Bet. 1998/99:SfU5

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1998/99:SFU05

Migration och asylpolitik

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

SfU5

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

skrivelse 1998/99:9 Migration och asylpolitik

(förutom avsnitt 7 som behandlats i bet.

1998/99:SfU2) samt en motion som väckts med

anledning av skrivelsen. Dessutom behandlas ett

stort antal motioner från den allmänna motionstiden

år 1998 som rör invandrings- och flyktingfrågor. Ett

motionsyrkande, som rör asylsökande barns och

ungdomars rätt till samma skolundervisning som

svenska barn, har remissbehandlats.

Regeringen redovisar i skrivelsen den svenska

migrations- och asylpolitiken samt invandringen till

Sverige. Redovisningen avser i huvudsak år 1997. I

vissa avseenden, bl.a. förslag från Europeiska

kommissionen på asylområdet, redovisas också

utvecklingen under år 1998. Vidare beskrivs

migrations- och flyktingsituationen i världen samt

Sveriges roll i Europasamarbetet och i det

internationella samarbetet i övrigt.

I betänkandet föreslår utskottet med anledning av

olika motionsyrkanden tre tillkännagivanden till

regeringen. Utskottet anser att det bör göras en

utvärdering av de bestämmelser i utlänningslagen

som reglerar anhörigas invandring utanför

kärnfamiljen och som trädde i kraft den 1 januari

1997. Denna utredning bör ske skyndsamt. I

utvärderingen bör uppmärksammas speciellt udda och

ömmande fall liksom även sista länken-fall och andra

speciella anknytningar. Vidare föreslår utskottet en

utredning av de bestämmelser om människosmuggling

som trädde i kraft den 1 juli 1994 och den 1 januari

1997. Utredningen skall bl.a. omfatta en

kartläggning av hur många gripanden som gjorts,

analys av innehållet i de domar som avkunnats samt

hur många som dömts. Vidare skall effekterna av

rekvisitet "vinstsyfte" analyseras. Slutligen

föreslår utskottet en kartläggning av hur många

asylsökande ungdomar som utnyttjar den svenska

skolundervisning som står till buds, vilka resurser

som behövs för att dessa skall kunna tillgodogöra

sig en gymnasial undervisning samt kostnaderna

härför. Kartläggningen skall också omfatta orsaker

till att undervisning inte utnyttjas.

Övriga motioner avstyrks. Utskottet föreslår också

att riksdagen lägger regeringens skrivelse till

handlingarna.

Till betänkandet har fogats 28

reservationer och 4 särskilda

yttranden.

Skrivelse 1998/99:9

Regeringen har till riksdagen överlämnat skrivelse

1998/99:9 Migration och asylpolitik.

Skrivelsen behandlas delvis i detta betänkande och

även i betänkande 1998/99:SfU2 Utgiftsområde 8

Invandrare och flyktingar m.m.

Motionerna

Motion väckt med anledning av skrivelsen

1998/99:Sf1 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU

kraftfullt skall verka för en solidarisk och human

flyktingpolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förutsättningarna

för avvisning till ett första asylland,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om hänvisning till s.k.

inre flyktalternativ,

4. att riksdagen beslutar att 3 kap. 2 §

utlänningslagen skall tillföras ett nytt andra

stycke med följande lydelse: Med förföljelse avses

allvarliga kränkningar av utlänningens mänskliga

rättigheter såsom de definierats i de konventioner i

detta ämne som Sverige tillträtt och som anges i

bilaga till utlänningslagen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om breddning av

flyktingkonventionens tolkning så att välgrundad

fruktan för förföljelse på grund av kön eller

homosexualitet inkluderas i flyktingbegreppet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att regeringen bör

ge Statens invandrarverk i uppdrag att utarbeta

riktlinjer för tillämpning av skyddsregeln med

anledning av förföljelse på grund av kön eller

homosexualitet,

7. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande

av en utredning med uppgift att föreslå förändringar

av sekretesslagen för att stärka sekretessen till

skydd för den enskilde i samband med

ambassadutredningar i asylärenden,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om förhållandet

mellan utlänningslagen och annan lagstiftning som

rör enskilda,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om anteckning av

ej styrkt identitet i främlingspass och

resedokument,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

sådan ändring av utlänningslagen att den asylsökande

som inte inom två år från ansökan fått ett

lagakraftvunnet avvisningsbeslut som också

verkställts skall beviljas uppehållstillstånd om det

inte föreligger synnerliga skäl häremot eller den

asylsökande själv medverkat till tidsutdräkten,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om utfärdandet av

en tidsbegränsad förordning för att hjälpa kvinnor

som misshandlats i ett förhållande medan uppskjuten

invandringsprövning pågår,

15. att riksdagen hos regeringen begär

tillsättandet av en parlamentarisk utredning med

uppgift att föreslå ändringar i reglerna beträffande

anhöriginvandring för att komma till rätta med de

inhumana konsekvenserna av 1997 års ändringar i

utlänningslagen.

Motioner väckta under allmänna motionstiden

1998

1998/99:Sf601 av Sten Andersson (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en redovisning av de

totala kostnaderna och intäkterna för asyl- och

flyktingpolitiken från 1985 i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1998/99:Sf603 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag till sådan ändring att

överklagandemöjligheten i asylärenden utformas så

att reell likhet inför lagen gäller inom

rättssystemet i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1998/99:Sf604 av Sten Andersson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Sverige

fortsättningsvis ansluter sig till en asyl- och

flyktingpolitik som harmoniserar med övriga EU-

länders flyktingpolitik.

1998/99:Sf605 av Ingvar Eriksson och Ola Karlsson

(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att

utvisningsbeslut skall verkställas efter det att de

sammanlagda fängelsestraffen avtjänats.

1998/99:Sf606 av Margareta Viklund (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att verksamheten med

kontaktförmedling av utländska kvinnor bör upphöra,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utlänningslagen

bör ändras så att inte den s.k. tvåårsregeln

automatiskt tillämpas.

1998/99:Sf607 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utgångspunkten för

flyktingpolitiken,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

ökad möjlighet för uppehålls- och arbetstillstånd i

enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om krav på försörjning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om delat

flyktingansvar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ökat

transportöransvar.

1998/99:Sf612 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om flyktingbarns rätt

till skolundervisning.

1998/99:Sf613 av Elisebeth Markström m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om översyn av

straffskalan för handel och smuggling med människor.

1998/99:Sf616 av Tommy Waidelich och Yilmaz Kerimo

(s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om främlingspass,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om viseringskrav inom

EU.

1998/99:Sf617 av Kerstin Kristiansson m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en översyn av

anhöriginvandring.

1998/99:Sf618 av Cinnika Beiming och Yilmaz Kerimo

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

inresevisering för besök.

1998/99:Sf619 av Ragnwi Marcelind (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utreda

förhållandena för de kvinnor som utnyttjas och luras

till Sverige genom s.k. förmedlingsverksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ta bort

tvåårsregeln för invandrade kvinnor som gifter sig

med en svensk man,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ge

Invandrarverket tillstånd att granska mannens

bakgrund i kriminalregister och möjlighet att ta

reda på om det finns tidigare vandelsanmärkning mot

mannen.

1998/99:Sf620 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om MR, när det gäller

att värna asylrätten och behandlingen av

asylsökande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts när det gäller

behandlingen av barn,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om omöjligheten av

internflyktingskapet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om någon form av

amnesti när det gäller gömda flyktingar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts när det gäller kvinnor

och tvåårsregeln,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts när det gäller

återkallelse av tillstånd, där absolut längsta tiden

skall vara tre år,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts när det gäller

Föreningen Återföreningen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om LVU kontra

utlänningslagen,

1998/99:Sf622 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

ändring av utlänningslagen i enlighet med vad i

motionen anförts.

1998/99:Sf623 av Fanny Rizell m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att de huvudsakliga

motiven för Sveriges migrationspolitik skall vara

etiska,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige skall

verka för att lagfästa minoritetsrättigheter införs

i de mest flyktinggenererande länderna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige skall

verka för att EU-länderna gemensamt inför en

europeisk flyktingkonvention,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige bör

förorda att rätten till asyl införs i Europarådets

konvention om mänskliga rättigheter,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utvisnings- och

avvisningsbeslut som leder till familjesplittring

skall inhiberas, såvida inte synnerliga skäl

föreligger,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om återinförande av

sista länken-bestämmelsen.

1998/99:Sf626 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om mottagandet av

asylsökande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Utlänningsnämnden.

1998/99:Sf629 av Kenneth Johansson m.fl. (c, s, m,

v, kd, fp, mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att reglerna för

anhöriginvandring ses över för att bättre stämma

överens med kriterierna i FN:s konvention om barnets

rättigheter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att de svenska

myndigheterna måste arbeta mer effektivt och aktivt,

med principen om barnets bästa som riktlinje, i

ärende rörande familjeåterförening.

1998/99:Sf630 av Agneta Brendt m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översyn av

lagstiftningen om rätten till familjeåterförening.

1998/99:Sf631 av Agneta Brendt m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översyn av

tillämpningen av utlänningslagen beträffande

begreppen humanitära skäl och barnets bästa.

1998/99:Sf632 av Bo Könberg och Barbro Westerholm

(fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en gemensam human

europeisk flyktingpolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att avvisa det

österrikiska förslaget till en gemensam europeisk

flyktingpolitik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en återgång till de

regler för anhöriginvandring som gällde före 1997,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

Utlänningsnämnden inte skall få fatta några

avslagsbeslut med nya motiveringar utan att den

asylsökande först har fått ta del av dem och fått

möjlighet att bemöta eller komplettera dem,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att berörda

myndigheter skall ha full rätt att pröva skäl för

beslut om uppehållstillstånd som redan bedömts en

gång tidigare,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att lägga ned

Utlänningsnämnden,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att barnkonventionen

skall inarbetas i den svenska utlänningslagen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att stärka den

asylsökandes ställning,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att avveckla det

tillfälliga uppehållstillståndet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att återinföra

begreppet de facto-flyktingar i

flyktinglagstiftningen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att återinföra

begreppet humanitära skäl i flyktinglagstiftningen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige

skall verka för ett tilläggsprotokoll till

Genèvekonventionen i vilket även personer som

förföljs på grund av kön eller homosexualitet ges

flyktingstatus.

1998/99:Sf633 av Carin Lundberg och Karl Gustav

Abramsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att reglera organiserad

bärplockning av utländska medborgare.

1998/99:Sf635 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om asylsökande,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anfört om gömda

flyktingars situation.

1998/99:Ju709 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari

yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om flyktingstatus

enligt Genèvekonventionen för personer som fruktar

förföljelse på grund av kön eller homosexualitet.

1998/99:So462 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari

yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om kvinnoimport.

1998/99:U632 av Margareta Viklund m.fl. (kd) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att inga konvertiter

och personer som på annat sätt anses ha brutit mot

iransk eller islamsk lag skall skickas tillbaka till

Iran.

Utskottet

Inledning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

skrivelse 1998/99:9 Migration och asylpolitik

(förutom avsnitt 7 Mottagande av asylsökande och

flyktingar m.m. som behandlats i utskottets

betänkande 1998/99:SfU2) samt en motion som väckts

med anledning av skrivelsen. Dessutom behandlas ett

antal motioner med anknytning till invandrings- och

flyktingfrågor som väckts under den allmänna

motionstiden år 1998.

I skrivelsen redovisas den svenska migrations- och

asylpolitiken och invandringen till Sverige.

Redovisningen avser i huvudsak år 1997. I vissa

avseenden redovisas också utvecklingen under år

1998. Vidare beskrivs migrations- och

flyktingsituationen i världen samt Sveriges roll i

Europasamarbetet och det internationella samarbetet

i övrigt.

Inledningsvis uppger regeringen följande.

Migrationspolitik utgörs av de principer, regler

och avtal som reglerar personers förflyttning mellan

länder. Den svenska migrationspolitiken bör ses som

en helhet, som omfattar flykting-, invandrings-,

integrations- och återvändandepolitik och i sin tur

ingår i utrikes-, säkerhets-, handels- och

biståndspolitiken.

Med invandringspolitik avses de principer och

regler som anger vilka utlänningar som skall få

tillstånd att bosätta sig i Sverige. Invandringen

till Sverige är sedan år 1967 reglerad utom för

medborgare i de nordiska länderna samt för

medborgare i de stater som tillträtt EES-avtalet.

Medlemskapet i EU innebär att medborgare i alla EU-

länder fritt kan flytta mellan länderna för att

arbeta, studera, bo och leva utan krav på

arbetstillstånd. Den fria rörligheten omfattar även

familjemedlemmar oavsett medborgarskap.

Från och med den 1 januari 1997 gäller enligt

utlänningslagen ett vidgat skyddsbegrepp i fråga om

möjligheterna att få uppehållstillstånd i Sverige.

Förutom till flyktingar enligt 1951 års

Genèvekonvention kan uppehållstillstånd även ges

till personer som riskerar dödsstraff, kroppsstraff,

tortyr eller annan omänsklig behandling, personer

som flyr på grund av väpnad konflikt eller

miljökatastrof samt personer som förföljs på grund

av kön eller homosexualitet.

Invandringen till Sverige har under senare år till

största delen bestått av flyktingar och anhöriga

till dem. Mottagande av flyktingar är endast ett av

flera element i den svenska flyktingpolitiken.

Dessutom ingår:

- arbete i FN och andra internationella

sammanslutningar för att motverka och lösa

konflikter samt att bidra till att den

internationella respekten för de mänskliga

rättigheterna upprätthålls,

- ekonomiskt stöd till UNHCR (FN:s

flyktingkommissarie), UNRWA (FN:s hjälporgan för

palestinaflyktingar), Internationella

rödakorsrörelsen och andra organisationer som ger

stöd till flyktingar,

- internationellt samarbete i syfte att verka för en

solidarisk ansvarsfördelning mellan länder och för

att stärka flyktingars rättsliga skydd,

- överföring till Sverige, i nära samarbete med

UNHCR, av särskilt utsatta personer som behöver en

säker fristad undan förföljelse eller som inte kan

återvända till sitt hemland,

- mottagande också av andra än konventionsflyktingar

med starka skyddsbehov,

- ett av staten finansierat kommunalt mottagande för

flyktingar och därmed jämställda personer, som

syftar till att underlätta för dem att finna sig

till rätta i det svenska samhället,

- stöd till personer som fått uppehållstillstånd och

som vill lämna Sverige för att bosätta sig i

hemlandet eller annat land.

Det migrations- och flyktingpolitiska

arbetet

Flyktingdefinitioner

Det finns endast en universellt godtagen

flyktingdefinition. I FN:s konvention den 28 juli

1951 om flyktingars rättsliga ställning

(Genèvekonven-tionen) avses med uttrycket flykting

den som till följd av händelser som inträffat före

den 1 januari 1951 och i anledning av välgrundad

fruktan för förföljelse på grund av sin ras,

religion, nationalitet, tillhörighet till viss

samhällsgrupp eller politisk åskådning befinner sig

utanför det land han är medborgare i samt är ur

stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss

sagts, inte önskar att begagna sig av sagda lands

skydd. Motsvarande gäller den som, utan att vara

medborgare i något land, till följd av händelser som

förut sagts befinner sig utanför det land vari han

tidigare haft sin vanliga vistelseort samt är ur

stånd att återvända dit eller på grund av sådan

fruktan, som nyss sagts, inte önskar återvända dit.

Genèvekonventionen har senare kompletterats med 1967

års protokoll angående flyktingars rättsliga

ställning. Genom detta protokoll förpliktade sig

anslutande stater att tillämpa konventionens

flyktingbestämmelser utan begränsning till händelser

före år 1951 eller i Europa.

Afrikanska stater har en egen konvention om

flyktingar (OAU-konventionen). Konventionen som

antogs år 1969, har en betydligt vidare

flyktingdefinition. Den omfattar också personer som

på grund av yttre aggression, ockupation, utländsk

dominans eller händelser som allvarligt stör den

allmänna ordningen i del av eller hela det land i

vilket han har sitt ursprung eller är medborgare

tvingas lämna sin vanliga bostad för att söka

tillflykt på en annan plats utanför sagda land. För

Centralamerikas del har ett snarlikt flyktingbegrepp

accepterats i den s.k. Cartagenadeklarationen från

år 1984. Såvitt gäller Asien har UNHCR:s

exekutivkommitté med stöd av första asylländer i

Sydostasien godtagit en bestämmelse om att alla

asylsökande, i vart fall temporärt, skall tas emot

av första asylländerna och att tvångsvis avlägsnande

från dessa länder inte skall ske.

OECD-staterna har inte accepterat en vidare

flyktingdefinition än flyktingkonventionens, men

enligt skrivelsen har åtskilliga OECD-stater i sina

nationella lagstiftningar infört bestämmelser om

uppehållstillstånd som i vissa avseenden är

generösare än flyktingkonventionens.

I skrivelsen framhålls att det inom UNHCR pågår en

utveckling av de internationella normerna på

flyktingområdet och att ett sjuttiotal konklusioner

antagits av UNHCR:s exekutivkommitté för

internationellt skydd av flyktingar, bl.a. om

kvinnor på flykt, flyktingbarn och

familjeåterförening.

Sveriges roll i det internationella migrations- och

flyktingarbetet

I skrivelsen anförs att Sverige arbetar aktivt i en

rad internationella sammanhang för att bidra till

varaktiga lösningar av såväl de problem som tvingar

människor att fly som av de konsekvenser som följer

därav. Inom FN:s ram behandlas flyktingpolitiska

frågor rörande såväl åtgärder för dem som tvingats

på flykt som insatser för att komma åt grundorsaker

till flykt. De viktigaste organisationerna i detta

arbete är UNHCR och UNRWA.

UNHCR bistår för närvarande drygt 20 miljoner

människor. Mer än hälften av dessa är flyktingar

medan återstoden består av internflyktingar,

återvändande samt övriga i behov av UNHCR:s bistånd.

UNRWA bistår i dag drygt 3 miljoner palestinska

flyktingar. Av dessa befinner sig cirka en tredjedel

i flyktingläger. Till skillnad från UNHCR har UNRWA

inget direkt mandat när det gäller flyktingarnas

rättsliga skydd, men utövar en viss skyddsfunktion

genom sin närvaro i länderna.

Vidare anför regeringen att Sverige särskilt har

uppmärksammat behovet av att angripa orsakerna till

flyktingströmmar, bl.a. bristen på respekt för

mänskliga rättigheter i ursprungsländerna samt

kopplingen till ekonomisk och demokratisk

utveckling. T.ex. omfattar det svenska stödet till

UNHCR bl.a. återvandring och återuppbyggnad i f.d.

Jugoslavien, enligt skrivelsen ett tydligt exempel

på hur det komplexa samspelet mellan humanitära,

politiska och militära insatser påverkar

organisationens verksamhet.

Förutom ovan nämnda organisationer samarbetar

Sverige med en rad andra organisationer såsom

International Organization for Migration (IOM) och

Organization for Economic Co-operation and

Development (OECD).

Migrationspolitiken i EU-samarbetet

Riksdagen har den 29 april 1998 beslutat att

godkänna Sveriges anslutning till

Amsterdamfördraget. Enligt skrivelsen träder det i

kraft då samtliga EU:s 15 medlemsländer ratificerat

det. Riksdagen har den 16 april 1998 också godkänt

ett anslutningsavtal till Schengensamarbetet. I

dagsläget deltar Sverige fullt ut i beslutsfattandet

men ännu inte i det praktiska genomförandet, dvs.

gränskontrollerna mot andra Schengenländer finns

fortfarande kvar.

Utöver nämnda händelser har enligt skrivelsen

arbetet inom EU fortsatt. Rådet har bl.a. fattat

beslut inom följande områden: övervakning av

asylbesluten, skenäktenskap, asylbudgetlinjerna och

den s.k. Irakhandlingsplanen. Denna plan tillkom som

en följd av den ökade inströmningen av irakiska

asylsökande till några av EU:s medlemsstater, bl.a.

Sverige, under hösten 1997. Planen innefattar enligt

skrivelsen ett brett spektrum av åtgärder och

spänner över stora delar av EU:s verksamhetsområden.

Arbetet med asylfrågor har, framhålls det i

skrivelsen, under senare tid främst koncentrerats

kring tillämpningen av Dublinkonventionen.

Konventionen har till syfte att bestämma vilken

medlemsstat som skall ansvara för prövningen av en

asylansökan som ingivits i en av medlemsstaterna och

trädde för Sveriges del i kraft den 1 oktober 1997.

Arbetet med att vartefter förbättra tillämpningen av

konventionen pågår mellan medlemsstaterna. En

särskild kommitté är inrättad för att vid behov

träffas och besluta om tillämpningsföreskrifter och

pröva frågor om tillämpningen av konventionen.

Kommittén som sammanträder på ministernivå fattade

under våren 1998 ett beslut som rör tillämpningen av

konventionen samt antog ett åtgärdsprogram för att

förbättra tillämpningen av densamma.

I juli 1997 antog rådet två rättsakter som rör

budgetmedel på asylområdet. Akterna gällde bara för

år 1997 men nya akter för år 1998 har antagits av

rådet. I den ena akten sägs att projekt i syfte att

underlätta återvändande skall finansieras av EU. Den

andra akten rör projekt som kan förbättra

mottagandet av asylsökande och flyktingar.

I juni 1998 presenterade kommissionen ett förslag

till gemensam åtgärd om tillfälligt skydd för

fördrivna personer samt ett förslag till gemensam

åtgärd om solidaritet vid mottagande och vistelse av

fördrivna personer som beviljats tillfälligt skydd.

Förslagen är en revidering av ett förslag om

tillfälligt skydd som kommissionen presenterade

1997. Förslagen är föremål för förhandlingar.

I skrivelsen uppges vidare att EU:s ministerråd har

beslutat att ett förslag till konvention skall

utarbetas för att reglera ett utbyte av

fingeravtryck från asylsökande. Syftet är i korthet

att det med hjälp av fingeravtrycken skall kunna

konstateras i vilket medlemsland en person först

sökt asyl.

Beträffande visering kan nämnas att rådet enats om

transitvisering vid flygplats som syftar till att

förbättra möjligheten att kontrollera den illegala

invandring som sker genom transittrafiken. Svenska

bestämmelser om transitvisering trädde i kraft den 1

september 1997. Även inom Schengensamarbetet har

arbetet inriktats på att harmonisera

viseringspolitiken. Enligt skrivelsen kommer arbetet

sannolikt att leda till att Sverige säger upp sina

viseringsfrihetsavtal med ett antal länder, men även

till att nya viseringsfrihetsavtal ingås.

I maj 1997 antog rådet ett beslut om utbyte av

information rörande bistånd till medborgare i tredje

land som frivilligt återvänder till hemlandet. Ett

tidigare förslag om harmonisering av

medlemsstaternas bestämmelser inom området ansågs

vara för långtgående, varför beslutet endast

omfattar informationsutbyte. En resolution om

åtgärder för att bekämpa skenäktenskap antogs vidare

i december 1997. Med skenäktenskap avses i detta

sammanhang ett äktenskap som ingås mellan en

tredjelandsmedborgare å ena sidan och en medborgare

i en medlemsstat eller en tredjelandsmedborgare som

är bosatt i en medlemsstat å andra sidan, när

äktenskapets enda syfte är att kringgå

invandringsbestämmelserna. Resolutionen ligger

enligt skrivelsen i linje med svensk praxis.

Kommissionen har presenterat ett förslag till

invandringskonvention som syftar till att

harmonisera de bestämmelser som rör

uppehållstillstånd för bl.a. arbetstagare,

egenföretagare, studenter och anhöriga. Förslaget

innehåller även en avdelning som reglerar

möjligheter för tredjelandsmedborgare som varit

bosatta en längre tid i en medlemsstat att söka

anställning i en annan medlemsstat.

Förhandlingsarbetet kommer enligt skrivelsen med all

sannolikhet att bli utdraget eftersom det visat att

medlemsstaterna, däribland Sverige, har invändningar

mot väsentliga delar av förslaget.

Denna plan tillkom som en följd av den ökade

inströmningen av irakiska asylsökande till några av

EU:s medlemsstater, bl.a. Sverige, under hösten

1997. Planen innefattar enligt skrivelsen ett brett

spektrum av åtgärder och spänner över stora delar av

EU:s verksamhetsområden.

I skrivelsen uppges också att arbetet med att

försöka komma till rätta med det växande problemet

att vissa länder vägrar att återta egna medborgare,

som avvisats eller utvisats från en medlemsstat,

fortsätter. Samtal har förts med företrädare för

dessa stater i samband med högnivåbesök. De stater

som för närvarande är aktuella i sammanhanget är

Förbundsrepubliken Jugoslavien, Kroatien, Indien,

Kina, Vietnam, Nigeria, Liberia, Etiopien och

Somalia.

När det gäller Amsterdamfördraget innebär det på

området invandrings- och flyktingpolitiken betydande

förändringar. Frågor om asyl, invandring och

gränskontroll som hittills behandlats i den allt

väsentligt mellanstatliga tredje pelaren förs över

till en ny avdelning i den första pelaren.

Avdelningen har rubriken Visering, asyl, invandring

och annan politik som rör fri rörlighet för

personer. Den nya avdelningen har fått klara

målsättningar och tidsgränser för genomförandet.

Inom fem år efter ikraftträdandet skall fri

rörlighet för personer ha uppnåtts. För att uppnå

målen skall bl.a. viseringspolitiken harmoniseras

ytterligare, likaså asylpolitiken där rådet skall

besluta om gemensamma miniminivåer vad gäller

mottagande av asylsökande, bestämmande av

flyktingskap samt minimiregler för handläggning av

asylansökningar. Beslut om ansvarsfördelning fattas

av rådet, invandringspolitiken skall jämkas samman

till högre grad av likformighet, frågor om kontroll

vid yttre gränser harmoniseras och inga

personkontroller skall företas vid inre gränser.

Motioner

I två motioner tas upp frågor som rör den

principiella inriktningen av Sveriges

flyktingpolitik.

I motion Sf607 yrkande 1 av Ulf Kristersson m.fl.

(m) begärs ett tillkännagivande om utgångspunkten

för flyktingpolitiken. Motionärerna anser att

flyktingars rätt att i Sverige finna en fristad

undan förföljelse och annat förtryck är alldeles

självklar. Förutom de internationella åtaganden

Sverige har skall det vara en rättighet att få skydd

i Sverige även av de skäl som är fastlagda i den

svenska utlänningslagen, nämligen att

uppehållstillstånd skall ges till personer som flyr

väpnade konflikter och miljökatastrofer eller som

riskerar kroppsstraff eller annan omänsklig

behandling samt personer som förföljs på grund av

kön eller sexuell läggning.

Fanny Rizell m.fl. (kd) framhåller i motion Sf623

att de humanistiska och kristna grundvärderingar som

till stor del ligger bakom den demokratiska

utvecklingen i Sverige också skall utgöra grunden

för den svenska migrationspolitiken. Det allt

överskuggande motivet till att Sverige skall föra en

generös, tydlig och uthållig politik på detta område

är enligt motionärerna moralisk, nämligen vår plikt

att bistå människor i nöd grundat på respekten för

alla människors lika värde. I yrkande 1 begär

motionärerna ett tillkännagivande om att de

huvudsakliga motiven för Sveriges migrationspolitik

skall vara etiska. I motionen anförs vidare att ett

av de viktigaste skälen till flykt torde vara

förtryck av minoriteter och folkgrupper. Sverige

borde därför aktivt verka för att lagfästa

minoritetsrättigheter införs i de länder som i dag

tillhör de mest flyktinggenererande. I yrkande 2

begärs ett tillkännagivande härom.

I ett antal motioner tas upp frågor om

flyktingpolitiken och Sveriges förhållande till EU.

Ulf Kristersson m.fl. (m) framhåller i motion Sf607

bl.a. att det bör ske ett fortsatt och utökat

internationellt samarbete för att stegvis uppnå

enighet inom sådana områden som gemensamma åtgärder

vid stora flyktingströmmar, asyllagstiftningen och

frågan om tredjelandsmedborgares ställning inom

unionen. Bland EU-länderna finns i dag en orimlig

ansvarsfördelning när det gäller att ta emot

flyktingar. Framför allt gäller detta grannländer

till utsatta områden men även andra medlemsländer

drabbas. Det är vidare väsentligt att utarbeta

modeller för hur återvandring kan ske eftersom

återvandring sannolikt kommer att spela en större

roll när det gäller att ta hand om framtida

flyktingströmmar. I yrkande 4 begärs ett

tillkännagivande om delat flyktingansvar.

I motion Sf604 av Sten Andersson (m) begärs ett

tillkännagivande om att Sverige fortsättningsvis

ansluter sig till en asyl- och flyktingpolitik som

harmoniserar med övriga EU-länders flyktingpolitik.

Motionären ställer sig kritisk till den förda

flyktingpolitiken bl.a. på den grunden att Sverige

saknat resurser att hantera det stora antalet

flyktingar som beviljats asyl. Vidare anför

motionären att det numera råder tystnad om

flyktingpolitiken och att detta beror på dess

misslyckande. I stället för en framgångsrik

flyktingpolitik har det skapats en segregation av

aldrig skådat slag. I EU förs en flyktingpolitik som

motionären tror majoriteten av svenska kritiker av

flyktingpolitiken delar.

I motion Sf1 yrkande 1 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om att Sverige i EU

kraftfullt skall verka för en solidarisk och human

flyktingpolitik. I motionen anförs att den svenska

regeringen gjort en utomordentligt svag insats i

asylfrågor inom EU. Som exempel nämns

Amsterdamfördragets inskränkning av

flyktingkonventionens tillämplighet inbördes mellan

EU:s medlemsstater samt den gemensamma EU-tolkningen

av flyktingbegreppet som bortdefinierar förföljelse

som inte utgår från statsmakten. Ett annat exempel

på undermåliga svenska insatser är enligt

motionärerna rådets beslut i januari 1998 att anta

den s.k. Irakplanen. Enligt motionärerna är denna

plans huvudsakliga syfte att med olika medel försöka

hindra kurder från Irak och Turkiet från att fly

från krig och politisk förföljelse och söka asyl i

EU-länderna. Vidare framförs i motionen kritik mot

Dublinkonventionen, vilken fått till följd att

människor enligt första asyllandsprincipen avvisas

från ett EU-land till ett annat som därefter avvisar

dem till hemlandet. Enligt motionärerna ser EU:s

regeringar till genom rigorösa visumkrav och hårda

bestämmelser mot flygbolag som transporterar

dokument- och visumlösa att det blir omöjligt att

legalt ta sig till ett EU-land för att ansöka om

asyl. Riksdagen bör enligt motionärerna på nytt

fastslå att Sverige i EU kraftfullt skall verka för

en human och solidarisk flyktingpolitik.

Fanny Rizell m.fl. (kd) begär i motion Sf623

tillkännagivanden om att regeringen skall verka för

att EU-länderna gemensamt inför en europeisk

flyktingkonvention (yrkande 3) och förorda att

rätten till asyl införs i Europarådets konvention om

mänskliga rättigheter (yrkande 4). Detta skulle

enligt motionärerna innebära ett näst intill

alleuropeiskt ansvarstagande för asylsökande.

Dessutom skulle medlemsländernas praxis också kunna

prövas av Europadomstolen.

Bo Könberg och Barbro Westerholm (fp) begär i

motion Sf632 yrkande 1 ett tillkännagivande om en

gemensam human europeisk flyktingpolitik. EU bör

utveckla en gemensam asylpolitik så att ansvaret för

flyktingströmmarna fördelas mer jämnt mellan Europas

stater. Detta förutsätter enligt motionärerna att

flyktingpolitiken blir ett område där

majoritetsbeslut kan tillämpas. I verkligheten har

flyktingpolitiken successivt stramats åt i hela

Europa. En samordning av medlemsstaternas

minimiansvar är därför nödvändig, om åtminstone

några stater skall kunna bedriva en mer humanitär

flyktingpolitik. Det får inte bli så att de länder

som har en mer restriktiv flyktingpolitik sätter

normerna. EU och dess medlemsländer måste vidare

enligt motionärerna på plats bekämpa orsakerna till

att människor tvingas fly och bege sig till andra

länder. Genom Sveriges medlemskap i EU kan vi verka

för att mobilisera omfattande stöd till de

grannstater som tagit emot människor som tvingats

till flykt. I motionen anförs vidare att det förslag

från Österrike som landet i egenskap av

ordförandeland under andra halvåret 1998 lade fram

är helt oacceptabelt. I yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande härom.

Utskottets bedömning

Den nuvarande svenska migrationspolitiken fastslogs

av riksdagen med anledning av regeringens förslag i

proposition 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i

internationellt perspektiv. I propositionen angavs

bl.a. att den svenska migrationspolitiken måste vara

human, tydlig och konsekvent och att detta

förutsätter en helhetssyn. I denna helhetssyn skall

ingå respekten för de mänskliga rättigheterna,

internationell och global samverkan, förebyggande

insatser, aktiv migrationspolitik i EU och

närområdet, förutsättningarna i Sverige samt

återvandringspolitik. I utskottets betänkande

1996/97:SfU5 anfördes att en helhetssyn är av

avgörande betydelse för en human migrationspolitik,

och utskottet noterade särskilt att regeringen

därvid betonat asylrätten som en viktig del. De

angivna grunderna för den svenska

migrationspolitiken och hur dessa närmare

utvecklades i propositionen får anses tillgodose de

uppfattningar som kommer till uttryck i motionerna

Sf607 yrkande 1 och Sf623 yrkandena 1 och 2.

Utskottet avstyrker motionerna.

I den migrationspolitiska propositionen anförde

regeringen att förutsättningarna har minskat för

Sverige och andra europeiska stater att driva en

annan migrationspolitik än den som förs av flertalet

länder i regionen. EU-medlemskapet innebär inte

någon grundläggande förändring i detta hänseende men

medför att den nationella migrationspolitiken måste

utformas i samverkan med EU och delvis som en del av

dess politik. En utgångspunkt för utformandet av

EU:s framtida migrationspolitik är enligt regeringen

att alla medlemsstater slutit upp kring

Europakonventionen och flyktingkonventionen. I

propositionen angavs att harmoniseringen av

tillämpningen av kriterierna för att fastställa

flyktingstatus är en förutsättning för en fortsatt

harmonisering av medlemsstaternas flyktingpolitik.

Sverige vill enligt regeringen medverka till att de

vägledande principerna vidareutvecklas och

förverkligas. Sverige skall bl.a. verka för att

asylpolitiken värnas och att respekt för andra

mänskliga rättigheter också utgör grunden i den

framtida gemensamma politiken. De viktigaste

målsättningarna är enligt regeringen att undanröja

orsakerna till flykt och påtvingad migration, att ge

skydd till skyddsbehövande i närregionen eller på

andra håll i världen, att åstadkomma en bättre

ansvarsfördelning mellan länder och att finna

effektivare åtgärder mot organisatörerna av illegal

invandring.

Utskottet vill nu också framhålla att utskottet i

yttrande 1997/98:SfU4y till utrikesutskottet över

proposition 1997/98:58 Amsterdamfördraget

beträffande det s.k. asylprotokollet framhållit att

Sverige alltid i internationella sammanhang lagt

stor vikt vid att verka för en solidarisk

ansvarsfördelning och för att stärka flyktingars

rättsliga skydd. Utskottet kunde inte godta någon

som helst inskränkning av Genèvekonventionen och

dess tilläggsprotokoll och andra internationella

åtaganden avseende asyl. Utskottet delade också

regeringens uppfattning att protokollet inte

inskränker medlemsstaternas skyldigheter enligt

flyktingkonventionen.

Vad gäller det österrikiska strategidokumentet om

migrations- och asylpolitik har enligt vad utskottet

erfarit endast vissa delar fortsatt aktualitet och

behandlas i olika expertgrupper.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf1

yrkande 1, Sf604, Sf607 yrkande 4, Sf623 yrkandena 3

och 4 samt Sf632 yrkandena 1 och 2.

Den svenska utlänningslagstiftningen

Inledning

Rätten att få asyl i Sverige omfattade före den 1

januari 1997 flyktingar, de facto-flyktingar och

krigsvägrare. En ny lagstiftning trädde i kraft den

1 januari 1997. Den innebär bl.a. ändrade

bestämmelser när det gäller skydd för flyktingar

genom att Genèvekonventionen givits en vidare

tolkning, de förutvarande begreppen de facto-

flykting och krigsvägrare har utmönstrats ur lagen

och ersatts med preciserade regler för vilka utöver

konventionsflyktingar som skall få skydd,

precisering av anhörigbegreppet vid invandring,

förstärkning av rättssäkerheten genom ett ökat

inslag av muntlig handläggning i asylprocessen och

vidgade möjligheter att överklaga avslag på

ansökningar om uppehållstillstånd. Vidare har

utlänningslagen kompletterats med en

portalbestämmelse med innebörden att barnets hälsa,

utveckling och bästa i övrigt skall beaktas i fall

som rör barn.

Utskottet kommer nedan att behandla ett antal

motionsyrkanden som rör utlänningslagen och dess

tillämpning. Ett stort antal av dessa yrkanden är

likadana eller snarlika sådana som senast

behandlades i utskottets betänkande 1997/98:SfU9.

Skyddsbehövande

Gällande ordning

Enligt 3 kap. 1 § utlänningslagen avses med asyl

uppehållstillstånd som beviljas en utlänning därför

att han är flykting. Med flykting avses enligt 2 §

en utlänning som befinner sig utanför det land, som

han är medborgare i, därför att han känner

välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin

ras, nationalitet, tillhörighet till en viss

samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller

politiska uppfattning, och som inte kan eller på

grund av sin fruktan inte vill begagna sig av detta

lands skydd. Det sagda gäller oberoende av om

förföljelsen utgår från landets myndigheter eller om

dessa inte kan antas bereda trygghet mot förföljelse

från enskilda. Som flykting skall också betraktas

den som är statslös och som av samma skäl befinner

sig utanför det land där han tidigare har haft sin

vanliga vistelseort och som inte kan eller på grund

av sin fruktan inte vill återvända dit.

Rätt till uppehållstillstånd för skyddsbehövande

utlänningar i övrigt som inte har flyktingskäl men

som av olika i lagen angivna skäl lämnat det land

som de är medborgare i föreligger enligt 3 §

utlänningslagen

dels för en utlänning som känner välgrundad fruktan

för att straffas med döden eller med kroppsstraff

eller att utsättas för tortyr eller annan omänsklig

eller förnedrande behandling eller bestraffning,

dels för en utlänning som på grund av en yttre

eller inre väpnad konflikt behöver skydd eller på

grund av en miljökatastrof inte kan återvända till

sitt hemland och

dels för en utlänning som på grund av sitt kön

eller homosexualitet känner välgrundad fruktan för

förföljelse.

Även statslösa som befinner sig utanför det land

där de tidigare har haft sin vanliga vistelseort och

som på samma grunder som ovan inte kan eller på

grund av sin fruktan inte vill återvända dit skall

anses som skyddsbehövande och ha rätt till

uppehållstillstånd.

Liksom enligt tidigare lagstiftning gäller att

uppehållstillstånd kan vägras i vissa fall.

Beträffande flyktingar och skyddsbehövande, förutom

dem som avses i första delsatsen ovan, gäller att

uppehållstillstånd kan vägras av hänsyn till vad som

är känt om utlänningens tidigare verksamhet eller om

det med hänsyn till rikets säkerhet finns synnerliga

skäl att inte bevilja uppehållstillstånd.

Möjligheten att vägra uppehållstillstånd på grund av

brottslighet eller någon annan omständighet som

hänför sig till den skyddsbehövandes person är

begränsad till den kategori vars skyddsbehov är

relaterat till en yttre eller inre konflikt eller en

miljökatastrof. Uppehållstillstånd kan också vägras

om utlänningen före ankomsten till Sverige har

uppehållit sig i annat land än hemlandet och, om han

återsänds dit, är skyddad mot förföljelse eller mot

att sändas till hemlandet och också mot att sändas

vidare till ett land där han inte har motsvarande

skydd (första asyllandsprincipen) eller utlänningen

har särskild anknytning till ett annat land och där

är skyddad på nyss nämnda motsvarande sätt.

Regeringen har bemyndigande att i fråga om en grupp

utlänningar vars skyddsbehov är relaterat till en

yttre eller inre konflikt eller en miljökatastrof

dels meddela föreskrifter om beviljande om permanent

uppehållstillstånd, dels meddela föreskrifter om att

uppehållstillstånd inte får beviljas om det behövs

med hänsyn till uppkomna begränsningar i Sveriges

möjligheter att ta emot utlänningar. Det senare

slaget av föreskrifter skall anmälas till riksdagen

genom en särskild skrivelse inom tre månader.

Motioner

Bo Könberg och Barbro Westerholm (fp) begär i motion

Sf632 tillkännagivanden om att återinföra begreppet

de facto-flykting i utlänningslagen (yrkande 10) och

begreppet humanitära skäl (yrkande 11). I yrkande 17

begärs att Sverige skall verka för ett

tilläggsprotokoll till Genèvekonventionen i vilket

även personer som förföljs på grund av kön eller

homosexualitet ges flyktingstatus. Att konventionen

inte ger detta skydd torde enligt motionärerna till

stora delar hänga samman med den bristande insikt om

kvinnors utsatthet och den fördömande attityd till

homosexualitet som präglade världen då konventionen

utarbetades. I motion Ju709 yrkande 19 av Barbro

Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om

flyktingstatus för personer som fruktar förföljelse

på grund av kön eller homosexualitet.

I motion Sf1 yrkande 2 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om förutsättningarna för

avvisning till första asylland. Dessa

förutsättningar är att mottagarlandet underrättas om

att asylansökan inte prövats i Sverige, att

mottagarlandet garanterar att den asylsökande får

sin ansökan behandlad i en reguljär asylprocedur,

att det har tillträtt och tillämpar

flyktingkonventionen och ger effektivt och varaktigt

skydd åt skyddsbehövande. I yrkande 3 begärs ett

tillkännagivande om hänvisning till s.k. inre

flyktalternativ. Enligt motionärerna har någon

seriös bedömning nästan aldrig gjorts av rimligheten

i detta påstådda alternativ. Inre flyktalternativ

kan bara användas om de villkor i fråga om skydd mot

förföljelse, rörelsefrihet och möjligheter till

försörjning m.m. som Flyktingpolitiska kommittén

angav i betänkandet Svensk flyktingpolitik i globalt

perspektiv (SOU 1995:75) är uppfyllda. I motionen

anförs vidare att det är nödvändigt att göra en

förändring i utlänningslagen för att tillämpningen

av flyktingbegreppet skall bringas i

överensstämmelse med den tolkning som görs av UNHCR.

Mot bakgrund härav begärs i yrkande 4 att riksdagen

beslutar att 3 kap. 2 § utlänningslagen skall

tillföras ett nytt andra stycke av följande lydelse:

Med förföljelse avses allvarliga kränkningar av

utlänningens mänskliga rättigheter såsom de

definierats i de konventioner i detta ämne som

Sverige tillträtt och som anges i en bilaga till

utlänningslagen. I yrkande 5 begärs ett

tillkännagivande om en breddning av

flyktingkonventionens tolkning så att välgrundad

fruktan för förföljelse på grund av kön eller

homosexualitet inkluderas i flyktingbegreppet. En

sådan tolkning vinner successivt terräng och är

enligt motionärerna numera etablerad i Kanada, USA,

Australien och Irland. UNHCR ger ett starkt stöd för

en sådan tolkning och har framfört önskemål om att

Sverige skall ansluta sig till dessa

föregångsländer. Motionärerna anför vidare att den

nya skyddsbestämmelsen i det närmaste blivit en död

bokstav. År 1997 har endast ett tiotal personer fått

uppehållstillstånd med stöd av den nya bestämmelsen

och för första halvåret 1998 redovisar

Invandrarverket inga beslut om skydd för denna

kategori. Invandrarverket har inte utfärdat några

riktlinjer till sin personal för tillämpningen av

den nya regeln. I yrkande 6 begärs därför ett

tillkännagivande om att regeringen bör ge

Invandrarverket i uppdrag att utarbeta sådana

riktlinjer.

I motion Sf620 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

framhålls att den svenska flyktingpolitiken hårdnat

betydligt och att Miljöpartiet under lång tid i

riksdagen kraftigt understrukit vikten av att följa

kraven på mänskliga rättigheter både ute i världen

och i Sverige, speciellt när det gäller att värna

asylrätten och behandlingen av asylsökande, där

stora brister uppdagats. I yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande härom. Även i denna motion begärs

ett tillkännagivande om internflyktingskapet.

Motionärerna framhåller att många av dem som avvisas

eller utvisas är hänvisade till att leva som

internflyktingar i sina hemländer. De kan därvid

tvingas att flytta runt och bo på olika ställen

vilket är en olidlig situation att leva i. Sverige

skall inte bidra till detta genom att avvisa

flyktingar med motiveringen att de kan leva som

internflyktingar. I yrkande 4 begärs ett

tillkännagivande härom.

Utskottets bedömning

Utskottet har tidigare uttalat sig om och avstyrkt

likadana eller liknande motionsyrkanden som

redogjorts för ovan.

I betänkande 1997/98:SfU9 anförde utskottet med

anledning av några motionsyrkanden om den svenska

asylpolitiken bl.a. följande. Den svenska

asylpolitiken präglas enligt utskottets mening av

humanitet och generositet. Sverige har under 1990-

talet i förhållande till sin folkmängd tagit emot

fler asylsökande och deras anhöriga än de flesta

andra länder i västvärlden. Sverige har också varit

pådrivande i det internationella samarbetet i syfte

att verka för en solidarisk ansvarsfördelning och

för att stärka flyktingars rättsliga skydd. De

genomförda ändringarna i asyllagstiftningen motsäger

inte detta.

Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker

motion Sf620 yrkande 2.

Med anledning av ett likalydande yrkande som i Sf1

yrkande 4 ovan anförde utskottet vid behandlingen av

den migrationspolitiska propositionen i betänkande

1996/97:SfU5 bl.a. följande. Som framgår av

propositionen har en berättigad kritik riktats mot

att den svenska tolkningen av flyktingkonventionens

bestämmelser varit alltför snäv, något som redan

Flyktingpolitiska kommittén konstaterade. Detta

gäller i synnerhet tolkningen av

flyktingkonventionen när det gäller förföljelse som

inte utgår från staten. Sveriges medlemskap i EU har

också betydelse för hur tillämpningen av kriterierna

för tillerkännande av flyktingstatus skall ske för

att medlemsstaternas flyktingpolitik skall vara så

enhetlig som möjligt. Genom den gemensamma

ståndpunkt som rådet antagit den 6 mars 1996 och som

utgår från UNHCR:s handbok om flyktingkonventionens

tillämpning har ett första steg i denna riktning

tagits. Propositionens förslag om flyktingdefinition

bygger på denna ståndpunkt och den

tolkningsförklaring som Sverige angett beträffande

förföljelse som inte utgår från staten och som

överensstämmer med Flyktingpolitiska kommitténs

förslag. Utskottet anser att regeringen i

propositionen genom sitt förslag till utvidgad

flyktingdefinition och sina understrykanden om att

den svenska tillämpningen i fortsättningen normalt

bör kunna hämta vägledning till tolkningen i UNHCR:s

handbok och dess exekutivkommittés konklusioner i

allt väsentligt gått kritikerna till mötes.

Förslaget har också försetts med bestämda uttalanden

till vägledning för myndigheterna om hur den nya

lagstiftningen skall tillämpas och hur de

omständigheter de asylsökande anför skall värderas.

Utskottet avstyrkte motionsyrkandet.

Utskottet vidhåller den framförda uppfattningen och

avstyrker motion Sf1 yrkande 4.

Möjligheten till uppehållstillstånd på grund av

politisk-humanitära skäl ansågs i den

migrationspolitiska propositionen i princip kunna

utmönstras genom de nya skyddsregler som föreslogs.

I sitt betänkande 1996/97:SfU5 uteslöt dock inte

utskottet att det även fortsättningsvis kan

förekomma situationer där politisk-humanitära skäl

utgör grund för uppehållstillstånd med stöd av 2

kap. 4 § utlänningslagen.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf632

yrkande 11.

Beträffande skydd för personer som förföljs på

grund av kön eller homosexualitet anförde utskottet

i betänkande 1996/97:SfU5 följande. Så länge någon

enhetlig uppfattning inom EU:s länder inte finns om

att personer som förföljs på grund av kön eller

homosexualitet skall tillerkännas flyktingstatus

anser utskottet att en särskild skyddsregel för

dessa bör finnas som ansluter sig till

flyktingkonventionen och ger samma starka skydd. Den

nya skyddsregeln innebär en avsevärd förstärkning av

skyddet i förhållande till vad som då gällde.

Utskottet pekar också på att en sammanvägning av de

olika skäl för skydd som personer inom dessa grupper

kan anföra kan innebära att de kan ges

flyktingstatus. Omständigheterna kan också vara

sådana att de får skydd på grund av att de känner

välgrundad fruktan för att straffas med döden eller

utsättas för förnedrande behandling eller

bestraffning. Beträffande frågan om riktlinjer för

personalen utgår utskottet från att Invandrarverket

på lämpligt sätt hanterar denna fråga med avseende

på den nya bestämmelsen om skydd för dem som

förföljs på grund av kön eller homosexualitet.

Utskottet som vidhåller sin tidigare intagna

ställning avstyrker motionerna Sf1 yrkandena 5 och

6, Sf632 yrkande 17 och Ju709 yrkande 19.

Beträffande utmönstrandet av begreppet de facto-

flykting anförde utskottet i betänkande 1996/97:SfU5

bl.a. följande. Inom denna grupp har det enligt

utskottets uppfattning funnits både personer med så

starka skyddsbehov att de borde fått flyktingstatus

och personer som knappast haft behov av skydd. Med

den nya flyktingdefinitionen som gäller sedan den 1

januari 1997 kommer en del personer som hittills

betraktats som de facto-flyktingar att få skydd som

konventionsflyktingar. Många kommer att hänföras

under det skydd som ges till personer som känner

välgrundad fruktan för att straffas med döden eller

med kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller

annan omänsklig eller förnedrande behandling.

Utskottet vidhåller den nu framförda uppfattningen

och avstyrker motion Sf632 yrkande 10.

Beträffande yrkanden om inre flyktalternativ ansåg

utskottet i betänkande 1996/97:SfU5 att ett sådant

alternativ skall kunna komma till användning, men

att en förutsättning självfallet måste vara att

sökanden kan ta sig till området i fråga på ett

säkert sätt. Utskottet tillade att i de fall

sökanden åberopat risk för förföljelse eller att

straffas med döden eller med kroppsstraff eller att

utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller

förnedrande behandling eller bestraffning måste det

också stå klart för den beslutande myndigheten att

sökanden är skyddad häremot i det område som bedöms

som inre flyktalternativ.

Utskottet vidhåller även denna uppfattning och

avstyrker motionerna Sf1 yrkande 3 och Sf620 yrkande

4.

I betänkande 1996/97:SfU5 avstyrkte utskottet

motionsyrkanden om första asylland med följande

motivering. Vid avvisning till första asylland

eller till tredje land finns i utlänningslagen ett

krav på att utlänningen har skydd i det landet eller

är skyddad mot vidaresändning till hemlandet eller

annat land där han inte har ett tillräckligt skydd.

Även i dessa fall måste självfallet myndigheterna i

förväg ha förvissat sig om att utlänningen får ett

sådant skydd i det land dit han eller hon sänds. Det

ankommer på de tillämpande myndigheterna och

regeringen att bedöma vilka länder som kan anses som

säkra.

Utskottet, som vidhåller tidigare bedömning,

avstyrker motion Sf1 yrkande 2.

Uppehållstillstånd för anhöriga m.m.

Gällande ordning

I 2 kap. 4 § utlänningslagen regleras i vilka fall

uppehållstillstånd får ges till andra personer än

skyddsbehövande. Genom ändringarna i utlänningslagen

preciserades familje- och anhörigbegreppen i lagen.

Tidigare kunde också uppehållstillstånd enligt

praxis beviljas en utlänning som av politisk-

humanitära skäl ansågs ha rätt att bosätta sig här i

landet. Genom de nya skyddsregler som infördes den 1

januari 1997 för andra skyddsbehövande än flyktingar

avses med humanitära skäl främst renodlat humanitära

skäl.

Enligt nu gällande bestämmelser får

uppehållstillstånd beviljas make, maka eller sambo

och ogifta barn under 18 år till någon som är bosatt

i Sverige eller fått uppehållstillstånd för

bosättning här. Vidare får uppehållstillstånd ges

till andra nära anhöriga som ingått i samma hushåll

som en sådan person. Homosexuella förhållanden

likställs med heterosexuella. Det finns också en

möjlighet att bevilja uppehållstillstånd till en

utlänning som annars har särskild anknytning till

Sverige. Det kan i sådana fall exempelvis röra sig

om en person som inte tidigare är gift eller sambo

med någon här i landet och som skall komma hit för

att ingå äktenskap eller inleda ett samboförhållande

och som enligt den praxis som rådde före den 1

januari 1997 beviljades uppehållstillstånd. Det kan

också röra sig om en nära anhörig till en som fått

uppehållstillstånd som skyddsbehövande.

Uppehållstillstånd kan också beviljas en utlänning

som av humanitära skäl bör få bosätta sig i Sverige

eller en utlänning som har fått arbetstillstånd

eller som har sin försörjning ordnad på annat sätt.

Vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd

enligt förevarande bestämmelser skall beaktas om

utlänningen kan förväntas föra en hederlig vandel.

Uppehållstillstånd i anknytningsfall skall utverkas

före inresan till Sverige och en ansökan om

uppehållstillstånd får inte bifallas efter inresan.

Uppehållstillstånd får dock ges efter inresan om det

är uppenbart att utlänningen skulle ha fått

tillstånd om prövningen skett före inresan.

Motioner

I ett stort antal motionsyrkanden tas upp frågor som

rör anhöriginvandring.

I Sf1 yrkande 15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om tillsättande av en

parlamentarisk utredning med uppgift att föreslå

ändringar i reglerna för att komma till rätta med de

inhumana konsekvenserna av 1997 års ändringar i

utlänningslagen.

Kerstin Kristiansson m.fl. (s) begär i motion Sf617

ett tillkännagivande om en översyn av reglerna för

anhöriginvandring. Enligt motionärerna bör man se

över begreppet hushållsgemenskap, dvs. att en

anhörig utöver kärnfamiljen i princip endast skall

ha rätt till uppehållstillstånd om han/hon ingått i

hushållsgemenskapen. Även i motion Sf630 av Agneta

Brendt m.fl. (s) begärs en översyn av reglerna om

rätten till familjeåterförening.

Fanny Rizell m.fl. (kd) begär i motion Sf623

yrkande 6 ett tillkännagivande om återinförande av

sista länken-bestämmelsen, dvs. uppehållstillstånd

för någon när samtliga släktingar är bosatta i

Sverige.

Även i motion Sf632 yrkande 3 av Bo Könberg och

Barbro Westerholm (fp) begärs ett tillkännagivande

om återgång till de bestämmelser för anhö-

riginvandring som gällde före år 1997. I yrkande 8

(delvis) begärs ett tillkännagivande om att

tonårsbarn skall ha samma rätt som andra barn att få

hit sina föräldrar genom anknytning.

I motion Sf629 av Kenneth Johansson m.fl. (c, s,

mp, m, fp, kd och v) begärs tillkännagivanden om att

reglerna för anhöriginvandring ses över för att

bättre stämma överens med kriterierna i FN:s

konvention om barnets rättigheter (yrkande 1) och om

att de svenska myndigheterna måste arbeta mer

effektivt och aktivt, med principen om barnets bästa

som riktlinje, i ärenden som rör familjeåterförening

(yrkande 2). Motionärerna anför att utlännings-

lagens portalbestämmelse införts i lagstiftningen

för att bringa utlänningslagen i bättre

överensstämmelse med FN:s barnkonvention. Artikel 3

i konventionen stadgar att barnets bästa skall komma

i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn.

Trots denna portalbestämmelse fattas enligt

motionärerna beslut i ärenden som rör

familjeåterförening som är inhumana och stötande för

den allmänna rättskänslan. Vidare anförs i motionen

att artikel 10 i konventionen stadgar att

ansökningar som rör familjeåterförening skall

behandlas positivt, humant och snabbt av

konventionsstaterna.

I motion Sf607 yrkande 3 av Ulf Kristersson m.fl.

(m) begärs ett tillkännagivande om krav på

försörjning. Enligt motionärerna bör ett

försörjningskrav för anhöriga övervägas, dock inte

vad gäller anhöriga inom kärnfamiljen eller anhöriga

till en person som fått stanna i Sverige på grund av

skyddsbehov. I de fall försörjningskrav ställs kan

uppskjuten invandringsprövning tillämpas för att

kunna konstatera att försörjningen är tryggad.

Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) begär i motion Sf620

yrkande 8 ett tillkännagivande om föreningen

Återföreningen. Enligt motionärerna är rådande

praxis för hård när det gäller bestämmelserna om

rätt att söka och erhålla uppehållstillstånd efter

inresa. Dessutom bör kravet på att barn och

make/maka lider allvarligt men om inte

uppehållstillstånd beviljas tas bort ur

lagstiftningen.

Utskottets bedömning

De nuvarande bestämmelserna om rätt för anhöriga att

invandra till Sverige grundar sig på förslag i den

migrationspolitiska propositionen och trädde i kraft

den 1 januari 1997.

I betänkande 1996/97:SfU5 anförde utskottet med

anledning av förslagen och motionsyrkanden liknande

de nu väckta bl.a. följande. Utskottet anser att det

är en stor fördel att familje- och anhörigbegreppen

preciseras i lag med tydliga anvisningar om hur

lagen skall tillämpas vid beviljande av

uppehållstillstånd. Utskottet anser att den

avgränsning av vilka andra anhöriga än medlemmar av

kärnfamiljen som skall ha principiell rätt till

uppehållstillstånd är väl avvägd. Som framgått finns

möjligheter att göra undantag och ge

uppehållstillstånd även till andra närstående när

det finns synnerliga skäl för det. I propositionen

har också särskilt framhållits att uttalandena i

proposition 1983/84:144 om att hänsyn i möjlig mån

skall tas till fall där udda och ömmande

omständigheter föreligger alltjämt har giltighet.

Utskottet tillstyrkte propositionen och avstyrkte

motionsyrkandena.

Utskottet är inte berett att generellt förorda en

ändring av bestämmelserna. Att de tillämpande

myndigheterna noga följer såväl gällande lag som de

intentioner som framgår av förarbetena till lagen

utgår utskottet från.

De nu gällande bestämmelserna har tillämpats under

drygt två år. Utskottet anser därför att det nu bör

göras en utvärdering av lagstiftningen som

uppmärksammar speciellt udda och ömmande fall liksom

även sista länken-fall och andra speciella

anknytningar. En sådan utvärdering bör ske

skyndsamt.

Vad utskottet sålunda med anledning av motionerna

Sf1 yrkande 15, Sf617, Sf623 yrkande 6, Sf629, Sf630

samt Sf632 yrkandena 3 och 8 (delvis) anfört om en

skyndsam utvärdering bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Vad gäller frågan om krav på försörjning framhölls

i den migrationspolitiska propositionen att ett

försörjningskrav för anhöriga för rätt till

uppehållstillstånd skulle kräva en mycket grundlig

belysning av frågan i hela dess vidd, och att

regeringen därför inte var beredd att lägga fram

förslag om någon form av försörjningskrav.

Utskottet, som delar denna uppfattning, avstyrker

motion Sf607 yrkande 3.

En parlamentarisk kommitté, Kommittén om ny

instans- och processordning i utlänningsärenden

(NIPU), har nyligen överlämnat betänkandet Ökad

rättssäkerhet i asylärenden (SOU 1999:16). I

betänkandet anförs beträffande uppehållstillstånd

efter inresa att utgångspunkten bör vara att Sverige

även i fortsättningen skall ha ett principiellt krav

på att uppehållstillstånd för andra än

skyddsberättigade skall ha beviljats före inresan.

Undantag skall dock kunna göras om utlänningen har

stark anknytning till en i Sverige bosatt person och

det skäligen inte kan krävas att utlänningen

återvänder till ett annat land för att ge in ansökan

där. Till skillnad mot vad som i dag gäller blir

kommitténs slutsats att huvudvikten när det gäller

undantag från kravet på uppehållstillstånd före

inresan bör läggas vid om det är skäligt att kräva

att utlänningen återvänder till ett annat land för

att ge in ansökan där och inte vid om det är

uppenbart att tillstånd skulle ha beviljats om

prövningen gjorts före inresan.

Utskottet, som anser att resultatet av

beredningsarbetet bör avvaktas, avstyrker motion

Sf620 yrkande 8.

Uppskjuten invandringsprövning

Gällande ordning

Enligt uttalanden i den migrationspolitiska

propositionen skall systemet med uppskjuten

invandringsprövning behållas när det gäller

förhållanden där parterna känt varandra endast en

kortare tid. Vid sådana förhållanden tillämpas s.k.

uppskjuten invandringsprövning då uppehållstillstånd

ges för sex månader i taget under de första två

åren. Upphör anknytningen under den tiden skall

utlänningen i normalfallet återvända hem. Undantag

görs dock, t.ex. när det finns barn i förhållandet,

när förhållandet upphört på grund av misshandel, när

det finns risk för social utstötning vid återkomsten

till hemlandet eller om den part som kommit hit på

grund av anknytning har hunnit bli väl etablerad i

arbetslivet.

Motioner

I motion Sf1 yrkande 14 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om utfärdande av en

tidsbegränsad förordning för att hjälpa kvinnor som

misshandlats medan uppskjuten invandringsprövning

pågår. Motionärerna hänvisar till att den

parlamentariska kommittén NIPU kommer att lägga fram

förslag avseende uppskjuten invandringsprövning. Det

kommer dock att ta lång tid innan beredningen av

ärendet är klar, och i avvaktan härpå bör en

tidsbegränsad förordning utfärdas för att hjälpa de

kvinnor som just nu hotas av avvisning.

Margareta Viklund (kd) vänder sig i motion Sf606

mot den kontaktförmedling som förekommer i syfte att

locka utländska kvinnor till Sverige. Verksamheten

har enligt motionären blivit så omfattande att man

kan tala om importverksamhet. Ett sätt att minska

verksamheten med kontaktförmedling är att inte

tillåta annonsering om kontakt och förmedling av

utländska kvinnor. I yrkande 1 begärs ett

tillkännagivande om detta. Motionären framhåller

vidare att av bl.a. humanitära och medmänskliga skäl

bör inte tvåårsregeln automatiskt tillämpas om ett

äktenskap eller samboende upphör inom två år på

grund av misshälligheter och hon begär i yrkande 2

ett tillkännagivande härom. Även Ragnwi Marcelind

(kd) vänder sig i motion Sf619 mot den verksamhet

som innebär att kvinnor utnyttjas och luras att

komma till Sverige genom s.k. förmedlingsverksamhet.

I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om en

utredning av verksamheten. Motionären anser också

att den s.k. tvåårsregeln bör tas bort och hon begär

i yrkande 2 ett tillkännagivande härom. Vidare

anförs att Invandrarverket bör få tillstånd att

granska mäns bakgrund genom att få tillgång till

kriminalregister och på så sätt få möjlighet att

utröna om det tidigare finns vandelsanmärkning mot

en man som ansöker om att ta hit en utländsk kvinna.

I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande härom.

I motion Sf620 yrkande 6 av Kerstin-Maria Stalin

m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om kvinnor

och tvåårsregeln. Motionärerna menar att det inte är

rimligt att misshandlade och andra kvinnor som fått

tillfälliga uppehållstillstånd inte skall få stanna

i Sverige efter en skilsmässa eller separation. Om

det inte kan riktas allvarliga vandelsanmärkningar

mot kvinnan bör hon få permanent uppehållstillstånd.

I motion Sf632 av Bo Könberg och Barbro Westerholm

(fp) framhålls att det inte är rimligt att enskilda

tjänstemän gör subjektiva bedömningar av äktheten i

makars kärlek. För att ifrågasätta ett sådant

förhållande bör det enligt motionärerna krävas

handfasta bevis på att det rör sig om skenäktenskap.

I yrkande 8 (delvis) begärs ett tillkännagivande

härom.

Helena Bargholtz m.fl. (fp) framhåller i motion

So462 att kvinnor som lockats till Sverige under

förespegling om äktenskap kan komma att utvisas om

de vistats här kortare tid än två år. Om kvinnorna i

förhållandet utsatts för misshandel bör de få stanna

i Sverige. I yrkande 18 begärs ett tillkännagivande

härom.

Utskottets bedömning

Den s.k. Ankytningsutredningen lade i november 1997

fram betänkandet Uppehållstillstånd på grund av

anknytning (SOU 1997:152). Betänkandet överlämnades

genom ett regeringsbeslut i februari 1998 till NIPU

för beaktande. I NIPU:s betänkande anförs att

kommittén till stora delar ställer sig bakom

förslagen i Anknytningsutredningens betänkande.

Kommittén betonar att förslagen inte får leda till

att möjligheterna att få uppehållstillstånd

försvåras för de seriösa anknytningarna, som utgör

merparten av alla anknytningar. Kommittén instämmer

i Anknytningsutredningens förslag att systemet med

uppskjuten invandringsprövning bör behållas och att

en så central princip skall framgå direkt av lagen.

Enligt kommittén bör utgångspunkten vara att med bra

utredning som grund bedöma, om det är fråga om ett

seriöst förhållande. I normalfallet krävs det att

såväl sökanden som referenspersonen hörs muntligen.

När det är fråga om förhållanden som kan konstateras

ha sin bakgrund i ett traditionellt kulturmönster

bör uppehållstillstånd kunna beviljas, trots att

parterna träffats i mycket begränsad omfattning och

kanske saknar vetskap om varandra. Kommittén pekar

dock på vikten av att särskilt grundliga muntliga

utredningar görs när det är fråga om sådana

arrangerade äktenskap. Vidare föreslår kommittén att

endast om särskilda skäl talar mot att tillstånd ges

skall ansökan avslås, trots att förhållandet i sig

framstår som seriöst. Ett sådant skäl kan vara att

det finns en påtaglig risk för att sökanden kommer

att utsättas för våld eller allvarliga kränkningar i

förhållandet. För att någon riskbedömning skall

kunna göras, krävs det att kontrollen av framför

allt referenspersonerna ökar. Referenspersoner bör,

anförs det i betänkandet, i samband med utredningen

alltid tillfrågas om tidigare

äktenskap/samboförhållanden och om eventuella domar

för brott. Utdrag ur polisregister bör alltid kunna

hämtas in rörande referenspersonen. Invandrarverket

bör få rätt till terminalåtkomst till polisregister

såvitt avser uppgift om en person förekommer i

registret eller inte och om vederbörande dömts för

brott mot 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken. Fortsatt

uppehållstillstånd skall kunna beviljas trots att

förhållandet upphört, om sökanden eller sökandens

barn utsatts för våld av referenspersonen eller för

handlingar som innefattar allvarlig kränkning av

sökandens eller barnets frihet eller frid. Denna

reglering skall framgå av utlänningslagen. I det

fall det görs sannolikt att sökanden eller dennes

barn utsatts för övergrepp av allvarlig art under

sammanboendet och förhållandet upphört främst på

grund av detta skall uppehållstillstånd i regel

beviljas. Detta förutsätter dock dels att

sammanboendet inte varit helt kortvarigt, dels att

det från början varit fråga om ett seriöst

förhållande.

Utskottet anser att det fortsatta beredningsarbetet

skall avvaktas och avstyrker motionerna Sf1 yrkande

14, Sf606 yrkandena 1 och 2, Sf619, Sf620 yrkande 6,

Sf632 yrkande 8 i denna del och So462 yrkande 18.

Kostnaderna för asylpolitiken

Motion

Sten Andersson (m) begär i motion Sf601 att

regeringen redovisar de totala kostnaderna och

intäkterna för asyl- och flyktingpolitiken fr.o.m.

år 1985. Enligt motionären visar ett antal utförda

attitydundersökningar att svenska folket är kritiskt

till den förda flyktingpolitiken, och många menar

bl.a. att den är för dyr. Ett klarläggande av såväl

kostnaderna som intäkterna av flyktingpolitiken

skulle därför enligt motionären vara av värde.

Utskottets bedömning

Utskottet anförde med anledning av ett likalydande

yrkande i betänkande 1997/98:SfU9 att i en rapport

till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi

(ESO) av Jan Ekberg, biträdande professor i

nationalekonomi, och Lars Andersson, ekon. dr i

nationalekonomi (Invandring, sysselsättning och

ekonomiska effekter, Ds 1995:68) har frågor om

kostnader för invandringen belysts. Utskottet fann

inte anledning för riksdagen att begära en

redovisning för flyktingpolitikens kostnader och

intäkter fr.o.m. år 1985.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker

motion Sf601.

Arbetstillstånd m.m.

Motioner

I motion Sf607 yrkande 2 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs

förslag om ökad möjlighet till uppehållstillstånd

och arbetstillstånd. Enligt motionärerna är det i

nuläget endast ett par hundra personer som beviljas

arbets- och uppehållstillstånd per år. En noggrann

prövning av försörjningsmöjligheter och

arbetserbjudande måste ske när en utländsk

medborgare, utan att vara flykting eller

unionsmedborgare, ansöker om uppehållstillstånd. En

utökning av möjligheterna härtill skulle enligt

motionärerna vara till stor nytta för Sverige.

Carin Lundberg och Karl Gustav Abramsson (s) begär i

motion Sf633 ett tillkännagivande om behovet av att

reglera organiserad bärplockning av utländska

medborgare. Motionärerna uppger att det blivit allt

vanligare att utländska medborgare i organiserad

form lockas till Sverige under förespegling av

lättförtjänta pengar. Förhållandena för dessa under

vistelsen i Sverige har framför allt under

föregående sommar i många fall varit miserabla. Det

är därför nödvändigt med någon form av reglering i

dessa fall.

Utskottets bedömning

I och med att Sverige blev medlem i Europeiska unionen

öppnades den svenska arbetsmarknaden för flera

hundra miljoner människor. Beträffande

arbetskraftsinvandring i övrigt anfördes i den

migrationspolitiska propositionen bl.a. följande.

Även om arbetskraftsinvandring i normalfallet inte

bör ske, bör undantag kunna ske främst beträffande

nyckelpositioner inom industrin och näringslivet i

övrigt. Det kan vara fråga om personer som behövs

för kvalificerad forskning, produktutveckling eller

introduktion av ny teknik. Undantag skall enligt

propositionen också kunna göras inom det kulturella

området.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet

motion Sf607 yrkande 2.

Utländska bärplockare är en vanlig företeelse under

de svenska somrarna. Bärplockarna kan delas in i två

kategorier. En första kategori utgörs av dem vilka

fått arbetstillstånd för säsongarbete. Ett sådant

tillstånd gäller under tre månader under tiden

mellan den 15 maj och den 15 oktober. För att få ett

sådant tillstånd ställs det krav på bl.a. att det

finns bostad i Sverige, att ansökan lämnas in minst

sex veckor före beräknad inresa i Sverige samt att

utlänningen fått ett skriftligt arbetserbjudande

från en blivande arbetsgivare. En andra kategori av

utländska bärplockare är de som säljer bären till en

uppköpare. Dessa kommer hit på vanliga turistvisa, i

den mån sådana krävs. Utskottet har erfarit att

bl.a. Invandrarverket och Arbetsmarknadsstyrelsen nu

arbetar på att åtgärda problemet.

Arbetsmarknadsstyrelsen avser att utarbeta ett

generellt yttrande om att det skall krävas

arbetstillstånd för bärplockare som i organiserad

form bjuds in till Sverige. Invandrarverket avser

att se över sin praxis vad gäller beviljande av

visum, närmast innebärande att de normala villkoren

för visering skall vara uppfyllda, dvs. att

vederbörande skall ha en tur- och returbiljett samt

ha medel för sitt uppehälle under vistelsen i

Sverige.

Utskottet kan konstatera att ett arbete på

myndighetsnivå pågår med att skapa regler i syfte

att motverka att utländska bärplockare kommer hit

och under vistelsen här far illa. Det anförda får

anses tillgodose syftet med motion Sf633.

Tidsbegränsade uppehållstillstånd

Gällande ordning

Uppehållstillstånd innebär tillstånd att resa in i och vistas

i Sverige under viss tid (tidsbegränsat

uppehållstillstånd) eller utan tidsbegränsning

(permanent uppehållstillstånd).

Även bestämmelserna om tidsbegränsade

uppehållstillstånd har ändrats fr.o.m. den 1 januari

1997. De förutvarande bestämmelserna om

tidsbegränsade uppehållstillstånd till tillfälligt

skyddsbehövande har nu kompletterats med en

möjlighet för regeringen att i fråga om en viss

grupp av utlänningar meddela föreskrifter om att den

som söker uppehållstillstånd som skyddsbehövande och

som bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här i

landet får ges ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.

Detta får beviljas för en sammanlagd tid av högst

två år och, om ett program för att förbereda

återvändandet har inletts innan dess, förlängas med

högst två år. Möjligheterna för barn och föräldrar

till barn att få ett motsvarande uppehållstillstånd

är begränsade till att gälla barn under 18 år.

Regeringens föreskrifter skall anmälas till

riksdagen genom en särskild skrivelse inom tre

månader.

Invandrarverket har dock alltid möjlighet att välja

mellan att utfärda ett tidsbegränsat

uppehållstillstånd eller ett permanent sådant.

Motion

Bo Könberg och Barbro Westerholm (fp) begär i motion

Sf632 yrkande 9 ett tillkännagivande om att avveckla

tillfälliga uppehållstillstånd. Att tvinga

flyktingar tillbaka till hemlandet efter att ha

tillbringat åtskilliga år här i landet är enligt

motionärerna både inhumant och ohanterligt. Däremot

kan det i situationer med massflykt vara lämpligt

att, efter regeringsbeslut, bevilja personer från

ett visst område ett tillfälligt uppehållstillstånd.

Av rättssäkerhetsskäl bör sådana beslut inte omfatta

längre tid än två. Förlängning med sex månader högst

två gånger bör dock kunna ske i vissa fall.

Utskottets bedömning

Utskottet avstyrkte i betänkande 1997/98:SfU9 ett

likalydande yrkande eftersom utskottet inte var

berett att tillstyrka en avveckling av möjligheten

att bevilja uppehållstillstånd för viss tid eller

att ändra de nyligen beslutade reglerna om

tidsbegränsade uppehållstillstånd vid

massflyktssituationer. Utskottet vidhåller denna

uppfattning och avstyrker motion Sf632 yrkande 9.

Återkallelse av uppehållstillstånd

Gällande ordning

Från och med den 1 januari 1998 gäller enligt 2 kap.

9 § utlänningslagen att återkallelse av

uppehållstillstånd får ske i de fall en utlänning

medvetet lämnat oriktiga uppgifter om sin identitet

av betydelse för att få tillståndet eller medvetet

förtigit omständigheter av sådan betydelse. Om

utlänningen vistats här mer än fyra år med

uppehållstillstånd får beslut om återkallelse fattas

endast om synnerliga skäl föreligger.

Motion

I motion Sf620 yrkande 7 av Kerstin-Maria Stalin

m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om att

återkallelse av uppehållstillstånd inte skall få ske

efter tre år om inte synnerliga skäl föreligger. Om

barn under 18 år är föremål för ett sådant beslut

skall den största restriktivitet föreligga.

Utskottets bedömning

Vid behandling av proposition 1997/98:36

Återkallelse av uppehållstillstånd anförde utskottet

i sitt av riksdagen godkända betänkande 1997/98:SfU7

bl.a. följande. När det gäller den tid som skall ha

gått för att synnerliga skäl skall krävas för

återkallelse anser utskottet att vissa jämförelser

bör kunna göras dels med tidsgränserna för

synnerliga skäl på grund av brott, dels med

kvalifikationstiden för svenskt medborgarskap.

Utskottet ansåg därvid att regeringens förslag om

att det skall krävas synnerliga skäl för att

återkalla uppehållstillståndet för den som vistats

här mer än fyra år med uppehållstillstånd var en

lämplig avvägning.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker

motion Sf620 yrk-ande 7.

Visering

Gällande ordning

En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige skall ha

visering om inte utlänningen har uppehållstillstånd

eller är medborgare i annat nordiskt land.

Regeringen får föreskriva andra undantag från kravet

på visering. Visering innebär tillstånd att resa in

i och vistas i Sverige under viss kortare tid och

får ges för högst tre månaders vistelse vid varje

tillfälle om inte annat följer av föreskrifter som

regeringen meddelar. Visering får begränsas även i

övrigt och får förenas med de villkor som kan

behövas.

Regeringens föreskrifter om undantag från

viseringsplikt m.m. finns i 2 kap.

utlänningsförordningen. Enligt 6 § får visering ges

för längre tid än tre månader, dock högst ett år, om

det föreligger särskilda skäl för det.

Sveriges anslutning till EU har inneburit att

Sverige fått införa viseringskrav för medborgare i

ytterligare några stater. En svensk anslutning till

det s.k. Schengensamarbetet kommer att medföra att

medborgare i fler stater kommer att bli

viseringsskyldiga.

Motioner

I motion Sf616 yrkande 2 av Tommy Waidelich och

Yilmaz Kerimo (s) begärs ett tillkännagivande om

viseringskrav inom EU. Enligt motionärerna bör

viseringskravet för dem som fått uppehållstillstånd

i ett EU-land avskaffas.

Cinnika Beiming och Yilmaz Kerimo (s) begär i motion

Sf618 ett tillkännagivande om besöksvisum. Många som

ansöker om besöksvisum får enligt motionärerna

avslag på sina ansökningar. Detta för att en del som

erhållit sådant visum inte har återvänt till sina

hemländer utan stannat i Sverige och ansökt om

uppehålls- och arbetstillstånd. Ett sådant

förfaringssätt av vissa personer bör enligt

motionärerna inte föranleda att andra drabbas av

negativa beslut. Ett avslag på visumansökan kan i

många fall leda till familjetragedier. Besöksvisum

bör enligt motionärerna beviljas med större

generositet. Regeringen bör därför se över rutinerna

och riktlinjerna för beviljande av besöksvisum.

Utskottets bedömning

Beträffande viseringspolitiken anförde utskottet

senast i betänkande 1997/98:SfU9 med anledning av

några motioner att när det gäller besök av

släktingar och besök av kommersiella och kulturella

skäl har regeringen understrukit vikten av att

viseringskrav inte i onödan försvårar detta. Vikten

av att sådana förbindelser underlättas måste alltid

vägas in när viseringsansökningar prövas. Vidare

erinrades om att det ankommer på Invandrarverkets

styrelse att besluta bl.a. om riktlinjer för verkets

beslut i ärenden om visering och om att

representanter för flera riksdagspartier ingår i

styrelsen. Utskottet ansåg att dessa uttalanden och

den möjlighet att förlänga viseringstiden till ett

år som införts år 1995 tillgodosåg motionerna. I ett

skriftligt svar på en fråga, om regeringen avser att

verka för att underlätta möjligheterna för människor

att erhålla visum för besök hos släktingar i

Sverige, har statsrådet Pierre Schori den 9 februari

1999 svarat att det inom Regeringskansliet för

närvarande pågår ett arbete som syftar till att på

ett bättre sätt följa upp viseringsansökningar och

ansökningar om uppehållstillstånd. Genom detta

arbete får Invandrarverket tillgång till ytterligare

underlag vid sin prövning av viseringsansökningar i

framtiden.

Utskottet anser att syftet med motion Sf618 får

anses tillgodosett med vad utskottet anfört.

Uppehållstillstånd i ett av EU:s medlemsländer

innebär inte rätt att fritt förflytta sig mellan

unionsländerna. Utskottet har i andra sammanhang (se

t.ex. 1997/98:SfU4y) framhållit vikten av att

tredjelandsmedborgare som är bosatta i ett

unionsland ges ökade möjligheter att erhålla arbets-

och uppehållstillstånd i andra medlemsländer.

Utskottet vill också framhålla att enligt artikel

73j.3 i Amsterdamfördraget skall rådet besluta om

åtgärder som fastställer de villkor enligt vilka

medborgare i tredje land skall ha frihet att resa

inom medlemsstaternas territorium under en period av

högst tre månader. Innebörden av denna bestämmelse

är att både tredjelandsmedborgare som är

viseringspliktiga, men som uppehåller sig legalt i

en medlemsstat, och tredjelandsmedborgare som är

viseringsfria skall kunna röra sig fritt inom EU

under en period av tre månader. Motsvarande

bestämmelser finns också i Schengenöverenskommelsen.

Utskottet kan vidare konstatera att i rådets och

kommissionens handlingsprogram den 9 december 1998

för att på bästa sätt genomföra bestämmelserna i

Amsterdamfördraget om upprättande av ett område med

frihet, säkerhet och rättvisa, anges under punkt 38

c Åtgärder inom området för invandring bl.a. att

frågan om rätten för medborgare i tredje land som

har uppehållstillstånd inom ett unionsland att

bosätta sig i valfri medlemsstat i unionen inom kort

skall diskuteras i en arbetsgrupp. Utskottet anser

mot denna bakgrund det rimligt att ett arbete sker i

syfte att åstadkomma viseringsfrihet mellan

unionsländerna för dem som fått uppehållstillstånd i

ett unionsland. Det anförda får anses tillgodose

syftet med motion Sf616 yrkande 2.

Resedokument

Gällande ordning

Enligt 3 kap. 7 § utlänningslagen kan

Invandrarverket för flyktingar och statslösa utfärda

en särskild legitimationshandling för resor utanför

Sverige (resedokument) enligt föreskrifter som

regeringen meddelar. Ett resedokument skall enligt 1

kap. 10 § utlänningsförordningen utfärdas för viss

tid och får, då det utfärdas, förses med anteckning

om att innehavarens identitet inte är styrkt. Enligt

11 § får Invandrarverket utfärda främlingspass för

en utlänning som saknar handling som gäller som pass

och saknar möjlighet att skaffa sådan handling.

Invandrarverket får utfärda främlingspass även i

andra fall, om det finns särskilda skäl. Även

främlingspass kan förses med anteckning om att

identiteten inte är styrkt.

Motioner

Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Sf1 att en

anteckning i resedokument eller främlingspass om ej

styrkt identitet närmast gör dokumenten obrukbara.

Med tanke på de negativa konsekvenser en sådan

anteckning kan få för den enskilde och även dennes

anhöriga bör möjligheten att göra sådan anteckning

inte få förekomma. I yrkande 12 begärs ett

tillkännagivande härom.

I motion Sf616 yrkande 1 av Tommy Waidelich och

Yilmaz Kerimo (s) begärs ett tillkännagivande om

främlingspass. Enligt motionärerna är själva

benämningen främlingspass ett problem eftersom många

upplever ordet som nedvärderande. Enligt

motionärerna skulle man i stället kunna benämna

dokumentet resepass.

Utskottets bedömning

Utfärdande av resedokument eller främlingspass

innebär att vederbörande får en

legitimationshandling som identifierar henne eller

honom. Detta innebär att vederbörande myndighet

borgar för att identiteten är styrkt. Anteckning om

ej styrkt identitet är inte ovillkorlig, och

utskottet utgår från att denna möjlighet används med

den varsamhet som så erfordras. Utskottet avstyrker

bifall till motion Sf1 yrkande 12.

Enligt vad utskottet erfarit är uttrycket

främlingspass ett väl inarbetat begrepp och ett byte

av benämning skulle kunna vara ägnat att skapa

förvirring. Utskottet har också erfarit att det

internationellt vedertagna uttrycket är "alien's

passport". Utskottet avstyrker bifall till motion

Sf616 yrkande 1.

Avvisning och utvisning

Gällande ordning

I 4 kap. utlänningslagen anges under vilka förhållanden en

utlänning får avvisas eller utvisas ur landet. De

formella grunderna för avvisning, bl.a. att

utlänningen inte har pass, visering eller

uppehållstillstånd eller erforderligt

arbetstillstånd, anges i 1 §. Någon tidsgräns för

avvisning på sådana grunder finns inte. De

materiella grunderna, t.ex. att det kan antas att

han eller hon kommer att sakna tillräckliga medel,

finns i 2 §. Avvisning i dessa fall får inte ske

senare än tre månader efter utlänningens ankomst

till Sverige och inte om han eller hon har visering

eller uppehållstillstånd.

Invandrarverket skall pröva ärendet om avvisning om

utlänningen söker asyl här eller utan avbrott har

vistats i Sverige mer än tre månader efter ankomsten

när frågan väcks om utlänningens avvisning. Har den

centrala utlänningsmyndigheten i annat nordiskt land

begärt att utlänningen skall avvisas skall även

denna fråga prövas av Invandrarverket. I andra fall

skall polismyndigheten pröva frågan om avvisning,

men skall överlämna ärendet till Invandrarverket om

myndigheten anser det tveksamt om avvisning bör ske.

En utlänning får utvisas om han eller hon

uppehåller sig här efter det att

uppehållstillståndet löpt ut eller återkallats. Även

dessa beslut fattas av Invandrarverket.

Om en ansökan om uppehållstillstånd avslås eller

uppehållstillståndet återkallas medan utlänningen

befinner sig i Sverige, skall samtidigt beslut om

avvisning eller utvisning meddelas om inte särskilda

skäl talar mot detta. När frågan om avvisning eller

utvisning prövas skall hänsyn tas till om

utlänningen på grund av reglerna om verkställighet

inte kan sändas till ett visst land eller det annars

finns särskilda hinder mot att avgörandet

verkställs. I avvisnings- eller utvisningsbeslutet

skall ges de anvisningar om verkställigheten som

prövningen föranleder.

Bestämmelser om verkställighet av avvisnings- och

utvisningsbeslut finns i 8 kap. utlänningslagen.

Enligt 1 § får en avvisning eller utvisning aldrig

verkställas till ett land om det finns skälig

anledning att tro att utlänningen där skulle vara i

fara att straffas med döden eller med kroppsstraff

eller att utsättas för tortyr eller annan omänsklig

eller förnedrande behandling eller bestraffning, och

inte heller till ett land där han inte är skyddad

mot att sändas vidare till ett land där han skulle

vara i sådan fara. Denna bestämmelse fick sin

nuvarande utformning i och med lagändringarna som

trädde i kraft den 1 januari 1997 och innebar en

anpassning till Europakonventionen.

Finns inte ovan nämnda hinder mot verkställigheten

skall utlänningen sändas till sitt hemland eller, om

möjligt, till det land från vilket han eller hon kom

till Sverige. Går inte detta eller finns det andra

särskilda skäl får utlänningen i stället sändas till

något annat land.

Invandrarverket får förordna att verkets beslut om

avvisning får verkställas även om det inte vunnit

laga kraft (omedelbar verkställighet), om det är

uppenbart att det inte finns grund för asyl och att

uppehållstillstånd inte heller skall beviljas på

någon annan grund. Beslut om omedelbar

verkställighet får meddelas senare än tre månader

efter den första ansökan om uppehållstillstånd efter

ankomsten till landet bara om synnerliga skäl talar

för detta.

Ett beslut om avvisning eller utvisning anses

verkställt om utlänningen lämnat landet och beslutet

vunnit laga kraft. Andra beslut än sådana som

meddelats av allmän domstol preskriberas om beslutet

inte har verkställts inom fyra år efter det att det

vunnit laga kraft. Har utlänningen inte kunnat

anträffas för verkställighet inom fyraårstiden och

frågan om verkställighet kommer upp därefter, skall

beslutet anses verkställt genom att utlänningen

lämnat landet och beslutet har vunnit laga kraft, om

inte annat visas.

Motioner

I motion Sf1 av Gudrun Schyman m.fl. (v) framhålls

att handläggningstiderna i ärenden om

uppehållstillstånd sedan länge varit oacceptabelt

långa. Detta innebär svåra psykiska påfrestningar

för dem som väntar på beslut. I yrkande 13 begärs

förslag om sådan ändring av utlänningslagen att den

asylsökande som inte inom två år från ansökan fått

ett lagakraftvunnet beslut om avvisning som också

verkställts skall beviljas uppehållstillstånd om det

inte föreligger synnerliga skäl häremot eller den

asylsökande själv medverkat till tidsutdräkten.

Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) framhåller i motion

Sf620 att man måste värna om de flyktingar som

tvingas hålla sig gömda här i landet. De som gömmer

sig har oftast fullgoda skäl till detta och i vart

fall hyser de en välgrundad subjektiv rädsla för att

de skall råka illa ut om de återförs till sitt

hemland. Dessa människor bör erhålla någon form av

amnesti och bör efter tre års vistelse få tillstånd

att stanna här i landet. I yrkande 5 begärs ett

tillkännagivande härom.

I motion U632 yrkande 2 av Margareta Viklund m.fl.

(kd) begärs ett tillkännagivande om att inga

konvertiter eller personer som på annat sätt anses

ha brutit mot iransk eller islamsk lag skall skickas

tillbaka till Iran. Enligt motionärerna har

rapporterats en dramatisk ökning av avrättningar i

Iran. Rättssäkerheten är obefintlig och en stor del

av avrättningarna gäller politiska fångar som

anklagas för opposition mot regeringen. Tortyr och

misshandel är vanligt förekommande och förhållandena

i fängelserna är inte människovärdiga.

Utskottets bedömning

Utskottet är väl medvetet om att det i många ärenden

om uppehållstillstånd förekommer alltför långa

handläggningstider. Utskottet utgår från att

myndigheterna gör vad på dem ankommer för att i

görligaste mån förkorta dessa tider. Såsom framhålls

i motion Sf1 innebär väntan på ett beslut ofta en

svår påfrestning för den sökande som är i ett

utsatt läge. Utskottet kan dock inte tillstyrka en

tidsgräns efter vilken uppehållstillstånd generellt

skulle beviljas. Utskottet avstyrker motion Sf1

yrkande 13.

Preskriptionstiden för avvisnings- och

utvisningsbeslut förlängdes från två till fyra år i

samband med att den nuvarande utlänningslagen

infördes. Ändringen gjordes mot bakgrund av att det

blivit allt vanligare att utlänningar höll sig undan

verkställighet under långa tider. Efter en

preskription av ett avvisnings- eller

utvisningsbeslut behöver utlänningen fortfarande ha

tillstånd att stanna här. Om ett sådant tillstånd

skall ges eller inte måste bedömas med hänsyn till

omständigheterna i de enskilda fallen. Utskottet

avstyrker motion Sf620 yrkande 5.

Ett förbud mot verkställighet finns, som framgått

ovan, för verkställighet till ett land om det finns

skälig anledning att tro att utlänningen där skulle

vara i fara att straffas med döden eller med

kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller

annan omänsklig eller förnedrande behandling eller

bestraffning. En individuell bedömning av om nämnda

verkställighetshinder föreligger sker i varje

enskilt fall och mot bakgrund härav avstyrker

utskottet motion U632 yrkande 2.

Utvisning på grund av brott

Gällande ordning

Enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen får en utlänning utvisas ur

Sverige om han dömts för ett brott som kan leda till

fängelse eller om en domstol undanröjer en

villkorlig dom eller skyddstillsyn som utlänningen

har dömts till. När det rör sig om mindre allvarliga

brott kan dock utlänningen utvisas endast om

brottsligheten är systematisk eller upprepad och

under förutsättning att påföljden bestäms till ett

svårare straff än böter i det mål utvisningsfrågan

är aktuell. Oberoende av återfallsrisk kan utvisning

ske vid vissa svårare former av brott. När en

domstol överväger om en utlänning bör utvisas skall

den ta hänsyn till utlänningens anknytning till det

svenska samhället. Därvid skall domstolen särskilt

beakta utlänningens levnadsomständigheter och

familjeförhållanden samt hur länge utlänningen har

vistats i Sverige. En utlänning som vistats i

Sverige med permanent uppehållstillstånd sedan minst

fyra år när åtal väcktes eller som då var bosatt i

Sverige sedan minst fem år får utvisas endast om det

finns synnerliga skäl. Detsamma gäller för

medborgare i annat nordiskt land som vid angiven

tidpunkt hade varit bosatt här sedan minst två år.

För flyktingar gäller särskilda mycket starka

begränsningar av möjligheterna till utvisning. En

utlänning som kom till Sverige innan han fyllde 15

år och som när åtal väcktes hade vistats här sedan

minst fem år får över huvud taget inte utvisas på

grund av brott.

Ett beslut om utvisning på grund av brott skall

innehålla förbud för utlänningen att återvända till

Sverige under viss tid eller utan tidsbegränsning.

En domstols beslut om utvisning får inte verkställas

förrän ådömt fängelsestraff avtjänats eller

verkställigheten flyttats över till annat land. Om

domstolen inte funnit att skäl till utvisning

föreligger på grund av brottet och det samtidigt

föreligger ett av Invandrarverket fattat

lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning

finns dock inte något formellt hinder mot att

avvisning eller utvisning sker innan

fängelsestraffet avtjänats.

Motioner

I motion Sf605 av Ingvar Eriksson och Ola Karlsson

(m) begärs ett tillkännagivande om att

utvisningsbeslut skall verkställas efter det att de

sammanlagda fängelsestraffen avtjänats. I motionen

anförs att strafftiden på grund av tillkommande

förseelser kan bli så lång att tiden för

utvisningsbeslutet löpt ut. Den dömde kan då efter

avtjänat fängelsestraff fritt vistas i landet.

Motionärerna framhåller också att oaktat domstols

beslut om utvisning inte är att betrakta som en

påföljd måste ändå utvisningsbeslutets intentioner

vara en del av en väl motiverad bedömning av den

dömdes möjligheter att klara sin livsföring här i

landet.

Gun Hellsvik m.fl. (m) framhåller i motion Sf622 att

tillgänglig statistik visar att andelen utländska

medborgare som i samband med en dom fått ett

utvisningsbeslut inte har ökat trots att avsikten

med den lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli

1994 var att reglerna skulle skärpas. Motionärernas

uppfattning är att utvisning skall kunna ske

oberoende av risk för fortsatt brottslig verksamhet,

då en utländsk medborgare döms för ett brott där

fängelse i mer än sex månader ingår i straffskalan.

Utvisning skall också kunna ske om en utlänning döms

för andra gången för brott där fängelse ingår i

straffskalan även i de fall påföljden inte inneburit

fängelse. Utvisning skall också kunna ske då en

utländsk medborgare döms för första gången om

straffet är fängelse. Enligt motionärerna skall

utländska medborgare som begår brott inte kunna

undgå utvisning enbart på den grunden att han här

haft ett kortvarigt förhållande med barn som följd.

I yrkande 1 begärs förslag till ändring i

utlänningslagen i enlighet med det anförda.

Utskottets bedömning

Utskottet har i det av riksdagen godkända

betänkandet 1997/98:SfU7 behandlat ett likadant

yrkande som framställs i motion Sf605. Utskottet

anförde därvid att när en domstol beslutar om

utvisning på grund av brott skall beslutet innehålla

förbud för utlänningen att återvända till Sverige

under viss tid eller utan tidsbegränsning.

Tidsbegränsning är dock huvudregel och de tider som

kommer i fråga är i allmänhet fem eller tio år. Även

så kort tid som två år förekommer undantagsvis.

Enligt 4 kap. 9 § utlänningslagen får en domstol,

när den enligt 34 kap. brottsbalken beslutar att

förändra en påföljd som en utlänning har dömts till,

också meddela det beslut beträffande utvisningen som

förändringen av påföljd ger anledning till.

Bestämmelsen innebär bl.a. att, om domstolen

beslutar att utlänningen skall utvisas för det nya

brottet, domstolen antingen kan förlänga tiden för

återreseförbudet enligt den tidigare domen eller

också ersätta det tidigare utvisningsbeslutet med

ett nytt som då omfattar även det tidigare beslutet.

Ett sådant beslut förutsätter i och för sig inte

någon ändring av brottspåföljden, eftersom ändringen

beträffande utvisningen i detta fall föranleds av

att den nya brottsligheten i sig anses böra medföra

utvisning. Utskottet pekade också på att en domstols

beslut om utvisning på grund av brott inte är en

påföljd utan en särskild rättsverkan på grund av

brottet. Om det i något enstaka fall inträffar att

tiden för ett åter-reseförbud gått till ända efter

det att den dömde avtjänat ett fängelsestraff är det

därför inte rimligt att tiden för förbudet börjar

löpa vid denna tidpunkt. Utskottet avstyrkte bifall

till motionen.

Utskottet vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt

och avstyrker bifall till motion Sf605. Utskottet

kan heller inte tillstyrka motion Sf622 yrkande 1.

Rättssäkerhet och handläggning

Motioner

Utskottet behandlar under denna rubrik ett antal

motionsyrkanden som rör processen i

utlänningsärenden.

I motion Sf603 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

begärs förslag från regeringen innebärande att

överklagandemöjligheten i asylärenden utformas så

att reell likhet inför lagen skall gälla inom

rättssystemet. Motionären anför att en asylsökande i

dag kan få ett avvisnings- eller utvisningsbeslut

prövat i princip hur många gånger som helst, låt

vara att nya skäl visserligen skall ha tillkommit.

Enligt motionären innebär detta risker för att

sådana skäl mer eller mindre konstrueras, i

synnerhet som alternativet i många fall kan vara

traumatiskt.

Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion Sf1 yrkande

7 att en utredning tillsätts med uppgift att föreslå

ändringar i sekretesslagen för att stärka

sekretessen till skydd för den enskilde i samband

med ambassadutredningar i asylärenden. Enligt

motionärerna händer det att känslig information

hanteras vårdslöst av ambassaderna. Ofta används

lokalanställd personal för att genomföra

utredningar, trots att detta innebär stora risker

från sekretessynpunkt.

Bo Könberg och Barbro Westerholm (fp) anför i

motion Sf632 att om Utlänningsnämnden i ett

avslagsbeslut har en annan motivering för avslaget

än Invandrarverket skall den klagande beredas

möjlighet att ta del av denna innan nämnden fattar

beslut. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om

det anförda. I yrkande 6 begärs dessutom ett

tillkännagivande om en nedläggning av

Utlänningsnämnden eftersom denna inte längre har

någon trovärdighet. Vidare anför motionärerna att

myndigheterna skall ha full rätt att pröva skälen

för ett beslut även om dessa skäl redan tidigare

varit föremål för en bedömning. I yrkande 5 begärs

ett tillkännagivande härom. Motionärerna anser också

att de asylsökandes ställning behöver stärkas. Som

exempel härpå anger motionärerna att i de fall en

asylsökande lämnat in ett specialistutlåtande

utfärdat av läkare så skall Invandrarverkets

förtroendeläkare, som har att bedöma detta

utlåtande, ha samma specialistkompetens. I yrkande 8

(delvis) begärs ett tillkännagivande härom.

Birger Schlaug m.fl. (mp) anför i motion Sf626 att

det är mycket långa väntetider i asylärenden och att

åtgärder måste vidtas för att förkorta dessa. I

yrkande 1 begärs ett tillkännagivande härom.

Motionärerna begär dessutom i yrkande 3 ett

tillkännagivande om Utlänningsnämnden. Motionärerna

anser att om det infördes en längsta tid om två år,

för barnfamiljer 18 månader, inom vilken besked om

uppehållstillstånd måste beslutas så skulle detta

innebära att Utlänningsnämnden eller annan

överklagandeinstans fick större utrymme för de mer

svårutredda ärendena.

Även Yvonne Ruwaida (mp) framhåller i motion Sf635

att väntetiderna blivit alltför långa och att detta

undergräver människors rättssäkerhet. Motionären

anser att efter ett års vistelse här i landet skall

permanent uppehållstillstånd automatiskt beviljas. I

yrkande 4 begärs ett tillkännagivande härom.

Utskottets bedömning

I budgetpropositionen 1998/99:1 för år 1999

framhålls under utgiftsområde 8 Invandrare och

flyktingar att det fortfarande är alltför långa

tider de asylsökande vistas i Sverige i avvaktan på

beslut. Åtgärder skall vidtas så att

Invandrarverkets och Utlänningsnämndens

handläggningstider förkortas. Detta leder till att

vistelsetiderna kan förkortas. Åtgärderna består

bl.a. i att arbetsrutiner och IT-stöd ses över.

Vidare slutförs en omorganisation av

Utlänningsnämnden. I budgetpropositionen konstateras

att nämnden inte lyckats nå de av regeringen för år

1998 uppsatta verksamhetsmålen men att

omorganisationen bör resultera i att målen nås under

år 1999. Utskottet har under beredningen av nu

behandlade motioner även fått muntlig information

från såväl Invandrarverket som Utlänningsnämnden om

bl.a. handläggningstider och åtgärder som vidtas för

att förkorta dessa.

NIPU föreslår stora förändringar när det gäller

processordningen i utlänningsärenden. Enligt

kommittén bör Utlänningsnämnden läggas ned.

Kommittén föreslår att Invandrarverket som central

utlänningsmyndighet och förvaltningsmyndighet skall

fatta beslut i första instans. Verkets beslut skall

kunna överklagas till en länsrätt, och länsrättens

beslut skall kunna överklagas till en kammarrätt.

För prövning hos kammarrätten skall krävas

prövningstillstånd enligt de vanliga regler om

sådant tillstånd som gäller hos kammarrätterna.

Någon möjlighet till överprövning av kammarrättens

beslut föreslås inte, utan kammarrätten blir

slutinstans. Utlänningsärenden skall inte handläggas

vid alla länsrätter och inte heller vid alla

kammarrätter. Behovet av domstolar i asylärenden bör

enligt kommittén vara styrande för hur många och

vilka länsrätter som skall handlägga

utlänningsärenden. Med Invandrarverkets nuvarande

beslutsorganisation kommer det inte att finnas några

asyl-ärenden att överpröva på mer än tre platser i

landet. Regeringen bör få bestämma vilka länsrätter

som skall handlägga utlänningsärenden. Enligt

kommitténs uppfattning talar dock starka skäl för

att det skall vara länsrätterna i Stockhoms län, i

Skåne län och i Göteborg. Ett annat skäl att

inskränka antalet länsrätter som skall handlägga

utlänningsärenden är enligt kommittén att ärendena,

liksom ärenden på andra områden, kräver särskild

kompetens. Bortsett från de juridiska kunskaper som

krävs, krävs också större allmänkunskap om

förhållanden i andra länder samt bättre tillgång

till sådan information än domstolar i allmänhet

behöver. Om ärendena sprids ut på allt för många

länsrätter skulle det vara svårt för varje enskild

domstol att bygga upp denna kompetens. I processen

skall tillämpas ett tvåpartsförfarande innebärande

att myndigheten redan på länsrättsnivå blir motpart

till den enskilde och lägger där fram utredning och

kan argumentera för sin uppfattning.

Förvaltningsprocesslagens vanliga regler bör enligt

kommittén gälla. Det innebär att muntlig förhandling

kan komma ifråga när det kan antas vara till fördel

för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av

målet. Muntlig förhandling skall vidare hållas om

den enskilde begär det och förhandlingen inte är

obehövlig och inte heller särskilda skäl talar emot

det. Kommittén understryker att muntlig förhandling

i förvaltningsdomstolarna är avsedd som ett

komplement till den skriftliga handläggningen och

att inte förhandlingen avser allt processmaterial.

Självklart kan förhandlingen ändå, särskilt när det

är fråga om trovärdighet, komma att beröra det

skriftliga materialet. Mål som rör avvisning eller

utvisning skall enligt kommittén utgöra förtursmål i

domstolarna. Kommittén anför också att då processen

förbättras, och särskilt möjligheterna till effektiv

muntlig förhandling, bedöms att handläggningstiderna

för asylärenden kan förkortas. Samtidigt pekar

kommittén på behovet av att Invandrarverket skall

kunna prioritera asylutredningar så att dessa kan

avslutas inom rimlig tid. En sådan åtgärd kan antas

vara av avgörande betydelse för att

handläggningstiderna skall kunna kortas.

Möjligheterna att påverka detta har dock inte legat

inom kommitténs uppdrag. Slutligen föreslås att

möjligheten att lämna över enskilda ärenden till

regeringen för vägledande beslut slopas. Regeringens

styrning får i stället ske genom förordning.

NIPU föreslår inga ändringar i sekretesslagen. I de

fall utlandsmyndigheten hämtar in uppgifter i

enskilda ärenden är dessa regelmässigt

sekretessbelagda enligt 7 kap. 14 § sekretesslagen.

Uppgifter om de källor ambassaden använt för att

hämta in underlag kan vara sekretessbelagda enligt 2

kap. 1 § sekretesslagen. Att ambassaderna vid sina

utredningar iakttar försiktighet så att anhöriga

till den asylsökande som är kvar i hemlandet inte

riskerar att drabbas av trakasserier eller

förföljelse från myndigheterna utgår utskottet från.

Utskottet anser att i avvaktan på den fortsatta

beredningen bör riksdagen nu inte göra några

uttalanden med anledning av de frågor som tas upp i

de olika motionerna. Utskottet avstyrker motionerna

Sf1 yrkande 7, Sf603, Sf626 yrkandena 1 och 3, Sf632

yrkandena 4-6 och 8 i denna del samt Sf635 yrkande

4.

Organiserad illegal invandring

Enligt gällande bestämmelser i 10 kap. 5 §

utlänningslagen kan den som i vinstsyfte planlägger

eller organiserar verksamhet, som är inriktad på att

främja att utlänningar reser till Sverige utan pass

och de tillstånd som krävs för inresa till Sverige,

dömas till fängelse i högst fyra år eller, när

omständigheterna är mildrande, till böter. Den som

hjälper en utlänning att resa till Sverige utan pass

eller de tillstånd som krävs för inresa i Sverige

döms med motsvarande straffsatser för medhjälp till

brottet, om han eller hon insåg eller hade skälig

anledning att anta att resan anordnats i vinstsyfte

genom sådan verksamhet som ovan nämnts.

Motion

I motion Sf613 av Elisebeth Markström m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande om översyn av

straffskalan för handel med och smuggling av

människor. Enligt motionärerna förväntas

människosmuggling till och inom Europa genom olika

bedömningar kunna bli ett ökande problem. Detta är

oroande då signaler når oss om att olaglig smuggling

av och handel med människor även till Sverige ser ut

att öka. Det kan vara fråga om smuggling av

människor på flykt undan krig och förtryck men det

kan också vara fråga om smuggling av kvinnor och

barn i syfte att de vid framkomsten utnyttjas inom

sexindustrin, dvs. för prostitution och pornografi.

Vad gäller s.k. trafficing, dvs. handeln med

människor för prostitution, är det ännu inte ett

omfattande problem inom Sverige men väl så utbrett

inom ett flertal europeiska länder dit Sverige genom

EU-medlemskapet numera har öppna gränser.

Då handel med och smuggling av människor måste

anses vara minst lika allvarliga brott som

varusmuggling borde straffen för detta vara minst

lika höga som vid varusmuggling. För att markera

allvaret i brottet bör svensk lagstiftning ses över

i syfte att skärpa straffet för människosmuggling.

Utskottets bedömning

Bestämmelserna i 10 kap. 5 § utlänningslagen

ändrades fr.o.m. den 1 juli 1994. Ändringarna

innebar en skärpning i förhållande till vad som

tidigare gällde (prop. 1993/94:52, bet.

1993/94:SfU7, rskr. 1993/94:77). Skärpningen tillkom

i huvudsak på grund av en del upprörande fall av

smuggling av människor som ville söka

uppehållstillstånd här i landet. Fr.o.m. den 1

januari 1997 har straffmaximum höjts från två år

till fyra år (prop. 1996/97:25, bet. 1996/97:SfU5,

rskr. 1996/97:80). Vad gäller s.k. trafficing är,

såsom framhålls i motionen, denna kanske ännu inte

så omfattande vad gäller Sverige. Även denna

verksamhet måste emellertid stävjas innan den får

fotfäste här. Utskottet anser att det nu bör göras

en utredning av vilken effekt de nya bestämmelserna

fått. Utredningen bör omfatta bl.a. en kartläggning

av hur många gripanden som gjorts av polis eller

andra myndigheter, en tolkning av innehållet i de

domar som avkunnats samt en kartläggning hur många

som över huvud taget dömts. För straffansvar gäller

att människosmugglingen skett i vinstsyfte. Ett

sådant rekvisit kan enligt utskottets mening

innebära svårigheter i bevishänseende då

vederbörande exempelvis kan hävda att han

visserligen erhållit medel från dem som

transporterats men att dessa medel utgör kostnader

för transporten. Ett alternativt sätt vore att byta

nämnda rekvisit mot ett annat, exempelvis "mot

betalning", vilket sannolikt skulle förenkla

bevisföringen. Även denna fråga bör analyseras i

utredningen. Regeringen bör återkomma till riksdagen

med en redovisning av kartläggningen m.m. samt de

eventuella förslag som kan föranledas härav.

Vad utskottet sålunda anfört bör med anledning av

motion Sf613 ges regeringen till känna.

Transportörer

I 9 kap. 2 och 3 §§ utlänningslagen finns

bestämmelser om skyldighet för transportörer att

ersätta staten för kostnader för utlänningars resa

till och från Sverige inklusive vissa andra

kostnader. Skyldigheten inträder när utlänningen

saknar pass, tillstånd för inresa och medel för

hemresan. Transportören kan under vissa

omständigheter befrias från betalningsskyldighet.

Motion

I Sf607 yrkande 6 av Ulf Kristersson m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande om ökat

transportöransvar. Motionärerna anser att det bör

införas en möjlighet att böteslägga transportörer

som fraktar resenärer med otillräckliga

identitetshandlingar. Enligt motionärerna kommer

Schengensamarbetet att innebära ett åtagande att

införa böter i dessa fall.

Utskottets bedömning

Någon uttrycklig skyldighet för transportörer att

kontrollera en utlännings resedokument finns inte.

När riksdagen behandlade proposition 1997/98:42

Schengensamarbetet (bet. 1997/98:JuU15), vari

föreslogs att riksdagen skall godkänna Sveriges

anslutning till detta samarbete, anfördes med

anledning av en motion om utökat transportöransvar

bl.a. följande. I Schengenkonventionens artiklar

26-27 finns bestämmelser om s.k. transportöransvar.

I dessa artiklar åläggs Schengenstaterna att i sin

nationella lagstiftning införa motsvarande

bestämmelser. Enligt artikel 26 skall bl.a.

transportören vara skyldig att kontrollera att en

utlänning som transporteras sjö- eller luftvägen har

de resedokument eller viseringar som erfordras för

inresa i Schengenområdet. I den nämnda propositionen

gör regeringen bedömningen att de nuvarande

bestämmelserna om transportöransvar får anses

uppfylla Schengenkonventionens krav. De svenska

bestämmelserna på området har presenterats och noga

övervägts under Sveriges förhandlingar om anslutning

till Schengensamarbetet. Någon kritik riktades inte

i det läget mot den svenska lagstiftningen.

Regeringen pekar samtidigt på att detta inte hindrar

att det kan finnas anledning i ett senare skede,

särskilt när större erfarenhet finns av

konventionens praktiska tillämpning, att på nytt ta

upp frågan till diskussion.

Utskottet delar den framförda uppfattningen och

avstyrker motion Sf607 yrkande 6.

Barn

Barnkonventionen

Såväl i den migrationspolitiska proposition

1996/97:25 som i betänkande 1996/97:SfU5 (s. 86-105)

redogjordes utförligt för barnkonventionens

bestämmelser och hur dessa kan påverka barns

ställning i utlänningslagen.

Genom förslag i propositionen kompletterades

utlänningslagen med en portalbestämmelse med

innebörden att barnets hälsa, utveckling och bästa i

övrigt särskilt skall beaktas i fall som rör barn.

Motioner

I motion Sf632 yrkande 7 av Bo Könberg och Barbro

Westerholm (fp) begärs ett tillkännagivande om att

barnkonventionen skall inarbetas i ut-länningslagen.

Enligt motionärerna är det omänskligt att många

familjer splittras, något som sker i dag. Om

barnkonventionen inarbetades i utlänningslagen

skulle det bli mycket svårt att fatta

avvisningsbeslut med familjesplittring som följd,

och inga barn skulle behöva gömma sig.

Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) anför i motion

Sf620 att Sveriges förpliktelser enligt

barnkonventionen är att i alla sammanhang se till

barns bästa. Detta skall förverkligas genom den s.k.

portalparagrafen i utlänningslagen. I nu existerande

lagtext verkar denna paragraf hänga löst i texten.

Den, och andra artiklar i barnkonventionen, behöver

enligt motionärerna i stället upprepas på de ställen

där de är relevanta. I yrkande 3 begärs ett

tillkännagivande härom.

Agneta Brendt m.fl. (s) anför i motion Sf631 att i

förarbetena till den nuvarande

utlänningslagstiftningen finns mycket skrivet om den

s.k. portalparagrafen och barnkonventionen och dess

konsekvenser vad gäller att beakta vad hänsynen till

barns hälsa, utveckling och allmänna bästa kräver.

Motionärerna önskar att den utvärdering av

tillämpningen av portalbestämmelsen som för

närvarande genomförs får till följd att regeringen

återkommer till riksdagen med en redovisning över

hur lagen tillämpats och vilket genomslag

barnkonventionen fått och i samband med detta lägger

fram förslag om eventuella lagändringar.

Motionärerna begär ett tillkännagivande om det

anförda.

Utskottets bedömning

För närvarande behandlar riksdagen regeringens

proposition 1997/98:182 Strategi för att förverkliga

FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige. I

yttrande 1998/99:SfU2y över propositionen till

socialutskottet har socialförsäkringsutskottet

anfört bl.a. följande. När det gäller barns

situation i utlänningsärenden vill utskottet erinra

om att utlänningslagen, som en följd av

Barnkommitténs översyn av svensk lagstiftning i

förhållande till barnkonventionen, fr.o.m. den 1

januari 1997 har kompletterats med en

portalbestämmelse med innebörden att barnets hälsa,

utveckling och bästa i övrigt särskilt skall beaktas

i fall som rör barn (prop. 1996/97:25, bet. 1996/97:

SfU5, rskr. 1996/97:80). Utan att barnets bästa

generellt tar över samhällsintresset att reglera

invandringen skall portalbestämmelsen ha en stark

och meningsfull innebörd. Detta gäller såväl vid en

bedömning av om det finns humanitära skäl för

uppehållstillstånd som i hela asylprocessen. I lagen

infördes dessutom en särskild bestämmelse om att,

såvida det inte är olämpligt, barnets inställning

vid ansökan om uppehållstillstånd skall klarläggas.

Utskottet vill framhålla vikten av att

barnkonventionens bestämmelser får genomslag också i

tillämpningen av utlänningslagen. Inom

Utrikesdepartementet har under våren 1998 tillsatts

en arbetsgrupp för att bl.a. utvärdera tillämpningen

av den aktuella portalbestämmelsen. Arbetsgruppens

arbete skall avslutas i maj 1999, och utskottet

förutsätter att resultatet av detta arbete därefter

noga övervägs.

Som framgår av yttrandet kommer under våren att

redovisas en rapport vari den s.k.

portalbestämmelsen utvärderas. Utskottet kan också

här instämma i att resultatet av detta arbete noga

bör övervägas. I avvaktan härpå bör motionerna Sf620

yrkande 3, Sf631 och Sf632 yrkande 7 inte föranleda

något uttalande från riksdagens sida.

Barn och verkställighet

I den migrationspolitiska propositionen framhölls

att det är angeläget att beslut om avvisning kan

verkställas så snabbt som möjligt när det är

uppenbart att en ansökan om asyl saknar grund. Det

är i regel också för den enskilde till fördel om

beslutet verkställs snabbt. När det gäller barn som

kommer hit ensamma måste det självklart på ett

otvetydigt sätt klarläggas att det inte finns någon

grund för uppehållstillstånd innan ett ensamt barn

avvisas med omedelbar verkställighet.

Motion

I motion Sf623 av Fanny Rizell m.fl. (kd) motsätter

sig motionärerna en migrationspolitik som leder till

att familjemedlemmar avlägsnas från varandra, och de

förordar därför att avvisningsbeslut som leder till

familjesplittring skall inhiberas såvida inte

synnerliga skäl talar mot detta. I yrkande 5 begärs

ett tillkännagivande härom.

Utskottets bedömning

Med anledning av ett motionsyrkande om

familjesplittring anförde utskottet senast i

betänkande 1997/98:SfU9 att det var utskottets

uppfattning att myndigheterna så långt det på dem

ankommer måste försöka undvika att i samband med ett

verkställighetsbeslut splittra familjer där det

finns barn. Samtidigt står polismyndigheten inför

stora problem när någon av familjemedlemmarna håller

sig undan verkställigheten eller när hela familjen

inte är möjlig att avvisa till samma land. Utskottet

vidhåller denna uppfattning och avstyrker motion

Sf623 yrkande 5.

Gömda barn

I den migrationspolitiska propositionen anfördes att

barn i familjer som håller sig undan myndigheterna

regelmässigt lever i en svår situation. Detta är

fallet även om barnen lever tillsammans med sina

föräldrar. Regeringen ansåg att insatserna för dessa

utsatta barn måste inriktas på att förhindra sådana

situationer där undanhållandet blir ett led i

ansträngningarna att få uppehållstillstånd. Vidare

ansåg regeringen att förutsägbarhet och konse-kvens

i rättstillämpningen har stor betydelse för om en

asylsökande, som i bägge instanser fått avslag på

ansökan om uppehållstillstånd, ändå håller sig kvar

i landet i förhoppning om att senare få ett sådant

tillstånd.

Regeringen hänvisade till att ett uppehållstillstånd

efter ny ansökan enligt 2 kap. 5 § b utlänningslagen

bara bör kunna ges om en tidigare inte prövad

omständighet berättigar den sökande till skydd här

eller om det skulle strida mot humanitetens krav att

verkställa avlägsnandebeslutet. Har verkställigheten

fördröjts under avsevärd tid på grund av

omständigheter som utlänningen inte kunnat råda över

kan det innebära att tillräckliga humanitära skäl

anses finnas. En illegal vistelsetid i andra fall

bör enligt propositionen i princip inte heller i

fortsättningen få tillgodoräknas. Ett bifall måste i

så fall förutsätta att risken bedöms vara

synnerligen betydande för självdestruktiva

handlingar av utomordentligt allvarlig natur från

barnets sida, eller för att barnet allvarligt skadas

i sin psykosociala utveckling, om det med tvång

skickas tillbaka till hemlandet eller fortsatt lever

under pressade förhållanden till följd av att det av

föräldrarna hålls undan myndigheterna.

Motion

I motion Sf635 yrkande 24 av Yvonne Ruwaida (mp)

begärs ett tillkännagivande om gömda flyktingbarns

situation. Enligt motionärens bedömning utgör många

av dem som gömmer sig barnfamiljer. I dag hjälper

frivilligorganisationerna, kyrkan och enskilda

människor dem som gömmer sig. Motionären vill att

regeringen ser över framför allt situationen för de

gömda flyktingbarnen i Sverige.

Utskottets bedömning

Många av de utlänningar, både barn och vuxna, som

håller sig undan verkställighet utsätts för stora

psykiska påfrestningar, och utskottet kan förstå att

det inte är ett lätt beslut för den som bestämmer

sig för att hålla sig undan. Utskottet vill ändå

framhålla det stora ansvar som andra personer som

medverkar till undanhållandet tar på sig. Särskilt

när det gäller barn har de vuxna, och då i första

hand barnens föräldrar, ett mycket stort ansvar.

Regeringen gav i maj 1998 Socialstyrelsen och

Invandrarverket i uppdrag att kartlägga hur många

barn som hålls gömda för att undgå verkställighet av

avvisnings- eller utvisningsbeslut, m.m. I uppdraget

ingår bl.a. att studera vad som orsakar att barn

göms, samt om de nuvarande åtgärderna för att

motverka att barn hålls gömda kan anses vara

tillräckliga. Vidare skall de fysiska och psykiska

konsekvenserna av att barn hålls gömda analyseras.

Utskottet avstyrker motion Sf635 yrkande 24.

Asylsökande barn och skolundervisning

Gällande ordning

Asylsökande barn har samma rätt till grundskoleutbildning som

barn som är bosatta i Sverige. Asylsökande barn är

dock inte skolpliktiga eftersom de inte räknas som

bosatta i Sverige. Däremot har kommunen enligt 6

kap. 2 § grundskoleförordningen (1994:1194)

skyldighet att erbjuda dem grundskoleutbildning om

de skulle haft vanlig skolplikt om de varit bosatta

i Sverige. Barn skall i dag enligt förordningen

mottas i kommunens grundskola så snart skolgång är

lämplig för dem med hänsyn till deras förhållanden.

För asylsökande ungdomar gäller att dessa i åldern

16-18 år skall beredas möjlighet att delta i

studieverksamhet som motsvarar gymnasieskolan.

Ansvaret för att ungdomarna får tillgång till sådan

åvilar Invandrarverket. Utbildningen kan anordnas av

verkets förläggningar eller köpas in från

gymnasieskolan eller andra utbildningsanordnare.

Motion

I motion Sf612 yrkande 1 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om flyktingbarns rätt

till skolundervisning. Motionärerna anför att

flyktingbarns skolundervisning måste få kosta lika

mycket som svenska barns, i dag får den bara kosta

65 % av kostnaden för svenska barns skola.

Flyktingbarn skall ha samma rätt till

gymnasieutbildning som svenska barn, i dag är det

upp till flyktingförläggningen om man vill ge

enstaka kurser. För flyktingbarn som får en sämre

utbildning än den svenska barn får, kan det bli

direkt förödande att det inte satsas lika mycket på

deras skolundervisning. Det finns enligt

motionärerna barn som vistats länge på

flyktingförläggningar och som i princip blivit

analfabeter.

Utskottets bedömning

Utskottet har inhämtat yttranden från Statens

invandrarverk och Skolverket över motionen.

Invandrarverket konstaterar att motionärerna anser

att regeringen bör pröva möjligheterna att ge

flyktingbarn samma rätt till skolundervisning som

svenska barn. Verket vill framhålla att den

ersättning staten betalar ut till kommunerna

avseende grundskoleundervisning visserligen

motsvarar omkring 65 % av den genomsnittliga

kostnaden för elever i den svenska grundskolan. Den

faktiska kostnaden för asylsökande barns

grundskoleutbildning är emellertid i praktiken

högre. Invandrarverket har dock inga invändningar

mot motionärernas begäran. Verket konstaterar också

att denna begäran ligger i linje med vad som

tidigare anförts av såväl FN:s

rasdiskrimineringskommitté som Barnkommittén i

betänkandet Barnets bästa i främsta rummet (SOU

1997:116). Invandrarverket pekar också på att vad

gäller skolverksamheten för asylsökande ungdomar i

åldern 16-18 år är verkets möjligheter att kunna

erbjuda utbildning i den formellt frivilliga

gymnasieskoleverksamheten beroende dels av de

ekonomiska möjligheterna inom ramen för organiserad

verksamhet att kunna upphandla sådan verksamhet,

dels de asylsökande ungdomarnas förkunskaper.

Skolverket gör den bedömningen att den lagreglering

som i dag finns när det gäller undervisning av

asylsökande barn i grundskoleåldern innebär att

dessa barns rätt till undervisning av god kvalitet

är tillgodosedd. Beträffande ungdomar i åldern 16-18

år anför Skolverket bl.a. följande. För att motsvara

målet att alla asylsökande ungdomar skall erhålla

utbildning utifrån sina individuella förutsättningar

som ger dem möjlighet att fortsätta sitt kunskaps-

inhämtande på nästa nivå i Sverige eller annat land

bör de asylsökande ungdomarna, i likhet med alla

övriga ungdomar i Sverige, få tillgång till

gymnasial utbildning. De regler som i dag finns för

skolverksamhet bör ersättas med rätt till

undervisning i gymnasieskolan inom ramen för det

individuella programmet. Detta skulle innebära att

de asylsökande ungdomarna inom ramen för sin

individuella studieplan även skulle kunna studera

kurser på de nationella programmen eller få

arbetslivspraktik. Denna rätt bör enligt Skolverket

regleras i en förordning motsvarande den som finns

för undervisning av asylsökande barn.

Utbildning är enligt utskottets mening en

grundläggande förutsättning för att de barn och

ungdomar som kommer till Sverige som asylsökande och

som senare eventuellt erhåller uppehållstillstånd

här på ett bra sätt skall kunna integreras i det

svenska samhället. Även om de inte får

uppehållstillstånd här är utbildning under tiden de

vistas i Sverige av stor betydelse för dem när de

återvänder till hemlandet. Av naturliga skäl

föreligger vissa speciella svårigheter med de

asylsökande barnens och ungdomarnas skolgång. Det

tar tid att lära sig ett nytt språk och många har

svåra traumatiska upplevelser bakom sig som kräver

särskilda insatser. Som framgått ovan har de

asylsökande barnen rätt till grundskoleundervisning.

För asylsökande ungdomar i åldern 16-18 år såväl som

för svenska ungdomar är gymnasieundervisningen

formellt sett frivillig. De asylsökande ungdomarna i

åldern 16-18 år har dock i motsats till de svenska

ungdomarna inte rätt till sådan undervisning.

Utskottet anser att det bör företas en kartläggning

av hur många asylsökande ungdomar som i dag

utnyttjar den till buds stående undervisningen, vad

som i resurshänseende krävs för att de skall kunna

tillgodogöra sig en gymnasial undervisning samt

vilka kostnader detta skulle medföra. Även orsakerna

till att utbildning inte utnyttjas bör analyseras.

Det anförda bör med anledning av motion Sf612

yrkande 1 ges regeringen till känna.

Omhändertagande enligt LVU

Enligt gällande bestämmelser i lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) hindrar

ett beslut om vård med stöd av LVU inte ett beslut

om avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen.

Däremot får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd

meddelas om det behövs för vård enligt LVU.

Motioner

I motion Sf1 yrkande 10 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om förhållandet mellan

utlänningslagen och annan lagstiftning som rör

enskilda. Motionärerna anser att det i

lagstiftningen bör införas en bestämmelse om att

socialnämndens godkännande skall vara en

förutsättning för att avvisa ett barn som är

omhändertaget enligt LVU.

Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) framhåller i motion

Sf620 att ett beslut om avvisning inte skall kunna

ha företräde framför socialnämndens omhändertagande

av barn. Om barnexpertis ansett att barnets

situation är så allvarlig att barnet måste

omhändertas för vård skall det inte kunna avvisas

tillsammans med någon som ansetts inte kunna utöva

vårdnaden om barnet. I yrkande 9 begärs ett

tillkännagivande om LVU i förhållande till

utlänningslagen.

Utskottets bedömning

Med anledning av motionsyrkanden med samma innehåll

som ovan anförde utskottet i betänkande 1996/97:SfU5

följande. I likhet med regeringen anser utskottet

att det inte är rimligt att ett omhändertagande

enligt LVU automatiskt innebär att barnet och

vårdnadshavaren får stanna i Sverige. Enligt

utskottets mening var det positivt att det

klargjordes i lagstiftningen att tidsbegränsade

uppehållstillstånd kan ges vid en kollision mellan

utlänningslagen och lagen om vård av unga så länge

barnets vård- och skyddsbehov kvarstår. Utskottet

kunde inte tillstyrka att socialnämnden ges vetorätt

eller att LVU ges företräde före utlänningslagen när

en avvisning aktualiseras. Vidare anfördes att stor

vikt skall fästas vid socialnämndens uppfattning när

nämnden hörs med anledning av tveksamhet om ett

uppehållstillstånd skall meddelas eller inte, och

utskottet förutsatte att de myndigheter som

tillämpar utlänningslagen och vederbörande

socialnämnd skall kunna samarbeta i frågorna på det

sätt som bäst gagnar barnet.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker

motionerna Sf1 yrkande 10 och Sf620 yrkande 9.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande migrationspolitikens

inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf607 yrkande 1 och

1998/99:Sf623 yrkandena 1 och 2,

res. 1 (kd)

2. beträffande delat flyktingansvar

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf607 yrkande 4,

3. beträffande EU och flyktingpolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf1 yrkande 1,

1998/99:Sf604 och 1998/99:Sf632 yrkande 1,

res. 2 (kd, fp)

res. 3 (v)

4. beträffande en europeisk

flyktingkonvention m.m.

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf623 yrkandena 3 och 4,

res. 4 (kd)

5. beträffande strategidokument om

asylpolitik

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf632 yrkande 2,

6. beträffande de facto-flykting m.m.

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf632 yrkandena 10 och

11,

res. 5 (fp)

7. beträffande tillämpning av

flyktingbegreppet

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf1 yrkande 4,

res. 6 (v, fp)

8. beträffande förföljelse på grund av kön

eller homosexualitet

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf1 yrkandena 5 och

6, 1998/99:Sf632 yrkande 17 och 1998/99:Ju709

yrkande 19,

res. 7 (v, fp)

9. beträffande första asylland

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf1 yrkande 2,

res. 8 (v)

10. beträffande inre flyktalternativ

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf1 yrkande 3 och

1998/99:Sf620 yrkande 4,

res. 9 (v, kd, mp)

11. beträffande mänskliga rättigheter

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf620 yrkande 2,

res. 10 (mp)

12. beträffande anhöriginvandring

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Sf1

yrkande 15, 1998/99:Sf617, 1998/99:Sf623 yrkande

6, 1998/99:Sf629, 1998/99: Sf630 och

1998/99:Sf632 yrkandena 3 och 8 i denna del som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

13. beträffande krav på försörjning

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf607 yrkande 3,

res. 11 (m)

14. beträffande ansökan om

uppehållstillstånd efter inresa

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf620 yrkande 8,

res. 12 (mp)

15. beträffande uppskjuten

invandringsprövning

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf1 yrkande 14,

1998/99:Sf606 yrkandena 1 och 2, 1998/99:Sf619,

1998/99:Sf620 yrkande 6, 1998/99:Sf632 yrkande 8

i denna del och 1998/99:So462 yrkande 18,

res. 13 (v, kd, fp, mp)

16. beträffande kostnaderna för

asylpolitiken

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf601,

17. beträffande arbetstillstånd

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf607 yrkande 2,

res. 14 (m)

18. beträffande utländska bärplockare

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf633,

19. beträffande tidsbegränsade

uppehållstillstånd

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf632 yrkande 9,

res. 15 (fp)

20. beträffande återkallelse av

uppehållstillstånd

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf620 yrkande 7,

res. 16 (mp)

21. beträffande visum

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf616 yrkande 2 och

1998/99:Sf618,

22. beträffande anteckning i

resedokument

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf1 yrkande 12,

23. beträffande främlingspass

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf616 yrkande 1,

24. beträffande uppehållstillstånd och

handläggningstider

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf1 yrkande 13,

res. 17 (v)

25. beträffande preskription av

avvisnings- och utvisningsbeslut

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf620 yrkande 5,

res. 18 (mp)

26. beträffande förbud mot

verkställighet

att riksdagen avslår motion 1998/99:U632 yrkande 2,

27. beträffande utvisning på grund av

brott

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf605 och

1998/99:Sf622 yrkande 1,

res. 19 (m)

28. beträffande sekretess

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf1 yrkande 7,

res. 20 (v)

29. beträffande rättssäkerhet m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf603 och

1998/99:Sf632 yrkandena 4-6 och 8 i denna del,

res. 21 (fp)

30. beträffande väntetider m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf626 yrkandena 1

och 3 och 1998/99:Sf635 yrkande 4,

res. 22 (mp)

31. beträffande organiserad illegal

invandring

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Sf613 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

32. beträffande transportöransvar

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf607 yrkande 6,

33. beträffande barnkonventionen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf620 yrkande 3,

1998/99: Sf631 och 1998/99:Sf632 yrkande 7,

res. 23 (fp, mp)

34. beträffande familjesplittring

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf623 yrkande 5,

res. 24 (v, kd, c, mp)

35. beträffande gömda barn

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf635 yrkande 24,

res. 25 (mp)

36. beträffande asylsökande barn och

skolundervisning

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Sf612 yrkande

1 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

res. 26 (v)

37. beträffande LVU-vård

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf1 yrkande 10 och

1998/99: Sf620 yrkande 9,

res. 27 (v, kd)

res. 28 (mp)

38. beträffande skrivelsen

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1998/99:9 i dessa

delar till handlingarna.

Stockholm den 2 mars 1999

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Margit

Gennser (m), Maud Björnemalm (s), Ulla Hoffmann (v),

Rose-Marie Frebran (kd), Ulf Kristersson (m),

Mariann Ytterberg (s), Gustaf von Essen (m), Lennart

Klockare (s), Ronny Olander (s), Göran Lindblad (m),

Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c),

Mona Berglund Nilsson (s), Kenneth Lantz (kd), Kalle

Larsson (v) och Barbro Westerholm (fp).

Reservationer

1. Migrationspolitikens inriktning (mom. 1)

Rose-Marie Frebran och Kenneth Lantz (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Det migrations- och flyktingpolitiska

arbetet börjar med "Den nuvarande" och slutar med

"avstyrker motionerna" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning måste grunderna för

migrationspolitikens inriktning fördjupas. De

humanistiska och kristna värderingarna måste utgöra

grunden för migrationspolitiken. Det allt

överskuggande motivet till att Sverige skall föra en

generös och tydlig politik på detta område är vår

plikt att bistå människor i nöd grundat på respekten

för alla människors lika värde. En viktig del av

förutsättningarna härför är medborgarnas acceptans

av en generös flyktingpolitik. Det är därför av stor

betydelse att regering, riksdag, politiska partier

och organisationer bidrar till upprätthållandet av

en vilja till insatser för utsatta människor som är

på flykt. Sverige bör också verka för att lagfästa

minoritetsrättigheter införs i de länder som tillhör

de mest flyktinggenererande. Vad utskottet anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande migrationspolitikens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf623 yrkandena 1

och 2 och med avslag på motion 1998/99:Sf607

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

2. EU och flyktingpolitiken (mom. 3)

Rose-Marie Frebran (kd), Kenneth Lantz (kd) och

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Det migrations- och flyktingpolitiska

arbetet börjar med "I den" och slutar med "yrkandena

1 och 2" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör EU utveckla en

gemensam flyktingpolitik så att ansvaret för

flyktingströmmarna fördelas mer jämnt mellan EU:s

medlemsländer. Detta förutsätter att

flyktingpolitiken blir ett område som i rådet

omfattas av majoritetsbeslut. En gemensam

flyktingpolitik måste bygga på principen om

gemensamt ansvarstagande och fördelade insatser.

Asylrätten på Genèvekonventionens grund måste värnas

inom ramen för en gemensam europeisk

flyktingpolitik. EU:s politik måste kompletteras med

en ny konvention för att också ge skydd i t.ex.

massflyktsituationer. En samordning av

flyktingpolitiken är en förutsättning för en

humanisering av politiken inom hela EU. EU och dess

medlemsländer måste på plats bekämpa orsakerna till

att människor tvingas fly till andra länder. Det

anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande EU och flyktingpolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf632 yrkande 1

och med avslag på motionerna 1998/99:Sf1 yrkande

1 och 1998/99:Sf604 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. EU och flyktingpolitiken (mom. 3)

Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Det migrations- och flyktingpolitiska

arbetet börjar med "I den" och slutar med "yrkandena

1 och 2" bort ha följande lydelse:

Den svenska regeringens insatser i frågor om asyl

inom ramen för EU-samarbetet måste enligt utskottets

uppfattning karakteriseras som utomordentligt svaga.

Exemplen härpå är många. Ett är Sveriges agerande

när det gäller rätten för medborgare i ett EU-land

att ansöka om asyl i ett annat medlemsland. Enligt

Amsterdamfördraget skall så i princip inte få ske

vilket innebär att flyktingkonventionens tillämpning

inskränks. Ett annat är den s.k. Irakhandlingsplanen

som antogs av rådet i januari 1998. Denna plans

huvudsakliga syfte är enligt utskottets mening att

med olika medel försöka hindra kurder från Irak och

Turkiet från att fly från krig och politisk

förföljelse och söka skydd i EU-länderna. Vidare har

Dublinkonventionens tillämpning av principen första

asylland kommit att innebära att flyktingar avvisas

från ett EU-land till ett annat medlemsland och

därifrån avvisas han eller hon till sitt hemland.

Detta förfarande innebär att förstnämnda stat

riskerar att bryta mot flyktingkonventionens

bestämmelser.

Vidare anser utskottet att regeringarna i EU-

länderna genom rigorösa visumkrav och hårda

sanktioner mot flygbolag som transporterar dokument-

och visumlösa ser till att det i praktiken blir

nästan omöjligt att legalt ta sig till ett EU-land

för att där söka asyl. Märkligt nog beklagar sig

samma regeringar över att skrupelfria

människosmugglare skor sig på att organisera flykt

till Europa.

Utskottet har svårt att se att något i dag återstår

av den deklaration om att Sverige inom EU kraftfullt

skall verka för en solidarisk och human

flyktingpolitik som gjordes i samband med att

riksdagen godkände det svenska medlemskapet. Det är

nödvändigt att regeringen nu intar en ny och

kraftfull hållning inom EU till försvar för

asylrätten och mänskliga rättigheter i allmänhet.

Riksdagen bör därför på nytt fastslå att Sverige

inom EU skall verka för en sådan politik.

Utskottet anser att det anförda bör ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande EU och flyktingpolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf1 yrkande 1 och

med avslag på motionerna 1998/99:Sf604 och

1998/99:Sf632 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. En europeisk flyktingkonvention m.m.

(mom. 4)

Rose-Marie Frebran och Kenneth Lantz (båda kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Det migrations- och flyktingpolitiska

arbetet börjar med "I den" och slutar med "yrkandena

1 och 2" bort ha följande lydelse:

När det gäller flyktingpolitik är ett samarbete med

andra stater av stor vikt och av särskild betydelse

är samarbetet inom EU. Utskottet anser att Sverige

inom EU bör verka för en gemensam flyktingdefinition

och att rätten till asyl förs in i Europarådets

konvention om de mänskliga rättigheterna. Detta

skulle innebära ett närapå alleuropeiskt

ansvarstagande för asylsökande, och medlemsländernas

praxis skulle kunna prövas av Europadomstolen för

mänskliga rättigheter. Vad utskottet anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande en europeisk flyktingkonvention

m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf623 yrkandena 3

och 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

5. De facto-flykting m.m. (mom. 6)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Skyddsbehövande börjar med "I nyss" och

slutar med "yrkande 10" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att begreppet de facto-flykting

samt uppehållstillstånd på grund av politisk-

humanitära skäl bör återinföras i utlänningslagen.

Avskaffandet härav innebar enligt utskottets mening

en väsentlig försämring av utlänningslagstiftningen.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande de facto-flykting m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf632 yrkandena

10 och 11 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

6. Tillämpning av flyktingbegreppet

(mom. 7)

Ulla Hoffmann (v), Kalle Larsson (v) och Barbro

Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Skyddsbehövande börjar med "Med

anledning" och slutar med "yrkande 4" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det inte ovanligt

att det förekommer ologiska skäl i beslut om avslag

på asylansökningar eller att myndigheterna grundar

avslagen på oväsentligheter. Det är en utbredd

uppfattning hos de asylsökandes ombud och hos

frivilligorganisationer att svensk asylrätt

undergrävts av en rad tekniker och tumgrepp, som de

rättstillämpande myndigheterna använder för att

avslå ansökningar. Utskottet anser därför att det är

nödvändigt att göra en förändring i utlänningslagen

för att tillämpningen av flyktingbegreppet skall

bringas i överensstämmelse med den tolkning som görs

av UNHCR. Därför bör det i 3 kap. 2 §

utlänningslagen föras in ett andra stycke med

följande lydelse: Med förföljelse avses allvarliga

kränkningar av utlänningens mänskliga rättigheter

såsom de definierats i de konventioner i detta ämne

som Sverige tillträtt och som anges i en bilaga till

utlänningslagen. Utskottet anser därvid att

flyktingkommissariatets rekommendationer och handbok

bör tjäna som vägledning vid fastställande av

flyktingskap. Det anförda bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande tillämpning av

flyktingbegreppet

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf1 yrkande 4 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. Förföljelse på grund av kön eller

homosexualitet (mom. 8)

Ulla Hoffmann (v), Kalle Larsson (v) och Barbro

Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Skyddsbehövande börjar med "Beträffande

skydd" och slutar med "yrkande 19" bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening bör tolkningen av

Genèvekonventionens flyktingbegrepp breddas så att

det innefattar också förföljelse på grund av kön

eller homosexualitet. En sådan tolkning är numera

etablerad i flera länder och förespråkas även av

UNHCR. En vidare tolkning av flyktingkonventionen

strider heller inte mot EU-regler. Utskottet anser

det väsentligt att Sverige är ett föregångsland vad

gäller tolkningen av internationella konventioner.

Utskottet vill i sammanhanget också poängtera att

kön är en faktor när kvinnor förföljs på grund av

att de vägrar att anpassa sig till samhällets

förväntningar på kvinnligt beteende. Så kan t.ex.

graviditet utanför äktenskapet i vissa islamiska

stater vara grund för stening, och vägran att följa

regler för klädsel kan få allvarliga konsekvenser.

Alltför ofta anses våldtäkt eller andra sexuella

övergrepp på kvinnor som ett isolerat beteende från

enskilda män snarare än något som har med regeringar

att göra. Handläggningen av asylär-enden kan enligt

utskottets mening bli orättvis mot kvinnor om inte

det fullständiga sammanhanget av deras liv och

erfarenheter förstås. Det finns goda exempel i

praktiken på hur dessa orättvisor kan undvikas. USA,

Australien och framför allt Kanada har t.ex.

utfärdat riktlinjer för de tjänstemän vid

immigrationsmyndigheterna som intervjuar

flyktingkvinnor och fattar beslut i ärenden. Enligt

vad utskottet erfarit har Invandrarverket inte

utfärdat några riktlinjer med avseende på den nya

bestämmelsen i 2 kap. utlänningslagen om skydd för

dem som förföljs på grund av kön eller

homosexualitet. Enligt utskottets mening finns ett

stort behov av riktlinjer liknande dem som nämnts

ovan för dem som är beslutsfattare i nu nämnda

ärenden. Invandrarverket bör därför få i uppdrag att

snarast inleda ett arbete med sådana riktlinjer.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande förföljelse på grund av kön

eller homosexualitet

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf1 yrkandena

5 och 6, 1998/99:Sf632 yrkande 17 och

1998/99:Ju709 yrkande 19 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Första asylland (mom. 9)

Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Skyddsbehövande börjar med "Med anledning"

och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Den svenska tillämpningen av begreppet första

asylland kan enligt FN:s flyktingkommissariat på

sikt komma att undergräva asylrätten. Den praxis som

utvecklats i fråga om återsändande till första

asylland innebär t.o.m. att återsändande sker till

länder som inte tillträtt flyktingkonventionen, som

inte har en asylprocedur och som inte ger ett

effektivt skydd. Utskottet anser därför att det är

nödvändigt att göra fullständigt klart för

Invandrarverket och Utlänningsnämnden att

avvisningar till första asylland bara får göras om

det landet dels underrättas om att asylbegäran inte

prövats i sak i Sverige, dels garanterar att den

asylsökande får sin ansökan behandlad i en reguljär

asylprocess och dels har tillträtt och tillämpar

flyktingkonventionen och ger effektivt och varaktigt

skydd åt skyddsbehövande. Det anförda bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande första asylland

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf1 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

9. Inre flyktalternativ (mom. 10)

Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-

Maria Stalin (mp), Kenneth Lantz (kd) och Kalle

Larsson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Skyddsbehövande börjar med "Beträffande

yrkanden" och slutar med "yrkande 4" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening kan ett inre

flyktalternativ bara föreligga om de villkor

uppfylls i fråga om skydd mot förföljelse,

rörelsefrihet och möjlighet till försörjning m.m.

som Flyktingpolitiska kommittén angav i sitt

betänkande SOU 1995:75. Dessutom skall villkoret i

UNHCR:s handbok om att det under rådande

omständigheter måste ha varit rimligt att förvänta

sig att han eller hon använt sig av ett inre

flyktalternativ vara tillgodosett. Det anförda bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande inre flyktalternativ

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf1 yrkande 3

och 1998/99:Sf620 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Mänskliga rättigheter (mom. 11)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Skyddsbehövande börjar med "I betänkandet"

och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Den svenska flyktingpolitiken har enligt utskottets

mening hårdnat betydligt, och utskottet vill

understryka vikten av att kraven på mänskliga

rättigheter följs såväl i omvärlden som i Sverige.

Detta bör speciellt beaktas då det gäller att värna

asylrätten och behandlingen av asylsökande. Det

anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande mänskliga rättigheter

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf620 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

11. Krav på försörjning (mom. 13)

Margit Gennser, Ulf Kristersson, Gustaf von Essen

och Göran Lindblad (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Uppehållstillstånd för anhöriga m.m.

börjar med "Vad gäller" och slutar med "yrkande 3"

bort ha följande lydelse:

I Flyktingpolitiska kommitténs betänkande

diskuteras en eventuell försörjningsplikt för

huvudman gentemot anhöriga. Enligt utskottets mening

bör ett försörjningskrav övervägas för anhöriga,

dock inte vad gäller anhöriga inom kärnfamiljen,

till en person som fått stanna i Sverige på grund av

skyddsbehov. I de fall försörjningskrav ställs kan

uppskjuten invandringsprövning tillämpas för att man

skall kunna konstatera att försörjningen är tryggad.

Utskottet menar att det på detta sätt kan

åstadkommas en mer generös anhöriginvandring. Vad

utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha

följande lydelse:

13. beträffande krav på försörjning

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf607 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

12. Ansökan om uppehållstillstånd efter

inresa (mom. 14)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Uppehållstillstånd för anhöriga m.m.

börjar med "En parlamentarisk" och slutar med

"yrkande 8" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det inte rimligt

att familjer splittras genom att en familjemedlem

som får avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd

tvingas resa tillbaka till sitt hemland för att där

ansöka på nytt under åberopande av anknytningsskäl.

Det har förekommit att den som tvingats tillbaka har

fängslats eller försvunnit. En försiktighetsprincip

bör gälla vid tillämpningen av lagen i dessa

ärenden. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande ansökan om uppehållstillstånd

efter inresa

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf620 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

13. Uppskjuten invandringsprövning

(mom. 15)

Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-

Maria Stalin (mp), Kenneth Lantz (kd), Kalle Larsson

(v) och Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Uppskjuten invandringsprövning börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "yrkande 18" bort

ha följande lydelse:

NIPU-utredningens betänkande är synnerligen

omfattande och innehåller förslag som spänner över

stora delar av utlänningslagstiftningen. Beredningen

av betänkandet kommer sannolikt att dra ut på tiden.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen anfört

att frågan om uppskjuten invandringsprövning bör

behandlas skyndsamt. I november 1997 lade

Ankytningsutredningen fram sitt betänkande. Genom

beslut av regeringen överlämnades betänkandet i

februari 1998 till NIPU. Ett år senare kommer så

NIPU med sitt betänkande. Mot bakgrund av det

anförda anser utskottet att den del i NIPU:s

betänkande som rör uppskjuten invandringsprövning

bör brytas ut och av regeringen behandlas skyndsamt.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande uppskjuten invandringsprövning

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Sf1 yrkande

14, 1998/99:Sf606 yrkandena 1 och 2,

1998/99:Sf619, 1998/99:Sf620 yrkande 6,

1998/99:Sf632 yrkande 8 i denna del och

1998/99:So462 yrkande 18 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Arbetstillstånd (mom. 17)

Margit Gennser, Ulf Kristersson, Gustaf von Essen

och Göran Lindblad (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Arbetstillstånd m.m. börjar med "I och

med" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande

lydelse:

Genom medlemskapet i EU har unionsmedborgarna

möjlighet att flytta till vårt land för att

exempelvis arbeta. Utskottet anser att det bör

finnas ökade möjligheter även för medborgare från

andra länder att söka sig till Sverige och här få

uppehållstillstånd och möjlighet att arbeta. Sådana

möjligheter måste dock bygga på att man kan försörja

sig själv. Även människor som söker arbetstillstånd

från sitt hemland skall ha möjlighet att erhålla det

i större utsträckning än vad som är möjligt i dag.

En fri arbetskraftsinvandring kan naturligtvis inte

komma i fråga, men en ökad generositet är enligt

utskottets uppfattning både möjlig och önskvärd. En

noggrann och seriös prövning av

försörjningsmöjligheter och arbetserbjudanden måste

ske när en utländsk medborgare i nämnda syften

ansöker om uppehållstillstånd i Sverige. Det anförda

bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha

följande lydelse:

17. beträffande arbetstillstånd

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf607 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

15. Tidsbegränsade uppehållstillstånd

(mom. 19)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Tidsbegränsade uppehållstillstånd börjar

med "Utskottet avstyrkte" och slutar med "yrkande 9"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening skall inte tillfälliga

uppehållstillstånd vara ett regelmässigt inslag i

svensk flyktingpolitik. Att tvinga en flykting

tillbaka till hemlandet efter att ha tillbringat

åtskilliga år i Sverige är både inhumant och

ohanterligt. Däremot kan det i situationer med

massflykt vara lämpligt att, efter ett

regeringsbeslut, bevilja människor från visst område

tillfälliga uppehållstillstånd. Ett sådant tillstånd

bör inte ges för längre tid än två år med möjlighet

att i vissa situationer förlänga tillståndet med sex

månader, men, till skillnad mot i dag, högst två

gånger. Enligt utskottets mening kan det dock finnas

sådana situationer där hänsyn till barnens bästa

kräver att permanent uppehållstillstånd beviljas.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande tidsbegränsade

uppehållstillstånd

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf632 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

16. Återkallelse av uppehållstillstånd

(mom. 20)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Återkallelse av uppehållstillstånd börjar

med "Vid behandling" och slutar med "yrkande 7" bort

ha följande lydelse:

Återkallelse av uppehållstillstånd skall efter tre

år enligt utskottets mening endast kunna ske om det

föreligger synnerliga skäl. Finns barn under 18 år

inblandade skall strängaste restriktivitet iakttas.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha

följande lydelse:

20. beträffande återkallelse av

uppehållstillstånd

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf620 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

17. Uppehållstillstånd och

handläggningstider (mom. 24)

Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Avvisning och utvisning börjar med

"Utskottet är" och slutar med "yrkande 13" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening har handläggningstiderna i

ärenden om uppehållstillstånd sedan många år varit

oacceptabelt långa och inga varaktiga förändringar

har skett. Detta innebär stora kostnader för

samhället men framför allt psykiska påfrestningar

för dem som väntar på beslut. Utskottet anser mot

bakgrund härav att regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag om ändring av utlänningslagen

som innebär att den asylsökande som inte inom två år

från ansökan fått ett lagakraftvunnet beslut om

avvisning som också verkställts skall beviljas

uppehållstillstånd om det inte föreligger synnerliga

skäl häremot eller den asylsökande själv medverkat

till tidsutdräkten. Det anförda bör ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha

följande lydelse:

24. beträffande uppehållstillstånd och

handläggningstider

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf1 yrkande 13

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

18. Preskription av avvisnings- och

utvisningsbeslut (mom. 25)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Avvisning och utvisning börjar med

"Preskriptionstiden för" och slutar med "yrkande 5"

bort ha följande lydelse:

Enligt 8 kap. 15 § utlänningslagen preskriberas

avvisnings- och utvisningsbeslut efter fyra år.

Utskottet anser att regeln har börjat tillämpas i

strid med lagens förarbeten när det gäller personer

som håller sig gömda. I sådana fall var det enligt

uttalande i propositionen inte uteslutet att - efter

att preskription inträtt - på nytt ta upp frågan om

avvisning eller utvisning. Denna undantagsmöjlighet

har numera blivit regel, och utskottet anser att de

tillämpande myndigheterna bör återgå till att följa

lagstiftarens intentioner. Regeln skall vara att en

avvisning eller utvisning inte sker efter tre år.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha

följande lydelse:

25. beträffande preskription av avvisnings-

och utvisningsbeslut

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf620 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

19. Utvisning på grund av brott (mom. 27)

Margit Gennser, Ulf Kristersson, Gustaf von Essen

och Göran Lindblad (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Utvisning på grund av brott börjar med

"Utskottet har" och slutar med "yrkande 1" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion Sf622 att

utvisning, oberoende av risk för fortsatt brottslig

verksamhet, bör kunna ske dels då en icke svensk

medborgare döms för ett brott på vilket kan följa

fängelse mer än sex månader, dels då han eller hon

döms för ett brott där fängelse ingår i straffskalan

och den aktuella domen är fängelse. Utvisning bör

också kunna ske då en icke svensk medborgare döms

andra gången för brott med fängelse i straffskalan

även om inte domarna inneburit fängelse. Att

återfalla i brottslighet efter en tidigare dom,

åtalsunderlåtelse eller strafföreläggande är

allvarligt. Enligt utskottets uppfattning har den

dömde genom sitt beteende visat att det föreligger

risk för fortsatt brottslighet. Utländska medborgare

som begår brott bör inte heller kunna undgå

utvisning enbart på grund av ett kortvarigt

förhållande med barn som följd.

Utskottet anser vidare att ett beslut om utvisning

i enlighet med vad som anförs i motion Sf605 skall

kunna verkställas efter det att de sammanlagda

fängelsestraffen avtjänats.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha

följande lydelse:

27. beträffande utvisning på grund av brott

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf605 och

1998/99:Sf622 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Sekretess (mom. 28)

Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Rättssäkerhet och handläggning börjar med

"NIPU föreslår" och slutar med "yrkande 4" bort ha

följande lydelse:

När en ansökan om asyl i Sverige skall prövas

förekommer inte sällan att Invandrarverket anlitar

Sveriges beskickningar för att kontrollera olika

uppgifter. I många fall inhämtas mycket känslig

information. Ett sådant inhämtande måste utföras på

ett sådant sätt att varken den asylsökande eller

hans eventuella i hemlandet kvarvarande anhöriga

utsätts för några risker. Tyvärr hanteras många

gånger denna information vårdslöst ur

sekretessynpunkt. T.ex. anlitas ofta lokalanställd

personal för att genomföra utredningar. Utskottet

anser mot bakgrund härav att det i nämnda avseenden

kan behövas en skärpning av sekretesslagen. En

utredning bör därför tillsättas för att se över

lagen. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha

följande lydelse:

28. beträffande sekretess

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf1 yrkande 7 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

21. Rättssäkerhet m.m. (mom. 29)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Rättssäkerhet och handläggning börjar med

"NIPU föreslår" och slutar med "yrkande 4" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening förekommer i asylprocessen

otrygghet och betydande rättsosäkerhet. Olika

åtgärder bör därför vidtas i syfte att förbättra den

asylsökandes ställning. Exempelvis förekommer det

att Utlänningsnämnden vid ett överklagande fattar

beslut om avslag på ansökningar med nya motiveringar

utan att den sökande beretts tillfälle att bemöta

dessa. Ett sådant förfarande bör enligt utskottets

mening inte få förekomma. För att en ny ansökan om

uppehållstillstånd skall tas upp till prövning krävs

nya omständigheter som tidigare inte varit föremål

för prövning i processen. Lagstiftningen bör därför

ändras så att myndigheterna får möjlighet att

ompröva skäl som redan bedömts. Utskottet anser

vidare att i de fall en asylsökande, för att styrka

att exempelvis psykisk sjukdom föreligger, lämnar in

ett utlåtande från en specialistläkare så skall den

förtroendeläkare som har att bedöma detta utlåtande

ha motsvarande kompetens. NIPU-utredningen föreslår

att Utlänningsnämnden skall läggas ned. Utskottet är

positivt till detta och anser att så måste ske.

Utlänningsnämnden har förlorat sin trovärdighet och

processen i nämnden måste ersättas med ett

domstolsförfarande. Det anförda bör ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha

följande lydelse:

29. beträffande rättssäkerhet m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf632 yrkandena

4-6 och 8 i denna del samt med avslag på motion

1998/99:Sf603 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

22. Väntetider m.m. (mom. 30)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Rättssäkerhet och handläggning börjar med

"NIPU föreslår" och slutar med "yrkande 4" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening förekommer alltför långa

väntetider i asylprocessen. Utskottet anser att

åtgärder måste vidtas för att förkorta dessa tider

inte minst för att öka de sökandes rättstrygghet.

Det bör därför införas en viss längsta tid,

exempelvis två år, inom vilken beslut om

uppehållstillstånd måste fattas. För barnfamiljer

bör dock denna längsta tid vara 18 månader. Ett

sådant förfarande skulle också avlasta

Utlänningsnämnden så att denna eller eventuell annan

överklagningsinstans får bättre utrymme och mer tid

för de mer svårutredda målen. Det anförda bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha

följande lydelse:

30. beträffande väntetider m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf626

yrkandena 1 och 3 samt 1998/99:Sf635 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

23. Barnkonventionen (mom. 33)

Kerstin-Maria Stalin (mp) och Barbro Westerholm (fp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Barnkonventionen börjar med "För

närvarande" och slutar med "riksdagens sida" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser inte att den i utlänningslagen

införda portalbestämmelsen om att barnets hälsa,

utveckling och bästa i övrigt skall beaktas är

tillräcklig, eftersom formuleringarna är till intet

förpliktande. I stället bör barnkonventionens

väsentliga skrivningar införlivas i den svenska

utlänningslagstiftningen på samma sätt som

flyktingkonventionens definition av flyktingskapet

nästan ordagrant överförts till lagen. Detta bör ske

i de olika bestämmelser i lagen som kan vara

relevanta för barns särskilda förhållanden. I

förarbetena skall det tydligt framgå att de

skrivningar som rör barn är tagna från

barnkonventionen. Det anförda bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha

följande lydelse:

33. beträffande barnkonventionen

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf620 yrkande

3 och 1998/99:Sf632 yrkande 7 och med anledning

av motion 1998/99:Sf631 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Familjesplittring (mom. 34)

Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Kerstin-

Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c), Kenneth

Lantz (kd) och Kalle Larsson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Barn och verkställighet börjar med "Med

anledning" och slutar med "yrkande 5" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det oacceptabelt

att familjer splittras vid avvisningar eller

utvisningar. För att förhindra att så sker föreslår

utskottet att en verkställighet skall inhiberas om

det finns risk för familjesplittring såvida inte

synnerliga skäl talat mot en inhibition. Dessutom

bör ett förbud mot tvångssplittring införas i

lagstiftningen. Regeringen bör återkomma med förslag

härom.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha

följande lydelse:

34. beträffande familjesplittring

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf623 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

25. Gömda barn (mom. 35)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Gömda barn börjar med "Många av" och

slutar med "yrkande 24" bort ha följande lydelse:

Regeringen gav i maj 1998 Socialstyrelsen och

Invandrarverket i uppdrag att kartlägga hur många

barn som hålls gömda för att undgå verkställighet av

avvisnings- eller utvisningsbeslut, m.m. I uppdraget

ingår bl.a. att studera vad som orsakar att barn

göms samt om de nuvarande åtgärderna för att

motverka att barn hålls gömda kan anses vara

tillräckliga. Vidare skall de fysiska och psykiska

konsekvenserna av att barn hålls gömda analyseras.

Utskottet ser positivt på denna kartläggning.

Utskottet anser dock att regeringen härefter bör

vidta lämpliga åtgärder för att komma till rätta med

den svåra situation som de gömda flyktingbarnen

befinner sig i. Det anförda bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha

följande lydelse:

35. beträffande gömda barn

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf635 yrkande 24

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

26. Asylsökande barn och skolundervisning

(mom. 36)

Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Asylsökande barn och skolundervisning

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "till

känna" bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det

bör företas en kartläggning av flyktingbarns

skolgång och undervisning. Denna kartläggning bör

omfatta såväl barn i grundskola som ungdomar i

gymnasieutbildning. I kartläggningen bör ingå bl.a.

i vilken omfattning utbildning utnyttjas, de

resursbehov som behövs för att de asylsökande barnen

och ungdomarna skall få möjlighet till undervisning

på samma villkor som svenska barn samt kostnaderna

härför. En analys av eventuella orsaker till att den

till buds stående utbildningen inte utnyttjas bör

också företas. Det anförda bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha

följande lydelse:

36. beträffande asylsökande barn och

skolundervisning

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf612

yrkande 1 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

27. LVU-vård (mom. 37)

Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Kenneth

Lantz (kd) och Kalle Larsson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Omhändertagande enligt LVU börjar med "Med

anledning" och slutar med "yrkande 9" bort ha

följande lydelse:

Hänsynen till barnets bästa kräver enligt

utskottets mening att ett omhändertagande enligt LVU

måste ges företräde framför utlänningslagens

bestämmelser om avvisning och utvisning. Detta

innebär i praktiken att socialnämndens medgivande

kommer att krävas innan avvisning eller utvisning av

ett barn kan ske. Utlänningslagens företräde framför

annan lagstiftning får också andra inte acceptabla

konsekvenser. Den som överlämnas till

rättspsykiatrisk vård och får ett beslut om

utvisning kan utvisas så snart som han eller hon

anses transportabel, oavsett om vederbörande är så

svårt sjuk att han eller hon inte kan kommunicera,

hör röster etc. Det är enligt utskottets mening inte

förenligt med humanitetens principer att utvisa en

människa i det skicket för att värna om

statsfinanserna. Även ett beslut om rättspsykiatrisk

vård måste ta över utlänningslagens bestämmelser om

avlägsnande. Vad utskottet anfört om förhållandet

mellan utlänningslagen och annan lagstiftning som

rör enskilda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha

följande lydelse:

37. beträffande LVU-vård

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf1 yrkande 10

och med anledning av motion 1998/99:Sf620

yrkande 9 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

28. LVU-vård (mom. 37)

Kerstin-Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Omhändertagande enligt LVU börjar med "Med

anledning" och slutar med "yrkande 9" bort ha

följande lydelse:

Hänsynen till barnets bästa kräver enligt

utskottets mening att ett omhändertagande enligt LVU

måste ges företräde framför utlänningslagens

bestämmelser om avvisning och utvisning. Detta

innebär i praktiken att socialnämndens medgivande

kommer att krävas innan avvisning eller utvisning av

ett barn kan ske. Utskottet anser därför att

utlänningslagen bör ändras så att detta uttryckligen

anges i lagen. Det anförda bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha

följande lydelse:

37. beträffande LVU-vård

att riksdagen med bifall till motion

1998/99:Sf620 yrkande 9 och med

anledning av motion 1998/99:Sf1

yrkande 10 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

Särskilda yttranden

1. Anteckning i resedokument (mom. 22)

Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v) anför:

Vänsterpartiet anser att en anteckning i ett

resedokument eller ett främlingspass om att

identiteten inte är styrkt innebär att dokumenten i

det närmaste blir oanvändbara. I betraktande av de

ingripande negativa konsekvenser detta kan få för

den enskilde och även hans eller hennes släktingar

anser Vänsterpartiet att möjligheten att göra sådana

anteckningar bör slopas.

2. Förbud mot verkställighet (mom. 26)

Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd), Kenneth

Lantz (kd) och Kalle Larsson (v) anför:

Enligt vår mening är Iran en riskfylld

plats för dem som flytt därifrån på grund

av religiösa eller politiska skäl. Att

avvisa eller utvisa personer till Iran som

flytt därifrån av nämnda skäl innebär

enligt vår uppfattning en betydande risk

för att dessa vid återkomsten kommer att

vara i fara att straffas med döden eller

med kroppsstraff eller att utsättas för

tortyr eller annan omänsklig eller

förnedrande behandling eller bestraffning.

Att avvisa eller utvisa personer till Iran

som flytt därifrån av politiska eller

religiösa skäl bör därför inte få ske.

3. Transportöransvar (mom. 32)

Margit Gennser, Ulf Kristersson, Gustaf von Essen

och Göran Lindblad (alla m) anför:

Enligt nuvarande regler kan transportörer under

vissa omständigheter bli ersättningsskyldiga till

staten. Vi anser att det dessutom bör finnas

möjligheter att böteslägga transportörer som fraktar

resenärer med otillräckliga identitetshandlingar.

När Sverige inträder fullt ut i Schengensamarbetet,

vilket beräknas ske år 2000, kommer detta enligt vår

uppfattning att innebära ett åtagande för Sverige

att införa böter i dessa fall.

4. Transportöransvar (mom. 32)

Ulla Hoffmann och Kalle Larsson (båda v) anför:

Vänsterpartiet anser att när Schengensamarbetet för

Sveriges del skall börja tillämpas fullt ut, vilket

beräknas ske år 2000, skall Sverige ha sådana

garantier från övriga Schengenstater att Sverige kan

behålla gällande regler för transportöransvar utan

några förändringar. Sverige bör vidare verka för att

de svenska reglerna för transportöransvar vinner

gehör i flera Schengenstater.