar u-länderna i deras utveckling mot en bättre

ekonomisk situation och förmåga att komma till rätta

med egna miljöproblem.

I en annan reservation, lämnad av företrädarna för

Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna, förordades

(s. 20) att Sverige aktivt och på ett konstruktivt

sätt måste driva frågorna om arbetsvillkor och miljö

i den internationella handelspolitiken.

Reservanternas uppfattning var att en

överenskommelse bör kunna nås inom WTO om vissa

minimistandarder när det gäller både miljö och

arbetsvillkor. Det är angeläget, sades det, att

regeringen arbetar systematiskt och pådrivande för

att sådana villkor inarbetas i WTO-systemet och i

andra handelsavtal. Här menade de att miljö- och

socialklausuler kan införas utan att detta skall

betraktas som icke-tariffära handelshinder.

Utrikesutskottets yttrande

Utrikesutskottet ser, i likhet med regeringen, det

som angeläget att en ny WTO-runda - en

millennierunda - inleds vid det tredje ministermötet

i Seattle i november 1999. Bedömningen är att flera

nya områden, såsom investeringar och

konkurrensfrågor, behöver föras in i WTO.

Tjänstehandeln spelar en allt större roll i världens

ekonomier. Regelverket för internationell handel med

tjänster behöver utvecklas, sägs det. Den

förberedelseprocess som pågår inom EU blir

avgörande, anser utrikesutskottet, för vilka frågor

som gemenskapen kommer att driva vid

förhandlingarna. Sverige måste, uppmanas det, driva

sina intressen och positioner på ett aktivt sätt i

denna process.

Den kommande rundan måste, skriver

utrikesutskottet, ta stor hänsyn till u-ländernas

intressen. För att u-länderna själva skall kunna

driva sina frågor är det viktigt att de kan delta på

ett aktivt sätt i förhandlingarna. I de fall Sverige

kan bidra till att stärka u-ländernas kapacitet att

delta i förhandlingsprocessen bör detta ges

prioritet. Det är också viktigt, sägs det, att

stödja utvecklandet av handel mellan u-länder. De

senaste decenniernas ekonomiska utveckling har visat

att deltagande på världsmarknaden är fördelaktigt

även för u-länderna. De u-länder som lyckats bäst

med att minska fattigdomen är de som öppnat sina

ekonomier. I yttrandet erinras om de samband som

finns mellan öppna ekonomiska system, demokratiskt

styrelseskick och respekt för mänskliga rättigheter.

Utrikesutskottet instämmer i regeringens bedömning

att jordbruket är en nyckelfråga i de kommande

förhandlingarna. I yttrandet konstateras att

jordbruket i EU även efter införandet av Agenda 2000

kommer att få betydande subventioner och tullskydd.

Vid den kommande WTO-rundan måste dock EU ställa in

sig på att i högre grad än tidigare tillmötesgå u-

ländernas krav på ökat marknadstillträde, skriver

utrikesutskottet. Priserna på jordbruksprodukter är

artificiellt låga till följd av stora överskott i EU

och andra industrialiserade länder, vilket orsakar

producenter i tredje världen förluster. Att främja

jordbruket i tredje världen, sägs det i yttrandet,

innebär att stärka dess villkor. Ett viktigt steg är

att minska jordbrukssubventionerna och därmed den

dumpning av överskott som bönder i u-länderna inte

kan konkurrera med. Vidare bör, enligt

utrikesutskottet, hänsyn tas till jordbrukets

multifunktionella roll. Resultatet av de kommande

förhandlingarna måste främja livsmedelssäkerhet,

särskilt i u-länderna. Det är viktigt att WTO:s

regler verkar för att främja ett ekologiskt hållbart

jordbruk.

Utrikesutskottet ställer sig också bakom

regeringens slutsats att miljö- och handelspolitik

måste vara ömsesidigt förstärkande. Allmänt sett

skapar ytterligare liberaliseringar på

handelsområdet förutsättningar för en effektivare

resursanvändning. Samtidigt kan ökad internationell

handel som inte åtföljs av en ansvarsfull

miljöpolitik ha negativa konsekvenser på miljön. I

yttrandet konstateras att Sverige och EU intar

positionen att en ny WTO-runda skall omfattas också

av kopplingen mellan handel och miljö. Det är

viktigt att miljöfrågornas betydelse tydligt

markeras i WTO. Utrikesutskottet menar att de

åtaganden som världens länder har gjort på

miljöområdet, bl.a. Agenda 21, inte får undergrävas

av ett WTO-avtal. Här hänvisas i yttrandet till den

s.k. Århusdeklarationen som år 1998 antogs av FN:s

ekonomiska kommission för Europa (ECE) där det bl.a.

fastslogs att WTO-regler helt och fullt måste ta

hänsyn till behovet av en hög nivå på skyddet för

miljön. Då blir också den från Riokonferensen

fastslagna försiktighetsprincipen vägledande. Det är

samtidigt viktigt, sägs det, att regler på området

tar hänsyn till u-ländernas oro för dold

protektionism.

Utrikesutskottet föreslår inget initiativ av

riksdagen med anledning av de nu aktuella

motionsyrkandena.

Utskottets ställningstagande

Näringsutskottet vill inledningsvis upprepa sin

tidigare framförda ståndpunkt att det i högsta grad

är ett svenskt intresse att värna frihandelns

principer och ständigt uppmärksamma

protektionistiska inslag i det internationella

handelsutbytet. Sverige måste enligt utskottets

mening även fortsättningsvis delta aktivt i arbetet

med att befästa och stärka förtroendet för det

multilaterala handelssystemet. I de förhandlingar

som förs bland länderna i EU-kretsen för att mejsla

ut de positioner som gemenskapen skall inta inför de

kommande förhandlingarna är det viktigt att Sverige

energiskt försöker vinna stöd för en linje som går

ut på ytterligare avregleringar, inte minst på

jordbruksområdet, så att u-ländernas viktigaste

exportvaror kan få avsättning på den europeiska

marknaden.

Utskottet ställer sig bakom regeringens

principiella uppfattning att en kommande WTO-runda

bör ha en bred och omfattande dagordning. Ett

tjugotal förhandlingsområden diskuteras, och ur

svensk synpunkt utgör jordbruk och tjänster, liksom

miljö och mänskliga rättigheter, prioriterade

områden. I likhet med utrikesutskottet anser

utskottet att flera nya områden, såsom investeringar

och konkurrensfrågor, behöver föras in i WTO.

Utskottet kan konstatera att det i ett väsentligt

antal frågor finns en värdegemenskap mellan här

aktuella motioner och regeringens skrivelse i synen

på förutsättningarna för de kommande förhandlingarna

och inriktningen på de svenska positionerna inom de

viktigaste förhandlingsområdena. De synpunkter som

framförs i motionerna 1998/99:N7 (m) och 1998/99:N9

(fp) om inriktningen på förhandlingarna rörande

jordbruksområdet, industritullarna, tjänstehandeln,

konkurrenspolitiken, antidumpning, offentlig handel

och korruption synes i stora delar stå i

överensstämmelse med de uppfattningar som uttrycks i

regeringens skrivelse.

Jordbruket är en nyckelfråga i de kommande

förhandlingarna, vilket också påpekas i yttrandet

från utrikesutskottet. Den jordbrukspolitiskt

reglerade högprislinjen inom EU och ett antal andra

i-länder driver produktionen inom dessa länder och

resulterar i en överskottssituation. Ett viktigt

steg är att minska jordbrukssubventionerna och

därmed den dumpning av överskott som bönder i u-

länderna inte kan konkurrera med. Utskottet kan i

likhet med vad som sägs i motion 1998/99:N8 (c) se

fördelar med vad som i motionen karakteriseras som

den europeiska modellen där en levande landsbygd, en

god djuromsorg och miljöhänsyn står i förgrunden.

Detta får dock inte enligt utskottets uppfattning

förhindra en nödvändig anpassning och en avreglering

av EG:s jordbrukspolitik. De mål som nämns i

motionen måste alltså uppfyllas inom ramen för en

fortsatt marknadsanpassning av den europeiska

jordbrukspolitiken.

I sistnämnda motion anförs också att en ny

förhandlingsrunda i WTO måste omfatta

frågeställningar av betydelse för handel och miljö

respektive handel och arbetsvillkor. När det gäller

sambanden mellan de kommande WTO-förhandlingarna och

hänsynen till miljö och arbetsvillkor finns det

anledning att erinra om att både Sverige och EU i

WTO:s arbete verkar för att handelsregelverket skall

kunna stödja handelsbegränsande åtgärder vidtagna

inom ramen för miljökonventioner. Det finns behov av

att se över relationen mellan handels- och

miljöregler samt att i förhandlingarna innefatta

relationerna mellan ägande, miljö, arbetsrätt och de

fattiga ländernas situation - något som också

påpekas i motion 1998/99:MJ749 (c). I likhet med vad

utrikesutskottet anför får inte de åtaganden som

världens länder har gjort på miljöområdet, inom

ramen för bl.a. Agenda 21, undergrävas av ett WTO-

avtal. Dock inser utskottet de svårigheter som

föreligger att hantera dessa frågor; många u-länder

ser de krav som reses från i-ländernas sida

beträffande mänskliga rättigheter i arbetslivet och

miljöhänsyn mer som förtäckta protektionistiska

strävanden än omsorg om de värden som anspråken sägs

ämna skydda. Även här måste balanserade

förhandlingslösningar sökas som förmår undanröja den

atmosfär av misstänksamhet som nu omgärdar dessa två

frågeområden.

Avslutningsvis välkomnar utskottet den

beredningsorganisation som regeringen anmäler i

skrivelsen. Den breda kontaktyta mot näringsliv,

fackföreningsrörelse och folkrörelser som

eftersträvas under förhandlingsarbetet kommer att

innebära goda möjligheter till insyn, ökade

kunskaper om innebörden i olika

förhandlingslösningar samt en öppen dialog mellan de

förhandlingsansvariga och den mångfald av intressen

som av olika skäl anmäler sig i det stora antal

frågor som skall dryftas under förhandlingsperioden.

Utskottet vill också för sin del framhålla vikten av

att riksdagen på lämpligt sätt med viss frekvens

informeras om förhandlingsläget.

Med det sagda avstyrker utskottet motionerna

1998/99:N7 (m), 1998/99: N8 (c), 1998/99:MJ749 (c) i

här berörd del och 1998/99:N9 (fp).

Det multilaterala investeringsavtalet

Inledning

Förhandlingarna om ett multilateralt avtal om

investeringar (MAI) pågick från hösten 1995 fram

till hösten 1998 mellan de 29 OECD-länderna samt EU-

kommissionen. Målet för förhandlingarna var att

skapa ett avtal med hög standard på åtaganden om

investeringsliberalisering, att värna om icke-

diskriminering och investeringsskydd samt att

åstadkomma en effektiv tvistlösningsmekanism.

Avsikten var att avtalet skulle vara öppet för

anslutning även för länder utanför OECD-kretsen.

Bakgrunden till förhandlingarna var bl.a. det

arbete som under lång tid hade pågått med att

liberalisera kapitalrörelserna mellan OECD-länderna

och att säkerställa likabehandling för

investeringar. Problemen med olika

investeringsvillkor hade framstått som allt

tydligare. Bristen på överskådliga, lätt

tillgängliga regler och ett sammanhängande gemensamt

synsätt ansågs ha inneburit ett stort mått av

osäkerhet och oförutsägbarhet både för offentliga

och privata aktörer på marknaden. Under den tid som

MAI-förhandlingarna pågick bedömdes ca 1 600

bilaterala investeringsavtal vara i kraft. Därutöver

existerade ett stort antal olika internationella

avtal som i varierande grad innehöll skilda former

av regler för internationella direktinvesteringar.

Avsikten med att åstadkomma ett enhetligt

multilateralt regelverk för investeringar var att

skapa en större tydlighet, en minskad osäkerhet både

för enskilda stater och investerare samt

förenklingar jämfört med den föreliggande

situationen.

En hörnsten i förhandlingarna var alltså att få

till stånd en likabehandling mellan utländska och

inhemska investerare. Detta betydde att en utländsk

investerare inte skulle behandlas vare sig sämre

eller bättre än en inhemsk investerare. Ett land som

anslöt sig till MAI skulle inte tvingas att ändra

sina bestämmelser för företagens investeringar

förutsatt att regelverket tillämpades icke-

diskriminerande. Ett land med t.ex. höga miljökrav

kunde behålla dessa, och även förstärka dem, under

förutsättning att reglerna inte gjorde åtskillnad

mellan utländska och inhemska investerare. Undantag

kunde begäras i avtalet om ett land till följd av

den nationella lagstiftningen bedömde att det inte

fullt ut kunde rätta sig efter vissa MAI-åtaganden.

I MAI-förhandlingarna fanns också en avsikt att

skapa en bindande internationell

tvistlösningsmekanism mellan såväl de

fördragsslutande parterna som mellan investerare och

värdland.

Utkastet till MAI-avtalet, som enligt planerna

skulle slutförhandlas med början under hösten 1998,

utsattes för stark kritik. De invändningar som

riktades mot förslaget gick bl.a. ut på att u-

länderna riskerade att hamna i ett kraftigt

underläge i förhållande till de transnationella

företagen med hänsyn tagen till de villkor som dessa

företag kunde ställa för att genomföra investeringar

i ett enskilt land. Kritik framfördes också mot att

avtalsförslaget inte tog hänsyn till miljöfrågor,

inhemsk skyddslagstiftning avseende t.ex. kultur,

djur, minoriteter och hälsa, skydd för mänskliga

rättigheter, arbetsvillkor och sociala frågor. Mot

bakgrund av den starka opinion som kom till uttryck

mot avtalsförslaget och att Frankrike i oktober 1998

uttryckte stark tveksamhet till ett fortsatt arbete

har förhandlingarna i OECD-kretsen de facto upphört.

Skrivelsen

Av skrivelsen framgår att det inte är aktuellt att

föra över utkastet till MAI-avtalet till WTO. Enligt

regeringens uppfattning måste en

investeringsförhandling i WTO starta om på nytt. Här

sägs att omfattning, målsättning och prioriteringar

i förhandlingen bör fastställas. I skrivelsen

understryks att i en konsensusorganisation som WTO

måste samtliga medlemsländer vara överens om

förhandlingsupplägget. Ett investeringsavtal i WTO

skulle innebära en fortsättning på tidigare arbete

inom organisationen på investeringsområdet. Här

nämns att WTO-länderna sedan drygt två år studerar

sambandet mellan handel och investeringar i en

särskild arbetsgrupp, dock utan att binda sig för

nya förhandlingar. Arbetet i gruppen sker i

samarbete med FN:s konferens för handel och

utveckling (UNCTAD). Men det finns WTO-avtal som

berör investeringar. Tjänstehandelsavtalet (GATS)

täcker investeringar på tjänsteområdet. Utöver det

finns regler i avtalet om handelsrelaterade

investeringsvillkor (TRIMS) där beslut även finns om

att se över avtalet och eventuellt komplettera det

med bestämmelser om investeringspolitik och

konkurrenspolitik. Vidare innehåller avtalet om

handelsrelaterade aspekter av immaterialrättigheter

(TRIPS) och subventionsavtalet bestämmelser om

investeringar.

Det är, skriver regeringen, Sveriges och övriga EG-

länders mål att förhandlingar inom WTO om ett

regelverk för investeringar skall kunna inledas vid

sekelskiftet som en del av nästa förhandlingsrunda.

I dagsläget är det oklart hur ett framtida

investeringsavtal i WTO skulle kunna se ut. Något

färdigt "recept" för ett sådant avtal finns inte.

Regeringen anför att det från svensk utgångspunkt är

önskvärt med regler som stimulerar till öppnare

marknader och minskar risken att investerare utsätts

för diskriminerande och godtycklig behandling, såväl

när det gäller en investeringsetablering som dess

fortsatta verksamhet. Det är angeläget, sägs det,

att ett nytt avtal innehåller regler om

investeringsskydd. Vidare måste ett avtal, enligt

regeringens uppfattning, även så långt som möjligt

stävja osund konkurrens om utländska investeringar.

Exempel på sådan osund konkurrenssnedvridning är

skatterabatter, subventioner, sänkta miljökrav och

försämrad arbetsrätt.

I skrivelsen understryks att ett WTO-avtal om

investeringar inte kan ses isolerat från andra

politikområden. Dess förenlighet med t.ex. målen för

en hållbar utveckling och grundläggande mänskliga

rättigheter måste framgå. I likhet med t.ex.

gällande regler i GATS måste ländernas möjligheter

att skydda sig mot balansrubbande spekulativa

kapitalrörelser tillvaratas. En viktig utgångspunkt

för arbetet är att slå vakt om ländernas

handlingsfrihet att i nationell lagstiftning

förverkliga andra internationella åtaganden som

världssamfundet ställt sig bakom och slå vakt om

utrymmet till nationella regleringar inom miljö-,

social- och regionalpolitik. Ett investeringsavtal i

WTO bör också förankra relevanta principer om

multinationella företags uppförande som har

utarbetats i OECD och Internationella

arbetsorganisationen (ILO). Samtidigt måste u-

ländernas särskilda behov beaktas under

hänsynstagande till deras olika grad av industriell

utveckling. Regeringen betonar att om arbetet med

investeringsfrågor skall kunna förankras i samhället

är det också av stor vikt att det präglas av

öppenhet så att företrädare för t.ex.

fackföreningsrörelsen, näringslivet,

frivilligorganisationer och andra opinionsbildare

kan följa utvecklingen.

Motionerna

I motion 1998/99:U211 (v) sägs att det avtal om

multilaterala investeringar som var på väg att

förhandlas fram inom OECD under år 1998 skulle ha

inneburit ett steg mot en värld där makten flyttas

från medborgarna till ett fåtal transnationella

företag. Enligt motionärerna innehöll MAI-avtalet i

den form som det presenterades våren 1998 en farlig

kombination av begränsningar för vad regeringar får

göra och möjligheter för företag att stämma stater i

processer utan insyn. Det var framför allt

investerarnas intressen som MAI-avtalet avsåg att

skydda. Möjligheter öppnades för de stora företagen

att utmana existerande eller föreslagna lagar, eller

använda skiljedomsprocesser, för att förhindra

oönskad lagstiftning.

Motionärerna konstaterar att MAI-förhandlingarna

numera är avbrutna. Detta innebär, anförs det, att

en diskussion om förutsättningarna för och

inriktningen på nya förhandlingar kan påbörjas. Ett

nytt avtal bör, framhålls det, inriktas på att

stärka demokratin och utformas så att det

långsiktiga arbetet för att skapa en ekologiskt

hållbar värld med respekt för mänskliga och fackliga

rättigheter förstärks.

I motionen argumenteras för att ett nytt

multilateralt investeringsavtal skall vara ett

verktyg för de internationella planer och avtal som

är formulerade inom FN-systemet. Det sägs att ett

kommande avtal måste göra skillnad mellan olika

investeringar; tillämpningen av nationell

miljölagstiftning får inte förhindras om den

uttryckligen avser att stärka skyddet för miljön och

att främja en hållbar utveckling. Ett

internationellt investeringsavtal får vidare inte

begränsa möjligheterna för ett effektivt

genomförande av internationella miljöavtal eller

annat miljöarbete. Det måste också, enligt

motionärerna, stå helt klart att mänskliga

rättigheter, såsom de definieras av FN, går före

företagens rättigheter.

Motionärerna anser att ett nytt avtal bör bli

mindre omfattande än det MAI-avtal som OECD-länderna

förhandlade om. Utgångspunkten för ett sådant avtal

bör vara en generalklausul som garanterar att alla

FN-konventioner - nu gällande eller framtida -

överordnas ett internationellt investeringsavtal.

Vidare måste hänsynen till fattiga länders speciella

villkor och situation prägla avtalsarbetet. I

motionen framhålls vikten av att förhandlingarna

sker under öppenhet och under sådana former att

insyn och inflytande över förhandlingsprocessen

säkras för parlament, medborgare och folkrörelser.

De krav, skriver motionärerna, som ställs på ett

nytt multilateralt avtal om investeringar bör i allt

väsentligt även omfatta de förhandlingar som nu förs

mellan EU och Förenta staterna om ett

transatlantiskt frihandelsområde (New Transatlantic

Market-place, NTM). I motionen varnas för att dessa

förhandlingar annars kan leda till regler som

liberaliserar den internationella synen på

investeringar och påtvingas parter som varken haft

inflytande över eller insyn i dessa förhandlingar.

I motion 1998/99:So461 (fp) hävdas att MAI inte

innehöll den undantagsklausul som normalt ger

staterna rätt att utan hinder av avtalet vidta

åtgärder som skyddar hälsa och miljö. I motionen ges

exempel på effekter vad gäller tobak och alkohol som

motionärerna anser kan uppstå när en sådan rätt inte

finns i ett investeringsavtal. Det påpekas att

flertalet västländer har infört skyddande

lagstiftning beträffande tobak. Inom EU finns beslut

om totalförbud mot tobaksreklam, maximigräns för

tjärhalt i cigaretter, varningstexter m.m. Om ett

investeringsavtal hade trätt i kraft med den lydelse

som MAI hade i denna del skulle länder i framtiden

inte kunnat införa sådan lagstiftning. Här säger

motionärerna att om t.ex. Lettland hade stadgat ett

förbud mot tobaksreklam hade landet kunnat dras

inför domstol och dömas att betala skadestånd till

tobaksbolagen för att landet "exproprierat" deras

investeringar som utgått från en rätt till att fritt

marknadsföra produkten. På motsvarande sätt påpekas

att Sverige sedan länge har ett reklamförbud mot

alkohol. Om t.ex. Estland hade infört motsvarande

förbud i en situation där MAI hade varit i kraft

enligt den utformning avtalet hade år 1998 skulle

stora alkoholföretag kunnat kräva kompensation och

skadestånd. I motionen sägs att sådana effekter inte

kan accepteras, och att stater även i fortsättningen

måste kunna vidta åtgärder som skyddar hälsa och

miljö.

Även i motion 1998/99:U207 (mp) tecknas vissa

principiella utgångspunkter som motionärerna anser

skall gälla för nya förhandlingar om ett nytt

multilateralt investeringsavtal. En förutsättning är

att ett avtal inte får förhindra enskilda länder att

gå före när det gäller att ställa både miljökrav och

sociala krav - rätten att införa hårdare miljölagar,

miljöskatter, bättre arbetsmiljö, lagar som syftar

till jämställdhet och jämlikhet etc. bör vara

grundläggande. Vidare sägs att vid en konflikt

mellan en FN-konvention och det multilaterala

investeringsavtalet skall konventionen vara

överordnad.

Motionärerna karakteriserar Sveriges hållning till

det multilaterala investeringsavtalet som oklar och

otydlig. Samtidigt skapar denna obestämdhet, enligt

vad som framförs i motionen, möjligheter till en

bredare och djupare debatt om hur regeringen bör

agera. Mot denna bakgrund föreslår motionärerna att

regeringen upprättar en skrivelse om förhandlingarna

och att denna går ut på en bred remiss till

folkrörelser. Offentliga utfrågningar bör också

anordnas om viktiga frågeställningar och

konsekvensutredningar bör utarbetas i brett

samförstånd med en vid krets av intressenter.

Motionärerna kräver att frågan behandlas på ett

demokratiskt riktigt sätt i riksdagen, och att

tidtabellen för förhandlingarna anpassas till

demokratiska principer.

Vissa kompletterande uppgifter

I näringsutskottets yttrande (1997/98:NU4y) till

utrikesutskottet våren 1998 med anledning av

skrivelsen (1997/98:60) från regeringen med

berättelse om verksamheten i Europeiska unionen

under år 1997 underströks (s. 9) att det svenska

stödet för MAI och det aktiva deltagandet i

förhandlingarna inom OECD är i linje med det

traditionella svenska engagemanget för en fri och

öppen världshandel baserad på gemensamma regler. I

yttrandet erinrade utskottet om att målet med

förhandlingarna är att skapa ett avtal med hög

standard på åtaganden om investeringsliberalisering,

att värna om icke-diskriminering och

investeringsskydd samt att åstadkomma en effektiv

tvistlösningsmekanism. Utskottets bedömning var att

ett enhetligt multilateralt regelverk för

investeringar skulle innebära minskad osäkerhet och

en kraftig förenkling jämfört med den nuvarande

situationen. Det skulle också på ett positivt sätt

påverka flödet av internationella investeringar till

utvecklingsländerna. Näringsutskottet påminde också

om att det från svensk sida förespråkas att

bestämmelser skall införas i avtalet som skall

förbjuda s.k. positiv diskriminering på miljö- och

arbetsrättsområdet samt att skrivningar skall

inarbetas i avtalet så att statens normala

regleringsmöjligheter på t.ex. miljöområdet inte kan

ifrågasättas.

I en avvikande mening (v, mp) uttrycktes (s. 11)

oro för det sätt på vilket MAI-förhandlingarna hade

bedrivits. Kritik riktades mot att förhandlingarna

hade förts i tysthet och att den nödvändiga

demokratiska insynen i processen hade varit

undermålig. Företrädarna för Vänsterpartiet och

Miljöpartiet ansåg också att det föreliggande

avtalsutkastet uppvisade mycket stora brister vad

gäller miljö- och kulturfrågor samt sociala frågor.

Dessutom framstod avtalets förhållande till

konventioner om skydd för mänskliga rättigheter som

ytterst oklart. Vidare hävdades att det är

investerarens rätt till en oavkortad handlingsfrihet

som styrt utformningen av avtalet. Inriktningen på

det fortsatta förhandlingsarbetet måste därför,

sades det, vara att hävda staters rätt att på

demokratisk grund besluta om regelverk som syftar

till skydd mot t.ex. miljöförstöring, djurplågeri

och utnyttjande av arbetskraft, utan att det

uppfattas som handelshinder.

I det tidigare nämnda handelspolitiska betänkandet

från våren 1998 (bet. 1997/98:NU13) hänvisades till

det nämnda yttrandet till utrikesutskottet.

Utskottet konstaterade (s. 11) att

förhandlingsarbetet var starkt försenat beroende på

den omfattande diskussion som uppstått kring

avtalet. I betänkandet uttalade utskottet

uppfattningen att det varit en styrka om ett

enhetligt, globalt regelverk för investeringar hade

kunnat förhandlas fram inom ramen för WTO.

I en reservation (v, mp) uttalades (s. 21) på nytt

de ståndpunkter som fördes fram i samband med det

ovan redovisade yttrandet till utrikesutskottet.

Utrikesutskottets yttrande

Utrikesutskottet konstaterar i yttrandet att MAI-

förhandlingarna har avbrutits och inte kommer att

återupptas i OECD. När det gäller eventuella

förhandlingar om investeringar i nästa WTO-runda

noterar utrikesutskottet regeringens bedömning att

sådana förhandlingar kommer att starta om på nytt.

En överföring av MAI-utkastet till de nya

förhandlingarna är alltså inte aktuellt, konstateras

det. I yttrandet understryks vikten av att framtida

förhandlingar sker i öppenhet och att hänsyn tas

till u-ländernas behov. Om nya förhandlingar om

investeringar inleds inom WTO förutsätter det,

enligt utrikesutskottets mening, en förändrad

inriktning med större öppenhet och bredd. Ett avtal

som bygger på principen om icke-diskriminering får

inte innebära att enskilda länder förhindras att

driva en självständig politik på t.ex. miljöområdet.

Utskottet påminner även i detta sammanhang om den

tidigare nämnda Århusdeklarationen där det sägs att

multilaterala investeringsavtal effektivt skall

integrera miljöhänsyn så att en hållbar utveckling

stöds och så att möjligheter att bedriva

internationell och nationell miljöpolitik inte

begränsas. Avsikten med ett nytt multilateralt

investeringsavtal i WTO:s regi är att skapa ett

gemensamt regelverk för utländska

direktinvesteringar i olika länder. Eftersom u-

länderna är i majoritet i WTO bör stor hänsyn kunna

tas till deras intressen, anförs det i yttrandet.

Därutöver konstaterar utrikesutskottet att både OECD

och ILO har tagit fram riktlinjer som bl.a. berör

arbetsvillkor. Europaparlamentet har, sägs det,

också tagit initiativ till en uppförandekod för

multinationella företag.

Utrikesutskottet föreslår inget initiativ av

riksdagen med anledning av de nu aktuella

motionsyrkandena.

Utskottets ställningstagande

Som utrikesutskottet konstaterar i sitt yttrande är

MAI-förhandlingarna numera avbrutna och kommer

heller inte att återupptas i OECD. Av regeringens

skrivelse framgår att det inte är aktuellt att föra

över utkastet till MAI-avtalet till WTO-

förhandlingarna. De kommande förhandlingarna om ett

multilateralt handelsavtal i WTO måste alltså starta

om på nytt. Det är Sveriges och övriga EG-länders

mål att förhandlingar om ett regelverk för

investeringar skall kunna vara en del av nästa

förhandlingsrunda i WTO. Enligt utskottets

uppfattning innebär detta starkt förändrade

förutsättningar att nå en förhandlingslösning och

vad en sådan i slutändan kommer att innehålla. I

dagsläget är det oklart hur ett framtida

investeringsavtal i WTO skulle kunna se ut. Något

färdigt recept för ett sådant avtal finns inte.

Närmast på dagordningen står att fastställa

omfattning, målsättning och prioriteringar för

förhandlingarna. I en konsensusorganisation som WTO

måste samtliga medlemsländer vara överens om

förhandlingsupplägget.

Enligt utskottets uppfattning är det från svensk

utgångspunkt önskvärt med regler som stimulerar till

öppnare marknader och minskar risken att investerare

utsätts för diskriminerande och godtycklig

behandling, såväl när det gäller en

investeringsetablering som dess fortsatta

verksamhet. Avsikten med ett nytt multilateralt

investeringsavtal i WTO:s regi är att skapa ett

gemensamt regelverk för utländska

direktinvesteringar i olika länder, och därför är

det angeläget med regler om investeringsskydd.

Enligt utskottets mening är det samtidigt viktigt

att förhandlingarna sker under öppenhet, och att

hänsyn tas till u-ländernas behov. Ett avtal som

bygger på principen om icke-diskriminering får inte

innebära att enskilda länder förhindras att driva en

självständig politik inom områden som reglerar t.ex.

hälso- och miljöskydd. Eftersom u-länderna är i

majoritet i WTO bör stor hänsyn kunna tas till deras

intressen; en synpunkt som även utrikesutskottet

förmedlar i sitt yttrande. Här nämns också att OECD

och ILO har tagit fram riktlinjer som bl.a. berör

arbetsvillkor samt att Europaparlamentet har tagit

initiativ till en uppförandekod för multinationella

företag.

Den beredningsorganisation som regeringen avser att

skapa för förhandlingarna kommer enligt utskottets

mening även här att innebära goda möjligheter till

insyn och ökade kunskaper om innebörden i olika

förhandlingslösningar. Även beträffande

investeringsfrågorna förutsätter utskottet att

regeringen med viss regularitet delger riksdagen

information om förhandlingarnas förlopp. Med det

sagda avstyrker utskottet här berörda motioner.

Exportkrediter och miljöprövning

Motionerna

I motion 1998/99:N270 (s) hänvisas till uppgifter

som säger att statliga exportkrediter och

riskgarantier världen över i dag stöder handel och

investeringar motsvarande mer än 10 % av världens

totala export. Över 550 miljarder kronor per år går

till långfristiga lån och garantier för

exportaffärer till främst olika typer av projekt i

tredje världen och i östländerna. Svenska staten

ställer upp med riskgarantier genom

Exportkreditnämnden (EKN) och krediter genom AB

Svensk Exportkredit (SEK). Garanti- och

kreditgivningen är viktig för att främja den svenska

exporten, skriver motionären. Den garantigivning som

EKN förmedlat har inneburit att exportaffärer för

över 80 miljarder kronor har kunnat genomföras.

Men i motionen hävdas att det finns stora brister i

dagens statliga exportfinansieringssystem.

Anledningen till detta uttalande är uppfattningen

att det inte ställs krav på EKN och SEK att ta

hänsyn till projektens miljökonsekvenser vid

beviljandet av statsstödda exportgarantier eller

exportkrediter, annat än i den mån miljörisker

påverkar statens ekonomiska risktagande. Detta

överensstämmer mycket illa med Sveriges inter-

nationella åtaganden inom miljöområdet, heter det i

motionen. Att Sverige inte väger in miljöhänsyn i

denna verksamhet betecknar motionären som anmärk-

ningsvärt med hänsyn till att miljömålen är

prioriterade i den svenska utrikes- och

biståndspolitiken. I motionen uppges att sådana hän-

syn tas av de flesta multilaterala

exportkreditorganisationer. Nordiska

Investeringsbanken (NIB), Europeiska

utvecklingsbanken (EBRD), Nordiska Utvecklingsfonden

och Världsbankens gren för utlåning till privata

projekt (IFC) tar enligt motionären på olika sätt

miljöhänsyn och ställer miljökrav vid sin kredit-

eller garantigivning. Även EKN:s amerikanska

motsvarighet, Export-Import Bank (Ex-Im Bank), har,

enligt vad som sägs i motionen, sedan år 1995

tillämpat omfattande och detaljerade miljökriterier

för sin kreditgivning enligt en miljöpolicy.

Overseas Private Investment Corporation (OPIC), en

annan amerikansk kreditinstitution, tillämpar,

enligt motionären, amerikansk miljölagstiftning vid

sina bedömningar och finansierar dessutom över huvud

taget inga projekt i ekologiskt särskilt känsliga

områden som till exempel tropisk regnskog.

I motionen riktas också kritik mot den omfattande

sekretess som råder kring den statliga

exportkreditfinansieringen. Det anges att EKN

tillämpar en mycket hård sekretess som omfattar inte

bara ärenden under utredning och handläggning, utan

även avslutade ärenden där beslut föreligger. Även

här hänvisar motionären till internationella

förebilder; det sägs att både Ex-Im Bank och OPIC

tillämpar en större öppenhet och insyn i

verksamheten än de svenska motsvarigheterna. Bland

annat tillhandahåller dessa två institutioner

projektunderlag och miljökonsekvensbeskrivningar på

sina hemsidor på Internet i förväg, ca två månader

innan beslut fattas. Motionären anser att

miljöintressena förlorar på en sekretess som

omöjliggör en kritisk granskning av projekt och i

praktiken kan bidra till negativa konsekvenser för

miljön i länder i tredje världen och i östländerna.

I motionen argumenteras för att en utredning skall

tillsättas med uppgift att granska

exportfinansieringssystemet i förhållande till både

Sveriges internationella åtaganden att främja

miljöhänsyn och uthållig utveckling och de svenska

bistånds- och miljömålen. I uppdraget bör ingå, sägs

det, att formulera bindande kriterier för

miljöprövning och kraftigt ökad offentlighet vad

gäller projektförslag och

miljökonsekvensbedömningar. Utredningen skall också

snarast möjligt lägga fram förslag till

kompletterande anvisningar för EKN och SEK om

miljökriterier för garanti- och kreditverksamheten.

För att öka kraften i agerandet bör, anför

motionären, även Sverige parallellt med detta driva

på inom EU och OECD för att få till stånd

internationella regler på området.

Snarlika ståndpunkter framförs i motion

1998/99:N244 (m). Även här riktas kritik mot att EKN

och SEK inte tar hänsyn till projektens

miljökonsekvenser vid beviljandet av statsstödda

exportgarantier eller exportkrediter, annat än i den

mån miljöriskerna påverkar statens ekonomiska

risktagande. I motionen begärs - i likhet med den

föregående motionen - att en utredning skall

tillsättas med det uppdrag som nyss redovisats.

Också i motion 1998/99:N254 (c) framförs i stort

sett samma budskap. I kritisk ton sägs att

riktlinjer saknas i Sverige för den statliga

exportfinansieringen vad gäller insyn, miljöprövning

och sociala hänsyn vid beviljandet av statliga

exportkrediter. Om reglerna inte ändras kan statliga

exportkrediter även fortsättningsvis användas till

projekt som direkt motverkar svenska bistånds- och

miljömål, lyder budskapet. I motionen begärs att EKN

och SEK skall tillföras kompetens för att göra

miljökonsekvensbedömningar, och att Sverige inom

OECD skall verka för att miljökriterier och sociala

kriterier skall vägas in vid beviljandet av statliga

exportkrediter och riskgarantier.

I motion 1998/99:MJ749 (c) sägs att det

internationella regelverket kring miljö och handel

måste förstärkas ytterligare. Motionärerna menar att

detta kan ske med hjälp av bl.a. en harmonisering av

reglerna inom det internationella miljöarbetet och

handelssystemet samt genom att integrera miljömål i

exportfrämjande åtgärder. I motionen uttalas att det

krävs förändrade direktiv vad gäller statliga

exportkrediter och exportgarantier. Utgångspunkten

skall vara att god miljöhänsyn, baserad på

offentligt tillgängliga miljökonsekvens- bedömningar

och generella miljökriterier, skall avgöra beslut om

kreditgivning.

Det finns en mycket allvarlig brist i de svenska

exportkrediterna, meddelas i motion 1998/99:N224

(mp), i ett budskap likalydande med det som nyss

framförts. Kritik riktas mot att ansvariga

myndigheter - EKN och SEK - inte tar hänsyn till

projektens miljökonsekvenser vid beviljandet av

statsstödda exportgarantier eller exportkrediter. En

genomgång av den statliga exportfinansieringen

skulle kräva, sägs det, att en analys genomförs av

hela verksamheten i relation till såväl Sveriges

internationella åtaganden - exempelvis från FN:s

Riokonferens om miljö och utveckling - som till de

svenska bistånds- och miljömålen. I motionen begärs

att nya direktiv utfärdas före den 1 juli 1999 för

de statsstödda exportkrediterna och garantierna med

innebörden att miljöhänsyn skall vara ett avgörande

kriterium för beslut inom detta område. Det yrkas

också att Sverige bör stödja det internationella

arbete som bedrivs i ett flertal länder i bl.a.

Europa och Nordamerika i syfte att få till stånd

internationella överenskommelser om miljökriterier

och sociala kriterier som skall tillämpas när beslut

fattas om exportkrediter och riskgarantier. På sikt,

sägs det, bör EKN:s roll begränsas till att endast

bevilja exportkrediter till projekt som stöder en

globalt hållbar utveckling.

Vissa kompletterande uppgifter

I det handelspolitiska betänkandet från våren 1998

(bet. 1997/98:NU13) anförde utskottet (s. 13) att

det var angeläget att internationella

överenskommelser träffas så att miljöprövning av

investeringar som stöds av statliga garantisystem

hanteras på ett likartat sätt. I betänkandet

välkomnades de diskussioner i ämnet som pågår inom

ramen för OECD. Vidare ville utskottet understryka

rätten för enskilda nationer att själva få bestämma

över utformningen av sin miljöpolitik. Det land som

är mottagare av den tänkta investeringen skall

enligt utskottet avgöra omfattningen av eventuella

miljöstörningar. Utskottets uppfattning var att det

är fel väg att gå att låta kreditgarantiinstitutet i

det land från vilket investeringen kommer avgöra den

frågan.

I en reservation (v, mp) framfördes (s. 21) krav på

att den svenska regeringen internationellt skall

kräva att projekt som får statligt stöd skall

miljöprövas, oavsett om stödet utgår i form av

exportstöd eller nationell kredit.

I ett svar nyligen på en interpellation

(1998/99:214) av Ingegerd Saarinen (mp) om ett

dammbygge i Colombia (Urrádammen) hänvisade

statsrådet Leif Pagrotsky till att regeringen fattat

beslut om att EKN skall utarbeta en miljöpolicy för

sin verksamhet. Arbetet, som enligt statsrådet redan

har inletts, skall redovisas före årets slut.

Ministerns bedömning i svaret är att miljöpolicyn

kan införas senast i början av år 2000. I sin

granskning av miljöaspekter skall EKN också beakta

omflyttning av personer. Syftet bakom regeringens

uppdrag är att EKN skall förstärka och systematisera

sin miljöprövning. Statsrådet förutskickade också

att EKN i dessa frågor skall ha direktkontakt med

exportföretag, miljöorganisationer och andra länders

exportkredit- och garantiinstitut. I svaret

erinrades vidare om att företrädare för

Utrikesdepartementet och EKN deltar i överläggningar

i OECD om hur miljöaspekter bör beaktas i de

statsstödda exportfinansieringssystemen. Under

senare tid, uttalade ministern, har inom OECD

erfarenheter redovisats av dessa frågor, samtidigt

som en diskussion förts om ett utökat

informationsutbyte.

Det regeringsbeslut som statsrådet hänvisar till i

sitt svar är det regleringsbrev för EKN avseende

budgetåret 1999 som utfärdades i slutet av december

1998. Där ger regeringen EKN i uppdrag att utforma

en miljöpolicy för garantigivningen och en plan för

implementeringen av denna. Policyn skall bl.a.

innehålla anvisningar för EKN:s hantering av

miljöaspekter i samband med garantiverksamheten och

beakta vad som framkommit i det internationella

arbetet. Policyn och implementeringsplanen skall

redovisas till regeringen senast den 31 december

1999.

I betänkandet Staten och exportfinansieringen (SOU

1998:23) togs frågan om miljöprövning upp. Den

särskilde utredaren (generaldirektör Mats Rönnberg)

ansåg det viktigt att EKN bedömer hur miljörisker

påverkar statens risktagande. Vidare menade han att

Sverige aktivt skall arbeta för att man

internationellt skall komma överens om hur

miljöprövning skall gå till. I denna del föreslogs

att EKN skaffar sig egen kompetens att bedöma

miljökonsekvensanalyser. En sådan kompetens skall

enligt utredaren i första hand ha till uppgift att

bedöma kreditriskerna som ligger i

miljökonsekvenserna, men också att bedöma kvaliteten

i de av de sökande gjorda miljökonsekvensanalyserna.

I skyldigheten föreslogs också ligga att avgöra

behovet av extern kompetens för att bedöma nämnda

analyser. Utredaren menade att det inte kan vara

EKN:s uppgift att göra egna sådana

konsekvensbedömningar. I första hand bör den sökande

svara för att konsekvensbedömningar finns och att

göra de kompletteringar som kan bli nödvändiga.

Enligt uppgift bereds några av förslagen i nämnda

utredning. Vissa förändringar i det statsstödda

exportfinansieringssystemet kan komma att

aktualiseras, och i sådana fall skall de

underställas riksdagens prövning.

Det åligger inte för närvarande EKN att göra

bedömningar av ett projekts miljökonsekvenser annat

än från risksynpunkt, dvs. i vilken utsträckning

miljökonsekvenser påverkar låntagarens

återbetalningsförmåga. Det finns inga särskilda

restriktioner för EKN vad gäller att lämna garanti

för någon viss typ av projekt eller affär så länge

detta inte strider mot andra regelverk, t. ex.

exportkontrollregler. Dock har EKN i samband med

beslut om vissa projekt med miljökonsekvenser ställt

som villkor för garanti att en fortlöpande

uppföljning görs av projektet. I vissa fall har EKN

också kunnat stödja sig på

miljökonsekvensbedömningar som internationella

finansinstitutioner gjort. I sammanhanget kan också

nämnas att en EKN-garanti bara är giltig om

lagstiftningen i köparlandet, t. ex. på

miljöområdet, följs. Det är exportörens ansvar att

se till att bl.a. miljöregler följs. Om det uppstår

förlust som beror på att garantitagaren inte följt

gällande regler ersätter inte EKN förlusten.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets bedömning bör EKN:s arbete med att

arbeta fram en miljöpolicy för garantigivningen och

en plan för implementeringen av denna avvaktas innan

ytterligare initiativ tas. I denna policy skall även

internationella erfarenheter beaktas. Här innefattas

också frågor om sekretess och öppenhet. Syftet bakom

regeringens uppdrag är att EKN skall förstärka och

systematisera sin miljöprövning. Som tidigare nämnts

skall policyn och implementeringsplanen redovisas

för regeringen senast den 31 december 1999. Det bör

enligt utskottets mening ankomma på regeringen att i

lämpligt sammanhang under våren 2000 informera

riksdagen om innehållet i miljöpolicyn för

garantigivningen och om de initiativ som regeringen

avser att vidta med anledning av EKN:s rapport.

Med det sagda avstyrker utskottet här berörda

motionsyrkanden.

Regeringens skrivelse

Utskottets ställningstagande

Utskottet föreslår slutligen att regeringens

skrivelse läggs till handlingarna utan vidare åtgärd

från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande WTO-förhandlingarna

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ749 yrkande 24,

1998/99:N7, 1998/99:N8 och 1998/99:N9,

res. 1 (m, fp)

res. 2 (kd, c)

2. beträffande det multilaterala investeringsavtalet

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:U207, 1998/99:U211

yrkandena 1 och 2 och 1998/99:So461 yrkande 18,

3. beträffande exportkrediter och miljöprövning

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ749 yrkande 23,

1998/99:N224, 1998/99:N244, 1998/99:N254 och 1998/99:N270,

4. beträffande regeringens skrivelse

att riksdagen lägger regeringens skrivelse

1998/99:59 till handlingarna.

Stockholm den 18 maj 1999

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro

Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s), Mats

Lindberg (s), Lennart Beijer (v), Göran Hägglund

(kd), Karin Falkmer (m), Sylvia Lindgren (s), Ola

Karlsson (m), Nils-Göran Holmqvist (s), Marie

Granlund (s), Gunilla Wahlén (v), Ingegerd Saarinen

(mp), Åke Sandström (c), Eva Flyborg (fp), Stefan

Hagfeldt (m) och Mikael Oscarsson (kd).

Reservationer

1. WTO-förhandlingarna (mom. 1)

Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson

(m), Eva Flyborg (fp) och Stefan Hagfeldt (m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

WTO-förhandlingarna bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som sägs i motionerna 1998/99:N7

(m) och 1998/99:N9 (fp) vill utskottet inledningsvis

uttala att frihandel - vid sidan av grundläggande

marknadsekonomiska institutioner, äganderätt och

rättsstat - är den starkaste välståndsskapande kraft

vi känner. För världens fattigaste länder är en fri

handel på världsmarknaden en förutsättning för

utveckling ur fattigdom. Den rikare delen av världen

har en skyldighet att erbjuda dem denna möjlighet.

Liberalisering av världshandeln har varit en motor

för tillväxt i olika länder. Det är de länder som

varit öppna mot omvärlden som lyckats bäst sett i

ett längre perspektiv. Erfarenheten visar att ny

teknologi, organisation och företagsform främst

överförs via handel och direktinvesteringar. Konkur-

rensen sätter press på landets egen företagsamhet

och dess myndigheter. Låg kvalitet och

ineffektivitet får svårare att överleva. En liberal

marknadsekonomi innebär öppenhet och snabb spridning

av information. Därigenom fungerar frihandeln också

som en katalysator för omvandlingen av tidigare

slutna samhällen till öppenhet och tolerans.

Utskottet vill understryka att det är i högsta grad

ett svenskt intresse att värna frihandelns principer

och ständigt uppmärksamma protektionistiska inslag i

det internationella handelsutbytet. Sverige måste

enligt utskottets mening även fortsättningsvis

aktivt delta i arbetet med att befästa och stärka

förtroendet för det multilaterala handelssystemet. I

de förhandlingar som förs bland länderna i EU-

kretsen för att mejsla ut de positioner som EU skall

inta inför de kommande förhandlingarna är det

viktigt att Sverige energiskt försöker vinna stöd

för en linje som går ut på ytterligare

avregleringar, inte minst på jordbruksområdet, så

att u-ländernas viktigaste exportvaror kan få

avsättning på den europeiska marknaden.

Utskottet ställer sig bakom regeringens

principiella uppfattning att en kommande WTO-runda

bör ha en bred och omfattande dagordning. Ett

tjugotal förhandlingsområden diskuteras, och från

svensk synpunkt utgör jordbruk och tjänster samt

formerna för WTO:s tvistlösningsmekanism

prioriterade områden. I likhet med utrikesutskottet

anser utskottet att flera nya områden, såsom

investeringar och konkurrensfrågor, behöver föras in

i WTO.

Utskottet kan konstatera att det på ett antal

områden finns en värdegemenskap mellan här aktuella

motioner och regeringens skrivelse i synen på

förutsättningarna för de kommande förhandlingarna

och inriktningen på de svenska positionerna inom de

viktigaste förhandlingsområdena. De synpunkter som

framförs i motionerna 1998/99:N7 (m) och 1998/99:N9

(fp) om inriktningen på förhandlingarna beträffande

jordbruksområdet, industritullarna, tjänstehandeln,

konkurrenspolitiken, antidumpning, offentlig handel

och korruption synes i väsentliga delar stå i

överensstämmelse med de uppfattningar som uttrycks i

regeringens skrivelse.

I motionerna 1998/99:N8 (c) och 1998/99:MJ749 (c)

uttalas att en ny förhandlingsrunda i WTO måste

omfatta frågeställningar av betydelse för handel och

miljö respektive handel och arbetsvillkor. I

regeringens skrivelse behandlas också på ett flertal

ställen denna del av förhandlingsarbetet. På denna

punkt vill utskottet anföra följande. Ett problem

för den tredje världen är att man har för få

direktinvesteringar. Långsiktiga direktinvesteringar

på goda affärsmässiga grunder är mer beroende av

marknadsekonomiska institutioner och förutsägbarhet

i statsmaktens agerande. De krav som framförs -

röster nästan undantagslöst komna från rika i-länder

- att hänsyn skall tas till miljö och arbetsvillkor

i de internationella handelsavtalen låter sig

knappast förenas med de övergripande målen för WTO-

förhandlingarna, nämligen fortsatta liberaliseringar

av världshandeln. Ty bakom honnörsorden - som av

begripliga skäl för många blir förledande - döljer

sig ofta inget annat än snäva protektionistiska

intressen som mer är ute efter att värna sin egen,

ofta ineffektiva och dyrbara, produktion än de

upphöjda värden som anges som skäl för de framförda

kraven. Enligt utskottets uppfattning är det mycket

tveksamt om det går att integrera regler om

arbetsvillkor och miljökrav i de internationella

handelsavtalen och samtidigt behålla en i verklig

mening fri handel. Dessa farhågor bekräftas också av

att u-länderna så gott som enhälligt har motsatt sig

initiativ från i-ländernas sida att införa krav när

det gäller dessa frågor. Motståndet från u-ländernas

sida bottnar i att de ser detta intresse från en del

i-länder som ett uttryck för protektionistiska

strävanden som - om de förverkligas - hindrar u-

länderna från att få exportinkomster som kan

användas för att successivt förbättra välståndet och

arbetsvillkoren i de berörda länderna. Det finns

sålunda en risk för att bestämmelser om

arbetsvillkor och miljökrav kan få en motsatt verkan

mot den avsedda. Dolda hinder i form av miljö- och

arbetsmiljöklausuler som konkurrenssvaga branscher i

väst så ofta begär kan alltså enligt utskottets

uppfattning inte accepteras - vare sig i

handelsavtal eller i avtal om direktinvesteringar.

Det är - med undantag av direkta av FN beslutade

sanktioner - aldrig rimligt att strypa

exportmöjligheterna för fattiga länder. Vad

utskottet nu uttalat bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Jordbruket är en nyckelfråga i de kommande

förhandlingarna, vilket också påpekas i yttrandet

från utrikesutskottet. Den jordbrukspolitiskt

reglerade högprislinjen inom EU och ett antal andra

i-länder driver produktionen inom dessa länder och

resulterar i en överskottssituation. Ett viktigt

steg är att minska jordbrukssubventionerna och

därmed den dumpning av överskott som bönder i u-

länderna inte kan konkurrera med. Utskottet kan i

likhet med vad som sägs i motion 1998/99:N8 (c) se

fördelar med vad som i motionen karakteriseras som

den europeiska modellen där en levande landsbygd, en

god djuromsorg och miljöhänsyn står i förgrunden.

Detta får dock inte enligt utskottets uppfattning

förhindra en nödvändig anpassning och en avreglering

av EG:s jordbrukspolitik. De mål som nämns i

motionen måste alltså uppfyllas inom ramen för en

fortsatt marknadsanpassning av den europeiska

jordbrukspolitiken.

Avslutningsvis välkomnar utskottet den

beredningsorganisation som regeringen anmäler i

skrivelsen. Den breda kontaktyta mot näringsliv,

fackför- eningsrörelse och folkrörelser som

eftersträvas under förhandlingsarbetet kommer att

innebära goda möjligheter till insyn, ökade

kunskaper om innebörden i olika

förhandlingslösningar samt en öppen dialog mellan de

förhandlingsansvariga och den mångfald av intressen

som av olika skäl anmäler sig i det stora antal

frågor som skall dryftas under förhandlingsperioden.

Utskottet vill också för sin del framhålla vikten av

att riksdagen på lämpligt sätt med viss frekvens

informeras om förhandlingsläget.

Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna

1998/99:N7 (m) och 1998/99:N9 (fp) och avstyrker

motionerna 1998/99:N8 (c) och 1998/99:MJ749 (c) -

den senare i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande WTO-förhandlingarna

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N7 och

1998/99:N9 och med avslag på motionerna 1998/99:N8 och

1998/99:MJ749 yrkande 24 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

2. WTO-förhandlingarna (mom. 1)

Göran Hägglund (kd), Åke Sandström (c) och Mikael

Oscarsson (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

WTO-förhandlingarna bort ha följande lydelse:

Utskottet vill inledningsvis upprepa sin tidigare

framförda ståndpunkt att det är i högsta grad ett

svenskt intresse att värna frihandelns principer och

ständigt uppmärksamma protektionistiska inslag i det

internationella handelsutbytet. Sverige måste enligt

utskottets mening även fortsättningsvis aktivt delta

i arbetet med att befästa och stärka förtroendet för

det multilaterala handelssystemet. Utskottet ställer

sig bakom regeringens principiella uppfattning att

en kommande WTO-runda bör ha en bred och omfattande

dagordning. Ett tjugotal förhandlingsområden

diskuteras, och från svensk synpunkt utgör jordbruk

och tjänster, liksom miljö och mänskliga

rättigheter, prioriterade områden. I likhet med

utrikesutskottet anser utskottet att flera nya

områden, såsom investeringar och konkurrensfrågor,

behöver föras in i WTO.

I motionerna 1998/99:N8 (c) och 1998/99:MJ749 (c)

framhålls att en ny förhandlingsrunda i WTO måste

omfatta frågeställningar av betydelse för handel och

miljö respektive handel och arbetsvillkor. I likhet

med vad som anförs i nämnda motioner är det enligt

utskottets uppfattning en utgångspunkt att globala

miljöproblem skall lösas genom multilateralt

samarbete. Utskottet anser att det är viktigt att

det i WTO bereds utrymme för att upprätthålla

överenskomna miljökonventioner. Inför de förestående

förhandlingarna om multilaterala handelsavtal måste

målet vara att nå överenskommelser som är

demokratiskt förankrade och som utgår ifrån

folkrätten där hänsyn tas till ägande, miljö,

arbetsrätt och de fattiga ländernas situation.

Sådana hänsyn får dock inte fungera som förtäckta

handelshinder till nackdel för u-länder. Utskottet

är alltså medvetet om att frågan är känslig i

förhållandet mellan i- och u-länder. Samtidigt råder

det enighet om att handel påverkar miljön. Enligt

utskottets bestämda mening gäller det att komma till

rätta med drivkrafterna bakom miljöförstöringen;

världen behöver fler gemensamma

miljööverenskommelser inom ramen för FN, men också

till grund för samarbetet inom WTO. Utskottet vill

framhålla att det aldrig får betraktas som ett

handelshinder inom WTO att uppfylla internationella

miljöavtal. I stället behövs det klara regler i WTO

för hur brott mot sådana avtal skall hanteras i

handeln. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Jordbruket är en nyckelfråga i de kommande

förhandlingarna, vilket också påpekas i yttrandet

från utrikesutskottet. Utskottet vill i denna del

rikta kritik mot att regeringen driver en extrem

avregleringslinje när det gäller handel på

jordbruksområdet trots att Sverige saknar

geografiska och klimatologiska förutsättningar för

att bli ett stort exportland för jordbruksprodukter.

Utskottet anser att den svenska regeringens snäva

syn på jordbruket som endast ett problemområde för

den globala handeln är föga konstruktiv. En

liberalisering av jordbrukshandeln får inte göras

till ett självändamål. I stället bör, enligt

utskottet, Sverige ställa sig bakom principerna för

EU:s gemensamma jordbrukspolitik och den europeiska

modellen för jordbruket som bygger på en levande

landsbygd, en god djuromsorg och miljöhänsyn.

Sverige bör verka för att EG i de kommande WTO-

förhandlingarna slår vakt om denna modell. Det

svenska jordbrukets mervärden i fråga om

miljöanpassning, säkra livsmedel och god djuromsorg

får inte, menar utskottet, förloras på vägen i en

evig jakt på lägre livsmedelspriser och ökad import

som självändamål. Det går att värna den europeiska

modellen av jordbruk parallellt med att EU sänker

sitt tullskydd mot omvärlden. Handel med

jordbruksprodukter får inte exkluderas när EU

upprättar handelsavtal med exempelvis länder i

Afrika. Ett nytt WTO-avtal måste, enligt utskottets

mening, ge utvecklingsländerna bättre

förutsättningar att utveckla den nationella

livsmedelsförsörjningen.

Avslutningsvis välkomnar utskottet den

beredningsorganisation som regeringen anmäler i

skrivelsen. Den breda kontaktyta mot näringsliv,

fackför-eningsrörelse och folkrörelser som

eftersträvas under förhandlingsarbetet kommer att

innebära goda möjligheter till insyn, ökade

kunskaper om innebörden i olika

förhandlingslösningar samt en öppen dialog mellan de

förhandlingsansvariga och den mångfald av intressen

som av olika skäl anmäler sig i det stora antal

frågor som skall dryftas under förhandlingsperioden.

Utskottet vill också för sin del framhålla vikten av

att riksdagen på lämpligt sätt med viss frekvens

informeras om förhandlingsläget.

Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna

1998/99:N8 (c) och 1998/99:MJ749 (c) - den senare i

här berörd del - och avstyrker motionerna 1998/99:N7

(m) och 1998/99:N9 (fp).

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande WTO-förhandlingarna

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:MJ749

yrkande 24 och 1998/99:N8 och med avslag på motionerna

1998/99:N7 och 1998/99:N9 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

Utrikesutskottets yttrande

1998/99:UU2y

Utrikeshandel

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 13 april 1999 beslutat

bereda utrikesutskottet tillfälle att yttra sig över

regeringens skrivelse 1998/99:59 Öppen handel -

rättvisa spelregler jämte motioner i de delar som

berör utrikesutskottets beredningsområde.

Utskottet yttrar sig i det följande över dels

skrivelse 1998/99:59 i de delar som berör utskottets

beredningsområde, dels de med anledning av

skrivelsen väckta motionerna N7 (m) yrkandena 2 och

7-9, N8 (c) yrkandena 1, 2 och 5 samt N9 (fp).

Motionerna U207 (mp) yrkandena 1 och 2, U211 (v)

yrkandena 1 och 2 samt So461 (fp) yrkande 18

överlämnas till näringsutskottet tillsammans med

detta yttrande. I samband med ärendets beredning har

utrikeshandelsminister Leif Pagrotsky föredragit

regeringens skrivelse. Representanter för

frivilligorganisationer har för utskottet

presenterat sin syn på en ny WTO-runda.

Sammanfattning av skrivelsen

I regeringens skrivelse 1998/99:59 ges en översikt

över läget inför de förhandlingar om ytterligare

liberalisering av handeln och förbättring av de

handelspolitiska spelreglerna som väntas starta inom

Världshandelsorganisationen (WTO) år 2000.

Handelns bidrag till bättre levnadsvillkor

Regeringen bedömer att samarbetet inom

Världshandelsorganisationen (WTO) är av stor vikt

för välståndet i Sverige och världen över. Medlet är

att skapa goda förutsättningar för handel genom

färre hinder samt genom att upprätta fasta och

rättvisa spelregler. WTO bidrar också till

ekonomiska förutsättningar för alla länders strävan

mot en hållbar utveckling.

Sverige är en liten, öppen ekonomi som är starkt

beroende av omvärlden. Vår export motsvarar mer än

40 % av den svenska bruttonationalprodukten (BNP)

och importens värde mer än 35 % av BNP.

Handelsutbytet är en livsnerv i hela den svenska

ekonomin.

Världshandelns snabba ökning under de senaste 50

åren har bidragit till ekonomiska framsteg och

välstånd i många länder. Liberaliseringen av det

globala handelssystemet, först inom Allmänna tull-

och handelsavtalet (GATT) och sedan 1995 inom WTO,

har varit en starkt pådrivande kraft bakom den

positiva utvecklingen.

Den handelspolitiska utvecklingen i WTO och i andra

institutioner måste drivas framåt på ett sätt som

också gör den förenlig med viktiga politiska mål

inom andra samhällsområden, exempelvis genom att

bidra till förutsättningar för en hållbar

utveckling, att stödja arbetet för mänskliga

rättigheter samt att främja utveckling i den tredje

världen.

Sverige har en lång tradition som förespråkare för

fri handel och rättvisa spelregler i internationella

sammanhang. Denna grundsyn bygger på en bred enighet

i vårt land om mål och medel i handelspolitiken.

Enigheten har gjort att Sverige kan agera med både

trovärdighet och kraft i frågor som rör GATT och

WTO. Sverige har också aktivt medverkat till

Europeiska gemenskapens (EG) initiativ att starta en

ny förhandlingsrunda i WTO år 2000. Ambitionen är

att anpassa och reformera de handelspolitiska

spelreglerna så att de uppfyller de krav som ställs

i en alltmer integrerad världsekonomi. Sverige

kommer i förhandlingarna att fästa stor vikt vid att

framtidens handelsregler utformas så att de bidrar

till en bättre miljö och mänskliga rättigheter i

arbetslivet. Regeringen verkar för att arbetet i WTO

skall bidra till:

tillväxt och sysselsättning,

en hållbar utveckling,

ett öppet Europa,

ekonomisk utveckling i fattiga länder samt

demokrati och säkerhet.

Tillväxt och sysselsättning

En fri internationell handel med varor och tjänster

är en avgörande förutsättning för ekonomisk tillväxt

och sysselsättning. Samhällsekonomin stärks genom

den prispress som uppstår när handelshinder

avskaffas. Alla konsumenter, både enskilda och

företag, gynnas av lägre priser, bättre utbud av

varor och tjänster samt högre kvalitet. Öppen handel

leder till att befintliga resurser utnyttjas på ett

bättre sätt.

Eftersom tillämpandet av idén om det nationella

oberoendet som ekonomisk doktrin inte gett önskade

resultat i många utvecklings- och statshandelsländer

har alltfler av världens länder dragit slutsatsen

att de har fördel av att delta i den internationella

ekonomin.

En hållbar utveckling

En hållbar utveckling är ett uttalat mål för WTO.

Sverige skall vara en pådrivande kraft och ett

föregångsland i strävan att skapa en ekologiskt

hållbar utveckling.

Det finns en utbredd oro för följderna av import

från främst fattiga länder som inte respekterar

rimliga miljöregler eller åsidosätter grundläggande

mänskliga rättigheter i arbetslivet.

Världshandelsorganisationen måste engageras i dessa

problem, men WTO är varken avsett för eller har

möjlighet att ensamt lösa dem. Globala miljöhot

bekämpas i första hand genom multilaterala

miljöavtal och arbetet med mänskliga rättigheter i

arbetslivet bedrivs främst i Internationella

arbetsorganisationen (ILO). Viktigt är dock att WTO

inte försvårar, försvagar eller motverkar andra

regelverk.

Samtidigt får omsorgen om miljön och de mänskliga

rättigheterna aldrig misstänkas för att vara en

täckmantel för protektionism. Utmaningen i WTO blir

att finna en balans mellan lämpliga åtgärder till

stöd för en hållbar utveckling och krav på att dessa

inte skall kunna missbrukas i protektionistiskt

syfte.

Ett öppet Europa

Sedan Sverige trädde in i Europeiska unionen (EU)

deltar vi i den gemensamma handelspolitiken. I WTO

talar gemenskapen med en röst genom EU-kommissionen.

Europeiska gemenskapens (EG) inre marknad fungerar

i huvudsak effektivt, och på de flesta varuområdena

är unionen också öppen för omvärlden. Förhandlingar

i WTO kan bidra till liberaliseringar på bl.a.

jordbruks- och tekoområdena, på vilka tullar och

andra handelshinder kvarstår. Att EG nu för första

gången går i spetsen för kravet på en ny

förhandlingsrunda i WTO och är den tydligaste

försvararen av det multilaterala regelverket är en

betydande framgång för Sveriges ansträngningar att

påverka EG:s handelspolitik.

Ekonomisk utveckling i fattigare länder

Den nedmontering av handelshinder som sker inom WTO

och de fasta spelregler som organisationen ställer

upp skapar förutsättningar för ekonomisk utveckling

i alla delar av världen. Särskilt i de minst

utvecklade länderna behövs dock ekonomiska och

institutionella reformer på det nationella planet

för att de skall kunna dra full nytta av de

möjligheter som WTO och dess regelverk erbjuder.

Erfarenheten visar att de u-länder som varit öppna

för handel med omvärlden har klarat sig bäst.

Samtidigt är även en fattigdomsorienterad och

ansvarsfull utvecklingspolitik nödvändig för att

uppnå en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling.

Många industriländer, inklusive EU, har fortfarande

betydande hinder för import av många av de varor som

är viktiga för u-länderna. Sverige fäster stor vikt

vid samspelet mellan handels- och biståndspolitiska

åtgärder. Vårt engagemang för konsekvent frihandel

är också ett uttryck för solidaritet med den tredje

världen.

Demokrati och säkerhet

Utöver att främja ekonomiskt välstånd utgör

internationell handel en betydelsefull del av en

strategi för demokrati, politisk stabilitet,

mänskliga rättigheter och säkerhet. Handel och fred

är nära förknippade med varandra. Ekonomisk

integration är ett verkningsfullt medel för att

minska risken för konflikter mellan länder.

Vidare är WTO:s gemensamma regler för handel och

dess system för att lösa tvister ett sätt att stärka

det politiska och demokratiska inflytandet över

världshandeln. För små länder är WTO:s regelsystem

en garant mot övergrepp från större och mäktigare

länder.

Världshandel i förändring

Regeringen bedömer att en ny förhandlingsrunda i WTO

behövs för att förbättra förutsättningarna för

tillväxt i världsekonomin, ge krisdrabbade länder

bättre möjligheter att återhämta sig, motverka nya

protektionistiska tendenser, minska handelshinder

mellan handelsblock, effektivisera EG:s inre marknad

samt ge näringslivet bättre möjligheter att sälja

sina produkter på marknader utanför Europa. Vidare

drar konsumenterna nytta av minskade handelshinder.

Det multilaterala handelssystemet har sedan GATT

trädde i kraft utvecklats kontinuerligt och bidragit

till att världshandeln har blivit betydligt friare.

Fler och fler länder har anslutit sig till det allt

tydligare regelverket.

Den senaste stora förhandlingsomgången,

Uruguayrundan 1986-1994, innebar ytterligare ett

viktigt steg i denna riktning. Då införlivades bl.a.

handeln med jordbruksprodukter i det internationella

regelverket, och nya avtal slöts för

immaterialrättsliga frågor och tjänstehandel. Vidare

omvandlades GATT-avtalet till den permanenta

världshandelsorganisationen med 134 medlemsländer.

WTO spelar en central roll för att åstadkomma en

öppen handel på rättvisa villkor, ställer upp

stabila spelregler för handel och utgör ett värn mot

protektionistiska krav. Organisationens högsta

beslutande organ är ministerkonferensen. Två

ministerkonferenser har anordnats hittills. En

tredje skall hållas i Seattle i USA den 30

november-den 3 december 1999.

Även om stora framsteg har gjorts mot utveckling av

regelverken i GATT och WTO, återstår ännu mycket att

göra. Handeln hämmas fortfarande av protektionism

inom flera sektorer, särskilt inom sådana som är

viktiga för u-länderna. Utvecklingen av WTO måste

vidare fortsätta i takt med den tilltagande

globaliseringen av ekonomin.

Mot denna bakgrund har EG tagit initiativ till att

inleda en ny bred förhandlingsrunda.

Den globala ekonomiska och handelspolitiska

utvecklingen

Den finansiella krisen och nya protektionistiska hot

Världshandelns volym är i dag 17 gånger större än

för 50 år sedan. Handeln har vuxit snabbare än den

totala produktionen, som har ökat 6 gånger i volym

under samma tid. Minskade handelshinder har varit av

avgörande betydelse för denna utveckling.

Industriländernas genomsnittliga tullnivåer för

industrivaror har t.ex. sänkts från omkring 40 %

till 4 % under den senaste 50-årsperioden.

Under några år i mitten av 1990-talet ökade

världshandeln kraftigt. De finansiella kriserna i

Asien och Ryssland har dock bromsat upp

ökningstakten. Vissa handelsflöden har ändrats

drastiskt till följd av att de krisdrabbade länderna

tvingats devalvera sina valutor kraftigt.

De ändrade handelsströmmarna har på flera håll i

världen återuppväckt protektionistiska idéer. I

denna situation har WTO en viktig uppgift i att

hålla handelsvägarna öppna. Organisationens regler

är ett viktigt värn mot ensidiga sanktioner och

regelvidrig protektionism.

Utvecklingen under WTO:s första år

När WTO bildades efter den utdragna Uruguayrundan

var tanken att utvecklingen skulle föras fram

stegvis genom kortare förhandlingar på mer

begränsade områden. Ministerkonferenser minst

vartannat år skulle säkerställa kontinuitet.

Även om avtal om telekommunikation och finansiella

tjänster har kunnat slutas efter 1995, har det visat

sig svårt att nå framsteg på områden där stora

motsättningar råder. Sannolikt krävs en bred

förhandling för att man skall kunna komma vidare.

Regional samverkan - hjälp eller hinder för fri

handel

Regional samverkan på det ekonomiska området har

blivit allt vanligare. Från global utgångspunkt är

denna utveckling av godo, förutsatt att den leder

till ny handel och inte enbart omfördelar

existerande handelsflöden.

WTO:s regler medger undantag från principen om

ickediskriminering för regional ekonomisk

integration. Undersökningar visar att EU och

långtgående avtal om ekonomisk integration har

skapat mer ny handel än de omfördelat. Till andra

regionala organisationer hör North American Free

Trade Agreement (Nafta), Association of South East

Asian Nations (Asean) och Mercado Común del Sur

(Mercosur).

EU förhandlar om frihandels- och samarbetsavtal med

många länder och regioner. Från svensk utgångspunkt

är målet om fri handel på global nivå överordnat

målet om frihandel i en mindre krets av länder.

En ny WTO-runda kan fylla en viktig funktion genom

att bidra till att kvarvarande handelsmurar mellan

regionala sammanslutningar rivs helt eller delvis så

att utvecklingen går mot samverkande, snarare än

konkurrerande, handelsblock i världsekonomin.

U-länderna inför en ny WTO-förhandling

U-länderna är som grupp mer beroende av

internationell handel än i-länderna. Export och

import motsvarar i genomsnitt 38 % av u-ländernas

bruttonationalprodukt, vilket skall jämföras med 24

% för i-länderna. U-länderna har därför ett starkt

intresse av att delta i utvecklandet av

internationella spelregler som gynnar och skyddar

särskilt mindre och ekonomiskt svagare länder. I en

förhandling måste dock hänsyn tas till u-ländernas

speciella problem och svårigheter att utnyttja

regelverket.

I Uruguayrundan spelade u-länderna en större roll

än vid tidigare förhandlingar. Detta resulterade

bl.a. i gynnsammare villkor för handeln med

jordbruksvaror, avskaffande av kvoter för

tekohandeln och förbud mot s.k. frivilliga

exportbegränsningar. Vidare godtog u-länderna i

högre grad än tidigare det gemensamma

handelspolitiska regelverket.

EU:s inre marknad

EU:s utvidgning

EU har inlett en anslutningsprocess med elva

kandidatländer och formella medlemskapsförhandlingar

har påbörjats med sex av dessa. Att nästa WTO-runda

sammanfaller i tiden med EU:s utvidgning österut

kommer att påverka både EU- och WTO-förhandlingarna.

Enligt svensk uppfattning understryker såväl

unionens utvidgning som de kommande WTO-

förhandlingarna behovet av att reformera EU:s

politik på flera områden, inte minst på

jordbrukspolitikens. Trycket från omvärlden kommer

att bestå.

Inför WTO:s tredje ministerkonferens

Regeringen bedömer att förberedelseprocessen i WTO

inför beslut om en ny förhandlingsrunda fortskrider

enligt planerna. EG har varit den ledande

förespråkaren för en ny omfattande runda.

Möjligheten att gemenskapens linje skall accepteras

är relativt god under förutsättning att samtliga

WTO-länders legitima intressen kan tillgodoses på

ett balanserat sätt.

Den 30 november i år inleds WTO:s tredje

ministerkonferens i Seattle, USA. Sedan USA

accepterat och uttalat stöd för en ny samlad

förhandling där resultaten på olika

förhandlingsområden länkas till varandra, finns ett

växande stöd för en ny runda.

EG:s initiativ till en ny förhandlingsrunda

Det råder bred enighet i EG-kretsen om behovet av en

ny samlad handelsförhandling i WTO. EG har också

tagit initiativet i WTO och därmed övertagit den

ledarroll i handelssystemet som hittills innehafts

av USA.

EG:s grundinställning är att samtliga frågor som

finns på WTO:s s.k. inbyggda dagordning (vilken

omfattar avtalen från Uruguayrundan) och de frågor

som WTO:s ministerkonferenser beslutat om bör kunna

bli föremål för förhandlingar. EU har föreslagit en

tidsram på tre år.

Ett informellt möte med handelsministrarna kommer

att hållas i Berlin den 10 maj- den 11 maj 1999. Ett

definitivt förhandlingsmandat inför

ministerkonferensen lär dock inte föreligga förrän

senare under hösten.

Andra länders syn på förhandlingarna

Förenta staterna, som traditionellt varit pådrivande

i internationella handelsförhandlingar, har denna

gång varit mer återhållsamt. En av anledningarna är

att administrationen misslyckats med att få

kongressens stöd för ett s.k. snabbspårsmandat för

handelsförhandlingar. Med ett sådant mandat skulle

administrationen ges befogenhet att förhandla fram

ett handelsavtal som kongressen därefter tar

ställning till i dess helhet, utan ändringar eller

tillägg. Denna beslutsform är nödvändig för att den

amerikanska administrationen skall utgöra en

trovärdig förhandlingspart. När nu USA har uttalat

stöd för en ny förhandlingsomgång kan det dock

förväntas bli mer aktivt i förberedelseprocessen.

Övriga OECD-länder, inklusive länderna i Central-

och Östeuropa, stöder nya förhandlingar.

En viktig grupp inom WTO är den s.k. Cairnsgruppen,

som består av länder med exportintressen på

jordbruksområdet. Till dessa hör bl.a. Argentina,

Australien, Brasilien, Canada, Chile, Indonesien,

Malaysia och Nya Zeeland. Cairnsgruppen driver

särskilt att förhandlingarna på jordbruksområdet

sätts igång som planerat vid sekelskiftet.

Inställningen till nya förhandlingar bland WTO:s u-

landsmedlemmar är splittrad. Flertalet länder i

Latinamerika har uttalat sitt stöd medan länder som

Indien, Pakistan och Egypten samt flera länder i

Afrika är mer återhållsamma. Bland de senare

länderna finns en tveksamhet att ge sig in i nya

förhandlingar innan resultaten av Uruguayrundan

genomförts fullt ut nationellt.

Förberedelsearbetet i WTO

Beslut om att utreda förutsättningarna för nya

förhandlingar togs vid WTO:s ministerkonferens i

Genève i maj 1998. Sedan september samma år hålls

månatliga möten i WTO:s allmänna råd i vilka ett

antal centrala frågor diskuteras, bl.a. den inbyggda

dagordningen. Arbetet syftar till att under hösten

1999 leda fram till konkreta förslag om

förhandlingarnas omfattning, vilka

handelsministrarna skall ta ställning till vid

ministerkonferensen i Seattle. Även inom andra

organisationer såsom OECD och UNCTAD analyseras och

diskuteras förutsättningarna för en ny runda.

Omfattningen av en ny förhandling

Regeringen bedömer att en bred och omfattande

dagordning är en viktig förutsättning för att en ny

förhandlingsrunda skall lyckas. Tullar, jordbruk och

tjänster utgör prioriterade områden. Därtill kommer

ett antal nya områden såsom investeringsregler och

konkurrensrättsliga riktlinjer. Handelns påverkan på

miljön bör vidare integreras i förhandlingarna,

liksom frågan om hur WTO-systemet bäst hanterar

sambandet mellan handel och mänskliga rättigheter i

arbetslivet.

WTO är det centrala förhandlingsforumet i

handelsfrågor. Regeringen anser att det dessutom är

en viktig framtida uppgift för WTO att vara

policyskapande även när det gäller sambandet mellan

handel och andra politikområden, t.ex. grundläggande

mänskliga rättigheter och miljö.

Inom Europeiska gemenskapen råder enighet om

behovet av en omfattande förhandlingsrunda i WTO.

Inför positionsbestämningen inom EG-kretsen

eftersträvar den svenska regeringen en bred debatt

om dessa frågor. Nedanstående beskrivning av

beslutade och möjliga förhandlingsområden skall ses

som ett underlag för en sådan debatt.

Beslutade förhandlingsområden

Att förhandlingar när det gäller jordbruk och

tjänster skall inledas i WTO år 2000 slogs fast

redan i Uruguayrundan. Detta var en följd av att

flera länder ansåg förhandlingsresultatet vara

otillräckligt. Dessutom beslutades i Uruguayrundan

att flera av de delavtal som ryms under WTO skall

bli föremål för översyn. Dessa frågor ingår i WTO:s

s.k. inbyggda dagordning.

Jordbruket en nyckelfråga

Utgångspunkten för WTO-förhandlingarna är att

marknaderna för jordbruksprodukter fungerar dåligt.

Jordbruket utgör en av de viktigaste frågorna på

dagordningen, och dess lösning kommer sannolikt att

spela en avgörande roll för att nå en

paketuppgörelse i rundan.

Huvudfrågorna för den kommande

jordbruksförhandlingen gäller neddragningar av

tullskydd, exportbidrag och andra former av

produktionsstimulerande stöd. Dessutom kommer miljö-

, konsument-, arbetsrätts-, djurskydds- och

etikhänsyn att behandlas. I sammanhanget

aktualiseras den i WTO-regelverket grundläggande

principen att importbegränsande åtgärder skall

baseras på vetenskapliga grunder.

Marknadsorienteringen av jordbrukspolitiken i de

kommande förhandlingarna underlättas av att det i

Uruguayrundan inrättades ett nytt regelsystem för

jordbrukssektorn. För ett stort antal u-länder är

lägre tullskydd i i-länderna av helt avgörande

intresse i den nya rundan. Även USA har starka

offensiva intressen i de framtida förhandlingarna.

Länder med högt skydd för jordbruket, som Japan,

Korea, Norge och Schweiz, har i förberedelsearbetet

framhållit jordbruksproduktionens

"multifunktionalitet", dvs. dess betydelse för bl.a.

säkra livsmedel, livsmedelsförsörjning, miljö och

landsbygdsutveckling. Även EG anser att den

fortsatta liberaliseringen bör ske på ett sätt som

beaktar värdet av jordbrukets multifunktionalitet.

Sverige har från tiden före EU-inträdet egna

positiva erfarenheter av avreglering av

marknadsorientering av jordbrukspolitiken. Av såväl

konsument- som handelspolitiska skäl har Sverige ett

starkt intresse av framsteg som möjliggör en

genomgripande reformering av jordbrukspolitiken,

framför allt inom EG, men också i andra WTO-länder.

Sverige är därför pådrivande inom EG för fortsatta

handelsliberaliseringar på jordbruksområdet. Denna

inriktning har också präglat den svenska

inställningen i arbetet med att reformera EG:s

gemensamma jordbrukspolitik inom ramen för Agenda

2000.

Möjliga förhandlingsområden

Som en del av förberedelsearbetet undersöks i WTO

förutsättningarna för att inleda förhandlingar när

det gäller investeringar, konkurrenspolitik,

öppenhet i offentlig upphandling, förenkling av

handelsprocedurer och elektronisk handel.

Diskussioner har också förekommit om handel och

grundläggande arbetsvillkor, liksom förhållandet

mellan handel och miljö. Samtliga dessa områden,

liksom om traditionella tullförhandlingar, utgör

möjliga förhandlingsområden i en kommande runda.

Industritullar och andra marknadstillträdesfrågor

Tullarnas betydelse som handelshinder har minskat

avsevärt genom de förhandlingsrundor som ägt rum

inom GATT. Den genomsnittliga tullnivån i EG är

numera endast 3 %.

Textil och konfektion är dock en sektor där en

friare handel är påkallad. De flesta u-länderna är

måna om en avveckling av de restriktioner som finns

på tekoområdet.

Huvuddelen av de kvarvarande tullhindren finns i

dag i u-länderna. Här ligger genomsnittstullarna för

industrivaror ofta omkring 30 %. Tullar används även

temporärt för att skydda inhemsk industri under en

uppbyggnadsfas. Sådana tullar kan dock permanentas,

vilket leder till ineffektivitet och svag

konkurrensförmåga.

Även låga tullnivåer skapar administrativa

kostnader för både företag och tullmyndigheter.

Sverige verkar för att onödiga tullar skall

avskaffas helt i kommande WTO-förhandlingar.

Behovet av multilaterala regler för investeringar

Sedan drygt två år studerar WTO-länderna sambandet

mellan handel och investeringar i en särskild

arbetsgrupp i WTO, dock utan att binda sig för nya

förhandlingar. Det är Sveriges och övriga EU:s

målsättning att förhandlingar om ett regelverk för

investeringar skall kunna inledas vid sekelskiftet

som en del av nästa förhandlingsrunda.

I dagsläget är det oklart hur ett framtida

investeringsavtal i WTO kan komma att se ut. En

överföring till WTO av MAI-utkastet från de avbrutna

förhandlingarna i OECD är inte aktuell. En

investeringsförhandling i WTO bör starta från

början.

Ett WTO-avtal om investeringar kan inte ses

isolerat från andra politikområden. Dess förenlighet

med t.ex. hållbar utveckling och grundläggande

mänskliga rättigheter måste framgå. Relevanta

principer om multinationella företags uppförande som

har utarbetats av OECD och ILO bör också ingå. U-

ländernas särskilda behov måste beaktas under

hänsynstagande till deras olika grad av industriell

utveckling.

För att arbetet med investeringsfrågor skall kunna

förankras i samhället är det också av stor vikt att

det präglas av öppenhet så att företrädare för

fackföreningsrörelsen, näringslivet,

frivilligorganisationer och andra opinionsbildare

kan följa utvecklingen.

Handelspolitik och miljöfrågor

Handel och miljö är en relativt ny och

kontroversiell fråga i WTO-sammanhang. Arbetet har

hittills karakteriserats av motsättningar mellan i-

och u-länder. Bland de senare finns en

misstänksamhet mot att miljöhänsyn skall användas i

protektionistiska syften av i-länderna.

Ett övergripande svenskt mål är att så långt som

möjligt undanröja risken för konflikt mellan miljö-

och handelspolitiska beslut. Sverige verkar därför

för att en allmän liberalisering av handeln kopplas

till minskad miljöbelastning till förmån för en

hållbar utveckling. Ur miljösynpunkt är ytterligare

liberaliseringar av internationell handel av godo,

eftersom sådana kan bidra till en effektivare

resursanvändning. En förutsättning för denna

positiva effekt är emellertid att handeln åtföljs av

en effektiv miljöpolitik. I detta sammanhang är det

särskilt viktigt att undanröja handelshinder som kan

ha en negativ miljöpåverkan, t.ex. subventioner inom

jordbruk, fiske och inom energiområdet.

WTO-regelverket påverkar inte staters möjligheter

att ställa nationella miljökrav, förutsatt att de

grundas på vetenskapliga belägg och inte syftar till

att diskriminera.

Förhandlingspositionerna är dock fortfarande låsta

och konkreta framsteg inom området handel och miljö

kommer endast att kunna vara möjliga genom att lyfta

in det som en del i en större förhandlingsrunda.

EG-kommissionen och EU:s medlemsländer verkar inom

WTO för att handel och miljö skall omfattas av en ny

runda. Regeringen ser det som angeläget att

miljöperspektivet kan integreras i de kommande

förhandlingarna och att handels- och miljöfrågorna

ges en skarpare profil i WTO. För att skapa

förtroende mellan i- och u-länder föreslog

kommissionen att WTO skulle organisera ett

högnivåmöte om handel och miljö. Detta hålls i mars

1999.

Handel och arbetsvillkor

Ekonomisk utveckling i ett land leder som regel till

förbättrade sociala villkor för landets medborgare.

Fri handel kan bidra till detta genom den ekonomiska

tillväxt som följer i dess spår. Samarbetet mellan

länder på det handelspolitiska området kan även

utgöra en hävstång för förbättrade arbetsvillkor.

Vid WTO:s första ministerkonferens i Singapore 1996

uttalade världens handelsministrar sitt stöd för

grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet

och för ILO:s arbete på området. Sverige och flera

andra länder har vid WTO:s bägge ministerkonferenser

påtalat vikten av att denna fråga integreras i WTO:s

fortsatta arbete.

ILO har ansvaret för den fortsatta utvecklingen och

efterlevnaden av de konventioner som reglerar

grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet.

Samtidigt är det rimligt att utvecklingen av WTO:s

regelverk sker på ett sådant sätt att

arbetsvillkoren kontinuerligt förbättras.

Situationen kompliceras dock av att en samlad u-

landsgrupp befarar att krav avseende mänskliga

rättigheter i WTO skall utnyttjas i

protektionistiskt syfte. Denna misstänksamhet

kvarstår trots att det inte är meningen att behandla

t.ex. löneskillnader.

Regeringen anser att det finns behov av att

utveckla dialogen om dessa frågor i WTO. Sverige har

som frihandelsförespråkare och stor biståndsgivare

en möjlighet att agera brobyggare. En möjlig väg är

att låta de regelbundna handelspolitiska

ländergranskningarna som görs inom WTO även behandla

frågan om villkor i arbetslivet. Även detta är dock

kontroversiellt.

Inom EG råder bred enighet om vikten av att man på

detta område arbetar med förtroendeskapande

initiativ och inte i konfrontation mot u-länderna.

Korruption ett stort handelshinder

Korruption utgör i dag ett allvarligt handelshinder

i många länder, inte minst u-länder och tidigare

statshandelsländer. I OECD antogs 1997 en konvention

med syfte att förbjuda bestickning av utländska

offentliga tjänstemän i internationella

affärstransaktioner. Konventionen är öppen för

anslutning även för länder som inte är med i OECD.

Regeringen anser att korruption är ett område som

bör tas upp till diskussion inom WTO.

Tvistlösningssystemet ses över

En översyn av avtalet för tvistlösning i WTO

påbörjades 1998. Många relativt långtgående

ändringsförslag har lagts fram av bl.a. EG, USA och

Japan.

"Banankriget" mellan USA och EG demonstrerar en del

av tvistlösningssystemets brister. Båda parter i

konflikten hävdar att man följer WTO:s regelverk.

Sverige, liksom övriga EU-länder och USA, arbetar

för ökad öppenhet och insyn i

tvistlösningsprocessen. Parternas inlagor och

dokumentation bör kunna göras offentliga så att det

blir möjligt för allmänheten att följa argumenten i

den handelspolitiska debatten. Detta möter tyvärr

stort motstånd, framför allt från u-landshåll.

U-ländernas intressen i en ny förhandling

Regeringen bedömer att multilaterala regler särskilt

gynnar mindre och ekonomiskt svagare länder.

Utvecklingsländerna har därför ett starkt intresse

av de kommande förhandlingarna. Särskilt viktig är

handeln med jordbruksprodukter samt textil och

konfektion. Utvecklingsländerna måste erbjudas

bättre tillgång till industriländernas marknader och

handeln mellan u-länderna underlättas. Särskilt

viktigt blir att se till att resultatet blir till

fördel för de minst utvecklade länderna.

WTO är i dag en global organisation med 134

medlemsländer, och ytterligare ett trettiotal länder

förhandlar om medlemskap. De länder som fortfarande

står utanför är i första hand tidigare

statshandelsländer såsom Kina, Ryssland och

flertalet övriga f.d. Sovjetrepubliker samt vissa

oljeproducerande stater i Mellanöstern.

Att u-länderna utgör en klar majoritet av WTO:s

medlemsländer ger dem stora möjligheter att påverka

organisationens framtid. Det stora antalet u-länder

i WTO illustrerar också även betydelsen av WTO och

dess regelverk för de mindre och ekonomiskt svagare

länderna i världen. Ett starkt WTO är i u-ländernas

intresse.

U-länderna utgör däremot ingen homogen grupp och

agerar sällan som en sådan i WTO. Det finns dock ett

antal frågor där flera u-länder har gemensamma

intressen. Till dessa hör minskade hinder för import

av tekoprodukter i i-länderna. Handel med

jordbruksprodukter är ett annat område där många u-

länder har exportintressen.

Tillvaratagandet av u-ländernas intressen i en ny

WTO-förhandling utgör ett viktigt inslag i Sveriges

solidariska utrikespolitik. Det bästa medlet för att

uppnå detta är att EG, övriga industriländer och u-

länderna själva verkar för ökad öppenhet på det

handelspolitiska området.

Samtidigt står det klart att särskilt de minst

utvecklade ländernas problem ofta är mer förknippade

med nationella svårigheter än med utformningen av

WTO:s regler. För att kunna ta till vara

handelssystemets möjligheter måste grundläggande

ekonomiska förutsättningar föreligga på nationell

nivå i form av bl.a. ändamålsenlig infrastruktur och

lämpliga institutioner. För att vinster av handel

skall komma de fattiga till godo krävs dessutom

fördelningspolitiska ambitioner hos de styrande,

inklusive satsningar på utbildning och social

grundtrygghet. I detta utvecklingsarbete är

biståndspolitiska insatser ofta mer verkningsfulla

än handelspolitiska. Det svenska handelsrelaterade

biståndet har ökat under senare år.

Korruption utgör ett särskilt problem i detta

sammanhang. Om regimen är korrupt leder inte ens

förhållandevis höga exportinkomster till ekonomisk

utveckling och bättre levnadsvillkor för de fattiga.

Förberedelserna inför det kommande ministermötet

har visat att många u-länder kommer att prioritera

frågor som gäller genomförandet av befintliga WTO-

avtal i nästa runda. Det kan t.ex. gälla frågor om

övergångsregler i olika avtal, men också vissa

substansregler som man vill se ändrade. I den mån

det finns legitima skäl till ytterligare

flexibilitet, t.ex. i form av förlängda

övergångsregler, bör detta noga övervägas. Samtidigt

är det viktigt att värna om den överenskomna

balansen i de befintliga avtalen.

Inom ramen för WTO-systemet ges utrymme för olika

former av särbehandling av u-länder, i första hand

längre övergångsperioder. Sverige, liksom flera

andra i-länder, bidrar med medel för att WTO skall

kunna bistå u-länderna.

Förra året togs ett initiativ till inrättandet av

ett särskilt center i Genève för bistånd till u-

länder i tvistlösningsärenden. Sverige stöder

initiativet och är berett att bistå ekonomiskt.

Öppenhet i WTO och den framtida

beredningsprocessen

Regeringen bedömer att frågan om WTO:s öppenhet är

en central fråga för organisationens framtid.

Öppenheten gäller handelsreglerna i sig, men också i

allt högre grad insyn i organisationen. Formerna för

WTO:s kontakter med allmänheten och olika

intresseorganisationer behöver vidareutvecklas. Den

svenska beredningsorganisationen kommer att

förstärkas för att öka allmänhetens insyn.

I takt med den ökade globaliseringen av

världsekonomin breddas den handelspolitiska

dagordningen. Exempelvis är miljö- och

livsmedelsfrågor, som tidigare betraktades som

enbart inhemska angelägenheter, i dag föremål för

mellanstatliga förhandlingar. För att

handelssystemet skall uppfattas som legitimt måste

det åtnjuta allmänhetens förtroende och vara

demokratiskt förankrat. Detta ökar kraven på insyn i

WTO och de förhandlingar som förs inom

organisationens ram.

Flera åtgärder har redan vidtagits för att

förbättra öppenheten i WTO. Frivilligorganisationer

deltar i ökad utsträckning i verksamheten. Ett

särskilt NGO-forum har inrättats vid WTO:s

ministermöten.

Det finns även andra förslag om att gå vidare på

denna väg. Givet att frågan om öppenhet är politiskt

känslig för många länder kan det inte uteslutas att

den blir ett förhandlingsämne i en kommande runda.

Sverige verkar inom EG:s ram aktivt för att så

effektiva arrangemang som möjligt skall kunna uppnås

i dessa avseenden. Debatten om MAI-avtalet i OECD

visade på vikten av öppenhet och förbättrad

kommunikation i handelspolitiska frågor. De

internationella organisationerna har själva ett

viktigt ansvar i det avseendet, men det är framför

allt på det nationella planet som den nödvändiga

öppenheten kan säkerställas.

I Sverige har vi en lång tradition av ett öppet

beredningsförfarande och nära kontakter med bl.a.

myndigheter, näringslivet och fackliga

organisationer i formuleringen av regeringens mål

och prioriteringar. Inför den kommande WTO-

förhandlingen vill regeringen bygga vidare på denna

tradition. Regeringen inrättar därför en särskild

beredningsorganisation, med bl.a. en beredningsgrupp

som skall etablera kontakter med näringslivs-,

fackförenings-, och andra intresseorganisationer som

behövs för att få till stånd en dialog med alla

berörda intressenter.

Slutsatser

Ett ökat internationellt samarbete på det ekonomiska

området genom handel och investeringar bidrar till

ekonomisk och social utveckling.

Världshandelsorganisationen är den centrala

institutionen för samarbete av detta slag på

handelns område.

Den senaste tidens tendenser till ökad

protektionism är oroande. WTO utgör redan ett värn

mot protektionism och bidrar till förutsägbara

villkor för handeln.

En ny förhandlingsrunda behövs för att minska

handelshinder på viktiga områden som jordbruk, teko

och tjänster. Inte minst för u-länderna finns stora

ekonomiska vinster att hämta genom ytterligare

liberaliseringar. Ytterst är det konsumenterna som

gynnas av minskade handelshinder.

Ekonomiska framsteg måste vara förenliga med en

hållbar utveckling och grundläggande mänskliga

rättigheter i arbetslivet. Det multilaterala

regelverket måste successivt anpassas till

förändrade ekonomiska realiteter. Det finns mot

denna bakgrund ett behov av att se över och

förbättra WTO:s regelverk. Detta inte minst för att

skapa förutsättningar för en bättre integration av

u-länderna i handelssystemet.

Nya handelsförhandlingar behövs vidare för att

knyta annars konkurrerande handelsblock närmare

varandra.

Sverige verkar i EG för att vår traditionella

frihandelslinje skall få största möjliga genomslag i

gemenskapens yttre handelspolitik. Det har därför

varit naturligt att ge stöd åt och aktivt driva

förslaget om att starta en ny, bred

handelsförhandling vid WTO:s tredje

ministerkonferens i slutet av 1999. EG visar styrka

genom att nu ta ledningen i formuleringen av 2000-

talets handelsfrågor.

Det är ännu för tidigt att säga hur omfattande de

kommande WTO-förhandlingarna blir, och hur långt det

går att nå på för Sverige prioriterade områden som

miljö och mänskliga rättigheter i arbetslivet. Det

faktum att beslut i WTO fattas enhälligt begränsar

möjligheterna till framsteg. Samtidigt är denna

beslutsmetod WTO:s styrka.

Innan konkreta förhandlingar inleds efter

årsskiftet är det viktigt att Sveriges

ställningstaganden blir föremål för en så bred och

öppen debatt som möjligt. Denna skrivelse har

tillkommit i syfte att utgöra en grund för en sådan

debatt. Genom den beredningsorganisation som lagts

fast inför de kommande förhandlingarna avser

regeringen att inhämta synpunkter från ett brett

spektrum av intressen i vårt samhälle. Förutom

fackföreningsrörelsen och näringslivets

organisationer kommer andra intresserade grupper och

folkrörelser att ges möjlighet att delta i

beredningsprocessen.

Motionerna

I motion U207 berör Miljöpartiet förhandlingarna om

ett multilateralt avtal med regler för

internationella investeringar (MAI). Motionärerna

pekar på att förhandlingarna enbart syftat till att

skydda investerare, inte att formulera vilka

skyldigheter som bör åligga dessa. En majoritet av

utvecklingsländerna har därför motsatt sig att

bedriva sådana förhandlingar i WTO. I stället har

förhandlingar skett i OECD. Motionärerna anser att

den svenska hållningen i MAI-förhandlingarna har

varit otydlig, varför de i yrkande 1 kräver att

regeringen lämnar riksdagen en särskild skrivelse om

den svenska politiken på området. Folkrörelserna bör

få möjlighet att uttala sig om skrivelsen och

offentliga utfrågningar bör hållas om de viktigaste

frågeställningarna. I yrkande 2 anför motionärerna

att avtalet inte får förhindra enskilda länder att

gå före när det gäller miljökrav och social

lagstiftning. I sin nuvarande lydelse negligerar

avtalsutkastet grundtankarna från FN:s

miljökonferens i Rio de Janeiro 1992.

I partimotion U211 (v) yrkande 1 anförs att

regeringen bör avbryta deltagandet i MAI-

förhandlingarna inom OECD:s ram. Att bedriva

förhandlingarna inom den snäva kretsen av 29 rika

länder kan ses som ett försök att ge multinationella

storföretag tillträde till nya marknader.

Tillräcklig hänsyn till miljö, arbetsrätt social

utveckling och mänskliga rättigheter har inte tagits

i förhandlingarna.

Vänsterpartiet menar att allt tyder på att MAI-

förhandlingarna i OECD inte kommer att nå fram till

ett avtal, vilket öppnar möjligheter för en helt ny

diskussion. Utgångspunkten bör då vara att de stora

transnationella företagen har en alltför stor makt

över länders politiska beslut, framför motionärerna

i yrkande 2. Det stora problemet i arbetet med att

skapa rättvisa och solidariska villkor länder

emellan är den bristande regleringen av

transnationella företags verksamhet.

Folkpartiet menar i motion So461 yrkande 18 att MAI-

avtalet i dess nuvarande form skulle medföra

oacceptabla begränsningar vad gäller nationella

åtgärder för att skydda hälsa och miljö. Exempelvis

skulle enskilda länder som efter anslutning till

avtalet inför nya begränsningar vad avser tobaks-

och alkoholreklam riskera att stämmas av utländska

bolag för partiell expropriering.

I partimotion N7 (m) yrkande 2 anförs att EU:s

förhandlingsbud inför millenierundan i WTO bör vara

att avskaffa industritullarna till i-länderna och

anta en bindande plan för övergång till en fri

marknad för jordbruksprodukter. På sikt måste målet

vara att låta marknaden för jordbruksprodukter

fungera utan kvoter, pris- och

produktionsinterventioner. I dag utgör priserna på

världsmarknaden ofta dumpningspriser, vilket får

svåra konsekvenser för inte minst länder i tredje

världen. En marknadsanpassning av den europeiska

jordbrukssektorn är också angelägen med hänsyn till

EU:s utvidgning. Moderaterna anser vidare att den

kommande rundan även bör ta sikte på handelshinder i

bred mening och inte endast tullsatser.

Långsiktiga direktinvesteringar är beroende av

marknadsekonomiska institutioner och förutsägbarhet

i statsmakternas agerande. I yrkande 7 framför

motionärerna krav på att Sverige skall verka för ett

avtal om utländska investeringar inom ramen för WTO.

Ett sådant avtal bör bygga på principen om

ickediskriminering, dvs. att utländska investeringar

skall behandlas på samma sätt som inhemska. På så

sätt kan investerares osäkerhet reduceras och

kapitalöverföringar - och därmed kunskapsöverföring

och utvecklingskraft - till u-länderna underlättas.

Frihandel och direktinvesteringar är den viktigaste

insats som den rika världen kan erbjuda de fattiga

länderna. Särskilt små och svaga u-länder är

beroende av multilaterala spelregler för att kunna

göra sina rättigheter gällande gentemot starka

investerare.

I yrkande 8 framhålls korruptionsbekämpning som ett

angeläget område. WTO bör anta etiska regler mot

korruption, som utgör ett avsevärt hinder för såväl

internationell som inhemsk handel. Frågan berör

också biståndet. Givare har ett ansvar att inte

hålla korrumperade regimer under armarna.

Inom EU har det funnits enighet kring initiativet

att skapa ett transatlantiskt frihandelsområde med

USA och Canada. I yrkande 9 framförs att Sverige bör

agera för att denna idé snarast kan genomföras. Ett

transatlantiskt frihandelsområde skulle kunna tjäna

som föredöme för hur regionala frihandelsområden kan

länkas samman.

I kommittémotion N8 yrkande 1 stöder Centerpartiet

ambitionen att en ny förhandlingsrunda inom

världshandelsorganisationen skall bli bred och

omfattande. På samma sätt som Sverige verkar för en

marknadsekonomi med sociala och miljömässiga hänsyn

bör världshandeln kännetecknas av detsamma. WTO:s

regler måste vara förenliga med ansträngningar inom

FN för att säkerställa fred och främja hållbar

utveckling. Att uppfylla internationella miljöavtal

får aldrig betraktas som ett handelshinder inom WTO.

Det behövs vidare klara regler för hur brott mot

sådana avtal skall hanteras i handeln.

I yrkande 2 anförs att en ökad marknadsinriktning

av jordbrukssektorn är en god vägledande princip och

att handeln med jordbruksprodukter bör fortsätta att

integreras i de multilaterala handelssystemen.

Motionärerna anser dock att regeringen driver en

alltför extrem avregleringslinje och betraktar

jordbruket som endast ett problemområde för den

globala handeln. EU:s jordbrukspolitik, som syftar

till att trygga en europeisk livsmedelsproduktion

samt till att bevara och utveckla en levande

landsbygd, bör försvaras. Sverige bör inom EG verka

för att den fortsatta liberaliseringen beaktar

jordbrukets multifunktionalitet. Detta går att göra

parallellt med att EU sänker tullskyddet mot

omvärlden. Handel med jordbruksprodukter får inte

exkluderas när EU upprättar handelsavtal med

exempelvis Afrika.

Motionärerna anför i yrkande 5 att

utvecklingsbiståndet bör inriktas på stöd till ett

miljömässigt hållbart jordbruk som kan garantera den

nationella livsmedelsförsörjningen i u-länderna.

Kvinnor spelar i många u-länder en nyckelroll och

insatser för att stärka kvinnors ställning utgör

ofta stöd till nationell livsmedelsförsörjning.

Centerpartiet delar vidare den kritik som många u-

länder riktar mot att WTO:s avtal på

jordbruksområdet är alltför exportorienterat.

Folkpartiet framhåller i kommittémotion N9 att

Sverige som en liten, öppen ekonomi med stort

internationellt beroende har ett starkt intresse av

ett fungerande system av rättsregler och

överenskommelser på handelsområdet. Fortsatta

förhandlingar inom WTO om ytterligare

liberaliseringar och förbättring av spelreglerna är

därför angelägna ur svensk synpunkt.

Liberalisering av världshandeln har varit en motor

för tillväxt i olika länder. Erfarenheten visar att

de länder som varit öppna mot omvärlden har lyckats

bäst, sett i ett längre perspektiv. Arbetet med en

öppnare handel måste fortsätta, både för ekonomins

och demokratins skull. Det behövs därför en ny WTO-

runda med en bred inriktning.

Motionärerna instämmer i regeringens uppfattning

att jordbruket utgör en nyckelfråga. Inte minst den

senaste tidens jordbruksförhandlingar inom EU visar

på behovet av liberaliseringar på området.

Folkpartiet finner det mot den bakgrunden

anmärkningsvärt att Sverige accepterat att

kostnaderna för EG:s jordbrukspolitik skall öka.

Tjänstehandel är ett expanderande område som bör

ingå i en ny WTO-runda. Det är vidare av stor vikt

att man når fram till överenskommelser som ger

stabila regler för internationella investeringar.

Konkurrensfrågor är ytterligare ett betydelsefullt

område inför de kommande förhandlingarna.

Handel och miljö är en delvis kontroversiell fråga

inom WTO. Många u-länder fruktar att miljökrav skall

användas som dold protektionism. Ökad handel bör

åtföljas av en effektiv miljöpolitik. Om miljöfrågor

skall inkluderas i den kommande rundan krävs att

även u-länderna kan se nyttan av en förhandling.

Även sambandet mellan internationell handel och

arbetsvillkor är omstritt. Många u-länder misstänker

med rätta att krav på förbättrade arbetsvillkor i u-

länder i själva verket är en form av protektionism.

Krav från konsumenterna i i-länderna kan utgöra ett

kraftfullt instrument för att via de multinationella

företagen driva fram bättre arbetsvillkor i de u-

länder där de är verksamma.

Utskottets överväganden

Internationell handel och investeringar tillhör de

viktigaste faktorerna bakom ekonomisk tillväxt.

Sverige är en liten, öppen ekonomi som är starkt

beroende av omvärlden. Utrikeshandeln är en livsnerv

i hela den svenska ekonomin. Internationell handel

och investeringar spelar likaså en nyckelroll för

utvecklingen i hela vår omvärld.

Att den internationella handeln har ökat starkt

under efterkrigstiden har bidragit till den snabba

ökning av välståndet som stora delar av världen

åtnjutit. Världshandelns tillväxt är till stor del

ett resultat av att tullar och andra handelshinder

successivt har avvecklats, i första hand genom GATT

och WTO. Den senaste förhandlingsomgången i GATT,

Uruguayrundan, var den mest omfattande. Endast ett

fåtal u-länder deltog i de första GATT-rundorna, men

alltfler u-länder har efterhand anslutit sig till de

gemensamma regelverken. I dag utgör u-länderna en

majoritet av WTO:s medlemmar.

Tillvaratagandet av u-ländernas intressen är ett

viktigt inslag i Sveriges utrikespolitik. I

anslutning till en ny WTO-runda vore det värdefullt

att utvärdera vad u-ländernas anslutning till

världshandelssystemet och särskilt Uruguayrundans

resultat har betytt för den ekonomiska och sociala

utvecklingen i den tredje världen. En

multisektoriell utvärdering av Uruguayrundan med de

fattiga ländernas intressen i fokus skulle också

bidra till att öka u-ländernas förtroende för WTO.

Utskottet noterar att regeringen fäster en ökad

vikt vid öppenhet i de allt bredare internationella

handelspolitiska förhandlingarna. För att handelssy-

stemet skall uppfattas som legitimt måste det

åtnjuta allmänhetens förtroende och vara

demokratiskt förankrat. Det är värdefullt att

frivilligorganisationer och folkrörelser i ökad

utsträckning deltar i processen, både i Sverige och

i WTO. Det är likaså viktigt att riksdagen ges insyn

i och bereds tillfälle att delta i utformandet av

den svenska utrikeshandelspolitiken.

Parlamentarikernas deltagande i en ny WTO-runda är

ett led i en folklig förankring av WTO-arbetet.

I takt med den ökade globaliseringen av

världsekonomin har den handelspolitiska dagordningen

breddats. Internationell handel och investeringar

spelar i dag en viktig roll för bl.a. utvecklingen i

tredje världen, främjande av gemensam säkerhet samt

miljön. Det är av stor vikt att effekterna på olika

politikområden beaktas i utformandet av den svenska

utrikeshandelspolitiken, så att Sverige på olika

områden för en konsistent politik - en sammanhållen

svensk utrikespolitik.

När det gäller eventuella förhandlingar om

investeringar i nästa WTO-runda, noterar utskottet

regeringens bedömning att sådana förhandlingar

kommer att starta från början. En överföring av MAI-

utkastet är alltså inte aktuell. Det är viktigt att

framtida förhandlingar sker i öppenhet och att

hänsyn tas till u-ländernas behov. Att

förhandlingarna nu kommer att ske i WTO har fördelen

att u-länderna kommer att delta i förhandlingarna.

Det förefaller sannolikt att en ny omfattande

förhandlingsrunda kommer att inledas vid WTO:s

ministermöte i Seattle, USA, i november 1999. Dessa

förhandlingar kommer av allt att döma att bli mer

omfattande än tidigare rundor. Den

förberedelseprocess som pågår inom EU blir avgörande

för vilka frågor som gemenskapen kommer att driva

vid förhandlingarna. Sverige måste driva sina

intressen och positioner på ett aktivt sätt i denna

process.

I den kommande rundan måste stor hänsyn tas till u-

ländernas intressen. För att u-länderna själva skall

kunna driva sina frågor är det viktigt att de kan

delta på ett aktivt sätt i förhandlingarna. I de

fall Sverige kan bidra till att stärka u-ländernas

kapacitet att delta i förhandlingsprocessen bör

detta ges prioritet. Det är också viktigt att stödja

utvecklandet av handel mellan u-länder.

Motionerna U207 (mp) yrkandena 1 och 2 samt U211 (v)

yrkandena 1 och 2 berör förhandlingarna om ett

multilateralt avtal om investeringar (MAI) i OECD.

Utskottet konstaterar därvidlag att de

förhandlingarna nu har avbrutits och inte kommer att

återupptas i OECD. Om nya förhandlingar om

investeringar inleds inom WTO förutsätter det en

förändrad inriktning med större öppenhet och bredd.

Ett avtal som bygger på principen om icke-

diskriminering får inte innebära att enskilda länder

förhindras att driva en självständig politik på

t.ex. miljöområdet. Utskottet noterar därvidlag den

s.k. Århusdeklarationen som 1998 antogs av FN:s

ekonomiska kommission för Europa (ECE), vilken slog

fast att multilaterala investeringsavtal effektivt

skall integrera miljöhänsyn så att en hållbar

utveckling stöds och så att möjligheter att bedriva

internationell och nationell miljöpolitik inte

begränsas.

Ett övergripande avtal rörande internationella

investeringar är önskvärt, inte minst mot bakgrund

av att det i dag finns ca 1 600 bilaterala avtal på

området. Eftersom u-länderna är i majoritet i WTO

bör stor hänsyn kunna tas till deras intressen.

Avsikten med ett nytt multilateralt

investeringsavtal i WTO:s regi är att skapa ett

gemensamt regelverk för utländska

direktinvesteringar i olika länder. Därutöver

konstaterar utskottet att det både i OECD och ILO

har tagits fram riktlinjer som bl.a. berör

arbetsförhållanden. Europaparlamentet har också

tagit initiativ till en uppförandekod för

multinationella företag. Utskottet anser att den nu

föreliggande regeringsskrivelsen kan anses

tillgodose motionärernas önskemål om öppenhet och

redovisning.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motionerna

U207 (mp) yrkandena 1 och 2, U211 (v) yrkandena 1

och 2 samt So461 yrkande 18 kan besvaras.

Att handel med jordbruks- och tekoprodukter fördes

in i WTO:s regelverk var ett av de största

framstegen med Uruguayrundan. Tullnivåerna på

jordbruksprodukter är dock höga och inte minst u-

länderna driver kravet om sänkta tullar inför en ny

WTO-runda. Att priserna på jordbruksprodukter är

artificiellt låga till följd av stora överskott i EU

och andra industrialiserade länder orsakar

producenter i tredje världen förluster. Att främja

jordbruket i tredje världen innebär att stärka dess

villkor. Ett viktigt steg är att minska

jordbrukssubventionerna och därmed den dumpning av

överskott som bönder i u-länderna inte kan

konkurrera med. Regeringen har inför den kommande

WTO-rundan identifierat jordbruket som en

nyckelfråga. Utskottet instämmer i denna bedömning

och välkomnar att regeringen i förberedelsearbetet

är pådrivande för fortsatta handelsliberaliseringar

på jordbruksområdet.

Internationella direktinvesteringar har ökat snabbt

i omfattning under de senaste decennierna. Det är

Sveriges och EU:s linje att förhandlingar om ett

regelverk för investeringar skall kunna inledas som

en del av nästa WTO-runda. Vissa u-länder har

tidigare motsatt sig ett multilateralt avtal om

investeringar. Det faktum att en allt större andel

av internationella direktinve-steringar i dag görs i

och mellan u-länder gör att även dessa bör ha

intresse av ett avtal som bygger på principen om

icke-diskriminering. När nu förhandlingarna

sannolikt kommer att bedrivas i WTO, har

förutsättningarna för att nå resultat som

tillfredsställer u-ländernas intressen förbättrats.

Korruption utgör ett allvarligt problem som även

får handelshindrande effekter i många länder. Många

- men inte alla - länder där korruption är utbredd

är u-länder. Bekämpande av korruption ingår som en

viktig del i det svenska stöd till

institutionsuppbyggnad som bedrivs med många

samarbetsländer.

Om initiativet New Transatlantic Marketplace blir

verklighet kommer världens största frihandelsområde

med EU, USA och Canada att skapas.

Liberaliseringarna skulle fungera som en betydande

ekonomisk stimulans för ekonomierna på bägge sidor

av Atlanten. Initiativet berör bl.a. avskaffande av

icke-tariffära handelshinder samt liberaliseringar

vad gäller tjänstehandel och investeringar. Ett

avtal som bygger på WTO:s principer skulle bli ett

exempel på att olika handelsblock kan närma sig

varandra och bilda gemensamma marknader. Det skulle

förhoppningsvis också bidra till att EU och USA i

högre grad än tidigare kan undvika tvister på

handelsområdet.

Med vad ovan anfört anser utskottet att motion N7

(m) yrkandena 2 och 7-9 kan besvaras.

Sambandet mellan handel och miljö är en

kontroversiell fråga i WTO. U-länderna har motsatt

sig att regler på miljöområdet införs i det globala

regelverket med motiveringen att det lätt kan

missbrukas i protektionistiska syften. Även om u-

ländernas farhågor kan vara motiverade instämmer

utskottet i regeringens slutsats att miljö- och

handelspolitik måste vara ömsesidigt förstärkande.

Allmänt sett skapar ytterligare liberaliseringar på

handelsområdet förutsättningar för en effektivare

resursanvändning. Samtidigt kan ökad internationell

handel som inte åtföljs av en ansvarsfull

miljöpolitik ha negativa konsekvenser på miljön.

Sverige och EU intar positionen att en ny WTO-runda

skall omfattas också av kopplingen mellan handel och

miljö. Det är viktigt att miljöfrågornas betydelse

tydligt markeras i WTO. De åtaganden som världens

länder har gjort på miljöområdet, bl.a. Agenda 21,

får inte undergrävas av ett WTO-avtal. Även här har

ECE:s Århusdeklaration slagit fast att WTO-regler

helt och fullt måste ta hänsyn till behovet av en

hög nivå på skyddet för miljön. Då blir också den

från Riokonferensen fastslagna

försiktighetsprincipen vägledande. Det är samtidigt

viktigt att regler på området tar hänsyn till u-

ländernas oro för dold protektionism.

Utskottet konstaterar att jordbruket i EU även

efter införandet av Agenda 2000 kommer att åtnjuta

betydande subventioner och tullskydd. Vid den

kommande WTO-rundan måste dock EU ställa in sig på

att i högre grad än tidigare tillmötesgå u-ländernas

krav på ökat marknadstillträde. Hänsyn bör tas till

jordbrukets multifunktionella roll. Resultatet av de

kommande förhandlingarna måste främja

livsmedelssäkerhet, särskilt i u-länderna. Det är

vidare viktigt att WTO:s regler verkar för att

främja ett ekologiskt hållbart jordbruk.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen

understrukit vikten av att stärka kvinnans ställning

i u-länderna. I många länder spelar kvinnan en

central roll för livsmedelsförsörjningen.

Ansträngningar för att stödja nationell

livsmedelsproduktion bör i första hand rikta sig mot

de kvinnor som är ansvariga för jordbruket. När det

gäller WTO:s avtal på jordbruksområdet bör det

framhållas att u-länderna som grupp förespråkar att

i-länderna sänker sina jordbrukssubventioner och ger

bättre marknadstillträde. Många u-länder är i

dag nettoimportörer av livsmedel. En bidragande

orsak till detta är att dumpning av i-ländernas

överskott utsätter u-landsproducenter för svår

konkurrens.

Utskottet anser att motion N8 (c) yrkandena 1, 2 och

5 kan besvaras med vad ovan anförts.

Utskottet instämmer med regeringen i det angelägna

att en ny WTO-runda - en millennierunda - inleds vid

det tredje ministermötet i Seattle i november i år.

Flera nya områden, såsom investeringar och

konkurrensfrågor, behöver också föras in i WTO.

Tjänstehandeln spelar en allt större roll i världens

ekonomier. Regelverket för internationell handel med

tjänster bör därför utvecklas.

De senaste decenniernas ekonomiska utveckling har

visat att deltagande på världsmarknaden är

fördelaktigt även för u-länderna. De u-länder som

lyckats bäst med att minska fattigdomen är de som

öppnat sina ekonomier. Vidare finns samband mellan

öppna ekonomiska system, demokratiskt styrelseskick

och respekt för mänskliga rättigheter.

U-länderna har dock motsatt sig att föra in

sambanden mellan handel å ena sidan och miljö samt

arbetsvillkor å den andra. Det är viktigt att hänsyn

tas till u-ländernas farhågor för dold

protektionism.

Med vad ovan anförts anser utskottet att motion N9

(fp) kan besvaras.

Stockholm den 27 april 1999

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran

Lennmarker (m), Berndt Ekholm (s), Bertil Persson

(m), Urban Ahlin (s), Liselotte Wågö (m), Carina

Hägg (s), Agneta Brendt (s), Murad Artin (v), Jan

Erik Ågren (kd), Sten Tolgfors (m), Marianne

Samuelsson (mp), Marianne Andersson (c), Karl-Göran

Biörsmark (fp), Marianne Jönsson (s), Fanny Rizell

(kd) och Eva Zetterberg (v).