Bet. 1998/99:SfU3

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1998/99:SFU03

Medborgarskap och identitet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1998/99

SfU3

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

proposition 1997/98:178 Medborgarskap och identitet

samt motioner som väckts med anledning av

propositionen. I betänkandet behandlas också de

motioner om svenskt medborgarskap som väckts under

den allmänna motionstiden 1998.

I propositionen föreslås att det i

medborgarskapslagen införs en möjlighet att medge

dispens från kravet på styrkt identitet i ärenden om

naturalisation. Dispens föreslås få ges om sökanden

har haft hemvist i Sverige sedan minst åtta år och

gör sannolikt att den identitet han eller hon uppger

är riktig.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari

1999.

I motionerna tas också upp yrkanden om möjlighet

till återkallelse av svenskt medborgarskap, om krav

på kunskaper i svenska språket för rätt till svenskt

medborgarskap, om statslösa barns rätt till

medborgarskap och om dubbelt medborgarskap.

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker

samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats sju reservationer och

ett särskilt yttrande.

Propositionen

Regeringen (Inrikesdepartementet) har i proposition

1997/98:178 Medborgarskap och identitet föreslagit

riksdagen att anta det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1950:382) om

svenskt medborgarskap.

Lagförslaget återfinns som bilaga till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1997/98:Sf43 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att dispens från kravet

på styrkt identitet skall gälla efter tio års

vistelse i Sverige i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förlängt krav på

vistelse i Sverige vid uppgivande av annan identitet

än vad som ursprungligen uppgivits,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om återkallelse av

svenskt medborgarskap,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kunskaper i svenska

språket för rätt till ansökan om svenskt

medborgarskap,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om statslösa barn.

1997/98:Sf44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att det är fri

bevisprövning som gäller vid avgörande av frågan om

identiteten skall anses styrkt i

medborgarskapsärenden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om beviskravet för att

en identitet i ett medborgarskapsärende skall anses

sannolik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ingen som fått

uppehållstillstånd som skyddsbehövande skall behöva

kontakta hemlandets myndigheter som ett led i att

styrka sin identitet inför svenska myndigheter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om krav på längre

hemvisttid än åtta år i medborgarskapsärenden.

1997/98:Sf45 av Ann-Kristin Føsker (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en sådan ändring av 6

§ andra stycket lagförslaget, enligt vad i motionen

anförts, att dispens från kravet på styrkt identitet

kan ges efter sex år,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om flyktingar som har

problem med att få sin identitet styrkt.

1997/98:Sf46 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 6 §

lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap att de

beslutande myndigheterna skall vara oförhindrade att

i enskilda ärenden kunna mildra kravet på

hemvisttiden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en femårsregel

bör gälla för sökandes hemvist i landet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att alla skall kunna

omfattas av en sådan dispensregel som propositionen

redogör för,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att den sammanlagda

tid som sökanden befunnit sig i landet, oavsett

legal eller illegal vistelse, skall gälla för

femårsregeln,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att andra gällande

identitetshandlingar än giltigt pass från hemlandet

skall kunna utgöra grund för beviljande av

medborgarskap,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att den prövning och

det fastställande av identiteten som en gång

inledningsvis gjorts bör vara tillräcklig även för

fastställande av medborgarskap,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att handläggning av

ärenden där sökandens trovärdighet står på spel

skall ske muntligt.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1998

1998/99:Sf602 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag om att

det för erhållande av svenskt medborgarskap för

utländsk medborgare skall införas krav på

dokumenterade kunskaper i vardagligt användande av

det svenska språket i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1998/99:Sf608 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om möjlighet för

medborgarskap för statslösa barn,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om dubbelt

medborgarskap.

1998/99:Sf626 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om dubbelt

medborgarskap.

1998/99:Sf628 av Kenneth Johansson m.fl. (c, s, m,

v, kd, fp och mp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att underlätta för

statslösa barn att få svenskt medborgarskap.

1998/99:Sf635 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ändrade

direktiv för kommittén med översyn av lagen om

svenskt medborgarskap.

Utskottet

Identitetsprövning för svenskt

medborgarskap

Gällande ordning

Bestämmelser om förvärv av svenskt medborgarskap

finns i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap.

Lagstiftningen bygger på den s.k.

härstamningsprincipen, dvs. avgörande för vilket

medborgarskap ett barn erhåller är inte

födelselandet utan föräldrarnas medborgarskap.

Svenskt medborgarskap kan i princip förvärvas på tre

olika sätt. Dels automatiskt, t.ex. av barn vid

födseln, dels genom anmälan, t.ex. av barn till

svensk far som inte är gift med barnets utländska

mor, dels efter ansökan, s.k. naturalisation.

Föreskrifter om naturalisation finns i 6 §

medborgarskapslagen. Statens invandrarverk prövar

frågor om naturalisation. Regeringen avgör dock om

naturalisation skall beviljas på grund av att det är

till gagn för riket. Invandrarverkets beslut får

överklagas till Utlänningsnämnden. Invandrarverket

och Utlänningsnämnden får överlämna ett ärende om

naturalisation till regeringen i vissa angivna fall.

Enligt 6 § första stycket kan en utlänning på

ansökan upptas till svensk medborgare om han/hon

fyllt 18 år, sedan fem år - eller i fråga om

medborgare i annat nordiskt land sedan två år - har

hemvist här i riket samt fört och kan förväntas

komma att föra en hederlig vandel. Avvikelse från

dessa villkor kan enligt lagrummets andra stycke ske

om det skulle medföra gagn för riket, om sökanden

förut varit svensk medborgare, om sökanden är gift

med en svensk medborgare eller om det annars med

hänsyn till sökandens förhållanden finns särskilda

skäl att bevilja svenskt medborgarskap.

Den som är flykting beviljas normalt dispens från

kravet på fem års hemvist så att han eller hon kan

bli svensk medborgare redan efter fyra års vistelse

i Sverige. En utomnordisk medborgare som är gift med

en svensk medborgare naturaliseras som regel efter

tre års hemvist om äktenskapet varat minst två år.

Av paragrafens sista stycke framgår att det i ett

beslut om naturalisation skall bestämmas om

naturalisationen även skall omfatta sökandens ogifta

barn under 18 år.

Stadgandet i 6 § medborgarskapslagen innebär en

rätt för den beslutande myndigheten att under vissa

förutsättningar bevilja svenskt medborgarskap.

Beslutsmyndigheten har således en diskretionär

prövningsrätt och kan uppställa ytterligare

förutsättningar för ett bifallsbeslut.

I praxis har uppställts kravet att sökanden skall

kunna styrka sin identitet, dvs. klarhet skall råda

om namn, ålder och som huvudregel medborgarskap. Om

det är svårt att fastställa sökandens medborgarskap

på grund av omständigheter som denne inte råder

över, t.ex. oklara hemlandsbestämmelser om

medborgarskap, utgör detta, under förutsättning att

identiteten i övrigt är fastställd, inte något

hinder mot naturalisation.

Utgångspunkten är att sökanden, för att anses ha

styrkt sin identitet på ett godtagbart sätt, skall

kunna förete ett hemlandspass i original eller en

fotoförsedd identitetshandling i original utfärdad

av behörig myndighet i hemlandet. Om sökanden inte

kan förete handlingar som är tillräckliga för att

uppfylla beviskravet, kan identiteten till följd av

principen om fri bevisprövning ändå anses vara

styrkt i fall det föreligger ytterligare

omständigheter som ger ett starkt och otvetydigt

stöd för den av sökanden uppgivna identiteten.

Uppgifter från nära anhöriga kan åberopas. Därvid

gäller som princip att den anhörige har förvärvat

svenskt medborgarskap och i samband därmed uppvisat

godtagbar identitetshandling. Denna handling bör

vara godtagbar även enligt den praxis som råder vid

tidpunkten för beslutet i det ärende vari den

anhöriges uppgifter åberopas. Vidare bör den

anhöriges relation till sökanden vara antingen

make/maka, syskon eller vuxet barn. I enstaka fall

har även annan anhörig godtagits. Slutligen gäller

att sökanden och den anhörige, såväl i

medborgarskapsärendet som i tidigare

tillståndsärenden, lämnat samstämmiga uppgifter i

fråga om identitet, släktskap, familjeförhållanden,

bakgrund m.m.

Från kravet på styrkt identitet medges enligt fast

praxis inga undantag.

Med hemvist avses ett boende i Sverige med avsikt

att bli i landet stadigvarande. Folkbokföring utgör

inte någon förutsättning för att hemvist skall

föreligga. Hemvistbegreppet förutsätter dock att

vistelsen i landet är legal. Vidare krävs att

hemvisten varit oavbruten. Som huvudregel gäller att

sökanden endast får tillgodoräkna sig den tid denne

vistas i landet med styrkt identitet. Om den vid

ankomsten angivna identiteten senare styrks, räknas

dock enligt fast praxis hemvisttiden från det att

sökanden ansökte om tillstånd att bosätta sig i

Sverige.

I de fall utlänningen under vistelsen i Sverige

lämnar nya uppgifter om sin identitet räknas normalt

hemvisttiden först från den dag den nya identiteten

kan anses ha styrkts. Om sökanden har fått

främlingspass eller resedokument utfärdade i den nya

identiteten utan att denna varit styrkt, räknas dock

i regel hemvisttiden redan från tidpunkten för

anmälan av den nya identiteten till Invandrarverket,

dock under förutsättning att identiteten senare

styrks.

I ärenden om uppehållstillstånd föreligger inte,

till skillnad från vad som är fallet i

medborgarskapsärenden, något uttalat krav att

utlänningens identitet skall vara styrkt för att ett

uppehållstillstånd skall beviljas. I de fall

sökanden har för avsikt att bosätta sig i Sverige

och i övrigt uppfyller vad som krävs för att få

uppehållstillstånd utfärdas i regel ett permanent

uppehållstillstånd redan från början. Ett

uppehållstillstånd får återkallas om utlänningen

medvetet har lämnat oriktiga uppgifter, t.ex. om sin

identitet, som har inverkat på beslutet. Den som

medvetet lämnar oriktiga uppgifter eller underlåter

att tala om något förhållande av betydelse i ett

ärende om uppehållstillstånd kan även dömas till

ansvar enligt 10 kap. 2 § 3 utlänningslagen

(1989:529).

Propositionen

I propositionen anges att invandringen till Sverige

under det senaste årtiondet har genomgått stora

förändringar med en ökande andel flyktingar och

skyddsbehövande från länder med mer eller mindre

kaotiska förhållanden. Antalet utlänningar som

kommit till Sverige utan identitetshandlingar eller

med bristfälliga handlingar har ökat markant. År

1995 saknade mer än 60 % av de asylsökande som kom

till Sverige pass och identitetshandlingar. I

propositionen anförs att det finns en rad orsaker

till att en person inte kan förete handlingar som

styrker de uppgifter han eller hon lämnar om sin

person. En växande grupp i samhället ställs därför,

ofta utan egen förskyllan, utan möjlighet att

erhålla förmånen av ett svenskt medborgarskap och de

rättigheter som är förbundna därmed. Enligt

regeringen har kravet på styrkt identitet i ärenden

om naturalisation således under senare år lett till

problem för många sökande. Regeringen anser att

detta förhållande inte är tillfredsställande och att

det därför bör införas en möjlighet att medge även

den som inte kan styrka sin identitet svenskt

medborgarskap.

Grundprincipen om att sökanden skall kunna styrka

sin identitet bör emellertid enligt regeringen ligga

fast. Enligt propositionen är detta viktigt bl.a.

mot bakgrund av att kunskap om sökandens identitet

är en grundläggande förutsättning för att

beslutsmyndigheten skall kunna göra en fullgod

prövning av övriga naturalisationsförutsättningar.

Vidare kan ett beslut om naturalisation som vilar på

falska identitetsuppgifter varken återkallas eller

anses vara en nullitet. Rent principiellt är det

inte heller en rättighet att erhålla svenskt

medborgarskap genom naturalisation. I propositionen

anges att det i stället är fråga om en exklusiv rätt

för staten att, efter en diskretionär prövning inom

ramen för en rimlig tolkning av

medborgarskapslagstiftningen, avgöra om en person

bör upptas till svensk medborgare eller inte. När

det gäller vad som skall krävas för att identiteten

skall anses vara styrkt är det regeringens bedömning

att nuvarande praxis i allt väsentligt är

ändamålsenlig. Regeringen understryker dock vikten

av att bedömningen i ett naturalisationsärende

alltid, i linje med principen om fri bevisprövning,

sker utifrån samtliga omständigheter i ärendet. För

att tydliggöra kravet på styrkt identitet föreslår

regeringen att detta krav bör föras in i lagtexten

genom en ny punkt 1 i första stycket 6 §

medborgarskapslagen.

I propositionen föreslås att de beslutande

myndigheterna bör kunna medge dispens från kravet på

styrkt identitet om sökanden är trovärdig

beträffande dels de uppgifter han eller hon lämnar

om sin identitet, dels anledningen till att

identiteten inte kan styrkas. Sökanden skall enligt

förslaget göra sannolikt att den uppgivna

identiteten är riktig för att dispens skall kunna

medges. Utgångspunkten för sannolikhetsbedömningen

bör enligt regeringen vara att prövningen skall ske

utifrån samtliga omständigheter i ärendet och

utmynna i en samlad bedömning. Det är inte möjligt

eller lämpligt att i detalj försöka förutse och ta

ställning till den mängd olika omständigheter som

kan komma att bli en del av bedömningen i det

enskilda fallet. Det är ofrånkomligt att en närmare

precisering av de olika omständigheterna och vilken

betydelse dessa bör ha vid sannolikhetsbedömningen

utvecklas genom praxis. Regeringen anser emellertid

att följande utgångspunkter bör gälla.

När det gäller trovärdigheten beträffande

uppgifterna om sökandens identitet bör det väga

tungt om samma uppgifter vidhållits under hela

vistelsen i Sverige. Är så fallet och förekommer

inte någon omständighet som talar emot, bör det

enligt propositionen kunna vara tillräckligt för att

sökanden skall anses ha uppfyllt trovärdighetskravet

i detta avseende. Något krav på att uppgifterna

stöds av annan skriftlig utredning bör inte ställas.

Har sökanden i ett ärende om uppehållstillstånd

lämnat uppgifter som skiljer sig från de uppgifter

som lämnas i naturalisationsärendet kan det, enligt

regeringen, vara en omständighet som gör att det

finns anledning att ifrågasätta sökandens

trovärdighet. I de fall då en sökande under

vistelsen i Sverige har ändrat sina

identitetsuppgifter bör det beaktas om ändringen

skett efter påpekande av någon myndighet eller om de

nya uppgifterna lämnats på eget initiativ. I den

första situationen bör utgångspunkten vara att

uppgifterna behandlas med stor tveksamhet. Har

utlänningen däremot frivilligt ändrat sina uppgifter

bör en mindre kategorisk syn kunna anläggas på

saken, anser regeringen.

När det gäller trovärdigheten beträffande

uppgifterna om anledningen till att sökanden inte

kan styrka sin identitet, är omständigheterna i

anslutning till att utlänningen anlänt till landet

av stor betydelse. Regeringen anser inte att frågan

huruvida sökanden har egen skuld till att

identiteten inte går att styrka i sig bör ha en

sådan självständig betydelse och på förhand

exkludera vissa personer från att erhålla dispens. I

stället bör, enligt regeringen, omständigheter som

hänger samman med varför identiteten inte kan

styrkas utgöra en tungt vägande faktor bland andra i

den samlade bedömningen. Vad sökanden uppger som

skäl för att det inte heller i ett senare skede

varit möjligt att skaffa fram godtagbara handlingar

skall ha betydelse vid bedömningen. Grundkravet bör,

enligt regeringen, vara att utlänningen skall ha

gjort vad som skäligen kan förväntas av honom eller

henne för att styrka sin identitet. I fråga om

flyktingar är det normalt inte rimligt att de skall

behöva kontakta hemlandets myndigheter och detsamma

gäller de personer som kommer från länder vars

administration upphört att fungera. Förhållandena i

hemlandet kan emellertid ha förbättrats, vilket på

nytt kan ha gjort det möjligt att erhålla

erforderliga handlingar.

Enligt förslaget i propositionen bör

dispensmöjligheten förenas med ett krav på förlängd

hemvisttid. Skälen härför är enligt regeringen bl.a.

att en förlängd hemvist medför större möjligheter

att bedöma trovärdigheten av de uppgifter sökanden

lämnar och utgör också ett incitament för sökanden

att få fram erforderliga handlingar. Ett strängare

krav beträffande hemvisttiden kan även verka

avhållande för personer som vill dölja sin rätta

identitet och otillbörligt utnyttja

dispensförfarandet. Regeringen anser att ett krav på

åtta års hemvisttid framstår som en lämplig

avvägning. För klarhets skull bör hemvistkravet vara

en absolut minimigräns. Mot bakgrund av den

diskretionära prövning som karaktäriserar ärenden om

naturalisation föreligger dock inte något hinder mot

att i enskilda fall kräva en längre hemvisttid än

åtta år, anges det i propositionen.

Motionerna

I ett flertal motioner finns yrkanden om

vistelsetidens längd.

I motion 1997/98:Sf43 yrkandena 1 och 2 av Gullan

Lindblad m.fl. (m) begärs att riksdagen dels

beslutar att dispens från kravet på styrkt identitet

skall gälla efter tio års vistelse i Sverige, dels

gör ett tillkännagivande om förlängt krav på

vistelse i Sverige vid uppgivande av annan identitet

än vad som ursprungligen uppgivits. Motionärerna

anser att en vistelsetid på tio år ökar

möjligheterna för den enskilde att få fram

godtagbara identitetshandligar och minskar

benägenheten att försöka erhålla svenskt

medborgarskap på falska grunder. I motionen anförs

också att det vid bedömningen av rätt till

medborgarskap skall vägas in om personen har ändrat

uppgifter om sin identitet. Oavsett om ändringen av

identitetsuppgifterna har skett frivilligt eller ej

skall en längre hemvisttid än tio år kunna komma i

fråga.

Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion

1997/98:Sf44 yrkande 4 ett tillkännagivande om att

längre hemvisttid än åtta år inte skall få förekomma

i medborgarskapsärenden, frånsett vandelsfallen.

I motion 1997/98:Sf46 yrkandena 1 och 2 av Ragnhild

Pohanka m.fl. (mp) anförs att de beslutande

myndigheterna skall vara oförhindrade att i enskilda

ärenden kunna mildra kravet på hemvisttiden.

Motionärerna anser att en femårsregel bör gälla och

att även en hemvisttid understigande fem år skall

vara möjlig vid dispens från kravet på styrkt

identitet. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande

om att den sammanlagda tid som sökanden befunnit sig

i landet, oavsett legal eller illegal vistelse,

skall räknas in i hemvisttiden.

Ann-Kristin Føsker (fp) begär i motion 1997/98:Sf45

yrkande 1 att riksdagen beslutar att dispens från

kravet på styrkt identitet skall kunna ges efter sex

år.

I ett antal motionsyrkanden begärs tillkännagivanden

om kraven vid fastställandet av identiteten i

naturalisationsärenden.

I motion 1997/98:Sf44 yrkande 1 av Gudrun Schyman

m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om att det är

fri bevisprövning som gäller vid avgörande av frågan

om identiteten skall anses styrkt i

medborgarskapsärenden. Motionärerna anser att det

krav som uppställts i praxis, att bara nära

anhörigas uppgifter om sökandens identitet tillmäts

bevisvärde, strider mot principen om fri

bevisprövning. I yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om att det måste klargöras att

kravet på att den uppgivna identiteten skall göras

sannolik inte får ställas alltför högt. Motionärerna

anser att förarbetena måste konkretiseras och göras

tydligare. I motionen begärs vidare (yrkande 3) ett

tillkännagivande om att ingen som fått

uppehållstillstånd som skyddsbehövande (således inte

bara flyktingar) skall behöva kontakta hemlandets

myndigheter som ett led i att styrka sin identitet

inför svenska myndigheter.

Ann-Kristin Føsker (fp) begär i motion 1997/98:Sf45

yrkande 2 ett tillkännagivande om att personer som

har svårt att styrka sin identitet eller som inte

kan få befrielse från ett tidigare medborgarskap

måste behandlas på ett fördelaktigt sätt av

beslutande myndigheter.

I motion 1997/98:Sf46 yrkande 3 av Ragnhild Pohanka

m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om att

dispens skall kunna ges oavsett sökandens skuld till

att identiteten inte kan styrkas. I yrkandena 5 och

6 anför motionärerna att andra gällande

identitetshandlingar än giltigt pass från hemlandet

skall kunna utgöra grund för beviljande av

medborgarskap och att den prövning och det

fastställande av identiteten som en gång

inledningsvis gjorts, t.ex. i ett beslut om

uppehållstillstånd, bör vara tillräckliga även för

ett beslut om medborgarskap. Motionärerna anser att

det som huvudregel bör räcka med ett giltigt

dokument med bild på sökanden. I motionen begärs

tillkännagivanden härom. Slutligen begärs i yrkande

7 ett tillkännagivande om att handläggning av

ärenden där sökandens trovärdighet står på spel

skall ske muntligt.

Utskottets bedömning

Ett beslut om naturalisation grundas på en exklusiv

rätt för staten att, efter en diskretionär prövning,

avgöra om en person bör upptas till svensk

medborgare eller inte. Kunskap om sökandens

identitet är därvid en grundläggande förutsättning

för att beslutsmyndigheten skall kunna göra en

fullgod prövning av övriga

naturalisationsförutsättningar. Dessutom kan ett

beslut om naturalisation som vilar på falska

identitetsuppgifter varken återkallas eller anses

vara utan rättslig verkan. Mot bakgrund härav anser

utskottet, i likhet med regeringen, att

grundprincipen i ett naturalisationsärende även

fortsättningsvis bör vara att sökanden skall kunna

styrka sin identitet. För att tydliggöra detta bör

kravet på styrkt identitet anges i lagtexten.

För att identiteten skall anses vara styrkt i ett

medborgarskapsärende skall enligt utskottets mening

även fortsättningsvis krävas att det råder klarhet

om sökandens namn, ålder och som regel

medborgarskap. I praxis har uppställts krav på att

sökanden skall kunna förete ett hemlandspass i

original eller en fotoförsedd identitetshandling i

original utfärdad av behörig myndighet. Är inte de

handlingar som sökanden gett in tillräckliga kan

ändå, enligt principen om fri bevisprövning,

identiteten anses styrkt om det föreligger

ytterligare omständigheter som ger starkt och

otvetydigt stöd för den av sökanden uppgivna

identiteten. Utskottet vill framhålla att det skall

vara fråga om en fri bevisprövning, där alla

omständigheter får beaktas. Således kan också

uppgifter från andra personer än nära anhöriga få

betydelse vid bevisprövningen.

Utskottet delar regeringens bedömning att kravet på

styrkt identitet i ärenden om naturalisation har

inneburit stora problem för många sökande under

senare år. En ökande andel flyktingar och andra

skyddsbehövande kommer från länder med mer eller

mindre kaotiska förhållanden, och i flyktingskapets

natur ligger ofta att fullständig dokumentation om

identiteten inte kan företes. Utskottet konstaterar

att ett stort antal personer, ofta utan egen

förskyllan, inte har någon möjlighet att erhålla

svenskt medborgarskap med de rättigheter och

skyldigheter som är förbundna därmed.

Detta förhållande är enligt utskottets mening inte

tillfredsställande och en möjlighet att medge

dispens från kravet på styrkt identitet bör därför

införas. Utskottet anser att svenskt medborgarskap

efter viss tid skall kunna beviljas om sökanden gör

sannolikt att den uppgivna identiteten är riktig.

Sökanden skall vara trovärdig beträffande både

uppgifterna om identiteten och anledningen till att

identiteten inte kan styrkas.

Vad gäller sannolikhetsbedömningen anser utskottet,

i likhet med regeringen, att en omständighet som bör

väga tungt är om sökanden vidhållit samma uppgifter

om sin identitet under hela vistelsen i Sverige.

Talar inga omständigheter emot bör krav på att

uppgifterna stöds av annan skriftlig utredning inte

ställas upp. I de fall då en sökande har ändrat sina

identitetsuppgifter har det betydelse om ändringen

skett efter påpekande av någon myndighet eller om de

nya uppgifterna lämnats på eget initiativ.

Omständigheterna i anslutning till att utlänningen

anlänt till landet och vad sökanden uppger som skäl

för att det inte heller i ett senare skede varit

möjligt att skaffa fram godtagbara handlingar har

betydelse när det gäller trovärdigheten. I fråga om

flyktingar eller personer som kommer från länder

vars administration upphört att fungera är det

normalt inte rimligt att de skall behöva kontakta

hemlandets myndigheter. Utskottet delar regeringens

bedömning att grundkravet bör vara att utlänningen

skall ha gjort vad som skäligen kan förväntas av

honom eller henne för att styrka sin identitet.

Enligt utskottets mening bör, som föreslås i

propositionen, en möjlighet till dispens förenas med

ett krav på förlängd hemvisttid. En förlängd

hemvisttid medför bl.a. större möjligheter att

bedöma trovärdigheten av de uppgifter sökanden

lämnar och utgör också ett incitament för sökanden

att få fram erforderliga handlingar. Ett strängare

krav beträffande hemvisttiden kan även verka

avhållande för personer som vill dölja sin rätta

identitet och otillbörligt utnyttja

dispensförfarandet. Utskottet delar regeringens

bedömning att åtta år utgör en lämplig avvägning.

Mot bakgrund av myndigheternas diskretionära

prövning i naturalisationsärenden föreligger inte

något hinder mot att i enskilda fall kräva en längre

hemvisttid än åtta år. Åtta år bör dock vara en

absolut minimigräns.

Utskottet anser i likhet med regeringen att

dispensmöjligheten skall kunna tillämpas oavsett

sökandens eventuella skuld till att identiteten inte

kan fastställas. Det framstår inte som rimligt att

på förhand bestämma att vissa personer inte skall

kunna komma i fråga för dispens. Har sökanden själv

del i att identiteten inte kan styrkas kan detta

emellertid komma att utgöra ett i vissa fall

försvårande moment i den trovärdighetsbedömning som

skall göras vid dispensprövningen.

Som hemvisttid skall enligt utskottet endast

beaktas vistelsetid i landet som varit legal.

Hemvisttiden skall även ha varit oavbruten.

I ett ärende om uppehållstillstånd föreligger inte

något uttalat krav på att identiteten skall vara

styrkt. Identitetsfrågan har också mindre betydelse

när det gäller beslut om uppehållstillstånd till

flyktingar, andra skyddsbehövande eller på grund av

humanitära skäl, t.ex. vid allvarlig sjukdom. Till

skillnad från ett beslut om medborgarskap kan ett

beslut om uppehållstillstånd återkallas. Utskottet

anser mot bakgrund härav att den prövning av

identiteten som eventuellt gjorts i andra sammanhang

inte generellt kan anses tillräcklig vid ett beslut

om naturalisation. Utskottet vill dock i detta

sammanhang tillägga att utlänningen redan vid

handläggningen av frågan om uppehållstillstånd

lämpligen bör upplysas om de krav som ställs för

beviljande av svenskt medborgarskap.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet

bifall till propositionen och avstyrker motionerna

1997/98:Sf43 yrkandena 1 och 2, 1997/98:Sf44

yrkandena 2-4, 1997/98:Sf45 yrkandena 1 och 2 samt

1997/98:Sf46 yrkandena 1, 2 och 4-6. Motionerna

1997/98:Sf44 yrkande 1 och 1997/98:Sf46 yrkande 3

får med vad utskottet ovan anfört anses

tillgodosedda och avstyrks.

I medborgarskapslagen finns inga regler om

muntlighet vid handläggningen av

medborgarskapsärenden. Myndigheternas handläggning

styrs av förvaltningslagen. Av denna framgår bl.a.

att den enskilde skall få tillfälle att lämna

uppgifter muntligt i ett ärende som avser

myndighetsutövning, om det kan ske med hänsyn till

ärendets behöriga gång. Myndigheten skall särskilt

beakta att muntlig handläggning kan underlätta för

enskilda att ha med den att göra. Den

parlamentariska utredningen om en ny instans- och

processordning i utlännings- och

medborgarskapsärenden, NIPU, har i uppgift att se

över processen i bl.a. medborgarskapsärenden.

Utredningen skall pröva om ett införande av

tvåpartsprocess kan medföra en mer rättssäker

process. Utskottet anser att kommitténs arbete och

överväganden bör avvaktas och avstyrker därför

motion 1997/98:Sf46 yrkande 7 om muntlig

handläggning i medborgarskapsärenden.

Återkallelse av svenskt medborgarskap

Gällande ordning

Beträffande återkallelse av medborgarskap får enligt

regeringsformen en svensk medborgare som är, eller

har varit bosatt i riket, inte berövas sitt svenska

medborgarskap i något annat fall än då han eller hon

samtidigt, efter uttryckligt samtycke eller genom

att inträda i allmän tjänst, blir medborgare i någon

annan stat. Det får dock föreskrivas att barn under

18 år i fråga om sitt medborgarskap skall följa

föräldrarna eller en av dem. Vidare får föreskrivas

att, i enlighet med överenskommelse med annan stat,

den som sedan födseln är medborgare även i den andra

staten och är varaktigt bosatt där förlorar sitt

svenska medborgarskap vid 18 års ålder eller senare.

Någon ytterligare möjlighet att återkalla ett

svenskt medborgarskap föreligger inte enligt svensk

rätt.

Folkrätten ställer i sig inte upp något hinder mot

att en person förlorar sitt medborgarskap och

därigenom blir statslös genom ett beslut om

förverkande av medborgarskapet. Möjligheten att

genom s.k. expatriering försätta någon i statslöshet

är emellertid begränsad av 1961 års FN-konvention om

begränsning av statslöshet, till vilken Sverige har

anslutit sig. I konventionen anges att en

fördragsslutande stat inte skall beröva en person

medborgarskapet om personen därigenom skulle bli

statslös. Genom en undantagsbestämmelse accepteras

dock att medborgarskapet berövas någon, även om

detta leder till statslöshet, när medborgarskapet

har erhållits genom osanna uppgifter eller

bedrägligt förfarande. Även 1997 års europeiska

konvention om medborgarskap, vilken har

undertecknats av Sverige i november 1997, innehåller

bestämmelser om expatriering. Bland annat tillåts

återkallelse av medborgarskap om sökanden erhållit

medborgarskapet genom bedrägligt förfarande, osanna

uppgifter eller förtigande av relevanta

omständigheter som rör sökanden.

Propositionen

I propositionen anförs att en strävan i svensk

politik har varit att så långt möjligt utjämna

skillnaderna i rättsligt avseende mellan svenska

medborgare och den övriga befolkningen.

Medborgarskapet är emellertid, enligt propositionen,

alltjämt betydelsefullt när det gäller t.ex.

möjligheterna att delta fullt ut i den politiska

processen, att erhålla konsulärt bistånd av svenska

myndigheter utomlands och att vara skyddad mot

landsförvisning. Medborgarskapet har dessutom stor

betydelse för integrationen. I propositionen anges

att införande av en möjlighet att återkalla ett

beslut om svenskt medborgarskap skulle innebära en

grundläggande förändring av den svenska

medborgarskapsrätten och skulle kräva en

grundlagsändring. Regeringen anser att det för en

sådan förändring krävs mycket starka skäl.

I propositionen anges att det kan förefalla

stötande att det saknas möjligheter att ingripa och

återkalla medborgarskapet för en person som

naturaliserats i falsk identitet, särskilt när det

skett för att dölja ett kriminellt förflutet eller

en terroristanknytning. En återkallelsemöjlighet kan

också verka preventivt på så sätt att den avhåller

en person från att ljuga om identiteten. Enligt

regeringen finns det emellertid starka skäl som

talar emot att införa en sådan möjlighet. Bland

annat skulle det medföra två slag av svenskt

medborgarskap, ett oåterkalleligt för den som blivit

svensk medborgare vid födseln och ett som kan

återkallas för den som förvärvat medborgarskapet

genom naturalisation. En person som berövats det

svenska medborgarskapet skulle därtill enligt

regeringen i de flesta fall bli statslös, eftersom

huvudprincipen i den svenska

medborgarskapslagstiftningen är att den som

naturaliseras samtidigt måste avsäga sig sitt

tidigare medborgarskap om det inte förloras

automatiskt. En återkallelse av svenskt

medborgarskap kan vidare, enligt propositionen, leda

till familjerättsliga komplikationer. Regeringen

anser att skälen för en återkallelsemöjlighet,

ställda mot de starka invändningar som kan resas

däremot, inte motiverar införandet av en sådan

möjlighet i svensk rätt.

Motionen

I motion 1997/98:Sf43 yrkande 3 av Gullan Lindblad

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om

återkallelse av svenskt medborgarskap. Motionärerna

anser att en möjlighet att återkalla ett beslut om

naturalisation skulle verka avskräckande på dem som

försöker erhålla ett medborgarskap på falska

grunder. En möjlighet att återkalla ett

medborgarskap bör därför införas och gälla som

huvudregel. Vid risk för statslöshet bör emellertid

undantag kunna göras.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning att det inte

bör införas en möjlighet att återkalla ett beslut om

naturalisation, eftersom det skulle medföra att

medborgarskapet får olika rättsskydd beroende på om

det förvärvats genom födsel eller genom

naturalisation. Vidare skulle en person som berövas

sitt medborgarskap i de flesta fall bli statslös.

Även familjerättsliga komplikationer skulle kunna

uppstå som exempelvis när barn blivit svenska

medborgare i samband med att en förälder

naturaliserades. Med det anförda avstyrker utskottet

motion 1997/98:Sf43 yrkande 3.

Krav på kunskaper i svenska språket

Motionerna

I motion 1997/98:Sf43 yrkande 4 av Gullan Lindblad

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om krav på

kunskaper i svenska språket för rätt till ansökan om

svenskt medborgarskap. I motionen anförs att en

person som ansöker om medborgarskap i Sverige skall

ha kännedom om det svenska språket och kunna förstå

och göra sig förstådd på svenska. Motionärerna anser

att regeringen bör ges i uppdrag att skyndsamt

återkomma med förslag härom.

I motion 1998/99:Sf602 av Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) begärs förslag om att det skall införas

krav på dokumenterade kunskaper i vardagligt

användande av det svenska språket för erhållande av

svenskt medborgarskap.

Utskottets bedömning

Utskottet har tidigare under en följd av år

behandlat motionsyrkanden om att det skall införas

krav på kunskaper i svenska språket som villkor för

att erhålla svenskt medborgarskap. Utskottet har

därvid framhållit att det är utomordentligt viktigt

för den enskilde invandraren att ha kunskaper i

svenska språket och att man på alla sätt bör

underlätta för invandrarna att få sådana kunskaper.

Medborgarskapskommitténs uppdrag (dir. 1997:5) är

att genomföra en allmän översyn av lagen om svenskt

medborgarskap. I direktiven anges att kommittén

skall utreda och överväga behovet av åtgärder som

kan vidtas för att stärka medborgarskapets status

som ett led i integrationsprocessen. Som en

utgångspunkt bör därvid en kartläggning göras av vad

svenskt medborgarskap innebär i olika avseenden och

andra länders lagstiftning och praxis bör studeras.

Bland annat skall kommittén överväga om krav på

kunskaper i svenska språket och om det svenska

samhället bör uppställas för beviljande av

medborgarskap.

Utredningsarbetet skall vara avslutat den 1 mars

1999.

Kommitténs arbete och överväganden bör avvaktas och

enligt utskottets mening bör riksdagen inte nu ta

ställning i dessa frågor. Med hänsyn till det

anförda avstyrker utskottet motionerna 1997/98:Sf43

yrkande 4 och 1998/99:Sf602.

Statslösa barns situation

Motionerna

I motion 1997/98:Sf43 yrkande 5 av Gullan Lindblad

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om statslösa

barn. I motionen anges att det finns 7 000 barn

under 18 år i Sverige som saknar medborgarskap.

Motionärerna anser att det inte generellt går att ge

alla dessa barn svenskt medborgarskap. Regeringen

bör emellertid se över lagstiftningen så att denna

stämmer bättre överens med internationella

konventioner.

I motion 1998/99:Sf608 yrkande 9 av Lennart Daléus

m. fl. (c) begärs ett tillkännagivande om att alla

barn skall ha rätt till ett medborgarskap och att

Sverige bör förändra lagstiftningen i denna

riktning.

I flerpartimotionen 1998/99:Sf628 av Kenneth

Johansson m.fl. (c, s, m, v, kd, fp och mp) begärs

ett tillkännagivande om att medborgarskapslagen bör

ändras så att det blir lättare för statslösa barn

att erhålla svenskt medborgarskap. I motionen anges

att det finns mer än 4 000 barn som är statslösa i

Sverige och att de svenska reglerna om förvärv av

medborgarskap inte kan anses uppfylla bestämmelsen i

artikel 7 barnkonventionen.

Utskottets bedömning

Medborgarskapskommittén har som nämnts i uppdrag att

genomföra en allmän översyn av lagen om svenskt

medborgarskap. I direktiven anges bl.a. att

medborgarskapslagstiftningen bör utformas så att

statslöshet undviks. När det gäller barn som föds i

Sverige och vars föräldrar har utländskt

medborgarskap skall kommittén analysera för- och

nackdelar med olika alternativ till reglering som

under vissa förutsättningar skulle erbjuda möjlighet

till svenskt medborgarskap. Analysen bör omfatta

olika lösningar som skulle underlätta för sådana

barn att bli svenska medborgare om föräldrarna har

permanent uppehållstillstånd. Kommittén skall

dessutom överväga vilka ändringar i

medborgarskapslagstiftningen som föranleds av

Europarådets nya konvention om medborgarskap.

Utredningen skall slutredovisa uppdraget senast den

1 mars 1999.

Utskottet anser att Medborgarskapskommitténs arbete

och överväganden bör avvaktas även i denna del och

avstyrker därmed motionerna 1997/98:Sf43 yrkande 5,

1998/99:Sf608 yrkande 9 och 1998/99:Sf628.

Dubbelt medborgarskap

Motionerna

I motion 1998/99:Sf608 yrkande 10 av Lennart Daléus

m. fl. (c) begärs ett tillkännagivande om att

lagstiftningen bör förändras i riktning mot en mer

tillåtande syn på dubbla medborgarskap. För detta

talar bl.a. den ökande internationaliseringen och

medborgarskapets betydelse för identifikationen med

det land man lever i. Motionärerna anför att

Sveriges restriktiva hållning gentemot dubbla

medborgarskap medför att många människor som lever i

Sverige hindras från att få svenskt medborgarskap på

grund av att de inte kan avsäga sig sitt nuvarande

medborgarskap.

I motion 1998/99:Sf626 yrkande 2 av Birger Schlaug

m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om att

principen och reglerna om att inte tillåta dubbelt

medborgarskap bör ses över. Motionärerna anser att

det skulle vara lättare för många invandrare att ta

steget mot ett svenskt medborgarskap om de inte

tvingades att säga upp sitt tidigare medborgarskap.

Yvonne Ruwaida (mp) anför i motion 1998/99:Sf635

att enligt Medborgarskapskommitténs direktiv skall

utredningen överväga åtgärder för att stärka

medborgarskapets status. Motionären anser att detta

ökar skillnaden mellan medborgare och icke-

medborgare. Utredningen bör därför i stället föreslå

åtgärder för att minska skillnaden mellan medborgare

och icke-medborgare. I motionen anges vidare att

Sveriges inställning att motverka dubbelt

medborgarskap är förlegad. Principen att inte

tillåta dubbelt medborgarskap hindrar integrationen

och bör överges. Reglerna rörande dubbelt

medborgarskap bör därför ses över. I yrkande 12

begärs ett tillkännagivande om ändrade direktiv för

Medborgarskapskommittén.

Utskottets bedömning

Som nämnts tidigare har Medborgarskapskommittén i

uppdrag att genomföra en allmän översyn av lagen om

svenskt medborgarskap. I juni i år har regeringen i

tilläggsdirektiv gett den parlamentariskt

sammansatta kommittén i uppdrag att

förutsättningslöst utreda frågan om dubbelt

medborgarskap (dir. 1998:50). Kommittén skall bl.a.

analysera och överväga konsekvenserna av ett

generellt frångående av den nu gällande principen om

att undvika dubbelt medborgarskap. Uppdraget skall

slutredovisas senast den 1 mars 1999.

Utskottet kommer att för kännedom översända

motionerna till Medborgarskapskommittén, och

utskottet förutsätter att de frågor som tas upp i

motionerna kommer att övervägas av kommittén. Enligt

utskottets mening bör utredningsarbetet därför

avvaktas, och motionerna 1998/99:Sf608 yrkande 10,

1998/99:Sf626 yrkande 2 och 1998/99:Sf635 yrkande 12

avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande identitetsprövning för

svenskt medborgarskap

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Sf43

yrkandena 1 och 2, 1997/98:Sf44, 1997/98:Sf45

samt 1997/98:Sf46 yrkandena 1-6 antar

regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1950:382) om svenskt medborgarskap,

res. 1 (m)

res. 2 (v)

res. 3 (fp)

res. 4 (mp)

2. beträffande muntlig handläggning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf46 yrkande 7,

res. 5 (mp)

3. beträffande återkallelse av svenskt

medborgarskap

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf43 yrkande 3,

res. 6 (m)

4. beträffande kunskaper i svenska

språket

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf43 yrkande 4 och

1998/99: Sf602,

5. beträffande statslösa barn

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf43 yrkande 5,

1998/99: Sf608 yrkande 9 och 1998/99:Sf628,

res. 7 (c)

6. beträffande dubbelt medborgarskap

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf608 yrkande 10,

1998/99: Sf626 yrkande 2 och 1998/99:Sf635

yrkande 12.

Stockholm den 12 november 1998

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Bo

Könberg (fp), Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson

(s), Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Ulf

Kristersson (m), Mariann Ytterberg (s), Gustaf von

Essen (m), Lennart Klockare (s), Ronny Olander (s),

Carlinge Wisberg (v), Fanny Rizell (kd), Göran

Lindblad (m), Kerstin-Maria Stalín (mp), Birgitta

Carlsson (c) och Cecilia Magnusson (m).

Reservationer

1. Identitetsprövning för svenskt

medborgarskap (mom. 1)

Ulf Kristersson, Gustaf von Essen, Göran Lindblad

och Cecilia Magnusson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Identitetsprövning för svenskt

medborgarskap börjar med "Vad gäller" och slutar med

"sin identitet" bort ha följande lydelse:

Vad gäller sannolikhetsbedömningen anser utskottet

att en omständighet som bör väga tungt är om

sökanden vidhållit samma uppgifter om sin identitet

under hela vistelsen i Sverige. Utskottet vill

framhålla att om en person vid ansökan om

medborgarskap ändrar uppgifterna om sin identitet så

skall detta vägas in vid bedömningen oavsett om

ändringen av uppgifterna skett frivilligt eller

efter påpekande från någon myndighet. I dessa fall

bör det, enligt utskottets mening, vara möjligt att

förlänga kravet på minst åtta års hemvisttid i

Sverige.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande identitetsprövning för svenskt

medborgarskap

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf43 yrkande 2

och med anledning av propositionen samt med

avslag på motionerna 1997/98: Sf43 yrkande 1,

1997/98:Sf44, 1997/98:Sf45 och 1997/98:Sf46

yrkandena 1-6

dels antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1950:382) om svenskt

medborgarskap,

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

2. Identitetsprövning för svenskt

medborgarskap (mom. 1)

Ulla Hoffmann och Carlinge Wisberg (båda v), som

konstaterar att utskottets uttalanden om fri

bevisprövning innebär att motion 1997/98:Sf44

yrkande 1 är tillgodosedd, anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Identitetsprövning för svenskt

medborgarskap börjar med "Ett beslut" och slutar med

"och avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en möjlighet till dispens från

kravet på styrkt identitet i naturalisationsärenden

bör förenas med ett krav på förlängd hemvisttid. I

propositionen anges att det skall vara möjligt att i

enskilda fall kräva längre hemvisttid än åtta år.

Enligt utskottets mening skall emellertid åtta års

hemvist vara den tid som gäller för att dispens

skall kunna medges. Enbart i de s.k. vandelsfallen

skall en längre hemvisttid kunna krävas.

Utskottet anser att kravet på att den uppgivna

identiteten skall göras sannolik inte får ställas

alltför högt. Sökanden skall göra vad som skäligen

kan förväntas av honom eller henne för att styrka

sin identitet. Enligt utskottets mening skall inte

någon som fått uppehållstillstånd som

skyddsbehövande behöva kontakta hemlandets

myndigheter som ett led i att styrka sin identitet

inför svenska myndigheter.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande identitetsprövning för svenskt

medborgarskap

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf44 yrkandena

2-4 och med anledning av propositionen samt med

avslag på motionerna 1997/98:Sf43 yrkandena 1

och 2, 1997/98:Sf44 yrkande 1, 1997/98: Sf45 och

1997/98:Sf46 yrkandena 1-6

dels antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1950:382) om svenskt

medborgarskap,

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

3. Identitetsprövning för svenskt

medborgarskap (mom. 1)

Bo Könberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Identitetsprövning för svenskt

medborgarskap börjar med "Ett beslut" och slutar med

"och avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar bedömningen i motion 1997/98:Sf45

att personer som har svårt att styrka sin identitet

eller som inte kan få befrielse från ett tidigare

medborgarskap måste behandlas på ett fördelaktigt

sätt av beslutande myndigheter.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande identitetsprövning för svenskt

medborgarskap

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf45 yrkande 2

och med anledning av propositionen samt med

avslag på motionerna 1997/98: Sf43 yrkandena 1

och 2, 1997/98:Sf44, 1997/98:Sf45 yrkande 1 och

1997/98:Sf46 yrkandena 1-6

dels antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1950:382) om svenskt

medborgarskap,

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

4. Identitetsprövning för svenskt

medborgarskap (mom. 1)

Kerstin-Maria Stalín (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Identitetsprövning för svenskt

medborgarskap börjar med "Ett beslut" och slutar med

"och avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser inte att en möjlighet till dispens

från kravet på styrkt identitet i

naturalisationsärenden skall förenas med ett krav på

förlängd hemvisttid. De beslutande myndigheterna

skall i stället vara oförhindrade att i enskilda

ärenden kunna mildra kravet på hemvisttiden. Enligt

utskottets mening bör en femårsregel gälla, och även

en hemvisttid understigande fem år skall vara möjlig

vid dispens från kravet på styrkt identitet.

Utskottet anser att den sammanlagda tid som

sökanden befunnit sig i landet skall räknas som

hemvisttid. Här skall enligt utskottets mening inte

göras skillnad på om vistelsen i landet varit legal

eller illegal.

Enligt utskottets uppfattning bör sökandens

eventuella skuld till att identiteten inte kan

styrkas inte utesluta att dispens från kravet på

styrkt identitet ges. Andra gällande

identitetshandlingar än giltigt pass från hemlandet

skall, enligt utskottet, kunna utgöra grund för

beviljande av medborgarskap. Den prövning och det

fastställande av identiteten som en gång

inledningsvis gjorts, t.ex. i ett beslut om

uppehållstillstånd, bör också vara tillräckliga även

för ett naturalisationsbeslut. Utskottet anser att

det som huvudregel bör räcka med ett giltigt

dokument med bild på sökanden.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande identitetsprövning för svenskt

medborgarskap

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf46 yrkandena

1-6 och med anledning av propositionen samt med

avslag på motionerna 1997/98:Sf43 yrkandena 1

och 2, 1997/98:Sf44 och 1997/98:Sf45

dels antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1950:382) om svenskt

medborgarskap med den ändringen att i 6 § tredje

stycket orden "minst åtta" byts ut mot ordet

"fem",

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

5. Muntlig handläggning (mom. 2)

Kerstin-Maria Stalín (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Identitetsprövning för svenskt

medborgarskap börjar med "I medborgarskapslagen" och

slutar med "i medborgarskapsärenden" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det är väsentligt att

handläggningen sker muntligt i ett ärende där

avgörande för prövningen är bl.a. sökandens

trovärdighet.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande muntlig handläggning

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf46 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. Återkallelse av svenskt medborgarskap

(mom. 3)

Ulf Kristersson, Gustaf von Essen, Göran Lindblad

och Cecilia Magnusson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Återkallelse av svenskt medborgarskap

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande

3" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en möjlighet att återkalla ett

beslut om naturalisation bör införas och gälla som

huvudregel. Vid risk för statslöshet bör emellertid,

enligt utskottets mening, undantag kunna göras.

Enligt utskottets uppfattning skulle en sådan

möjlighet verka avskräckande på dem som försöker att

erhålla ett medborgarskap på falska grunder.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande återkallelse av svenskt

medborgarskap

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf43 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. Statslösa barn (mom. 5)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Statslösa barn börjar med "Utskottet

anser" och slutar med "och 1998/99:Sf628" bort ha

följande lydelse:

Det finns i dag mer än 4 000 barn i Sverige som är

statslösa. Utskottet anser att alla barn måste

försäkras rätten till ett medborgarskap. Enligt ut-

skottets mening kan de svenska reglerna om förvärv

av medborgarskap inte anses uppfylla bestämmelsen i

artikel 7 i barnkonventionen. Medborgarskapslagen

bör därför ändras i syfte att underlätta för

statslösa barn att efter viss hemvisttid i Sverige

erhålla svenskt medborgarskap.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande statslösa barn

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf608 yrkande

9 och 1998/99:Sf628 samt med anledning av motion

1998/99:Sf43 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Kunskaper i svenska språket m.m. (mom. 4

och 5)

Ulf Kristersson, Gustaf von Essen, Göran Lindblad

och Cecilia Magnusson (alla m) anför

Enligt vår uppfattning är bristande eller inga

kunskaper i svenska språket ett av de största

hindren för människor med utländsk bakgrund att

komma in på den svenska arbetsmarknaden. Kanske

skulle också fler invandrare delta i den

svenskundervisning som erbjuds om det krävdes

kunskaper i svenska för att kunna ansöka om svenskt

medborgarskap. Enligt vår mening är det för

individen mycket viktigt att kunna förstå och göra

sig förstådd på svenska. Medborgarskapet medför både

rättigheter och skyldigheter och innebär ett

gemensamt ansvar för samhället och den enskilde. Det

är en viktig symbolisk och reell markering av en

djupare relation till Sverige. Vi utgår från att

Medborgarskapskommittén kommer att beakta dessa

synpunkter och reserverar oss därför inte i frågan.

Vi har i vår motion 1998/99:Sf43 pekat på

konflikten mellan FN:s barnkonvention som Sverige

åtagit sig att följa och de svenska bestämmelserna

om medborgarskap. Detta har skapat problem för ett

antal tusen barn under 18 år i Sverige. Vi

förutsätter att kommittén kommer att lägga fram

förslag i frågan.

I propositionen framlagt lagförslag

Innehållsförteckning

Sammanfattning...................................

1

Propositionen....................................

1

Motionerna.......................................

1

Utskottet........................................

3

Identitetsprövning för svenskt medborgarskap...

3

Gällande ordning.............................

3

Propositionen................................

5

Motionerna...................................

7

Utskottets bedömning.........................

8

Återkallelse av svenskt medborgarskap.........

10

Gällande ordning............................

10

Propositionen...............................

11

Motionen....................................

12

Utskottets bedömning........................

12

Krav på kunskaper i svenska språket...........

12

Motionerna..................................

12

Utskottets bedömning........................

12

Statslösa barns situation.....................

13

Motionerna..................................

13

Utskottets bedömning........................

13

Dubbelt medborgarskap.........................

14

Motionerna..................................

14

Utskottets bedömning........................

14

Hemställan....................................

15

Reservationer...................................

16

1. Identitetsprövning för svenskt

medborgarskap (mom. 1)........................

16

2. Identitetsprövning för svenskt

medborgarskap (mom. 1)........................

16

3. Identitetsprövning för svenskt

medborgarskap (mom. 1)........................

17

4. Identitetsprövning för svenskt

medborgarskap (mom. 1)........................

17

5. Muntlig handläggning (mom. 2)..............

18

6. Återkallelse av svenskt medborgarskap

(mom. 3)......................................

18

7. Statslösa barn (mom. 5)....................

19

Särskilt yttrande...............................

19

Kunskaper i svenska språket m.m. (mom. 4 och

5)............................................

19

Bilaga: Propositionens

lagförslag..............................................................21