Bet. 1998/99:SfU12

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1998/99:SFU12

Vissa frågor om det nya pensionssystemet

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

SfU12

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande motioner

väckta under allmänna motionstiden 1998 om det nya

pensionssystemet, proposition 1998/99:98 Vissa

premiepensionsfrågor jämte en motion väckt med

anledning av propositionen samt de delar av

proposition 1998/99:73 Vissa socialförsäkringsfrågor

som har samband med pensionsreformen.

I de allmänna motionerna tas vissa frågor om det

nya pensionssystemet upp. Det gäller

pensionsförmånerna för personer födda mellan 1954

och 1960, kompensation för folkpensionsdelen för

inkomster under ett basbelopp, kvinnors

pensionsförmåner samt pensionsrätt vid studier. I

motionerna tas också olika frågor om

pensionssystemets finansiering och finansiella

stabilitet upp.

I proposition 1998/99:98 läggs fram förslag till

vissa ändringar i lagstiftningen om

premiepensionssystemet. Den första överföringen av

premiepensionsmedel till fondförvaltare förskjuts

ett år och föreslås ske före utgången av år 2000.

Vidare föreslås andra ändringar i reglerna för

premiepensionen som i huvudsak syftar till att

förenkla det datasystem för den nya pensionen som

Premiepensionsmyndigheten bygger upp. Avsikten med

ändringarna är att underlätta igångsättandet av

myndighetens verksamhet.

Lagändringarna föreslås huvudsakligen träda i kraft

den 1 juli 1999 eller den 1 januari 2000.

I proposition 1998/99:73, i här behandlad del,

läggs fram förslag om förtydliganden och rättelser i

vissa lagrum. Dessutom föreslås att särskild

kontrolluppgift skall lämnas för inkomster som är

pensionsgrundande i annat land. Dessa lagändringar

föreslås träda i kraft den 1 juli 1999.

Utskottet har inhämtat yttrande av Lagrådet över

dels lagförslagen i proposition 1998/99:98, dels ett

av de behandlade lagförslagen i proposition

1998/99:93. Utskottet tillstyrker propositionerna

med någon ändring av mer redaktionell karaktär.

Förslaget om särskild kontrolluppgift bör däremot

inte antas. Utskottet anger att regeringen får

återkomma med förslag i denna del med belysning av

sekretessbestämmelsernas tillämplighet. Samtliga

motioner avstyrks.

Till betänkandet har fogats 14 reservationer (v och

mp).

Propositionerna

Proposition 1998/99:98

I proposition 1998/99:98 Vissa premiepensionsfrågor

har regeringen (Finansdepartementet) föreslagit

riksdagen att anta de i propositionen framlagda

förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension,

2. lag om ändring i lagen (1998:1497) om ändring i

lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

3. lag om ändring i lagen (1998:675) om införande

av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

4. lag om ändring i lagen (1998:710) med vissa

bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten.

Proposition 1998/99:73

I proposition 1998/99:73 Vissa

socialförsäkringsfrågor har regeringen

(Socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta

de i propositionen framlagda förslagen till

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter,

4. lag om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension,

5. lag om ändring i lagen (1998:675) om införande

av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

Propositionen i övrigt behandlas i utskottets

betänkande 1998/99:SfU10.

Proposition 1998/99:93

I proposition 1998/99:93 Kostnadsinformation till

fondsparare i det individuella pensionssparandet,

m.m. har regeringen (Finansdepartementet) föreslagit

riksdagen att anta det i propositionen framlagda

förslaget till

3. lag om ändring i lagen (1998:1497) om ändring i

lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

Propositionen i övrigt behandlas i finansutskottets

betänkande 1998/99:

FiU21.

Lagförslagen återfinns som bilaga 1-3 till detta

betänkande.

Motionerna

Motion väckt med anledning av proposition 1998/99:98

1998/99:Sf15 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tvångssparande i

premiereservfonder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översyn av

Premiepensionsmyndighetens kompetens,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en årlig rapport

från Premiepensionsmyndigheten till riksdagens

ledamöter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att spararna skall

hållas ekonomiskt skadeslösa för fel begångna av

Premiepensionsmyndigheten,

5. att riksdagen hos regeringen begär en reservplan

över hur pensionsspararna skall kompenseras för

utebliven avkastning på sparmedel,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att fondförvaltarna

bör ha i storleksordningen 15-20 fonder för spararna

att placera sina sparmedel i,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ideella och

humanitära fonder inte skall uteslutas som objekt

vid placering av sparmedel,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anfört om kontroll av

fondförvaltarnas avgifter,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om riksdagens möjlighet

att kontrollera Premiepensionsmyndighetens avgifter

för sin verksamhet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en kostnadsfri

rådgivning för att motverka en konsultmarknad på

detta område.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1998

1998/99:Sf217 av Jan Backman (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ATP-pensionernas

utveckling.

1998/99:Sf220 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

en kartläggning av konsekvenserna av det nya

pensionssystemet för de s.k. femtiotalisterna enligt

vad i motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

hur de kvinnor och män som har 0 år skall

kompenseras med det basbelopp folkpensionen utgör,

3. att riksdagen hos regeringen begär att förslaget

om avtrappning av änkepensionens ATP-del mot

garantipensionen prövas mot artikel 119 i

Romfördraget,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

en jämställdhetsanalys av det nya pensionssystemet

enligt vad riksdagen beslutade 1998,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förhållandet mellan

skattehöjningar, sänkta pensionsnivåer och en

buffertfond.

1998/99:Sf224 av Marie Engström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om den allmänna

pensionsavgiftens effekter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om alternativa

finansieringar till allmän pensionsavgift.

1998/99:Sf237 av Karin Wegestål (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om pensionsrätt vid studier.

Utskottet

Allmänt om det nya pensionssystemet

I juni 1998 beslutade riksdagen om reformerade

regler för inkomstgrundad ålderspension och ett nytt

grundtrygghetssystem, garantipension (prop.

1997/98:151-152, bet. 1997/98:SfU13 och SfU14, rskr.

1997/98:315 och 320). Riktlinjer för det nya

pensionssystemet hade antagits av riksdagen fyra år

tidigare (prop. 1993/94:250, bet. 1993/94:SfU24,

rskr. 1993/94:439). Reformen bygger på en

överenskommelse som träffats mellan fem av

riksdagens partier (s, m, kd, c och fp). Den s.k.

Genomförandegruppen, med företrädare för dessa fem

partier, har haft i uppdrag att medverka i det

fortsatta beredningsarbetet och att vårda

överenskommelsen. Till Genomförandegruppen har

knutits experter från Riksförsäkringsverket (RFV)

och företrädare för pensionärsorganisationerna.

Genom reformen skapas ett ålderspensionssystem som

är mer följsamt mot den samhällsekonomiska och

demografiska utvecklingen. Grunden för den enskildes

pensionsskydd är även i framtiden ett obligatoriskt

offentligt sy-stem. Det reformerade

ålderspensionssystemet omfattar såväl ett

standardskydd enligt inkomstbortfallsprincipen som

ett grundskydd för dem som haft inga eller låga

förvärvsinkomster. Grundskyddet finansieras med

allmänna skattemedel medan den inkomstgrundade

pensionen är avgiftsfinansierad. Huvuddelen av det

inkomstgrundade pensionssystemet är uppbyggt som ett

avgiftsbaserat fördelningssystem medan en mindre del

utformas som ett renodlat premiepensionssystem.

Inkomstgrundad pension

Beräkningen av inkomstgrundad ålderspension bygger

på den s.k. livsinkomstprincipen, som innebär att i

princip alla pensionsgrundande inkomster under livet

har betydelse för pensionsnivån och väger lika tungt

oberoende av när under livet de tjänas in.

Tillgodoräknad pensionsrätt och avgiften till

ålderspension utgör 18,5 % av den pensionsgrundande

inkomsten och andra s.k. pensionsgrundande belopp

som skall läggas till grund för pensionsrätt. Vid

beräkning av pensionsgrundande inkomst, som högst

kan uppgå till 7,5 förhöjda prisbasbelopp, skall

avdrag ske för den allmänna pensionsavgiften. Av

pensionsrätten utgör 16 procentenheter pensionsrätt

för inkomstpension och 2,5 procentenheter

pensionsrätt för premiepension.

Någon övre åldersgräns för intjänande av

pensionsrätt finns inte.

Pensionsrätt tillgodoräknas årligen den enskilde

baserad på summan av pensionsgrundande

förvärvsinkomster och sociala ersättningar vid

sjukdom, arbetslöshet, föräldraledighet m.m.

Därutöver är vissa fiktiva inkomster

pensionsgrundande, s.k. pensionsgrundande belopp.

Det gäller i vissa fall för föräldrar med små barn

och för plikttjänstgöring. Pensionsrätt för studier

med studiemedel skall kunna tillgodoräknas fr.o.m.

år 1995. Frågan om den närmare utformningen av

pensionsrätten för studier skall behandlas i samband

med beredningen av reformeringen av

studiestödssystemet.

De ackumulerade pensionsrätterna,

pensionsbehållningen, skall räknas upp med ett index

som följer den allmänna inkomstutvecklingen. Även

intjänandetaket skall räknas upp årligen i takt med

den allmänna inkomstutvecklingen.

Inkomstgrundad pension kan tas ut fr.o.m. 61 års

ålder.

Den årliga ålderspensionen inom

fördelningssystemet, inkomstpensionen, beräknas

genom att summan av de uppräknade pensionsrätterna

divideras med ett delningstal. Detta bestäms med

hänsyn till bl.a. den genomsnittliga förväntade

livslängden vid tidpunkten för pensionsuttaget och

tillväxtnormen 1,6. Genom att beräkna

begynnelsepensionen med hänsyn till en tillväxtnorm

blir begynnelsepensionen relativt sett högre medan

det utgående pensionsbeloppet inte ökar lika

kraftigt år från år. Att den fortsatta pensionen

följsamhetsindexeras innebär att ålderspensionen

räknas upp fullt ut med prisutvecklingen. Om den

faktiska realtillväxten avviker från normen 1,6 görs

vid indexeringen dessutom ett avdrag eller ett

påslag med vad som motsvarar avvikelsen.

Premiepension

Av den totala pensionsavgiften på 18,5 % sätts 2,5

procentenheter av till ett premiepensionssystem.

Avsättningar till premiepensionssystemet har skett

sedan 1995, men t.o.m. 1998 gjordes avsättningarna

med 2 % av underlaget. I premiepensionssy-stemet

skall inbetalda medel individuellt fonderas och

tillgodohavandet redovisas på individuella

premiepensionskonton.

I premiepensionssystemet skall en make till den

andra maken kunna föra över sin pensionsrätt som

tjänats in i premiepensionssystemet. Överföringen

skall vara frivillig, ske fortlöpande år från år och

omfatta hela den pensionsrätt för premiepension som

tjänats in för året. Överföringen skall inte påverka

rätt till garantipension.

Försäkringsfunktionen handhas av en statlig

myndighet, Premiepensionsmyndigheten (PPM).

Premiepensionsmedlen får placeras i

värdepappersfonder och utländska fondföretag som

uppfyller vissa villkor. Sådana värdepappersfonder

skall också kunna förvaltas av ett statligt

fondbolag. Om den enskilde inte gör något aktivt val

av förvaltning placeras medlen i en särskild fond,

Premiesparfonden, som förvaltas av sjunde

fondstyrelsen inom Allmänna pensionsfonden (AP-

fonden).

Vid pensioneringen skall pensionsbeloppet från

premiepensionssystemet bestämmas på

försäkringsmässiga grunder utifrån behållningen på

den enskildes premiepensionskonto. Beloppet kan

variera från månad till månad beroende på

fondandelarnas värde. Vid pensioneringen kan

alternativt tecknas en livränteförsäkring.

Inom premiepensionssystemet skall efterlevandeskydd

kunna tecknas.

Övergångsbestämmelser för inkomstgrundad pension

Det nya inkomstgrundade pensionssystemet omfattar

fullt ut personer födda 1954 eller senare. Personer

födda åren 1938-1953, den s.k. mellangenerationen,

omfattas av de reformerade intjänandereglerna enligt

en s.k. tjugondelsinfasning. Det innebär att de får

ett i förhållande till födelseåret ökat antal

tjugondelar av pensionen från det nya systemet och

resterande antal tjugondelar från ATP-systemet.

Pensionsrätt tillgodoräknas även för tid före 1999.

För mellangenerationen betalas enligt en

garantiregel ett tillägg till pensionen så att

inkomstgrundad ålderspension lägst motsvarar den

tilläggspension i form av ålderspension inklusive

folkpensionstillägg som har tjänats in t.o.m. år

1994.

För personer födda 1937 eller tidigare gäller i

princip äldre bestämmelser.

Garantipension

Den inkomstgrundade pensionen kompletteras med ett

grundskydd i form av en garantipension för den som

haft inga eller låga inkomster under förvärvslivet.

Grundskyddet finansieras med allmänna skattemedel.

Garantipensionen skall följa den allmänna

prisutvecklingen och vara skattepliktig. Det

särskilda grundavdraget vid beskattningen slopas.

För rätt till oavkortad garantipension krävs 40 års

bosättning i Sverige mellan 16 och 65 års ålder.

Försäkringstid mellan 16 och 24 års ålder räknas

dock i princip endast om pensionsgrundande inkomst

har tillgodoräknats med minst ett inkomstbasbelopp

per år.

För den som inte har rätt till någon inkomstgrundad

pension alls utges garantipensionen som ett fast

belopp. För övriga pensionsberättigade skall

garantipensionen utgöra en viss utfyllnad till den

inkomstgrundade pension som de har tjänat in.

Garantipensionen avräknas mot den inkomstgrundade

ålderspensionen och övergångsvis utgiven änkepension

från ATP och viss utländsk pension, däremot inte mot

tjänstepension.

Garantipensionen för en ensamstående pensionär

beräknas med utgångspunkt i en basnivå om 2,13

prisbasbelopp (motsvarar enligt 1999 års basbelopp

ca 77 500 kr). Denna basnivå trappas av med ett

belopp som motsvarar 100 % av den inkomstgrundade

ålderspensionen till den del denna inte överstiger

1,26 prisbasbelopp (ca 45 800 kr). För

inkomstgrundad pension därutöver görs en avtrappning

med ett belopp motsvarande 48 %. Garantipensionen är

helt bortreducerad vid en inkomstgrundad pension på

ca 111 800 kr (vid 1999 års basbelopp).

För en gift pensionär är basnivån 1,90

prisbasbelopp (ca 69 100 kr). En avtrappning från

basnivån görs med ett belopp som motsvarar 100 % av

den inkomstgrundade ålderspensionen upp till 1,14

prisbasbelopp (ca 41 500 kr) och med ett belopp som

motsvarar 48 % av den inkomstgrundade pensionen till

den del denna överstiger 1,14 prisbasbelopp.

Garantipensionen är helt bortreducerad vid en

inkomstgrundad pension på ca 99 000 kr (vid 1999 års

basbelopp).

Garantipension skall kunna erhållas fr.o.m. 65 års

ålder.

Övergångsbestämmelser för garantipension

Det nya garantipensionssystemet skall omfatta

personer födda 1938 eller senare. För personer födda

1937 eller tidigare skall nuvarande

grundtrygghetssystem ersättas av en övergångsvis

garantipension. Beredning av förslag om en sådan

övergångsvis garantipension pågår. Grundskydd från

nuvarande system kan fr.o.m. år 1999 inte utges före

65 års ålder för personer födda år 1938 eller

senare.

Lagreglering och ikraftträdande

Regler om inkomstgrundad ålderspension har tagits in

i en ny lag, lagen (1998:674) om inkomstgrundad

ålderspension (LIP). Ikraftträdande- och

övergångsbestämmelser finns i lagen (1998:675) om

införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad

ålderspension (införandelagen). Reglerna om

intjänande av pensionsrätt har trätt i kraft den 1

januari 1999 och regler om beräkning av förmånernas

storlek och utbetalning träder i kraft den 1 januari

2001.

Garantipensionen regleras i en ny lag, lagen

(1998:702) om garantipension, som träder i kraft den

1 januari 2001.

Beredningen av kvarstående frågor om

pensionssystemet

Flera frågor i det reformerade pensionssystemet

återstår att lösa. Det gäller dels delar som mer

direkt ingår i det reformerade pensionssystemet,

dels närliggande frågor som har stor betydelse för

det kompletta pensionssystemet. Avsikten är att

samtliga återstående frågor skall vara lösta innan

pensioner enligt det reformerade pensionssystemet

börjar betalas ut med början år 2001.

Utskottet har under ärendets beredning, den 6 maj

1999, fått information av statssekreterare Hans

Svensson, Socialdepartementet, om tidsplanen för det

fortsatta beredningsarbetet. De återstående frågorna

och tidsplanen för dem är följande:

Pensionsrätt för inkomstgrundad ålderspension

Här återstår frågan om pensionsrätt vid studier, som

bereds i samband med studiestödsreformen. I

Studiestödsutredningens betänkande Sammanhållet

studiestöd (SOU 1996:90) föreslås ett nytt,

sammanhållet studiestöd med olika bidragsnivåer för

olika studerandegrupper.

I 1999 års ekonomiska vårproposition anges att

studiestödet reformeras med början under år 2001.

Regeringen avser att lägga fram en proposition med

förslag om ett nytt studiestödssystem under hösten

1999. Direkt därefter skall förslag till teknisk

utformning av pensionsrätt vid studier utarbetas.

Finansiering

Avgiftsuttaget för finansiering av pensionssystemet

är inte slutligen löst. Frågan bereds med inriktning

på en överenskommelse mellan de fem partierna före

sommaren. Avsikten är att frågan skall redovisas i

höstens budgetproposition. Prognoserna i 1999 års

ekonomiska vårproposition grundas på antagandet att

full ålderspensionsavgift tas ut fr.o.m. år 2001.

Finansiell stabilitet och finansiell infasning

Utestående frågor är också utformning av den s.k.

bromsen och gasen som skall stabilisera

pensionssystemet samt buffertfondens dimensionering

och AP-fondens organisation och placeringsregler.

Inriktningen är att de fem partierna som står bakom

pensionsreformen före sommaren skall bli överens om

storleken av det belopp som skall föras över från

AP-fonden till statsbudgeten. Överföringsbeloppet

kommer att utgöra beräkningsteknisk utgångspunkt för

utformningen av en automatisk balansering i det nya

pensionssystemet. Förslag till sådan automatisk

balansering, vilket är den benämning som avses

användas i fortsättningen, kommer att redovisas i en

departementsstencil som sänds ut på remiss i juni

månad. Lagförslag kommer att lämnas till riksdagen i

början av kommande riksmöte. Även förslag om AP-

fondens organisation och placeringsregler redovisas

i en departementsstencil som sänds på remiss i juni

med inriktning på proposition under hösten.

Rätt att kvarstå i arbete till 67 års ålder

Enligt riktlinjerna 1994 för pensionsreformen skall

arbetstagare få lagstadgad rätt att kvarstå i arbete

till 67 års ålder. Undantag bör under vissa

förutsättningar kunna göras för särskilda

yrkesgrupper. Åldersgränsen för avgångsskyldighet

bör i första hand bestämmas genom avtal mellan

arbetsmarknadens parter.

Inom Regeringskansliet har hittills tagits vissa

initiativ för att få till stånd en avtalsmässig

lösning. Om det blir nödvändigt med en lagstiftning

kommer förslag härom att redovisas i en

departementsstencil som sänds ut på remiss. En

avtalslösning är sannolikt att föredra eftersom

särskilda förhållanden inom yrkesgrupper kan skapa

problem.

Efterlevandepension

En särskild utredare har i betänkande

Efterlevandepension, en anpassning till det

reformerade ålderspensionssystemet (SOU 1998:120)

lämnat förslag till ny konstruktion av

efterlevandepensioneringen som harmonierar med det

reformerade ålderspensionssystemet.

Betänkandet har varit på remiss och beredning

pågår. En proposition var tidigare aviserad till den

28 maj 1999 men har skjutits upp eftersom det

återstår en del lagstiftningsarbete beroende på

ärendets komplexitet. Proposition planeras under

hösten 1999.

Övergångsvis garantipension

En särskild utredare, Ö-garpsutredningen, har i

betänkande Garantipension och Bosättningstillägg för

personer födda år 1937 eller tidigare (SOU 1999:17)

lämnat förslag till grundskydd för ålderspensionärer

födda år 1937 eller tidigare, s.k. övergångsvis

garantipension. Utgångspunkten för förslaget har

varit att i princip ingen pensionär får ett lägre

nettoutfall än med nuvarande regler.

Förslaget har sänts ut på remiss. Remisstiden utgår

i början av juni månad. Frågan skall därefter

beredas med inriktning på en proposition i slutet

av 1999.

Bostadstillägg till pensionärer

En särskild utredare, BTP-utredningen, har nyligen

avlämnat sitt betänkande Inkomstprövning av

bostadstillägg till pensionärer (SOU 1999:52). I

uppdraget har ingått att bl.a. anpassa reglerna till

det reformerade ålderspensionssystemet och att lämna

förslag till finansiering inom

bostadstilläggssystemet av den övergångsvisa

garantipensionen.

Betänkandet har sänts ut på remiss över sommaren.

Beredningsarbetet är inriktat på en proposition före

årsskiftet.

Förtidspension

Riksdagen har under våren 1998 godkänt riktlinjer

för ett reformerat förtidspensionssystem, som skall

träda i kraft den 1 januari 2001.

Den närmare utformningen av förtidspensioneringen,

som inte omfattas av pensionsöverenskommelsen mellan

de fem partierna, bereds inom Socialdepartementet.

Två departementsstenciler, en om vilande

förtidspension (Ds 1999:18) och en om

beräkningsunderlag för dagersättning (Ds 1999:19),

har nyligen tagits fram. Beredningsarbetet

fortsätter nu med framtagande av förslag till ett

nytt regelverk i enlighet med riktlinjerna.

Inriktningen är att en proposition skall läggas fram

närmare årsskiftet.

Inkomstgrundad pension

Motionerna

I motion Sf220 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs i

yrkande 1 förslag till en kartläggning av

konsekvenserna av det nya pensionssystemet för

personer födda mellan 1954 och 1960. Dessa har halva

arbetslivet bakom sig och har små möjligheter att

påverka sin offentliga pension.

Motionärerna anför vidare att den s.k.

mellangenerationen får kompensation för folkpension

endast för de år personen fått ATP-poäng. De begär i

yrkande 2 förslag om att det basbelopp folkpensionen

utgör kompenseras även om inkomsterna inte

överstigit ett basbelopp.

I yrkande 4 begärs en jämställdhetsanalys av det

nya pensionssystemet. Motionärerna anför att kvinnor

har lägre pension än män på grund av att de utför

mer obetalt arbete men också har lägre lön än män.

En pension baserad på livsinkomsten innebär att ett

manligt förvärvsmönster gynnas framför ett

kvinnligt. Det reformerade pensionssystemet

förstärker således skillnaderna mellan könen. Ett

förslag som slår direkt mot kvinnor är därtill att

endast de år som den försäkrade haft ATP-poäng läggs

till grund för beräkningen av folkpensionens

basbelopp. Garantipensionens konstruktion innebär

dessutom att det för det stora flertalet kvinnor

inte kommer att löna sig att arbeta mer eller att

försöka få högre lön.

I motion Sf237 av Karin Wegestål (s) anförs att den

som är född 1954 säkerligen har det mesta av sina

studier bakom sig år 1995. Det är därför inte

rimligt att de skall sakna möjligheter att

kompensera sig för den inkomst de förlorat vid

studier. Nivån på pensionsrätten vid studier är

också viktig eftersom många, särskilt kvinnor, inte

kan kompensera sitt inkomstbortfall under

studietiden med en motsvarande högre lön i

framtiden. Motionären påpekar att pensionsrätten vid

värnpliktstjänstgöring ligger på en betydligt högre

nivå. I motionen begärs ett tillkännagivande härom.

Utskottets bedömning

Som utskottet tidigare har konstaterat har en

reformering av pensionssystemet varit nödvändig

eftersom ATP-systemet inte längre var finansiellt

hållbart. ATP-systemet fungerade på sikt endast vid

en ekonomisk tillväxt i samhället på minst 2 %. I

annat fall krävdes en kraftig höjning av

avgiftsuttaget. Det nya inkomstgrundade systemet

blir mer följsamt mot den samhällsekonomiska och

demografiska utvecklingen och sambanden mellan

förvärvsinkomster och pension är starkare. Systemet

bidrar också till ett ökat sparande.

I betänkande 1997/98:SfU13 (s. 36) anförde

utskottet också att det reformerade pensionssystemet

kommer att bli stabilt av flera skäl. I första hand

beror detta på att utformningen av det nya

ålderspensionssystemet vilar på en mycket bred

politisk uppgörelse. Det inkomstgrundade systemet

har dessutom utformats så att det ger ett

finansiellt stabilt system. Båda dessa förhållanden

medför att det nya systemet ökar långsiktigheten,

dels i enskilda människors planering av sin

ekonomiska situation inför pensioneringen, dels i

den samhällsekonomiska planeringen. Denna stabilitet

kommer även att gynna tillväxten i den svenska

ekonomin.

Nämnda förhållanden garanterar enligt utskottets

mening att det reformerade pensionssystemet håller

över tid.

Personer födda mellan 1954 och 1960

De överväganden som gjorts om vilka grupper som bör

omfattas av det nya systemet framgår bl.a. av

proposition 1993/94:250 (s. 59-60). Där anges att

utformningen av det nya systemet i första hand tar

sikte på yngre generationer som tillbringat sitt

yrkesverksamma liv med de förvärvs- och

familjemönster som råder i dag. Det är dock

oundvikligt att personer som vid ikraftträdandet

redan har tjänat in pensionsrätt enligt tidigare

regler berörs av det nya systemet. Övergångsregler

behövs därför för att i pensionshänseende ta hänsyn

till inkomster för tid före ikraftträdandet.

Personer födda 1954 eller senare skall fullt ut

omfattas av det nya systemet, och i propositionen

angavs att personer i denna ålder eller yngre

fortfarande typiskt sett har större delen av sitt

förvärvsliv framför sig och alltså fortfarande har

möjlighet att anpassa sitt arbetsutbud m.m. efter de

nya reglerna.

Utskottet vill tillägga att en längre övergångstid

hade medfört att det är ännu yngre generationer som

får bära en större del av bördan av att

pensionssystemet skall bära sig på sikt. Lösningen

ger en balans mellan individers intresse av att

givna förutsättningar inte ändras och de

samhällsekonomiska kraven.

Pensionsgrundande inkomster som redan tjänats in i

ATP-systemet kommer att föras över till det nya

systemet. Dessutom kommer pensionsrätt för vård av

barn att tillgodoräknas fr.o.m. 1960. Utskottet

anser att övergångsreglerna till det nya systemet

bl.a. härigenom har utformats så att den som har

kombinerat förvärvsarbete med t.ex. vård av barn

ändå får en god pensionsrätt i det inkomstgrundade

systemet. Med det anförda avstyrker utskottet motion

Sf220 yrkande 1.

Kompensation för folkpensionsdelen

Det tidigare pensionssystemet består av folkpension

och tilläggspension. Folkpension till

ålderspensionär utges till ogift pensionär med 96 %

av prisbasbeloppet och till gift pensionär med 78,5

%. För oreducerad folkpension krävs 40 års

bosättningstid i Sverige. Folkpensionen kan

alternativt utges med 30-delar i förhållande till

antalet år med pensionspoäng. I ATP-systemet är

inkomster mellan 1 och 7,5 förhöjt prisbasbelopp

pensionsgrundande. Pensionsrätten för ett år

uttrycks som pensionspoäng, dvs. den

pensionsgrundande inkomsten divideras med det

förhöjda prisbasbeloppet för intjänandeåret.

Fr.o.m. den 1 januari 2001 införs garantipension

som ersätter folkpensionen och pensionstillskottet

för personer födda 1938 eller senare. För äldre

personer skall en övergångsvis garantipension

samtidigt ersätta dessa folkpensionsförmåner. I båda

fallen gäller att det särskilda grundavdraget vid

beskattningen skall upphöra och att garantipensionen

skall beskattas enligt samma regler som gäller för

t.ex. löntagare.

Pensionsgrundande i det nya systemet är inkomst om

den överstiger 24 % av prisbasbeloppet, men högst

upp till 7,5 inkomstbasbelopp (efter avdrag för

allmän pensionsavgift). Inkomster som har gett

pensionspoäng i ATP-systemet för åren 1960-1998

skall räknas om till pensionsgrundande inkomst i det

reformerade systemet. Pensionspoängen skall därvid

ökas med talet ett och multipliceras med ett angivet

basbelopp för respektive år.

Mellangenerationen, dvs. personer födda 1938-1953,

skall ha pension från både det nya och det gamla

systemet. Vid beräkning av pension från ATP-systemet

görs därvid ett folkpensionstillägg till ATP-

pensionen som utgör

96 % av prisbasbeloppet för ogift och 78,5 % av

prisbasbeloppet för gift. För oreducerat

folkpensionstillägg krävs att den försäkrade

tillgodoräknats pensionspoäng för minst 30 år. I

annat fall utges tillägget i så många 30-delar som

antalet år den försäkrade tillgodoräknats

pensionspoäng.

Den som är född 1937 eller tidigare får fr.o.m. år

2001 ett folkpensionstillägg till ATP-pensionen på

samma sätt som mellangenerationen.

Utskottet, som tidigare har tillstyrkt dessa

regler, vill, i likhet med vid frågans behandling i

betänkande 1997/98:SfU13 (s. 95 och 98), nämna att

för år med låga eller inga inkomster får personen

liksom enligt nuvarande regler reducerad pension. En

sådan person skyddas vid behov genom

garantipensionen. Utskottet finner inte skäl att

förorda annan ordning och avstyrker därför motion

Sf220 yrkande 2.

Kvinnors pensionsförmåner

Utskottet har såväl inför principbeslutet 1994 som

beslutet om det nya pensionssystemet 1998 särskilt

granskat effekterna på kvinnors pensionsförmåner vid

övergången till det nya systemet. Utskottet har

ansett att livsinkomstprincipen ger goda möjligheter

för enskilda att påverka storleken av pensionen

genom ökade förvärvsinkomster, och endast i vissa

särskilt angivna fall skall pensionsrätt beräknas på

fiktiva inkomster som då finansieras över

statsbudgeten eller av annat försäkringssystem. Det

är samtidigt viktigt att det nya pensionssystemet

inte missgynnar kvinnor. Enligt utskottets

uppfattning innebar de framlagda förslagen att det

nya pensionssystemet utformas på ett sätt som

innebär en rimlig avvägning vad avser kvinnors

pensionsförmåner.

I betänkande 1997/98:SfU13 (s. 34-35) hänvisade

utskottet till vad som angavs i proposition

1997/98:151, nämligen att det i ATP-systemet sker en

systematisk omfördelning från personer som har ett

långt yrkesliv med svag realinkomstutveckling över

tiden till personer som har ett relativt kort

yrkesliv, en ojämn inkomstutveckling och en snabb

reallönetillväxt. Det betyder att personer som har

en svag reallöneutveckling och som arbetar lång tid

av sitt liv får en förhållandevis låg pension i ATP-

systemet medan personer som avancerar och gör

karriär kommer bättre ut i pensionshänseende. Det

historiska förvärvsmönstret har varit att det främst

är män som har en brant inkomstprofil. Om detta

förvärvsmönster skulle kvarstå, eller i varje fall

inte förändras på ett avgörande sätt, skulle det

betyda att 15-årsregeln skulle gynna främst män som

grupp. 15-årsregeln gynnar också kvinnor och män som

varvar deltidsarbete med heltidsarbete. Ett sådant

arbetstidsmönster innebär en ojämn

inkomstutveckling.

Utskottet hänvisade också till att det i det

tidigare pensionssystemet även ingick ett

fördelningsmässigt inslag i form av folkpension och

pensionstillskott för personer med låg ATP. Eftersom

folkpensionen finansieras genom skatter som är

progressiva samtidigt som folkpensionen är lika stor

oavsett kön innebär detta att de som har höga

inkomster får betala mer än de som har låga

inkomster. Detta missgynnar snarare män än kvinnor.

Den sammantagna effekten av ATP och folkpension

(inklusive pensionstillskott) gynnar snarare

kvinnorna som grupp.

I proposition 1997/98:151 framhölls att det i det

reformerade systemet inte sker några direkta

omfördelningar mellan hög- och låginkomsttagare

eller mellan män och kvinnor, dock med undantag för

t.ex. barnårsrätten. I det reformerade

pensionssystemet dominerar de regler som gynnar

kvinnor relativt män (garantipensionen,

barnårsrätten och delningstalet) över de regler som

gynnar män relativt kvinnor (pensionsrätt för

plikttjänstgöring).

Utskottet bestrider påståendet att

garantipensionens konstruktion medför att det för

det stora flertalet kvinnor inte kommer att löna sig

att arbeta mer eller få högre lön. Garantipensionen

är tvärtom så konstruerad att den för relativt stora

grupper kommer att innebära en komplettering till

den inkomstgrundade pensionen. Endast vid låg

inkomstgrundad pension (1,26 prisbasbelopp för ogift

respektive 1,14 prisbasbelopp för gift

pensionstagare) görs avräkningen av garantipension

krona för krona. I förhållande till riktlinjerna

från 1994 valdes en slutlig lösning där

marginaleffekterna är lägre (avräkning med 48 % av

inkomster över nämnda nivå) för att bl.a. gynna

personer som varit deltidsarbetande.

Vad gäller folkpensionstillägg för år med inkomster

understigande ett förhöjt prisbasbelopp hänvisas

till behandlingen ovan.

Utskottet vill liksom vid behandlingen såväl 1994

som 1998 understryka att det är viktigt att följa

utvecklingen från jämställdhetssynpunkt.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf220

yrkande 4.

Studier

Pensionsrätt för studier med studiemedel skall

enligt riktlinjerna för det nya pensionssystemet

kunna tillgodoräknas för framtiden (dvs. fr.o.m. år

1995). För tid dessförinnan skall i princip inte

finnas några regler om pensionsrätt för studier.

Frågan om den närmare utformningen skall behandlas i

samband med beredningen av reformeringen av

studiestödssystemet.

Utskottet har i betänkande 1997/98:SfU13 uttryckt

förståelse för önskemålet att pensionsrätt för

studier skall kunna tillgodoräknas även för tid

före år 1995, eftersom det nya

ålderspensionssystemet kommer att omfatta personer

som i många fall har studietid som ligger i tiden

åtskilliga år dessförinnan. Med beaktande av de

ökade kostnader och administrativa svårigheter som

kan befaras om pensionsrätt för studier skall

tillgodoräknas även för tid före denna tidpunkt har

utskottet dock inte kunnat ställa sig bakom en

längre retroaktivtid. Beträffande kravet att

pensionsrätt skall tillgodoräknas studerande i viss

ålder och på visst närmare angivet sätt har

utskottet ansett att den fortsatta beredningen av

frågan bör avvaktas.

Enligt vad som anges i 1999 års ekonomiska

vårproposition skall studie-stödet reformeras med

början under år 2001. En proposition har aviserats

till hösten 1999 varefter ett förslag om

pensionsrätt för studier skall utformas. Med

hänvisning härtill och då utskottet vidhåller sin

tidigare uppfattning avstyrks motion Sf237.

Finansiering

Nuvarande ordning

Enligt de grundläggande principerna för det nya

pensionssystemet skall värdet av pensionsrätten

överensstämma med den avgift som tas ut.

Tillgodoräknad pensionsrätt och avgiften till det

inkomstgrundade ålderspensionssystemet skall utgöra

18,5 % av pensionsgrundande inkomst och andra s.k.

pensionsgrundande belopp som skall läggas till grund

för pensionsrätt. Vid beräkning av pensionsgrundande

inkomst skall avdrag ske för den allmänna

pensionsavgiften. Den avgift som lagts fast i

samband med beslutet att reformera

ålderspensionssystemet skall gälla även på lång sikt

och skall inte behöva höjas då de demografiska

påfrestningarna ökar efter sekelskiftet.

Formerna för finansieringen har dock ännu inte fått

sin slutliga lösning och för år 1999 tas avgifter ut

med

- allmän pensionsavgift 6,95 %

- ålderspensionsavgift 6,40 %.

Detta innebär att det sammantagna uttaget av

avgifter under år 1999 uppgår till 14,35 % när

avgiften relateras till den pensionsgrundande

inkomsten, dvs. efter avdrag för allmän

pensionsavgift. Den allmänna pensionsavgiften tas ut

på inkomster upp till 8,06 förhöjt prisbasbelopp,

vilket motsvarar en pensionsgrundande inkomst på

högst 7,5 förhöjt prisbasbelopp.

Ålderspensionsavgift i form av arbetsgivaravgift och

egenavgift tas ut även över denna nivå men

överskjutande del av avgiften förs till

statsbudgeten. Allmän pensionsavgift är avdragsgill

vid taxeringen.

Fr.o.m. år 1999 har införts statlig

ålderspensionsavgift. För sådana

socialförsäkringsersättningar m.m. för vilka det tas

ut allmän pensionsavgift skall den statliga

ålderspensionsavgiften år 1999 utgöra 6,40 %. För

andra sociala förmåner och pensionsgrundande belopp

utgör den statliga ålderspensionsavgiften 18,5 %.

I principbeslutet 1994 redovisades två alternativa

lösningar till finansiering av pensionssystemet som

senare har kompletterats med ytterligare ett

alternativ. De tre alternativen redovisades enligt

följande i departementespromemorian Ds 1997:67:

- växling mellan sänkt arbetsgivaravgift och höjd

allmän pensionsavgift, där höjningen av den senare

kompenseras genom höjd lön (löneväxling)

- begränsning av uttaget av arbetsgivaravgifter

över avgiftstaket (tudelat avgiftsuttag)

- kompensation för en höjd allmän pensionsavgift

inom skattesystemets ram.

I proposition 1997/98:151 (s. 597) angavs att

förslag om avgifter fr.o.m år 2000 skall lämnas

senast under år 1999. Inriktningen bör därvid vara

att hälften av avgiftsuttaget tas ut upp till

avgiftstaket och att den andra hälften skall avse

inkomstdelar såväl under som över avgiftstaket. De

yrkesaktiva skall i möjligaste mån kompenseras för

en eventuell höjning av den allmänna

pensionsavgiften.

Motionen

I motion Sf224 av Marie Engström m.fl. (v) anförs

att eftersom den allmänna pensionsavgiften inte tas

ut över 7,5 basbelopp innebär det en ren

skattelättnad i de högre inkomstlägena, jämfört med

de lägre. Det faktum att avgifterna är avdragsgilla

inte bara bidrar till en felaktig fördelningsprofil

utan också innebär ett skattebortfall i

kommunsektorn. I yrkande 1 begärs ett

tillkännagivande om dessa effekter.

I motionen anförs vidare att alternativa former för

finansiering av pensionsreformen i stället för

allmän pensionsavgift bör diskuteras för att komma

till rätta med bl.a. den felaktiga

fördelningsprofilen. Finansiering genom avgifts-

eller skatteuttag över tak skall också beaktas för

att få en bättre fördelningsprofil. I yrkande 2

begärs ett tillkännagivande härom.

Utskottets bedömning

Arbetsgivaravgifter betalas av arbetsgivaren till

staten för bl.a. finansiering av

socialförsäkringarna. Avgiften är avdragsgill för

arbetsgivaren och beskattas inte hos arbetstagaren

förrän t.ex. pensionen tas ut. Även en

egenföretagares egenavgifter är avdragsgilla vid

beskattningen. Principiella skäl och likformighet

talar därför för att den allmänna pensionsavgiften,

som är en alternativ form för att helt eller delvis

finansiera det inkomstgrundade ålders-

pensionssystemet, skall vara avdragsgill vid

beskattningen av den enskilde. I den mån

finansiering av ålderspensionssystemet sker genom

allmän pensionsavgift skall avgiften endast beräknas

på inkomster som grundar rätt till pensionsförmåner.

Detta är helt i överensstämmelse med principen om

ett avgiftsdefinierat system.

Den slutliga utformningen av finansieringen är

emellertid ännu inte beslutad. Vid en höjning av den

allmänna pensionsavgiften är det utskottets bestämda

mening att de yrkesaktiva skall kompenseras för

höjningen. Enligt vad som anges i 1999 års

ekonomiska vårproposition skulle

ålderspensionssystemet under 1999 ha tillförts

ytterligare 30 miljarder kronor om full avgift

tagits ut. Utskottet vill därför, liksom i

betänkande 1997/98:SfU13 (s. 124), understryka att

det för att pensionsreformen skall vara trovärdig är

mycket viktigt att den slutliga finansieringen löses

i god tid före år 2000. Förhandlingarna mellan de

fem partier som står bakom pensionsöverenskommelsen

är dock inne i ett slutskede, och avsikten är att

frågan skall redovisas i höstens budgetproposition.

Med hänsyn härtill anser utskottet att riksdagen nu

inte bör anlägga några synpunkter på hur den

slutliga finansieringen bör utformas, varför motion

Sf224 avstyrks. Utskottet noterar därvid att

beräkningarna i vårpropositionen bygger på

antagandet att full ålderspensionsavgift tas ut

fr.o.m. år 2001.

Finansiell stabilitet och finansiell

infasning

Gällande ordning

Det nya inkomstgrundade systemet blir mer följsamt

mot den samhällsekonomiska och demografiska

utvecklingen. Syftet är att få ett pensionssystem

som blir långsiktigt finansiellt stabilt. Förmånerna

är avgiftsdefinierade och såväl pensionsrätt som

avgift skall utgöra 18,5 % av underlaget. Utgående

pensioner beräknas på personens ackumulerade

pensionsrätter och med hänsyn till återstående

medellivslängd. Arvsvinster tillfaller kvarlevande i

samma ålder. Pensionsbehållningen skall minskas med

förvaltningskostnader för fördelningssystemet.

Intjänad pensionsrätt och utgående pensioner knyts

till utvecklingen av ett inkomstindex, som speglar

förändringen i den allmänna löneutvecklingen.

Pensionsbeloppet höjs inledningsvis med en

tillväxtfaktor på 1,6 men vid kommande år görs

indexeringen med beaktande av att 1,6 % tillväxt

redan ingår i pensionsnivån.

Även äldre ATP-pensioner knyts till inkomstindexet

och en tillväxtnorm på 1,6. Eftersom ATP-pensionen

redan är beräknad med utgångspunkt i en situation

med 2 % tillväxt görs ingen inledande höjning av

pensionsbeloppet.

Tillfälliga under- eller överskott skall regleras

med en buffertfond men i situationer när systemets

finansiella stabilitet hotas bör indexuppräkningen

kunna bromsas. I samband med beslutet i juni 1998

godkände riksdagen riktlinjer för en sådan broms.

Bromsen bör knytas till kvoten mellan systemets

underförstådda (implicita) pensionsskuld och

avgiftsunderlaget. Bromsen bör också beakta

buffertfondens storlek och förändringar i

återstående medellivslängd. Inkomstbasbeloppet som

styr intjänande- och avgiftstaket bör dock alltid

omräknas med ett inkomstindex som aldrig inbromsats

eller accelererats. Skälet är att andelen av

inkomstsumman som skall försäkras i det allmänna

ålderspensionssystemet inte skall påverkas av

eventuell finansiell obalans i systemet. Det

fortsatta beredningsarbetet har som utgångspunkt att

regler om automatisk balansering skall införas. Om

automatisk balansering inte kan införas bör RFV få i

uppdrag att övervaka systemets finansiella

stabilitet. Då kan avdrag eller tillägg till

inkomstindex göras, dock aldrig tillägg över nivån

på ett inkomstindex som aldrig minskats eller ökats.

Bromsning torde huvudsakligen behöva tillämpas i vad

som historiskt sett får betraktas som ovanliga

situationer. När systemet är i full funktion är det

bl.a. efter längre perioder med nettoutvandring

eller låg nativitet som indexeringen skulle behöva

bromsas. Andra faktorer är systematiska förändringar

av medellivslängden och systematiska samband mellan

livsinkomst och livslängd. I och med den gradvisa

utfasningen av ATP-beräknade ålderspensionsförmåner

kan dock även en låg ekonomisk tillväxt under

utfasningen av dessa förmåner medföra att

indexeringen skulle behöva bromsas.

Från och med år 1999 har en förändrad struktur för

betalningsansvaret mellan statsbudgeten och AP-

fonden införts. Den förändrade fördelningen av

finansieringsansvaret mellan AP-fonden och

statsbudgeten medför en ökad belastning på

statsbudgeten och ökat statligt lånebehov. Eftersom

det nya systemet är mer finansiellt robust kan

enligt vad som angavs i prop. 1997/98:151 fonden i

utgångsläget vara mindre än dagens. Effekterna på

statsbudgeten och statens lånebehov bör kompenseras

genom en överföring från AP-fonden till

statsbudgeten. Inriktningen är att detta skall ske

genom en engångsvis överföring som senast hösten

1999 läggs fast i storlek. En övergångsvis

överföring om 90 miljarder kronor görs dock under

åren 1999-2000.

I departementspromemorian Ds 1998:7 diskuterades en

engångsöverföring på 333 miljarder kronor och i

såväl 1998 som 1999 års ekonomiska vårproposition

redovisas som beräkningstekniskt antagande, förutom

den övergångsvisa överföringen på sammanlagt 90

miljarder kronor, en engångsvis överföring år 2001

om 235 miljarder kronor, vilket medför ett minskat

lånebehov och minskad statsskuld.

AP-fondens samlade behållning beräknades vid

årsskiftet 1997/98 ha haft ett marknadsvärde på ca

715 miljarder kronor. Marknadsvärdet av fondens

behållning motsvarade drygt 5,5 års utbetalningar av

ATP-pensioner.

Motionerna

I motion Sf220 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anför

motionärerna att det inte går att tappa AP-fonderna

på medel förrän den s.k. bromsen är färdigutredd och

förhållandet mellan skattehöjningar, sänkta

pensionsnivåer och buffertfond är klargjort. Med en

stor buffertfond bli systemet mer robust och

pensionerna för de stora kullarna behöver inte

sänkas eller skatterna inte höjas. Skulle riksdagen

vid ekonomiska problem i systemet välja att sänka

pensionsnivåerna uppstår ytterligare problem med

finansieringen eftersom allt fler då kommer att bli

beroende av garantipensionen som är värdeindexerad.

I yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om det

anförda.

I motion Sf217 av Jan Backman (m) anförs att vid

överföring från AP-fonden till staten skall beaktas

att ATP-pensionerna under några år genom

indexberäkningarnas utformning utvecklas långsammare

än vad pensionärerna haft anledning att förvänta

sig. Om AP-fondens faktiska avkastning under en viss

period överstiger det uppställda målet kan delar av

detta överskott tillföras de utgående pensionerna En

sådan tillfällig uppräkning bör kunna framgå av de

beräkningar som görs av värdeuppräkningen av

pensionsrätterna. Motionären begär ett

tillkännagivande härom.

Utskottets bedömning

I det nya pensionssystemet skall intjänade

pensionsrätter och - bortsett från den tillväxtnorm

som ingår i delningstalet - utgående pensioner så

långt som möjligt följa utvecklingen av

genomsnittsinkomsten för dem som är i förvärvsaktiv

ålder, dvs. en standardsäkring av intjänade

pensionsrätter och utgående pensioner. Avvikelse i

indexeringen skall däremot kunna göras om systemets

finansiella stabilitet hotas. En sådan avvikelse,

tidigare benämnd broms, skall inte göras större

eller ske under längre tid än som är nödvändigt för

att återställa den finansiella stabiliteten.

Den tekniska konstruktionen av avvikelsen är

emellertid viktig. För att få ett autonomt

ålderspensionssystem torde det enligt vad utskottet

angav i betänkande 1997/98:SfU13 vara nödvändigt att

det blir en automatiskt verkande broms för

indexeringen. Hur känslig bromsen blir får också

effekter på hur stor buffertfonden behöver vara. Vid

en känslig broms kan buffertfonden vara mindre.

Å andra sidan kommer buffertfondens storlek att ha

en viss betydelse för sannolikheten att mekanismen

med reducerad indexuppräkning skall behöva träda i

kraft. Ju större fond desto mindre risk för att

bromsen måste användas. Mot detta skall emellertid

vägas att statens finanser blir starkare och

statsskulden lägre ju större belopp som förs över

från AP-fonden till statsbudgeten. Hur stort belopp

som bör överföras är således en avvägning mellan å

ena sidan önskemålet att skydda uppräkningen av

pensionsrätter och å andra sidan högre utgifter för

statsskuldräntor och därmed högre skatter eller

lägre offentliga utgifter för andra ändamål.

Utskottet instämde i betänkande 1997/98:SfU13 att

den överföring som skall ske från AP-fonden bör

göras som en engångsvis överföring. Den närmare

storleken av överföringen borde dock utredas

ytterligare och samtidigt som förslag till regler

för broms av indexering utformas. Utskottet

underströk att det därvid är viktigt att fonden

lämnas kvar i sådan storlek att den kan fylla sin

funktion som buffert i ålderspensionssystemet utan

att en broms för indexering skall behöva bli för

hård. Enligt utskottets mening kommer detta att vara

av stor betydelse för förtroendet för det nya

pensionssystemet.

Utskottet har erfarit att förhandlingarna mellan de

fem partier som står bakom pensionsöverenskommelsen

nu är i ett slutskede, och inriktningen är att man

före sommaren skall komma överens om storleken av

det belopp som skall föras över från AP-fonden till

statsbudgeten. Detta belopp kommer sedan att utgöra

beräkningsteknisk utgångspunkt för utformningen av

en automatisk balansering i pensionssystemet, dvs.

den funktion som tidigare betecknats gas/broms. En

departementsstencil, där olika konsekvenser av sådan

automatisk balansering redovisas, kommer att sändas

ut på remiss i juni. Regeringen avser att återkomma

till riksdagen med lagförslag i början av hösten.

Diskussioner pågår också mellan de fem partierna om

förändrad organisation och förändrade

placeringsregler för AP-fonden, som efter

överföringen till statsbudgeten enbart kommer att

utgöra en buffertfond. Utskottet har erfarit att de

nya placeringsreglerna förväntas ge en bättre

avkastning än de nuvarande.

Även dessa frågor kommer att redovisas i en

departementsstencil och sändas på remiss i juni.

Regeringen avser att lämna förslag även om denna

fråga i en proposition i höst.

Utskottet anser att resultatet av den pågående

beredningen bör avvaktas. Motion Sf220 yrkande 5,

som tar upp frågor som redan ligger till grund för

övervägandena, avstyrks således. Även motion Sf217

avstyrks.

Garantipension

Gällande ordning

Garantipensionen för en ensamstående pensionär

beräknas med utgångspunkt i en basnivå om 2,13

prisbasbelopp. Denna basnivå trappas av med ett

belopp som motsvarar 100 % av den inkomstgrundade

ålderspensionen till den del denna inte överstiger

1,26 prisbasbelopp. För inkomstgrundad pension

därutöver görs en avtrappning med ett belopp

motsvarande 48 %.

För en gift pensionär är basnivån 1,90

prisbasbelopp. En avtrappning från basnivån görs med

ett belopp som motsvarar 100 % av den

inkomstgrundade ålderspensionen upp till 1,14

prisbasbelopp och med ett belopp som motsvarar 48 %

av den inkomstgrundade pensionen till den del denna

överstiger 1,14 prisbasbelopp.

Garantipensionen skall också avtrappas mot allmän

obligatorisk ålderspension (som inte är av

utfyllnadskaraktär) enligt utländsk lagstiftning.

Avräkning skall även göras mot änkepension från ATP

samt efterlevandepension och förtidspension enligt

utländsk lagstiftning.

Motionen

I motion Sf220 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs i

yrkande 3 att beslutet om avtrappning av

änkepensionens ATP-del mot garantipensionen skall

prövas mot artikel 119 i Romfördraget. Enligt

motionärerna behandlar artikel 119 allt som härrör

från arbetslivet, även pensioner. Det finns inga

undantag för dessa principer för förmåner som rör

anställningsförhållanden inklusive

efterlevandepensioner. ATP-delen i änkepensionen är

baserad på pension intjänad under arbetslivet.

Utskottets bedömning

Garantipensionen är avsedd att utges till personer

med inga eller låga förvärvsinkomster och skall

kunna utges tidigast fr.o.m. 65 års ålder. Enligt

riktlinjerna från 1994 skulle i princip gällande

skatteregler för reducering av det särskilda

grundavdraget för pensionärer överföras till

garantipensionssystemet. Avsikten i fråga om

garantipensionen var inte att lägga fram förslag om

några ändrade principer för vilka former av

inkomster som skall beaktas vid avräkningen av

garantipensionen i förhållande till vad som gäller

beträffande det särskilda grundavdraget. Utskottet

ifrågasatte inför principbeslutet 1994 inte att

avtrappning av garantipensionen skall ske mot såväl

inkomstgrundad ålderspension som inkomstrelaterad

utländsk pension och änkepension från ATP. Inför

riksdagens beslut 1998 vidhöll utskottet denna

uppfattning.

Enligt artikel 119 Romfördraget, i dess lydelse

enligt Amsterdamfördraget, skall varje medlemsstat

säkerställa att principen om lika lön för kvinnor

och män för lika arbete eller likvärdigt arbete

tillämpas. Med "lön" skall därvid förstås den gängse

grund- eller minimilönen samt alla övriga förmåner i

form av kontanter eller naturaförmåner som

arbetstagaren, direkt eller indirekt, får av

arbetsgivaren på grund av anställningen. Enligt

utskottets uppfattning kan en avräkning av

garantipension mot änkepension från ATP inte

innebära att kvinnor särbehandlas jämfört med män.

Utskottet vidhåller därför sin tidigare inställning

och avstyrker motion Sf220 yrkande 3.

Allmänt om premiepensionssystemet

Motionen

I motion Sf15 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) anförs att

Vänsterpartiet är motståndare till ett

tvångssparande i form av premiepension. Motionärerna

anser att ett sparande som staten tar ansvar för och

organiserar skall ha en kollektiv inriktning. I

premiepensionssystemet finns en inbyggd

antisolidarisk ideologisk hållning. Pensionerna

kommer i framtiden att skilja avsevärt mellan olika

personer som utfört samma arbetsuppgifter. Det

kommer också att öka skillnaderna mellan olika

samhällsklasser och mellan kvinnor och män. Därtill

har det visat sig att förlusterna och kostnaderna

för den enskilde redan blivit stora och

"sannolikheten" för risker med systemet i framtiden

är stor. Motionärerna begär i yrkande 1 ett

tillkännagivande om det anförda.

Utskottets bedömning

Vid de närmare övervägandena om ett

premiereservsystem har bl.a. följande för- och

nackdelar granskats (se t.ex. proposition

1993/94:250 s. 54-56).

Argument för ett premiereservsystem är att det

innebär ett högre sparande i privata och

individuella former och bidrar till att stärka det

personliga ägandet i samhället. Andra argument för

är att varje generation sparar till sin egen

pension, därmed undviks den politiska osäkerheten i

att pensionen baseras på ett socialt kontrakt. Det

innebär också att förmånerna är civilrättsligt

skyddade och att systemet är ekonomiskt stabilt.

Svagheter med ett renodlat premiereservsystem är

att värdeutvecklingen är avhängig avkastningen på

det kapital som finns fonderat i premiereserven,

vilket kan innebära kraftiga svängningar i

pensionsförmånernas värde. Med synsättet att

pensionerna skall betraktas som en uppskjuten

arbetsinkomst förefaller det mer naturligt att

pensionsförmånernas värdeutveckling, åtminstone till

huvuddelen, knyts till inkomsttillväxten i

samhället. Ett fullgånget premiereservsystem innebär

mycket omfattande fondering och kan leda till att

det blir mycket stora kapitalförvaltare. Det

avgörande skälet mot är dock det stora avgiftsuttag

som omvandlingen till ett fullgånget

premiereservsystem skulle kräva.

I proposition 1993/94:250 angavs att det därför

varken var möjligt eller önskvärt med en fullständig

övergång till ett pensionssystem baserat på

premiereserver. Det fanns dock fördelar med

premiereserver som borde tas till vara i ett

reformerat pensionssystem. Ett premiereservinslag

gör det möjligt att den sparandeökning som under de

närmaste decennierna bör ske inom pensionssystemet

tar formen av ett mer individuellt sparande i

stället för att leda till att den nuvarande AP-

fonden växer ytterligare. Premiereservinslaget har

också till syfte att öka den enskildes inflytande

över pensionen. Premiereserverna skall vara knutna

till den enskilde individen, som också skall ha

stort inflytande över medlens förvaltning genom att

denne inom vissa ramar skall kunna välja mellan

olika förvaltare med olika inriktning på

placeringarna. Villkoren för den del av förmånerna

som är kopplad till premiereservdelen kan också vara

mer flexibelt utformade, t.ex. vad gäller när

pensionen tas ut och möjligheterna att välja

efterlevandeskydd. I propositionen angavs vidare att

en annan fördel med ett inslag av premiereserver

inom ramen för fördelningssystemet är att det

innebär en viss riskutjämning, i den meningen att

pensionsförmånerna kommer att vara avhängiga av både

standardutveckling och kapitalavkastning i

samhället. Regeringen föreslog därför att det inom

ramen för det allmänna fördelningssystemet borde

skapas ett inslag av premiereserver. Storleken på

premiereservinslaget begränsades av att den

pensionsavgift som betalas in till pensionssystemet

helt skall överensstämma med den pensionsrätt som

tjänas in samt av att AP-fondens medel skall räcka

till för att under en lång övergångsperiod klara

pensionsåtagandena.

Enligt riktlinjerna 1994 skulle premiereservdelen

utgöra 2 % av underlaget. Fr.o.m. 1995 avsätts också

medel i enlighet härmed. Genom riksdagens beslut i

juni 1998 ökade premiepensionsdelen till 2,5 % av

underlaget fr.o.m. 1999.

Enligt utskottets uppfattning utgör

premiepensionssystemet en principiellt viktig del av

det nya pensionssystemet. Att pensionernas storlek

kan komma att skilja beroende på avkastningens

storlek ligger därvid i sakens natur, men den

avsättning som sker till premiepensionsdelen utgör

en begränsad del av avgifterna och det kommer att

finnas möjligheter för en pensionssparare att

fondera sina medel utan något nämnvärt risktagande.

Det finns enligt utskottets mening inte anledning

att anta att en viss grupp eller ett visst kön, i

vart fall på något längre sikt, skulle få lägre

procentuell avkastning på sina pensionsmedel.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf15

yrkande 1.

Vissa premiepensionsfrågor (prop.

1998/99:98)

Bakgrund

Upphandlingsförfarandet

När premiepensionssystemet träder i kraft skall

ett kontoadministrativt system administrera drygt

4 miljoner pensionssparares placeringar av

pensionsmedel i olika fonder. Antalet sparare

kommer därefter successivt att öka till ca 6

miljoner. De mycket stora transaktionsvolymer som

premiepensionssystemet därmed måste kunna hantera

kräver avancerade datasystem.

Riksförsäkringsverket (RFV), som hade regeringens

uppdrag att förbereda det reformerade

pensionssystemet, deltog under våren 1998 i

upphandlingsarbetet för det kontoadministrativa

datasystemet för premiepensionen. Arbetet skedde i

samråd med Utredningen om bildandet av

premiepensionsmyndigheten och delvis med hjälp av

konsulter. Under upphandlingen framkom att inget av

anbuden uppfyllde de krav som ställdes, i synnerhet

inte i fråga om fondhanteringen. I början av juli

månad 1998 gjorde en arbetsgrupp inom ramen för

RFV:s och PPM:s gemensamma upphandlingsarbete en

utvärdering av anbuden i förhållande till de

funktionella och tekniska krav som ställts. Av

utvärderingen framgick bl.a. att det system som

Computer Sciences Corporation (CSC) tillhandahöll

krävde minst anpassning och utveckling till de krav

som ställdes. Utan att göra någon bedömning av om

det var sannolikt att det skulle kunna levereras

inom föreskriven tid, rekommenderade arbetsgruppen

därför att detta system skulle väljas.

När PPM bildades i juli 1998 tog myndigheten över

det fulla ansvaret för att avsluta upphandlingen av

systemet. Efter utvärdering av anbuden träffade PPM

avtal med dataföretaget CSC. Enligt avtalet skulle

utveckling och leverans av systemet ske i tre steg,

med slutlig leverans i juni 1999.

CSC anmälde under senare delen av hösten 1998 att

en leverans av sy-stemet inte skulle kunna ske i

enlighet med avtalet. CSC presenterade i stället två

alternativa planer för en försenad leverans. PPM:s

styrelse bedömde att inget av alternativen gav

tillräckligt god marginal för att säkerställa ett

första fondval och en överföring av

premiepensionsmedlen från Riksgäldskontoret till

fondförvaltare under 1999. I december 1998 anmälde

därför PPM:s styrelse till regeringen att det första

fondvalet och den första medelsöverföringen inte

skulle kunna ske i enlighet med 40 § införandelagen.

PPM:s tids- och åtgärdsplan

På begäran av regeringen har PPM därefter upprättat

en tids- och åtgärdsplan. PPM anger att det bästa

alternativet för att säkerställa leverans av ett

kontoadministrativt system före utgången av år 2000

är att fortsätta samarbetet med CSC. Det första

fondvalet kan äga rum under det andra halvåret år

2000.

Åtgärder har vidtagits för att säkerställa att de

nya tidsramarna skall upprätthållas. CSC har

genomfört en översyn av projektet och förstärkt både

projektledningen och den tekniska kompetensen.

Leveransen av systemet har strukturerats i ett antal

väl specificerade leveransobjekt. Vidare har CSC:s

högsta koncernledning ställt sig bakom den nya

tidsplanen. Även PPM har förstärkt den egna

projektstyrningen och uppföljningen av delprojektens

utveckling.

I rapporten anges att det pågår ett arbete med att

definiera vilka funktioner hos PPM som är

oundgängligen nödvändiga för att det första

fondvalet skall kunna genomföras. Ytterligare ett

antal åtgärder har vidtagits för att säkerställa

leverans av systemet.

Trots de åtgärder som vidtagits, eller kommer att

vidtas, finns det enligt PPM ändå risker med ett så

stort och komplicerat projekt. En av svårigheterna

är att PPM fortfarande är under uppbyggnad samt att

den verksamhet som den skall bedriva är ny och i

vissa avseenden unik. Ny kompetens inlemmas

successivt i verksamheten. Detta kan bidra till att

myndigheten kan få svårigheter att formulera sina

krav på systemet i tid och med tillräcklig

precision. Kombinationen av en förstärkt

ledningsfunktion och de nya specialistresurser som

tillkommit torde begränsa risken för ytterligare

förseningar som kan äventyra driftstarten.

I rapporten behandlas också de risker som är

kopplade till CSC:s arbetsformer. Det redovisas att

PPM gemensamt med CSC utarbetar effektiva rutiner

för systemutvecklingen.

PPM framhåller i rapporten att den nya tidsplanen

tillåter betydligt mer tid för testverksamhet än den

tidigare planen. Det pågår ett arbete med att finna

förenklingar för att ytterligare minska

komplexiteten i systemet. PPM kommer fortlöpande att

analysera möjligheterna att finna ytterligare

åtgärder som kan säkra att systemet tas i drift

under hösten år 2000.

Statskontorets bedömning

Statskontoret har på regeringens uppdrag utvärderat

tillförlitligheten i PPM:s tids- och åtgärdsplaner.

Statskontoret gör bedömningen att sannolikheten för

att det kontoadministrativa systemet kan tas i drift

enligt den nya tidsplanen är avsevärt bättre än när

samarbetet mellan PPM och CSC inleddes.

De åtgärder som främst har stärkt förutsättningarna

för att systemet kan tas i drift enligt planerna är

PPM:s förbättring av styrning och uppföljning av

utvecklingsarbetet. Lika viktig är den ökade samsyn

som etablerats mellan PPM och CSC. Därutöver är det

väsentligt att leveransen av systemet har delats upp

i fler och mer avgränsade delleveranser. CSC har

dessutom förstärkt sina utvecklings- och

ledningsresurser i projektet.

Trots dessa förbättringar bedömer Statskontoret att

projektet även fortsättningsvis är förenat med

betydande risker. Den främsta risken är att det

fortfarande saknas en godkänd kravspecifikation och

leveransplan som omfattar samtliga leveransåtaganden

och -tidpunkter. Även andra riskområden bör

uppmärksammas för att minimera risken för

ytterligare förseningar.

Statskontoret understryker att det är angeläget att

PPM begränsar riskerna genom att föreslå

förenklingar i regelverket för att hålla nere

komplexiteten i de systemlösningar som tas fram.

Dessutom bör reservlösningar tas fram för att ha en

ökad beredskap för eventuella ytterligare

förseningar och felaktigheter i leveranserna.

Statskontoret rekommenderar att regeringen genomför

återkommande uppföljningar av hur utvecklingsarbetet

fortskrider.

RRV:s revisionsberättelse

RRV har avgivit revisionsberättelse för PPM för räkenskapsåret

1998. I revisionsberättelsen anges bl.a. att

upphandlingen av det kontoadministrativa systemet

har bedrivits under tidspress, något som kom till

uttryck redan i samband med val av

upphandlingsförfarande. Tiden för att lämna anbud

var enligt RRV för kort mot bakgrund av

komplexiteten i systemet. Statsmaktsbeslut som

reglerar PPM:s verksamhet och som har betydelse för

det kontoadministrativa systemet fattades i ett sent

skede. I detta fall har upphandling påbörjats innan

kravspecifikation förelegat. RFV,

Genomförandegruppen, Utredningen för bildande av

premiepensionsmyndigheten och PPM har alla varit

involverade i beredningsarbetet avseende det

reformerade pensionssystemet. RFV och PPM har haft

regeringens uppdrag att upphandla ett

kontoadministrativt system. Denna uppdelning av

ansvar och uppgifter har medfört hinder mot att

genomföra en effektiv upphandling. Tid som

inledningsvis vanns genom påskyndat förfarande inför

anbudsgivning förlorades i ett senare skede.

RRV anser att styrelsen och generaldirektören i

anslutning till att PPM inrättades självständigt

borde ha undersökt huruvida de väsentliga kraven på

systemet fanns medtagna i det förfrågningsunderlag

som tidigare upprättats och som upphandlingen

grundades på.

I revisionsberättelsen anges vidare att om

införandet av det kontoadministrativa systemet

planerats med mer realistiska tidsramar, dvs. med

medelsöverföring respektive fondval under andra

halvåret år 2000, skulle detta hypotetiskt ha

inneburit att medelsförvaltaren kunnat överväga

flera alternativa tidshorisonter. Detta hade kunnat

leda till högre avkastning för pensionstagarna. Den

marknadsmässiga räntan är avhängig den tid under

vilken medlen skall vara placerade på konto i

Riksgäldskontoret.

Den genomförda revisionen ger, enligt vad som anges

i revisionsberättelsen, RRV rimlig grund för

följande invändning: Styrelsen och generaldirektören

har, i anslutning till att myndigheten inrättades,

inte självständigt utvärderat möjligheterna att inom

avsedd tid driftsäkra det kontoadministrativa

systemet, ett för verksamheten väsentligt system.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Eftersom de första fondvalen som de enskilda skall

göra och den första överföringen av

premiepensionsmedel från Riksgäldskontoret till

fondförvaltare inte kommer att kunna ske under år

1999 föreslås i propositionen att vissa av de

ikraftträdande- och övergångsbestämmelser som gäller

premiepensionen ändras. I propositionen föreslås

även åtgärder som syftar till att förenkla det

kontoadministativa system för hanteringen av

premiepensionen som är under uppbyggnad. Andra

förslag skall ge PPM bättre förutsättningar att

under en inledande tid efter driftstarten inrikta

sig på den del av verksamheten som rör fondsparande.

Regeringen har inte inhämtat yttrande av Lagrådet

eftersom det bedömdes fördröja lagstiftningsfrågans

behandling och därigenom leda till avsevärt men.

Lagrådets yttrande har under ärendets beredning

däremot inhämtats av utskottet. Yttrandet har fogats

till betänkandet som bilaga 4.

Första fondvalet

Gällande ordning

Sedan år 1995 har en viss andel av influtna

tilläggspensionsavgifter placerats på konto hos

Riksgäldskontoret. Medlen har placerats på ett

räntebärande konto till marknadsmässig ränta, som

lagts till kapitalet. Avsikten är att medlen skall

täcka de pensionsrätter för premiepension som

fastställs för förfluten tid när pensionsreformen

träder i kraft. När dessa pensionsrätter har

fastställts, skall de förvaltade medlen jämte

avkastning föras över till förvaltning inom

premiepensionssystemet. Den 1 januari 1999 har PPM

övertagit ansvaret för förvaltningen av dessa medel.

Även för framtida avsättningar av medel som görs

till premiepensionssy-stemet ansvarar PPM för den

tillfälliga förvaltningen av medlen. Under den

tillfälliga förvaltningen är det önskvärt med en god

avkastning, men ett lågt risktagande, trygghet och

en god betalningsberedskap är också av stor vikt.

PPM skall därför placera medlen hos

Riksgäldskontoret. Som kontohavare skall PPM träffa

avtal med Riksgäldskontoret om förräntning och andra

villkor. När pensionsrätt för året har fastställts

skall medlen tillsammans med avkastning föras över

till fondförvaltare.

Enligt 40 § införandelagen skall den första

överföringen av avgiftsmedel och avkastning från

Riksgäldskontoret till fondförvaltare ske före

utgången av år 1999.

I 1999 års ekonomiska vårproposition (s. 70)

beräknas överföringen av premiepensionsmedel år 2000

uppgå till 49,6 miljarder kronor, 2001 till 21,2

miljarder kronor och 2002 till 18,9 miljarder

kronor.

Enligt införandelagen (39 § andra stycket) får

PPM:s kostnader år 1999 som inte täcks på annat sätt

efter regeringens medgivande dras från avkastningen

på de medel som tillfälligt placerats i

Riksgäldskontoret.

Propositionen

I propositionen anges att PPM:s val att fortsätta

samarbetet med CSC bl.a. bygger på utgångspunkten

att ingen annan leverantör skulle klara

utvecklingsarbetet snabbare än CSC. Därutöver bygger

valet av CSC på att ett byte av systemleverantör

förutsätter en ny offentlig upphandling. Detta

skulle i sin tur ytterligare försena den slutliga

leveransen av det system som erfordras. Efter en

förnyad upphandling skulle systemet med all

sannolikhet inte kunna levereras före de första

pensionsutbetalningarna, som skall ske år 2001. En

så sen leveranstidpunkt skulle därmed få

återverkningar även på andra delar av det nya

pensionssystemet.

Regeringen anser att det är mycket angeläget att

tiden fram till det första fondvalet och

överföringen av medel från Riksgäldskontoret till

fondförvaltare blir så kort som möjligt. Regeringen

bedömer, med stöd av Statskontorets utvärdering, att

den tidsplan som PPM redovisat har förbättrat

sannolikheten för att det första fondvalet skall

kunna ske under år 2000. De åtgärder som myndigheten

vidtagit och avser att vidta för att säkerställa

leverans har gjort tidsplanen trovärdig.

Regeringen konstaterar samtidigt att betydande

risker fortfarande kvarstår och att fortsatta

ansträngningar måste till för att säkerställa ett

första fondval under år 2000. Regeringen kommer att

noga följa den fortsatta uppbyggnaden av systemet

för att administrera premiepensionen.

För att följa systemuppbyggnaden har PPM fått i

uppdrag att var tredje månad rapportera till

regeringen hur uppbyggnadsarbetet fortskrider.

Regeringen avser också att återkomma med ett uppdrag

åt Statskontoret att utvärdera dessa rapporter från

PPM.

Regeringen anser att PPM bör utarbeta

reservlösningar som även med begränsade ADB-

leveranser medger en systemstart före utgången av år

2000. Om det skulle visa sig vara en nödvändig

förutsättning för att kunna ta systemet i drift

under senare delen av år 2000, bör PPM som en del i

en sådan alternativ plan för systemstarten överväga

t.ex. temporära inskränkningar av den generella

rätten att byta fond som nu gäller för

pensionsspararna. Statskontoret bör även i denna del

granska PPM:s arbete inom ramen för den fortlöpande

utvärderingen.

Den nya tidsplanen för uppbyggnaden av

premiepensionssystemet innebär således att det

första fondvalet och överföringen till förvaltare

skall ske före utgången av år 2000. Reglerna för

starten bör ändras i enlighet med detta.

Som en konsekvens av senareläggningen bör PPM:s

kostnader som inte täcks på annat sätt efter

regeringens tillstånd få dras av från avkastningen i

den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret

även under år 2000.

Motionen

I motion Sf15 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) anförs att

PPM skall klandras för sin hantering av

dataupphandlingen. Den kritik som framförs av

Statskontoret och RRV gör klart att PPM på ett

mycket tidigare stadium kunnat förhindra

förseningen. Riksdagen bör enligt motionärerna ge

regeringen till känna att en översyn av kompetensen

på myndigheten bör genomföras (yrkande 2).

Hanteringen av pensionsfrågan har hittills endast

lett till försämringar för de försäkrade och

pensionsspararna. Det krävs därför en större insyn i

arbetet och regeringen bör årligen lämna riksdagen

en rapport om utvecklingen av och arbetet med

säkerställandet av pensionsspararnas pengar (yrkande

3).

I motionen anges att de kostnader som orsakas av

förseningen och som inte täcks på annat sätt enligt

regeringen skall få dras av från avkastningen i den

tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret.

Motionärerna anser dock att pensionsspararna redan

har fått vidkännas minskningar av sitt

pensionskapital genom olika avgifter och inte skall

belastas ytterligare utan hållas ekonomiskt

skadeslösa för att PPM inte kunnat genomföra sitt

uppdrag (yrkande 4).

Risken för ytterligare komplikationer och

förseningar är stor och PPM bör därför utveckla en

reservplan för hur pensionsspararna skall

kompenseras för utebliven avkastning på sparmedel.

Det kan t.ex. ske i form av en avsättningsfond

(yrkande 5).

Utskottets bedömning

Utskottet måste konstatera att medel motsvarande de

pensionsrätter i premiepensionssystemet som nu

fastställts inte kommer att kunna föras över till

fondförvaltning före årsskiftet. Det

kontoadministrativa system som erfordras för

premiepensionssystemet kommer inte att hinna bli

färdigt. På grundval av den tids- och åtgärdsplan

som PPM gjort upp och som granskats av Statskontoret

samt den reservplan som skall utarbetas känner sig

utskottet förvissat om att överföringen skall kunna

komma till stånd före år 2001. Utskottet har därtill

så sent som den 18 maj 1999 från generaldirektören

för PPM, Hans Jacobson, inhämtat information om den

aktuella arbetssituationen. Av generaldirektörens

redovisning framgick att arbetet hade fortskridit

enligt den fastlagda tidsplanen. Den andra av de

rapporter som PPM var tredje månad skall avge till

regeringen om hur arbetet fortskrider hade lämnats

dagen innan. Rapporterna kommer också att granskas

av Statskontoret.

Utskottet vill påpeka att det är viktigt att

riksdagen fortlöpande hålls informerad om

utvecklingen. Det är enligt utskottets mening

särskilt angeläget att överföringen kan komma till

stånd före utgången av år 2000 eftersom utbetalning

av pensioner från det reformerade pensionssystemet

annars måste senareläggas, och även utskottet avser

därför att noga följa frågan. Med de förslag till

lagändringar i förenklande syfte som läggs fram i

propositionen ökar sannolikheten för att det

kontoadministrativa systemet skall fungera under

hösten 2000.

Även om avkastningen på de medel som är placerade

hos Riksgäldskontoret vid en bindning för längre tid

hade kunnat vara högre, är detta inget som skall

tillgodoräknas på enskilda premiepensionskonton.

Liknande effekter uppkom redan tidigare när

pensionsreformen efter principbeslutet 1994 sköts

upp, vilket även i omgångar försköt tiden för

överföring av de avsatta pre-

miepensionsmedlen. Det förhållandet att PPM:s

kostnader för 1999 nu får dras från medlen i

Riksgäldskontoret är enbart en fråga om

administrativa rutiner. Kostnaden skulle annars ha

dragits från de enskilda premiepensionskontona.

Eftersom PPM är en myndighet under regeringen, och

då frågan om styrelsens och generaldirektörens

hantering av upphandlingen dessutom redan

uppmärksammats, bör riksdagen enligt utskottets

mening nu inte anlägga några synpunkter på själva

hanteringen.

Utskottet vill tillägga att Riksdagens revisorer i

enlighet med sin granskningsplan för våren 1999 har

påbörjat en förstudie av PPM. Enligt

granskningsplanen kan en granskning inriktas på att

belysa frågor om hur ändamålsenlig uppbyggnaden av

den nya myndigheten varit. Även mera generella

erfarenheter av en snabb uppbyggnad av komplicerade

system kan belysas.

Med det anförda tillstyrker utskottet att det första

fondvalet skall ske före utgången av 2000 samt att

PPM:s kostnader även år 2000 på föreslaget sätt får

dras av från avkastningen på medlen i

Riksgäldskontoret. Motion Sf15 yrkandena 2-5

avstyrks.

Begränsning av registrerade fonder

Gällande ordning

I 8 kap. 3 § LIP finns regler för fonder och vilka

krav som ställs på fondförvaltare.

Placeringen av premiepensionsmedlen kan ske i

värdepappersfonder och utländska fondföretag som

förvaltas av fondförvaltare som har rätt att utöva

fondverksamhet i Sverige enligt lagen om

värdepappersfonder. Fondförvaltarna skall anmäla

sina fonder för registrering hos PPM och sluta avtal

med myndigheten om det praktiska samarbetet och om

tak för priset för förvaltartjänsten. PPM skall ges

möjlighet att förhandla om prisreduktion med

fondförvaltarna. Fondförvaltarna skall vara skyldiga

att på begäran lämna ut informationsmaterial till de

enskilda, inte ha några uttagsavgifter och varje år

till myndigheten rapportera alla kostnader som

tagits ut ur fonden.

Om den enskilde inte gör ett aktivt val av

förvaltning placeras medlen i Premiesparfonden som

förvaltas av en ny sjunde fondstyrelse inom Allmänna

pensionsfonden.

Propositionen

Nuvarande regler medger inte någon begränsning av

det antal fonder som samtidigt erbjuds i

premiepensionssystemet. Fondförvaltare som uppfyller

de krav som anges i 8 kap. 3 § LIP har därmed en

principiell rätt att anmäla ett obegränsat antal

fonder för registrering hos PPM.

Regeringen anger att det är viktigt att

pensionsspararna har ett stort och varierat utbud av

fonder att välja mellan. Samtidigt kan det antas att

det är attraktivt för många förvaltare att av

marknadsföringsskäl anmäla så många av sina fonder

som möjligt till systemet. Om ett mycket stort antal

fonder anmäls till PPM riskerar systemuppbyggnaden

att påverkas negativt. Även driften av systemet kan

störas.

I propositionen föreslås därför att PPM får

befogenhet att begränsa det antal fonder som en och

samma förvaltare samtidigt kan ha registrerade hos

myndigheten. Lagändringen bör träda i kraft den 1

juli 1999. Regeringen påpekar att det fortfarande

skall finnas ett varierat fondutbud för

pensionsspararna, och begränsningarna bör därför

inte utformas snävare än nödvändigt. PPM får inte

heller begränsa fonderna så att konkurrensen mellan

fondförvaltarna snedvrids.

Motionen

I motion Sf15 av Ulla Hoffmann m.fl. anförs att

Vänsterpartiets bedömning är att en begränsning kan

göras till att varje fondförvaltare får ha 15 till

20 fonder registrerade (yrkande 6).

PPM har i massmedierna antytt att man inte har för

avsikt att erbjuda pensionsspararna miljöfonder,

humanfonder och andra fonder med ideell och

humanitär inriktning. Anledningen är enligt PPM att

en del av avkastningen på dessa fonder investeras i

t.ex. forskning. Motionärerna anser att ideella och

humanitära fonder inte skall uteslutas som objekt

vid placering av sparmedel (yrkande 7).

Eftersom PPM inte kommer att ge råd till

pensionsspararna och råd från privata fondförvaltare

och bankerna inte lär bli gratis, behöver den

enskilde kunna få en objektiv kostnadsfri

information. Regeringen bör få i uppdrag att låta

PPM utarbeta en kostnadsfri rådgivning om fondval

för att motverka en konsultmarknad på detta område

(yrkande 10).

Utskottets bedömning

Utskottet har inget att invända mot att antalet

fonder som en förvaltare får registrera begränsas.

Det får ankomma på PPM att bedöma hur en eventuell

begränsning närmare bör göras. Utskottet avstyrker

därför motion Sf15 yrkande 6 och tillstyrker

ändringen i 8 kap. 3 § LIP. En lagteknisk samordning

skall därvid göras med det förslag till ändring i

samma lagrum som regeringen lagt fram i proposition

1998/99:93, en ändring som godkänts av riksdagen

(bet. 1998/99:FiU21, rskr. 1998/99:195).

Vad gäller ideella och humanitära fonder vill

utskottet anföra följande.

Om det gäller fonder där själva

placeringsinriktningen har ideell eller humanitär

karaktär, s.k. etiska fonder, vill utskottet hänvisa

till att enligt proposition 1997/98:151 skall varje

fondförvaltare ha rätt att inom ramen för

placeringsreglerna i lagen om värdepappersfonder

själv välja placeringsinriktning för sina fonder.

Strängare placeringsregler behövs inte för

premiepensionssparandet än för annat fondsparande.

De fonder som motion Sf15 yrkande 7 tar sikte på är

sådana där en del av fondens avkastning, oavsett i

vilka företag fondens medel har investerats, delas

ut till någon ideell organisation. Utskottet vill

till att börja med framhålla att huvudsyftet med

premiepensionsmedlens förvaltning är att medlen

skall trygga framtida premiepensioner för i första

hand de enskilda spararna och ge goda

pensionsförmåner. I premiepensionssystemet finns

dock ett visst kollektivt inslag, t.ex. att

arvsvinster tillfaller kvarlevande pensionssparare i

samma åldersgrupp. Dessa förhållanden talar för att

avkastningen i fondförvaltningen inte skall få

flyttas över till en ideell organisation. Å andra

sidan bör premiepensionssystemet så långt möjligt

erbjuda valfrihet och mångfald. Utskottet

förutsätter att PPM vid sina fortsatta överväganden

noga analyserar vilka krav som i detta hänseende kan

och bör ställas på fonder som registreras i

premiepensionssystemet. Resultatet bör redovisas för

regeringen som får bedöma om slutsatserna kräver

lagändring.

Med det anförda avstyrks motion Sf15 yrkande 7.

Enskildas behov av information om pensionssystemet

har belysts i proposition 1997/98:151. Där anges

bl.a. (s. 635-637) att Premiepensionsmyndigheten har

huvudansvaret för informationen om

premiepensionssystemet. Informationen om systemet

som sådant är naturligtvis allra mest angelägen i

samband med ikraftträdandet. De enskilda skall kunna

fatta rationella beslut på ett riktigt underlag

redan från början. När den första överföringen från

Riksgäldskontoret görs skall självfallet en

fullständig information lämnas till den enskilde. I

informationen bör bl.a. ingå uppgifter om de fonder

som finns tillgängliga i systemet. I propositionen

anges vidare att även när systemet är i gång kommer

det att behövas allmän information om hur det

fungerar. Trycksaker som beskriver systemet bör

därför hållas tillgängliga, t.ex. på

försäkringskassornas och kanske även

skattemyndigheternas kontor. Däremot kan det

knappast begäras att personalen på dessa kontor

generellt skall kunna besvara frågor som inte

behandlas i trycksakerna. Sådan specialinformation

får lämnas av en särskild informationsenhet.

Härutöver måste naturligtvis riktade insatser göras

för varje ny generation som kommer in i sy-stemet. I

propositionen hänvisas också till att det i 26-29 §§

lagen om värdepappersfonder finns bestämmelser om

informationsmaterial som ett fondbolag skall

tillhandahålla för varje fond som bolaget förvaltar

(informationsbroschyr, årsberättelse och

halvårsberättelse). Av PPM:s besked bör framgå att

den enskilde har rätt att få dessa handlingar från

fondbolaget och hur man då skall bära sig åt. PPM

skall inte ha till uppgift att informera de enskilda

om sådant som de kan inhämta från fondernas eget

informationsmaterial. Däremot bör PPM svara för ett

allmänt informationsmaterial om de fonder som har

anmälts till premiepensionssystemet. Det kan t.ex.

vara sammanställningar av fonderna efter deras

placeringsinriktning och förvaltningsresultat under

de senaste åren. I propositionen påpekades att det

föreligger ett mycket stort behov av information om

villkoren för fondsparande. PPM bör därför ge ut

översikter av detta slag. Sådana översikter måste

redan av praktiska skäl bygga på uppgifter som

myndigheten får från förvaltarna själva eller som

framgår av publicerad statistik eller liknande.

Enligt utskottets bedömning är den avsedda

ordningen för information sådan att en enskild

person alls inte skall behöva anlita konsult för att

kunna göra en god placering av sina

premiepensionsmedel. Med det anförda avstyrker

utskottet motion Sf15 yrkande 10.

Pensionssparares val av fond

Gällande ordning

När pensionsrätt för premiepension för ett år har

fastställts skall pensionsspararen kunna välja fond.

PPM skall därvid upplysa pensionsspararen om rätten

att välja placering. Om pensionsspararen inte

anmäler något val av fond men tidigare har anmält

val av fond eller bytt fond, skall medlen placeras i

den eller de fonder där medlen senast har placerats.

För den som inte gör något annat val, placerar PPM

medlen i Premiesparfonden inom AP-fonden. En sparare

har rätt att när som helst begära att PPM skall

flytta hela eller delar av spararens innehav till en

eller flera andra fonder.

PPM får begränsa antalet fonder som

pensionsspararen får ha medel placerade i samtidigt.

Propositionen

Främst i syfte att uppnå en systemförenkling anser

regeringen att följande bör gälla för val och byte

av fond.

Första gången som pensionsrätt för premiepension

har fastställts skall pensionsspararen upplysas om

rätten att välja placering för sina medel. Senare år

skall PPM, utan att först kontakta spararen om hans

önskemål för placeringen, föra över nya

pensionsmedel till den eller de fonder och med den

spridning mellan fonderna som spararen senast angett

för hela sitt sparande. För den som inte bestämt

någon sådan placering i fond, kommer PPM alltjämt

att placera de nya medlen i Premiesparfonden inom

AP-fonden.

En pensionssparare skall fortfarande kunna

omplacera sina fondmedel när han så önskar. Spararen

skall vid en sådan omplacering ange hur hela

sparandet skall vara fördelat mellan olika fonder.

Pensionsspararna skall varje år få en allmän

information om de åtgärder som PPM vidtar när ny

pensionsrätt för premiepension har fastställts.

Spararna skall på samma sätt upplysas om rätten att

placera om sitt sparande. Informationen kan ges

t.ex. i samband med årsbeskedet om utvecklingen av

den enskilde spararens tillgodohavande.

Med denna ordning torde risken för att ny

pensionsrätt placeras på ett sätt som inte stämmer

överens med spararens verkliga önskemål minska i

betydande mån.

Även PPM:s placering för en pensionssparare av

medel avseende skadestånd respektive höjd

pensionsrätt bör ske på motsvarande sätt.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening bör den föreslagna

förändringen leda till enklare och säkrare

hantering. Lagrådet har i sitt yttrande påpekat att

PPM får lösa praktiska frågor såsom hur en placering

skall utföras om spararen angett sitt val på ett

inte nöjaktigt sätt. Enligt Lagrådet är det

angeläget att förfarandet blir lättöverskådligt och

säkert för den enskilde.

Utskottet vill i detta sammanhang nämna att, enligt

vad som framgår av en skrivelse från PPM till

regeringen den 1 mars 1999, myndighetens styrelse

har beslutat om följande rutiner för val och byte av

fond: Spararna skall inledningsvis kunna fördela

sitt sparande på fem fonder; avsikten är att antalet

tillåtna fonder efter något eller några år skall

ökas till tio. Val och byte av fond skall kunna ske

bara på tre sätt: via Internet, med tonvalstelefon

och med maskinläsbar blankett som beställs från PPM

och som är förkodad med spararens personuppgifter.

Tekniken för att ange fondvalet är densamma i alla

tre medierna. För varje fond anger spararen fondens

PPM-nummer och hur många procent av sitt innehav han

vill ha placerat i den fonden (inga angivelser i

kronor). Tekniken används även vid byte av fond.

Utan att uttryckligen ange vad han vill byta anger

spararen - på en i princip likadan blankett som

förstavalsblanketten - bara hur han vill att hans

sparande skall vara fördelat efter omplaceringen.

Utskottet anser att dessa rutiner bör tillgodose de

krav som Lagrådet framhållit. Med det anförda

tillstyrker utskottet propositionen i denna del.

Fondavgifter

Gällande ordning

En fondförvaltare skall enligt 8 kap. 3 § LIP sluta

samarbetsavtal med PPM. Av samma lagrum följer att

förvaltaren inte får ta ut avgift för inlösen av

fondandelar. Avgift i övrigt får endast tas ut om

det godtagits av PPM. Förvaltaren skall vidare varje

år till PPM rapportera alla kostnader som tagits ur

fonden, uppdelade på kostnadsslag. Enligt vad som

angavs i proposition 1997/98:151 har PPM möjlighet

att avtala om prisreduktion med fondförvaltarna. En

sådan överenskommelse bör tas med i

samarbetsavtalet.

Från och med den 1 juli 1999 skall fondförvaltare

till PPM ange vilka kostnadsbelopp som dagligen

belastat fonden beräknat per fondandel. I 8 kap. 3 §

LIP anges då uttryckligen att förvaltarna skall

specificera hur mycket som avser

förvaltningskostnader, inklusive kostnader för

förvaring av fondtillgångarna. Uppgiftsskyldigheten

skall även omfatta sjunde AP-fondstyrelsen

(Premiesparfonden).

Vid utvidgningen av informationsskyldigheten till

att även avse utländska fondförvaltare uttalade

finansutskottet (bet. 1998/99:FiU21) att utskottet

liksom regeringen anser det vara viktigt att följa

upp att kravet inte avhåller utländska

fondförvaltare från att delta i

premiepensionssystemet.

Motionen

I motion Sf15 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) framhålls

förvaltningsavgifternas betydelse för pensionens

storlek. PPM har till uppgift att hålla nere de

avgifter som fondförvaltarna tar ut. Motionärerna

begär i yrkande 8 ett tillkännagivande om kontroll

av fondförvaltarnas avgifter.

Utskottets bedömning

Storleken av förvaltningskostnaderna för

premiepensionssystemet, såväl vad gäller

fondförvaltningen som PPM:s verksamhet, är frågor

som har uppmärksammats vid utformningen av det nya

systemet. Utskottet har i betänkande 1997/98:SfU13

bl.a. framhållit vikten av att PPM aktivt verkar för

en prisreduktion i samband med att avtal sluts med

fondförvaltarna.

PPM arbetar med att utarbeta ett standardkontrakt

mellan PPM och fondförvaltare, ett kontrakt som

snart beräknas ligga färdigt. När det gäller frågan

om prisreduktion av förvaltningsavgiften har PPM:s

styrelse, enligt vad som framgår av en skrivelse

från myndigheten till regeringen den 18 mars 1999,

beslutat om följande förfarande för prisreduktioner.

En fondförvaltare skall ta ut sin sedvanliga

förvaltningsavgift ur fonden och därefter betala en

procentuell andel av den uttagna avgiften till PPM.

Ju större belopp PPM har placerat i den aktuella

fonden, desto högre är den procentuella andel av den

uttagna avgiften som skall betalas till PPM. PPM

skall sedan fördela de återförda

förvaltningsavgifterna mellan pensionsspararna i

förhållande till storleken av tillgodohavandet på

deras pensionskonton, oavsett vilken eller vilka

fonder som den enskilde spararen har valt. Modellen

för att fördela de återförda förvaltningsavgifterna

mellan spararna har valts i första hand för att

stimulera ett brett utbud av fonder för spararna att

välja mellan. Härtill kommer emellertid att den

modell som närmast förutsägs i förarbetena - att en

återförd avgift skulle fördelas proportionellt

mellan de sparare som hade haft medel placerade i

den aktuella fonden under den tid som avgiften avsåg

- skulle medföra en avsevärt ökad komplexitet när

det gäller systemdesign och driftsteknik och kräva

så omfattande bearbetningar att det finns en

uppenbar risk för prestandaproblem, något som kan

vålla störningar även i andra delar av systemet.

Modellen kan alltså inte bedömas förenlig med

ambitionen att genomföra det första fondvalet hösten

2000. PPM har föreslagit att prisreduktion även

skall tillämpas för sjunde AP-fondstyrelsen och

frågan bereds inom Regeringskansliet.

Utskottet kan konstatera att det finns olika för-

och nackdelar med ett sy-stem där avgiftsreduktionen

tillfaller pensionsspararna i den aktuella fonden i

förhållande till deras tillgodohavande i fonden och

ett system där avgiftsreduktionen tillfaller

samtliga premiepensionssparare i förhållande till

vars och ens tillgodohavande oavsett fond.

Utskottet, som anser det viktigt att frågan om

systemet för avgiftsreduktion noga övervägs, utgår

från att fortsatta diskussioner sker mellan bl.a.

PPM och företrädare för fondbolagen och att frågan

då ytterligare belyses.

Utskottet vill nämna att det är viktigt att

fondavgifterna också tydligt redovisas för

pensionsspararna. Ökade krav på fondförvaltarna

kommer som framgått ovan att gälla fr.o.m. den 1

juli 1999. Utskottet noterar att PPM har uppgivit

att myndigheten inledningsvis inte kommer att kunna

meddela de enskilda pensionsspararna hur stor del av

förvaltningskostnaden som hänför sig till deras

sparande i varje fond, eftersom det skulle kräva att

stora datavolymer måste sparas. För år 2000 (då

förvaltning äger rum bara under en mindre del av

året) kommer enligt PPM:s beräkningar de totala

förvaltningsavgifterna med största sannolikhet att

stanna under 100 kr även för pensionssparare som har

tjänat in maximal pensionsrätt under 1995-1998. För

en medelinkomsttagare blir den totala kostnaden

under 50 kr. Även för 2001 och 2002 är det relativt

små belopp det är fråga om. Det skulle enligt PPM:s

bedömning inte vara rimligt att skjuta upp det

första fondvalet ytterligare för att få med

avgiftsredovisningen från början. För att trygga att

ett robust system kan tas i drift hösten 2000 bör

enligt PPM ett system för avgiftsredovisning av det

nu diskuterade slaget inte införas förrän 2003.

Spararna kommer under tiden att ha tillgång till

uppgifter, både om storleken på

förvaltningsavgifterna och om det totala

kostnadsuttaget ur fonden, vilket gör det möjligt

att bilda sig en ganska bra bild av

kostnadsbelastningen på ett visst fondinnehav.

Utskottet förutsätter att regeringen följer denna

fråga.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf15

yrkande 8.

Uttag av premiepension

Gällande ordning

Premiepension får tas ut fr.o.m. den månad

pensionsspararen fyller 61 år. Pensionen skall vara

livsvarig och pensionsuttaget får begränsas till att

avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av

pensionen.

Ett påbörjat uttag skall kunna återkallas. Även den

andel med vilken pensionen tas ut skall kunna

ändras. Ett uttag får dock återkallas helt eller

delvis högst en gång per sexmånadersperiod.

Kostnaderna för dessa åtgärder skall, liksom

kostnaden för att på nytt påbörja utbetalning efter

det att ett uttag har återkallats, belasta

pensionsspararen.

Premiepensionen beräknas lika för kvinnor och män

och med utgångspunkt i tillgodohavandet vid varje

tid på pensionsspararens premiepensionskonto.

Premiepension utbetalas av försäkringskassan

tillsammans med inkomstpension. Pensionen utbetalas

månadsvis, men om årspensionen, bestående av

inkomst-, tilläggs- och premiepension, uppgår till

högst 2 400 kr får pensionen utbetalas vid ett eller

två tillfällen per år.

Premiepension kan tas ut som livränta med

garanterade belopp. PPM skall lösa in

pensionsspararens fondandelar snarast efter det att

begäran kom in till PPM. Övergång till livränta får

ske tidigast när spararen börjar ta ut pension.

Propositionen

I propositionen anges att en beräkning av

premiepensionen som gäller för längre tid, t.ex. ett

år, är betydligt mindre krävande för det

kontoadministrativa systemet än att räkna ut ett

nytt belopp inför varje utbetalning. Det är också

normalt till fördel för pensionstagaren att beloppet

är detsamma för hela året. Mot denna bakgrund

föreslår regeringen en justering av reglerna för

uttag av premiepension så att det framgår att en

jämn utbetalning under året ryms inom

bestämmelserna. Den tidsrymd för vilken PPM

bestämmer ett sådant pensionsbelopp bör inte

överstiga ett år, i enlighet med försäkringsmässiga

principer.

De beräkningar som måste göras inför

pensionsutbetalningarna är förhållandevis

omfattande. Utbetalningarna av premiepension skall

samordnas med försäkringskassornas utbetalning av

inkomstpension via RFV. Mot bakgrund av att de

första fondvalen och överföringarna av medel till

förvaltare senarelagts till år 2000 kommer

belastningen på det kontoadministrativa systemet att

vara särskilt stor under det första halvåret 2001.

Den premiepension som skall betalas ut under 2001

beräknas som mest komma att uppgå till 30-50 kr i

månaden.

Med hänsyn till detta föreslår regeringen att

premiepension under år 2001 skall kunna betalas ut

vid ett enda tillfälle. En engångsutbetalning kan

således göras i slutet av året.

För en sparare som tar ut sin premiepension i form

av en livränta med garanterade belopp bestäms

pensionen utifrån värdet på tillgångarna på premie-

pensionskontot vid den tidpunkt då PPM löser in

innehavet. För att klargöra att en begäran om

inlösen inte kan ske långt före den tidpunkt när

livräntan skall börja betalas ut, föreslår

regeringen att regeln justeras så att PPM:s inlösen

av fondtillgångarna kan ske tidigast månaden före

den då livräntan skall betalas ut första gången.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.

Efterlevandeskydd

Gällande ordning

Inom premiepensionssystemet finns möjlighet att

välja ett efterlevandeskydd. Efterlevandeskyddet är

frivilligt och kostnaden för skyddet skall bäras av

de individer som väljer skyddet.

Under tiden före pensioneringen skall det finnas en

form av skydd. Detta efterlevandeskydd före

pensionstiden omfattar pensionssparare som har barn

under 20 år eller som är gift, registrerad partner

eller sammanboende (ogifta personer som

stadigvarande sammanbor och som tidigare har varit

gifta med varandra eller som har eller har haft

gemensamma barn). Under förvärvsaktiv tid skall

dessa personer kunna teckna en temporär

premiepension till efterlevande på ett eller två

inkomstbasbelopp under fem år.

Som huvudregel gäller en karenstid om ett år. Om

ansökan görs inom tre månader från det att

pensionsspararen ingått äktenskap eller partnerskap

eller fått barn skall dock skyddet gälla från

månadsskiftet efter ansökan om pensionsspararen inte

fyllt 50 år. För den som fyllt 50 år men åberopar en

sådan familjehändelse gäller således ett års karens,

med undantag för olycksfall. Efterlevandeskyddet kan

också gälla först från en senare tidpunkt om detta

anges i ansökan.

Den andra formen avser ett efterlevandeskydd under

pensionstiden. Detta skydd kan tecknas av den som är

gift, registrerad partner eller sådan sammanboende

som avses ovan. Pensionsspararen skall i samband med

att han eller hon börjar ta ut sin premiepension

kunna teckna en livsvarig premiepension till

efterlevande. Pensionsspararens egen ålderspension

sänks därvid så mycket som behövs för att

tillgodohavandet på premiepensionskontot skall räcka

under båda makarnas (eller motsvarande) livstid.

Bestämmelserna om efterlevandeskydd före pensionstid

har trätt i kraft den 1 januari 1999. Under år 1999

skall den som fyllt 50 år ha en extra möjlighet att

gå in i efterlevandeskydd före pensionstid.

Bestämmelserna om efterlevandeskydd under

pensionstid träder i kraft den 1 januari 2001.

Propositionen

Efterlevandeskyddet kräver en relativt omfattande

utveckling och anpassning av system. PPM bör inte

ställas inför dessa uppgifter under det första året

efter premiepensionssystemets start då stor kraft

måste läggas ner för att hanteringen av

fondsparandet på premiepensionskontona skall fungera

smidigt. Regeringen föreslår därför att möjligheten

att ansöka om efterlevandeskydd före pensionstid

inte öppnas förrän år 2002. Som en följd av detta

förslag bör också den extra möjlighet som finns för

en person som fyllt 50 år att gå in i

efterlevandeskyddet när systemet startar förskjutas

och kunna ske genom ansökan som kommer in till PPM

före den 1 maj 2002.

Tidpunkten för när efterlevandeskyddet före

pensionstid i ett enskilt fall skall börja gälla

skall bestämmas av när ansökningen kommer in till

PPM. Möjligheten att välja ett senare ikraftträdande

än vad som följer av detta slopas.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.

PPM:s avgifter

Gällande ordning

PPM:s kostnader täcks enligt 11 kap. 1 § LIP genom

årliga avgifter som dras från premiepensionskontona.

Avgifterna skall täcka det aktuella årets kostnader

med skälig fördelning mellan pensionsspararna.

Avgifterna skall helt eller delvis anges som procent

av tillgodohavandet. Regeringen får meddela närmare

föreskrifter om uttaget av avgifter för PPM:s

kostnader.

Återkallelse av uttag m.m. skall bekostas av

pensionsspararen genom att kostnaden dras från

kontot.

Propositionen

I propositionen anges att PPM bör få ta ut

avgifterna i den takt som kostnaderna uppkommer.

Regeln i 11 kap. 1 § LIP bör justeras så att den

möjligheten tydligt framgår.

PPM:s hanteringskostnader för vissa åtgärder som

myndigheten utför på begäran av en pensionssparare,

t.ex. återkallelse av uttag och nytt uttag av

premiepension, kommer sannolikt att bli

förhållandevis låga samtidigt som ett avgiftsuttag

kommer att innebära en viss belastning på

datasystemet. Bestämmelsen om avgifter för sådana

åtgärder som det här är fråga om bör därför ändras

så att PPM inte måste ta ut en avgift utan i stället

får möjlighet att göra så.

Många förvaltare kan antas komma att vilja

registrera hela sitt utbud av fonder hos PPM. Även

med den möjlighet som föreslås för PPM att begränsa

antalet fonder för en och samma förvaltare kan det

antas att antalet fonder i premiepensionssystemet

blir stort. PPM:s kostnader för att registrera

fonder kan därmed bli mycket höga. Även PPM:s

distribution av informationsmaterial om alla fonder

i premiepensionssystemet till pensionsspararna kan

bli mycket kostsam för myndigheten. Det finns mot

bakgrund av detta skäl att göra det möjligt att vid

behov ta ut avgifter från förvaltarna för såväl

PPM:s registrering av fonder som för t.ex.

myndighetens tryckning och distribution av en

katalog över fondutbudet. En uppgift om att sådana

avgifter kan tas ut skall finnas med i det avtal som

varje förvaltare skall ingå med PPM. Avgifterna

skall på ett rimligt sätt återspegla myndighetens

kostnader på de angivna punkterna. Även i fråga om

sådana avgifter skall regeringen meddela närmare

föreskrifter.

I propositionen föreslås också en förenkling vid

beräkning av avgiften för PPM:s kostnader när ny

pensionsrätt fastställts först efter årsskiftet.

Motionen

I motion Sf15 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) anförs att

pensionsspararen även skall betala avgift till PPM

för att finansiera PPM:s verksamhet. Det är viktigt

att PPM arbetar för att hålla sina kostnader nere

eftersom det är pensionsspararens pengar. En lösning

vore att PPM direkt till riksdagen årligen

redovisade sin verksamhet inklusive avgiftsuttag och

därmed underställde sin verksamhet de

förtroendevaldas granskning. I yrkande 9 begärs ett

tillkännagivande härom.

Utskottets bedömning

Vikten av en effektiv kontroll av PPM:s kostnader

framhölls redan i samband med riksdagens beslut

1998. Enligt proposition 1997/98:151 skall PPM vara

skyldig att följa det statliga regelsystemet för

redovisning och kapitalförvaltning. Den närmare

omfattningen av den statliga redovisningen och

revisionen borde emellertid enligt propositionen

övervägas ytterligare med sikte på en effektiv

kostnadskontroll. PPM skall också upprätta

årsredovisning enligt de särskilda regler som gäller

för livförsäkringsbolag. En sådan redovisning är

nödvändig för att myndighetens ledning skall kunna

bedöma verksamhetens resultat och ställning, för

tillsynen och inte minst för att statsmakterna och

de enskilda skall kunna bilda sig en uppfattning om

hur verksamheten sköts. Regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer skulle enligt vad

som föreslogs i propositionen utse två revisorer att

granska årsredovisningen m.m. och förvaltningen av

försäkringsrörelsen. Revisorerna skulle rapportera

sina iakttagelser till regeringen.

Kostnaderna för PPM:s verksamhet skall finansieras

genom avgifter från de försäkrade, och i proposition

1997/98:151 angavs att regeringen i en förordning

bör fastställa normer för avgiftsuttaget för att på

bästa sätt tillgodose kravet på kostnadskontroll. I

propositionen angavs att även i övrigt bör

regeringen ägna kostnadskontrollen stor

uppmärksamhet i direktiven för verksamheten och

uppföljningen av den. Stor vikt skall läggas vid en

utjämning över tiden av de kostnader som uppkommer i

början när systemet byggs upp. Regeringen får

besluta att investeringarna finansieras med lån och

krediter hos Riksgäldskontoret. På detta sätt sker

övervältringen på de enskildas konton gradvis.

Enligt propositionen skall PPM ledas av en styrelse

med fullt ansvar inför regeringen samt stå under

tillsyn av RFV och, i de delar av verksamheten som

rör kapitalförvaltning och tillämpningen av

näringsrättsliga regler, Finansinspektionen.

Utskottet framhöll i betänkande 1997/98:SfU13 att

det är i hög grad angeläget med en kontroll av

myndighetens kostnader och att effektiva verktyg för

kontroll av kostnadsutvecklingen skapas. Dessutom

skall regeringen, på samma sätt som för annan

statlig verksamhet som finansieras med avgifter vid

sidan av statsbudgeten, kontrollera myndighetens

budget och följa verksamheten genom

återrapporteringskrav, något som är särskilt viktigt

under myndighetens uppbyggnadsskede. Enligt

utskottet borde de närmare formerna för revisionen

och redovisningen övervägas ytterligare med sikte på

en effektiv kostnadskontroll.

Med hänvisning till vad som sålunda anförts

förutsätter utskottet att kontrollen av PPM:s

kostnader kommer att bli effektiv och att riksdagen

kommer att kunna hålla sig väl informerad om

verksamheten. Avsikten med här redovisade förslag är

dessutom att minska PPM:s kostnader. Utskottet

tillstyrker således propositionen i denna del och

avstyrker motion Sf15 yrkande 9.

Ändrad pensionsrätt m.m.

Gällande ordning

I 14 kap. LIP finns bestämmelser om åtgärder med

anledning av felaktig utbetalning och ändrad

pensionsrätt. Bland annat föreskrivs att när

pensionsrätt höjts för egenföretagare förutsätter

tillägg på premiepensionskontot att avgifter

betalats enligt skattebetalningslagen. Sådant krav

finns dock inte när pensionsrätt ursprungligen

beslutas.

I lagen anges också att när oriktig uppgift från

pensionsspararen har medfört att en felaktig

premiepension betalats ut skall återfört belopp

återgå till Riksgäldskontoret.

Vid ändring av pensionsrätt skall ändringsbeloppet

ökas med avkastningen från den tillfälliga

förvaltningen. Det ökade beloppet skall därefter

räknas upp med basränta. Det uppräknade beloppet

skall vid höjning läggas till och vid sänkning dras

av från pensionsspararens premiepensionskonto. Vid

höjning skall beloppet föras från tillfällig

förvaltning till pensionsspararens fonder. Vid

sänkning motsatt väg. Om pensionsspararen har börjat

ta ut pension skall höjningen för förfluten tid i

stället utbetalas som en klumpsumma till denne.

Belopp avseende framtida pensionstid skall föras

till pensionsspararens fonder eller, om denne

övergått från fondförsäkring till livränta med

garanterade belopp, till PPM. I båda fallen skall

framtida pensionsbelopp räknas om. Vid minskning, om

tillgodohavandet inte täcker, återkrävs beloppet

från pensionsspararen om denne är egenföretagare. Om

denne är anställd görs direktkrav bara om oriktiga

uppgifter lämnats.

I 8 kap. 7 § LIP finns regler om skadeståndsansvar

för den som orsakat att fondandelar gått ned i

värde. Skadeståndet betalas till PPM och förs under

aktiv tid till pensionsspararens

premiepensionskonto. Om pension börjat tas ut

betalas skadestånd avseende förfluten tid ut direkt

till pensionspararen.

Propositionen

I propositionen föreslås att kravet på att

avgifterna skall anses betalda enligt

skattebetalningslagen innan tillägg för höjd

pensionsrätt för egenföretagare görs på

premiepensionskontot slopas. I de fall där

avgifterna förblir obetalda får i stället reglerna

för minskning av pensionsrätt användas.

När oriktiga uppgifter från pensionsspararen, eller

underlåtenhet från denne att fullgöra uppgifts-

eller anmälningsskyldighet, har medfört att en

felaktig premiepension betalats ut är det belopp som

överförts från Riksgäldskontoret till spararens

konto korrekt i sig. Felet har i stället uppkommit i

ett senare led och beloppet bör därför rätteligen

återföras till PPM:s rörelse.

I propositionen föreslås också att bestämmelsen som

reglerar situationer där premiepension betalats ut

felaktigt till följd av oriktiga uppgifter bör

ändras så att det felaktiga premiepensionsbeloppet -

ökat med basränta enligt skattebetalningslagen -

återkrävs från pensionsspararen för att återgå till

PPM:s rörelse.

Vidare bör belopp som avser skadestånd och höjd

pensionsrätt för förfluten tid inte betalas direkt

till pensionsspararen utan placeras i fonder eller

föras över till PPM:s livränteverksamhet. Beloppet

kommer i båda fallen pensionsspararen till godo, i

livräntefallet genom att PPM höjer livräntan för den

enskilde.

När ett beslut om pensionsrätt för premiepension

har ändrats skall det ökade beloppet enligt 14 kap.

2 § LIP räknas upp med basränta för viss tid. I

propositionen föreslås att uppräkning med basränta

inte skall tillämpas före det första valet av

placering av premiepensionsmedlen, och regeringen

föreslår att detta anges i ett nytt tredje stycke i

25 § införandelagen.

Utskottets bedömning

Lagrådet har vid sin granskning föreslagit att

bestämmelser om att uppräkning med basränta inte

skall tillämpas före det första fondvalet placeras i

en särskild paragraf i införandelagen.

Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet

propositionen med den ändringen att 25 § tredje

stycket placeras i en ny 25 b § införandelagen.

Försäkringsrörelselagen

Propositionen

Vissa bestämmelser i 7 kap. försäkringsrörelselagen

(1982:713) är tillämpliga på PPM. I regeringens

proposition 1998/99:87 Ändrade

försäkringsrörelseregler föreslås ändringar av

rörelse- och tillsynsreglerna för svenska

försäkringsbolag. Följdändringar bör därför göras i

lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om

Premiepensionsmyndigheten så att hänvisning sker

till de nya försäkringsrörelsereglerna.

Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli

1999.

Utskottets bedömning

Ändringarna i försäkringsrörelselagen föreslås i

proposition 1998/99:87 träda i kraft den 1 januari

2000. Propositionen avses bli behandlad av riksdagen

den 26 maj 1999 (bet. 1998/99:FiU28). Utskottet

tillstyrker förslaget till ändring i 2 § lagen med

vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten med

den ändringen att lagen, vilket också Lagrådet

påpekat, bör träda i kraft den 1 januari 2000.

Vissa socialförsäkringsfrågor m.m. (prop.

1998/99:73, delvis)

Folkpension utomlands

Gällande ordning

För personer födda 1938 eller senare kan fr.o.m.

1999 grundskydd inom ålderspensioneringen inte utges

före 65 års ålder. Det innebär att folkpension som

beräknats med utgångspunkt i bosättningstid, s.k.

40-delsberäknad folkpension, inte kan tas ut under

1999 och 2000. Därefter ersätts grundskyddet för

denna åldersgrupp av garantipension. Inte heller

garantipension utges före 65 års ålder.

Under 1999 och 2000 har personer födda 1938 eller

senare fr.o.m. 61 års ålder rätt till

tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring

(AFL) och - om personen är bosatt i Sverige -

folkpension beräknad i förhållande till antalet år

för vilka personen i fråga tillgodoräknats

pensionspoäng för tilläggspension. Från och med år

2001 utbetalas inkomstgrundad pension

(inkomstpension, premiepension och tilläggspension)

enligt bestämmelser i LIP. Utbetalning av sådan

pension, som kan ske från 61 års ålder, kräver inte

bosättning i Sverige.

Propositionen

Regeringen föreslår att en ändring görs i 5 kap. 1 §

AFL så att det klarläggs att svensk medborgare som

är bosatt utomlands skall kunna göra förtida uttag

av folkpension i form av ålderspension beräknad i

förhållande till antalet år för vilka vederbörande

har tillgodoräknats pensionspoäng för

tilläggspension. Ändringen bör träda i kraft den 1

juli 1999 men tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1999.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker förslaget.

Vårdbidrag

Propositionen

Regeringen föreslår att en rättelse görs i 9 kap. 4

§ AFL så att lagrummet anger att vårdbidrag utges

för barn som är i behov av särskild tillsyn och

vård. Detta är också i enlighet med bestämmelserna i

den nya lagen om handikappersättning och vårdbidrag,

som träder i kraft den 1 januari 2001.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker förslaget.

Socialavgiftslagen

Propositionen

I samband med beslutet om det nya

ålderspensionssystemet i juni 1998 gjordes

följdändringar i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Regeringen föreslår att vissa lagrum i

socialavgiftslagen omformuleras för att bli

tydligare.

Utskottets bedömning

Utskottet har inhämtat yttrande från Lagrådet över

lagförslaget. Lagrådet har lämnat förslaget utan

erinran. Yttrandet, som även omfattar ett lagförslag

som utskottet behandlat i betänkande 1998/99:SfU10,

finns intaget i nämnda betänkande.

Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.

Särskild kontrolluppgift

Gällande ordning

I lagen om inkomstgrundad ålderspension finns regler

om beräkning av pensionsgrundande inkomst. För den

som inte är skattskyldig enligt kommunalskattelagen

skall pensionsgrundande inkomst enligt 2 kap. 19 §

LIP grundas på särskild kontrolluppgift. I 15 kap. 5

§ LIP anges att sådan särskild kontrolluppgift skall

lämnas senast den 31 januari fastställelseåret till

myndighet som avses i 3 kap. 58 § lagen (1990:325)

om självdeklaration och kontrolluppgifter. Därmed

avses den skattemyndighet hos vilken den

uppgiftsskyldige är registrerad som arbetsgivare.

Den som har fått särskilda redovisningsnummer skall

lämna kontrolluppgifterna till myndigheterna enligt

denna registrering. I andra fall lämnas

kontrolluppgift där den uppgiftsskyldige är bosatt.

Propositionen

Regeringen föreslår att det i 2 kap. 19 § LIP

uttryckligen anges att en arbetsgivare skall lämna

sådan särskild kontrolluppgift som anges där.

Vidare föreslås att särskild kontrolluppgift även

skall lämnas till ledning för bestämmande av

pensionsgrundande inkomst i annat land.

Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1999

och tillämpas första gången i fråga om

kontrolluppgift som skall lämnas år 2000.

Utskottets bedömning

Vad gäller förslaget att arbetsgivare skall lämna

kontrolluppgift på inkomst som skall vara

pensionsgrundande i annat land har utskottet närmare

granskat vilka sekretessbestämmelser som kommer att

gälla för en sådan kontroll-uppgift.

Av 9 kap. 1 § sekretesslagen följer att sekretess

gäller i myndighets verksamhet, som avser

bestämmande av skatt eller arbetsgivaravgift för

uppgift om enskilds personliga förhållanden.

Sekretess gäller även i verksamhet som avser

bestämmande av pensionsgrundande inkomst.

Sekretessen är - utom i vissa här inte aktuella fall

- absolut, vilket innebär att sekretess gäller

oavsett eventuell skadeaspekt. Själva beslutet och

skälen som anges i beslutet är dock inte

sekretessbelagda. Det är enligt utskottets mening

högst osäkert om en kontrolluppgift som bara är

avsedd att vidarebefordras till en utländsk

myndighet omfattas av sekretessbestämmelserna i 9

kap. 1 §. Enligt bestämmelserna i 9 kap. 3 §

utvidgas sekretessen emellertid till vissa andra

situationer. Utvidgningen avser uppgifter som

erhålls eller lämnas vid utbyte av uppgifter med

andra länder på skatte- och indrivningsområdet. En

förutsättning är att riksdagen godkänt avtalet i

fråga. Ett sådant avtal kan vara en

socialförsäkringskonvention. Enligt vad utskottet

erfarit har Sverige avtal med ett fåtal länder,

avtal som skulle kunna medföra att

sekretessbestämmelserna i 9 kap. 3 § blir

tillämpliga på uppgifterna i en särskild

kontrolluppgift av detta slag.

Utskottet anser det viktigt att även innehållet i

en särskild kontrolluppgift som avser inkomster som

skall vara pensionsgrundande i annat land omfattas

av sekretesskyddet. Eftersom frågan inte behandlas i

propositionen anser utskottet att riksdagen inte nu

bör besluta om en sådan uppgiftsskyldighet.

Regeringen får återkomma med förnyat förslag där

sekretessfrågan närmare belyses. Därvid bör även

redovisas vad som kommer att gälla beträffande

möjligheterna att lämna ut uppgifterna till utländsk

myndighet.

Förslaget till ny andra mening i 2 kap. 19 § bör

således avslås. Vid detta ställningstagande finner

utskottet inte heller skäl att tillstyrka ändringen

i 2 kap. 19 § första meningen att arbetsgivare skall

vara skyldig att lämna särskild kontrolluppgift för

inkomst som skall vara pensionsgrundande i Sverige,

eftersom uppgiftsskyldigheten redan får anses följa

av 15 kap. 5 § LIP. Punkt 2 övergångsbestämmelserna

bör då också avslås.

Underrättelse om beslut om pensionsgrundande inkomst

m.m.

Propositionen

I underrättelse om beslut om pensionsgrundande

inkomst m.m. skall enligt 15 kap. 4 § LIP och 43 §

införandelagen framgå hur man begär omprövning av

och överklagar beslutet. Eftersom den enskilde

endast kan överklaga beslut som har omprövats

föreslår regeringen att det i underrättelsen endast

skall anges hur man begär omprövning av beslutet.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker förslaget.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande personer födda mellan 1954

och 1960

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf220 yrkande 1,

res. 1 (v)

2. beträffande kompensation för

folkpensionsdelen

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf220 yrkande 2,

res. 2 (v)

3. beträffande kvinnors pensionsförmåner

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf220 yrkande 4,

res. 3 (v, mp)

4. beträffande studier

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf237,

res. 4 (v)

5. beträffande finansiering

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf224,

res. 5 (v)

6. beträffande finansiell stabilitet och

finansiell infasning

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf220 yrkande 5 och

1998/99:Sf217,

res. 6 (v)

7. beträffande garantipension

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf220 yrkande 3,

res. 7 (v)

8. beträffande allmänt om

premiepensionssystemet

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf15 yrkande 1,

res. 8 (v, mp)

9. beträffande PPM:s kompetens

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf15 yrkande 2,

res. 9 (v, mp)

10. beträffande övrigt om första

fondvalet

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf15 yrkandena 3-5,

res. 10 (v)

11. beträffande begränsning av

registrerade fonder

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf15 yrkandena 6 och 7,

res. 11 (v)

12. beträffande kostnadsfri rådgivning

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf15 yrkande 10,

res. 12 (v, mp)

13. beträffande fondavgifter

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf15 yrkande 8,

res. 13 (v, mp)

14. beträffande PPM:s avgifter

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf15 yrkande 9,

res. 14 (v)

15. beträffande 8 kap. 3 § lagen om

inkomstgrundad ålderspension

att riksdagen med anledning av propositionerna 1998/99:93

och 1998/99:98 antar det i proposition

1998/99:98 framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1998:1497) om ändring i lagen

(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

16. beträffande lagförslagen i proposition

1998/99:98 i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension,

2. lag om ändring i lagen (1998:675) om

införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad

ålderspension med den ändring att

25 § tredje stycket utgör en ny 25 b § varvid

orden "samma lag" ersätts med orden "lagen

(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension",

3. lag om ändring i lagen (1998:710) med vissa

bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten, med

den ändringen att lagen skall träda i kraft den

1 januari 2000,

17. beträffande lagförslagen i proposition

1998/99:73

att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter,

3. lag om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension såvitt avser 15

kap. 4 § och avslår förslaget i övrigt,

4. lag om ändring i lagen (1998:675) om

införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad

ålderspension.

Stockholm den 20 maj 1999

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Bo

Könberg (fp), Margit Gennser (m), Maud Björnemalm

(s), Anita Jönsson (s), Ulla Hoffmann (v), Rose-

Marie Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Mariann

Ytterberg (s), Gustaf von Essen (m), Lennart

Klockare (s), Ronny Olander (s), Carlinge Wisberg

(v), Fanny Rizell (kd), Göran Lindblad (m), Kerstin-

Maria Stalin (mp) och Kenneth Johansson (c).

Reservationer

1. Personer födda mellan 1954 och 1960

(mom. 1)

Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Inkomstgrundad pension börjar med "De

överväganden" och som slutar med "yrkande 1" bort ha

följande lydelse:

Alla som är födda 1954 och senare, dvs. den som nu

är 45 år och yngre, kommer att omfattas av det nya

pensionssystemet. De som är födda på 1950-talet har

redan arbetat halva sitt liv och har mycket små

möjligheter att påverka sin offentliga pension. De

får inte heller tillgodoräkna sig pensionsrätt för

studier eller för plikttjänstgöring. Vissa

beräkningar som gjorts visar att den som är född

mellan 1954 och 1960 kan förvänta sig att få 41 % av

slutlönen i pension med det nya pensionssystemet.

Utskottet anser mot denna bakgrund att en

kartläggning bör göras av konsekvenserna av det nya

pensionssystemet för personer födda mellan 1954 och

1960. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande personer födda mellan 1954 och

1960

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf220 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Kompensation för folkpensionsdelen

(mom. 2)

Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Inkomstgrundad pension börjar med "Det

tidigare" och slutar med "yrkande 2" bort ha

följande lydelse:

Utskottet konstaterar att den s.k.

mellangenerationen får kompensation för folkpension

endast för de år personen fått ATP-poäng.

Mellangenerationen består av personer födda mellan

1938 och 1953, dvs. kvinnor och män i åldern 46 till

61 år, och för dem är folkpensionens kompensation

väsentlig för nivån på pensionen i både ATP-systemet

och det reformerade systemet. Ett vanligt

förvärvsmönster för mellangenerationens kvinnor var

att de arbetade mycket kort deltid och många gånger

med en lön som inte översteg ett basbelopp. Det

basbelopp folkpensionen utgör bör därför kompenseras

även om inkomsterna inte överstigit ett basbelopp.

Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma

med ett sådant förslag.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande kompensation för

folkpensionsdelen

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf220 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Kvinnors pensionsförmåner (mom. 3)

Ulla Hoffmann (v), Carlinge Wisberg (v) och Kerstin-

Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Inkomstgrundad pension börjar med

"Utskottet har" och slutar med "yrkande 4" bort ha

följande lydelse:

Kvinnor har lägre pension än män på grund av att de

utför mer obetalt arbete men också har lägre lön än

män. För att uppnå samma utfall som i det nuvarande

ATP-systemet måste kvinnor utöka sin andel av betalt

arbete och dessutom se till att lönediskrimineringen

beroende på kön försvinner. Ett pensionssystem kan

inte kompensera för dessa strukturella skillnader,

men hur ett pensionssystem konstrueras avgör om man

har för avsikt att försvaga eller förstärka

skillnaderna mellan könen. En pension baserad på

livsinkomsten innebär att ett manligt

förvärvsmönster gynnas framför ett kvinnligt. Det

reformerade pensionssystemet förstärker således

skillnaderna mellan könen.

Garantipensionens konstruktion innebär dessutom att

det för det stora flertalet kvinnor inte kommer att

löna sig att arbeta mer eller att försöka få högre

lön. Konstruktionen innebär att standardtryggheten i

princip är borttagen för den som tjänar under 18 000

kr.

Ett förslag som slår direkt mot kvinnor är därtill

att endast de år som den försäkrade haft ATP-poäng

läggs till grund för beräkningen av folkpensionens

basbelopp. Av pensionsregistret framgår att

kvinnorna har avsevärt fler år utan pensionspoäng än

männen.

Det nya pensionssystemet har inte föregåtts av en

jämställdhetsanalys. Mot bakgrund av det ovan

anförda bör riksdagen hos regeringen begära att en

sådan nu görs.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande kvinnors pensionsförmåner

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf220 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. Studier (mom. 4)

Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Inkomstgrundad pension börjar med

"Pensionsrätt för" och på slutar med "motion Sf237"

bort ha följande lydelse:

Enligt riktlinjerna för det nya pensionssystemet

skall pensionsrätt för studier inte tillgodoräknas

före år 1995. Den som är född 1954 hade vid den

tiden säkerligen det mesta av sina studier bakom

sig. Det är därför inte rimligt att de skall sakna

möjligheter att kompensera sig för den inkomst de

förlorat vid studier. Nivån på pensionsrätten vid

studier är också viktig eftersom många, särskilt

kvinnor, inte kan kompensera sitt inkomstbortfall

under studietiden med en motsvarande högre lön i

framtiden. Utskottet vill påpeka att pensionsrätten

vid värnpliktstjänstgöring ligger på en betydligt

högre nivå.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta

till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande studier

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf237 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

5. Finansiering (mom. 5)

Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Finansiering börjar med

"Arbetsgivaravgifter betalas" och slutar med "år

2001" bort ha följande lydelse:

Den allmänna pensionsavgiften är

fördelningspolitiskt orättvis. Eftersom avgiften

inte tas ut på pensionsgrundande inkomster över 7,5

basbelopp innebär det en ren skattelättnad i de

högre inkomstlägena, jämfört med de lägre. Det

faktum att avgiften är avdragsgill inte bara bidrar

till en felaktig fördelningsprofil utan innebär

också ett skattebortfall i kommunsektorn.

Alternativa former för finansiering av

pensionsreformen i stället för allmän pensionsavgift

bör diskuteras för att komma till rätta med bl.a.

den felaktiga fördelningsprofilen. Alternativt kan

man inom skattesystemets ram kompensera

inkomsttagare för den allmänna pensionsavgiften.

Finansiering genom avgifts- eller skatteuttag över

det s.k. taket skall också beaktas för att få en

bättre fördelningsprofil. Detta bör ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande finansiering

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf224 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

6. Finansiell stabilitet och finansiell

infasning (mom. 6)

Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Finansiell stabilitet och finansiell

infasning börjar med "I det" och slutar med "Sf217

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening går det inte att tappa AP-

fonderna på medel förrän den s.k. bromsen är

färdigutredd och förhållandet mellan

skattehöjningar, sänkta pensionsnivåer och

buffertfond är klargjort. Med en stor buffertfond

bli systemet mer robust och pensionerna för de stora

kullarna behöver inte sänkas eller skatterna inte

höjas.

Skulle riksdagen vid ekonomiska problem i systemet

välja att sänka pensionsnivåerna uppstår ytterligare

problem med finansieringen eftersom alltfler då

kommer att bli beroende av garantipensionen som är

värdeindexerad.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande finansiell stabilitet och

finansiell infasning

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf220 yrkande 5

och med avslag på motion 1998/99:Sf217 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

7. Garantipension (mom. 7)

Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Garantipension börjar med

"Garantipensionen är" och slutar med "yrkande 3"

bort ha följande lydelse:

Beslutet om avtrappning av garantipensionen mot

änkepensionens ATP-del strider enligt utskottets

mening sannolikt mot artikel 119 i Romfördraget.

Artikeln behandlar allt som härrör från arbetslivet,

även pensioner. Det finns inga undantag för dessa

principer för förmåner som rör

anställningsförhållanden inklusive

efterlevandepensioner, och utskottet konstaterar att

ATP-delen i änkepensionen är baserad på pension

intjänad under arbetslivet. Utskottet anser därför

att regeringen bör pröva förslaget om

garantipensionens avtrappande mot änkepensionen mot

artikel 119. Detta bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande garantipension

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf220 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

8. Allmänt om premiepensionssystemet

(mom. 8)

Ulla Hoffmann (v), Carlinge Wisberg (v) och Kerstin-

Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Allmänt om pensionssystemet börjar med

"Vid de" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att det finns starka invändningar

mot ett tvångssparande i form av premiepension.

Helst bör pensionsförsäkringen i sin helhet ingå i

samhällets socialförsäkringssystem och inte

innehålla en hybrid med ett eget fondsparande. Det

sparande som staten skall ta ansvar för och

organisera skall i stället ha en kollektiv

inriktning. Premiepensionsdelen innebär att vi

övergår från ett solidariskt och offentligt sparande

till ett individuellt sparande i privata

kapitalinstitut där avkastningen blir det

väsentliga. Den ekonomiska makten förskjuts till

marknaden. En icke föraktlig del av

pensionsspararens pension kommer dessutom att gå

till avgifter till fondförvaltare och till

Premiepensionsmyndigheten.

I premiepensionssystemet finns en inbyggd

antisolidarisk ideologisk hållning. Den omfördelning

som funnits i ATP-systemet försvinner. Pensionernas

storlek kommer i framtiden att skilja avsevärt

mellan olika personer som utfört samma

arbetsuppgifter. Det kommer också att öka

skillnaderna mellan olika samhällsklasser och mellan

kvinnor och män. Därtill har det visat sig att

förlusterna och kostnaderna för den enskilde redan

blivit stora och "sannolikheten" för risker med

systemet i framtiden är stor.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande allmänt om

premiepensionssystemet

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf15 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

9. PPM:s kompetens (mom. 9)

Ulla Hoffmann (v), Carlinge Wisberg (v) och Kerstin-

Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Första fondvalet börjar med "Utskottet

måste" och slutar med "2-5 avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att PPM har hanterat

dataupphandlingen klandervärt. RRV har i sin

revisionsberättelse invändning mot myndighetens

ledning som inte självständigt utvärderade det

datasystem som skall hantera premiepensionen. RRV:s

kritik liksom den som framförs av Statskontoret gör

klart att PPM på ett mycket tidigare stadium kunnat

förhindra förseningen. Riksdagen bör enligt

utskottet ge regeringen till känna att en översyn av

kompetensen på myndigheten bör genomföras.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande PPM:s kompetens

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf15 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

10. Övrigt om första fondvalet (mom. 10)

Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Första fondvalet börjar med "Utskottet

måste" och slutar med "2-5 avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Hanteringen av pensionsfrågan har enligt utskottets

mening hittills endast lett till försämringar för de

försäkrade och pensionsspararna. Det krävs därför en

större insyn i arbetet, och regeringen bör årligen

lämna riksdagen en rapport om utvecklingen av och

arbetet med säkerställandet av pensionsspararnas

pengar.

De kostnader som orsakas av förseningen och som

inte täcks på annat sätt skall enligt regeringen få

dras av från avkastningen i den tillfälliga

förvaltningen hos Riksgäldskontoret.

Pensionsspararna har redan fått vidkännas

minskningar av sitt pensionskapital genom olika

avgifter och skall enligt utskottets mening inte

belastas ytterligare utan hållas ekonomiskt

skadeslösa för att PPM inte kunnat genomföra sitt

uppdrag.

Risken för ytterligare komplikationer och

förseningar är stor, och PPM bör därför utveckla en

reservplan över hur pensionsspararna skall

kompenseras för utebliven avkastning på sparmedel.

Det kan t.ex. ske i form av en avsättningsfond.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande övrigt om första fondvalet

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf15 yrkandena

3-5 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

11. Begränsning av registrerade fonder

(mom. 11)

Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Begränsning av registrerade fonder börjar

med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 7" bort

ha följande lydelse:

I syfte att underlätta uppbyggnaden av

premiepensionssystemet skall PPM enligt regeringens

förslag få bestämma ett högsta antal fonder som får

registreras för en fondförvaltare. Enligt utskottets

bedömning kan en begränsning göras till att varje

fondförvaltare får ha 15 till 20 fonder

registrerade. Detta kan relateras till förvaltarens

storlek.

PPM har i massmedierna antytt att man inte har för

avsikt att erbjuda pensionsspararna miljöfonder,

humanfonder och andra fonder med ideell och

humanitär inriktning. Anledningen är enligt PPM att

en del av avkastningen på dessa fonder investeras i

t.ex. forskning. Utskottet anser att ideella och

humanitära fonder inte skall uteslutas som objekt

vid placering av sparmedel.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta

till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande begränsning av registrerade

fonder

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf15 yrkandena 6

och 7 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

12. Kostnadsfri rådgivning (mom. 12)

Ulla Hoffmann (v), Carlinge Wisberg (v) och Kerstin-

Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Begränsning av registrerade fonder börjar

med "Enskildas behov" och slutar med "yrkande 10"

bort ha följande lydelse:

PPM kommer inte att ge råd till pensionsspararna om

hur de bör placera sina medel. Denna viktiga uppgift

överlåts till de privata fondförvaltarna och

bankerna som självklart har ett egenintresse i att

spararen placerar sina pensionspengar i just deras

fonder. Hittills har inte någon fondförvaltare eller

bank erbjudit sina tjänster gratis; det har alltid

inneburit extra kostnader som bakats in i någon

annan avgift. Den enskilde behöver därför kunna få

en objektiv kostnadsfri information för att framför

allt kunna bedöma risker och skillnader mellan t.ex.

räntebärande papper och aktier. Riksdagen bör ge

regeringen i uppdrag att låta PPM utarbeta en

kostnadsfri rådgivning om fondval för att motverka

en konsultmarknad på detta område.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande kostnadsfri rådgivning

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf15 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

13. Fondavgifter (mom. 13)

Ulla Hoffmann (v), Carlinge Wisberg (v) och Kerstin-

Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Fondavgifter börjar med "Storleken av" och

slutar med "yrkande 8" bort ha följande lydelse:

Enligt uppgifter som såväl RFV som PPM redovisat

kan en förvaltningsavgift på 1,25 % för en 25-åring

som sparar i 40 år innebära att bruttokapitalet

minskar med 28,1 %. Utskottet vill framhålla att PPM

har till uppgift att hålla nere de avgifter som

fondförvaltarna tar ut. Riksdagen bör därför ge

regeringen till känna att kontroll behövs av

fondförvaltarnas avgifter.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha

följande lydelse:

13. beträffande fondavgifter

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf15 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

14. PPM:s avgifter (mom. 14)

Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet PPM:s avgifter börjar med "Vikten av" och

slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:

Utöver avgiften till fondförvaltaren skall

pensionsspararen betala avgift till PPM för att

finansiera PPM:s verksamhet. Det är viktigt att PPM

arbetar för att hålla sina kostnader nere eftersom

det är pensionsspararens pengar. En lösning vore att

PPM direkt till riksdagen årligen redovisar sin

verksamhet inklusive avgiftsuttag och därmed

underställer sin verksamhet de förtroendevaldas

granskning. Detta bör riksdagen ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande PPM:s avgifter

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf15 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

I proposition 1998/99:98 framlagda lagförslag

I proposition 1998/99:73 framlagda lagförslag

I proposition 1998/99:93 framlagt lagförslag

Lagrådets yttrande

LAGRÅDET

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-04-26

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby,

justitierådet Gertrud Lennander, regeringsrådet

Kjerstin Nordborg.

Riksdagens socialförsäkringsutskott har den 15 april

1999 beslutat inhämta Lagrådets yttrande över

förslag till

1. lag om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension,

2. lag om ändring i lagen (1998:1497) om ändring i

lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

3. lag om ändring i lagen (1998:675) om införande

av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

4. lag om ändring i lagen (1998:710) med vissa

bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av

hovrättsassessorn Johan Lundström.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i lagen om

inkomstgrundad ålderspension

8 kap. 4 och 5 §§

I bestämmelserna behandlas en pensionssparares val

av fond för placering av premiepensionsmedel, dels

när pensionsrätt för premiepension har fastställts

första gången för honom (4 §), dels när han vill

byta placering (5 §). De närmare rutinerna för val

och byte av fond behandlas inte, utan kommer att

utarbetas av Premiepensionsmyndigheten. Olika

praktiska frågor, såsom hur en placering skall

utföras om spararen angett sitt val på ett

onöjaktigt sätt exempelvis genom att hans

anvisningar inte omfattar hela sparandet, får

således lösas av Premiepensionsmyndigheten. Vid

lagrådsföredragningen har antytts, att en sträng

attityd kan komma att intas. Lagrådet finner det

angeläget att förfarandet blir lättöverskådligt och

säkert för den enskilde.

Förslaget till lag om ändring i lagen om införande

av lagen om inkomstgrundad ålderspension

25 §

De två första styckena i paragrafen tar sikte på

att reglera vissa frågor avseende efterlevandeskydd

före pensionstiden inom premiepensionssystemet. Det

föreslagna tredje stycket omfattar visserligen

premiepension till efterlevande men också

premiepension i övrigt. Bestämmelsen i fråga har

således en vidare syftning och bör lämpligen

placeras i en särskild paragraf. Eftersom 25 § i och

med förslaget redan har försetts med en a § kan

tredje stycket i 25 § förslagsvis betecknas 25 b §.

Orden "samma lag" i stycket får då givetvis bytas

mot "lagen (1998:674) om inkomstgrundad

ålderspension".

Förslaget till lag om ändring i lagen med vissa

bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten

Avsikten med de föreslagna ändringarna är att

anpassa lagen till den ändrade lydelse av

försäkringsrörelselagen som föreslås i prop.

1998/99:87. Sistnämnda förslag är avsett att träda i

kraft den 1 januari 2000, vilket bör gälla även nu

förevarande förslag.

Förslaget till lag om ändring i lagen om ändring i

lagen om inkomstgrundad ålderspension

Lagrådet lämnar förslaget utan erinringar.