Bet. 1998/99:NU7

Näringsutskottets betänkande

1998/99:NU07

Vissa regionalpolitiska frågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

NU7

Ärendet

I detta betänkande behandlas 39 motioner från

allmänna motionstiden med yrkanden som rör olika

regionalpolitiska frågor.

Inför behandlingen av ärendet har utskottet i

januari 1999 företagit en studieresa till

Västerbottens län för att studera olika frågor med

anknytning till regionalpolitiken, bl.a. de

regionalpolitiska företagsstöden.

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet ett nittiotal

yrkanden om olika regionalpolitiska frågor.

Utskottet välkomnar den nyligen tillsatta

utredningen om den framtida regionalpolitiken.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett

tillkännagivande till regeringen lägger fast den

allmänna inriktningen av regionalpolitiken. Den bör

kännetecknas av ett bättre klimat för företagande

och entreprenörskap, fler riktiga arbeten och en

likvärdig grundservice över hela landet. I stället

för många olika bidragsformer bör inriktningen vara

att näringslivet ges mer generella villkor. I en

reservation (s, mp) framhålls att många av de

problem som har tagits upp i motionerna ingår i det

uppdrag som har givits till utredningen om den

framtida regionalpolitiken. I reservationen föreslås

att riksdagen avslår samtliga motioner.

Vänsterpartiets företrädare begär i en annan

reservation att utredningsdirektiven förtydligas när

det gäller genusperspektivet i regionalpolitiken och

att verksamheten med nationella och regionala

resurscentrum garanteras en långsiktig finansiering.

Motionsyrkanden om att en del av

vattenkraftsvinsterna bör återföras till de

producerande regionerna avstyrks av utskottet. I en

reservation (v, c, mp) begärs att utredningen om den

framtida regionalpolitiken ges tilläggsdirektiv att

studera frågan.

Utskottet avstyrker vidare - med hänvisning till

att utvecklingen är på rätt väg - motioner om

statlig verksamhet, vilka bl.a. rör frågor om

helhetssyn inom den statliga sektorn och om

utlokalisering. En annan bedömning av behoven på

detta område redovisas i en reservation (m, kd, c,

fp).

När det gäller den regionala näringspolitiken

framförs i en motivreservation (m, kd, fp) en

betydande tveksamhet till de regionala

tillväxtavtalen.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1998/99:T213 av Per Westerberg (m) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om länsindelningen och

länsövegripande samarbete,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om framgångsrikt nyföretagande och

näringslivsutveckling.

1998/99:N202 av Bertil Persson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en omedelbar

utredning av hur den stora potential som

Öresundsbron och Brozonen innebär bäst skall kunna

tas till vara för att öka utveckling, livskvalitet

och tillväxt i Sydsverige.

1998/99:N214 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om statlig verksamhet och

underlag för privat verksamhet.

1998/99:N218 av Agne Hansson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utlokalisering av statlig

verksamhet till Kalmar län.

1998/99:N219 av Per-Richard Molén (m) såvitt gäller

yrkandet (1) att riksdagen begär att regeringen

tillsätter en särskild kommitté, med uppgift att

framlägga förslag på statliga verksamheter, som kan

lokaliseras till Härnösand och kompensera bortfallet

av de statliga arbetstillfällena vid KA 5 och

länsskattekontoret.

1998/99:N221 av Eva Flyborg (fp) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om nyetablering, utlokalisering

eller avknoppning av statliga styrelser, myndigheter

eller verk,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en utredning om de

samhälleliga konsekvenserna av koncentration av

statliga verk och styrelser till Stockholmsområdet.

1998/99:N230 av Rigmor Ahlstedt (c) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förutsättningar för fastboendes

levnadsvillkor i skärgården,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om översyn av begreppet skärgård

och skärgårdskust.

1998/99:N231 av Dan Ericsson m.fl. (kd) såvitt

gäller yrkandena att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om en samlad

politik för utveckling av Sveriges skärgårdar,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om samordningsansvar för statliga

verksamheter i skärgården,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett vidgat skärgårdsbegrepp.

1998/99:N232 av Stig Eriksson m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen begär att regeringen utreder

möjligheten att återföra delar av

vattenkraftsvinster till de vattenkraftsproducerande

länen.

1998/99:N237 av Runar Patriksson och Yvonne Ångström

(fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att politiken snarast bör läggas

om i en riktning som skapar fler jobb genom

företagande,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utbildningens betydelse inom

regionalpolitiken,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kulturen och regionalpolitiken,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om småföretagens betydelse för

utvecklingen inom lands- och glesbygden,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om skärgården och fjällvärlden,

dess betydelse och utveckling,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om samverkans betydelse för

regional utveckling,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om statliga verks och myndigheters

roll för att de regionalpolitiska målen skall

förverkligas.

1998/99:N238 av Lennart Daléus m.fl. (c) såvitt

gäller yrkandet (9) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en

översyn av småföretagarstödet.

1998/99:N247 av Agne Hansson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om sysselsättningsfrämjande

åtgärder för fler arbetstillfällen i Kalmar län.

1998/99:N248 av Inger Segelström m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vikten av att

integrera ett jämställdhetsperspektiv i

regionalpolitiken.

1998/99:N250 av Urban Ahlin (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett helhetsperspektiv på

myndigheternas regionalisering för att undvika

samhällsekonomiska merkostnader.

1998/99:N265 av Peter Eriksson (mp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att en statlig

parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att

lägga fram förslag till förändring av den svenska

regionalpolitiken i enlighet med vad i motionen

anförts.

1998/99:N266 av Ann-Kristine Johansson och Lisbeth

Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det lokala engagemanget och de lokala

utvecklingsgrupperna.

1998/99:N267 av Bengt Silfverstrand och Marianne

Jönsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en samlad bygdepolitik.

1998/99:N269 av Yvonne Andersson (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att regional utveckling

med fördel kan ske enligt de principer som anförts i

motionen om ÖSTSAM.

1998/99:N274 av Göran Hägglund m.fl. (kd) såvitt

gäller yrkandena att riksdagen

1. godkänner de allmänna riktlinjer för

regionalpolitiken som anförts i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om sektorernas ansvar för

regionalpolitiken,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att regeringen till statens

representanter i statliga verk, myndigheter och

bolag tydligt skall anvisa att man skall väga in

regionalpolitiska aspekter i beslutsfattandet,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att regionalpolitiska

konsekvensanalyser skall genomföras innan beslut

fattas som får regionalpolitiska konsekvenser,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ökad kommunal och regional

självstyrelse för ett ökat ansvar för den regionala

utvecklingen,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om rättvisare

konkurrensförutsättningar för jordbruksnäringen,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om postservice i hela landet,

15. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om landsbygdsutveckling och

byalagens betydelse för denna,

16. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utvecklingen av nya

samarbetsformer som gör att kommunal service kan

beställas från lokala näringsidkare,

19. hos regeringen begär förslag om en nationell

skärgårdspolitik för utveckling av Sveriges

skärgårdar,

20. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om samordning av statliga

verksamheter i skärgården,

21. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett vidgat skärgårdsbegrepp.

1998/99:N275 av Agne Hansson m.fl. (c) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om nödvändiga omprioriteringar och

reformer för att möjliggöra svensk medfinansiering

av EU-stöd inom regionalpolitiken,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en utvärdering av de

regionalpolitiska konsekvenserna av den statliga

förvaltningens omvandling under 1990-talet,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om initiativ för en funktionell

decentralisering och utlokalisering från den cen-

trala statliga förvaltningen.

1998/99:N278 av Stig Eriksson och Siv Holma (v) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att ett

handlingskraftigt jobbprogram för Norrbotten med det

snaraste utarbetas.

1998/99:N280 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om insatser för nya

jobb i Jönköpings län.

1998/99:N281 av Ann-Kristine Johansson och Torgny

Danielsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lanthandelns framtid.

1998/99:N282 av Kristina Zakrisson m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om kvinnors

möjligheter till studier och arbete i skogslänen.

1998/99:N283 av Sture Arnesson och Marie Engström

(v) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen

utreder vad i motionen anförts om att återföra del

av vattenkraftsvinsterna till de

vattenkraftsproducerande länen.

1998/99:N285 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

utvecklingen i skogslänen.

1998/99:N286 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

regionalpolitikens betydelse för Värmlands

utveckling.

1998/99:N305 av Sven-Erik Österberg och Per Erik

Granström (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om insatser för att ge förutsättning för en

positiv utveckling i Bergslagsregionen.

1998/99:N306 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av särskild studie i

Västmanland angående den pågående

strukturförändringens följder samt behovet av

eventuella insatser,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för att stimulera

företags- och kompetensutveckling.

1998/99:N310 av Ola Karlsson (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om

avskaffande av konkurrenssnedvridande företagsstöd i

enlighet med vad i motionen anförts.

1998/99:N314 av Anders Karlsson och Ronny Olander

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

lokaliseringen av Småföretagsuniversitetet och

Livsmedelsinstitutet i Kävlinge.

1998/99:N316 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om besöksnäringen i

Bergslagen.

1998/99:N319 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

förutsättningarna för en god utveckling i Dalarnas

län.

1998/99:N323 av Lena Ek och Sven Bergström (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om regional

organisation av statlig verksamhet.

1998/99:N327 av Kenneth Johansson (c) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att inga nya regioner får skapas

i avvaktan på den parlamentariska kommitténs

betänkande,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att statlig verksamhet skall

utlokaliseras,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kraftfull regionalpolitik,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att extraordinära insatser görs

i Avesta genom ett "Avestapaket",

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att del av vattenkraftsvinsten

återinförs.

1998/99:N331 av Margareta Andersson (c) såvitt

gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en utredning av hur man kan

inrätta lokala servicecentrum i småorter och

glesbygdsområden,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en försöksverksamhet med lokala

servicecentrum i Glesbygdsmyndighetens regi.

1998/99:N335 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt

gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om den kommande regionalpolitiska

utredningen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en framgångsrik regionalpolitik,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om glesbygds- och

landsbygdspolitik,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om nationellt/regionalt

resurscentrum och budgetpropositionen år 2000,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kvinnor i regionalpolitiken,

15. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om återförande av

vattenkraftsvinster,

17. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om tillväxtavtalen.

1998/99:N337 av Lennart Daléus m.fl. (c) såvitt

gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en ny regionalpolitik,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om mål för den regionala

utvecklingen,

3. hos regeringen begär förslag till garanterad

grundservice,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om bolagiseringar,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utlokalisering till stödområden,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om nya statliga verksamheter,

18. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utvärdering av företagsstöd ur

ett könsperspektiv,

20. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om regionala utvecklingsplaner,

23. hos regeringen begär förslag till hur vinsterna

från vattenkraften kan återföras till Norrlandslänen

och de berörda vattenkraftskommunerna,

24. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en skärgårdsplanerande

myndighet,

26. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en fjärde planeringsnivå.

1998/99:N338 av Camilla Dahlin-Andersson m.fl. (fp)

såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om integration och demokrati,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en politik för ökad

sysselsättning,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en levande skärgård.

Utskottet

Inledning

Betänkandet - i vilket behandlas 39 motioner om

olika regionalpolitiska frågor - är disponerat på

följande sätt. I de inledande avsnitten beskrivs som

en bakgrund befolkningsutvecklingen i stort, några

kommittéarbeten av betydelse för regionalpolitiska

förhållanden samt direktiven till en nyligen

beslutad utredning om den framtida

regionalpolitiken. Därefter redovisas, under

aktuella rubriker, innehållet i de olika motionerna,

eventuella kompletterande uppgifter samt utskottets

ställningstagande.

Bakgrund

Befolkningsutveckling

Statistiska centralbyrån (SCB) har i början av år

1999 redovisat befolkningsstatistiken för år 1998.

Under året ökade rikets befolkning med knappt 7 000

personer baserat på ett födelseunderskott på drygt 4

000 personer och ett invandringsöverskott på knappt

11 000 personer. Vid slutet av år 1998 uppgick hela

befolkningen till ca 8 854 000 personer.

Befolkningen i skogslänen, till vilka räknas

Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,

minskade från ca 1 759 000 personer i början av året

till ca 1 745 000 personer i slutet av året.

Minskningen på knappt 14 000 personer baseras på ett

födelseunderskott på drygt 5 000 personer, ett

inrikes flyttningsunderskott på drygt 9 000 personer

och ett utrikes flyttningsöverskott på nästan 1 000

personer. För skogslänen har befolkningsminskningen

år 1998 varit högre än den årliga genomsnittliga

minskningen mellan åren 1995 och 1997. Inom de fem

Norrlandslänen är det en enda kommun, som uppvisar

folkökning under år 1998, nämligen Umeå kommun.

Sveriges folkmängd 31 december 1998 och

befolkningsförändringar 1998

--------------------------------------------------

|Län | Folkmängd |Folkökning|

--------------------------------------------------

|Stockholm | 1 783 440 | 20 516|

--------------------------------------------------

|Uppsala | 291 413 | 940|

--------------------------------------------------

|Södermanland | 256 269 | -601|

--------------------------------------------------

|Östergötland | 412 411 | -1 949|

--------------------------------------------------

|Jönköping | 328 059 | -9|

--------------------------------------------------

|Kronoberg | 178 078 | -943|

--------------------------------------------------

|Kalmar | 238 104 | -2 056|

--------------------------------------------------

|Gotland | 57 643 | -148|

--------------------------------------------------

|Blekinge | 151 414 | -278|

--------------------------------------------------

|Skåne | 1 120 426 | 3 823|

--------------------------------------------------

|Halland | 272 539 | 1 214|

--------------------------------------------------

|Västra Götaland | 1 486 918 | 1 307|

--------------------------------------------------

|Värmland | 278 313 | -1 865|

--------------------------------------------------

|Örebro | 274 584 | -579|

--------------------------------------------------

|Västmanland | 257 661 | -880|

--------------------------------------------------

|Dalarna | 282 898 | -2 334|

--------------------------------------------------

|Gävleborg | 282 226 | -2 410|

--------------------------------------------------

|Västernorrland | 251 884 | -2 470|

--------------------------------------------------

|Jämtland | 131 766 | -1 377|

--------------------------------------------------

|Västerbotten | 257 803 | -1 360|

--------------------------------------------------

|Norrbotten | 260 473 | -1 844|

--------------------------------------------------

|Riket | 8 854 322 | 6 697|

--------------------------------------------------

|Skogslänen | 1 745 363 | -13 660|

--------------------------------------------------

Källa: SCB

Kommittéarbeten

Kostnadsutjämning för kommuner och landsting - en

översyn av statsbidrags- och utjämningssystemet

Nyligen presenterades Kommunala

utjämningsutredningens betänkande Kostnadsutjämning

för kommuner och landsting - en översyn av

statsbidrags- och utjämningssystemet (SOU 1998:151).

Utredningen har haft i uppdrag att följa upp och

utvärdera samt lämna förslag i syfte att utveckla

det system för statsbidrag och utjämning för

kommuner respektive landsting som trädde i kraft den

1 januari 1996. Genom inkomstutjämningen garanteras

alla kommuner och landsting ett lika stort

skatteunderlag per invånare oavsett det egna

skatteunderlagets storlek. Kostnadsutjämningen

syftar till att utjämna för strukturella behovs- och

kostnadsskillnader. Systemet skall utjämna för

skillnader i behov av kommunal service men däremot

inte för sådana kostnadsskillnader som beror på

skillnader i vald servicenivå eller servicekvalitet,

avgiftssättning och effektivitet. Den föreslagna

modellen för kostnadsutjämning baseras på ett

tjugotal olika faktorer inom bl.a. områdena

barnomsorg, grundskola, gymnasieskola, äldreomsorg,

individ- och familjeomsorg, gator och vägar, svagt

befolkningsunderlag etc. För att undvika drastiska

förändringar av bidragen till enskilda kommuner och

landsting föreslår utredningen att förändringarna

införs successivt under en fyraårsperiod till år

2003. Förslag från regeringen kan väntas i april

1999.

Regional frihet och statligt ansvar - en principiell

diskussion

I december 1998 överlämnade den parlamentariska

regionkommittén (PARK) till regeringen

delbetänkandet Regional frihet och statligt ansvar -

en principiell diskussion (SOU 1998:166). Kommitténs

uppgift var enligt direktiven (dir. 1997:80) dels

att följa upp och utvärdera den försöksverksamhet

med ändrad regional ansvarsfördelning mellan stat

och kommun som riksdagen har beslutat om, dels att

utforma vissa förslag om den framtida regionala

organisationen.

I det nämnda delbetänkandet beskrivs bakgrunden

till den pågående försöksverksamheten med

självstyrelseorgan i Kalmar, Gotlands, Skåne och

Västra Götalands län som ett led i att ge

medborgarna vidgade möjligheter att utöva ett

inflytande över den regionala samhällsverksamheten.

Under 1990-talet har länsstyrelserna fått svårare

att svara för sektorsövergripande planering,

samordning och utveckling. Framväxten av en

sektorsvis regionalisering - och därmed fjärmandet

från länsstyrelserorganisationen - har i sig

inneburit att den regionala förankringen och

länsvisa överblicken successivt har tunnats ut, sägs

det i betänkandet. Samtidigt har länsstyrelsernas

arbetsinriktning utöver traditionell

myndighetsutövning utvecklats alltmer mot helhetssyn

och samordnat agerande. Länsstyrelsernas

övergripande och samordnande roll har markerats.

I delbetänkandet pekas särskilt på länsstyrelsernas

uppdrag att genom sektorsövergripande insatser

främja regional utveckling. Regionalpolitiska

hänsynstaganden inom olika verksamhetsområden är

betydelsefulla för den regionala utvecklingen, sägs

det. Utvecklingen inom en del regioner under senare

tid har fäst uppmärksamhet på behov av en ökad

helhetssyn inom ytterligare sektorer. Brister i

helhetssynen vid t.ex. utformningen av nya

organisationsstrukturer inom statliga verksamheter

har inverkat negativt på den geografiska

fördelningen av sysselsättningen. Det har också

försvårat möjligheterna att få en väl fungerande

regional samordning. Besparingseffekterna inom en

enskild sektor - som ofta använts som argument för

storregionalisering - har visat sig motverkas av

ökade utgifter inom andra sektorer. Vidare relateras

att regeringen har anfört att man fortlöpande bör se

till att det finns tillgång till uppdaterad

information om förändringar i den statliga

förvaltningen.

För att markera att landstingen i de nybildade

länen är regionala självstyrelseorgan också för nya

regionala samhällsverksamheter får

landstingsfullmäktige kallas regionfullmäktige. I

försökslänen har självstyrelseorganen också

uppdraget att leda, driva och samordna arbetet med

regionala tillväxtavtal. Gemensamt för försökslänen

är att länsstyrelsens roll som koordinator för

länets utveckling och framtid tonas ner till förmån

för mer av inflytande hos de lokalt och regionalt

förtroendevalda. Länsstyrelsens uppgift att verka

för att statliga intressen i länet samordnas

förändras dock inte, påpekas det i delbetänkandet.

Kommitténs förslag i delbetänkandet rör delegering

av uppgifter till länsstyrelsen,

kontrollinstrumenten i form av länsstyrelsens

tillsyn, uppföljning och utvärdering,

överklagningsinstitutet och samordning av statlig

verksamhet på regional nivå. Beträffande sistnämnda

punkt menar kommittén att ett syfte med samordningen

är att tillgodose kommunernas behov av att få möta

en samlad stat. Detta kräver en stark samordnande

statlig instans på regional nivå. Enligt kommittén

bör därför länsstyrelsens ansvar för samordningen av

den regionala statliga verksamheten utvecklas.

Kommittén har även redovisat rapporten I

skärningspunkten - Landshövdingarna och den centrala

och regionala samordningen (SOU 1998:168). I

rapporten diskuteras landshövdingarnas roll och

uppgifter utifrån en intervjuundersökning med

nuvarande och tidigare landshövdingar. Författaren,

fil.dr Peter Ehn, ansvarar själv för innehållet.

Enligt direktiven skall kommittén redovisa sitt

slutbetänkande senast den 1 oktober år 2000.

Lokala demokratiexperiment - exempel och analyser

Den parlamentariskt sammansatta Demokratiutredningen

(dir. 1997:101) analyserar den svenska

folkstyrelsens förutsättningar inför 2000-talet. Det

sker i ljuset av bl.a. globaliseringen, den nya IT-

tekniken, förnyelsearbetet inom offentlig

förvaltning och folkrörelsernas förändringar. Vid

sekelskiftet skall utredningen presentera en

sammanvägd analys i ett slutbetänkande. Från

Demokratiutredningen har redovisats olika rapporter

i en skriftserie, bl.a. rapporten Lokala

demokratiexperiment - exempel och analyser (SOU

1998:155). Demokratiutredningens ledamöter har inte

tagit ställning till rapportförfattarens (fil.dr

Stig Montin) synpunkter. Nya uttryck för lokal

självstyrelse beskrivs, t.ex. kommunala

folkomröstningar, medborgarpaneler och kollektivt

brukarinflytande.

Kassaservice

Nyligen har betänkandet Kassaservice (SOU 1998:159)

av Betalserviceutredningen presenterats. Den

nuvarande ordningen vad gäller kassaservice på

landsbygden, som innebär att lantbrevbärarna

erbjuder kassaservice varje vardag, är enligt

utredningens bedömning väl generös. En rimlig

anpassning till efterfrågan kan vara att

kassaservice erbjuds en dag i veckan samt de dagar

då pensionerna utbetalas. Utredningen anför att

lantbrevbärarnas brevutbärning inte påverkas av

utredningens förslag eftersom den postala servicen

inte omfattas av utredningens uppdrag. Utredningens

argument för den föreslagna ordningen är att en

marknadslösning med ett kompletterande offentligt

ansvar för vissa regioner och individer skulle

ansluta till jämförbara offentliga åtaganden.

Regionala och lokala organ kan enligt utredningen

flexibelt samordna det stöd som krävs för att en

levande glesbygd skall kunna behållas. Utredningen

föreslår att förordningen (1994:577) om

landsbygdsstöd och stöd till kommersiell service

ändras så att det blir möjligt för länsstyrelserna

att ge stöd även till kassaservice. Den nuvarande

statliga ersättningen till Posten AB bör helt tas

bort, anförs det.

Utredning om den framtida regionalpolitiken

(sammanfattning av direktiven)

Regeringen har den 21 januari 1999 beslutat

tillkalla en kommitté med parlamentariskt inflytande

med uppgift att lämna förslag om hur den svenska

regionalpolitiken skall inriktas och utformas under

2000-talets början. Denna utredning aviserades redan

i den regionalpolitiska propositionen våren 1998

(prop. 1997/98:62).

I direktiven (dir. 1999:2) anförs att bakgrunden

till utredningen är väsentliga förändringar i

förutsättningarna att bedriva regionalpolitik i

Sverige, bl.a. den accelererande utvecklingen av

produktions- och informationstekniken, den alltmer

internationaliserade ekonomin och Sveriges

anslutning till Europeiska unionen.

Med regionalpolitik avses åtgärder inom alla

politikområden som syftar till att påverka

utvecklingen i geografiska områden med

regionalpolitiska problem. Härmed avses områden som,

mätt på olika sätt, utvecklas avsevärt sämre än

andra.

Den stabilitet i befolkningsutvecklingen som

uppnåddes under 1970- och 1980-talen har på senare

år återigen bytts till kraftiga

befolkningsomflyttningar. Folkmängden har under

senare år minskat kraftigt inte bara i glesbygd samt

i små och medelstora kommuner utan även i många

stora industriorter och i de flesta av Sveriges län.

Vidare är det viktigt att den tradition av

solidaritet och sammanhållning som hittills präglat

det svenska samhället inte bryts.

Kommittén skall enligt direktiven

1. analysera de senaste årtiondenas regionala

utveckling och orsakerna till denna,

2.

3. analysera regionalpolitikens effekter,

4.

5. bedöma den framtida regionala utvecklingen,

6.

7. utarbeta en strategi för regional balans och

lämna förslag till övergripande mål och effektmål

för den framtida regionalpolitiken,

8.

9. föreslå vilka olika medel som kan behövas för att

uppnå dessa mål, samt

10.

11.särskilt behandla den regionala utvecklingen i

glesbygden respektive landsbygden.

12.

Kommitténs arbete skall utgå från lokala

arbetsmarknader som minsta enheter och därifrån

utvidgas till att avse förhållanden inom större

regioner, t.ex. län och landsdelar. I sitt arbete

skall kommittén i alla väsentliga frågor beakta hur

den framtida regionalpolitiken kan bidra till en

ekologisk hållbar utveckling samt till ökad

jämställdhet mellan kvinnor och män.

Uppdraget skall redovisas senast den 31 augusti

2000.

De senaste årtiondenas regionala utveckling och

orsakerna till denna

I direktiven sägs att kommittén skall behandla

befolkningsutvecklingen som ett viktigt mått på den

regionala utvecklingen men att även andra mått,

t.ex. sysselsättningsmått, bruttoregionprodukt,

arbetslöshet samt andra ekonomiska och

välfärdspolitiska variabler, skall användas. Vidare

skall kommittén göra internationella jämförelser. I

första hand skall utvecklingen i de övriga nordiska

länderna, i Östersjöregionen och i Europeiska

unionen analyseras.

Regionalpolitikens effekter

Ett viktigt led i kommitténs arbete skall vara att

bedöma den hittillsvarande regionalpolitikens

effekter på den regionala utvecklingen. Kommittén

bör göra en samhällsekonomisk analys av de intäkter

och kostnader som den hittillsvarande

regionalpolitiken bedöms ha medfört. Även om det är

svårt att mäta effekterna av regionalpolitiska

åtgärder bör kommittén anstränga sig för att göra

detta. Metodutveckling kan behöva initieras.

Bedömningen av regionalpolitikens effekter skall

omfatta både den "stora" och den "lilla"

regionalpolitiken. Vad beträffar den "lilla"

regionalpolitiken skall kommittén i första hand

bedöma resultaten av olika former av företagsstöd

och den allt större projektverksamhet som

länsstyrelserna bedrivit under senare år.

Bedömningen skall särskilt gälla hur åtgärderna

bidragit till att uppfylla målet för verksamheten

inom utgiftsområdet, dvs. att underlätta för

näringslivet i regionalpolitiskt prioriterade

områden att utvecklas så att det bidrar till att

uppfylla målen för regionalpolitiken.

Projektverksamheten är svår att utvärdera och nya

metoder kan behöva utvecklas, sägs det i direktiven.

Kommittén skall ta del av utvärderingarna av

strukturfondernas hittillsvarande effekter och låta

dem ingå i en sammanvägd bedömning av resultatet av

olika regionalpolitiska åtgärder i Sverige.

Den framtida regionala utvecklingen

Vidare skall kommittén bedöma hur den regionala

utvecklingen kan väntas bli under de närmaste fem

till tio åren i olika typer av orter och regioner i

Sverige om regionalpolitiken bedrivs i huvudsak i

samma former och med samma intensitet som för

närvarande. Prognoser över befolkningen samt

bedömningar av utvecklingen vad gäller t.ex.

näringsliv, sysselsättning, arbetslöshet,

utbildningsnivåer, inkomster och förmögenheter i

olika orter och regioner skall ingå i analysen.

Kommittén skall belysa om statens roll i den

framtida regionalpolitiken kan väntas bli väsentligt

förändrad.

Strategi för regional balans och mål för den

framtida regionalpolitiken

De gällande övergripande målen för regionalpolitiken

innebär att den skall skapa förutsättningar för

hållbar ekonomisk tillväxt, rättvisa och valfrihet

så att likvärdiga levnadsvillkor skapas för

medborgarna i hela riket. Regionalpolitiken skall

också motverka regionala obalanser.

Kommittén skall utarbeta en strategi för regional

balans och lämna förslag till övergripande mål och

effektmål för den framtida regionalpolitiken. Härvid

bör förslag till regionalpolitiska delmål lämnas för

flera viktiga politikområden. Förslagen skall beakta

det ökade behovet av att kunna mäta effekterna av

politiken med hänsyn till målen. Ett skäl till att

bedriva regionalpolitik är att effektivare kunna

utnyttja befintligt samhällskapital i form av t.ex.

bostäder, skolor, sjukhus, industrilokaler och

vägar. Ett ekonomiskt underutnyttjande av mäns och

kvinnors möjligheter och vilja till arbete och andra

resurser i olika delar av landet minskar också den

samhällsekonomiska effektiviteten och bör vägas in i

bedömningen.

Andra skäl till att bedriva regionalpolitik är

fördelningspolitiska, t.ex. vinsterna med en jämn

fördelning av välfärden mellan människor och med

valfrihet i arbete och boende över hela landet.

Kommittén skall som ett led i ställningstagandet

till målen för den framtida regionalpolitiken väga

samman de fördelningspolitiska effekterna med den

samhällsekonomiska analysen. Kommittén skall lämna

förslag till alternativa mål av olika karaktär och

göra prioriteringar mellan de olika alternativen med

hänsyn till bl.a. de medel som krävs för att

uppfylla målen. I detta sammanhang skall det även

övervägas om olika mål bör sättas för olika typer av

orter och områden eftersom politiken omfattar

områden med mycket olika förutsättningar.

Kommittén skall även analysera samband mellan

ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft och regional

balans.

Medel för den framtida regionalpolitiken

Den nya perioden för EG:s regional- och

strukturpolitik avses gälla åren 2000-2006. Det

förutses att samordningen med den nationella

regionalpolitiken ökar. EG-kommissionen har vidare

beslutat om nya regler för bl.a. regio- nalpolitiska

företagsstöd som skall gälla fr.o.m. år 2000.

En annan viktig utgångspunkt är den nya regionala

näringspolitiken över hela landet, som initierats av

regeringen. Regionalpolitiken utgör en viktig del i

de nya tillväxtavtalen.

Kommittén skall också beakta att det i första hand

är åtgärder inom den "stora" regionalpolitiken som

är avgörande för den framtida regionala

utvecklingen.

Vidare skall kommittén överväga möjligheterna att

ta till vara de mänskliga resurser som invandringen

tillfört Sverige för att t.ex. öka småföretagandet i

regionalpolitiskt prioriterade områden.

Kommittén skall beräkna eventuella budgetmässiga

effekter av sina förslag inom olika politikområden.

En fråga som skall diskuteras i detta sammanhang är

hur regionalpolitiska överväganden på ett bättre

sätt än för närvarande kan belysas och hanteras inom

olika sektorers beslutsprocesser.

Vad gäller de direkta företagsstöden skall

kommittén främst lämna principiella förslag till

eventuella förändringar, t.ex. användningen av

investeringsstöd eller driftstöd, bidrag eller lån i

samband med investeringsstöd. EG:s statsstödsregler

skall beaktas.

Regionalpolitiken skall bidra till att öka den

ekonomiska tillväxten i landet genom att bl.a.

stödja ett i den internationella konkurrensen

lönsamt näringsliv. Kommittén skall överväga den

framtida användningen av driftstöd till företag i de

mest utsatta regionerna från effektivitets- och

konkurrenssynpunkt.

Däremot skall kommittén inte lämna förslag till

stödområdesindelning, sägs det i direktiven, bl.a.

eftersom dessa frågor numera i stor utsträckning

bestäms av regler utfärdade av EG-kommissionen.

Den regionala utvecklingen i glesbygden respektive

landsbygden

Även gles- och landsbygdsfrågorna skall ingå i

utredningsarbetet. Med glesbygds- respektive

landsbygdspolitik avses åtgärder inom alla

politikområden som syftar till att påverka den

regionala utvecklingen i sådana områden. Kommitténs

förslag beträffande glesbygds- och

landsbygdspolitiken skall vara samordnade med övriga

förslag. I detta arbete skall kommittén skilja

mellan t.ex. utpräglad glesbygd och tätortsnära

landsbygd eftersom dessa områden har mycket olika

utvecklingsförutsättningar. Kommittén skall särskilt

behandla glesbygdens och landsbygdens framtida

utvecklingsmöjligheter och

näringslivsförutsättningar. Småskalig

livsmedelsförädling och andra till jordbruket knutna

verksamheter kan behöva vidareutvecklas med hänsyn

till bl.a. deras roll för sysselsättning, miljö och

turism.

Kommittén skall även lämna förslag vad avser

glesbygdens och landsbygdens roller i en omställning

till ett ekologiskt och kulturellt hållbart samhälle

samt grundläggande servicefrågor, både när det

gäller samhällelig och kommunal service.

Allmän inriktning av regionalpolitiken

Motionerna

Vänsterpartiet anför i motion 1998/99:N335 att en

framgångsrik regionalpolitik bygger på en

helhetssyn, utgår från regionens egna

förutsättningar och förmår, genom lokal och regional

förankring, mobilisera regionens egna

utvecklingskrafter. Underifrånperspektivet måste

vara vägledande. Det är viktigt att finna metoder

att stoppa och vända den pågående utflyttningen från

regionerna till storstäder och universitetsstäder.

Alla regioner är beroende av hög tillväxt.

Motionärerna betonar vikten av kunskapsutveckling

och teknikförnyelse för att de i dag utsatta

regionerna skall vara konkurrenskraftiga.

Vänsterpartiet anser att verksamheten med

nationella och regionala resurs-centrum bör

utvecklas och garanteras en långsiktig finansiering.

Länsstyrelsen bör vara huvudman för regionala

resurscentrum och kommunerna på motsvarande sätt för

lokala resurscentrum. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna inför

budgetpropositionen år 2000. Jämställdhetsperspektiv

måste genomsyra regionalpolitiken mer än i dag,

anförs det. Det regionala företagsstödet bör riktas

till kvinnor i lika stor omfattning som till män.

Vänsterpartiet föreslår att kvinnor skall vara

representerade med minst 40 % i regionala

beslutsgrupper samt att länsstyrelserna skall ges i

uppdrag att kartlägga och utveckla en länsstrategi

för att säkra kvinnors rätt till arbete och rimliga

livsvillkor.

I Kristdemokraternas kommittémotion 1998/99:N274

framhålls att regionalpolitikens uppgift är att

bidra till att utveckla livskraftiga regioner i hela

landet. Utbildning, infrastruktur och goda villkor

för företag och företagande är grundläggande. En

generell politik som är inriktad på ett bättre

företagarklimat, tillväxt och nya jobb skapar de

bästa förutsättningarna för ökad sysselsättning även

i svagare regioner. Näringsliv och offentlig sektor

i glesbygd bör kompenseras för långa avstånd, små

lokala marknader, brist på utbildad personal etc.

Eftersom basen för sysselsättning och boende på

landsbygden är konkurrenskraftiga jordbruks- och

livsmedelsföretag, krävs det ur konkurrenssynpunkt

att de skatter som slår hårt mot dessa företag,

t.ex. el- och dieselbeskattningen, sänks.

Det är i första hand regionerna själva som skall ta

ansvar för sin utveckling. Ökad kommunal

självstyrelse och regional självstyrelse genom

direktvalda regionala fullmäktige stärker

kommunernas och regionernas möjligheter att ta detta

ansvar, anför motionärerna.

Den statliga sektorspolitiken måste ta

regionalpolitiska hänsyn. Samordning och helhetssyn

över sektorsgränserna måste vara vägledande.

En viktig del av infrastrukturen är en fungerande

postgång som är heltäckande och omfattar hela

landet, påpekas det.

Centerpartiet anför i motion 1998/99:N337 att

inriktningen skall vara att skapa goda möjligheter

till uthållig ekonomisk tillväxt och utveckling i

hela Sverige. En utgångspunkt är att fler vill ta

ett större ansvar över sin egen närmiljö och kunna

delta i samhällsplaneringen. En politik för

utveckling handlar inte i första hand om stöd och

bidrag utan om att ta till vara den kreativitet som

finns lokalt. En ny regionalpolitik bör kännetecknas

av att den har ett tydligt mål om utveckling i hela

Sverige, överordnat alla politik-områden.

För att skapa livskraftiga områden är det enligt

Centerpartiet en förutsättning att det finns

grundläggande samhällsservice i hela landet, bl.a.

post- och teleförbindelser och infrastruktur.

Riksdagen bör av regeringen begära förslag till en

garanterad grundservice. Bristen på samordning

mellan olika samhällssektorer är påtaglig.

Bolagiseringar, avregleringar och privatiseringar

har bidragit till ett svåröverblickbart lapptäcke av

organisationer. En utvärdering bör göras av de

bolagiseringar som gjorts och vilka effekter detta

fått för den regionala utvecklingen. Vidare behövs

det regelförändringar som möjliggör ett mer lokalt

utvecklingsarbete, bl.a. en fjärde planeringsnivå,

anför motionärerna. De anför vidare att kvinnors

företag missgynnas av reglerna för småföretagsstöd.

Reglerna bör därför ses över.

Härefter redovisas övriga motioner. I motion

1998/99:N248 (s) framhåller motionärerna vikten av

att integrera ett jämställdhetsperspektiv i

regionalpolitiken. De anser att det aviserade

kommittéarbetet bör inbegripa frågor om

länsstyrelsernas roll när det gäller

jämställdhetsarbete samt en översyn av regelsystemet

för företagsstöd, så att inte kvinnliga företagare

missgynnas.

Skogslänens särskilda problem tas upp i motionerna

1998/99:N282 (s) och 1998/99:N285 (s). Mot bakgrund

av befolkningsminskningen i skogslänen bör de

regionalpolitiska stödformerna, indelningen i

stödområden och olika hinder för kvinnorna att verka

i dessa regioner ses över. Vidare föreslås

specialdestinering av resurser till regionala och

lokala resurscentrum m.fl. åtgärder.

I motion 1998/99:N310 (m) föreslås att helt nya

riktlinjer för närings- och regionalpolitiska stöd

införs eftersom det finns tecken som tyder på att

stöden snedvrider konkurrensen på ett sådant sätt

att företag, som inte får stöd, drabbas.

I motion 1998/99:N327 (c) begärs en kraftfull

regionalpolitik. Enligt motionären är det viktigt

att utreda hur en tydlig, medveten och kraftfull

regionalpolitik kan förenas med EG:s strukturfonder.

I motion 1998/99:N237 (fp) anser motionärerna att

målet för regionalpolitiken bör vara att öka den

enskildes möjligheter att fritt välja arbete och

bostadsort. Därför bör politiken snarast läggas om i

en riktning som syftar till att skapa fler jobb

genom företagande. Vidare är en ekonomisk politik

som befrämjar allmän tillväxt nödvändig för

småföretagen och möjligheterna till sysselsättning

och utkomst i landsbygden. Motionärerna framhåller

att högre utbildning måste bli tillgänglig för fler

personer i Sverige, bl.a. genom distansundervisning.

En sådan metodik bör utvecklas för såväl

gymnasieskolor på landsbygden som för universitet

och högskolor. Vidare pekar motionärerna på

kulturens betydelse för regionalpolitiken.

Regional utveckling bygger på samverkan, anförs det

i motionen. Ytterligare vägar bör prövas för att

säkerställa service, till exempel genom att statliga

myndigheter prövar möjligheten att köpa tjänster

genom privata företag.

I motion 1998/99:N338 (fp) anförs att avståndet

mellan valda och väljare är för stort. Motionärerna

framhåller att gemensamma grundläggande värderingar

såsom demokrati, jämställdhet och tolerans samt ett

gemensamt språk är nödvändigt.

Vissa kompletterande uppgifter

Förutom de utredningsbetänkanden och

utredningsdirektiv m.m. som har refererats i

inledningen redovisas här - ämnesområdesvis - vissa

kompletterande uppgifter.

Utbildning och kultur

Utbildningens roll i regionalpolitiken behandlades

senast våren 1998 i arbetsmarknadsutskottets

betänkande 1997/98:AU11. Arbetsmarknadsutskottet

betonade starkt utbildningens betydelse för regional

utveckling. Därvid anslöt sig utskottet till den

bedömning som gjordes i den senaste

regionalpolitiska propositionen (prop. 1997/98:62),

nämligen att dagens och morgondagens arbetsmarknad

kräver alltmer kvalificerad och återkommande

utbildning. Arbetsmarknadsutskottet tillstyrkte

regeringens förslag om att den decentraliserade

utbildningen och distansutbildningen skulle byggas

ut med minst 1 500 platser senast år 2000, i första

hand inom stödområde 1. Vidare tillstyrktes

regeringsförslaget om inrättande av en delegation

och ett utvecklingscentrum för IT-baserad

distansundervisning i Härnösand.

När det gäller distansutbildningsmyndigheten i

Härnösand kan det tilläggas att regeringen i maj

1998 tillkallade en organisationskommitté med

uppgift att planera och förbereda verksamheten vid

den nya myndigheten. Enligt kommittén för

distansutbildningscentrum bör verksamheten komma i

gång senast den 1 juli 1999.

Utveckling av distansutbildning också på

grundläggande och gymnasial nivå är ett viktigt

instrument enligt vad som sägs i den

regionalpolitiska propositionen. Inom ramen för

kunskapslyftet sker i dag omfattande insatser inom

distansutbildningsområdet. Inte minst gäller det

mindre kommuner i glesbygd, anförde regeringen.

I samma proposition gör regeringen bedömningen att

kulturen är en betydelsefull faktor för regional

utveckling. Regeringen aviserade därför att den

ämnade avsätta totalt 30 miljoner kronor för att

under en försöksperiod om tre år, med början år

1998, initiera lokala och regionala

utvecklingsprojekt inom kulturområdet med syfte att

främst i stödområdena stärka regional utveckling och

kulturell infrastruktur. Enligt regeringsbeslut den

17 juli 1998 har regeringen uppdragit åt Statens

kulturråd att under åren 1998-2000 initiera och

stödja kulturprojekt enligt ovan. Vid

bidragsfördelningen bör Kulturrådet verka för att

samspelet mellan teknikutveckling och möten mellan

det levande kulturutbudet lyfts fram, liksom

samverkan mellan regionala respektive lokala aktörer

och den nationella nivån.

Det kan tilläggas att länsstyrelserna förfogar över

projektmedel ur anslaget för allmänna

regionalpolitiska åtgärder, vilka de även kan

använda till delfinansiering av kultursatsningar.

Kulturprojekt kan också ingå i de nya regionala

tillväxtavtalen.

Konkurrensförutsättningar för jordbruksnäringen

I slutet av december 1998 presenterade regeringen

ett antal nya insatser för att förenkla för mindre

företag. Många jordbruksföretag torde kunna inräknas

i denna grupp. Bland annat skall alla förslag till

nya regler som har betydelse för näringslivets

verksamhet granskas ur ett mindre företags

perspektiv. Detta innebär bl.a. att offentliga

utredningar och myndigheter i fortsättningen måste

göra en konsekvensanalys av alla regler som kan

komma att föreslås. De nya bestämmelserna om

konsekvensanalys trädde i kraft den 1 februari 1999

enligt förordning (1998:1820) om särskild

konsekvensanalys av reglers effekter för små

företags villkor. Näringsutskottet kommer att

behandla förenklingsfrågorna i sitt betänkande om

vissa näringspolitiska frågor (bet. 1998/99:NU6),

vilket avlämnas inom kort.

Även företagsskattefrågorna och särreglerna för

fåmansföretag har varit föremål för successiva

justeringar under senare år.

När det gäller energibeskattningen för jordbruket

har finansminister Erik Åsbrink den 20 januari 1999

svarat på en fråga (1998/99:232) av Dan Ericsson

(kd) om jordbrukets ekonomiska villkor.

Finansministern framhöll att det inom

Regeringskansliet för närvarande pågår en

genomgripande översyn av energibeskattningen inom en

interdepartemental arbetsgrupp, Energiskattegruppen.

Inom ramen för Energiskattegruppens arbete ingår

bl.a. att analysera utformningen av

energibeskattningen för jordbruksnäringen. Vidare,

sade finansministern, har nyligen överläggningar

inletts om skattepolitikens framtida utformning med

företrädare för samtliga riksdagspartier.

Jordbrukets energibeskattning kan även komma att

aktualiseras i samband med dessa överläggningar.

Finansministern ansåg att resultatet av det pågående

arbetet borde avvaktas innan han var beredd att ta

ställning till frågor rörande den framtida

utformningen av jordbrukets energibeskattning.

Vidare bör nämnas att miljö- och jordbruksutskottet

den 26 januari 1999 anordnade en offentlig

utfrågning om jordbruks- och trädgårdsnäringens

situation, då även de här berörda frågorna kom upp

till diskussion.

Konkurrenssnedvridande företagsstöd

Utskottet har helt nyligen i sitt betänkande

1998/99:NU2 om utgiftsområde 19 Regional utjämning

och utveckling avstyrkt ett motionsyrkande om

konkurrenssnedvridande företagsstöd. Utskottet

framhöll i betänkandet att det var medvetet om att

företagsstöden kan medföra en risk för snedvridande

av konkurrensen. Därför ansåg utskottet att det är

positivt att konkurrensaspekter vägs in i de flesta

stödformer vid bedömningen av hur stort stöd som bör

lämnas. Vidare anförde utskottet att Europeiska

kommissionens synsätt innebär att de snedvridningar

av konkurrensen som är förbundna med

regionalpolitiska stöd kan försvaras om vissa

principer och regler följs. Stöden bör därför,

enligt kommissionen, endast användas sparsamt och

förbli koncentrerade till de minst gynnade områdena.

Utskottet instämde i kommissionens synsätt i det

ovan nämnda betänkandet.

Postservice

Frågan om postservice i hela landet behandlades

senast av trafikutskottet våren 1998 i betänkande

1997/98:TU13. Trafikutskottet framhöll att det var

av avgörande betydelse för såväl privatpersoner som

företag, organisationer och offentlig förvaltning

att det finns en fungerande postservice i alla delar

av landet. Genom postlagen (1993:1684) har staten

ansvaret för en rikstäckande post- och kassaservice.

Vidare ålåg det Sverige såsom medlem av EU att

senast den 21 januari 1999 följa bestämmelserna i

det s.k. postdirektivet. Detta innebär en skyldighet

att säkerställa en samhällsomfattande posttjänst,

dvs. stadigvarande tillhandahållna posttjänster av

fastställd kvalitet inom hela landet till rimliga

priser. Enligt trafikutskottet innebär

postdirektivet nya krav och ett understrykande av

att det är användarnas behov och önskemål som skall

sättas i centrum. I likhet med regeringen ansåg

trafikutskottet att det servicemål som staten skall

ange för posttjänsten i hela landet skall vara en

insamling minst fem dagar i veckan av

postförsändelser upp till 20 kilo. Vid den aktuella

tidpunkten fanns det endast ca 1 500 svenska hushåll

- främst i extrem glesbygd i fjällvärlden och

ytterskärgården - som inte hade femdagarsservice. I

avtal med Posten AB skulle det anges att detta antal

inte skulle få öka. Denna målsättning fann

trafikutskottet rimlig och godtagbar.

Den under våren 1999 aviserade postpropositionen

kommer enligt information från Regeringskansliet

inte att beröra servicefrågor utan frågor om den

postala infrastrukturen, dvs. postnummer- och

postboxsystem m.m.

Nyligen har betänkandet Kassaservice (SOU 1998:159)

av Betalserviceutredningen lagts fram. En

sammanfattning av detta betänkande har redovisats i

det föregående.

Demokrati-, sektors- och integrationsfrågor

Den parlamentariska regionkommitténs delbetänkande

Regional frihet och statligt ansvar - en principiell

diskussion (SOU 1998:166) har refererats i

inledningen till detta betänkande.

Vidare kan erinras om att en särskild utredare har

fått i uppdrag att kartlägga vilka särskilda

svårigheter som personer med utländsk bakgrund kan

möta i samband med att de startar och utvecklar egna

företag (dir. 1998:1). Enligt uppgift skall

utredaren redovisa sitt uppdrag till regeringen före

den 1 maj 1999.

Kvinnor och regionalpolitik

Enligt regleringsbrevet för år 1999 skall Närings-

och teknikutvecklingsverket (NUTEK) ansvara för

projektet Nationellt resurscentrum för kvinnor.

Detta projekt stöder verksamhet och projekt vid

regionala och lokala resurs-centrum för kvinnor.

Regeringen anger vidare i regleringsbrevet att NUTEK

skall redovisa insatser och resultat av verksamheten

med resurscentrum i sin årsredovisning för år 1999.

Senast den 29 mars 1999 skall NUTEK till regeringen

lämna förslag om vilka åtgärder som bör vidtas

långsiktigt för att stimulera utvecklingsarbetet med

att införliva ett könsperspektiv i olika

verksamheter och för att tillförsäkra att en

verksamhet i syfte att stimulera kvinnors

företagande bedrivs lokalt och regionalt. Särskild

vikt skall läggas vid företagsfrämjande och

tillväxtinriktad verksamhet. Därutöver skall NUTEK

lämna förslag om när och hur projektet Nationellt

resurscentrum för kvinnor bör avslutas i syfte att

åstadkomma ett tydligare lokalt och regionalt ansvar

för frågorna.

I regleringsbrevet för budgetåret 1999 avseende

vissa anslag inom utgiftsområde 19 Regional

utjämning och utveckling anges att NUTEK skall

avsätta lägst 16 miljoner kronor av tilldelad

bemyndiganderam för stöd till projekt vid regionala

och lokala resurscentrum för kvinnor. Stöd skall ges

till tillväxtorienterade projekt med inriktning på

näringslivsutveckling och sysselsättning. Medlen

förutsätter annan finansiering med minst 50 %. NUTEK

får dessutom avsätta högst 3,5 miljoner kronor av

tilldelat anslag för förvaltningskostnader för

projektet Nationellt resurscentrum för kvinnor.

Näringsminister Björn Rosengren besvarade i

februari 1999 en fråga (1998/99:287) av Ulla Hoffman

(v) angående avveckling av Nationellt

resurscentrum för kvinnor. Näringsministern anförde

att regeringen ännu inte har tagit ställning till

om, och i så fall i vilken form, Nationellt

resurscentrum skall fortsätta sitt arbete när

projekttiden är slut efter år 1999. Ett sådant

ställningstagande kommer heller inte att ske förrän

NUTEK har redovisat det uppdrag som gavs av

regeringen i regleringsbrevet för år 1999.

Enligt tidigare riksdagsbeslut skall minst 40 % av

förväntade nya arbetstillfällen till följd av

beviljade regionala utvecklingsbidrag och

sysselsättningsbidrag tillfalla vartdera könet.

Detta mål har under en följd av år inte uppnåtts

varför regeringen uppdrog till NUTEK att närmare

analysera möjligheterna att uppnå

könskvoteringsmålet inom regionalpolitiken. I

februari 1999 avrapporterade NUTEK uppdraget till

regeringen genom en skrivelse och en rapport,

utarbetad av IM-gruppen i Uppsala. Av rapporten

framgår att preliminära siffror för år 1998 visar

att målet om 40 procent för vardera könet har

uppnåtts, men att det finns regionala och

branschmässiga skillnader. I NUTEK:s skrivelse till

regeringen framfördes därför att NUTEK hädanefter

kommer att göra en uppdelning av statistiken så att

en redovisning kan ske branschvis per län. NUTEK

uttalade vidare att verket gärna medverkar till att

stimulera till försöksprojekt i län med branscher

med sned könsfördelning. Avslutningsvis instämde

NUTEK i IM-gruppens rapport och pekade på de nya

möjligheter till jämnare könsfördelning som öppnas i

och med arbetet med tillväxtavtalen. Detta är

positivt för landets alla regioner enligt NUTEK.

Beträffande det regionala företagsstödet finns det

ännu bara i begränsad omfattning möjligheter att

producera statistik över hur stor del av stödet som

kommer kvinnors företag respektive mäns företag till

del. Som kvinnors företag betecknas företag som

drivs av kvinnor och som mäns företag sådana som

drivs av män. Ett företag som drivs av exempelvis en

familj betecknas som samägt företag. Enligt

information från NUTEK kan en uppföljning av

kvinnors respektive mäns företag endast göras

beträffande landsbygdsstödet.

Ett uttag av information (från databasen STINS) av

beviljat landsbygdsstöd till kvinnors respektive

mäns företag har försöksvis gjorts av NUTEK.

Resultatet sammanfattas i tabellen på nästa sida. Av

sammanställningen framgår att 25 % av det antal

företag som mottagit landsbygdsstöd år 1997 är

kvinnors företag eller samägda företag. (För

jämförelsens skull skall nämnas att enligt NUTEK:s

statistik, baserad på uppgifter från SCB, startade

kvinnor 28 % av alla nya företag år 1997, en ökning

från 17 % i början av 1990-talet.)

Antal företag som beviljats landsbygdsstöd i

respektive län, år 1997

-----------------------------------------------------

|Län |Antal |Antal |Antal |

Kvinnoföretag |

| |företag |kvinnoföretag|samägda|och

samägda |

| |totalt | |företag |företag i %

|

| | | | |av samtliga

|

-----------------------------------------------------

|Stockholm | 52 | 20 | 3 | 44|

-----------------------------------------------------

|Uppsala | 1 | 1 | 0 | 100|

-----------------------------------------------------

|Södermanland| 16 | 9 | 1 | 62|

-----------------------------------------------------

|Östergötland| 83 | 14 | 7 | 25|

-----------------------------------------------------

|Jönköping | 32 | 10 | 2 | 37|

-----------------------------------------------------

|Kronoberg | 145 | 27 | 17 | 30|

-----------------------------------------------------

|Kalmar | 168 | 24 | 17 | 24|

-----------------------------------------------------

|Gotland | 38 | 12 | 7 | 50|

-----------------------------------------------------

|Blekinge | 101 | 9 | 1 | 10|

-----------------------------------------------------

|Skåne | 31 | 14 | 0 | 45|

-----------------------------------------------------

|Halland | 27 | 11 | 6 | 63|

-----------------------------------------------------

|Göteborg | 87 | 24 | 8 | 37|

|och Bohus | | | | |

-----------------------------------------------------

|Älvsborg | 61 | 12 | 3 | 25|

-----------------------------------------------------

|Skaraborg | 23 | 14 | 1 | 65|

-----------------------------------------------------

|Västra | 7 | 3 | 0 | 43|

|Götaland1 | | | | |

-----------------------------------------------------

|Värmland | 102 | 12 | 3 | 15|

-----------------------------------------------------

|Örebro | 173 | 31 | 5 | 21|

-----------------------------------------------------

|Västmanland| 102 | 26 | 1 | 26|

-----------------------------------------------------

|Dalarna | 338 | 65 | 16 | 24|

-----------------------------------------------------

|Gävleborg | 335 | 73 | 8 | 24|

-----------------------------------------------------

|Västernorrland|281 | 74 | 16 | 32|

-----------------------------------------------------

|Jämtland | 278 | 51 | 5 | 20|

-----------------------------------------------------

|Västerbotten| 344 | 48 | 7 | 16|

-----------------------------------------------------

|Norrbotten | 290 | 39 | 29 | 23|

-----------------------------------------------------

|Riket | 3115 | 623 | 163 | 25|

-----------------------------------------------------

Källa: NUTEK

1Stödet registrerat år 1998, men avser år 1997 i

dåvarande län

Det mål som hittills har kunnat följas upp gäller

antal nyanställda, uppdelat på män och kvinnor, till

följd av de statliga regionalpolitiska stöden.

Enligt statistiken för år 1997 har följande

sysselsättningsökning kommit till stånd tack vare

stöd som beviljats under året.

Regionalpolitiska stöd och beräknad

sysselsättningsökning, år 1997

-----------------------------------------------------

|Stöd | Beräknad | Varav kvinnor,|

| |sysselsättningsökning,| antal|

| | antal | |

-----------------------------------------------------

|Regionalt | 2 835 | 961 (34 %)|

|utvecklingsstöd | | |

-----------------------------------------------------

|Landsbygdsstöd | 5 303 | 1 449 (27 %)|

-----------------------------------------------------

|Småföretagsstöd | 1 695 | 492 (29 %)|

-----------------------------------------------------

Källa: NUTEK

Det kan vidare erinras om att den nya förordningen

(1998:1634) om regionalt utvecklingsarbete, vilken

trätt i kraft den 15 januari 1999, innehåller en

bestämmelse om att den regionala

utvecklingsstrategin skall innehålla en analys av de

specifika utvecklingsmöjligheterna i länet som

helhet och i dess olika delar med beaktande av

ekologisk hållbarhet samt jämställdhet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att ett antal av de i

motionerna berörda frågorna har behandlats i

arbetsmarknadsutskottets betänkande 1997/98:AU11 i

samband med behandlingen av proposition 1997/98:62

om regional tillväxt. Vissa frågor har berörts av

näringsutskottet i samband med behandlingen av

budgetpropositionen hösten 1998 i betänkande

1998/99:NU2.

Därefter har ytterligare steg tagits för att öka

kunskaperna och ta fram bättre underlag för den

politiska processen när det gäller de

regionalpolitiska frågorna. I vissa frågor har

konkreta beslut tagits i syfte att föra utvecklingen

framåt. Icke desto mindre anser utskottet att

befolkningssituationen och utflyttningen från i

första hand skogslänen, men också från andra

regioner, till storstäderna är oroväckande.

Utskottet välkomnar den nyligen beslutade

utredningen om den framtida regionalpolitiken (dir.

1999:2) men noterar samtidigt att regeringen

aviserade denna redan våren 1998 i den

regionalpolitiska propositionen 1997/98:62.

Utskottet hoppas att utredningen kan ta igen något

av tempoförlusten i sitt arbete med underlag för en

ny och tillväxtinriktad regionalpolitik.

Utredningsarbetet får dock inte innebära att den

politiska diskussionen om den regionala utvecklingen

enbart kommer att ske inom utredningens ram.

I stället för den hittillsvarande inriktningen på

många olika och komplicerade bidragsformer bör

inriktningen vara att näringslivet ges mera

generella villkor och ett bättre klimat för

företagande och entreprenörskap. Då elimineras

riskerna att företagsstöd och bidrag snedvrider

konkurrensen vilket minskar effektiviteten i

samhällekonomin.

En ny regionalpolitik bör kännetecknas av bl.a.

följande. En likvärdig grundservice måste finnas

tillgänglig över hela landet. Sektorspolitiken måste

brytas och samordningen öka på alla nivåer. Lika

förutsättningar skall tillskapas för kvinnor och män

att leva och bo på landsbygden. Särskilt bör

företagsstöden utvärderas ur ett könsperspektiv. I

här berörda frågor delar utskottet de uppfattningar

som framförs i motionerna 1998/99:N238 (c) och

1998/99:N337 (c).

Bidrag bör växlas mot sänkta skatter och avgifter.

Särskilt viktigt är det att skapa förutsättningar

som gör att s.k. mikroföretag, ofta med kvinnor som

drivande kraft, och små företag stimuleras att växa

liksom att nya företag startas. En öppning för

konkurrens inom den offentliga sektorn skulle i

många fall gynna kvinnors företagande.

Ett mer dynamiskt företagande och fler riktiga

arbeten kräver insatser i huvudsak på andra områden

än det regionalpolitiska området, nämligen i första

hand i fråga om skatterna, arbetsmarknaden, Sveriges

engagemang i EU, energiförsörjningen och

kunskapsutvecklingen. På samtliga dessa områden

saknar regeringen ett alternativ som har

förutsättningar att fungera, såväl nationellt som på

det regionala planet.

Utskottet vill framhålla att näringspolitikens

uppgift är att skapa förutsättningar för ett väl

fungerande näringsliv. Erfarenheterna av dagens s.k.

lilla regionalpolitik visar att politiska insatser

endast i begränsad omfattning kan utjämna

levnadsvillkoren mellan olika regioner. I stället

för en traditionell lokaliserings- och

planeringspolitik behövs en politik som mobiliserar

och uppmuntrar människor att ta egna initiativ och

ta ansvar för både sig själva och sin bygd. Varje

region och varje bygd har sin styrka och sina

möjligheter som bäst kan tas till vara genom lokala

initiativ.

Utskottets uppfattning när det gäller

regionalpolitikens näringslivsfrågor överensstämmer

med de uppfattningar som förs fram i motionerna

1998/99:N310 (m), 1998/99:N274 (kd) och 1998/99:N237

(fp). En framsynt regionalpolitik måste ta sin

utgångspunkt i en genuin förståelse av företagandets

villkor.

I motion 1998/99:N310 (m) har frågan om

konkurrenssnedvridande stöd aktualiserats. Enligt

utskottets sätt att se är det viktigt att i

framtiden förhindra att företagsstöd kan sätta

konkurrensen ur spel på ett sådant sätt att företag

utan stöd slås ut. Utskottet utgår från att denna

fråga analyseras av utredningen med syfte att strama

upp politiken på detta område.

Regeringens regionalpolitik klarar inte ens att

kompensera för de direkta försämringar för

glesbygden och företag i glesbygd som regeringen

tagit initiativ till de senaste åren.

Med anledning av de ovan nämnda motionerna bör

regeringen ges till känna vad utskottet anfört om

den allmänna inriktningen av regionalpolitiken.

Övriga behandlade motioner avstyrks i aktuella delar

i den mån kraven inte tillgodoses genom utskottets

ställningstagande.

Återförande av del av vattenkraftsvinster

Motionerna

I motionerna 1998/99:N232 (v), 1998/99:N283 (v),

1998/99:N335 (v), 1998/99:N327 (c) och 1998/99:N337

(c) begärs att regeringen lägger förslag om

återförande av vattenkraftsvinster till de

producerande länen. Motsvarande 1 öre per kWh från

vattenkraft, producerad i de norra skogslänen,

skulle ge drygt 500 miljoner kronor per år,

konstateras det. Resurserna skulle användas till

samhällsinvesteringar, t.ex. infrastruktur,

utbildning och marknadsföring av besöksnäringen.

I motion 1998/99:N265 (mp) föreslås att den svenska

regionalpolitiken ändras så att vinsterna från olika

verksamheter i större utsträckning får stanna kvar i

de regioner där de genereras. När det gäller

vinsterna från vattenkraften skisseras två lösningar

med denna inriktning. Enligt vad som sägs i motionen

bör en parlamentarisk utredning tillsättas; denna

bör få direktiv att utreda en sådan förändring av

regionalpolitiken.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill erinra om att riksdagen tidigare vid

ett flertal tillfällen har avslagit motionsyrkanden

av innebörden att delar av vattenkraftsvinsterna bör

återföras till de regioner där de produceras.

Utskottet anser i grunden att det bör beaktas att

områden med vattenkraftstillgångar inte är detsamma

som områden med regionalpolitiska problem. Därför

bör den vanliga beslutsprocessen ligga till grund

för beslut om hur en regional utjämning av

livsvillkoren skall främjas med hjälp av statens

samlade resurser för regional utveckling.

De här berörda motionsyrkandena avstyrks således av

utskottet.

Statlig verksamhet

Motionerna

Centerpartiet pekar i motion 1998/99:N337 på en

ensidig koncentration av statliga verksamheter och

föreslår att det läggs fast en plan för

utlokalisering av statliga verk, myndigheter och

bolag. Även om den huvudsakliga verksamheten finns i

storstadsområdena bör det utredas vilka verksamheter

som kan utlokaliseras. I verk samt i bolag där

staten har ett ägarinflytande måste

regionalpolitiska hänsyn prioriteras enligt

motionärerna. Huvudregeln bör vara att nya

verksamheter utlokaliseras.

I kommittémotion 1998/99:N274 (kd) framhålls att

regionalpolitiska effekter bör vägas in i de beslut

som fattas av statliga verk och myndigheter m.m.

Samordning och helhetssyn över sektorsgränserna bör

tas med i de statliga instruktionerna till olika

verksamheter. För att underlätta beslutsfattandet

bör regionalpolitiska konsekvensanalyser upprättas

innan beslut fattas som påtagligt kan förändra

förutsättningarna i områden som är beroende av en

aktiv regionalpolitik.

Landets länsgränser är inte längre en aktuell

indelning för statens myndigheter och verk, hävdas

det i motion 1998/99:N250 (s). De flesta

myndigheterna har regionaliserats under senare år,

men deras områdesindelningar skiljer sig, anför

motionären. Detta har lett till att samarbetet

mellan myndigheter försvåras. I motionen föreslås

att regeringen ser över hur regionaliseringen kan

samordnas.

Enligt motion 1998/99:N275 (c) beaktas inte de

direktiv för kommittéväsendet vilka innebär att de

regionalpolitiska konsekvenserna av

kommittéförslagen skall redovisas. Vidare kan det

vara så att de regionalpolitiska konsekvenserna

bedömts som acceptabla när man ser på varje

förvaltningsområde för sig, men att de är helt

orimliga vid en samlad bedömning av alla områden.

Motionärerna föreslår en översyn av konsekvenserna

av omvandlingen av den statliga förvaltningen under

1990-talet. Vidare förordas i motionen att den

statliga förvaltningen bättre utnyttjar

möjligheterna till funktionell decentralisering och

utlokalisering. Informationstekniken möjliggör att

vissa funktioner kan förläggas till regioner som har

stor brist på arbetstillfällen.

I motion 1998/99:N323 (c) betonas vikten av att

statliga myndigheter, verk och företag tar

regionalpolitiska hänsyn i sin verksamhet. Det bör

göras med helhetsperspektiv. En möjlighet att

förenkla är att statlig verksamhet faktiskt

organiseras efter den länsindelning som finns.

Modern informationsteknik underlättar

effektivisering.

I motion 1998/99:N327 (c) anförs att de centrala

statliga verken har tillåtits att bygga upp sina

regionindelningar, bl.a. i Dalarna, utan någon som

helst samverkan och nationell helhetssyn. Regeringen

bör ges till känna att inga nya regionindelningar

kan accepteras i avvaktan på den parlamentariska

regionkommitténs (PARK) betänkande. Dalarnas län bör

nu komma i fråga för utlokalisering av statlig

verksamhet, t.ex. Vasaskog AB till Falun eller

Hedemora.

Enligt motion 1998/99:N221 (fp) kringgås den

tidigare inriktningen att myndigheter m.fl. skall

lokaliseras utanför Stockholmsområdet om det inte

finns någon avgörande invändning. De samhälleliga

konsekvenserna av koncentrationen av verk till

Stockholmsområdet bör utredas.

I motion 1998/99:N237 (fp) anförs att de statliga

verken och myndigheterna skall medverka till att de

regionalpolitiska målen förverkligas. Sektorsvisa

och kortsiktiga rationaliseringar bör enligt

motionärerna inte få medföra onödiga nedläggningar

av statliga funktioner och service. Den nya

informationstekniken medger kvalificerad verksamhet

över hela landet.

Vissa kompletterande uppgifter

Under denna rubrik redovisas olika statliga beslut

m.m., vilka påverkar frågor om helhetsperspektiv

respektive utlokalisering inom den statliga sektorn.

Den 1 januari 1999 trädde en ny kommittéförordning

(1998:1474) i kraft. Enligt förordningen (14 §),

skall ekonomiska konsekvenser av en kommittés

förslag - för staten, kommuner, landsting, företag

eller andra enskilda - redovisas i betänkandet. Om

förslagen innebär samhällsekonomiska kon-sekvenser i

övrigt, skall även dessa redovisas. I den mån den

kommunala självstyrelsen påverkas, skall

konsekvenserna i det avseendet anges i betänkandet

(15 §). Detsamma gäller om sysselsättning och

offentlig service i olika delar av landet påverkas.

Vidare skall det anges i ett betänkande om ett

förslag har betydelse för små företags

arbetsförutsättningar eller konkurrensförmåga eller

för jämställdheten mellan kvinnor och män m.m.

Samtidigt upphävdes kommittéförordningen (1976:119)

samt direktiven till samtliga kommittéer och

särskilda utredare att redovisa regionalpolitiska

konsekvenser (dir. 1992:50) och

jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124),

m.m.

I enlighet med vad som aviserats i den

regionalpolitiska propositionen från våren 1998 har

regeringen ytterligare betonat sektorssamordningen i

en ny förordning (1998:1634) om regionalt

utvecklingssamarbete, vilken trädde i kraft den 15

januari 1999. Enligt förordningen har de statliga

myndigheterna (liksom tidigare) att i god tid

samråda med länsstyrelsen om de avser att minska

eller dra in service i glesbygds- eller

landsbygdsområden. Enligt en ny regel skall

myndigheterna vid överväganden om

verksamhetsminskningar, särskilt i de nationella

stödområdena eller i EG:s strukturfondsområden,

undersöka andra myndigheters verksamheter på orten

och i regionen för att utröna om det genom

samordning skulle kunna finnas alternativa lösningar

som gör det möjligt att behålla hela eller delar av

verksamheten. För att minska verksamheten på dessa

orter bör det finnas särskilda skäl, sägs det i

förordningen. Liksom i motsvarande tidigare

förordning bör länsstyrelsen - när en myndighet har

anmält att den avser att minska eller dra in service

i glesbygds- eller landsbygdsområden - tillsammans

med myndigheten och andra intressenter undersöka

möjligheterna att genom samordning av olika

verksamheter upprätthålla servicen inom området.

I enlighet med vad regeringen tidigare aviserat

skall uppföljningen av det regionala utfallet av

organisatoriska och sysselsättningsmässiga

förändringar i den statliga sektorn förstärkas. I

anslutning till Reko-Stat-utredningens arbete (SOU

1997:13) genomfördes en kartläggning av

organisatoriska och sysselsättningsmässiga

förändringar i statlig sektor. Kartläggningen avsåg

åren 1990, 1995 och 1996. Enligt den

regionalpolitiska propositionen skulle

kartläggningen kontinuerligt uppdateras. De

myndigheter som var organiserade regionalt och/eller

lokalt borde fortlöpande rapportera planerade och

genomförda organisatoriska förändringar. Genom

uppgiftsinsamlingen skulle det bli lättare för den

enskilda myndigheten att sätta in den egna

verksamheten i ett regionalt perspektiv när nya

organisationsstrukturer skall utformas. På

motsvarande sätt skulle länsstyrelserna få en bättre

överblick över statliga verksamheter i eget och

angränsande län. Detta kunde i sin tur underlätta

länsstyrelsens uppgift att svara för den regionala

samordningen av statlig verksamhet. Också för beslut

som fattas på central nivå och som rör

organisatoriska förändringar av statlig verksamhet

skulle en förbättrad överblick underlätta

beslutsfattandet.

I den ovan nämnda förordningen om regionalt

utvecklingsarbete ingår en bestämmelse om ett

centralt register över de statliga myndigheternas

organisatoriska och sysselsättningsmässiga

förändringar. Enligt 30 § är statliga myndigheter

skyldiga att löpande rapportera förändringar i fråga

om sysselsättning och organisation till den

myndighet som regeringen bestämmer. Denna myndighet

är emellertid ännu inte utsedd. Regeringskansliet

avser att utse myndigheten under våren 1999.

Näringsminister Björn Rosengren har kring

årsskiftet 1998/1999 svarat på två frågor som har

anknytning till frågan om helhetssyn i

regionalpolitiken.

En fråga (1998/99:151) av Hans Stenberg (s) rörde

en befarad flytt av Luftfartsverkets

flygledarverksamhet från Midlanda i Timrå kommun

till Arlanda och Sturup. Näringsministern svarade

bl.a. att det var Luftfartsverkets ansvar att fatta

beslut om sin organisation och att han utgick från

att styrelsen i samband med sitt beslut kommer att

redovisa den regionalpolitiska bedömning som gjorts.

En uppföljning av frågan visar att Luftfartsverkets

styrelse den 10 december 1998 beslutade att

Områdeskontrollcentralen i Sundsvall skall avvecklas

när det nya flygtrafikledningssystemet har

driftsatts vid motsvarande centraler i Stockholm och

Malmö. I styrelsebeslutet nämns att den regional-

ekonomiska analysen hade visat att den

kvantifierbara effekten av en avveckling av

Sundsvallscentralen är i det närmaste försumbar.

En fråga (1998/99:202) av Barbro Hietala Nordlund

(s) rörde negativa regionalpolitiska konsekvenser

som följer av statliga bolags förändrings- och

lönsamhetskrav. Bakgrunden var att AB Svenska Spel

kommer att upphandla lotteripapper från ett

utländskt företag, vilket får till följd att Tumba

Bruk avskedar anställda i Grycksbo i Falu kommun.

Som svar på denna fråga anförde näringsministern

bl.a. att statliga företag i likhet med andra

företag skall göra en affärsmässig bedömning vid

upphandling. Detta fann näringsministern inte

anledning att ändra på. Konsekvenserna för Grycksbo

måste enligt näringsministern i första hand hanteras

lokalt och regionalt. Vidare hänvisade han till att

det i länet finns resurser inom bl.a.

arbetsmarknads- och regionalpolitiken som inom ramen

för t.ex. arbetet med tillväxtavtal kunde användas

för att stärka utvecklingen i Grycksbo.

Beträffande om- och utlokalisering av statliga

myndigheter lade riksdagen år 1990 fast vissa

riktlinjer för lokalisering av statlig verksamhet

(bet. 1989/90:AU13). Där uttalades bl.a. att

omlokalisering men framför allt decentralisering är

viktiga inslag i strävandena att åstadkomma en

balanserad regional utveckling. Överväganden om

omlokalisering av central statlig verksamhet borde i

första hand ske till de s.k. stödjepunkterna, dvs.

länscentrum eller vissa andra orter i eller i

anslutning till stödområdet. En utgångspunkt enligt

arbetsmarknadsutskottet var att myndigheterna även

efter en omlokalisering eller decentralisering

skulle kunna fullgöra sina arbetsuppgifter

effektivt. Det gällde att förutom de

regionalpolitiska aspekterna beakta

förutsättningarna att behålla eller rekrytera

kvalificerad personal, behovet av kontakter med

andra myndigheter, medflyttandes möjligheter till

arbete m.m. Riksdagen har vidare uttalat att frågor

om lokalisering av statlig verksamhet som är av

större vikt eller på annat sätt av principiellt

intresse bör underställas riksdagen (bet.

1996/97:AU2).

Utskottets ställningstagande

Såsom anfördes i den regionalpolitiska propositionen

från våren 1998, har de stora förändringarna av

myndighetsstyrningen som ägt rum under 1990-talet

inneburit att olika statliga sektorer uppnått

effektivitetsvinster samtidigt som länsstyrelsernas

möjligheter att svara för en effektiv regional

samordning i viss mån gått förlorade. Mot bakgrund

av denna utveckling avsåg regeringen att förtydliga

kravet på att myndigheter skall ta regional hänsyn

när verksamheten utformas. Detta skulle ske utan att

verkscheferna fråntogs sitt ansvar för myndighetens

effektivitet.

Den parlamentariska regionkommittén, vars första

delbetänkande (SOU 1998:166) har refererats i

inledningen till detta betänkande, anser att brister

i helhetssynen vid t.ex. utformningen av nya

organisationsstrukturer inom statlig verksamhet har

inverkat negativt på den geografiska fördelningen av

sysselsättningen. Enligt delbetänkandet bör

länsstyrelsernas ansvar för samordningen av den

regionala statliga verksamheten utvecklas.

Utskottet har ingen annan uppfattning än

motionärerna när det gäller behovet av ett

helhetsperspektiv på den statliga verksamheten.

Bland annat bör självfallet regionalpolitiska

konsekvenser redovisas innan förslag läggs fram till

beslut. Utskottet sätter därvid tilltro till den

tidigare presenterade nya kommittéförordningen,

vilken ställer krav på kommittéernas betänkanden,

bl.a. när det gäller förslagens konsekvenser för

offentlig service i olika delar av landet.

I föregående avsnitt finns även redovisat hur

statens möjligheter att svara för

sektorssamordningen förstärkts i och med den nya

förordningen om regionalt utvecklingsarbete.

Utskottet konstaterar således att de nya reglerna

ger möjlighet till överblick och information genom

upprättande av ett nytt cen- tralt register över de

statliga myndigheternas organisatoriska och

sysselsättningsmässiga förändringar. Vidare betonas

samordningsaspekten därigenom att en myndighet som

överväger en verksamhetsminskning skall undersöka

andra myndigheters verksamhet på orten för att

utröna om det genom samordning skulle finnas

möjligheter att behålla hela eller delar av

verksamheten. Utskottet utgår från att de nya

reglernas effektivitet utvärderas när viss

erfarenhet har erhållits och att riksdagen

informeras om utvärderingsresultatet i lämpligt

sammanhang.

När det gäller om- och utlokalisering av statliga

myndigheter konstaterar utskottet att det finns

gällande statliga riktlinjer för detta. Uppgiften

att tillämpa reglerna tillkommer dock inte riksdagen

om det inte är fråga om lokalisering av statlig

verksamhet som är av större vikt eller på annat sätt

av principiell natur.

De av motionärerna nämnda möjligheterna att få till

stånd funktionell decentralisering med hjälp av

informationsteknik visar på intressanta

utvecklingslinjer. Utskottet vill i sammanhanget

nämna att regeringen har lämnat ett uppdrag att

utreda behov av informations- och

kommunikationsteknik (dir. 1998:6). Bland annat

skall utredaren kartlägga den befintliga

informations- och kommunikationstekniska

infrastrukturen ur ett regionalpolitiskt och socialt

perspektiv.

Sammantaget anser utskottet att utvecklingen är på

rätt väg. Med hänvisning till vad som anförts

avstyrker utskottet samtliga här behandlade motioner

i aktuella delar.

Allmänna glesbygds- och landsbygdsfrågor

Motionerna

Vänsterpartiet anser i motion 1998/99:N335 att det

lokala inflytandet bör öka, bl.a. genom att bygden

själv får beskriva problemen och föreslå lösningar.

Kommunerna bör uppmuntras till att i bred samverkan

med bygderepresentanter och lokalt näringsliv

upprätta och genomföra kommunala landsbygdsprogram.

Vänsterpartiet betonar vikten av nerifrån och upp-

perspektivet.

I kommittémotion 1998/99:N274 (kd) uttalas att

skapandet av en livskraftig landsbygd bör vara ett

centralt mål i regionalpolitiken. Vidare är det

önskvärt att kommunerna - i samarbete med

länsstyrelserna och Glesbygdsverket - får ett ökat

ansvar och inflytande över det regionalpolitiska

stödet. Byalagen och byutvecklingsgrupperna bör

lyftas fram. Motionärerna betonar lanthandelns

betydelse och vikten av stöd till kommersiell

service. Samverkansmöjligheter när det gäller

verksamheter som apotek, post, försäkringskassa och

kommunal service, och samutnyttjande av lokaler och

personal är viktiga inslag.

I motion 1998/99:N266 (s) anförs att människors

engagemang för bygdens överlevnad är en resurs som

måste tas på största allvar. För detta engagemang

behövs det lokala "mötesplatser" mellan

kommunpolitiker och bygdegrupper. Den kommande

regionalpolitiska utredningen bör se på betydelsen

av lokalt engagemang och de lokala

utvecklingsgruppernas betydelse för företagsamhet,

kultur och service.

Enligt motionärerna till motion 1998/99:N267 (s)

bör regeringen ta ett helhetsgrepp på bygdepolitiken

för att stimulera tillväxten och stärka demokratin.

De föreslår att kommunerna ges i uppdrag att

upprätta en bygdeplan, vilken skall bygga på

underifrånperspektiv och lokal demokrati.

Glesbygdsverket och länsstyrelsen kan vara

överordnad myndighet.

Lanthandeln behövs för bygdens överlevnad, hävdas

det i motion 1998/99:N281 (s). Samhällets stöd i

form av driftsbidrag måste ses som en kortsiktig

lösning. Satsningar på kompetensutveckling i

landsbygdsbutikerna är mycket viktiga, sägs det i

motionen. Mentorskap för lanthandlare är under

uppbyggnad. Enligt motionärerna behövs det en

översyn av alla resurser och aktörer på området.

I motion 1998/99:N331 (c) föreslås att lokala

servicecentrum i småorter och glesbygdsområden

inrättas. I dessa skulle olika typer av samhällelig

service samordnas, t.ex. apotek, post, utlämning av

systemvaror, lokalt bankkontor etc. En

försöksverksamhet bör inledas i Glesbygdsverkets

regi, föreslås det i motionen. Planeringen och

utvecklingen bör ske i samråd med den lokala

utvecklingsgruppen.

Vissa kompletterande uppgifter

En samlad information om glesbygdshandeln finns

bl.a. i betänkandet Små företag och konkurrenslagen

(Ds 1998:72). Följande redovisning baseras på nämnda

betänkande.

Våren 1992 fanns det ca 1 300 dagligvarubutiker i

glesbygden, varav ungefär 1 140 var privata

(inklusive 130 servicebutiker i anslutning till

bensinstationer) och 100-200 kooperativa. Butikerna

omsatte i genomsnitt drygt tre miljoner kronor

inklusive moms. Den totala omsättningen i butikerna

uppgick till ca fyra miljarder kronor. Kedjornas

andelar av dagligvaruförsäljningen i glesbygden

uppgick år 1996 till 66 % för ICA och 7 % för

Konsum. Såväl ICA:s som Konsums strategi innefattade

en utveckling av glesbygds- och landsbygdshandeln,

investeringar för att göra landsbygdsbutiken till

ett servicecentrum, en ökad samverkan med andra

servicegivare, inte minst kommunerna, och en positiv

inställning till olika experiment för att förbättra

och utveckla handeln, t.ex. med hjälp av nya IT-

lösningar. Butikernas beställningar av varor skall

kunna göras med hjälp av Internet, angavs det från

KF. ICA förutsåg att ännu fler småbutiker kommer att

läggas ned under de närmaste åren, medan KF räknade

med att nedläggningen av butiker i glesbefolkade

områden kommer att avstanna. Det fanns enligt

betänkandet uppgifter som tydde på att det främst

var butiker på "halvdistans" från tätorterna som

läggs ned, inte butiker på större avstånd.

År 1997 påbörjade Konsumentverket ett pilotprojekt

avseende leveranssamordning av dagligvaror i

samverkan med bl.a. Länsstyrelsen i Västerbottens

län, kommuner och branschförbund.

Försöksverksamheten har varit lyckosam enligt den

regionalpolitiska propositionen våren 1998.

Regeringen har därefter uppdragit åt Konsumentverket

att initiera och driva ytterligare projekt med

samordnad varudistribution under åren 1998 och 1999.

Enligt det tidigare nämnda betänkandet fungerar

många handlare som ombud för Apoteksbolaget, Posten,

Systembolaget, ATG och AB Svenska Spel samtidigt som

de svarar för annan kommersiell service som

banktjänster och bensinförsäljning. Den ersättning

ombuden får av servicegivarna kan ge bättre

lönsamhet, men bara marginellt.

Utskottets ställningstagande

Gles- och landsbygdspolitiken, som är en viktig del

av regionalpolitiken, tar sikte på åtgärder inom

alla politikområden som syftar till att påverka den

regionala utvecklingen i glesbygds- respektive

landsbygdsområden. Bland målen för dessa åtgärder

märks särskilt intresset av att utveckla

förutsättningar för människor att bo kvar i dessa

områden.

Utskottet anser - i likhet med vad

arbetsmarknadsutskottet anförde i betänkande

1997/98:AU11 - att åtgärderna bör inriktas på att

bidra till tillväxt och sysselsättning och på att

upprätthålla viss kommersiell och offentlig service.

Det lokala initiativet, dvs. förankringen i regionen

eller bygden, spelar en viktig roll för att de

politiska besluten skall få ett faktiskt genomslag.

Således är åtgärder för byautveckling och uppmuntran

till byalag av stor betydelse för gles- och

landsbygden.

När det gäller hushållens tillgång till service är

det enligt utskottets mening viktigt att ha tillgång

till information, som kan ge signaler om

utvecklingen i olika avseenden går åt rätt eller fel

håll. I detta sammanhang kan noteras att regeringen

i april 1998 uppdrog åt Konsumentverket att i samråd

med Glesbygdsverket utveckla och upprätthålla en

databas med uppgifter om hushållens tillgång till

service samt årligen till regeringen redovisa hur

servicen utvecklas. En sådan databas bedöms dels

kunna möjliggöra uppföljning av hushållens tillgång

till service, dels kunna utgöra ett instrument för

att utveckla samordnade servicestrategier. Vidare

ges länsstyrelser, regionala självstyrelseorgan och

kommuner tillgång till bättre planeringsunderlag. De

serviceslag som i första hand skall kartläggas är

dagligvaru-, drivmedels- och postkontorsservice.

Dessutom skall en fullständig kartläggning av bank-,

systembolags- och apoteksservice samt en begränsad

kartläggning av spelombud och lantbrevbärarlinjer

göras. Databasen skall vara i drift senast den 1

januari 2000 och en slutrapport förväntas i februari

2000.

Utskottet har noterat att gles- och

landsbygdspolitiken särskilt skall utredas av

utredningen om den framtida regionalpolitiken. I

inledningen till detta betänkande har direktiven

till den regionalpolitiska utredningen

sammanfattats. I detta sammanhang kan ytterligare

tilläggas att kommittén särskilt skall behandla

glesbygdens och landsbygdens framtida

utvecklingsmöjligheter och vilken roll olika

näringar kan väntas få för sysselsättningen och den

ekonomiska tillväxten i dessa områden. Bland annat

skall kommittén belysa de särskilda behoven hos

mycket små företag - s.k. mikroföretag och

kooperativa företag - särskilda transportproblem och

andra eventuella infrastrukturproblem, betydelsen av

nya arbetsformer samt möjligheterna att öka

kunskapsnivån. Utskottet, som i övrigt hänvisar till

sammanfattningen av utredningsdirektiven, välkomnar

att dessa angelägna utredningsinsatser nu kommer

till stånd.

Utredningens arbete bör inte föregripas. Utskottet

avstyrker därför samtliga här behandlade

motionsyrkanden.

Skärgårdsfrågor

Motionerna

Centerpartiet anför i motion 1998/99:N337 att

skärgårdsboende skall ha möjlighet till större

inflytande över sin egen bygd, t.ex. genom

kommundelsnämnder eller ökat inflytande i den

kommunala planeringsprocessen. Vidare bör

skärgårdsbefolkningen ha rätt att initiera särskilda

skärgårdsråd, där myndigheterna och skärgårdsborna

kan samråda.

I Kristdemokraternas kommittémotion 1998/99:N274

framhålls att det måste vara ett riksintresse att

Sveriges skärgårdar kan hållas levande. Regeringen

bör enligt motionärerna formulera en samlad

nationell skärgårdspolitik. Vidare är det nödvändigt

att samordna olika statliga myndigheters verksamhet

i skärgårdsområdena, t.ex. Försvaret,

Kustbevakningen, Polisen och Posten. När en

myndighet genomför sina besparingar tenderar

kostnaderna att öka hos andra. Själva begreppet

skärgård borde vidgas till att gälla såväl

fastlandsremsan i typiska skärgårdsområden som öar

både med och utan broförbindelse. Sverige borde

verka för ett sådant skärgårdsbegrepp även inom EU,

anförs det i motionen.

Också i motion 1998/99:N231 (kd) tas begreppet

skärgård upp. Vidare pekar motionärerna på att en

besparing hos en myndighet kan leda till en

samhällsekonomisk förlust på grund av att man inte

ser helheten.

I motion 1998/99:N230 (c) specificeras att

begreppet skärgård ej bara får avse öar utan fast

förbindelse. Begreppet skärgårdskust bör avse öar

och kust vars befolkning är beroende av varandra.

Förutsättningarna för de permanentboende måste

förbättras, bl.a. med IT.

Goda kommunikationer måste skapas och vidmakthållas

för att skärgårdsboendet skall fungera, sägs det i

motion 1998/99:N237 (fp). Goda förutsättningar att

driva privata turistanläggningar måste skapas.

Motionärerna begär ett tillkännagivande om

skärgårdens och fjällvärldens betydelse.

I motion 1998/99:N338 (fp) anförs att regeringen

bör ändra bedömningsgrunderna för vad som är

glesbygd, så att skärgården ges samma möjligheter

till utveckling som övrig glesbygd. Vidare hävdas

att det behövs en samhällsgaranti för grundläggande

service i skärgården.

Vissa kompletterande uppgifter

I detta avsnitt redovisas rapporter angående

handlingsprogram för skärgården respektive

uppföljning av handlingsprogram. Vidare redogörs för

tidigare års riksdagsbehandling av motioner om ett

vidgat skärgårdsbegrepp och för en pågående

utredning om IT-frågor med regionalpolitiskt

perspektiv.

I Nationellt strategiskt handlingsprogram för

skärgården från år 1997 föreslog Glesbygdsverket

olika åtgärder för områdena Mark och vatten,

Näringsliv och försörjning, Bostäder, Service och

kommunikationer samt Lokalt utvecklingsarbete och

samhällsplanering.

I den regionalpolitiska propositionen 1997/98:62

från våren 1998 redovisades att det nationella

strategiska handlingsprogrammet för skärgården var

en av underlagsrapporterna till propositionen.

Glesbygdsverket hade enligt regleringsbrevet för

budgetåret 1998 i uppdrag att följa upp det

nationella handlingsprogrammet.

En sådan uppföljning har Glesbygdsverket nyligen

redovisat i rapporten med titeln Nationella

handlingsprogrammet för skärgården. Vad har hänt?

Vad bör ytterligare göras? (Rapport 31 december

1998). Enligt rapporten är det positivt att

regeringen på olika sätt har lyft fram

skärgårdsfrågorna: i den regionalpolitiska

propositionen, i arbetet med EG:s strukturfonder

genom Mål 5b Skärgård, LEADER II Skärgården,

Interreg m.m. Samtidigt ansåg verket att det var en

svårighet att regeringen inte har tagit ställning

till de specifika åtgärder som föreslogs i det

nationella strategiska handlingsprogrammet. I

rapporten redovisas Glesbygdsverkets bedömning av

vilka ytterligare insatser som behöver göras. För

att få en kontinuitet i arbetet ansåg verket att det

är önskvärt med en kontaktperson för skärgårdsfrågor

vid Näringsdepartementet. Ett flertal av de önskade

insatserna i övrigt bestod av ytterligare uppdrag

till Glesbygdsverket och andra aktörer bl.a. rörande

en strandskyddsutredning, en analys av den finska

modellen avseende en skärgårdslag, projekt på

fiskeområdet och ett klarläggande av definitionen av

skärgård. Vidare begärdes att skärgårdens

problematik särskilt skulle beaktas i regeringens

arbete med fastighetsbeskattning och

fastighetstaxering. Projektförslagen kommer att

utvecklas ytterligare i dialog med

Regeringskansliet, anfördes det i rapporten.

Motionsyrkanden om ett vidgat skärgårdsbegrepp ur

stödområdessynpunkt har avslagits av riksdagen våren

1995, hösten 1996 och våren 1998.

Arbetsmarknadsutskottet (bet. 1997/98:AU11) menade

att skärgården ses som en speciell typ av

landsbygdsområde och att länsstyrelserna för att

främja en enhetlig praxis vid bedömningen av vilka

områden som utgör glesbygd eller landsbygd skall

samråda med Glesbygdsverket och de angränsande

länens länsstyrelser. Arbetsmarknadsutskottet

anförde att den länsvisa bedömningen och det

redovisade samrådsförfarandet var en rimlig ordning.

Under sommaren 1998 beslutade regeringen om ett

uppdrag att utreda behov av informations- och

kommunikationsteknik (dir. 1998:61). Redovisning av

uppdraget skall ske senast den 11 juni 1999. Det

övergripande syftet med utredningsarbetet är att ge

en samlad bild av den nuvarande tillgången till

avancerad infrastruktur och i detta sammanhang

påvisa de faktorer som har betydelse för

utvecklingen. Utredaren skall enligt direktiven

kartlägga den befintliga informations- och

kommunikationstekniska infrastrukturen ur ett

regionalpolitiskt och socialt perspektiv.

Kartläggningen skall bl.a. belysa nuvarande

utbredning av fysiska transmissionsnät i Sverige med

avseende på kapacitet, täckning etc. Särskild vikt

skall läggas vid kommunernas pågående

infrastrukturutbyggnad liksom vid de olika

satsningar som görs på länsnivå. Vidare skall

utredaren identifiera eventuella könsskillnader och

de hinder som fortfarande finns när det gäller

funktionshindrade, äldre och eventuellt kvinnor. I

uppdraget ligger att utredaren skall bedöma

nuvarande och kommande behov av tillgång till

infrastruktur och i detta sammanhang påvisa inom

vilka regioner och för vilka personkategorier sådana

skillnader finns.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser i likhet med motionärerna och

arbetsmarknadsutskottet (bet. 1997/98:AU11) att de

som bor och arbetar i skärgården måste ha goda

villkor och att kommunikationer, service, skolor och

en levande turism har stor betydelse för skärgårdens

befolkning. Detta gäller både åretruntboende och de

som bor och arbetar i skärgårdarna sommartid.

När det gäller frågor om offentlig och annan

service har utskottet under avsnitten Statlig

verksamhet respektive Allmänna glesbygds- och

landsbygdsfrågor redovisat olika insatser och beslut

på området. Vad utskottet sagt i dessa sammanhang om

behov av helhetsperspektiv m.m. gäller naturligtvis

också i fråga om skärgårdarna och fjällvärlden. Som

redovisats i inledningen till detta betänkande

kommer utredningen om den framtida regionalpolitiken

också att ta upp frågor om grundläggande samhällelig

och kommunal service. Därutöver kommer - som ovan

redovisats - IT-frågorna att utredas även ur ett

regionalpolitiskt perspektiv.

Beträffande en skärgårdsplanerande myndighet

anförde näringsutskottet hösten 1998 i sitt

betänkande 1998/99:NU2 att utskottet inte var berett

att ställa sig bakom att en ny statlig myndighet -

såsom ett särskilt skärgårdsråd - inrättades för

samordningsändamål. Utskottet har inte ändrat

uppfattning i denna fråga.

När det gäller den i flera motionsyrkanden upptagna

frågan om definition av skärgård kan det noteras att

skärgårdsbegreppet har olika omfattning i olika

sammanhang. När det rör sig om avgränsningen av

målområde 5b för EG:s strukturfondsprogram inräknas

flertalet öar med bofast befolkning utan

broförbindelse (ca 30 000 invånare). I det

nationella strategiska handlingsprogrammet för

skärgården (från år 1997), sammanställt av

Glesbygdsverket, tillämpas emellertid en vidare

definition. Där avser begreppet skärgård såväl öar i

havsbandet och i insjövattendragen, med eller utan

fast vägförbindelse, som områden på fastlandet vilka

i övrigt kan jämföras med skärgården. Vidare kan det

konstateras att länsstyrelserna sedan tidigare har

kunnat avgränsa skärgårdsområden till att gälla både

öar med och utan broförbindelse. Länsstyrelsernas

avgränsning har betydelse för beslut om projektmedel

och landsbygdsstöd.

Utskottet vill till detta lägga att Glesbygdsverket

har aktualiserat frågan om en utredning av

skärgårdsbegreppet genom sin rapport till

regeringen. Något särskilt uttalande om

skärgårdsförhållandena, definition av

skärgårdsbegreppet, IT-frågor m.m. med anledning av

de här behandlade motionerna anser utskottet inte

vara nödvändigt. Samtliga här aktuella

motionsyrkanden avstyrks.

Regional näringspolitik

Motionerna

I motion 1998/99:N335 framhåller Vänsterpartiet att

tillväxtavtalen utgör ett steg i rätt riktning

samtidigt som de visar på de brister i demokratin

som finns på regional nivå. Vikten av ett

underifrånperspektiv betonas alltmer, vilket medför

att länsstyrelserna knappast är rätt organisation

att handha tillväxtavtalen. Det finns behov av en

demokratisk förankring, där man tar till vara den

lokala initiativkraften.

Enligt Centerpartiets uppfattning i motion

1998/99:N337 skall framtagandet av strategiska

utvecklingsplaner ske med ett brett partnerskap där

kommuner, landsting, länsstyrelser,

sektorsmyndigheter, näringslivets och de anställdas

organisationer m.fl. medverkar. De medel som ställs

till förfogande måste kunna hanteras med stort

självbestämmande, menar motionärerna. Vid

resursfördelningen måste den regionala problembilden

tillmätas stor betydelse.

I motion 1998/99:N269 (kd) redovisas att ÖSTSAM är

ett samarbetsprojekt mellan landstinget och de 13

kommunerna i Östergötland för gemensam politisk

ledning av ett antal definierade regionala

uppgifter. Målet för projektet är en kraftfull

region som attraherar kompetens och kapital och

därigenom ökar välståndet för invånarna, framhåller

motionären och förordar projektet som en lämplig

modell för regional utveckling. Den regionala

samverkan leds av en politisk styrgrupp bestående av

företrädare för kommunerna, landstinget och de

politiska partierna. I motionen hävdas att en

fördjupad demokrati möjliggörs.

Vissa kompletterande uppgifter

I 1998 års proposition om regional tillväxt (prop.

1997/98:62) lade regeringen fram förslag om ett

program för utarbetande av regionala tillväxtavtal.

Programmet syftar till att åstadkomma bättre

samverkan mellan organ som arbetar med tillväxt- och

sysselsättningsfrämjande åtgärder på såväl lokal och

regional som central nivå. Enligt propositionen

skulle länsstyrelserna respektive

självstyrelseorganen erbjudas att initiera, driva

och samordna arbetet tillsammans med det regionala

partnerskapet, dvs. näringslivet, kommuner,

landsting, stiftelser, handelskammare,

fackföreningar m.m.

Utarbetandet av de regionala tillväxtavtalen

planerades i tre etapper. Etapperna 1 och 2 avsåg

analys av regionernas styrkor och svagheter

respektive framtagande av utkast till program och

skulle utföras under år 1998. Vidare kunde förslag,

som syftar till att öka flexibiliteten i befintliga

regelverk, lämnas till regeringen i samband med

etapp 2. Under den tredje etappen, år 1999,

planerades förhandlingar mellan statens företrädare

och övriga aktörer om programmets slutliga innehåll

och finansiering. Arbetet skulle mynna ut i

regionala tillväxtavtal, vilka måste godkännas av

regeringen. De första avtalen beräknades träda i

kraft år 2000.

På arbetsmarknadsutskottets förslag ställde sig

riksdagen bakom propositionen i denna del.

Processen att ta fram tillväxtavtalen har därefter

påbörjats. Samtliga län förklarade sig intresserade

av att arbeta med tillväxtavtal. NUTEK fick

tillsammans med ett antal andra myndigheter, bl.a.

länsarbetsnämnder, den 20 maj 1998 i uppdrag av

regeringen att medverka vid överläggningar om

utarbetande av regionala tillväxtavtal. Senast den

15 maj 1999 skall NUTEK och övriga myndigheter till

regeringen redovisa vilka möjligheter och hinder

respektive myndighet ser med de regionala

tillväxtavtalen samt på vilket sätt myndigheten

hittills har medverkat i processen.

NUTEK skall också i enlighet med regeringsuppdrag

den 17 september 1998 ge metodstöd till länen i

frågor som rör analyser, prioriteringar m.m. i syfte

att underlätta regionernas framtagande av de program

som skall ligga till grund för tillväxtavtalen.

Utskottets ställningstagande

Enligt information från Regeringskansliet har i

mitten av januari 1999 nio län redovisat

delrapporter med förslag till regeländringar i

samband med arbetet på tillväxtavtalen till

regeringen. Förslagen spänner över ett brett fält,

bl.a. berörs socialförsäkringar,

kompetensförsörjning, konkurrensfrågor, regler för

företagsstöd och riskfinansiering. De

regeländringsförslag som länen lämnat studeras inom

Regeringskansliet, varefter avsikten är att bearbeta

vissa av dem så att eventuella regeringsförslag kan

läggas fram i den ekonomiska vårpropositionen för

senare behandling i riksdagen. Arbetsmässigt

samordnas hanteringen av tillväxtavtalsförslagen och

övriga förenklingsförslag inom småföretagspolitiken.

Utskottet ställer sig positivt till den typ av

nytänkande som tillväxtavtalen representerar. De är

ett led i den tillväxtpolitik som nu behövs.

Avsikten är att det regionala tillväxtkapitalet - ca

15 miljarder kronor - skall kunna användas med en ny

inriktning. Enligt utskottets uppfattning innebär

tillväxt-avtalen, enligt den modell som nu prövas,

en bestämd förskjutning i riktning mot mer lokalt

inflytande. Det ovan redovisade uppföljningsarbetet

har en stor betydelse. Om något i processen med

framtagandet av tillväxtavtal inte skulle visa sig

fungera helt effektivt, har man enligt utskottets

sätt att se vunnit viktiga erfarenheter för

framtiden. Även andra försök på detta område kan ge

sådant underlag. Med hänvisning till vad som anförts

avstyrks här aktuella motionsyrkanden.

Åtgärder i län och regioner

Motionerna

I det följande redovisas de motionsyrkanden som rör

förslag till åtgärder i särskilt angivna län och

regioner. Några av förslagen är besläktade med

sådana som arbetsmarknadsutskottet vid tidigare

tillfällen har behandlat och riksdagen har avslagit.

De yrkanden som motionärerna för fram handlar om att

insatser bör inriktas på specificerade delar av

landet. I många av motionerna åberopas regional

obalans med negativ befolkningsutveckling och svår

arbetsmarknadssituation.

För överskådlighetens skull redovisas yrkandena i

form av en sammanställning läns- eller i

förekommande fall regionvis.

----------------------------------------------------

Län/region Motion Förslag till åtgärder

----------------------------------------------------

Norrbottens 1998/99:N278 Ett särskilt program för

(v) fler jobb i Norrbotten

län bör utarbetas. Samarbete

mellan länsstyrelse,

kommuner, landsting,

näringslivsorganisationer,

universitet och

folkrörelser bör utgöra

grund.

----------------------------------------------------

----------------------------------------------------

Västernorr- 1998/99:N219 Yrk. 1. I motionen

lands län (m) förordas att en särskild

kommitté får lägga fram

förslag om statlig

utlokalisering till

Härnösand för att

kompensera bortfall av

statliga

arbetstillfällen där.

----------------------------------------------------

----------------------------------------------------

Dalarnas 1998/99:N214 Det behövs många nya och

län (m) växande privata företag.

Statliga verksamheters

regionalisering har

varit negativ för

Dalarna.

----------------------------------------------------

1998/99:N319 Vid lokalisering av

(s) statliga verksamheter

bör Dalarna beaktas. De

regionalpolitiska

stödformerna, stöd-

områdena och

myndighetsstrukturen på

området bör ses över.

----------------------------------------------------

1998/99:N327 Yrk. 5. Ett

(c) "Avestapaket" är

motiverat med hänsyn

till att Dalarna

drabbats hårt av

personalnedskärningar

vid stora företag, bl.a.

Avesta Sheffield AB.

----------------------------------------------------

----------------------------------------------------

Västmanlands1998/99:N306 Yrk. 1. Västmanland bör

län (s) bli föremål för en

särskild studie med

hänsyn till de stora

strukturförändringarna

som skett. Olika former

av insatser, bl.a.

regionalpolitiska,

behövs i länet.

Yrk. 2. Näringslivets

behov av kunskap och

förnyelse måste mötas.

Kompetensutvecklingen

bör stimuleras, bl.a.

bör den högre

utbildningen förstärkas.

----------------------------------------------------

----------------------------------------------------

Värmlands 1998/99:N286 Kommunikationer, god

län (s) sjukvård, utbildning

m.m. är förutsättningar

för utveckling. Vidare

krävs en helhetssyn i de

regionalpolitiska

besluten. Det nya

skatteutjämningssystemet

får inte missgynna

Värmland.

----------------------------------------------------

----------------------------------------------------

Bergslagen 1998/99:N305 Regionalpolitiskt stöd

(s) har varit till nytta men

inte kunnat medföra

något trendbrott. För

att bryta den negativa

trenden behövs

kommunikationer, högre

utbildning, välutbildad

arbetskraft m.m.

----------------------------------------------------

1998/99:N316 Det behövs initiativ och

(s) satsningar från både den

privata och den

offentliga sektorn för

att utveckla

besöksnäringen i

regionen. Ett

utvecklingscentrum för

besöksnäringen förordas.

----------------------------------------------------

----------------------------------------------------

Skåne län 1998/99:N202 Det behövs en utredning

(m) av den ekonomiska

potentialen i den s.k.

brozonen, som är belägen

mitt emellan fyra

universitet och en

flygplats.

----------------------------------------------------

1998/99:N314 För Kävlinge kommun är

(s) nedläggningen av

Barsebäcksverket

allvarlig. Lokalisering

av

Småföretagsuniversitetet

och Livsmedelsinstitutet

i Kävlinge kan ge

arbetstillfällen och

utgöra nationella

resurser.

----------------------------------------------------

----------------------------------------------------

Kalmar län 1998/99:N218 Statsmakterna bör vid

(c) ny- eller omorganisation

lokalisera statlig

verksamhet till Kalmar

län.

----------------------------------------------------

1998/99:N247 I motionen förordas ett

(c) antal

sysselsättningsfrämjande

åtgärder för fler

arbetstillfällen i

Kalmar län, bl.a. vad

gäller

småföretagsklimat,

energiomställning,

skatteåtgärder, bättre

villkor för uppfinnare

m.m.

----------------------------------------------------

----------------------------------------------------

Sydöstra 1998/99:N275 Yrk. 5. EG-stödet skulle

Sverige (c) ha kunnat vara större i

omfattning om den

nationella

medfinansieringen varit

tillräcklig. I sydöstra

Sverige behövs

decentraliserad

högskoleutbildning,

distansutbildning m.m.

----------------------------------------------------

----------------------------------------------------

Jönköpings 1998/99:N280 Insatser behövs för nya

län (s) arbetstillfällen i

Jönköpings län, t.ex.

satsning på

kompetensutveckling i

arbetslivet och regional

samverkan.

----------------------------------------------------

----------------------------------------------------

Söderman- 1998/99:T213 Yrk. 2. Det finns starka

lands län (m) skäl att skapa ett

länsövergripande

samarbete i naturliga

näringsregioner, t.ex.

Mälardalen, för att

främja sysselsättning

och tillväxt i Sörmland.

Yrk. 3. För att öka

nyföretagandet i

Sörmland bör

länsstyrelsen skapa ett

starkare samarbete

mellan parter som

nyföretagarcentrum,

ALMI-företag,

handelskamrar m.fl.

----------------------------------------------------

----------------------------------------------------

Stockholms 1998/99:N338 Yrk. 2. En ordentlig

län (fp) satsning på företagandet

skulle bidra till att

förstärka Stockholm som

ett centrum i

Östersjöregionen.

----------------------------------------------------

Utskottets ställningstagande

Regionalpolitiken skall enligt de nu gällande målen

inriktas på att skapa förutsättningar för uthållig

ekonomisk tillväxt, rättvisa och valfrihet, så att

likvärdiga levnadsvillkor skapas för medborgarna i

hela riket. Utskottet konstaterar att enkom de

åtgärder som vidtas inom utgiftsområde 19 Regional

utjämning och utveckling inte kan lösa de

regionalpolitiska problemen. Insatser krävs inom

många olika politikområden, såsom exempelvis

arbetsmarknads-, närings-, utbildnings- och

kommunikationsområdena. Ett regionalpolitiskt

helhetsperspektiv eftersträvas av såväl regeringen

som motionärerna. Den tidigare redovisade

utredningen om den framtida regionalpolitiken (dir.

1999:2) kan förväntas ge nytt underlag på det

regionalpolitiska området.

Enligt utskottets mening kan de redovisade

motionsyrkandena inte utgöra underlag för riksdagens

initiativ inom något av de områden som utpekas i

motionerna. Utskottet hänvisar därför till sin

principiella uppfattning att de åtgärder och

insatser som begärs för olika delar av landet får

prövas inom ramen för de möjligheter som anförtrotts

de regionala organen samt i förekommande fall NUTEK

och Glesbygdsverket. Även EG:s strukturfondsstöd bör

tas in i denna bild.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här

aktuella motionsyrkanden.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmän inriktning av

regionalpolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:N237

yrkandena 3, 6, 7, 10 och 12, 1998/99:N238

yrkande 9, 1998/99:N274 yrkandena 1, 2 och 7-9,

1998/99:N310 och 1998/99:N337 yrkandena 1-3, 8,

18 och 26 och med avslag på motionerna

1998/99:N248, 1998/99:N282, 1998/99:N285,

1998/99:N327 yrkande 3, 1998/99:N335 yrkandena

1, 4, 12 och 13 och 1998/99:N338 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

res. 1 (s, mp)

res. 2 (v)

2. beträffande återförande av del av

vattenkraftsvinster

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N232, 1998/99:N265,

1998/99:N283, 1998/99:N327 yrkande 7,

1998/99:N335 yrkande 15 och 1998/99:N337 yrkande

23,

res. 3 (v, c, mp)

3. beträffande statlig verksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N221, 1998/99:N237

yrkande 13, 1998/99:N250, 1998/99:N274 yrkandena

3 och 4, 1998/99: N275 yrkandena 11 och 12,

1998/99:N323, 1998/99:N327 yrkandena 1 och 2 och

1998/99:N337 yrkandena 9 och 10,

res. 4 (m, kd, c, fp)

4. beträffande allmänna glesbygds- och

landsbygdsfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N266, 1998/99:N267,

1998/99:N274 yrkandena 15 och 16, 1998/99:N281,

1998/99:N331 yrkandena 1 och 2 och 1998/99:N335

yrkande 10,

5. beträffande skärgårdsfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N230 yrkandena 1 och

2, 1998/99:N231 yrkandena 1-3, 1998/99:N237

yrkande 11, 1998/99: N274 yrkandena 19-21,

1998/99:N337 yrkande 24 och 1998/99:N338 yrkande

3,

6. beträffande regional näringspolitik

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N269, 1998/99:N335

yrkande 17 och 1998/99:N337 yrkande 20,

res. 5 (m, kd, fp) -

motiv.

7. beträffande åtgärder i län och

regioner

att riksdagen

a) avslår motion 1998/99:N278 (Norrbottens

län),

b) avslår motion 1998/99:N219 yrkande 1

(Västernorrlands län),

c) avslår motionerna 1998/99:N214,

1998/99:N319 och 1998/99: N327 yrkande 5

(Dalarnas län),

d) avslår motion 1998/99:N306 (Västmanlands

län),

e) avslår motion 1998/99:N286 (Värmlands län),

f) avslår motionerna 1998/99:N305 och

1998/99:N316 (Bergslagen),

g) avslår motionerna 1998/99:N202 och

1998/99:N314 (Skåne län),

h) avslår motionerna 1998/99:N218 och

1998/99:N247 (Kalmar län),

i) avslår motion 1998/99:N275 yrkande 5

(Sydöstra Sverige),

j) avslår motion 1998/99:N280 (Jönköpings

län),

k) avslår motion 1998/99:T213 yrkandena 2 och

3 (Södermanlands län),

l) avslår motion 1998/99:N338 yrkande 2

(Stockholms län).

Stockholm den 16 februari 1999

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro

Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s), Lennart

Beijer (v), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson (m),

Nils-Göran Holmqvist (s), Marie Granlund (s),

Gunilla Wahlén (v), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell

(m), Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström (c), Eva

Flyborg (fp), Anne Ludvigsson (s), Karl Gustav

Abramsson (s) och Harald Bergström (kd).

Reservationer

1. Allmän inriktning av regionalpolitiken

(mom. 1)

Barbro Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand (s),

Nils-Göran Holmqvist (s), Marie Granlund (s),

Ingegerd Saarinen (mp), Anne Ludvigsson (s) och Karl

Gustav Abramsson (s) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i

avsnittet om allmän inriktning av regionalpolitiken

som börjar med "Utskottet välkomnar" och slutar med

"utskottets ställningstagande " bort ha följande

lydelse:

Utskottet vill uttrycka sin stora

tillfredsställelse över att utredningen om den

framtida regionalpolitiken, vars direktiv refererats

i inledningen till betänkandet, nu har inletts.

Utskottet ser positivt på att direktiven är relativt

vida och inbegriper många av de frågor som kan få

nya lösningar i och med att väsentliga förändringar

skett i förutsättningarna för att bedriva

regionalpolitik i Sverige.

Såsom anges i direktiven består dessa förändringar

bl.a. av den accelererande utvecklingen av

produktions- och informationstekniken, den alltmer

internationaliserade ekonomin och Sveriges

anslutning till Europeiska unionen. Med detta breda

anslag i direktiven, som också inbegriper att

analysera regionalpolitikens effekter och lämna

förslag till övergripande mål och effektmål för den

framtida regionalpolitiken, är det givet att

utredningen har fått relativt lång tid på sig.

Givetvis måste åtgärder som förbättrar den regionala

balansen kunna vidtas under utredningens gång.

Vidare har utskottet noterat att de av utskottet

liksom av arbetsmarknadsutskottet tidigare gjorda

påpekandena inför det planerade utredningsarbetet

har tagits in i direktiven och kommer att ingå som

uppgifter för kommittén. Det gäller exempelvis

införlivandet av glesbygds- och landsbygdsfrågorna i

utredningsuppdraget, liksom önskemålen om att de

regionalpolitiska målen skall vara uppföljningsbara

för beslutsfattarna och om en genomlysning av

sambanden mellan tillväxt, konkurrenskraft och

regional balans. Vidare skall kommittén - i enlighet

med utskottets önskemål - i alla väsentliga frågor

beakta hur den framtida regionalpolitiken kan bidra

till ekologisk hållbar utveckling samt till

jämställdhet mellan kvinnor och män.

Många av de frågor som motionärerna pekar på ingår

i det uppdrag som har givits till kommittén. Det

sägs i direktiven att regionalpolitiken skall bidra

till att öka den ekonomiska tillväxten i landet

genom att bl.a. stödja ett i den internationella

konkurrensen lönsamt näringsliv. Driftstöden skall

övervägas från effektivitets- och konkurrenssynpunkt

med beaktande av EG:s statsstödsregler. Vidare skall

kommittén ge förslag i frågan om grundläggande

samhällelig och kommunal service i ett glesbygds-

och landsbygdsperspektiv. Också kvinnoperspektivet

ingår som en väsentlig del i direktiven.

I motion 1998/99:N310 (m) har frågan om

konkurrenssnedvridande stöd aktualiserats. Enligt

utskottets sätt att se är det viktigt att i

framtiden förhindra att företagsstöd kan sätta

konkurrensen ur spel på ett sådant sätt att företag

utan stöd slås ut. Utskottet utgår från att denna

fråga analyseras av utredningen med syfte att strama

upp politiken på detta område.

Vidare har de i motionerna berörda demokrati- och

integrationsfrågorna aktualiserats av den

parlamentariska regionkommittén (PARK).

Delbetänkandet Regional frihet och statligt ansvar -

en principiell diskussion (SOU 1998:166) har

refererats i inledningen till detta betänkande.

Enligt utskottets uppfattning bör frågor om

demokrati på olika nivåer tas upp i detta sammanhang

och inte enbart ur regionalpolitisk synpunkt.

När det gäller frågor som vikten av utbildning och

kultur inom ramen för regionalpolitiken har

utskottet ingen annan uppfattning än motionärerna.

Utskottet vill - i likhet med vad

arbetsmarknadsutskottet tidigare gjort - starkt

betona utbildningens och kulturens betydelse för

regional utveckling. Det är en allmän bedömning att

dagens och morgondagens arbetsmarknad kräver alltmer

kvalificerad och återkommande utbildning. Nya och

kvalificerade arbetsuppgifter tillkommer där

högskoleutbildning krävs samtidigt som

okvalificerade arbetsuppgifter försvinner. Det finns

vidare skäl att framhålla kulturens roll som bärare

av "kulturell" infrastruktur och som

lokaliseringsfaktor. Inte minst för kvinnor spelar

tillgängligheten till kultur stor roll. I det

föregående har redovisats vissa uppgifter

beträffande distansutbildning respektive nya lokala

och regionala utvecklingsprojekt inom kulturområdet.

Utskottet anser vidare att det är positivt att även

kultursatsningar kan ingå i de nya regionala

tillväxtavtalen. Mot bakgrund av det pågående

arbetet ser utskottet inget behov av ett

tillkännagivande till regeringen på detta område.

När det gäller utvecklingen i fråga om

resurscentrum för kvinnor sade utskottet i sitt

yttrande till arbetsmarknadsutskottet våren 1998

(yttrande 1997/98:NU6y) att med hänsyn till att det

fortfarande var en försöksverksamhet med Nationellt

resurscentrum under åren 1998 och 1999 förutsatte

näringsutskottet att verksamheten skulle utvärderas

därefter. Enligt utskottets sätt att se är det

naturligt att redovisa en sådan utvärdering i

samband med planer att förändra organisationen av

verksamheten. Som tidigare nämnts har regeringen

uppdragit åt NUTEK att redovisa insatser och

resultat av verksamheten i sin årsredovisning för år

1999.

De i ett motionsyrkande berörda

konkurrensförhållandena inom jordbruket har ett

antal olika aspekter. Utskottet konstaterar dock att

yrkanden av detta slag hanteras i miljö- och

jordbruksutskottet respektive i skatteutskottet och

har erfarit att sakfrågorna i det här aktuella

motionsyrkandet aktualiseras i dessa utskott.

Utan att gå in på samtliga de spörsmål som tas upp

i motionerna kan utskottet sammanfattningsvis

konstatera att många frågor kommer att få en

grundlig belysning i den kommande utredningen om den

framtida regionalpolitiken. Enligt utskottets mening

bör detta ytterligare beslutsunderlag få utgöra

grund för eventuella förändringar. Med hänvisning

till vad som nu anförts avstyrker utskottet samtliga

i avsnittet upptagna motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande allmän inriktning av

regionalpolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N237 yrkandena 3, 6,

7, 10 och 12, 1998/99:N238 yrkande 9,

1998/99:N248, 1998/99:N274 yrkandena 1, 2 och

7-9, 1998/99:N282, 1998/99:N285, 1998/99:N310,

1998/99:N327 yrkande 3, 1998/99:N335 yrkandena

1, 4, 12 och 13, 1998/99:N337 yrkandena 1-3, 8,

18 och 26 och 1998/99:N338 yrkande 1.

2. Allmän inriktning av regionalpolitiken

(mom. 1)

Lennart Beijer och Gunilla Wahlén (båda v) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i

avsnittet om allmän inriktning av regionalpolitiken

som börjar med "Utskottet välkomnar" och slutar med

"utskottets ställningstagande" bort ha följande

lydelse:

Utskottet vill uttrycka sin stora

tillfredsställelse över att utredningen om den

framtida regionalpolitiken, vars direktiv refererats

i inledningen till betänkandet, nu har inletts.

Utskottet ser positivt på att direktiven är relativt

vida och inbegriper många av de frågor som kan få

nya lösningar i och med att väsentliga förändringar

skett i förutsättningarna för att bedriva

regionalpolitik i Sverige.

Såsom anges i direktiven består dessa förändringar

bl.a. av den accelererande utvecklingen av

produktions- och informationstekniken, den alltmer

internationaliserade ekonomin och Sveriges

anslutning till Europeiska unionen. Med detta breda

anslag i direktiven, som också inbegriper att

analysera regionalpolitikens effekter och lämna

förslag till övergripande mål och effektmål för den

framtida regionalpolitiken, är det givet att

utredningen har fått relativt lång tid på sig.

Givetvis måste åtgärder som förbättrar den regionala

balansen kunna vidtas under utredningens gång.

Hela arsenalen av regionalpolitiska stöd kommer att

utvärderas. Därigenom kan en ny regionalpolitik

inriktas på att stärka den regionala

utvecklingskraften snarare än att utbetala

driftsbidrag. Alla regioner är i behov av tillväxt.

Även om staten kan bidra med ett antal verktyg måste

den viktigaste kraften dock komma från regionen

själv. Underifrånperspektivet bör vara vägledande.

Detta innebär att inflytande, delaktighet och makt

skall förskjutas i riktning mot den lokala nivån.

I motion 1998/99:N310 (m) har frågan om

konkurrenssnedvridande stöd aktualiserats. Enligt

utskottets sätt att se är det viktigt att i

framtiden förhindra att företagsstöd kan sätta

konkurrensen ur spel på ett sådant sätt att företag

utan stöd slås ut. Utskottet utgår från att denna

fråga analyseras av utredningen med syfte att strama

upp politiken på detta område.

På ett område vill utskottet betona att

utredningsdirektiven bör förtydligas. Det gäller

genusperspektivet i regionalpolitiken. Direktivens

målsättning att förslagen skall bidra till ökad

jämställdhet mellan kvinnor och män är alltför

allmänt hållen. Enligt utskottets mening bör det

klart framgå att målet är att regionala stöd skall

riktas till kvinnor i lika stor omfattning som till

män. I dessa frågor delar utskottet den uppfattning

som framförs i motion 1998/99:N335 (v).

När det gäller den allmänna inriktningen av

regionalpolitiken anser utskottet vidare att

verksamheten med nationella och regionala

resurscentrum bör utvecklas och garanteras en

långsiktig finansiering. Länsstyrelserna och de

regionala självstyrelseorganen bör svara för

basverksamheten i regionala resurscentrum och

kommunerna på motsvarande sätt vara huvudman för

lokala resurscentrum. Utskottet utgår från att en

permanent finansiering kommer att föreslås i

budgetpropositionen som avser år 2000.

Utskottet tillstyrker motion 1998/99:N335 (v) i

berörda delar. Övriga behandlade motioner avstyrks i

aktuella delar i den mån kraven inte tillgodoses

genom utskottets ställningstagande. Vad utskottet

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande allmän inriktning av

regionalpolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N335 yrkandena

12 och 13 och med avslag på motionerna

1998/99:N237 yrkandena 3, 6, 7, 10 och 12,

1998/99:N238 yrkande 9, 1998/99:N248,

1998/99:N274 yrkandena 1, 2 och 7-9,

1998/99:N282, 1998/99:N285, 1998/99:N310,

1998/99:N327 yrkande 3, 1998/99:N335 yrkandena 1

och 4, 1998/99:N337 yrkandena 1-3, 8, 18 och 26

och 1998/99:N338 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Återförande av del av

vattenkraftsvinster (mom. 2)

Lennart Beijer (v), Gunilla Wahlén (v), Ingegerd

Saarinen (mp) och Åke Sandström (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

återförande av del av vattenkraftsvinster bort ha

följande lydelse:

Med anledning av de motioner som tar upp frågan om

återförande av del av vinsterna från

vattenkraftsproduktionen till de producerande länen

vill utskottet instämma i att det är av stor vikt

att denna fråga noggrant studeras. Utskottet vill i

detta sammanhang inte binda sig för vilken metod som

kan vara mest lämplig eller hur stor del av

vattenkraftsvinsterna som bör återföras. Mot denna

bakgrund anser utskottet att den nyligen beslutade

utredningen om den framtida regionalpolitiken bör

ges tilläggsdirektiv att studera frågan och lägga

fram förslag till metoder för att återföra en del av

vinsterna. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande återförande av del av

vattenkraftsvinster

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:N232,

1998/99:N265, 1998/99:N283, 1998/99:N327 yrkande

7, 1998/99: N335 yrkande 15 och 1998/99:N337

yrkande 23 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

4. Statlig verksamhet (mom. 3)

Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson

(m), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Åke

Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Harald Bergström

(kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

statlig verksamhet bort ha följande lydelse:

Utskottet vill betona att statsmakterna måste ha en

helhetssyn på den regionala utvecklingen. Såväl inom

den lilla som inom den stora regionalpolitiken bör

en klar regionalpolitisk linje utformas. Detta bör

även gälla verksamheter där staten har ett

ägaransvar. Sektorsvisa kortsiktiga

rationaliseringar och besparingsiver bör inte få

medföra onödiga nedläggningar av statliga funktioner

och service. I denna fråga delar utskottet den

uppfattning som förs fram i motion 1998/99:N237

(fp).

Statlig verksamhet bör i stället präglas av

helhetssyn och tvärsektoriella avvägningar. Beslut

om omstruktureringar och liknande bör föregås av

breda och noggranna konsekvensanalyser. Innebörden

av detta är att de statliga verken och myndigheterna

har och måste ha ett regionalpolitiskt ansvar.

Vid sidan av de allmänna reglerna i den nya

förordningen (1998:1634) om regionalt

utvecklingsarbete bör - såsom föreslås i motion

1998/99:N274 (kd) - instruktionerna till olika

statliga sektorers verksamhet innehålla direktiv om

att det skall finnas en helhetssyn, där de regionala

faktorerna vägs in i beslutsfattandet.

Vid nedläggningar och neddragningar av statlig

verksamhet måste länsstyrelserna ges större

möjligheter att samordna och påverka.

När det gäller lokalisering och utlokalisering av

statliga myndigheter m.m. delar utskottet den

uppfattning som kommer till uttryck i motion

1998/99:N221 (fp), nämligen att de riktlinjer som

finns för utlokalisering av myndigheter m.m. inte

får bli tomma ord. Regeringen bör därför dels se

över tillämpningen av gällande riktlinjer, dels

utreda om dessa riktlinjer fyller kraven. Utskottet

anser i likhet med motionärerna bakom motion

1998/99:N337 (c) att det krävs en mer kraftfull

politik på detta område. Med hänvisning till att

direktiven för den nyligen beslutade

regionalpolitiska utredningen också tar upp statens

roll i den framtida regionalpolitiken samt att

kommitténs arbete bl.a. bör bygga på Reko-Stat-

utredningens arbete (SOU 1997:13) utgår utskottet

från att utlokaliseringsfrågorna penetreras noggrant

inom utredningens ram.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna

1998/99:N274 (kd), 1998/99:N275 (c), 1998/99:N323

(c), 1998/99:N337 (c), 1998/99:N221 (fp) och

1998/99:N237 (fp) i aktuella delas bör ges

regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden

avstyrks i den mån de inte tillgodoses genom

utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande statlig verksamhet

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:N221,

1998/99: N237 yrkande 13, 1998/99:N274 yrkandena

3 och 4, 1998/99:N275 yrkandena 11 och 12,

1998/99:N323 och 1998/99:N337 yrkandena 9 och 10

och med avslag på motionerna 1998/99:N250 och

1998/99:N327 yrkandena 1 och 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Regional näringspolitik (mom. 6,

motiveringen)

Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson

(m), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Eva

Flyborg (fp) och Harald Bergström (kd) anser att

utskottets ställningstagande i avsnittet om regional

näringspolitik bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är inte planer och

politisk styrning huvudspåret för främjande av den

tillväxt vårt land är i så trängande behov av. I

beskrivningen av tillväxtavtalets möjligheter är

regeringen överdrivet optimistisk.

De resurser varje län anses kunna förhandla om

förefaller att omfatta mycket mer än vad som i

realiteten är förhandlingsbart. Utskottet anser att

tillväxtavtalen är ett sätt att gruppera om de

statliga bidragen men är inte helt övertygat om att

denna omgruppering kommer att leda till andra

förändringar än en viss osäkerhet om vilka regler

som gäller för företagsamhet m.m.

Den regelförenkling som eftersträvas bör genomföras

vare sig det sker inom processen med tillväxtavtal

eller inom det rådande systemets ram.

Utskottet vill ändå inte utesluta möjligheten att

tillväxtavtalen kan få vissa positiva effekter i

fråga om samverkan och tillväxtinriktade

nysatsningar inom länen.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrks här

aktuella motionsyrkanden.