Bet. 1998/99:NU8

Näringsutskottets betänkande

1998/99:NU08

Vissa energipolitiska frågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

NU8

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels 17 motioner från allmänna motionstiden med

yrkanden om vissa energipolitiska frågor,

dels en motion som väckts med anledning av

proposition 1997/98:159 om genomförande av

Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma

regler för den inre marknaden för el, m.m.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats

av företrädare för Statens energimyndighet. Vidare

har en skrivelse inkommit.

Sammanfattning

I betänkandet avstyrks samtliga motioner. Under

avsnittet om energipolitikens riktlinjer framhåller

utskottet att energiomställningen är nödvändig för

att åstadkomma en hållbar utveckling och tillväxt.

Målsättningen är att successivt föra oss ut ur

beroendet av uran- och fossilbränslebaserad

energiproduktion och att ett nytt energisystem skall

grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara,

energikällor samt på en effektiv energianvändning.

Utskottet påminner om att staten avsätter betydande

resurser i ett energiomställningsprogram i syfte att

nå dessa mål. Det erinras om att 1997 års

energipolitiska beslut innebär att omställningen

till en mer ekologiskt hållbar produktion av el

skall ske på sådant sätt att svensk industri och

samhällslivet i övrigt tillförsäkras el till

internationellt konkurrenskraftiga priser.

I en reservation (m, fp) betonas energipolitikens

strategiska roll för att nå övergripande mål som

konkurrenskraft, god miljö och välfärd. Beslutet om

en förtida kärnkraftsavveckling anses vara illa

underbyggt, och reservanterna känner stor oro för

inriktningen på energipolitiken som man menar kan

komma att skada Sverige som industrination. Det

anförs att avställningen av kärnkraftsreaktorer

kommer att medföra ett försämrat konkurrensläge för

den elintensiva industrin och skapa negativa

effekter för de olika regioner som är starkt

beroende av denna industri. Riksdagsbesluten om en

förtida kärnkraftsavveckling och införandet av lagen

om kärnkraftens avveckling måste därför upphävas,

lyder budskapet.

Företrädarna för Kristdemokraterna anför även de

att en ny energipolitik bör utarbetas. Långsiktigt

skall, sägs det, Sveriges energiförsörjning baseras

på inhemska förnybara energikällor och bränslen.

Strävan skall vara att möjliggöra en successiv

avveckling av kärnkraftsreaktorer genom elsparande

och nyproduktion av el från förnybara energikällor.

Eleffektivisering och utveckling av förnybar

elproduktion skall på sikt göra kärnkraft obehövlig,

liksom energisystem som bygger på fossila bränslen.

Även företrädaren för Miljöpartiet förordar i en

reservation en annan inriktning på energipolitiken.

Här sägs att energisystemet måste genomgå en total

omställning som innebär att kärnkraften slutgiltigt

är avvecklad till år 2010 och att elproduktionen

sker med förnybara energislag. Under de närmaste fem

åren bör minst tre kärnkraftsreaktorer stängas,

samtidigt som koldioxidutsläppen från energisektorn

skall minska. Målsättningen skall vara att minska

användningen av fossila bränslen med minst 80 %.

I en annan del av betänkandet konstaterar utskottet

att även om naturgasen är det minst miljöstörande

fossila bränslet är det inte aktuellt med en

storskalig introduktion av naturgas eller en ny

naturgasledning genom Sverige. Däremot kan det

befintliga naturgasnätet utnyttjas effektivare. I en

reservation (m, kd, fp, mp) anförs att alla planer

på en storskalig introduktion av naturgas måste

avvisas; en sådan ökad användning av naturgasen

skulle leda till en väsentlig ökning av

koldioxidutsläppen och omintetgöra koldioxidmålet.

I fråga om nätavgifternas storlek välkomnar

utskottet det utvecklingsarbete som har initierats

hos Energimyndigheten i syfte att förbättra

metodiken för uppföljning och kontroll av

nätföretagen. Samtidigt konstateras att det måste

ankomma på regeringen att vidta erforderliga

åtgärder om utvecklingen så föranleder. I en

reservation (m, kd, fp) riktas kritik mot att den

kontroll av nätverksamheten som har utövats av

nätmyndigheten inte har varit, eller är,

tillräcklig. Den bristande tillsynen har lett till

att alltför många kundkategorier fått betala

oskäligt höga nätavgifter, lyder omdömet i

reservationen.

I övrigt behandlas i betänkandet - med

reservationer (m, kd, fp; c, mp; mp) - effekterna av

avveckling av Barsebäcksverket, det s.k.

tankeförbudet i kärntekniklagen, miljöpåverkan av en

ökad biobränsleanvändning och den statliga

styrningen av Vattenfall AB. Slutligen avstyrks ett

motionsyrkande om att kärnkraftsreaktorerna skall

vara avstängda i samband med årsskiftet 1999/2000.

Detta yrkande får stöd i en reservation (mp).

Motionerna

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas

här är följande:

1998/99:MJ605 av Tuve Skånberg m.fl. (kd) såvitt

gäller yrkandet (9) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

energiforskning vad gäller

demonstrationsanläggningar för att i full skala

pröva förgasningsteknik, solceller respektive

värmepumpsteknik.

1998/99:MJ749 av Lennart Daléus m.fl. (c) såvitt

gäller yrkandet (9) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

kärnkraftens avveckling.

1998/99:MJ803 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt

gäller yrkandet (6) att riksdagen hos regeringen

begär en miljökonsekvensbeskrivning för avvecklingen

av Barsebäck.

1998/99:N208 av Ingvar Eriksson och Olle Lindström

(m) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär en bred

miljökonsekvensanalys av vad den aviserade

kärnkraftsavvecklingen innebär för miljön i enlighet

med vad som anförts i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ökade koldioxidutsläpp vid en

kärnkraftsavveckling i Sverige.

1998/99:N220 av Per-Samuel Nisser och Jan-Evert

Rådhström (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den förtida avvecklingen av kärnkraft och

dess negativa påverkan på Värmlands framtid.

1998/99:N226 av Ewa Thalén Finné m.fl. (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om Skånes

energiförsörjning.

1998/99:N228 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om energipolitikens betydelse för

den ekonomiska utvecklingen,

2. godkänner riktlinjer för energipolitiken i

enlighet med vad som anförts i motionen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om effektivisering och hushållning

med energi,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om fortsatt användning av s.k.

avkopplingsbara elpannor,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om energiforskningens betydelse,

9. beslutar upphäva det s.k. tankeförbudet i 6 §

kärntekniklagen i enlighet med vad som anförts i

motionen,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om hushållens energikostnader,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om industrins elkostnadsläge,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om energipolitikens

regionalpolitiska effekter,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utslagning av arbetsplatser vid

en förtida avveckling av kärnkraften,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att utslaget i 1980 års

folkomröstning bör följas,

15. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om energipolitikens nya

förutsättningar på en avreglerad elmarknad,

16. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kärnkraft på marknadens villkor,

17. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om riskerna för kärnsäkerheten vid

en förtida avveckling av svensk kärnkraft,

19. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kärnkraftens kostnader,

21. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om miljöeffekterna av ökad

elimport,

23. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om storskalig biobränsleanvändning,

24. hos regeringen begär en utredning av

miljökonsekvenserna vid en storskaligt ökad

biobränsleanvändning i enlighet med vad som anförts

i motionen,

26. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en storskalig

fossilgasintroduktion i Sverige,

31. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Vattenfalls oberoende och

affärsmässighet,

32. hos regeringen begär förslag om breddning av

ägandet i Vattenfall AB i enlighet med vad som

anförts i motionen,

34. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vikten av besked rörande de

långsiktiga förutsättningarna för att investera i

industriell verksamhet i Sverige.

1998/99:N239 av Sven Bergström och Kenneth Johansson

(c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en

avvecklingsplan för den kärnkraft som staten äger

genom Vattenfall AB.

1998/99:N241 av Göran Hägglund m.fl. (kd) såvitt

gäller yrkandena att riksdagen

1. godkänner vad i motionen anförts om riktlinjer

för energipolitiken,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om energipolitiska insatser på

klimatområdet, såväl nationellt som internationellt,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för att minska

elanvändningen,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en miljökonsekvensanalys om

effekterna av ökat biobränsleuttag från skogen,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utveckling av teknik för

framtidens energisystem,

10. beslutar att upphäva 6 § kärntekniklagen

(1984:3) med anledning av vad som anförts i

motionen.

1998/99:N246 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utveckla

energipolitiken i ekologiskt uthållig riktning.

1998/99:N261 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt

gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

energipolitiken.

1998/99:N293 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om olämpligheten i

en fossilgassatsning i Sydsverige.

1998/99:N294 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att utveckla små

vattenkraftsstationer.

1998/99:N301 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att nödvändiga

åtgärder vidtas för att de svenska

kärnkraftsreaktorerna skall vara stoppade under

timmarna kring årsskiftet 1999/2000.

1998/99:N312 av Sören Lekberg och Marianne Carlström

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av förstärkt tillsyn av de naturliga

monopolen på energimarknaden.

1998/99:N313 av Harald Bergström m.fl. (kd, m, fp)

vari yrkas att riksdagen beslutar upphäva 6 §

kärntekniklagen (1984:3).

1998/99:N320 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av att intensifiera

utvecklingsarbetet för att öka bioenergins del av

energiförsörjningen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att inom bioenergiområdet

tillskapa ett kompetenscentrum med

distansarbetsmetod som kan verka inom det

geografiska område som utgör skogslänen.

Den motion som väckts med anledning av proposition

1997/98:159 och som behandlas här är

1997/98:N23 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en skatteväxling så att

elproduktionen betalar sina faktiska kostnader,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att miljöhänsyn aldrig får

underställas ekonomisk hänsyn,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att energieffektivisering i alla

koncessioner skall finnas som ett prioriterat

uppdrag,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att sälja Vattenfalls innehav av

vattenkraftverk till de landsting inom vars områden

verken är belägna.

Utskottet

Riktlinjer för energipolitiken

Motionerna

I motion 1998/99:N294 (s) påpekas att många små

vattenkraftsstationer som en gång elektrifierade den

svenska landsbygden i dag står tysta och övergivna.

Motionärerna hänvisar till att det fram till 1950-

talet fanns ca 4 000 sådana stationer i Sverige. Nu

är bara 1 200 av dem i drift och många mindre

vattenkraftstillgångar står därmed outnyttjade, sägs

det. I motionen åberopas uppgifter från Vattenfall

AB som säger att det finns en beräknad potential i

energitillförseln från outnyttjade verk om ca 4 TWh.

Med hjälp av modern data- och teleöverföring kan,

anförs det, driftskostnaderna för de små

vattenkraftverken minskas och möjliggöra att denna

miljövänliga kraft tas till vara på ett bättre sätt

än vad som sker i dagsläget.

I motion 1998/99:N228 (m) sägs att energipolitiken

är ett instrument för att nå övergripande mål som

konkurrenskraft, god miljö och välfärd. Motionärerna

anser att beslutet om en förtida

kärnkraftsavveckling är illa underbyggt och att

varken det svenska folket eller dess representanter

i riksdagen fått kännedom om avvecklingens

konsekvenser i olika avseenden. Det hävdas att

avvecklingen innebär en gigantisk kapitalförstöring,

som hotar jobben, miljön och vår levnadsstandard.

Farhågor framförs för att den nuvarande inriktningen

på energipolitiken kommer att innebära kraftiga

fördyringar för de svenska hushållen. Även svensk

industri, fortsätter motionärerna, kommer att

drabbas hårt i form av ett försämrat konkurrensläge.

Osäkerheten om den svenska energipolitiken leder

till en bestående oklarhet om de långsiktiga

förutsättningarna för att bedriva industriell

verksamhet i Sverige. Dessutom riskerar en förtida

kärnkraftsavveckling att få allvarliga regionala

konse-kvenser. I motionen görs bedömningen att hela

bygder i de mest utsatta länen kan slås ut om

kärnkraftsavvecklingen leder till elpriser som

flyttar företagens investeringar utomlands.

Häribland, sägs det, återfinns traditionella

branscher som kommer att drabbas mycket hårt av

kärnkraftsavvecklingen. Arbetstillfällen som andra

branscher inte kan ersätta går förlorade. Vidare kan

en förtida kärnkraftsavveckling i Sverige leda till

en försämrad kärnkraftssäkerhet i hela norra Europa.

I stället för att avveckla kärnkraften i Sverige bör

uppmärksamhet riktas på kärnsäkerhetshöjande

åtgärder i vårt närområde, både genom bilateralt

samarbete och genom samordnade internationella

insatser. Syftet skall vara att bryta beroendet av

miljö- och säkerhetsmässigt undermålig

energiproduktion i f.d. Sovjetunionen och Östeuropa.

I motionen argumenteras för en ny inriktning på

energipolitiken där staten - i stället för att

detaljstyra - fastställer långsiktigt hållbara ramar

och villkor för energisystemets utveckling. Ett

inslag i en sådan nyordning är, uttalas det, att

ansvaret för den fortlöpande omställningen,

miljöanpassningen och förnyelsen av

energiproduktionen skall åvila producenterna.

Motionärerna anser att effektiviseringen och

hushållningen med energiresurser skall fortsätta på

de villkor som en fri energimarknad anger och att

staten kraftigt bör minska bidragsgivningen på

energiområdet och inte subventionera investeringar i

ny kraftproduktion. Däribland innefattas

vattenkraften där det sägs att ingen ytterligare

utbyggnad får subventioneras från staten; älvar och

vattendrag skall värnas.

I motion 1998/99:N241 (kd) understryks vikten av

att Sveriges energiförsörjning långsiktigt baseras

på inhemska förnybara energikällor och bränslen. På

så sätt byggs ett ekologiskt uthålligt energisystem

upp. Den energipolitiska utmaning som Sverige står

inför, anförs det, är att samtidigt minska

användningen av fossila bränslen och kärnkraft i

energisystemet. Motionärerna säger sig dela

regeringens principiella syn på det energipolitiska

omställningsprogrammets inriktning. Men enligt den

uppfattning som framförs i motionen kan

elproduktionen från en första kärnkraftsreaktor

upphöra först när vi sparat el eller sedan

motsvarande mängd el tillförts från förnyelsebara

energikällor. Det är viktigt, sägs det, att industri

och hushåll tillförsäkras säkra elleveranser till

fortsatt konkurrenskraftiga och rimliga priser. En

metod som utpekas i motionen för att minska

elanvändningen är att tillskapa ekonomiska

incitament som stimulerar elbolag och leverantörer

att bistå hushåll och industrier med hjälp att spara

elektricitet. Ett ökat energisparande hos

konsumenterna skall innebära att de som levererar

elektricitet belönas. Regeringen bör lämna förslag

till riksdagen i syfte att stimulera en sådan

process, begärs det i motionen. Motionärerna betonar

också vikten av en fortsatt framgångsrik utveckling

av solceller i Sverige. Det påpekas att svenska

forskare - här nämns den s.k. tunnfilmstekniken

utvecklad vid Ångström Center i Uppsala - ligger i

frontlinjen på området, men att kommersialiseringen

av tekniken sker i Förenta staterna och inte i

Sverige. Ett annat tema i motionen gäller

energiproduktionens påverkan på klimatet.

Motionärerna ser avsaknaden av ett samlat

klimatpolitiskt handlingsprogram från regeringens

sida som anmärkningsvärd. De ökade

koldioxidutsläppen med påföljande växthuseffekt är

det allt överskuggande stora miljöhotet mot vårt

jordklot, heter det. Regeringen och de partier som

står bakom energiuppgörelsen bidrar nu dessvärre

till en negativ utveckling vad gäller

växthuseffekten, anför motionärerna. Genom att

medvetet planera för ökade koldioxidutsläpp och

därmed också medvetet bryta de internationella

åtaganden Sverige gjort vad gäller

koldioxidutsläppen gör regeringen ett allvarligt

missgrepp, lyder det kritiska omdömet.

I motion 1998/99:MJ605 (kd) pläderas för en

utbyggnad av demonstrationsanläggningar i syfte att

i full skala pröva förgasningsteknik för bio-

bränslen. Det är angeläget, sägs det, att

forskningen är drivande så att praktiska hinder för

en fortsatt utveckling undanröjs. Motionärerna vill

också betona att en fortsatt framgångsrik utveckling

av solceller kan bli av betydelse för

energiförsörjningen i Sverige. I motionen görs

bedömningen att sänkta kostnader för solceller i

kombination med genombrott inom batteritekniken kan

komma att förändra delar av energitillförseln och ge

nya möjligheter till decentraliserad elproduktion.

Även forskningen kring värmepumpstekniken bör

stimuleras i syfte att utveckla tekniken att ta till

vara spillvärme, menar motionärerna.

Ett ekologiskt hållbart energisystem utan vare sig

kärnkraft eller fossila bränslen (olja, kol och

naturgas), kraftigt minskade koldioxidutsläpp och

bibehållen välfärd är fullt möjligt att förverkliga,

anförs det i motion 1998/99:N246 (v). Motionärerna

understryker att det är Vänsterpartiets mål att

förverkliga ett sådant hållbart energisystem.

Måluppfyllelsen förutsätter en kraftig

effektivisering av energianvändningen, en minskad

energiförbrukning och en omställning till förnybara

energislag som biobränslen, sol- och vindkraft. Det

understryks i motionen att Vänsterpartiet står fast

vid energiuppgörelsen, och motionärerna noterar med

tillfredsställelse att omställningen av

energisystemet går bra. Omställningsprogrammet

ligger före tidsplanen och det finns inget som tyder

på att planen inte kommer att hållas. I motionen

slås fast att reaktor 2 i Barsebäcksverket kan

avvecklas planenligt senast den 1 juli 2001 och att

reaktor 1 i Barsebäcksverket ur elbehovssynpunkt och

rent tekniskt kan stängas omedelbart. I skrivande

stund, sägs det, är inte överläggningarna med

Sydkraft avslutade, men allt tyder på att riksdagens

beslut kommer att fullföljas. I motionen hänvisas

till en första resultatredovisning från Statens

energimyndighet som säger att under det första

halvåret som omställningsprogrammet varit i kraft så

har beslut fattats om elersättning och besparingar

motsvarande 0,5 TWh elproduktion. Det hävdas att

intresset för energiomställningen är stort i hela

landet. Ansökningarna om stöd till bio-kraftvärme är

tre gånger större än det totala anslaget, skriver

motionärerna. Bedömningen görs att Energimyndigheten

redan under det närmaste halvåret kan komma att

besluta om hela femårsprogrammets anslag. Det

meddelas också att Energimyndigheten beviljat stöd

till 144 nya vindkraftverk. Vidare hänvisas till att

efterfrågan på stödet för att bygga om hus med

direktverkande el till fjärrvärme är stor. Hittills

redovisade resultat tyder på att tempot snarare kan

ökas i det fortsatta arbetet, menar motionärerna. En

mångfald områden anges där Vänsterpartiet vill ta

upp en fortsatt diskussion om energiomställningens

inriktning och omfattning. Under ett stort antal

rubriker i motionen diskuteras bl.a. följande teman:

en tävling för att bygga energisnåla småhus;

kampanjer för mindre energikrävande kylskåp,

energiråd till landets villaägare och insatser för

en förbättrad kommunal energirådgivning; avveckling

av direktelvärme; ett program för normer och

produktmärkning; ett mer energieffektivt byggande

och transportsystem; en ändring av bestämmelser i

atomansvarighetslagen med innebörden att fullt

ersättningsansvar för reaktorägare vid haverier

föreskrivs; en ökad volym på investeringsstödet till

biobränslebaserad kraftvärme och till vindkraftverk;

målsättningar dels om att 10 000 vindkraftverk bör

uppföras i landet, dels att solfångare bör finnas på

hälften av landets fastigheter; ett återinförande av

investeringsbidraget om 25 % av kostnaden för

solvärmeanläggningar och en kraftigare satsning på

solcellsteknik. I motionen pläderas också för att

nationella mål för minskad energianvändning och för

omställningen till förnybara energislag sätts upp.

Sådana mål bör, sägs det, omfatta trafik, bostäder

och industri. Målen bör vara tidsbestämda samt

uppföljnings- och utvärderingsbara. Dessutom uttalas

krav på att de aktörer som skall uppnå målen utpekas

och att de skall utarbeta handlingsplaner för hur

målen skall nås.

Energiomställningen i samhället är av avgörande

betydelse för att kunna uppnå en hållbar utveckling,

lyder budskapet i motion 1998/99:MJ749 (c). I

motionen utpekas tre huvudlinjer som bör vara

vägledande för att forma ett hållbart energisystem;

en effektivare energianvändning, en ökad satsning på

förnybara energikällor och ett decentraliserat

energisystem. Det är slöseri, sägs det, att

elektricitet används till sådana lågkvalitativa

ändamål som uppvärmning av hus. Det hävdas att t.ex.

biobränsle, jordvärme eller spillvärme redan vid

förhållandevis låga temperaturer kan fullgöra en

sådan uppgift. I motionen berörs också kärnkraften.

Denna energikälla bryter fullständigt med

kretsloppsprincipen, heter det. Uranet - råvaran för

kärnkraften - är en ändlig resurs och

avfallsproblemet överlämnas olöst till framtida

generationer. Därtill, fortsätter motionärerna,

kommer risken för allvarliga olyckor med radioaktiva

utsläpp. Sannolikheten för sådana olyckor är låg men

får fruktansvärda konsekvenser när de inträffar. I

enlighet med utfallet av folkomröstningen år 1980

skall, anför motionärerna, hela den svenska

kärnkraften avvecklas. Här vill motionärerna hänvisa

till att riksdagen beslutat att stänga de två

reaktorerna i Barsebäck, och att kärnkraften

successivt skall avvecklas i Sverige.

I motion 1998/99:N261 (mp) uttalas att Miljöpartiet

de grönas energipolitik innebär - till skillnad från

den av regeringen förda politiken - en total

omställning av energisystemet till elproduktion med

förnybara energislag och en slutgiltig avveckling av

kärnkraften till år 2010. Motionärerna hänvisar

också till att företrädare för partiet i tidigare

sammanhang visat på hur minst tre

kärnkraftsreaktorer kan avvecklas under de kommande

fem åren samtidigt som koldioxidutsläppen från

energisektorn minskar. Det sägs att Miljöpartiets

strategi för kärnkraftsavvecklingen skiljer sig från

den som regeringen förordar då den tar sikte på hela

avvecklingen och inte bara de inledande stegen.

Motionärernas strategi innebär att

marknadsekonomiska styrmedel aktivt skall användas

för huvuddelen av kärnkraftsavvecklingen. Styrmedlen

bygger på principen att alla energislag skall betala

sina fulla kostnader. Ett sätt att åstadkomma detta

är, enligt vad som framförs i motionen, att den

svenska atomansvarighetslagstiftningen i grunden

revideras så att kärnkraftsproducenterna betalar

sina egna riskkostnader och tar ett fullt

skadeståndsansvar i händelse av en reaktorolycka.

Det är orimligt, hävdar motionärerna, att de som

investerar i solvärme, vindkraft eller biobränslen

skall finansiera sina egna försäkringar fullt ut,

medan ägare av kärnkraftverk skall undantas från

denna skyldighet. Enligt tankegången i motionen bör

marknaden, som påstås försvara kärnkraften, själv få

bedöma det verkliga marknadsmässiga priset på

elektricitet från kärnkraften när detta inkluderar

den korrekta nivån på försäkringspremierna.

Samtidigt erinrar motionärerna om att i strategin

också ingår en avvecklingslag som skall utnyttjas i

inledningen av avvecklingen som komplement till de

ekonomiska styrmedlen. Av motionen framgår att

bortfallet av elproduktion från kärnkraften skall

kompenseras med minskad elanvändning genom såväl

konvertering från eluppvärmning som effektivisering

och hushållning samt genom utbyggnad av ny

elproduktion med förnybara energislag. Den av

Miljöpartiet förordade inriktningen måste, framhålls

det, betraktas stå helt i överensstämmelse med vad

linje 2 lovade inför folkomröstningen år 1980 och

borde därför kunna få stöd av en majoritet i

riksdagen.

I motion 1997/98:N23 (mp), som har väckts med

anledning av proposition 1997/98:159 rörande

genomförande av det s.k. elmarknadsdirektivet,

riktas kritik mot att olika former av miljöpåverkan

inte blir beaktade på elmarknaden. Karakteristiken i

motionen av denna marknad är att vinsterna

tillfaller privata intressen, medan staten ansvarar

för kostnaderna för miljöskador, hälsoeffekterna och

riskerna för samhället. Detta är fallet, hävdas det,

oavsett om problemen kommer av långsiktigt verkande

radioaktivitet eller klimatförändrande

koldioxidutsläpp från elproduktionen. Motionärernas

slutsats är att så länge dessa externa effekter inte

uppmärksammas är elmarknaden inte konkurrensneutral.

Ett annat allvarligt strukturfel är, enligt

motionärernas uppfattning, att marknadskrafterna ger

elproducenterna incitament att sälja så mycket

elektricitet som möjligt trots att i huvudsak all

elproduktion medför negativ miljöpåverkan. I

motionen begärs därför att det i alla koncessioner

skall ingå ett uppdrag om att energieffektivisering

skall prioriteras. Ett annat förslag som framförs i

motionen i syfte att ytterligare stimulera minskad

energianvändning är att justera balansen mellan

fasta och rörliga kostnader så att inga fasta

avgifter utöver anslutningsavgiften förekommer.

Vissa kompletterande uppgifter

I 1997 års energipolitiska beslut (prop. 1996/97:84,

bet. 1996/97:NU12) sägs att den svenska

energipolitikens mål är att på kort och lång sikt

trygga tillgången på energi på med omvärlden

konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken skall

skapa villkoren för en effektiv energianvändning och

en kostnads-effektiv svensk energiförsörjning med

låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt

underlätta omställningen till ett ekologiskt

hållbart samhälle. Landets elförsörjning skall

tryggas genom ett energisystem som grundas på

varaktiga, helst inhemska och förnybara,

energikällor. Svensk industri och samhällslivet i

övrigt skall tillförsäkras el till internationellt

konkurrenskraftiga priser. Stabila förutsättningar

skall skapas för ett konkurrenskraftigt näringsliv,

liksom för en förnyelse och utveckling av den

svenska industrin.

Vidare uttalas att de två kärnkraftsreaktorerna i

Barsebäck skall ställas av. Bortfallet av el skall

kompenseras genom effektivare energianvändning,

konvertering från elvärme, hushållning med el samt

tillförsel av el från andra energikällor. Enligt

beslutet skulle förhandlingar upptas med Sydkraft AB

om en stängning av en första reaktor i Barsebäck

före den 1 juli 1998 och en andra reaktor före den 1

juli 2001. Regeringen förordnade i juni 1997 f.d.

generaldirektören Kaj Janérus att vara statens

förhandlare i frågan om kompensation till Sydkraft

AB för den indragna rätten att driva kärnkraftverket

i Barsebäck. Ett villkor för avställningen av den

andra reaktorn är att bortfallet av elproduktion kan

kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och

minskad användning av el. Vid sin behandling av

förslaget betonade utskottet (bet. 1996/97:NU12 s.

39) att innan en stängning av den andra reaktorn kan

genomföras bör riksdagen ges möjlighet att pröva att

förutsättningarna för stängningen av

kärnkraftsreaktorn är uppfyllda. Enligt beslutet

skall vidare inte längre gälla något årtal då den

sista kärnkraftsreaktorn skall ha tagits ur drift.

Detta innebär att år 2010 inte längre gäller som

s.k. slutår för kärnkraftsavvecklingen. Före

innevarande mandatperiods utgång skall beslut fattas

avseende hur den fortsatta avställningen av

kärnkraftsreaktorer skall genomföras.

Enligt lagen (1997:1320) om kärnkraftens avveckling

(den s.k. avvecklingslagen), som trädde i kraft den

1 januari 1998 (prop. 1996/97:176, bet.

1997/98:NU5), får regeringen besluta att rätten att

med stöd av tillstånd enligt lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet driva en kärnkraftsreaktor

för att utvinna kärnenergi skall upphöra att gälla

vid en viss tidpunkt. I lagen sägs (3 §) att

regeringens beslut skall fattas med utgångspunkt i

att reaktorn skall ställas av vid den tidpunkt som

bäst gagnar syftet med omställningen av

energisystemet och dess genomförande. I anslutning

härtill framhålls det i lagen (1 §) att syftet med

omställningen är att åstadkomma en ekologiskt och

ekonomiskt hållbar energiförsörjning byggd på

förnybara energislag. I lagtexten uttalas också att

omställningen skall genomföras på ett sätt som gör

det möjligt att tillförsäkra svensk industri och

samhället i övrigt el på internationellt

konkurrenskraftiga villkor. Av lagen framgår vidare

att vid avgörande av när en reaktor skall tas ur

drift skall hänsyn tas till reaktorns geografiska

läge. För varje reaktor skall i övrigt beaktas andra

särskilda förhållanden såsom ålder, konstruktion och

betydelse för energisystemet.

Regeringen beslutade den 5 februari 1998 att rätten

enligt de tidigare tillståndsbesluten att driva

reaktorn Barsebäck 1 för att utvinna kärnenergi

skulle upphöra att gälla vid utgången av juni 1998.

Barsebäcks Kraft AB - som är ett helägt dotterbolag

till Sydkraft - ansökte den 26 februari 1998 hos

Regeringsrätten om rättsprövning av regeringens

beslut och yrkade dessutom att beslutet tills vidare

inte skulle gälla. I ett avgörande den 14 maj 1998

förordnade Regeringsrätten att regeringens beslut

den 5 februari 1998 tills vidare inte skall gälla -

s.k. inhibition. Beslutet fattades med stöd av lagen

(1988:205) om rättsprövning av vissa

förvaltningsbeslut.

Ett centralt inslag i 1997 års energipolitiska

beslut är det långsiktiga omställningsprogrammet,

vars huvudinriktning är en satsning på forskning,

utveckling och demonstration av ny energiteknik.

Målet är att under de närmaste tio till femton åren

kraftigt öka el- och värmeproduktionen från

förnybara energikällor och utveckla kommersiellt

lönsam teknik för energieffektivisering. De

energipolitiska riktlinjerna innebär att

investeringsbidrag kommer att ges under en

femårsperiod för att stimulera en fortsatt utbyggnad

av ekologiskt uthållig elproduktion. Sammanlagt

löper energiomställningsprogrammet över en

sjuårsperiod fram t.o.m. år 2004. Kostnaden beräknas

totalt komma att uppgå till ca 9 miljarder kronor.

Det nämnda beloppet omfattar dels insatser för

forskning och utveckling under sju år om totalt 5,6

miljarder kronor, dels åtgärder för att kompensera

bortfallet av elproduktion från kärnkraftverket i

Barsebäck på 3,1 miljarder kronor.

I omställningsprogrammet ingår bl.a. bidrag till

investeringar i småskalig vattenkraft. I beslutet

betonades att stödet i huvudsak förväntas omfatta

redan befintliga anläggningar och regleringar med

syftet att åstadkomma en förbättrad turbinteknik.

Enligt uppgift har ett tjugotal ansökningar om

bidrag inkommit till Energimyndigheten. Dessa bereds

för närvarande och något beslut om bidrag har ännu

inte fattats. När det gäller den biobränsleeldade

kraftvärmen fastlades bidragsnivån i

omställningsprogrammet till 3 000 kr per kW

elproduktionskapacitet. Även här har vid årsskiftet

1998/99 - enligt uppgift - ett tjugotal ansökningar

om bidrag inkommit till Energimyndigheten. De

ansökta beloppen är sammantagna avsevärt högre än

det belopp som anvisats för stödet, vilket indikerar

att stödnivån är tillräcklig. Beslut om en eventuell

förändring av bidragsvolymen skall enligt uppgift

anstå i avvaktan på den utvärdering av resultatet av

omställningsprogrammet som kommer att genomföras. I

detta sammanhang skall också stödets utformning och

bidragsnivån bli föremål för utvärdering.

En parlamentarisk kommitté (dir.1998:40) har

tillkallats [ordförande: f.d. riksdagsman (c) Olof

Johansson] med uppdrag att på grundval av bl.a.

resultaten vid klimatkonventionens tredje partsmöte

i Kyoto och med utgångspunkt i riksdagens klimat-

och energipolitiska beslut utarbeta förslag till en

samlad svensk strategi för att på ett

kostnadseffektivt sätt begränsa och reducera

utsläppen av koldioxid och övriga växthusgaser. I

direktiven sägs att kostnadseffektivitet bör uppnås

såväl mellan olika näringsgrenar inom landet som

mellan industriländerna med beaktande av skillnader

i betalningsförmåga. Vidare skall klimatpolitiska

styrmedel presenteras för åtgärdsprogrammet som

berör samtliga samhällssektorer eller

verksamhetsområden. Kommittén skall avsluta sitt

arbete under år 1999.

Regeringen har också tillsatt (dir. 1998:45) en

parlamentarisk beredning [ordförande: riksdagsman

(s) Jan Bergqvist] med uppgift att göra en samlad

översyn av vilka delmål som behöver formuleras för

att Sveriges nationella miljökvalitetsmål - med

undantag av miljökvalitetsmålet "begränsad

klimatpåverkan" - skall kunna nås inom en

generation. I uppdraget ingår att utvärdera

miljömässiga och samhällsekonomiska

konsekvensanalyser av uppsatta delmål och åtgärder

som regeringen eller myndigheterna har föreslagit.

Förslag skall lämnas till ytterligare delmål om det

behövs för att genomföra de av riksdagen fastställda

nationella miljökvalitetsmålen. Nyligen har

beredningen i enlighet med direktiven lagt fram ett

program för sitt arbete och för hur samarbetet med

andra myndigheter skall organiseras. Inriktningen på

arbetet är dock avhängigt av att riksdagen under

våren 1999 antar regeringens förslag till nationella

miljökvalitetsmål som är framlagda i proposition

1997/98:145 om svenska miljömål - miljöpolitik för

ett hållbart Sverige.

I ett uppdrag (dir. 1998:35) till en särskild

utredare (departementsrådet Kjell Svensson) begär

regeringen dels en sammanställning av aktuella

uppgifter om erfarenheter av utbyggnaden av land-

och havsbaserad vindkraft, dels analyser av

förutsättningarna för en fortsatt utbyggnad av

vindkraft i Sverige. Vidare skall utredaren lämna

förslag till kriterier som skall gälla för

lokalisering av land- och havsbaserad vindkraft.

Utredaren skall också redovisa vilka behov som

föreligger att förstärka lokala elnät i samband med

utbyggnad av vindkraft samt överväga villkoren för

ekonomisk ersättning till nätägare. Utredningen

skall avslutas under år 1999.

Regler om ansvar för skador som uppkommer i samband

med verksamhet inom atomanläggningar finns i

atomansvarighetslagen (1968:45). Lagutskottet

bereder ärenden som gäller denna lag. Bestämmelserna

i lagen bygger på två internationella konventioner.

Den ena konventionen är 1960 års Pariskonvention om

skadeståndsansvar på atomenergins område som

föreskriver att innehavaren av en atomanläggning är

ansvarig för atomskador oberoende av vållande, dvs.

innehavarens ansvar är strikt. Den andra

konventionen är en i Bryssel år 1963 avslutad

tilläggskonvention till Pariskonventionen som

innehåller regler om supplerande statsansvar för

atomskador. En utredare (kammarrättslagman Harald

Dryselius) har haft regeringens uppdrag att se på

vissa frågor om ett utökat skadeståndsansvar enligt

atomansvarighetslagen för atomskador i följd av en

atomolycka. Uppdraget redovisades i

departementspromemorian (Ds 1997:55) Ändringar i

atomansvarighetslagen. Mot bakgrund av en tolkning

av Paris- och Brysselkonventionerna konstateras i

promemorian att det inte torde föreligga något

hinder på grund av konventionsåtagandena att i

atomansvarighetslagen införa regler om ett

obegränsat skadeståndsansvar för innehavare av

anläggningar i Sverige. I promemorian föreslås att

lagens regler om anläggningsinnehavarens ansvar

ändras och att anläggningsinnehavaren i enlighet med

allmänna skadeståndsrättsliga principer får bära ett

sådant obegränsat ansvar. I lagutskottets betänkande

1997/98:LU21 refereras (s. 35) att övervägande delen

av remissinstanserna avstyrkte förslaget om ett

obegränsat ansvar för anläggningsinnehavaren. I

denna remissopinion åberopades i första hand att ett

obegränsat ansvar strider mot Pariskonventionen på

så sätt att anläggningsinnehavaren enligt

konventionen skall teckna en ansvarsförsäkring för

att täcka ansvarigheten, och det är inte möjligt att

teckna en ansvarsförsäkring för ett obegränsat

ansvar. Av nämnda betänkande framgår att

Justitiedepartementet i maj 1998 anordnade ett möte

med företrädare för berörda myndigheter och

organisationer angående ändringar i

atomansvarighetslagen. Enligt en promemoria som var

fogad till inbjudan till överläggningen kunde det

ifrågasättas om inte ett eventuellt införande av

regler om ett obegränsat ansvar bör anstå i vart

fall till dess att en planerad revidering av

Pariskonventionen är avslutad. Enligt uppgift är en

lagrådsremiss från regeringen att vänta i ärendet

under våren 1999.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis slå fast att

energiomställningen är nödvändig för att åstadkomma

en hållbar utveckling och tillväxt. Insikten om

detta ligger bakom 1997 års energipolitiska beslut i

vilket riksdagen lade fast grunden för denna

omställning. Målsättningen är att successivt föra

oss ut ur beroendet av uran- och

fossilbränslebaserad energiproduktion.

Energisystemet skall grundas på varaktiga, helst

inhemska och förnybara, energikällor samt på en

effektiv energianvändning.

Utskottet har vid tidigare tillfällen avvisat

invändningar mot energipolitiken motsvarande de som

nu redovisas i motion 1998/99:N228 (m). De farhågor

som framförs om bl.a. kraftigt höjda elpriser för

industrin och hushållen finner utskottet vara

kraftigt överdrivna. I 1997 års energipolitiska

beslut framhålls tvärtemot vikten av att

omställningen till en mer ekologiskt hållbar

produktion av elektricitet sker på sådant sätt att

svensk industri och samhällslivet i övrigt

tillförsäkras el till internationellt

konkurrenskraftiga priser. Energipolitiken måste

utformas så att denna förutsättning bevaras.

Elanvändningen för industrins produktion måste ges

möjlighet att öka under det närmaste decenniet,

samtidigt som det finns en stor potential för ökad

energiproduktion genom fortsatt utbyggnad av de

förnyelsebara och därmed hållbara alternativen. Inom

industri, hushåll och transportsektor kan en

kraftfull effektivisering bidra till att

energibehovet minskar; detta utan att

sysselsättning, produktionskapacitet,

konkurrenskraft eller komfort äventyras. Staten

avsätter betydande resurser för

energiomställningsprogrammet i syfte att med kraft

nå dessa mål.

I motsats till den pessimistiska syn som uttrycks i

nyssnämnda motion är det utskottets bedömning - i

linje med vad som framförs i motion 1998/99:N246 (v)

- att omställningen av energisystemet går bra och

att det finns ett stort intresse för

energiomställningen i hela landet. Även om vissa

korrigeringar kan komma att behöva göras framöver i

det fastlagda energipolitiska programmet så visar de

första resultatredovisningarna från

Energimyndigheten på en positiv effekt av

insatserna. Utfallet kommer att innebära att ett

hållbart energisystem kommer att kunna formas på ett

sätt som också förordas i motion 1998/99:MJ749 (c).

I motion 1998/99:N241 (kd) förespråkas en

energipolitik som långsiktigt skall baseras på

inhemska förnybara energikällor och bränslen.

Motionärerna säger sig också stå bakom det

energipolitiska programmets inriktning. Utskottet

ser i den delen ingen principiell skillnad mellan

dessa ståndpunkter och det synsätt som ligger bakom

det energipolitiska beslut som riksdagen fattade

våren 1997. Ett väl planerat omställningsarbete, som

beaktar de faktorer som utskottet nyss nämnt, kommer

att visa att de som utfärdar varningar om höjda

elpriser, minskad sysselsättning, hotad välfärd och

avvikelser mot uppsatta miljömål inte blir

sannspådda. Av den föregående redogörelsen framgår

också att de utredningar som tillsatts har till

uppgift att närmare se på vilka krav som behöver

ställas på skilda sektorer i vårt samhälle för att

de klimatpolitiska målen skall kunna nås.

Beträffande frågan om ekonomiska incitament för

energibesparingar vill utskottet erinra om att

åtgärderna för effektivare energianvändning som

ingår i det energipolitiska programmet bl.a. består

av informationsinsatser som kan tjäna både som stöd

och komplement till de energitjänster som erbjuds på

marknaden.

Det synsätt som ligger bakom 1997 års

energipolitiska riktlinjer innebär att den strategi

som förordas i motion 1998/99:N261 (mp) om en

snabbare kärnkraftsavveckling måste avvisas.

Utskottet har i tidigare sammanhang betecknat en

sådan väg som förknippad med betydande risker.

Enligt utskottets uppfattning är det betydelsefullt

att omställningen och utvecklingen av energisystemet

sker under ordnade och väl avvägda former så att

inte problem uppstår för sysselsättning, välfärd,

konkurrenskraft och miljö. I linje med vad som

anförs i motion 1997/98:N23 (mp) gäller att så gott

som all elproduktion är förenad med någon form av

negativ miljöpåverkan. Därför skall elektricitet,

liksom all energiförbrukning, konsumeras på ett

effektivt sätt; att åstadkomma en effektivare

energianvändning är ett centralt inslag i

omställningsprogrammet. Energieffektivisering är

också en fråga som i hög grad kommer att avgöras på

marknaden; de energibolag som i sitt

produktsortiment erbjuder konsumenterna hjälp att

hushålla med sin energiförbrukning har tillgång till

ett framtida, starkt konkurrensmedel.

Frågan om den småskaliga vattenkraftens roll i det

framtida energisystemet - som tas upp i motion

1998/99:N294 (s) - behandlades också i samband med

1997 års energipolitiska beslut. Det bidrag som

utgår till denna elproduktion är främst avsett att

lämnas till investeringar i redan befintliga

anläggningar och regleringar. Utskottet anförde i

samband med behandlingen av förslaget till ny

energipolitik (bet. 1996/97:NU12 s. 63) i denna del

att det var viktigt att säkerställa att

intentionerna med miljöanpassning uppfylls och att

det därför fanns anledning att noga följa

utvecklingen på området. Som framgått tidigare i

betänkandet har hittills ett tjugotal ansökningar om

utnyttjande av småskalig vattenkraft inkommit.

Enligt motionärerna är potentialen för elproduktion

från dessa anläggningar hög. På denna punkt menar

utskottet att det måste ankomma på Energimyndigheten

att närmare följa denna fråga och utvecklingen av

elproduktionen från den småskaliga vattenkraften.

Sammanfattningsvis avstyrker utskottet med det

anförda samtliga här behandlade motionsyrkanden.

Naturgasnät i Sverige

Motionerna

I motion 1998/99:N228 (m) avvisas tanken på en

storskalig introduktion av naturgas i Sverige. Även

i motion 1998/99:N293 (mp) avfärdas en sådan idé.

Här hänvisas till ett omfattande planeringsarbete

som pågår för att introducera naturgas i Sverige; i

motionen nämns förslag på en ledning från Uppland

till Skåne. Motionärernas bedömning är att

naturgasen endast i mycket begränsad omfattning

kommer att tjäna som utbyte för olja och kol

eftersom dessa bränslen redan har ersatts av

biobränslen. I stället blir det

biobränsleanvändningen i de kommunala värmeverken i

södra och mellersta Sverige som kommer att hotas.

Det hävdas vidare att etableringen av en

naturgasledning genom Sverige direkt skulle motverka

intentionerna i Kyotoöverenskommelsen och att en

sådan ledning för överskådlig tid skulle låsa fast

vårt land i ett ökat fossilbränsleberoende. Pågående

arbete inom Regeringskansliet, inom Nordiska

ministerrådet och andra organ i syfte att främja en

etablering av en ledning genom Sverige bör, anförs

det, därför stoppas med omedelbar verkan. Även EG-

kommissionen måste, framhåller motionärerna,

uppmärksammas på de effekter som en naturgasledning

ger på Sveriges utsläpp av koldioxid och att ett

ekonomiskt stöd för en sådan investering från EU är

olämpligt.

Vissa kompletterande uppgifter

Sommaren 1998 tillkallade regeringen en särskild

utredare [f.d. riksdagsledamoten (s) Birgitta

Johansson] med uppdrag (dir. 1998:41) att se över

den lagstiftning som reglerar handel, transporter

och distribution av naturgas och annan rörbunden

energi. Det finns i Sverige ingen särskild

lagstiftning som reglerar handel och transport av

naturgas. Den som avser att uppföra en anläggning

för att använda naturgas måste ta hänsyn till flera

lagar vars bestämmelser inte enbart avser

anläggningar för naturgas. Bestämmelser återfinns i

bl.a. lagen (1987:12; numera införd i miljöbalken

1998:808) om hushållning med naturresurser m.m.,

naturvårdslagen (1964:822; numera införd i

miljöbalken), väglagen (1971:948), lagen (1988:950)

om kulturminnen och hälsoskyddslagen (1982:1080;

numera införd i miljöbalken). Särskilda bestämmelser

för framdragande och begagnande av rörledningar för

flytande och gasformiga energibärare, bl.a.

naturgas, finns i lagen (1978:160) om vissa

rörledningar. Koncession krävs för att dra

rörledningar för transport av fjärrvärme, råolja och

naturgas. Ansökan om koncession skall lämnas till

Energimyndigheten. Regeringen beslutar om

koncession.

Ett direktiv om gemensamma regler för den inre

marknaden för naturgas - det s.k.

gasmarknadsdirektivet - beslutades i juni 1998

(publicerat i EGT L204, 21 juli 1998). Enligt

direktivet skall medlemsstaterna utfärda nödvändig

lagstiftning och andra författningar som är

nödvändiga för att följa direktivet senast två år

efter den tidpunkt vid vilken det trädde i kraft; en

svensk lag skall vara utfärdad senast i augusti

2000. Direktivet bygger på samma principer som

ligger till grund för det s.k. elmarknadsdirektivet

(tillgång till nätet, ömsesidighet, subsidiaritet

och gradvis öppnande av marknaden). I direktivet

finns gemensamma regler för överföring,

distribution, leverans och lagring av naturgas. Där

fastställs regler för naturgassektorns organisation

och funktion och för tillträde till marknaden samt

drift av systemen. Vidare preciseras vilka kriterier

och förfaranden som skall tillämpas vid beviljande

av tillstånd för överföring, distribution, leverans

och lagring av naturgas.

De gemensamma reglerna för den inre marknaden för

naturgas kommer, skriver regeringen i direktiven

till utredaren, att behöva genomföras i svensk

lagstiftning med en utformning i huvudsak enligt

rådets gemensamma ståndpunkt. Detta bör ske, anför

regeringen, på ett sådant sätt att det förslag till

ny lagstiftning som utarbetas tillgodoser det nya

direktivets krav. Ett förslag till svensk

lagstiftning kan, menar regeringen, mycket väl gå

längre än vad EG-direktivet kräver i det fall som

bedöms vara ändamålsenligt. Här nämns faktorer som

marknadsöppning och tillträde till näten för

naturgasoperatörer. Det sägs också i uppdraget att

införandet av gasmarknadsdirektivet i svensk

lagstiftning bör ske på ett sådant sätt att

förutsättningarna för utbyggnaden av ett integrerat

naturgasnät inte försvåras. Uppdraget skall

slutrapporteras i november 1999.

En eventuell stamledning för naturgas genom Sverige

är, i enlighet med gällande riktlinjer för

naturgasanvändningen i Sverige, en fråga för

kommersiella aktörer. För närvarande pågår en

kommersiell projektering inom ramen för ett finsk-

ryskt konsortium (North Transgas OY); huvudsakliga

intressenter är det finska energibolaget Neste och

det ryska energibolaget Gazprom som studerar

förutsättningarna för en transitledning från

Ryssland ned till kontinenten. En av de alternativa

sträckningar som studeras går genom Sverige. I

samband med den ryske presidenten Jeltsins besök i

Sverige i december 1997 undertecknades också ett

avtal om samarbete mellan Sverige och Ryssland i

bl.a. naturgasfrågor. En svensk-rysk expertgrupp

skall studera de gemensamma förutsättningarna för en

utbyggnad av naturgasnäten. Expertgruppen skall ta

fram ett underlag så att erforderliga beslut kan

fattas och överenskommelser ingås av de bägge

ländernas regeringar under år 1999. Under hösten

1998 avslutades en studie utförd av sju nordiska

energibolag om ett nordiskt gasnät (Nordic Gas

Grid). Detta projekt - som erhöll medfinansiering

från EU:s budget som ett s.k. TEN-projekt (Trans-

European Networks) - studerade möjligheterna till en

sammankoppling av gasnätverken i Finland, Sverige

och Danmark samt i de baltiska staterna. Anledningen

till att projektet klassades som ett TEN-projekt är

att ytterligare tillförselvägar för gas till EU är

en viktig försörjningssäkerhetsfråga, framför allt

på några års sikt. Vidare är en konvertering från

kol och olja till gas en viktig miljö- och

klimatpolitisk åtgärd i många av EU:s medlemsstater.

Näringsminister Björn Rosengren besvarade i

februari 1999 en interpellation (1998/99:95) från

Harald Bergström (kd) om statsrådet avsåg att vidta

några åtgärder för att en ledning för transport av

gas genom Sverige till kontinenten skall klassas som

svenskt riksintresse. Näringsministern underströk i

sitt svar att vid en eventuell prövning av en

gasledning får intresset av att ledningen kommer

till stånd bedömas i förhållande till de skyddsvärda

intressen som kan finnas på de mark- och

vattenområden där ledningen skall dras fram. Dock

fann sig ministern förhindrad att närmare kommentera

den finsk-ryska gasprojekteringen - North Transgas

OY - som nämndes i interpellationen. Statsrådet

erinrade om de riktlinjer för naturgasens användning

som riksdagen uttalade år 1988, nämligen att

investeringar i rörledningar och inköp av naturgas

skall ske efter strikt kommersiella principer. Gasen

skall av egen kraft konkurrera på den svenska

marknaden. De kommersiella förhandlingarna skall

genomföras på företagsnivå, vilket innebär att

staten inte skall engagera sig i ekonomiskt stöd

till naturgasprojekt. Avslutningsvis påpekades från

näringsministerns sida att den samhälleliga

bedömningen av ett naturgasprojekt uteslutande skall

göras i samband med tillståndsprövningen.

Utskottet behandlade senast hösten 1997 (bet.

1997/98:NU2) motionsyrkanden om naturgasens roll i

det svenska energisystemet. Från utskottets sida

hänvisades till det omfattande beredningsarbete som

pågår inom ramen för det nordiska samarbetet, det

framväxande Östersjösamarbetet och det arbete inom

EU som ser på möjligheterna till investeringar i ett

nordiskt TEN-projekt på gasområdet. Innan slutliga

underlag hade presenterats från dessa aktiviteter

ansåg sig utskottet sakna anledning att närmare gå

in på denna fråga. I reservationer (m; fp; mp; kd)

kritiserades planerna på en storskalig introduktion

av naturgas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill först erinra om att det i 1997 års

energipolitiska beslut uttalas att landets

elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem

som grundas på varaktiga, helst inhemska och

förnybara, energikällor samt på en effektiv

energianvändning. Riksdagen har fastlagt att

användningen av fossila bränslen skall hållas på en

låg nivå i enlighet med Sveriges åtaganden att

uppfylla Kyotoöverenskommelsen. Utskottet

konstaterar att även om naturgasen är det minst

miljöstörande fossila bränslet är det inte aktuellt

med en storskalig introduktion av naturgas eller en

ny naturgasledning genom Sverige. Däremot kan det

befintliga naturgasnätet utnyttjas effektivare. I

detta sammanhang vill utskottet anföra att Sverige i

arbetet med att bereda EG:s gasmarknadsdirektiv bör

uppmärksamma de ogynnsamma effekter för Sveriges

utsläpp av koldioxid som även en ny naturgasledning

genom Sverige skulle förorsaka.

Det är av stort svenskt intresse att minska

riskerna med kärnkraften i Baltikum och östra Europa

och att utveckla ett energisystem kring Östersjön

som är säkert, väl dimensionerat och ekologiskt

uthålligt.

Med det sagda avstyrker utskottet motionerna

1998/99:N228 (m) - i här berörd del - och

1998/99:N293 (mp).

Effekterna av avveckling av

Barsebäcksverket m.m.

Motionerna

I motion 1998/99:N208 (m) sägs att den förtida

avvecklingen av kärnkraften som regeringen,

Centerpartiet och Vänsterpartiet har ställt sig

bakom kommer att leda till stora

miljöförsämringar. Avstängningen innebär, anförs

det, att Sverige tvingas starta samtliga

oljebaserade elproduktionsenheter. Vidare kommer

import från bl.a. danska kol- och oljebaserade

elproduktionsenheter att medföra ytterligare

miljöbelastningar. Dessutom vill motionärerna

beteckna det som utmanande att elkraft importeras

från östeuropeiska kärnkraftverk med sämre

säkerhet än de enheter som skall stängas här

hemma. Sverige kommer inte att klara uppställda

mål för minskade koldioxidutsläpp vid en

avveckling av kärnkraften, och konsekvenserna för

miljön är inte tillräckligt klarlagda, lyder

budskapet. I motionen begärs därför att en

miljökonsekvensanalys omgående genomförs och

slutförs innan en eventuell kärnkraftsavveckling

får inledas.

I motion 1998/99:N220 (m) konstateras att

kärnkraften i dag står för ca hälften av

elproduktionen i landet. När elproduktion tas bort

och kärnkraften avvecklas kommer negativa effekter

att följa vad gäller sysselsättning, ekonomi, elpris

och miljö, hävdas det. Om kärnkraftverket i

Barsebäck stängs är det kol- och oljeeldade

kraftverk i Sverige eller i länder i närheten som

kommer att svara för vårt elbehov. Detta leder till

att utsläppen av bl.a. koldioxid ökar, vilket bidrar

till växthuseffekten - av motionärerna betecknat som

det största globala miljöhotet. Vidare kommer den

elintensiva industrin att få vidkännas höjda

elpriser, vilket drabbar sysselsättningen. Vad

gäller Barsebäcksverket tas även andra ekonomiska

aspekter upp i motionen; kostnaden för att montera

ner anläggningen beräknas till tiotals miljarder

kronor samtidigt som elpriserna stiger och företaget

Sydkraft AB skall ersättas för förlusten av

produktionskapacitet antingen med statens pengar

eller med ersättningskraft som staten, dvs. svenska

folket, äger.

I motion 1998/99:N226 (m) redogörs för Skånes

energibalans. Konklusionen är att i dag finns en

positiv effektmarginal om 1 890 MW med importen

inräknad. Om Barsebäcks bägge reaktorer läggs ned

minskar tillgången på energi med 1 200 MW.

Motionärerna menar att utan produktionen i Barsebäck

finns i dag ingen inhemsk reservkraft att tillgå,

eftersom det i princip inte finns mer

överföringskapacitet från de norra delarna av

landet. I motionen uttalas också allvarliga bekymmer

för Skånes energiförsörjning vid sträng kyla. Det

påpekas att förutom hotet att stänga

Barsebäcksverket skall sammanlagt sex oljeeldade

kraftverk i Sverige ställas av. Enligt motionärerna

motsvarar detta en effekt på 2 310 MW. I motionen

hänvisas till att Energimyndigheten har

uppmärksammat problemet med svag inhemsk kapacitet

vid sträng kyla och att analyser visar att Sverige

måste importera 2 000 MW vid höglastsituationer.

Motionärerna frågar sig om detta är möjligt, då

kraftverk läggs ner även i Danmark, Tyskland och

Finland. I motionen refereras till uttalanden från

företrädare för kraftindustrin där det sägs att det

kommer att ta 20-50 år att på ett ekologiskt

hållbart sätt ersätta energibortfallet från

kärnkraften. Det rimliga vore, anför motionärerna,

att fortsätta att använda Barsebäcks bägge

kärnkraftsreaktorer så länge det är

säkerhetsmässigt, tekniskt och ekonomiskt

försvarbart; då kan energitillgången i Skåne

säkerställas och kraftindustrin får möjlighet till

forskning och utveckling av långsiktigt hållbara

alternativa energiformer.

I motion 1998/99:MJ803 (fp) erinras om den

klimatkonvention som undertecknades i Rio de Janeiro

år 1992. Motionärerna påpekar att det på flera

ställen i konventionen sägs att det krävs stora

insatser för att begränsa koldioxidutsläppen av

sådana industrinationer som till exempel Sverige;

ett åtagande som i motionen bedöms som rimligt.

Vidare hänvisas i motionen till att

uppföljningsmötet i Kyoto i december 1997

fastställde att EU sammanlagt skall minska utsläppen

med 8 %. Kritiskt konstateras att regeringen

förhandlat fram en kvot som innebär att de svenska

utsläppen tillåts att öka med 4 %. Motionärerna

anser detta vara beklagligt och menar att Sverige i

stället bör agera med kraft och minska

koldioxidutsläppen för att på ett trovärdigt sätt

kunna driva frågan på det internationella planet. I

motionen meddelas oro över koldioxidutsläppen och

att de med stor sannolikhet kommer att öka när

kärnkraftverket i Barsebäck avvecklas. Motionärerna

säger sig ha svårt att förstå varför regeringen och

de partier som står bakom 1997 års

energiöverenskommelse inte har gjort någon

miljökonsekvensbeskrivning av effekterna när

Barsebäcksverket stängs. I motionen begärs därför

att regeringen skall genomföra en sådan

miljökonsekvensbeskrivning.

Vissa kompletterande uppgifter

På uppdrag av regeringen avlämnade Energimyndigheten

i samråd med Affärsverket svenska kraftnät (Svenska

kraftnät) i januari 1999 en rapport om behovet av

reservkraftproduktion i det svenska elsystemet.

Utredningen har gjort en bedömning av den maximalt

tänkbara elanvändningen vid korta effekttoppar vid

kallt väder och analyserat hur användningen kan

tillgodoses. Analysen visar att trots avveckling av

oljekondenskraft är produktionsförmågan i de flesta

fall tillräcklig för att tillgodose efterfrågan

under de närmaste åren, även under vinterns

effekttoppar. Under enstaka timmar några dagar under

en vinter med extremt kallt väder kan det dock bli

nödvändigt att importera och/eller vidta åtgärder

för att begränsa användningen för att klara

effektbalansen. Resultatet av beräkningarna visar

att det vid ett sådant maximalt effektbehov kan

uppstå ett underskott på 2 400 MW i södra och

mellersta Sverige. Energimyndighetens bedömning är

att det finns förutsättningar för att importera den

kraft som behövs. Importmöjligheterna kommer att öka

genom den planerade elkabeln mellan Sverige och

Polen. Dessutom planeras en ledning från Alvesta

till Hemsjö som ökar överföringskapaciteten i södra

Sverige. Utredningen har också visat att det finns

en potential hos bl.a. elintensiv industri att

tillfälligt minska elanvändningen i situationer med

mycket högt elpris.

Den stora andelen elvärme i Sverige, skriver

Energimyndigheten, innebär vid kall väderlek att det

ökade elvärmeuttaget kan leda till kraftiga

effekttoppar. Den bedömning som görs i rapporten är

dock att det på lång sikt finns förutsättningar för

att dessa effekttoppar minskar genom övergång från

elvärme till andra energikällor i enlighet med det

energipolitiska programmet, samtidigt som

flexibiliteten på användningssidan utvecklas.

Slutsatsen i rapporten - som ett svar på den

frågeställning som låg i regeringens uppdrag - är

att leveransförmågan i det svenska elsystemet är

tillräcklig utan statliga regleringar genom lag

eller i form av särskild upphandling av

reservkapacitet. Det finns, enligt

Energimyndigheten, goda förutsättningar för att

effektbalansen i framtiden kan klaras trots minskade

produktionsreserver.

Dock anförs det i rapporten att det finns några

frågeställningar som behöver belysas ytterligare,

och att Energimyndigheten och Svenska kraftnät ämnar

fortsätta arbetet med att utreda och verka för nya

instrument för att nå balans i elsystemet vid

höglastsituationer. De båda myndigheterna skall i

samråd med varandra fortlöpande analysera

effektbalansen och leveransförmågan inom elsystemet.

Detta skall göras i samverkan med andra nordiska

länder. Svenska kraftnät avser vidare att verka för

ett gemensamt utnyttjande av reservkraftresurserna i

det nordiska systemet och i samband därmed överväga

åtgärder för att öka överföringskapaciteten.

Energimyndigheten förbereder också att i samråd med

Svenska kraftnät klarlägga de juridiska och

ekonomiska förhållandena i en situation då Svenska

kraftnät av tekniska skäl tvingas beordra

bortkoppling av elanvändare för att klara balansen i

systemet. Energimyndigheten skall också undersöka

alternativ till nuvarande system för bortkoppling av

områden när elbalansen av något skäl inte kan

upprätthållas.

I ett svar nyligen på en interpellation

(1998/99:114) av Johnny Gylling (kd) om regeringens

inställning till reservkraftsförsörjningen i det

svenska elsystemet åberopade näringsminister Björn

Rosengren slutsatserna i den nyssnämnda rapporten

från Energimyndigheten och Svenska kraftnät. Han

sade sig vara medveten om att rapportens bedömningar

och slutsatser inte delas av alla parter.

Näringsministern uttryckte därför önskemål om att en

bred diskussion i frågan borde komma i gång så att

alla synpunkter och argument kommer fram i ljuset

och granskas. Mot denna bakgrund meddelades att

Näringsdepartementet avser att anordna en hearing

den 24 mars 1999 och att slutsatserna från detta

arrangemang skall beaktas i den fortsatta

beredningen i ärendet. Innan denna beredningsprocess

var avklarad ville ministern inte ta ställning till

rapportens innehåll. Han framhöll även att

reservkraftsfrågan också har en tydlig

internationell dimension. Avsikten är, anförde

ministern, att frågan om reservkraft skall tas upp

inom ramen för det nordiska energisamarbetet.

Utskottets ställningstagande

Enligt 1997 års energipolitiska beslut skall de två

kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck - varav den andra

under vissa villkor - ställas av. Detta kraftverk är

olämpligt lokaliserat till ett mycket tätbefolkat

område. Åtgärder skall vidtas för att under de

närmaste åren kompensera bortfallet av el genom

effektivare energianvändning, konvertering samt

hushållning med och tillförsel av el från andra

energikällor. Utskottet vill åter erinra om att

innan en stängning av den andra reaktorn kan

genomföras skall riksdagen ges möjlighet att pröva

om förutsättningarna för en stängning av reaktorn är

uppfyllda.

I motionerna 1998/99:N208 (m), 1998/99:N220 (m) och

1998/99:MJ803 (fp) riktas kritik mot att Sverige med

de nya energipolitiska riktlinjerna går ifrån sina

internationella förpliktelser beträffande

koldioxidmålet. I motionerna begärs bl.a. att en

bred miljökonsekvensanalys skall genomföras inför

avstängningen av Barsebäcksverket. Med anledning av

dessa synpunkter vill utskottet redovisa följande. I

det energipolitiska beslutet behandlades också

energipolitikens inverkan på Sveriges

internationella åtaganden inom klimatpolitiken. Vid

detta tillfälle ställde sig utskottet bakom

regeringens bedömning att stängningen av den första

reaktorn i Barsebäck inte innebär någon avgörande

förändring av Sveriges möjligheter att bidra till

att uppnå sådana långsiktiga mål som kan komma att

beslutas om inom ramen för FN:s ramkonvention om

klimatförändringar, den s.k. klimatkonventionen. I

beslutet konstaterades också att avstängningen av

reaktorer inte innebär någon förändring av den

nationella strategin - uttalad i riksdagens beslut

år 1993 (prop. 1992/93:179, bet. 1992/93:JoU19) -

att utsläppen av koldioxid från fossila bränslen

skall stabiliseras till 1990 års nivå år 2000, för

att därefter minska. En omställning av

energisystemet innebär också en övergång från ett

samhälle som är beroende av ändliga energiresurser

till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Med

hänvisning till vad som nu anförts avstyrker

utskottet motionerna 1998/99:N208 (m), 1998/99:N220

(m) och 1998/99:MJ803 (fp) - den sistnämnda motionen

i här berörd del.

Den fråga som tas upp i motion 1998/99:N226 (m) om

de marginaler som finns i form av nationell

reservkraft för att klara bristsituationer i landets

elförsörjning skall, enligt det besked som

näringsminister Björn Rosengren har lämnat i

riksdagen, bli föremål för ytterligare genomlysning.

I den beredning som nu skall påbörjas - som inleds

med en hearing den 24 mars 1999 - är det av vikt att

regeringen med kraft verkar för att det inom ramen

för den gemensamma nordiska elmarknaden utformas ett

nordiskt regelverk med harmoniserade skatter och

avgifter, som skapar förutsättningar för en mer

rättvis konkurrens på den nordiska elmarknaden. I

avvaktan på utfallet av denna process finner

utskottet inget skäl för något uttalande från

riksdagens sida. Detta innebär att utskottet

avstyrker motion 1998/99:N226 (m).

Kärntekniklagen

Motionerna

I motion 1998/99:N313 (kd, m, fp) erinras om att det

var år 1987 som det infördes en bestämmelse (6 §) i

lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (den s.k.

kärntekniklagen) där det sägs att ingen "får

utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader,

beställa utrustning eller vidta andra sådana

förberedande åtgärder i syfte att inom landet

uppföra en kärnkraftsreaktor". För brott mot

bestämmelsen - enligt motionen i dagligt tal benämnd

"tankeförbudet" eller "hjärntvättsparagrafen" - kan

utgå fängelse med en straffsats motsvarande den som

gäller för vållande till annans död, sägs det.

Tankeförbudet, hävdar motionärerna, har kritiserats

från principiella utgångspunkter alltsedan det

tillkom. I motionen påminns om att ett hundratal av

landets främsta forskare år 1995 i ett upprop till

regeringen krävde att den aktuella paragrafen i

kärntekniklagen skulle upphävas. Förbudet uppfattas

som oförenligt med de principer om yttrande- och

tankefrihet som motionärerna anser bör ligga till

grund för all lagstiftning. Kvalificerade svenska

kärntekniker och forskare skall inte behöva stå

bredvid och passivt betrakta den internationella

forskningens utveckling på detta område, heter det.

Stimulerande arbetsuppgifter och ekonomiska

förutsättningar är nödvändiga för att attrahera goda

forskare till kärnkraftsområdet; detta gäller inte

minst, fortsätter motionärerna, då avveckling av

kärnkraftverken och ett säkert omhändertagande av

avfallet blir aktuellt.

I motion 1998/99:N228 (m) upprepas kritiken.

Ytterst, skriver motionärerna, handlar det om att

slå vakt om den akademiska friheten; skadliga

effekter kan uppstå genom att

tankeförbudsbestämmelsen försvårar forskning om ett

effektivare utnyttjande av kärnbränslet, minimering

av avfallsmängder, trans-mutation av befintligt

kärnavfall m.m. Även här uttrycks farhågor för att

kvalificerade svenska kärntekniker och forskare står

bredvid och passivt betraktar en utveckling som kan

leda till resultat av stort intresse även för vårt

land. I stället understryker motionärerna

nödvändigheten av stimulerande arbetsuppgifter och

ekonomiska förutsättningar för att attrahera goda

forskare till kärnteknikområdet.

Budskapet kommer tillbaka i motion 1998/99:N241

(kd). Förslag om att slopa tankeförbudet i

kärntekniklagen har tidigare behandlats av

riksdagen, skriver motionärerna. En bidragande orsak

till att förslagen har avvisats, sägs det, torde

vara att frågan har kopplats samman med den vidare

energipolitiska frågeställningen om kärnkraftens

framtid i vårt land. Något sådant samband föreligger

emellertid inte, heter det i motionen, med

hänvisning till att även Miljöpartiets representant

i Energikommissionen (SOU 1995:139) instämde i

bedömningen att tankeförbudet utgör "en inskränkning

av medborgerliga fri- och rättigheter som inte står

i rimlig proportion till motiven" (s. 550).

Motionärernas slutsats är att nu när principiell

kritik mot tankeförbudet framförs helt oberoende av

inställningen till kärnkraftens utnyttjande i

Sverige - och när denna senare fråga dessutom har

behandlats i ett särskilt energipolitiskt

riksdagsbeslut våren 1997 - borde tankeförbudet

kunna omprövas.

Vissa kompletterande uppgifter

Det aktuella förbudet mot vissa förberedande

åtgärder tillkom samtidigt som det i kärntekniklagen

infördes en bestämmelse om att tillstånd att uppföra

en kärnkraftsreaktor inte får meddelas (prop.

1986/87:13, bet. 1986/87:NU13). Vid behandlingen av

förslaget om nämnda förbud diskuterade utskottet

först utformningen och innebörden av förslaget.

Härvid klargjorde utskottet att förbudets funktion

skulle vara att motverka att personer i en åsyftad

begränsad krets - ansvariga för kraftföretag vilka

är tänkbara som reaktorinnehavare - vidtar något

slags resurskrävande, förberedande åtgärder med

avsikt att uppföra en viss kärnkraftsreaktor. Det

underströks - av ett enigt utskott - att ett sådant

förbud inte skulle förhindra personer i nämnda krets

att t.ex. muntligen eller skriftligen plädera för

fortsatt och ökad kärnkraftsanvändning, inklusive

uppförande av ytterligare kärnkraftsaggregat. Det

skulle inte heller, betonade utskottet, inkräkta på

möjligheterna till forskning och utvecklingsarbete

på det kärntekniska området och till svenskt

deltagande i internationellt samarbete inom detta

område. Därefter tog utskottet ställning till frågan

om införande av förbudet. Med vissa redaktionella

ändringar tillstyrkte utskottet att förbudet skulle

införas, medan en motsatt uppfattning fördes fram i

en reservation (m, fp).

Frågan om förbudet berördes inte i

Energikommissionens slutbetänkande Omställning av

energisystemet (SOU 1995:139). Dock anförde

representanterna i Energikommissionen för Moderata

samlingspartiet och Miljöpartiet i ett särskilt

yttrande att den aktuella bestämmelsen innebär en

inskränkning i de medborgerliga fri- och

rättigheterna som inte står i rimlig proportion till

motiven, och att lagstiftningen därför bör ändras på

denna punkt.

I samband med 1997 års energipolitiska beslut

hänvisade utskottet (bet. 1996/97:NU12 s. 49) till

tidigare ställningstaganden och vidhöll

uppfattningen att det saknas skäl för riksdagen att

ompröva det nu aktuella förbudet i kärntekniklagen

mot vissa förberedande åtgärder. Utskottet ville

understryka förbudets innebörd; dess funktion är att

motverka att personer i en åsyftad begränsad krets

vidtar något slags resurskrävande, förberedande

åtgärder med avsikt att uppföra en viss

kärnkraftsreaktor. Här ansåg utskottet att det med

ledning av en tidigare lämnad redogörelse i

betänkandet framgår att bestämmelsen inte inkräktar

vare sig på det tekniska utvecklingsarbetet eller på

möjligheterna till fri opinionsbildning.

Företrädarna för Moderata samlingspartiet,

Folkpartiet och Kristdemokraterna anförde i en

reservation (bet. 1997/98:NU12 s. 105) att det

nämnda förbudet om inte direkt så indirekt kan verka

hämmande på den tekniska utvecklingen inom

kärnteknikområdet. Förbudet utgör, sades det, ett

artfrämmande inslag i kärntekniklagen och borde

därför utmönstras ur lagen. De nämnda

partiföreträdarna framhöll att förbudet i praktiken

inte har någon egentlig funktion, då det enligt

kärntekniklagen gäller att tillstånd för att uppföra

nya kärnkraftsaggregat inte får lämnas. I stället är

bestämmelsen, sades det, ett uttryck för

förmyndartänkande från statens sida; förbudet hör

inte hemma i en demokrati och bör tas bort.

Vid det senaste tillfället (bet. 1997/98:NU2 s. 25)

som utskottet behandlade det nu aktuella förbudet i

kärntekniklagen upprepades nyssnämnda ståndpunkter.

Utskottets ställningstagande motiverades på likartat

sätt som våren 1997, medan det i en reservation (m,

kd, fp) sades att det ytterst handlar om att slå

vakt om den akademiska friheten. Företrädarna för de

tre partierna ville anmäla farhågor för att

tankeförbudsparagrafen kan få skadliga effekter

genom att försvåra forskning kring effektivare

utnyttjande av kärnbränslet, minimering av

avfallsmängder, transmutation av befintligt

kärnavfall m.m. De ville också ifrågasätta om det

över huvud taget är möjligt att utan lagbrott

presentera genomarbetade och kostnadsberäknade

alternativ till prövning i den energipolitiska

debatten. De hänvisade också till att nya

forskningsfält öppnar sig inom kärnteknikområdet

vars utveckling på några decenniers sikt inte går

att bedöma.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin uppfattning att det saknas

skäl för riksdagen att ompröva det nu aktuella

förbudet i kärntekniklagen (6 §) mot vissa

förberedande åtgärder. Förbudet skall ses som ett

komplement till bestämmelsen i lagen (5 §) om att

tillstånd att uppföra nya kärnkraftsreaktorer inte

får lämnas. Som redan nämnts är dess funktion att

motverka att personer i en åsyftad begränsad krets

vidtar något slags resurskrävande, förberedande

åtgärder med avsikt att uppföra en viss

kärnkraftsreaktor. Av den tidigare redogörelsen

framgår att bestämmelsen inte inkräktar vare sig på

det tekniska utvecklingsarbetet och

forskningsverksamheten eller på möjligheterna till

fri opinionsbildning. Att bestämmelsen skulle vara

ett hot mot den akademiska friheten är sålunda helt

felaktigt. Möjligheten till forskningsverksamhet och

energitekniskt utvecklingsarbete, inklusive

fusionsforskning, inom kärnkrafts- och

kärnteknikområdet begränsas alltså inte av den

aktuella paragrafen i kärntekniklagen.

Med det sagda avstyrker utskottet samtliga här

aktuella yrkanden.

Bioenergi

Motionerna

I motion 1998/99:N320 (s) sägs att den påbörjade

energiomställningen skapar nya möjligheter att

utnyttja skogsråvara för uppvärmning, elproduktion

och tillverkning av fordonsbränslen. Motionärerna

hänvisar till att energiförsörjningen enligt

beslutet om energiomställning skall grundas på

varaktiga, helst inhemska och förnybara,

energikällor. Det hävdas att landets tillgångar på

trädbränslen kan täcka en betydande del av det

framtida energibehovet; begränsningen ligger i de

ekologiska och miljömässiga hänsyn som måste tas.

Men även under denna restriktion är det

motionärernas bedömning att en stor del av beroendet

av fossil- och kärnkraftsbaserad energi kan ersättas

med energi från trädbränslen; en utveckling mot en

kostnadseffektiv trädbränsleförsörjning är fullt

möjlig. Det är viktigt, fortsätter motionärerna, att

forskning om och utveckling av nya metoder för att

utnyttja trädbränslen prioriteras. Därför förordas

att ett kompetenscentrum inom bioenergiområdet skall

inrättas. Ett sådant centrum skall, enligt vad som

sägs i motionen, arbeta med modern

informationsteknik över hela det geografiska område

som omfattar skogslänen. En sådan åtgärd bedöms få

stor regionalpolitisk betydelse och kunna bidra till

att förbättra förutsättningarna för arbete och

försörjning i stora delar av landets glest befolkade

områden.

I motion 1998/99:N228 (m) anmäls en positiv syn på

en ökad biobränsleanvändning. Biobränslen är ett bra

alternativ för värmeproduktion, men sämre för

elproduktion, sägs det. Motionärerna vill dock

framhålla vikten av att en ordentlig

miljökonsekvensbeskrivning genomförs av de effekter

som följer av en ökad, storskalig

biobränsleanvändning, en storskalighet som

kärnkraftsavvecklingen sägs tvinga fram, synliggjord

av biobränsleanvändningen eller i form av utbyggda

naturgasnät. I motionen hänvisas till att forskning

och utveckling pågår kring en teknik med förgasning

av biomassa i kombination med kraftvärme- eller

kondensproduktion. En risk finns, menar

motionärerna, att en snabb utbyggnad av den

konventionella biokraftvärmen gör att marknaden för

utprovning och test av förgasningstekniken

försvinner om och när denna närmar sig kommersiell

användbarhet.

Företrädare för Kristdemokraterna uttalar i motion

1998/99:N241 en positiv inställning till den

biobaserade kraftvärmen. Det är ett effektivt sätt

att i det närmaste fördubbla verkningsgraden av

biobränsleanvändningen, heter det. Men även i denna

motion framhålls vikten av att en särskild

miljökonsekvensanalys genomförs om effekterna av ett

kraftigt ökat biobränsleuttag från skogen. Det

framhålls att uttaget från skogen måste ske på ett

sådant sätt att den biologiska mångfalden också

fortsättningsvis garanteras. Samtidigt understryks

att den förnybara energi- och elproduktionen måste

få ekonomiska incitament för att långsiktigt kunna

stå för en växande andel av Sveriges

energiförsörjning.

Vissa kompletterande uppgifter

Skogsstyrelsen har genomfört en

miljökonsekvensutredning för skogsbränsle som

publicerades i januari 1998

(Miljökonsekvensbeskrivning, MKB, för

skogsbränsleuttag, asktillförsel och övrig

näringskompensation, Rapport 1:1998). Med

utgångspunkt från denna studie har Skogsstyrelsen

utarbetat rekommendationer för bränsleuttag och för

näringskompensation. Rekommendationerna omfattar

såväl krav på naturhänsyn som effekter på

näringsbalans genom askåterföring och

kväveavlastning.

I Energimyndighetens verksamhetsplan för år 1999

redovisas (s. 81) projekt om bioenergins roll i

energiförsörjningssystemet, som pågår eller

planeras. Ett projekt går ut på att se på villkoren

för uthållig produktion av biobränslen från

skogsmark, och ett annat är inriktat på att

klarlägga betingelserna för produktion av

energiskog. Ett tredje projekt har ett mer

systemsammanhållet synsätt i syfte att bl.a. öka

kunskapen om bioenergisystemets alla delar och att

utveckla metoder för analys och utvärdering av

sådana system. Ett fjärde projekt som nämns bygger

på ett samarbete mellan Skogsstyrelsen,

Naturvårdsverket, Energimyndigheten och Sveriges

lantbruksuniversitet, där berörda myndigheter

tillsammans finansierar och genomför en skoglig

konsekvensanalys, SKA 99, i syfte att uppdatera

underlaget för bedömning av virkesuttagen och för

beräkning av skogsbränsletillgången.

Utskottets ställningstagande

När utskottet behandlade motsvarande motionsyrkanden

i det energipolitiska betänkandet våren 1997 (bet.

1996/97:NU12 s. 79) framhölls att det behövs ökad

kunskap om de begränsningar av uttaget av

biobränslen som krävs för att miljömålen i skogen

skall kunna uppnås. Som exempel på viktiga

forskningsområden nämndes frågorna om resurser,

ekonomi och miljöpåverkan i delar av

biobränslekedjan, inklusive hantering och

nyttiggörande av askor. Enligt utskottets bedömning

är det viktigt att ökningen av

biobränsleanvändningen i energisektorn kan ske i en

sådan takt att miljö- och hälsomässiga konsekvenser

kan beaktas. Utskottet vill understryka vikten av

att den utbyggnad av biobränslebaserad kraftvärme

som ingår i omställningsprogrammet genomförs på ett

miljöacceptabelt sätt. Den lagstiftning och de

regler som i dag finns för den aktuella typen av

anläggningar bedömer utskottet vara en god grund för

att utbyggnaden kan ske miljöanpassat. Någon

särskild miljökonsekvensutredning finner utskottet

inte påkallad; den miljöbevakning som från olika

utgångspunkter utförs av myndigheter inom energi-,

miljö- och skogssektorerna samt från

forskarsamhället säkerställer att den bevakning av

effekterna på skogen som efterlyses i motionerna

1998/99:N228 (m) och 1998/99:N241 (kd) kommer att

bli utförd. Med det sagda avstyrks de nämnda

motionerna i här berörda delar.

I motion 1998/99:N320 (s) framhålls de möjligheter

som finns för att utnyttja skogsråvara för

uppvärmning, elproduktion och tillverkning av

fordonsbränslen. Utskottet delar denna bedömning; ny

teknik kommer att utvecklas inom bioenergiområdet,

vilket ger förutsättningar för nya former för

energiproduktion och skapar nya

sysselsättningstillfällen i de delar av landet som i

dag har hög arbetslöshet. Dock finner utskottet inte

anledning att nu ta ställning till huruvida ett

kompetenscentrum inom bioenergiområdet av det slag

som motionärerna efterlyser skall inrättas. En

bedömning måste göras av de befintliga resurser som

i dag finns inom t.ex. högskolan och vilka

möjligheter som finns att etablera ett samarbete i

dessa frågor med näringslivet och berörda kommuner.

Betydande resurser satsas också på bioenergifrågorna

inom ramen för det energipolitiska

omställningsprogrammet. Vidare har regeringen för

avsikt att under våren 1999 i en forskningspolitisk

proposition lämna förslag till riksdagen om bl.a. de

principer som skall vara styrande för avvägningen

mellan den s.k. sektorsforskningen och den

universitetsanknutna forskningen.

Med det sagda avstyrker utskottet här berörda

motionsyrkanden.

Vattenfall AB m.m.

Motionerna

Enligt motion 1998/99:N228 (m) skall Vattenfall AB

vara ett strikt affärsmässigt bolag som deltar i

konkurrensen på jämbördiga villkor med andra

kraftproducenter. Det är ett stort steg tillbaka,

sägs det, att tilldela Vattenfall vad regeringen

kallar en strategisk roll i omställningsarbetet och

att därmed politisera företagets ledning;

förtroendet för företaget skadas och risk finns för

att konkurrensen på energimarknaden snedvrids.

Motionärerna uttrycker farhågor för att en alltmer

politiskt styrd energimarknad och en ökad politisk

kontroll över det största energiföretaget leder till

en skadlig intressesammanblandning. I motionen

begärs därför ett uttalande av riksdagen att

Vattenfall även fortsättningsvis skall bedriva sin

verksamhet självständigt och på affärsmässiga

grunder samt att riksdagen hos regeringen skall

begära förslag om att ägandet i företaget breddas.

I motion 1998/99:N239 (c) åberopas att Sydkraft AB

önskar en europeisk domstolsprövning av lagen om

kärnkraftens avveckling. Den nämnda lagen tillämpas

alltså för tillfället på ett privat energiföretag,

men inte på Vattenfall som ägs av staten och som

innehar hälften av den svenska

kärnkraftsproduktionen. Motionärerna anser att

Vattenfall - i likhet med de tyska kraftbolagen - nu

bör upprätta en avvecklingsplan för sin kärnkraft.

Regeringen kan, sägs det, genom ägardirektiv eller

ändring i bolagsordningen se till att så sker.

De senaste årens utveckling på elmarknaden med en

koncentration till allt färre aktörer är mycket

oroande och skapar ett sårbart samhälle, anförs det

i motion 1997/98:N23 (mp). Motionärerna vill att

småskaliga elproducenter skall få möjligheter att

konkurrera med de stora elbolagen. I motionen

förespråkas att staten sprider sitt ägande, t.ex.

genom att Vattenfalls innehav av vattenkraftverk

säljs till de landsting som återfinns inom de

områden där produktionsenheterna är belägna. En

sådan åtgärd skulle enligt motionärerna skapa en

effektivare konkurrens. Den skulle vidare stärka de

regioner som i dag, enligt vad som framförs i

motionen, mer eller mindre får se sig skövlade på

denna naturresurs.

Utskottets ställningstagande

I motion 1998/99:N228 (m) begärs ett uttalande av

riksdagen att Vattenfall även fortsättningsvis skall

bedriva sin verksamhet självständigt och på affärs-

mässiga grunder samt att riksdagen hos regeringen

skall begära förslag om att ägandet i företaget

breddas. Utskottet har vid tidigare tillfällen (bet.

1996/97:NU12 s. 46 och bet. 1997/98:NU2 s. 24)

anfört att det är av avgörande betydelse att

Vattenfall har en energipolitisk roll när det gäller

att aktivt medverka i omställningen av

energisystemet. Bolaget, som svarar för ungefär 50 %

av elproduktionen, har en strategisk funktion i

detta omställningsarbete. I Vattenfalls långsiktiga

utvecklings- och investeringsplaner intar

utvecklingen av ny ekologisk elproduktionsteknik och

investeringar i el- och värmeproduktion från

förnybara energislag viktiga roller. Men samtidigt

har utskottet understrukit vid nämnda

beslutstillfällen att det för ett företag som

Vattenfall som verkar på en konkurrensutsatt

marknad, och som har i huvuduppgift att på ett

effektivt sätt producera och leverera el till sina

kunder, är viktigt att de energipolitiskt motiverade

insatserna görs inom ramen för kraven på

affärsmässighet. Bolagets beslut om satsningar på

utveckling av ny elproduktionsteknik och

investeringar i el- och värmeproduktion från

förnybara energislag måste därför baseras på att

Vattenfall kan uppfylla marknadsmässiga avkastnings-

och utdelningskrav i sin verksamhet. Vad beträffar

ägarfrågan har utskottet ansett att Vattenfall bör

förbli i statlig ägo; någon breddning av ägandet i

företaget är inte aktuell. Utskottet har alltså inte

ändrat uppfattning i de frågor som aktualiseras i

motion 1998/99:N228 (m), vilken följaktligen

avstyrks i här berörda delar.

Utskottet vill erinra om - med anledning av vad som

sägs i motion 1998/99:N239 (c) - att den s.k.

avvecklingslagen omfattar samtliga som innehar

rätten enligt kärntekniklagen att driva en

kärnkraftsreaktor för att utvinna kärnenergi; så

också Vattenfall. Av lagen framgår att vid avgörande

av när en reaktor skall tas ur drift skall hänsyn

tas till reaktorns geografiska läge. Detta har

inneburit att regeringen med stöd av

avvecklingslagen beslutat att återkalla de tidigare

tillståndsbesluten att driva Barsebäck 1. Riksdagen

har ställt sig bakom utskottets uppfattning att ett

villkor för avställning av den andra reaktorn i

Barsebäcksverket är att bortfallet av elproduktion

kan kompenseras av ny elproduktion och en minskad

användning av elektricitet. Vidare skall riksdagen

ges möjlighet att pröva att förutsättningarna för

stängningen av denna reaktor är uppfyllda. I

beslutet har också sagts att före innevarande

mandatperiods utgång skall beslut fattas om hur den

fortsatta avställningen av kärnkraftsreaktorer skall

genomföras. I avvecklingslagen uttalas att

omställningen skall genomföras på ett sätt som gör

det möjligt att tillförsäkra svensk industri och

samhället i övrigt elektricitet på internationellt

konkurrenskraftiga villkor. Mot denna bakgrund och

med den mångfald av avvägningar som skall göras inom

energipolitiken - samtidigt som Vattenfall enligt

vad som nyss sagts har en särskild roll i det

energipolitiska omställningsarbetet - finner

utskottet det inte lämpligt att ålägga Vattenfall

att upprätta en särskild, egen avvecklingsplan för

sina kärnkraftsreaktorer. En sådan avvecklingsplan

förutsätter fasta tidpunkter för nedtrappning av den

kärntekniska verksamheten och det vore missriktat

med de förutsättningar som gäller för

energipolitiken att påtvinga Vattenfall en sådan

strategi. Med det sagda avstyrks motion 1998/99:N239

(c).

Vidare finner utskottet att det inte kan anses vara

ändamålsenligt - som föreslås i motion 1997/98:N23

(mp) - att staten säljer sina vattenkraftstillgångar

till de norrländska landstingen. En sammanhållning

av dessa krafttillgångar ger bättre effektivitet i

produktionen och därmed lägre elpriser. Det är i

detta sammanhang också viktigt att påminna om att

den norrländska energiproduktionen i

vattenkraftverken numera avyttras i konkurrens med

t.ex. finsk och norsk produktion. Konkurrensen

mellan enskilda landsting i Norrland skulle enligt

utskottets mening vara otillräcklig för att påverka

elpriserna, utan prisnivån för konsumenten avgörs i

högre grad av effektiviteten i olika europeiska

länders energiproduktion som i konkurrens möts på en

öppen energimarknad. Med det sagda avstyrks motion

1997/98:N23 (mp) i här aktuell del.

Nätavgifter

Motionen

I motion 1998/99:N312 (s) konstateras att elkunden

endast kan påverka den del av elkostnaden som hänför

sig till elförbrukningen. Övriga komponenter i

kostnaden - nätavgift och skatter - är ej påverkbara

för den enskilde konsumenten. Motionärerna påpekar

att nätföretagens verksamhet efter avregleringen är

en monopolverksamhet och att elkunderna måste betala

de nätavgifter som innehavaren av nätkoncessionen

fastställer. Energimyndigheten skall, sägs det,

granska nätföretagens verksamhet i syfte att

kontrollera att de inte utnyttjar sin

monopolsituation och tar ut oskäliga nätavgifter av

sina kunder. I motionen hänvisas till en

rikstäckande undersökning som Bostadsbranschens

avgiftsgrupp genomfört. Syftet med granskningen var

att se hur olika typer av avgifter påverkar

hyresnivån för en normalstor (80 m²) lägenhet. När

det gäller nätavgifterna blev resultatet, enligt

motionärerna, att den differens som noterades mellan

den högsta och den lägsta nätavgiften i landet

motsvarar en hyresskillnad på 150 kr per månad för

denna lägenhetstyp. Utfallet av undersökningen

visar, menar motionärerna, att många nätföretag inte

drivs rationellt eller att intäkterna från

nätverksamheten inte stannar inom nätföretaget.

Slutsatsen i motionen är att den kontroll av

nätverksamheten som utövas av Energimyndigheten inte

är tillräcklig. En motsvarande redovisning lämnas

också av fjärrvärmetaxornas variation i landet. Även

här påvisas stora kostnadsskillnader som

motionärerna betecknar som helt oacceptabla. I

motionen föreslås - i syfte att främja kundens

ställning - att Energimyndigheten skall ges en

förstärkt roll att påverka verksamheten inom de två

nämnda monopolen med sikte på att få till stånd

sänkta nätavgifter och fjärrvärmetaxor.

Vissa kompletterande uppgifter

Reglering av nätverksamhet i ellagen (1997:857)

syftar till att säkerställa att nätverksamhet

bedrivs effektivt och rationellt, samt att

nätföretagens monopolställning inte missbrukas.

Enligt lagen skall tarifferna för nätverksamhet vara

skäliga och utformade på sakliga grunder. Med saklig

grund avses att de skall vara objektiva och icke-

diskriminerande. Skälighetsprövningen skall baseras

på de intäkter och kostnader som kan hänföras till

det aktuella koncessionsområdet. Allmänt sett är

överföring av el (nätverksamhet) en kapitalintensiv

verksamhet med höga fasta kostnader. Skäligheten i

nättariffer och andra villkor för nättjänster som

ett nätföretag tillämpar prövas av nätmyndigheten.

Denna myndighetsfunktion låg inledningsvis på

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), men

överfördes till Energimyndigheten i samband med att

denna myndighet inrättades år 1998.

Energimyndigheten rapporterar årligen i samråd med

Svenska kraftnät, Elsäkerhetsverket,

Konkurrensverket och Konsumentverket till regeringen

om utvecklingen på elmarknaden. Den tredje

redovisningen avlämnades i november 1998. Då

överlämnades rapporten Utvecklingen på elmarknaden

1998, där erfarenheterna från bl.a. nätverksamheten

beskrivs. I den sistnämnda rapporten sägs bl.a. att

nätavgifterna visar på en ojämn utveckling i landet;

sänkta avgifter förekommer, liksom avgiftshöjningar.

Det konstateras att det föreligger betydande

skillnader i nättariffer mellan nätföretagen. Bland

annat har hushållskunder med låg elförbrukning fått

vidkännas höjda avgifter. Denna utveckling beror på,

skriver Energimyndigheten, att det pågår en

successiv ombalansering av avgiftsstrukturen på så

sätt att lägenhetskunder och villakunder utan

elvärme får betala mer i förhållande till andra

kundkategorier. En viktig förklaring till detta är

skillnader i kundtäthet mellan företagen. Därutöver

finns dock enligt rapporten betydande

avgiftsskillnader mellan nätföretag med likvärdiga

fysiska förutsättningar. Erfarenheterna har visat,

sägs det, att den metod för skälighetsbedömning som

används av nätmyndigheten inte är tillräckligt

ändamålsenlig för att nå snabba resultat i fråga om

tillsyn av nätavgifternas skälighet. Mot denna

bakgrund har Energimyndigheten under hösten 1998

initierat projekt för att utveckla metodiken för

både uppföljning och tillsyn av nätföretagen. Det

ena projektet syftar till att öka möjligheterna till

insyn vad gäller kostnader och prestationer i syfte

att åstadkomma bättre förutsättningar för

jämförelser mellan nätföretagen. Det andra projektet

syftar till att granska alternativa

tillsynsmodeller, bl.a. med avseende på hur

begreppet skälig nättariff skall kunna

operationaliseras. Resultatet av detta arbete väntas

under år 1999. En översyn och utvärdering av

tillsynen av nätverksamhet är planerad att

genomföras som en del i uppföljningen av

elmarknadsreformen. Ett viktigt syfte är att

analysera behovet av förändringar av regelverket och

organisationen för tillsynen för att därigenom

säkerställa att nätverksamhet bedrivs effektivt och

att rationaliseringspotentialen tas till vara. De

närmare formerna och tidpunkter för den planerade

översynen och utvärderingen har ännu inte

fastställts, men arbetet kommer enligt uppgift

sannolikt att inledas under år 1999.

Vad gäller fjärrvärme förekommer också enligt

rapporten en betydande spridning i taxorna mellan

företagen. Det kan finnas flera orsaker till

spridningen. Företagens förutsättningar att bygga ut

och bedriva fjärrvärmeverksamhet varierar beroende

på bl.a. lokala omständigheter, tidpunkt för

investering i fjärrvärmeverksamhet och

finansieringsprinciperna. Detta kan ge upphov till

kostnadsskillnader. I samband med att det nya

regelverket för elmarknaden infördes tillkom vissa

särregler för kommunal fjärrvärmeverksamhet, vilka

innebar bl.a. att kommunal produktion och

distribution av fjärrvärme som bedrivs i

privaträttslig form undantogs från självkostnads-

och likställighetsprinciperna. I rapporten sägs att

det kan finnas anledning att följa prisutvecklingen

på fjärrvärme då många fjärrvärmeföretag ingår i en

koncern tillsammans med ett elhandelsföretag.

Elhandelsbolaget i koncernen kan, skriver

Energimyndigheten, potentiellt subventioneras av

fjärrvärmen, då det finns betydligt större

möjligheter att ta ut högre priser inom

fjärrvärmeverksamheten, eftersom överföringen av

fjärrvärme är ett naturligt monopol på samma sätt

som nättjänsten. För fjärrvärme finns för närvarande

ingen prisreglering.

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis vill utskottet - med anledning av vad

som sägs i motion 1998/99:N312 (s) - påminna om att

det sker en fortlöpande, årlig uppföljning av

utvecklingen på elmarknaden. Den senaste rapporten

avlämnades i november 1998. Där konstateras att det

föreligger betydande skillnader i nättariffer mellan

nätföretagen. Även om en viss positiv utveckling kan

spåras mot lägre avgiftsnivåer hos vissa nätföretag

talar de skillnader som påvisas i rapporten - och i

den undersökning som omnämns i motion 1998/99:N312

(s) - för vikten av en fortsatt god tillsyn över

nätverksamheten. Utskottet välkomnar det

utvecklingsarbete som har initierats hos

Energimyndigheten i syfte att förbättra metodiken

för både uppföljning och tillsyn av nätföretagen.

Resultatet av detta arbete väntas under år 1999.

Vidare noterar utskottet planerna på att genomföra

en översyn och utvärdering av tillsynen av

nätverksamhet, detta som en del i den fortlöpande

uppföljningen av elmarknadsreformen. Syftet med

detta arbete är att analysera behovet av

förändringar av regelverket och organisationen för

tillsynen för att därigenom säkerställa att

nätverksamhet bedrivs effektivt och att

rationaliseringspotentialen tas till vara.

Vad gäller fjärrvärmetaxorna kan det finnas en risk

för övervältringseffekter på konsumenterna i samband

med ett förväntat prisfall på den rörliga

elkostnaden senare under år 1999. På samma sätt som

gäller för avgiftssättningen för nätverksamheten bör

taxeutvecklingen på fjärrvärmen följas; här har

Konkurrensverket en viktig roll att spela i

övervakningen av att de företag som har kontroll

över prissättningen inte missbrukar sin dominerande

ställning på marknaden. Detta leder till att

utskottet vill erinra om - både vad gäller

nätverksamheten och skeendet inom fjärrvärmesektorn

- att det måste ankomma på regeringen att noggrant

följa utvecklingen inom dessa två områden och vidta

erforderliga åtgärder om utvecklingen så föranleder.

Med det sagda avstyrker utskottet motion

1998/99:N312 (s).

Kärnkraftsreaktorerna och millennieskiftet

Motionen

I motion 1998/99:N301 (mp) uttalas att effekterna av

en allvarlig incident eller ett reaktorhaveri i

samband med övergången mellan två sekel och de två

åren 1999 och 2000 måste vägas mot kostnaderna som

följer av att stoppa kärnkraftverken under de timmar

som omgärdar detta årsskifte. Motionärernas

bedömning är att riskerna för felfunktion i något

drift- eller säkerhetspåverkande datorsystem är

väsentligt större vid omslaget till årtalet 2000 än

normalt. Därför begärs det i motionen att regeringen

skall vidta nödvändiga åtgärder för att stoppa de

svenska kärnkraftsreaktorerna under årsskiftet

1999/2000. Utgångspunkten för resonemanget är att

effektbehovet under ca 36 timmar från nyårsafton kl.

12.00 till nyårsdagen kl. 24.00 bedöms vara lägre än

under normala vinterdygn. Många energikrävande

industrier bör, anförs det, kunna stoppas för

planerat underhåll under den aktuella tiden. Den

nödvändiga energitillförseln kan, menar

motionärerna, tillgodoses med vattenkraft

kompletterad med normal krafttillförsel från

kraftvärmeverk under de aktuella 36 timmarna; några

kondenskraftverk och gasturbiner kan därutöver

hållas i beredskap för att gå i drift.

Vissa kompletterande uppgifter

Regeringen utfärdade i januari 1997 en förordning

(1997:30) om översyn av statliga myndigheters

informationssystem inför år 2000. Enligt

förordningen skall myndigheterna analysera vilka

tekniska anpassningar som behöver göras inför

övergången till år 2000 i de informationssystem som

är av väsentlig betydelse för egen eller andras

verksamhet. Myndigheter som utövar tillsyn - som

t.ex. Statens kärnkraftinspektion - skall också

enligt förordningen redovisa en bedömning av

anpassningsarbetet inom tillsynsområdet. Av

förordningen framgår (6 §) att anpassningarna i de

informationssystem som är av väsentlig betydelse för

egen eller andras verksamhet skall ha genomförts,

kontrollerats och godkänts av myndigheten senast den

1 juni 1999. Om myndigheten på förhand finner att

den inte kan uppfylla detta krav skall en

redovisning lämnas till regeringen omgående, dock

senast den 31 mars 1999.

Statskontoret har regeringens uppdrag att

fortlöpande följa upp myndigheternas

anpassningsarbete och varje halvår lämna en samlad

bedömning till regeringen. I ett regeringsbeslut i

juni 1998 uppdrog regeringen - på grundval av en

halvårsrapport från Statskontoret - åt särskilt

utpekade myndigheter med ansvar för samhällsviktiga

funktioner att inom sina ansvarsområden noggrant

följa anpassningsarbetet, analysera och bedöma

eventuella risker för allvarliga störningar och

överväga åtgärder för att säkerställa säkerheten i

verksamheten inför år 2000. De aktuella

myndigheterna var Statens räddningsverk,

Socialstyrelsen, Post- och telestyrelsen,

Luftfartsverket, Banverket, Sjöfartsverket,

Finansinspektionen, Jordbruksverket, Svenska

kraftnät och Statens kärnkraftinspektion. I

uppdraget sades att de aktuella myndigheterna skulle

lämna en första redovisning av sina bedömningar och

åtgärder till regeringen och till Statskontoret

senast den 1 oktober 1998. Regeringen avser att

därefter överväga kompletterande åtgärder och

anvisningar inför de redovisningar som skall lämnas

den 1 mars 1999 och 1 oktober 1999.

I rapporten (1998:29) Läget i 10 samhällsfunktioner

(Lägesrapport 6) bedömer Statskontoret de inkomna

rapporterna. Analysen visar, enligt Statskontoret,

att säkerheten enligt bedömningen är högst vad avser

kärnkraften och de finansiella tjänsterna och lägst

vad avser luftfart, sjöfart, räddningstjänst,

järnvägstrafik och telekommunikationer. Funktionen

kärnkraftssäkerhet omfattar de fyra svenska

kärnkraftsproducenternas tolv reaktorer. I den

underlagsrapport (SKI-PM 98:26) som Statens

kärnkraftinspektion levererade som svar på

regeringens uppdrag sades bl.a. att det inte

förväntas att millennieskiftet skall innebära ett

hot mot reaktorsäkerheten. Om ett kraftverk inte

bedöms säkert kommer det att stängas av, vilket i så

fall innebär bortfall av produktionskapacitet. Av

rapporten framgår att dokumentationen om arbetet

kommer att studeras på plats vid inspektioner.

Förelägganden bedöms i dagsläget inte behövas. Av de

sammanfattningar av arbetsläget vid kraftbolagen som

ingår i rapporten framgår att dessa kommer att ta

fram beredskapsplaner för årsskiftet fram till år

2000 (och andra kritiska tidpunkter). Åtgärder

vidtas också för att minimera risker för yttre

störningar som påverkar reaktorsäkerhet och

tillgänglighet.

Av regeringens skrivelse 1998/99:40 med en

lägesrapport om IT-omställningen i samhället inför

år 2000 sägs bl.a. att anpassningsarbetet i huvudsak

bedrivits på ett tillfredsställande sätt. Arbetet

bör dock, menar regeringen, påskyndas för att säkra

att prövning och verifiering av systemen hinner

genomföras. Skrivelsen avses att tas upp till

kammarbehandling den 17 mars 1999 (bet.

1998/99:TU4).

I januari 1999 avlämnade Statskontoret en ny

lägesrapport (1999:2) - Skiftet till år 2000

(lägesrapport 7) - där det bl.a. sägs att flertalet

myndigheter är försenade i sitt arbete med provning

och säkring inför år 2000. Av rapporten framgår att

arbetet går långsammare än beräknat. Bland de

myndigheter som Statskontoret menar skall ägnas

särskild uppmärksamhet märks bl.a. Svenska kraftnät

och Energimyndigheten. Vad gäller den sistnämnda

myndigheten fick den i uppdrag av regeringen i

november 1998 att bedöma risker och överväga behov

av åtgärder inom sektorerna för försörjning med

fjärrvärme, petroleumprodukter och naturgas i

samband med IT-omställningen inför år 2000.

Utskottets ställningstagande

Av den nyss lämnade redogörelsen framgår att Statens

kärnkraftinspektion gör bedömningen att det

instundande millennieskiftet inte förväntas innebära

något hot mot reaktorsäkerheten. Det sägs också att

om ett kraftverk inte bedöms säkert kommer det att

stängas av. Kraftbolagen avser också att ta fram

beredskapsplaner för årsskiftet 1999/2000 och andra

kritiska tidpunkter både före och efter detta

årsskifte. Utskottet konstaterar att kärnkraften av

Statskontoret - som har regeringens uppdrag att

övervaka myndigheternas anpassningsarbete - bedöms

vara den verksamhet som har den högsta säkerheten

vad gäller funktionaliteten i datasystemen inför det

nya årtusendet.

Mot denna bakgrund är det utskottets bedömning att

det inte föreligger några skäl för att överväga en

stängning av reaktorerna över det nämnda årsskiftet

på det sätt som begärs i motion 1998/99:N301 (mp).

Utskottet avstyrker därmed motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för

energipolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N23 yrkandena

1-3,

1998/99:MJ605 yrkande 9, 1998/99:MJ749

yrkande

9, 1998/99:N228 yrkandena 1-4, 10-17, 19, 21 och

34, 1998/99:N241 yrkandena 1, 5, 6 och 8,

1998/99:N246, 1998/99:N261 yrkande 1 och

1998/99:N294,

res. 1 (m, fp)

res. 2 (kd)

res. 3 (mp)

2. beträffande naturgasnät i Sverige

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N228 yrkande 26 och

1998/99:N293,

res. 4 (m, kd, fp, mp)

3. beträffande effekterna av avveckling av

Barsebäcksverket m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ803 yrkande 6,

1998/99: N208, 1998/99:N220 och 1998/99:N226,

res. 5 (m, kd, fp)

res. 6 (mp) - motiv.

4. beträffande kärntekniklagen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N228 yrkandena 7 och

9, 1998/99:N241 yrkande 10 och 1998/99:N313,

res. 7 (m, kd, fp)

5. beträffande bioenergi

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N228 yrkandena 23

och 24, 1998/99:N241 yrkande 7 och 1998/99:N320,

res. 8 (m, kd, fp)

6. beträffande Vattenfall AB m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N23 yrkande 5,

1998/99: N228 yrkandena 31 och 32 och

1998/99:N239,

res. 9 (m, kd, fp)

res. 10 (c, mp)

7. beträffande nätavgifter

att riksdagen avslår motion 1998/99:N312,

res. 11 (m, kd, fp)

8. beträffande kärnkraftsreaktorerna och

millennieskiftet

att riksdagen avslår motion 1998/99:N301.

res. 12 (mp)

Stockholm den 11 mars 1999

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro

Andersson Öhrn (s), Lennart Beijer (v), Göran

Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Sylvia Lindgren

(s), Ola Karlsson (m), Nils-Göran Holmqvist (s),

Marie Granlund (s), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell

(m) (momenten 1-5 och 7), Ingegerd Saarinen (mp),

Åke Sandström (c), Anne Ludvigsson (s), Stefan

Hagfeldt (m) (momenten 6 och 8), Karl Gustav

Abramsson (s), Lennart Värmby (v) och Runar

Patriksson (fp).

Reservationer

1. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 1)

Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson

(m), Ola Sundell (m) och Runar Patriksson (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

riktlinjer för energipolitiken bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets uppfattning och i enlighet med

vad som anförs i motion 1998/99:N228 (m) står

riksdagens energipolitiska beslut våren 1997 i strid

med utslaget i 1980 års folkomröstning om

kärnkraften. Riktlinjerna avviker också ifrån 1991

års energipolitiska beslut, enligt vilket resultatet

av hushållningen med el, tillförseln av el från

miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna

att behålla internationellt konkurrenskraftiga

elpriser skall avgöra när kärnkraftsavvecklingen kan

inledas och i vilken takt den kan genomföras. Med

utgångspunkt i såväl folkomröstningen som 1991 års

energipolitiska beslut finns det enligt utskottets

mening inga sakliga skäl för att fatta beslut om

stängning av kärnkraftverk i förtid. I likhet med

vad som sägs i nyssnämnda motion innebär en

nedläggning av världens kanske säkraste

kärnkraftverk en kapitalförstöring som är unik i

svensk industrihistoria. Den nya inriktningen på

energipolitiken kan komma att skada Sverige som

industrination och i en omfattning som utskottet

känner stor oro inför.

Utskottet vill också påminna om förutsättningarna

för den svenska basindustrin; den är elintensiv och

därför känslig för en energipolitik som leder till

höjda elpriser. Även om det i riksdagens beslut

påstås att industrin skall skyddas från

kärnkraftsavvecklingens oundvikliga konsekvenser,

kommer avställningen av kärnkraftsreaktorer att

medföra ett försämrat konkurrensläge för den

elintensiva industrin. Detta får negativa effekter

för de olika regioner som är starkt beroende av

denna industri. På sikt kommer även ett stort antal

underleverantörer och serviceföretag till

basindustrin att drabbas av kärnkraftsavvecklingen.

Utskottet anser vidare att regeringen knyter

orealistiska förhoppningar till möjligheterna att

undvika de negativa effekter som en

kärnkraftsavveckling för med sig genom att minska

elförbrukningen i hushållssektorn. Att bygga om ett

småhus med direktverkande elvärme till annan

uppvärmningsform beräknas enligt uppgift kosta

mellan 80 000 och 150 000 kr. Trots statliga

investeringsstöd kommer de berörda husägarna därmed

att tvingas att betala upp till ca 100 000 kr för

att ersätta sin nuvarande, oftast fullt

funktionsdugliga, elvärme.

Utskottet vill också påpeka att det råder

fundamentalt ändrade förutsättningar jämfört med

tidigare på den numera avreglerade elmarknaden.

Prissättningen, investeringsbesluten och planeringen

sker nu på grundval av den information som

elmarknaden förmedlar till konsumenter och

producenter. Energipolitiken i stort måste enligt

utskottets mening bygga på samma principer som de

som gäller för elmarknaden. Den fortlöpande

omställningen, miljöanpassningen och förnyelsen av

energisystemet gagnas bäst om statsmakterna kan ge

långsiktigt stabila förutsättningar för

kraftföretagen, industrin och hushållen.

Kraftbranschen får då själv ta det fulla ansvaret

för sin utveckling och miljöanpassning.

Avregleringen av elmarknaden innebär att ansvaret

för förnyelse, utveckling och omställning av

produktionsapparaten läggs hos kraftbranschen själv.

Effektiviseringen och hushållningen med

energiresurser skall fortsätta på de villkor som en

fri energimarknad anger; en prioriterad uppgift för

staten är i stället att stödja den långsiktiga

forskningen och utvecklingen. Regeringen bör snarast

återkomma till riksdagen med förslag härom.

Sammanfattningsvis vill utskottet framhålla

energipolitikens strategiska roll för att nå

övergripande mål som konkurrenskraft, god miljö och

välfärd. Utskottets uppfattning är att beslutet om

en förtida kärnkraftsavveckling är illa underbyggt.

Avvecklingen innebär en kapitalförstöring som hotar

jobben, miljön och levnadsstandarden i landet.

Riksdagsbesluten om att inleda en förtida

kärnkraftsavveckling och införandet av lagen om

kärnkraftens avveckling måste enligt utskottets

mening därför upphävas. Regeringen bör snarast

återkomma till riksdagen med förslag härom.

Med det sagda tillstyrker utskottet de nu aktuella

yrkandena i motion 1998/99:N228 (m). Det utskottet

nu anfört ligger också delvis i linje med de i detta

avsnitt berörda yrkandena i motionerna 1998/99:MJ605

(kd) och 1998/99:N241 (kd). Med hänvisning till den

principiella syn som i det föregående utvecklats

gentemot 1997 års energipolitiska beslut och den

politiska uppgörelse som inför detta avgörande

träffades av berörda partier avstyrker utskottet

vidare motionerna 1998/99:MJ749 (c) och 1998/99:N246

(v).

Utskottet avvisar en utbyggnad av vattenkraften med

hjälp av statliga subventioner; den positiva bild av

potentialen för energitillförsel från de mindre

vattenkraftverken som ges i motion 1998/99:N294 (s)

bygger enligt utskottets mening sannolikt på att ett

omfattande stöd måste lämnas från statens sida. Mot

denna bakgrund avstyrker utskottet den nämnda

motionen.

Av den redovisning som nyss lämnades är det

utskottets uppfattning att energipolitiken är ett

instrument för att nå övergripande mål som

konkurrenskraft, god miljö och välfärd. Mot denna

bakgrund måste utskottet bestämt avvisa den syn som

uttrycks i motion 1998/99:N261 (mp) om hur

ekonomiska styrmedel skall användas inom

energipolitiken. Att använda ekonomiska styrmedel i

syfte att uppnå en slutlig avveckling av kärnkraften

till år 2010 är enligt utskottets uppfattning

fullständigt orealistiskt. En sådan energipolitik

skulle få förödande konsekvenser för svenskt

näringsliv och därmed för sysselsättning, välfärd

och konkurrenskraft. Denna politik skulle även få

till följd en drastiskt försämrad miljö med negativ

klimatpåverkan. I detta sammanhang avstyrks också

motion 1997/98:N23 (mp); även här förordas

ekonomiska styrmedel under namnet skatteväxling som

på ett godtyckligt sätt riskerar att slå ut

industriföretag och därmed sysselsättning i landet.

Det utskottet nu anfört om energipolitikens

inriktning bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för

energipolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N228 yrkandena

1-4, 10-17, 19, 21 och 34, med anledning av

motionerna 1998/99:MJ605 yrkande 9 och

1998/99:N241 yrkandena 1, 5, 6 och 8 och med

avslag på motionerna 1997/98:N23 yrkandena 1-3,

1998/99:MJ749 yrkande 9, 1998/99:N246,

1998/99:N261 yrkande 1 och 1998/99:N294 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

2. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 1)

Göran Hägglund och Inger Strömbom (båda kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

riktlinjer för energipolitiken bort ha följande

lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion 1998/99:N241

(kd) anser utskottet att en ny energipolitik bör

utarbetas. Långsiktigt skall Sveriges

energiförsörjning baseras på inhemska förnybara

energikällor och bränslen. Strävan skall vara att

möjliggöra en successiv avveckling av

kärnkraftsreaktorer genom elsparande och

nyproduktion av el från förnybara energikällor. Den

första kärnkraftsreaktorn bör alltså tas ur

produktion först när motsvarande mängd el kan

kompenseras med ny tillförsel och sparande.

Eleffektivisering och utveckling av förnybar

elproduktion skall på sikt göra kärnkraft obehövlig,

liksom energisystem som bygger på fossila bränslen.

Utskottet ställer sig bakom den inriktning som

förordas i motion 1998/99:MJ605 (kd) för

energiforskningen; prioritet bör ges åt

förgasningsteknik, solceller och värmepumpsteknik.

På så sätt byggs ett ekologiskt uthålligt

energisystem upp. Inom ramen för en sådan

principiell inriktning på energipolitiken skall

industri och hushåll tillförsäkras säkra

elleveranser till fortsatt konkurrenskraftiga och

rimliga priser.

Utskottet vill också påminna om förutsättningarna

för den svenska basindustrin; den är elintensiv och

därför känslig för en energipolitik som leder till

höjda elpriser. Även om det i riksdagens beslut

påstås att industrin skall skyddas från

kärnkraftsavvecklingens oundvikliga konsekvenser,

kommer avställningen av kärnkraftsreaktorer att

medföra ett försämrat konkurrensläge för den

elintensiva industrin. Detta får negativa effekter

för de olika regioner som är starkt beroende av

denna industri. På sikt kommer även ett stort antal

underleverantörer och serviceföretag till

basindustrin att drabbas av kärnkraftsavvecklingen.

Med det sagda tillstyrker utskottet de här aktuella

yrkandena i motionerna 1998/99:N241 (kd) och

1998/99:MJ605 (kd). Det utskottet nu anfört ligger

också delvis i linje med de i detta avsnitt berörda

yrkandena i motion 1998/99:N228 (m). Med hänvisning

till den principiella syn som i det föregående

utvecklats gentemot 1997 års energipolitiska beslut

och den politiska uppgörelse som inför detta

avgörande träffades av berörda partier avstyrker

utskottet vidare motionerna 1998/99:MJ749 (c) och

1998/99:N246 (v).

Utskottet avvisar en utbyggnad av vattenkraften med

hjälp av statliga subventioner; den positiva bild av

potentialen för energitillförsel från de mindre

vattenkraftverken som ges i motion 1998/99:N294 (s)

bygger enligt utskottets mening sannolikt på att ett

omfattande stöd måste lämnas från statens sida. Mot

denna bakgrund avstyrker utskottet den nämnda

motionen.

Av den redovisning som nyss lämnades är det

utskottets uppfattning att energipolitiken är ett

instrument för att nå övergripande mål som

konkurrenskraft, god miljö och välfärd. Mot denna

bakgrund måste utskottet bestämt avvisa den syn som

uttrycks i motion 1998/99:N261 (mp) om hur

ekonomiska styrmedel skall användas inom

energipolitiken. Att använda ekonomiska styrmedel i

syfte att uppnå en slutlig avveckling av kärnkraften

till år 2010 är enligt utskottets uppfattning inte

realistiskt. En sådan energipolitik skulle få

förödande konsekvenser för svenskt näringsliv och

därmed för sysselsättning, välfärd och

konkurrenskraft. Denna politik skulle även få till

följd en drastiskt försämrad miljö med negativ

klimatpåverkan. I detta sammanhang avstyrks också

motion 1997/98:N23 (mp). Även här förordas

ekonomiska styrmedel under namnet skatteväxling som

på ett godtyckligt sätt riskerar att slå ut

industriföretag och därmed sysselsättning i landet.

Det utskottet nu anfört om energipolitikens

inriktning bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för

energipolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:MJ605

yrkande 9 och 1998/99:N241 yrkandena 1, 5, 6 och

8, med anledning av motion 1998/99:N228

yrkandena 1-4, 10-17, 19, 21 och 34 och med

avslag på motionerna 1997/98:N23 yrkandena 1-3,

1998/99:MJ749 yrkande 9, 1998/99:N246,

1998/99:N261 yrkande 1 och 1998/99:N294 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

3. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 1)

Ingegerd Saarinen (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

riktlinjer för energipolitiken bort ha följande

lydelse:

Utskottet vill ansluta sig till den principiella

syn på energipolitikens utformning som uttrycks i

motionerna 1997/98:N23 (mp) och 1998/99:N261 (mp).

Energisystemet måste genomgå en total omställning

som innebär en elproduktion med förnybara energislag

och en slutgiltig avveckling av kärnkraften till år

2010. Detta år bör återinföras som slutår för

kärnkraftsavvecklingen. Under de närmaste fem åren

bör minst tre kärnkraftsreaktorer stängas, samtidigt

som koldioxidutsläppen från energisektorn minskar.

Utskottet anser att den svenska energipolitikens

mål skall vara att inom ramen för en ekologiskt

bärkraftig utveckling på kort och lång sikt skapa

förutsättningar för att förse landet med förnybar

energi på ett sätt som medför att bl.a. näringslivet

ges konkurrenskraftiga villkor och hushållen får

rimliga totalkostnader. En skatteväxling med högre

skatter på energi och miljöutsläpp och lägre skatter

på arbete bör genomföras. Den allmänna

energiskatten, som bör utgå med en enhetlig skatt

per kWh, bör kompletteras med produktions- och

miljörelaterade skatter.

Med utgångspunkt i nyssnämnda mål för

energipolitiken bör såväl kärnkraften som fossila

bränslen avvecklas ur det svenska energisystemet.

Kärnkraften bör avvecklas helt, medan målsättningen

för fossila bränslen bör vara att användningen skall

minska med minst 80 %. Samtidigt bör målet vara att

bortfallet av energi inte skall ersättas fullt ut.

En minskad andel kärnkraftsproducerad elektricitet

bör kompenseras dels av en minskad elanvändning

genom konvertering från eluppvärmning samt

effektivare elanvändning och hushållning, dels av en

utbyggnad av ny elproduktion med förnybara

energislag. Även för miljövänliga energislag gäller

det att finna en optimal snarare än en maximal nivå

på användningen. Vikten av en effektivisering av

energianvändningen kan därför inte nog understrykas.

Utskottet förordar mot denna bakgrund en strategi

som går ut på att aktivt utnyttja marknadsekonomiska

styrmedel för att åstadkomma huvuddelen av

kärnkraftsavvecklingen. Alla energislag skall betala

sina fulla kostnader. Effekterna av dessa styrmedel

kommer emellertid inte att nås så fort att de kan

utnyttjas för inledningen av kärnkraftsavvecklingen.

För att åstadkomma en påbörjad avveckling av

kärnkraften och för att säkerställa att avvecklingen

sker i en jämn och rimlig takt behövs därför en

kompletterande lagstiftning i form av en

avvecklingslag. Med utnyttjandet av ekonomiska

styrmedel och bestämmelserna i lagen om kärnkraftens

avveckling är det utskottets uppfattning att tre

kärnkraftsreaktorer kan stängas under de närmaste

fem åren.

De farhågor som uttrycks i motion 1998/99:N228 (m)

för sysselsättningen och den industriella framtiden

i Sverige menar utskottet vara överdrivna. Det finns

utomordentligt goda förutsättningar för att

genomföra en radikal omställning av vårt

energisystem. De effekter på sysselsättning och

välfärd som beskrivs i den nämnda motionen kommer

inte att uppstå om omställningsarbetet är väl

planerat och uppbyggt kring miljöprövade

prisrelationer som ger de rätta incitamenten för

energiföretagen att satsa resurser på ny och på sikt

mycket lönsam energiproduktion. Den miljöskadliga

energiproduktion som - enligt vad som sägs i motion

1998/99:N241 (kd) - skulle hota Sveriges åtaganden

inom ramen för det internationella klimatarbetet

kommer, enligt utskottets uppfattning, vid en sådan

tillämpning av ekonomiska styrmedel inte till stånd.

De energialternativ som leder till ökade

koldioxidutsläpp skulle beläggas med så höga

avgifter att någon lönsamhet aldrig skulle kunna

förknippas med att investera i sådan produktion. Det

kunnande som finns i Sverige inom det energitekniska

området och den goda nivån på vår energiforskning är

faktorer som gör att utskottet med tillförsikt

räknar med att strategin för avvecklingen av

kärnkraften i den takt som här nämnts kan

realiseras. Detta låter sig göras utan att

konsekvenserna för den konkurrensutsatta industrin,

sysselsättningen och miljön skulle bli - av de skäl

som utskottet nu har anfört - sådana som beskrivs av

företrädarna för Moderata samlingspartiet och

Kristdemokraterna i de nyssnämnda motionerna.

Med det sagda tillstyrker utskottet de här aktuella

yrkandena i motionerna 1997/98:N23 (mp) och

1998/99:N261 (mp). Det utskottet nu anfört ligger

också delvis i linje med de i detta avsnitt berörda

yrkandena i motionerna 1998/99:N246 (v),

1998/99:MJ605 (kd) och 1998/99:MJ749 (c). Då

utskottet anser att någon ytterligare

vattenkraftsutbyggnad ej skall förekomma avstyrks

motion 1998/99:N294 (s). Vidare avstyrker utskottet

motionerna 1998/99:N228 (m) och 1998/99:N241 (kd) i

här berörda delar. Det utskottet nu har anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för

energipolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N23

yrkandena 1-3 och 1998/99:N261 yrkande 1, med

anledning av motionerna 1998/99: MJ605 yrkande

9, 1998/99:MJ749 yrkande 9 och 1998/99:N246 och

med avslag på motionerna 1998/99:N228 yrkandena

1-4, 10-17, 19, 21 och 34, 1998/99:N241

yrkandena 1, 5, 6 och 8 och 1998/99:N294 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

4. Naturgasnät i Sverige (mom. 2)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Ola Sundell (m), Ingegerd Saarinen (mp) och Runar

Patriksson (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

naturgasnät i Sverige bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att etableringen av en

naturgasledning genom Sverige direkt skulle motverka

intentionerna i Kyotoöverenskommelsen och att en

sådan ledning för överskådlig tid skulle låsa fast

vårt land i ett ökat fossilbränsleberoende. Enligt

utskottets uppfattning bör riksdagen bekräfta att

1993 års beslut om riktlinjer för den svenska

klimatpolitiken står fast. Utskottet avvisar alla

planer på en storskalig introduktion av naturgas

(fossilgas). En sådan ökad användning av naturgasen

skulle leda till en väsentlig ökning av

koldioxidutsläppen och omintetgöra koldioxidmålet.

Vidare skulle naturgasen endast i mycket begränsad

omfattning komma att tjäna som utbyte för olja och

kol eftersom dessa bränslen redan har ersatts av

biobränslen. I stället blir det

biobränsleanvändningen i de kommunala värmeverken i

södra och mellersta Sverige som kommer att hotas.

Utskottet ser det som angeläget i den pågående

beredningen av EG:s gasmarknadsdirektiv att EG-

kommissionen görs uppmärksam på de ogynnsamma

effekter för Sveriges utsläpp av koldioxid som en

naturgasledning skulle förorsaka. Detta bör beaktas

om infrastrukturstöd från EU:s budget övervägs till

en naturgasledning genom Sverige. Enligt utskottets

mening är det oundgängligt för en trovärdig svensk

klimatpolitik att planerna på en stor

naturgasledning genom landet inte fullföljs.

Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna

1998/99:N228 (m) - i här berörd del - och

1998/99:N293 (mp). Vad utskottet nu har anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande naturgasnät i Sverige

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N228

yrkande 26 och 1998/99:N293 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Effekterna av avveckling av

Barsebäcksverket m.m. (mom. 3)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Ola Sundell (m) och Runar Patriksson (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

effekterna av avveckling av Barsebäcksverket m.m.

bort ha följande lydelse:

Inledningsvis ställer sig utskottet bakom de

beskrivningar som lämnas i motionerna 1998/99:N208

(m), 1998/99:N220 (m) och 1998/99:MJ803 (fp) om de

allvarliga konsekvenser som kommer att uppstå om

Barsebäcksverket stängs av. Verket är en

energiproducerande kärnkraftsanläggning med hög

säkerhetsnivå som fortsatt kan producera stora

mängder elektricitet på ett kostnadseffektivt och

miljövänligt sätt. Utskottets bedömning är att

reaktorerna i Barsebäck har en lång återstående

livslängd. En förtida avstängning leder till att

Sverige återfår den fossilanvändning som vi undgick

när kärnkraftverket i Barsebäck en gång laddades.

Bortfallet av el kommer till väsentlig del att

kompenseras med import av kolbaserad el från

Danmark. Avställningen av de två

Barsebäcksreaktorerna kommer att leda till ökade

utsläpp av koldioxid, men också förorsaka ökade

utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider, som bidrar

till en ökad försurning. Detta innebär enligt

utskottets mening att riktlinjerna för

klimatpolitiken i praktiken kommer att överges. Den

klimatkonvention som undertecknades i Rio de Janeiro

år 1992 säger att det krävs stora insatser för att

begränsa koldioxidutsläppen av sådana

industrinationer som till exempel Sverige. Enligt

riksdagens beslut år 1993 (prop. 1992/93:179, bet.

1992/93:JoU19) skall utsläppen av koldioxid från

fossila bränslen år 2000 stabiliseras till 1990 års

nivå, för att därefter minska. Utskottet konstaterar

att Sverige i EU förhandlat till sig en möjlighet

att öka de svenska utsläppen med 4 % till år 2010.

Denna möjlighet får inte utnyttjas; i stället bör

Sverige agera med kraft och minska

koldioxidutsläppen för att på ett trovärdigt sätt

kunna driva frågan på det internationella planet.

Detta talar - i enlighet med vad som begärs i

motionerna 1998/99:N208 (m) och 1998/99:MJ803 (fp) -

för att regeringen måste genomföra en bred

miljökonsekvensanalys av effekterna vid en

avstängning av Barsebäcksverket. Utskottet vill

också erinra om en annan konsekvens som följer av

att driften vid Barsebäcksverket upphör. De alltmer

sammankopplade elnäten i Östersjöregionen kommer att

ge ett ökat underlag för elproduktion vid

kärnkraftverk i Östeuropa när produktionen från

Barsebäcksreaktorerna faller ifrån. Enligt

utskottets mening innebär detta en försämrad

kärnsäkerhet i hela norra Europa; en utveckling som

väcker stark oro. Med det anförda tillstyrker

utskottet de nämnda motionerna, varav motion

1998/99:MJ803 (fp) i här berörd del.

Enligt utskottets mening är det en ytterst

angelägen fråga som tas upp i motion 1998/99:N226

(m) om de begränsade marginaler som finns i form av

nationell reservkraft för att klara bristsituationer

i landets elförsörjning. Utskottet ser med oro på

det faktum att svenska, moderna och förhållandevis

miljövänliga oljekondensverk har stängts till förmån

för import av billig dansk elektricitet som

producerats i miljöstörande kolkraftverk. Utskottet

välkomnar att näringsminister Björn Rosengren inte

accepterar de slutsatser som lämnats från

Energimyndigheten och Svenska kraftnät om hur det

svenska reservkraftsbehovet skall tillgodoses i

framtiden. I den beredning som nu skall påbörjas -

som inleds med en hearing den 24 mars 1999 - är det

av vikt att regeringen med kraft verkar för att det

inom ramen för den gemensamma nordiska elmarknaden

skapas ett nordiskt regelverk med harmoniserade

skatter och avgifter som motverkar att

kolkraftsproducerad elektricitet dumpas på den

svenska marknaden. Detta innebär att utskottet

tillstyrker motion 1998/99:N226 (m).

Riksdagen bör ge regeringen till känna vad

utskottet nu anfört.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande effekterna av avveckling av

Barsebäcksverket m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna

1998/99:MJ803 yrkande 6, 1998/99:N208,

1998/99:N220 och 1998/99:N226 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Effekterna av avveckling av

Barsebäcksverket m.m. (mom. 3,

motiveringen)

Ingegerd Saarinen (mp) anser att utskottets

ställningstagande i avsnittet om effekterna av

avveckling av Barsebäcksverket m.m. bort ha följande

lydelse:

Det är utomordentligt viktigt, anser utskottet, att

Sverige står fast vid den hittills förda

internationella klimatpolitiken och att Sverige som

ett föregångsland kraftfullt skall verka för en

skärpning av insatserna mot växthuseffekten inom

Nordiska rådet, EU och FN. För att nå det av

riksdagen uppsatta målet att stabilisera utsläppen

av koldioxid till 1990 års nivå år 2000, varefter

utsläppen skall minska, behövs krafttag inom både

energisektorn och transportsektorn. En skatteväxling

med högre skatter på energi och miljöutsläpp och

lägre skatter på arbete bör genomföras. Den allmänna

energiskatten, som bör utgå med en enhetlig skatt

per kilowattimme, bör kompletteras med produktions-

och miljörelaterade skatter.

Utskottet anser att den svenska energipolitikens

mål skall vara att inom ramen för en ekologiskt

bärkraftig utveckling på kort och lång sikt skapa

förutsättningar för att förse landet med förnybar

energi på ett sätt som medför att bl.a. näringslivet

ges konkurrenskraftiga villkor och hushållen får

rimliga totalkostnader. Omfattande resurser måste

satsas på utbyggnad av kraft- och värmeproduktion

från förnybara energikällor. Energisystemet måste

genomgå en total omställning som innebär en

elproduktion med förnybara energislag och en

slutgiltig avveckling av kärnkraften till år 2010.

Med det sagda avstyrker utskottet motionerna

1998/99:N208 (m), 1998/99: N220 (m), 1998/99:N226

(m) och 1998/99:MJ803 (fp) - den sistnämnda motionen

i här berörd del.

7. Kärntekniklagen (mom. 4)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Ola Sundell (m) och Runar Patriksson (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

kärntekniklagen bort ha följande lydelse:

Utskottets bestämda uppfattning är att riksdagen

måste upphäva den bestämmelse i kärntekniklagen (6

§) som förbjuder vissa typer av kärnteknisk

forskning - tankeförbudet. Som anförs i motionerna

1998/99:N313 (kd, m, fp) och 1998/99:N228 (m)

handlar det om att förhindra att kvalificerade

svenska kärntekniker och forskare står bredvid och

passivt betraktar en utveckling som kan leda till

resultat av stort intresse även för vårt land.

Utskottet hyser farhågor för att

tankeförbudsparagrafen kan få skadliga effekter

genom att försvåra forskning kring effektivare

utnyttjande av kärnbränslet, minimering av

avfallsmängder, transmutation av befintligt

kärnavfall m.m. Det är i dag omöjligt att veta hur

forskningen inom kärnteknikområdet kommer att

utveckla sig sett på några decenniers sikt. Den

omständighet - som påtalas i motion 1998/99:N241

(kd) - att principiell kritik mot tankeförbudet

numera framförs helt oberoende av inställningen till

kärnkraftens utnyttjande i Sverige borde tala för

att bestämmelsen blir föremål för omprövning.

Med det sagda tillstyrker utskottet nu berörda

yrkanden i här nämnda motioner. Enligt utskottets

uppfattning bör riksdagen ge regeringen till känna

vad utskottet nu anfört om det omedelbara behovet av

att förslag om förändring av kärntekniklagen i här

omnämnd bestämmelse lämnas till riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande kärntekniklagen

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N228

yrkandena 7 och 9, 1998/99:N241 yrkande 10 och

1998/99:N313 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

8. Bioenergi (mom. 5)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Ola Sundell (m) och Runar Patriksson (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

bioenergi bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning kan en ökad

biobränsleanvändning ha påtagliga fördelar, särskilt

om användningen innebär en ersättning av olja i

värmeproduktionen. De möjligheter som nämns i motion

1998/99:N320 (s) att utveckla energiteknik som är

baserad på eller nära knuten till skogsråvara

framstår enligt utskottets uppfattning som positiva.

Men utskottet vill framhålla uppfattningen att

förutsättningen för att påbörja en storskalig

satsning på biobränsle är att en ingående analys av

biobränsleanvändningens miljöpåverkan genomförs.

Utskottet ser med oro på att det saknas överväganden

om effekterna på den biologiska mångfalden av ett

ökat hyggesuttag. Även direkt påverkan på människan

kan komma att uppstå; biobränslen kan leda till

utsläpp av cancerframkallande, polyaromatiska

kolväten och andra miljö- och hälsoskadliga

substanser. Dessutom kan en ökad användning av

biobränsle få mycket allvarliga konsekvenser för

bl.a. den svenska pappers- och trävaruindustrin,

eftersom en brist på råvara kan uppstå. Tillsammans

med följderna av stigande elpriser vid en

kärnkraftsavveckling skulle en sådan utveckling leda

till att denna för Sverige centrala näringsgren

tvingas att förlägga nyinvesteringarna till andra

länder. Innan en sådan utvärdering genomförts saknar

utskottet också anledning att närmare behandla

frågan om inrättande av ett särskilt - utöver de

tillgängliga forskningsresurserna på området -

nationellt kompetenscentrum inom bioenergiområdet,

såsom begärs i motion 1998/99:N320 (s).

Med det anförda tillstyrker utskottet de aktuella

yrkandena i motionerna 1998/99:N228 (m) och

1998/99:N241 (kd) och avstyrker motion 1998/99:N320

(s). Utskottet anser mot bakgrund av vad som nu har

sagts att riksdagen hos regeringen bör begära en

miljökonsekvensanalys av de effekter som kommer att

uppstå av en ökad energitillförsel från

biobränslebaserad produktion.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande bioenergi

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N228

yrkandena 23 och 24 och 1998/99:N241 yrkande 7

och med avslag på motion 1998/99:N320 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

9. Vattenfall AB m.m. (mom. 6)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Stefan Hagfeldt (m) och Runar Patriksson (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

Vattenfall AB m.m. bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det fortfarande råder

oklarhet om Vattenfalls framtida roll. Enligt

utskottets uppfattning kan inte bolaget både

medverka på affärsmässig basis i energiomställningen

och ges en från statlig utgångspunkt strategisk roll

i omställningsarbetet. Ett sådant tillvägagångssätt

innebär att dubbla budskap skickas till Vattenfall.

Det kan befaras att Vattenfall inte längre kommer

att drivas som ett företag utan som ett statligt

verk, till nackdel för elkonsumenterna. Det är ingen

tvekan om att en politisk styrning av bolaget skadar

förtroendet för Vattenfall, både i Sverige och

utomlands, och kan försvåra Vattenfalls möjligheter

till bra upplåning på kapitalmarknaden. En sådan

styrning riskerar också att snedvrida konkurrensen

på elmarknaden. Enligt utskottets uppfattning - som

överensstämmer med vad som i denna del anförs i

motion 1998/99:N228 (m) - bör Vattenfall även i

fortsättningen bedriva sin verksamhet självständigt

och på affärsmässiga grunder. Vidare bör en

breddning av ägandet i Vattenfall eftersträvas.

Liknande synpunkter har i andra sammanhang också

framförts i motioner från företrädare för

Kristdemokraterna och Folkpartiet. Vad utskottet nu

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Utskottet finner det i högsta grad olämpligt - som

föreslås i motion 1998/99:N239 (c) - att ålägga

Vattenfall att upprätta en särskild, egen

avvecklingsplan för sina kärnkraftsreaktorer. En

sådan avvecklingsplan skulle leda till ytterligare

osäkerhet om den svenska energipolitiken. Det vore

förödande om den oklara situation som nu råder vad

gäller de framtida förutsättningarna för

energiförsörjningen i det svenska samhället

förstärktes; inte minst skulle det leda till

ytterligare misstro mot det svenska

företagsklimatet. Vidare skulle en sådan plan vara

ett led i en ytterligare politisering av Vattenfall

och vara än mer begränsande för företagets

möjligheter att agera på en alltmer avreglerad,

europeisk energimarknad. Med det sagda avstyrks

motion 1998/99:N239 (c).

Utskottet avstyrker också motion 1997/98:N23 (mp);

det kan inte anses vara ändamålsenligt att staten

säljer sina vattenkrafttillgångar till de

norrländska landstingen. En sammanhållning av dessa

krafttillgångar ger en bättre effektivitet i

produktionen och därmed lägre elpriser. Det är i

detta sammanhang också viktigt att påminna om att

den norrländska energiproduktionen i

vattenkraftverken numera avyttras i konkurrens med

t.ex. finsk och norsk produktion. Konkurrensen

mellan enskilda landsting i Norrland skulle enligt

utskottets mening vara otillräcklig för att påverka

elpriserna, utan prisnivån för konsumenten avgörs i

högre grad av effektiviteten i olika europeiska

länders energiproduktion som i konkurrens möts på en

öppen energimarknad. Med det sagda avstyrks motion

1997/98:N23 (mp) i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande Vattenfall AB m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N228 yrkandena

31 och 32 och med avslag på motionerna

1997/98:N23 yrkande 5 och 1998/99:N239 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

10. Vattenfall AB m.m. (mom. 6)

Ingegerd Saarinen (mp) och Åke Sandström (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

Vattenfall AB m.m. bort ha följande lydelse:

Utskottet anser med anledning av det som sägs i

motion 1998/99:N239 (c) att Vattenfall av regeringen

bör få tydliga instruktioner att bolaget - i likhet

med de tyska kraftbolagen - nu bör upprätta en

avvecklingsplan för sin kärnkraft. Utskottet

föreslår att riksdagen med ett uttalande ger

regeringen till känna att genom ägardirektiv eller

ändring i bolagsordningen se till att så sker. Med

det sagda tillstyrker utskottet motion 1998/99:N239

(c).

Det är angeläget, anser utskottet, att småskaliga

elproducenter får möjligheter att konkurrera med de

stora elbolagen. Mot denna bakgrund förordar

utskottet - i enlighet med vad som sägs i motion

1997/98:N23 (mp) - att staten sprider sitt ägande.

Ett god strategi skulle vara att låta försälja

Vattenfalls innehav av vattenkraftverk till de

regioner som återfinns inom de områden där

produktionsenheterna är belägna. En sådan åtgärd

skulle enligt utskottets uppfattning skapa en

effektivare konkurrens. Vidare skulle detta stärka

de regioner som i dag inte får tillbaka mer än en

bråkdel av de vinster som denna naturresurs

genererar till det svenska folkhushållet. Med det

sagda tillstyrker utskottet den nu aktuella motionen

i här berörd del. Riksdagen bör också med ett

uttalande ge regeringen till känna vad utskottet nu

anfört.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande Vattenfall AB m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N23 yrkande

5 och 1998/99:N239 och med avslag på motion

1998/99:N228 yrkandena 31 och 32 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Nätavgifter (mom. 7)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Ola Karlsson (m), Inger Strömbom (kd),

Ola Sundell (m) och Runar Patriksson (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

nätavgifter bort ha följande lydelse:

Utskottet vill - i likhet med vad som sägs i motion

1998/99:N312 (s) - tyvärr konstatera att misstankar

måste riktas mot att nätföretagen utnyttjar sin

monopolsituation och tar ut för höga nätavgifter av

sina kunder. I motionen hänvisas till en

rikstäckande undersökning som Bostadsbranschens

avgiftsgrupp genomfört. Undersökningen visar att

många nätföretag inte drivs rationellt eller att

intäkterna från nätverksamheten inte stannar inom

nätföretaget. Utskottet nödgas konstatera att den

kontroll av nätverksamheten som har utövats av

nätmyndigheten inte har varit, eller är,

tillräcklig. Ett tecken på att brister i tillsynen

förelegat är också de slutsatser som

Energimyndigheten själv förmedlar i sin rapport om

den senaste utvecklingen på elmarknaden. Här sägs

att metodiken för både uppföljning och tillsyn av

nätföretagen skall förbättras. Vidare planeras en

översyn och utvärdering av tillsynen av

nätverksamhet, detta som en del i den fortlöpande

uppföljningen av elmarknadsreformen. Syftet med

detta arbete är att analysera behovet av

förändringar av regelverket och organisationen för

tillsynen för att därigenom säkerställa att

nätverksamhet bedrivs effektivt och att

rationaliseringspotentialen tas till vara. Utskottet

välkomnar självfallet dessa ambitioner, men

konstaterar att tillsynen hittills varit

otillräcklig och att detta har lett till att alltför

många kundkategorier fått betala oskäligt höga

nätavgifter. Utskottet anser att det måste ankomma

på regeringen att med kraft se till att det missbruk

av prissättningen inom nätverksamheten snarast

upphör och att styrningen och uppföljningen av

Energimyndigheten i detta hänseende väsentligt måste

förbättras.

En motsvarande redovisning lämnas också i motion

1998/99:N312 (s) av fjärrvärmetaxornas variation i

landet. Även här påvisas stora kostnadsskillnader

som utskottet vill beteckna som helt oacceptabla.

Vad gäller fjärrvärmetaxorna kan det finnas en risk

för övervältringseffekter på konsumenterna i samband

med ett förväntat prisfall på den rörliga

elkostnaden senare under år 1999. På samma sätt som

gäller för avgiftssättningen för nätverksamheten bör

en förstärkt tillsyn av taxeutvecklingen på

fjärrvärmen genomföras; här har Konkurrensverket en

viktig roll att spela i övervakningen av att de

monopolföretag som har kontroll över prissättningen

inte missbrukar sin dominerande ställning på

marknaden. Även inom detta område är det regeringens

ansvar att noggrant följa utvecklingen och vidta

erforderliga åtgärder om det visar sig att taxorna

ligger på oskäliga nivåer.

Riksdagen bör med anledning av motion 1998/99:N312

(s) i ett uttalande till regeringen ansluta sig till

vad utskottet nu anfört.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande nätavgifter

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:N312 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

12. Kärnkraftsreaktorerna och

millennieskiftet (mom. 8)

Ingegerd Saarinen (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

kärnkraftsreaktorerna och millennieskiftet bort ha

följande lydelse:

Utskottet ser - i likhet med vad som sägs i motion

1998/99:N301 (mp) - med stark oro på effekterna av

en allvarlig incident eller ett reaktorhaveri i

samband med skiftet mellan de två åren 1999 och

2000. Även om ett omfattande säkringsarbete inför år

2000 pågår är det utskottets bedömning att riskerna

för felfunktion i något drift- eller

säkerhetspåverkande datasystem är väsentligt större

vid omslaget till årtalet 2000 än normalt. Det vore

förödande om det, trots allt tekniskt

förberedelsearbete, uppstår ett sådant fel i en

kärnkraftsreaktor att normala säkerhetssystem sätts

ur spel. Kärnkraften är en så farlig verksamhet att

minsta risk för en sådan händelse måste elimineras.

Därför ställer sig utskottet bakom den begäran som

framförs i den nämnda motionen att regeringen måste

vidta nödvändiga åtgärder för att stoppa de svenska

kärnkraftsreaktorerna under årsskiftet 1999/2000.

Den nödvändiga energitillförseln kan tillgodoses med

vattenkraft kompletterad med normal krafttillförsel

från kraftvärmeverk samt med några kondenskraftverk

och gasturbiner i beredskap under de timmar över

nyåret 1999/2000 som är kritiska.

Med det sagda tillstyrker utskottet motion

1998/99:N301 (mp) och föreslår att riksdagen med ett

uttalande ger regeringen till känna vad utskottet nu

anfört om reaktorsäkerheten och millennieskiftet.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande kärnkraftsreaktorerna och

millennieskiftet

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N301 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.