Bet. 1998/99:SfU8

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1998/99:SFU08

Försäkringsmedicinska utredningar

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

SfU8

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande proposition

1998/99:76 Försäkringsmedicinska utredningar, m.m.,

jämte motioner väckta med anledning av

propositionen. Vidare behandlas ett antal motioner

väckta under den allmänna motionstiden år 1998 om

bl.a. genderperspektivet inom rehabiliteringen,

arbetsgivarens rehabiliteringsansvar och vissa

sjuklönefrågor.

I propositionen lägger regeringen fram förslag till

omstrukturering och utveckling av verksamheten med

försäkringsmedicinska utredningar och

arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar vid

Riksförsäkringsverkets (RFV) sjukhus i Nynäshamn och

Tranås. Beteckningen sjukhus försvinner och

enheterna får namnet försäkringsmedicinskt centrum.

Vidare föreslås att verksamhetsansvaret förs över

till en av de allmänna försäkringskassorna, som

skall driva verksamheten som en egen resultatenhet.

Patienter inom den medicinska rehabiliteringen som i

dag bedrivs vid RFV:s sjukhus föreslås i stället

behandlas inom den allmänna hälso- och sjukvården.

Regeringen föreslår att riksdagen, vad gäller

omstrukturering och utveckling av verksamheten vid

RFV:s sjukhus, dels godkänner vad som anförts om

riktlinjer, dels bemyndigar regeringen att vidta de

åtgärder som krävs för genomförandet. Vidare

föreslås att riksdagen godkänner att en del av

behållningen i folkpensioneringsfonden får, om så

erfordras, användas för att täcka kostnader i

samband med bildandet av försäkringsmedicinska

center.

Förslagen föranleder vissa ändringar i lagen

(1962:381) om allmän försäkring som föreslås träda i

kraft den 1 januari 2000.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats elva reservationer.

Propositionen

I proposition 1998/99:76 Försäkringsmedicinska

utredningar, m.m. har regeringen

(Socialdepartementet) föreslagit

1. att riksdagen antar det i propositionen

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring,

2. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår

om riktlinjer för omstrukturering och utveckling av

verksamheten vid Riksförsäkringsverkets sjukhus

(avsnitt 5),

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de

åtgärder som krävs för att genomföra

omstruktureringen och utvecklingen av verksamheten

vid Riksförsäkringsverkets sjukhus (avsnitt 6),

4. att riksdagen godkänner att en del av

behållningen i folkpensioneringsfonden får, om så

erfordras, användas för att täcka kostnader i

samband med bildandet av försäkringsmedicinska

center.

Lagförslaget återfinns som bilaga till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition

1998/99:76

1998/99:Sf4 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en basresurs

för forskning och utveckling inom det

försäkringsmedicinska området.

1998/99:Sf5 av Eva Arvidsson och Christina Axelsson

(s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att personalens

kompetens tas till vara och utvecklas vid

omorganisationen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att det nya huvudmannaskapet utvärderas efter

en begränsad tid.

1998/99:Sf6 av Margareta Andersson och Birgitta

Carlsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen i den del som

berör överföringen av huvudmannaskapet till en av de

allmänna försäkringskassorna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ägarförhållanden som

främjar konkurrensneutralitet.

1998/99:Sf7 av Anders Ygeman och Sylvia Lindgren (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av samlad kompetens för behandling av gravt

överviktiga.

1998/99:Sf8 av tredje vice talman Rose-Marie Frebran

m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen avslår

regeringens förslag om nytt huvudmannaskap för

Riksförsäkringsverkets sjukhus i Tranås respektive

Nynäshamn.

1998/99:Sf9 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär utredning om

finansiering och ansvaret för rehabiliteringsarbete

i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om företagshälsovårdens

roll i en samordnad rehabilitering,

3. att riksdagen beslutar att sjukvårdshuvudmännen

och privata vårdgivare mot ersättning skall kunna

tillhandahålla de rehabiliteringsinsatser som är

nödvändiga i enlighet med vad som anförts i

motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en

huvudmannaskapsförändring för Riksförsäkringsverkets

sjukhus i Nynäshamn och Tranås.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1998

1998/99:Sf225 av Marie Engström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

utestängningseffekterna på arbetsmarknaden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om sjuklöneperioden.

1998/99:Sf227 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om analys av kvinnors

sjukskrivningsmönster,

2. att riksdagen uppmanar regeringen att uppdra åt

Socialstyrelsen att informera om vikten av att inte

arbeta när man är sjuk,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fördjupningsstudier

av bedömningarna av kvinnor och män i RFV:s

verksamhet.

1998/99:Sf243 av Ingemar Josefsson och Lena Sandlin

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

sjuklöneperioden i sjukförsäkringen.

1998/99:Sf248 av Birgitta Ahlqvist och Monica Öhman

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om 3

kap. 8 § lagen om allmän försäkring (AFL).

1998/99:Sf254 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om portalparagraf i lagen om

allmän försäkring.

1998/99:Sf257 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om vikten av att

integrera ett könsperspektiv i

rehabiliteringsarbetet.

1998/99:Sf268 av tredje vice talman Rose-Marie

Frebran m.fl. (kd, m, c, fp) vari yrkas att

riksdagen begär att regeringen skyndsamt återkommer

med förslag till högkostnadsskydd mot

sjuklönekostnader i enlighet med vad

Rehabiliteringsutredningen föreslår i sitt

delbetänkande SOU 1997:142.

1998/99:Sf269 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om återförsäkring för

småföretag för utgifter för sjuklöneperioden.

1998/99:A808 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om rehabilitering

efter behov och inte efter kön.

1998/99:Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

39. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om företagare med

restarbetsförmåga.

1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund

(m, kd) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om arbetsgivarens

rehabiliteringsansvar.

1998/99:So313 av Viviann Gerdin och Gunnel Wallin

(c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att öka kunskaperna

om fibromyalgi hos försäkringskassans handläggare,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att kvinnor inte får

diskrimineras på grund av kön vid

rehabiliteringsinsatser.

Utskottet

Försäkringsmedicinska utredningar

RFV:s sjukhus

Riksförsäkringsverket (RFV) äger och driver i dag

två sjukhus, i Nynäshamn och i Tranås. Sjukhusen

skall dels göra utredningar som underlag till

försäkringskassans beslut om rehabilitering,

förtidspension och rätt till sjukpenning, dels

utarbeta rehabiliteringsprogram med olika

inriktning. Därtill kommer viss

forskningsverksamhet, metodutveckling och

kunskapsspridning till anställda och förtroendevalda

inom socialförsäkringens administration.

För ca 2 700 försäkrade tillhandahöll RFV:s sjukhus

försäkringsmedicinska utredningar och

arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar år

1998.

För närvarande utgörs ca 30 % av verksamheten av

medicinsk rehabilitering, främst behandling av gravt

överviktiga och hjärtrehabilitering.

Sjukhusverksamheten i Nynäshamn och Tranås bedrivs

i dag i bolagsform. AB Kurortsverksamhet, med

dotterbolaget AB Tranås Kuranstalt, ägs till 100 %

av staten genom RFV. De två bolagen leds av samma

styrelse och VD. Vid båda sjukhusen finns en

chefsöverläkare med såväl medicinskt som

administrativt ledningsansvar. Bolaget i Tranås äger

i sin tur Badhotellet i Tranås. Vid sjukhuset i

Nynäshamn finns 205 vårdplatser och ca 182

årsanställda och i Tranås finns 175 vårdplatser och

även där ca 182 årsanställda.

De allmänna försäkringskassorna betalar i dag 45

kronor per dygn för varje patient vid sjukhusen.

Dessa medel betalas via utgiftsområde 9 anslaget A 1

Sjukvårdsförmåner m.m.

I övrigt finansieras verksamheten vid sjukhusen

genom anslaget A 1 Sjukpenning och rehabilitering

m.m. inom utgiftsområde 10. I regleringsbrev för RFV

anges årligen den maximala nivån för bidraget.

Beloppet för år 1999 är fastställt till 170 miljoner

kronor.

Verksamhetsinriktning

Propositionen

I propositionen lägger regeringen fram förslag till

omstrukturering och utveckling av verksamheten med

försäkringsmedicinska utredningar och

arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar som i

dag bedrivs vid RFV:s sjukhus.

I propositionen anges att försäkringskassorna även

framöver kommer att ha behov av kvalificerade

bedömningsunderlag för vissa försäkrade med

sammansatta och svårbedömda besvär. Verksamheten med

försäkringsmedicinska utredningar och

arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar bör

därför kvarstå och utvecklas. Detta innebär, enligt

propositionen, inte någon ändring av

sjukvårdshuvudmännens ansvar att tillhandahålla de

beslutsunderlag som försäkringskassan efterfrågar.

Sjukvårdshuvudmännen bör i stället enligt regeringen

öka och utveckla insatserna inom området.

Enligt regeringens förslag bör utredningarna

uppfylla ett antal fastställda krav avseende

kvalitet. Det medför att de nödvändiga utredningarna

får en hög och jämn kvalitet. Hanteringen vid

försäkringskassorna blir också mer enhetlig och

rättssäkerheten i besluten ökar. Regeringen har för

avsikt att ge RFV i uppdrag att i samverkan med

bl.a. försäkringskassorna och Socialstyrelsen

utarbeta förslag till vilka krav som skall ställas

på försäkringsmedicinska utredningar och

arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar. RFV

bör därvid ta del av de erfarenheter och kunskaper

som framkommit i samband med försäkringskassornas

arbete med att utveckla kvalitetssystem, anges det i

propositionen.

Regeringen föreslår vidare att patienter inom den

medicinska rehabiliteringen som i dag bedrivs vid

RFV:s sjukhus skall behandlas inom den allmänna

hälso- och sjukvården.

Enbart försäkrade med sammansatta och svårbedömda

besvär skall prioriteras vid de föreslagna

försäkringsmedicinska centren och

sjukvårdshuvudmännen bör i samband med sin

verksamhetsplanering beakta de behov av insatser som

kan uppkomma i samband med ombildningen av RFV:s

sjukhus.

Utskottets bedömning

Utskottet föreslog redan under våren 1995 att

regeringen borde utreda frågan om den fortsatta

verksamhetsinriktningen för RFV:s sjukhus och

sjukhusens roll inom socialförsäkringssystemet.

I propositionen anges att utgångspunkten för

regeringens förslag främst är en strävan att

garantera de försäkrade försäkringsmedicinska

utredningar och arbetslivsinriktade

rehabiliteringsutredningar av hög och jämn kvalitet.

Utgångspunkten bör även vara att den allmänna

hälso- och sjukvården ansvarar för medicinsk vård,

behandling och rehabilitering samt de medicinska

utredningar och utlåtanden som behövs för att

socialförsäkringssystemet skall fungera på avsett

sätt.

För den grupp försäkrade som har en sammansatt och

svårbedömd hälsosituation, där inte enbart sjukdom,

diagnos och funktionsnedsättning är avgörande för

prognosen, finns emellertid inte alltid tillgång

till en utredningsinstans inom den ordinarie hälso-

och sjukvården dit kassorna kan remittera de

försäkrade. Utskottet anser därför att det även

fortsättningsvis bör finnas enheter som medverkar

till att tillgodose behovet av kvalificerade

bedömningsunderlag för vissa försäkrade med

sammansatta och svårbedömda besvär.

Den nuvarande medicinska rehabiliteringen vid RFV:s

sjukhus ges till betydande del till patientgrupper

med tydliga diagnoser - behandling av överviktiga

och hjärtrehabilitering, dvs. inte personer med

sammansatta och svårbedömda besvär. Den allmänna

hälso- och sjukvården bör således ta över ansvaret

för den medicinska rehabiliteringen av dessa

grupper.

Utskottet delar regeringens bedömning att

försäkringskassorna måste tillförsäkras en produkt

som tillgodoser adekvata krav på kvalitet. Därför

bör kraven på de försäkringsmedicinska utredningarna

samt utredningarna för arbetslivsinriktad

rehabilitering specificeras och fastställas.

Fastställda kvalitetskrav medför att de nödvändiga

utredningarna får en hög och jämn kvalitet och

innebär att alla producenter av sådana utredningar

kommer att underkastas samma minimivillkor.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet

regeringens förslag till riktlinjer för verksamheten

såvitt avser socialförsäkringens behov av

utredningar, medicinsk rehabilitering samt

kvalitetskrav.

Huvudmannaskap

Propositionen

Regeringen föreslår i propositionen att

verksamhetsansvaret för de försäkringsmedicinska

utredningarna och arbetslivsinriktade

rehabiliteringsutredningarna vid RFV:s sjukhus skall

föras över till en av de allmänna

försäkringskassorna och drivas där som en egen

resultatenhet. De bolag som för närvarande driver

sjukhusen avvecklas därmed.

Vad gäller huvudmannaskapet anser regeringen att

RFV, i egenskap av tillsynsmyndighet över

försäkringskassorna, inte bör ha verksamhetsansvaret

för de försäkringsmedicinska centren. Inte heller

bör denna verksamhet bedrivas i bolagsform.

Regeringen anför att statlig verksamhet normalt bör

bedrivas i myndighetsform, särskilt om konkurrensen

är begränsad och behovet av offentlig insyn och

kontroll är särskilt stort. För närvarande är

konkurrensen begränsad eftersom kassorna är i stort

sett de enda som efterfrågar utredningarna, anförs

det i propositionen.

I propositionen anges att det är väsentligt att

verksamheten vid den resultatenhet som föreslås

bildas vid en av försäkringskassorna skall vara väl

skild från den övriga delen av kassans verksamhet

och inte ha någon ekonomisk påverkan på denna. En

egen resultatenhet kännetecknas bl.a. av att den är

intäktsfinansierad och har det ekonomiska ansvaret

för uppdragen. Samtliga kostnader för verksamheten

skall synliggöras och en tydlig prissättning skall

utformas. Regeringen menar att en egen resultatenhet

även ger förutsättningar för jämförelser med

omvärlden, vilket i sin tur innebär att

konkurrensliknande situationer skapas som förbättrar

möjligheterna att bedriva en kost-nadseffektiv

verksamhet.

De nuvarande bolagen föreslås således avvecklas och

såväl fastigheterna som badhotellverksamheten bör

enligt regeringen säljas. Försäkringskassan bör i

stället till marknadsmässigt pris hyra de lokaler

som behövs för att bedriva verksamhet med

försäkringsmedicinska utredningar och utredningar om

arbetslivsinriktad rehabilitering. Enligt

regeringens förslag bör även försäkringskassan vara

ansvarig arbetsgivare för personalen vid enheten.

Omfattningen av verksamheten vid de

försäkringsmedicinska centren skall enligt

regeringen anpassas till den efterfrågan som finns

av försäkringsmedicinska utredningar och utredningar

om arbetslivsinriktad rehabilitering.

I propositionen anges att även andra aktörer skall

ges möjlighet att erbjuda försäkringskassorna

försäkringsmedicinska utredningar.

Försäkringskassorna har redan i dag möjlighet att

köpa arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar

från andra producenter. Prissättningen av

utredningarna vid de försäkringsmedicinska centren

bör därför vara konkurrensneutral.

Vad gäller finansieringen föreslår regeringen att

medlen från det nuvarande anslaget för verksamheten

vid RFV:s sjukhus omvandlas till medel för köp av

försäkringsmedicinska utredningar, för den

prioriterade målgruppen, och tillförs medlen för köp

av arbetslivsinriktad rehabilitering. Angående

övriga behov och anslagskonsekvenser avser

regeringen att återkomma i samband med

budgetpropositionen för år 2000.

Motionerna

I motion Sf8 av tredje vice talman Rose-Marie

Frebran m.fl. (kd) hemställs om avslag på förslaget

om nytt huvudmannaskap för RFV:s sjukhus.

Motionärerna anser att det är bättre att behålla

nuvarande huvudmannaskap tills vidare eftersom

propositionens förslag avviker från utredningens och

inte har remissbehandlats.

Även Margareta Andersson och Birgitta Carlsson (c)

yrkar i Sf6 avslag på förslaget om att föra över

huvudmannaskapet till en försäkringskassa (yrkande

1). I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om

ägarförhållanden som främjar konkurrensneutralitet.

Motionärerna anser att förslaget om att en

försäkringskassa skall ha verksamhetsansvaret

minskar förutsättningarna för konkurrensneutralitet.

Det är lämpligare med ett statligt ägt bolag eller

att Försäkringskasseförbundet driver sjukhusen som

egna bolag. Motionärerna begär att regeringen

återkommer med nytt förslag vad gäller

huvudmannaskapet.

I motion Sf9 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om att RFV:s sjukhus bör försäljas

- "privatiseras" - för att ges möjlighet att

konkurrera om bl.a. rehabiliteringsinsatser (yrkande

4). I yrkande 3 begärs ett beslut om att

sjukvårdshuvudmännen och privata vårdgivare skall

kunna tillhandahålla nödvändiga

rehabiliteringsinsatser. Enligt motionärerna kan

försäkringskassan minska kostnaderna genom att köpa

rehabiliteringskompetens från offentlig eller privat

vård.

Eva Arvidsson och Christina Axelsson (s) begär i

motion Sf5 yrkande 2 ett tillkännagivande om att det

nya huvudmannaskapet skall utvärderas efter en

begränsad tid.

Utskottets bedömning

RFV har i dag ett tillsynsansvar över

försäkringskassorna. I detta ligger bl.a. att bevaka

att statsmakternas beslut och intentioner uppfylls

och att ersättningsreglerna tillämpas likformigt och

rättvist. Utskottet delar regeringens bedömning att

den fördelning av ansvaret mellan

försäkringskassorna och RFV som riksdagen tidigare

godkänt (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr.

1997/98:153) inte fullt ut kan förverkligas om RFV

har såväl ett tillsynsansvar över kassorna som ett

verksamhetsansvar för de försäkringsmedicinska

utredningarna och arbetslivsinriktade

rehabiliteringsutredningarna.

Utskottet delar regeringens bedömning att statlig

verksamhet normalt bör bedrivas i myndighetsform,

särskilt om konkurrensen är begränsad och behovet av

offentlig insyn och kontroll är särskilt stort.

Verksamheten med försäkringsmedicinska utredningar

och arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar

erbjuds för närvarande i liten omfattning av

sjukvårdshuvudmännen och ett fåtal privata

intressenter. Konkurrensen är således begränsad.

Vidare är försäkringskassorna i princip de enda som

efterfrågar de aktuella utredningarna. Därutöver är

det utskottets uppfattning att denna typ av

utredningar bör vara underställd ett antal

kvalitetskrav, enligt förslagen i denna proposition.

Det är också av yttersta vikt att dessa krav kan

följas upp då resultatet av utredningarna utgör en

del av beslutsunderlaget för olika typer av

socialförsäkringsförmåner.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att det

inte är lämpligt att RFV ansvarar för verksamheten

med försäkringsmedicinska utredningar och

arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar eller

att verksamheten bedrivs i bolagsform. Ansvaret för

verksamheten bör i stället, i enlighet med

regeringens förslag, föras över till en av de

allmänna försäkringskassorna och där drivas som en

egen resultatenhet. Det är enligt utskottets mening

viktigt att enheten i ekonomiskt hänseende är väl

skild från den övriga delen av försäkringskassans

verksamhet och att kostnader, prissättning och den

ekonomiska redovisningen tydliggörs.

Utskottet tillstyrker således regeringens förslag om

att de bolag som driver RFV:s sjukhus skall

avvecklas och att verksamhetsansvaret för de

försäkringsmedicinska utredningarna och

arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningarna

förs över till en av de allmänna

försäkringskassorna.

Utskottet noterar att regeringen den 25 mars 1999

har beslutat direktiv (dir. 1999:30) till en

organisationskommitté som skall förbereda

inrättandet av försäkringsmedicinska center. I

direktiven anges att regeringen avser att uppdra åt

Östergötlands läns allmänna försäkringskassa att

vara huvudman för den planerade verksamheten med

försäkringsmedicinska center i Tranås och Nynäshamn.

Utskottet avstyrker motionerna Sf5 yrkande 2, Sf6

yrkandena 1 och 2, Sf8 samt Sf9 yrkandena 3 och 4.

Utskottet tillstyrker också förslaget att de medel

som i dag kan disponeras för försäkringsmedicinska

utredningar bör tillföras medlen för köp av

arbetslivsinriktad rehabilitering.

Försäkringskassorna, som på detta sätt får möjlighet

att upphandla dessa utredningar, antingen vid de

ombildade försäkringsmedicinska centren eller hos

annan offentlig eller privat institution, bör enligt

utskottets mening prioritera de försäkrade som har

sammansatta och svårbedömda besvär.

Forskning

Propositionen

I propositionen anges att det vid sjuhusen i dag

bedrivs forskning och utveckling inom ett antal

områden. Finansieringen sker via vårddygnsavgiften.

Inga personresurser finns avsatta för

forskningsändamål. Under senaste året har

forsknings- och utvecklingsverksamheten främst

kännetecknats av internt utvecklingsarbete. Vidare

har arbete med att kvalitetssäkra och certifiera de

olika verksamhetsinriktningarna pågått.

I propositionen föreslås riktlinjer även för

forsknings- och utvecklingsverksamheten vid de nya

försäkringsmedicinska centren. Regeringen anser att

ett program som underlag för framtida satsningar bör

utarbetas. Olika forskningsprojekt bör kunna

finansieras genom anslag till olika

forskningsfinansieringsinstitut, t.ex.

Socialvetenskapliga forskningsrådet, Medicinska

forskningsrådet samt Riksförsäkringsverkets anslag

för att stödja forskning.

Vidare bör ett samarbete utvecklas med etablerade

universitetsinstitutioner inom området, t.ex.

Linköpings universitet, Uppsala universitet eller

Mitthögskolan i Östersund. Dessa institutioner har

redan i dag forskning inriktad på

socialförsäkringen. I propositionen anges att det

eventuellt också bör övervägas om forskningen inom

försäkringsmedicin och rehabilitering skall ges ökad

prioritet.

Forskningen inom det försäkringsmedicinska området

bör enligt regeringen anlägga ett s.k.

genderperspektiv, dvs. verka för att forskningen

till alla delar tar hänsyn till effekterna för både

kvinnor och män.

Medel för forskning och utveckling bör inräknas i

prissättningen av utredningstjänsterna för att

verksamheten skall vara konkurrensneutral.

Motionen

I motion Sf4 av Barbro Westerholm (fp) begärs ett

tillkännagivande om behovet av en basresurs för

forskning och utveckling inom det

försäkringsmedicinska området. Motionären anser att

forskningsverksamheten bör finansieras via

avkastning från folkpensioneringsfonden och utformas

enligt NYTRA-utredningens förslag (utredningen om

RFV:s sjukhus roll inom socialförsäkringen).

Utskottets bedömning

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen (se

bl.a. 1996/97:SfU4y) påtalat behovet av ökad

forskning på socialförsäkringsområdet. Utskottet

delar därför bedömningen i propositionen att ett

program för framtida satsningar inom forskning och

utveckling på det försäkringsmedicinska området bör

utarbetas. De försäkringsmedicinska centren bör

också utveckla ett samarbete med de

universitetsinstitutioner som redan bedriver

forskning på området.

RFV har ett speciellt ansvar och medel för att

stödja forskningen inom socialförsäkringen.

Därutöver är det enligt utskottets mening viktigt

att forskningen genom ett antal olika

finansieringskällor tillförs projektmedel. Utskottet

delar regeringens bedömning att medel för utveckling

bör inräknas i prissättningen av

utredningstjänsterna för att verksamheten skall vara

konkurrensneutral.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet

regeringens förslag och avstyrker motion Sf4.

Utskottet vill tillägga att det är viktigt att

forskningen inom det försäkringsmedicinska området

även sker ur ett s.k. genderperspektiv. Forskningen

måste till alla delar ta hänsyn till effekterna för

både kvinnor och män. Utskottet återkommer till

genderperspektivet senare i betänkandet i samband

med behandlingen av ett antal motioner om

rehabilitering.

Genomförande och ekonomiska konsekvenser

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen skall

bemyndiga regeringen att vidta de åtgärder som krävs

för att genomföra omstruktureringen och utvecklingen

av verksamheten vid RFV:s sjukhus.

Regeringen avser att tillsätta en

organisationskommitté som skall ansvara för

införandet av den nya organisationen. I

organisationskommitténs uppdrag ingår bl.a. att

dimensionera och bemanna den nya organisationen, att

initiera eventuella utvecklingsinsatser av de olika

utredningarna som skall bedrivas vid de

försäkringsmedicinska centren, att informera de

olika försäkringskass-orna om den nya verksamheten,

att upprätta förslag till mål för verksamheten och

att upprätta hyresavtal angående lokaler. Kommittén

skall vidare klargöra de ekonomiska villkoren för

verksamheten vid de nybildade försäkringsmedicinska

centren. Kommittén skall också redovisa eventuellt

behov av ekonomiskt stöd under det inledande skedet.

Kommittén bör även se över och redovisa förslag till

former för utveckling avseende forskning och

utveckling.

Regeringen avser vidare att ge RFV i uppdrag att

ansvara för avvecklingen av de nuvarande bolagen. I

detta ingår också att avveckla fastighetsinnehavet

och ansvara för genomförandet av eventuell

personalavveckling. RFV bör arbeta för att

sjukvårdshuvudmännen får del av den kompetens som

finns hos den personal som kan komma att bli

övertalig vid de nuvarande sjukhusen. De engångsvisa

merkostnader avvecklingsarbetet medför skall

redovisas.

Vidare föreslår regeringen att om det krävs så skall

en del av behållningen i folkpensioneringsfonden få

användas för att täcka kostnader i samband med

bildandet av de försäkringsmedicinska centren.

Folkpensioneringsfonden bildades i samband med 1913

års lag om allmän pensionsförsäkring och skulle

upphöra i och med 1980 års budgetreform. Fonden

finns emellertid kvar och av tillgångarna är en del

placerade i RFV:s sjukhus i Nynäshamn och Tranås och

resterande i obligationer. Fonden uppgick år 1997

till ca 60 miljoner kronor.

Regeringen har, efter godkännande av riksdagen,

avvecklat de av RFV förvaltade fonder som inte fyllt

något praktiskt syfte (prop. 1997/98:41, bet.

1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153). RFV:s roll som

förvaltare av fonder har upphört och Kammarkollegiet

har tagit över denna uppgift fr.o.m. den 1 januari

1999. Folkpensioneringsfonden har emellertid

kvarstått i avvaktan på ett ställningstagande

angående NYTRA-utredningens förslag.

Regeringen anser att om bolagen avvecklas och

fastighetsbeståndet övergår till annan ägare fyller

fonden inte längre något syfte och bör därför

avvecklas, i enlighet med riksdagens tidigare

godkännande.

Motionerna

I motion Sf5 yrkande 1 av Eva Arvidsson och

Christina Axelsson (s) begärs ett tillkännagivande

om att personalens kompetens vad gäller den

medicinska rehabiliteringen vid RFV:s sjukhus måste

tas till vara och utvecklas, när denna förs över

till allmänna hälso- och sjukvården.

Anders Ygeman och Sylvia Lindgren (s) begär i

motion Sf7 ett tillkännagivande om behovet av en

samlad kompetens för behandling av gravt

överviktiga. Motionärerna anser att det saknas

tillfredsställande redogörelser för hur kompetensen

vid RFV:s sjukhus skall komma den allmänna hälso-

och sjukvården till del. Motionärerna anser också

att konsekvenserna riskerar att bli allvarliga vad

gäller behandlingsinsatser för gravt överviktiga.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening är det lämpligt att

regeringen bemyndigas att, i enlighet med de

riktlinjer som föreslås i propositionen, genomföra

omstruktureringen och utvecklingen av verksamheten

med försäkringsmedicinska utredningar och

utredningar om arbetslivsinriktad rehabilitering.

Verksamhetsansvaret bör lämpligen flyttas över till

en försäkringskassa den 1 januari 2000.

I propositionen föreslås att RFV skall ansvara för

genomförandet av en eventuell personalavveckling i

samband med att den medicinska rehabiliteringen förs

över till den allmänna hälso- och sjukvården. I

propositionen påtalas också vikten av att

personalens kompetens kommer den allmänna sjukvården

till del.

Utskottet anser, i likhet med vad som anförts i

motionerna Sf5 och Sf7, att det är mycket viktigt

att RFV i detta sammanhang arbetar för att den

samlade kompetens som finns hos personalen vid RFV:s

sjukhus tas till vara. Detta gäller framför allt

kunskap om rehabilitering av gravt överviktiga och

hjärtpatienter. Med det anförda får motionerna Sf5

yrkande 1 och Sf7 anses i huvudsak tillgodosedda och

avstyrks.

Enligt utskottets mening bör, i enlighet med

riksdagens tidigare godkännande,

folkpensioneringsfonden avvecklas i samband med

försäljningen av de fastigheter som ägs av RFV:s

bolag.

Om det blir nödvändigt bör eventuella kostnader som

uppstår när den nya verksamheten med

försäkringsmedicinska center bildas kunna

finansieras via folkpensioneringsfonden. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag härom.

Lagförslaget

Propositionen

Regeringen föreslår att 18 kap. 2 § AFL ändras så

att försäkringskassornas kompetens utvidgas till att

omfatta även produktion av försäkringsmedicinska

utredningar och utredningar om arbetslivsinriktad

rehabilitering samt att regeringen ges rätt att

bestämma vilken eller vilka försäkringskassor som

skall anförtros denna uppgift.

Med anledning av att verksamheten med

försäkringsmedicinska utredningar kommer att ske vid

enheter som inte längre betecknas som sjukhus

föreslår regeringen att lydelsen i 16 kap. 2 § AFL

ändras.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker lagändringarna.

Samverkan i rehabiliteringsarbetet

Gällande ordning

Med stöd av lagen (1992:863) om lokal

försöksverksamhet med finansiell samordning mellan

socialförsäkring och hälso- och sjukvård bedrevs

under åren 1993-1997 försöksverksamhet på lokal nivå

inom fem försöksområden (FINSAM). Syftet med

försöksverksamheten var att skapa drivkrafter inom

systemen för socialförsäkring respektive hälso- och

sjukvård för ett bättre utnyttjande av de gemensamma

resurserna.

Enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet

med finansiell samordning mellan socialförsäkring,

hälso- och sjukvård och socialtjänst får en

försäkringskassa och ett landsting tillsammans med

en eller flera kommuner inom samma landsting bedriva

gemensam försöksverksamhet i syfte att pröva

möjligheterna till en effektivare användning av

tillgängliga resurser (SOCSAM). Lagen är

tidsbegränsad t.o.m. år 2000.

Enligt 18 kap. 5 § AFL får försäkringskassan träffa

överenskommelse med kommun, landsting och

länsarbetsnämnd om att samverka i syfte att uppnå en

effektivare användning av tillgängliga resurser.

Vissa medel har ställts till försäkringskassans

förfogande för detta ändamål. Genom motsvarande

ändringar i socialtjänstlagen (1980:620) och hälso-

och sjukvårdslagen (1982:763) får kommuner och

landsting sluta avtal med varandra samt med

försäkringskassan och länsarbetsnämnden (FRISAM).

Motionen

I motion Sf9 yrkandena 1 och 2 av Ulf Kristersson

m.fl. (m) begärs en utredning om finansiering och

ansvar för rehabiliteringsarbetet. Motionärerna

anser att utgångspunkten bör vara finansiell

samordning och ett nära samarbete mellan de olika

huvudmännen. En annan möjlighet är emellertid enligt

motionärerna ett samlat huvudmannaskap där

försäkringskassorna får det finansiella ansvaret för

alla former av rehabilitering. I motionen föreslås

att regeringen utreder en ny form av

rehabiliteringspolicy som väger in för- och

nackdelar med dessa båda system. I motionen begärs

även ett tillkännagivande om företagshälsovårdens

roll i en samordnad rehabilitering. Regeringen bör

enligt motionärerna återkomma med förslag om hur

denna skall inrymmas i det finansiella samarbetet.

Utskottets bedömning

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen

behandlat förslag i propositioner och motioner om

olika samverkansformer inom bl.a.

socialförsäkringsområdet. Senast skedde detta i

samband med beredningen av regeringens budgetförslag

för år 1999.

I betänkande 1998/99:SfU1 anförde utskottet därvid

att det är rimligt att den nya möjligheten att

samverka (FRISAM) får tid att utvecklas och att det

är för tidigt att utvärdera effekterna av reformen.

Utskottet ansåg det lämpligt att avvakta tills

regeringen återkommer i 1999 års budgetproposition.

Med det anförda vidhöll utskottet att FINSAM-

modellen inte bör införas i hela landet och avslog

motioner härom.

Utskottet vidhåller denna inställning och anser att

1999 års budgetproposition bör avvaktas. Utskottet

avstyrker motion Sf9 yrkande 1.

Vad gäller företagshälsovården lämnas i

departementspromemorian Företagshälsovård - En

resurs i samhället (Ds 1998:17) förslag som syftar

till att integrera företagshälsovården i

arbetsmiljöarbetet på den enskilda arbetsplatsen och

att ta till vara dess resurser ur ett samhälleligt

perspektiv. Det föreslås att en systematisk

samverkan bör komma till stånd mellan

företagshälsovården, försäkringskassan och den

offentliga hälso- och sjukvården. En lagrådsremiss i

ärendet har nu lagts fram.

Utskottet anser att beredningen av förslagen bör

avvaktas och avstyrker motion Sf9 yrkande 2.

Rehabilitering ur ett genderperspektiv

Motionerna

I motion Sf227 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om en analys av kvinnors

sjukskrivningsmönster. Enligt motionärerna bör

högsta prioritet ges åt att analysera skillnaden

mellan könen vid långtidssjukskrivningar. Särskilt

bör uppmärksammas karensdagen och nedskärningarna

inom den offentliga sektorn (yrkande 1).

Motionärerna anser vidare att riksdagen bör uppmana

regeringen att uppdra åt Socialstyrelsen att

informera om vikten av att inte arbeta när man är

sjuk. Denna information bör i första hand nå kvinnor

inom vård, omsorg och skola, anser motionärerna

(yrkande 2). I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande

om fördjupningsstudier av bedömningarna av män och

kvinnor i RFV:s verksamhet. Motionärerna anser att

vid studien av skillnaderna i bedömningarna bör man

uppmärksamma att kvinnors och mäns livsvillkor

skiljer sig åt och att det finns en stor risk att

kvinnor missgynnas av att den medicinska vetenskapen

utgår från en manlig norm.

Lennart Daléus m.fl. (c) begär i motion A808 yrkande

11 ett tillkännagivande om rehabilitering efter

behov och inte efter kön. Motionärerna anser att

kvinnor skall ha samma möjligheter och hjälp till

rehabilitering som männen för att kunna komma

tillbaka till arbetslivet.

Också Viviann Gerdin och Gunnel Wallin (c) begär i

So313 yrkande 7 ett tillkännagivande om att kvinnor

inte får diskrimineras på grund av kön vid

rehabiliteringsinsatser. I yrkande 4 begärs ett

tillkännagivande om att öka kunskaperna om

fibromyalgi hos försäkringskassornas handläggare.

I motion Sf257 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om vikten av att integrera ett

könsperspektiv i rehabiliteringsarbetet.

Utskottets bedömning

Utskottet har vid ett flertal tillfällen tidigare

uttalat vikten av att tydliggöra problemet med olika

behandling på grund av könsmässiga skillnader,

framför allt i fråga om kvinnors rehabilitering. I

samband med budgetbehandlingen hösten 1997 (bet.

1997/98:SfU1, rskr. 1997/98:111) gjorde riksdagen på

förslag av utskottet ett tillkännagivande om

kvinnors rehabilitering. Utskottet uttalade bland

annat att det är en självklarhet att det är behovet

av rehabiliteringsinsatser som skall styra valet av

åtgärder. Utskottet uttalade också att frågan om

kvinnors rehabilitering särskilt måste uppmärksammas

i försäkringskassornas samverkansarbete men även

eljest. Eventuellt bristande kunskaper rörande

kvinnors och mäns olika behov och förutsättningar

undanröjs bäst med kompetensutveckling och/eller

utbildning. Utskottet underströk vikten av att

utbildningar med sådan inriktning kommer till stånd.

I samband med behandlingen av propositionen om

socialförsäkringens administration (prop.

1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153)

utgick utskottet från att försäkringskassans

styrelse då den lägger upp försäkringskassans arbete

beaktar de krav som ställs på verksamheten vad

gäller jämställdhetsperspektivet. I betänkandet

angavs att enligt regleringsbrevet till RFV och

försäkringskassorna skall de i sitt arbete analysera

förslag och verksamhet utifrån båda könens

utgångspunkter, dvs. anlägga ett genderperspektiv.

Försäkringskassan skall också i sina åtgärder mot

ohälsa ta hänsyn till kvinnors och mäns olika

villkor och förutsättningar. Utskottet avstyrkte med

det anförda ett yrkande om att införa en lagregel om

jämställdhet.

Utskottet anser att det är viktigt att i

rehabiliteringsarbetet uppmärksamma frågan om

kvinnors och mäns olika villkor och förutsättningar.

Detta anges också uttryckligen i regleringsbrevet

för budgetåret 1999 för RFV och försäkringskassorna.

Bland annat skall socialförsäkringens

administration, inom de förmåner där det ingår ett

stort inslag av skälighetsbedömningar, aktivt

anlägga ett genderperspektiv genom att vidta

åtgärder om det framkommer omotiverade skillnader i

hur kvinnor och män bedöms. RFV och

försäkringskassorna skall senast den 1 juni 1999

lämna en handlingsplan för detta arbete.

I budgetpropositionen för år 1999 anges att

regeringen avser att ta ett samlat grepp på hela

rehabiliteringsområdet och därefter återkomma till

riksdagen.

Socialförsäkringsministern har i sitt svar på en

interpellation om rehabilitering och jämställdhet

den 13 april i år anfört att den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen under de senaste åren varit föremål

för ett flertal utredningar. Utredningarna vittnar

om brister i rehabiliteringsarbetets

förutsättningar, bl.a. oenighet kring betydelsen av

vitala begrepp, otydlig ansvarsfördelning mellan

aktörer och oprecisa mål för verksamheten.

Regeringen avser därför att tillsätta en utredning

med huvuduppgift att förutsättningslöst utarbeta en

etisk plattform för prioriteringar inom

rehabiliteringsområdet. Denna plattform skulle

utgöra grunden för att säkra centrala principer om

en rättssäker och likvärdig tillämpning av

socialförsäkringen.

Motionerna får i huvudsak anses tillgodosedda med

det anförda. Utskottet avstyrker motionerna Sf227

yrkandena 1-3, Sf257, A808 yrkande 11 och So313

yrkande 7.

Utskottet anser att det är försäkringskassans

styrelse som har det övergripande ansvaret att se

till att de anställda och förtroendevalda har sådana

kunskaper att de kan handlägga och avgöra ärenden i

enlighet med verksamhetens mål. Det måste finnas en

arbetsorganisation och fastlagda principer om kraven

på bland annat kompetens, kunskap och utbildning.

Också RFV har i sin tillsynsroll ansvar för att

personal och förtroendevalda får den utbildning och

fortbildning som verksamheten kräver. Enligt

utskottets mening är det viktigt att det inom

försäkringskassorna finns tillräcklig kunskap för

att handlägga ärenden på ett kompetent och

rättssäkert sätt. Med det anförda får motion So313

yrkande 4 anses i huvudsak tillgodosedd och

avstyrks.

Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar

Gällande ordning

I 22 kap. 3 § AFL stadgas att arbetsgivaren i samråd

med den försäkrade skall svara för att behovet av

rehabilitering snarast klarläggs och att de åtgärder

som behövs för en effektiv rehabilitering vidtas. Om

det inte framstår som obehövligt skall arbetsgivaren

påbörja en rehabiliteringsutredning efter fyra

veckors frånvaro eller vid ofta återkommande korta

sjukperioder eller om den försäkrade begär det.

Utredningen skall tillställas försäkringskassan inom

åtta veckor från anmälan av sjukdomsfallet, och om

det finns skäl till det skall försäkringskassan

överta ansvaret för utredningen.

Motionen

Per Westerberg och Göran Hägglund (m, kd) begär i

motion N326 yrkande 6 ett tillkännagivande om vikten

av att klargöra arbetsgivarens

rehabiliteringsansvar. Motionärerna anser att de

mindre företagens begränsade möjligheter måste

beaktas och ansvaret bör definieras så att det

upplevs som rättvist och skapar incitament för

rehabilitering.

Utskottets bedömning

Genom den s.k. rehabiliteringsreformen, som trädde i

kraft 1992, gavs arbetsgivaren förstahandsansvaret

för att uppmärksamma och utreda behov av

arbetslivsinriktad rehabilitering. Arbetsgivaren

ansvarar också för att åtgärder kommer till stånd.

Ansvaret begränsas dock till åtgärder som kan vidtas

inom eller i anslutning till den egna verksamheten

eller för att den anställde skall kunna vara kvar

inom verksamheten.

Med anledning av kritik rörande bland annat oklar

ansvarsfördelning mellan arbetsgivaren och

försäkringskassan, främst beträffande

kostnadsansvaret, tillsatte regeringen i juni 1997

en utredning som fick i uppgift att se över

arbetsgivarens åtgärds- och kostnadsansvar.

Utredningen skulle även titta på de små och stora

företagens skilda förutsättningar att uppfylla

rehabiliteringsansvaret. I betänkandet SOU 1998:104

om arbetsgivarens rehabiliteringsansvar föreslår

AGRA-utredningen bl.a. ändringar i 22 kap. AFL som

preciserar arbetsgivarens rehabiliteringsansvar.

Vidare föreslås att arbetsgivaren skall kunna få upp

till halva kostnaden för rehabilitering betald genom

ersättning från den allmänna sjukförsäkringen.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion N326

om vikten av att klargöra arbetsgivarens

rehabiliteringsansvar. Utskottet anser emellertid

att beredningen av AGRA-utredningens förslag bör

avvaktas och avstyrker därför motion N326 yrkande 6.

Företagare med restarbetsförmåga

Gällande ordning

Enligt 3 kap. 7 § AFL gäller att sjukpenning utges

vid sjukdom som sätter ned den försäkrades

arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Vid

bedömningen av om sjukdom föreligger skall bortses

från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och

liknande förhållanden.

Sedan den 1 januari 1997 görs bedömningen utifrån

en s.k. steg för steg-princip. Enligt denna gäller i

fråga om rätt till sjukpenning att man, vid

bedömning av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt,

skall beakta den försäkrades förmåga att försörja

sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt

förekommande på arbetsmarknaden, eller genom annat

lämpligt arbete som är tillgängligt för den

försäkrade.

Vid bedömningen av om arbetsförmågan är

fullständigt nedsatt skall, om den försäkrade kan

antas kunna återgå till sitt vanliga arbete,

särskilt beaktas om han eller hon på grund av

sjukdomen är ur stånd att utföra sitt vanliga eller

annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt

erbjuder den anställde.

Om den försäkrade inte kan antas kunna återgå till

sitt vanliga arbete eller till annat arbete hos

arbetsgivaren, skall vid bedömningen av

arbetsförmågans nedsättning särskilt beaktas om den

försäkrade kan försörja sig genom sådant arbete

efter behandling och/eller rehabiliteringsåtgärd.

Kan den försäkrade inte heller då återgå till

arbete hos arbetsgivaren eller försörja sig själv

genom annat förvärvsarbete som är normalt

förekommande på arbetsmarknaden, skall vid

bedömningen av arbetsförmågans nedsättning särskilt

beaktas om den försäkrade efter behandling och/eller

rehabiliteringsåtgärd kan försörja sig själv genom

sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på

arbetsmarknaden, eller genom annat lämpligt arbete

som är tillgängligt för den försäkrade.

Motionen

I motion Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkande

39 begärs ett tillkännagivande om företagare med

restarbetsförmåga. Motionärerna anser att förslagen

i utredningen Företagare med restarbetsförmåga (SOU

1998:34) bör göras till föremål för lagstiftning.

Företagare bör så långt som möjligt jämställas med

arbetstagare.

Utskottets bedömning

I samband med förändringen av kriterierna för rätt

till ersättning i form av sjukpenning och

förtidspension uttalade utskottet att för försäkrade

som saknar arbetsgivare, t.ex. egenföretagare och

uppdragstagare, skall prövning av arbetsförmågan

göras mot annat förvärvsarbete som är normalt

förekommande på arbetsmarknaden först sedan det

konstaterats att någon återgång till det vanliga

arbetet inte är möjlig. Vidare sa utskottet sig vara

införstått med att vissa av dem som saknar

arbetsgivare kommer att anses ha en

restarbetsförmåga och att de därmed i praktiken

kommer att hänvisas till annat på arbetsmarknaden

normalt förekommande arbete. Finns inte något sådant

tillgängligt kan de, om de inte är eller kan vara

medlemmar i en arbetslöshetskassa eller inte

uppfyller villkoren för rätt till

arbetslöshetsersättning, komma att ställas utan

ersättning från såväl socialförsäkringen som

arbetslöshetsförsäkringen. Det gäller t.ex.

egenföretagare som inte helt har avvecklat sin

verksamhet.

Våren 1997 gjordes därefter vissa justeringar vad

gäller arbetslöshetsersättningsreglerna som innebär

att en företagares arbetslöshet skall avgöras

utifrån en samlad bedömning av om den personliga

verksamheten har upphört. Detta kan t.ex. innebära

att en företagare kan behålla den näringsfastighet

som han eller hon bor på och ändå betraktas som

arbetslös. Vidare infördes en möjlighet att låta

företag vara vilande med samma syfte.

I november 1997 beslöt regeringen att en särskild

utredare skulle tillkallas med uppdrag att belysa

effekter som kan uppstå i samband med företagares

rätt till ersättning från arbetslöshets- och

socialförsäkring. Utredaren skulle göra en samlad

bedömning och eventuellt föreslå åtgärder (dir.

1997:137). I direktiven angav regeringen att

regeländringar bör föreslås om det bedöms vara

erforderligt för att eliminera eventuella oönskade

effekter vad gäller företagares rätt till

arbetslöshets- och socialförsäkringsersättning.

Utredningen om företagares rätt till ersättning

från arbetslöshets- och socialförsäkring, som ansåg

att företagare så långt det är möjligt bör

jämställas med arbetstagare vid prövning av

arbetsförmåga och rehabiliteringsbehov, har därefter

i betänkandet Företagare med restarbetsförmåga (SOU

1998:34) föreslagit att en företagares arbetsförmåga

skall prövas inte enbart mot nuvarande

arbetsuppgifter utan även mot möjligheten att

erhålla andra arbetsuppgifter i den egna

näringsverksamheten innan bedömningen görs mot annat

på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete.

Utskottet anser att beredningen av förslaget i SOU

1998:34 bör avvaktas. Utskottet avstyrker motion

Fi210 yrkande 39.

Regler för hörande av försäkringsläkare

Gällande ordning

Enligt bestämmelser i 3 kap. 8 § AFL skall den

försäkrade till försäkringskassan senast fr.o.m. den

tjugoåttonde dagen efter sjukanmälningsdagen ge in

ett särskilt läkarutlåtande och en skriftlig

särskild försäkran för att styrka nedsättning i

arbetsförmågan.

Av 3 kap. 8 a § AFL framgår att försäkringskassan

därefter skall, efter att ha hört

försäkringsläkaren, bedöma i vilken mån

arbetsförmågan är nedsatt samt om rehabilitering

eller ytterligare utredningsåtgärder är nödvändiga.

Motionen

Birgitta Ahlqvist och Monica Öhman (s) begär i

motion Sf248 ett tillkännagivande om en översyn av

reglerna i AFL om hörande av försäkringsläkare.

Motionärerna anser att en översyn av reglerna bör

ske för att inte utbetalningen av ersättning i

"klara" ärenden skall fördröjas. Enligt motionärerna

följer av reglerna att alla sjukfall skall prövas av

försäkringsläkaren, även där t.ex. den försäkrade

återgår till sitt tidigare arbete när han eller hon

blivit frisk. En ändrad tillämpning av reglerna får

dock inte försämra bedömningen vad gäller

sjukpenningrätt eller rehabiliteringsåtgärder, anser

motionärerna.

Utskottets bedömning

I den s.k. fördjupade bedömningen av

sjukpenningrätten som skall ske sedan sjukfallet

varat ca fyra veckor ingår att försäkringskassan hör

försäkringsläkaren om vad som medicinskt framkommit

i försäkringsärendet. Kassan skall därefter bedöma i

vilken mån arbetsförmågan fortfarande är nedsatt på

grund av sjukdom och om ytterligare utrednings-

eller rehabiliteringsåtgärder är nödvändiga.

Enligt utskottets mening är det viktigt att denna

fördjupade bedömning görs. Även om rätten till

ersättning är klarlagd kan det vara väsentligt att

utröna om eventuella rehabiliteringsåtgärder bör

sättas in. Den enskildes rättssäkerhet måste

säkerställas utan att handläggningen av ett ärende

onödigt fördröjs. Utskottet förutsätter att

regeringen vid behandlingen av kommande

propositioner belyser frågan om försäkringskassornas

handläggning av s.k. klara ärenden och avstyrker

motion Sf248.

Portalparagraf i AFL

Motionen

Ett tillkännagivande om en portalparagraf i AFL

begärs i motion Sf254 av Kenth Skårvik (fp).

Motionären anser att de övergripande målen och

syftet med en allmän försäkring på ett bättre

sätt måste markeras genom att i lagens inledning

föra in en paragraf med förslagsvis följande

lydelse. "Verksamheten skall bygga på människors

eget ansvar med respekt för deras

självbestämmande och integritet. Bedömningen av

rätt till ersättning och annat ekonomiskt stöd

från försäkringen skall präglas av objektivitet

och likformighet. Service och aktiva insatser

skall dessutom karakteriseras av helhetssyn,

kontinuitet, flexibilitet och närhet. Den

försäkrade skall garanteras likabehandling och

rättssäkerhet i prövning av enskilda fall."

Utskottets bedömning

Sjuk- och arbetsskadekommittén föreslog i sitt

slutbetänkande En allmän och aktiv försäkring vid

sjukdom och rehabilitering (SOU 1996:113) att en

portalparagraf om bl.a. syftet med

socialförsäkringen och dess administration skulle

införas i AFL. Portalparagrafen var i denna del

likalydande med den som föreslås i motionen.

För närvarande pågår en rad förändringar och

omstruktureringar inom socialförsäkringen, bl.a.

bereds förslag rörande arbetsskadeförsäkringen och

socialförsäkringens personkrets. En reformering av

förtidspensioneringen pågår också. Utskottet anser

att det i första hand får ankomma på regeringen att

vid utformandet av lagförslagen överväga behovet av

en portalparagraf. Utskottet avstyrker med det

anförda motion Sf254.

Sjuklönefrågor

Gällande ordning

Under de första fjorton dagarna av ett sjukfall har

arbetstagaren rätt till sjuklön från arbetsgivaren.

För den första dagen i sjuklöneperioden betalas

ingen ersättning (karensdag). För de återstående

dagarna behåller den anställde 80 % av lön och andra

anställningsförmåner. Antalet karensdagar är

begränsat till tio under en tolvmånadersperiod

(allmänt högriskskydd).

För en arbetstagare som lider av sjukdom som kan

antas medföra ett större antal sjukperioder med

sjuklön under en tolvmånadersperiod kan

försäkringskassan besluta om s.k. särskilt

högriskskydd. Arbetstagaren har då rätt till sjuklön

för första dagen i varje sjuklöneperiod och

arbetsgivaren får ersättning från sjukförsäkringen.

Fr.o.m. den 1 januari 1998 gäller ett utökat

särskilt högriskskydd. Högriskskyddet kan då också

omfatta den som har en sådan sjukdom som medför risk

för en eller flera längre sjukperioder under en

tolvmånadersperiod. Sjuklön utges i dessa fall dock

inte för karensdag. En arbetsgivare som har haft

kostnader för sjuklön för en arbetstagare som

omfattas av försäkringskassans beslut får ersättning

från sjukförsäkringen.

Företag med en viss högsta lönekostnad har

möjlighet att försäkra sig hos försäkringskassan mot

sjuklönekostnader avseende tid fr.o.m. den tredje

ersättningsdagen. Rätt att teckna en sådan

försäkring har arbetsgivare vars sammanlagda

lönekostnader under ett kalenderår - exklusive

sociala avgifter och särskild löneskatt - inte

beräknas överstiga 130 gånger basbeloppet.

Försäkringen ersätter försäkringstagarens kostnader

för sjuklön liksom kostnaderna för socialavgifter,

allmän löneavgift och särskild löneskatt. Avgiften

är för år 1999 1,4 % av lönesumman.

Motionerna

Tredje vice talman Rose-Marie Frebran m.fl. (kd, m,

c, fp) begär i motion Sf268 att regeringen skyndsamt

återkommer med förslag till högkostnadsskydd mot

sjuklönekostnader i enlighet med AGRA-utredningens

förslag. Enligt motionärerna skulle ett sådant

förslag minska risken för små företag och främja

nyanställningar.

I motion Sf269 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs i

yrkande 3 ett tillkännagivande om att systemet för

återförsäkring för utgifter för sjuklöneperioden bör

konstrueras så att det inte blir olönsamt för

småföretagare att teckna en sådan försäkring.

Marie Engström m.fl. (v) begär i motion Sf225

(yrkandena 1 och 2) tillkännagivanden om att

sjuklöneperioden bidrar till att människor med

återkommande sjukperioder stängs ute från

arbetsmarknaden och att företag med högst 10

anställda därför skall undantas från kravet att

betala sjuklön.

I motion Sf243 av Ingemar Josefsson och Lena Sandlin

(s) begärs ett tillkännagivande om sjuklöneperioden.

Motionärerna anför att sjuklöneperioden inte har

drivit arbetsmiljöarbetet framåt utan lett till en

ökad utslagning. Motionärerna anser att det är

angeläget att se över på vilket sätt arbetsgivar-

inträdet påverkat anställningarna och det

förebyggande arbetsmiljöarbetet.

Utskottets bedömning

Lagen om sjuklön infördes 1992. Syftet med reglerna

var bl.a. att öka arbetsgivarens ansvar för de

anställdas arbetsmiljö och hälsa. Dessutom skapades

ett mer effektivt sätt att administrera den korta

sjukfrånvaron. Samtidigt med införandet av

sjuklöneperioden infördes också en försäkring mot

kostnader för sjuklön som är avsedd för företag med

få anställda.

I sjuklönelagen infördes regler om s.k. särskilt

högriskskydd som avser att ge skydd åt personer med

en medicinskt väl dokumenterad sjukdom som kan antas

ge upphov till frekventa sjukfall.

Till följd av förlängningen av sjuklöneperioden

från 14 till 28 dagar, den 1 januari 1997, uppkom

behov av ett förstärkt skydd för bl.a. personer med

återkommande längre sjukperioder.

Genom införandet av ett utökat särskilt

högriskskydd den 1 januari 1998 skapades ett skydd

för personer med sjukdomar som medför en uppenbar

risk för en eller flera längre sjukperioder. I

samband med behandlingen av förslaget om ett utökat

särskilt högriskskydd uttalade utskottet att med

denna utformning av högriskskyddet torde en

arbetsgivares eventuella tvekan att anställa en

person med en sådan sjukdom påtagligt minska (bet.

1996/97:SfU12).

I direktiven till den s.k. AGRA-utredningen i juni

1997 begärde regeringen även en översyn av

försäkringen mot kostnader för sjuklön i syfte att

lösa problemen med och förbättra försäkringen. Också

konsekvenserna av den förlängda sjuklöneperioden,

framför allt för de mindre företagen, skulle

bedömas.

AGRA-utredningens förslag i betänkande SOU 1997:142

innebär att den nuvarande sjuklöneförsäkringen

upphör och att ett högkostnadsskydd mot

sjuklönekostnader införs. Enligt utredningsförslaget

skall små företag inte bära större kostnader för

sjuklön än vad som svarar mot det riksvärde som

erhålls när samtliga arbetsgivares totala

sjuklönekostnader ställs i relation till deras

sammanlagda årslönesumma. Ett litet företag som

drabbas av höga kostnader skall kunna ansöka hos

försäkringskassan om ersättning för kostnader som

överstiger "riksandelen".

Sjuklöneperioden har sedan den 1 april 1998

återgått till 14 dagar men med bibehållande även av

det utökade särskilda högriskskyddet. Enligt

utskottets mening innebär detta ett bra skydd för

bl.a. personer med återkommande och längre

sjukperioder. Samtidigt begränsas arbetsgivarnas

sjuklönekostnader. Utskottet utgår emellertid från

att regeringen återkommer med förslag om behov anses

föreligga att förändra reglerna om sjuklön eller

försäkringen mot kostnader för sjuklön.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf225 yrkande 1 och 2, Sf243, Sf268 och Sf269

yrkande 3.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utredningsbehov m.m.

att riksdagen godkänner regeringens förslag till riktlinjer

såvitt avser socialförsäkringens behov av

utredningar, medicinsk rehabilitering och

kvalitetskrav,

res. 1 (m) - motiv.

2. beträffande huvudmannaskap och

fördelning av medel

att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:Sf5 yrkande

2, 1998/99:Sf6, 1998/99:Sf8 samt 1998/99:Sf9

yrkandena 3 och 4 godkänner regeringens förslag

till riktlinjer såvitt avser ändrat

huvudmannaskap och fördelning av medel,

res. 2 (m) - delvis

res. 3 (kd, c, fp) - delvis

3. beträffande forskning

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:Sf4 godkänner

regeringens förslag till riktlinjer såvitt avser

forskning,

res. 4 (m, kd, c, fp)

4. beträffande bemyndigande och

genomförande

att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:Sf5 yrkande 1

och 1998/99:Sf7 bemyndigar regeringen att vidta

de åtgärder som krävs för att genomföra

omstruktureringen och utvecklingen av

verksamheten vid RFV:s sjukhus,

res. 2 (m) - delvis

villk.

res. 3 (kd, c, fp) -

delvis villk.

5. beträffande folkpensioneringsfonden

att riksdagen godkänner att en del av behållningen i

folkpensioneringsfonden får, om så erfordras,

användas för att täcka kostnader i samband med

bildandet av försäkringsmedicinska center,

res. 2 (m) - delvis

villk.

res. 3 (kd, c, fp) -

delvis villk.

6. beträffande lagförslaget

att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring,

res. 2 (m) - delvis

villk.

res. 3 (kd, c, fp) -

delvis villk.

7. beträffande samverkan i

rehabiliteringsarbetet

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf9 yrkandena 1 och 2,

res. 5 (m, kd, c, fp)

8. beträffande rehabilitering ur ett

genderperspektiv

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf227 yrkandena

1-3,

1998/99:Sf257, 1998/99:A808 yrkande 11

och

1998/99:So313 yrkande 7,

res. 6 (kd, c, fp)

res. 7 (v, mp)

9. beträffande kunskaper om fibromyalgi

att riksdagen avslår motion 1998/99:So313 yrkande 4,

10. beträffande arbetsgivarens

rehabiliteringsansvar

att riksdagen avslår motion 1998/99:N326 yrkande 6,

res. 8 (m, kd, c)

11. beträffande företagare med

restarbetsförmåga

att riksdagen avslår motion 1998/99:Fi210 yrkande 39,

res. 9 (c)

12. beträffande hörande av

försäkringsläkare

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf248,

13. beträffande portalparagraf i AFL

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf254,

14. beträffande sjuklön

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf225,

1998/99:Sf243, 1998/99:Sf268 och 1998/99:Sf269

yrkande 3.

res. 10 (m, kd, c, fp)

res. 11 (v, mp)

Stockholm den 4 maj 1999

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Bo

Könberg (fp), Margit Gennser (m), Maud Björnemalm

(s), Anita Jönsson (s), Ulla Hoffmann (v), Rose-

Marie Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Lennart

Klockare (s), Ronny Olander (s), Carlinge Wisberg

(v), Fanny Rizell (kd), Göran Lindblad (m), Kerstin-

Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c), Cecilia

Magnusson (m) och Göte Wahlström (s).

Reservationer

1. Utredningsbehov m.m. (mom. 1,

motiveringen)

Margit Gennser, Ulf Kristersson, Göran Lindblad och

Cecilia Magnusson (alla m) anser att utskottets

bedömning under avsnittet Verksamhetsinriktning bort

ha följande lydelse:

Utskottet föreslog redan under våren 1995 att

regeringen borde utreda frågan om den fortsatta

verksamhetsinriktningen för RFV:s sjukhus och

sjukhusens roll inom socialförsäkringssystemet.

I propositionen anges att utgångspunkten för

regeringens förslag främst är en strävan att

garantera de försäkrade försäkringsmedicinska

utredningar och arbetslivsinriktade

rehabiliteringsutredningar av hög och jämn kvalitet.

Utgångspunkten bör enligt regeringen även vara att

den allmänna hälso- och sjukvården ansvarar för

medicinsk vård, behandling och rehabilitering samt

de medicinska utlåtanden som behövs för att

socialförsäkringssystemet skall fungera på avsett

sätt.

Utskottet delar denna uppfattning men vill, i

likhet med vad som framgår av motion Sf9, framhålla

att en verksamhet som bedrivs i privat regi bättre

skulle tillgodose önskemålen att garantera de

försäkrade försäkringsmässiga utredningar och den

kombination av medicinska och arbetslivsinriktade

utredningar och åtgärder som erfordras. Även om den

allmänna hälso- och sjukvården har en dominerande

roll när det gäller ansvaret för medicinsk vård,

behandling och rehabilitering samt medicinska

utredningar erfordras kompletterande vård- och

utredningsresurser, ofta med specialinriktning, för

att socialförsäkringssystemet skall fungera

effektivt.

Den nuvarande medicinska rehabiliteringen vid RFV:s

sjukhus ges i huvudsak till speciella grupper av

patienter, t.ex. överviktiga och vid

hjärtrehabilitering. Vårdresurserna på dessa områden

är för närvarande dåligt utbyggda och det är därför

viktigt att bibehålla den kunskap, erfarenhet och

kapacitet som RFV:s sjukhus utvecklat under de

senaste åren.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört tillstyrks

förslaget om den framtida verksamheten.

2. Huvudmannaskap och fördelning av medel

(mom. 2 och 4-6)

Margit Gennser, Ulf Kristersson, Göran Lindblad och

Cecilia Magnusson (alla m) anser

dels att utskottets bedömning under avsnitten

Huvudmannaskap, Genomförande och ekonomiska

konsekvenser samt Lagförslaget bort ha följande

lydelse:

I samband med remissbehandlingen av den s.k. NYTRA-

utredningens förslag förordade Riksrevisionsverket

att försäkringskassan skulle köpa

rehabiliteringskompetens av den offentliga eller

privata vården för att på så sätt om möjligt minska

kostnaderna och uppnå ett bättre resultat.

Utskottet, som delar denna uppfattning, anser att

RFV:s sjukhus bör bli föremål för utförsäljning och

därmed ges möjlighet att konkurrera om bl.a.

rehabiliteringsinsatser. Det finns mycket goda

erfarenheter från olika landsting när det gäller

privatisering av sjukhus. Enligt utskottets mening

bör staten dra nytta av dessa erfarenheter.

Utskottet anser att propositionen i denna del bör

avslås samt att regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag till huvudmannaskapsförändring

i enlighet med vad utskottet sålunda anfört.

Till följd härav bör regeringens bemyndigande att

vidta åtgärder för bl.a. omstruktureringen av

verksamheten vid RFV:s sjukhus endast avse de

åtgärder som krävs för att genomföra den förändrade

verksamhetsinriktningen.

Det blir då inte heller aktuellt att använda medel

ur folkpensioneringsfonden för att genomföra en

ändring av huvudmannaskapet.

dels att utskottets hemställan under 2 och 4-6 bort

ha följande lydelse:

2. beträffande huvudmannaskap och fördelning

av medel

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf9 yrkandena 3

och 4 samt med anledning av motionerna

1998/99:Sf6 yrkande 1 och 1998/99:Sf8 och med

avslag på motionerna 1998/99:Sf5 yrkande 2 och

1998/99:Sf6 yrkande 2

dels avslår propositionens förslag såvitt avser

godkännande av riktlinjer för ett ändrat

huvudmannaskap och fördelning av medel,

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

Under förutsättning av bifall till reservation

2 mom. 2

4. beträffande bemyndigande och genomförande

att riksdagen

dels avslår motionerna 1998/99:Sf5 yrkande 1 och

1998/99:Sf7,

dels med anledning av propositionen bemyndigar

regeringen att vidta de åtgärder som krävs för

att genomföra den förändrade

verksamhetsinriktningen vid RFV:s sjukhus,

Under förutsättning av bifall till reservation

2 mom. 2

5. beträffande folkpensioneringsfonden

att riksdagen avslår propositionen såvitt avser förslaget om

att en del av behållningen i

folkpensioneringsfonden får, om så erfordras,

användas för att täcka kostnader i samband med

bildandet av försäkringsmedicinska center,

Under förutsättning av bifall till reservation

2 mom. 2

6. beträffande lagförslaget

att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. Huvudmannaskap och fördelning av medel

(mom. 2 och 4-6)

Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd), Fanny

Rizell (kd) och Birgitta Carlsson (c) anser

dels att utskottets bedömning under avsnitten

Huvudmannaskap, Genomförande och ekonomiska

konsekvenser samt Lagförslaget bort ha följande

lydelse:

I propositionen föreslår regeringen att

verksamhetsansvaret för de försäkringsmedicinska

utredningarna och arbetslivsinriktade

rehabiliteringsutredningarna vid RFV:s sjukhus förs

över till en av de allmänna försäkringskass-orna och

att verksamheten där skall drivas som en egen

resultatenhet samt att de bolag som för närvarande

driver sjukhusen avvecklas.

Den s.k. NYTRA-utredningen föreslog att

verksamheten vid RFV:s sjukhus i Nynäshamn och

Tranås skulle överföras till ett av staten helägt

aktiebolag under Socialdepartementet med

ledningsfunktionerna lokaliserade till Tranås. Flera

remissinstanser uttryckte sitt stöd för utredningens

förslag.

Enligt utskottets mening är en förändring i

huvudmannaskapet nödvändig. Utskottet anser

emellertid, bl.a. mot bakgrund av att regeringens

förslag inte är remissbehandlat, att det är bättre

att fortsätta nuvarande huvudmannaskap tills vidare.

Förslaget om att föra över huvudmannaskapet till en

av de allmänna försäkringskassorna kan inte heller

anses vara tillräckligt utrett. Den redan föreslagna

strukturförändringen är så pass omfattande att fler

förändringar av verksamheten inte bör göras för

närvarande. Utskottet anser därför att

huvudmannaskapet bör bestämmas vid ett senare

tillfälle. Detta bör föregås av en ny remissomgång.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att

propositionen bör avslås såvitt avser förslaget om

ändrat huvudmannaskap.

Till följd härav bör regeringens bemyndigande att

vidta åtgärder för bl.a. omstruktureringen av

verksamheten vid RFV:s sjukhus endast avse de

åtgärder som krävs för att genomföra den förändrade

verksamhetsinriktningen vid RFV:s sjukhus.

Det blir då inte heller aktuellt att använda medel

ur folkpensioneringsfonden för att genomföra en

ändring av huvudmannaskapet.

dels att utskottets hemställan under 2 och 4-6 bort

ha följande lydelse:

2. beträffande huvudmannaskap och fördelning

av medel

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf6 yrkande 1

och 1998/99:Sf8 samt med anledning av motionerna

1998/99:Sf6 yrkande 2 och 1998/99:Sf9 yrkandena

3 och 4 och med avslag på motion 1998/99:Sf5

yrkande 2

dels avslår propositionens förslag såvitt avser

godkännande av riktlinjer för ett ändrat

huvudmannaskap och fördelning av medel,

dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

Under förutsättning av bifall till reservation

3 mom. 2

4. beträffande bemyndigande och genomförande

att riksdagen

dels avslår motionerna 1998/99:Sf5 yrkande 1 och

1998/99:Sf7,

dels med anledning av propositionen bemyndigar

regeringen att vidta de åtgärder som krävs för

att genomföra den förändrade

verksamhetsinriktningen vid RFV:s sjukhus,

Under förutsättning av bifall till reservation

3 mom. 2

5. beträffande folkpensioneringsfonden

att riksdagen avslår propositionen såvitt avser förslaget om

att en del av behållningen i

folkpensioneringsfonden får, om så erfordras,

användas för att täcka kostnader i samband med

bildandet av försäkringsmedicinska center,

Under förutsättning av bifall till reservation

3 mom. 2

6. beträffande lagförslaget

att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. Forskning (mom. 3)

Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Rose-Marie

Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Fanny Rizell

(kd), Göran Lindblad (m), Birgitta Carlsson (c) och

Cecilia Magnusson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Forskning börjar med "Utskottet har" och

slutar med "motion Sf4" bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås att forskning och

utveckling inom det försäkringsmedicinska området

bör ges förutsättningar för en fortsatt verksamhet.

Ett program för framtida satsningar bör utarbetas

och anslag sökas från bl.a. olika

forskningsfinansieringsinstitut samt

Riksförsäkringsverkets anslag för att stödja

forskning.

Utskottet är positivt till förslaget om att ett

program för framtida forskning bör utarbetas.

Regeringens förslag är dock enligt utskottets mening

inte tillräckligt långtgående. För att garantera

forskning och utveckling inom det

försäkringsmedicinska området behövs, utöver

utvecklingen av ett forskningsprogram en basresurs

för forskning, i enlighet med NYTRA-utredningens

förslag. Finansieringen bör kunna ske genom

användande av medel från folkpensioneringsfonden.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande forskning

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf4 och med

anledning av propositionens förslag såvitt avser

riktlinjer för forskning som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Samverkan i rehabiliteringsarbetet

(mom. 7)

Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Rose-Marie

Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Fanny Rizell

(kd), Göran Lindblad (m), Birgitta Carlsson (c) och

Cecilia Magnusson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Samverkan i rehabiliteringsarbetet börjar

med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 2" bort

ha följande lydelse:

Resultaten av FINSAM-försöken har varit positiva.

Resurserna har använts maximalt och utvärderingar

visar att det inte skett en omfördelning mellan

olika trygghetssystem. Enligt utskottets mening bör

därför försäkringskassan, kommunerna, landstingen

och arbetsförmedlingen ges möjlighet att fortsätta

arbeta enligt mönster från FINSAM-projekten. Detta

innebär bl.a. att försäkringskassan skall kunna köpa

tjänster såväl för medicinsk som för

arbetslivsinriktad rehabilitering och såväl från

offentlig som privat verksamhet.

Utskottet anser att en alternativ lösning skulle

kunna vara att försäkringskassorna ges ett samlat

finansiellt ansvar för rehabiliteringen. Ett sådant

samlat huvudmannaskaps för- och nackdelar bör enligt

utskottets mening utredas. Regeringen bör återkomma

till riksdagen med förslag till

rehabiliteringspolicy.

Utskottet vill i detta sammanhang också understryka

företagshälsovårdens roll i det finansiella

samarbetet.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande samverkan i

rehabiliteringsarbetet

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf9 yrkandena 1

och 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

6. Rehabilitering ur ett genderperspektiv

(mom. 8)

Bo Könberg (fp), Rose-Marie Frebran (kd), Fanny

Rizell (kd) och Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Rehabilitering i ett genderperspektiv

börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande

7" bort ha följande lydelse:

Forskningen kring kvinnor och rehabilitering har

visat att långtidssjukskrivna kvinnor får

rehabilitering till lägre kostnader än vad män får

och att kvinnor får ordinarie åtgärder, medan män i

större utsträckning får speciella insatser. Insatser

och åtgärder sätts dessutom in tidigare på män än på

kvinnor. Enligt utskottets mening är detta inte

acceptabelt. En självklar utgångspunkt är att

kvinnor får samma möjligheter och hjälp till

rehabilitering för att kunna komma tillbaka till

arbetslivet som männen och att insatserna fördelas

jämställt och utifrån behov av rehabilitering.

Det anförda bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande rehabilitering ur ett

genderperspektiv

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:A808 yrkande 11

och med anledning av motionerna 1998/99:Sf227

yrkandena 1-3, 1998/99: Sf257 samt 1998/99:So313

yrkande 7 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

7. Rehabilitering ur ett genderperspektiv

(mom. 8)

Ulla Hoffmann (v), Carlinge Wisberg (v) och Kerstin-

Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Rehabilitering i ett genderperspektiv

börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande

7" bort ha följande lydelse:

Kvinnor är betydligt mer långtidssjukskrivna än

män. Riksförsäkringsverket har dessutom nyligen

redovisat att antalet långvariga sjukfall ökar samt

att denna ökning är större när det gäller kvinnor än

när det gäller män.

En studie vid Arbetslivsinstitutet visar att 33 %

av 3 825 intervjuade personer uppgivit att de ett

flertal gånger det senaste året har gått till

arbetet trots att de varit sjuka. Undersökningen

visar också att fler kvinnor än män, och fler

lågavlönade än högavlönade, går till arbetet fastän

de är sjuka.

Enligt utskottets mening är dessa siffror

alarmerande ur såväl folkhälso- och

jämställdhetsperspektiv som ur ett

samhällsekonomiskt perspektiv. Orsakerna till den

negativa utvecklingen är bl.a. kraftiga

nedskärningar i, och försämrade arbetsvillkor inom,

den offentliga sektorn. Arbetet inom vården, skolan

och omsorgen skiljer sig från många andra arbeten,

bl.a. därför att den som vet att en medmänniska blir

hårt drabbad när man är frånvarande - att ingen

vikarie kommer i ens ställe - i det längsta undviker

att sjukskriva sig.

Utskottet anser att en analys av skillnaden mellan

könen i långtidssjukskrivningar bör ges högsta

prioritet. I analysen bör man särskilt uppmärksamma

karensdagen och nedskärningarna inom den offentliga

sektorn.

Utskottet är av den uppfattningen att det krävs

omfattande informationsinsatser om vikten av att

inte arbeta när man är sjuk. Socialstyrelsen bör ges

detta uppdrag och informationen bör vara utformad så

att den i första hand når kvinnor i vård, omsorg och

skola.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande rehabilitering ur ett

genderperspektiv

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf227 yrkandena 1

och 2 samt med anledning av motionerna

1998/99:Sf227 yrkande 3, 1998/99:Sf257,

1998/99:A808 yrkande 11 och 1998/99:So313

yrkande 7 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

8. Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar

(mom. 10)

Margit Gennser (m), Rose-Marie Frebran (kd), Ulf

Kristersson (m), Fanny Rizell (kd), Göran Lindblad

(m), Birgitta Carlsson (c) och Cecilia Magnusson (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar

börjar med "Genom den" och slutar med "yrkande 6"

bort ha följande lydelse:

Arbetsgivarna har givits ett långtgående åtgärds-

och kostnadsansvar för rehabilitering av anställda.

En arbetsgivare har större förutsättningar än

försäkringskassan att upptäcka tecken på ohälsa hos

de anställda och kan också enklare se vilka

förändringar som kan genomföras på arbetsplatsen för

att underlätta den anställdes situation.

Utskottet kan emellertid konstatera att kompetensen

i rehabiliteringsfrågor, som i hög grad dessutom är

en resursfråga, är mycket ojämn bland arbetsgivarna.

Det är framför allt de mindre företagen som har

svårt att inom företaget upprätthålla underlag för

särskilda tjänster som handhar dessa frågor. Enligt

utskottets mening bör därför de mindre företagens

begränsade möjligheter att hålla sig med särskild

kompetens i rehabiliteringsfrågor uppmärksammas.

Utskottet anser dessutom att

rehabiliteringsansvaret bör definieras på ett sådant

sätt att det upplevs som rättvist och skapar

incitament, snarare än ger ett godtyckligt utfall.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande arbetsgivarens

rehabiliteringsansvar

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N326 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

9. Företagare med restarbetsförmåga

(mom. 11)

Birgitta Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Företagare med restarbetsförmåga börjar

med "I samband" och slutar med "yrkande 39" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att företagare med

restarbetsförmåga så långt som möjligt bör

jämställas med arbetstagare vid prövning av

arbetsförmåga och rehabiliteringsbehov. I

utredningen Företagare med restarbetsförmåga (SOU

1998:34) föreslås en ändring inom socialförsäkringen

vad gäller arbetsförmågebedömningen för företagare.

Utredningen föreslår att företagares arbetsförmåga

skall prövas, inte enbart mot nuvarande

arbetsuppgifter utan även mot möjligheten att

erhålla andra uppgifter i den egna

näringsverksamheten innan bedömning görs mot annat

på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete. Om

utredningens förslag genomförs blir resultatet att

företagare och arbetstagare likställs fullt ut vid

prövning av rätt till sjukpenning och

förtidspension. Enligt utskottets mening bör

regeringen återkomma med förslag till lagändringar i

enlighet med utredningens förslag. Det anförda bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande företagare med

restarbetsförmåga

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi210 yrkande 39

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

10. Sjuklön (mom. 14)

Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Rose-Marie

Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Fanny Rizell

(kd), Göran Lindblad (m), Birgitta Carlsson (c) och

Cecilia Magnusson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Sjuklönefrågor börjar med "Lagen om" och

slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:

I den s.k. AGRA-utredningens betänkande (SOU

1997:142) föreslås att den nuvarande försäkringen

mot sjuklönekostnader upphör och att ett

högkostnadsskydd införs. Tanken bakom förslaget är

att små företag inte skall behöva bära större

kostnader för sjuklön än vad som motsvarar

riksgenomsnittet för samtliga företag. Ett litet

företag som drabbats av höga sjuklönekostnader skall

hos försäkringskassan kunna ansöka om ersättning för

den del av kostnaden som överstiger

riksgenomsnittet. Genom ansökan ges

försäkringskassan information om att sjukfrånvaron

på företaget överstiger riksgenomsnittet, och

försäkringskassan får på det sättet även i övrigt

möjlighet att lämna stöd till företaget. Enligt

utskottets mening medför ett högkostnadsskydd med

denna utformning en minskad risk för små företag och

främjar därigenom nyanställningar.

Enligt utskottets mening bör regeringen återkomma

med förslag till lag-ändringar i enlighet med

utredningens förslag. Det anförda bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande sjuklön

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf268 samt med

anledning av motion 1998/99:Sf269 yrkande 3 och

med avslag på motionerna 1998/99:Sf225 samt

1998/99:Sf243 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

11. Sjuklön (mom. 14)

Ulla Hoffmann (v), Carlinge Wisberg (v) och Kerstin-

Maria Stalin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i

avsnittet Sjuklönefrågor börjar med "Lagen om" och

slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar bedömningen i motion Sf225 att

trots möjlighet till försäkring för företagen och

det särskilda högriskskyddet medför sjuklöneperioden

att människor med återkommande sjukperioder stängs

ute från arbetsmarknaden.

Utskottet anser att de återkommande förändringarna

av sjuklöneperioden inneburit påfrestningar för

såväl försäkringskassor som för arbetsgivare och

löntagare. Sjuklöneperioden som sådan har också en

hämmande inverkan vad gäller vissa gruppers

möjlighet att få arbete och mindre företags vilja

att nyanställa. Det är därför i första hand

nödvändigt med insatser som riktar sig till de

mindre företagen. Utskottet anser att regeringen bör

återkomma med förslag om att företag med högst tio

anställda undantas från kravet att betala sjuklön.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande sjuklön

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf225 samt med

avslag på motionerna 1998/99:Sf243,

1998/99:Sf268 och 1998/99:Sf269 yrkande 3 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

I propositionen framlagt lagförslag

Innehållsförteckning