Bet. 1998/99:NU6

Näringsutskottets betänkande

1998/99:NU06

Vissa näringspolitiska frågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

NU6

Ärendet

I detta betänkande behandlas 48 motioner från

allmänna motionstiden om vissa näringspolitiska

frågor.

Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför

utskottet lämnats av företrädare för

Näringsdepartementet och Småföretagsdelegationen. En

skrivelse om pyrotekniska varor har inkommit från

Hörselskadades Riksförbund.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas - med skiftande

majoritetsförhållanden - ca 130 motionsyrkanden om

olika näringspolitiska frågor. Utskottet (s, v, mp)

redovisar i betänkandet sin syn på hur

näringspolitiken bör inriktas och utformas. I

reservationer (m, kd, fp; c) presenteras respektive

partiers uppfattning i frågan. Beträffande statliga

företag föreslår utskottet (m, kd, c, fp) att

riksdagen skall anmoda regeringen att lägga fram en

plan för försäljning av statliga företag. I

reservationer (s, v; mp) redovisas andra

ståndpunkter i frågan.

När det gäller yrkanden om regelförenkling föreslår

utskottet (s, v, mp) att riksdagen skall göra ett

uttalande till regeringen om att det behövs

ytterligare åtgärder för att intensifiera det arbete

som regeringen bedriver på området. För att

kontinuerligt följa utvecklingen i fråga om

regelförenklingar bör regeringen lämna en årlig

redogörelse till riksdagen om

regelförenklingsarbetet, varvid en första sådan

redovisning bör göras i budgetpropositionen för år

2000. Därvid bör ett mål för regelförenklingsarbetet

formuleras och en avstämning mot

Småföretagsdelegationens samtliga förslag göras.

Utskottet framhåller vidare vikten av att den

befintliga regelmassan - och inte bara nya regler -

uppmärksammas, så att onödiga regler kan slopas och

förenklingar och anpassningar göras i de regler som

bedöms som nödvändiga. I en reservation (m, kd, c,

fp) föreslås ett riksdagsuttalande med krav på ett

flertal omedelbara åtgärder på

regelförenklingsområdet.

Beträffande motionsyrkanden om

småföretagsutveckling, kvinnors företagande och

kooperativa frågor hänvisar utskottet (s, v, mp)

till olika åtgärder som statsmakterna vidtagit och

till det arbete som pågår på olika områden. I

reservationer (m, kd, fp; c) redovisas andra

bedömningar av behovet av åtgärder.

Utskottet (m, kd, c, fp) föreslår även

tillkännagivanden av riksdagen dels rörande

kapitalförsörjning för småföretag, dels rörande stöd

till uppfinnare och innovatörer. I det förstnämnda

avseendet begärs att en utredning skall tillsättas

för att studera hur bildandet av särskilda

riskkapitalbolag med uppgift att placera

pensionsmedel i småföretag och andra

riskkapitalbolag kan främjas. Vidare föreslås att

regeringen skall vidta insatser för att främja

kommersialiseringen av uppfinningar och

innovationer. I reservationer beträffande de två nu

aktuella frågorna (s, mp respektive s, v) hänvisas

till av statsmakterna vidtagna åtgärder, medan

ytterligare åtgärder förordas i andra reservationer

(v; c respektive mp).

Utskottet (s, v, mp) avstyrker härutöver

motionsyrkanden om turistnäringen med hänvisning

till av statsmakterna vidtagna åtgärder och till

pågående arbete. I en reservation (m, kd, c, fp)

redovisas en annan bedömning av behovet av åtgärder.

Slutligen avstyrks (enhälligt) några yrkanden om

särskilda branschfrågor, med hänvisning till bl.a.

pågående beredningsarbete.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1998/99:K231 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) såvitt

gäller yrkandena att riks-dagen

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utförsäljning av Telia,

15. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om exportsatsningar från svenska

IT-företag.

1998/99:K282 av Sten Tolgfors (m) såvitt gäller

yrkandet (4) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en

privatisering av Telia.

1998/99:Fi708 av Siv Holma m.fl. (v) såvitt gäller

yrkandet (11) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

statens bolag skall gå i spetsen för att uppfylla

målet 25 % kvinnor i styrelserna år 2000 och 50 % år

2010.

1998/99:Sk310 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att en särskild grupp bör

inrättas i Statsrådsberedningen för att leda

avregleringsarbetet,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att alla regler skall föregås av

en konsekvensbeskrivning vad avser reglernas

ekonomiska effekter på företagen,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att en särskild grupp med

företagare och forskare bör inrättas för stöd i

avregleringsarbetet och att nya regelförslag skall

kunna prövas i särskilda småföretagspaneler,

15. hos regeringen begär förslag om införandet av

en s.k. solnedgångsparagraf innebärande att alla

regler genomgår en rullande översyn och att de som

inte tillämpats på fem år avskaffas,

16. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att en årlig redogörelse för

avregleringsarbetet bör presenteras för riksdagen.

1998/99:Sf608 av Lennart Daléus m.fl. (c) såvitt

gäller yrkandet (12) att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

byråkratilotsar för företagare.

1998/99:Sf634 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt

gäller yrkandena att riksdagen

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om bättre villkor för

småföretagande,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om uppdrag till ALMI och NUTEK att

rikta sig mot utsatta förorter och invandrare,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om inrättande av s.k. microlån.

1998/99:Kr274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt

gäller yrkandena att riksdagen

41. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att turism måste underställas

bevarande av natur- och kulturvärden,

42. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att vid nästa omorganisation

flytta turismfrågor från näringsutskottet till

kulturutskottet.

1998/99:T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m) såvitt

gäller yrkandena att riksdagen

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om NSAB,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en privatisering av Telia.

1998/99:T222 av Kenth Skårvik och Elver Jonsson (fp)

såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utförsäljning av Telia.

1998/99:T809 av Johnny Gylling och Amanda Grönlund

(kd) såvitt gäller yrkandet (7) att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utförsäljning av Telia.

1998/99:T818 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller

yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

företagande i IT-branschen.

1998/99:MJ306 av Göte Jonsson m.fl. (m) såvitt

gäller yrkandet (8) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

forskning och vidareförädling av skogsprodukter.

1998/99:N203 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av ett

skyndsamt genomförande av Småföretagsdelegationens

förslag beträffande förenklingar och ändringar av

berörda lagar och förordningar i syfte att stimulera

nyföretagande och företagsexpansion.

1998/99:N206 av Sten Andersson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av respekt och

stimulans avseende företag och nyföretagande.

1998/99:N212 av Ulf Björklund (kd) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om möjligheterna att utveckla den

småskaliga turismen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av ett

sektorsövergripande arbetssätt,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en utredning som belyser

transporternas betydelse för landsbygdsturismen.

1998/99:N215 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller

yrkandet (2) att riksdagen hos regeringen begär en

plan för försäljning av statlig verksamhet i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:N216 av Cristina Husmark Pehrsson och Anne-

Katrine Dunker (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att uppmärksamma mikroföretagens

situation.

1998/99:N229 av Kenneth Johansson (c) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om riskkapital,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om skattelättnader för nystartade

kooperativ.

1998/99:N238 av Lennart Daléus m.fl. (c) såvitt

gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om företagandets förutsättningar,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en företagsgaranti,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om program för kvinnors

företagande,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om fortsatta medel till kvinnliga

affärsrådgivare,

19. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om företagsstöd.

1998/99:N240 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att lagförslag och

myndighetsföreskrifter som påverkar företagens

villkor skall föregås av en närmare konsekvensanalys

rörande effekterna,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att den s.k.

Småföretagsdelegationens 71 förslag skall genomföras

under innevarande mandatperiod.

1998/99:N242 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en fortlöpande

utmönstring av föråldrade eller av andra skäl

uttjänta regelverk,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av att initialt pröva

och utvärdera ett system med s.k.

solnedgångsparagrafer inom vissa begränsade

lagstiftningsområden.

1998/99:N245 av Karin Falkmer (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utveckling av regionala

BIC-organisationer i Sverige.

1998/99:N251 av Urban Ahlin och Monica Green (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

stödjandet av industriella utvecklingscentrum.

1998/99:N253 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas

att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om rese- och turistindustrins

villkor,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om risken för illojal kommunal

konkurrens inom turistområdet,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utformningen av regler för

kontroll och tillsyn inom turismområdet.

1998/99:N257 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

utredning av soloföretagarens situation.

1998/99:N259 av Holger Gustafsson m.fl. (kd, m, c,

fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

regelproduktion och konsekvensanalyser som berör de

mindre företagen.

1998/99:N273 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utredning av

möjligheterna till nya finansieringslösningar för

kooperativa och liknande företagsformer.

1998/99:N274 av Göran Hägglund m.fl. (kd) såvitt

gäller yrkandena att riksdagen

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att förenkla regelverket för

företagande,

25. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om nödvändigheten av ett nationellt

förhållningssätt för utvecklandet av bygdeturismen,

26. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om möjligheterna att utveckla den

småskaliga turismen.

1998/99:N277 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt

gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts i avsnittet Inledning,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om näringspolitikens riktlinjer i

avsnitten: 3 Alla måste delta, 4 Hoppas inte på

storföretagen, 5 En annan attityd och 6 Satsa på

småföretagen och entreprenörerna,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förslag för en uthålligt hållbar

tillväxt i hela Sverige,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om regelverksförändringar,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om A 2 Småföretagsutveckling,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om A 4 Turistfrämjandet,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om pyrotekniska varor.

1998/99:N288 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

kooperativt företagande.

1998/99:N297 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att utveckla

svensk turistnäring.

1998/99:N298 av Anita Jönsson och Marianne Jönsson

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behov av åtgärder för potatisförädlande industri.

1998/99:N300 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär en plan för

försäljning av statliga bolag i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1998/99:N303 av Bengt Silfverstrand och Marianne

Jönsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

hanteringen av vissa pyrotekniska varor (smällare).

1998/99:N307 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett program för hur

design- och formfrågor kan ges ökad betydelse för

tillväxt och utveckling av svenskt näringsliv.

1998/99:N315 av Barbro Andersson Öhrn och Mats

Lindberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

åtgärder i enlighet med Småföretagsdelegationens

förslag till förbättringar av möjligheterna att

starta och driva småföretag.

1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund

(m, kd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

8. hos regeringen begär förslag om enklare

registrering av företag i enlighet med vad som

anförts i motionen,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lättnader i företagens

uppgiftslämnande till myndigheter,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om storleksgräns för

uppgiftslämnande till SCB,

28. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om myndighetssamverkan vid anmälan,

39. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om näringslivets regelråd,

40. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om paneler med småföretagare,

41. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om myndigheters och verks ansvar

för regelreformeringsarbetet m.m.,

42. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kvantitativt mål för

avregleringsarbetet,

43. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om problem- och konsekvensanalyser,

44. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om samråd med näringslivet,

45. hos regeringen begär förslag om införande av

tidsbegränsade regler i enlighet med vad som anförts

i motionen,

46. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Internetbaserat

informationssystem,

47. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om information till företagen,

48. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om gemensamma och kortare

blanketter,

49. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om föreskrifter till myndigheterna

om lättillgänglig information,

50. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om beslutsfattande med god

framförhållning,

51. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ökade befogenheter för

tjänstemän och handläggare,

53. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om krav på handläggningstider,

55. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om nationell IT-kampanj i

småföretag,

56. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett virtuellt

utbildningscentrum,

57. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om akademiker till småföretag,

58. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om pensionsmedel,

62. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om översyn av offentligt stödda

aktörer,

63. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om näringsverksamhet inom vård- och

omsorgssektorn,

64. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om samverkan mellan företag.

1998/99:N328 av Matz Hammarström m.fl. (mp) såvitt

gäller yrkandet (1) att riksdagen hos regeringen

begär förslag till enklare regler för företag

grundat på bl.a. Småföretagsdelegationens

betänkande.

1998/99:N329 av Gunnar Hökmark (m) såvitt gäller

yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts under

avsnittet Företagsamhetens samhälle.

1998/99:N330 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt

gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om statens roll i näringspolitiken,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en referensgrupp av

företagare och forskare,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en grupp för

avreglerings- och småföretagsfrågor i

Statsrådsberedningen,

7. hos regeringen begär förslag om åtgärder för

enklare registrering och uppgiftsredovisning för

småföretag,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en s.k. solnedgångsparagraf,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av ett Internetbaserat

informationssystem för företagare,

16. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kvinnors företagande,

19. hos regeringen begär förslag till åtgärder för

att stimulera tjänstesektorn i enlighet med vad som

anförts i motionen,

20. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om forskning, utveckling och

innovationer,

22. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ökad ägarspridning genom

utförsäljning av statliga företag.

1998/99:N332 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt

gäller yrkandena att riksdagen

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lättnader i uppgiftslämnandet

för företagare,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att införa en s.k.

solnedgångsparagraf för regler som berör

företagandet,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett konsekvent

avregleringsarbete lett av finansministern,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att myndigheterna bör lämna

bindande löften om hur lång tid det tar att avgöra

ärenden,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om myndigheternas redovisning av

hur de klarar service och informationskrav gentemot

företagare,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en handledning för företagare,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förenklingar av blanketter,

15. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om myndigheternas service och

öppettider,

16. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kontaktpersoner vid statliga

myndigheter och i kommunerna,

17. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett Internetbaserat

informationssystem,

18. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att registrera företag via

Internet,

20. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en avveckling av de selektiva

företagsstöden.

1998/99:N334 av Matz Hammarström m.fl. (mp) såvitt

gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om inriktningen på

näringspolitiken,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ägande med ansikte,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att ta till vara kreativiteten,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om innovatörer och uppfinnare,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förnyelse av näringslivet,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om gemensam sektor till gagn för

näringslivet,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ägande av naturresurser.

1998/99:N335 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt

gäller yrkandet (14) att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

riskfinansiering.

1998/99:N336 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt

gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

näringspolitik och regional utveckling.

1998/99:N337 av Lennart Daléus m.fl. (c) såvitt

gäller yrkandena att riksdagen

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förbättrat och förenklat

regelverk för företag och företagare,

15. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ALMI,

16. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om regionala fonder.

1998/99:A215 av Anne-Katrine Dunker och Patrik

Norinder (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om avknoppning inom offentliga

sektorn,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om uppfinningar.

1998/99:A802 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller

yrkandet (11) att riksdagen som sin mening ger

regeringen tillkänna vad i motionen anförts om att

främja kvinnors företagande.

1998/99:A808 av Lennart Daléus m.fl. (c) såvitt

gäller yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

översyn av regelverket för småföretagsstödet.

Utskottet

Näringspolitikens inriktning

Motionerna

Sverige har i dag inget företagarvänligt klimat,

anförs det i motion 1998/99: N329 (m).

Förutsättningarna måste förbättras. Det handlar om

att skapa betingelser för att människor och företag

kan utvecklas, genom att lätta på skattebördan och

minska de hämmande regleringarna. Bland annat gäller

det att underlätta för småföretag och fåmansföretag,

att införa ökade konkurrens- och

etableringsmöjligheter och att se till att

tjänstesektorn får rimliga skattevillkor.

Arbetsrätten måste utformas utifrån individuella

avtal som ger en flexibilitet på arbetsmarknaden. En

avreglering som underlättar för företagande måste

särskilt ha fokus på de nya företagens svårigheter

och hinder. "Etniskt företagande" har traditionellt

varit invandrarnas chans att etablera sig både på

arbetsmarknaden och i samhället, anför motionären

vidare. Han anser att möjligheterna att starta

företag är nyckeln både till sysselsättning och till

en social struktur för många invandrare.

Möjligheter till avknoppning av primär- och

landstingskommunal verksamhet bör tillvaratas,

anförs det i motion 1998/99:A215 (m). Hälften av

tjänstesektorns sysselsättning finns i offentlig

sektor, konstaterar motionärerna och anser att

attityderna till tjänstesektorn måste ändras.

Företagens konkurrenskraft påverkas i hög grad av i

vilken miljö företagen agerar, menar motionärerna.

Det handlar om lika villkor för alla och ett

företagsklimat som ger långsiktig överlevnad.

Konkurrensutsättning skapar inte bara fler företag,

det skapar också en bra grund för att utveckla nya

serviceidéer, sägs det.

Den s.k. stora ekonomin - finanspolitiken - sätter

ramarna för allt sysselsättningsskapande arbete,

sägs det i partimotion 1998/99:N277 (v). Låga

räntor, låg inflation, en stabil efterfrågan av

produkter och tjänster och stabila institutioner

skapar en långsiktigt hållbar tillväxt, heter det

vidare. En del av de erforderliga, nya

arbetstillfällena bör tillkomma i offentlig sektor,

men huvudparten måste tillskapas inom den privata

sektorn, anser motionärerna. De erinrar om att i

förhandlingarna efter riksdagsvalet hösten 1998

mellan Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och

Miljöpartiet de gröna formulerades ett

sysselsättningsmål, med innebörd att 80 % av den

arbetsföra befolkningen skall vara i arbete år 2004.

För att nå detta mål krävs en stabil, stark och

ekologiskt uthållig tillväxt, anförs det.

Alla måste delta i ansträngningarna för att skapa

nya arbetstillfällen, sägs det i motionen och

hänvisas till att undersökningar har visat att det

finns särdrag i kvinnors företagande. Eftersom detta

företagande är en strategisk del av ett ökat

småföretagande i Sverige, anser motionärerna att det

inte bara skall utgå stöd till kvinnliga

affärsrådgivare i stödområdet utan över hela landet.

Andelen invandrare bland företagarna är högre än

bland genomsnittet av befolkningen, konstaterar

motionärerna vidare. De flesta etniska grupper

saknar dock bankkontakter, vilket leder till

underkapitalisering som gör det omöjligt för

företaget att växa. Sverige måste komma bort från

sitt beroende av basindustrin, såvida den inte kan

utvecklas och specialiseras, anför motionärerna. De

erinrar om att antalet anställda i storföretagen

inte ökar, samtidigt som antalet sysselsatta i stora

företag i Sverige är dubbelt så stort som EU-

genomsnittet. Attityden till att starta eget företag

måste ändras, anför motionärerna vidare. De anser

att det svenska systemet hittills har gynnat

storföretagen och hänvisar till att Sverige har den

lägsta andelen egenföretagare i hela OECD-området.

Vänsterpartiet har tidigare föreslagit bl.a.

lättnader på egenavgiftsområdet för de minsta

företagen, skattelättnader inom den privata

tjänstesektorn, lättnader vad gäller

sjuklöneperioden och regelförenklingar, sägs det. I

motionen framläggs förslag för en uthålligt hållbar

tillväxt i hela Sverige under följande fem rubriker:

Säkra riskkapitalförsörjningen (1), Nätverksbyggande

mellan småföretagen (2), Offentlig upphandling (3),

Utbildning/fortbildning (4) samt Omvärld och export

(5).

I ytterligare en partimotion från Vänsterpartiet -

1998/99:N336 - begärs ett riksdagsuttalande om

näringspolitik och regional utveckling. En viktig

förutsättning för en framgångsrik

sysselsättningsutveckling är, enligt motionärernas

uppfattning, att näringspolitiken får en större

tyngd. Hinder i form av en traditionell

företagsstruktur, ett extremt storföretagsberoende,

ett fåtal dominerande ägargrupper, en för liten

företagsandel inom den kunskaps-intensiva

tillväxtsektorn, ett otillräckligt

innovationsutrymme, en brist på regionalt förankrat

riskkapital osv. bör undanröjas, sägs det. Under

följande rubriker redovisas den politik som

förordas: Nya företag, Regional utveckling,

Samarbete stat - näringsliv, Innovationspolitik samt

Ett grönt näringsliv.

Statens roll i samhällsekonomin skall vara att

sätta ramar och övervaka spelreglerna på marknaden,

ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt

att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt,

anförs det i partimotionen 1998/99:N330 (kd). När

staten agerar såväl domare som spelare på marknaden

är risken stor att konkurrensen snedvrids och att

investeringar inte görs på ett optimalt sätt i de

företag som har de bästa förutsättningarna, anser

motionärerna. En av statens viktigaste uppgifter är

vidare att bedriva en ansvarsfull finanspolitik som

ger förutsättningar för stabila statsfinanser, låg

inflation, låga räntor, ett gott investeringsklimat

och minskande statsskuld, sägs det. Det är viktigt

att Sverige får ett mer småföretagsvänligt klimat än

hittills, eftersom det främst är småföretagen som

har möjlighet att erbjuda nyanställningar, anser

motionärerna, medan större företag främst ökar sin

produktivitet genom automatisering. De stora

börsbolagen visar också en tendens att förlägga mer

av sin verksamhet till utlandet, medan de små och

medelstora företagen i större utsträckning stannar

kvar i Sverige, säger motionärerna.

Bedömare är eniga om att framtidens arbeten i stor

utsträckning kommer att finnas i tjänstesektorn,

sägs det vidare i motionen. Det handlar om olika

branscher, såsom bygg- och anläggnings-, data-,

miljö-, ekonomi-, försäkrings-, medie-, reklam-,

underhållnings-, turist-, restaurang-, hårvårds-,

skomakar-, bilreparations-, städ- och

tvättbranscherna. Exportindustrin har under de

senaste åren gått på högvarv, medan hemmamarknaden

även under högkonjunktur präglats av lågkonjunktur,

säger motionärerna. De menar att en mer offensiv

politik krävs för att förbättra förutsättningarna

för nya arbetstillfällen på den svenska

hemmamarknaden.

Samhället måste genom sina olika institutioner

skapa goda förutsättningar för företagande, sägs det

i partimotion 1998/99:N238 (c). Till dessa

förutsättningar hör ett fungerande rättssamhälle,

kulturella faktorer, politiska institutioner och

myndigheter. Låg inflation, sunda statsfinanser och

låga räntor är vidare viktiga förutsättningar för

företagande. För att kunna utvidga sina verksamheter

är företagen beroende av handel med omvärlden, anför

motionärerna och konstaterar att Sverige som medlem

i EU har en stor frihandel, medan handeln med övriga

delar av världen till stor del är omgärdad med

export- och importtullar. Kompetensnivån och

tillgången på olika typer av arbetskraft är också

viktiga faktorer för företagens konkurrensförmåga

internationellt, säger motionärerna och anser att en

viktig framgångsfaktor är att näringslivet har

förmåga till flexibilitet och består av såväl stora

som små och medelstora företag. Det är också viktigt

att företagsamheten är spridd över många olika

branscher. Företagen behöver stabila och långsiktiga

spelregler, anförs det vidare.

Sverige kännetecknas av att en mängd direkta och

indirekta stöd ges till företag, sägs det i motionen

med hänvisning till att det i den allmänna debatten

förekommer uppgifter om att det s.k. företagsstödet

skulle uppgå till 5060 miljarder kronor per år.

Enligt motionärernas uppfattning saknar dessa belopp

dock relevans, eftersom det inte är fråga om direkta

företagsstöd. Stödet till företag inom

näringspolitiken utgörs i huvudsak av

lånemöjligheter för små företag, projektstöd till

innovativa idéer och produktutveckling samt icke-

finansiella stöd till små företag. De största

aktörerna är Närings- och teknikutvecklingsverket

(NUTEK) och ALMI Företagspartner AB. Dessutom finns

Industrifonden och Innovationscentrum. Exportrådet,

Exportkreditnämnden (EKN) och AB Svensk Exportkredit

stimulerar svensk export främst genom garantier och

finansiering. På den regionala nivån tillkommer

stödgivare i form av teknikbrostiftelser, regionala

riskkapitalbolag, industriella utvecklingscentrum

och produktråd. Utöver de svenska stödformerna

tillkommer de stöd som EU står för. På branschnivå

finns t.ex. stödet till rederinäringen. I övrigt är

de direkta stöden till företag mest omfattande inom

bostadspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och

regionalpolitiken. De stöd som går till finansiering

av näringsverksamhet utgår nästan uteslutande i form

av lån, forskningsstöd, information och garantier.

Floran av stöd och olika aktörer gör det svårt att

analysera företagsstödet i dess helhet, anser

motionärerna. De föreslår mot bakgrund härav att en

utredning skall tillsättas med uppdrag att föreslå

hur de olika formerna av företagsstöd bättre skall

kunna samordnas för att uppnå ökad effektivitet.

Uppdraget bör också innefatta att lägga förslag om

sammanslagning av vissa och nedläggning av andra

stödformer. Det bör vara möjligt att ta ut en del av

den ökade effektiviteten i form av en statlig

besparing, anförs det slutligen.

I partimotion 1998/99:N332 (fp) föreslås att de

selektiva företagsstöden skall avvecklas. Fler

företagare och fler expansiva företag är en

förutsättning för att alla som vill skall kunna få

ett arbete, säger motionärerna. De enskilda

individerna behöver få fler möjligheter att ta sig

ur passiviserande arbetslöshet, att ta på sig mer

avancerade arbetsuppgifter, att studera eller att

vidareutbilda sig. Fler måste få känna att det är

meningsfullt och möjligt att pröva något nytt, att

ta risker eller förverkliga en företagsidé. Att

förbättra företagsklimatet är därför en central

politisk uppgift, anser motionärerna och anger att

statens främsta uppgift inom näringspolitiken är att

ange ramar och spelregler för företagens verksamhet.

Selektiva stöd bör undvikas. I sämsta fall leder

stöden till att konkurrerande företag går i konkurs,

säger motionärerna och menar att generellt sett har

de små företagen svårare att hantera effekterna av

selektiva subventioner.

Uttalanden av riksdagen i ett flertal avseenden

begärs i motion 1998/99: N334 (mp). Det gäller

inriktningen på näringspolitiken, s.k. ägande med

ansikte, tillvaratagande av kreativiteten och

förnyelse av näringslivet. Politikens roll är att

underlätta framväxten av det goda i bemärkelsen

ekologiskt och socialt hållbara näringslivet,

varvid miljömedvetenhet, mångfald, dynamik,

kreativitet och delaktighet anges av motionärerna

som nyckelord för en sådan utveckling. Ett framtida

näringsliv måste vara en del av ett fungerande

samhälle, inte något vid sidan om den sociala och

ekologiska verkligheten. Sverige behöver fler

företag med en social hemvist, ägare med ansikten,

heter det vidare. Miljöpartiet vill stimulera

företag där ägandet är synligt. Det kan vara

självägda företag, kooperativa företag, företag som

ägs av dem som arbetar i dem eller som bor i det

samhälle där företagen finns. Det är viktigt att öka

möjligheten för dem som arbetar i ett företag att ta

över ägandet då ett företag skall säljas, vilket kan

ske genom förköpsrätt eller genom ett marginellt

räntebidrag, anser motionärerna.

Kreativiteten ökar då människor känner att de vågar

ta steg ut i det främmande utan att riskera att

falla igenom samhällets skydd, hävdar motionärerna

vidare. De anser att kreativiteten också ökas då

regelverk och gammal företagskultur förändras.

Invandrarnas erfarenheter av småskalig företagsamhet

måste tas till vara, och lärlingssystemen bör

utvecklas ytterligare. Mycket i företagskulturen

karaktäriseras av traditionellt manliga strukturer,

men motionärerna hänvisar till att Miljöpartiet i

andra motioner har utvecklat tankarna på hur nya,

moderna strukturer kan ges mer växtkraft, för att

möjliggöra att människor - inte minst kvinnor -

skall kunna ta steget. Det är enligt Miljöpartiets

uppfattning oerhört viktigt att Sverige får ett

näringsliv som i större utsträckning kan förändra

och förnya sig. Delvis handlar detta om att det inom

finansvärlden, politiken och industrin krävs ändrade

attityder, anför motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottet behandlade - mycket kortfattat - frågan om

näringspolitikens inriktning senast i december 1998

i betänkande 1998/99:NU1 om anslag inom

utgiftsområde 24 Näringsliv. I reservationer (m, kd,

fp; mp) och i särskilda yttranden (m; kd; c; fp)

redovisades respektive partiers syn på

näringspolitikens inriktning. Riksdagen följde

utskottet. I det näringspolitiska betänkandet

1997/98:NU10 våren 1998 behandlades också - mer

utförligt - frågan om näringspolitikens inriktning.

En särskild riksdagsdebatt om åtgärder för ökad

tillväxt ägde rum i februari 1999 (RD 1998/99:49).

Näringsminister Björn Rosengren sammanfattade då

regeringens handlingsprogram för ökad tillväxt i

följande punkter:

1. Den ekonomiska politiken ligger fast med mål om

överskott i de offentliga finanserna över en

konjunkturcykel, låga räntor och inflation under

kontroll.

2. Flaskhalsar skall förhindras på arbetsmarknaden.

3. Lönebildningen skall stärkas.

4. Hela Sverige skall växa - regionala

tillväxtavtal utarbetas i varje län under år 1999

mellan berörda aktörer.

5. Skatterna skall vara konkurrenskraftiga -

överläggningar pågår mellan riksdagspartierna om

förändringar inom skattesystemet.

6. Reglerna för företagen skall förenklas och bli

färre.

7. Sverige skall konkurrera med kompetens, inte med

låga löner.

8. Forskningens roll i tillväxtpolitiken skall

förstärkas.

9. Miljöomställningen skall drivas vidare.

10. Kommunikationspolitiken skall utvecklas.

11. Sverige skall förbli en IT-nation i

världsklass.

12. Östersjö- och EU-samarbetet skall utvecklas.

13. Alla behövs på arbetsmarknaden - diskriminering

skall motverkas.

Näringsministern tillsatte i januari 1999 en

arbetsgrupp för ökad tillväxt, med företrädare för

näringslivet och de fackliga organisationerna.

Arbetsgruppens uppgift är att ta fram konkreta

förslag och strategier för hur tillväxten kan öka

och företagsklimatet ytterligare stärkas. I ett

pressmeddelande från Näringsdepartementet (1999-01-

26) sägs att det är näringsministerns förhoppning

att gruppens arbete skall göra avtryck redan i

regeringens vårbudget i mitten av april 1999. Innan

dess kommer gruppens förslag att beredas i den

större grupp av företrädare för näringsliv och

fackliga organisationer som hade överläggningar med

näringsministern tidigare i januari 1999, sägs det.

Arbetsgruppen presenterade nyligen följande

förslag:

Inkomstskatten bör sänkas, och marginaleffekterna bör minskas

successivt i alla inkomstlägen.

De nyssnämnda skattesänkningarna bör inledas redan under år

2000, och ett väsentligt steg bör tas under år 2001.

Under år 1999 bör regeringen lägga fram förslag om hur

kompetensutvecklingen i arbetslivet kan stärkas.

Teknisk och vetenskaplig utbildning bör ökas väsentligt inom

de för näringslivet mest angelägna områdena.

Industrin bör hjälpa till med att ge årlig praktik för ca 30

000 elever på industrirelaterade gymnasieprogram och för

elever i eftergymnasial yrkesutbildning.

Särskilda insatser bör göras för att långtidsarbetslösas,

ungdomars och invandrares inträden på arbetsmarknaden skall

underlättas.

När det gäller frågan om företagsstöd kan noteras

att regeringen i ett pressmeddelande från december

1998 har aviserat en utvärdering av det stora

antalet stödformer inom näringspolitiken,

regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken. Dessa

skall utvärderas utifrån företagens, de enskilda

individernas och regionernas behov av och strävan

efter utveckling och tillväxt. De förslag som kommer

fram genom arbetet med regionala tillväxtavtal

kommer att ha betydelse i denna utvärdering, sägs

det. Syftet är att ge företagen en enda inkörsport

och därmed förenkla företagandet. Enligt uppgift

från Näringsdepartementet kommer beslut om direktiv,

tidsplan och i vilken form översynen skall bedrivas

att fattas inom kort.

Utskottets ställningstagande

Utskottets syn på näringspolitikens inriktning

överensstämmer med den som redovisades i

budgetpropositionen för år 1999 och som hade

föregåtts av överläggningar mellan regeringen,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Inledningsvis

konstaterar utskottet att Sverige har många

komparativa fördelar i fråga om företagsklimatet. På

många områden ligger Sverige i absolut världsklass,

t.ex. vad gäller forskning och utveckling, kvalitet

på telekommunikationer och annan IT-infrastruktur,

tillgång på internationellt konkurrenskraftig

företagsledning, låg bolagsskatt och avsaknad av

korruption. De svenska företagen har vidare god

tillgång till marknaderna i EU och i

Östersjöregionen.

Den svenska ekonomin karakteriseras av låga räntor

och stabil makroekonomi. De offentliga finanserna är

sanerade. Inflationen är i det närmaste obefintlig,

och de svenska räntorna ligger på den lägsta nivån

sedan 1950-talet. Sysselsättningen har ökat med 95

000 personer under det senaste året, men

arbetslösheten är fortfarande för hög.

Industriproduktionen har ökat med drygt 25 % sedan

år 1994. Investeringarna i tillverkningsindustrin

har ökat med mer än 70 % sedan hösten 1994. Sverige

har för första gången på 25 år lika stora

direktinvesteringar till Sverige som från Sverige.

Mellan åren 1990 och 1996 ökade

utlandsinvesteringarna i Sverige med 240 %, vilket

var mer än motsvarande ökning i något annat EU-land.

Under perioden 1991-1996 var utlandsinvesteringarna

i Sverige 252 miljarder kronor, och under år 1997

ökade de med ytterligare 70 miljarder kronor.

Nyföretagandet ökade från 26 930 företag år 1996

till 28 720 företag år 1997, eller med 7 %. Antalet

konkurser fortsätter att minska. År 1998 uppgick

antalet företagskonkurser till 8 799, vilket var det

lägsta antalet under hela 1990-talet.

Sverige har det bästa innovationsklimatet i EU,

enligt en beräkning av OECD. I denna har jämförelser

gjorts avseende antal registrerade patent, anvisade

medel till forskning och utveckling, antal artiklar

i vetenskapliga tidskrifter och andel högteknologisk

industri. Vidare gäller enligt en bedömning av den

amerikanska handelskammaren att Sverige tillhör en

grupp av fem länder som har det bästa

företagsklimatet bland utvecklade industrinationer.

I den särskilda riksdagsdebatten om åtgärder för

ökad tillväxt som ägde rum i februari 1999

redovisade näringsminister Björn Rosengren, som

nämnts, inriktningen av det tillväxtpolitiska

arbetet under innevarande mandatperiod. Enligt vad

som där sades ligger den ekonomiska politiken fast.

Detta innebär att de offentliga finanserna över en

konjunkturcykel skall visa överskott, vilket bl.a.

skall användas till att betala tillbaka

statsskulden. Räntorna skall hållas låga och

inflationen under kontroll.

Flaskhalsar skall förhindras på arbetsmarknaden.

Större satsningar skall göras på kvalificerad

yrkesutbildning, och arbetsförmedlingarna skall

tydligare koncentrera sig på sin kärnuppgift att

förmedla jobb, inte åtgärder. A-kassan skall vara en

omställningsförsäkring. Lönebildningen skall

stärkas. Samtal förs med arbetsmarknadens parter i

syfte att åstadkomma en ansvarsfull överenskommelse

om framtidens lönebildning. Löneökningarna på den

svenska arbetsmarknaden skall syfta till både

reallöneökningar och fortsatt låg inflation.

Hela Sverige skall växa. Regionala tillväxtavtal

skall utarbetas i varje län under år 1999 mellan

näringsliv, kommuner, landsting, länsstyrelser,

länsarbetsnämnder, regionala självstyrelseorgan,

högskolor, universitet, arbetsmarknadens parter och

andra parter. Syftet är att utnyttja befintliga

statliga och andra resurser effektivare för tillväxt

och nya jobb. Tillväxtavtalen förhandlas med

regeringen och börjar gälla den 1 januari 2000.

Regeringen är öppen för att det regionala statliga

tillväxtkapitalet, sammanlagt 15 miljarder kronor,

skall kunna användas med ny inriktning. Regeringen

är också positiv till att pröva förslag till

förändringar av regelverk och förordningar.

Överläggningar pågår mellan riksdagspartierna om

förändringar inom skattesystemet som bl.a. syftar

till att stärka företagens växtkraft och begränsa

marginaleffekter. Reglerna för företagen skall

förenklas och bli färre. Ytterligare

regelförenklingar kommer att genomföras för att de

mindre företagen skall kunna växa och utvecklas.

Sverige skall konkurrera med kompetens, inte med

låga löner. Fler platser skall inrättas på högskolor

och universitet. Dessa skall ha en rättvis regional

spridning. De anställdas kompetensutveckling - det

livslånga lärandet - skall stimuleras. Forskningens

roll i tillväxtpolitiken skall förstärkas. Den

kunskap och tekniska kompetens som finns på

högskolor och universitet skall komma till nytta i

företagens produktutveckling. Fortsatta insatser

kommer att göras för att knyta samman forskning och

näringsliv. Miljöomställningen skall drivas vidare.

Ett omfattande energiforskningsprogram skall

utarbetas tillsammans med näringslivet. Insatser

görs för att ersätta kärnkraften med annan

miljövänlig och konkurrenskraftig el- och

energiproduktion.

Kommunikationspolitiken skall utvecklas. Fortsatta

satsningar skall göras för att undanröja bristerna i

det svenska transportsystemet. Sverige skall förbli

en IT-nation i världsklass. Hela befolkningen -

oavsett ålder, kön, utbildning och arbete - skall

kunna använda den nya tekniken och utnyttja dess

möjligheter. Fortsatta insatser skall därför göras

för att ge hushåll och företag i hela Sverige goda

förutsättningar att utnyttja den nya teknikens

möjligheter. Samarbetet i Europa, runt Östersjön och

i Barentsregionen skall utvecklas. Fortsatta

ansträngningar skall göras för att stödja

näringslivet att idka handel med länderna runt

Östersjön. EU-arbetet skall inriktas på att

formulera gemensamma strategier mellan

medlemsländerna för ökad sysselsättning och minskad

arbetslöshet. Alla behövs på arbetsmarknaden.

Diskriminering på grund av kön, etnisk bakgrund

eller sexuell läggning är ett slöseri med gemensamma

resurser. Nya lagar mot diskriminering träder i

kraft inom kort.

När det gäller frågan om företagsstöd vill

utskottet hänvisa till att regeringen, som

redovisats, avser att genomföra en översyn av

stödformerna inom näringspolitiken,

regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken. Något

behov av ett initiativ från riksdagen på detta

område kan utskottet därmed inte se.

Utskottet vill slutligen kommentera en fråga som

aktualiseras i motion 1998/99:N334 (mp), nämligen

frågan om ägandet av företagen. En del av företagen

i Sverige karakteriseras av ett anonymt ägande där

bl.a. fonder eller ett "ansiktslöst" kapital står

som ägare. Enligt utskottets mening är det viktigt

att ägandet är synligt, har ett ansikte. Det kan

röra sig om självägda företag, kooperativa företag

och företag som ägs av dem som arbetar i företagen

eller som bor i det samhälle där företagen finns.

Denna typ av företagsägare kan förväntas ta ett

större ansvar och känna större delaktighet, vilket

leder till ökad miljömedvetenhet och ökad

kreativitet. För att uppnå ett sådant ägande är det

viktigt att det skapas goda förutsättningar för de

små företagen, och att möjligheten ökas för dem som

arbetar i ett företag arbetare, tjänstemän och

företagsledning att ta över ägandet om företaget

skall säljas. Utskottet förespråkar alltså en

mångfald i ägandet och utgår från att regeringen har

ett likartat synsätt.

Enligt utskottets mening har den här redovisade

näringspolitiken en sådan inriktning som krävs för

att bidra till att Sverige skall ha en ekologiskt

uthållig tillväxt. Likartade synsätt på

näringspolitikens inriktning finns också i de här

aktuella motionerna 1998/99:N277 (v), 1998/99:N336

(v) och 1998/99:N334 (mp).

Med det anförda avstyrks samtliga här aktuella

motioner i berörda delar.

Statliga företag

Motionerna

En plan för försäljning av statlig verksamhet begärs

i motion 1998/99:N215 (m). Statens främsta uppgift

inom näringspolitiken är att skapa ramar och regler

för företagens verksamhet och bidra till att skapa

gynnsamma förutsättningar för långsiktig tillväxt,

fler företag, fler arbetstillfällen och god

konkurrens, anför motionärerna. De anser att en

privatisering av de statliga företagen skulle

åstadkomma följande:_renodla statens roll som

lagstiftare och normgivare, stärka de privatiserade

företagen, sprida intresset för sparande i aktier

till nya grupper och bredda riskkapitalmarknaden

samt ge staten inkomster som kan användas till

andra, mer angelägna ändamål.

Motiven för det statliga ägandet är svaga och

otillräckliga, sägs det vidare i motionen. All

verksamhet som kan bedrivas bättre eller lika bra i

privat som i offentlig regi bör vara privatägd,

anför motionärerna och menar att konkurrensutsatt

verksamhet bör bedrivas i privat regi. All

verksamhet som lika effektivt eller bättre kan

drivas i full konkurrens skall utföras under

konkurrens, sägs det. Även monopolverksamhet anses

ofta kunna bedrivas bättre i privat än i offentlig

regi, t.ex. genom att driften av en monopolbetonad

verksamhet läggs ut på entreprenad genom ett öppet

upphandlingsförfarande. De förordade

privatiseringarna bör genomföras på ett sätt som

bidrar till att långsiktigt bredda

riskkapitalmarknaden. Detta bör främst åstadkommas

genom följande tre huvudtyper av åtgärder: en

reformering av skattesystemet, främjande av

intresset hos allmänheten för att äga svenska aktier

samt ökade möjligheter för anställda att äga aktier

i de företag där de arbetar. Försäljningarna bör,

enligt motionärerna, genomföras enligt följande tre

principer: försäljningen skall stärka företaget,

allmänheten skall erbjudas att köpa aktier samt de

anställdas delägarskap skall underlättas.

Privatiseringen av Telia skall prioriteras, anser

motionärerna. Följande skäl anses tala för en

omedelbar försäljning av Telia: en privatisering

skulle ge Telia bättre tillgång till kapital och

bättre möjligheter att expandera, Telia skulle få en

större operationell flexibilitet samt en försäljning

har stort stöd i företagets ledning och bland dess

anställda.

Moderata samlingspartiet anser att i första hand ca

25 statliga företag bör privatiseras helt eller

delvis. Privatiseringarna kan delas in i följande

tre grupper: breda aktiespridningar över börsen,

direktförsäljningar samt bolag eller verksamheter

under någon form av strukturering eller med behov av

omstrukturering där ägarbreddning eller försäljning

kan bli aktuell. I motionen lämnas en utförlig

redovisning över de privatiseringar som förordas.

Vidare beskrivs hur försäljningarna av de olika

bolagen och verksamheterna bör utföras.

Redovisningen upptar, förutom Telia, följande bolag:

Inom tidigare Kommunikationsdepartementet: SAS Sverige AB,

Statens järnvägar, Posten AB, Arlanda och Landvetters

flygplatser, vissa bolag inom Luftfartsverket samt AB Svensk

Bilprovning.

Inom Finansdepartementet: Nordbanken (Holding) AB, Statens

Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), Vasakronan AB, V&S Vin

& Sprit AB, Svenska Spel AB och Värdepapperscentralen VPC AB.

Inom tidigare Närings- och handelsdepartementet: Vattenfall

AB, Luossavaara Kiirunavaara AB (LKAB), Assi Domän AB,

Pharmacia & Upjohn Inc., Celsius AB, Sveriges Provnings- och

Forskningsinstitut AB, SAQ Kontroll AB och Zenit Shipping AB.

Inom Kulturdepartementet: Sveriges Radio och Sveriges

Television samt Teracom Svensk Rundradio AB.

Inom Socialdepartementet: Apoteksbolaget AB.

I de två motionerna 1998/99:K282 (m) och

1998/99:T220 (m) förordas också en privatisering av

Telia. Detta är nödvändigt för att bolaget skall ges

tillgång till den internationella kapitalmarknaden

och ges bättre möjligheter att utvecklas till ett

internationellt och konkurrenskraftigt IT-företag,

anför motionärerna. I den sistnämnda motionen

förordas också ett riksdagsuttalande rörande NSAB

(Nordisk Satellit AB). Svenska staten är via detta

företag mycket aktiv på marknaden för

satellitdistribution, säger motionärerna och erinrar

om att företaget under hösten 1998 låtit skjuta upp

ytterligare en satellit, Sirius 3. Denna strategi

och exponering av risker med skattemedel måste

starkt ifrågasättas, anför motionärerna.

Riksdagen bör göra ett uttalande om att statens

bolag skall gå i spetsen för att uppfylla målet att

det skall vara 25 % kvinnor i aktiebolagens

styrelser år 2000 och 50 % år 2010, anförs det i

motion 1998/99:Fi708 (v). Den ekonomiska politiken

är fortfarande ett manligt maktområde, säger

motionärerna. De anser att det är dags att både

uppnå en jämnare könsfördelning i representation och

påverka innehållet i den ekonomiska makten. En

ambitionsinriktning bör därvid vara att bryta det

starka manliga maktmönster som präglar aktiebolagen,

och antalet kvinnor i bolagsstyrelserna bör därför

öka. Staten bör gå i spetsen genom att snabbt se

till att lika många kvinnor som män sitter i de

statliga bolagens styrelser, anför motionärerna.

Riksdagen bör göra ett uttalande om ökad

ägarspridning genom utförsäljning av statliga

företag, anförs det i motion 1998/99:N330 (kd).

Staten är en mycket stor aktie- och företagsägare,

konstaterar motionärerna med beklagande. Ett skäl

för en försäljning av statens aktier i företag är,

enligt motionärerna, att renodla statens roll -

staten skall sätta ramar och övervaka spelreglerna

men inte sköta företagandet. Ett annat skäl är att

ägandet bör spridas. Ett tredje skäl är att det

förbättrar förutsättningarna för de berörda

företagen - Telia anges som ett bra exempel på ett

företag som har ett stort kapitalbehov för kommande

investeringar. Ytterligare ett skäl är att minska

statens räntebörda genom ett minskat lånebehov.

Värdet på statens företagsäg-ande kan beräknas till

200300 miljarder kronor, säger motionärerna. De

anser dock inte att alla företag skall säljas, t.ex.

bör staten inte avhända sig inflytandet över och

ansvaret för Systembolaget.

Försäljningen av statliga företag skall ske till

marknadsmässiga priser och i den takt som är möjlig

med hänsyn till andra introduktioner på

aktiemarknaden, sägs det. Motionärerna bedömer att

aktier till ett värde av 10-25 miljarder kronor per

år kan introduceras på aktiemarknaden under de

kommande fyra åren. Till de företag som snabbt anses

kunna säljas hör bl.a. Telia AB, LKAB, SBAB, Assi

Domän AB, Celsius AB och Nordbanken (Holding) AB. De

företag som är aktuella är sådana som är verksamma

inom konkurrensutsatt verksamhet, anför

motionärerna. När det gäller vissa större företag,

som t.ex. Vattenfall, bör vissa omstruktureringar

och eventuellt en uppdelning ske för att bryta

marknadsdominansen. Det finns självfallet ingen

anledning att byta ett monopol mot ett annat, anförs

det. Vid utförsäljning bör allmänheten och de

anställda i företagen vara en viktig målgrupp.

Även i motion 1998/99:T809 (kd) föreslås en

utförsäljning av Telia. Regeringens ideologiska

blockering mot ett breddat ägande innebär att

skattebetalarna snabbt förlorar miljardbelopp när

den ökande konkurrensen minskar Telias vinster och

därmed dess värde, anför motionärerna.

En plan för försäljning av statliga bolag begärs

också i motion 1998/99:N300 (fp). Skälen för en

privatisering är, enligt motionärerna, följande:

staten är sällan en särskilt aktiv och effektiv

ägare; det staten ägnar sig åt skall styras

demokratiskt och med full öppenhet och insyn för

medborgarna; på flera områden leder det statliga

ägandet till snedvridning av konkurrensen eller

misstankar om detta; avkastningen på det statliga

kapitalet är låg, oftast några procent av

marknadsvärdet. Om egendomen i stället säljs och

pengarna används för att amortera statsskulden blir

det en vinst för statens ekonomi. Det finns flera

skäl att vara mycket tveksam till att välja

företagsformen för offentlig verksamhet, antingen

det är på kommunal eller statlig nivå, anser

motionärerna. Insynen och den demokratiska

kontrollen försvåras. Konkurrensen tenderar att bli

osund, då staten och kommunerna uppträder på den

marknad som staten har till uppgift att ange

spelreglerna för. Slutligen anses staten och

kommunerna sällan vara goda företagsledare. De

nämnda problemen och svårigheterna med offentligt

företagande kommer, enligt motionärerna, tydligt

till uttryck i den kritik som Riksdagens revisorer

har riktat mot den statliga bolagsverksamheten

(1997/98:RR9).

På Folkpartiets lista över försäljningar av

statliga bolag som omgående bör äga rum står sex

storföretag, nämligen Telia AB, Nordbanken Holding

AB, Vasakronan AB, Assi Domän AB, Pharmacia & Upjohn

Inc. och Celsius AB. Det handlar totalt sett om en

utförsäljning av aktier för ca 100 miljarder kronor.

Försäljningsintäkterna från en privatisering av

statliga tillgångar skall gå till att amortera på

statsskulden, anför motionärerna och pekar på att

den räntevinst som uppstår kan användas för att

förstärka angelägna områden som vård och skola.

Följande bolag bör i ett längre perspektiv säljas ut

helt eller delvis, sägs det: SAS Sverige AB, Statens

järnvägar, Posten AB, Arlanda och Landvetters

flygplatser, vissa bolag inom Luftfartsverket, AB

Svensk Bilprovning, Sveriges Provnings- och

Forskningsinstitut AB, SBAB, VPC AB, Vattenfall AB,

LKAB och Teracom Svensk Rundradio AB.

I ytterligare två motioner - 1998/99:K231 (fp) och

1998/99:T222 (fp) - förordas en utförsäljning av

Telia. Då kan företaget fritt agera på

mediemarknaden i konkurrens med andra, sägs det i

den förstnämnda motionen. Privatiseringarna på

telekommunikationsområdet måste genomföras på ett

sätt som gör att konkurrensen verkligen främjas,

anförs det i den andra motionen.

I motion 1998/99:N334 (mp) begärs

riksdagsuttalanden om en gemensam sektor till gagn

för näringslivet och om ägande av naturresurser.

Motionärerna förespråkar ett differentierat ägande,

bestående av såväl privata och kooperativa som

kommunala och statliga företag. Offentligt styrda

företag kan i vissa fall vara både nödvändiga och

önskvärda, bl.a. när det gäller naturliga monopol

och grundläggande infrastruktur och i vissa fall

också för att upprätthålla konkurrens, anser

motionärerna. De menar att det också är viktigt att

konstatera att en väl fungerande gemensam sektor

starkt bidrar till goda förutsättningar för

näringslivet en bra barnomsorg, en bra skola, god

sjukvård och trygg äldrevård skapar harmoni och

effektivitet i samhället, vilket även näringslivet

är betjänt av. Av sårbarhets- och självtillitsskäl

är det av stor betydelse att viktiga naturtillgångar

inte säljs till starka ägargrupper som inte har

någon förankring i den berörda samhällsstrukturen,

anser motionärerna vidare. Därför vill de förhindra

att vattenkraft, skog och andra betydande

naturresurser säljs till internationella intressen.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 1998 motioner med förslag om

utförsäljning av statliga företag, liknande de här

aktuella (bet. 1997/98:NU10). Motionerna följdes upp

i reservationer (m, fp, kd; c; mp). Hösten 1998

behandlade riksdagen regeringens skrivelse

1998/99:20 med redogörelse för företag med statligt

ägande (bet. 1998/99:NU5). Utskottet förordade

härvid att översikten över de statliga företagen i

den årliga redovisningen till riksdagen utökas

fr.o.m. år 2000, så att informationen också omfattar

en beskrivning av den statliga företagssektorns

regionala fördelning samt uppgifter om de statliga

företagen med avseende på jämställdhet,

miljöanpassning och anställda med invandrarbakgrund.

Utskottet avvisade däremot kravet i en motion på att

syftet med det statliga ägandet av respektive

företag skall redovisas i den årliga redogörelsen.

Utskottet framhöll att frågor om syftet med det

statliga ägandet av företag bör tas upp i

näringspolitiska princippropositioner eller i

särskilda propositioner om statliga företag. Den

sistnämnda motionen fick stöd i en reservation (m,

kd, c, fp).

Riksdagen beslöt våren 1996 om riktlinjer för

statens företagsägande (prop. 1995/96:141, bet.

1995/96:NU26), enligt vilka följande huvudprinciper

skall gälla för förvaltningen av statliga företag:

Statligt ägda företag skall arbeta under krav på effektivitet,

avkastning på det kapital företaget representerar och

strukturanpassning.

Den som utövar förvaltningen av ett statligt ägt företag skall

med utgångspunkt i uppsatt verksamhetsmål aktivt följa

företagets utveckling och vidta erforderliga åtgärder för att

företaget skall uppfylla kraven på effektivitet, avkastning

och strukturanpassning.

Härutöver beslöt riksdagen att bemyndiga regeringen

att - med vissa givna restriktioner - kunna minska

statens ägande i åtta angivna företag, nämligen Assi

Domän AB, Celsius AB, Enator AB, Pharmacia & Upjohn

Inc., SAQ Kontroll AB, AB Svensk Exportkredit, SBL

Vaccin AB och Lantbrukskredit AB. Detta bemyndigande

ersatte det bemyndigande som riksdagen lämnat år

1991 (prop. 1991/92:69, bet. 1991/92:NU10).

Samtidigt angavs att av riksdagen tidigare lämnade

bemyndiganden avseende Nordbanken, Securum AB och

Svenska Skogsplantor AB skulle fortsätta att gälla.

Våren 1998 behandlade utskottet ett förslag från

Riksdagens revisorer (1997/98:RR9) om statens roll

som ägare av bolag. Förslaget avstyrktes med

hänvisning till pågående utvecklingsarbete inom

Regeringskansliet. I en reservation (m, fp, kd)

tillstyrktes förslaget. Utskottet avstyrkte också

motionsyrkanden om att regeringen skall presentera

en plan för riksdagen angående försäljning av

statliga bolag, med hänvisning till att inga nya

omständigheter hade framkommit som motiverade en

ändrad grundinställning. I reservationer (m, fp, kd;

c; mp) redovisades respektive partiers uppfattning i

frågan om försäljning av statliga företag. Riksdagen

följde utskottet.

Ändrade riktlinjer för Telias verksamhet fastlades

av riksdagen våren 1998 (prop. 1997/98:121, bet.

1997/98:NU14). Enligt dessa skall huvudinriktningen

för Telia i fortsättningen vara att i Norden och

inom Östersjöområdet erbjuda telekommunikationer i

vid bemärkelse. I huvudinriktningen skall ingå den

internationella verksamhet som är nödvändig för att

tillhandahålla dessa tjänster. Utskottet ansåg att

det är viktigt att Telia ges med andra operatörer

likvärdiga förutsättningar. När det gäller en

privatisering av Telia, som förordades i några

motioner, konstaterade utskottet att någon ändring

av Telias ägarstruktur vid den tidpunkten inte var

aktuell. I en reservation (m, fp, kd) avstyrktes

propositionen och föreslogs att riksdagen skulle

uttala sig för en privatisering av Telia.

Modifieringar av regeringens förslag till riktlinjer

för Telia förordades i två reservationer (v; mp).

Näringsminister Björn Rosengren och den norske

kommunikationsministern Odd Einar Dörum ingick i

januari 1999 en överenskommelse om ett samgående

mellan Telia och norska Telenor. Syftet är att skapa

en dynamisk och konkurrenskraftig nordisk

telekoncern. I inledningsskedet skall Sverige äga 60

% och Norge 40 % av aktierna.

Koncernen skall börsintroduceras senast den 31

december 2000, under förutsättning att uppgörelsen

godkänns av den svenska riksdagen, det norska

stortinget och EU:s konkurrensmyndighet. I samband

med börsintroduktionen kommer de bägge ländernas

ägande att stegvis minskas till vardera 33,4 %.

Resterande 33,2 % skall säljas ut till marknaden -

dock skall de bägge ländernas gemensamma ägande

aldrig understiga 51 %. Samgåendet bygger på lika

inflytande för de två huvudägarna. Börsnoteringen,

som sker med huvudnotering på Stockholms fondbörs,

ger tillgång till kapitalmarknaden och kommer att ge

det nya bolaget den finansiella styrka som behövs på

en globaliserad och hårt konkurrensutsatt

telemarknad, sägs det i ett pressmeddelande från

Näringsdepartementet.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet planeras

en proposition i frågan till riksdagen senare under

våren 1999. I denna avses regeringen begära

riksdagens godkännande av avtalet om samgående

mellan Telia och Telenor, godkännande av riktlinjer

för det nya bolagets affärsinriktning och

bemyndigande att få minska det statliga ägandet.

Statens kostnader för arbetet med samgåendet kommer

att tas upp under tilläggsbudget för innevarande

budgetår, vilken skall ingå i 1999 års ekonomiska

vårproposition.

I motion 1998/99:Fi708 (v) berörs, som tidigare

redovisats, frågan om andelen kvinnor i aktiebolag

generellt och specifikt i statliga bolag. I

regeringens skrivelse 1998/99:20 med 1998 års

redogörelse för företag med statligt ägande finns en

sammanställning över styrelseledamöter i de statliga

bolagen. Enligt denna utgjorde kvinnor 29 % av

samtliga personer i sammanställningen. Om hänsyn tas

till att vissa personer har mer än ett uppdrag är

andelen kvinnor med styrelseuppdrag 28 %. Som

jämförelse kan nämnas att, enligt en rapport till

Kvinnomaktutredningen - Ledare, makt och kön (SOU

1997:135), andelen kvinnor i de börsnoterade

aktiebolagens styrelser uppgick till 3,4 % år 1996.

Utskottets ställningstagande

När det gäller frågan om statliga företag

överensstämmer utskottets syn med den som kommer

till uttryck i motionerna 1998/99:N215 (m),

1998/99:N330 (kd) och 1998/99:N300 (fp). Statens

främsta näringspolitiska uppgift är att ange ramar

och regelsystem för näringslivets verksamhet och

bidra till att skapa betingelser för långsiktig

tillväxt. Om staten samtidigt uppträder som ägare

och som utformare av de regler som gäller för

näringslivets verksamhet uppstår en rad problem,

bland vilka följande kan nämnas: risk för

konkurrenssnedvridning, risk för inoptimala

investeringsbeslut samt svårigheter att tillföra

kapital till företag som behöver kapital för

expansion. Grundprincipen måste, enligt utskottets

mening, vara att konkurrensutsatt verksamhet skall

bedrivas i privat regi.

Det arbete som påbörjades under fyrpartiregeringen

med att minska statens företagsägande bör, enligt

utskottets uppfattning, återupptas. Med en

privatisering av statliga företag uppnås en

tydligare ägarroll, kommersiellt mer kompetenta

företag och en ökad aktiespridning. Sammanlagt

inbringade de försäljningar som gjordes under den

borgerliga regeringen ca 23 miljarder kronor (exkl.

försäljning av aktier i Nordbanken) till

statskassan, vilket minskade statens upplåningsbehov

med motsvarande belopp. Försäljningen ledde också

till en spridning av aktieägandet till grupper som

inte tidigare innehaft aktier och därmed till en

breddning av riskkapitalmarknaden.

Riksdagen bör således begära att regeringen lägger

fram en plan för försäljning av statliga företag i

enlighet med vad som här har angetts. Därmed blir de

tre nyssnämnda motionerna i sak tillgodosedda i

aktuella delar. Likaså blir motionerna 1998/99:K282

(m), 1998/99:T220 (m), 1998/99:T809 (kd),

1998/99:K231 (fp) och 1998/99:T222 (fp)

tillgodosedda i här berörda delar.

När det gäller yrkandet i motion 1998/99:Fi708 (v)

om kvinnorepresentationen i de statliga bolagens

styrelser konstaterar utskottet att denna uppgår

till närmare 30 %, att jämföra med motsvarande andel

hos de börsnoterade bolagens styrelser som ligger på

3-4 %. Något behov av ett riksdagsuttalande i frågan

kan utskottet inte se och avstyrker därmed motionen

i berörd del. Även motion 1998/99:N334 (mp) avstyrks

i aktuella delar.

Regelförenkling

Motionerna

Frågan om regelförenkling tas upp i ett stort antal

motioner - 19 stycken - med företrädare för samtliga

partier.

I motion 1998/99:N315 (s) begärs åtgärder i

enlighet med Småföretagsdelegationens förslag till

förbättringar av möjligheterna att starta och driva

småföretag. Att förverkliga ambitionen om arbete åt

alla är socialdemokratins viktigaste politiska

uppgift, sägs det. En politik för att nå målen om 4

% arbetslöshet år 2000 och en sysselsättningsgrad på

80 % år 2004 måste ha flera utgångspunkter; en sådan

är att främja en dynamisk och expansiv

småföretagarsektor. Endast i ett ekonomiskt klimat

präglat av hög efterfrågan och låga räntor är det

möjligt att få till stånd den expansion av

småföretagandet som är nödvändig, menar

motionärerna, som anser att det krävs en översyn av

det regelverk som styr småföretagandet, liksom av

formerna för statens stöd till etablering av nya

företag. Det måste bli enklare att starta och driva

företag, säger motionärerna och hänvisar till den

översyn av småföretagandets villkor som

Småföretagsdelegationen gjort. De anser att flera av

delegationens förslag snabbt bör kunna förverkligas

och att detta skulle ge ett verkningsfullt bidrag

till förverkligandet av regeringens

sysselsättningspolitiska mål.

I syfte att förenkla för företagen begärs i

partimotion 1998/99:Sk310 (m) följande åtgärder:

_Arbetet med att slopa, förenkla och förbättra reglerna för

företagen måste återupptas med full kraft, varvid

avregleringsarbetet bör ledas från högsta politiska nivå genom

en särskild grupp i Statsrådsberedningen.

Alla nya regler skall föregås av konsekvensbeskrivningar vad

avser reglernas ekonomiska effekter på företagen, varvid dessa

beskrivningar skall lämnas av såväl departementen som av

myndigheter som ger ut föreskrifter.

Som stöd för avregleringsarbetet bör det inrättas en grupp med

företagare och forskare som kan fungera som idégivare, och nya

regler skall även kunna prövas av särskilda

småföretagarpaneler.

Förslag bör läggas fram om införande av en s.k.

solnedgångsparagraf, innebärande att alla regler skall genomgå

en rullande översyn och att de som inte tillämpats på fem år

skall avskaffas.

En årlig redogörelse för avregleringsarbetet bör presenteras

för riksdagen.

Regelverkets utformning är av mycket stor betydelse

för företagens möjligheter att skapa tillväxt och

arbetstillfällen, sägs det i motionen. För

närvarande är reglerna utformade för att det skall

vara enkelt för statsmakterna att kontrollera

företagen, hävdar motionärerna och anser att

reglerna i stället måste utformas så att det blir så

enkelt som möjligt att driva företag. De företag som

drabbas förhållandevis hårdast av regleringar är

småföretagen, vars kostnader för administration av

regelverket är mångdubbelt större per anställd än i

stora företag, heter det vidare. Samtidigt är

samhällets kostnader för tillväxthämmande regler

betydande. Som medlem i EU har Sverige åtagit sig

att genomföra EG-kommissionens rekommendation från

april 1997 om förbättringar och förenklingar av

företagsklimatet för nyetablerade företag, erinrar

motionärerna om. Under den borgerliga

regeringsperioden betonades avregleringens betydelse

för den framtida ekonomiska utvecklingen, och

främjandet av konkurrens och förnyelse var centrala

delar i arbetet med att återskapa Sverige som en

tillväxt- och företagarnation, säger motionärerna.

De anser att under den senaste socialdemokratiska

regeringstiden har förutsättningarna att driva

företag i Sverige försämrats kraftigt och

avregleringsarbetet har avstannat. Situationen för

företagen anses ha förvärrats genom att flera nya

regler har införts, samtidigt som regelförenklingar

som genomfördes av den borgerliga regeringen har

återställts. I motionen hänvisas till en av Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna

gemensam avsiktsförklaring från april 1998 om

avregleringsarbetet till stöd för ett genomförande

av förslagen i Småföretagsdelegationens första

betänkande Bättre och enklare regler (SOU 1997:186).

Småföretagsdelegationen har i sju rapporter lämnat

sammanlagt 71 förslag till förbättringar av

näringsklimatet, konstaterar motionärerna och anser

att regeringen skyndsamt bör återkomma med förslag

till riksdagen baserade på dessa rapporter.

I en annan partimotion från Moderata

samlingspartiet, 1998/99:T818, begärs ett uttalande

av riksdagen om företagande i IT-branschen. Många

svenska företag ligger i frontlinjen i IT-branschen

och utsätts för en kraftig och ständigt ökande

internationell konkurrens, sägs det. Det är därför

viktigt att det svenska företagsklimatet är gott och

att lagar och regler utformas så att en sund

konkurrens skapas. Företagen i IT-branschen är ofta

små och växande företag, konstaterar motionärerna

och erinrar om Småföretagsdelegationens förslag och

om att Moderata samlingspartiet har ställt sig bakom

dessa förslag.

Avregleringars betydelse för den framtida

ekonomiska utvecklingen måste betonas tydligare och

främjande av konkurrens och förnyelse måste bli en

central del av näringspolitiken, anförs det i motion

1998/99:N326 (m, kd). Under den socialdemokratiska

regeringen har avregleringsarbetet stannat av, och

situationen har förvärrats för företagarna genom att

flera nya regler införts och genom att beslutade

avregleringar återställts, hävdar motionärerna. De

menar att arbetet med att slopa, förenkla eller

förbättra reglerna för företagen nu bör återupptas

med full kraft och att genomförandet av förslagen i

Småföretagsdelegationens betänkanden brådskar. I

motionen läggs en lång rad förslag fram enligt

följande.

Procedurerna vid registrering av företag bör

förenklas på olika sätt: En person som vill starta

företag bör endast behöva kontakta en myndighet. Det

bör åligga den kontaktade myndigheten att se till

att samtliga andra berörda myndigheter blir

informerade om det nyregistrerade företaget.

Förfarandet skall gälla alla bolagsformer. Denna

registrering bör kunna skötas via Internet.

Uppgiftslämnande till olika myndigheter tar en

orimligt stor del av småföretagarens tid i anspråk,

anser motionärerna. Åtgärder för att minska och

förenkla företagens uppgiftslämnande bör genomföras

i enlighet med Grunddatabasutredningens förslag i

betänkandet Grunddata - i samhällets tjänst (SOU

1997:146). Period- och årsstatistik till SCB är dyr

och omständlig för små företag. Ett noggrannare

urval bör därför ske vid undersökningar som riktar

sig till småföretag, och urvalstätheten bör varieras

på ett sådant sätt att de grupper av småföretag som

saknar problem inte behöver störas. Myndigheter

borde i betydligt större omfattning än i dag

kommunicera med varandra för att avlasta småföretag

från t.ex. anmälningsplikt. Motionärerna anser

vidare att som generell princip bör gälla att en

anmälan skall vara tillräcklig i ett företags

kontakter med myndigheter, även om anmälningsplikt

till flera myndigheter föreligger.

Regeringen bör inrätta en särskild grupp

näringslivets regelråd med företrädare för företag,

forskare och organisationer, föreslås det vidare i

motionen. Gruppen bör arbeta som en fristående grupp

men bör samarbeta med regelreformeringsgruppen i

Näringsdepartementet. Gruppen bör vara idégivare och

inspiratör men bör även granska

regelreformeringsarbetet i statsförvaltningen.

Regeringen bör också inrätta paneler med småföretag

för att testa förslag till nya regler och

regelförändringar som ett komplement till de

sedvanliga berednings- och remissförfarandena. Varje

statlig myndighet bör inom sitt respektive område

ges ansvar för regelreformeringsfrågor och problem-

och konsekvensanalyser av nya regler, föreslås det

vidare.

I ett regelreformeringsprogram bör regeringen ange

ett tydligt och kvantifierbart mål för

regelförenklingsarbetet under mandatperioden, anförs

det vidare i motionen. Detta kan utformas antingen

som krav på att regelvolymen skall minska i viss

angiven omfattning eller som ett krav på att

företagens administrativa belastning av regelverket

skall minska i viss angiven omfattning. Vidare bör i

regelreformeringsprogrammet mål anges för arbetet

med de befintliga reglerna, med innebörd att alla

regler bör gås igenom under mandatperioden. Problem-

och konsekvensanalyser skall genomföras på alla

förslag som kan ha ekonomiska effekter för

företagen, föreslår motionärerna och anför även att

ett särskilt småföretagstest bör göras för regler

som bedöms påverka småföretagen i större omfattning.

En motsvarande skyldighet att samråda med

näringslivet som finns beträffande uppgiftslämnande

bör införas när det gäller införande av nya regler

och förändringar av befintliga regler. En

försöksverksamhet med tidsbegränsade regler bör

genomföras.

Staten bör vara ansvarig för ett Internetbaserat

informationssystem över gällande regler för

företagare, föreslås det vidare i motionen.

Regeringen bör uppdra åt myndigheterna att dessa

skall ägna särskild uppmärksamhet åt informationen

till företag, och informationsansvariga

kontaktpersoner för företagen bör inrättas vid

statliga myndigheter och kommuner. Regeringen bör

också uppdra åt Patent- och registreringsverket

(PRV) och Riksskatteverket (RSV) att undersöka

möjligheterna för gemensamma blanketter för firma-,

skatte- och avgiftsregistrering samt anmälan om

inkomständring till försäkringskassan vid start av

företag. Dessutom bör samtliga offentliga blanketter

som företagarna använder förenklas och förkortas och

företagen informeras om varför uppgifter skall

lämnas. En ständig blankettöversyn bör ske, och alla

blanketter bör tillhandahållas elektroniskt.

Regeringen bör utfärda föreskrifter till

myndigheterna att förmedla information om

regeländringar som berör småföretagarna, anförs det

vidare. En handledning för företagare som behöver

söka information och komma i kontakt med olika

myndigheter eller andra instanser bör

tillhandahållas kostnadsfritt via bl.a. Internet.

Beslut som berör företagandet bör fattas i god tid

före ikraftträdandet, så att företagen ges

erforderlig tid för anpassning till de nya

förutsättningarna. För att underlätta och

effektivisera samspelet mellan myndigheter och

företag bör handläggare så långt möjligt ges ökade

befogenheter och ansvar. Regeringen bör uppdra åt

myndigheterna att lämna bindande löften om hur lång

tid det tar att avgöra ett ärende. Om myndigheten

inte hör av sig inom angiven tid bör detta innebära

ett automatiskt avgörande av ärendet till

företagarens fördel. Myndigheterna bör dessutom i

sina årsredovisningar redovisa hur man klarat

service- och informationskraven gentemot företagen,

t.ex. vad gäller handläggningstider, tider innan

besked lämnats, väntetider i telefon etc.

Riksdagen bör göra ett uttalande om att befintliga

företag och nyföretagare skall visas respekt och ges

stimulans, anförs det i motion 1998/99:N206 (m).

Många företagare upplever att företagsklimatet i

många avseenden inte är positivt och att de i

alltför stor omfattning tvingas syssla med sådant

som inte berör produktion och försäljning, hävdar

motionären. Dessutom upplevs många regler kring

företagandet som onödiga och alltför byråkratiska

och det uppfattas inte sällan som att företagare i

allmänhet åtnjuter en låg trovärdighet från

samhällets sida, säger han vidare.

Småföretagsdelegationens förslag beträffande

förenklingar och ändringar av lagar och förordningar

i syfte att stimulera nyföretagande och

företagsexpansion bör skyndsamt genomföras, anförs

det i motion 1998/99:N203 (m).

De s.k. mikroföretagen måste uppmärksammas, anförs

det i motion 1998/99:N216 (m). Omkring 71 % av de

privata företagen i Sverige är egenföretagare,

erinrar motionärerna om. Många regler, avgifter och

skatter slår mycket hårt mot dessa, anser

motionärerna och hävdar att administrativt krångel

och stora risker avhåller många egenföretagare från

att anställa.

I de två motionerna 1998/99:N240 (m) och

1998/99:N242 (m) från samme motionär begärs

riksdagsuttalanden i följande avseenden: (1)

lagförslag och myndighetsföreskrifter som påverkar

företagens villkor bör föregås av en

konsekvensanalys, (2) Småföretagsdelegationens

förslag bör genomföras under innevarande

mandatperiod, (3) det behövs en fortlöpande

utmönstring av föråldrade eller av andra skäl

uttjänta regelverk samt (4) ett system med

solnedgångsparagrafer bör prövas inom vissa

lagstiftningsområden. En permanent

avregleringsdelegation, knuten till

Statsrådsberedningen, bör inrättas som ett

ekonomisk-juridiskt expertorgan åt regeringen, men

med årlig rapporteringsskyldighet direkt till

riksdagen, anför motionären.

I partimotion 1998/99:N277 (v) begärs ett

riksdagsuttalande om regelverksförändringar. Svensk

lagstiftning har alltför länge utgått från

storföreta- gens situation, säger motionärerna. De

förutsätter att en viktig del i det

sysselsättningspolitiska arbetet skall vara att

genomföra ett antal regelförenklingar för

småföretagen. Vänsterpartiet ställer sig positivt

till fler än hälften av de 71 förenklingsförslag som

Småföretagsdelegationen lagt fram, sägs det, rörande

alltifrån snabbare patent och patentskydd för

enklare uppfinningar till frågor om

nätverksfrämjande och likformig skatteklassning av

riskkapitalbolag och investmentbolag.

En rad åtgärder i syfte att åstadkomma förenklingar

för företagen föreslås i partimotion 1998/99:N330

(kd). Det gäller inrättande av en referensgrupp av

företagare och forskare, inrättande av en grupp för

avreglerings- och småföretagsfrågor i

Statsrådsberedningen, åtgärder för enklare

registrering och uppgiftslämnande för småföretag,

införande av en solnedgångsparagraf och införande av

ett Internetbaserat informationssystem för

företagare.

Småföretagsdelegationens rapport innehåller en lång

rad förslag som är av sådan art att de dramatiskt -

utan statsfinansiella kostnader - skulle underlätta

för småföretagen, säger motionärerna och uppger att

Kristdemokraterna anser att de flesta av

delegationens förslag kan och bör genomföras

omedelbart. Den av motionärerna förordade

referensgruppen av företagare och forskare bör delta

i Regeringskansliets löpande arbete med att testa

förslag till nya regler ur ett

småföretagarperspektiv, och den bör också kunna

komma med idéer och förslag på förenklingar i

nuvarande regler. Politiska regleringar kan i vissa

fall vara motiverade av t.ex. sociala eller

miljömässiga skäl, men onödiga regleringar måste

motverkas eftersom de leder till samhällsekonomisk

ineffektivitet, anför motionärerna. Regelmassan ökar

med ca 5 % per år, och en svensk företagare har ca 4

000 regler och ca 20 000 trycksidor att hålla reda

på, sägs det. Varje år tillkommer ca 5 000 sidor med

omarbetade eller nya regler. Den totala regelmängden

som berör företagare måste minska, anför

motionärerna. Kristdemokraterna anser att alla

regler som berör företagare skall ha granskats under

innevarande mandatperiod i syfte att förenkla och

minska regelmassan. En solnedgångsparagraf bör

införas så att företagsregler som inte använts på

fem år eller mer slopas om de inte är oumbärliga,

föreslår motionärerna. De anser vidare att det bör

göras en konsekvensanalys av alla nya regler som

berör företagare.

I motionen presenteras en rad förslag för att

förbättra det svenska företagsklimatet när det

gäller regler och krångel enligt följande.

Startandet av företag bör förenklas, så att

företagaren kan koncentrera sig på att utveckla sin

affärsidé snarare än att behöva söka information om

vilka tillstånd som fordras, fylla i blanketter och

vänta på besked. Vid registrering av företag bör

därför bara en myndighet behöva kontaktas, och det

bör kunna ske via Internet. En företagare bör vidare

alltid kunna få uppgift om vilka regler som gäller

för olika typer av företag i olika situationer.

Information om finansiering, stöd och rådgivning bör

också finnas. Staten bör vara ytterst ansvarig för

ett sådant Internetbaserat informationssystem för

företagare, med NUTEK som administrativt ansvarig

myndighet. Många företagare upplever att myndigheter

har dålig service och det kan dessutom ta orimligt

lång tid att få ett ärende avgjort hos en myndighet,

säger motionärerna. Myndigheterna bör därför ändra

attityden till företagare och i högre utsträckning

betrakta dessa som sina kunder. Myndigheterna bör

också lämna bindande löften om hur lång tid det tar

att avgöra ett ärende och bör i sina

årsredovisningar redovisa hur service- och

informationskraven klarats gentemot företagen när

det gäller handläggningstider, väntetider i telefon

osv.

Det är helt nödvändigt att förenkla regelverket för

företagande, anförs det i motion 1998/99:N274 (kd).

En framgångsrik ekonomisk politik för hela landet

får positiva konsekvenser även för den regionala

utvecklingen, säger motionärerna. Regeringens

politik anses dock inte ha bidragit till ett

gynnsamt företagsklimat.

I motion 1998/99:N259 (kd, m, c, fp) begärs ett

uttalande av riksdagen om regelproduktion och

konsekvensanalyser som berör småföretagen. För att

de små och medelstora företagen skall kunna växa och

anställa måste Sverige få ett företagsklimat där

skatter, regleringar och krångel avsevärt minskas,

anför motionärerna. De små företagen berörs av ca 10

000 regler, sägs det. För att en effektiv

avreglering skall kunna komma till stånd krävs att

det politiska stödet för arbetet är brett och delas

av samtliga fackdepartement, anser motionärerna. De

menar att den relevanta frågan inte är om en regel

kan slopas, utan om det finns tillräckligt starka

skäl för att behålla den och att varje ny regel

eller regelförändring som berör företagen bör

genomgå en problem- och konsekvensanalys. Frågorna

kring regler som hinder för småföretagen är utredda

av Småföretagsdelegationen, erinrar motionärerna om

och uppger att kostnaderna för genomförande av

förslagen är marginella och att resultatet skulle

bli en förenklad byråkrati.

Regeringen bör snarast återkomma med förslag i

enlighet med Småföretagsdelegationens förslag till

förenklingar och förbättringar, anförs det i

partimotion 1998/99:N337 (c). Ett alltför omfattande

regelverk är en av de mest hämmande faktorerna för

de små företagen, sägs det.

I en annan partimotion från Centerpartiet,

1998/99:Sf608, föreslås införande av s.k.

byråkratilotsar för företagare, i syfte att göra det

enklare att starta och driva företag.

Medborgarkontoren har tillkommit för att hjälpa och

lotsa privatpersoner i den kommunala byråkratin,

säger motionärerna och anser att en liknande modell

bör prövas för dem som vill starta företag. Lotsen

skall stå till förfogande för alla och skall, i

normalfallet, vara den enda kontakt som krävs med de

statliga och kommunala byråkratierna.

Många företagare upplever administrationen kring

den egna verksamheten som alltför omfattande, sägs

det i partimotion 1998/99:N332 (fp). Regler och

förordningar och ständigt ökande krav på

uppgiftslämnande ställer stora krav på kunskaper hos

företagaren, anför motionärerna. Eftersom Sverige

behöver många nya företagare, måste det också bli

lättare och lönsammare för människor att förverkliga

sina planer på att starta eget. I motionen läggs

följande förslag fram:

Uppgiftslämnandet till olika myndigheter bör minskas.

En solnedgångsparagraf bör införas så att regler som inte

använts på fem år försvinner.

Alla nya regler som berör företagare bör förses med en

konsekvensanalys.

Finansministern bör leda ett avregleringsarbete med sikte på

att förenkla och minska den offentliga regelmassan.

Regeringen bör uppdra åt myndigheterna att lämna bindande

löften om hur lång tid det tar att avgöra ett ärende,

eventuellt kopplat till ett automatiskt avgörande i den

händelse myndigheten inte hör av sig.

Myndigheterna bör i sina årsredovisningar redovisa hur man

klarat service- och informationskraven gentemot företagen,

t.ex. vad gäller handläggningstider, tider innan besked

lämnats och väntetider i telefon.

En handledning för företagare bör utarbetas - en "lathund" för

företagare som behöver söka information och komma i kontakt

med olika myndigheter eller andra instanser.

Samtliga blanketter som företagarna skall fylla i bör

analyseras i syfte att antingen slopas, förenklas eller

förkortas.

Myndigheterna bör betrakta småföretagarna som sina kunder och

bli mer tillgängliga, t.ex. genom att ha öppet och ha

telefontider även på kvällar och klämdagar.

Kontaktpersoner för företagare bör finnas vid statliga

myndigheter och kommuner för att kunna hänvisa den som söker

information.

Staten bör ansvara för ett Internetbaserat informationssystem

där en företagare kan få upplysning om vilka regler som gäller

för företaget.

Det bör vara lätt att registrera företag via Internet.

Nyföretagare bör via dator kunna registrera sitt företag med

namn, anmäla sig för olika skatter, osv. Inom en viss tid,

högst ett antal dagar, bör företagaren få bekräftelser av

berörda myndigheter.

En utredning bör tillsättas med uppdrag att

kartlägga de s.k. soloföretagens ställning, i

synnerhet i ett rättsligt perspektiv, anförs det i

motion 1998/99: N257 (fp, m, kd, c). Utredningen bör

syfta till att föreslå förenklingar och

förbättringar för soloföretagen. Möjligheten att

starta och driva soloföretag är en viktig faktor i

kampen mot arbetslösheten, sägs det i motionen.

I motion 1998/99:N328 (mp) begärs att regeringen så

snart som möjligt skall återkomma till riksdagen med

förslag i enlighet med dem som

Småföretagsdelegationen lagt fram. Livskraftiga små

och medelstora företag är av avgörande betydelse för

Sveriges framtida utveckling, säger motionärerna.

Dessa småföretag har dock svårt att anpassa sig till

regelverk, som ofta är skrivna för de stora

företagen. Det måste därför vara en prioriterad

uppgift att förenkla de regler som styr företagens

verksamhet med särskild inriktning på de små

företagen, anför motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 1998 ett antal motioner om

regelförenkling, regelreformering och avreglering

liknande de här aktuella (bet. 1997/98:NU10).

Utskottet hänvisade (s. 40) till det arbete som

pågick inom Regeringskansliet och till det arbete

som Småföretagsdelegationen bedrev och som skulle

slutrapporteras sommaren 1998. I reservationer (m,

fp, kd; c; mp) följdes respektive partiers

ståndpunkter upp.

Hösten 1999 avslog riksdagen ett motionsyrkande om

förkortade handläggningstider hos PRV (bet.

1998/99:NU1); yrkandet följdes upp i en reservation

(m, kd, c, fp). Utskottet hänvisade till att det

inom Närings- och handelsdepartementet i september

1998 hade inrättats en interdepartemental

arbetsgrupp för beredning av förslag som lämnats av

Småföretagsdelegationen och den inom EU tillsatta

s.k. BEST-gruppen (Business Environment

Simplification Task Force). En av gruppens

arbetsuppgifter rörde arbetet på myndigheter med att

förkorta handläggningstiderna. Arbetsgruppen skall

avrapportera sitt arbete den 31 mars 1999.

Småföretagsdelegationen har avlämnat följande sju

rapporter till regeringen: Bättre och enklare regler

(SOU 1997:186), Bättre och mer tillgänglig

information (SOU 1998:64), Kompetens i småföretag

(SOU 1998:77), Regelförenkling för framtiden (SOU

1998:78), Goda idéer om småföretag och samverkan

(SOU 1998:92), Kapitalförsörjning till småföretag

(SOU 1998: 93) och Förslagskatalog (SOU 1998:94). I

den sistnämnda rapporten redovisas samtliga förslag

som Småföretagsdelegationen lämnat.

Regeringen presenterade i december 1998 ett antal

förenklingar för småföretag (pressmeddelande 1998-

12-22). Presentationen gjordes under följande 13

rubriker: enklare regler för företagen; förenkling

av företagens uppgiftslämnande till myndigheter;

bättre service och information från myndigheter till

företag; kortare tider för handläggning av

ansökningar från företag; differentierad

förseningsavgift vid för sent inlämnad

skattedeklaration; klarare spelregler mellan

kommuner, landsting och småföretag; bättre

tillvaratagande av invandrares kompetens i

näringslivet; fler kooperativa företag; nya former

för kontakter mellan Näringsdepartementet och de små

företagen; användning av ny teknik; unga företagare;

utvärdering av befintliga stödåtgärder samt skatter.

I det följande redovisas åtgärder på de områden som

kan hänföras till det här aktuella avsnittet om

regelförenkling. Vissa områden berör andra avsnitt i

betänkandet och redovisas i det sammanhanget, medan

vissa områden berör andra utskotts ansvarsområden..

Regeringen har genom tre olika beslut infört krav

på konsekvensanalyser hos myndigheter, kommittéer

och departement.

Sålunda beslöt regeringen för det första i december

1998 om en förordning (1998:1820) om särskild

konsekvensanalys av reglers effekter för små

företags villkor, med förordningsmotiv (Fm 1998:2),

som trädde i kraft den 1 februari 1999. Enligt

förordningen skall en myndighet - när den överväger

nya eller förändrade regler som kan ha effekter av

betydelse för små företags arbetsförutsättningar,

konkurrensförmåga eller villkor i övrigt - göra en

konsekvensanalys i dessa avseenden och dokumentera

denna. Konsekvensanalysen skall stödjas på följande

frågeställningar: (1) Vilket är problemet och vad

händer om någon reglering inte sker? (2) Finns det

några alternativa lösningar? (3) Vilka

administrativa, praktiska eller andra åtgärder måste

småföretagen vidta till följd av regleringen? (4)

Vilken tidsåtgång kan reglerna föra med sig för

småföretagen? (5) Vilka lönekostnader, andra

kostnader eller resursbelastning i övrigt för

småföretagen kan reglerna leda till? (6) Kan

reglerna komma att snedvrida konkurrensförhållandena

till nackdel för småföretagen eller i övrigt

försämra deras konkurrensförutsättningar? (7) Kommer

reglerna att i andra avseenden påverka småföretagen?

(8) Går det att kontrollera efterlevnaden av

reglerna, och hur kommer reglernas effekter för

småföretag att uppmärksammas och granskas? (9) Bör

reglerna gälla endast viss begränsad tid för att

förhindra eventuella negativa effekter för

småföretagen? (10) Behöver särskilda hänsyn tas till

småföretagens villkor när det gäller tiden för

reglernas ikraftträdande? (11) Finns det behov av

speciella informationsinsatser? (12) Hur har samråd

som behövs skett med näringslivet och med

myndigheter som särskilt berörs, och vilka

synpunkter av betydelse har kommit fram?

Myndigheterna skall årligen före den 1 februari

rapportera till regeringen om sitt arbete med

konsekvensanalyser under det gångna verksamhetsåret

och därvid ange de praktiska erfarenheterna och

resultaten av detta.

För det andra gäller enligt den nya

kommittéförordningen (1998:1474), som trädde i kraft

den 1 januari 1999, att - om förslagen i ett

betänkande har betydelse för små företags

arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller

villkor i övrigt i förhållande till större företags

- konsekvenserna i det avseendet skall anges i

betänkandet.

Regeringen beslöt vidare - för det tredje - i

december 1998 om att inrätta en statssekreterargrupp

med särskilt ansvar för arbetet med regelförenkling

och med uppdrag att utfärda riktlinjer för

Regeringskansliet avseende särskild konsekvensanalys

av reglers effekter för små företags

arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller

villkor i övrigt. I gruppen skall ingå

statssekreterare från Justitie-, Finans- och

Näringsdepartementen. Enligt beslutet skall

Näringsdepartementet samordna, understödja och följa

upp arbetet med stöd av en i departementet inrättad

permanent regelförenklingsgrupp, SimpLexgruppen.

Denna grupp har nyligen inrättats och skall ledas av

en företagare.

Regeringen fattade också beslut i december 1998 om

uppdrag till Patent- och registreringsverket (PRV)

och Statskontoret att utarbeta ett samordnat

register över uppgiftskrav rörande företagsdata.

Uppdraget avser de krav på uppgiftslämnande från

företag till myndigheter som är reglerade enligt

författning. Målet skall vara att väsentligt minska

företagens uppgiftslämnande till myndigheter genom

återanvändning av data som en gång lämnats till

statliga myndigheter. I uppdraget ingår dels att

kartlägga och analysera samtliga

författningsreglerade krav på uppgiftslämnande till

myndigheter, dels att analysera och ge förslag på

hur den framtida finansieringen av ett samordnat

register kan lösas. Vidare ingår att dels kartlägga

vilka myndigheter som kräver in uppgifter från

företagen, dels skapa och påbörja upprättandet av en

s.k. termkatalog som fastställer enhetliga termer på

uppgifter som är gemensamma för flera myndigheter.

En frågeställning som skall beaktas i uppdraget är

möjligheterna till ett säkert, elektroniskt

uppgiftslämnande från företag till myndigheter och

mellan myndigheter. Uppdraget skall redovisas senast

den 31 januari 2000.

PRV har vidare sedan tidigare (juni 1998),

gemensamt med Riksskatteverket, regeringens uppdrag

att utarbeta ett förslag om förenklad registrering

av företag, som innebär att man bara skall behöva

vända sig till en myndighet och bara behöva använda

en blankett när man startar ett företag.

Målsättningen bör vara att systemet tillämpas senast

vid ingången av år 2000 och att delar introduceras

under första halvåret 1999. Uppdraget skall

redovisas senast den 15 mars 1999.

Näringsdepartementet kommer fr.o.m. år 1999 att

genomföra en årligen återkommande undersökning bland

ett antal myndigheters företagskunder. Syftet är att

kartlägga vilka brister som finns i myndigheternas

service gentemot företagen, med sikte på att detta

skall tjäna som underlag för förbättringsåtgärder.

De redovisningar som inkommer skall utgöra underlag

för en rankning om vilken myndighet som har den

högsta servicekvaliteten. Följande myndigheter

ingår: PRV, NUTEK, Riksskatteverket,

Kronofogdemyndigheten, Tullverket, länsstyrelserna

och de s.k. självstyrelseorganen,

Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen,

Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Statens

livsmedelsverk och Kemikalieinspektionen.

I september 1998 gav regeringen uppdrag rörande

förkortade handläggningstider åt följande

myndigheter: PRV, NUTEK, Tullverket,

Riksskatteverket, Kemikalieinspektionen, Statens

livsmedelsverk, Arbetsmarknadsstyrelsen samt

länsstyrelserna i Västernorrlands och Västerbottens

län. För att regeringen i regleringsbreven för år

1999 skulle kunna utforma krav på kortare

handläggningstider för dessa myndigheter gavs de i

uppdrag att genomföra en översyn och analys av sina

interna handläggningsrutiner. Bedömningen skulle

bl.a. innehålla en redovisning av ärendetyper av

betydelse för företag där handläggningstiderna

utifrån gällande regelverk uppvisar goda

förutsättningar att kunna förkortas. Uppdragen

skulle redovisas senast den 16 november 1998, så att

redovisningen kunde utgöra underlag för eventuella

ändringar i respektive myndighets regleringsbrev.

Mot bakgrund av denna redovisning har de berörda

myndigheterna i sina regleringsbrev för år 1999

givits uppdrag med syfte att förkorta

handläggningstiderna.

Näringsdepartementet - genom statsrådet Mona Sahlin

- har vidare nyligen knutit till sig en

referensgrupp med representanter för små och växande

företag, med benämningen Nybyggarna. Gruppen skall

vara ett forum för diskussion, utvärdering av idéer

och förslag och fungera som testpanel för att få

snabba reaktioner på förenklingsarbetet. En

interaktiv s.k. websida kommer att skapas för

kommunikation med små företag.

I regeringens tidigare nämnda handlingsprogram för

ökad tillväxt som näringsminister Björn Rosengren

presenterade i februari 1999 avser en av de 13

punkterna regelförenkling. Där sägs följande:

"Reglerna för företagen skall förenklas och bli

färre. Ytterligare regelförenklingar kommer att

genomföras för att de mindre företagen skall kunna

växa och utvecklas. Småföretagsdelegationens förslag

analyseras, bearbetas, beslutas och sjösätts.

Myndighetsstrukturen ses över för att göra det

enklare att starta och driva småföretag. En särskild

grupp för regelförenkling inrättas i

Näringsdepartementet. Alla nya regler analyseras

utifrån ett småföretagsperspektiv."

Redovisning från Näringsdepartementet

I flera av de här berörda motionerna sägs att

Småföretagsdelegationens förslag bör genomföras. En

del av delegationens förslag avser förslag på andra

områden än det här aktuella regelförenklingsområdet.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet har

regeringen vad avser en tredjedel av förslagen

vidtagit åtgärder med avsikt att genomföra dem. I

vissa fall har dock andra vägar valts än exakt de

som delegationen förordat. Utskottet har ansett det

vara värdefullt att i detta sammanhang kunna lämna

en redovisning av de åtgärder som regeringen

vidtagit - även utanför regelförenklingsområdet -

och Näringsdepartementet har lämnat följande

uppgifter:

Slopat obligatoriskt uppgiftslämnande om sjukfrånvaro för

småföretag (prop. 1998/99:1).

Slopad behovsprövning av tandläkare (prop. 1997/98:112).

Avreglering av långväga busstrafik (prop. 1997/98:56).

Enklare registrering av företag och gemensamma blanketter vid

start av företag (regeringsuppdrag till PRV och RSV).

Lättnader för småföretag rörande krav på resultaträkningens

utformning enligt årsredovisningslagen (regeringen har

initierat åtgärder, förslag har remitterats och lagrådsremiss

planeras under våren 1999).

Samordning av näringspolitiska frågor rörande småföretag till

Näringsdepartementet (beslut i samband med

regeringsförklaringen och bildandet av det nya

Näringsdepartementet).

Förkortade handläggningstider hos myndigheter

(regeringsuppdrag och olika uppdrag och krav i respektive

myndighets regleringsbrev för år 1999).

Förenklad firmaregistrering hos PRV (regeringsuppdrag till

PRV).

Förenklad tillståndshantering hos myndigheter

(regeringsuppdrag till Statskontoret).

Halverat skattetillägg vid periodiseringsfel i

momsredovisningen (prop. 1997/98:10).

Inrättande av en särskild regelförenklingsgrupp, SimpLex, inom

Näringsdepartementet och en särskild statssekreterargrupp med

ansvar för regelförenkling.

Utfärdande av förordning (1998:1820) för myndigheter under

regeringen om särskild konsekvensanalys av reglers effekter

för små företags villkor.

Motsvarande krav på samtliga utredningar (ny

kommittéförordning - 1998:1474).

Förenklat uppgiftslämnande för företag genom skapandet av ett

samordnat register över olika myndigheters uppgiftskrav

(regeringsuppdrag till PRV och Statskontoret).

Gemensam årligen återkommande kundundersökning från

Näringsdepartementet av hur olika myndigheter sköter

information, service och tillgänglighet mot sina kunder. I

regleringsbreven för år 1999 har myndigheterna fått krav på

åtgärder mot brister som kommer att konstateras. Upphandling

har påbörjats i februari 1999. Detta täcker in ett stort antal

av förslagen i Småföretagsdelegationens betänkande Bättre och

mer tillgänglig information (SOU 1999:64).

Differentierad förseningsavgift vid för sent inlämnad

skattedeklaration (förslag till förändring kommer sannolikt i

den ekonomiska vårpropositionen 1999).

Inrättande av referensgrupp eller testpanel av småföretag

kopplad till Näringsdepartementet och till SimpLexgruppen.

Klarare spelregler mellan kommuner, landsting och småföretag:

a) Beslut om att tillsätta Rådet för konkurrens på

lika villkor mellan offentlig och privat sektor och

uppdrag till rådet om att redovisa hur det genomfört

sin uppgift.

b) Kommerskollegium har fått i uppdrag att lägga ut

information om offentliga upphandlingar under det

s.k. tröskelvärdet.

c) Regionförbundet i Kalmar län blir försökslän för

att i samråd med det nyssnämnda rådet för konkurrens

på lika villkor mellan offentlig och privat sektor

utarbeta en konkurrenspolicy som skall främja

småföretagandet.

Ökade avsättningsmöjligheter till periodiseringsfond för

enskilda näringsidkare och fysiska delägare i handelsbolag

(prop. 1997/98:150).

Förenkling av tullprocedurerna (prop. 1997/98:150, arbete

pågår inom Generaltullstyrelsen och ett flertal av tidigare

nämnda uppdrag avseende bl.a. kundundersökning och kortare

handläggningstider inkluderar Tullverket).

Handledning och hjälp för nyföretagare. (Startlinjen på NUTEK

tillhandahåller sådan service.)

Översyn av befintliga stödorgan (aviserad i prop. 1998/99:1)

Lättnader i beviljandet av F-skattsedel (prop. 1997/98:112).

Förenklade regler för redovisning och deklaration för

egenföretagare. (Förenklingsutredningen avlämnar betänkande i

mars 1999 och regeringen har givit tilläggsdirektiv - dir.

1998:4 - för att förstärka utredningens mandat att föreslå

förenklingar.)

Statligt Internetbaserat informationssystem (regeringen har

beviljat stöd till uppbyggnad av myndighetslänk, dvs. en

direktkoppling på nätet till respektive myndighets hemsida i

NUTEK:s s.k. SME-link).

Höjning av 5-procentsregeln för bankers och försäkringsbolags

innehav av aktier i företag (lagrådsremiss om ändringar i

försäkringsrörelselagen och betänkande från Banklagskommittén,

SOU 1998:160).

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i de

här aktuella motionerna - att frågan om

regelförenkling för småföretagen är mycket viktig ur

tillväxtsynpunkt. Småföretagsdelegationen har i sina

rapporter lämnat ett omfattande underlag, som kan

ligga till grund för förslag om förändringar.

Regeringen har, som redovisats, i december 1998

presenterat ett antal åtgärder på olika områden.

Många av dessa åtgärder är just sådana som

efterfrågas i motionerna, t.ex. införande av

konsekvensanalyser, inrättande av en särskild

statssekreterargrupp och SimpLexgruppen, uppdrag om

register över uppgiftskrav, uppdrag om förenklad

registrering av företag, uppdrag om förkortade

handläggningstider, genomförande av kundundersökning

och inrättande av en referensgrupp med

representanter för småföretag.

Enligt utskottets mening bör dock ytterligare

åtgärder vidtas för att intensifiera arbetet med

regelförenklingar. Det är viktigt att statsmakterna

till befintliga och presumtiva småföretagare

förmedlar en känsla av att de problem och hinder som

dessa möter uppmärksammas och att ansträngningar

görs för att avhjälpa eller undanröja problemen. Det

råder en bred samsyn om att den

sysselsättningsökning som krävs för att

arbetslösheten skall kunna nedbringas främst måste

komma till stånd hos de små och medelstora

företagen. Åtgärder på regelförenklingsområdet kan,

enligt utskottets mening, därvid ses som en signal

till dessa företag om statsmakternas vilja att bidra

till att skapa förutsättningar för en sådan

utveckling. Samtidigt vill utskottet framhålla att i

ett rättssamhälle är det nödvändigt med regleringar

på vissa områden.

För att kontinuerligt följa utvecklingen i fråga om

regelförenklingar bör regeringen lämna en årlig

redogörelse till riksdagen om

regelförenklingsarbetet. I det sammanhanget bör

regeringen redovisa ett mål för

regelförenklingsarbetet, varvid det är viktigt att

målet formuleras på ett sådant sätt att det blir

möjligt för regering och riksdag att följa upp. En

första sådan redovisning bör lämnas i

budgetpropositionen för år 2000. I redovisningen bör

en avstämning göras mot Småföretagsdelegationens

samtliga förslag, så att det framgår beträffande

vilka av dessa som regeringen har vidtagit åtgärder.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att

regeringen beslutat om ett sy-stem av krav på

konsekvensanalyser av reglers effekter för små

företags villkor. Detta system omfattar myndigheter,

kommittéer och departement. Utskottet vill framhålla

vikten av att också den befintliga regelmassan

uppmärksammas härvid, så att onödiga regler kan

slopas och förenklingar och anpassningar kan göras i

de regler som bedöms som nödvändiga. Regeringen bör

tillse att ett sådant arbete genomförs och att

konkreta resultat framkommer.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen

ställa sig bakom vad utskottet här har anfört.

Därmed blir samtliga nu aktuella motioner

väsentligen tillgodosedda.

Småföretagsutveckling

Motionerna

I motion 1998/99:N326 (m, kd) begärs

riksdagsuttalanden rörande nationell IT-kampanj i

småföretag, ett virtuellt utbildningscentrum,

akademiker till småföretag, översyn av offentligt

stödda aktörer, näringsverksamhet inom vård- och

omsorgssektorn och samverkan mellan företag. En

nationell IT-kampanj - bekostad av staten, IT-

företagen och de deltagande småföretagen - bör

genomföras i småföretag, varvid en första etapp bör

omfatta ca 10 000 småföretag och hela kampanjen ca

200 000 företag, anser motionärerna. De föreslår

vidare att ett virtuellt utbildningscentrum för

småföretag skall inrättas som en försöksverksamhet.

Centrumet skall vara en s.k. one-stop-shop för

företagens beställningar och svara för kund- och

leverantörssökning, förpackning och spedition av IT-

förmedlat material från relevanta kunskapskällor. En

databas skall också läggas upp på Internet där det

skall finnas tillgång till frivilliga rådgivare med

specialistkunskaper som är villiga att engagera sig

som samtalspartner och bollplank åt småföretagare.

Förutsättningarna för att starta ett särskilt

projekt för att underlätta rekryteringen av

akademiker till småföretagen bör utredas, anförs det

i motionen.

Det finns en mängd olika aktörer med offentlig

anknytning som arbetar med att stödja företagen,

konstateras det vidare i motionen. Ibland riskerar

verksamheterna att överlappa varandra eller

konkurrera med liknande fristående verksamhet, säger

motionärerna och anser därför att en översyn av de

offentligt stödda aktörerna inom

företagsutvecklingsområdet bör göras. En utredning

bör tillsättas i syfte att föreslå åtgärder som

behövs för utveckling av företagskompetens och

samverkan inom vård och omsorgssektorn, föreslår

motionärerna också. Forskning och kunskapsspridning

om småföretagssamverkan behöver intensifieras, anser

motionärerna slutligen och föreslår att resurser

skall avsättas under fem år inom Humanistisk-

samhällsveten-skapliga forskningsrådet (HSFR) för

att initiera, stimulera, utveckla, bedriva och

sprida forskning om småföretagssamverkan. Vidare bör

det belysas om konkurrenslagen i nuvarande

utformning innebär omotiverade hinder för samverkan

mellan småföretag, sägs det.

ALMI har inte lyckats med sitt uppdrag att arbeta

med invandrarföretag, hävdas det i partimotion

1998/99:N277 (v). Motionärerna anser det vara av

stor vikt att en ändring i positiv riktning sker,

varvid en utflyttning av en del av verksamheten

närmare den berörda kundkategorin förespråkas.

Regeringen bör i samband med 1999 års

budgetproposition återkomma till riksdagen med

förslag om ökade resurser till ALMI:s lånefond och

om ökade medel i driftskapital, anförs det i motion

1998/99:N337 (c). Enligt motionärerna krävs detta

för att ALMI på ett bättre sätt skall kunna svara

upp mot efterfrågan på riskkapital och på ett

tillfredsställande sätt kunna leva upp till sina

åtaganden.

I partimotion 1998/99:Sf634 (fp) begärs uttalanden

av riksdagen om bättre villkor för småföretagande,

om uppdrag till ALMI och NUTEK att rikta sig till

utsatta förorter och invandrare samt om inrättande

av s.k. mikrolån. Med ett företagsvänligt klimat

skulle många invandrartäta områden kunna förvandlas

från bidragsghetton till tillväxtzoner, heter det.

Motionärerna anser att de politiska åtgärder som

krävs för ett bättre företagsklimat i huvudsak är

generella, men att det också krävs specifika

insatser. För invandrarföretagare är det uppenbart

att en öppen eller dold diskriminering på grund av

etniskt ursprung finns när det gäller att få fram

riskkapital och lån, och även i kontakten med

myndigheter som ALMI, NUTEK, länsstyrelserna,

skattemyndigheter med flera, hävdar motionärerna. De

tror att en grundförutsättning för att lyckas är att

ALMI rekryterar konsulter från berörda grupper och

förlägger sin verksamhet dit där människorna finns.

ALMI och övriga berörda statliga aktörer måste få

ett tydligare uppdrag att verka för fler företagare

i utsatta förorter, anför motionärerna. De anser att

det också behövs en näringspolitik för förorten och

att ALMI, NUTEK och länsstyrelsernas

utvecklingsenheter måste förändras. ALMI bör vidare,

enligt motionärerna, i sin kreditgivning införa ett

mikrolån för den som har idéer för att ta sig ur

bidragsfällorna genom att förverkliga en affärsidé.

Ett mikrolån innebär att även den som inte har egen

delfinansiering kan få ett mindre lån för att kunna

komma i gång. Finansiering bör ske inom ramen för

ALMI:s kreditgivning, anser motionärerna.

En specialdestinerad satsning på export från

svenska små IT-företag och på anställning av

människor med kompletterande språkkunskaper bör

göras, anförs det i motion 1998/99:K231 (fp).

Grunden till den svenska välfärden skapades av

entreprenörer som kring sekelskiftet byggde upp

svensk industri, tillsammans med politiker som såg

möjligheterna i en satsning på utbyggd

infrastruktur, säger motionärerna och menar att IT-

utvecklingen åter ger liknande möjligheter. Små

svenska IT-företag bör stimuleras att anställa

invandrare med annan språkkompetens än svenska och

engelska för att möjliggöra exportsatsningar från

dessa företag, anför motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Frågan om invandrare som företagare, som tas upp i

några av de här aktuella motionerna, behandlades av

utskottet i det näringspolitiska betänkandet

1997/98:NU10 våren 1998. Utskottet hänvisade till

ALMI:s verksamhet på området och en pågående

utredning. I en reservation (m, fp, kd) följdes det

aktuella yrkandet upp. Riksdagen beslöt i enlighet

med utskottet.

I statens ägardirektiv till ALMI anges att ALMI

speciellt skall ta hänsyn till invandrarföretagen.

Det regionala ALMI-bolaget i Stockholms län har, i

samarbete med Internationella Företagarföreningen i

Sverige (IFS), bedrivit ett projekt där särskilda

rådgivare med invandrarbakgrund har engagerats. IFS

har sex rådgivare som tillsammans talar nio olika

språk och som är verksamma i förorterna. Regeringen

fattade hösten 1998 beslut om att bevilja

regionalpolitiska medel till IFS för att i samverkan

med ALMI under en treårsperiod bygga upp

rådgivningscentrum i Gävle och Umeå. Regeringen har

vidare nyligen beslutat om ett bidrag på 7,6

miljoner kronor till IFS, avsett för uppbyggnad av

särskilda rådgivningscentrum för invandrare i Malmö,

Göteborg, Uppsala och Linköping. Enligt

Näringsdepartementets pressmeddelande i december

1998 skall regeringen också inrätta ett

näringslivsråd i syfte att tillvarata invandrares

kompetens i näringslivet.

Regeringen fattade i januari 1998 beslut om att

tillsätta en särskild utredare, landshövding Björn

Eriksson, med uppgift att göra en kartläggning av

vilka svårigheter som personer med utländsk bakgrund

kan möta i samband med att de startar och utvecklar

egna företag (dir. 1998:1). Kartläggningen skall

särskilt omfatta frågor som hänger samman med

kapitalanskaffning. Utredaren skall studera om

personer med utländsk bakgrund särbehandlas på ett

otillbörligt sätt i samband med låneansökan hos

banker och finansinstitut samt om marknadens

funktionssätt motverkar bildandet av långsiktigt

kommersiella företag bland personer med utländsk

bakgrund. Utredaren skall på basis av sin

kartläggning föreslå sådana åtgärder som medför lika

behandling av personer som vill starta och utveckla

egna företag. Uppdraget skall redovisas före

utgången av april 1999.

ALMI:s lånefond, som berörs i en av motionerna,

uppgår för närvarande till ca 4 miljarder kronor,

varav ca 3 miljarder kronor är utlånade. Beträffande

ALMI:s driftskapital kan noteras att anslaget

Småföretagsutveckling (A 2), från vilket statens

bidrag till ALMI:s verksamhet utgår, har varit

föremål för neddragningar de senaste åren. Enligt

uppgift har ALMI delvis kompenserat detta genom att

ta i anspråk ränteintäkter från lånefonden. Det kan

också nämnas att ALMI nyligen slutit avtal med flera

av landstingen om fortsatta medel för den löpande

verksamheten.

Beträffande yrkandet i motion 1998/99:N326 (m, kd)

om en IT-kampanj kan påpekas att ALMI bedriver vissa

aktiviteter för att hjälpa småföretag på IT-området.

Regeringen har vidare hösten 1998 fattat beslut om

regionalpolitiska medel till Stiftelsen IT-forum och

ALMI för ett pilotprojekt i syfte att med s.k. IT-

checkar stödja små företags utveckling medelst

modern informationsteknik. Projektet skall

genomföras stegvis med början i Örebro län, för att

senare utvidgas till Södermanlands och Västmanlands

län och vara avslutat senast den 31 december 1999.

När det gäller yrkandet om virtuellt

utbildningscentrum i nyssnämnda motion kan påpekas

att i Söderhamnsdelegationens arbete diskuteras en

försöksverksamhet med ett sådant centrum.

Ställningstagande väntas inom kort. Beträffande

yrkandet om akademiker i småföretag kan noteras att

för ca fem år sedan fattade riksdagen beslut, på

basis av en motion, om en verksamhet med akademiker

i småföretag. Beslutet gällde under ett år och

innebar att småföretag skulle kunna anställa

akademiskt utbildade, arbetslösa personer till halva

kostnaden, och att staten betalade den andra

hälften. Genomförandet blev, enligt uppgift från

Näringsdepartementet, ett misslyckande. Färre än tio

akademiker anställdes, beroende på att

Arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsförmedlingarna

inte ansåg att den berörda gruppen tillhörde de

arbetslösa som borde prioriteras.

Beträffande yrkandet om översyn av det offentliga

stödet inom företagsutvecklingsområdet bör erinras

om att regeringen, som tidigare redovisats, avser

att göra en utvärdering av det stora antalet

stödformer inom näringspolitiken, regionalpolitiken

och arbetsmarknadspolitiken.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är en viktig del av

näringspolitiken att på olika sätt främja bildandet

av nya företag och tillväxten hos befintliga

småföretag. Den verksamhet som ALMI bedriver är

därvid av stor betydelse. Regeringen avser, som

nämnts, att inom kort fatta beslut om en översyn av

de olika, existerande stödformerna för småföretag.

ALMI:s verksamhet kommer självfallet att ingå i

denna översyn.

När det gäller åtgärder för att bistå invandrare

som vill starta företag anser utskottet - i likhet

med vad som påpekas i några av de här aktuella

motionerna - att detta är ett mycket angeläget

område. ALMI bedriver, som redovisats, viss

verksamhet, och annan verksamhet planeras. Utskottet

vill framhålla vikten av att ytterligare åtgärder

vidtas på detta område och att regeringen informerar

riksdagen härom.

Med det anförda avstyrker utskottet de fem här

aktuella motionerna i berörda delar.

Kapitalförsörjning

Motionerna

Staten bör utreda åtgärder som kan underlätta

bildande av särskilda riskkapitalbolag med uppgift

att placera pensionsmedel i småföretag och andra

riskkapitalbolag, anförs det i motion 1998/99:N326

(m, kd).

Större delen av det riskkapital som finns på

marknaden söker sig till storstäder och

universitetsorter, sägs det i partimotion

1998/99:N335 (v). Vänsterpartiet anser dock att

detta behöver kompletteras med regionala fonder och

börser för att få en garanti för att alla regioner

kan få tillgång till riskkapital. En möjlighet är

att regionala fonder inrättas, vilka har en större

lokalkännedom och förhoppningsvis en större

uthållighet i investeringarna, anför motionärerna.

Småföretagarna vänder sig till det nätverk som

ligger närmast, nämligen banker, kommuner,

företagarföreningar och länsstyrelser, sägs det.

NUTEK har bidragit med medel till småföretagsbörser

för att stimulera nya företag, erinrar motionärerna

om och föreslår att möjligheterna undersöks att

vidga dessa insatser till flera aktörer ute i

landet.

I partimotion 1998/99:N238 (c) föreslås att en

företagsgaranti skall införas. För goda affärsidéer

bör staten via regionala holdingbolag erbjuda

riskkapital, anför motionärerna och redovisar

följande modell för hur detta bör utformas.

Holdingbolagen skall kunna tillföra 91 % av det

erforderliga riskkapitalet i ett företag, medan

initiativtagaren själv skall svara för 9 %.

Företagsgarantisystemet skall balansera eventuella

rörelseförluster under företagets uppbyggnadstid

genom koncernbidrag, vilka skall återbetalas

inklusive ränta när företagen kommer in i en

vinstperiod. För att balansera förluster i systemet

skall lyckosamma företag erlägga royalty på vinsten

eller försäljningssumman. I avtalet mellan

holdingbolaget och initiativtagaren till företaget

skall skrivas in en rätt för företagaren att köpa

hela bolaget, vilket skall ske på sådana villkor att

holdingbolaget får tillbaka insatsen och

marknadsmässig ränta.

Den regionala riskkapitalförsörjningen kan

förbättras genom att framväxten av lokala

mötesplatser, i form av regionala aktietorg,

innovationsmarknader etc., stimuleras i syfte att

möjliggöra för lokala placerare att investera i

lokala företag, anförs det i en annan partimotion,

1998/99:N337 (c). Regeringen bör även ta initiativ

som gör det möjligt att använda det nya

pensionssystemets premiereserv för att bygga upp

regionala fonder, anser motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Liknande yrkanden om kapitalförsörjning som de här

aktuella avslogs av riksdagen våren 1998 (bet.

1997/98:NU10). I betänkandet redovisades - baserat

på Företagsstödsutredningens betänkande Kompetens

och kapital (SOU 1996:69) - följande förteckning

över hel- eller delstatliga organ och ett antal icke

statliga organisationer som har till uppgift att

tillhandahålla kapital, ge service till och i övrigt

främja utvecklingen av små och medelstora företag

(helt eller delvis statlig organisation anges med

ett S inom parentes):

Centrala aktörer: NUTEK (S), Exportkreditnämnden

(S), AB Svensk Exportkredit (S), Sveriges exportråd

(S), Glesbygdsverket (S), Industrikredit, Stiftelsen

Industrifonden (S), Europeiska investeringsbanken

och Europeiska investeringsfonden, Nordiska

investeringsbanken (S), Svenska

Uppfinnareföreningen, Stiftelsen Innovationscentrum,

Svensk-Norsk Industrifond (S), Svenska EU-

Programkontoret och Stiftelsen Svenska Jobs and

Society.

Regionala aktörer: ALMI Företagspartner AB -

dotterbolagen (S), länsarbetsnämnderna (S),

exportcentrum (S), industriella utvecklingscentrum,

länsstyrelserna (S), produktråd, regionala

riskkapitabolag, Norrlandsfonden (S), universitet

och högskolor (S), Euro Info Centres (S), regionala

partnerskap (S), beslutsgrupper för EG:s

strukturfondsorgan samt teknikbrostiftelser.

Lokala aktörer: Arbetsförmedlingarna (S), kommunala

näringslivsorgan, lokala kooperativa

utvecklingscentrum, lokala sammanslutningar till

stöd för företagandet, Svenska Uppfinnareföreningens

representanter och Nyföretagarcentrum.

Dessutom tillkommer banker, finansbolag,

revisionsbyråer etc.

NUTEK fick i oktober 1996 i uppdrag att analysera

förutsättningarna för organiserad handel med aktier

i småföretag och att vidta åtgärder för att

stimulera sådan verksamhet. För kostnader för

uppdraget disponerar NUTEK 5 miljoner kronor. NUTEK

redovisade i september 1997 rapporten

Marknadsplatser för handel med småföretag (1997:53),

som innehöll en inbjudan till utvecklingsarbete, med

utgångspunkt i angivna kriterier. Två

marknadsplatser har fått stöd av NUTEK och har

auktoriserats av Finansinspektionen, nämligen IM

Innovationsmarknaden AB (fusionerad i december med

Stockholms Börsinformation - SBI) och AktieTorget i

Norden AB.

NUTEK och Sveriges Industriförbund presenterade år

1998 en rapport med titeln Entreprenörsfonder -

riskkapital till växande företag. I rapporten

föreslogs bl.a. inrättande av speciella aktiefonder,

entreprenörsfonder, som skall ta hand om

allmänhetens sparande i onoterade aktier. Syftet är

att underlätta riskkapitalförsörjningen i tidiga

utvecklingsskeden.

Ett nätverk som skall stimulera utvecklingen av

tillväxtföretag i Sverige bildades år 1998 - Connect

Sverige. Connect skall vara en mötesplats i

högskole- och universitetsstäder med

Ingenjörsvetenskapsakademien som

paraplyorganisation. Connect skall fungera som

"smörjmedel" för att forskare skall få hjälp med att

kommersialisera sina idéer och investerare med att

hitta intressanta investeringsobjekt samt för att

entreprenörer och storföretag skall hitta nya

affärsidéer.

Som tidigare redovisats avser regeringen att göra

en utvärdering av det stora antalet stödformer inom

näringspolitiken, regionalpolitiken och

arbetsmarknadspolitiken. Den typ av frågor som tas

upp i de här aktuella motionerna kan förväntas ingå

i en sådan utvärdering. Regeringen planerar att inom

kort fatta beslut om hur detta arbete skall

bedrivas.

Beträffande företagsgaranti som aktualiseras i

motion 1998/99:N238 (c) kan noteras att i den

senaste regionalpolitiska propositionen (prop.

1997/98:

62) gjorde regeringen bedömningen att ALMI borde

intensifiera användningen av lånegarantier för att

öka småföretagens tillgång på lånekapital. Enligt

uppgift från Näringsdepartementet har ALMI dock

stött på svårigheter, bl.a. av det skälet att

bankerna inte anser att en garanti från ALMI är att

jämställa med en renodlad statlig garanti. Frågan om

någon form av företagsgaranti kan komma att beröras

i den nyssnämnda aviserade översynen av befintliga

stödformer för småföretag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar att regeringen planerar en översyn

av stödformer inom näringspolitiken,

regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken. I det

sammanhanget - eller på annat sätt - bör, som

föreslås i motion 1998/99:N326 (m, kd), en utredning

göras av hur bildandet av särskilda riskkapitalbolag

med uppgift att placera pensionsmedel i småföretag

och andra riskkapitalbolag kan främjas. Riksdagen

bör göra ett uttalande härom, varigenom den nämnda

motionen blir tillgodosedd i berörd del och

tillstyrks av utskottet. De tre övriga här aktuella

motionerna avstyrks samtidigt i motsvarande delar.

Stöd till uppfinnare och innovatörer

Motionerna

För att underlätta tillkomsten av innovativa och

tillväxtinriktade företag, liksom tillkomsten av

kvalificerade tjänsteföretag i regionalpolitiskt

svaga områden, bör NUTEK ges i uppdrag att utreda

hur EU:s program för Business and Innovation Centres

(BIC) kan utvecklas med målsättningen att fler

regionala BIC-organisationer skall etableras i

Sverige, anförs det i motion 1998/99:N245 (m).

Huvudsyftet med BIC-programmet, som har varit mycket

framgångsrikt i Europa, är att stimulera tillkomsten

av innovativa och tillväxtinriktade företag och

kvalificerade tjänsteföretag i regionalpolitiskt

svaga områden, säger motionären. Totalt finns för

närvarande 150 regionalt verksamma BIC-

organisationer i Europa, varav tre ligger i Sverige.

Förutsättningarna finns för att utvecklingen i

Sverige kommer att följa samma mönster som i övriga

Europa, menar motionären och pekar på att de svenska

BIC-organisationerna utgör komplement till andra

insatser för att utveckla små och medelstora

företag.

Det bör göras en översyn av stödet till uppfinnare,

anförs det i motion 1998/99:A215 (m). Nya

uppfinningar och innovationer tas dåligt om hand i

Sverige, hävdas det. Handläggningstiderna är långa

och kostsamma, säger motionärerna och anser att nya

arbetsmetoder skulle kunna minska dem. För att en

innovation inte skall misslyckas innan den fått en

rimlig chans att nå marknaden måste nya möjligheter

för stöd ses över, anför motionärerna.

Innovationer tas inte tillräckligt väl om hand i

Sverige, sägs det också i partimotion 1998/99:N330

(kd). I flera konkurrentländer stödjer staten aktivt

utvecklingen av nya idéer, medan i Sverige nödvändig

stimulans inte ges vare sig till enskilda

innovatörers verksamhet eller till den forskning som

sker inom företagen, anför motionärerna. De påstår

att patent som skulle kunna tas till vara av den

svenska industrin exporteras till andra länder.

Förutom ett allmänt bra investerings- och

företagsklimat måste ytterligare åtgärder vidtas som

främjar kommersialiseringen av innovationer i

Sverige, anser motionärerna. De föreslår att royalty

på patenterade uppfinningar skall vara skattefri i

två år, vilket anses medföra höjd innovationstakt,

snabbare omsättning av innovationer på marknaden och

minskade incitament att placera royaltyinkomster

utomlands. Vidare föreslås att satsningen på

innovativ teknikupphandling till små företag och

uppfinnare skall utökas. Erfarenheter från Förenta

staterna, Storbritannien och Nederländerna pekar på

framgångar med sådan riktad upphandling, säger

motionärerna och påstår att i Förenta staterna

kanaliseras minst en procent av all statlig

teknikupphandling till små och medelstora företag.

Nya rön inom forskning och utveckling bör också

göras mer lättillgängliga för småföretagen, säger

motionärerna. De anser slutligen att det

immaterialrättsliga området bör bli föremål för

fortsatt översyn; lagstiftningen beträffande

kopiering av produkter och varumärken bör stärkas

samt ägare av immateriella rättigheter bör ges

bättre ekonomiska möjligheter att försvara sin rätt

till patent och varumärke genom ett bättre

försäkringsskydd.

Innovatörer och uppfinnare måste tas till vara och

ges rimliga möjligheter att se sina idéer

förverkligade genom riskkapitalfonder som verkligen

är inriktade på - och förstår - innovatörernas

situation, anförs det i motion 1998/99:N334 (mp). En

kommission bör tillsättas för att dels

förutsättningslöst granska de misstag som gjorts vad

gäller att ta till vara innovationer, dels lämna

förslag om åtgärdspaket, varvid även okonventionella

metoder bör komma i fråga, anser motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Stöd till uppfinnare och innovatörer lämnas inom

näringspolitiken av följande aktörer: NUTEK,

teknopoler, ALMI-bolagen, produktråden (som

administreras av ALMI-bolagen), Industrifonden,

Svensk-Norsk Industrifond och Innovationscentrum.

Som tidigare redovisats avser regeringen att göra

en utvärdering av det stora antalet stödformer inom

näringspolitiken, regionalpolitiken och

arbetsmarknadspolitiken. Frågor rörande stöd till

uppfinnare och innovatörer kan förväntas ingå i en

sådan utvärdering. Regeringen planerar att inom kort

fatta beslut om hur arbetet skall bedrivas.

I NUTEK:s regleringsbrev för år 1999 anges under

programmet Företagsutveckling att ett verksamhetsmål

är att stimulera introduktion och användning av ny

teknik, nya samarbetsformer och ny

arbetsorganisation samt främja användningen av IT

för att förbättra förutsättningarna för fler

livskraftiga och även internationellt verksamma

företag. NUTEK skall särskilt prioritera rådgivning

och finansiering för innovationer som kan bilda

grund för företagsetableringar, användning av ny

teknik samt för teknikbaserade små och medelstora

företag i tidiga utvecklingsfaser med

förutsättningar för snabb tillväxt och

internationalisering. Under anslaget

Småföretagsutveckling (A 2) har för år 1999 73

miljoner kronor tagits upp under anslagspost 2

Såddfinansiering, jämfört med 40 miljoner kronor för

år 1998. Utöver anslaget på 73 miljoner kronor får

NUTEK innevarande budgetår disponera en

anslagskredit på 3,5 miljoner kronor. Vidare får

kostnader för bidrag till s.k. teknopoler för

rådgivning m.m. åt teknikbaserade företag samt

bidrag till andra organisationer som verkar för att

främja ny- och småföretagande täckas från

anslagspost 3 Vissa småföretagsinsatser.

Beträffande handläggningstider, som tas upp i

motion 1998/99:A215 (m), kan noteras att, som

tidigare redovisats, ett antal myndigheter, bl.a.

NUTEK och PRV, har givits i uppdrag i sina

regleringsbrev att förkorta handläggningstiderna. I

NUTEK:s regleringsbrev sägs att handläggningstiderna

för stöd till såddfinansiering skall reduceras med

minst 25 % och att dessa handläggningstider särskilt

skall redovisas i NUTEK:s återrapportering till

regeringen.

Frågan om insatser för att främja bildande av BIC,

som tas upp i motion 1998/99:N245 (m), har tidigare

behandlats av utskottet, senast våren 1998 (bet.

1997/98:NU10). BIC-konceptet har utvecklats inom EU

i syfte att förbättra ekonomin i speciellt utsatta

regioner i Europa. Sedan år 1984 stödjer EG-

kommissionen verksamheten. Syftet med BIC är att

genom innovationer skapa nya industriella

aktiviteter, nya företag eller utveckling av

befintliga företag. NUTEK har analyserat BIC-

systemet i en särskild rapport, Business and

Innovation Centres - ett europeiskt program för

regional näringslivsutveckling (T 1992:47). NUTEK

följer utvecklingen av BIC i Sverige och har

tillsammans med EU:s generaldirektorat för

regionalpolitik (DG XVI) regelbunden kontakt med de

tre etablerade BIC-kontoren i Sverige. NUTEK har

bl.a. anordnat ett seminarium i Sverige tillsammans

med DG XVI för olika svenska organisationer

intresserade av BIC-verksamheten och har genomfört

utbildningsseminarier för dem som arbetar på BIC i

Sverige. Det kan noteras att ALMI till stora delar

arbetar på liknande sätt som ett BIC. ALMI, vars

produktråd kan ge innovatörer vägledning och hjälp,

kan när produktionen av en ny produkt eller när

företag startas både ge kvalificerad rådgivning och

finansiering. Liksom BIC följer ALMI projektet under

en längre tid.

Även frågan om teknikupphandling, som tas upp i

motion 1998/99:N330 (kd), har tidigare behandlats av

utskottet, senast våren 1998 (bet. 1997/98: NU10).

Utskottet hänvisade till

Teknikupphandlingsutredningens betänkande

Upphandling för utveckling (SOU 1997:88), som

avlämnades sommaren 1997. Enligt en undersökning som

utredningen gjorde används teknikupphandling i

begränsad omfattning i andra länder och i första

hand för upphandling av stora komplexa system inom

försvaret och kollektivtrafiken. Utredningens

slutsats var att teknikupphandling har en roll att

fylla även i framtiden, i första hand i samband med

upphandling av stora komplexa sy-stem inom försvars-

, bygg- och kollektivtransportområdena. Offentlig

teknikupphandling ansågs också ha en viktig roll att

fylla när det gäller att driva på den tekniska

utvecklingen inom områden där samhället har viktiga

intressen att främja, såsom energisparande, miljö

och trafiksäkerhet. Utredningen betonade

teknikupphandling som en metod att använda

tillsammans med andra teknikpåverkande åtgärder.

Utrymmet för att använda teknikupphandling ansågs

emellertid ha minskat till följd av ändrade villkor

för produktutveckling. Utredningen pekade på behovet

av utveckling bl.a. inom utbildningsområdet och

vården och föreslog att nya, kreativa

upphandlingsformer skall utvecklas där brukare

engageras i öppen upphandling så att nya aktörer

stimuleras att bidra med förslag. Betänkandet har

remissbehandlats. Enligt uppgift från

Näringsdepartementet kommer utrednings- och

remissmaterialet inte att föranleda några direkta

åtgärder, utan materialet kommer att överföras till

det vid departementet nyligen inrättade

projektsekretariatet för att kunna användas i

eventuella framtida tvärprojekt på t.ex. miljö-

eller energiområdet.

Beträffande noteringen i motionen om kanalisering

av 1 % av all statlig teknikupphandling till små och

medelstora företag kan nämnas att i Sverige skulle

detta stå i strid med lagen (1992:1317) om offentlig

upphandling. Däremot finns det inga hinder för att

informera alla berörda om de möjligheter som en

statlig teknikupphandling ger. Därvid kan småföretag

ha behov av extra, anpassad information för att

"komma i nivå" med andra större företag. Sådan

information bör dock helst inte ges av den som

svarar för den offentliga upphandlingen.

Utskottets ställningstagande

Som anförs i motionerna 1998/99:N245 (m),

1998/99:A215 (m) och 1998/99:N330 (kd) tas

uppfinningar och innovationer inte tillräckligt väl

om hand i Sverige. Det viktigaste är att det råder

ett generellt sett gott företagsklimat, men på vissa

områden behövs det kompletterande insatser.

Ytterligare åtgärder bör således vidtas för att

främja kommersialiseringen av uppfinningar och

innovationer. Det är vidare av stor betydelse att

tillräckliga resurser satsas på forskning och

utveckling och att åtgärder vidtas för att

underlätta för småföretag att ta del av detta

arbete. I detta sammanhang bör uppmärksammas

möjligheterna att bilda s.k. BIC-organisationer, som

har som syfte att bistå unga, teknikbaserade

tillväxtföretag. Vidare bör möjligheterna att i

större utsträckning tillämpa innovativ

teknikupphandling undersökas. Självfallet skall

därvid de regler som ställs enligt lagen om

offentlig upphandling iakttas. Även olika åtgärder

på det immaterialrättsliga området bör övervägas.

Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder

i enlighet med det anförda. Därmed blir de nämnda

motionerna tillgodosedda i berörda delar och

tillstyrks av utskottet. Motion 1998/99:N334 (mp)

avstyrks samtidigt i motsvarande del.

Kvinnors företagande

Motionerna

Det krävs politiska förändringar för att komma till

rätta med de problem som finns för kvinnors

företagande, anförs det i partimotion 1998/99:A802

(m). Motionärerna anser att det är viktigt att det

undersöks vilka faktorer som driver och lockar

kvinnor till företagande. Företagsklimatet sägs ha

försämrats generellt under senare år, men andelen av

de kvinnliga företagarna som har försvunnit under de

senaste åren är större än andelen manliga, anför

motionärerna. De anger att andelen kvinnor som är

företagare i Sverige är låg inte bara i jämförelse

med de löneanställda utan även internationellt sett.

Att stärka kvinnors företagande och öka

valmöjligheterna för kvinnor på arbetsmarknaden är

inte bara en viktig jämställdhetsuppgift utan också

ett sätt att undvika resursslöseri. Moderata

samlingspartiet har ambitionen att skapa Europas

bästa näringsklimat, vilket också innebär Europas

bästa klimat för kvinnors företagande, säger

motionärerna och anser att detta kräver följande:

sänkning av skatten på arbete och företagande,

avreglering och modernisering av arbetsmarknaden,

_stärkande av etableringsfriheten i den offentliga sektorn och

upphandling av kommunal verksamhet i konkurrens,

uppmuntran av avknoppningar av offentlig verksamhet,

öppnande av marknaden för hemnära tjänster.

Kvinnors företagande bör uppmuntras och stödjas,

anförs det i partimotion 1998/99:N330 (kd). Kvinnors

företagande har en stor potential, men kvinnor har

inte samma tradition som män att driva företag och

därmed inte lika många förebilder. Det är framför

allt män som byggt upp de företagartraditioner och

företagarorganisationer som för närvarande utgör

marknaden, konstaterar motionärerna. De anser att en

ökning av kvinnors företagande kan ge näringslivet

förnyelse och ökad mångfald.

Ett tioårigt program, som innehåller rådgivning,

utbildning och finansiering för kvinnors

företagande, bör utarbetas, anförs det i partimotion

1998/99:N238 (c). Av de företag som startades år

1995 ägdes endast 23 % av kvinnor, säger

motionärerna, som anser att det finns en stor

potential för kvinnors företagande. Ett liknande

lyft i produktionen som ägde rum under första

hälften av 1900-talet, till följd av kvinnornas

massiva inträde på arbetsmarknaden, kan enligt

motionärerna ske nu, som följd av en ökning av

kvinnors företagande. Undersökningar visar att

kvinnor har en företagskultur som skiljer sig från

männens, sägs det. Kvinnor startar ofta företag i

liten skala, lånar mindre än män, startar ofta

företag i servicesektorn, arbetar gärna tillsammans

med andra kvinnor i kooperativ m.m. Förändringar i

den offentliga sektorns organisation öppnar också

nya möjligheter för kvinnor att starta företag i

verksamhet som tidigare bedrevs i offentlig regi,

säger motionärerna. I motionen begärs vidare ett

uttalande om fortsatta medel till kvinnliga

affärsrådgivare. Medel har anslagits till kvinnliga

affärsrådgivare i inre stöd-området, erinrar

motionärerna om och påpekar att kvinnliga rådgivare

finns i dag i flera kommuner. Om inte nya medel

tillförs riskerar dock detta att försvinna, hävdar

motionärerna och redovisar att finansieringen har

fördelats med en tredjedel på vardera NUTEK, berörd

länsstyrelse och berörd kommun. I vissa kommuner har

en förlängning av verksamheten finansierats med EU-

medel. Erfarenheterna är mycket goda, varför

motionärerna anser att det i varje kommun bör finnas

en kvinnlig affärsrådgivare och att medel bör

säkerställas för denna verksamhets fortsättning.

I ytterligare en partimotion från Centerpartiet,

1998/99:A808, begärs en översyn av regelverket för

småföretagsstödet, så att det blir enklare,

rättvisare och mer överblickbart. Motionärerna anser

att ett mål bör vara att 50 % av de offentliga

småföretagsstöden skall gå till kvinnor som vill

driva företag. Med ett enklare och överblickbart

regelverk för företagsamheten kan mycket av det som

för närvarande missgynnar kvinnors företagande

undanröjas, anser motionärerna. De menar att det

också bör vara möjligt att söka småföretagsstöd till

företag inom försäljning, klädindustri och till

företag som vänder sig till en lokal marknad.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 1998 och hösten 1998 motioner

med förslag om att på olika sätt främja kvinnors

företagande (bet. 1997/98:NU10 respektive bet.

1998/99:NU1). Utskottet hänvisade till de olika

åtgärder som statsmakterna vidtagit.

Enligt NUTEK:s regleringsbrev är ett av

verksamhetsmålen under programmet Företagsutveckling

att öka antalet kvinnliga företagare och stimulera

vidareutveckling av företag med kvinnliga ägare och

ledare. NUTEK skall senast den 30 juni 1999 redovisa

det totala antalet respektive antalet nya kvinnliga

företagare under år 1998 samt verkets åtgärder för

att främja kvinnors företagande. NUTEK redovisade i

augusti 1998 statistik om kvinnors företagande

avseende år 1997, baserat på uppgifter från

Statistiska centralbyrån. Enligt denna startade

kvinnor 28 % av alla nya företag år 1997, en ökning

från 17 % i början av 1990-talet. Andelen kvinnor

bland nyföretagare inom olika branscher var

följande: handel 32 %, företagstjänster 31 %,

utbildning 28 %, industri 7 % och transport 2 %.

Det finns totalt ca 80 000 kvinnliga företagare. Om

de som driver företag tillsammans med sin make

räknas in är antalet ca 106 000. NUTEK bedriver

tillsammans med Föreningssparbanken ett pilotprojekt

i syfte att analysera och utveckla metoder för

bedömning och förhållningssätt till kvinnliga

företagares affärsidéer och skall utarbeta ett

utbildningsmaterial som skall spridas till andra

intresserade banker.

I den ekonomiska vårpropositionen 1997 avsattes 10

miljoner kronor per år under en treårsperiod för att

främja kvinnors företagande (prop. 1996/97: 150,

bet. FiU20). Hittills har för vart och ett av åren

1998 och 1999 medlen fördelats på ALMI med 4

miljoner kronor, på NUTEK med 4 miljoner kronor och

på forskning om kvinnors företagande med 2 miljoner

kronor. NUTEK har bl.a. använt sina medel till en

fortsättning på projektet affärsrådgivare för

kvinnor. För närvarande finns ca 100 sådana

rådgivare runt om i landet.

Enligt statens ägardirektiv till ALMI skall bolaget

sträva efter att aktivt bedriva verksamhet med lån

till kvinnliga företagare. För ALMI:s företagarlån

till kvinnor gäller mer förmånliga regler än för de

allmänna nyföretagarlånen. För företagarlånen till

kvinnor gäller att ALMI finansierar högst 50 % av

kapitalbehovet och att resterande del skall täckas

av låntagaren själv eller av banklån. För

nyföretagarlånen gäller att ALMI finansierar högst

30 % av kapitalbehovet och att låntagaren skall

bidra med minst 10 % själv. Flertalet ALMI-bolag har

en särskilt utbildad handledare som arbetar med att

koppla ihop kvinnliga företagare med erfarna

mentorer. ALMI har också ett kompetenscentrum för

kvinnors företagande som är placerat hos ALMI:s

regionala bolag i Södermanland.

Enligt statistik från ALMI avseende företagarlånen

till kvinnor (s.k. Q-lån) uppgick vid årsskiftet

1998/99 antalet sådana lån till ca 5 000, med ett

genomsnittligt lånebelopp på ca 75 000 kr. Totalt

tog Q-lånen i anspråk ca 380 miljoner kronor. Av

allmänna nyföretagarlånen svarar kvinnor för

10-15 %, medan motsvarande andel för ALMI:s utlåning

exklusive nyföretagarlån och företagarlån till

kvinnor uppgår till knappt 3 %.

Statsrådet Mona Sahlin besvarade i februari 1999 en

interpellation (1998/99:139) av Birgitta Carlsson

(c) om kvinnors företagande. Statsrådet redovisade

vilka åtgärder som vidtagits för att främja kvinnors

företagande. Hon angav att regeringens huvudlinje är

att det är viktigt att insatser för att skapa lika

förutsättningar för kvinnor och män sker inom ramen

för den ordinarie verksamheten på lokal och regional

nivå. Hon menade att s.k. mainstreaming - dvs. att

jämställdhetsaspekter skall beaktas i alla

sammanhang - är nödvändigt om jämställdhetsarbetet

skall få verkligt genomslag och vara långsiktigt.

Utskottets ställningstagande

En ökning av kvinnors företagande intar en självklar

roll i den tillväxtpolitik som regeringen bedriver

och som utskottet står bakom. Att identifiera vilka

omständigheter som utgör hinder för kvinnor att

starta företag och vidta åtgärder för att eliminera

dessa är, enligt utskottets mening, en angelägen

uppgift inom näringspolitiken. Generellt gäller att

"mainstreaming" bör prägla de näringspolitiska

insatserna för att främja tillkomst av nya företag

och tillväxt av befintliga företag.

Som redovisats pågår en rad aktiviteter för att på

olika sätt underlätta och främja kvinnors

företagande. Något behov av uttalanden av riksdagen

av den typ som begärs i de här aktuella motionerna

kan utskottet inte se utan avstyrker de fyra

motionerna i berörda delar.

Kooperativa frågor

Motionerna

En grundlig utredning av möjligheterna till nya

finansieringslösningar för kooperativa och liknande

företagsformer bör företas, anförs det i motion

1998/99:N273 (s). Riksdagen beslöt våren 1997 om

förbättrade möjligheter för ekonomiska föreningar

att genom förlagsinsatser öka det egna kapitalet och

om möjlighet till s.k. insatsemissioner (prop.

1996/97:163, bet. 1996/97: LU3), erinrar

motionärerna om. De anser dock att dessa nya

möjligheter främst torde komma att användas av

befintliga kooperativa företag och att de inte är

lika ägnade att stimulera till startande av

kooperativa företag. Behovet av kapital för att

starta nya företag är generellt oavsett

associationsform, säger motionärerna men hänvisar

till att bl.a. Företagskooperativa utredningen har

pekat på att presumtiva kooperativa småföretagare

bemöts med större misstänksamhet än andra företagare

i kontakter med t.ex. banker och olika myndigheter.

I Sverige saknas i motsats till förhållandet i många

andra länder särskilda finansieringsinstrument i

form av institut o.d. för kooperativa företag,

konstaterar motionärerna.

I motion 1998/99:N288 (s) begärs ett uttalande om

kooperativt företagande. Arbetslösheten bland

invandrare är betydligt större än för andra

svenskar, påpekar motionärerna och anför att den

kooperativa företagsformen i många fall har visat

sig vara ett effektivt sätt att mobilisera människor

till företagande. För många människor som kommer

från andra länder måste det svenska samhället te sig

obegripligt både i fråga om språk och

organisationsstruktur, säger motionärerna. De anser

att det genom samverkan med andra personer som

bättre behärskar språket och hur det svenska

samhället fungerar bör vara möjligt att starta och

driva småföretag. Samhället bör därvid

tillhandahålla information och rådgivning, varvid

åtgärder för att främja kooperativt företagande som

försöksverksamhet bör administreras av Kooperativa

rådet och genomföras av lokala kooperativa

utvecklingscentrum (LKU), anför motionärerna.

Ökade möjligheter till ett lokalt/regionalt

riskkapital för kooperativa företag bör prövas,

anförs det i motion 1998/99:N229 (c). Människor i

glesbygd ser ofta samarbetstanken som en möjlighet

att ordna sysselsättning och social service, säger

motionären och hänvisar till att kooperativa

lösningar har nått stor framgång i Dalarna både vad

gäller social service och nya arbetstillfällen. För

att starta dessa företag, som ofta är små och finns

inom en lokal eller regional marknad, behövs

riskkapital, anför motionären. Under hänvisning till

exempel från bl.a. Italien och Spanien föreslår

motionären vidare att Dalarna skall bli ett

försökslän med skattelättnader under t.ex. två år

för nystartade kooperativ, varefter en utvärdering

bör göras. Detta bör, enligt motionären, kunna

inrymmas i de regionala tillväxtavtalen.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen anvisade i december 1998 ett anslag på

16,5 miljoner kronor till stöd till kooperativ

utveckling för budgetåret 1999 (bet. 1998/99:NU1).

Anslaget disponeras för statsbidrag till kooperativ

utveckling. Föreskrifter om detta finns i

förordningen (1993:569) om statsbidrag till

kooperativ utveckling. Statsbidrag kan ges till

kostnadsfri information och rådgivning om

kooperativt företagande. En viss del av medlen under

anslaget kan användas för gemensamma insatser som

syftar till att sprida information om kooperativt

företagande och till gemensam kompetensutveckling

för lokala kooperativa utvecklingscentrum (LKU).

Merparten av stödet fördelas till för närvarande 24

LKU.

Kooperativa rådet är regeringens organ för kontakt

och dialog med kooperationen. Rådet har följande

fyra uppgifter: att stimulera till ökad

sysselsättning genom en ökad nyetablering av

kooperativa företag, att öka kunskapsbildningen om

den kooperativa företagsformen och förbättra den

kooperativa kompetensen hos de myndigheter som har

till uppgift att stödja nyföretagande, att bevaka

den kooperativa företagsformens ställning i relation

till andra företagsformer samt att ta till vara

internationella erfarenheter när det gäller

kooperativt nyföretagande.

I statens ägardirektiv till ALMI anges att ALMI i

sin långivning skall beakta behoven hos företag som

drivs i kooperativ form.

I regeringens tidigare nämnda pressmeddelande i

december 1998 om bl.a. förenklingar för småföretag

finns en särskild punkt (8) med rubriken Fler

kooperativa företag. Där sägs att en nationell

informationssatsning har påbörjats för att öka

kunskapen om kooperativt företagande och att

kompetensutveckling kommer att genomföras för de

rådgivare som finns inom de 24 centrumen. Vidare

sägs att det skall vara en intensifierad samverkan

mellan ALMI och LKU för att hantera kooperativa

företags behov av riskfinansiering.

Regeringen tillsatte hösten 1997 en arbetsgrupp med

uppgift att kartlägga villkoren för den sociala

ekonomin samt belysa den sociala ekonomins betydelse

i samhället. Med social ekonomi avses enligt EU:s

terminologi verksamhet som tjänar medlemmarna och

kollektivet före vinstintressen samt att människan

och arbetet skall ha förtur framför kapital när

verksamhetens resurser fördelas. Kärnan i den

sociala ekonomin består av kooperativa företag,

ömsesidiga försäkringskassor, ideella föreningar som

också bedriver ekonomisk verksamhet och stiftelser.

Arbetsgruppen lade sommaren 1998 fram en delrapport,

Social ekonomi i EU-landet Sverige - tradition och

förnyelse i samma begrepp (Ds 1998:48). Slutrapport

skall lämnas den 31 mars 1999. Enligt uppgift från

Kulturdepartementet, som övertagit ansvaret för

frågan från Inrikesdepartementet, är ambitionen

bl.a. att en parlamentarisk kommitté skall

tillsättas. Inom Kulturdepartementet pågår också

förberedelser inför den sjunde europeiska

konferensen om social ekonomi som skall hållas i

Sverige under första halvåret 2001. Konferensen

arrangeras av folkrörelser, kooperationen m.fl., i

samverkan med regeringen.

Utskottets ställningstagande

Kooperativa företag intar, enligt utskottets mening,

en viktig roll inom småföretagsamheten. Det berörda

anslaget uppgår för år 1999, som tidigare nämnts,

till 16,5 miljoner kronor, vilket innebär i det

närmaste en tredubbling jämfört med budgetåret 1997.

Utskottet anser att de frågor som tas upp i de här

aktuella motionerna rörande finansieringsformer och

konkurrensneutralitet för kooperativa företag är

angelägna frågor. I det tidigare nämnda

småföretagspaketet som regeringen presenterade i

december 1998 redovisas att ökade

informationsinsatser rörande kooperativa företag

skall genomföras. Vidare skall samverkan mellan ALMI

och LKU öka för att underlätta

riskkapitalförsörjningen för kooperativa företag.

Innehållet i de regionala tillväxtavtalen, som

berörs i en av motionerna, skall utformas utifrån de

olika regionernas förutsättningar. De kooperativa

företagen kommer in som en naturlig del i dessa

avtal.

Mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits

beträffande kooperativa företag kan utskottet inte

se något behov av ett riksdagsuttalande i frågan. De

tre här aktuella motionerna avstyrks därmed i

berörda delar.

Industriella utvecklingscentrum

Motionen

I motion 1998/99:N251 (s) begärs ett

riksdagsuttalande om stöd till industriella

utvecklingscentrum (IUC). I ett kunskapssamhälle är

nätverk och utvecklingsmiljöer mer betydelsefulla än

i det gamla industrisamhället, säger motionärerna.

De anser att samarbetet mellan företagen måste bli

bättre och att kommunerna bör medverka till att

skapa nätverk mellan företagen. De hänvisar till att

i Mariestad har ett IUC haft stor betydelse för

småföretagen inom främst verkstadsindustrin och att

detta och övriga IUC i sina områden har bidragit

till att behålla och utveckla kompetenser, att ta

fram nya produkter och att skapa ett nätverk mellan

små och medelstora företag. IUC bör få ett utökat

ansvar och medel för sin verksamhet, och staten bör

minska stelbentheten i de regler som styr IUC, anför

motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Regeringen fattade i januari 1997 beslut om att inom

ramen för småföretagsprogrammet avsätta 180 miljoner

kronor under treårsperioden 1997-1999 för att

utveckla IUC på nio orter i Sverige. Dessa orter är

Malmö, Olofström, Gnosjö, Mariestad, Finspång,

Arvika, Borlänge, Sandviken och Skellefteå. År 1998

utökades försöksverksamheten genom att ytterligare

två orter, Kalmar och Karlskoga, införlivades i

försöket. Kommuner, landsting, länsstyrelser och

EU:s strukturfonder bidrar också med medel. Syftet

med IUC är att stimulera utveckling och nya jobb i

små och medelstora företag. Verksamheten skall

bedrivas inom framför allt följande tre områden:

uppsökande verksamhet, produktutveckling och

förstudier för avknoppning. Ett enskilt IUC

bestämmer självt vilka småföretagsprojekt det vill

satsa på. Det finns inga hinder för kommuner att

vara representerade i styrelsen för ett IUC. IUC-

konceptet innebär att beslut skall fattas så nära

verksamheten som möjligt i syfte att förenkla

verksamheten.

Statsrådet Mona Sahlin besvarade i januari 1999 en

interpellation (1998/99:45) av Maria Larsson (kd) om

IUC:s fortsatta utvecklingsmöjligheter. I sitt svar

angav statsrådet att försöksverksamheten med IUC är

ett led i regeringens strävan att på ett effektivare

sätt knyta samman central näringspolitik med lokalt

förankrad småföretagsutveckling. Syftet är att skapa

sådana nya förutsättningar och samarbetsformer som

underlättar för småföretagen att på eget ansvar och

med egen beslutskraft tillgodogöra sig centrala

stödinsatser. IUC är tänkt att fungera som en

obyråkratisk länk mellan staten och de enskilda

småföretagen.

Statsrådet hänvisade till att det inom ramen för

den pågående försöksverksamheten redan har skett en

viss geografisk utökning av IUC-verksamheten.

Härutöver har NUTEK under åren 1997 och 1998

beviljat planeringsbidrag till ytterligare orter som

önskat undersöka förutsättningarna för att starta

liknande IUC som de som ingår i försöksverksamheten.

NUTEK har dessutom lämnat planeringsbidrag för att i

samarbete med bl.a. Skogs- och Träfacket undersöka

förutsättningarna för att applicera IUC-konceptet på

träsektorn. Skogs- och träfacket har nyligen

inkommit till Näringsdepartementet med ett konkret

förslag om detta. Ett liknande arbete pågår inom

musik- och underhållningsbranschen, där en förstudie

bedrivs av intressenterna kring

Hultsfredsfestivalen.

NUTEK har hösten 1998 givit konsulterna Temaplan AB

och Bohlin & Strömberg AB i uppdrag att gemensamt

genomföra en utvärdering av IUC-nätverket och dess

effekter på näringslivets utveckling. I en

slutrapport från uppdraget, som avlämnades i januari

1999, anför utvärderarna att läget för studerade IUC

är positivt. De anser sig ha stöd för att påstå att

IUC har utvecklat en kompetens och ett arbetssätt

som borgar för att de har goda förutsättningar för

att bli betydelsefulla aktörer inom det

näringspolitiska området, en slutsats som grundar

sig på följande: (1) IUC-tanken får stöd i modern

regionalekonomisk forskning, (2) det nationella

nätverket har tagit form efter en trög start samt

(3) uppbyggnaden av regionala nätverk ökar

möjligheterna att möta företagens behov. Vidare har

följande observationer gjorts: (1) företagen är

positiva till IUC, (2) det finns stora variationer

mellan olika IUC samt (3) hittillsvarande effekter

är ännu måttliga.

Statsrådet Mona Sahlin meddelade i sitt

interpellationssvar att utvärderingen för närvarande

är föremål för regeringens analys. Efter genomförd

analys avser regeringen återkomma i den ekonomiska

vårpropositionen 1999 med en redovisning av sin syn

på en eventuell fortsättning av IUC-verksamheten,

dvs. fr.o.m. år 2000.

Utskottets ställningstagande

Teknikspridning är, enligt utskottets mening, en

viktig del av den småföretagspolitik som

statsmakterna bör bedriva. IUC-verksamheten är ett

bra exempel på denna typ av verksamhet. Som

redovisats har nyligen en utvärdering av IUC-

verksamheten gjorts, och regeringen har meddelat sin

avsikt att återkomma i frågan i den ekonomiska

vårpropositionen 1999. Något behov av ett

riksdagsuttalande kan utskottet därmed inte se och

avstyrker sålunda motion 1998/99:N251 (s).

Design

Motionen

Regeringen bör anmodas att utforma ett program för

hur design- och formfrågor kan ges ökad betydelse

för tillväxt och utveckling av svenskt näringsliv,

anförs det i motion 1998/99:N307 (s). Design och

form spelar en allt större roll som

konkurrensfaktor, säger motionärerna och menar att

det är ett av de områden inom näringspolitiken där

staten kan spela en viktig roll. Det är angeläget

att det program för form och arkitektur som

riksdagen fattade beslut om våren 1998 och som i

första hand inriktades på arkitektur och formfrågor

utifrån allmänt estetiska utgångspunkter följs av

ett mer handfast program för att öka form- och

designfrågornas betydelse för näringspolitiken,

anför motionärerna. Stiftelsen Svensk Industridesign

har med ett mycket begränsat statligt anslag byggt

upp en regional organisation, vars uppgift är att

genom s.k. designcheckar stimulera små och

medelstora företag att göra designsatsningar i sina

företag, konstaterar motionärerna och anser att sy-

stemet bör ges tillräckliga resurser. Ett program

för design och form i näringslivet bör, enligt

motionärerna, inriktas på bl.a. följande:

Marknadsföring av en svensk/nordisk designprofil.

Ökad samplanering mellan svenska företag och kultur- och

turistsatsningar utomlands.

Samverkan mellan designutbildningar och teknisk-ekonomiskt

inriktade utbildningar på gymnasie- och högskolenivå.

Uppsökande verksamhet med designgenomgångar hos småföretag i

hela landet efter modell från försöksverksamhet som genomförts

i Stockholmsområdet.

Samverkan med industrins egna organisationer i syfte att

inventera branscher med stora behov av utveckling på

designområdet.

Forsknings- och utvecklingsarbete inom området marknad/design.

Statlig och annan offentlig upphandling som instrument för att

stimulera utvecklingen av god svensk design.

Kvalificerad formgivning som ett led i att stärka marknaden

för svenskt hantverk och svensk hantverksliknande verksamhet i

glesbygdsområden.

Stöd till designprojekt som bidrar till näringslivets

modernisering.

Regionala näringslivskonferenser om design, marknad och form.

Särskilda insatser för att bredda engagemanget för

designfrågorna hos Industriförbundet samt andra

företagsorganisationer och statliga myndigheter som arbetar

med företagsutveckling.

Vissa kompletterande uppgifter

Staten stödjer designfrämjande verksamhet i främst

små och medelstora företag via Stiftelsen Svensk

Industridesign. Denna har i uppgift att främja,

generera och förmedla kunskap och kompetens inom

industriell design som ett medel för att öka

konkurrensförmågan och lönsamheten i svenskt

näringsliv. I NUTEK:s regleringsbrev för år 1999 tas

under anslaget Småföretagsutveckling (A 2) 10

miljoner kronor upp för bidrag till den nämnda

stiftelsen, vilket är en ökning med 1 miljon kronor

jämfört med år 1998. I regleringsbrevet sägs att små

och medelstora företag särskilt bör uppmärksammas.

Vidare sägs att arbetssättet för industriell design

bör inriktas på ytterligare regionalisering, och att

rådgivningen även bör inriktas på andra

designkompetenser.

Riksdagen beslöt våren 1998 om ett handlingsprogram

för arkitektur, formgivning och design (prop.

1997/98:117, bet. 1997/98:KrU14). Regeringen gjorde

i propositionen - utan framläggande av förslag -

bedömningen att formgivning och design i större

utsträckning bör användas för att stärka det svenska

näringslivets konkurrenskraft. Regionala

mötesplatser och utställningsmöjligheter bör

utvecklas där formgivare, designer och näringsliv

kan mötas. Regeringen anser att det är angeläget att

stärka den designfrämjande verksamheten, sades det

vidare. Detta bör främst ske på det regionala planet

i syfte att nå såväl det regionala näringslivet som

allmänheten. Utgångspunkten bör vara att bygga

vidare på existerande offentliga och privata organ.

I propositionen om regional tillväxt (prop.

1997/98:62) angav regeringen att den designfrämjande

verksamheten bör kunna få en naturlig plats i den

regionala näringspolitiken. Vidareutveckling av de

designfrämjande insatserna bör ledas av Stiftelsen

Svensk Industridesign i samverkan med Föreningen

Svensk Form, ansåg regeringen. Vidare kan samverkan

ske med bl.a. regionala näringslivsorgan och

näringslivsorganisationer samt med den

Sverigefrämjande verksamheten. Frågan om

industridesign kan komma att ak-tualiseras i de

regionala tillväxtavtalen, och Svensk Industridesign

deltar i arbetet med att utforma dessa.

Regeringen aviserade i budgetpropositionen för år

1999, utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund

och fritid, att den skall tillsätta en utredning på

formgivnings- och designområdet. Regeringen har

nyligen tillkallat en särskild utredare, f.d.

statssekreterare Claes Ljung, med uppgift att

klarlägga det statliga åtagandet på formgivnings-

och designområdet. I direktiven (dir. 1999:9) sägs

att formgivnings- och designområdet är i behov av en

grundlig kartläggning och samlad beskrivning, och

att formgivnings- och designfrågor har beröring med

många samhällssektorer. I utredarens uppgifter ingår

att lämna förslag på hur samverkan mellan staten och

näringslivet kan utvecklas på området. Utredaren

skall lämna en delredovisning senast den 1 november

1999 och en slutredovisning senast den 1 mars 2000.

Utskottets ställningstagande

Den designfrämjande verksamheten har, enligt

utskottets mening, en given plats inom

näringspolitiken. Som redovisats svarar Svensk

Industridesign för de statliga åtgärderna på

området. Vidare kan det förväntas att frågan om

industridesign kommer att beröras i de regionala

tillväxtavtalen. Regeringen har också nyligen

tillsatt en utredning om formgivning och design.

Något behov av ett riksdagsuttalande i frågan kan

utskottet inte se och avstyrker därmed motion

1998/99:N307 (s).

Turism

Motionerna

För att utveckla svensk turistnäring behövs ett

samordnat engagemang från både näringen och

samhället, anförs det i motion 1998/99:N297 (s).

Turistnäringen är en av de näringar som utvecklas

snabbast i världen, säger motionärerna. De menar att

eftersom turistnäringen är mycket personalintensiv,

kan den bidra till att minska arbetslösheten i

Sverige. Förädlingsvärdet inom den svenska

turistnäringen uppgick år 1996 till 50,4 miljarder

kronor, vilket innebär en ökning med 2 miljarder

kronor i förhållande till året innan, och antalet

sysselsatta i turistrelaterade verksamheter beräknas

till 133 000 helårsarbeten, säger motionärerna.

Enligt deras åsikt har Sverige stora förutsättningar

att utveckla turismen.

I motion 1998/99:N253 (m) begärs riksdagsuttalanden

om rese- och turistindustrins villkor, om risken för

illojal kommunal konkurrens inom turist-området och

om utformningen av regler för kontroll och tillsyn

inom området. Företagen inom rese- och

turistindustrin är beroende av att de regler som

bestäms i politisk ordning är långsiktigt stabila

och likvärdiga med dem i andra länder och i andra

näringar, sägs det. Det gäller skatteregler,

förutsättningar för finansiering och insatser för

marknadsföring. Motionärerna anser att den

socialdemokratiska politiken har misslyckats

härvidlag, och de vill att näringens företag ges

möjlighet att arbeta under rimliga

finansieringsvillkor. Statens insatser för underhåll

och nyinvesteringar i infrastruktur skall ske med

hänsynstagande även till turistnäringens behov,

anför motionärerna.

Det kommunala engagemanget på turismens område

medför svårigheter såväl för redan etablerade

företag som för företag som vill komma in på områden

där kommunen engagerat sig, anser motionärerna

vidare. De menar att den kommunala

turistverksamhetens uppbyggnad kan finansieras med

skattemedel och att den fortsatta driften kan ske

med kontinuerliga kommunala driftbidrag, vilket ger

en annan kostnadsbild än för konkurrenterna.

Därigenom kan en kommun hålla lägre priser på t.ex.

kanotuthyrning, lägerskolor eller stuguthyrning än

en privat aktör. En annan snedvridning sägs äga rum

genom att en kommun eller ett kommunägt bolag

förfogar över strategiskt viktiga resurser som man

inte låter konkurrerande aktörer utnyttja på lika

villkor. Kommunen skall inte engagera sig i sådana

aktiviteter som de på marknadsekonomiska villkor

baserade företagen kan sköta bättre, menar

motionärerna och anser att det är viktigt att

Konkurrensverket fortlöpande bevakar turistnäringen

och kraftfullt reagerar på enskilda kommuners

övertramp.

I ett ordnat samhälle måste enskilt företagande

kunna granskas vad gäller t.ex. skatter,

miljöfrågor, arbetsmiljö, fysisk planering eller

alkoholfrågor, konstaterar motionärerna. De menar

att så långt det är möjligt bör myndigheter på alla

nivåer samordna sina kontakter med företagen och

eftersträva en så liten byråkratisk belastning som

möjligt. Inom många områden finns det dubbla

kontroller, sägs det, och som exempel nämns att för

kontroll av t.ex. hissar, ventilation och

kylanläggningar krävs att ett auktoriserat företag

utför besiktningen. Därutöver sker även en kontroll

av besiktningen av ansvarig myndighet, och företaget

får stå för kostnaderna för bägge besiktningarna.

Ett system, liknande bilbesiktningen, som innebär

att det är den certifierade kontrollanten som

granskas av myndigheten i stället för anläggningen,

skulle ge samma trygghet till lägre kostnad, anser

motionärerna. Vissa myndighetskontroller, som inte

kräver specialkompetens, anses också kunna

samordnas, och inspektionstätheten bör kunna

anpassas till om problem har uppstått eller inte.

Riksdagen bör göra ett uttalande om behovet av

insatser på turistfrämjandets område, anförs det i

motion 1998/99:N277 (v). Turismen är en del av

upplevelsesektorn och, tillsammans med IT-sektorn,

den snabbast växande sektorn globalt, säger

motionärerna. Turistbranschen omsatte 3 200

miljarder kronor år 1996, och den siffran beräknas

stiga till 4 700 miljarder kronor år 2000. I Sverige

sysselsätter näringen 133 000 personer omräknat till

heltidstjänster. Trots att Sverige med sitt

geografiska läge och korta säsong aldrig kommer att

bli något riktigt stort turistland, finns mycket att

utveckla, menar motionärerna. De anser att turismen

är viktig, eftersom den är spridd över hela landet

och dessutom genom sin servicekaraktär skapar många

arbetstillfällen, men de menar att inställningen

från statsmakterna är alltför njugg. Medan Sverige

satsar 6 kr per person och år på marknadsföring av

turism satsar Danmark 37 kr, Norge 24 kr och Finland

26 kr, sägs det. Vidare anses det behövas en

gemensam strategi för hur IT kan användas för att

marknadsföra Sverige internationellt. Det gäller att

utveckla en socialt, kulturellt och ekologiskt sund

turism.

I motion 1998/99:N274 (kd) begärs det uttalanden av

riksdagen om nödvändigheten av ett nationellt

förhållningssätt för utvecklandet av bygdeturismen

och om möjligheterna att utveckla den småskaliga

turismen. Det regionalpolitiska stödet har haft och

har en stor betydelse för turistnäringen i många

områden, inte minst när det gäller uppförande och

drift av turistanläggningar i olika fjällområden,

säger motionärerna, som dock anser att den

småskaliga landsbygdsturismen inte har dragit någon

större nytta av dessa stöd. För att

landsbygdsturismen skall utvecklas på ett positivt

sätt krävs en målmedveten samordning mellan olika

intressenter, anser motionärerna. De goda exempel

som finns t.ex. bondgårdsturism, sameturism och

levande fäbodar m.m. utgör förebilder som bör

vidareförmedlas och utvecklas och lyftas upp på ett

nationellt plan till ett programarbete som ger

bygdeturismen profil och status, varvid arbetet bör

koncentreras på produktutveckling och

marknadsföring, anför motionärerna.

Den småskaliga landsbygdsturismen bygger på ett

lokalt engagemang, varvid naturen, kulturen och

människorna är de främsta resurserna, säger

motionärerna vidare. De menar att målsättningen för

en utveckling av turismen på landsbygden bör vara

att skapa förutsättningar för en ekologiskt uthållig

näring och att en väl fungerande infrastruktur är en

av grundpelarna för turismen på landsbygden. Ett av

de verkligt stora hindren för allt företagande på

landsbygden är transporterna och

transportkostnaderna, säger motionärerna. De anser

att en satsning på förmånliga resepaket, där tåg

eller flyg och hyrbil ingår till rimligt pris,

skulle underlätta för turistnäringen i glesbygd.

Transporternas betydelse för landsbygdsturismen bör

utredas, anför motionärerna, varvid utredningen bör

klarlägga vilka samhälleliga insatser som är

nödvändiga och hur man kan lösa behovet av

trafikförbindelser i områden med litet underlag. En

analys av transportbehoven för landsbygdsturismen

bör ligga till grund för förslag som kan ge perifera

områden samma möjligheter att utvecklas som mer

tätbefolkade områden, anser motionärerna. De menar

att ett sektorsövergripande synsätt och samverkan

för utvecklingen av en bygd är absolut nödvändigt

och att kompetensutveckling och kunskapsspridning

också är effektiva verktyg för utvecklingen av

småskalig turism på landsbygden.

I motion 1998/99:N212 (kd) begärs uttalanden av

riksdagen om möjligheterna att utveckla den

småskaliga turismen, om behovet av ett

sektorsövergripande arbetssätt och om en utredning

som belyser transporternas betydelse för

landsbygdsturismen. Motiveringarna bakom dessa

yrkanden är likartade med dem som finns i den

nyssnämnda motionen 1998/99:N274 (kd).

Turismen måste underställas bevarande av natur- och

kulturvärden, anförs det i motion 1998/99:Kr274

(mp). I motionen föreslås också att vid nästa

omorganisation inom riksdagen skall turistfrågorna

flyttas från näringsutskottet till kulturutskottet.

Turismen är världens största och mest expansiva

näring, sägs det. Enligt Riksbanken uppgick den

svenska turistnäringens exportvärde till 26,4

miljarder kronor år 1995, och totalt omsätter

turistnäringen drygt 100 miljarder. Turistnäringen

är arbetsintensiv och sysselsätter för närvarande ca

134 500 människor. Endast ca 26 % av turismen i

Sverige utgörs alltså av utländska besök, säger

motionärerna, som anser att denna andel har

potential att öka väsentligt. En ökad turism får

dock inte innebära att natur- och kulturvärden

exploateras ovarsamt, anser motionärerna och anger

att Miljöpartiets ståndpunkt är att en ökad turism

måste gå hand i hand med ett aktivt bevarande av

natur- och kulturvärden.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen anvisade i december 1998 80,5 miljoner

kronor till turistfrämjande för år 1999 (prop.

1998/99:1, bet. 1998/99:NU1). De statliga insatserna

inom turistområdet genomförs dels av

Turistdelegationen, dels av det av staten och

turistnäringen gemensamt ägda bolaget Sveriges Rese-

och Turistråd AB (TuristRådet). Effektmålen för

verksamheten inom turistområdet är följande:

att förbättra förutsättningarna för företagande och

entreprenörskap och att stärka drivkrafterna för ökad tillväxt

och sysselsättning,

att främja ökad kunskap och kompetens i näringslivet för att

stimulera tillväxt och förnyelse,

att främja utveckling av sådana konsumtions- och

produktionsmönster som minskar påfrestningarna på miljön och

bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling.

Turistdelegationens del av dessa effektmål är

följande:

att Sverige skall ha en hög attraktionskraft som turistland,

att Sverige skall ha en långsiktigt konkurrenskraftig

turistnäring,

att turismens utveckling sker på ett för miljön och naturen

hållbart sätt.

Inom ramen för småföretagsprogrammet har regeringen

anvisat 90 miljoner kronor till TuristRådet för

internationell marknadsföring av Sverige som

turistland, under förutsättning att ett dubbelt så

stort belopp ställs till förfogande för samma

ändamål av berörda branschföretag och andra organ.

Regeringen har vidare anvisat 11 miljoner kronor

till Turistdelegationen för delfinansiering av

uppbyggnad av ett kunskapscentrum för turism vid

Mitthögskolan och vidareutveckling av befintligt

turismforskningsprogram. EU bidrar med s.k. mål 6-

medel. Slutligen har regeringen från

småföretagsprogrammets medel anvisat 2 miljoner

kronor till Turistdelegationen för att förstärka

dess kansli. Riksdagen har också tidigare fattat

beslut om att anvisa 20 miljoner kronor till

TuristRådet (prop. 1995/96:94, bet. 1995/96:NU13) i

syfte att utveckla och anpassa informationsteknik

för små och medelstora turistföretag, varvid berörda

företag förutsattes svara för minst hälften av

kostnaderna.

Turistdelegationen har på regeringens uppdrag

genomfört riktade studier av förutsättningarna för

utveckling av svensk turism. Uppdraget redovisades i

maj 1998. Riksantikvarieämbetet har haft regeringens

uppdrag att utarbeta förslag till kvalitetskriterier

och metoder för kvalitetssäkring av kulturturismen

inom sitt ansvarsområde. Turistdelegationens

instruktion ändrades våren 1997 så att det bland

delegationens uppgifter ingår att verka för att

turismens utveckling sker på ett för miljön och

naturen hållbart sätt. Inom Turistdelegationen har

det också bildats en arbetsgrupp för hållbar

utveckling av turism, som redovisat resultaten av

sitt arbete i en rapport, Hållbar utveckling i

svensk turistnäring. I regleringsbrevet för år 1999

sägs att Turistdelegationen skall redovisa

omfattningen och resultatet av arbetet med en

hållbar utveckling av turismen.

Beträffande s.k. landsbygdsturism kan nämnas att

Glesbygdsverket i samarbete med Turistdelegationen

hösten 1997 tagit fram ett handlingsprogram för

småskalig landsbygdsturism med rubriken En lönsam

näring med en hållbar utveckling. I

handlingsprogrammet föreslås en rad åtgärder på

olika områden. Utvecklingsarbetet måste bygga på de

lokala resurser som finns i ett område, sägs det.

Strukturfondsmedel från EU samt landsbygdsstödet kan

täcka stora delar av de åtgärder som omfattar

företagsutveckling och kompetensstöd.

Glesbygdsverket har ett nationellt ansvar att

förankra programmets intentioner och ta initiativ

till samverkan och ett tvärsektoriellt arbetssätt,

som är grunden för ett framgångsrikt

utvecklingsarbete, heter det vidare.

Inom ramen för ett program för regional

näringspolitik och särskilda regio-nalpolitiska

åtgärder beslöt regeringen sommaren 1998 om bidrag

till följande projekt: Marknads-, försäljnings- och

kompetensutveckling i turistnäringen med hjälp av

informationsteknik (4,9 miljoner kronor),

Marknadsföring av svenska fjällen (3,7 miljoner

kronor), Kortsemester i norra Europa (11 miljoner

kronor) och Kraftsamling Sörmland (2 miljoner

kronor). Utöver dessa statliga bidrag lämnas bidrag

av bl.a. EU:s strukturfonder, turistnäringen och

berörda länsstyrelser.

Frågan om behovet av förenklingar och undanröjande

av hinder för företag inom turistnäringen skiljer

sig i princip inte från vad som gäller för

småföretag generellt. I ett tidigare avsnitt om

regelförenkling redogjordes för regeringens program

på området som presenterades i december 1998. Det

kan också nämnas att Turistdelegationen i februari

1997 presenterade en rapport i frågan, Kartläggning

av byråkrati och hindrande regler.

Beträffande frågan om konkurrens mellan privat och

kommunal verksamhet på turistområdet kan noteras att

det i regeringens nyssnämnda program ingår en

särskild punkt om klarare spelregler mellan

kommuner, landsting och småföretag. Där sägs att

Kommun- och Landstingsförbunden kommer att inbjudas

till diskussion om utformning av en långsiktig

konkurrenspolicy avseende relationerna mellan

offentlig och privat sektor. Rådet för konkurrens på

lika villkor mellan offentlig och privat sektor har

vidare givits i uppdrag att redovisa en

sammanställning av sina ärenden samt hur man

genomför uppgiften att nå samsyn om de långsiktiga

spelreglerna. Med utgångspunkt från den

redovisningen kommer regeringen att pröva om det

behövs en skärpning av gällande regler.

Redovisningen skall lämnas senast den 31 mars 1999.

Regionförbundet i Kalmar län skall också bli

försökslän för att, i samråd med Konkurrensrådet,

utarbeta en konkurrenspolicy som skall främja

småföretagandet. Statsrådet Mona Sahlin besvarade i

januari 1999 en interpellation (1998/99:43) av

Stefan Hagfeldt (m) om kommunal näringsverksamhet.

Statsrådet hänvisade till de nyssnämnda åtgärderna

och uttryckte en förhoppning att dessa skall kunna

leda till snabba resultat som innebär att den här

aktuella typen av konkurrensproblem helt utmönstras.

Turistdelegationen gavs i maj 1998 i uppdrag av

regeringen att medverka vid överläggningar om

utarbetande av regionala tillväxtavtal. Senast den

15 april 1999 skall Turistdelegationen till

regeringen redovisa vilka möjligheter respektive

hinder som myndigheten ser med dessa avtal samt på

vilket sätt myndigheten hittills har medverkat i

processen.

Statsrådet Mona Sahlin besvarade i februari 1999 en

interpellation (1998/99:138) av Marianne Andersson

(c) om turism i hela landet. I sitt svar redovisade

statsrådet de insatser som görs på området, och hon

förutsatte att man regionalt beaktar turistnäringens

betydelse och i sina bedömningar ger näringen den

uppmärksamhet den förtjänar.

I motion 1998/99:Kr274 (mp) föreslås att ansvaret

för turistfrågorna i riksdagen skall flyttas från

näringsutskottet till kulturutskottet. Frågor

rörande utskottsorganisationen tillhör

konstitutionsutskottets ansvarsområde. I ett nyligen

avlämnat betänkande, 1998/99:KU20, behandlas en

annan motion om överflyttning av ärenden från ett

utskott till ett annat. Konstitutionsutskottet gör

därvid bedömningen att frågan om en överföring av

ansvarsområden bör tas upp i en allmän översyn av

ärendefördelningen mellan utskotten. Riksdagen

följde konstitutionsutskottet.

Utskottets ställningstagande

Turistnäringen är sysselsättningsintensiv och har

stor betydelse i många regioner, inte minst i

glesbygden. Näringen spelar en viktig roll i det

arbete med att stärka den regionala utvecklingen som

regeringen bedriver och som utskottet ställer sig

bakom.

Turistnäringen är också en av de branscher som

växer snabbast i Sverige. Konkurrensen är mycket

hård och marknadsföringen av Sverige som turistland

är viktig.

Den förda politiken beträffande turistnäringen

ligger i linje med mycket av vad som efterfrågas i

de här aktuella motionerna. Särskilda medel har, som

tidigare redovisats, anvisats för marknadsföring av

Sverige internationellt. Beträffande de olika

områden av turism som tas upp i motionerna -

kulturturism, naturturism, landsbygdsturism och

bygdeturism - har, som nyss redogjorts för, olika

åtgärder vidtagits eller påbörjats. Något initiativ

av riksdagen på dessa områden är därför inte

erforderligt.

I den tidigare nämnda rapporten från

Turistdelegationen om hållbar utveckling i svensk

turistnäring finns ett särskilt avsnitt (9) om

hållbar utveckling i natur- och kulturmiljöer. Där

sägs sammanfattningsvis att de natur- och

kulturvärden som finns i Sverige är viktiga att

bevara och underhålla, inte minst därför att de

utgör "kapitalet" för en stor del av turismen, och

att en ökad turism förutsätter att naturen inte

förbrukas. Detta synsätt är i överensstämmelse med

det som kommer till uttryck i motion 1998/99:Kr274

(mp); motionen är således tillgodosedd i detta

avseende.

Beträffande förslaget om överflyttning av ansvaret

för turistfrågorna från näringsutskottet till

kulturutskottet hänvisar näringsutskottet till den

uppfattning som konstitutionsutskottet nyligen

redovisat när det gäller ärendefördelningen mellan

utskotten.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här

aktuella motioner i berörda delar.

Särskilda branscher

Vidareförädling av skogsråvara

Motionen

Det bör göras en översyn av fördelningen av

forskningsresurser till de rent skogliga respektive

de skogsindustriella områdena, anförs det i motion

1998/99:MJ306 (m). Det finns, enligt motionärerna,

tecken på att fördelningen väger över mot det

primärt skogliga området, på bekostnad av

utvecklingen av nya industriprodukter av

skogsråvaran. Sverige skulle ha mycket att vinna på

om förädlingsgraden på skogsprodukterna ökades,

anser motionärerna. De menar att Sverige, som är ett

av de viktigaste skogsproducerande länderna i

Europa, inte intar en framskjuten plats när det

gäller forskning och vidareförädling av

skogsprodukter. Detta anses i första hand vara en

fråga för näringen själv, men motionärerna menar att

staten tillsammans med näringen på nytt bör överväga

frågan.

Vissa kompletterande uppgifter

Regeringen utarbetade hösten 1997 i samarbete med

Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling

(KK-stiftelsen) och Stiftelsen för Strategisk

Forskning ett program för utveckling av

skogsnäringen. Programmet består av följande fyra

delar:

- Ett utvecklings- och teknikspridningsprogram,

vilket innehåller satsningar på bl.a. träbaserade

byggsystem, nya trä- och fiberprodukter, kretslopps-

anpassning av skogsindustriprodukter samt

möbelutveckling. Programmet omfattar sammanlagt 300

miljoner kronor, varav regeringen satsar 50 miljoner

kronor per år i tre år.

- Ett forskningsprogram på det skogsindustriella

området, vars mål är att långsiktigt stödja

skogsindustrins utveckling och skapa och stärka

forskningsmiljöer vid de nya högskolorna. Planerade

programområden är bl.a. kretsloppsanpassade

skogsindustriprodukter, nya träprodukter och nya

material, bestrukna och tryckta papper och

arkitektur, design och träkultur. Programmets

viktigaste uppgift är att verka för att

forskningssatsningen som helhet blir av strategisk

betydelse för de regionala högskolorna och för

skogsnäringen.

- Ett forskningsprogram inom träteknologiområdet,

vars syfte är att utveckla konkurrenskraftig

forskning, kompetens och forskarutbildning vid

etablerade forskarmiljöer vid följande lärosäten:

Lunds universitet, Luleå tekniska universitet,

Chalmers tekniska högskola, Kungliga tekniska

högskolan och Institutet för träteknisk forskning.

Programmet, som skall pågå under minst fem år, hade

en budget på 6 miljoner kronor för år 1998 och avses

därefter kunna utökas till 15 miljoner kronor per

år.

- Nya utbildningsplatser och professurer. I

budgetpropositionen för år 1998 föreslogs att Luleå

tekniska universitet skulle tilldelas 600

utbildningsplatser från den 1 juli 1998, varav minst

50 platser skall avse utbildning med inriktning på

det trätekniska området. Sammantaget planeras 200

nya utbildningsplatser på fyra år inom

träteknikområdet.

Vidare finns det ett särskilt program för

träråvarubaserad industri som går in på sitt tredje

år av en treårig förlängning och där 10 miljoner

kronor per år beräknats. Det kan också noteras att

det inom ramen för den verksamhet som bedrivs vid

kompetenscentrum finns flera program som har

relevans för de skogsindustriella frågor som här är

aktuella.

Regeringen beslöt hösten 1996 att inom

Jordbruksdepartementet tillsätta en arbetsgrupp med

uppgift att belysa vissa frågor som berör forskning

och utbildning inom den skogliga sektorn, med

ståthållaren Björn Sprängare som ordförande. I en

bakgrundspromemoria till beslutet om tillsättandet

av arbetsgruppen sades att arbetsgruppen bör föreslå

åtgärder som kan främja en vertikal integration inom

utbildning och forskning. I uppgiften ingick även

att belysa de olika aktörernas uppgifter för att

bedöma om de nuvarande resurserna utnyttjas på bästa

möjliga sätt.

Arbetsgruppen redovisade våren 1998 sina analyser

och slutsatser i en rapport till jordbruksministern

(Ds 1998:20). I rapporten görs sammanställningar av

bl.a. den skogliga och skogsindustriella

forskningen. Forskningsresursernas fördelning år

1997 på Götaland, Svealand och Norrland samt på

inriktning framgår av följande tabell (miljoner

kronor):

----------------------------------------------------

ForskningsinriktningGötalandSvealandNorrlandTotalt

----------------------------------------------------

Papper och 33,6 233,6 13,9 281,1

massa

----------------------------------------------------

Träteknik 43,5 64,6 37,0 145,1

----------------------------------------------------

Skog 71.1 232,3 147,0 450,4

----------------------------------------------------

Totalt 148,2 530,5 197,9 876,6

----------------------------------------------------

Den totala forskningen med skogsindustriell och

skoglig inriktning uppgick sålunda till 876,6

miljoner kronor år 1997, varav knappt hälften avsåg

skogsindustriell forskning. Av den skogsindustriella

forskningen hänför sig ungefär två tredjedelar till

forskning om papper och massa.

Staten svarar för drygt hälften av finansieringen

av den totala forskningen, medan näringen svarar för

ungefär en fjärdedel och övriga finansiärer för

cirka en femtedel. Den största delen, 40 %, utförs

vid de tre stora industriforskningsinstituten

Skogsindustrins tekniska forskningsinstitut - STFI,

Institutet för träteknisk forskning - Trätek och

Stiftelsen Skogsbrukets Forskningsinstitut -

SkogForsk. Den skogsvetenskapliga fakulteten svarar

för 33 % av den utförda forskningen och övriga

institutioner, avdelningar och institut för

resterande 27 %.

Arbetsgruppens slutsatser formulerades i rapportens

sammanfattning på följande sätt:

Kedjan marknad - industri - skogsproduktion måste integreras

väsentligt mer och omfattas av en helhetssyn inom såväl

forskning och utbildning som forskningsfinansiering.

Marknadens signaler måste ges ett ökat inflytande genom hela

kedjan, både i prioriteringen av forskningsområden och i

forskningsprocessen. När det gäller långsiktig forskning måste

forskningens inriktning leda till en ökad tonvikt på forskning

närmare förädlingsledet.

Vitala processer och dialoger måste skapas som leder till

såväl identifiering och konkretisering av forskningsbehov som

till förstärkt samarbete mellan skogsnäringen,

forskarsamhället och statliga forskningsfinansierande organ

och myndigheter.

Skogsnäringen måste tydligare definiera sina forskningsbehov

och på ett aktivare sätt delta i den skogliga och

skogsindustriella forskningens utveckling.

För att följa upp förslagen från den nyssnämnda

arbetsgruppen inbjöd Jordbruks-, Närings- och

Utbildningsdepartementen i januari 1999 gemensamt

till ett informations- och diskussionsmöte med

företrädare för skogsnäringen, olika

forskningsfinansiärer och forskningsutförare

(universitet, högskolor och forskningsinstitut). Vid

mötet redovisades de olika satsningar som har gjorts

för att stärka särskilt den skogsindustriella

forskningen och de initiativ vid olika universitet

och högskolor som har tagits för att utveckla

forskningen och utbildningen inom området. Det

konstaterades att det i Sverige finns en relativt

omfattande samverkan - och även intresse för en

ytterligare utvecklad samverkan - mellan olika

forskningsutförare. Vidare konstaterades det hur

olika finansiärer, såsom stat, näringsliv och

stiftelser, kompletterar varandra genom

samfinansiering av institut, forskningsprojekt,

forskarskolor etc. Från Regeringskansliets sida

ansågs det värdefullt att fortsätta dialogen vid

återkommande möten, varvid nästa möte avses äga rum

om ungefär ett halvår.

I sammanhanget bör också erinras om att hela den

statliga forskningsfinansieringsorganisationen är

under övervägande, mot bakgrund av förslag från den

parlamentariska kommittén Forskning 2000 (SOU

1998:128). Utredningens förslag och

remissynpunkterna kommer att ligga till grund för en

forskningspolitisk proposition. Vid det uppföljande

mötet hösten 1999 kan, enligt uppgift, frågan om hur

behoven inom området skoglig och skogsindustriell

forskning och utbildning skall beaktas komma att

diskuteras.

Företrädare för Skogsindustrierna och Skogsägarnas

riksförbund har i en skrivelse till regeringen

hösten 1998 redovisat branchens visioner, behov och

förslag avseende framtidens skogsforskning. I

skrivelsen deklarerar näringen sin avsikt om ett

aktivare engagemang och en önskan om en nära

medverkan i skogsforskningens planering, samordning

och genomförande. Skogsbrukets företag och

organisationer är beredda att på det lokala planet

utveckla samarbete i nya former, sägs det. Näringen

är dessutom överens om att gemensamt inrätta ett

eget branschråd till stöd och råd för såväl statens

prioriteringar och satsningar som samordning av

branschens arbete internt och gentemot andra parter.

Slutligen föreslås att regeringen skall inrätta en

skoglig och skogsindustriell forskningsberedning i

syfte att främja en kraftsamling på för landet

viktig sektorsforskning. Näringen är beredd att ingå

i ett sådant organ.

Det kan vidare nämnas att i EU:s femte ramprogram

för forskning har den skogliga forskningen, bl.a. på

Sveriges initiativ, fått en mer framskjuten plats än

vad som ursprungligen föreslogs. I detta program

finns goda möjligheter till finansiering av

forskning inom hela kedjan från skogsbruket till

råvarans förädling. Betydelsen av näringslivets

deltagande i detta forskningssamarbete framhålls

betydligt mer i det femte ramprogrammet än i

tidigare program.

Utskottets ställningstagande

Skogsindustrin har mycket stor betydelse för den

ekonomiska utvecklingen i Sverige och svarar för en

betydande del av det svenska exportnettot. Mot denna

bakgrund anser utskottet att det är angeläget att

konkurrenskraften inom den svenska skogsindustrin

kan upprätthållas och utvecklas. Detta kräver en hög

kunskapsnivå inom industrin. Likaså är det önskvärt

att det sker en utveckling mot ökad vidareförädling

inom skogsindustrin.

Som redovisats pågår olika program av relevans för

de frågor som här är aktuella. Vidare har en

arbetsgrupp inom Regeringskansliet haft i uppgift

att belysa vissa frågor rörande forskning och

utbildning inom den skogliga sektorn. Av

underlagsmaterial som arbetsgruppen låtit ta fram

och som utskottet redovisat framgår att endast

knappt hälften av forskningen på skogsområdet hänför

sig till skogsindustriell forskning. Enligt

utskottets mening kan det ifrågasättas om detta är

en lämplig fördelning, med hänsyn till den roll

skogsindustrin har i den svenska ekonomin. Med

hänvisning till det beredningsarbete som pågår inom

Regeringskansliet anser utskottet dock att riksdagen

inte nu bör agera i frågan. Utskottet förutsätter

att denna fråga vägs in i den forskningspolitiska

proposition som regeringen aviserat. Den aktuella

motionen 1998/99:MJ306 (m) avstyrks härmed i berörd

del.

Livsmedelsindustrin

Motionen

Det behövs åtgärder för den potatisförädlande

industrin, anförs det i motion 1998/99:N298 (s). I

Skåne finns goda åkermarker och industrier som

sysslar med livsmedelsprodukter, konstaterar

motionärerna och anser att det är viktigt att

förutsättningarna för odlare och industri blir

likvärdiga med dem i andra länder. Vid EU-inträdet

drabbades potatisförädlingsindustrin av ökade

råvarukostnader och en ökad importkonkurrens, sägs

det. Trots kraftiga rationaliseringar och

effektiviseringar har lönsamheten för

potatisförädlingsindustrin försämrats. Potatisodling

och potatisförädling lever i symbios med varandra.

Till potatisodling finns emellertid alternativa

grödor, medan det för potatisförädlingsindustrin

inte finns alternativ produktion, säger

motionärerna. Antalet sysselsatta inom odling och

förädling av potatis beräknas till ca 2 000

personer, konstaterar motionärerna och anser att det

är viktigt att denna näring kan vidareutvecklas,

vilket kräver att de nackdelar i

konkurrensförhållandena som uppkom efter EU-inträdet

minimeras. Av de nya medlemsländerna i EU erhåller

Finland och Österrike närmare två respektive tre

gånger så mycket i investeringsstöd från EU som

Sverige, säger motionärerna. De menar att

forskningen inom det aktuella området måste

förstärkas.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 1998 motioner liknande den

här aktuella (bet. 1997/98:NU10). Utskottet

hänvisade till betänkandet En livsmedelsstrategi för

Sverige (SOU 1997:167) och den beredning inom

Regeringskansliet som då påbörjats. I reservationer

(m; c; kd) framfördes krav på skyndsamma åt-gärder.

Hösten 1998 avslog riksdagen en motion med förslag

om införande av ett nytt anslag för stöd till

jordbruks- och livsmedelsnäringarnas konkurrenskraft

(bet. 1998/99:NU1). Utskottet hänvisade till det

nyssnämnda utredningsbetänkandet, i vilket förslag

presenterats beträffande områdena jordbruket,

trädgårdsnäringen, livsmedelsindustrin, forskning

och utveckling samt exportfrämjande åtgärder. Några

förslag till finansiering - bortsett från förslag om

medfinansiering från EU - presenterades inte av

utredningen. Mot bakgrund härav har

utredningsförslagen varit föremål för fortsatt

beredning inom Regeringskansliet, varvid flera

departement varit berörda. I utskottets betänkande

lämnades en redovisning av beredningsläget.

Utredningens förslag beträffande energiskatter, som

syftar till att åstadkomma likvärdiga

konkurrensförutsättningar mellan Sverige och andra

EU-länder, behandlas inom ramen för en arbetsgrupp

med företrädare för vissa departement samt

Riksskatteverket. Översynen skall, med

hänsynstagande till det inom EU pågående arbetet med

ett nytt energibeskattningsdirektiv, beakta

riktlinjerna för energibeskattningen i 1997 års

energiöverenskommelse. I uppdraget ingår vidare att

analysera och precisera den energiskattemodell som

presenterats i Skatteväxlingskommitténs betänkande

Skatter, miljö och sysselsättning (SOU 1997:11) och

att behandla Alternativbränsleutredningens förslag

som framlagts i betänkandet Bättre klimat, miljö och

hälsa med alternativa drivmedel (SOU 1996:184).

Utformningen av beskattningen för industrin,

trädgårds- och jordbruksnäringarna samt

energiproduktionen inom fjärr- och

kraftvärmesektorerna kommer bl.a. att behandlas.

Arbetsgruppen planerar att redovisa resultatet av

sitt arbete under våren 1999.

När det gäller exportfrämjande åtgärder kan noteras

att under utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk,

fiske med anslutande näringar finns ett särskilt

anslag för exportfrämjande åtgärder (F 6). För

budgetåret 1999 har detta anslag tagits upp med 15

miljoner kronor, vilket innebär en ökning jämfört

med år 1998, då 10 miljoner kronor disponerades för

denna verksamhet. I propositionen sägs att

huvudansvaret för export- och

marknadsföringsåtgärder ligger på näringen, men

regeringen vill genom att främja exportsatsningar

bidra till en positiv utveckling inom sektorn.

Beträffande FoU-insatser pågår beredning av

utredningens förslag inom Näringsdepartementet. I

utredningsbetänkandet föreslogs ett nationellt FoU-

program. Programmets huvudsyfte är att bidra till

industriell förnyelse och kompetenshöjning i

livsmedelsföretagen och samtidigt bidra till en

kompetenshöjning vid svenska högskolor och

universitet. Förslaget till FoU-program är framtaget

i samarbete med livsmedelsindustrin och är väl

förankrat inom denna. Den samlade satsningen

föreslås omfatta följande delar:

- Industriella samverkansprojekt. Omfattningen av

offentliga medel för denna satsning föreslås till 40

miljoner kronor per år. Näringslivets

motfinansiering beräknas till 20-50 % av totala

satsningen beroende på projekt samt företagets

struktur och storlek.

- Tre kunskapshöjande program, som beräknas till 25

miljoner kronor per år.

- Åtgärdsprogram för effektivare kunskapsutbyte och

kunskapshöjning (teknikspridning), som beräknas till

20 miljoner kronor per år.

- Programledning med NUTEK som koordinator, vilket

beräknas till 5 miljoner kronor per år.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet pågår

arbete på olika områden i linje med utredningens

förslag. Inom NUTEK skall 20 miljoner kronor

avsättas under andra halvåret 1998 och första

halvåret 1999 för industriella samverkansprojekt

inom livsmedelsområdet. Detta innebär att även EU:s

strukturfondsmedel kan bli tillgängliga för

insatsen. För genomförandet av detta program avser

NUTEK att tillskapa en styrgrupp med förankring i

industri- och forskarvärlden. Denna styrgrupp kommer

även att utgöra ett forum för att diskutera

övergripande samordningsfrågor. NUTEK har inlett en

programinsats, men det finns, enligt departementet,

behov av ytterligare medel under de kommande åren.

Det har vidare avsatts totalt 60 miljoner kronor

för att genomföra ett sådant teknikspridningsprogram

som föreslagits av utredningen.

Teknikbrostiftelserna i Lund och Göteborg har avsatt

ca 40 miljoner kronor för programmet. Som en

komplettering till detta har regeringen i augusti

1998 beviljat ett bidrag på 20 miljoner kronor för

kompetenshöjande insatser i livsmedelsindustrin.

Medlen kommer att disponeras av Institutet för

Livsmedel och Bioteknik AB (SIK) för att täcka in de

delar av landet som inte omfattas av de insatser som

teknikbrostiftelserna svarar för.

Regeringen har vidare givit NUTEK i uppdrag att

utreda förutsättningarna för inrättande av ett

forskningsinstitut inom livsmedelsområdet i

Kävlinge. Uppdraget avrapporterades i december 1998.

NUTEK gör bedömningen att ett forskningsinstitut i

Kävlinge, med de resurser, den inriktning och med

det huvudmannaskap som föreslås i rapporten, skulle

kunna producera värdefull kunskap för

livsmedelsindustrin och göra det med rimlig

effektivitet under förutsättning att näringslivet

satsar aktivt i institutet. Samtidigt nämns att

flera industriföreträdare framhållit att om

motsvarande resurser skulle satsas direkt i de

forskningsmiljöer som finns vid t.ex. SIK och Lunds

universitet och utan villkor avseende lokalisering

så skulle större utväxling av satsade resurser

erhållas. NUTEK anser att institutets verksamhet

skall motsvara de kriterier som gäller för

industriforskningsinstitut och alltså bedriva egen

forskning. NUTEK föreslår att institutet ges en

forskningsinriktning mot konsument-, marknads- och

produktutvecklingskunskap. Detta är den

forskningsinriktning som livsmedelsindustrin givit

högsta prioritet. Forskning med denna inriktning

skall enligt förslaget kompletteras med ett

produktutvecklingscentrum för att rent praktiskt

kunna ge stöd till framför allt små och medelstora

företag i deras produktutveckling. NUTEK föreslår

vidare att institutets huvudmannaskap delas mellan

SIK och Lunds universitet. Beträffande institutets

omfattning föreslås det på tre år växa till ca 40

personer och omsätta ca 35 miljoner kronor. För

etablering bedömer NUTEK att det krävs ett

engångsbelopp på 60 miljoner kronor. För närvarande

har ingen part gjort några ekonomiska åtaganden.

Utskottets ställningstagande

De problem som potatisförädlingsindustrin står inför

och som är föremål för yrkande i motion 1998/99:N298

(s) har, som redovisats, behandlats av Utredningen

om livsmedelssektorns omställning och expansion.

Betänkandet är föremål för beredning inom

Regeringskansliet, och en rad åtgärder har - som

redogjorts för - vidtagits eller aviserats. Med det

anförda avstyrker utskottet den nämnda motionen.

Pyrotekniska varor

Motionerna

I de två motionerna 1998/99:N303 (s) och

1998/99:N277 (v) begärs uttalanden av riksdagen i

syfte att påskynda tillsättandet av den översyn

rörande reglerna för pyrotekniska varor som

riksdagen fattade beslut om våren 1998. Det torde

inte råda några som helst tvivel om att lagändringar

behövs för att stävja det starkt tilltagande

missbruket av pyrotekniska varor, som i synnerhet

kring nyårshelgerna kommit att bli ett allt svårare

gissel för både människor och djur, sägs det i den

förstnämnda motionen. Som utgångspunkt för en

skärpning av lagstiftningen kan andra europeiska

länder, vilka begränsat försäljningen av

fyrverkerivaror, tjäna som exempel, anför

motionärerna. Även i den andra motionen betonas

vikten av att utredningen om pyrotekniska varor

snabbt kommer i gång.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen beslöt våren 1998, som nämnts, på

utskottets förslag och mot bakgrund av ett flertal

motionsyrkanden, att frågan om pyrotekniska varor

skall bli föremål för en samlad översyn (bet.

1997/98:NU11). Den senaste genomgripande översynen

av bestämmelserna om pyrotekniska varor genomfördes

år 1975, och utskottet ansåg att utvecklingen när

det gäller hanteringen av pyrotekniska varor gör att

en förnyad översyn är motiverad. En sådan översyn

bör omfatta såväl det gällande regelverket som

frågor rörande kontroll, tillsyn och information,

sades det. Också erfarenheterna från andra länder,

t.ex. Danmark, Norge, Finland och Tyskland, bör

inhämtas. Utskottet pekade också på att det finns

oklarheter när det gäller reglerna för hanteringen

av pyrotekniska varor, bl.a. i fråga om möjligheter

att ta fyrverkerier i beslag och beträffande

förvaringen av fyrverkeriartiklar.

Inför behandlingen av frågan genomförde utskottet

ett remissförfarande med berörda myndigheter,

organisationer och företag. Av de femton

remissinstanser som utskottet inhämtade yttranden

ifrån ansåg sju - bl.a. Konsumentverket,

Folkhälsoinstitutet, Hörselskadades Riksförbund,

Djurskyddsföreningars Riksförbund och Kennelklubben

- att förbud mot smällare bör införas.

Rikspolisstyrelsen ställde sig tveksam till ett

sådant förbud men ansåg att en översyn av

bestämmelserna om pyrotekniska varor bör genomföras.

Även Kommunförbundet och Sprängämnesinspektionen

ansåg att en översyn bör göras. Företrädarna för

branschen menade att den gällande lagstiftningen är

tillräcklig, men att en skärpt kontroll och tillsyn

samt ökad information behövs.

Regeringen tillkallade i december 1998 en särskild

utredare, generaldirektör Lars Ljung, med uppgift

att se över reglerna för hantering av pyrotekniska

varor (dir. 1998:88). Utredaren skall kartlägga

arten och omfattningen av de skador och olägenheter

som sådana varor kan orsaka. Utredaren skall ta

ställning till om nuvarande regler bör skärpas med

förbud eller andra begränsningar såvitt avser handel

med och hantering av pyrotekniska varor, särskilt

när det gäller smällare och andra

nöjesfyrverkeriartiklar med knall-effekt. Översynen

skall dessutom omfatta frågor om produktkontroll,

tillsyn och information. Också erfarenheter från

andra länder bör inhämtas. I uppdraget ingår även

att belysa de oklarheter som kan finnas när det

gäller reglerna för hanteringen av pyrotekniska

varor, bl.a. i fråga om möjligheter att ta varorna i

beslag, förvaring av dessa och möjligheterna att

inhämta skadestatistik. Utredaren skall lämna

förslag till de författningsändringar som kan

behövas till följd av översynen.

Utredaren skall vid genomförandet av sitt uppdrag

ta del av näringsutskottets betänkande 1997/98:NU11

samt det material som framkommit i samband med ett

seminarium som jordbruksministern anordnade i

december 1997 om smällare och raketer. I sitt arbete

skall utredaren vidare beakta den pyrotekniska

branschens karaktär av småföretagsbransch och

analysera förslagens konsekvenser för nyetablering

och tillväxt i småföretag. Utredaren skall redovisa

sitt uppdrag senast den 1 november 1999.

Ansvaret inom regeringen för pyrotekniska varor och

den berörda myndigheten, Sprängämnesinspektionen,

överfördes den 1 januari 1999 från Närings- och

handelsdepartementet till Försvarsdepartementet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att den av riksdagen begärda

utredningen om pyrotekniska varor nu kommit till

stånd. Utredningen skall, som nämnts, redovisa sitt

uppdrag i slutet av år 1999. Utskottet utgår från

att regeringen efter sedvanligt beredningsarbete

återkommer till riksdagen i frågan. Med detta

avstyrks de båda här aktuella motionerna

1998/99:N297 (s) och 1998/99:N277 (v) i berörda

delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande näringspolitikens inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N238 yrkandena 1 och

19, 1998/99:N277 yrkandena 1-3, 1998/99:N329 yrkande 2,

1998/99: N330 yrkandena 1 och 19, 1998/99:N332 yrkande 20,

1998/99:N334

yrkandena 1, 3, 4 och 7, 1998/99:N336 yrkande 2 och

1998/99:A215 yrkande 4,

res. 1 (m, kd, fp)

res. 2 (c)

2. beträffande statliga företag

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K231

yrkande 11, 1998/99:K282 yrkande 4, 1998/99:T220 yrkandena 10

och 12, 1998/99:T222 yrkande 2, 1998/99:T809 yrkande 7,

1998/99:N215 yrkande 2, 1998/99:N300 och 1998/99:N330 yrkande

22 och med avslag på motionerna 1998/99:Fi708 yrkande 11 och

1998/99:N334 yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

res. 3 (s, v)

res. 4 (mp)

3. beträffande regelförenkling

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Sk310

yrkandena 12-16, 1998/99:Sf608 yrkande 12, 1998/99:T818

yrkande 6, 1998/99: N203, 1998/99:N206, 1998/99:N216,

1998/99:N240, 1998/99:N242, 1998/99:N257, 1998/99:N259,

1998/99:N274 yrkande 10, 1998/99: N277 yrkande 4,

1998/99:N315, 1998/99:N326 yrkandena 8, 12, 13, 28, 39-51 och

53, 1998/99:N328 yrkande 1, 1998/99:N330 yrkandena 4, 5, 7, 8

och 11, 1998/99:N332 yrkandena 5-7, 9-11 och 14-18 och

1998/99:N337 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

res. 5 (m, kd, c, fp)

4. beträffande småföretagsutveckling

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K231 yrkande 15,

1998/99: Sf634 yrkandena 6-8, 1998/99:N277 yrkande 5,

1998/99:N326 yrkandena 55-57 och 62-64 och 1998/99:N337

yrkande 15,

res. 6 (m, kd, fp)

res. 7 (c)

5. beträffande kapitalförsörjning

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N326 yrkande 58

och med avslag på motionerna 1998/99:N238 yrkande 7,

1998/99:N335 yrkande 14 och 1998/99:N337 yrkande 16 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 8 (s, mp)

res. 9 (v)

res. 10 (c)

6. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N245,

1998/99:N330 yrkande 20 och 1998/99:A215 yrkande 6 och med

avslag på motion 1998/99:N334 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 11 (s, v)

res. 12 (mp)

7. beträffande kvinnors företagande

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N238 yrkandena 8 och

11, 1998/99:N330 yrkande 16, 1998/99:A802 yrkande 11 och

1998/99: A808 yrkande 5,

res. 13 (m, kd, fp)

res. 14 (c)

8. beträffande kooperativa frågor

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N229 yrkandena 2 och

3, 1998/99:N273 och 1998/99:N288,

res. 15 (m, kd, fp) - motiv.

res. 16 (c)

9. beträffande industriella utvecklingscentrum

att riksdagen avslår motion 1998/99:N251,

10. beträffande design

att riksdagen avslår motion 1998/99:N307,

11. beträffande turism

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr274 yrkandena 41

och 42, 1998/99:N212, 1998/99:N253, 1998/99:N274 yrkandena 25

och 26, 1998/99:N277 yrkande 7 och 1998/99:N297,

res. 17 (m, kd, c, fp)

12. beträffande vidareförädling av skogsråvara

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ306 yrkande 8,

13. beträffande livsmedelsindustrin

att riksdagen avslår motion 1998/99:N298,

14. beträffande pyrotekniska varor

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N277 yrkande 8 och

1998/99:N303.

Stockholm den 11 mars 1999

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro

Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s)

(momenten 2 och 4-14), Lennart Beijer (v), Göran

Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Sylvia Lindgren

(s), Ola Karlsson (m), Nils-Göran Holmqvist (s),

Marie Granlund (s), Inger Strömbom (kd) (momenten 1

och 3), Ola Sundell (m), Ingegerd Saarinen (mp), Åke

Sandström (c), Anne Ludvigsson (s), Karl Gustav

Abramsson (s) (momenten 1 och 3), Lennart Värmby

(v), Mikael Oscarsson (kd) (momenten 2 och 4-14) och

Runar Patriksson (fp).

Reservationer

1. Näringspolitikens inriktning (mom. 1)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Ola Sundell (m) och Runar Patriksson (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

näringspolitikens inriktning bort ha följande

lydelse:

Utskottets syn på näringspolitikens inriktning

överensstämmer med den som redovisas i

partimotionerna 1998/99:Sk310 (m), 1998/99:N330 (kd)

och 1998/99:N332 (fp). Huvudorsaken till den dåliga

tillväxt, det otillräckliga företagande och den höga

arbetslöshet som kännetecknar Sverige ligger i den

bristande förnyelsen. Regeringen reviderade i

december 1998 ned sin prog-nos för tillväxten för år

1999 till 2,2 %. Andra prognosmakare bedömer dock

att tillväxten i år kommer att bli ännu lägre; t.ex.

innebär Industriförbundets prognos för år 1999 en

tillväxt på endast 1,5 %. Sverige har sedan år 1970

fallit från tredje till sjuttonde plats i

industriländernas välståndsliga - under genomsnittet

i OECD och EU och sämst i Norden.

Sveriges konkurrenskraft har försämrats under de

senaste åren. Enligt en

konkurrenskraftsundersökning, genomförd av World

Economic Forum i juni 1998, hamnar Sverige på 23:e

plats av totalt 53 länder. För tredje året i rad

sjunker Sveriges konkurrenskraft. Sverige är

världsledande på utbyggnaden av och funktionaliteten

i telenätet, i skyddet av intellektuell egendom, i

investeringar i forskning och utveckling och i en

rad faktorer som rör företagsledning och

personalpolitik. Andra starka sidor är exempelvis en

väl fungerande fondbörs, en relativt liten och väl

fungerande offentlig byråkrati och goda förhållanden

till omvärlden. I andra avseenden hamnar däremot

Sveriges konkurrenskraft i bottenskiktet. Det gäller

att Sverige har alltför höga skatter, alltför stora

offentliga utgifter, alltför omfattande regleringar

av arbetsmarknaden och en alltför låg

investeringsnivå.

Enligt en annan konkurrenskraftsundersökning, The

World Competiveness Yearbook sammanställd av ett

schweiziskt institut, International Institute for

Management Developments, har Sverige i rangordning

sjunkit från 9:e till 17:e plats mellan åren 1993

och 1998. Det påfallande i denna undersökning,

liksom i den nyssnämnda, är att Sveriges starka

sidor ur konkurrenskraftssynpunkt är sådana som inte

är omedelbart politiskt kontrollerade. Det politiskt

kontrollerade fungerar alltså avsevärt sämre än det

som ligger utanför politikens omedelbara kontroll.

En viktig faktor för ett lands konkurrenskraft är

risken för s.k. brain drain. Enligt en undersökning

av OECD ligger Sverige på tredje plats i rangordning

bland 20 europeiska länder när det gäller hög risk

för utflyttning. Endast Polen och Ungern ligger

sämre till. Enligt en annan undersökning, utförd av

Coopers & Lybrand, emigrerade 4 500

högskoleutbildade år 1996, vilket var tre gånger så

många som tio år tidigare. Fortsätter utvecklingen i

samma takt som för närvarande kommer antalet

utflyttade att motsvara antalet nyutexaminerade

redan om drygt tio år.

Ett lands välstånd hänger samman med graden av

ekonomisk frihet. I ett internationellt s.k.

frihetsindex, redovisat i rapporten Economic Freedom

of the World 1997 Annual report av Fraser Institute,

ligger Sverige långt ned i rangordning eller på 42:a

plats. I rapporten visas på ett tydligt samband

mellan ekonomisk frihet och ekonomiska framsteg.

Sveriges företagsstruktur har flera kännetecken.

Ett är existensen av ett antal framgångsrika, stora

företag. Flera av dessa företag har övergått i

utländskt ägande eller flyttat huvudkontor eller

delar av sin verksamhet utomlands. Ett annat

kännetecken är bristen på företag som växer. Detta

har visats i t.ex. den senaste konjunkturrapporten

från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS).

Ett tredje kännetecken är att den internationellt

starka tillväxten av tjänsteföretag inte har någon

motsvarighet i Sverige. Ett fjärde kännetecken

gäller nyföretagandet - det försämrade

företagsklimatet under föregående mandatperiod har

resulterat i ett minskat nyföretagande.

Det som nu erfordras är att skapandets och

tillväxtens grundläggande förutsättningar

rekonstrueras. Sveriges största utmaning är den

internationella konkurrensen; människor, företag,

varor och kapital kan röra sig fritt över gränserna.

En förutsättning för att Sverige skall kunna ta till

vara de möjligheter som globaliseringen medför är

att Sverige kan tävla med de mest konkurrenskraftiga

länderna i fråga om villkoren för företagande och

investeringar.

Ett mer dynamiskt företagande och fler riktiga

arbeten kräver insatser över flera områden, i första

hand i fråga om skatterna, arbetsmarknaden, Sveriges

engagemang i EU, energiförsörjningen och

kunskapsutvecklingen. På samtliga dessa områden

saknar regeringen ett alternativ som har

förutsättningar att fungera.

Det allvarligaste tecknet på att en ny kurs är

nödvändig är den höga arbetslösheten och den svaga

sysselsättningen. Enligt arbetskraftsundersökningen

(AKU) var i januari 1999 6,2 % av arbetskraften

öppet arbetslösa. Ytterligare 3,9 % av arbetskraften

befann sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. När

det gäller sysselsättningen har denna först nu

kommit tillbaka till den nivå den hade år 1995, då

den sysselsättningsökning som startat första

halvåret 1994 bröts. Regeringens mål om att halvera

den öppna arbetslösheten till sekelskiftet kan

enligt samstämmiga bedömare inte förväntas nås.

Misstroendet mot regeringens näringspolitik växer

och påverkar både investeringar och företagens

förutsättningar att skapa nya arbetstillfällen.

Kritiken mot regeringens näringspolitik är, enligt

utskottets mening, välgrundad. På område efter

område har regeringen slagit in på en kurs som

försämrar förutsättningarna för företagande. Det

gäller Europapolitiken, skatterna,

utbildningsområdet - med kompetensflykt som följd,

arbetsmarknadsreglerna och energipolitiken. Man kan

tala om en öppen förtroendekris, där regeringen

alltmer tappar kontakten med verkligheten. Det som

nu krävs är en politik som skapar de nödvändiga

förutsättningarna för tillväxt och nya jobb.

Politikernas uppgift är att skapa generellt goda

villkor för företagandet, med goda och stabila

regler. Statens roll i samhällsekonomin är att sätta

ramar och att övervaka reglerna på marknaden, att

ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt

att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt.

Attityden till företagande är av största vikt.

Regeringen visar sammantaget genom sin politik en

bristande förståelse för företagaren som person. I

små företag går det inte att särskilja företagets

ekonomi från ägarens ekonomi. Skatter som slår mot

ägarnas ekonomi slår också mot deras företag och

därmed mot möjligheterna till nya och växande

företag. Om inte arbete, risktagande och ägande

tillåts löna sig, kommer få att vilja sätta sin egen

och familjens ekonomi på spel för att starta och

driva företag. Företagande är inte ett yrke i vanlig

bemärkelse; det är ett sätt att leva, en livsform.

Sverige måste få ett mer småföretagsvänligt klimat.

Speciellt bör åtgärder som främjar tjänstesektorns

utveckling vidtas.

Det är utskottets uppfattning att alla politiska

krafter bör samlas för att skapa förutsättningar för

investeringar, företagande och nya jobb. I detta

perspektiv är den energipolitik som regeringen

bedriver olycklig. Den riskerar att leda till höjda

elkostnader och skapar därtill betydande osäkerhet

om de långsiktiga villkoren för att investera i

industriell verksamhet i Sverige. Den tidigare

värdegemenskapen - om att i Sveriges intresse arbeta

för tillväxt och nya jobb och med bibehållen

industriproduktion inom landet - har regeringen

övergivit. Energipolitiken är inte det enda område

där regeringen valt fel kurs. Misstroendet beror

också på regeringens kursval i fråga om skatte-,

konkurrens-, avreglerings-, privatiserings- och

arbetsrättsområdena.

Riksdagen bör ställa sig bakom vad utskottet här

har anfört beträffande den allmänna inriktningen av

näringspolitiken. Därmed tillstyrks motionerna

1998/99:N329 (m), 1998/99:A215 (m), 1998/99:N330

(kd) och 1998/99: N332 (fp) i berörda delar. Övriga

här aktuella motioner, 1998/99:N277 (v),

1998/99:N336 (v), 1998/99:N238 (c) och 1998/99:N334

(mp), avstyrks samtidigt i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N329

yrkande 2, 1998/99:N330 yrkandena 1 och 19, 1998/99:N332

yrkande 20 och 1998/99:A215 yrkande 4 och med avslag på

motionerna 1998/99: N238 yrkandena 1 och 19, 1998/99:N277

yrkandena 1-3, 1998/99: N334 yrkandena 1, 3, 4 och 7 och

1998/99:N336 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

2. Näringspolitikens inriktning (mom. 1)

Åke Sandström (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

näringspolitikens inriktning bort ha följande

lydelse:

Utskottets syn på näringspolitiken överensstämmer

med den som kommer till uttryck i motion

1998/99:N238 (c). Till grund för människors

drivkraft att starta och driva företag ligger olika

intressen. Det kan handla om en vilja att tjäna

pengar, förverkliga idéer, arbeta självständigt,

kunna styra sin egen tid eller att ägna sig åt sin

favoritsysselsättning. Samhället gynnas av att

företag startas, drivs och utvecklas. De genererar

skatteintäkter, som finansierar de offentliga

utgifterna i kommun, landsting och stat.

Företagsamheten är också grundläggande för att

åstadkomma sysselsättning.

Samhället måste genom sina olika institutioner

skapa goda förutsättningar för företagande. Till

dessa förutsättningar hör ett fungerande

rättssamhälle, kulturella faktorer, politiska

institutioner och myndigheter. Låg inflation, sunda

statsfinanser och låga räntor är viktiga

förutsättningar för företagande. Sådana faktorer

spelar långsiktigt en stor roll för företagens

tilltro till omgivningen. I sin tur påverkar det

viljan att investera och bedriva verksamhet.

Ekonomisk tillväxt stimulerar köpkraften i

samhället, vilket gynnar företagsamheten genom att

efterfrågan på företagens produkter ökar.

För att kunna utvidga sina verksamheter är företagen

beroende av handel med omvärlden. Sverige har som

medlem i EU en stor andel frihandel, även om handeln

med övriga delar av världen till stor del är omgärdad

med export- och importtullar. Företagens förmåga att

växa och bedriva affärsverksamhet är bl.a. avhängig

tillgången på utbildad arbetskraft. Kompetensnivån och

tillgången på olika typer av arbetskraft är viktiga

faktorer för företagens konkurrensförmåga

internationellt. Forskningsnivå och tillgång på

råvaror är exempel på centrala framgångsfaktorer. Det

är viktigt att företagen kan verka i en miljö som inte

innebär nackdelar gentemot konkurrentföretag, med

andra länder som bas.

En viktig framgångsfaktor är att näringslivet har

förmåga till flexibilitet och består av såväl stora

som små och medelstora företag. Det är också viktigt

att företagsamheten är spridd över många olika

branscher. Ett differentierat näringsliv minskar

sårbarheten vid konjunkturförändringar. Konkurrens

med andra företag innebär också en möjlighet att

utveckla sin egen verksamhet och förbättra sitt eget

utgångsläge. Internationella studier visar att

konkurrensutsatta branscher och företag utvecklas

bäst. Monopolliknande villkor hämmar utveckling,

mångfald och flexibilitet. Företagen behöver stabila

och långsiktiga spelregler. Lagstiftningen måste ta

hänsyn till företagens villkor. Särskild hänsyn

måste tas till de små företagens villkor.

Sverige kännetecknas av att en mängd direkta och

indirekta stöd ges till företag. Det förekommer

uppgifter om att det så kallade företagsstödet skulle

uppgå till 5060 miljarder kronor om året. Enligt

utskottets uppfattning saknar dock sådana belopp

relevans, eftersom det inte är fråga om direkta

företagsstöd. Staten fördelar resurser till olika

myndigheter och stiftelser, som därifrån förs vidare

till forskning, småföretagsutveckling och andra typer

av stöd. Jordbruksstödet och det regionalpolitiska

stödet utgör betydande delar av statens stöd till

företagen, men dessa är dock, enligt utskottets

mening, inte att betrakta som direkta företagsstöd,

utan som en del av EU:s politik och som en politik för

regional utveckling. Stöden till företag inom

näringspolitiken utgörs i huvudsak av lånemöjligheter

för små företag, projektstöd till innovativa idéer och

produktutveckling samt icke-finansiella stöd till små

företag. De största aktörerna är Närings- och

teknikutvecklingsverket (NUTEK) och ALMI

Företagspartner AB. Dessutom finns Industrifonden och

Innovationscentrum. Exportrådet, Exportkreditnämnden

(EKN) och AB Svensk Exportkredit stimulerar svensk

export främst genom garantier och finansiering. På den

regionala nivån finns stödgivare i form av

teknikbrostiftelser, regionala riskkapitalbolag,

industriella utvecklingscentrum och produktråd. Utöver

de inhemska stödformerna tillkommer de stöd som EU

svarar för. På branschnivå finns t.ex. stödet till

rederinäringen kvar. I övrigt är de direkta stöden

till företag mest omfattande inom bostadspolitiken,

arbetsmarknadspolitiken och regionalpolitiken. De stöd

som går till finansiering av näringsverksamhet utgår

nästan uteslutande i form av lån, forskningsstöd,

information och garantier.

Floran av stöd och olika aktörer inom området gör

det svårt att analysera företagsstödet. Vissa delar

av stödet är framgångsrikt, medan andra är mindre

väl utformade. Mot bakgrund av svårigheten att göra

en korrekt analys bör en utredning tillsättas med

uppdrag att föreslå hur de olika formerna av

företagsstöd bättre skall kunna samordnas för att

uppnå ökad effektivitet. Uppdraget bör också

innefatta att lämna förslag om sammanslagning av

vissa och nedläggning av andra stödformer. Det bör

vara möjligt att ta ut en del av den ökade

effektiviteten i form av en statlig besparing. Vad

utskottet här har anfört bör regeringen beakta vid

utformningen av direktiv och liknande för den

översyn av stödformer inom näringspolitiken,

regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken som

regeringen, som nämnts, avser att genomföra.

Vad utskottet anfört om företagandets

förutsättningar och om företagsstöd bör riksdagen ge

regeringen till känna som sin mening. Därmed blir

motion 1998/99:N238 (c) tillgodosedd i berörda delar

och tillstyrks sålunda. Övriga här aktuella motioner

avstyrks samtidigt i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N238 yrkandena

1 och 19 och med avslag på motionerna 1998/99:N277 yrkandena

1-3, 1998/99:N329 yrkande 2, 1998/99:N330 yrkandena 1 och 19,

1998/99:N332 yrkande 20, 1998/99:N334 yrkandena 1, 3, 4 och 7,

1998/99:N336 yrkande 2 och 1998/99:A215 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Statliga företag (mom. 2)

Barbro Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s),

Lennart Beijer (v), Sylvia Lindgren (s), Nils-Göran

Holmqvist (s), Marie Granlund (s), Anne Ludvigsson

(s) och Lennart Värmby (v) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

statliga företag bort ha följande lydelse:

Utskottets inställning beträffande statliga företag

är att staten har en betydelsefull roll som ägare av

företag inom såväl basindustrierna som andra

branscher. Ett statligt ägande är motiverat av bl.a.

sysselsättnings- och regionalpolitiska skäl och

behövs därutöver för att bevaka viktigare

naturtillgångar som skogen och malmen. Dessutom har

statliga företag en funktion att fylla som en

motvikt till det privata näringslivet.

När det gäller yrkandena om försäljning av Telia

vill utskottet hänvisa till att regeringen aviserat

en proposition rörande samgåendet mellan Telia och

norska Telenor senare under våren 1999.

Beträffande yrkandet i motion 1998/99:Fi708 (v) om

kvinnorepresentationen i de statliga bolagens

styrelser konstaterar utskottet att denna uppgår

till närmare 30 %, att jämföra med motsvarande andel

hos de börsnoterade bolagens styrelser som ligger på

3-4 %. Utskottet förutsätter att den målsättning om

jämställd representation, lön och inflytande som

riksdagen vid ett flertal tillfällen uttalat, och

som en bred opinion klart ställt sig bakom, leder

till en ökande andel kvinnor i både styrelserna och

ledningarna för de statliga företagen.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande statliga företag

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K231 yrkande 11,

1998/99: K282 yrkande 4, 1998/99:Fi708 yrkande 11,

1998/99:T220 yrkandena 10 och 12, 1998/99:T222 yrkande 2,

1998/99:T809 yrkande 7, 1998/99:N215 yrkande 2, 1998/99:N300,

1998/99:N330 yrkande 22 och 1998/99:N334 yrkandena 8 och 9.

4. Statliga företag (mom. 2)

Ingegerd Saarinen (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

statliga företag bort ha följande lydelse:

När det gäller frågan om statliga företag

överensstämmer utskottets syn med den som kommer

till uttryck i motion 1998/99:N334 (mp). Utskottet

förespråkar sålunda ett differentierat ägande

bestående av privata, kooperativa, kommunala och

statliga företag. Offentligt styrda företag kan i

vissa fall vara både nödvändiga och önskvärda, inte

minst när det gäller naturliga monopol och

grundläggande infrastruktur och i vissa fall också

för att upprätthålla konkurrens.

Utskottet anser vidare att en väl fungerande

gemensam sektor starkt bidrar till goda

förutsättningar för näringslivet. En bra barnomsorg,

en bra skola, god sjukvård och trygg äldrevård

skapar harmoni och effektivitet i samhället, vilket

näringslivet är mycket betjänt av.

Av sårbarhets- och självtillitsskäl är det, enligt

utskottets mening, av stor betydelse att viktiga

naturtillgångar inte säljs ut till starka

ägargrupper som inte har någon förankring i den

berörda samhällsstrukturen. Därför bör vattenkraft,

skog och andra avgörande naturresurser inte säljas

ut till internationella intressen.

Riksdagen bör instämma i det nu sagda, varigenom

den nämnda motionen blir tillgodosedd i berörd del.

Övriga här aktuella motioner avstyrks i berörda

delar. När det gäller yrkandet i motion

1998/99:Fi708 (v) om kvinnorepresentationen i de

statliga bolagens styrelser konstaterar utskottet

att denna uppgår till närmare 30 %, att jämföra med

motsvarande andel hos de börsnoterade bolagens

styrelser som ligger på 3-4 %. Utskottet känner

sympati för motionsyrkandet men anser inte att det

nu behövs något riksdagsuttalande i frågan och

avstyrker därmed motionen i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande statliga företag

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N334 yrkandena

8 och 9 och med avslag på motionerna 1998/99:K231 yrkande 11,

1998/99: K282 yrkande 4, 1998/99:Fi708 yrkande 11,

1998/99:T220 yrkandena 10 och 12, 1998/99:T222 yrkande 2,

1998/99:T809 yrkande 7, 1998/99:N215 yrkande 2, 1998/99:N300

och 1998/99:N330 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

5. Regelförenkling (mom. 3)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Ola Sundell (m), Åke Sandström (c) och Runar

Patriksson (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

regelförenkling bort ha följande lydelse:

Sverige måste få ett mer småföretagsvänligt klimat.

Politikernas uppgift är att skapa generellt goda

villkor för företagandet, med goda och stabila

regler. Utskottet anser - i likhet med vad som

anförs i de här aktuella motionerna - att frågan om

regelförenkling för småföretagen är mycket viktig ur

tillväxtsynpunkt. Det måste ske en radikal

förändring av myndigheternas förhållningssätt till

småföretagen; myndigheterna måste betrakta

småföretagen ur ett kundperspektiv.

Småföretagsdelegationen har, som redovisats, i sina

rapporter lämnat ett omfattande underlag med många

förslag om förändringar. Enligt utskottets mening

kan - och bör - de flesta av delegationens förslag

omedelbart genomföras. Regeringen har, trots den tid

som förflutit, endast vidtagit ett fåtal åtgärder.

De flesta av dessa är dock inte konkreta

förändringar och förenklingar, utan aviseringar av

framtida åtgärder eller beslut om uppdrag, där det

är osäkert vad dessa kommer att resultera i.

Utskottet anser att det nu är hög tid för regeringen

att gå från ord till handling.

Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen anmoda

regeringen att omedelbart vidta åtgärder, som kan

grupperas under fyra rubriker, nämligen Mål för

regelförenklingsarbetet, Organisationen av

regelförenklingsarbetet, Konkreta sakåtgärder och

Kommunal näringsverksamhet. Under respektive rubrik

bör följande åtgärder vidtas:

Mål för regelförenklingsarbetet

Ett tydligt och kvantifierbart mål bör formuleras för

regelförenklingsarbetet.

En årlig redogörelse för arbetet med regelförenkling bör

lämnas till riksdagen.

Alla regler som berör företagare skall ha granskats under

innevarande mandatperiod i syfte att förenkla och minska

regelmassan.

Företagens uppgiftslämnande bör minskas och förenklas.

Organisationen av regelförenklingsarbetet

Arbetet med regelförenkling bör ledas från högsta politiska

nivå, genom en särskild grupp i Statsrådsberedningen.

Ett näringslivets regelråd, med företrädare för företag,

forskare och organisationer, bör inrättas. Rådet bör delta i

Regeringskansliets löpande arbete med att testa förslag till

nya regler ur ett småföretagsperspektiv.

Konkreta sakåtgärder

En solnedgångsparagraf bör införas, innebärande att alla

företagsregler skall genomgå en rullande översyn och att de

som inte använts på fem år eller mer skall slopas.

En försöksverksamhet med tidsbegränsade regler bör genomföras.

Vid registrering av företag bör bara en myndighet behöva

kontaktas, och det bör kunna ske via Internet.

Staten bör svara för ett Internetbaserat informationssystem

för företagare.

Myndigheterna bör ges i uppdrag att lämna bindande löften om

hur lång tid det tar att avgöra ett ärende.

Myndigheterna bör i sina årsredovisningar redovisa hur

service- och informationskraven gentemot företagen klarats av.

Kommunal näringsverksamhet

Prövning av kommunal kompetens att driva affärsverksamhet bör

ske.

Konkurrensneutralitet mellan offentliga och privata aktörer

bör gälla.

Även de förslag från Småföretagsdelegationen som

ligger på andra utskotts ansvarsområden bör beredas

med skyndsamhet.

Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder

i enlighet med vad utskottet här har angett. Därmed

blir samtliga nu aktuella motioner tillgodosedda i

berörda delar och tillstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande regelförenkling

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sk310

yrkandena 12-16, 1998/99:Sf608 yrkande 12, 1998/99:T818

yrkande 6, 1998/99: N203, 1998/99:N206, 1998/99:N216,

1998/99:N240, 1998/99:N242, 1998/99:N257, 1998/99:N259

1998/99:N274 yrkande 10, 1998/99: N277 yrkande 4,

1998/99:N315, 1998/99:N326 yrkandena 8, 12, 13, 28, 39-51 och

53, 1998/99:N328 yrkande 1, 1998/99:N330 yrkandena 4, 5, 7, 8

och 11, 1998/99:N332 yrkandena 5-7, 9-11 och 14-18 och

1998/99:N337 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

6. Småföretagsutveckling (mom. 4)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m),

Mikael Oscarsson (kd) och Runar Patriksson (fp)

anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

småföretagsutveckling bort ha följande lydelse:

Det är av avgörande betydelse för Sveriges framtid

att det tillkommer flera nya småföretag och att de

befintliga småföretagen växer. För att främja en

sådan utveckling bör åtgärder i linje med dem som

föreslås i motion 1998/99:N326 (m, kd) vidtas. Det

rör sådant som genomförande av en nationell IT-

kampanj riktad till småföretagen, inrättande av ett

virtuellt utbildningscentrum, underlättande av

rekrytering av akademiker till småföretag,

genomförande av en översyn av de offentligt stödda

aktörerna inom företagsutvecklingsområdet,

tillsättande av en utredning med uppgift att föreslå

åtgärder för utveckling av företagskompetens och

samverkan inom vård och omsorgssektorn samt

avsättning av medel inom Humanistisk-samhällsveten-

skapliga forskningsrådet för att initiera,

stimulera, utveckla, bedriva och sprida forskning om

småföretagssamverkan.

Vidare bör större ansträngningar göras för att

underlätta för invandrare som vill starta företag.

Som sägs i motion 1998/99:Sf634 (fp) är det

viktigaste ett generellt gott företagsklimat, men

det krävs också särskilda insatser. ALMI bör sålunda

rekrytera konsulter från berörda grupper och

förlägga sin verksamhet dit där människorna finns.

ALMI bör också - inom ramen för sin kreditgivning -

införa ett mikrolån, dvs. ett mindre lån utan krav

på egen kapitalinsats för att komma i gång med en

verksamhet. Det bör också - som föreslås i motion

1998/99:K231 (fp) - vidtas åtgärder för att

underlätta export från svenska IT-företag, t.ex.

genom anställning av invandrare.

Riksdagen bör sålunda genom ett uttalande ställa

sig bakom vad utskottet här har anfört, varigenom

motionerna 1998/99:N326 (m, kd), 1998/99:Sf634 (fp)

och 1998/99:K231 (fp) blir tillgodosedda i berörda

delar och tillstyrks av utskottet. Motion

1998/99:N277 (v) blir också därmed tillgodosedd.

Motion 1998/99:N337 (c) med förslag om ökade medel

till ALMI avstyrks däremot av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande småföretagsutveckling

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K231

yrkande 15, 1998/99:Sf634 yrkandena 6-8, 1998/99:N277 yrkande

5 och 1998/99: N326 yrkandena 55-57 och 62-64 och med avslag

på motion 1998/99:N337 yrkande 15 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Småföretagsutveckling (mom. 4)

Åke Sandström (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

småföretagsutveckling bort ha följande lydelse:

Det är av avgörande betydelse för Sveriges framtid

att det tillkommer flera nya småföretag och att de

befintliga småföretagen växer. ALMI fyller en viktig

funktion i det näringspolitiska arbetet för att

främja en sådan utveckling. För att ALMI på ett

bättre sätt skall kunna svara upp mot efterfrågan på

riskkapital bör, enligt utskottets mening och i

likhet med vad som anförs i motion 1998/99:N337 (c),

ytterligare medel tillföras. Regeringen bör därför

återkomma till riksdagen med förslag om ökade

resurser till lånefonden. För att ALMI på ett

tillfredsställande sätt skall leva upp till sina

åtaganden bör vidare medel tillföras i

driftskapital. Regeringen bör i samband med

budgetpropositionen för år 2000 återkomma till

riksdagen med ett sådant förslag. Detta bör

riksdagen ge regeringen till känna. Därmed blir den

nämnda motionen tillgodosedd i berörd del och

tillstyrks av utskottet. Övriga här aktuella

motioner avstyrks samtidigt i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande småföretagsutveckling

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N337 yrkande 15

och med avslag på motionerna 1998/99:K231 yrkande 15,

1998/99:Sf634 yrkandena 6-8, 1998/99:N277 yrkande 5 och

1998/99:N326 yrkandena 55-57 och 62-64 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Kapitalförsörjning (mom. 5)

Barbro Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s),

Sylvia Lindgren (s), Nils-Göran Holmqvist (s), Marie

Granlund (s), Ingegerd Saarinen (mp) och Anne

Ludvigsson (s) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

kapitalförsörjning bort ha följande lydelse:

Frågan om kapitalförsörjning för småföretag intar

en central ställning inom näringspolitiken. I de här

aktuella motionerna berörs olika aspekter på denna

fråga. Utskottet förutsätter att de frågor som tas

upp i motionerna kommer att bli föremål för

behandling i den översyn av stödformer inom

näringspolitiken, regionalpolitiken och

arbetsmarknadspolitiken som regeringen planerar.

Utskottet vill också erinra om att den nybildade

sjätte AP-fonden har fått möjlighet att investera i

onoterade aktier för 10 miljarder kronor. Med detta

avstyrks samtliga fyra motioner i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande kapitalförsörjning

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N238 yrkande 7,

1998/99: N326 yrkande 58, 1998/99:N335 yrkande 14 och

1998/99:N337 yrkande 16.

9. Kapitalförsörjning (mom. 5)

Lennart Beijer och Lennart Värmby (båda v) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

kapitalförsörjning bort ha följande lydelse:

Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i

motion 1998/99:N335 (v) - att ett problem med

riskkapitalförsörjningen är den otillräckliga

regionala spridningen. Ny forskning visar att ju

längre från riskkapitalmarknader, banker m.m. man

befinner sig, desto mindre är chansen att få

tillgång till riskkapital. Vid enkäter med

företagare i de speciellt utsatta regionerna

framträder tydligt brister när det gäller

riskkapitalförsörjningen, varvid problemet gäller

såväl etablerade som nystartade företag. Det är

också så att större delen av det befintliga

riskkapitalet söker sig till storstäder och

universitetsorter, medan de utsatta regionerna

hamnar i slagskugga.

Regeringen har gjort vissa förändringar i rätt

riktning. Utskottet anser dock att dessa behöver

kompletteras med inrättande av regionala fonder och

börser för att få en garanti för att alla regioner

kan få tillgång till riskkapital. Den sjätte AP-

fonden fyller redan för närvarande en viktig roll i

många regioner. Denna kan utvecklas ytterligare

genom att fonden ges en uttalad regional roll.

Utskottet menar att det stöd som NUTEK har givit

till vissa småföretagsbörser bör spridas till fler

aktörer. Utskottet anser vidare att inrättande av

regionala fonder och deltagande av statliga företag,

kommunala bolag, fackföreningar m.m. ytterligare

skulle kunna öka riskkapitalförsörjningen. Härvid

bör erfarenheter från det kanadensiska fondsystemet

studeras noggrant, för att utröna vilka av detta

fondsystems egenskaper som kan användas i Sverige

för att öka riskkapitalförsörjningen i de utsatta

regionerna.

Riksdagen bör ställa sig bakom vad utskottet här

har anfört. Med ett sådant beslut blir den nämnda

motionen tillgodosedd i berörd del och tillstyrks av

utskottet. De tre övriga här aktuella motionerna

avstyrks samtidigt i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande kapitalförsörjning

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N335 yrkande 14

och med avslag på motionerna 1998/99:N238 yrkande 7,

1998/99:N326 yrkande 58 och 1998/99:N337 yrkande 16 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Kapitalförsörjning (mom. 5)

Åke Sandström (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

kapitalförsörjning bort ha följande lydelse:

För att främja tillväxten av småföretag krävs,

enligt utskottets mening och i likhet med vad som

anförs i motion 1998/99:N238 (c), aktiva insatser

för att förbättra tillgången på riskkapital och

överbrygga uppbyggnadsskedet av ett företag.

Regeringen bör således tillse att en företagsgaranti

införs, enligt en sådan modell som beskrivs i

motionen och som utskottet tidigare redogjort för.

Vidare bör, enligt utskottets mening och i likhet

med vad som anförs i motion 1998/99:N337 (c),

insatser göras för att förbättra den regionala

riskkapitalförsörjningen, genom att inrättandet av

lokala mötesplatser, såsom regio-nala aktietorg,

innovationsmarknader etc., stimuleras. Regeringen

bör även ta initiativ som gör det möjligt att

använda det nya pensionssystemets premiereserv för

att bygga upp regionala fonder.

Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder

i enlighet med vad utskottet anfört. Därmed blir de

båda nämnda motionerna tillgodosedda i berörda delar

och tillstyrks av utskottet. De två övriga här

aktuella motionerna, 1998/99:N326 (m) och

1998/99:N335 (v), avstyrks i motsvarande delar av

utskottet.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande kapitalförsörjning

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N238

yrkande 7 och 1998/99:N337 yrkande 16 och med avslag på

motionerna 1998/99: N326 yrkande 58 och 1998/99:N335 yrkande

14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

11. Stöd till uppfinnare och innovatörer

(mom. 6)

Barbro Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s),

Lennart Beijer (v), Sylvia Lindgren (s), Nils-Göran

Holmqvist (s), Marie Granlund (s), Anne Ludvigsson

(s) och Lennart Värmby (v) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

stöd till uppfinnare och innovatörer bort ha

följande lydelse:

En viktig del i näringspolitiken är att skapa

sådana villkor att kommersialiseringen av

uppfinningar och innovationer underlättas. Som

redovisats lämnas stöd till uppfinnare och

innovatörer av olika aktörer inom näringspolitiken.

Utskottet vill erinra om att riksdagen hösten 1998

beslöt om ökade medel till NUTEK:s verksamhet med

såddfinansiering. Vidare bör noteras att regeringen,

som nämnts, avser att göra en översyn av stödformer

inom näringspolitiken, regionalpolitiken och

arbetsmarknadspolitiken, i vilken även stödet till

uppfinnare och innovatörer kan förväntas ingå.

Med det anförda avstyrker utskottet de fyra här

aktuella motionerna i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N245, 1998/99:N330

yrkande 20, 1998/99:N334 yrkande 5 och 1998/99:A215 yrkande 6.

12. Stöd till uppfinnare och innovatörer

(mom. 6)

Ingegerd Saarinen (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

stöd till uppfinnare och innovatörer bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening och i likhet med vad som

anförs i motion 1998/99:N334 (mp) måste innovatörer

och uppfinnare bättre tas till vara och ges rimliga

möjligheter att förverkliga sina idéer genom

riskkapitalfonder som verkligen är inriktade på -

och förstår - innovatörernas och uppfinnarnas

situationer. Regeringen bör därför anmodas att

tillsätta en kommission med uppgift att lämna

förslag om ett åtgärdspaket, varvid även

okonventionella metoder bör komma i fråga. Med detta

blir den nämnda motionen tillgodosedd i berörd del

och tillstyrks. De tre övriga motionerna,

1998/99:N245 (m), 1998/99:A215 (m) och 1998/99:N330

(kd), avstyrks samtidigt i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande stöd till uppfinnare och innovatörer

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N334 yrkande 5

och med avslag på motionerna 1998/99:N245, 1998/99:N330

yrkande 20 och 1998/99:A215 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Kvinnors företagande (mom. 7)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m),

Mikael Oscarsson (kd) och Runar Patriksson (fp)

anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

kvinnors företagande bort ha följande lydelse:

Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i

motionerna 1998/99:A802 (m) och 1998/99:N330 (kd) -

att en viktig åtgärd inom näringspolitiken är att

främja och stödja kvinnors företagande. Andelen

kvinnor som är företagare är lägre i Sverige än i

jämförbara länder. Det finns dock en stor potential,

och en ökning av kvinnors företagande kan innebära

en förnyelse av näringslivet. Att identifiera vilka

omständigheter som utgör hinder för kvinnor att

starta företag och vidta åtgärder för att eliminera

dessa är, enligt utskottets mening, en angelägen

uppgift inom näringspolitiken.

Viktiga åtgärder för att främja kvinnors

företagande är, som föreslås i en av de aktuella

motionerna, att stärka etableringsfriheten i den

offentliga sektorn och att det sker upphandling av

kommunal verksamhet i konkurrens, att uppmuntra

avknoppningar av offentlig verksamhet och att öppna

marknaden för hemnära tjänster. Den möjlighet till

speciella lån för kvinnliga företagare som infördes

under fyrpartiregeringen är ett exempel på en åtgärd

som har gett goda resultat.

Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom

vad utskottet här har anfört. Därmed blir de nämnda

motionerna tillgodosedda i berörda delar och

tillstyrks av utskottet. De båda andra motionerna,

1998/99:N238 (c) och 1998/99:A808 (c), avstyrks

samtidigt i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande kvinnors företagande

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N330

yrkande 16 och 1998/99:A802 yrkande 11 och med avslag på

motionerna 1998/99: N238 yrkandena 8 och 11 och 1998/99:A808

yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

14. Kvinnors företagande (mom. 7)

Åke Sandström (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

kvinnors företagande bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening och i likhet med vad som

anförs i motionerna 1998/99:N238 (c) och

1998/99:A808 (c) bör ytterligare åtgärder för att

främja kvinnors företagande vidtas. Sålunda bör ett

tioårigt program, innehållande rådgivning,

utbildning och finansiering för kvinnors

företagande, utarbetas. Det finns en stor potential

för kvinnors företagande. I och med de stora

förändringarna inom den offentliga sektorn öppnas

nya möjligheter för kvinnor att starta företag i

verksamheter som tidigare bedrevs i offentlig regi.

Vidare bör riksdagen uttala att fortsatta medel

skall ställas till förfogande för verksamhet med

kvinnliga affärsrådgivare. Erfarenheterna av denna

verksamhet är mycket goda. Det är mycket viktigt att

en sådan verksamhet kan komma till stånd i samtliga

kommuner och inte bara i de 100 kommuner där det för

närvarande finns kvinnliga affärsrådgivare.

Det bör också göras en översyn av regelverket för

småföretagsstödet, så att det i ett kvinnoperspektiv

blir enklare, rättvisare och mer överblickbart.

Kvinnors företagande får inte missgynnas, utan 50 %

av de offentliga småföretagsstöden bör gå till

kvinnor som vill driva företag.

Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom

vad utskottet här har anfört. Därmed blir de nämnda

motionerna tillgodosedda i berörda delar och

tillstyrks av utskottet. De båda andra motionerna,

1998/99:A802 (m) och 1998/99:N330 (kd), avstyrks

samtidigt i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande kvinnors företagande

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N238

yrkandena 8 och 11 och 1998/99:A808 yrkande 5 och med avslag

på motionerna 1998/99:N330 yrkande 16 och 1998/99:A802 yrkande

11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

15. Kooperativa frågor (mom. 8,

motiveringen)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m),

Mikael Oscarsson (kd) och Runar Patriksson (fp)

anser att utskottets ställningstagande i avsnittet

om kooperativa frågor bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att kooperativa företag bör

behandlas på ett likvärdigt sätt med andra

företagsformer. Enligt utskottets mening bör över

huvud taget en generellt verkande näringspolitik

eftersträvas. Det finns ingen grund för att påstå

att kooperativa företag är missgynnade. Några

ytterligare åtgärder för att främja de kooperativa

företagen anser utskottet inte erfordras och

avstyrker därmed de tre här aktuella motionerna i

berörda delar.

16. Kooperativa frågor (mom. 8)

Åke Sandström (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

kooperativa frågor bort ha följande lydelse:

Det kooperativa företagandet bör - enligt

utskottets mening och i likhet med vad som anförs i

motion 1998/99:N229 (c) - ges bättre möjligheter att

utvecklas. Detta kan ske på olika sätt. Ett sätt är

att skapa ökad tillgång till lokalt/regionalt

riskkapital för kooperativa företag. Dalarnas län

kan ses som ett exempel på en region där kooperativa

lösningar har nått stor framgång både vad gäller

social service och uppkomsten av nya

arbetstillfällen. Dalarna bör, enligt utskottets

mening, utses till försökslän för ett system med

skattelindringar för nystartade kooperativa företag

under två år, varefter en utvärdering bör göras.

Riksdagen bör, genom ett uttalande, ställa sig

bakom vad utskottet här har anfört. Därmed blir den

nämnda motionen tillgodosedd i berörd del och

tillstyrks av utskottet. De båda andra här aktuella

motionerna, 1998/99:N273 (s) och 1998/99:N288 (s),

avstyrks samtidigt.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande kooperativa frågor

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N229 yrkandena

2 och 3 och med avslag på motionerna 1998/99:N273 och

1998/99:N288 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

17. Turism (mom. 11)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Ola Sundell (m), Åke

Sandström (c), Mikael Oscarsson (kd) och Runar

Patriksson (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

turism bort ha följande lydelse:

Turistnäringen är sysselsättningsintensiv och har

stor betydelse i många regioner, inte minst i

glesbygden. Näringen spelar en viktig roll i arbetet

med att komma till rätta med massarbetslösheten.

I motionerna 1998/99:N253 (m), 1998/99:N274 (kd)

och 1998/99:N212 (kd) föreslås olika åtgärder för

att förbättra situationen för turistnäringen,

åtgärder som utskottet i huvudsak ställer sig bakom.

Sålunda är det viktigt att de regler som gäller för

företagen inom turistnäringen är långsiktigt stabila

och likvärdiga med dem i andra länder och i andra

näringar. Det gäller skatteregler, förutsättningar

för finansiering och insatser för marknadsföring.

Vidare bör likvärdiga konkurrensförhållanden råda

för olika kategorier av aktörer. Kommuner och

ideella föreningar bör inte, genom de speciella

regler och möjligheter som gäller för dessa båda

kategorier, kunna konkurrera ut privata företag.

Det behövs också ett sektorsövergripande

arbetssätt, där alla berörda instanser på lokal och

regional nivå samverkar för att skapa

förutsättningar för en lönsam turistnäring. Ett

område där en bättre samordning skulle behövas

gäller regler för kontroll och tillsyn inom

turistområdet. Vissa myndighetskontroller som inte

kräver specialkompetens skulle sålunda kunna

samordnas. Inspektionstätheten bör också anpassas

till om problem har uppstått eller inte. När det

gäller landsbygdsturismen är en väl fungerande

infrastruktur en av grundpelarna. En utredning om

transporternas betydelse för denna turism bör göras

för att klarlägga vilka insatser som är nödvändiga

och hur man kan lösa behovet av trafikförbindelser i

områden med litet underlag. En sådan analys bör

ligga till grund för förslag som kan ge perifera

områden samma möjligheter att utvecklas som mer

tätbefolkade områden.

Beträffande förslaget om överflyttning av

turistfrågorna från näringsutskottet till

kulturutskottet hänvisar näringsutskottet till den

uppfattning som konstitutionsutskottet nyligen

redovisat när det gäller ärendefördelningen mellan

utskotten.

Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder

i enlighet med vad utskottet har anfört. Därmed blir

de tre nämnda motionerna tillgodosedda i berörda

delar. Övriga här aktuella motioner, 1998/99:N297

(s), 1998/99: N277 (v) och 1998/99:Kr274 (mp),

avstyrks i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande turism

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N212,

1998/99:N253, 1998/99:N274 yrkandena 25 och 26 och med avslag

på motionerna 1998/99:Kr274 yrkandena 41 och 42, 1998/99:N277

yrkande 7 och 1998/99:N297 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.