Bet. 1998/99:SfU1

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1998/99:SFU01

Anslag inom socialförsäkringsområdet

(utgiftsområdena 10, 11 och 12)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

SfU1

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

förslag till anslag m.m. inom utgiftsområde 10

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp,

utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom och

utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och

barn samt motioner som rör anslagen eller anslutande

frågor. Vidare behandlas ett lagförslag som rör

ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten.

Inom utgiftsområde 10 föreslås att en ny lag införs

fr.o.m. den 1 januari 1999 om särskilda insatser för

personer med tre fjärdedels förtidspension eller

sjukbidrag. Enligt förslaget skall ersättning

utbetalas till arbetsgivare som avseende resterande

arbetsförmåga bereder denna grupp förtidspensionärer

anställning med lönebidrag eller hos Samhall AB.

Vidare föreslås en ändring i sjuklönelagen som

innebär att arbetsgivare med färre än 50 anställda

fr.o.m. den 1 januari 1999 inte längre skall vara

skyldiga att lämna uppgift till

Riksförsäkringsverket om sjukdomsfall som gett

arbetstagare rätt till sjuklön.

Regeringen föreslår även en ändring i lagen

(1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell

samordning mellan socialförsäkring, hälso- och

sjukvård och socialtjänst som innebär att av

Riksrevisionsverket utsedd revisor har rätt att av

försäkringskassan få skäligt arvode för sitt

uppdrag. Vidare föreslås en ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring om dels

ekonomiadministrativa förskrifter, dels att

försäkringskassans styrelse får utse ledamöter i

socialförsäkringsnämnd även för första kvartalet

1999. Regeringen föreslår också att det införs en ny

lag om förvaltning av fonder inom

socialförsäkringsområdet. Slutligen föreslås

ändringar i lagen (1998:674) om inkomstgrundad

ålderspension och lagen (1998:675) om införande av

lagen om inkomstgrundad ålderspension för att

möjliggöra att förvaltningskostnader i det nya

ålderspensionssystemet även för åren 1999 och 2000

skall minska pensionsbehållningarna med 60 % av

kostnaderna. Även andra lagändringar av mer

redaktionellt slag föreslås inom utgiftsområdet. De

nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari

1999.

I propositionen föreslås vidare att riksdagen skall

godkänna målen för utgiftsområde10.

Inom utgiftsområde 11 föreslår regeringen dels att

prisbasbeloppet fr.o.m. år 1999 inte skall minskas

vid beräkning av pensionsförmåner m.m., dels att

ersättningsnivån i bostadstillägget för pensionärer

skall höjas från 85 % till 90 % fr.o.m. den 1

januari 1999. Regeringen föreslår vidare att

kommunerna skall ges fortsatt möjlighet att betala

ut kompletterande bostadstillägg till det statliga

bostadstillägget till pensionärer under åren 1999

och 2000.

I propositionen föreslås också att riksdagen skall

godkänna målen för utgiftsområde 11.

Inom utgiftsområde 12 föreslås ändringar i lagen

(1996:1030) om underhållsstöd som innebär att kravet

att den bidragsskyldige skall delges meddelande om

ansökan om underhållsstöd skall slopas fr.o.m. den 1

januari 1999. Vidare föreslås fr.o.m. samma tidpunkt

en ändring av övergångsbestämmelserna till lagen om

underhållsstöd. Sistnämnda förslag är en

komplettering av tidigare lagändringar om i vilka

ärenden en socialförsäkringsnämnd skall besluta.

Vad gäller ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten föreslår regeringen en ändring i lagen

(1983:1092) med reglemente för Allmänna

pensionsfonden så att det framgår att även den

statliga ålderspensionsavgiften skall förvaltas av

första-sjätte fondstyrelserna.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag med den

ändringen att förslaget om utseende av

socialförsäkringsnämnd skall träda i kraft den 21

december 1998. Utskottet föreslår också två

lagändringar av redaktionell art, dels i 30 § lagen

om (1993:737) om bostadsbidrag, dels i 40 § lagen om

underhållsstöd.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

M-, kd-, c- och fp-ledamöterna har i särskilda

yttranden redovisat sina respektive partiers

budgetförslag.

Till betänkandet har fogats 17 reservationer och 20

särskilda yttranden.

Propositionen

Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition

1998/99:1 Budgetpropositionen för 1999 volym 6

föreslagit riksdagen att

under utgiftsområde 10

dels godkänna målen inom utgiftsområdet i enlighet

med vad regeringen förordar under avsnitt 3.2,

dels anta regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön,

2. lag om ändring i lagen (1994:566) om lokal

försöksverksamhet med finansiell samordning mellan

socialförsäkring, hälso- och sjukvård och

socialtjänst,

3. lag om särskilda insatser för personer med tre

fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag,

4. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring,

5. lag om förvaltning av vissa fonder inom

socialförsäkringsområdet,

6. lag om ändring i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring,

7. lag om ändring i lagen (1977:267) om

krigsskadeersättning till sjömän,

8. lag om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension,

9. lag om ändring i lagen (1998:675) om införande

av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

dels bemyndiga regeringen att under år 1999, i fråga

om ramanslaget B1 Riksförsäkringsverket, åta sig

ekonomiska förpliktelser som innebär utgifter på

högst 9 000 000 kr under åren 2000-2002,

dels för budgetåret 1999 anvisa anslagen under

utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp enligt följande uppställning:

- A 1. Sjukpenning, rehabilitering m.m.; ramanslag;

20 035 000 000 kr,

- A 2. Förtidspensioner; ramanslag; 37 896 000 000

kr,

- A 3. Förtidspension: statlig

ålderspensionsavgift; ramanslag; 8 864 830 000 kr,

- A 4. Handikappersättningar; ramanslag; 1 013 000

000 kr,

- A 5. Arbetsskadeersättningar; ramanslag; 5 958

900 000 kr,

- A 6. Arbetsskadeersättningar m.m.: statlig

ålderspensionsavgift; ramanslag; 1 181 300 000 kr,

- A 7. Kostnader för sysselsättning av vissa

förtidspensionärer; ramanslag; 55 000 000 kr,

- A 8. Ersättning för kroppsskador; ramanslag; 62

600 000 kr,

- B 1. Riksförsäkringsverket; ramanslag; 710 181

000 kr,

- B 2. Allmänna försäkringskassor; ramanslag; 4 726

394 000 kr.

under utgiftsområde 11

dels godkänna målen inom utgiftsområdet i enlighet

med vad regeringen förordar under avsnitt 3.2,

dels anta regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1998:677) om ändring i

lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1998:548) om ändring i

lagen (1969:205) om pensionstillskott,

3. lag om ändring i lagen (1998:549) om ändring i

lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

4. lag om ändring i lagen (1998:550) om ändring i

lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer,

5. lag om ändring i lagen (1998:683) om ändring i

kommunalskattelagen (1928:370),

6. lag om ändring i lagen (1998:718) om ändring i

lagen (1990:325) om självde-

klaration och kontrolluppgifter,

7. lag om ändring i lagen (1994:308) om

bostadstillägg till pensionärer,

dels för budgetåret 1999 anvisa anslagen under

utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

enligt följande uppställning:

- A 1. Ålderspensioner; ramanslag; 11 536 000 000

kr,

- A 2. Efterlevandepensioner till vuxna; ramanslag;

12 734 000 000 kr,

- A 3. Bostadstillägg till pensionärer; ramanslag;

9 841 000 000 kr,

- A 4. Delpension; ramanslag; 204 009 000 kr,

under utgiftsområde 12

dels anta regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1996:1030) om underhållsstöd,

dels för budgetåret 1999 anvisa anslagen under

utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och

barn enligt följande uppställning:

- A 1. Allmänna barnbidrag; ramanslag; 16 705 000

000 kr,

- A 2. Föräldraförsäkring; ramanslag; 14 829 979

000 kr,

- A 3. Underhållsstöd; ramanslag; 2 473 000 000 kr,

- A 4. Bidrag till kostnader för internationella

adoptioner; ramanslag; 24 000 000 kr,

- A 5. Barnpensioner; ramanslag; 967 000 000 kr,

- A 6. Vårdbidrag för funktionshindrade barn;

ramanslag; 1 789 066 000 kr,

- A 7. Pensionsrätt för barnår; ramanslag; 3 108

000 000 kr,

under Ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten

dels anta regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1998:711) om ändring i lagen (1983:1092) med

reglemente för Allmänna pensionsfonden.

Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till

betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1998

1998/99:Sf202 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl

(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

återställda änkepensioner.

1998/99:Sf203 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om återställande av

änkepensionerna.

1998/99:Sf204 av Inger René och Kent Olsson (m) vari

yrkas att riksdagen beslutar avskaffa

inkomstprövning av folkpensionsdelen i

änkepensionerna i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1998/99:Sf205 av Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson

(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

rättvisa åt änkorna.

1998/99:Sf206 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om statliga bidrag till

Kilens verksamhet för läkemedelsberoende i enlighet

med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att statliga bidrag till

Kilen på 3 miljoner kronor för budgetåret 1999

belastar utgiftsområde 10, anslag A 1 Sjukpenning

och rehabilitering, m.m., i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1998/99:Sf207 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om finansiell

samordning mellan socialförsäkringen, hälso- och

sjukvården och kommunerna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om försäkring vid

arbetsskada,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om sjukfall som beror

på trafikskador,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om principer i ett nytt

socialförsäkringssystem,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en bred diskussion

om framtidens socialförsäkringssystem,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en

inkomstbortfallsförsäkring och sparkonton.

1998/99:Sf208 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en

kartläggning av konsekvenserna av regelförändringar

i social- och sjukförsäkringssystemen.

1998/99:Sf214 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari

yrkas

2. att riksdagen beslutar införa ett avdrag för

styrkta barnomsorgskostnader och ett vårdnadsbidrag

i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om inriktningen av den

framtida familjepolitiken.

1998/99:Sf216 av Chatrine Pålsson (kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att skapa

förutsättningar för Kilen att överleva och

utvecklas.

1998/99:Sf218 av Carlinge Wisberg m.fl. (v) vari

yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till

ändring i lagen om sjuklön i enlighet med vad som

anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om översyn av dagens

system.

1998/99:Sf219 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om standardtryggheten

som den bärande ideologin i

socialförsäkringssystemen.

1998/99:Sf221 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fortsatt utvärdering

av underhållsstödet.

1998/99:Sf222 av Nils-Erik Söderqvist och Paavo

Vallius (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

pensioner från ett annat EU-land.

1998/99:Sf226 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i lagen om ersättning och ledighet för

närståendevård att en närstående till en hivsmittad

person skall ha rätt till 240 dagars ledighet

oavsett infektionens uppkomst,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i lagen om avgiftsfria

sjukvårdsförmåner för vissa hivsmittade att alla

hivsmittade skall omfattas av den oavsett

smittkälla,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

att anhörigbegreppet skall gälla även homosexuella,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att eventuella

kostnader för ett vidgat anhörigbegrepp bör prövas

inför den ekonomiska vårpropositionen.

1998/99:Sf227 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om budgetpropositionens

jämställdhetsperspektiv på socialförsäkringen.

1998/99:Sf228 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om införande av ett

nytt familjestöd som syftar till rättvisa och

valfrihet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om pappa/mammamånader,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om införande av

kontaktdagar.

1998/99:Sf229 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om principer för nya

trygghetssystem,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en ny

trygghetsförsäkring,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att de sammantagna

effekterna av skattesystemet och trygghetssystemen

bör belysas i samband med skatteöverläggningarna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en

välfärdsreform.

1998/99:Sf230 av Margit Gennser m.fl. (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om underhållsstödet.

1998/99:Sf232 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning

på anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet

vid sjukdom och handikapp för åren 2000 och 2001

enligt tabell,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning

på anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet

vid ålderdom för åren 2000 och 2001 enligt tabell,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utvärdering av

inkomstprövning av efterlevandepensionen för vuxna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning

på anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet

för familjer och barn för åren 2000 och 2001 enligt

tabell,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utredning om höjt

beskattat barnbidrag,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning

på anslag inom Ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten för åren 2000 och 2001 enligt tabell.

1998/99:Sf233 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en översyn av

bidraget vid internationella adoptioner.

1998/99:Sf236 av Anne Ludvigsson m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att, som en del

av den generella välfärdspolitiken och när

ekonomiskt utrymme ges, pröva frågan om en

förlängning av barn-/studiebidraget att gälla även

de tre sommarmånaderna det år tonåringen fyller

sexton år.

1998/99:Sf238 av Birgitta Carlsson och Lena Ek (c)

vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i

3 kap. 9 § andra stycket lagen om allmän försäkring

att även kvinnliga egenföretagare omfattas av

möjlighet till havandeskapspenning för tid före 60:e

dagen före beräknad förlossning.

1998/99:Sf239 av Sven-Erik Österberg (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om möjligheten att ta

ut del av ersättningen från föräldraförsäkringen

under barnets hela grundskoletid.

1998/99:Sf241 av Lilian Virgin (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om omställningspension.

1998/99:Sf242 av Kenneth Lantz m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om inkomstprövning av

änkepensionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om höjning av

pensionstillskottet med 200 kr/månad,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förlängd

omställningspension från 6 till 12 månader,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att avslå höjd

kompensationsgrad (90 %) i bostadstillägget,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att fritidshus inte

skall medräknas i underlaget till inkomstprövat

bostadstillägg,

6. att riksdagen med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag anvisar

anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet

vid ålderdom enligt följande uppställning:

A 1 Ålderspensioner, regeringens förslag: 11 536

000 000, anslagsförändring + 810 000 000,

A 2 Efterlevandepensioner Vuxna, regeringens

förslag: 12 734 000 000, anslagsförändring + 595 000

000,

A 3 Bostadstillägg till pensionärer, regeringens

förslag: 9 841 000 000, anslagsförändring: - 525 000

000.

1998/99:Sf246 av Marina Pettersson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om möjligheten att

överföra föräldrapenning till närstående.

1998/99:Sf247 av Marina Pettersson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om möjligheten att båda

föräldrarna kan ta ut föräldrapenning i anslutning

till barnets födelse.

1998/99:Sf249 av Monica Öhman och Lars U Granberg

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

fortsatt utvärdering av underhållsstödet.

1998/99:Sf250 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fortsatt utvärdering

av underhållsstöd.

1998/99:Sf251 av Martin Nilsson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om föräldraförsäkringen.

1998/99:Sf252 av Carina Hägg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om fortsatt utvärdering av

underhållsstödet.

1998/99:Sf253 av Carina Moberg och Nalin Baksi (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

möjligheten att ta ut del av ersättningen från

föräldraförsäkringen under barnets hela

grundskoletid.

1998/99:Sf255 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om familjen som den

grundläggande enheten i samhället,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att äktenskapet

skall prioriteras som samlevnadsform,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en

familjepolitisk reform,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om hemarbetet,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

införande av vårdnadsbidrag i enlighet med vad i

motionen anförts,

11. att riksdagen beslutar om regler för barnbidrag

i enlighet med vad i motionen anförts,

12. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i

motionen anförts om underhållsstöd.

13. att riksdagen beslutar om nya regler för

internationella adoptioner i enlighet med vad i

motionen anförts,

14. att riksdagen med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag anvisar

anslagen under utgiftsområde Ekonomisk trygghet för

familjer och barn enligt uppställning:

A 1 Allmänna barnbidrag, regeringens förslag: 16

705 000 000, anslagsförändring: - 1 051 000 000,

A 2 Föräldraförsäkring, regeringens förslag: 14 830

000 000, anslagsförändring: - 697 000 000,

A 3 Underhållsstöd, regeringens förslag: 2 473 000

000, anslagsförändring: + 250 000 000,

A 4 Bidrag till kostnader för internationella

adoptioner, regeringens förslag: 24 000 000,

anslagsförändring: + 26 000 000,

Nytt anslag: Vårdnadsbidrag: + 4 000 000 000.

1998/99:Sf256 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om familjepolitikens

inriktning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en reformerad

föräldraförsäkring,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om barnbidrag och

småbarnstillägg.

1998/99:Sf259 av Helena Frisk och Ann-Kristine

Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om analys av effekterna av att de s.k.

kontaktdagarna försvunnit.

1998/99:Sf260 av Rinaldo Karlsson och Carin Lundberg

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

flera karensdagar vid samma sjukdomstillfälle och

genomför en översyn av frågan.

1998/99:Sf261 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att tvillingfödsel vid

beräkning av föräldrapenning och rätt till

föräldraledighet bedöms utifrån att varje barn är en

egen individ.

1998/99:Sf262 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

föräldraförsäkringens överlåtelseregler vid

tillfällig vårdnad.

1998/99:Sf264 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om översyn av

socialförsäkringarna.

1998/99:Sf265 av Eskil Erlandsson och Birgitta

Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en utredning av förändringar i

närståendepenningen.

1998/99:Sf266 av tredje vice talman Rose-Marie

Frebran m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om FINSAM-verksamhet i

hela landet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om satsningar för ökad

rehabilitering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av ökade

resurser till försäkringskassan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kvalitetshöjning i

besluten och förbättrad kontroll av

sjukpenningutbetalningar och förtidspension,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om prioritering av

kompetenshöjande åtgärder,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om aktiva

rehabiliteringsåtgärder,

7. att riksdagen beslutar införa en andra karensdag

i sjukförsäkringen med bibehållet högkostnadsskydd,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av

regeländringar i karensdagssystemet,

9. att riksdagen beslutar om ny beräkningsgrund för

SGI i enlighet med vad i motionen anförts,

10. att riksdagen beslutar avskaffa skyldigheten

för arbetsgivare att lämna uppgift om korta sjukfall

enligt 12 § lagen om sjuklön,

11. att riksdagen beslutar införa en ny modell för

trafikförsäkringen i enlighet med vad i motionen

anförts,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en

parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda ett

reformerat socialförsäkringssystem,

13. att riksdagen med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag anvisar anslag

under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid

sjukdom och handikapp enligt uppställning:

A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.,

regeringens förslag: 20 035 000 000,

anslagsförändring: - 6 400 000 000,

A 2 Förtidspensioner, regeringens förslag: 37 896

000 000, anslagsförändring: - 1 550 000 000,

A 3 Förtidspension: statlig ålderspensionsavgift,

regeringens förslag: 8 864 830 000,

anslagsförändring: + 290 000,

B 2 Allmänna försäkringskassor, regeringens

förslag: 4 726 394 000, anslagsförändring: + 300 000

000.

1998/99:Sf267 av tredje vice talman Rose-Marie

Frebran m.fl. (kd, m, c, fp) vari yrkas att

riksdagen avskaffar skyldigheten för arbetsgivare

att lämna uppgift om korta sjukfall enligt 12 §

lagen om sjuklön.

1998/99:Sf269 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar att kompensationsnivån i

sjukpenningförsäkringen skall utgöra 75 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten i enlighet med vad

som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar införa ytterligare en

karensdag i sjukpenningförsäkringen i enlighet med

vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar om förändringar av

beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i

enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kontroll av

sjukpenningförsäkringen och förtidspensioner,

6. att riksdagen beslutar anslå 12 205 000 000 kr

för utgiftsområde Ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp anslag A 1 Sjukpenning och rehabilitering,

m.m. för 1999 i enlighet med vad som anförts i

motionen,

7. att riksdagen beslutar anslå 34 897 000 000 kr

för utgiftsområde Ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp anslag A 2 Förtidspensioner för 1999 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen beslutar anslå 8 583 800 000 kr

för utgiftsområde Ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp anslag A 3 Förtidspensioner: statlig

ålderspensionsavgift i enlighet med vad som anförts

i motionen,

9. att riksdagen beslutar anslå 7 738 035 000 kr

för utgiftsområde Ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp anslag A 5 Arbetsskadeersättningar för

1999 i enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen beslutar anslå 1 131 165 000 kr

för utgiftsområde Ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp anslag A 6 Arbetsskadeersättningar m.m.:

statlig ålderspensionsavgift,

11. att riksdagen beslutar anslå 910 181 000 kr för

utgiftsområde Ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp anslag B 1 Riksförsäkringsverket för 1999

i enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:Sf270 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar att inkomstprövningen av

änkepensionen slopas den 1 januari 1999 i enlighet

med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att omställningspensionen

skall betalas ut i tolv månader fr.o.m. den 1

januari 1999 i enlighet med vad som anförts i

motionen,

3. att riksdagen beslutar att fritidsfastigheter

inte skall medräknas som inkomst vid beräkningen av

BTP i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar anslå 13 852 000 000 kr

för utgiftsområde Ekonomisk trygghet vid ålderdom

anslag A 2 Efterlevandepensioner till vuxna för 1999

i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar anslå 9 956 000 000 kr

för utgiftsområde Ekonomisk trygghet vid ålderdom

anslag A 3 Bostadstillägg för pensionärer för 1999 i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:Sf271 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om barnbidraget,

2. att riksdagen beslutar att kompensationsnivån i

föräldraförsäkringen skall utgöra 75 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten i enlighet med vad

som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar om förändringar av

beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att havandeskapspenningen

samordnas med sjukpenningförsäkringen i enlighet med

vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

ett underhållsstöd i enlighet med vad som anförts i

motionen,

6. att riksdagen beslutar införa en avdragsrätt för

styrkta barnomsorgskostnader och ett vårdnadsbidrag

i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om uppföljning av

utnyttjandet av den tillfälliga

föräldraförsäkringen,

8. att riksdagen beslutar anslå 12 819 000 000 kr

för utgiftsområde Ekonomisk trygghet för familjer

och barn anslag A 2 Föräldraförsäkringen för 1999 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar anslå 2 400 000 000 kr

för utgiftsområde Ekonomisk trygghet för familjer

och barn anslag A 7 Vårdnadsbidrag för 1999 i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:Sf272 av Catherine Persson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fortlöpande

uppföljning avseende försöksverksamhet med

finansiell samordning mellan socialförsäkring,

hälso- och sjukvård samt socialtjänst,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av ökad

samverkan mellan huvudmännen.

1998/99:Sf273 av Catherine Persson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den fortsatta

utvärderingen av underhållsstöd.

1998/99:Sf274 av Lars U Granberg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om överlåtelse av

föräldrapenning.

1998/99:Sf275 av Ann-Marie Fagerström (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att den aktuella

lagtexten ändras så att tillfällig föräldrapenning

även gäller om den ena föräldern vårdas på sjukhus.

1998/99:Sf276 av Viviann Gerdin och Birgitta Sellén

(c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

omställningsperioden bör förlängas till tolv

månader,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att kvinnor med barn

under 18 år ej skall beröras av inkomstprövning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en översyn görs

för att utröna vilka konsekvenser det nya

änkepensionssystemet medfört för änkor med låga

inkomster.

1998/99:Sf277 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att den

återkommer med ett förslag om hur de bidragsskyldiga

som blivit arbetslösa eller förtidspensionärer skall

få sin bidragsskyldighet fastställd på aktuell

inkomst,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett

lagförslag om hur rätten att överklaga avslag på

ansökan om ekonomiskt bistånd till umgängesresor

återinförs,

3. att riksdagen hos regeringen begär att den

återkommer med ett förslag om umgängesresor för

föräldrar med låg inkomst,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om umgängesavdrag.

1998/99:Sf278 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

socialförsäkringsreform,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om principerna för

socialförsäkringarna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att motverka fusk

och överutnyttjande av socialförsäkringarna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av

blocköverskridande överenskommelse om

socialförsäkringarna,

1998/99:Sf279 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas att riksdagen beslutar att avskaffa

inkomstprövningen av änkepensionen.

1998/99:Sf280 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning

av lagen om allmän försäkring med syfte att de

pensionärer som uppbär yrkesskadelivränta och är

återbetalningsskyldiga enligt samordningsregler

skall anses ha betalt sin skuld när skuldbeloppet är

inbetalat,

2. att riksdagen hos regeringen begär att

utredningen även omfattar de pensionärer som redan

betalat ursprungsbeloppet och att dessa skall anses

skuldfria.

1998/99:Sf281 av Ulla Hoffmann (v) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i lagen om allmän försäkring att

förtidspensionärer som fortfarande omfattas av den

gamla lagstiftningen kan slippa undantaganderegeln.

1998/99:Sf283 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas

4. att riksdagen till utgiftsområde 10 A 1

Sjukpenning och rehabilitering m.m. för budgetåret

1999 anvisar 50 000 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit eller således 95 000 000 kr.

5. att riksdagen till utgiftsområde 10 A 2

Förtidspensioner för budgetåret 1999 anvisar

1 000 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit

eller således 36 896 000 000 kr,

6. att riksdagen till utgiftsområde 10 B 2 Allmänna

försäkringskassor för budgetåret 1999 anvisar 50 000

000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller

således 4 776 394 000 kr,

7. att riksdagen till utgiftsområde 11 A 2

Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1999

anvisar 700 000 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit eller således 13 434 000 000 kr,

8. att riksdagen till utgiftsområde 11 A 3

Bostadstillägg till pensionärer för budgetåret 1999

anvisar 60 000 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit eller således 9 901 000 000 kr,

10. att riksdagen med följande ändringar i

förhållande till regeringens förslag anvisar

anslagen under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet

för familjer och barn enligt uppställning:

A 1 Allmänna barnbidrag, regeringens förslag: 16

705 000 000, anslagsförändring: + 3 000 000 000,

A 2 Föräldraförsäkring, regeringens förslag: 14 830

000 000, anslagsförändring: - 210 000 000,

A 3 Underhållsstöd, regeringens förslag: 2 473 000

000, anslagsförändring: - 50 000 000,

1998/99:Sf612 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om folkpension för

äldre invandrade.

1998/99:A801 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att i framtiden

utöka pappamånaden till 3 månader och att förlänga

föräldraförsäkringen.

1998/99:A802 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om valfrihet och

mångfald i familjepolitiken,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett återinförande av

vårdnadsbidraget.

1998/99:A807 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att i framtiden

utöka pappamånaden till 3 månader och att förlänga

föräldraförsäkringen.

1998/99:A810 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om familjestabilitet

som ett politiskt mål.

1998/99:A811 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en höjd ersättning i

mamma- och pappamånaden.

1998/99:Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

10. att riksdagen beslutar om fördelning av anslag

inom utgiftsområde 10 i enlighet med vad i motionen

anförts,

11. att riksdagen beslutar om fördelning av anslag

inom utgiftsområde 11 i enlighet med vad i motionen

anförts,

12. att riksdagen beslutar om fördelning av anslag

inom utgiftsområde 12 i enlighet med vad i motionen

anförts,

40. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

omställningspensionen.

1998/99:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

13. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar

anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet

vid sjukdom och handikapp, utgiftsområde 11

Ekonomisk trygghet vid ålderdom samt utgiftsområde

12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt

uppställningen i bilaga 2.

1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund

(m, kd) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar att företagens

obligatoriska uppgiftslämnande till

försäkringskassan skall slopas i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1998/99:So257 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari

yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om samordning.

1998/99:So309 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari

yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om barnfamiljers

ekonomi,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utökad

föräldraförsäkring.

1998/99:So311 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om folkpension för

äldre invandrare.

1998/99:So373 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari

yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om höjd garantinivå i

föräldraförsäkringen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om försörjningstillägg.

1998/99:So378 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson

(kd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en

handlingsplan för att åtgärda de ensamstående

föräldrarnas situation.

1998/99:So380 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen uppdrar åt regeringen att

tillsätta en utredning om det låga barnafödandets

orsaker, konsekvenser och motmedel,

3. att riksdagen ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en utökad och kvoterad

föräldraförsäkring.

1998/99:So458 av Gunnel Wallin och Viviann Gerdin

(c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att

utreda ökad samordning mellan socialförsäkringen och

hälso- och sjukvården.

1998/99:So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om Kilen.

1998/99:So463 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar att förlänga rätten till

närståendepenning och den därtill kopplade rätten

till ledighet från nuvarande 60 dagar till 120

dagar.

1998/99:So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett nytt system för

underhållsstöd,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en utredning om

hur olika samhällsbeslut sammantaget påverkar barns

situation.

1998/99:So467 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att aktivera

försäkringspengar i syfte att korta vårdköer och

förbättra rehabilitering.

1998/99:T220 av Per-Richard Molén m.fl. (m) vari

yrkas

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

trafikskadeförsäkringen.

Utskottet

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid

sjukdom och handikapp

Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsområden,

ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt

socialförsäkringens administration, dvs.

Riksförsäkringsverket och de allmänna

försäkringskassorna.

Förmånerna ges i form av dagersättningar såsom

sjukpenning, rehabiliteringspenning och

närståendepenning. Därutöver ingår i utgiftsområdet

vissa bidrag till rehabilitering,

yrkesskadeersättningar, handikappersättning samt

folkpension och pensionstillskott i form av

förtidspension.

Utgifter för allmän tilläggspension (ATP) i form av

förtidspension, som t.o.m. budgetåret 1998

finansieras vid sidan av statsbudgeten, redovisas

fr.o.m. budgetåret 1999 under anslaget A 2

Förtidspensioner.

Arbetsskadeförsäkringen, som på samma sätt

finansieras vid sidan av statsbudgeten, skall

fr.o.m. budgetåret 1999 redovisas under ett nytt

anslag under utgiftsområde 10, anslaget A 5

Arbetsskadeersättningar.

Fr.o.m. år 1999 ingår ytterligare fyra nya anslag i

utgiftsområdet, A 3 Förtidspensioner: statlig

ålderspensionsavgift, A 6 Arbetsskadeersättningar

m.m.: statlig ålderspensionsavgift, A 7 Kostnader

för sysselsättning av vissa förtidspensionärer samt

A 8 Ersättning för kroppsskador.

Riksdagen har för budgetåret 1999 i enlighet med

regeringens förslag fastställt ramen för

utgiftsområde 10 till 80 503 205 000 kr (bet.

1998/99:FiU1, rskr. 1998/99:38).

Mål och principer för socialförsäkringarna

Propositionen

I propositionen anges att välfärdspolitiken skall

leda till att utjämna skillnader mellan olika

samhällsgrupper. Detta uppnås bl.a. genom en

solidariskt finansierad välfärd med generella

system. Genom att öka den ekonomiska tryggheten för

alla minskar de ekonomiska följderna av t.ex.

sjukdom, funktionshinder, arbetsskada och

föräldraledighet.

Socialförsäkringarna skall vara trygga, rättvisa

och effektiva. Dessa mål uppnås genom en generell

offentlig försäkring som ger standardtrygghet genom

att ersätta inkomstbortfall. Brett förankrade system

som är statsfinansiellt hållbara, dvs. där sambandet

mellan avgift och förmåner är tydligt, skapar

tilltro till försäkringarna.

Systemen skall stimulera arbete, utbildning och

rehabilitering. Det förutsätter att sjuka,

funktionshindrade och arbetsskadade möts av respekt

och möjligheter. Samhället och arbetsgivarna har en

skyldighet att tillhandahålla åtgärder som stärker

den enskildes förutsättningar för att kunna

återvända till arbetsmarknaden. Socialförsäkringarna

skall så långt möjligt anpassas till människors

föränderliga livsvillkor. För att detta skall vara

möjligt krävs en administration som garanterar

rättssäkerhet, kvalitet och kostnadseffektivitet.

Administrationen skall vara tillgänglig och ge god

service samt bygga på ett brett

förtroendemannainflytande.

I propositionen föreslås att riksdagen skall

godkänna målen inom utgiftsområde 10. Målen skall

enligt förslaget vara dels att ge ekonomisk trygghet

för sjuka och funktionshindrade, dels att

socialförsäkringens administration skall garantera

effektivitet, rättssäkerhet och kompetens vid

ärendehandläggning.

Motionerna

Moderaterna

I motion Sf207 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs i

yrkande 4 ett tillkännagivande om principer i ett

nytt socialförsäkringssystem. Enligt motionärerna

skall systemet vara robust och präglas av

försäkringsmässighet, överblickbarhet och enkelhet.

Vidare skall det ge grundläggande trygghet och

betona arbetslinjen.

I yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om en bred

diskussion om framtidens socialförsäkringssystem.

Motionärerna anser att två alternativa system bör

diskuteras, dels en försäkring vid inkomstbortfall,

dels individuella sparkonton.

I samma motion yrkande 6 begärs ett

tillkännagivande om en inkomstbortfallsförsäkring

och sparkonton. Enligt motionärerna finns två

tänkbara alternativ, antingen en samlad försäkring

vid inkomstbortfall som beror på sjukdom,

arbetsskada och arbetslöshet eller individuella

sparkonton.

I motion So257 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkande

11 begärs ett tillkännagivande om samordning.

Motionärerna anser att ökad samordning ger mer vård

för pengarna. De anser att den del av förtidspension

och sjukpenning som rör rehabilitering liksom

läkemedelssubventioner bör inordnas i en ny

hälsoförsäkring.

Vänsterpartiet

I motion Sf219 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs i

yrkande 2 ett tillkännagivande om standardtryggheten

som den bärande ideologin i

socialförsäkringssystemen. Motionärerna pekar bl.a.

på att personer med kortare vikariat och

projektanställningar har svårt att kvalificera sig

till socialförsäkringen. Motionärerna anser därför

att en översyn med syfte att bevara

standardtryggheten behövs.

I motion Sf227 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs i

yrkande 4 ett tillkännagivande om

budgetpropositionens jämställdhetsperspektiv på

socialförsäkringen. Beskrivning och analys bl.a. vad

gäller utgiftsområde 10 behöver enligt motionärerna

utvecklas betydligt. De anser att frågan om

skillnaden mellan könen vad gäller

långtidssjukskrivningar måste analyseras vidare av

Riksförsäkringsverket och att den fortsatta analysen

måste ges högsta prioritet och särskilt uppmärksamma

karensdagen och nedskärningarna inom den offentliga

sektorn.

Kristdemokraterna

I motion Sf266 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd)

begärs i yrkande 12 ett tillkännagivande om en

parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda ett

reformerat socialförsäkringssystem. Motionärerna

anser att det behöver tas ett helhetsgrepp på

systemen.

Centerpartiet

I motion Sf229 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs i

yrkande 1 ett tillkännagivande om principer för nya

trygghetssystem. Motionärerna anser att nya

trygghetssystem bör bygga på grundtrygghet, vara

långsiktigt hållbara och omfatta alla. Däremot bör

selektiva bidrag undvikas.

I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om en ny

trygghetsförsäkring. Motionärerna förordar en

samordnad försäkring vid sjukdom, arbetsskada,

arbetslöshet och förtidspension med ersättning som

ges i form av en grundpenning kompletterad med en

inkomstrelaterad del.

I yrkande 3 begär motionärerna ett tillkännagivande

om att de sammantagna effekterna av skattesystemet

och trygghetssystemen bör belysas i samband med

skatteöverläggningarna. Enligt motionärerna kan

orimliga marginal- och tröskeleffekter uppstå när

minskade bidrag kombineras med ökade skatter.

I yrkande 4 begär motionärerna ett tillkännagivande

om behovet av en välfärdsreform. Eftersom det

nuvarande välfärdssystemet är ett lapptäcke som

lappats och lagats flera gånger behövs ett nytt

system som kan hålla i generationer.

Folkpartiet

I motion Sf278 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

i yrkande 1 ett tillkännagivande om en

socialförsäkringsreform där utgångspunkten skall

vara den generella välfärdspolitiken och en

solidarisk finansiering.

I samma motion yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om principer för

socialförsäkringarna. Motionärerna anser att det

skall finnas ett direkt samband mellan avgifter och

förmåner, att försäkringen skall innehålla en

självrisk och utformas så att den motverkar

utslagning och gynnar rehabilitering. Försäkringen

skall vara autonom, finansieras med egenavgifter

samt vara fristående från statsbudgeten. Vidare

skall avgifts- och förmånstaket vara detsamma.

I yrkande 4 begär motionärerna ett tillkännagivande

om behovet av blocköverskridande överenskommelser om

socialförsäkringarna. Inriktningen bör vara att

utforma en pensionsförsäkring, en sjukförsäkring och

en arbetslöshetsförsäkring. Försäkringarna skall

vara fristående med autonoma styrelser samt granskas

av Finansinspektionen.

Miljöpartiet

I motion So373 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) begärs i

yrkande 7 ett tillkännagivande om

försörjningstillägg. Motionärerna anser att alla som

är berättigade till ersättning från något annat

försörjningssystem skall få det som fattas upp till

existensminimum från försäkringskassan.

Övriga motioner

I motion Sf208 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande om en kartläggning av

konsekvenserna av regelförändringarna i social- och

sjukförsäkringssystemen. En sådan översyn krävs för

att åtgärda uppkomna brister, t.ex. att den som har

stark ställning på arbetsmarknaden har ett bättre

försäkringsskydd.

I motion Sf264 av Hans Karlsson m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om en översyn av

socialförsäkringarna. Enligt motionärerna måste

socialförsäkringssystemen ses över i perspektiv av

den förändrade arbetsmarknaden för att göra det

möjligt för egna företagare samt för personer med

deltids-, visstids- och projektanställningar att

omfattas av trygghetssystemen.

Utskottets bedömning

Utskottet vill inledningsvis nämna att Moderaterna,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet

även har motionsyrkanden om förändringar i

socialförsäkringssystemet fr.o.m. budgetåret 1999.

Dessa yrkanden behandlas i detta betänkande under

respektive anslag.

Utskottet behandlade vid förra riksmötet i sitt av

riksdagen godkända betänkande 1997/98:SfU1 dels

frågan om mål för utgiftsområde 10, dels flera av de

frågor som tas upp i de ovan redovisade motionerna.

I nämnda betänkande anförde utskottet med

hänvisning till ett tidigare betänkande (bet.

1996/97:SfU12) bl.a. att starka skäl talar för att

det är staten som skall stå för inkomstskyddet upp

till en viss nivå och för ett grundläggande skydd

vid varaktig ohälsa för grupper som inte fått

fotfäste på arbetsmarknaden. Utskottet ansåg också

att försäkringssystem som ersätter bortfall av

inkomst har stora fördelar framför försäkringar som

bygger på en ren grundtrygghetsprincip samt att en

allmän försäkring måste uppfylla kraven på rättvisa

och effektivitet, dvs. ges på lika villkor för alla

och innehålla ett betydande mått av utjämning mellan

grupper som löper olika risk att drabbas av sjukdom

och skada. Vidare ansåg utskottet att det skall

finnas möjligheter att kontrollera och begränsa

samhällets kostnader för försäkringen samt att

försäkringsskyddet bör utformas så att det inte

motverkar jämställdhet mellan könen.

I betänkande 1997/98:SfU1 behandlade utskottet

också frågor rörande bl.a. samordning av olika

socialförsäkringsförmåner och medborgarkonton/-

sparkonton. Utskottet, som även i dessa frågor

hänvisade till betänkande 1996/97:SfU12, ansåg sig

inte kunna förorda en samordnad försäkringslösning,

främst med hänsyn till att en samordning skulle

kräva anpassningar av bl.a. ersättningsnivåer som

antingen riskerar att leda till svåra ekonomiska

påfrestningar för utsatta grupper eller till

kraftiga utgiftsökningar. Inte heller kravet på ett

system med medborgarkonton/sparkonton kunde

utskottet ställa sig bakom, eftersom en allmän

försäkring vid sjukdom och rehabilitering enligt

utskottets mening bl.a. skall innehålla ett

betydande mått av utjämning mellan grupper som löper

olika risk att drabbas av sjukdom och skada.

Utskottet ansåg att de nämnda principerna för en

allmän försäkring vid sjukdom och rehabilitering

borde vara vägledande även i fortsättningen och att

det inte fanns skäl för riksdagen att frångå

tidigare ställningstagande i frågan. Utskottet

tillstyrkte därefter regeringens förslag till mål

för utgiftsområdet och avstyrkte motionsyrkanden om

grundtrygghet, en samordnad socialförsäkring,

medborgarkonton/sparkonton och försörjningstillägg.

Utskottet anser inte att det finns skäl att frångå

tidigare godtagna principer om en generell

försäkring inom ramen för en offentlig försäkring

som bl.a. uppfyller kraven på att ge

standardtrygghet genom inkomstbortfallsprincipen.

Utskottets vidhåller således att dessa principer bör

gälla även i fortsättningen.

Vad gäller förslaget i propositionen om mål för

utgiftsområdet som bör fastställas av riksdagen vill

utskottet inledningsvis nämna att mål- och

resultatstyrning har blivit allt viktigare inom

statlig verksamhet under senare år. I budgetlagen,

som trädde i kraft den 1 januari 1997, anges i 2 §

att regeringen för riksdagen skall redovisa de mål

som åsyftas och de resultat som uppnåtts på olika

verksamhetsområden. Finansutskottet har vid

behandlingen av vårpropositionen 1998 angivit att

riksdagen skall besluta om de viktigaste politiska

målen inom respektive utgiftsområde (bet.

1997/98:FiU20). Dessa bör avse effekter, dvs. den

påverkan på ett område som riksdagen har för avsikt

att uppnå genom statliga insatser. Målen bör vara

konkreta och uppföljningsbara.

Inom Regeringskansliet pågår ett utvecklingsarbete

avseende mål- och resultatstyrning. En dialog förs

också mellan riksdagen och regeringen i dessa

frågor. Dialogen mellan Socialdepartementet och

socialförsäkringsutskottet förs på såväl politisk

nivå som på tjänstemannanivå. Vidare har Riksdagens

revisorer nyligen granskat hur regeringen och

Regeringskansliet arbetar med att analysera och

använda resultat för att styra förvaltningen. Därvid

har bl.a. granskats Socialdepartementets

ansvarsområde. Revisorerna lämnade i våras olika

förslag med anledning av denna granskning (förs.

1997/98:RR7, bet. 1997/98:KU31).

Riksdagen har föregående år på förslag av

regeringen fastställt mål för utgiftsområdet. Som

ett led i regeringens arbete med att vidareutveckla

och förbättra målformuleringarna föreslås i

förevarande proposition att målen på

utgiftsområdesnivå stramas upp. Mål som tidigare

hänförts till hela utgiftsområdet har nu förts ned

på anslagsnivå. Således anges t.ex. att mål för

anslaget A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. är

att ersättningssystemen skall bygga på

standardtrygghet och ge ersättning relaterad till

inkomstbortfall. Mål för anslaget skall också vara

att ersättningssystemen skall uppmuntra arbetslinjen

i den meningen att den försäkrade i stället för

långa passiva sjukskrivningar skall bli föremål för

rehabilitering.

Enligt utskottets mening är yrkande 2 i motion

Sf219 tillgodosett med vad som anges i

propositionen, och utskottet anser att riksdagen bör

fastställa målen för utgiftsområde 10 i enlighet med

regeringens förslag. Utskottet utgår därvid från att

dialogen med Socialdepartementet kommer att

fortsätta i syfte att ytterligare utveckla

målformuleringarna. I detta arbete bör man sträva

efter att formulera mål som är såväl långsiktiga som

konkreta och uppföljningsbara.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf207 yrkandena 4 och 6, So257 yrkande 11, Sf229

yrkandena 1 och 2, Sf278 yrkandena 1 och 2 (delvis)

samt So373 yrkande 7.

Vad gäller frågan om att utveckla

budgetpropositionens beskrivning och analys av

utgiftsområde 10 ur ett jämställdhetsperspektiv

noterar utskottet att Riksförsäkringsverket har

analyserat förslag och verksamhet utifrån båda

könens utgångspunkter, dvs. i ett genderperspektiv

(RFV redovisar 1998:1). Enligt vad som anges i

propositionen har det framkommit att det främst är

inom området ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp som det kan förekomma skillnader i hur

kvinnor och män bedöms. Vidare framkommer skillnader

mellan könen avseende t.ex. sjukpenning,

rehabiliteringspenning, köp av

rehabiliteringstjänster, handikappförmåner och

förtidspensioner. Eftersom dessa förmåner

förutsätter ett stort inslag av

skälighetsbedömningar, är det enligt propositionen

angeläget att göra fördjupningsstudier av dessa

förmåner. Utskottet anser i likhet med motionärerna

i motion Sf227 att skillnaden mellan könen bl.a. vad

gäller långtidssjukskrivningar måste analyseras

vidare och att detta är en fråga som bör prioriteras

i det fortsatta arbetet inom Riksförsäkringsverket

och Regeringskansliet. Utskottet förutsätter att

detta kommer att ske utan något särskilt påpekande

från riksdagens sida. I den mån motion Sf227 yrkande

4 inte kan anses tillgodosett med vad utskottet

anfört avstyrker utskottet yrkandet i fråga.

Beträffande frågan om en från statsbudgeten

fristående försäkring konstaterar utskottet att

såväl arbetsskadeförsäkringen som

delpensionsförsäkringen fr.o.m. budgetåret 1999

skall bruttoredovisas på statsbudgeten. Samtidigt

avvecklas arbetsskade- och delpensionsfonderna

(prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr.

1997/98:153). Vad nu sagts innebär att endast

inkomstrelaterad ålderspension fr.o.m. år 1999

kommer att redovisas vid sidan av statsbudgeten. Mot

denna bakgrund kan utskottet inte förorda en sådan

försäkringslösning som föreslås i motion Sf278

yrkande 2 (delvis) och avstyrker därmed

motionsyrkandet.

Vad gäller krav på utredning av

socialförsäkringssystemet konstaterar utskottet att

riksdagen godkänt såväl principer för en allmän

försäkring vid sjukdom och rehabilitering som

riktlinjer för samverkan inom rehabiliteringsområdet

och för organisationen av

socialförsäkringsadministrationen (bet.

1997/98:SfU1, rskr. 1997/98:111).

Utskottet kan konstatera att riksdagen även har

godkänt förslag som innebär att försäkringskassan

får träffa överenskommelse med kommun, landsting och

länsarbetsnämnd om att samverka inom

rehabiliteringsområdet för att uppnå en effektivare

användning av tillgängliga resurser, FRISAM (prop.

1997/98:1, bet. 1997/98:SfU1, rskr. 1997/98:111).

Riksdagen har också godkänt riktlinjer för en

reformering av förtidspensionssystemet (prop.

1997/98:111, bet. 1997/98:SfU11, rskr. 1997/98:237)

samt fattat beslut om införande av ett nytt

ålderspensionssystem (prop. 1997/98:151 och 152,

bet. 1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:315-316).

Riksdagen har således dels beslutat om riktlinjer

för reformeringen av vissa förmåner, dels redan

beslutat att införa nya regler avseende andra

förmåner. Med hänsyn härtill anser utskottet att det

inte föreligger något behov av en generell utredning

av socialförsäkringssystemet eller delar därav.

Däremot förutsätter utskottet att regeringen i det

pågående reformarbetet beaktar de krav som en

förändrad arbetsmarknad ställer på

trygghetssystemen. Utskottet avstyrker därmed

motionerna Sf207 yrkande 5, Sf266 yrkande 12, Sf229

yrkandena 3 och 4, Sf278 yrkande 4 och Sf208. Motion

Sf264 får anses tillgodosedd med vad utskottet

anfört.

A 1 Sjukpenning, rehabilitering, m.m.

Gällande ordning

Från anslaget bekostas utgifter för sjukpenning,

rehabiliteringsersättning och närståendepenning.

Enligt lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL) har en

arbetstagare rätt att under de första 14 dagarna av

varje sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla en

viss del av lön och andra anställningsförmåner. För

den första dagen i sjuklöneperioden betalas ingen

ersättning (karensdag). För de återstående dagarna i

perioden har den anställde rätt att behålla 80 % av

lön och andra anställningsförmåner som han eller hon

gått miste om till följd av nedsättningen i

arbetsförmågan. Enligt SjLL är antalet karensdagar

begränsat till tio under en tolvmånadersperiod.

Antalet karensdagar beräknas i förhållande till

sjuklön från varje arbetsgivare för sig och i

förhållande till sjukpenning för sig.

Efter sjuklöneperioden utges sjukpenning enligt

lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL).

Sjukpenningen utgör 80 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten. För den som inte omfattas av SjLL, t.ex.

egenföretagare och uppdragstagare, utges sjukpenning

enligt AFL från sjukperiodens början. Sjukpenning

utges dock inte för den första dagen i sjukperioden

(karensdag). För tid därefter utges sjukpenning med

80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Även

enligt AFL är antalet karensdagar begränsat till

högst tio under en tolvmånadersperiod.

Den sjukpenninggrundande inkomsten är enligt

reglerna i AFL den årliga inkomst i pengar som en

försäkrad kan antas komma att tills vidare få för

eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän

eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller

på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).

För rätt till sjukpenning krävs att den försäkrade

har en sjukpenninggrundande inkomst som uppgår till

24 % av basbeloppet. Vid beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan

inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som

överstiger 7,5 basbelopp.

Rehabiliteringsersättning utges under vissa

förutsättningar när en försäkrad, vars arbetsförmåga

till följd av sjukdom är nedsatt med minst en

fjärdedel, deltar i en arbetslivsinriktad

rehabilitering. Rehabiliteringsersättning består av

rehabiliterings-penning, som utges med 80 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten, och ett särskilt

bidrag.

För köp av arbetslivsinriktade

rehabiliteringstjänster och arbetstekniska

hjälpmedel m.m. liksom för rehabiliterings- och

behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården (s.k.

Dagmarmedel) avsätts särskilda medel. För budgetåret

1998 utgör dessa medel 814 respektive 235 miljoner

kronor. Av det förstnämnda beloppet får högst 200

miljoner kronor användas för försäkringskassornas

administration.

Närståendepenning utges enligt lagen (1988:1465) om

ersättning och ledighet för närståendevård till den

som avstår från förvärvsarbete för att vårda en

närstående svårt sjuk person. Ersättning kan utges

även om vården sker på sjukvårdsinrättning. Antalet

ersättningsdagar är begränsat till 60 dagar för

varje person som vårdas. Särskilda regler finns om

rätt till närståendepenning vid vård av en person

som blivit hivsmittad vid användning av blod eller

blodprodukter inom den svenska hälso- och

sjukvården. Närståendepenning utges med 80 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten för samtliga dagar i

ersättningsperioden och kan utges som hel, halv

eller fjärdedels förmån.

Med stöd av lagen (1992:863) om lokal

försöksverksamhet med finansiell samordning mellan

socialförsäkring och hälso- och sjukvård bedrevs

under åren 1993-1997 försöksverksamhet på lokal nivå

inom fem försöksområden (FINSAM). Syftet med

försöksverksamheten var att skapa drivkrafter inom

systemen för socialförsäkring respektive hälso- och

sjukvård för ett bättre utnyttjande av de gemensamma

resurserna.

Enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet

med finansiell samordning mellan socialförsäkring,

hälso- och sjukvård och socialtjänst får, om

regeringen medger det, en allmän försäkringskassa,

ett landsting och en kommun som har kommit överens

om det bedriva sådan försöksverksamhet i syfte att

pröva möjligheterna till en effektivare användning

av tillgängliga resurser (SOCSAM).

Försöksverksamheten, som är begränsad till högst tio

försöksområden, startade den 1 juli 1994 och skall

avslutas senast vid utgången av år 2000.

Som redan nämnts får försäkringskassan sedan den 1

januari 1998 träffa överenskommelse med kommun,

landsting och länsarbetsnämnd om att samverka i

syfte att uppnå en effektivare användning av

tillgängliga resurser (FRISAM).

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 1999 till anslaget A 1 Sjukpenning,

rehabilitering, m.m. anvisar ett ramanslag på

20 035 miljoner kronor.

Under anslagsposten Rehabilitering redovisas bl.a.

de ovan nämnda särskilda medlen, Dagmarmedlen

respektive särskilda medel bl.a. för ersättning vid

köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster,

merkostnader i form av bidrag till arbetshjälpmedel

samt administration.

Vid anslagsberäkningen har beaktats att staten, som

en konsekvens av det nya ålderspensionssystemet,

fr.o.m. år 1999 skall betala statlig

ålderspensionsavgift om 6,40 % på

socialförsäkringsersättningar m.m. Anslaget A 1

kommer därmed att fr.o.m. samma år belastas med

kostnader för statlig ålderspensionsavgift.

Enligt vad som anförs i propositionen började

antalet längre sjukfall öka under hösten 1997. Även

under det första halvåret 1998 syns en ökning av

antalet sjukfall jämfört med motsvarande period år

1997. Ökningen är tydligast för sjukfall mellan 30

och 730 dagar. För sjukfall som varar mellan 15 och

29 dagar syns också en mycket kraftig ökning. För

kvinnor är ökningen av antalet sjukfall större än

för män i samtliga intervall. Den kraftiga ökningen

av de långa sjukfallen riskerar enligt regeringen

att på sikt leda till en ökning av antalet

förtidspensionärer och därmed till ökade utgifter.

Enligt vad som anförs i propositionen avser

regeringen att ingående analysera vilka orsaker som

ligger bakom kostnadsökningen för

sjukpenningförsäkringen.

Vidare anges att försäkringskassornas samordning av

den arbetslivsinriktade rehabiliteringen inte

fungerar tillfredsställande. Trots många goda

samverkansprojekt kommer enligt regeringen

rehabiliteringsinsatserna ofta för sent samtidigt

som arbetsgivarna inte fullgör sina skyldigheter vad

gäller rehabiliteringsutredningar. Enligt

propositionen avser regeringen att med utgångspunkt

i de utredningsförslag som finns på området, bl.a. i

betänkandet Arbetsgivares rehabiliteringsansvar (SOU

1998:104), ta ett samlat grepp på hela

rehabiliteringsområdet och därefter återkomma till

riksdagen i denna fråga.

Motionerna

Moderaterna

I motion Sf269 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs i

yrkande 6 att riksdagen beslutar att för budgetåret

1999 till anslaget A 1 anvisa 7 830 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslagit.

I samma motion yrkandena 1 och 2 begärs beslut att

kompensationsnivån i sjukpenningförsäkringen skall

utgöra 75 % av sjukpenninggrundande inkomst fr.o.m.

den 1 januari 1999 och om införande av ytterligare

en karensdag i sjukpenningförsäkringen. Motionärerna

framhåller att personer med fler än en arbetsgivare

samt skiftarbetare måste kompenseras för den extra

karensdagen.

I yrkande 4 begär motionärerna beslut om

förändringar av beräkningen av sjukpenninggrundande

inkomst. Motionärerna anser att sjukpenninggrundande

inkomst bör beräknas på ett genomsnitt av de senaste

24 månadernas inkomst samt att sjukpenninggrundande

inkomst skall räknas upp med basbeloppet i stället

för med löneutvecklingen.

I samma motion begärs i yrkande 5 ett

tillkännagivande om kontroll av

sjukpenningförsäkringen och förtidspensioner. Genom

ökad kontroll minskar enligt motionärerna

kostnaderna för fusk och överutnyttjande.

I motion Sf207 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs

i yrkande 1 ett tillkännagivande om finansiell

samordning mellan socialförsäkringen, hälso- och

sjukvården och kommunerna. Motionärerna anser att

FINSAM-modellen bör införas i hela landet fr.o.m.

den 1 juli 1999. Enligt motionärerna finns det stora

ekonomiska fördelar med detta sätt att arbeta, och

det avspeglas i förslaget till utgiftsram.

I samma motion begärs i yrkande 3 ett

tillkännagivande om sjukfall som beror på

trafikskador. Motionärerna anser att en överföring

av sådana sjukfall till trafikförsäkringen ger en

direkt koppling mellan premien och skadeutfallet och

medför att rehabilitering får högsta prioritet.

Ökade premier bör enligt motionärerna kompenseras

med skattesänkningar. Även i motion T220 yrkande 24

av Per-Richard Molén m.fl. (m) finns ett liknande

yrkande.

I motion Sf206 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

begärs i yrkande 1 beslut om statliga bidrag på 3

miljoner kronor till Kilens verksamhet för

läkemedelsberoende. Enligt motionärerna är det av

nationellt intresse att stödja Kilens verksamhet. I

samma motion yrkande 2 begärs att riksdagen beslutar

att bidraget till Kilen skall belasta anslaget A 1.

Kristdemokraterna

I motion Sf266 yrkande 13 av Rose-Marie Frebran

m.fl. (kd) begärs att riksdagen beslutar att för

budgetåret 1999 till anslaget A 1 anvisa 6 400

miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

I samma motion begärs i yrkande 1 ett

tillkännagivande om FINSAM-verksamhet i hela landet.

I yrkandena 2 och 6 begärs tillkännagivanden om

satsningar för ökad rehabilitering och om aktiva

rehabiliteringsåtgärder, som enligt motionärerna

måste sättas in tidigt. Genom att anslå ytterligare

200 miljoner kronor till rehabilitering kan

kostnaderna för sjukpenning och förtidspensioner

minskas.

I yrkandena 7 och 8 begärs dels beslut om införande

av en andra karensdag i sjukförsäkringen med

bibehållet högkostnadsskydd, dels ett

tillkännagivande om behovet av regeländringar i

karensdagssystemet. Motionärerna anser att deltids-

och skiftarbetare, timanställda samt arbetstagare

med mer än en arbetsgivare missgynnas av nuvarande

regler.

I yrkande 9 begärs beslut om ny beräkningsgrund för

sjukpenninggrundande inkomst. Enligt motionärerna

bör sjukpenninggrundande inkomst beräknas på

genomsnittsinkomsten under de två senaste åren.

I yrkande 11 begär motionärerna beslut om att

införa en ny modell för trafikförsäkringen.

Motionärerna anser att samtliga personskadekostnader

i samband med trafik bör överföras till

trafikförsäkringen. De ökade premier som uppkommer

till följd härav bör kompenseras med sänkt

fordonsskatt.

I motion Sf216 av Chatrine Pålsson (kd) begärs ett

tillkännagivande om att skapa förutsättningar för

Kilen att överleva. Enligt motionären behöver Kilen

en långsiktigt tryggad ekonomisk situation, och

staten bör bidra med en del av resurserna.

Centerpartiet

I motion Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs i

yrkande 10 att riksdagen beslutar att för budgetåret

1999 till anslaget A 1 anvisa 685 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslagit. Enligt

motionärerna bör kvalifikationsvillkoren för

sjukpenninggrundande inkomst ändras och

löneanpassningen slopas.

I motion So458 av Gunnel Wallin och Viviann Gerdin

(c) begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande om

behovet av att utreda ökad samordning mellan

socialförsäkringen och hälso- och sjukvården.

Motionärerna anser att försäkringskassan bör få

möjlighet att använda en del av sina medel för köp

av vård och rehabilitering av reumatiker.

Folkpartiet

I motion Fi211 Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs i

yrkande 13 att riksdagen beslutar att för budgetåret

1999 till anslaget A 1 anvisa 50 miljoner kronor mer

än vad regeringen föreslagit. Ett liknande yrkande

finns i motion Sf283 yrkande 4 av Kerstin Heinemann

m.fl. (fp).

I motion Sf278 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

i yrkande 3 ett tillkännagivande om att motverka

fusk och överutnyttjande av socialförsäkringarna.

Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begär i motion So463 i

yrkande 1 beslut om att förlänga rätten till

närståendepenning och den därtill kopplade rätten

till ledighet från nuvarande 60 dagar till 120

dagar. Enligt motionärerna skulle detta minska

belastningen på vårdplatser i landstingen.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion So467 i

yrkande 1 att riksdagen bemyndigar regeringen att

aktivera försäkringspengar i syfte att korta

vårdköer och förbättra rehabilitering. Enligt

motionärerna bör sjukförsäkringsmedel användas för

att operera bort vårdköer.

I motion So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs i yrkande 20 ett tillkännagivande om Kilen.

Motionärerna anser att Kilens arbete är nationellt

och att staten därför bör bidra med medel till

verksamheten.

Övriga motioner

I motion Sf260 av Rinaldo Karlsson och Carin

Lundberg (s) begärs ett tillkännagivande om flera

karensdagar vid samma sjukdomstillfälle och om en

översyn av frågan. Motionärerna framhåller att den

som har fler än en arbetsgivare får fler än en

karensdag vid samma sjukfall.

I motion Sf272 av Catherine Persson (s) begärs i

yrkande 2 ett tillkännagivande om behovet av ökad

samverkan mellan huvudmännen. Enligt motionären är

det angeläget att de centrala myndigheterna åläggs

att aktivt verka för en utökad samverkan mellan

olika myndigheter lokalt.

Utskottets bedömning

Utskottet tar först upp frågan om införandet av

ytterligare en karensdag i sjukpenningförsäkringen.

Denna fråga har vid flera tillfällen varit föremål

för utskottets behandling, senast i betänkande

1997/98:SfU1. Utskottet anser i likhet med tidigare

att ytterligare en karensdag skulle innebära alltför

stora påfrestningar för redan utsatta gruppers

försörjningssituation.

Även kravet om att karensdagsreglerna skall ändras

så att bl.a. den som har fler än en arbetsgivare

inte får fler karensdagar vid ett och samma

sjukdomsfall har behandlats av utskottet i tidigare

sammanhang. I sitt av riksdagen godkända betänkande

1996/97:SfU12 förutsatte utskottet att regeringen

skulle återkomma i frågan om det visar sig vara

möjligt att finna en lämplig åtgärd för att mildra

påtalade konsekvenser. Utskottet vidhöll detta

ställningstagande under föregående riksmöte (se bet.

1997/98:SfU1) och avstyrkte motioner i frågan.

Utskottet finner inte heller nu skäl att frångå

tidigare ställningstagande i frågan.

När det gäller kravet på sänkt ersättningsnivå

konstaterar utskottet att nivån höjdes från 75 %

till 80 % av sjukpenninggrundande inkomst så sent

som den 1 januari 1998. Utskottet uttalade i samband

därmed att en rimlig ersättningsnivå enligt

utskottets mening inte bör understiga 80 % av

förmånsgrundande inkomst (se bet. 1996/97:SfU12 och

bet. 1997/98:SfU1) och avstyrkte motioner i ämnet.

Utskottet vidhåller detta ställningstagande.

Även frågan om ändring av reglerna för

sjukpenninggrundande inkomst har återkommande varit

föremål för utskottets behandling, senast i

betänkande 1997/98:SfU1. Vad gäller frågan om att

beräkna sjukpenninggrundande inkomst på grundval av

de senaste två årens inkomst hänvisade utskottet

till att regeringen hade aviserat en proposition med

förslag till ändringar av reglerna för

sjukpenninggrundande inkomst. Utskottet, som

noterade att regeringen hade senarelagt tidpunkten

för avlämnande av propositionen, ansåg ändå att den

borde avvaktas. Av den förevarande propositionen

framgår att regeringen avser att återkomma till

riksdagen med förslag om ändringar av reglerna för

beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. Någon

närmare tidpunkt härför har dock inte meddelats.

Utskottet anser trots detta att regeringens kommande

förslag bör avvaktas.

Beträffande kravet att skattepliktiga förmåner och

semesterersättning skall vara sjukpenninggrundande

vidhöll utskottet i samma betänkande ett tidigare

ställningstagande i frågan nämligen att fr.o.m. den

1 januari 1997 dels slopa den s.k.

semesterlönefaktorn vid beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst, dels att andra

skattepliktiga förmåner än lön inte skall ingå i den

sjukpenninggrundande inkomsten. Detta blev också

riksdagens beslut. Utskottet finner inte skäl att

frångå detta ställningstagande.

En annan fråga som behandlats i betänkande

1997/98:SfU1 är om sjukfall och skador till följd av

trafiken skall överföras till trafikförsäkringen och

kostnaderna därmed inte längre belasta den allmänna

försäkringen. Utskottet anser i likhet med tidigare

att ett system där vissa skadetyper inte längre ryms

inom den allmänna försäkringen knappast är tänkbart

med hänsyn till försäkringskassans ansvar för

samordning och tillsyn av

rehabiliteringsverksamheten.

När det gäller frågan om ytterligare resurser till

rehabilitering respektive kravet att tidigt sätta in

aktiva rehabiliteringsåtgärder delar utskottet den i

motion Sf266 framförda uppfattningen att en

arbetslivsinriktad rehabilitering som sätts in

tidigt har positiva effekter på både antalet

sjukskrivningsdagar och antalet förtidspensioner.

Enligt vad som anges i propositionen fungerar dock

inte försäkringskassornas samordning av den

arbetslivsinriktade rehabiliteringen

tillfredsställande och rehabiliteringsinsatserna

sätts ofta in för sent samtidigt som arbetsgivarna

inte fullgör sina skyldigheter vad gäller

rehabiliteringsutredningar. Nu nämnda förhållanden

är otillfredsställande och enligt utskottets mening

måste åtgärder vidtas för att komma till rätta med

dessa problem. Eftersom regeringen avser att ta ett

samlat grepp på hela rehabiliteringsområdet och

därefter återkomma till riksdagen anser utskottet

att någon åtgärd från riksdagens sida för närvarande

inte är påkallad. Utskottet anser att regeringens

kommande proposition i ämnet bör avvaktas.

Utskottet har tidigare avstyrkt krav om att

förlänga rätten till närståendepenning och den

därtill kopplade rätten till ledighet från nuvarande

60 till 120 dagar (bet. 1997/98:SfU1). Enligt

utskottet fanns det då inte utrymme för en sådan

förbättring av närståendepenningen. Utskottet gör

samma bedömning i dag och vidhåller sitt

ställningstagande i frågan.

I två av motionerna (m och fp) begärs

tillkännagivanden om kontroll av sjukpenning och

förtidspension respektive om att motverka fusk och

överutnyttjande av socialförsäkringarna. Utskottet

konstaterar att försäkringskassorna fått förbättrade

utrednings- och kontrollmöjligheter genom de

ändringar i 20 kap. 3 och 8 §§ AFL som trätt i kraft

den 1 oktober 1997. Försäkringskassans förbättrade

möjligheter i dessa avseenden innebär bl.a. att

kassan, för att bedöma rätten till ersättning enligt

AFL, får göra förfrågan hos den försäkrade eller

annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter

samt besöka den försäkrade. Uppgifter som den

enskilde lämnar om faktiska förhållanden skall

vidare lämnas på heder och samvete. Med hänsyn till

att försäkringskassan fått dessa förstärkta

utrednings- och kontrollmöjligheter anser utskottet

att några ytterligare åtgärder för att öka

kontrollen av utnyttjandet av sjukpenning och

förtidspension inte behövs.

I flera motioner begärs tillkännagivanden om

finansiell samordning med krav att FINSAM-modellen

införs i hela landet. Vidare begärs ett

tillkännagivande om finansiell samordning med

avseende på gruppen reumatiker. Som redan nämnts har

försäkringskassan sedan den 1 januari 1998 möjlighet

att träffa överenskommelse med kommun, landsting och

länsarbetsnämnd om samverkan för att uppnå en

effektivare användning av tillgängliga resurser. I

samband med riksdagens behandling av förslaget om en

sådan friare samverkan mellan olika huvudmän (bet.

1997/98:SfU1) avstyrkte utskottet motionsyrkanden om

att FINSAM-modellen skall införas i hela landet.

Utskottet framhöll dock att det är angeläget att

insikterna om förbättrad metodutveckling och

effektivare administration från FINSAM-försöken tas

till vara och får genomslag i det nya

samverkansarbetet. Detta blev också riksdagens

beslut.

Utskottet framhöll vidare att det är angeläget att

resultatet av samverkansarbetet systematiskt följs

upp och utvärderas och att regeringen bör återkomma

i 1999 års budgetproposition med en redovisning av

det inledande årets samverkansarbete. I

propositionen anges att resultatredovisning skall

göras löpande varje halvår och att det är

Socialstyrelsen som har huvudansvaret för

utvärdering av effekterna av samverkan inom

rehabiliteringsområdet. I propositionen redovisas

Socialstyrelsens lägesrapport från den 1 juli 1998.

Enligt vad som framgår därav är det i mindre

kommuner och glesbygdskommuner och inte i storstäder

man samverkar. Samverkan sker enligt rapporten

främst på operativ nivå mellan handläggare eftersom

politikerna inte anses ha intresse av att samverka.

Socialstyrelsen påpekar i rapporten att det är för

tidigt att utvärdera effekterna av genomförda

insatser.

Utskottet anser det rimligt att den nya möjligheten

att samverka (FRISAM) får tid att utvecklas och

finna sina former. Enligt utskottet är det ännu för

tidigt att utvärdera effekterna av denna reform. Det

är därför enligt utskottets uppfattning lämpligt att

avvakta att regeringen återkommer i 1999 års

budgetproposition. Med det anförda vidhåller

utskottet att FINSAM-modellen inte bör införas i

hela landet.

Utskottet anser inte heller att det finns skäl att

utreda frågan om en ökad samordning mellan

socialförsäkringarna och hälso- och sjukvården

avseende rehabilitering av reumatiker. Däremot är

det enligt utskottet angeläget att de centrala

myndigheterna verkar aktivt för en ökad samverkan på

lokal nivå. Något särskilt tillkännagivande härom är

dock enligt utskottets mening inte påkallat.

Vad därefter gäller frågan om statliga bidrag till

Kilen Konsumentinstitutet Läkemedel och Hälsa kan

nämnas att utskottet i betänkandet 1997/98:SfU1

behandlade ett liknande yrkande, dock avseende Kilen

Institut för läkemedelsberoende, ekonomisk förening

som hade försatts i konkurs. Utskottet anförde i

fråga om bidrag till Kilen Institut för

läkemedelsberoende bl.a. att det inte finns

möjlighet att inom anslaget A 1 avsätta medel för en

sådan verksamhet av den typ Kilen bedrivit.

Utskottet gör samma bedömning i fråga om Kilen

Konsumentinstitutet Läkemedel och Hälsa.

Beträffande regeringens förslag till

medelsanvisning noterar utskottet att

Riksförsäkringsverket i en kvartalsrapport till

Socialdepartementet den 16 november 1998 har

redovisat utfall för perioden januari-september 1998

samt det prognostiserade utfallet för budgetåret

1999. Av rapporten framgår att bl.a. anslaget A 1

beräknas överskrida tillgängliga medel med drygt 1,8

miljarder kronor för budgetåret 1998, vilket är ca

920 miljoner kronor utöver beviljad anslagskredit.

Av redovisningen framgår att anslagsposten

sjukpenning för år 1998 beräknas överskridas med

drygt 2,9 miljarder kronor medan anslagsposten

rehabilitering visar ett överskott på drygt 1,1

miljarder kronor. Enligt Riksförsäkringsverket har

antalet ersatta dagar under perioden

januari-september blivit fler än vad som tidigare

beräknats. Under år 1998 syns en ökning av antalet

pågående sjukpenningfall och det är framför allt

regeländringar och den samtidiga förändringen i

arbetsmarknadsläget som enligt Riksförsäkringsverket

kan förklara sjukfallsökningen. För år 1999 visar

prognosen, som enligt vad som anges i rapporten är

behäftad med stor osäkerhet, ett underskott för

anslagsposten sjukpenning på drygt 4,9 miljarder

kronor och för posten rehabilitering ett överskott

på drygt 1 miljard kronor.

Den i Riksförsäkringsverkets rapport redovisade

utvecklingen av kostnaderna för

sjukpenningförsäkringen inger stark oro, och

utskottet anser i likhet med vad som redan angivits

i budgetpropositionen att en ingående analys av de

bakomliggande orsakerna till kostnadsökningen måste

göras. Först därefter är det möjligt att bestämma

vilka åtgärder som behöver vidtas för att hejda

kostnadsutvecklingen. Utskottet utgår från att

regeringen skyndsamt påbörjar det nämnda

analysarbetet och återkommer till riksdagen i denna

fråga senast i samband med 1999 års vårproposition.

Utskottet avser för egen del att noga följa den

fortsatta utvecklingen av sjukpenningkostnaderna.

Med dessa erinringar godtar utskottet regeringens

förslag till medelsanvisning. Med hänsyn härtill och

då utskottet inte har kunnat ställa sig bakom

motionsyrkanden i skilda delfrågor biträder

utskottet regeringens förslag och avstyrker

motionerna Sf269 yrkandena 1, 2 och 4-6, Sf266

yrkandena 1, 2, 6-99, 11 och 13, Fi210 yrkande 10,

Sf283 yrkande 4, Fi211 yrkande 13, Sf260, Sf207

yrkandena 1 och 3, T220 yrkande 24, So463 yrkande 1,

Sf278 yrkande 3, So458 yrkande 1, So467 yrkande 1,

Sf272 yrkande 2, Sf206 yrkandena 1 och 2, Sf216 och

So461 yrkande 20.

A 2 Förtidspensioner och A 3

Förtidspensioner: statlig

ålderspensionsavgift (nytt anslag)

Gällande ordning

Från anslaget A 2 bekostas utgifter för

tilläggspension och folkpension i form av

förtidspension samt pensionstillskott och

barntillägg till förtidspension. Från anslaget A 3

bekostas statlig ålderspensionsavgift.

Enligt 7 kap. 1 § AFL utges förtidspension till

försäkrad som fyllt 16 år för tid före den månad då

han/hon fyller 65 år om arbetsförmågan på grund av

sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller

psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst en

fjärdedel och nedsättningen kan anses varaktig. Kan

nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig

men kan den antas bli bestående för avsevärd tid har

den försäkrade rätt till ett tidsbegränsat

sjukbidrag. Förtidspension/sjukbidrag utges som hel,

tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån,

alltefter graden av nedsättningen av arbetsförmågan.

Motsvarande regler finns i 13 kap. AFL i fråga om

förtidspension från ATP.

Sedan den 1 januari 1997 gäller i fråga om rätt

till sjukpenning och förtidspension/sjukbidrag att

vid bedömning av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt

skall beaktas den försäkrades förmåga att försörja

sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt

förekommande på arbetsmarknaden, eller genom annat

lämpligt arbete som är tillgängligt för den

försäkrade. Om det finns särskilda skäl för det får

vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning

beaktas den försäkrades ålder samt

bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare

verksamhet och andra liknande omständigheter (prop.

1996/97:28, bet. 1996/97:SfU6, rskr. 1996/97:125).

Från och med den 1 januari 1997 har vidare de

särskilda regler om förtidspension som gällde för

försäkrade som är 60 år eller äldre avskaffats

(prop. 1994/95:147, bet. 1994/95:SfU10, rskr.

1994/95:343).

Enligt nuvarande regler för rätt till hel

förtidspension krävs att arbetsförmågan är helt

nedsatt. Riksdagen har beslutat att fr.o.m. den 1

januari 1999 skall för rätt till hel förmån krävas

att arbetsförmågan är helt eller i det närmaste helt

nedsatt. Därmed avses att arbetsförmågan skall vara

nedsatt med minst sju åttondelar (prop. 1997/98:111,

bet. 1997/98:SfU11, rskr. 1997/98:237).

Riksdagen har samtidigt beslutat om riktlinjer för

en reformering av reglerna om ersättning vid

varaktigt medicinskt grundad arbetsoförmåga.

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 1999 till anslaget A 2 Förtidspensioner

anvisar ett ramanslag på 37 896 000 000 kr.

Vidare föreslås att riksdagen för budgetåret 1999

till anslaget A 3 Förtidspensioner: statlig

ålderspensionsavgift anvisar ett ramanslag på

8 864 830 000 kr.

Vid anslagsberäkningen har beaktats att utgifter

för ATP i form av förtidspension, som t.o.m.

budgetåret 1998 finansieras vid sidan av

statsbudgeten, fr.o.m. budgetåret 1999 redovisas

under anslaget A 2 Förtidspensioner.

Vidare har beaktats att staten som en konsekvens av

det nya ålderspensionssystemet fr.o.m. år 1999 skall

betala statlig ålderspensionsavgift om 6,40 % på

socialförsäkringsersättningar m.m. Dessutom skall

statlig ålderspensionsavgift om 18,5 % betalas på

pensionsgrundande belopp (fiktiv inkomst som grundar

pensionsrätt) på förtidspensionärers

antagandeinkomst t.o.m. 64 års ålder. Det innebär

att anslaget A 3 fr.o.m. år 1999 belastas med

kostnader för statlig ålderspensionsavgift på

pensionsgrundande belopp.

Enligt vad som anförs i propositionen är det inte

osannolikt att det för år 1999 sker en viss ökning

av antalet förtidspensionärer, främst som en följd

av den kraftiga ökningen av de långa sjukfallen.

Vidtagna åtgärder, bl.a. förändrade kriterier för

rätt till sjukpenning och förtidspension, har enligt

regeringen dock haft en viss återhållande effekt på

utvecklingen av antalet förtidspensioner. I

propositionen framhålls att arbetet med att

reformera reglerna om ersättning vid varaktig

medicinskt grundad arbetsoförmåga pågår inom

Regeringskansliet med sikte på att ett förslag kan

föreläggas riksdagen under hösten 1999.

Motionerna

I motion Sf269 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs i

yrkande 7 att riksdagen beslutar att för budgetåret

1999 till anslaget A 2 anvisa 2 999 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslagit. Motionärerna

anser att ökad kontroll av sjukpenning och

förtidspension leder till minskade utgifter.

I samma motion yrkande 8 begärs att riksdagen som

en konsekvens av neddragningen av anslaget A 2

beslutar att till anslaget A 3 anvisa 281 miljoner

kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

I motion Sf266 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd)

begärs i yrkande 13 att riksdagen beslutar att för

budgetåret 1999 till anslaget A 2 anvisa 1 550

miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

Vidare begärs att riksdagen till anslaget A 3

anvisar 290 miljoner kronor mindre än vad regeringen

föreslagit. Den ökade satsning på rehabilitering med

200 miljoner kronor som motionärerna föreslagit

under anslaget A 1 minskar dels kostnaderna för

förtidspensioner, dels kostnaderna för anslaget A 3.

I motion Sf283 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs i yrkande 5 att riksdagen beslutar att för

budgetåret 1999 till anslaget A 2 anvisa 1 000

miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

Genom att tilldela försäkringskassorna 50 miljoner

kronor för kampen mot fusk och överutnyttjande

minskar kostnaderna för förtidspensioner.

Utskottets bedömning

Frågan om ökad kontroll av bl.a. förtidspension har

tidigare varit föremål för utskottets behandling,

senast i betänkande 1997/98:SfU1. Försäkringskassan

har, som redan nämnts, sedan den 1 oktober 1997 fått

förbättrade utrednings- och kontrollmöjligheter.

Utskottet anser därför att något tillkännagivande i

frågan inte är påkallat.

Den kraftiga ökningen av de långa sjukfallen,

som enligt vad som anges i propositionen kan

komma att öka antalet förtidspensionärer, är

enligt utskottet oroande. Utskottet noterar att

det av propositionen framgår att anslaget för

budgetåret 1998 bedöms komma att överskridas,

dock inom ramen för anslagskrediten. Utskottet

förutsätter att regeringen noga följer

utvecklingen inom området och om antalet

förtidspensioner påtagligt ökar återkommer till

riksdagen med förslag om nödvändiga åtgärder. Med

det anförda har utskottet inte något att erinra

mot regeringens förslag till medelsanvisning vad

gäller anslagen A 2 och A 3. Med hänsyn härtill

och då utskottet inte har kunnat ställa sig bakom

motionsyrkanden i skilda delfrågor biträder

utskottet regeringens förslag och avstyrker

motionerna Sf269 yrkandena 7 och 8, Sf266 yrkande

13 och Sf283 yrkande 5.

Frågan om ytterligare medel till

försäkringskassornas administration behandlas nedan

under anslaget B 1.

A 4 Handikappersättningar

Propositionen

Handikappersättning utges enligt 9 kap. 2 § AFL till

försäkrad som fyllt 16 år och som före 65 års ålder

för avsevärd tid fått sin funktionsförmåga nedsatt i

sådan omfattning att han eller hon i sin dagliga

livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan

eller behöver hjälp av annan för att förvärvsarbeta

eller eljest får vidkännas betydande merutgifter på

grund av sitt handikapp.

Handikappersättning utbetalas med belopp som per år

motsvarar 69 %,

53 % eller 36 % av basbeloppet alltefter

hjälpbehovets omfattning eller merutgifternas

storlek. Ersättningen kan utges tillsammans med

t.ex. förtidspension eller ålderspension, eller som

självständig förmån.

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 1999 till anslaget A 4

Handikappersättningar anvisar ett ramanslag på 1 013

miljoner kronor.

Utskottets bedömning

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte

föranlett några motionsyrkanden. Utskottet

tillstyrker förslaget.

A 5 Arbetsskadeersättningar och A 6

Arbetsskadeersättningar m.m.: statlig

ålderspensionsavgift (nya anslag)

Propositionen

Från arbetsskadeförsäkringen utbetalas vid

arbetsskada bl.a. egenlivräntor och

efterlevandelivräntor. Inkomstförlust till följd av

bestående nedsatt arbetsförmåga om minst en

femtondel ersätts. Med arbetsskada förstås skada

till följd av olycksfall eller annan skadlig

inverkan i arbetet. Med skadlig inverkan avses

inverkan av en faktor som med hög grad av

sannolikhet kan ge upphov till en sådan skada som

den försäkrade har. Skadan skall anses vara orsakad

av den skadliga inverkan om övervägande skäl talar

för det.

Av propositionen framgår att utgifter för

arbetsskadeförsäkringen, som t.o.m. budgetåret 1998

finansieras vid sidan av statsbudgeten, fr.o.m.

budgetåret 1999 redovisas under ett nytt anslag

under utgiftsområde 10, anslaget

A 5 Arbetsskadeersättningar. Till det nya anslaget

flyttas även redovisningen av vissa

yrkesskadeersättningar m.m. som tidigare redovisats

under anslaget A 1 Sjukpenning och rehabilitering

m.m.

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 1999 till anslaget A 5

Arbetsskadeersättningar anvisar ett ramanslag på

5 958 900 000 kr.

Vidare föreslås att riksdagen för budgetåret 1999

till anslaget A 6 Arbetsskadeersättningar m.m.:

statlig ålderspensionsavgift anvisar ett ramanslag

på 1 181 300 000 kr.

Vid anslagsberäkningen har beaktats att staten som

en konsekvens av det nya ålderspensionssystemet

fr.o.m. år 1999 skall betala statlig

ålderspensionsavgift om 6,40 % för den del av en

livränta som faktiskt utbetalas. Den avgiften

redovisas under anslaget A 5. Dessutom skall statlig

ålderspensionsavgift om 18,5 % betalas på den del av

en livränta som samordnas med förtidspension. Den

avgiften belastar anslaget A 6.

Motionerna

I motion Sf269 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs i

yrkande 9 att riksdagen beslutar att för budgetåret

1999 till anslaget A 5 anslå 220,8 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslagit. Motionärerna

anser att arbetsskadeförsäkringen helt skall lyftas

ut ur den offentliga försäkringen och att

sjukskrivningar som beror på trafikolyckor skall

föras till trafikskadeförsäkringen.

I samma motion yrkande 10 begärs att riksdagen som

en konsekvens av neddragningen av anslaget A 5

beslutar att för budgetåret 1999 till anslaget A 6

anvisa 50,1 miljoner kronor mindre än vad regeringen

föreslagit.

I motion Sf207 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs

i yrkande 2 ett tillkännagivande om försäkring vid

arbetsskada. Den nuvarande försäkringen bör enligt

motionärerna fr.o.m. den 1 juli 1999 ersättas med en

obligatorisk arbetsskadeförsäkring tecknad av

arbetsgivaren. Försäkringen skall finansieras med

enhetliga avgifter som dock bör differentieras

utifrån företagens kostnader för arbetsskador och

sjukfrånvaro.

Utskottets bedömning

Arbetsskadeutredningen 1997, som haft i uppdrag att

se över arbetsskadeförsäkringen, har under våren

1998 överlämnat sitt betänkandet. Den framtida

arbetsskadeförsäkringen (SOU 1998:37) till

regeringen. I betänkandet, som har remissbehandlats,

föreslås bl.a. en rad åtgärder för att öka de

arbetsskadades trygghet. Vidare redovisas, som ett

alternativ till den nuvarande försäkringen, en

lösning som innebär att ansvaret för

arbetsskadeförsäkringen förs över på

arbetsmarknadens parter i form av en obligatorisk

tilläggsförsäkring vid arbetsskada.

Utskottet, som noterar att betänkandet för

närvarande bereds inom Regeringskansliet, anser inte

att det finns skäl att föregripa resultatet av detta

beredningsarbete.

Utskottet har inte något att erinra mot regeringens

förslag till medelsanvisning. Med hänsyn härtill och

då utskottet inte har kunnat ställa sig bakom

motionsyrkanden i skilda delfrågor biträder

utskottet regeringens förslag och avstyrker

motionerna Sf269 yrkandena 9 och 10 och Sf207

yrkande 2.

A 7 Kostnader för sysselsättning av vissa

förtidspensionärer (nytt anslag)

Propositionen

I propositionen föreslås ett nytt anslag A 7

Kostnader för sysselsättning av vissa

förtidspensionärer och att riksdagen för budgetåret

1999 till anslaget anvisar 55 miljoner kronor.

Från anslaget skall enligt en särskild lag

utbetalas ersättning till arbetsgivare som avseende

resterande arbetsförmåga bereder förtidspensionärer

med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag

en anställning med lönebidrag eller hos Samhall AB.

Försäkringskassan skall enligt lagen ansvara för

att särskilda insatser kommer till stånd för att

bereda personen en anställning motsvarande den

återstående arbetsförmågan. Förfarandet bör vara

sådant att försäkringskassan lämnar uppgift till

arbetsförmedling eller arbetsmarknadsinstitut om

vilka personer som beviljats tre fjärdedels

förtidspension och som står till arbetsmarknadens

förfogande med resterande en fjärdedels

arbetsförmåga. Arbetsförmedlingens eller

arbetsmarknadsinstitutets uppgift består i att inom

sex månader placera en sådan förtidspensionär,

eventuellt med hjälp av lönebidrag, på den ordinarie

arbetsmarknaden. Om detta inte kan ske skall

förtidspensionären beredas en anställning inom

Samhall AB.

Om anställning sker med hjälp av lönebidrag eller

genom Samhall AB:s försorg, skall berörda

arbetsgivare och Samhall AB efter framställning till

försäkringskassan erhålla ersättning från denna.

Ersättningen utbetalas i efterhand.

I propositionen lägger regeringen fram förslag till

lagstiftning, lag om särskilda insatser för personer

med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag,

som bör träda i kraft den 1 januari 1999. Regeringen

avser att senare utfärda närmare föreskrifter om

ersättningsbelopp m.m.

Ca 1 500 förtidspensionärer bedöms komma att

omfattas av denna stödform och kostnaderna beräknas

till högst 55 miljoner kronor per år.

Utskottets bedömning

Utskottet välkomnar den föreslagna lösningen för

personer som har tre fjärdedels

förtidspension/sjukbidrag och som står till

arbetsmarknadens förfogande med sin

restarbetsförmåga. Utskottet tillstyrker såväl

lagförslaget som förslaget till medelsanvisning.

A 8 Ersättning för kroppsskador (nytt

anslag)

Propositionen

Från anslaget bekostas ersättningar enligt lagen

(1977:265) om statligt personskadeskydd i de fall en

skada inträffar under militär verksamhet. Av

propositionen framgår att anslaget t.o.m. budgetåret

1998 var uppfört under utgiftsområde 6

Totalförsvaret.

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 1999 till anslaget A 8 Ersättning för

kroppsskador anvisar ett ramanslag på 62 600 000

kr.

Den ålderspensionsavgift som staten i vissa fall

skall betala som en följd av det nya

ålderspensionssystemet redovisas under anslaget A 6

Arbetsskadeersättningar m.m.: statlig

ålderspensionsavgift.

Utskottets bedömning

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte

föranlett några motionsyrkanden. Utskottet

tillstyrker förslaget.

B 1 Riksförsäkringsverket och B 2 Allmänna

försäkringskassor

Gällande ordning

Socialförsäkringens administration utgörs av

Riksförsäkringsverket och de allmänna

försäkringskassorna. Riksförsäkringsverket skall

bl.a. utöva tillsyn över de allmänna

försäkringskassorna, vara ansvarig systemägare för

de gemensamma IT-systemen, utarbeta normer för

regeltillämpning samt svara för ekonomistyrningen

inom verksamheten.

Försäkringskassorna har ansvar för handläggning och

utbetalning av socialförsäkringsersättningar och

bidrag samt har att förebygga och minska ohälsa.

I samband med bildandet av försäkringskassorna i

Skåne län och Västra Götalands län reduceras antalet

försäkringskassor fr.o.m. den 1 januari 1999 från 25

till 21 försäkringskassor. Vid slutet av år 1997

fanns ca 14 000 årsarbetare inom socialförsäkringens

administration, vilket är en minskning med 12 %

jämfört med budgetåret 1995/96.

Genom ändringar i AFL m.fl. lagar, som trätt i

kraft den 1 juli 1998, har Riksförsäkringsverkets

och försäkringskassornas roller tydliggjorts i syfte

att förbättra effektiviteten inom organisationen

(prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr.

1997/98:153).

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 1999 till anslaget B 1

Riksförsäkringsverket anvisar ett ramanslag på 710

181 000 kr.

Det föreslås vidare att regeringen bemyndigas att

under år 1999, i fråga om ram-anslaget B 1

Riksförsäkringsverket, åta sig ekonomiska

förpliktelser som innebär utgifter om högst 9

miljoner kronor under åren 2000-2002. Enligt vad som

anges i propositionen skall Riksförsäkringsverket få

åta sig sådana förpliktelser för att kunna utveckla

forskningen inom socialförsäkringsområdet.

Vid beräkningen av anslaget B 1 har bl.a. beaktats

att Arbetsskadefonden avvecklas, att utgifterna för

arbetsskadeförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1999

redovisas under utgiftsområde 10 samt att uteblivna

avgiftsinkomster avseende administrationen av

arbetsskadeförsäkringen förs upp på anslag. Vidare

har hänsyn tagits till att yrkesskadeverksamheten

vid Riksförsäkringsverket förts över till Gävleborgs

läns allmänna försäkringskassa.

Till anslaget B 2 Allmänna försäkringskassor

föreslås att riksdagen anvisar ett ramanslag på

4 726 394 000 kr.

Vid beräkningen av anslaget B 2 har beaktats bl.a.

att yrkesskadeenheten vid Riksförsäkringsverket

flyttats till försäkringskassan i Gävleborgs län,

att arbetsskadeförsäkringens administration

finansieras via anslag i stället för med

avgiftsintäkter samt att KAS-administrationen

överförs till arbetslöshetskassan.

Såväl Riksförsäkringsverkets som de allmänna

försäkringskassornas verksamhet finansieras bl.a.

med avgiftsinkomster från Allmänna pensionsfonden

(AP-fonden) och de affärsdrivande verken. Av

propositionen framgår att regeringen beräknar

Riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas

avgiftsinkomster från AP-fonden till 113 miljoner

kronor respektive 249 miljoner kronor för år 1999.

Vid beräkningen av anslagen B 1 och B 2 har

beaktats konsekvenserna av att det reformerade

ålderspensionssystemet påverkar

administrationskostnader mellan anslag och AP-

fonden. ATP-delens kostnader för förtidspension,

sjukbidrag, änkepension, barnpension och annan

efterlevandepension, som t.o.m. år 1998 finansieras

via AP-fonden, finansieras fr.o.m. år 1999 via

statsbudgeten, vilket påverkar anslagen.

Administrationskostnader för ålderspensionärer med

både folkpension och ATP finansieras helt via AP-

fonden, medan administrationskostnader för

ålderspensionärer med enbart folkpension skall

finansieras via anslag.

Enligt vad som anges i propositionen skall 225

miljoner kronor av anslaget A 1 Sjukpenning och

rehabilitering m.m., anslagsposten Rehabilitering

tillföras socialförsäkringsadministrationen som en

engångsvis förstärkning för år 1999. Vidare tillförs

Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna

engångsvis 108,9 respektive 175 miljoner kronor för

att underlätta genomförandet av det reformerade

ålderspensionssystemet.

Motionerna

I motion Sf269 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs i

yrkande 11 att riksdagen beslutar att för budgetåret

1999 till anslaget B 1 anvisa 200 miljoner kronor

mer än vad regeringen föreslagit. Motionärerna

framhåller att föreslagna insatser för

rehabilitering och samordning ökar

försäkringskassornas arbetsbörda.

I motion Sf266 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd)

begärs i yrkande 13 att riksdagen beslutar att till

anslaget B 2 anvisa 300 miljoner kronor mer än vad

regeringen förslagit. En resursförstärkning krävs

för att garantera effektivitet, rättssäkerhet och

kompetens vid ärendebehandling.

I samma motion yrkandena 3, 4 och 5 begärs

tillkännagivanden om behovet av ökade resurser till

försäkringskassan, om kvalitetshöjning i besluten

och förbättrad kontroll av sjukpenningutbetalningar

och förtidspension samt om prioritering av

kompetenshöjande åtgärder.

I motion Sf283 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs i yrkande 6 att riksdagen beslutar att till

anslaget B 2 anslå 50 miljoner kronor mer än vad

regeringen förslagit. Medlen behövs för att skärpa

kampen mot fusk och överutnyttjande i systemen.

Utskottets bedömning

Administrationen har under de senaste åren befunnit

sig i en omvälvande period där försäkringskassorna

haft till uppgift att klara befintlig verksamhet

samtidigt som ett stort antal regelförändringar har

genomförts. Detta har skett samtidigt som

budgetramen har minskat. För att ge

socialförsäkringsadministrationen rimliga

möjligheter att klara av den ansträngda situationen

beslöt riksdagen att försäkringskassorna under

budgetåret 1998 skulle få disponera 200 miljoner

kronor av anslaget A 1 Sjukpenning och

rehabilitering m.m. för administration (bet.

1997/98:SfU1, rskr. 1997/98:111).

Som redan nämnts föreslås i propositionen att

administrationen förstärks med 225 miljoner kronor

under budgetåret 1999. Av medlen skall 200 miljoner

kronor få disponeras av försäkringskassorna och 25

miljoner kronor av Riksförsäkringsverket.

Med denna enligt utskottets mening nödvändiga

förstärkning får Riksförsäkringsverket och

försäkringskassorna förutsättningar både att möta de

ökade kraven på insatser inom rehabiliteringsområdet

och att komma till rätta med bristande kvalitet i

handläggningen bl.a. genom kompetenshöjande

åtgärder. Även arbetet med förebyggande av fusk och

missbruk kan härigenom intensifieras.

I detta sammanhang noterar utskottet att det i

propositionen framhålls att ett flertal insatser för

likformighet och rättssäkerhet samt kvalitet har

genomförts under år 1997 och att regeringen

förutsätter att Riksförsäkringsverkets arbete med

att utveckla kvalitetssäkringsinstrument påskyndas.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens

förslag till medelsanvisning. Med hänsyn härtill och

då utskottet inte har kunnat ställa sig bakom

motionsyrkanden i skilda delfrågor biträder

utskottet regeringens förslag och avstyrker

motionerna Sf269 yrkande 11, Sf266 yrkandena 3-5 och

13 samt Sf283 yrkande 6.

Utskottet vill tillägga att en särskild utredare

fått i uppdrag (dir. 1998:73) att göra en samlad

översyn av de processuella regler som gäller för

olika förmåner inom socialförsäkringen. I översynen

skall ingå en kartläggning av tillämpningen av

nuvarande bestämmelser och utredaren skall, i den

mån det visar sig lämpligt, redovisa förslag till

förändringar. Även Riksförsäkringsverkets roll

avseende bl.a. normgivning skall ses över. Uppdraget

skall redovisas senast den 1 oktober 1999.

Utskottets samlade bedömning rörande

utgiftsområde 10

Som redovisats i det föregående har riksdagen för

budgetåret 1999 fastställt ramen för utgiftsområde

10 till 80 503 205 000 kr, dvs. i enlighet med

regeringens förslag.

Utskottet konstaterar att de ställningstaganden

utskottet ovan gjort beträffande de olika anslagen

inom utgiftsområdet innebär att dessa ryms inom

utgiftsramen.

Övriga lagförslag inom utgiftsområde 10

Arbetsgivares anmälningsskyldighet enligt

sjuklönelagen

Nuvarande ordning

Under de första 14 dagarna av ett sjukfall har

arbetstagare rätt till sjuklön enligt sjuklönelagen

från arbetsgivaren. Om sjukfallet fortsätter för tid

därefter betalar försäkringskassan sjukpenning. Om

ett sjukdomsfall, som har gett arbetstagare rätt

till sjuklön, fortsätter efter sjuklöneperiodens

utgång skall arbetsgivaren anmäla sjukdomsfallet

till försäkringskassan. Arbetsgivaren skall inom

viss tid till Riksförsäkringsverket lämna uppgift om

sjukdomsfall som gett arbetstagaren rätt till

sjuklön, dvs. såväl sjukdomsfall som upphör inom

sjuklöneperioden som sjukdomsfall som fortsätter

därefter. Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns i

12 § SjLL.

Propositionen

I propositionen anges att den nuvarande

totalrapporteringen inte har fungerat på ett

tillfredsställande sätt. Samhällets information om

kort sjukfrånvaro har därför avsevärt försämrats

sedan sjuklöneperioden infördes år 1992. Anledningen

är att rapporteringsbenägenheten varit otillräcklig,

speciellt bland små företag.

Regeringen anser att nuvarande system skall

bibehållas för de större företagen och

organisationerna men föreslår att arbetsgivare med

färre än 50 anställda inte längre skall vara

skyldiga att lämna uppgift till

Riksförsäkringsverket om sjukdomsfall som har gett

arbetstagare hos honom rätt till sjuklön. I stället

bör Statistiska centralbyrån (SCB) ges uppdraget att

hämta in information om sjukfrånvaron under

sjuklöneperioden från de små företagen genom den

kortperiodiska sysselsättningsstatistiken som utökas

med uppgift om individuella sjukfrånvarouppgifter

för ett urval av 15 000 små företag.

Regeringen lägger fram förslag till ändring om

anmälningsskyldigheten i 12 § andra stycket SjLL.

Ändringen, som föreslås träda i kraft den 1 januari

1999, innebär en besparing på 3,5 miljoner kronor

per år.

Motionerna

I motion Sf218 av Carlinge Wisberg m.fl. (v) begärs

i yrkande 1 avslag på lagförslaget. Motionärerna

anser att det skulle bli ytterst svårt att föra en

aktiv politik inom området om man på det föreslagna

sättet minskar möjligheterna till en någorlunda

relevant statistik över den faktiska

sjukdomssituationen. Det skulle sannolikt innebära

att man fick en bristfällig bild över en mängd

arbetsplatser inom t.ex. handels- och

restaurangbranschen, områden som genererar bl.a.

belastningsskador. Det är bättre att genom en

översyn försöka åstadkomma en rationellare hantering

av dagens system även för de mindre företagen. I

motionen begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om

detta.

I tre motioner begärs i stället att riksdagen

beslutar slopa anmälningsskyldigheten för alla

arbetsgivare. Det gäller motionerna Sf266 av Rose-

Marie Frebran m.fl. (kd) yrkande 10, Sf267 av Rose-

Marie Frebran m.fl. (kd, m, c, fp) och N326 av Per

Westerberg och Göran Hägglund (m, kd) yrkande 5. I

motionerna anförs att arbetsgivarnas uppgiftsbörda

bör minskas så mycket som möjligt. Information om de

korta sjukfallen bör kunna inhämtas genom de

återkommande arbetskraftsundersökningarna (AKU).

Arbetsgivarnas skyldighet att lämna uppgift om korta

sjukfall bör därmed kunna slopas helt.

Utskottets bedömning

Det är enligt utskottets mening viktigt att det

finns en så god bild som möjligt över sjukfrånvaron

såväl i samhället som helhet som inom olika

branscher. Det nuvarande systemet med rapportering

av sjuklönefall har dock vissa brister. Det beror

främst på att små företag och organisationer

upplever uppgiftsskyldigheten som betungande och

kostsam. Mot denna bakgrund anser utskottet det

lämpligt att befria småföretagen från den generella

uppgiftsskyldigheten och i stället täcka behovet av

information om den korta sjukfråvaron genom att SCB

hämtar in motsvarande information från ett urval av

småföretag. Anledning saknas att göra motsvarande

förändring för större företag eftersom det nuvarande

rapporteringssystemet inte upplevs som särskilt

betungande av dessa. Utskottet, som utgår från att

effekterna av denna förändring noga följs,

tillstyrker regeringens förslag till ändring av 12 §

andra stycket SjLL och avstyrker motionerna Sf218,

Sf266 yrkande 10, Sf267 och N326 yrkande 5.

Ersättning till revisor i SOCSAM-försök

Propositionen

Enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet

med finansiell samordning mellan socialförsäkring,

hälso- och sjukvård och socialtjänst (SOCSAM-lagen)

framgår att en allmän försäkringskassa, ett

landsting och en eller flera kommuner som har kommit

överens om det får bedriva lokal försöksverksamhet

med finansiell samordning, under förutsättning att

regeringen medger det. En försöksverksamhet kan

bedrivas genom ett beställarförbund som bildas genom

sammanslagning av dem som deltar i försöket.

Förbundets räkenskaper och årsredovisning samt

styrelsens förvaltning skall granskas av en revisor

för varje medlem i förbundet. I fråga om den

allmänna försäkringskassan utses revisorn av

Riksrevisionsverket (RRV). Regeringen föreslår en

ändring i SOCSAM-lagen så att det framgår att den av

RRV utsedda revisorn har rätt att av

försäkringskassan få skäligt arvode för sitt

uppdrag.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker förslaget.

Försäkringskassornas ekonomiadministration

Propositionen

Flera av bestämmelserna i 18 kap. AFL om de allmänna

försäkringskassornas redovisning har sin förebild i

det regelverk som gäller för statliga myndigheters

redovisning. Även avseende ekonomiadministrationen

inom de allmänna försäkringskassornas

verksamhetsområde bör det i AFL tydliggöras att en

liknande ordning skall gälla. I 18 kap. 23 § bör det

därför anges att regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer får utfärda närmare

föreskrifter om ekonomiadministrationen hos

försäkringskassorna.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker förslaget.

Utseende av socialförsäkringsnämnd

Propositionen

Enligt en lagändring som trädde i kraft den 1 juli

1998 är längden på mandatperioden för ledamöterna i

socialförsäkringsnämnderna fyra år och börjar den 1

april året efter att val har hållits till

landstings- resp. kommunfullmäktige i hela landet.

Försäkringskassornas styrelser skall utse samtliga

ledamöter i socialförsäkringsnämnderna från och med

kommande mandatperiod.

I propositionen anges att de nuvarande

socialförsäkringsnämndernas mandatperiod löper ut

den 31 december 1998. Regeringen föreslår en ändring

i övergångsbestämmelserna till den nämnda

lagändringen som innebär att styrelserna i de

allmänna försäkringskassorna skall kunna utse

ledamöter i socialförsäkringsnämnderna för perioden

den 1 januari-31 mars 1999. Den ändrade

övergångsbestämmelsen föreslås träda i kraft den 1

januari 1999.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag. För att

ge de nya socialförsäkringsnämnderna möjlighet att

påbörja sin verksamhet omedelbart efter årsskiftet

1998/99 bör dock ikraftträdandet tidigareläggas

något. Utskottet föreslår att ifrågavarande ändring

i övergångsbestämmelserna skall träda i kraft den 21

december 1998.

Fondförvaltning

Propositionen

Riksdagen har tidigare beslutat att

delpensionsfonden och arbetsskadefonden skall

avvecklas fr.o.m. den 1 januari 1999. Enligt

riktlinjer som godkänts av riksdagen skall de övriga

fonder, som förvaltas av Riksförsäkringsverket och

som inte fyller något syfte, avvecklas. En sådan

avveckling av vissa fonder förbereds nu.

Riksförsäkringsverkets fondförvaltning omfattade vid

slutet av år 1997 ca 7,9 miljarder kronor. Efter

delpensionsfondens avveckling beräknas den

kvarvarande behållningen i de fonder som för

närvarande förvaltas av Riksförsäkringsverket uppgå

till ca 1,6 miljarder kronor. Regeringen bedömer det

som lämpligt att Kammarkollegiet övertar

förvaltningen av de kvarvarande fonderna hos

Riksförsäkringsverket. Verket skall dock även

framdeles svara för att fondernas medel och deras

avkastning används i enlighet med de avsedda

ändamålen och svara för utbetalning av medel från

fonderna.

Regeringen lägger fram förslag till en lag om

förvaltning av fonder inom socialförsäkringsområdet.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. Nu

gällande bestämmelser om fondfullmäktige hos

Riksförsäkringsverket upphör att gälla.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker lagförslaget.

Västra Götalands län

Propositionen

Försäkringskassorna i Göteborg, Göteborgs och Bohus

län, Skaraborgs län och Älvsborgs län kommer den 1

januari 1999 att slås samman till Västra Götalands

läns allmänna försäkringskassa. De ärenden som

enligt nuvarande indelning handläggs av Göteborgs

allmänna försäkringskassa i dess egenskap av

gemensam enhet för alla försäkringskassor förs över

till den nya försäkringskassan. Detta föranleder

ändringar i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring och lagen (1977:267) om

krigsskadeersättning till sjömän.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker lagändringarna.

Förvaltningskostnader i det reformerade

pensionssystemet

Propositionen

Kostnaderna för förvaltningen av inkomstpension och

tilläggspension enligt reformerade regler skall

belasta AP-fonden och täckas genom en minskning av

pensionsbehållningarna fr.o.m. år 2001. Första året

skall endast 60 % av förvaltningskostnaderna minska

pensionsbehållningarna. För kommande år ökas andelen

med 2 procentenheter per år för att efter 20 år

uppgå till 100 %. Eftersom de reformerade

intjänandereglerna träder i kraft år 1999 uppkommer

redan från denna tidpunkt löpande utgifter som är

att hänföra till förvaltningskostnader i det

reformerade systemet. Därför föreslår regeringen att

sådana kostnader även för år 1999 och år 2000 skall

minska pensionsbehållningarna och att minskningen

skall göras med 60 % av kostnaden.

Förslaget föranleder ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad

ålderspension och lagen (1998:675) om införande av

lagen om inkomstgrundad ålderspension.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker de framlagda lagförslagen.

Rättelse i lagen om bostadsbidrag

Utskottets bedömning

Vid riksdagens beslut med anledning av proposition

1997/98:41 Socialförsäkringens administration, m.m.

(bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153) fick 30 §

lagen (1993:737) om bostadsbidrag fel lydelse

avseende hänvisningen till 17 kap. 1 § AFL.

Hänvisningen skulle enligt då gällande lydelse ha

avsett hela lagrummet och inte endast första

stycket. Utskottet lägger här fram förslag till ny

lydelse av 30 § bostadsbidragslagen, som bör träda i

kraft den 1 januari 1999.

Motioner med anknytning till utgiftsområde

10

Närståendepenning

Gällande ordning

Närståendepenning enligt lagen (1988:1465) om

ersättning och ledighet för närståendevård utges,

som tidigare nämnts, till den som avstår från

förvärvsarbete för att vårda en närstående svårt

sjuk person. Antalet ersättningsdagar är begränsat

till 60 dagar för varje person som vårdas.

Närståendepenning kan även utges under högst 240

dagar vid vård av en person som blivit hivsmittad

vid användning av blod eller blodprodukter inom den

svenska hälso- och sjukvården. Detsamma gäller om

den som vårdas blivit smittad av en sådan person, om

de är eller varit gifta med varandra eller

sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden och

om smittan ägt rum innan den först smittade fått

kännedom om sin infektion.

Den som blivit smittad av hiv av blodprodukter inom

den svenska hälso- och sjukvården har rätt till

avgiftsfria sjukvårdsförmåner, t.ex. sjukhusvård

och läkemedel. Även en sekundärsmittad person får

fria sjukvårdsförmåner om smittan överförts från en

sådan person och de är eller varit gifta med

varandra eller sammanbott under äktenskapsliknande

förhållanden och smittan ägt rum innan den först

smittade fått kännedom om sin infektion.

Motionerna

I motion Sf265 av Eskil Erlandsson och Birgitta

Carlsson (c) anförs att närståendepenning bör kunna

utges för mer än 60 dagar. Enligt motionärerna

skulle då flera positiva effekter uppnås, bl.a.

skulle den offentliga vården avlastas. De begär ett

tillkännagivande om att det behövs en utredning om

sådana förändringar i närståendepenningen.

I motion Sf226 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) anförs

att såväl rätten till närståendepenning som rätten

till avgiftsfria sjukvårdsförmåner bör gälla oavsett

hur hivsmittan uppkommit. Motionärerna begär i

yrkandena 1 och 2 förslag härom. I motionen begärs i

yrkande 3 också förslag om att anhörigbegreppet för

rätt till närståendepenning skall gälla även

homosexuella sambor. Motionärerna anser att

kostnaderna för reformen ryms inom

socialförsäkringens ram, men om så inte är fallet

får dessa prövas inför regeringens vårproposition

1999. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande härom.

Utskottets bedömning

Vad gäller förslaget i motion Sf265 om en utökad

rätt till närståendepenning för mer än 60 dagar ser

utskottet inga ekonomiska möjligheter att inom en

nära framtid utöka förmånerna. Utskottet avstyrker

således motionens förslag om en utredning i detta

syfte.

Kravet i motion Sf226 gäller att närståendepenning

respektive avgiftsfria sjukvårdsförmåner skall gälla

alla som smittats av hiv och inte enbart dem som

smittats vid behandling inom den svenska hälso- och

sjukvården. Utskottet vill, liksom vid behandlingen

av en liknande motion i betänkande 1997/98:SfU1,

betona att samhället har ett särskilt ansvar för

personer som fått sin smitta vid behandling inom den

svenska hälso- och sjukvården. Som nyss nämnts

saknas förutsättningar att göra förbättringar av

rätten till ersättning vid närståendevård. Detsamma

gäller i fråga om rätt till avgiftsfria

sjukvårdsförmåner. Utskottet kan därför inte förorda

en sådan utvidgning som den föreslagna.

I betänkande 1997/98:SfU1 behandlade utskottet även

frågan om sekundärsmittade homosexuella sambor skall

omfattas av rätt till närståendepenning under 240

dagar och avgiftsfria sjukvårdsförmåner. Utskottet

erinrade därvid om att utskottet vid införandet av

ifrågavarande förmåner (se betänkande 1992/93:SfU17)

hade inhämtat att samtliga sekundärsmittade personer

var gifta med den först smittade personen. Utskottet

ansåg att homosexuella sambor skulle omfattas av då

behandlade sjukvårdsförmåner och förutsatte

samtidigt att regeringen skulle återkomma med

förslag i frågan om något sådant fall skulle visa

sig. Vid behandling av frågan i betänkande

1997/98:SfU1 vidhöll utskottet att homosexuella

sambor bör omfattas av rätten till avgiftsfria

sjukvårdsförmåner m.m. och ansåg att detta bör gälla

även den utökade rätten till närståendepenning.

Såvitt utskottet hade kunnat utröna fanns det dock

inte något fall där de aktuella reglerna kunde bli

tillämpliga, och någon åtgärd från riksdagens sida

var inte påkallad. Utskottet konstaterade vidare att

enligt 3 kap. 1 § lagen (1994:1117) om registrerat

partnerskap, som trätt i kraft den 1 januari 1995,

har ett registrerat partnerskap - med vissa undantag

som huvudsakligen rör bestämmelser som ger upphov

till gemensamt föräldraskap eller gemensam vårdnad

om barn - samma rättsverkningar som ett äktenskap.

Utskottet vidhåller denna bedömning.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf226.

Uppföljning av pågående försöksverksamheter

Motionen

I motion Sf272 av Catherine Persson (s) begärs i

yrkande 1 ett tillkännagivande om att fortlöpande

uppföljning bör ske av försöksverksamhet med

finansiell samordning mellan socialförsäkring,

hälso- och sjukvård samt socialtjänst.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att pågående

försöksverksamheter (SOCSAM) skall avslutas senast

vid utgången av år 2000. Riksförsäkringsverket och

Socialstyrelsen har i uppdrag att följa upp och

utvärdera pågående verksamheter. Med hänsyn härtill

är något uttalande från riksdagens sida inte

påkallat och utskottet avstyrker motion Sf272

yrkande 1.

Beräkning av anslag för åren 2000 och 2001

Motionen

I motion Sf232 av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs i

yrkande 1 ett tillkännagivande om beräknad

fördelning på anslag inom utgiftsområde 10 för åren

2000-2001.

Utskottets bedömning

Det saknas anledning för riksdagen att nu besluta om

beräkning av anslag för budgetåren 2000-2001.

Utskottet avstyrker därför motion Sf232 yrkande 1.

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid

ålderdom

Förmånerna inom utgiftsområdet bekostas från

anslagen: A 1 Ålderspensioner (folkpension i form av

ålderspension och pensionstillskott, barntillägg

till ålderspension, hustrutillägg och särskilt

pensionstillägg till ålderspensionär som vårdat

sjukt eller handikappat barn. Från och med

budgetåret 1999 ingår inte folkpension i form av

ålderspension för dem som också uppbär

tilläggspension), A 2 Efterlevandepensioner till

vuxna (folkpension och pensionstillskott i form av

omställningspension, förlängd omställningspension,

särskild efterlevandepension och änkepension. Från

och med budgetåret 1999 ingår även tilläggspension i

form av efterlevandepension), A 3 Bostadstillägg

till pensionärer (bostadstillägg och särskilt

bostadstillägg till ålderspensionärer,

förtidspensionärer samt till personer med

efterlevandepension) och A 4 Delpension (nytt anslag

fr.o.m. budgetåret 1999).

I juni 1998 fattade riksdagen beslut om att införa

ett nytt ålderspensionssy-

stem.

Regler om inkomstgrundad ålderspension kommer att

finnas i lagen (1998:674) om inkomstgrundad

ålderspension (LIP). Nuvarande regler om

pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng, vårdår och

beräkning av tilläggspension i form av ålderspension

kommer att föras över till LIP.

Det nya inkomstgrundade pensionssystemet kommer

fullt ut att omfatta personer födda år 1954 eller

senare. Personer födda åren 1938-1953 kommer att få

ett i förhållande till födelseåret ökat antal

tjugondelar av pensionen från det nya systemet och

resterande antal tjugondelar från ATP-systemet.

Reglerna om intjänande av pensionsrätt träder i

kraft den 1 januari 1999. Reglerna om beräkning av

förmånernas storlek och utbetalning av dessa träder

i kraft den 1 januari 2001.

Bestämmelser om fastställande av reformerad

pensionsrätt m.m. för tid före ikraftträdandet av

LIP skall tillsammans med bestämmelser om

ikraftträdande och vissa övergångsbestämmelser m.m.

tas in i en särskild lag, lagen (1998:675) om

införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension

(införandelagen).

Garantipension kommer att ersätta nuvarande

grundskydd när det gäller folkpension i form av

ålderspension till den del denna inte beräknats med

anledning av arbete, lagen (1998:702) om

garantipension. Garantipensionen skall också ersätta

pensionstillskott och särskilt grundavdrag med

anledning av ålderspension. För rätt till oreducerad

garantipension skall krävas 40 års försäkringstid.

Vid kortare försäkringstid skall garantipensionen

reduceras proportionellt.

Som försäkringstid för garantipension skall

tillgodoräknas tid då en person, mellan i princip 25

och 65 års ålder, har varit folkbokförd i Sverige.

Beträffande flyktingar och andra skyddsbehövande som

har beviljats uppehållstillstånd i Sverige räknas

viss andelsberäknad tid av bosättningstid i tidigare

hemland (dock inte tid som berättigar till pension

från hemlandet).

Garantipensionssystemet kommer att omfatta personer

födda år 1938 eller senare.

Lagen om garantipension träder i kraft den 1

januari 2001.

Vid samma tidpunkt som garantipensionen införs

skall en särskild övergångsvis garantipension

införas för personer födda 1937 och tidigare.

Eftersom alla pensionärer i beskattningshänseende

skall likabehandlas med löntagare måste den

övergångsvisa garantipensionen konstrueras på ett

sådant sätt att i princip ingen pensionär får ett

lägre nettoutfall än med nuvarande regler.

Regeringen har tillkallat en särskild utredare med

uppdrag att lämna förslag till konstruktion av

övergångsvis garantipension (dir. 1997:149).

Utredningen skall vara slutförd senast den 31

januari 1999.

Beträffande bostadstillägg till pensionärer skall

detta ingå i grundskyddet. Bostadstillägget är en

inkomstprövad förmån och reglerna för

inkomstprövningen måste anpassas till det nya

grundskyddssystemet. En särskild utredare har i

uppdrag att göra en översyn av systemet för

inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer

m.m., vari bl.a. ingår att anpassa reglerna till det

reformerade ålderspensionssystemet (dir. 1997:150).

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1

mars 1999.

Vad gäller pension till efterlevande har

Utredningen om efterlevandepension den 1 oktober i

år avlämnat sitt betänkande Efterlevandepension - en

anpassning till det reformerade

ålderspensionssystemet (SOU 1998:120).

Riksdagen har för budgetåret 1999 i enlighet med

regeringens förslag fastställt ramen för

utgiftsområde 11 till 34 315 009 000 kr (bet.

1998/99:FiU1, rskr. 1998/99:38).

Mål för utgiftsområde 11

Propositionen

I budgetpropositionen föreslår regeringen att

riksdagen skall godkänna mål för utgiftsområdet.

Målet för utgiftsområdet anges vara att ge ekonomisk

trygghet till äldre och efterlevande. Vidare anges i

propositionen följande prioriteringar inom

utgiftsområdet.

- Regeringen anser att omsorgen om äldre är ett av

de viktigaste välfärdspolitiska områdena. Att ge de

äldre en ekonomisk trygghet som tillgodoser ett

rimligt och grundläggande konsumtionsbehov och

tillgång till bostad med tillfredsställande standard

är således av mycket stor vikt.

- Regeringen har initierat flera utredningar och

studier för att bättre informera sig om de äldres

situation i Sverige - speciellt efter 1990-talets

lågkonjunktur.

- Regeringen anser också att det är viktigt med

regelbundna möten med Pensionärskommittén - vilken

fungerar som länk mellan pensionärerna och

regeringen - samt att utveckla arbetet i det

nationella äldrerådet.

Utskottets bedömning

Utskottet har inte något att erinra mot förslagen

till mål för utgiftsområdet och föreslår att

riksdagen godkänner målen i enlighet med vad

regeringen förordat. På samma sätt som angivits ovan

beträffande målen för utgiftsområde 10 utgår

utskottet från att dialogen med Socialdepartementet

kommer att fortsätta i syfte att ytterligare

utveckla målformuleringarna. I detta arbete bör man

sträva efter att formulera mål som är såväl

långsiktiga som konkreta och uppföljningsbara.

A 1 Ålderspensioner

Gällande ordning

I dagens pensionssystem utges folkpension i form av

ålderspension enligt 5-6 kap. AFL. Som

tilläggsförmåner till folkpension kan utges

särskilda folkpensionsförmåner i form av

pensionstillskott och bostadstillägg till

pensionärer.

Hel folkpension i form av ålderspension utges

t.o.m. budgetåret 1998 med 96 % av basbeloppet

minskat med 2 % eller, för gift försäkrad, med 78,5

% av basbeloppet minskat med 2 %. Den

ålderspensionär som har låg eller ingen ATP har rätt

till pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om

pensionstillskott. Pensionstillskott till

ålderspension utges med högst 55,5 % av basbeloppet

minskat med 2 %. Om pension börjar tas ut före

respektive efter 65 års ålder minskar respektive

ökar beloppet.

Propositionen

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att

riksdagen för budgetåret 1999 till anslaget A 1

Ålderspensioner anvisar ett ramanslag på

11 536 miljoner kronor.

I budgetpropositionen anges att anslaget år 1997

underskreds med 262 miljoner kronor. År 1998

beräknas anslaget överskridas med 178 miljoner

kronor.

På förslag i regeringens vårproposition 1998

beslutade riksdagen att pensionerna skulle beräknas

utifrån ett prisbasbelopp minskat med 1 % år 1999

och utifrån ett prisbasbelopp utan minskning fr.o.m.

år 2000 (bet. 1997/98:FiU20, rskr. 1997/98:318).

Regeringen föreslår nu att återgången till att

beräkna pensionerna utifrån ett prisbasbelopp utan

minskning tidigareläggs. Prisbasbeloppet skall

således redan fr.o.m. år 1999 inte minskas vid

beräkning av pensionsförmåner m.m. Detta föranleder

ändringar i de tidigare beslutade lagändringarna.

Förslaget beräknas medföra en ökning av utgifterna

inom anslaget på 115 miljoner kronor.

Motionerna

Motionärerna i Sf242, Kenneth Lantz m.fl. (kd), vill

höja pensionstillskottet med 200 kr per månad år

1999 och med 310 kr per månad år 2000. I motionen

anförs att en höjning av pensionstillskottet skulle

komma de pensionärer som i dag har en mycket låg

levnadsstandard, med låg eller ingen ATP, till del.

I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om detta.

Ytterligare 810 miljoner kronor bör tillföras

anslaget A 1 Ålderspensioner (yrkande 6 delvis).

Även motionärerna i Fi210 av Lennart Daléus m.fl.

(c) vill höja pensionstillskottet. I motionen

föreslås en höjning med 2 500 kr per år. Detta

gynnar pensionärer med låg pension, främst kvinnor.

Motionärerna vill också att folkpension skall utges

till samboende pensionärer med belopp motsvarande de

belopp som utges till gifta pensionärer. I motionen

yrkas att till anslagen A 1 Ålderspensioner och A 3

Bostadstillägg till pensionärer skall anvisas 525

miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit

(yrkande 11 delvis).

Utskottets bedömning

I budgetpropositionen redovisar regeringen de

prioriteringar som görs inom utgiftsområdet, t.ex.

att de äldre måste ges en ekonomisk trygghet som

tillgodoser ett rimligt och grundläggande

konsumtionsbehov. Regeringen har också initierat

flera utredningar och studier för att bättre

informera sig om de äldres situation, speciellt

efter 1990-talets lågkonjunktur. De äldre har tagit

en stor del av bördorna i samband med

budgetsaneringen. Regeringen föreslår nu dels att

minskningen av prisbasbeloppet skall upphöra redan

fr.o.m. år 1999, dels att bostadstillägget skall

höjas (se nedan under anslaget A 3).

Utskottet kan konstatera att det nu finns

ekonomiska förutsättningar att genomföra de

förbättringar för pensionärerna som regeringen

föreslår i budgetpropositionen. Höjningen av

bostadstillägget kommer framför allt att ge ökade

inkomster till de pensionärer som har de lägsta

inkomsterna. Pensionstillskotten bör således inte

höjas. Utskottet vill emellertid erinra om att

utskottet tidigare har uttalat behovet av en analys

som tar sikte på levnadsnivån för hela

pensionärskollektivet. Detta gav riksdagen, på

förslag av finansutskottet, regeringen till känna

(yttr. 1994/95:SfU6y och bet. 1994/95:FiU1).

Välfärdsprojektet gav i mars 1996 ut skriften

Pensionärerna och den ekonomiska krisen. I den

redovisning som gjordes togs dock inte hänsyn till

de kommunala avgifternas inverkan på pensionärernas

ekonomi. Redan i mars 1995 gav emellertid regeringen

SCB i uppgift att samla in data och utveckla

analysmodeller avseende fördelningseffekterna av

vissa avgifter inom kommuner och landsting. SCB

kommer enligt uppgift att rapportera uppdraget i

slutet av året.

Utskottet ser positivt på förslaget om att

minskningen av prisbasbeloppet vid beräkningen av

pensioner m.m. skall upphöra redan fr.o.m.

budgetåret 1999. Utskottet tillstyrker regeringens

förslag till ändring av de tidigare beslutade

ändringarna i lagarna om allmän försäkring

(1962:381), pensionstillskott (1969:205),

delpensionsförsäkring (1979:84) och bostadstillägg

till pensionärer (1994:308) samt kommunalskattelagen

(1928:370) och lagen om självdeklaration och

kontrolluppgifter (1990:325).

Utskottet har inget att erinra mot regeringens

förslag till medelsanvisning.

Utskottet avstyrker motionerna Sf242 yrkandena 2

och 6 (delvis) samt Fi210 yrkande 11 (delvis).

A 2 Efterlevandepensioner till vuxna

Gällande ordning

Omställningspension och särskild

efterlevandepension, som infördes den 1 januari

1990, utges till efterlevande make oavsett kön och

omfattar såväl folkpension som ATP.

Omställningspension utges till efterlevande make

som inte har fyllt 65 år och som vid tiden för

dödsfallet antingen sammanbott med maken under de

fem år som föregått dödsfallet eller då

stadigvarande bodde tillsammans med barn under tolv

år som stod under vårdnad av makarna eller en av

makarna. Med efterlevande make likställs vissa

efterlevande som varit samboende med den avlidne.

Omställningspension utges under en tid som

begränsats till sex månader från dödsfallet (före

den 1 april 1997 var tiden tolv månader). Därefter

utges omställningspension endast om den efterlevande

har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med

barn under tolv år som vid dödsfallet stadigvarande

vistades i makarnas hem. Sedan rätten till

omställningspension upphört kan efterlevande make

med nedsatt förvärvsförmåga beviljas särskild

efterlevandepension, som alltefter förvärvsförmågans

nedsättning utges som hel, tre fjärdedels, halv

eller fjärdedels förmån.

Hade den avlidne maken inte uppfyllt bosättnings-

eller ATP-kravet för oreducerad folkpension utges

folkpension i form av omställningspension och

särskild efterlevandepension med reducerat belopp.

Rätt till omställningspension och särskild

efterlevandepension upphör om den efterlevande

gifter om sig eller sammanlever med någon som han

eller hon har varit gift med eller har eller har

haft barn med.

Änkepension

Före den 1 januari 1990 fanns i 8 och 14 kap. AFL

bestämmelser om folk- och tilläggspension i form av

änkepension. Till följd av omfattande

övergångsbestämmelser kommer änkepension enligt

dessa äldre bestämmelser att nybeviljas och betalas

ut under en lång tid framöver.

Rätt till folkpension i form av änkepension har en

änka, som antingen fyllt 36 år vid mannens bortgång

och då varit gift med honom i minst fem år eller har

vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med

barn, som är under 16 år och som stadigvarande

vistades hos makarna eller hos änkan vid tiden för

dödsfallet. Med änkor likställs vissa grupper icke

gifta kvinnor som varit samboende med den avlidne.

Enligt huvudregeln utges oreducerad folkpension i

form av änkepension till änka som var minst 50 år då

mannen avled eller som då vårdade barn under 16 år.

I sist nämnda fall utges oreducerad pension i första

hand fram till dess att barnet fyller 16 år, men

även därefter om änkan vid denna tidpunkt uppnått 50

års ålder. I övriga fall utges reducerad pension.

Även om änkan uppfyller nu nämnda krav för

oreducerad folkpension reduceras folkpensionen om

den avlidne mannen inte uppfyllt bosättnings- eller

ATP-kravet för oreducerad folkpension. Detta kan

även gälla änkor som är födda år 1945 eller senare,

eftersom folkpensionen för dessa änkor är knuten

till det antal år den avlidne mannen t.o.m. utgången

av år 1989 tillgodoräknats pensionspoäng.

Folkpension i form av änkepension utges till änka

fram till dess att änkan fyller 65 år eller

dessförinnan får folkpension. Pensionsförmånen

upphör dock om änkan gifter om sig eller sammanlever

med någon som hon har varit gift med eller har eller

har haft barn med.

Änkepension från ATP utges till änka som varit gift

med den avlidne i minst fem år eller som har

gemensamt barn med denne. Pensionen från ATP utges

oberoende av änkans ålder och oberoende av om hon

har egen ålders- eller förtidspension men upphör om

hon gifter om sig. Pensionen reduceras om änkan får

tilläggspension i form av ålderspension. För änkor

som är födda år 1945 eller senare gäller att de får

änkepension från ATP endast i förhållande till

mannens intjänade pensionspoäng vid utgången av år

1989.

Sedan den 1 april 1997 gäller att folkpension i

form av änkepension och pensionstillskott till denna

skall inkomstprövas. Inkomstprövningen, som således

omfattar även de pensioner som utges vid

ikraftträdandet, skall dock inte göras under de

första sex månaderna efter dödsfallet och inte

heller så länge änkan vårdar barn under tolv år.

Prövningen görs enligt de regler som gäller för

bostadstillägg för pensionärer och sker integrerat

på så sätt att inkomsten först reducerar

bostadstillägget och därefter änkepensionen. Vid

inkomstprövningen fastställs en årsinkomst.

Årsinkomsten innefattar i princip alla inkomster

utom folkpension samt vissa bidrag och

kostnadsersättningar. Annan pensionsförsäkring än

tjänstepensionsförsäkring och individuellt

pensionssparkonto skall dock sedan den 1 januari

1998 inte räknas med i årsinkomsten. Inkomst av

förmögenhet beräknas som en schablonmässigt bestämd

procentuell andel av varje förmögenhetsslag. Vid

beräkning av förmögenhetens avkastning ökar den

procentuella andelen då det gäller förmögenhet

överstigande visst belopp. Pensionen minskas med

30 % av årsinkomsten utöver folkpensions- och

pensionstillskottsnivån som inte reducerat

bostadstillägget.

Efterlevandeförmånernas storlek

Oreducerad folkpension i form av änkepension eller

omställningspension och hel särskild

efterlevandepension utges med 90 % av basbeloppet

minskat med 2 %. Pensionstillskottet till dessa

förmåner utgör 61,5 % av basbeloppet minskat med

2 %. Till pensionstagare som inte har någon

tilläggspension till aktuell efterlevandeförmån

utges pensionstillskottet i sin helhet. Till

pensionstagare som har tilläggspension utges

pensionstillskott endast i den mån

pensionstillskottet överstiger tilläggspensionen.

Utges reducerad efterlevandeförmån reduceras även

pensionstillskottet.

Omställningspension samt hel särskild

efterlevandepension från ATP utgör 40 % av den

avlidnes pension eller 20 % om barn med barnpension

finns. Änkepension från ATP utgör 40 % av den

avlidnes pension eller 35 % om barn med barnpension

finns.

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

1999 till anslaget A 2 Efterlevandepensioner till

vuxna anvisar ett ramanslag på 12 734 miljoner

kronor.

I propositionen anges att anslaget år 1997

underskreds med 64 miljoner kronor och år 1998

beräknas anslaget underskridas med 76 miljoner

kronor.

Som redogjorts för under anslaget A 1

Ålderspensioner föreslår regeringen att

prisbasbeloppet redan fr.o.m. år 1999 inte skall

minskas vid beräkning av pensionsförmåner m.m.

Förslaget beräknas medföra en ökning av utgifterna

inom anslaget på 127 miljoner kronor.

Motionerna

Motionärerna i Sf270, Ulf Kristersson m.fl. (m),

anser att inkomstprövningen av änkepensionerna skall

upphöra fr.o.m. den 1 januari 1999 och nivåerna

återställas till vad som gällde före den 1 april

1997. De vill också att omställningspensionen skall

förlängas till tolv månader fr.o.m. den 1 januari

1999 (yrkandena 1 och 2). I yrkande 4 anges att

ytterligare 1 118 miljoner kronor bör föras till

anslaget A 2 Efterlevandepensioner till vuxna.

I motion Sf204 av Inger René och Kent Olsson (m)

begärs att riksdagen beslutar att avskaffa

inkomstprövningen av änkepensioner.

I motion Sf242 av Kenneth Lantz m.fl. (kd) anförs

att regeringens beslut att inkomstpröva

änkepensionerna är konfiskation. Motionärerna vill

anslå ytterligare 552 miljoner kronor för att återge

änkorna den utlovade pensionen. Vidare vill

motionärerna anslå 43 miljoner kronor för att

omställningspensionen skall kunna förlängas till

tolv månader. Till anslaget A 2

Efterlevandepensioner till vuxna bör därför anslås

595 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit

(yrkande 6 delvis). I yrkandena 1 och 3 begärs

tillkännagivanden om att ta bort inkomstprövning av

änkepensionerna och om förlängd omställningspension

från sex till tolv månader.

Motionärerna i Fi211, Lars Leijonborg m.fl. (fp),

och Sf283, Kerstin Heinemann m.fl. (fp), anser att

beslutet om att inkomstpröva änkepensionerna måste

rivas upp. För att möjliggöra ett återställande av

änkepensionerna bör anvisas ytterligare 700 miljoner

kronor till anslaget A 2 Efterlevandepensioner till

vuxna (yrkande 13 delvis respektive yrkande 7). I

Sf279 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs att

riksdagen beslutar att avskaffa inkomstprövningen av

änkepensionen.

Utskottets bedömning

Också inom detta område har omfattande åtgärder

varit nödvändiga för att sanera statens finanser. En

rad förbättringar, som även kommer efterlevande till

del, föreslås dock nu i budgetpropositionen.

Några ytterligare förbättringar av

efterlevandeförmånerna kan nu inte göras. Utskottet

vill emellertid erinra om att Utredningen om

efterlevandepension till regeringen den 1 oktober i

år avlämnade sitt betänkande Efterlevandepension -

En anpassning till det reformerade

ålderspensionssystemet (SOU 1998:120). Utredningen

anser att en omställningspension på sex månader är

alltför kort och föreslår därför en förlängning av

tiden. En proposition har aviserats till våren 1999.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens

förslag till medelsanvisning.

Utskottet avstyrker motionerna Sf204, Sf242

yrkandena 1, 3 och 6 (delvis), Sf270 yrkandena 1, 2

och 4, Sf279, Sf283 yrkande 7 samt Fi211 yrkande 13

(delvis).

A 3 Bostadstillägg till pensionärer

Gällande ordning

Det kommunala bostadstillägget till pensionärer

ersattes fr.o.m. den 1 januari 1995 med ett statligt

bostadstillägg till pensionärer (BTP). BTP regleras

i lagen (1994:308) om bostadstillägg till

pensionärer.

I samband med att BTP infördes gavs kommunerna,

under en övergångstid på fyra år, möjlighet att

komplettera med ett kommunalt finansierat

bostadstillägg.

BTP är en inkomstprövad förmån som kan utges till

den som uppbär folkpension i form av ålderspension,

förtidspension eller efterlevandepension. BTP kan

dock aldrig utgå som tillägg till ålderspension före

den månad pensionären fyller 65 år. BTP utges

fr.o.m. den 1 januari 1998 med högst ett belopp som

motsvarar 85 % av bostadskostnaden mellan 100 kr och

4 000 kr. Detta maximibelopp utges till pensionärer

utan andra inkomster än folkpension samt

pensionstillskott och/eller tilläggspension till ett

belopp som motsvarar ett oreducerat

pensionstillskott. För pensionärer med ytterligare

inkomster görs ett inkomstavdrag från

maximibeloppet. Inkomstavdraget grundas enbart på

dessa ytterligare inkomster.

Inkomstavdrag görs med 40 % av den beaktade

årsinkomsten upp till ett och ett halvt basbelopp

och med 45 % av den överstigande årsinkomsten.

Avkastning av förmögenheten beräknas till 5 % av

förmögenheten upp till 60 000 kr för den som är gift

och upp till 75 000 kr för annan. Överstiger

förmögenheten dessa belopp beräknas avkastningen

till 15 % av det överstigande beloppet.

Från den 1 januari 1991 beaktades vid

inkomstprövningen av BTP inte inkomst av

privatbostad eller privatbostadsfastighet som anges

i 5 § kommunalskattelagen. Detta gällde oavsett om

bostaden användes för permanent boende eller inte.

Inte heller beaktades skulder och skuldräntor som

var hänförliga till sådana bostäder.

Från den 1 april 1997 gäller att endast

privatbostadsfastighet eller privatbostad som

permanent bebos av den pensionsberättigade skall

vara undantagen från inkomstprövningen av BTP. Detta

innebär att även innehav av bl.a. fritidsfastighet

kan påverka bostadstilläggets storlek. Från den 1

januari 1998 skall dock vid beräkningen av BTP för

en pensionär som har sin bostad i särskild

boendeform inte beaktas värdet av

privatbostadsfastighet eller privatbostad som utgör

permanentbostad för pensionärens make.

Från den 1 april 1998 skall vid beräkningen av BTP

med gift likställas även den man eller kvinna som

utan att vara gifta med varandra lever tillsammans

och är folkbokförda på samma adress, om inte skäl

visas för annat.

Särskilt bostadstillägg till pensionärer (SBTP)

betalas ut som en inkomstutfyllnad om pensionärens

inkomst sedan en skälig bostadskostnad är betald

understiger en skälig levnadsnivå. De inkomster som

anses utgöra en skälig levnadsnivå skall enligt 7 §

tredje stycket lagen om bostadstillägg till

pensionärer alltid uppgå till lägst 122 % av

basbeloppet (44 408 kr år 1998) för den som är ogift

och till lägst 101 % av basbeloppet (36 764 kr år

1998) för den som är gift.

Som skälig bostadskostnad anses en bostadskostnad

som uppgår till högst 5 200 kr per månad.

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

1999 till anslaget A 3 Bostadstillägg till

pensionärer anvisar ett ramanslag på 9 841 miljoner

kronor.

I propositionen anges att anslaget år 1997

underskreds med 516 miljoner kronor och år 1998

beräknas anslaget underskridas med 145 miljoner

kronor.

I propositionen föreslås att den del av

bostadskostnaden inom intervallet 100-4 000 kronor

som kan ersättas med bostadstillägg höjs från 85 %

till 90 % fr.o.m. den 1 januari 1999. Förslaget

beräknas medföra en ökning av utgifterna inom

anslaget på ca 720 miljoner kronor per år.

Regeringen föreslår vidare att kommunerna skall ges

fortsatt möjlighet att betala ut kompletterande

bostadstillägg också under åren 1999 och 2000.

Motionerna

I motion Sf270 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs i

yrkande 3 att riksdagen skall besluta om att

fritidsfastighet inte skall räknas med i

inkomstunderlaget för BTP. För detta föreslås att

ytterligare 115 miljoner kronor förs till anslaget

(yrkande 5).

Motionärerna i Sf242, Kenneth Lantz m.fl. (kd),

avvisar regeringens förslag att höja

kompensationsgraden i BTP till 90 %. Motionärerna

anser inte att fritidsfastighet skall tas med vid

inkomstberäkningen för BTP. I yrkandena 4 och 5

begärs tillkännagivanden härom. I yrkande 6 (delvis)

föreslår motionärerna att till anslaget anvisas 525

miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

Motionärerna i Fi210, Lennart Daléus m.fl. (c),

avvisar regeringens förslag om att höja

kompensationsgraden i BTP till 90 %. I motionen

redovisas ett förändrat system för

inkomstberäkningen i BTP. Motionärerna anser att

kapitalinkomster bör beräknas på samma sätt som i

bostadsbidragssystemet, såväl vad avser den

tidsmässiga beräkningen av inkomstunderlaget som

vems och vilka inkomster som skall påverka

underlaget. Den schabloniserade beräkningen av

avkastning på förmögenhet under 75 000 kr bör

slopas. Vidare bör endast bidragsberättigad

pensionärs del av bostadskostnaden ligga till grund

för rätt till BTP. Motionärerna yrkar att till

anslagen A 1 Ålderspensioner och A 3 Bostadstillägg

till pensionärer skall anvisas 525 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslagit (yrkande 11

delvis).

I motionerna Fi211 (yrkande 13 delvis) av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) och Sf283 yrkande 8 av Kerstin

Heinemann m.fl. (fp) anförs att fritidsfastighet

inte skall räknas med i inkomstunderlaget för BTP.

Under anslaget bör därför anvisas 60 miljoner kronor

mer än vad regeringen föreslagit.

Utskottets bedömning

De ekonomiska förutsättningarna finns nu för att

vidta förbättringar för pensionärerna. Regeringen

föreslår därför, som angivits redan under anslaget

A 1, en höjd kompensationsgrad för BTP. Utskottet

delar regeringens bedömning och ser mycket positivt

på förslaget. En höjning av ersättningsnivån i

bostadstillägget från 85 % till 90 % innebär också

att de mest utsatta pensionärsgrupperna sätts i

främsta rummet. Eftersom ungefär 80 % av dagens BTP-

tagare är kvinnor får höjningen av ersättningsnivån

i bostadstillägget även den effekten att kvinnor med

låga pensioner gynnas.

Regeringen föreslår också att kommunerna skall ges

fortsatt möjlighet att betala ut kompletterande

bostadstillägg till BTP under åren 1999 och 2000.

Några andra förändringar av BTP bör enligt

utskottets mening nu inte göras. Utskottet vill

emellertid nämna att regeringen har tillsatt en

utredning (dir. 1997:150) med uppdrag att se över

regelsystemet vid inkomstprövning för BTP. Utredaren

skall beakta det reformerade ålderspensionssystemet

och förslagen om nytt system för förtidspension och

reformerade regler för efterlevandepension.

Utredningen skall vara klar under våren 1999.

Utskottet tillstyrker således regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (1994:308) om

bostadstillägg till pensionärer.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens

förslag till medelsanvisning.

Utskottet avstyrker motionerna Sf242 yrkandena 4, 5

och 6 delvis, Sf270 yrkandena 3 och 5, Sf283 yrkande

8, Fi210 yrkande 11 (delvis) samt Fi211 yrkande 13

(delvis).

A 4 Delpension (nytt anslag)

Gällande ordning

Delpension kan utges om den försäkrade har haft

pensionsgrundande inkomst under sammanlagt minst tio

år fr.o.m. 45 års ålder och han eller hon under de

senaste tolv månaderna före arbetstidsminskningen

förvärvsarbetat under minst fyra månader.

Rätt till delpension föreligger från den månad den

försäkrade fyller 61 år. Delpension utges för högst

tio timmars minskning av arbetstiden per vecka och

utgör 55 % av pensionsunderlaget.

Möjligheten att ansöka om delpension upphör fr.o.m.

år 2001 (bet. 1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:315).

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

1999 till anslaget A 4 Delpension anvisar ett

ramanslag på 204 009 000 kr.

Som redogjorts för under anslaget A 1

Ålderspensioner föreslår regeringen att

prisbasbeloppet redan fr.o.m. år 1999 inte skall

minskas vid beräkning av pensionsförmåner m.m.

Förslaget beräknas medföra en ökning av

utgifterna inom anslaget på 2 miljoner kronor.

I propositionen anförs att delpensionsförsäkringens

syfte har varit att möjliggöra en successiv övergång

från förvärvsarbetande till livet som pensionär.

Efter införandet av det reformerade

ålderspensionssystemet finns emellertid inte längre

behov av en särskild delpension.

Utskottets bedömning

Utskottet har inget att erinra mot regeringens

förslag till medelsanvisning.

Utskottets samlade bedömning rörande

utgiftsområde 11

Som redovisats i det föregående har riksdagen för

budgetåret 1999 fastställt ramen för utgiftsområde

11 till 34 315 009 000 kr, dvs. i enlighet med

regeringens förslag.

Utskottet konstaterar att de ställningstaganden

utskottet ovan gjort beträffande de olika anslagen

inom utgiftsområdet innebär att dessa ryms inom

utgiftsramen.

Motioner med anknytning till utgiftsområde

11

Efterlevandepensioner

Motionerna

I motionerna Sf202 av Elizabeth Nyström och Maud

Ekendahl (m), Sf203 av Rolf Gunnarsson (m) och Sf205

Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (m) begärs

tillkännagivanden om återställda änkepensioner.

I motion Sf232 av Birger Schlaug m.fl. (mp) anges

att det är väsentligt att utvärdera vilka

konsekvenser inkomstprövningen av

efterlevandepensioner fått för enskilda individer. I

motionen begärs ett tillkännagivande om en

utvärdering (yrkande 3).

Viviann Gerdin och Birgitta Sellén (c) anser i

motion Sf276 yrkandena 2 och 3 att kvinnor med barn

under 18 år ej skall beröras av inkomstprövningen av

änkepensioner. Enligt motionärerna bör en översyn

göras för att utröna vilka konsekvenser de nya

änkepensionsreglerna medfört för änkor med låga

inkomster. Motionärerna begär tillkännagivanden

härom. I motionen begärs även ett tillkännagivande

om att omställningspensionen bör förlängas till tolv

månader (yrkande 1).

Beträffande omställningspensionen begärs i motion

Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) en utredning om

förutsättningarna att förlänga omställningspensionen

till tolv månader (yrkande 40).

I motion Sf241 av Lilian Virgin (s) begärs ett

tillkännagivande om omställningspensioner.

Motionären anser att det vore önskvärt att förlänga

tiden.

Utskottets bedömning

Som utskottet anfört ovan har också på

pensionsområdet omfattande åtgärder varit nödvändiga

för att sanera statens finanser. En rad

förbättringar, som även kommer efterlevande till

del, föreslås nu i budgetpropositionen. Detta är

enligt utskottets mening positivt.

Som redan nämnts under anslaget A 2

Efterlevandepensioner till vuxna avlämnade

Utredningen om efterlevandepension till regeringen

den 1 oktober i år sitt betänkande

Efterlevandepension - En anpassning till det

reformerade ålderspensionssystemet (SOU 1998:120).

Utredningen anser att en omställningspension på sex

månader är alltför kort och föreslår därför en

förlängning av tiden. En proposition har aviserats

till våren 1999. Utskottet anser att propositionen

bör avvaktas. Något uttalande från riksdagens sida

om omställningspension eller annan

efterlevandeförmån för vuxna bör nu inte göras.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf202, Sf203, Sf205, Sf232 yrkande 3, Sf241, Sf276

yrkandena 1-3 och Fi710 yrkande 40.

Äldre invandrare

Gällande ordning

Från och med år 1993 gäller att rätt till

folkpension föreligger enligt två alternativa

regler. Enligt den ena regeln skall folkpension

utges i förhållande till bosättningstid i landet och

enligt den andra regeln i förhållande till antalet

år för vilka tillgodoräknats ATP-poäng. Den regel

som ger det mest fördelaktiga resultatet skall

tillämpas. För rätt till oavkortad folkpension krävs

40 bosättningsår mellan 16 och 64 års ålder

respektive 30 år med ATP-poäng.

För flyktingar och andra skyddsbehövande som

beviljats uppehållstillstånd i Sverige finns i 5

kap. 7 § AFL regler som innebär att de som

bosättningstid skall få tillgodoräkna sig hela eller

viss del av tiden i hemlandet eller annat land där

de tillfälligt erhållit en fristad.

För rätt till oreducerad garantipension i det nya

pensionssystemet kommer det att krävas 40 års

försäkringstid. Som försäkringstid tillgodoräknas i

princip tid då en person i åldern 25-64 år har varit

folkbokförd i Sverige. Viss andelsberäknad tid av

bosättningstid i tidigare hemland tillgodoräknas för

flyktingar och andra skyddsbehövande, dock inte tid

som berättigar till pension från hemlandet.

Motionerna

I motionerna Sf612 yrkande 8 och So311 yrkande 3

båda av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

tillkännagivanden om folkpension för äldre

invandrare. Motionärerna anser att regeringen bör

återkomma med ett förslag till folkpension för de

äldre invandrare som i dag är pensionärer. Enligt

motionärerna bör de pensionerade invandrare som i

dag lever på socialbidrag snarast ges folkpension.

Utskottets bedömning

Frågan om äldre invandrares rätt till pension har

utskottet behandlat vid ett flertal tillfällen

tidigare. I samband med att nya regler för beräkning

av folkpension infördes gjorde riksdagen ett

tillkännagivande om att det fanns anledning för

regeringen att närmare utreda de problem som fanns

och kunde uppkomma i framtiden när det gällde

försörjningen av de invandrade ålderspensionärer som

inte hade rätt till folkpension eller endast skulle

komma att få en reducerad pension. Utredningen borde

också undersöka om det, utan att en sådan förmån

kommer att falla under tillämpningsområdet för

förordningen nr 1408/71, finns möjlighet att lösa

eventuella problem med dessa gruppers

försörjningsskydd på ålderdomen på annat sätt än

genom socialbidrag (bet. 1992/93:SfU4).

Flera gånger därefter har utskottet behandlat

liknande motioner och då understrukit vikten av att

finna en lösning på problemet. Senast i betänkande

1997/98:SfU13 Det nya pensionssystemet underströk

utskottet att det är viktigt att hitta en lösning

som innebär att den grupp äldre invandrare som har

kort anknytningstid till Sverige inte blir hänvisade

till socialtjänsten för sin försörjning. Utskottet

utgick från att regeringen återkommer med förslag

till lösningar.

Utredningen rörande socialtjänstlagen har i

tilläggsdirektiv (dir. 1998:70) fått i uppdrag att

lämna förslag till hur den ekonomiska tryggheten för

vissa äldre invandrare skall utformas. I direktiven

anges att situationen är otillfredsställande och att

det är viktigt att hitta en lösning. Med hänsyn till

osäkerheten i fråga om konsekvenserna av en tudelad

garantipension, som hade föreslagits i Ds 1997:66,

anges att en sådan för närvarande inte bör införas.

Ekonomisk trygghet för äldre invandrare bör i

stället åstadkommas utanför ålderspensionssystemets

ram. Utredningen bör, enligt direktiven, även belysa

om förändringar inom det särskilda bostadstillägget

för pensionärer är en lämplig lösning och hur en

sådan lösning i så fall skall se ut. Utredningen

skall avge sitt slutbetänkande senast den 31 maj

1999.

Utskottet, som anser det nödvändigt att snarast

finna en lösning på problemet med invandrade

ålderspensionärer som inte har rätt till

folkpension, utgår från att regeringen återkommer

med förslag till lösningar så snart utredningen lagt

fram förslag i frågan. Utskottet anser det därför

inte nödvändigt med något tillkännagivande till

regeringen. Utskottet avstyrker motionerna Sf612

yrkande 8 och So311 yrkande 3.

Yrkesskadelivränta och samordningsregler

Gällande ordning

Enligt 16 § lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

(YFL) kan på ansökan av den skadade och när skäl

anses föreligga livränta bytas ut mot ett

engångsbelopp som högst motsvarar det kapitaliserade

värdet av de utbytta livräntebeloppen. Utbyte av

livränta mot engångsbelopp kan avse hela eller del

av livräntan eller livräntan för viss tid.

Beräkningsgrunder har fastställs av regeringen.

Av 17 kap. 2 § AFL framgår att folk- och

tilläggspension i form av förtids- och ålderspension

skall minskas med tre fjärdedelar av

yrkesskadelivräntans belopp. Denna s.k. samordning

skall ske även i de fall hela eller del av livräntan

eller livränta för viss tid bytts ut mot ett

engångsbelopp. Samordningen görs då som om livränta

utgick (eller utgående livränta var på motsvarande

sätt förhöjd). I Riksförsäkringsverkets allmänna råd

(1990:7) rekommenderar verket att pensionen minskas

med det livräntebelopp som gällde vid tidpunkten för

utbytet.

Även enligt lagstiftningen om det nya

pensionssystemet skall ålderspension i form av

inkomstpension, tilläggspension och garantipension

samordnas med yrkesskadelivränta. Minskningen skall

ske med tre fjärdedelar av den del av livräntan som

överstiger en sjättedels basbelopp. Minskning skall

även ske för livränta som har bytts ut mot

engångsbelopp.

I både det nuvarande och det nya systemet finns

vissa spärregler.

Motionen

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf280 yrkande

1 en utredning av AFL med syfte att de pensionärer

som uppbär yrkesskadelivränta och är

återbetalningsskyldiga enligt samordningsregler

skall anses ha betalat sin skuld när skuldbeloppet

är inbetalt. I motionen beskrivs situationen för en

person som för drygt fem år sedan fick livräntan

utbetald med ett engångsbelopp på 107 000 kr. Sedan

dess har han, genom samordningen av livränta och

pension, betalat av med varierande belopp från 1 500

kr till över 2 000 kr i månaden. Vid slutet av

oktober i år hade han betalat tillbaka drygt 175 000

kr, dvs. över 68 000 kr mer än han fått ut i

kapitalbelopp. Anledningen är enligt motionärerna

att engångsbeloppet bestäms utifrån den förväntade

medellivslängden medan den som lever längre tvingas

fortsätta betala resten av sitt liv. Motionärerna

anser att regeringen bör utreda hur lagstiftningen

skall ändras för att ingen skall behöva betala mer

än det som han eller hon fått i engångsbelopp.

Motionärerna anser vidare att utredningen även skall

omfatta de pensionärer som redan betalt

ursprungsbeloppet och att dessa skall anses

skuldfria (yrkande 2).

Utskottets bedömning

Enligt YFL finns möjlighet att få en egenlivränta

helt eller delvis eller för viss tid utbytt mot ett

engångsbelopp. Utbyte av större livräntor mot

engångsbelopp sker med återhållsamhet medan kravet

på skäl för utbyte är litet när det gäller låga

livräntor.

Engångsbeloppets storlek beräknas enligt

bestämmelser som fastställts av regeringen. Med

beaktande av genomsnittlig medellivslängd beräknas

ett kapitaliseringsvärde för livräntan. Utskottet

har erfarit att livräntetagaren förutom uppgift om

beloppets storlek även får uppgift om vad

engångsutbetalningen kommer att medföra i framtiden

beträffande avdrag från pension, dvs. att avdrag

fortfarande kommer att göras som om livräntan utgick

månadsvis. Själva avdraget är tre fjärdedelar av

månadsbeloppet, dock med vissa spärregler. Det

avdrag som efter engångsutbytet görs från pensionen

ökar inte vid förändring av basbeloppet utan

beräknas på det ursprungliga månadsvisa

livräntebeloppet.

Utskottet har förståelse för att den som begärt att

få en yrkesskadelivränta utbytt mot engångsbelopp

anser det orimligt att avdrag skall ske från

pensionen även sedan summan av alla avdrag utgör 75

% av engångsbeloppet eller t.o.m. 100 % av

engångsbeloppet. Engångsbeloppet är dock i huvudsak

beräknat enligt försäkringsmässiga principer och i

förhållande till samtliga livräntetagare som får

engångsbelopp. Utskottet, som noterar att

livräntetagare görs medvetna om effekterna på

pensionens storlek, kan därför inte se någon enkel

lösning på problemet, särskilt som det fortfarande

förekommer att yrkesskadelivräntor byts ut mot

engångsbelopp. Det har t.o.m. varit någon ökning

under senare år. En förändring skulle därtill beröra

även det nya pensionssystemet eftersom i princip

samma samordningsregler skall gälla i det systemet.

Vad gäller samordning mellan yrkesskadelivränta och

förtidspension vill utskottet dock tillägga att de

framtida reglerna för ersättning vid långvarigt

nedsatt arbetsförmåga och eventuella samordnings-

regler med sådan ersättning inte är klara.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf280.

Obetald ATP-avgift

Gällande ordning

När den allmänna tilläggspensioneringen infördes

fick den försäkrade möjlighet att ställa sig utanför

systemet såvitt gällde inkomst av annat

förvärvsarbete än anställning, s.k. undantagande. En

försäkrad som hade begärt undantagande betalade inte

ATP-avgift för inkomst av annat förvärvsarbete. När

pensionstillskott infördes år 1969 beslöts att detta

skulle avräknas inte bara mot faktiskt uppburen ATP

utan även mot den ATP som skulle ha utgivits om

undantagande inte hade gällt. Motsvarande skulle

gälla vid omräkning, s.k. omdebitering, till följd

av att ATP-avgifter inte erlagts. Från och med år

1982 är det inte längre möjligt att vara undantagen

från ATP, och fr.o.m. den 1 juli 1990 utges

pensionstillskott till s.k. undantagandepensionär

med beaktande endast av faktiskt utgående ATP.

Fortfarande beaktas dock den tilläggspension som

skulle ha utgetts om omdebitering inte hade skett.

Från och med inkomståret 1998 gäller - efter en

ändring i 11 kap. 6 § AFL (SFS 1997:485) - att

pensionspoäng för inkomst av annat förvärvsarbete

skall tillgodoräknas på den andel av den

pensionsgrundande inkomsten som motsvarar den andel

av ATP-avgiften som har betalats. Det innebär att om

t.ex. hälften av de sammanlagda skatterna och

avgifterna för inkomståret har betalats så

tillgodoräknas pensionspoäng för halva inkomsten.

Tidigare fick pensionspoäng tillgodoräknas den

försäkrade endast om hela ATP-avgiften för året

betalats inom föreskriven tid. Inbetalade belopp

hänfördes därvid i första hand till ATP-avgiften.

Vidare krävdes, om den försäkrade på grund av

underlåten avgiftsbetalning inte tillgodoräknats

pensionspoäng ett visst år, mer än 30 år med

pensionspoäng för att full tilläggspension skulle

utges.

Motionen

I motion Sf281 av Ulla Hoffmann (v) begärs ändring i

AFL så att förtidspensionärer som fortfarande

omfattas av gammal lagstiftning kan slippa

undantaganderegeln. Motionären anser att det är

skillnad på att avsiktligt låta bli att betala

avgifter och på att mer eller mindre tvingas att

inte betala avgifter.

Utskottets bedömning

I det av riksdagen godkända betänkandet

1990/91:SfU11 behandlades frågan om fullt

pensionstillskott vid underlåten avgiftsbetalning.

Där framhölls att en rätt att erhålla

pensionstillskott vid underlåten avgiftsbetalning

skulle beröra även dagens och framtidens

förvärvsverksamma. I praktiken skulle detta innebära

att egenföretagare med låga inkomster skulle kunna

välja att stå utanför ATP-systemet utan att detta

behövde medföra minskade pensionsförmåner. Utskottet

kunde inte medverka därtill och avstyrkte en motion

härom.

I sitt av riksdagen godkända betänkande

1997/98:SfU1 behandlade utskottet ett liknande

motionsyrkande. Utskottet, som avstyrkte yrkandet,

anförde att de s.k. omdebiteringsfallen kan sägas

omfatta personer som antingen inte har haft råd att

betala ATP-avgifter eller som haft råd men som ändå

valt att inte betala avgifterna. En ändring som

enbart tar sikte på den första gruppen var enligt

utskottets mening inte möjlig på grund av

svårigheterna att i det enskilda fallet avgöra av

vilket skäl avgifterna inte erlagts. Att särbehandla

personer som försatts i personlig konkurs men inte

övriga i gruppen utan ekonomisk möjlighet att

erlägga avgifter ansåg utskottet inte vara lämpligt.

Utskottet konstaterade att avgifterna i huvudsak tas

ut i relation till faktisk inkomst av annat

förvärvsarbete och kunde därför inte förorda en

sådan lösning. Utskottet vidhåller sin tidigare

inställning och avstyrker därmed motion Sf281.

Pension från annat EU-land

Gällande ordning

När invaliditets- eller ålderspension betalas ut i

ett annat land står pensionstagaren för

valutaförändringar. Från pensionsbeloppet får göras

avdrag för post- och bankavgifter.

Motionen

Nils-Erik Söderqvist och Paavo Vallius (s) begär i

motion Sf222 ett tillkännagivande om att

pensionstagare inte skall behöva stå för kostnaderna

för utbetalning av pension från annat EU-land.

Antingen bör Riksförsäkringsverket justera pensionen

eller bör det ges skattereduktion, anser

motionärerna.

Utskottets bedömning

I det av riksdagen godkända betänkandet

1996/97:SfU15 konstaterade utskottet, med anledning

av ett liknande motionsyrkande, att problemet med

kostnader för utbetalning av

socialförsäkringsförmåner till annat land inte är

begränsat till EU/EES-området utan gäller mer

generellt. Utskottet hänvisade till att

Riksförsäkringsverket har haft i uppdrag att

redovisa förslag till förändringar som innebär en

mera rationell hantering av utbetalningar av

pensioner från Sverige till utlandet. Uppdraget

redovisades till regeringen i februari 1995 (RFV

anser 1995:4). Av rapporten framgår att

Riksförsäkringsverket har gjort bedömningen att den

enskildes utkvitteringskostnad oftast ligger mellan

60 och 140 kr per utbetalning. Utskottet, som inte

var berett att föreslå åtgärder i enlighet med

motionen, avstyrkte yrkandet. Utskottet förutsatte

att såväl Riksförsäkringsverket som regeringen

följer utvecklingen beträffande dessa kostnader.

Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker

motion Sf222.

Beräkning av anslag för åren 2000 och 2001

Motionen

I motion Sf232 begär Birger Schlaug m.fl. (mp) ett

tillkännagivande om att utgifterna under anslaget A

1 Ålderspensioner för budgetåret 2001 bör, med

hänsyn till Miljöpartiets förslag till

skatteväxling, beräknas till högre belopp än vad

regeringen angivit i budgetpropositionen. Vidare bör

anslaget A 3 Efterlevandepensioner till vuxna för

budgetåren 2000 och 2001, med hänsyn till eventuella

justeringar av inkomstprövningen av änkepensionerna,

beräknas till högre belopp än vad regeringen angivit

i budgetpropositionen (yrkande 2).

Utskottets bedömning

Det föreligger inte någon anledning för riksdagen

att nu besluta om beräkning av anslag för budgetåren

2000 och 2001. Utskottet avstyrker därför motion

Sf232 yrkande 2.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för

familjer och barn

Utgiftsområdet omfattar ett verksamhetsområde:

Ekonomisk trygghet för familjer och barn (förutom

bostadsbidragen och studiebidragen som återfinns

under utgiftsområdena 18 och 15). Förmånerna inom

området utgörs av allmänna barnbidrag inklusive

flerbarnstillägg och förlängt barnbidrag,

föräldraförsäkring inklusive havandeskapspenning,

underhållsstöd, bidrag till kostnader för

internationella adoptioner, barnpension i form av

folkpension, vårdbidrag till funktionshindrade barn

samt pensionsrätt för barnår.

Utgifter för ATP i form av barnpension, som t.o.m.

budgetåret 1998 finansieras vid sidan av

statsbudgeten, redovisas fr.o.m. budgetåret 1999

under anslaget A 5 Barnpensioner.

Fr.o.m. år 1999 ingår ytterligare ett anslag i

utgiftsområdet, anslaget A 7 Pensionsrätt för

barnår.

Riksdagen har för budgetåret 1999 i enlighet med

regeringens förslag fastställt ramen för

utgiftsområde 12 till 39 896 045 000 kr (bet.

1998/99:FiU1, rskr. 1998/99:38).

Inriktningen på familjepolitiken

Propositionen

I propositionen anges att den viktigaste

förutsättningen för en god välfärd är statsfinanser

i balans. Solidariskt finansierad välfärd

förutsätter gemensamt ansvar och att alla görs

delaktiga genom generella lösningar som ger

rättigheter utifrån behov och inte

betalningsförmåga. Ett bra välfärdssystem som

omfattar alla är enligt regeringen det bäst

fungerande fördelningspolitiska instrumentet.

Framför allt gynnas de som behöver stödet mest.

Detta är särskilt tydligt på familjepolitikens

område. Barnen skall sättas i centrum och samhällets

insatser inriktas på att skapa jämlika

uppväxtvillkor för barn och att stödja föräldrarnas

möjligheter att kombinera föräldraskap med

förvärvsarbete eller studier. Detta sker enligt

regeringen främst genom barnbidrag,

föräldraförsäkring och en god barnomsorg som är

tillgänglig för alla barn.

En förväntad fortsatt förbättring av

arbetsmarknadssituationen innebär, tillsammans med

den fortsatta stabiliseringen av rikets finanser,

att statens ekonomiska utrymme ökar. Nivåerna i

barnbidraget och föräldraförsäkringen har kunnat

höjas fr.o.m. den 1 januari 1998. För att

ytterligare förbättra barnfamiljernas situation

anser regeringen att barnbidraget skall höjas med

100 kr per barn och månad år 2000 och med

ytterligare 100 kr per barn och månad år 2001. Detta

under förutsättning att den positiva ekonomiska

utvecklingen fortsätter och överskottet växer.

Flerbarnstilläggen bör enligt regeringen samtidigt

höjas i motsvarande mån. Även studiebidraget för

gymnasiestuderande bör höjas med samma belopp som

barnbidraget.

I propositionen anges att regeringen - som en av de

frågor som skall prioriteras - avser att fortsätta

att följa och om möjligt förbättra barnfamiljernas

ekonomi.

Moderaterna

I motion Sf214 av Ulf Kristersson m.fl. (m) yrkande

5 begärs ett tillkännagivande om inriktningen av den

framtida familjepolitiken. Enligt motionärerna skall

man kunna leva på sin lön. För att detta skall bli

möjligt krävs bl.a. skatt efter bärkraft och

försörjningsbörda. Därmed minskar också behoven av

bidrag. Vidare anser de att stödet till barnomsorgen

skall vara neutralt i förhållande till

barnomsorgsform.

Carl Bildt m.fl. (m) begär i motion A802 yrkande 6

ett tillkännagivande om valfrihet och mångfald i

familjepolitiken. Enligt motionärerna var

vårdnadsbidraget ett steg mot ökad valfrihet

samtidigt som det innebar större rättvisa eftersom

offentligt bidrag till barnomsorgen betalades till

alla barn oavsett barnomsorgsform. I yrkande 7

begärs ett tillkännagivande om ett återinförande av

vårdnadsbidraget.

Vänsterpartiet

I motion So380 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs i

yrkande 2 att riksdagen uppdrar åt regeringen att

tillsätta en utredning om det låga barnafödandets

orsaker, konsekvenser och motmedel. Motionärerna

framhåller att det låga barnafödandet är ett problem

inte bara för unga människor som inte vågar satsa på

framtiden utan också ett stort samhällsproblem, inte

minst mot bakgrund av att allt färre

förvärvsarbetande skall försörja en växande skara

pensionärer. Enligt motionärerna är det

kraftfullaste motmedlet en allmän

arbetstidsförkortning.

Kristdemokraterna

I motion Sf255 av Alf Svensson m.fl. (kd) anförs att

familjen är den viktigaste byggstenen i samhället

och den livsform som har störst möjlighet att vara

den lilla nära gemenskap som behövs för människans

växt. Äktenskapet skall prioriteras som

samlevnadsform i lagstiftningssammanhang.

Motionärerna anser att det behövs en familjepolitisk

reform. Det nuvarande systemet har enligt

motionärernas uppfattning flera brister ur

fördelnings- och valfrihetssynpunkt. De pekar bl.a.

på att föräldrapenningen är högre för de redan

välavlönade kvinnorna och att det familjepolitiska

stödet inte medger alternativa barnomsorgsformer.

Motionärerna framhåller att hemarbete är viktigt och

måste utföras men att det inte beaktas i t.ex. den

ekonomiska statistiken. I yrkandena 1, 3, 8 och 9

begärs tillkännagivanden härom.

I motion A810 av Maria Larsson m.fl. (kd) begärs i

yrkande 1 ett tillkännagivande om familjestabilitet

som ett politiskt mål. Lagstiftning och sociala och

ekonomiska stödformer bör enligt motionärerna

utformas utifrån att stabila familjerelationer är

bra.

Centerpartiet

I motion Sf228 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs i

yrkande 1 ett tillkännagivande om införande av ett

nytt familjestöd som syftar till rättvisa och

valfrihet. Motionärerna vill slå ihop

föräldrapenning, barnbidrag och flerbarnstillägg

till ettbarnkonto på 250 000 kr, lika för alla barn

upp till sex år. Stödet skall enligt motionärerna

vara beskattat och ge rätt till avdrag för styrkta

barnomsorgskostnader upp till viss nivå.

Folkpartiet

Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begär i motion Sf256

yrkande 1 ett tillkännagivande om familjepolitikens

inriktning. Motionärerna anser att

föräldraförsäkringen måste reformeras, att ett

småbarnstillägg skall införas i barnbidragssystemet

samt att det måste finnas ett flexibelt stödsystem

till barnomsorgen.

I motion So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs i yrkande 15 ett tillkännagivande om en

utredning om hur olika samhällsbeslut sammantaget

påverkar barns situation. En sådan översyn behövs

för att åstadkomma en helhetssyn, minska

marginaleffekter och ta bort onödiga kilar i

systemet.

Miljöpartiet

Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begär i motion So309

yrkande 4 ett tillkännagivande om barnfamiljers

ekonomi. Barnfamiljerna är enligt motionärerna de

stora förlorarna. De anser att en ny

låginkomstutredning behövs.

Enskild motion

Ragnwi Marcelind och Maria Larsson (kd) begär i

motion So378 yrkande 1 förslag om en handlingsplan

för att åtgärda de ensamstående föräldrarnas

situation. Enligt motionärerna har yngre

lågutbildade mödrar drabbats särskilt hårt av den

ekonomiska krisen och en handlingsplan krävs för att

åtgärda de ensamstående föräldrarnas situation.

Utskottets bedömning

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i

propositionen att den viktigaste förutsättningen för

en god välfärd är statsfinanser i balans. Utskottet

delar vidare uppfattningen att ett bra

välfärdssystem som omfattar alla är det bäst

fungerande fördelningspolitiska instrumentet.

Framför allt gynnas därmed de som behöver stödet

mest. Även utskottet anser att barnen skall sättas i

centrum, liksom att samhällets insatser skall

inriktas på att skapa jämlika uppväxtvillkor för

barn och stödja föräldrarnas möjligheter att

kombinera föräldraskap med förvärvsarbete eller

studier.

Enligt utskottets uppfattning erbjuder den av

regeringen anvisade inriktningen på familjepolitiken

flexibla lösningar för olika familjesituationer

samtidigt som den har en god fördelningspolitisk

inriktning. Den stämmer dessutom väl överens med vad

utskottet uttalat i tidigare sammanhang, se

betänkande 1997/98:SfU1. Eftersom barnbidraget

enligt utskottet bör vara en prioriterad del av

stödet till barnfamiljerna ser utskottet särskilt

positivt på att regeringen anser att barnbidragen

bör höjas i två steg med början år 2000. Även

flertalet ensamföräldrar kommer att gynnas av höjda

barnbidrag. Utskottet noterar dessutom att

regeringen som prioriterat område angivit att den

ämnar fortsätta följa och om möjligt förbättra

barnfamiljernas ekonomiska situation. I övrigt vill

utskottet framhålla att en bra familjepolitik är ett

viktigt medel för att uppnå jämställdhet mellan

kvinnor och män.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf214 yrkande 5, A802 yrkandena 6 och 7, Sf255

yrkandena 1, 3, 8 och 9, A810 yrkande 1, Sf228

yrkande 1, Sf256 yrkande 1, So464 yrkande 15, So309

yrkande 4 och So378 yrkande 1.

Vad gäller det låga barnafödandet, dess orsaker och

konsekvenser noterar utskottet att frågan har

uppmärksammats av regeringen. Enligt vad som anges i

propositionen har antalet födda barn minskat

kraftigt i förhållande till åren under 1990-talets

början. Vidare har fruktsamheten aldrig varit lägre

än den är för närvarande. År 1990 var den summerade

fruktsamheten 2,14 barn per kvinna. Under år 1997

var den summerade fruktsamheten mellan 1,5 och 1,55

per kvinna. Mot bakgrund av de starkt sjunkande

födelsetalen gav regeringen i augusti 1996 SCB i

uppdrag att närmare analysera

fruktsamhetsutvecklingen. Enligt SCB:s analyser har

de sjunkande födelsetalen sannolikt samband med

problemen på arbetsmarknaden. Under år 1998 har

enligt propositionen nedgången i barnafödandet

dämpats och kan antas plana ut på en låg nivå.

Utskottet delar uppfattningen att det låga

barnafödandet är ett allvarligt problem som kan leda

till en fortsatt stigande genomsnittsålder och en

minskande befolkning. Enligt de analyser som gjorts

har detta sannolikt samband med situationen på

arbetsmarknaden. Utskottet, som noterar att

nedgången i barnafödandet dämpats under år 1998,

förutsätter att regeringen utan något särskilt

uppdrag eller påpekande från riksdagens sida noga

följer den fortsatta utvecklingen. I den mån motion

So380 yrkande 2 inte kan anses tillgodosett med det

anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet i fråga.

A 1 Allmänna barnbidrag

Gällande ordning

Från anslaget bekostas barnbidrag, flerbarnstillägg

och förlängt barnbidrag. Barnbidraget höjdes den 1

januari 1998 från 7 680 kr till 9 000 kr per barn

och år. Vid nämnda tidpunkt återinfördes även rätten

till flerbarnstillägg. Sådant tillägg utges med 2

400 kr för det tredje barnet, 7 200 kr för det

fjärde barnet och 9 000 kr för det femte och varje

ytterligare barn. Under perioden den 1 januari 1996

- den 31 december 1997 beviljades inga nya

flerbarnstillägg.

Förlängt barnbidrag utbetalas med samma belopp som

barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter det att barnet

har fyllt 16 år om barnet studerar vid grundskola

eller deltar i viss annan motsvarande utbildning.

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 1999 till anslaget A 1 Allmänna

barnbidrag anvisar ett ramanslag på 16 705 miljoner

kronor.

Enligt vad som anges i propositionen har

barnfamiljerna fått relativt stora försämringar av

den ekonomiska standarden mellan åren 1991 och 1997.

De under år 1998 genomförda förbättringarna, höjt

barnbidrag och höjd ersättningsnivå i

föräldraförsäkringen, beräknas enligt regeringen

leda till att barnfamiljernas ekonomiska standard

förbättras något jämfört med hushåll utan barn.

Trots detta beräknas den ekonomiska standarden för

hushåll med barn år 1998 fortfarande ligga under

1991 års nivå. För att ytterligare förbättra

barnfamiljernas situation anser regeringen som redan

nämnts att barnbidraget bör höjas med 100 kr per

barn och månad år 2000 och med ytterligare 100 kr

per barn och månad år 2001. Även flerbarnstilläggen

skall höjas i motsvarande mån. En förutsättning för

höjningarna är dock enligt vad som anges i

propositionen att statens finanser utvecklas enligt

i propositionen angivna prognoser.

Motionerna

Moderaterna

I motion Sf271 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs i

yrkande 1 ett tillkännagivande om barnbidraget.

Motionärerna avvisar förslaget om höjt barnbidrag

fr.o.m. år 2000 respektive år 2001. Motionärerna

anser i stället att ett grundavdrag på 10 000 kr per

barn och år skall införas fr.o.m. den 1 januari

1999. De accepterar dock att flerbarnstillägget höjs

på det sätt regeringen aviserat.

Kristdemokraterna

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf255 yrkande

14 att riksdagen beslutar att för budgetåret 1999

till anslaget A 1 anvisa 1 051 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslagit.

I samma motion yrkande 11 begärs beslut om regler

för barnbidrag. Motionärerna anser att barnbidraget

skall sänkas till 700 kr per barn och månad

samtidigt som "barndelen" i bostadsbidraget höjs med

100 kr per barn och månad.

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Fi211

yrkande 13 att riksdagen beslutar att för budgetåret

1999 till anslaget A 1 anvisa 3 000 miljoner kronor

mer än vad regeringen förslagit. Motionärerna anser

att barnbidragen skall höjas redan fr.o.m. år 1999.

I motion Sf283 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

yrkande 10 finns ett liknande yrkande.

Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begär i motion Sf256

yrkande 3 ett tillkännagivande om att barnbidraget

bör höjas med 130 kr per barn och månad samt att det

på sikt bör införas ett småbarnstillägg. Fullt

utbyggt blir stödet enligt motionärerna ca 2 000 kr

per månad för barn mellan ett och tre år.

Utskottets bedömning

Utskottet framhöll redan under föregående riksmöte

(bet. 1997/98:SfU1) att den ekonomiska krisen under

1990-talet enligt tillgängliga analyser hade drabbat

barnfamiljerna något hårdare än andra familjetyper

och att dessa fått bära den tyngsta bördan när

statsfinanserna sanerats. Utskottet välkomnade

därför regeringens förslag om höjning av

barnbidragen och ett återinförande av

flerbarnstilläggen fr.o.m. den 1 januari 1998.

Trots de genomförda förbättringarna framgår det av

propositionen att den ekonomiska standarden för

hushåll med barn fortfarande beräknas ligga under

1991 års nivå. Utskottet ser därför mycket positivt

på de av regeringen aviserade höjningarna av

barnbidragen åren 2000 och 2001 som enligt

utskottets mening kommer att innebära en behövlig

förstärkning av barnfamiljernas ekonomi. Utskottet

delar regeringens bedömning att en förutsättning för

att barnbidragen skall kunna höjas är att statens

finanser utvecklas i enlighet med de i propositionen

angivna prognoserna. Enligt utskottets bedömning

finns det inte ekonomiskt utrymme att tidigarelägga

barnbidragshöjningarna.

Frågan om ett kommunalt grundavdrag på 10 000 kr

per barn och år i stället för en senare höjning av

barnbidraget har nyligen behandlats av utskottet i

yttrande till finansutskottet (1998/99:SfU1y).

Utskottet anser i enlighet härmed att en höjning av

barnbidragen med dess omfördelande effekter och

stora träffsäkerhet är att föredra framför ett

kommunalt grundavdrag och att de aviserade

höjningarna innebär behövliga förbättringar av det

ekonomiska stödet till barnfamiljerna.

Vad gäller motionsförslaget om att sänka

barnbidraget och att överföra frigjorda resurser

till bostadsbidragssystemet vidhåller utskottet att

en höjning av barnbidragen är den åtgärd som bäst

gynnar flertalet barnfamiljer.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens

förslag till medelsanvisning. Med hänsyn härtill och

då utskottet inte har kunnat ställa sig bakom

motionsyrkanden i skilda delfrågor biträder

utskottet regeringens förslag och avstyrker

motionerna Sf271 yrkande 1, Sf255 yrkandena 11 och

14, Fi211 yrkande 13, Sf283 yrkande 10 och Sf256

yrkande 3.

A 2 Föräldraförsäkring

Gällande ordning

Föräldrapenning utges under 450 dagar i anslutning

till barns födelse eller adoption. När båda

föräldrarna är vårdnadshavare har de rätt till

hälften var av det totala antalet ersättningsdagar.

En förälder kan överlåta rätten till

föräldrapenningsdagar till den andre föräldern med

undantag av 30 dagar med sjukpenningbelopp (de s.k.

mamma/pappamånaderna). Under 360 dagar utges

ersättning med 80 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten. En förutsättning härför är, för de första

180 ersättningsdagarna, att föräldern under minst

240 dagar i följd före barnets födelse eller den

beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för

en sjukpenning över garantinivån och skulle ha varit

det om försäkringskassan känt till samtliga

förhållanden. Ersättning utges dock alltid lägst

enligt garantinivån, som är 60 kr per dag. För

resterande 90 dagar är ersättningen lika med

garantinivån. Vid flerbarnsbörd utges

föräldrapenning under ytterligare 180 dagar för

varje barn utöver det första.

Tillfällig föräldrapenning utges till en förälder

som behöver stanna hemma för att tillfälligt vårda

sjukt barn under 12 år, i vissa fall även vid vård

av barn över tolv år. Tillfällig föräldrapenning kan

också utges när barnets ordinarie vårdare är sjuk,

när en förälder behöver följa med barnet till

barnavårdscentral m.m. samt till någon av

föräldrarna vid vårdbehov som uppkommer när den

andra föräldern besöker läkare med annat barn.

Tillfällig föräldrapenning kan utges för 60 dagar

per barn och år. Ersättning kan betalas ut under

ytterligare 60 dagar, dock inte vid ordinarie

vårdarens sjukdom eller smitta. En förälder kan

överlåta sin rätt till tillfällig föräldrapenning

till en sjukpenningförsäkrad som i stället för

föräldern avstår från sitt förvärvsarbete för att

vårda barnet i samband med sjukdom eller smitta hos

barnet eller dess ordinarie vårdare. Fadern har en

särskild rätt till tillfällig föräldrapenning under

högst tio dagar i samband med barns födelse eller

adoption. Tillfällig föräldrapenning utges med 80 %

av sjukpenninggrundande inkomst.

Föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning

kan utges som hel, halv, tre fjärdedels och en

fjärdedels förmån.

Havandeskapspenning kan utges till blivande

mödrar som under graviditetens senare del på grund

av arbetets art inte kan fortsätta i sitt vanliga

arbete och inte heller kan omplaceras. Förmånen

utges tidigast fr.o.m. den sextionde dagen och

längst t.o.m. den elfte dagen före den beräknade

förlossningen.

Havandeskapspenning utges också om en kvinna inte

får sysselsättas i sitt förvärvsarbete på grund av

en föreskrift om förbud mot arbete under

havandeskap, som har meddelats med stöd av bl.a. 4

kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160), om hon inte

kan omplaceras till annat arbete.

Havandeskapspenning utges med 80 % av

sjukpenninggrundande inkomst.

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 1999 till anslaget A 2 Föräldraförsäkring

anvisar ett ramanslag på 14 829 979 000 kr.

Vid anslagsberäkningen har beaktats att anslaget

för föräldraförsäkring inklusive havandeskapspenning

fr.o.m. år 1999 belastas med statliga ålders-

pensionsavgifter.

I propositionen framhålls att föräldrapenning som

utges i samband med barns födelse utgör omkring 80 %

av kostnaderna inom föräldraförsäkringen samt att

bl.a. förändringar av kompensationsnivån för

föräldrapenning (80 % av sjukpenninggrundande

inkomst) liksom utvecklingen av födelsetalet har en

avgörande effekt på den sammanlagda utgiften för

försäkringen. Enligt vad som anges i propositionen

avser regeringen att återkomma till riksdagen med

förslag om ändring av reglerna för beräkning av den

sjukpenninggrundande inkomsten, som även ligger till

grund för beräkning av föräldrapenningförmåner.

Av propositionen framgår att födelsetalet har

sjunkit från 124 000 barn per år vid 1990-talets

början till beräknade 88 500 födda barn år 1998.

Motionerna

Moderaterna

I motion Sf271 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs i

yrkande 8 att riksdagen beslutar att för budgetåret

1999 till anslaget A 2 anslå 2 010,9 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslagit.

I yrkandena 2 och 3 begär motionärerna beslut om

att kompensationsnivån i föräldraförsäkringen skall

utgöra 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten

fr.o.m. den 1 januari 1999 samt att den

sjukpenninggrundande inkomsten skall beräknas på ett

genomsnitt av de senaste 24 månadernas inkomster och

räknas upp med basbeloppet i stället för med

löneutvecklingen.

I motionens yrkande 4 begärs beslut om att

havandeskapspenningen samordnas med

sjukpenningförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1999.

Motionärerna framhåller samtidigt möjligheten att ta

ut föräldraledighet två månader före förlossningen.

Vidare begärs i yrkande 6 beslut om att införa en

avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader och ett

vårdnadsbidrag och i yrkande 9 att riksdagen

beslutar att för budgetåret 1999 till ett nytt

anslag Vårdnadsbidrag anvisa 2,4 miljarder kronor.

Enligt motionärerna bör vårdnadsbidraget utges med

24 000 kr per år med viss uppräkning för åren

1995-1998.

I motion Sf214 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs

i yrkande 2 beslut om att införa ett avdrag för

styrkta barnomsorgskostnader och ett vårdnadsbidrag.

Kristdemokraterna

I motion Sf255 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs i

yrkande 14 att riksdagen beslutar att för budgetåret

1999 till anslaget A 2 anslå 697 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslagit. Motionärerna

anser att garantidagarna skall slopas och att

sjukpenninggrundande inkomst skall beräknas på de

senaste två årens inkomst, inklusive

semesterersättning och skattepliktiga förmåner.

Vidare anser de att garantibeloppet skall höjas till

120 kr per dag och att två kontaktdagar per år för

barn upp till tolv år skall återinföras. De begär

vidare att riksdagen skall besluta att för

budgetåret 1999 till ett nytt anslag Vårdnadsbidrag

anvisa 4 miljarder kronor.

I samma motion yrkande 10 begärs förslag om

införande av vårdnadsbidrag, som enligt motionärerna

skall vara skattepliktigt och uppgå till maximalt 10

% av basbeloppet per månad.

Centerpartiet

I motion Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) begärs i

yrkande 12 att riksdagen beslutar att för budgetåret

1999 till anslaget A 2 anvisa 345 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslagit. Motionärerna

anser att kvalifikationsvillkoren för

sjukpenninggrundande inkomst skall ändras samt att

löneanpassningen skall slopas.

Folkpartiet

I motion Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande

13 begärs att riksdagen beslutar att för budgetåret

1999 till anslaget A 2 anvisa 230 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslagit.

I motion Sf283 yrkande 10 av Kerstin Heinemann

m.fl. (fp) finns ett liknande yrkande. Motionärerna

anser att fusk och överutnyttjande av försäkringen

kan minska genom att försäkringskassan får 50

miljoner kronor för fuskbekämpning. Vidare anser

motionärerna att ersättningsnivån för

mamma/pappamånaderna skall höjas och garantidagarna

avskaffas.

I motion A811 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande

5 begärs ett tillkännagivande om att ersättningen i

mamma/pappamånaderna bör höjas till 90 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att samtliga de frågor som tas

upp i motionerna tidigare åtminstone vid något

tillfälle behandlats av utskottet, bl.a. i

betänkandet 1997/98:SfU1.

Vad först gäller frågan om ersättningsnivån i

föräldraförsäkringen anser utskottet i likhet med

tidigare att en rimlig ersättningsnivå inte bör

understiga 80 % av förmånsgrundande inkomst. Enligt

utskottet måste förbättringar inom

föräldraförsäkringen tills vidare anstå då de

aviserade höjningarna av barnbidragen år 2000

respektive år 2001 bör genomföras innan andra

förbättringar av det ekonomiska familjestödet kan

komma i fråga. Utskottet kan därför inte ställa sig

bakom krav på en höjd nivå för mamma/pappamånaderna.

När det gäller motionsförslagen om att beräkna

sjukpenninggrundande inkomst dels på ett genomsnitt

av de senaste 24 månadernas inkomster med uppräkning

med basbeloppet, dels med tillägg för

semesterersättning och skattepliktiga förmåner har

utskottet ovan under utgiftsområde 10 avvisat sådana

förslag. Utskottet finner inte skäl att inta annan

ståndpunkt såvitt avser föräldraförsäkringen.

Vad gäller åtgärder för att utnyttja fusk och

överutnyttjande av försäkringen vill utskottet,

liksom under utgiftsområde 10, hänvisa till att

försäkringskassorna fått förbättrade utrednings- och

kontrollmöjligheter genom de ändringar i AFL som

trätt i kraft den 1 oktober 1997. Några ytterligare

åtgärder är nu inte påkallade.

Vad gäller frågan om samordning mellan

sjukförsäkringen och havandeskapspenningen anser

utskottet, i enlighet med tidigare ställningstagande

(bet. 1997/98:SfU1) att en sådan åtgärd innebär att

gravida kvinnor som av olika anledningar inte kan

utföra sina arbetsuppgifter kan komma att missgynnas

i förhållande till andra gravida kvinnor. Eftersom

arbetsförmågan i dessa fall inte kan anses nedsatt

på grund av sjukdom är de enligt utskottet inte

berättigade till sjukpenning. De är i stället

hänvisade till att använda sig av möjligheten att

vara lediga med föräldrapenning. Utskottet kan

därför inte förorda en sådan samordning.

Vad gäller kravet på ett återinförande av

vårdnadsbidraget anser utskottet, liksom vid den

senaste behandlingen av frågan i betänkande

1997/98:SfU1, att vårdnadsbidrag ur

jämställdhetssynpunkt är ett steg i fel riktning.

Utskottet avstyrker därför såväl att vårdnadsbidrag

som avdrag för styrkta barnomsorgskostnader införs.

Beträffande garantidagarna i föräldraförsäkringen

framställs krav både om att slopa dagarna och om att

höja garantibeloppet. Utskottet anser i likhet med

vad utskottet anförde i betänkande 1997/98:SfU1 att

garantidagarna för förvärvsarbetande föräldrar

fungerar som en förlängning av den tid som de kan

vara hemma i samband med barnets födelse. Det är

enligt utskottet inte heller ovanligt att

garantidagarna sparas för att användas under barnets

uppväxt, inte minst i samband med inskolning i

barnomsorgen eller i grundskolan. Utskottet finner

med hänsyn härtill inte skäl att föreslå att

garantidagarna skall slopas.

Inte heller finner utskottet skäl att föreslå

riksdagen en höjning av garantibeloppet. Utskottet

konstaterar att det nuvarande beloppet visserligen

har varit oförändrat under en längre tid men anser

att de aviserade höjningarna av barnbidragen bör

genomföras innan andra förbättringar av det

ekonomiska familjestödet kan komma i fråga.

När det gäller frågan om ett återinförande av

kontaktdagarna, som slopades fr.o.m. den 1 juli 1995

i syfte att bidra till saneringen av statens

finanser, anser utskottet att det, utöver de

aviserade höjningarna av barnbidragen, saknas

ekonomiskt utrymme för ytterligare utgifter inom

utgiftsområdet. Utskottet kan därför inte ställa sig

bakom ett krav om att återinföra kontaktdagarna.

Denna uppfattning gav utskottet även uttryck för i

betänkande 1997/98:SfU1.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens

förslag till medelsanvisning. Med hänsyn härtill och

då utskottet inte har kunnat ställa sig bakom

motionsyrkanden i skilda delfrågor biträder

utskottet regeringens förslag och avstyrker

motionerna Sf271 yrkandena 2-4, 6, 8 och 9, Sf214

yrkande 2, Sf255 yrkandena 10 och 14, Fi210 yrkande

12, Fi211 yrkande 13, Sf283 yrkande 10 och A811

yrkande 5.

A 3 Underhållsstöd

Gällande ordning

Syftet med det nya systemet med underhållsstöd som

infördes den 1 februari 1997 är dels att genomföra

besparingar, dels att från principiell synpunkt

tydliggöra föräldrarnas ekonomiska ansvar och

garantera barnet en rimlig försörjning. Det nya

systemet ersatte från nämnda tidpunkt systemet med

bidragsförskott (inkl. det förlängda

bidragsförskottet) och det särskilda bidraget till

vissa adoptivbarn.

Underhållsstöd lämnas med högst 1 173 kr per månad

och barn.

För det underhållsstöd som lämnas till barnet skall

den förälder som inte bor tillsammans med barnet

vara återbetalningsskyldig gentemot staten.

Återbetalningsskyldigheten är utformad som en viss

procent av den återbetalningsskyldiges årliga

bruttoinkomst efter ett grundavdrag på 24 000 kr.

Procentsatsen för fastställande av

återbetalningsbelopp är för ett barn 10 %, för två

barn 6,25 % för varje barn och för tre barn 5 % per

barn. Den totala procentsatsen ökar med 1

procentenhet för varje ytterligare barn utöver tre.

Återbetalningsskyldigheten skall omprövas årligen

och fastställas utifrån senast tillgängliga taxering

efter grundavdraget på 24 000 kr.

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 1999 till anslaget A 3 Underhållsstöd

anvisar ett ramanslag på 2 473 miljoner kronor.

I propositionen tas bl.a. upp frågan om ett

införande av bestämmelser i underhållsstödet som

bygger på principer som återfinns i

studiemedelssystemet. Utskottet återkommer till

denna fråga nedan (avsnittet Motioner med anknytning

till utgiftsområde 12).

I propositionen framhålls att Riksförsäkringsverket

ansett att några genomgripande förändringar av det

nya underhållsstödssystemet inte bör göras nu

eftersom systemet endast varit i gång en kort

period. Regeringen delar denna uppfattning.

Regeringen avser dock att fortsätta analysarbetet

och noga följa underhållsstödets kostnadsutveckling.

Regeringen anser emellertid att det är angeläget

att två förslag till regeländringar redan nu

föreläggs riksdagen. Regeringen föreslår därför att

kravet i 13 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd

att den bidragsskyldige skall delges meddelande om

ansökan om underhållsstöd skall slopas fr.o.m. den

1 januari 1999.

Vidare föreslås fr.o.m. samma tidpunkt en ändring

av övergångsbestämmelserna till lagen om

underhållsstöd. Sistnämnda förslag är en

komplettering av tidigare lagändringar om i vilka

ärenden en socialförsäkringsnämnd skall besluta

(prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr.

1997/98:153).

Slutligen gör regeringen bedömningen att tiden för

överlämnande av fordran till kronofogdemyndigheten i

vissa fall bör förlängas från två till fem månader.

Detta skall ske genom en ändring av

indrivningsförordningen (1993:1229).

Motionerna

Kristdemokraterna

I motion Sf255 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs i

yrkande 14 att riksdagen beslutar att för budgetåret

1999 till anslaget A 3 anvisa 250 miljoner kronor

mer än regeringen föreslagit.

I samma motion yrkande 12 begärs beslut om att

förbehållsbeloppet vid fastställande av

återbetalningsskyldighet för underhållsstöd bör

höjas från 24 000 kr till 48 000 kr.

Folkpartiet

I motion Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

i yrkande 13 att riksdagen beslutar att för

budgetåret 1999 till anslaget A 3 anvisa 30 miljoner

kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

I motion Sf283 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

finns i yrkande 10 ett liknande yrkande. Enligt

motionärerna kan anslaget minska med 30 miljoner

kronor genom att försäkringskassan, dvs. anslaget B

2 utgiftsområde 10, erhåller 50 miljoner kronor för

fuskbekämpning.

Utskottets bedömning

Vad gäller åtgärder för att motverka fusk och

överutnyttjande av försäkringen vill utskottet,

liksom under utgiftsområde 10 hänvisa till att

försäkringskassorna fått förbättrade utrednings- och

kontrollmöjligheter genom de ändringar i AFL som

trätt i kraft den 1 oktober 1997. Några ytterligare

åtgärder är nu inte påkallade.

Frågan om höjt grundavdrag/förbehållsbelopp var

föremål för utskottets behandling i betänkande

1997/98:SfU1. Utskottet framhöll då att

grundavdragets storlek är en av de faktorer som styr

utgiftsutvecklingen inom området. Med ett lägre

grundavdrag betonas också alla föräldrars ansvar att

bidra till sina barns försörjning. Utskottet ansåg

att Riksförsäkringsverkets då pågående utvärdering

av underhållsstödet borde avvaktas.

Riksförsäkringsverket har därefter avlämnat

rapporten Underhållsstöd till barn med särlevande

föräldrar - redovisning vad avser systemets

tillämpning (RFV anser 1998:2) och rapporten

Underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar -

en utvärdering av det nya underhållsstödet (RFV

anser 1998:3). Rapporterna har remissbehandlats.

I rapporten 1998:2 lämnas, utöver viss statistisk

information, förslag till vissa förändringar i

regelsystemet bl.a. ett slopande av kravet att den

bidragsskyldige skall delges meddelande om ansökan

om underhållsstöd och att tiden för överlämnande av

fordran till kronofogdemyndigheten bör förlängas

till fem månader. Enligt Riksförsäkringsverket har

de nya reglerna påtagliga fördelar jämfört med

reglerna för bidragsförskott. Reglerna är enklare

och tydligare, vilket bl.a. innebär att föräldrarna

vid t.ex. en förestående separation kan överblicka

de ekonomiska förpliktelserna. Även för

administrationen finns fördelar genom att kopplingen

till de civilrättsliga reglerna om underhållsbidrag

har bortfallit.

I Riksförsäkringsverkets rapport 1998:3 redovisas

beräkningar som gjorts för att studera vilka

effekter en höjning av fribeloppet från 24 000 kr

till 48 000 kr får för såväl statens kostnader som

för de bidragsskyldiga. Beräkningarna visar att en

sådan höjning skulle innebära en ökad

anslagsbelastning med ca 300 miljoner kronor per år.

Om höjningen sker i kombination med en justering av

procentsatserna höjs inkomstgränserna för full

återbetalning för vissa bidragsskyldiga samtidigt

som de sänks för andra. Riksförsäkringsverket anser

att ytterligare analyser bör göras innan beslut om

ändrade regler kan fattas.

Enligt utskottets uppfattning bör det i avvaktan på

Riksförsäkringsverkets analyser inte göras någon

ändring vad avser förbehållsbeloppet. Utskottet

delar vidare regeringens uppfattning att några

genomgripande förändringar i övrigt av

underhållsstödssystemet för närvarande inte bör

göras eftersom systemet endast varit i gång en kort

period. Beträffande återbetalning av underhållsstöd

och frågan om vilken inkomst

återbetalningsskyldighet skall beräknas på

återkommer utskottet nedan under avsnittet Motioner

med anknytning till utgiftsområde 12.

Utskottet noterar att regeringen avser att följa

den fortsatta utvecklingen av underhållsstödet och

har inget att erinra mot regeringens förslag till

medelsanvisning respektive förslag till

lagändringar.

Utskottet har uppmärksammat att som en konsekvens

av den föreslagna ändringen i 13 § lagen om

underhållsstöd kommer hänvisningen i 40 § andra

meningen samma lag att bli obehövlig. Utskottet

föreslår därför en ändring av denna paragraf som

innebär att den andra meningen slopas.

Med denna ändring och med hänsyn till att utskottet

inte har kunnat ställa sig bakom motionsyrkanden i

skilda delfrågor biträder utskottet regeringens

förslag och avstyrker motionerna Sf255 yrkandena 12

och 14, Fi211 yrkande 13 och Sf283 yrkande 10.

A 4 Bidrag till kostnader för

internationella adoptioner

Propositionen

Enligt från den 1 juli 1997 gällande bestämmelser i

lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av

utländska barn lämnas bidrag med 24 000 kr per barn.

Bidraget administreras av Riksförsäkringsverket och

de allmänna försäkringskassorna. Statens nämnd för

internationella adoptioner (NIA) räknar med att ca 1

000 adoptivbarn skall komma till Sverige år 1999.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att

riksdagen till A 4 Bidrag till kostnader för

internationella adoptioner anvisar ett ramanslag på

24 miljoner kronor.

Motionerna

I motion Sf255 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs i

yrkande 14 att riksdagen beslutar att för budgetåret

1999 till anslaget A 4 anvisa 26 miljoner kronor mer

än vad regeringen föreslagit.

I samma motion yrkande 13 begärs beslut om nya

regler för internationella adoptioner. Eftersom den

genomsnittliga kostnaden för en adoption är ca

91 000 kr per barn anser motionärerna att bidraget

skall höjas till 50 000 kr per barn.

I motion Sf233 av Lisbeth Staaf-Igelström (s)

begärs ett tillkännagivande om en översyn av

bidraget vid internationella adoptioner. Kostnaden

för en normal internationell adoption uppgår enligt

motionären till ca 100 000 kr. Hon anser att

ekonomin inte bör få avgöra om ett barnlöst par

skall kunna adoptera eller inte.

Utskottets bedömning

Beträffande motionsförslagen om höjning av bidraget

till internationella adoptioner anser utskottet att

det inte finns något ekonomiskt utrymme för en

höjning av bidraget. Utskottet vill emellertid,

liksom vid behandlingen av frågan föregående år (se

bet. 1997/98:SfU1), hänvisa till att NIA enligt sin

instruktion särskilt skall följa utvecklingen av

kostnaderna för adoptioner av utländska barn. Med

hänsyn härtill tillstyrker utskottet regeringens

förslag och avstyrker motionerna Sf255 yrkandena 13

och 14 och Sf233.

A 5 Barnpensioner

Propositionen

Barnpension betalas ut till barn under 18 år vars

far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. För

barn som går i grundskola, gymnasium eller liknande

kan barnpensionen förlängas och betalas ut t.o.m.

juni månad det år barnet fyller 20 år.

I propositionen föreslås att riksdagen till

anslaget A 5 Barnpensioner anvisar ett ramanslag på

967 miljoner kronor.

Från anslaget bekostas barnpension från

folkpensioneringen. Fr.o.m. år 1999 skall AP-fonden

inte längre omfatta andra utgifter än

ålderspensionsbetalningar. Utgifterna för

barnpension i form av ATP flyttas därför över till

statsbudgeten och redovisas från denna tidpunkt

under anslaget A 5.

Utskottets bedömning

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte

föranlett några motionsyrkanden. Utskottet

tillstyrker förslaget.

A 6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Propositionen

Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder med

hemmavarande barn under 16 år som är i behov av

särskild tillsyn och vård. Vid bedömning av rätt

till vårdbidrag beaktas även merkostnader på grund

av barnets sjukdom eller handikapp. För barn som

normalt vistas på institution eller enskilt hem

genom samhällets försorg kan, för den tid barnet

vistas hemma, under vissa förutsättningar utbetalas

ferievårdbidrag.

Vårdbidrag utbetalas som hel, tre fjärdedels, halv

eller en fjärdedels förmån. Vårdbidraget relateras

till basbeloppet och hel förmån utgör 250 % av

basbeloppet. Vårdbidraget är skattepliktigt och

pensionsgrundande.

Viss del av vårdbidraget kan fastställas som en

skattefri ersättning för merkostnader. Om helt

vårdbidrag fastställts utan att merkostnader

beaktats kan dessutom merkostnadsersättning utges om

merkostnaderna uppgår till minst 18 % av

basbeloppet. Fr.o.m. den 1 januari 1998 kan

vårdbidrag beviljas i de fall det enbart är fråga om

merkostnader samt i vissa fall även utges vid längre

sjukhusvistelse (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:SfU1,

rskr. 1997/98:111). Den del av vårdbidraget som

avser merkostnader är inte pensionsgrundande.

I propositionen föreslås att riksdagen till

anslaget A 6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

anvisar ett ramanslag på 1 789 066 000 kr.

Enligt vad som anges i propositionen belastas

anslaget för vårdbidrag, utom den del som avser

merkostnadsersättning, fr.o.m. år 1999 med statliga

ålderspensionsavgifter.

Utskottets bedömning

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte

föranlett några motionsyrkanden. Utskottet

tillstyrker förslaget.

A 7 Pensionsrätt för barnår (nytt anslag)

Propositionen

Enligt vad som anförs i propositionen har anslaget

tillkommit med anledning av det nya

ålderspensionssystemet. I ett livsinkomstbaserat

ålderspensionssystem kommer varje inkomstbortfall

att påverka pensionsutfallet. Pensionsgrundande

belopp för barnår skall därför kunna tillgodoräknas

för vissa år då barnen är små.

För förälder som tillgodoräknas pensionsgrundande

belopp för barnår skall en fiktiv inkomst beräknas

för denna tid. En statlig ålderspensionsavgift om

18,5 % skall beräknas på det pensionsgrundande

beloppet. Det är denna avgift som skall belasta

anslaget.

I propositionen föreslås att riksdagen till

anslaget A 7 Pensionsrätt för barnår anvisar ett

ramanslag på 3 108 miljoner kronor.

Utskottets bedömning

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte

föranlett några motionsyrkanden. Utskottet

tillstyrker förslaget.

Utskottets samlade bedömning rörande

utgiftsområde 12

Som redovisats i det föregående har riksdagen för

budgetåret 1999 fastställt ramen för utgiftsområde

12 till 39 896 045 000 kr, dvs. i enlighet med

regeringens förslag.

Utskottet konstaterar att de ställningstaganden

utskottet ovan gjort beträffande de olika anslagen

inom utgiftsområdet innebär att dessa ryms inom

utgiftsramen.

Motioner med anknytning till utgiftsområde

12

Barnbidrag

Motionerna

I motion Sf232 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkande

5 stöder motionärerna förslaget om höjningar av

barnbidragen men begär ett tillkännagivande om att

en konsekvensanalys av ett höjt och beskattat

barnbidrag inom samma kostnadsram bör genomföras.

I motion Sf236 av Anne Ludvigsson m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om att, när ekonomiskt utrymme

ges, pröva frågan om en förlängning av barn/

studiebidraget att gälla även de tre sommarmånaderna

det år tonåringen fyller 16 år. Motionärerna

framhåller att utgifterna för en familj med

tonårsbarn inte minskar under sommaren.

Utskottets bedömning

Barnbidrag, som utges med ett belopp lika för alla

barn, omfördelar resurser mellan familjer utan barn

och familjer med barn. Vidare sker en omfördelning

mellan hög- och låginkomsttagare genom att skatt

betalas i relation till inkomst samtidigt som

bidraget betalas ut lika för alla barn.

Utskottet kan inte dela uppfattningen att

barnbidraget skall beskattas. Enligt utskottets

mening skulle en sådan ordning både bryta mot

principen om ett barnbidrag lika för alla barn och

öka rundgången av pengar i systemet och därmed öka

administrationen. Denna uppfattning gav utskottet

uttryck för även i betänkande 1997/98:SfU1.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Sf232

yrkande 5.

Vad därefter gäller frågan om förlängning av

barn/studiebidraget att gälla även de tre

sommarmånaderna det år tonåringen fyller 16 år

konstaterar utskottet att barnbidrag utges t.o.m.

det kvartal under vilket barnet fyller 16 år.

Förlängt barnbidrag utges om barnet studerar vid

grundskola eller deltar i viss annan motsvarande

utbildning fr.o.m. kvartalet efter det att barnet

har fyllt 16 år t.o.m. den månad eleven slutför

utbildningen eller avbryter studierna. Barnbidrag

och förlängt barnbidrag utges så länge den unge går

i den obligatoriska skolan. Även om bidrag under

sommarmånaderna skulle vara ett behövligt tillskott

till familjens ekonomi ser utskottet inga

statsfinansiella möjligheter att föreslå detta.

Utskottet avstyrker därmed motion Sf236.

Föräldrapenning i samband med barns födelse

Motionerna

I flera av motionerna framförs krav rörande

mamma/pappamånaderna, antingen att antalet sådana

månader skall utökas eller att ersättningsnivån

skall höjas.

I motion So380 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs i

yrkande 3 ett tillkännagivande om en utökad och

kvoterad föräldraförsäkring. Motionärerna anser att

ersättningsnivån för mamma/pappamånaderna bör höjas

till 90 % av sjukpenninggrundande inkomst så snart

ekonomiskt utrymme finns. Målet bör enligt

motionärerna vara en rätt till föräldrapenning under

18 månader med 90 % av tidigare inkomst.

Lennart Daléus m.fl. (c) anser i motion Sf228

yrkande 2 att ersättningsnivån för

mamma/pappamånaderna skall höjas till 90 % av

sjukpenninggrundande inkomst.

I motion A801 av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs i

yrkande 3 ett tillkännagivande om att i framtiden

utöka pappamånaden till tre månader och att förlänga

föräldraförsäkringen. Detta skulle enligt

motionärerna ge arbetslösa jobb och samtidigt minska

kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen. Ett

likadant yrkande finns i motion A807 yrkande 9 av

Birger Schlaug m.fl. (mp).

Även Martin Nilsson (s) anser i motion Sf251 att

ytterligare en pappamånad skall införas.

I två motioner framförs krav om generellt utökad

föräldraförsäkring liksom om en reformering av

föräldraförsäkringen.

Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begär i motion Sf256

yrkande 2 ett tillkännagivande om en reformerad

föräldraförsäkring. Motionärerna anser att man bör

utreda frågan om höjd garantinivå och avskaffande av

2,5-årsregeln så att familjen inte behöver skaffa

barn tätare än man önskar. Vidare anser de att

ersättningsnivån för mamma/pappamånaderna bör höjas

till 90 % av sjukpenninggrundande inkomst och

garantidagarna slopas.

Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begär i motion So309

yrkande 7 ett tillkännagivande om en utökad

föräldraförsäkring. Eftersom arbetslöshetsersättning

och föräldrapenning är likvärdiga skulle en utökad

föräldraförsäkring minska bördan för arbetslösa

föräldrar.

Motionerna i övrigt rörande föräldrapenning

innehåller krav om förändring av reglerna för

föräldrapenning i skilda avseenden.

I motion So373 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) begärs

i yrkande 6 ett tillkännagivande om att garantinivån

i föräldraförsäkringen bör höjas till 180 kr per

dag.

I motion Sf246 av Marina Pettersson (s) begärs ett

tillkännagivande om möjligheten att överföra

föräldrapenning till närstående. Motionären anser

att om den andre föräldern avlidit eller inte

vill/kan vårda barnet bör en ensamförälder kunna

överlåta dagar till t.ex. sambo eller mor- och

farföräldrar.

Lars U Granberg (s) begär i motion Sf274 ett

tillkännagivande om att inte bara tillfällig

föräldrapenning skall kunna överlåtas till barnets

mor- och farföräldrar utan att detta även bör gälla

föräldrapenning.

I motion Sf239 av Sven-Erik Österberg (s) begärs

ett tillkännagivande om möjligheten att ta ut del av

ersättningen från föräldraförsäkringen under barnets

hela grundskoletid. Sedan kontaktdagarna slopades

har vuxenmedverkan i skolan sjunkit drastiskt. Ett

antal av de befintliga föräldrapenningdagarna bör

därför enligt motionären reserveras för kontaktdagar

i grundskolan. Ett liknande yrkande finns i motion

Sf253 av Carina Moberg och Nalin Baksi (s). De anser

att ca 30 föräldrapenningdagar bör kunna tas ut

under barnets hela grundskoletid.

Marina Pettersson (s) begär i motion Sf247 ett

tillkännagivande om möjligheten att båda föräldrarna

kan ta ut föräldrapenning i anslutning till barnets

födelse. Modern och fadern bör enligt motionären

samtidigt kunna ta ut mamma/-pappamånaderna.

I motion Sf261 av Rigmor Ahlstedt (c) begärs ett

tillkännagivande om att antalet föräldrapenningdagar

bör fördubblas vid tvillingfödsel.

Utskottets bedömning

Vad gäller motionsförslag om en utökad och kvoterad

föräldraförsäkring respektive utökning av antalet

mamma/pappamånader noterar utskottet att det i

propositionen anges att effekterna av

mamma/pappamånaderna, som infördes år 1995, inte

kan redovisas fullt ut förrän tidigast år 2003,

eftersom föräldrapenningdagar kan tas ut fram till

dess barnet fyllt åtta år eller avslutat första

skolåret. Uppgifter från Riksförsäkringsverket pekar

enligt propositionen på att andelen pappor som tar

ut pappaledighet under barnets första år har

fortsatt att öka. Pappornas totala andel av de

utbetalade nettodagarna med föräldrapenning var 9,6

% under år 1995 och 10,6 % under år 1996 och 9,9 %

under år 1997.

Utskottet vidhåller (se bet. 1997/98:SfU1) att en

utökad kvotering, dvs. införande av ytterligare en

eller flera mamma/pappamånader, inom ramen för den

nuvarande föräldraförsäkringen skulle kunna innebära

en ökad belastning på mammor och barn i de fall där

papporna av olika skäl inte kan/vill utnyttja rätten

till föräldraledighet eller föräldrapenning. En

utökad kvotering är emellertid enligt utskottets

mening sannolikt en av de bästa metoderna för att

förmå papporna att öka sitt uttag av

föräldrapenning. Även om den fulla effekten av

införandet av mamma/pappamånaderna ännu inte kan

utläsas konstaterar utskottet att pappornas andel av

uttaget av föräldrapenningdagar alltjämt är mycket

lågt och spritt över lång tid. Utskottet förutsätter

att regeringen noga följer utvecklingen av pappornas

uttag av föräldrapenningdagar. Utskottet anser att

en utökad föräldraförsäkring är något som det ännu

inte finns ekonomiskt utrymme för.

När det gäller frågan om höjd ersättningsnivå för

mamma/pappamånaderna har utskottet ovan avstyrkt

såväl krav på en höjning av ersättningsnivån för

dessa månader som en höjning av garantibeloppet.

Utskottet anser att de aviserade höjningarna av

barnbidraget åren 2000 och 2001 bör genomföras innan

andra förbättringar av det ekonomiska familjestödet

kan komma i fråga. Detta gäller enligt utskottet

även i fråga om höjd garantinivå.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

So380 yrkande 3, Sf228 yrkande 2, A801 yrkande 3,

A807 yrkande 9, Sf251, Sf256 yrkande 2 i denna del

och So373 yrkande 6. Även motion So309 yrkande 7

avstyrks med det anförda.

Om en förälders sjukpenninggrundande inkomst har

sänkts då barnet uppnådde ett år på sätt föreskrivs

i 3 kap. 5 § AFL skall föräldrapenningen enligt 4

kap. 6 § sista stycket AFL ändå beräknas på den

sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan

sänkningen, om kvinnan på nytt är gravid innan

barnet uppnått ett år och nio månaders ålder. Denna

s.k. 2,5-årsregel innebär att en förälder behåller

den ursprungliga föräldrapenningnivån även om

föräldern valt att inte arbeta mellan två barns

födelser, under förutsättning att barnen föds inom

cirka två och ett halvt år. Att ändra regeln så att

en förälder får behålla tidigare föräldrapenning

oavsett tiden mellan barnens födelser skulle enligt

utskottet innebära en icke oväsentlig kostnadsökning

och en sådan lösning är därmed inte möjlig. Att

slopa regeln så att föräldrapenningen beräknas på

den faktiska sjukpenninggrundande inkomsten är

enligt utskottet inte någon lämplig åtgärd eftersom

det skulle innebära en ökad press på gravida kvinnor

att återgå i arbete. Utskottet motsätter sig således

ett avskaffande av 2,5-årsregeln och avstyrker

motion Sf256 yrkande 2 i denna del.

Vad gäller kravet på att föräldrapenning skall

kunna överlåtas på en närstående, t.ex. mor- och

farföräldrar, anser utskottet att rätten till

föräldrapenning skall vara knuten till

föräldraskapet. Utskottet avstyrker därmed

motionerna Sf246 och Sf274.

Som nämnts ovan under anslaget A 2 slopades

kontaktdagarna, utom i vissa fall, i den tillfällig

föräldrapenningen fr.o.m. den 1 juli 1995. Det

ekonomiska utrymmet medger inte att kontaktdagarna

återinförs. Dagar med föräldrapenning, som kan tas

ut till dess barnet fyllt åtta år eller har slutat

det första skolåret, kan, om föräldrarna så vill,

disponeras för besök i barnets skola under det

första skolåret. Enligt utskottet är det emellertid

angeläget att merparten av föräldrapenningdagarna

utnyttjas under den tid barnen är små. Det är i

första hand då barnet är litet som föräldern behöver

vara ledig från sitt förvärvsarbete för att vårda

barnet. Även om utskottet har förståelse för behovet

av föräldramedverkan under hela grundskoletiden bör

detta behov emellertid enligt utskottet inte

tillgodoses inom ramen för föräldraförsäkringen.

Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf239 och

Sf253.

Båda föräldrarna kan i vissa situationer uppbära

föräldrapenningförmån för samma barn samtidigt. Det

gäller t.ex. i samband med föräldrautbildning och då

pappan tar ut sina tio dagar med tillfällig

föräldrapenning i samband med barns födelse

samtidigt som mamman uppbär föräldrapenning. Inom

ramen för nuvarande föräldraförsäkring skulle en

utvidgning av rätten att samtidigt uppbära

föräldrapenningförmån i många fall få till följd att

tiden tillsammans med barnet minskar. Det ekonomiska

utrymmet för förbättringar av föräldraförsäkringen

är mycket begränsat och utskottet kan därför inte

ställa sig bakom ett krav på att föräldrarna

samtidigt skall kunna ta ut sin mamma- respektive

pappamånad. Motion Sf247 avstyrks därmed.

När det gäller frågan om antalet

föräldrapenningdagar vid tvillingfödsel konstaterar

utskottet att föräldrapenning vid flerbarnsbörd

utges under ytterligare 180 dagar för varje barn

utöver det första. Utskottet kan inte dela

uppfattningen att tvillingar skall ge rätt till

dubbla antalet föräldrapenningdagar. Barnen vårdas i

regel tillsammans och det inkomstbortfall som

föräldrapenningen är avsedd att täcka är detsamma

oavsett om man vårdar ett eller flera barn. Däremot

är behovet för båda föräldrarna att vara hemma

samtidigt av naturliga skäl större vid

flerbarnsfödsel än i övriga fall. Föräldrarna har

därför rätt att ta ut föräldrapenning samtidigt för

vård av var sitt barn. Utskottet avstyrker med det

anförda motion Sf261.

Utskottet vill tillägga att pappan vid

tvillingfödsel har rätt till 20 dagar med tillfällig

föräldrapenning i samband med barns födelse.

I övrigt noterar utskottet att frågan att slopa

garantidagarna även har behandlats ovan under

anslaget A 2 Föräldraförsäkringen. Utskottet anser

att barnbidragshöjningarna bör genomföras innan

andra förbättringar inom det ekonomisk familjestödet

kan vidtas. Därmed avstyrker utskottet motion Sf256

yrkande 2 i denna del.

Tillfällig föräldrapenning

Motionerna

I motion Sf271 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs

i yrkande 7 ett tillkännagivande om uppföljning av

utnyttjandet av den tillfälliga föräldrapenningen.

När ytterligare en karensdag införs i

sjukförsäkringen måste enligt motionärerna

utvecklingen av den tillfälliga föräldrapenningen

följas så att inte föräldrar vid egen sjukdom tar ut

denna förmån i stället.

Lennart Daléus m.fl. (c) begär i motion Sf228

yrkande 3 ett tillkännagivande om införande av

kontaktdagar. Motionärerna anser att två

kontaktdagar per år bör införas för barn mellan fyra

och tolv år.

I motion Sf259 av Helena Frisk och Ann-Kristine

Johansson (s) begärs ett tillkännagivande om analys

av effekterna av att kontaktdagarna försvunnit.

Inför kommande prioriteringsdiskussioner bör enligt

motionärerna utrymmet för att återinföra

kontaktdagarna övervägas.

Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) begär i motion

Sf262 att tillfällig föräldrapenning skall kunna

överlåtas på annan även när en ensamstående förälder

själv är sjuk och daghemmet är semesterstängt.

I motion Sf275 av Ann-Marie Fagerström (s) begärs

ett tillkännagivande om att den aktuella lagtexten

ändras så att tillfällig föräldrapenning även gäller

om den ena föräldern vårdas på sjukhus. Motionären

anser att överlåtelse bör kunna ske även när en

förälder inte kan vårda barnet och den andre

föräldern vårdas på sjukhus.

Utskottets bedömning

Vad först gäller frågan om att följa utvecklingen av

tillfällig föräldrapenning när ytterligare en

karensdag införs har utskottet ovan avstyrkt

motionsyrkanden om ytterligare en karensdag i

sjukersättningssystemen. Som en konsekvens härav

avstyrker utskottet även motion Sf271 yrkande 7.

Vad därefter gäller ett återinförande av

kontaktdagarna i den tillfälliga föräldrapenningen

anser utskottet att det i det nuvarande ekonomiska

läget inte finns utrymme för en sådan förbättring.

Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf228 yrkande

3 och Sf259.

Tillfällig föräldrapenning kan överlåtas till en

annan försäkrad i samband med sjukdom eller smitta

hos barnet. Detsamma gäller vid sjukdom eller smitta

hos barnets ordinarie vårdare när barnet ej fyllt 12

år (i vissa fall 16 år). Som barnets ordinarie

vårdare räknas dock inte daghem. Överlåtelse kan

inte heller ske för vård av ett barn som är friskt,

inte ens i den situationen att den ena föräldern

vårdas på sjukhus och den andre behöver besöka

denne. Sådana förbättringar av rätten till

tillfällig föräldrapenning som föreslås i motionerna

Sf262 och Sf275 skulle enligt utskottets mening leda

till utgiftsökningar. Med hänsyn härtill avstyrker

utskottet ifrågavarande motionsyrkanden.

Havandeskapspenning

Gällande ordning

Bestämmelser om havandeskapspenning finns i 3 kap. 9

och 9 a §§ AFL. Havandeskapspenning utges enligt 9 §

första stycket om havandeskapet har satt ned

kvinnans förmåga att utföra sina arbetsuppgifter med

minst en fjärdedel och hon inte kan omplaceras till

annat mindre ansträngande arbete. Enligt 9 § andra

stycket har en kvinna även rätt till

havandeskapspenning om hon inte får sysselsättas i

sitt förvärvsarbete på grund av en föreskrift om

förbud mot arbete under havandeskap som har

meddelats med stöd av bl.a. 4 kap. 6 §

arbetsmiljölagen, om hon inte kan omplaceras till

annat arbete.

Havandeskapspenning utges i det första fallet

tidigast fr.o.m. den 60:e dagen och längst t.o.m.

den 11:e dagen före beräknad förlossning. I det

andra fallet utges havandeskapspenning för den tid

förbudet gäller. Ersättningens storlek är 80 % av

den sjukpenninggrundande inkomsten.

Motionen

I motion Sf238 av Birgitta Carlsson och Lena Ek (c)

påpekar motionärerna att möjligheten att få

havandeskapspenning när arbetsmiljön är sådan att

det föreligger risker för fosterskador inte omfattar

kvinnliga egenföretagare. Det är enligt motionärerna

en grundläggande förutsättning för att unga kvinnor

skall våga etablera sig som företagare att de kan

vara gravida utan att företagets överlevnad

äventyras. Motionärerna anser därför att även

kvinnliga egenföretagare bör omfattas av

bestämmelserna.

Utskottets bedömning

Utskottet har förståelse för den problematik

motionärerna pekar på, och utskottet utgår från att

Riksförsäkringsverket följer tillämpningen av

bestämmelserna och påtalar om den nuvarande

ordningen bör ändras. Med det anförda avstyrker

utskottet motion Sf238.

Återbetalning av underhållsstöd

Gällande ordning

Enligt de nya bestämmelserna om underhållsstöd

lämnas sådant stöd med 1 173 kr per månad och barn.

För det underhållsstöd som lämnas till barnet är den

förälder som inte bor tillsammans med barnet

återbetalningsskyldig gentemot staten.

Återbetalningsskyldigheten är utformad som en viss

procent av den återbetalningsskyldiges årliga

bruttoinkomst efter ett grundavdrag på 24 000 kr.

Återbetalningsskyldigheten grundas på det senaste

taxeringsbeslutet och omräknas årligen.

Propositionen

I propositionen hänvisar regeringen till utskottets

betänkande 1997/98:SfU1, vari utskottet uttalade sig

för att det i lagen om underhållsstöd bör införas en

regel av samma innebörd som återfinns i

studiemedelssystemet. En sådan regel innebär att om

den återbetalningsskyldiges inkomst under

betalningsåret kan beräknas bli väsentligt lägre än

den inkomst efter vilket återbetalningsbeloppet

beräknats får återbetalningsskyldigheten sättas ned.

Enligt CSN:s regler innebär väsentligt minskade

inkomster en minskning med mer än 15 % under

betalningsåret jämfört med den inkomst som ligger

till grund för årsbeloppet som bestäms med hänsyn

till senast kända taxering. Utskottet ansåg att

införande av bestämmelser i underhållsstödet som

bygger på principer som återfinns i

studiemedelssystemet i många fall skulle få till

följd att de som drabbats hårt av inkomstminskningar

skulle kunna få återbetalningsskyldigheten

fastställd till ett belopp som i större utsträckning

motsvarar deras betalningsförmåga. Ett sådant system

minimerar också risken för att långsiktiga skulder

byggs upp. Enligt utskottet borde regeringen

återkomma till riksdagen med förslag i berört

avseende. Detta gavs regeringen till känna.

Enligt regeringens uppfattning innebär

studiestödssystemets regler om nedsättning av

återbetalningsbelopp vid inkomstminskning snarare en

anståndsregel än en jämkningsregel. Regeln innebär

att studiemedelsskulden amorteras med ett lägre

belopp. Skuldbeloppet minskas inte utan

återbetalningen tillåts ske under en längre

tidsperiod.

Regeringen, som påpekar att det inom

underhållsstödssystemet redan finns regler om

anstånd, anser att införande av en reell

jämkningsregel i lagen om underhållsstöd som innebär

att ett lägre återbetalningsbelopp skall kunna

fastställas har flera svagheter. Som exempel anges

bl.a. att det uppstår tröskeleffekter, t.ex. om

inkomsten inte beräknas minska med mer än 15 % samt

att en bidragsskyldig som med de tänkta reglerna får

en jämkning under ett år på grund av en tillfälligt

låg inkomst kommer att gynnas en gång till genom att

samma inkomst ligger till grund för

återbetalningsskyldigheten två år senare. Även

administrativa skäl talar enligt regeringen emot

förslaget. Sammanfattningsvis anser regeringen att

nackdelarna med att införa en regel i

underhållsstödssystemet liknande den för

återbetalning av studiemedel väger tyngre än

fördelarna.

Motionerna

I motion Sf271 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs i

yrkande 5 förslag om ett förändrat underhållsstöd.

Riksförsäkringsverkets utvärdering av

underhållsstödet bör enligt motionärerna resultera i

ett förslag som minskar kostnaderna med 400 miljoner

kronor från år 2000.

I motion Sf230 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs

ett tillkännagivande om underhållsstödet.

Motionärerna anser att det måste finnas möjlighet

till anstånd om en persons inkomster minskat med 15

% eller mer jämfört med två år gamla inkomster.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf277

yrkande 1 förslag om hur de bidragsskyldiga som

blivit arbetslösa eller förtidspensionärer skall få

sin bidragsskyldighet fastställd på aktuell inkomst.

Motionärerna anser att CSN-metoden skulle hjälpa

arbetslösa och förtidspensionärer eftersom dessa

fått sina inkomster sänkta med minst 15 %.

Regeringen bör enligt motionärerna återkomma med

förslag som löser problemet.

I motion So464 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs i yrkande 3 ett tillkännagivande om ett nytt

system för underhållsstöd. Motionärerna anser bl.a.

att föräldrarnas, styvföräldrarnas och barnets

inkomster skall beaktas.

I motionerna Sf249 av Monica Öhman och Lars U

Granberg (s), Sf250 av Christer Skoog m.fl. (s) och

Sf273 av Catherine Persson (s) begärs en utvärdering

av systemet med underhållsstöd. I motionerna

framhålls bl.a. att återbetalningsskyldigheten bör

beräknas på aktuell inkomst.

Även i motion Sf221 av Bengt Silfverstrand (s)

begärs fortsatt utvärdering av underhållsstödet.

Motionären anser att det nya systemet har ett antal

brister såsom att den ekonomiska förmågan hos

boföräldern inte beaktas, att hänsyn inte tas till

merkostnader för umgänge med barnet samt att

procentsatserna vid fastställande av

återbetalningsskyldighet är för högt tilltagna.

Utskottets bedömning

I flera av motionerna tas frågan upp om vilken

inkomst som skall ligga till grund för

återbetalningsskyldigheten. Den gällande metoden

innebär att återbetalningsbeloppet anpassas till

ändrade inkomstnivåer. När återbetalningsbeloppet

fastställs hänför sig dock inkomsterna till

förhållanden som gällde cirka två år tidigare

eftersom fastställandet grundar sig på den senaste

taxeringen. Metoden kan innebära att den som efter

aktuellt inkomstår fått väsentligt minskade

inkomster på grund av exempelvis arbetslöshet kan få

svårigheter att betala fastställt

återbetalningsbelopp. I en sådan situation kan

visserligen anstånd beviljas men skulden ackumuleras

och dessutom tas ränta ut på beloppet.

Inkomstunderlaget bestäms utifrån bruttolön med

avdrag för vid beskattningen medgivna avdrag i

inkomstslaget tjänst såsom resor till och från

arbetet och resor i tjänsten samt med tillägg av

ränteintäkter och andra kapitalinkomster. Avdrag på

grund av ränteutgifter etc. beaktas inte.

Utskottet har ovan instämt i regeringens bedömning

att några genomgripande förändringar av det nya

underhållsstödssystemet inte bör göras nu eftersom

systemet endast varit igång en kort period.

Däremot anser utskottet fortfarande att de

nuvarande reglerna för att fastställa

återbetalningsskyldighet är problematiska eftersom

de kan leda till ekonomiska svårigheter för personer

som får sina inkomster påtagligt minskade t.ex. i

samband med arbetslöshet. Utskottet anser därför att

det i vissa lägen bör finnas en möjlighet att få

återbetalningsskyldigheten fastställd till ett

belopp som i större utsträckning motsvarar den

faktiska betalningsförmågan. Även om lämpligheten av

att införa den s.k. CSN-modellen i

underhållsstödssystemet kan ifrågasättas utgår

utskottet från att regeringen i det fortsatta

analys- och utvärderingsarbetet undersöker olika

tänkbara lösningar i syfte att komma till rätta med

ifrågavarande problem och snarast återkommer till

riksdagen med förslag till ändring av reglerna för

återbetalning av underhållsstöd. Utskottet noterar i

detta sammanhang att en förlängning av tiden för

överlämnande av en fordan till kronofogdemyndigheten

från två till fem månader kommer att innebära en

lindring för de återbetalningsskyldiga.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf271 yrkande 5, So464 yrkande 3, Sf221, Sf249,

Sf250 och Sf273. I den mån motionerna Sf230 och

Sf277 yrkande 1 inte är tillgodosedda med det

anförda avstyrks motionerna i fråga.

Utbetalning av underhållsstöd

Gällande ordning

Enligt 17 § lagen om underhållsstöd utbetalas

underhållsstödet till boföräldern och det förlängda

underhållsstödet, som utges tidigast fr.o.m. månaden

efter det att den studerande har fyllt 18 år, till

den studerande. Om det finns synnerliga skäl, får

underhållsstödet på framställan av socialnämnden

betalas ut till någon annan lämplig person eller

till nämnden att användas för barnets bästa.

Motionen

I motion Sf252 av Carina Hägg (s) redovisas en

situation då en 16-årig flicka av förhållanden som

hon inte kunde påverka tillfälligt placerades i

familjehem. Av olika anledningar kunde socialnämnden

inte komma till en långsiktig lösning av hennes

boendeförhållande, varför återstod eget boende. De

biologiska föräldrarna skulle stå för försörjningen.

En av föräldrarna misskötte betalningarna till

flickan. Varken försäkringskassan eller

socialtjänsten kunde hjälpa henne. Motionären anser

att ungdomar som av speciella orsaker tvingas ha

eget boende i slutet av sin barn- och ungdomstid

själva bör få uppbära underhållsstödet. Hon begär

ett tillkännagivande om att detta bör finnas med i

den fortsatta utvärderingen av underhållsstödet.

Utskottets bedömning

Utskottet delar motionärens uppfattning att det är

olyckligt om en grupp ungdomar riskerar att stå utan

försörjning på grund av nämnda förhållanden.

Utskottet anser dock att lösningen på problemet inte

är att ändra reglerna så att utbetalning av

underhållsstöd sker direkt till barnet eller den

unge. Lagen om underhållsstöd innehåller regler om

att stöd på framställan av socialnämnd får betalas

ut till någon annan lämplig person eller till

nämnden om det finns synnerliga skäl. Om dessa

regler inte är tillräckliga förutsätter utskottet

att frågan kommer att uppmärksammas i den fortsatta

utvärderingen av systemet med underhållsstöd. Med

det anförda avstyrker utskottet motion Sf252.

Umgängesavdrag och umgängesresor

Gällande ordning

En bidragsskyldig förälder som haft barnet hos sig

under en sammanhängande tid av minst fem hela dygn

eller under en kalendermånad haft barnet hos sig i

minst sex hela dygn får enligt vad som följer av 21

§ andra stycket lagen om underhållsstöd vid

återbetalning av underhållsstöd göra avdrag med 1/40

av stödet för varje helt dygn.

Enligt 6 kap. 15 b § föräldrabalken skall den

förälder som barnet bor hos ta del i de

resekostnader som kan uppkomma i samband med att

barnet umgås med den andre föräldern. Det skall ske

efter vad som är skäligt med hänsyn till

föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga

omständigheter.

Om en förälder saknar ekonomiska resurser får

socialnämnden ge bistånd enligt 6 g §

socialtjänstlagen, om det finns skäl för det. Ett

beslut att inte bevilja sådant bistånd kan enligt

vad som följer av 73 § samma lag bara överklagas

genom den ordning som gäller för laglighetsprövning

enligt kommunallagen.

Motionerna

I motion Sf277 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) påpekas

att en förälder som behöver ekonomiskt stöd enligt

socialtjänstlagen för att åka och hälsa på sina barn

inte längre kan överklaga ett negativt beslut. Det

innebär att rätten att umgås med sina barn blir en

klassfråga. Enligt yrkande 2 bör riksdagen begära

lagförslag om återinförande av överklaganderätten i

dessa situationer.

För att föräldrar med låg inkomst skall kunna

träffa sina barn vill motionärerna att

umgängesförälder skall ha rätt till två

behovsprövade umgängesresor per månad.

Behovsprövningen skall göras av försäkringskassan i

samband med fastställandet av

återbetalningsskyldigheten. Enligt yrkande 3 bör

riksdagen begära förslag härom.

Vidare anser motionärerna att umgängesavdraget bör

anpassas till moderna föräldrars sätt att reglera

sitt umgänge. Regeringen bör därför återkomma med

förslag som innebär att det är den faktiska

umgängestiden som ger umgängesavdrag. I yrkande 4

begärs ett tillkännagivande härom.

Utskottets bedömning

Bestämmelserna om umgängesavdrag från

underhållsstödet vid en sammanhängande tid av minst

fem hela dygn infördes samtidigt med den nya lagen.

Umgängesavdrag när umgänget varat minst sex hela

dygn under en kalendermånad infördes däremot först

den 1 oktober 1998 (prop. 1997/98:7, bet.

1997/98:LU12, rskr. 1997/98:229-230). I

propositionen anfördes därvid att barn behöver ett

regelbundet, konfliktfritt och individuellt anpassat

umgänge med den förälder som det inte bor

tillsammans med. Många gånger är det, enligt vad som

anfördes i propositionen, värdefullt för barnet att

få träffa föräldern ofta och i vardagssituationer.

Regelsystemet bör därför vara så konstruerat att det

inte försvårar ett vardagsumgänge. I yttrande till

lagutskottet (1997/98:SfU2y) anförde

socialförsäkringsutskottet att det kan bli orsak

till konflikt mellan föräldrarna angående tidpunkter

när barn egentligen har lämnats eller hämtats om man

övergår till en 24-timmarsberäkning av dygnet i

stället för hela kalenderdygn. En sådan förändring,

som hade föreslagits i motioner, borde därför inte

genomföras. Ett sådant system uppgavs av

Riksförsäkringsverket också bli administrativt

svårhanterligt och ekonomiskt kostsamt. Utskottet

pekade i stället på att inom ramen för de frivilliga

samarbetsavtalen kan parterna träffa avtal om

umgängesavdrag med flexibla lösningar. Lagutskottet

ansåg sammanfattningsvis att propositionens förslag

i fråga om umgängesavdragen för närvarande fick

anses tillfyllest.

Beträffande resekostnader vid umgänge såg

socialförsäkringsutskottet, enligt vad som angavs i

nämnda yttrande, med tillfredsställelse att förslag

till lösande av denna fråga lagts fram. Den

föreslagna metoden föreföll rimlig och tillämpbar i

många fall. Ett problem var dock de fall då en eller

båda föräldrarna helt saknar ekonomisk förmåga att

bidra till resekostnaderna. Utskottet delade dock

regeringens uppfattning att något finansiellt stöd

inte kan komma i fråga. Inom ramen för

samarbetsavtalen där man, enligt utskottets

uppfattning, borde söka åstadkomma en helhetslösning

kunde denna fråga vägas in i ett avtal med beaktande

av alla övriga frågor. Lagutskottet, som likaså var

positivt till förslaget i propositionen, delade

uppfattningen att något finansiellt stöd från det

allmänna inte kunde komma i fråga och avstyrkte

motioner med förslag om sådant stöd.

Socialförsäkringsutskottet anser att riksdagen bör

vidhålla sin inställning i dessa frågor. Utskottet

finner i övrigt inte skäl att föreslå ändringar i

överklaganderätten beträffande beslut enligt 6 g §

socialtjänstlagen. Med det anförda avstyrks motion

Sf277 yrkandena 2-4.

Beräkning av anslag för åren 2000 och 2001

Motionen

I motion Sf232 av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs i

yrkande 4 ett tillkännagivande om beräknad

fördelning på anslag inom utgiftsområde 12 för åren

2000-2001.

Utskottets bedömning

Det saknas anledning för riksdagen att nu besluta om

beräkning av anslag för budgetåren 2000-2001.

Utskottet avstyrker därför motion Sf232 yrkande 4.

Ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten

Vid sidan av statsbudgeten redovisas fr.o.m.

budgetåret 1999 ålderspension i form av allmän

tilläggspension (ATP) och ålderspension i form av

folkpension till pensionärer som också uppbär ATP.

Riksdagen har fastställt utgiftstaket för staten

inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten till 753 miljarder kronor. Utgifterna

för ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten har beräknats till 135 849 miljoner

kronor för budgetåret 1999 (bet. 1998/99:FiU1, rskr

1998/99:38).

Som redogjorts för under utgiftsområde 11 Ekonomisk

trygghet vid ålderdom, anslaget A 1 Ålderspensioner,

föreslår regeringen att prisbasbeloppet redan

fr.o.m. år 1999 inte skall minskas vid beräkning av

pensionsförmåner m.m. Förslaget beräknas medföra en

utgiftsförändring för ålderspensionssystemet vid

sidan av statsbudgeten på 1 352 miljoner kronor.

I samband med ålderspensionsreformen infördes en ny

statlig ålderspensionsavgift. Enligt 8 § lagen

(1998:676) om statlig ålderpensionsavgift skall en

viss del av denna avgift föras till AP-fonden.

Regeringen föreslår i propositionen att det i lagen

(1983:1092) med reglemente för Allmänna

pensionsfonden bör stadgas att denna avgift skall

förvaltas av första-sjätte fondstyrelserna.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för

Allmänna pensionsfonden.

Beräkning av utgifterna för år 2001

Motionen

I motion Sf232 yrkande 6 begär Birger Schlaug m.fl.

(mp) ett tillkännagivande om att utgifterna för

ålderspension vid sidan av statsbudgeten för

budgetåret 2001, med hänsyn till Miljöpartiets

förslag om skatteväxling, bör beräknas till högre

belopp än vad regeringen gjort i

budgetpropositionen.

Utskottets bedömning

Utskottet har inte haft någon erinran vad gäller

regeringens beräkning av utgifter för

ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten

(1998/99:SfU1y).

Utskottet avstyrker motion Sf232 yrkande 6.

Hemställan

Utskottet hemställer

Utgiftsområde 10

1. beträffande mål inom utgiftsområde 10

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:Sf219 yrkande 2

godkänner målen inom utgiftsområdet i enlighet

med vad regeringen förordar,

2. beträffande principer för

socialförsäkringarna

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf207 yrkandena 4

och 6, 1998/99:Sf229 yrkandena 1 och 2,

1998/99:Sf278 yrkandena 1 och 2, 1998/99:So257

yrkande 11 och 1998/99:So373 yrkande 7,

res. 1 (m)

res. 2 (c)

res. 3 (fp)

res. 4 (mp)

3. beträffande jämställdhetsperspektiv på

socialförsäkringarna

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf227 yrkande 4,

4. beträffande generell utredning av

socialförsäkringssystemet

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf207 yrkande 5,

1998/99:Sf208, 1998/99:Sf229 yrkandena 3 och 4,

1998/99:Sf264, 1998/99:Sf266 yrkande 12 och

1998/99:Sf278 yrkande 4,

res. 5 (m, kd, c, fp)

5. beträffande anslag inom utgiftsområde

10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp

att riksdagen

a) antar regeringens förslag till lag om

särskilda insatser för personer med tre

fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag,

b) bemyndigar regeringen att under år 1999, i

fråga om ramanslaget B 1 Riksförsäkringsverket,

åta sig ekonomiska förpliktelser som innebär

utgifter på högst 9 miljoner kronor under åren

2000-2002,

c) med bifall till regeringens förslag anvisar

anslagen inom utgiftsområde 10 Ekonomisk

trygghet vid sjukdom och handikapp för

budgetåret 1999 enligt utskottets förslag i

bilaga 3,

d) avslår de motionsyrkanden som förtecknats i

bilaga 4 utgiftsområde 10,

6. beträffande närståendepenning

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf226 och

1998/99:Sf265,

res. 6 (kd, c, fp)

res. 7 (v)

7. beträffande uppföljning av pågående

försöksverksamhet

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf272 yrkande 1,

8. beträffande anslag inom utgiftsområde

10 budgetåren 2000 och 2001

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf232 yrkande 1,

9. beträffande arbetsgivares

anmälningsskyldighet enligt sjuklönelagen

att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:Sf218,

1998/99:Sf266 yrkande 10, 1998/99:Sf267 och

1998/99:N326 yrkande 5 antar regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (1991:1047) om

sjuklön,

res. 8 (m, kd, c, fp)

10. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen

dels antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1994:566) om lokal

försöksverksamhet med finansiell samordning

mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och

socialtjänst,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring med den ändringen att lagen såvitt

avser punkt 3 i övergångsbestämmelserna till

lagen (1998:87) om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring skall träda i kraft den 21

december 1998,

3. lag om förvaltning av vissa fonder inom

socialförsäkringsområdet,

4. lag om ändring i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring,

5. lag om ändring i lagen (1977:267) om

krigsskadeersättning till sjömän,

6. lag om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension,

7. lag om ändring i lagen (1998:675) om

införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad

ålderspension,

dels antar av utskottet i bilaga 2 framlagt

förslag till lag om ändring i lagen (1993:737)

om bostadsbidrag,

Utgiftsområde 11

11. beträffande anslag inom utgiftsområde

11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

att riksdagen

a) godkänner målen inom utgiftsområdet i

enlighet med vad regeringen förordar,

b) antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1998:677) om ändring

i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1998:548) om ändring

i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

3. lag om ändring i lagen (1998:549) om ändring

i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

4. lag om ändring i lagen (1998:550) om ändring

i lagen (1994:308) om bostadstillägg till

pensionärer,

5. lag om ändring i lagen (1998:683) om ändring

i kommunalskattelagen (1928:370),

6. lag om ändring i lagen (1998:718) om ändring

i lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter,

7. lag om ändring i lagen (1994:308) om

bostadstillägg till pensionärer,

c) med bifall till regeringens förslag anvisar

anslagen inom utgiftsområde 11 Ekonomisk

trygghet vid ålderdom för budgetåret 1999 enligt

utskottets förslag i bilaga 3,

d) avslår de motionsyrkanden som förtecknats i

bilaga 4 utgiftsområde 11,

12. beträffande efterlevandepensioner

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf202,

1998/99:Sf203, 1998/99:Sf205, 1998/99:Sf232

yrkande 3, 1998/99:Sf241, 1998/99:Sf276 och

1998/99:Fi210 yrkande 40,

13. beträffande äldre invandrare

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf612 yrkande 8 och

1998/99:So311 yrkande 3,

14. beträffande yrkesskadelivränta och

samordningsregler

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf280,

res. 9 (v)

15. beträffande obetald ATP-avgift

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf281,

res. 10 (v)

16. beträffande pension från annat EU-

land

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf222,

17. beträffande anslag inom utgiftsområde

11 budgetåren 2000 och 2001

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf232 yrkande 2,

Utgiftsområde 12

18. beträffande inriktningen på

familjepolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf214 yrkande 5,

1998/99:Sf228 yrkande 1, 1998/99:Sf255 yrkandena

1, 3, 8 och 9, 1998/99:Sf256 yrkande 1,

1998/99:So309 yrkande 4, 1998/99:So378 yrkande

1, 1998/99:So464 yrkande 15, 1998/99:A802

yrkandena 6 och 7 samt 1998/99:A810 yrkande 1,

res. 11 (m)

res. 12 (kd)

res. 13 (c)

res. 14 (fp)

19. beträffande det låga barnafödandet

att riksdagen avslår motion 1998/99:So380 yrkande 2,

20. beträffande anslag inom utgiftsområde

12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

att riksdagen

a) antar regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1996:1030) om underhållsstöd med det

tillägget att 40 § lagen om underhållsstöd skall

erhålla ändrad lydelse i enlighet med av

utskottet framlagt förslag i bilaga 2 samt med

den ändring av ingressen som föranleds härav,

b) med bifall till regeringens förslag anvisar

anslagen inom utgiftsområde 12 Ekonomisk

trygghet för familjer och barn för budgetåret

1999 enligt utskottets förslag i bilaga 3,

c) avslår de motionsyrkanden som förtecknats i

bilaga 4 utgiftsområde 12,

21. beträffande barnbidrag m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf232 yrkande 5 och

1998/99:Sf236,

22. beträffande mamma/pappamånaderna

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf228 yrkande 2,

1998/99:Sf251, 1998/99:Sf256 yrkande 2 i denna

del, 1998/99:So309 yrkande 7, 1998/99:So380

yrkande 3, 1998/99:A801 yrkande 3 och

1998/99:A807 yrkande 9,

res. 15 (c, fp)

23. beträffande höjd garantinivå

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf256 yrkande 2 i

denna del och 1998/99:So373 yrkande 6,

24. beträffande slopade garantidagar och

2,5-årsregeln

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf256 yrkande 2 i denna

del,

25. beträffande föräldrapenningfrågor i

övrigt

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf239,

1998/99:Sf246, 1998/99: Sf247, 1998/99:Sf253,

1998/99:Sf261 och 1998/99:Sf274,

26. beträffande uppföljning av tillfällig

föräldrapenning

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf271 yrkande 7,

27. beträffande återinförande av

kontaktdagarna

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf228 yrkande 3 och

1998/99:Sf259,

res. 16 (c)

28. beträffande frågor om tillfällig

föräldrapenning i övrigt

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf262 och

1998/99:Sf275,

29. beträffande havandeskapspenning till

egenföretagare

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf238,

30. beträffande återbetalning av

underhållsstöd

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf230 och

1998/99:Sf277 yrkande 1,

31. beträffande utbetalning av

underhållsstöd

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf252,

32. beträffande umgängesavdrag och

umgängesresor

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf277 yrkandena 2-4,

res. 17 (v)

33. beträffande utvärdering av

underhållsstödet

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf221,

1998/99:Sf249, 1998/99:Sf250 och 1998/99:Sf273,

34. beträffande frågor om underhållsstöd i

övrigt

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf271 yrkande 5 och

1998/99:So464 yrkande 3,

35. beträffande anslag inom utgiftsområde

12 budgetåren 2000 och 2001

att riksdagen avslår motion1998/99:Sf232 yrkande 4,

Ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten

36. beträffande AP-fonden

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1998:711) om ändring i lagen

(1983:1092) med reglemente för Allmänna

pensionsfonden,

37. beträffande beräkning av utgifterna

för budgetåret 2001

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf232 yrkande 6.

Stockholm den 3 december 1998

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Bo

Könberg (fp), Margit Gennser (m), Maud Björnemalm

(s), Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Ulf

Kristersson (m), Mariann Ytterberg (s), Gustaf von

Essen (m), Lennart Klockare (s), Ronny Olander (s),

Carlinge Wisberg (v), Göran Lindblad (m), Kerstin-

Maria Stalín (mp), Birgitta Carlsson (c), Mona

Berglund Nilsson (s) och Kenneth Lantz (kd).

Reservationer

1. Principer för socialförsäkringarna

(mom. 2)

Margit Gennser, Ulf Kristersson, Gustaf von Essen

och Göran Lindblad (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet

Mål och principer för socialförsäkringarna som

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "därmed

motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet är det nödvändigt att i grunden

förändra nuvarande socialförsäkringssystem med

utgångspunkt i ett antal vägledande principer.

Systemet bör vara robust i den meningen att det är

förutsägbart och finansiellt stabilt. Det bör vidare

vara försäkringsmässigt, överblickbart och enkelt.

Samtidigt skall det garantera grundläggande

trygghet, betona arbetslinjen och ge skydd för

tillfälligt inkomstbortfall. Utskottet anser vidare

att ett socialförsäkringssystem bör utformas

antingen som en obligatorisk försäkring vid

inkomstbortfall på grund av sjukdom, arbetsskada och

arbetslöshet kombinerad med individuella

tilläggsförsäkringar eller som ett system med

sparkonton.

Utskottet anser vidare att de närmast vattentäta

skotten mellan sjukvården och försäkringskassan

medför onödiga kostnader för det allmänna och sämre

vård för medborgarna. En ökad samordning skulle ge

mer vård för pengarna. Bl.a. skulle

förtidspensionerna minska om kostnaderna härför

ställdes i relation till kostnaderna för

sjukvårdande behandling och rehabilitering. Mot

bakgrund härav bör den del av förtidspension och

sjukpenning som rör rehabilitering, liksom

läkemedelssubventioner, inordnas i en ny

hälsoförsäkring.

Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande principer för

socialförsäkringarna

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf207

yrkandena 4 och 6 och 1998/99:So257 yrkande 11

samt med avslag på motionerna 1998/99:Sf229

yrkandena 1 och 2, 1998/99:Sf278 yrkandena 1 och

2 samt 1998/99:So373 yrkande 7 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Principer för socialförsäkringarna

(mom. 2)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet

Mål och principer för socialförsäkringarna som

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "därmed

motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det nuvarande trygghetssystemet

är ett lapptäcke utan helhetsperspektiv som behöver

reformeras i grunden. Enligt utskottets mening bör

ett trygghetssystem ge både trygghet och valfrihet.

Systemet skall vara hållbart och uppmuntra till

arbete. Det bör vidare bygga på den nya tidens

förutsättningar, dvs. att även personer som väljer

att starta företag eller att vara uppdragstagare är

lika kvalificerade till den grundläggande tryggheten

som alla andra. Utskottet anser att en samordnad

trygghetsförsäkring bör införas som skall ersätta

nuvarande försäkring vid arbetslöshet, sjukdom,

arbetsskada eller förtidspension. Den skall ge

grundtrygghet i form av grundpenning till var och en

och därutöver en inkomstrelaterad del vars storlek

är baserad på den inkomst man har som företagare

eller anställd. Försäkringen bör vidare utformas så

att den stärker arbetslinjen likaväl som

rehabilitering. Med dessa principer som utgångspunkt

bör en välfärdsreform genomföras. Detta bör

riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande principer för

socialförsäkringarna

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf229 yrkandena 1

och 2 samt med avslag på motionerna

1998/99:Sf207 yrkandena 4 och 6, 1998/99:Sf278

yrkandena 1 och 2, 1998/99:So257 yrkande 11 samt

1998/99:So373 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Principer för socialförsäkringarna

(mom. 2)

Bo Könberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet

Mål och principer för socialförsäkringarna som

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "därmed

motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att socialförsäkringarna behöver

reformeras. Utgångspunkten bör vara en generell

välfärdspolitik som finansieras solidariskt. Det

bör finnas tre allmänna obligatoriska försäkringar -

en vid pension, en vid sjukdom och en vid

arbetslöshet. Försäkringarna skall innehålla

självrisk, vara fristående och ge incitament till

arbete och rehabilitering samt motverka utslagning.

Försäkringarna skall vidare vara autonoma och

finansieras med egenavgifter. Det skall också finnas

ett direkt samband mellan avgifter och förmåner.

Dessutom bör förmåns- och avgiftstaken vara desamma.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande principer för

socialförsäkringarna

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf278 yrkandena 1

och 2 samt med avslag på motionerna

1998/99:Sf207 yrkandena 4 och 6, 1998/99:Sf229

yrkandena 1 och 2, 1998/99:So257 yrkande 11 och

1998/99:So373 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Principer för socialförsäkringarna

(mom. 2)

Kerstin-Maria Stalín (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet

Mål och principer för socialförsäkringarna som

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "därmed

motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Många människor, som inte har några sociala

problem, tvingas till en förnedrande prövning hos

socialtjänsten. Det enda problemet är enligt

utskottet att de är arbetslösa eller endast har rätt

till någon form av arbetsmarknadsstöd, som är för

lågt för att leva på. Utskottet anser att alla som

är berättigade till ersättning från något annat

försörjningssystem skall ha rätt att få ett

försörjningstillägg från försäkringskassan

motsvarande det som fattas upp till existensminimum.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande principer för

socialförsäkringarna

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:So373 yrkande 7

samt med avslag på motionerna 1998/99:Sf207

yrkandena 4 och 6, 1998/99:Sf229 yrkandena 1 och

2, 1998/99:Sf278 yrkandena 1 och 2 och

1998/99:So257 yrkande 11 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Generell utredning av

socialförsäkringssystemet (mom. 4)

Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Rose-Marie

Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Gustaf von Essen

(m), Göran Lindblad (m), Birgitta Carlsson (c) och

Kenneth Lantz (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet

Mål och principer för socialförsäkringarna som

börjar med "Vad gäller" och slutar med "utskottet

anfört" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det framtida

socialförsäkringssystemets utformning måste

diskuteras i grunden och att en reformering av

systemet måste ske. Det finns olika vägar att gå.

Man kan förbättra och utveckla det nuvarande

systemet men med all sannolikhet behövs olika mer

genomgripande förändringar. En viktig beståndsdel i

ett framtida system är att det inte ställer

människor utanför försäkringssystemet. En

parlamentarisk kommitté bör enligt utskottet snarast

tillsättas för att nå en bred överenskommelse om

socialförsäkringssystemet.

Vad nu anförts bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande generell utredning av

socialförsäkringssystemet

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf207 yrkande

5, 1998/99:Sf266 yrkande 12 och 1998/99:Sf278

yrkande 4 och med anledning av motion

1998/99:Sf264 samt med avslag på motionerna

1998/99:Sf208 och 1998/99:Sf229 yrkandena 3 och

4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. Närståendepenning (mom. 6)

Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd), Birgitta

Carlsson (c) och Kenneth Lantz (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet

Närståendepenning som börjar med "Vad gäller" och

slutar med "detta syfte" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är en brist att

närståendepenning endast kan utges för som mest 60

dagar. Om rätten till närståendepenning förlängdes

skulle enligt utskottets mening flera positiva

effekter uppnås, bl.a. skulle den offentliga vården

avlastas. Utskottet anser att närståendepenning bör

kunna utges för mer än 60 dagar samt att det behövs

en utredning om en sådan förändring i

närståendepenningen. Detta bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande närståendepenning

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf265 och med

avslag på motion 1998/99:Sf226 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Närståendepenning (mom. 6)

Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet

Närståendepenning som börjar med "Kravet i" och

slutar med "motion Sf226" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att anhörigbegreppet fullt ut skall

gälla även homosexuella sambor. Vidare finns det

inte något skäl att från rätt till närståendepenning

under 240 dagar undanta en närstående bara för att

partnern fått sin hivinfektion på annat sätt än via

blod och blodprodukter inom den svenska hälso- och

sjukvården. Enligt utskottets mening bör

närståendepenning under 240 dagar liksom avgiftsfria

sjukvårdsförmåner utges till alla hivsmittade och

deras anhöriga och inte bara till dem som smittats

inom den svenska hälso- och sjukvården. Enligt

utskottet ryms kostnaderna för denna reform inom

socialförsäkringens ram. Om så inte är fallet får

detta prövas i samband med 1999 års vårproposition.

Vad nu anförts bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande närståendepenning

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf226 och med

avslag på motion 1998/99:Sf265 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Arbetsgivares anmälningsskyldighet

enligt sjuklönelagen (mom. 9)

Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Rose-Marie

Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Gustaf von Essen

(m), Göran Lindblad (m), Birgitta Carlsson (c) och

Kenneth Lantz (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet

Arbetsgivares anmälningsskyldighet enligt

sjuklönelagen som börjar med "Det är" och slutar med

"yrkande 5" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är viktigt att minska

antalet uppgifter som arbetsgivare är skyldiga att

lämna till olika myndigheter. Förslaget att avskaffa

arbetsgivarnas skyldighet att lämna uppgift om korta

sjukfall berör emellertid endast arbetsgivare med

färre än 50 anställda. Det går visserligen i rätt

riktning, men är inte tillräckligt långtgående. En

slopad skyldighet att lämna uppgift om kortvariga

sjukfall bör omfatta samtliga arbetsgivare.

Informationen om de korta sjukfallen bör kunna

inhämtas genom de återkommande

arbetskraftsundersökningarna (AKU). Utskottet anser

därför att arbetsgivares anmälningsskyldighet enligt

sjuklönelagen helt bör avskaffas. Detta sker genom

att andra stycket i 12 § SjLL slopas.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande arbetsgivares

anmälningsskyldighet enligt sjuklönelagen

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall

till motionerna 1998/99:Sf266 yrkande 10,

1998/99:Sf267 och 1998/99:N326 yrkande 5 samt

med avslag på motion 1998/99:Sf218 antar

förslaget till lag om ändring i lagen

(1991:1047) om sjuklön såvitt avser 12 § med den

ändringen att andra stycket upphör,

9. Yrkesskadelivränta och samordningsregler

(mom. 14)

Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet

Yrkesskadelivränta och samordningsregler som börjar

med "Utskottet har" och slutar med "och 2" bort ha

följande lydelse:

En person som fått en yrkesskadelivränta utbetald

med ett engångsbelopp kan, genom samordningen av

livränta och pension, komma att få betala mer än han

eller hon fått ut som engångsbelopp. Engångsbeloppet

bestäms utifrån den förväntade medellivslängden. Den

som lever längre än medellivslängden måste dock

fortsätta att betala resten av sitt liv. De

pensionärer som uppbär yrkesskadelivränta och

omfattas av samordningsreglerna i AFL bör enligt

utskottets mening anses ha betalat sin skuld när

avdragen från pensionen motsvarar livräntans

engångsbelopp. De pensionärer som på så sätt redan

nu betalt ursprungsbeloppet bör också anses

skuldfria. Regeringen bör utreda hur lagstiftningen

skall ändras för att ingen skall behöva betala mer

än det som han eller hon fått i engångsbelopp.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande yrkesskadelivränta och

samordningsregler

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf280 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

10. Obetald ATP-avgift (mom. 15)

Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet

Obetald ATP-avgift som börjar med "I det" och slutar

med "motion Sf281" bort ha följande lydelse:

Den som under några år inte har betalat ATP-avgift,

och för de åren saknar ATP-poäng, får lägre

pensionstillskott. Pensionstillskottet beräknas i

dessa fall som om full ATP utgick. Enligt utskottets

mening bör det göras skillnad på om någon avsiktligt

låter bli att betala sociala avgifter eller mer

eller mindre tvingas av kronofogden att begära att

slippa betala avgifter. Den 1 januari 1982 upphörde

en lag som tillät undantag från inbetalning av ATP-

avgifter m.m. En person som innan dess gått i

konkurs omfattas emellertid fortfarande av

lagregelns verkningar på så sätt att

pensionstillskottet minskar. Utskottet anser i

likhet med vad som anförts i motion Sf281 att de

pensionärer som före år 1982 inte kunnat betala sin

ATP-avgift inte skall ha reducerat

pensionstillskott. Regeringen bör återkomma till

riksdagen med ett förslag härom.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande obetald ATP-avgift

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf281 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

11. Inriktningen på familjepolitiken

(mom. 18)

Margit Gennser, Ulf Kristersson, Gustaf von Essen

och Göran Lindblad (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet

Inriktningen på familjepolitiken som börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "yrkande 1" bort ha

följande lydelse:

Dagens familjepolitik är utformad utifrån ett

homogent industrisamhälle där människor i stor

utsträckning levde likartade liv. En familjepolitik

för människor i skiftet mellan det tjugonde och

tjugoförsta århundradet kan inte vila på en idébas

och en verklighetsbild från 193040-talen och 196070-

talens syn på politikens makt. Moderna svenska

familjer vill ta ett större ansvar för sina barn och

kunna kombinera både familje- och yrkesliv, och

många är också hemma. Utskottet anser att familjen

skall värnas, föräldrarollen stärkas och valfriheten

respekteras och öka. Familjen har en lika viktig

roll i dag som den haft i historiskt perspektiv. Väl

fungerande familjer ger trygghet åt den enskilde och

stabilitet åt samhället i stort. Kärnfamiljen är

viktig liksom äktenskapet är viktigt men även andra

familjebildningar och samlevnadsformer som bygger på

frivillighet och långsiktighet. Genom ett

grundavdrag för barn, en skattereduktion för hemnära

tjänster, den lagstadgade rätten till och skyddet

för alternativa barnomsorgsformer, avdragsrätten för

styrkta barnomsorgskostnader och vårdnadsbidrag, tas

enligt utskottet ett stort steg mot en modern

familjepolitik som kännetecknas av ökad rättvisa och

valfrihet.

En viktig grund är enligt utskottet att man skall

kunna leva på sin lön. För att detta skall bli

möjligt krävs bl.a. skatt efter bärkraft och

försörjningsbörda. Med denna grundförutsättning

uppfylld minskar behoven av bidrag. Det fortsatta

stödet till barnomsorgen skall vara neutralt i

förhållande till barnomsorgsform och gå direkt till

föräldrarna. Därmed kan alla föräldrar både välja

grad av förvärvsarbete och inriktning av barnomsorg.

För att öka familjens trygghet är det angeläget att

varje familj kan spara och ha tillgång till eget

grundkapital. Att äga sin bostad är också en

trygghetsfaktor. Den möjligheten skall ges alla i

form av egna hem eller lägenheter.

Utskottet delar således den grundläggande och

principiella syn på familjepolitiken som förs fram i

bl.a. motion Sf214.

Vad utskottet anfört om inriktningen på

familjepolitiken bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande inriktningen på

familjepolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf214 yrkande

5 och 1998/99:A802 yrkandena 6 och 7 samt med

avslag på motionerna 1998/99:Sf228 yrkande 1,

1998/99:Sf255 yrkandena 1, 3, 8 och 9,

1998/99:Sf256 yrkande 1, 1998/99:So309 yrkande

4, 1998/99:So378 yrkande 1, 1998/99:So464

yrkande 15 och 1998/99:A810 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

12. Inriktningen på familjepolitiken

(mom. 18)

Rose-Marie Frebran och Kenneth Lantz (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet

Inriktningen på familjepolitiken som börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "yrkande 1" bort ha

följande lydelse:

Dagens stöd till barnfamiljerna strider enligt

utskottets uppfattning mot viktiga principer som

rättvisa, valmöjligheter och god fördelningspolitik.

Kostnaden för den som själv ordnar sin barnomsorg, i

egen regi eller genom att köpa tjänsten

osubventionerad, blir orimligt stor. Den kraftigt

subventionerade offentliga barnomsorgen innebär i

praktiken att en stor grupp föräldrar gynnas på en

annan grupps bekostnad. Genom att styra alla

resurser till ett fåtal barnomsorgsformer har staten

i praktiken tagit över beslut som familjerna själva

borde fatta.

Utskottet anser att det nuvarande familjepolitiska

systemet har flera brister.

Barnomsorgssubventionerna tillfaller i stor

utsträckning redan resursstarka hushåll.

Föräldrapenningen är lägre ju sämre ekonomisk

situation kvinnan har innan hon får barn och omvänt

högre för redan välavlönade kvinnor. Barnbidraget

utbetalas lika för alla. Endast bostadsbidraget kan

sägas särskilt gynna resurssvaga hushåll.

Vidare är det enligt utskottet en brist att det

familjepolitiska stödet inte medger flera

alternativa barnomsorgsformer. I dag är det bara de

mest välbeställda som kan välja den barnomsorgsform

som passar dem bäst. Med barnens och familjernas

behov som utgångspunkt för familjepolitiken är det

angeläget att alla har möjlighet att välja den

barnomsorgsform som passar de egna förhållandena

bäst. Mot denna bakgrund anser utskottet att

vårdnadsbidraget bör återinföras. Det är en reform

som innebär förbättringar för dem som väljer att

utnyttja det utan att någon annan förlorar på det.

Vårdnadsbidraget medför vidare ökad kostnadsmässig

neutralitet mellan olika barnomsorgsalternativ.

Det viktiga hemarbetet måste enligt utskottet

utföras men signalerna från samhället är att alla

bör förvärvsarbeta heltid, även under t.ex.

småbarnsperioden. Vård och underhåll av maskiner har

ett värde i BNP, medan vård och underhåll av

människor i hemmet inte räknas i skattesammanhang

och inte alls registreras i den ekonomiska

statistiken.

Vad utskottet ovan anfört om inriktningen på

familjepolitiken bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande inriktningen på

familjepolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf255

yrkandena 1, 3, 8 och 9 samt 1998/99:A810

yrkande 1 och med avslag på motionerna

1998/99:Sf214 yrkande 5, 1998/99:Sf228 yrkande

1, 1998/99:Sf256 yrkande 1, 1998/99:So309

yrkande 4, 1998/99:So378 yrkande 1,

1998/99:So464 yrkande 15 samt 1998/99:A802

yrkandena 6 och 7 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

13. Inriktningen på familjepolitiken

(mom. 18)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet

Inriktningen på familjepolitiken som börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "yrkande 1" bort ha

följande lydelse:

Dagens föräldraförsäkring är omgärdad av många

regler som begränsar föräldrarnas valmöjlighet att

själva disponera över sin tid med barnen. Utskottet

anser att föräldrar är mogna att själva bestämma

över sin tid och planera sin egen ekonomi.

En större andel av det familjepolitiska stödet bör

betalas ut direkt till föräldrarna. Stödet skall

vara rättvist, ge valfrihet och stor flexibilitet

och vara lika för alla barn. Utskottet föreslår ett

förnyat familjestöd där stöden till barnfamiljerna

samordnas. För barn i förskoleåldern bör

föräldrapenning, barnbidrag och flerbarnstillägg

slås ihop till ett samlat stöd lika för varje barn

till dess barnet fyllt 6 år. På så sätt ges

grundtrygghet under hela förskoletiden liksom

möjlighet att välja att vara hemma eller betala för

barnomsorg på det sätt som passar familjen bäst. Mot

denna bakgrund anser utskottet att det bör inrättas

ett barnkonto. Vid barnets födelse får föräldrarna

ett fiktivt konto med 250 000 kronor som de kan

disponera genom månadsvisa uttag under barnets

förskoleår. Föräldrarna har möjlighet att välja hur

man vill disponera sin föräldraledighet eller vem

man vill anlita för barnomsorg. Summan på kontot

minskar efterhand som man utnyttjar barnkontot.

Enbart kontots ekonomiska begränsningar avgör hur

föräldraledigheten skall disponeras. Familjestödet

bör vara beskattat och ge rätt till avdrag för

styrkta barnomsorgskostnader upp till en viss nivå.

Utskottet anser vidare att valmöjligheterna när det

gäller alternativ barnomsorg bör ökas genom ett

återinförande av etableringsfriheten för alternativ

barnomsorg. Endast en fri etablering kan säkerställa

alternativ till den kommunala barnomsorgen.

Enligt utskottet är det angeläget att barn har

kontakt med båda sina föräldrar och att också båda

föräldrarna ges möjlighet att ta ut

föräldraledighet. Utskottet anser att

mamma/pappamånaderna bör behållas men att

ersättningen bör höjas till 90 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten. Vidare bör

kontaktdagarna återinföras för att ge föräldrarna

möjlighet att engagera sig i barnets förskola och

skola. Föräldrarna bör ha rätt till två kontaktdagar

per år när barnet är mellan 4 och 12 år.

Vad utskottet ovan anfört om inriktningen på

familjepolitiken bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande inriktningen på

familjepolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf228 yrkande 1

och med avslag på motionerna 1998/99:Sf214

yrkande 5, 1998/99:Sf255 yrkandena 1, 3, 8 och

9, 1998/99:Sf256 yrkande 1, 1998/99:So309

yrkande 4, 1998/99:So378 yrkande 1,

1998/99:So464 yrkande 15, 1998/99:A802 yrkandena

6 och 7 samt 1998/99:A810 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

14. Inriktningen på familjepolitiken

(mom. 18)

Bo Könberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet

Inriktningen på familjepolitiken som börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "yrkande 1" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att familjepolitiken skall främja

såväl valfrihet som jämställdhet mellan kvinnor och

män. Den som väljer att förvärvsarbeta skall ha

ekonomiskt utbyte av detta. Med denna utgångspunkt

bör det familjepolitiska stödet utformas efter

principerna att det skall kunna användas så

flexibelt som möjligt och av båda föräldrarna samt

att det skall löna sig för småbarnsmammor att

arbeta. Samtidigt skall det vara möjligt att minska

sin arbetstid. Valet får inte bara stå mellan att

arbeta heltid eller inte yrkesarbeta alls. Enligt

utskottet bör familjestödet innehålla en utbyggd

barnomsorg över hela landet med reella

valmöjligheter mellan olika omsorgsformer. En

reformerad föräldraförsäkring, småbarnstillägg i

barnbidragssystemet och ett flexibelt stödsystem

till barnomsorgen skulle enligt utskottets mening

uppfylla dessa krav.

Barnens situation påverkas av flera olika

sinsemellan oberoende beslut i riksdag, kommuner och

landsting. Utskottet anser att en utredning behövs

för att se över hur barnen påverkas av alla

sammantagna transaktioner, parallella system, olika

bestämmelser m.m. som berör barnfamiljerna. En sådan

utredning behövs enligt utskottet för att finna en

helhetssyn, minska marginaleffekter och ta bort

onödiga kilar i systemet.

Vad utskottet ovan anfört om inriktningen på

familjepolitiken bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande inriktningen på

familjepolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf256 yrkande

1 och 1998/99:So464 yrkande 15 samt med avslag

på motionerna 1998/99:Sf214 yrkande 5,

1998/99:Sf228 yrkande 1, 1998/99:Sf255 yrkandena

1, 3, 8 och 9, 1998/99:So309 yrkande 4,

1998/99:So378 yrkande 1, 1998/99:A802 yrkandena

6 och 7 samt 1998/99:A810 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

15. Mamma/pappamånaderna (mom. 22)

Bo Könberg (fp) och Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet

Föräldrapenning i anledning av barns födelse som

börjar med "Vad gäller" och slutar med "utrymme för"

bort ha följande lydelse:

Fortfarande råder det stora skillnader mellan hur

mycket tid som kvinnor respektive män använder

tillsammans med sina barn. Det är viktigt att barn

får kontakt med båda sina föräldrar och utskottet

anser att båda föräldrarna bör stimuleras att ta

ansvar för hem och familj. Ett sätt att skapa denna

stimulans är mamma/pappamånaderna. För att dessa

skall uppnå avsedd effekt bör ersättningen vara 90 %

av respektive förälders sjukpenninggrundande

inkomst. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha

följande lydelse:

22. beträffande mamma/pappamånaderna

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf228 yrkande

2 och 1998/99:Sf256 yrkande 2 i denna del samt

med avslag på motionerna 1998/99:Sf251,

1998/99:So309 yrkande 7, 1998/99:So380 yrkande

3, 1998/99:A801 yrkande 3 och 1998/99:A807

yrkande 9 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

16. Återinförande av kontaktdagarna

(mom. 27)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet

Tillfällig föräldrapenning som börjar med "Vad

därefter" och slutar med "och Sf259" bort ha

följande lydelse:

Många föräldrar har i dag svårt att hinna med och

att aktivt medverka i daghem och skolor. Enligt

utskottet är det dock viktigt att stimulera och göra

ett sådant engagemang möjligt. Utskottet anser

därför att det för barn mellan fyra och tolv år bör

införas två kontaktdagar per år. Dessa dagar bör

kunna sparas och användas när som helst under

perioden. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha

följande lydelse:

27. beträffande återinförande av

kontaktdagarna

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf228 yrkande 3

och med avslag på motion 1998/99:Sf259 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

17. Umgängesavdrag och umgängesresor

(mom. 32)

Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet

Umgängesavdrag och umgängesresor som börjar med

"Bestämmelserna om" och slutar med "yrkandena 2-4"

bort ha följande lydelse:

Enligt de nuvarande reglerna för umgängesresor

skall föräldrarna dela på kostnaden för resorna. För

vissa föräldrar kan avståndet mellan bostäderna i

kombination med låga löner innebära att kostnaden

för resorna blir orimligt hög. Utskottet anser att

det är oacceptabelt att föräldrar med låg inkomst

inte skall kunna träffa sina barn. En

umgängesförälder bör därför ha rätt till två

behovsprövade umgängesresor per månad.

Tidigare kunde den förälder som behövde stöd för

resor till och från barnen söka ekonomiskt bistånd

och, om det inte bifölls, överklaga beslutet. Detta

är inte längre möjligt.

När det gäller umgängesavdrag har umgängesföräldern

rätt att tillgodoräkna sig avdrag för ett helt dygn

under förutsättning att barnet vistats hos

umgängesföräldern minst sex dagar i månaden.

Utskottet ställer sig tveksamt till om detta är

realistiskt. De flesta föräldrar har reglerat

umgänget så att barnen vistas hos umgängesföräldern

varannan helg med möjlighet till umgänge mitt i

veckorna. Om t.ex. en pappa två helger i månaden

hämtar barnet på daghemmet kl. 17.00 fredag

eftermiddag och lämnar det kl. 17.00 på söndag får

han i dag inte tillgodoräkna sig umgängesavdrag för

mer än ett dygn. Reglerna bör enligt utskottets

mening ändras så att man övergår till 24-timmars

beräkning av dygnet i stället för

kalenderdygnsberäkning.

Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha

följande lydelse:

32. beträffande umgängesavdrag och

umgängesresor

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf277 yrkandena

2-4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Moderaternas anslagsförslag (mom. 5, 11

och 20)

Margit Gennser, Ulf Kristersson, Gustaf von Essen

och Göran Lindblad (alla m) anför:

I riksdagen finns en majoritet bestående av

socialdemokrater, vänsterpartister och

miljöpartister för förslagen i budgetpropositionen

(prop. 1998/99:1) beträffande ekonomiska ramar för

de olika utgiftsområdena samt beräkningen av statens

inkomster avseende 1999 i den statliga budgeten.

Samma majoritet har också uttalat sitt stöd för

beräkningen av det offentliga utgiftstaket samt

förslagen om preliminära utgiftstak för åren 2000

och 2001.

Moderata samlingspartiet har i parti- och

kommittémotioner förordat en annan inriktning av den

ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra

förslag syftar till att skapa förutsättningar för

ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande

Sverige. Genom en större enskild sektor och ett

starkare civilt samhälle kan både företag och

människor växa. Massarbetslösheten kan steg för steg

pressas tillbaka samtidigt som den sociala

tryggheten också i andra bemärkelser kan öka genom

att hushållen får en större ekonomisk

självständighet.

Vi har föreslagit en långtgående växling från

subventioner och bidrag till omfattande

skattesänkningar för alla, främst låg- och

medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi om de

människor som är i störst behov av gemensamma

insatser och som har små eller inga möjligheter att

påverka sin egen situation. Vi slår också fast att

det allmänna skall tillföras resurser för att på ett

tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter

som måste vara gemensamma.

Då riksdagens majoritet har en annan inriktning av

politiken redovisar vi i detta särskilda yttrande

den del av vår politik som rör utgiftsområdena 10,

11 och 12.

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid

sjukdom och handikapp

Moderaterna anser att utgiftsområde 10 bör minskas

med 11 181 miljoner kronor för år 1999 jämfört med

regeringens förslag.

A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 1

på sammanlagt 7 830 miljoner kronor.

Den kraftiga ökningen av sjukpenningkostnaderna

under innevarande budgetår - en ökning som tycks

fortsätta under kommande budgetperiod - är enligt

vår uppfattning synnerligen allvarlig. Genomförda

"återställare", bl.a. i form av höjd ersättningsnivå

inom sjukförsäkringen, har säkerligen bidragit till

denna utveckling och kan förvärra de framtida

effekterna.

Vi har bl.a. med hänsyn till detta tidigare

föreslagit att ersättningsnivån sänks till 75 % av

den sjukpenninggrundande inkomsten. Som framgår

upprepar vi detta krav även nu.

De föreslagna besparingarna har som mål att

ytterligare betona arbetslinjen i

socialförsäkringen. Förslagen skall också ses mot

bakgrund av de i annat sammanhang föreslagna

skattesänkningarna för låg- och medelinkomsttagare.

Enligt vår uppfattning finns det stora ekonomiska

fördelar med finansiell samordning mellan

socialförsäkringen, hälso- och sjukvården,

kommunerna och länsarbetsnämnden, vilket avspeglas i

vårt ramförslag. Vi anser därför att FINSAM-modellen

bör införas i hela landet fr.o.m. den 1 juli 1999

och att detta tydligare skall markeras i

lagstiftningen.

Besparingarna i övrigt uppnås genom att

kompensationsnivån i sjukpenningförsäkringen sänks

till 75 % av sjukpenninggrundande inkomst fr.o.m.

den 1 januari 1999 samt att den sjukpenninggrundande

inkomsten beräknas på de senaste 24 månadernas

inkomst och räknas upp med basbeloppet i stället för

med löneutvecklingen. Vidare bör ytterligare en

karensdag införas i sjukpenningförsäkringen. Dock

bör personer med fler än en arbetsgivare samt

skiftarbetare kompenseras för den extra karensdagen.

Vidare anser vi att kostnaderna för fusk och

överutnyttjande kan minskas genom ökad kontroll av

sjukpenningförsäkringen. Besparingar uppnås också

genom att personskador till följd av trafikolyckor

förs över till trafikskadeförsäkringen. Vi anser att

en överföring av sådana sjukfall till

trafikförsäkringen ger en direkt koppling mellan

premie och skadeutfall och medför dessutom att

rehabilitering får högsta prioritet. Ökade premier

bör kompenseras med skattesänkningar.

Vi anser också att Kilens verksamhet för

läkemedelsberoende personer är viktig och att en

neddragning av den kan få negativa konsekvenser

genom ökade kostnader för sjukskrivningar och

förtidspensioner. Enligt vår uppfattning är det av

nationellt intresse att Kilens verksamhet får

fortsätta.

A 2 Förtidspensioner och A 3 Förtidspensioner:

statlig ålderspensionsavgift

Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 2

på sammanlagt 2 990 miljoner kronor. Som en

konsekvens av neddragningen av anslaget A 2 uppstår

besparingar med 281 miljoner kronor inom anslaget

A 3.

Vi anser att nödvändiga besparingar kan göras genom

en ökad kontroll av förtidspensioner.

A 5 Arbetsskadeersättningar och A 6

Arbetsskadeersättningar: statlig ålders-

pensionsavgift

Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 5

på sammanlagt 220,8 miljoner kronor. Som en

konsekvens av neddragningen av anslaget A 5 uppstår

besparingar inom anslaget A 6 med 50,1 miljoner

kronor.

Vi anser att arbetsskadeförsäkringen helt skall

lyftas ut ur den offentliga försäkringen och att

sjukskrivningar som beror på trafikolyckor skall

föras till trafikskadeförsäkringen. Den nuvarande

arbetsskadeförsäkringen bör enligt vår uppfattning

fr.o.m. den 1 juli 1999 ersättas med en obligatorisk

arbetsskadeförsäkring som tecknas av arbetsgivaren.

Försäkringen skall finansieras med enhetliga

avgifter som dock bör differentieras utifrån

företagens kostnader för arbetsskador och

sjukfrånvaro.

B 1 Riksförsäkringsverket

Moderaterna föreslår en utgiftsökning inom anslaget

B 1 på sammanlagt 200 miljoner kronor.

Med hänsyn dels till ökade insatser för

rehabilitering och samordning, dels till den

arbetsbörda som försäkringskassorna har anser vi att

socialförsäkringsadministrationen bör få ytterligare

medel.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid

ålderdom

Moderaterna konstaterar att regeringen föreslår ett

antal förbättringar för pensionärerna. Det gäller

höjningen av bostadstillägget från 85 % till 90 %

och en full uppräkning av pensionerna redan från den

1 januari 1999. Den ryckighet som kännetecknar

regeringens politik bör dock påpekas i detta

sammanhang.

Moderaterna anser att inkomstprövningen av

änkepensionerna som infördes den 1 april 1997 är

stötande. Inkomstprövningen måste upphöra och

nivåerna återställas till vad som gällde före den 1

april 1997. Vidare bör omställningspensionen

förlängas från sex till tolv månader. Moderaterna

står också fast vid kravet på att fritidsfastighet

inte skall räknas med i inkomsten vid beräkningen av

bostadstillägget.

Moderaterna anser att utgiftsområde 11 bör

tillföras ytterligare 1 233 miljoner kronor. Av

dessa medel bör anslaget A 2 Efterlevandepensioner

till vuxna tillföras 1 118 miljoner kronor och

anslaget A 3 Bostadstillägg till pensionärer

tillföras 115 miljoner kronor utöver vad regeringen

föreslagit.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för

familjer och barn

Moderaterna anser att utgiftsområde 12 bör tillföras

ytterligare 460 miljoner kronor för budgetåret 1999.

A 1 Allmänna barnbidrag

Moderaterna motsätter sig de aviserade höjningarna

av barnbidraget åren 2000 och 2001. Vi anser i

stället att ett grundavdrag på 10 000 kr per barn

och år skall införas vid den kommunala beskattningen

fr.o.m. den 1 januari 1999. Vi accepterar dock att

flerbarnstillägget höjs på sätt regeringen aviserat.

A 2 Föräldraförsäkringen

Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 2

på 2 010,9 miljoner kronor.

Besparingarna uppnås genom att kompensationsnivån i

föräldraförsäkringen sänks till 75 % fr.o.m. den 1

januari 1999 och att föräldrapenningen i likhet med

sjukpenningen beräknas på ett genomsnitt av de

senaste 24 månadernas inkomst och räknas upp med

basbeloppet i stället för med löneutvecklingen.

Havandeskapspenningen skall vidare samordnas med

sjukpenningförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1999

samtidigt som lagstiftningen bör tydliggöras vad

avser möjligheten att använda föräldraförsäkringen

mer flexibelt än som görs i dag.

Vidare anser vi att ett vårdnadsbidrag skall

införas och rätt till avdrag för styrkta

barnomsorgskostnader medges. På så sätt skapas

rättvisa mellan alla barnfamiljer och möjliggörs för

alla att välja den omsorg som bäst passar den egna

familjen. För detta ändamål bör ett nytt anslag

tillskapas och riksdagen bör anvisa 2,4 miljarder

kronor för budgetåret 1999.

2. Kristdemokraternas anslagsförslag (mom.

5, 11 och 20)

Rose-Marie Frebran och Kenneth Lantz (båda kd)

anför:

En riksdagsmajoritet bestående av

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet

står bakom förslaget i budgetpropositionen (prop.

1998/99:1) vad gäller ekonomiska ramar för de olika

utgiftsområdena. Samma gäller för beräkningen av

statens inkomster för år 1999 i den statliga

budgeten. Stödet för beräkningen av det offentliga

utgiftstaket samt förslagen om preliminära

utgiftstak för åren 2000 och 2001 är också uttalade

av riksdagens majoritetspartier.

Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner

förordat en annan lösning av den ekonomiska

politiken och budgetpolitiken. Våra förslag syftar

till tillväxt, valfrihet, en marknadsekonomi som är

byggd på en god etisk och ekologisk grund och som

tar hänsyn till varje människas unika värde. Vi vill

minimera arbetslösheten samtidigt som hushållen

skall få större ekonomisk självständighet. Vi har

föreslagit långtgående skattesänkningar för låg- och

medelinkomsttagare.

Då riksdagens majoritet har en annan inriktning av

politiken redovisar vi i detta särskilda yttrande

den del av vår politik som rör utgiftsområdena 10,

11 och 12.

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid

sjukdom och handikapp

Kristdemokraterna anser att utgiftsområde 10 bör

minskas med 7 940 miljoner kronor för budgetåret

1999 jämfört med regeringens förslag.

A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget

A 1 på sammanlagt 6 400 miljoner kronor.

De av Kristdemokraterna föreslagna besparingarna

uppnås genom införandet av ytterligare en karensdag

i sjukförsäkringen med bibehållet högkostnadsskydd

och genom en ny beräkningsgrund för

sjukpenninggrundande inkomst. Vi anser att

sjukpenninggrundande inkomst bör beräknas på

snittinkomsten under de senaste två åren samt att

skattepliktiga förmåner och semesterersättning skall

vara sjukpenninggrundande. Vår uppfattning är att

utgångspunkten i alla former av rehabilitering skall

vara ett organiserat samarbete mellan kommunerna,

hälso- och sjukvården, försäkringskassorna och

arbetsförmedlingarna. Vi anser därför att samverkan

av FINSAM-modell bör införas i hela landet.

En ökad satsning på rehabilitering är nödvändig.

Genom att anslå ytterligare 200 miljoner kronor till

rehabilitering kan kostnaderna för sjukpenning

minskas med totalt 800 miljoner kronor.

Enligt vår uppfattning bör vidare samtliga

personskadekostnader i samband med trafikolyckor

föras över till trafikskadeförsäkringen. En sådan

ordning skulle leda till att samhällets kostnader

minskar med 3,8 miljarder kronor. Samtidigt bör

trafikanterna kompenseras för ökade premier genom

sänkt fordonsskatt.

Vi anser också att det bör skapas förutsättningar

för Kilen-Konsumentinstitutet Läkemedel och Hälsa

att överleva. Enligt vår uppfattning behöver Kilen

en långsiktigt tryggad ekonomisk situation och

staten bör därför bidra med en del av resurserna.

A 2 Förtidspensioner och A 3 Förtidspensioner:

statlig ålderspensionsavgift

Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget

A 2 på sammanlagt 1 550 miljoner kronor. Som en

konsekvens av neddragningen av anslaget A 2 uppstår

besparingar med 290 miljoner kronor inom anslaget

A 3.

Vi anser att de av oss föreslagna förbättringarna

av resurserna till rehabilitering leder till

minskade kostnader för förtidspension med totalt 1

250 miljoner kronor.

B 2 Allmänna försäkringskassor

Kristdemokraterna föreslår en utgiftsökning inom

anslaget B 2 på sammanlagt 300 miljoner kronor.

Om socialförsäkringen skall kunna garantera

effektivitet, rättssäkerhet och kompetens vid

ärendebehandlingen måste mer resurser tillföras

försäkringskassorna. Vi anser att behovet av

personella resurser och ett ökande behov av

kompetensutveckling måste tillgodoses. Annars

riskerar försäkringskassornas arbetssituation att

leda till beslut på ofullständiga eller felaktiga

grunder och fusk och missbruk som inte upptäcks på

grund av bristande kontroll.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid

ålderdom

Kristdemokraterna noterar att regeringen nu

tillmötesgår kravet om att reduceringen av

basbeloppet vid beräkning av pensioner skall

upphöra. Kristdemokraterna har tidigare föreslagit

att detta skulle gälla redan från och med

innevarande år.

Kristdemokraterna anser att pensionstillskottet bör

höjas med 200 kr per månad för de sämst ställda

pensionärerna. Detta skulle ge en drägligare

tillvaro för ca 300 000 människor. Anslaget A 1 bör

för detta tillföras ytterligare 810 miljoner kronor.

Kristdemokraterna säger fortsatt nej till

inkomstprövningen av änkepensionerna och

förkortningen av omställningspensionen. Ytterligare

595 miljoner kronor bör därför läggas till anslaget

för efterlevandepensioner till vuxna. Förslaget om

att höja bostadstillägget avvisar Kristdemokraterna.

I stället föreslås, som angetts ovan, ett höjt

pensionstillskott. Det ger en jämnare fördelning och

kommer den grupp som har de lägsta inkomsterna till

del.

Kristdemokraterna står fast vid sitt krav på att

fritidsfastigheter inte skall behöva tas med som

inkomst vid beräkningen av bostadstillägget till

pensionärer. Anslaget A 3 Bostadstillägg till

pensionärer bör således minskas med 525 miljoner

kronor.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för

familjer och barn

Kristdemokraterna anser att utgiftsområde 12 bör tillföras

ytterligare 2 528 miljoner kronor för budgetåret

1999.

A 1 Allmänna barnbidrag

Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget

A 1 på sammanlagt 1 051 miljoner kronor.

De av oss föreslagna besparingarna innefattar en

sänkning av barnbidragen till 700 kr per barn och

månad. De frigjorda resurserna skall överföras till

den barnrelaterade delen av bostadsbidraget. På

detta sätt kommer pengarna de familjer med sämst

ekonomi bäst till del.

A 2 Föräldraförsäkringen

Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget

A 2 på sammanlagt 697 miljoner kronor.

Vi anser att beräkningsgrunden för

sjukpenninggrundande inkomst skall utgöras av

snittinkomsten under de senaste två åren samt att

skattepliktiga förmåner och semesterersättning skall

ingå i beräkningsunderlaget. Vi anser också att

garantidagarna skall slopas, att garantibeloppet

skall höjas till 120 kr per dag och att två

kontaktdagar per år för barn upp till 12 år skall

återinföras.

Vidare anser vi att riksdagen skall besluta att

till ett nytt anslag Vårdnadsbidrag anvisa 4

miljarder kronor budgetåret 1999. Vårdnadsbidraget

skall kunna användas för att betala barnomsorg eller

för att möjliggöra för någon av föräldrarna att

stanna hemma. Vårdnadsbidraget skall vara

skattepliktigt och avdragsgillt för kostnader upp

till bidragsbeloppet. Alla föräldrar skall vara

berättigade till ett vårdnadsbidrag på 10 % av

basbeloppet per månad och barn som fyllt ett men

inte tre år. Med ett sådant bidrag skapas valfrihet,

ökad flexibilitet och ökad rättvisa mellan olika

barnfamiljer.

A 3 Underhållsstöd

Kristdemokraterna föreslår en utgiftsökning inom

anslaget A 3 på 250 miljoner kronor.

Vi anser att regeringens besparingar på

underhållsstödet har fått orimliga konsekvenser. I

det förslag som låg till grund för propositionen om

underhållsstöd föreslogs ett grundavdrag på 48 000

kronor. Regeringen valde dock att sänka detta avdrag

till 24 000 kronor. Det stora antalet anstånd liksom

de många fordringsanspråk som överlämnats till

kronofogdemyndigheten tyder på att denna sänkning av

grundavdraget var olycklig. Vi anser därför att

grundavdraget skall höjas till 48 000 kr.

A 4 Bidrag till kostnader för internationella

adoptioner

Kristdemokraterna föreslår en utgiftsökning inom

anslaget A 4 på 26 miljoner kronor.

En genomsnittlig kostnad för en internationell

adoption är i dag ca 91 000 kr per barn. Då bidraget

är 24 000 kr per barn täcker detta således endast

drygt en fjärdedel av kostnaderna. Vi vill därför

höja detta bidrag till 50 000 kr per barn.

3. Centerpartiets anslagsförslag (mom. 5,

11 och 20)

Birgitta Carlsson (c) anför:

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid

sjukdom och handikapp

A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Centerpartiet föreslår besparingar inom anslaget A 1

på sammanlagt 685 miljoner kronor.

Vi anser att förändringar bör göras i beräkningen

av den sjukpenninggrundande inkomsten i enlighet med

de förslag som presenterats i kommittébetänkandet

Förmån efter inkomst (SOU 1997:85). Förslagen

innebär att kvalifikationsvillkoren för

sjukpenninggrundande inkomst ändras och

löneanpassningen slopas.

Vi är också av den uppfattningen att det bör skapas

förutsättningar för Kilen-Konsumentinstitutet

Läkemedel och Hälsa att överleva. Kilen behöver en

långsiktigt tryggad ekonomisk situation och staten

bör därför bidra med en del av resurserna.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid

ålderdom

Centerpartiet vill höja pensionstillskottet med

2 500 kronor per år. Detta gynnar de pensionärer som

har låg pension, främst kvinnor. Samtidigt avvisar

Centerpartiet regeringens förslag om att höja

kompensationsgraden i bostadstillägget för

pensionärer från 85 % till 90 %. Centerpartiet

föreslår även omfattande förändringar i BTP-

systemet. Dessa förslag tillsammans med ett förslag

om att folkpension till samboende skall utges med

belopp som till gifta innebär en besparing inom

utgiftsområdet på 525 miljoner kronor för år 1999.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för

familjer och barn

A 2 Föräldraförsäkringen

Centerpartiet föreslår besparingar inom anslaget A 2

på sammanlagt 345 miljoner kronor.

Vårt förslag inom utgiftsområde 10 att förändringar

bör göras i beräkningen av den sjukpenninggrundande

inkomsten påverkar även föräldrapenningen och

anslaget A 2. Vi förordar att

kvalifikationsvillkoren för sjukpenninggrundande

inkomst ändras och att löneanpassningen slopas.

4. Folkpartiets anslagsförslag (mom. 5, 11

och 20)

Bo Könberg (fp) anför:

Folkpartiet liberalernas förslag till budget för år

1999 innebär i sina huvuddrag sänkta skatter för

fler jobb genom ökat företagande och höjd tillväxt

med utgiftsökningar framför allt när det gäller vård

och omsorg, men även för utbildning, bistånd, miljö

och rättssäkerhet.

Då riksdagens majoritet har en annan inriktning av

politiken redovisar vi i detta särskilda yttrande

den del av vår politik som rör utgiftsområdena 10,

11 och 12.

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid

sjukdom och handikapp

A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Folkpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget

A 1 på sammanlagt 50 miljoner kronor.

Folkpartiet anser att en väsentlig förbättring bör

göras av närståendepenningen och den därtill

kopplade rätten till ledighet för vård av en svårt

sjuk person. Antalet dagar bör enligt vår mening

fördubblas fr.o.m. den 1 januari 1999. En sådan

åtgärd ger både humanitära och ekonomiska vinster

och innebär en minskad belastning på vårdplatser

inom landstingen. Enligt Folkpartiets mening bör

vidare samverkan av FINSAM-modell införas i hela

landet. Därmed kan försäkringspengar aktiveras i

syfte att förkorta vårdköer och förbättra

rehabiliteringen, dvs. sjukförsäkringsmedel bör

användas för att operera bort vårdköer. Eftersom

missbruk och fusk undergräver stödet för den

generella välfärden är det avgörande för systemens

fortsatta legitimitet att fusk och missbruk beivras.

Vi anser vidare att det arbete som utförs av Kilen-

Konsumentinstitutet Läkemedel och Hälsa är

nationellt och att staten därför bör bidra med medel

till verksamheten.

A 2 Förtidspensioner

Folkpartiet föreslår besparingar inom anslaget A 2

på sammanlagt 1 000 miljoner kronor.

Besparingarna uppnås enligt vår mening genom att

tilldela försäkringskassorna 50 miljoner kronor för

kampen mot fusk och överutnyttjande. Därmed kan

kostnaderna för förtidspensioner minska.

B 2 Allmänna försäkringskassor

Folkpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget

B 2 på sammanlagt 50 miljoner kronor.

Enligt Folkpartiets mening är det avgörande för

socialförsäkringssystemets legitimitet att fusk

beivras. Av det skälet bör försäkringskassorna

tillföras ytterligare 50 miljoner kronor för att

motverka fusk och överutnyttjande av

socialförsäkringen.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid

ålderdom

Folkpartiet föreslår utgiftsökningar inom

utgiftsområdet på totalt 760 miljoner kronor.

Anslaget A 2 Efterlevandepensioner till vuxna skall

således tillföras ytterligare 700 miljoner kronor

för att täcka en återgång till tolv månaders

omställningspension och för att inkomstprövningen av

änkepensionerna skall kunna upphöra. Vidare anser

Folkpartiet att fritidsfastigheter inte bör tas med

i inkomsten vid beräkningen av bostadstillägg till

pensionärer. För detta beräknas 60 miljoner kronor

ytterligare för bostadstillägg till pensionärer.

Folkpartiet har konsekvent motsatt sig dessa

försämringar.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för

familjer och barn

A 1 Barnbidrag

Folkpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget

A 1 på sammanlagt 3 000 miljoner kronor.

Vi anser att barnbidragen bör höjas redan fr.o.m.

den 1 januari 1999 och avsätter medel härför. På

sikt anser vi att det bör införas ett

småbarnstillägg. Fullt utbyggt blir stödet enligt

Folkpartiets modell ca 2 000 kr per månad för barn

mellan ett och tre år.

A 2 Föräldraförsäkringen

Folkpartiet föreslår en besparing inom anslaget A 2

på sammanlagt 230 miljoner kronor.

Vi anser att fusk och överutnyttjande av

försäkringen kan minska genom att försäkringskassan

tillförs 50 miljoner kronor för fuskbekämpning.

Vidare anser vi att ersättningen för

mamma/pappamånaderna skall vara 90 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten. Genom en sådan

höjning stimuleras männen att ta ut sin pappamånad.

Samtidigt vill vi slopa ersättningsrätten för de 90

dagar som ersätts enbart på garantinivån, 60 kr per

dag.

A 3 Underhållsstöd

Folkpartiet föreslår en besparing inom anslaget A 3

på sammanlagt 30 miljoner kronor.

Vi anser att fusk och överutnyttjande av

försäkringen kan minska genom att försäkringskassan

tillförs 50 miljoner kronor för fuskbekämpning. På

så sätt uppnås den nämnda besparingen.

5. Anslag för budgetåren 2000 och 2001

(mom. 8, 17 och 35)

Kerstin-Maria Stalín (mp) anför:

Utgiftsområde 10

Vi anser att besparingar kan uppnås genom införandet av ett

s.k. brutet tak i sjuk- och föräldraförsäkringarna

samt i arbetslöshetsförsäkringen, dvs. att nivån

bestäms till 85 % på inkomster upp till 4,2

basbelopp och till 40 % på inkomster däröver.

Dessutom anser vi att det övre taket för ersättning

i sjuk- och föräldraförsäkringarna skall sänkas till

6,5 basbelopp. Sammantaget ger detta besparingar på

anslaget A 1 om 950 miljoner kronor.

Vi förordar vidare en grön skatteväxling vilket

leder till minskad skatt på arbete och höjd skatt på

energi och råvaror. Detta leder i sin tur till att

basbeloppet kan beräknas öka med 0,5 % vilket i sin

tur påverkar anslaget A 2, som beräknas öka med 195

miljoner kronor budgetåret 2001.

Utgiftsområde 11

Med anledning av Miljöpartiets förslag till skatteväxling bör

anslaget A 1 Ålderspensioner tillföras ytterligare

medel budgetåret 2001. Miljöpartiet anser vidare att

anslaget A 3 Efterlevandepensioner till vuxna bör,

med hänsyn till eventuella justeringar av

inkomstprövningen av änkepensionerna, beräknas till

ett högre belopp än vad regeringen föreslagit för

budgetåren 2000 och 2001.

Utgiftsområde 12

Garantinivån i föräldraförsäkringen bör enligt vår uppfattning

höjas till 180 kr per dag, vilket vi finansierar med

att avskaffa de 90 dagarna med garantibelopp.

I fråga om underhållsstöd anser vi att man i högre

utsträckning än i dag skall kunna göra avdrag för

resor till och från umgänge med barnen. Vi vill

därför öka anslaget till underhållsstöd med 50

miljoner kronor fr.o.m. år 2000.

6. Mål inom utgiftsområde 10 (mom. 1)

Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anför:

Vänsterpartiet anser det nödvändigt att för

framtiden se över och förbättra trygghetssystemen.

Det framtida socialpolitiska systemet skall enligt

vår mening vara omfördelande för att minska

inkomstklyftor. Det skall vidare bidra till ökad

jämställdhet, vara stabilt och omfatta alla. Vi

anser också att det är viktigt att slå vakt om

inkomstbortfallsprincipen så att man inte via

förändringar i systemet hamnar i ett system med

grundskydd. Vi vill framhålla att besparingar inom

offentlig sektor slår hårdast mot kvinnor och att

detta är oacceptabelt från jämställdhetssynpunkt.

Alltfler ungdomar och en stor grupp kvinnor har

atypiska anställningsförhållanden i form av

vikariat, projektanställningar m.m. Så som

kvalificeringsreglerna ser ut i dag innebär detta

att alltfler ställs utanför trygghetssystemen. Vi

menar därför att det krävs en översyn av

kvalificeringsreglerna i socialförsäkringssystemen

som tar sikte på att även de som arbetar i

visstidsanställningar kan kvalificera sig till

pensionsgrundande socialförsäkringar.

7. Jämställdhetsperspektiv på

socialförsäkringarna (mom. 3)

Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anför:

Vänsterpartiet anser att en viktig metod i

jämställdhetsarbetet är att i alla politiska

analyser, mål och beslut införa ett

jämställdhetsperspektiv. Ett sådant perspektiv

uppnås bland annat genom könsuppdelad statistik och

att konsekvenserna av alla förslag analyseras i ett

jämställdhetsperspektiv. I de delar av

budgetpropositionen som berör socialförsäkringen

finns det emellertid i detta avseende bitvis stora

brister. För att ge ett exempel så beskrivs

utgiftsutvecklingen inom Utgiftsområde 10 Ekonomisk

trygghet vid sjukdom och handikapp i könsneutrala

termer. Här borde regeringen ha diskuterat vad

Riksförsäkringsverket redovisat, nämligen att: "Då

kvinnor har ett högre sjukpenningtal och även en

genomsnittligt lägre sjukpenninggrundande inkomst än

män torde de senaste årens förändringar av

sjukpenningreglerna innebära större försämringar för

kvinnor än för män." Vänsterpartiet anser således

att i ett jämställdhetsperspektiv behöver

regeringens beskrivning och analys av

socialförsäkringsområdet utvecklas betydligt.

8. Efterlevandepensioner (mom. 12)

Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anför:

På hösten 1996 beslutade en majoritet bestående av

socialdemokrater och centerpartister att

änkepensionens folkpensionsdel skulle behovsprövas.

Vänsterpartiet har ända sedan förslaget lades fram

sagt nej till behovsprövningen. Den är en grundstöt

till tilliten och förtroendet för våra generella och

obligatoriska socialförsäkringar. De avlidna makarna

har redan en gång avstått löneutrymme och betalt in

för att deras efterlevande skall få en ersättning

för inkomstbortfallet. Behovsprövningen riktar sig

dessutom ensidigt mot kvinnor. Vänsterpartiet anser

fortfarande att behovsprövningen är orättfärdig och

beklagar att det inte gått att nå enighet i denna

fråga i utskottet.

Utskottet har på utskottsmötet den 3 december 1998

slutjusterat ett betänkande gällande utgiftsområde

11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom och då i två steg

avslagit de motioner som berör änkepensionen. Tre

motioner skulle inneburit en höjning av budgettaket

(m, fp, kd) vilket riksdagen i ett beslut den 2

december 1998 avslagit. Två av motionerna (c och mp)

vill ha andra lösningar.

När änkepensionen avskaffades utformades

övergångsreglerna så att de skulle tillgodose

behovet av skydd för äldre kvinnor. Behovsprövningen

slår hårdast mot de änkor som under lång tid arbetat

i hemmet - den grupp som övergångsreglerna skulle

skydda. En undersökning visar att endast 1 % av

änkorna tjänar över 22 700 kronor i månaden medan

44 % tjänar kring 7 700 kronor i månaden på sitt

förvärvsarbete. Eftersom behovsprövningen sker på

samma sätt som i BTP gäller i princip samma

inkomstbegrepp. Det innebär att ATP, tjänstepension,

avkastning av kapital och näringsverksamhet skall

läggas till inkomsten av förvärvsarbete. Detta är en

av anledningarna till att behovsprövningen drabbar

flest låginkomsttagare. Vänsterpartiet anser därför

att det måste göras en översyn av det inkomstbegrepp

som ligger till grund för behovsprövningen.

Regeringen har nu aviserat en proposition till

våren 1999 om den nya efterlevandepensionen som ska

träda i kraft den 1 januari 2001. I den utredning

som kommer att ligga till grund för propositionen

anges att änkepensionen enligt övergångsreglerna

måste anpassas till det nya pensionssystemet, dvs.

folkpensionsdelen görs om till en garantipension som

kommer att trappas av mot ATP-delen i änkepensionen.

Detta strider enligt Vänsterpartiets uppfattning mot

artikel 119 om lika lön i Romfördraget. Enligt

utredningsförslaget kommer anpassningen av

änkepensionerna enligt övergångsreglerna till det

reformerade pensionssystemet att innebära

ytterligare försämringar för de änkor som omfattas

av övergångsreglerna.

Detta är inte acceptabelt och Vänsterpartiet anser

därför att regeringen bör pröva utredningens förslag

om garantipensionens avtrappning mot änkepensionens

ATP-del mot artikel 119 om lika lön i Romfördraget

innan det föreläggs riksdagen.

9. Efterlevandepensioner (mom. 12)

Birgitta Carlsson (c) anför:

Änkepensionen infördes i en tid då det var ovanligt

att kvinnor förvärvsarbetade och mannen oftast var

ensam familjeförsörjare. När inkomstprövningen av

änkepensionerna infördes angavs att änkor med låga

inkomster inte skulle drabbas. Uppföljningen av

förändringen tyder på att kvinnor med egen hög

inkomst drabbats medan de med låg egen inkomst har

skyddats. Centerpartiet anser att det behövs en

översyn av vilka konsekvenser de nya änkepensionerna

har medfört för olika grupper. Minskningen av

folkpensionsdelen i änkepensionen leder emellertid

till ekonomiska svårigheter, särskilt för unga

familjer. Centerpartiet anser därför att kvinnor med

barn under 18 år inte bör beröras av

inkomstprövningen.

Den som mist sin maka eller make går igenom en

mycket svår tid. Denna plötsliga förändring av

livssituationen kräver en längre omställningstid än

sex månader. Centerpartiet anser att det behövs en

utredning om förutsättningarna att förlänga

omställningspensionen till tolv månader.

10. Efterlevandepensioner (mom. 12)

Kerstin-Maria Stalín (mp) anför:

Miljöpartiet anser att det är väsentligt att

utvärdera konsekvenserna av inkomstprövningen av

änkepensionerna som infördes den 1 april 1997.

Utvärderingen bör omfatta vilka konsekvenser

inkomstprövningen fått för enskilda individer. Vissa

ändringar kan behöva göras, t.ex att

bostadsfastighet inte skall räknas in i inkomsten.

11. Inriktningen på familjepolitiken (mom.

18)

Kerstin-Maria Stalín (mp) anför:

Barnfamiljerna tillhör enligt Miljöpartiets

uppfattning generellt sett de stora förlorarna under

de senaste åren. Det gäller framför allt

låginkomstfamiljerna. En framtida barnbidragsreform

bör styras av principer som ger en bättre

fördelningseffekt. Enligt utskottets mening är ett

höjt och beskattat barnbidrag en bra ordning för att

åstadkomma detta.

Den kategori som drabbas hårdast när de ekonomiska

klyftorna i samhället ökar är utan tvekan barnen.

Barn som växer upp i en familjesituation med

ekonomisk och social stress blir alltfler. Mot

bakgrund härav anser vi att en ny

låginkomstutredning behövs.

12. Det låga barnafödandet (mom. 19)

Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Carlinge

Wisberg (v) och Kenneth Lantz (kd) anför:

Sedan år 1990 har i Sverige kvinnors benägenhet att

få första barnet, dvs. andelen kvinnor som

överhuvudtaget föder något barn, minskat med 34 %.

Kvinnor i Sverige föder i dag i genomsnitt drygt 1,5

barn. Det är färre än någonsin tidigare.

Födelsetalen är dessutom sjunkande. Det minskade

födandet kan till en tredjedel förklaras med att

fler kvinnor studerar. Detta, i kombination med att

en del kvinnor under 1990-talets kärva ekonomiska

utveckling verkar ha väntat med att skaffa barn, kan

snart resultera i en rejäl uppgång i barnafödandet.

Det verkar dock osannolikt att ett sådant ökat

barnafödande fullt ut skulle kunna kompensera den

tidigare nedgången. Risken är alltså stor att

barnafödandet planar ut på en låg nivå. Det låga

barnafödandet är ett allvarligt samhällsproblem med

effekter för bl.a. den samlade ekonomin. Ett

fortsatt lågt barnafödande resulterar i att allt

färre arbetande skall försörja alltfler pensionärer.

Den oroande utvecklingen borde leda till en

omfattande debatt om orsakerna till det låga

barnafödandet, vilka konsekvenser detta kommer att

få samt vilka åtgärder som måste vidtas. Vi anser

att regeringen bör tillsätta en utredning som

kartlägger orsaker och konsekvenser samt föreslår

åtgärder.

13. Barnbidrag m.m. (mom. 21)

Rose-Marie Frebran och Kenneth Lantz (båda kd)

anför:

Samhället bör i större utsträckning stödja de

barnfamiljer som bäst behöver stödet.

Kristdemokraterna vill därför sätta det allmänna

barnbidraget till 700 kronor per barn och månad. Det

innebär en sänkning med 50 kronor per månad. Syftet

är att skapa en bättre fördelningspolitik för

barnfamiljerna. De resurser som frigörs genom den

generella sänkningen skall gå till de barnfamiljer

som bäst behöver dem. Detta sker genom att det

särskilda bidraget i bostadsbidraget höjs med 100

kronor per månad och barn. Vi har lagt fram detta

förslag i vårt budgetalternativ, se det särskilda

yttrandet nr 2.

14. Barnbidrag m.m. (mom. 21)

Kerstin-Maria Stalín (mp) anför:

Miljöpartiet välkomnar regeringens avsikt att

föreslå en höjning av barnbidragen och

flerbarnstilläggen fr.o.m. år 2000 respektive år

2001. Vi anser dock att en konsekvensanalys bör

genomföras av ett höjt och beskattat barnbidrag inom

samma kostnadsram.

15. Mamma/pappamånaderna (mom. 22)

Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anför:

Vänsterpartiet anser att männen måste ta en större

del av det arbete och ansvar som föräldraskapet

innebär. En viktig del i detta vore att ersättningen

för de s.k. mamma/pappamånaderna höjdes till 90 %.

Vi anser vidare att föräldraförsäkringen har stor

betydelse för att underlätta för kvinnor att

kombinera förvärvsarbete och barn. Därför bör

ersättningsnivån så snart som möjligt bör höjas till

85 %. Vi anser också att ersättningsnivån på längre

sikt bör höjas till 90 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten. Enligt vår uppfattning bör målsättningen

vara att föräldraförsäkringen skall utökas till att

omfatta 18 månader med 90 % av tidigare inkomst.

16. Mamma/pappamånaderna (mom. 22)

Kerstin-Maria Stalín (mp) anför:

För att främja bra könsrollsmönster och få papporna

att mer aktivt delta i föräldraskapet anser

Miljöpartiet att föräldraförsäkringen bör utökas med

tre månader som endast pappan skall ha rätt att

utnyttja. Detta är en reform som skulle kosta staten

relativt litet pengar. I och med att en arbetslös

kan få arbete så kompenseras statens kostnader för

föräldraförsäkringen av minskade kostnader för

arbetslöshetskassan.

17. Höjd garantinivå (mom. 23)

Kerstin-Maria Stalín (mp) anför:

Studenter, ungdomar och nyanlända invandrare får i

dag låg eller ingen ersättning från

socialförsäkringarna. Garantinivån i

föräldraförsäkringen bör därför höjas till 180

kronor per dag. Vi avser att återkomma i denna

angelägna fråga.

18. Återinförande av kontaktdagarna (mom.

27)

Rose-Marie Frebran och Kenneth Lantz (båda kd)

anför:

Kristdemokraterna vill stimulera föräldrars

engagemang i förskolor och skolor. För att göra

detta möjligt vill vi återinföra kontaktdagarna. För

barn mellan fyra och tolv år bör det enligt vår

mening införas två kontaktdagar per år. Föräldrarna

skall själva kunna välja när de under perioden vill

utnyttja kontaktdagarna. Vi har lagt fram detta

förslag i vårt budgetalternativ, se det särskilda

yttrandet nr 2.

19. Återbetalning av underhållsstöd (mom.

30)

Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anför:

I betänkande 1997/98:SfU1 tillstyrkte utskottet en

motion av Vänsterpartiet angående vilken inkomst som

skall ligga till grund för återbetalningsskyldig-

heten i underhållsstödet. Utskottet ansåg det

nödvändigt att det vad gäller

återbetalningsskyldigheten införs bestämmelser som

innebär att den underhållsskyldiges återbetalning i

vissa situationer skall beräknas på aktuell inkomst

i stället för senast taxerade inkomst. Enligt

utskottet borde regeringen återkomma till riksdagen

i vårpropositionen med ett sådant förslag. Detta gav

också riksdagen regeringen till känna.

I budgetpropositionen 1998/99:1 anger regeringen

att man inte har för avsikt att genomföra det som

riksdagen givit regeringen till känna i denna fråga.

Vänsterpartiet har ånyo motionerat om att problemet

med senast taxerad inkomst kvarstår och att

regeringen snarast bör återkomma med en lösning. Med

tanke på att riksdagen en gång tidigare givit

regeringen detta till känna anser Vänsterpartiet att

utskottet borde ha föreslagit ett uppdrag till

regeringen att återkomma till riksdagen med ett

förslag till lösning.

20. Återbetalning av underhållsstöd (mom.

30)

Rose-Marie Frebran och Kenneth Lantz (båda kd)

anför:

Kristdemokraterna anser att förbehållsbeloppet vid

fastställande av återbetalningsskyldighet för

underhållsstöd bör höjas från nuvarande 24 000 kr

till 48 000 kr. Vi har lagt fram detta förslag i

vårt budgetalternativ, se det särskilda yttrandet nr

2.

I propositionen framlagda lagförslag

Lagförslag utgiftsområde 10

Lagförslag utgiftsområde 11

Lagförslag utgiftsområde 12

Lagförslag Ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten

Av utskottet framlagda lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen

(1993:737) om bostadsbidrag

Härigenom föreskrivs att 30 § lagen (1993:737) om

bostadsbidrag skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

30 §1)

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

Följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän

försäkring skall tillämpas på bidrag enligt denna

lag:

17 kap. 1 § första stycket om sammanträffande av

förmåner,

18 kap. 46 och 47 §§ om Riksförsäkringsverkets

tillsyn,

20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut,

20 kap. 3 § tredje stycket om indragning eller

nedsättning av ersättning,

20 kap. 5 § om preskription av bidrag,

20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om

överlåtelse av bidrag,

20 kap. 8 § fjärde stycket om utredningsåtgärder,

20 kap. 9 § om uppgiftsskyldighet för statliga och

kommunala myndigheter, arbetsgivare m.fl.

-----------------------------------------------------

Följande bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän

försäkring skall tillämpas på bidrag enligt denna

lag:

17 kap. 1 § om sammanträffande av förmåner,

18 kap. 46 och 47 §§ om Riksförsäkringsverkets

tillsyn,

20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut,

20 kap. 3 § tredje stycket om indragning eller

nedsättning av ersättning,

20 kap. 5 § om preskription av bidrag,

20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om

överlåtelse av bidrag,

20 kap. 8 § fjärde stycket om utredningsåtgärder,

20 kap. 9 § om uppgiftsskyldighet för statliga och

kommunala myndigheter, arbetsgivare m.fl.

-----------------------------------------------------

-----------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

1) Senaste lydelse 1998:101

Utskottets förslag till ny lydelse av 40 § lagen

(1996:1030) om underhållsstöd

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

40 §

-----------------------------------------------------

I ärenden enligt denna I ärenden enligt denna

lag får delgivning inte lag får delgivning inte

ske genom kungörelse ske genom kungörelse