Bet. 1998/99:SkU15

Skatteutskottets betänkande

1998/99:SKU15

Skattefrågor och investerarskydd

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

SkU15

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet de förslag som

regeringen har lagt fram i proposition 1998/99:48

Skattefrågor och investerarskydd. Utskottet

avstyrker de motioner som har väckts i ärendet.

Vid betänkandet fogas tre reservationer (m, kd, fp

och v).

Propositionen

Regeringen (Finansdepartementet) föreslår i

proposition 1998/99:48 att riksdagen antar de i

propositionen framlagda förslagen till

1. lag om skatteregler för ersättning från

insättningsgaranti och investerar-skydd,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt,

4. lag om ändring i lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontroll-uppgifter.

Lagförslagen finns i en bilaga till betänkandet.

Propositionens huvudsakliga

innehåll

Investerarskydd och försäkringsersättning

Regeringen har den 10 november 1998 till riksdagen överlämnat

en pro-position med förslag till lag om

investerarskydd (prop. 1998/99:30). I denna

proposition föreslås skatteregler för ersättning

från investerarskyddet. Förslaget innebär att sådan

ersättning skall vara skattepliktig. Detsamma

föreslås gälla ersättning från en försäkring som ett

värdepappersbolag tecknat enligt 5 kap. 2 § lagen

(1991:981) om värdepappersrörelse. Ersättning från

investerarskydd kan vara att hänföra såväl till

inkomstslaget kapital som inkomstslaget

näringsverksamhet. Beträffande ersättning som hänför

sig till inkomst av kapital utgör ersättning för

kapitalbelopp inte en skattepliktig intäkt.

Annorlunda kan det förhålla sig om ersättningen är

att hänföra till inkomstslaget näringsverksamhet.

För att avgränsa den skattepliktiga ersättningen

från sådan ersättning som är skattefri föreslås en

turordningsregel. Den ersättning som betalas ut

skall i första hand anses utgöra ersättning för

medel (kapitalbelopp och ränta). Om det i

ersättningen för medel ingår ersättning för ränta

skall emellertid den delen beskattas. I andra hand

skall ersättningen anses avse ersättning för

finansiella instrument.

Ersättning som avser ett finansiellt instrument

skall behandlas som ve-derlag för instrumentet,

varvid reavinstbeskattning skall ske som om in-

strumentet avyttrats.

Om de finansiella instrumenten utgörs av såväl

marknadsnoterade som icke marknadsnoterade

instrument skall ersättningen i första hand anses

avse marknadsnoterade finansiella instrument om inte

den som har rätt till ersättningen yrkar annat.

Om en i Sverige bosatt fysisk person eller en i

Sverige hemmahörande juridisk person får ersättning

från en utländsk motsvarighet till investerarskyddet

eller från en försäkringsgivare i utlandet skall

ersättningen beskattas som om den hade betalats ut

av det svenska investerarskyddet eller av en svensk

försäkringsgivare.

Beskattningsreglerna föreslås bli intagna i en ny

lag om skatteregler för ersättning från

insättningsgaranti och investerarskydd och lagen

(1995:1592) om skatteregler för ersättning från

insättningsgaranti föreslås upphöra att gälla.

Såvitt avser skatteregler för ersättning från

insättningsgarantin föreslås inga ändringar i sak.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj

1999.

Lättnad i beskattning av utdelning

I 3 § 1 b mom. lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt, SIL, anges att löneunderlaget vid

beräkning av lättnadsbeloppet skall beräknas enligt

3 § 12 d mom. första stycket SIL. Om aktien är sådan

kvalificerad aktie som avses i 3 § 12 mom. SIL skall

beräkningen av löneunderlaget ske enligt 3 § 12 d

mom. andra och tredje styckena SIL, dvs. enligt de

s.k. spärreglerna. I propositionen föreslås att, om

aktier i företaget i betydande omfattning ägs av

utomstående som har rätt till utdelning,

löneunderlaget i lättnadssystemet för aktieägare som

har en kvalificerad aktie skall beräknas utan

beaktande av spärreglerna.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari

2000.

Rättelse av fel i SFS

I proposition 1998/99:15 Omstrukturering och

beskattning föreslog regeringen bl.a. en ändring i

punkt 1 av anvisningarna till 22 § kommunal-

skattelagen (1928:370). Av förbiseende föll en

mening av lagtexten bort ur förslaget. Meningen

återinförs.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 maj 1999.

Motionerna

1998/99:Sk19 av Johan Pehrson och Karin Pilsäter

(fp) vari yrkas att riksdagen med avslag på

propositionen i motsvarande del beslutar om

beskattning av ersättning från investerarskyddet i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:Sk20 av Marie Engström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om

lättnad i beskattning av utdelning enligt vad i

motionen anförts,

2. att riksdagen begär att regeringen återkommer

med förslag om en definition av riskkapitalet enligt

vad i motionen anförts.

1998/99:Sk21 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att ersättning från

investerarskyddet för finansiella instrument inte

skall vara skattepliktig,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förslag till

regelförenkling.

Utskottet

Skatteregler för ersättning från

investerarskydd, m.m.

Bakgrund

Riksdagen antog i februari i år en lag om

investerarskydd som träder i kraft den 1 maj 1999

(prop. 1998/99:30, bet. 1998/99:FiU15, rskr.

1998/99:131). Lagen grundar sig på rådets direktiv

97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för ersättning

till investerare.

En investerare kan få ersättning från

investerarskyddet med upp till 250 000 kr om t.ex.

ett värdepappersinstitut går i konkurs och

investeraren inte kan få ut sina finansiella

instrument eller pengar som lämnats till institutet

i samband med att en investeringstjänst utförs.

Lagen om investerarskydd omfattar svenska banker

med värdepappers-rörelse och svenska

värdepappersbolag och vissa utländska företag som

driver värdepappersrörelse från filial här i landet.

Insättningsgarantinämnden är administrerande

myndighet. Investerarskyddet finansieras med

avgifter från de institut som omfattas av skyddet.

Investerarskyddet kan ses som en motsvarighet till

det skydd som redan finns för banksparande enligt

lagen (1995:1571) om insättningsgaranti. För

insättningsgarantin finns särskilda skatteregler i

lagen (1995:1592) om skatteregler för ersättning

från insättningsgaranti.

Propositionen

I proposition 1998/99:48 föreslås att de särskilda

skatteregler som införts tidigare för ersättningar

från insättningsgarantin förs över till en ny lag,

och att den nya lagen byggs ut med regler om hur

ersättningar från investerar-skyddet skall

beskattas.

De regler som förs över från den gamla lagen ändras

inte i sak. De nya reglerna om ersättning från

investerarskyddet innebär i huvudsak följande.

Förlust av likvida medel skall i skattehänseende

behandlas på samma sätt som ersättning från

insättningsgarantin. Det innebär att den del av

ersättningen som avser ränta är skattepliktig. Om

ersättning betalas för en förlust av finansiella

instrument skall mottagaren reavinstbeskattas som om

instrumenten hade avyttrats.

Vid beskattningen kan en ersättning för förlust av

kapitalbelopp komma att behandlas olika beroende på

om ersättningen är att hänföra till inkomst av

kapital eller inkomst av näringsverksamhet. I

inkomstslaget kapital är dock en ersättning för

kapitalbelopp alltid skattefri. På grund av att en

ersättning från investerarskyddet kan komma att

innehålla både skattepliktiga och skattefria belopp

föreslås i propositionen en turordningsregel som får

betydelse i de fall en ersättning inte täcker hela

förlusten. Ersättningen skall i första hand anses

avse medel (kapitalbelopp och ränta), varvid

kapital-beloppet anses utgå före räntan, och i andra

hand finansiella instrument som investeraren har

fått ut vid institutets konkurs. I propositionen (s.

25) finns ett exempel som visar hur reglerna är

tänkta att fungera i praktiken.

För en investerare kan det i vissa fall vara ett

alternativ till att utnyttja investerarskyddet att i

stället begära ersättning från

värdepappersinstitutets ansvarsförsäkring. Mot denna

bakgrund föreslås i propositionen att försäk-

ringsersättning vid beskattningen skall behandlas på

samma sätt som ersätt-ning från investerarskyddet.

Till den nya lagstiftningen knyts regler om

kontrolluppgiftsskyldighet.

Insättningsgarantinämnden och försäkringsgivare

skall även göra avdrag för preliminär skatt på

utbetald ränta.

Motionerna

Johan Pehrson och Karin Pilsäter (båda fp) tar i

motion Sk19 fasta på investerarskyddets funktion att

ge investerare ett skydd mot fel eller oegent-

ligheter hos värdepappersinstitutet. Att

instrumenten inte går att få ut från institutet kan

enligt motionärerna inte jämföras med en frivilligt

vald avyttring som skall föranleda

skattekonsekvenser. Enligt motionen bör skattefrihet

gälla i de fall där den som fått ersättning inom

viss tid återan-skaffar de förlorade instrumenten.

Det är enligt motionen rimligt att återan-

skaffningen sker inom viss tid, t.ex. senast vid

utgången av taxeringsåret.

I motion Sk21 yrkande 1 av Mats Odell m.fl. (kd)

hemställs att riksdagen skall besluta att ersättning

från investerarskyddet för finansiella instrument

inte skall vara skattepliktig. Enligt motionärerna

skall syftet med investerarskyddet, även om det är

beloppsmässigt begränsat, vara att den som drabbats

av förlust av egendom bör kunna återställa den

situation som rådde innan skadan inträffade. Att

betrakta ersättningen för de finansiella

tillgångarna som om dessa avyttrats och sedan

reavinstbeskatta den motverkar enligt motionen detta

syfte.

Utskottets ställningstagande

I propositionen redovisas argument såväl för som

emot en skatteplikt för ersättning för förlust av

finansiella instrument. En beskattning kan motverka

investerarens intresse av att kunna återställa den

situation som rådde innan skadan inträffade. Att

investeraren får ut en ersättning i pengar för ett

förlorat finansiellt instrument är emellertid i

skattehänseende närmast jämförbart med att egendomen

sålts och att en reavinstbeskattning bör därför ske.

Investeraren kan också ha ett intresse av att vid

taxeringen kunna utnyttja en reaförlust på ett

finansiellt instrument som gått ned i värde.

En annan lösning skulle kunna vara den som har

tagits upp i motion Sk19, dvs. att ersättning för

finansiella instrument är skattefri i de fall den

som erhåller ersättningen inom viss tid därefter

återanskaffar det förlorade finansiella

instrumentet. Detta skulle dock kräva en omfattande

och relativt komplicerad reglering för bl.a.

beräkning av anskaffningskostnad. I propositionen

görs bedömningen att det knappast är rimligt att

belasta skattesystemet med en sådan reglering för

det relativt få fall som kan antas komma att

ersättas från investerarskyddet.

Utskottet anser att övervägande skäl talar för att

ersättning för finansiella instrument bör vara

skattepliktig och att ett system för uppskov med

beskattningen inte bör införas. Utskottet

tillstyrker därför propositionen i denna del och

avstyrker motionerna Sk19 och Sk20 yrkande 1.

Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda

förslaget om investerarskyddet även i övrigt.

Beträffande en detalj i lagtexten återkommer

utskottet under rubriken Lagförslagen nedan.

Lättnad i beskattningen av utdelning

Gällande rätt

Riksdagen har tidigare beslutat om lättnader i

ägarbeskattningen i onoterade företag fr.o.m. 1998

års taxering (prop. 1996/97:45, bet. 1996/97:SkU13

och prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20).

Riksdagens beslut innebär att utdelningar på

onoterade aktier delvis har undantagits från

beskattning (lättnadsreglerna), och att de regler

som anger hur stor del av inkomsterna som får tas

upp som inkomst av kapital hos aktiva delägare i

företaget (3:12-reglerna) har utvidgats i

förhållande till tidigare gällande regler.

Både vid beräkning av det skattefria utrymmet

enligt lättnadsreglerna och vid beräkning av det

kapitalinkomstbeskattade utrymmet enligt 3:12-

reglerna får ett löneunderlag tas med.

Löneunderlaget beräknas på löner och andra

ersättningar till arbetstagare till den del som

överstiger tio basbelopp.

En delägare som i betydande utsträckning är verksam

i företaget eller i ett dotterföretag, dvs. äger

s.k. kvalificerade aktier, får beakta löneunderlaget

vid beräkningen av skattefri utdelning enligt

lättnadsreglerna och vid beräkningen av

kapitalinkomstbeskattad utdelning enligt 3:12-

reglerna under förutsättning att delägaren tagit ut

en lön om minst 120 % av den lön som betalats till

den högst betalade anställde eller också att lönen

motsvarar tio basbelopp. Delägaren kan inte utnyttja

löneunderlaget på sina aktier till den del det

överstiger 50 gånger den egna lönen (spärreglerna).

Om delägaren visar för skattemyndigheterna att

aktier i företaget i betydande omfattning ägs av

utomstående som har rätt till utdelning tillämpas

normalt inte 3:12-reglerna. Hela utdelningen

betraktas då som inkomst av kapital, och

spärreglerna blir därför betydelselösa i det

sammanhanget. Vid beräkning av den del av

utdelningen som skall vara skattefri enligt

lättnadsreglerna beaktas däremot spärreglerna även

om utomstående har ett betydande ägarintresse.

Propositionen

Enligt propositionen finns det inte något skäl för

att utomståenderegeln skall tillämpas olika i

lättnads- och 3:12-systemen. I propositionen

föreslås att löneunderlaget i lättnadssystemet för

aktieägare som har en kvalificerad aktie beräknas

utan beaktande av spärreglerna om aktier i företaget

i betydande omfattning ägs av utomstående som har

rätt till utdelning. I propositionen föreslås också

att den bestämmelse i 3:12-systemet som innebär att

tidigare års förhållanden måste beaktas vid

bedömningen av utomståenderegelns tillämplighet

utvidgas till lättnadssystemet.

Motionerna

I motion Sk20 av Marie Engström m.fl. (v) hemställs

att riksdagen avslår propositionen i denna del

(yrkande 1) och att regeringen lägger fram ett

förslag om att lättnadsreglerna skall ändras så att

de anknyter mera till ägarens kapitalinsats, dvs.

riskkapitalet, än till en lönedel i företaget

(yrkande 2).

I motion Sk21 yrkande 2 av Mats Odell m.fl. (kd)

tas komplexiteten i 3:12-reglerna och

lättnadsreglerna upp. Enligt motionen bör regeringen

skynd-samt återkomma med förslag till förenklingar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att

utomståenderegeln skall få tillämpas även vid

beräkning av skattefri utdelning enligt

lättnadsreglerna. Utskottet tillstyrker följaktligen

propositionen i denna del och avstyrker motion Sk20

yrkande 1.

Syftet med lättnadsreglerna är att främja

investeringar hos mindre företag genom att

kompensera dessa för den högre kapitalkostnad som de

kan antas ha i förhållande till stora företag. Av

detta följer att det kapital som satsas i företagen

är en viktig utgångspunkt för beräkning av skattefri

utdelning. Att det finns möjlighet att också beakta

ett löneunderlag har bedömts viktigt med hänsyn

bl.a. till de gynnsamma sysselsättningseffekter som

kan bli följden. Utskottet anser att det inte finns

anledning att ompröva de ställningstaganden som

riksdagen har gjort när det gäller dessa frågor och

avstyrker därför också yrkande 2 i motion Sk20.

Beträffande komplexiteten i 3:12-reglerna och

lättnadsreglerna undanröjer det förslag som

regeringen nu har lagt fram en olikhet mellan

systemen och medför därigenom en viss förenkling.

Det är naturligtvis önskvärt att de möjligheter till

ytterligare förenklingar som kan uppkomma

allteftersom erfarenheterna av reglerna ökar tas

till vara. Som påpekades vid tillkomsten av

skattelättnaderna för onoterade aktier (se prop.

1996/97:45, s. 44) är det emellertid en inte

oväsentlig faktor i bedömningen av komplexiteten av

3:12-reglerna att ett antal ändringar skett sedan

reglernas tillkomst. Ytterligare ändringar har

därefter gjorts i både 3:12-reglerna och

lättnadsreglerna. Om regelsystemen kan bibehållas i

huvudsak oförändrade under några år blir det lättare

att få en överblick över de regler som skapar

problem för de skattskyldiga och för

skattemyndigheterna.

För närvarande bedrivs på bred front ett

förenklingsarbete där småföretagen står i fokus. Det

finns bl.a. ett förslag om att slopa de s.k.

stoppreglerna för fåmansföretag.

Förenklingsutredningen, vars arbete är inriktat på

skatteförhållandena för enskilda näringsidkare och

delägare i handelsbolag, ser över bl.a.

redovisnings- och skatteregler med särskild

inriktning på företag i tjänstesektorn. Utskottet

anser att ett tillkännagivande om ett

förenklingsarbete med särskild inriktning på

lättnadsreglerna och 3:12-reglerna inte är

motiverat. Utskottet avstyrker följaktligen motion

Sk21 yrkande 2.

Lagförslagen

I propositionen föreslås en rättelse i punkt 1 av

anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

(1928:370). En mening av lagtexten föll av misstag

bort när ändringar gjordes i paragrafen i höstas

(prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, rskr.

1998/99:67). Meningen skrivs nu in igen.

När det gäller de övriga lagförslagen i

propositionen vill utskottet förorda en justering i

förslaget till lag om skatteregler för ersättning

från insättningsgaranti och investerarskydd.

Bestämmelsen i 7 § första stycket sista meningen är

avsedd att träffa de situationer då de finansiella

instrumenten utgör lagertillgångar. Detta bör på ett

bättre sätt komma till uttryck i lagtexten med den

formulering som utskottet föreslår i hemställan.

Med denna justering tillstyrker utskottet de vid

propositionen fogade lagförslagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande skatteregler för ersättning

från investerarskydd, m.m.

att riksdagen godtar proposition 1998/99:48 i denna del och

avslår motionerna 1998/99:Sk19 och 1998/99:Sk21

yrkande 1,

res. 1 (m, kd, fp)

2. beträffande lättnad i beskattningen av

utdelning

att riksdagen godtar proposition 1998/99:48 i denna del och

avslår motionerna 1998/99:Sk20 yrkandena 1 och 2

samt 1998/99:Sk21 yrkande 2,

res. 2 (m, kd)

res. 3 (v) - delvis

3. beträffande lagförslagen

att riksdagen med anledning av proposition 1998/99:48 i

denna del och vad utskottet ovan anfört och

hemställt antar de vid propositionen fogade

förslagen till

1. lag om skatteregler för ersättning från

insättningsgaranti och investerarskydd med den

ändringen att 7 § erhåller följande som

utskottets förslag betecknade lydelse:

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Utskottets förslag

-----------------------------------------------------

7 §

-----------------------------------------------------

De finansiella instrument De finansiella

som omfattas av instrument som omfattas

investerarskyddet eller av investerarskyddet

av en sådan försäkring eller av en sådan

som avses i 5 § skall försäkring som avses i 5

anses avyttrade vid den § skall anses avyttrade

tidpunkt då ersättningen vid den tidpunkt då

fastställs. Om den som ersättningen fastställs.

får ersättningen är Om de finansiella

bokföringsskyldig skall instrumenten är

dock avytt-ring anses ha lagertillgångar skall de

skett när ersättningen anses avytt-rade när

enligt god ersättningen enligt god

redovisningssed skall redovisningssed skall

redovisas. redovisas.

-----------------------------------------------------

Ersättning för finansiella instrument skall vid

inkomstbeskattningen behandlas som vederlag för de

avyttrade instrumenten.

-----------------------------------------------------

2. lag om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt,

4. lag om ändring i lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontrolluppgifter.

res. 3 (v) - delvis

Stockholm den 25 mars 1999

På skatteutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg

I beslutet har deltagit: Arne

Kjörnsberg (s), Lisbeth Staaf-

Igelström (s), Holger Gustafsson

(kd), Carl Fredrik Graf (m), Per

Erik Granström (s), Carl Erik

Hedlund (m), Ulla Wester (s),

Helena Höij (kd), Marietta de

Pourbaix-Lundin (m), Yvonne Ruwaida

(mp), Rolf Kenneryd (c), Johan

Pehrson (fp), Catharina Hagen (m),

Per-Olof Svensson (s), Claes

Stockhaus (v), Lennart Värmby (v)

och Lars Lilja (s).

Reservationer

1. Skatteregler för ersättning från

investerarskydd, m.m. (mom. 1) - m, kd, fp

Holger Gustafsson (kd), Carl Fredrik Graf (m), Carl

Erik Hedlund (m), Helena Höij (kd), Marietta de

Pourbaix-Lundin (m), Johan Pehrson (fp) och

Catharina Hagen (m) har

dels anfört följande:

En beskattning av ersättning för finansiella

instrument innebär att investeraren inte har

möjlighet att återställa sin ekonomiska situation

som den var före värdepappersinstitutets konkurs.

Som framhålls i motion Sk21 strider detta egentligen

mot själva syftet med investerarskyddet att fungera

som ett konsumentskydd. Det är, som framhålls i en

annan motion, Sk19, inte heller helt riktigt att

investeraren vid beskattningen skall behandlas som

om en avyttring skett i en situation där värdepapper

gått förlorade på grund av fel eller oegentligheter

hos ett värdepappersinstitut. Utgångspunkten bör i

stället vara att investerarens ekonomiska situation

skall kunna återställas så långt det är praktiskt

möjligt.

En lösning som bättre tillgodoser den drabbade

investerarens intresse är enligt vår mening att

ersättning för finansiella instrument skall vara

skattefri i de fall den som erhåller ersättningen

inom ett år därefter återanskaffar de finansiella

instrumenten. Vi föreslår att riksdagen med

anledning av motionerna hos regeringen begär att den

skall återkomma till riksdagen med ett förslag av

denna innebörd. Lagförslaget bör läggas fram

skyndsamt och utformas så att skattefriheten i

återanskaffningsfallen får verkan redan fr.o.m. 2000

års taxering, då den nya lagen skall tillämpas för

första gången.

dels vid moment 1 hemställt:

1. beträffande skatteregler för ersättning

från investerarskydd, m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Sk19 och

1998/99:Sk21 yrkande 1 och proposition

1998/99:48 i denna del hos regeringen begär att

den skyndsamt återkommer till riksdagen med ett

förslag om beskattning av ersättning för förlust

av finansiella instrument som innebär att

ersättningen skall vara skattefri vid

återanskaffning i enlighet med vad som anförts

ovan.

2. Lättnad i beskattningen av utdelning

(mom. 2) - m, kd

Holger Gustafsson (kd), Carl Fredrik Graf (m), Carl

Erik Hedlund (m), Helena Höij (kd), Marietta de

Pourbaix-Lundin (m) och Catharina Hagen (m) har

dels anfört följande:

Regeringen föreslår i propositionen en marginell

förändring av de s.k. lättnadsreglerna vid

utdelningsbeskattningen. Förändringen berör bara dem

som omfattas av regeringens tidigare föreslagna

(prop. 1996/97:45) och otillräckliga lättnad i

dubbelbeskattningen, nämligen ägare till aktier i

utländska och svenska onoterade företag.

De regler som nu gäller borde över huvud taget inte

ha införts på grund av regelsystemets komplexitet.

Eftersom en majoritet i den nuvarande riksdagen

tagit avstånd från en generellt slopad

dubbelbeskattning måste emellertid regelsystemet

kring den selektiva lättnaden i dubbelbeskattningen

tyvärr finnas kvar. Riksdagen måste därför ta ett

ansvar för att se till att regeringen kommer igång

med ett förenklingsarbete som avser lättnadsreglerna

och även 3:12-systemet. Vi föreslår i enlighet med

motion Sk21 att riksdagen bör begära att regeringen

skyndsamt återkommer med förslag till kraftiga

förenklingar i dessa regelsystem.

dels vid moment 2 hemställt:

2. beträffande lättnad i beskattningen av

utdelning

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sk21

yrkande 2 och med anledning av proposition

1998/99:48 i denna del som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om enklare regelsystem för

fåmansföretag.

3. Lättnad i beskattningen av utdelning

(mom. 2 och mom. 3 i motsvarande del) - v

Claes Stockhaus (v) och Lennart Värmby (v) har

dels anfört följande:

Vänsterpartiet har vid flera tidigare tillfällen

framhållit att den delen av enkelbeskattningen som

bygger på lönedelen bör tas bort. Detta är en mycket

underlig konstruktion som inte hade något att göra

med riskkapital eller ägarinsats utan snarare för

tankarna till vissa resultatreglerande åtgärder. Vi

anser att regeringen skall återkomma till riksdagen

med förslag om beräkning av ett enkelbeskattat

utrymme som mer anknyter till ägarens kapitalinsats,

dvs. att man på ett riktigt sätt definierar

riskkapitalet.

Den utvidgning av lättnadsreglerna som föreslås i

propositionen innebär enligt vår uppfattning en

olikbehandling av huvuddelägare som inte är bra. Det

faktum att en aktiv ägare i företaget kan visa att

aktier i företaget i betydande omfattning ägs av

utomstående som har rätt till utdelning behöver inte

innebära att kontrollen över ägarens agerande är

större i dessa bolag än inom andra där detta

förhållande inte föreligger. Propositionen bör

därför avslås i denna del och regeringen bör

återkomma med förslag om en definition av

riskkapitalet, i enlighet med vårt resonemang ovan.

dels vid moment 2 och 3 i motsvarande del hemställt:

2. beträffande lättnad i beskattningen av

utdelning

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sk20 yrkandena 1

och 2 avslår proposition 1998/99:48 i denna del

och hos regeringen begär förslag om nya regler

för underlaget för lättnadsreglerna i enlighet

med vad som anförts i motionen,

3. beträffande lagförslagen i lättnad i

beskattningen av utdelning

att riksdagen med anledning av vad som ovan anförts och

hemställts avslår det vid proposition 1998/99:48

fogade förslaget till ändring i lagen (1947:576)

om statlig inkomstskatt såvitt avser ändringen i

3 §

1 b mom.