Bet. 1998/99:SkU20

Skatteutskottets betänkande

1998/99:SKU20

Lag om skatt på avfall

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

SkU20

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet de förslag som

regeringen lagt fram i proposition 1998/99:84 Lag om

skatt på avfall.

Med anledning av tre motionsyrkanden (v, kd, mp)

föreslår utskottet ett tillkännagivande till

regeringen av den innebörden att regeringen

skyndsamt skall återkomma till riksdagen med förslag

som syftar till att stimulera användningen av

deponigas för energiutvinning. Vidare föreslår

utskottet, med anledning av en s-motion, att

regeringen återkommer med förslag som syftar till

att cesiumhaltiga askor undantas från deponiskatt.

Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden som

väckts i ärendet.

Reservationer har avgivits av s, m, v, kd, fp och

mp. Särskilda yttranden har avgivits av m och mp.

Propositionen

Regeringen (Finansdepartementet) föreslår i

proposition 1998/99:84 att riksdagen antar de i

propositionen framlagda förslagen till

1. lag om skatt på avfall,

2. lag om ändring i lagen (1984:151) om

punktskatter och prisregleringsavgifter.

I propositionen föreslås att en lag införs om skatt

på avfall som deponeras. Avsikten är att

avfallsskatten skall öka de ekonomiska incitamenten

att behandla avfall på ett från miljö- och

naturresurssynpunkt bättre sätt. Skatten skall

omfatta såväl konventionellt avfall som industrins

branschspecifika avfall och tas ut med 250 kr per

ton. Skattefrihet medges för vissa avfallsslag för

vilka det under överskådlig tid inte finns några

miljömässigt acceptabla alternativ till deponering

och möjligheterna att minska avfallsmängderna genom

processförändringar, val av råvara etc. är avsevärt

begränsade.

Lagen om skatt på avfall föreslås träda i kraft den

1 januari 2000.

Lagförslagen är fogade som bilaga 1 till

betänkandet.

Motionerna

1998/99:Sk26 av Raimo Pärssinen m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att cesiumhaltiga askor undantas från kravet

att betala deponiskatt.

1998/99:Sk27 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen avslår proposition 1998/99:84 i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1998/99:Sk28 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att förbränning av

avfall måste beskattas så att återanvändning blir

lönsam,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om konsekvenserna av en

viktbaserad avfallsskatt som ensidigt belastar

avfall som går till deponering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att skatt inte skall

tas ut för avfall som går till biologisk energiut-

vinning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att skatten skall

vara minst lika stor för avfallsförbränning som för

konventionell deponering och att skatten införs

samtidigt,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en avdragsrätt

för omhändertagen deponigas bör införas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att förbränning av

blandat restavfall inte kan anses som förenligt med

målsättningarna om ett uthålligt och resursbevarande

samhälle.

1998/99:Sk29 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

komplettering av lagen om skatt på avfall så att

avfall till förbränning omfattas av lagen i enlighet

med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i

förslaget till lag om skatt på avfall att det i

deklaration som avser avfallsskatt får göras avdrag

för gas som har bildats vid nedbrytning av organiskt

avfall och som samlats upp till användning till

energiutvinning,

3. att riksdagen avslår 6 § 2 b-c i förslaget till

lag om skatt på avfall,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

ändring i lagen om skatt på avfall så att

differentierat skatteuttag kan ske med två olika

skattesatser i enlighet med vad som anförts i

motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om allmänna

utgångspunkter för skattebefrielse,

6. att riksdagen avslår 3 § 2 i förslaget till lag

om skatt på avfall,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om restprodukter som

enligt lagförslaget föreslås undantas från lagens

tillämpningsområde,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om restprodukter som

enligt lagförslaget föreslås undantas från

skatteplikt,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om restprodukter som

enligt lagförslaget föreslås få dras av i dekla-

ration.

1998/99:Sk30 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i

förslaget om skatt på avfall att avfall från

användning av biobränslen skattebefrias,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om inventering av

avfallsslag som saknar alternativ till deponering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skatt på

branschspecifikt avfall,

4. att riksdagen beslutar om sådan ändring i

förslaget om skatt på avfall att avdragsrätt skall

gälla för deponigas som förs ut från

avfallsanläggningar,

5. att riksdagen beslutar om ändring i förslaget om

skatt på avfall avseende 6 § punkt 2 enligt

följande: Avfallsskatt skall inte betalas för 2.

avfall som är avsett att inom en anläggning

behandlas genom: a) kompostering eller reak-

torbaserad rötning, b) förbränning, c) användning

för materialåtervinning eller tillverkning av fast

lagringsbart bränsle, d) avvattning eller rening av

flytande avfall där det avskilda eller renade

vattnet inte deponeras inom anläggningen.

Avfallsskatt skall dock betalas för rester som

uppstår efter genomförd behandling enligt första

stycket 2.

1998/99:Sk31 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förbränning av

avfall,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om problem med dagens

producentansvar och avfallsskatten.

Yttrande från annat utskott

Miljö- och jordbruksutskottet har yttrat sig i

ärendet. Yttrandet (1998/99:

MJU2y) är fogat som bilaga 2 till betänkandet.

Utskottet

Anmälningsförfarandet i EU

Regeringens förslag om skattebefrielse för i

huvudsak s.k. branschspecifika avfall kan enligt

EG:s konkurrensregler betraktas som statsstöd.

Enligt artikel 93.3 i EG-fördraget är

medlemsstaterna skyldiga att i förväg anmäla en

sådan fråga till kommissionen. Av propositionen

framgår att regeringen den 26 mars 1999 erhöll ett

formellt beslut om godkännande av förslaget enligt

artikel 92 i EG-fördraget. Sedan en separat anmälan

i enlighet med Kol- och stålfördraget visat sig

nödvändig gjordes en sådan anmälan den 21 december

1998. Den 21 april 1999 erhölls ett beslut om

godkännande även enligt Kol- och stålfördraget.

Behovet av en avfallsskatt

Propositionen

I propositionen lägger regeringen fram förslag om en

ny lag om skatt på avfall. I den nya lagen

föreskrivs att skatt skall införas på avfall som

deponeras. Avsikten är att avfallsskatten skall öka

de ekonomiska incitamenten att behandla avfall på

ett från miljö- och naturresurssynpunkt bättre sätt.

Skatten skall omfatta både konventionellt avfall och

branschspecifikt avfall från industrin. Skattefrihet

skall medges för vissa avfallsslag för vilka det

under överskådlig tid inte finns några miljömässigt

acceptabla alternativ till deponering och där

möjligheterna till att minska avfallsmängden genom

processförändringar, val av råvara etc. är avsevärt

begränsade.

Skatteplikt skall gälla för avfallsanläggningar där

farligt avfall eller annat avfall till en mängd av

mer än 50 ton per år slutligt förvaras (deponeras)

eller förvaras under längre tid än tre år. Detsamma

skall gälla för om sådant omhändertagande sker vid

anläggning där huvudsakligen annan verksamhet

bedrivs, dvs. i praktiken industrianläggningar.

Skattskyldig skall vara den som bedriver verksamhet

på anläggningen.

Motionerna

I motion Sk27 (m) yrkas avslag på propositionen.

Motionärerna anför att en avfallsskatt skulle

försvåra och i värsta fall förhindra de

återvinnings- och behandlingsverksamheter som

bedrivs i befintliga deponier. Skatten skulle också

innebära en styrning mot ökad förbränning och därmed

sannolikt en väsentlig ökning av Sveriges samlade

utsläpp av koldioxid. Dessutom skulle skatten hindra

utvecklingen av miljövänlig teknik och öka risken

för illegal deponering.

I motion Sk31 (mp) yrkande 2 anförs att den

nuvarande utformningen av producentansvaret och

införande av en avfallsskatt kan komma att orsaka

problem för såväl kommuner som enskilda. Eftersom

materialbolagen kan uppfylla sina åtaganden utan

insamling av allt avfall, förekommer i vissa kommu-

ner ingen insamling. Konsumenterna i glesbygd har

därmed ingen möjlighet att källsortera men riskerar

ändå att drabbas av avfallsskatt. Detsamma gäller

vissa kommuner. Motionären anser att dessa problem

måste lösas innan avfallsskatten blir en realitet.

Utskottets ställningstagande

Deponering av avfall är i dag det helt dominerande

sättet att ta hand om avfall. En starkt bidragande

orsak härtill är att deponering är en billig metod

för omhändertagande av avfall. Detta medför i sin

tur att det i många fall saknas ekonomiska

incitament att behandla avfallet på ett från miljö-

och resurssynpunkt bättre sätt. Utskottet delar

regeringens och miljö- och jordbruksutskottets

bedömning att ett av de viktigaste målen för dagens

avfallspolitik är att minska mängden avfall som

deponeras och att en avfallsskatt kan förbättra

situationen och göra återanvändning, återvinning och

andra behandlingsmetoder lönsamma. Skatten bör också

kunna bidra till att avfallsmängderna på sikt

minskar. Även om andra styrmedel som produ-

centansvar, kommunernas avfallsplanering och de

kommunala renhållningstaxorna verkar i samma

riktning delar utskottet regeringens uppfattning att

en avfallsskatt behövs för ett acceptabelt

omhändertagande av avfallet. Utskottet vill i detta

sammanhang betona vikten av att systemet inte bidrar

till att motverka användningen av miljömässigt bra

behandlingsmetoder för vissa avfallsslag i stället

för deponering. Genom att, som föreslås i proposi-

tionen, medge skattebefrielse för vissa

behandlingsformer kan enligt utskottets mening

sådana oönskade effekter undvikas.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag om att avfallsskatt skall införas på

deponerat avfall och avstyrker motion Sk27 om avslag

på propositionen.

Utskottet utgår liksom miljö- och

jordbruksutskottet från att de frågor som tas upp i

motion Sk31 kommer att beaktas i det arbete som

pågår i fråga om avfallshantering och återvinning.

Utskottet konstaterar att regeringen också har för

avsikt att följa upp och utvärdera hur systemet för

avfallsbeskattning kommer att fungera och om behov

föreligger ta initiativ till förändringar av

systemet. Någon åtgärd från riksdagen behövs alltså

inte. Utskottet avstyrker motionen.

Förfarandet vid beskattning

Propositionen

Enligt propositionen skall avfallsskatten tas ut

efter en nettodeponimetod, vilket innebär att skatt

tas ut för i princip allt avfall som förs till en

skattepliktig avfallsanläggning. Skyldigheten att

betala skatt skall inträda då avfallet förs in till

avfallsanläggningen. För avfall som förs ut från en

avfallsanläggning skall avdrag medges. Vissa

behandlingsformer som bedrivs inom anläggningen

skall undantas från skatt.

Vad gäller avfall som deponeras vid anläggningar

där huvudsakligen annan verksamhet än

avfallshantering bedrivs, skall skyldigheten att

betala skatt inträda när avfallet uppkommer.

I fråga om sådant avfall som förs ut från

anläggningen skall enligt förslaget avdrag inte

medges för lak- och reningsvatten. Avdrag skall

heller inte medges för gas som bildats vid

nedbrytning av organiskt avfall som förs ut från en

avfallsanläggning (s.k. deponigas).

Redovisningsperioden för avfallsskatten föreslås

vara kalenderkvartal. Samma regler som för övriga

punktskatter skall gälla beträffande möjligheten att

utnyttja avdrag som överstiger skattens bruttobelopp

för en redovisningsperiod.

Motionerna

I motionerna Sk28 (v) yrkande 5, Sk29 (mp) yrkande 2

och Sk30 (kd) yrkande 4 begärs avdragsrätt för

deponigas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser i likhet med regeringen att

avfallsskatten skall tas ut enligt den

nettodeponimetod som föreslås i propositionen och

att skattskyldigheten för avfall som deponeras vid

anläggningar där huvudsakligen annan verksamhet än

avfallshantering bedrivs skall inträda när avfallet

uppkommer. Utskottet har heller inte funnit

anledning till erinran mot förslaget såvitt gäller

redovisningsperiod för avfallsskatten.

Enligt nettodeponimetoden skall avdrag medges för

skatt på avfall/material som förs ut från en

skattepliktig anläggning, dock inte för lak- och

reningsvatten och s.k. deponigas. Utskottet ställer

sig bakom förslaget men anser i likhet med miljö-

och jordbruksutskottet att regeringen skyndsamt

skall återkomma till riksdagen med förslag som

syftar till att stimulera användningen av deponigas

för energiutvinning.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker

propositionen i nu behandlad del. Vad utskottet

anfört om deponigas med anledning av motionerna

Sk28, Sk29 och Sk30 bör ges regeringen till känna.

Skattenivå och fastställande av skatten

Propositionen

I propositionen föreslås att skatt skall utgå med

250 kr per ton skattepliktigt avfall. Skatten skall

bestämmas på grundval av vägning av det

skattepliktiga materialet. Skatten får bestämmas på

andra sätt än genom vägning om tillförseln sker i

mindre omfattning eller om det av annan anledning

finns särskilda skäl att frångå huvudprincipen. I

sista hand får skatten beräknas efter skälig grund

enligt lagen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter (LPP).

Motionerna

I motion Sk28 (v) varnas för konsekvenserna av en

viktbaserad avfallsskatt som ensidigt belastar

avfall som går till deponering. Motionärerna anser

att mängderna avfall som förbränns vid befintliga

och nya sopförbränningsanläggningar sannolikt kommer

att öka kraftigt och därmed också de totala

utsläppen av miljögifter (yrkande 2). I motion Sk29

(mp) begärs förslag om ändringar av lagen så att

skatteuttaget kan göras efter två olika

skattesatser. Därvid bör utgångspunkten vara de

danska erfarenheterna med en normalskattesats om 340

kr per ton, vilken dessutom kombineras med en

enhetlig lågskattenivå i stället för skattebefrielse

på flertalet av de verksamheter som regeringen vill

undanta från skatt (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Med sikte på att till år 2005 åstadkomma en

halvering av det avfall som deponeras anser

utskottet i likhet med regeringen och miljö- och

jordbruksutskottet att den föreslagna nivån på

skatteuttaget, 250 kr per ton skattepliktigt avfall,

är väl avvägd. Utskottet instämmer också i

bedömningen att det för närvarande inte finns något

behov av att differentiera skatten för olika

avfallsslag. Utskottet utesluter dock inte att

frågan åter kan bli aktuell vid en framtida

utvärdering av skattens konsekvenser. Med det

anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna

del och avstyrker motion Sk29 yrkande 4.

Utskottet har inte funnit anledning till någon

erinran mot förslaget att skatten skall vara

viktbaserad utan ansluter sig även i denna del till

den bedömning som miljö- och jordbruksutskottet

gjort. Motion Sk28 yrkande 2 avstyrks därmed.

Allmänna utgångspunkter för skattefrihet

och skatt på förbränning av avfall

Propositionen

Skattefrihet skall medges för vissa avfallsslag för

vilka det under överskådlig tid inte finns några

miljömässigt acceptabla alternativ till deponering

och för vilka möjligheterna att minska

avfallsmängderna genom processförändringar, val av

råvara etc. är avsevärt begränsade. Som skäl anför

regeringen att skatten i dessa fall inte kommer att

kunna få någon styrande effekt varför deponering får

anses som den för tillfället miljömässigt bästa

lösningen. Eftersom utvecklingen inom

avfallshanteringsområdet är dynamisk avser

regeringen att noga följa utvecklingen och

kontinuerligt pröva i vad mån förutsättningarna för

skattebefrielse i lagen alltjämt föreligger. Det kan

enligt regeringen också bli aktuellt att utvidga

skattebefrielsen till att omfatta ytterligare

områden.

Motionerna

I motion Sk29 (mp) riktas kritik mot regeringens

allmänna utgångspunkter för skattebefrielse.

Motionärerna menar att det inte kan avgöras vilken

teknikutveckling som är möjlig på lång sikt, och att

det är en omfattande uppgift att följa utvecklingen

på området. En lågskattesats är därför enligt

motionärerna att föredra framför skattebefrielse

(yrkande 5).

Enligt motion Sk30 (kd) bör en inventering göras av

de avfallsslag som saknar alternativ till deponering

(yrkande 2).

När det gäller skatt på förbränning av avfall

begärs i motion Sk28 (v) tillkännagivanden om att

förbränning av avfall skall beskattas så att åter-

användning blir lönsam (yrkande 1), att förbränning

av blandat restavfall inte kan anses förenligt med

målsättningarna om ett uthålligt resursbevarande

samhälle (yrkande 6) och att skatten bör omfatta den

förbränning som sker såväl inom som utanför

avfallsanläggningarna samt vara minst lika hög för

avfallsförbränning som för konventionell deponering

(yrkande 4). I motion Sk29 (mp) begärs förslag om

komplettering av lagen om skatt på avfall så att

avfall till förbränning omfattas av skatteplikten

(yrkande 1). Härigenom skulle enligt motionärerna

incitament skapas för styrning av flödena till

energiutvinning. Förbränning av osorterat

hushållsavfall skulle motverkas och kompostering

främjas. Även i motion Sk31 (mp) framhålls att lag-

förslaget måste få en sådan utformning att ökad

förbränning undviks. Vidare anser motionären att en

konsekvensanalys bör göras innan avfallsskatten blir

en realitet (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening skall skattebefrielse gälla

för sådana avfallsslag där alternativ till

deponering saknas under överskådlig tid och där

möjligheterna att minska avfallsmängderna genom

processförändringar, val av råvara eller liknande

åtgärder är avsevärt begränsade. Det anförda innebär

att utskottet ansluter sig till den bedömning som

miljö- och jordbruksutskottet gjort beträffande

utgångspunkten för skattefrihet. Utskottet

konstaterar att regeringen har för avsikt att noga

följa utvecklingen inom avfallshanteringsområdet och

kontinuerligt pröva i vad mån förutsättningar för

skattebefrielse alltjämt föreligger. Om det vid

denna prövning skulle visa sig att det föreligger

behov av en differentierad skattesats förutsätter

utskottet, i likhet med miljö- och

jordbruksutskottet, att regeringen på nytt kommer

att ta frågan under övervägande. Med det anförda och

med hänvisning till att utskottet i det föregående

ställt sig bakom regeringens förslag om en enhetlig

skattesats avstyrks motion Sk29 yrkande 5.

Eftersom regeringen kommer att följa

teknikutvecklingen för de avfallsslag för vilka det

i dag saknas godtagbara alternativ till deponering

anser utskottet att motion Sk30 yrkande 2 i allt

väsentligt får anses tillgodosedd. Som miljö- och

jordbruksutskottet anfört saknas därför anledning

för riksdagen att göra något uttalande om en

inventering i enlighet med motionsyrkandet.

Utskottet instämmer också i miljö- och

jordbruksutskottet bedömning att det i dag inte

finns skäl att beskatta avfall som går till

förbränningsanläggningar. Frågan kan dock komma att

behöva analyseras på nytt i framtiden. Detta är

också regeringens uppfattning. I det fall

förbränningen skulle öka på ett omotiverat sätt

förutsätter utskottet att regeringen återkommer till

riksdagen med de förslag som kan visa sig påkallade.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag i även denna del och avstyrker motionerna

Sk28 yrkandena 1, 4 och 6, Sk29 yrkande 1 och Sk31

yrkande1.

Skattefrihet för vissa anläggningar och

behandlingsmetoder

Propositionen

Regeringen föreslår att lagen inte skall gälla för

anläggningar där deponering uteslutande sker av ett

eller flera av följande avfallsslag, nämligen

1. jord, grus, lera, skiffer, kalkstoft, kalksten

eller annan sten,

2. bergrester från gruvindustriell verksamhet eller

3. avfallssand från gruvindustriell verksamhet och

avfall från vattenrening vid sådan verksamhet samt

järnhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverk-

ning av järnmalmspellets.

Vidare föreslås att anläggningar där uteslutande

radioaktivt avfall deponeras undantas från

skatteplikt (3 §).

Undantag från skatteplikt föreslås också för

1. material som är avsett att användas för driften

av avfallsanläggningen eller som förs in till

anläggningen utan direkt samband med avfallshante-

ringen samt för avfall som är avsett att behandlas

genom

2. följande behandlingsmetoder:

a) kompostering eller reaktorbaserad rötning,

b) förbränning,

c) användning för tillverkning av fast lagringsbart

bränsle.

Avfallsskatt skall dock betalas för de rester som

uppstår efter genomförd behandling. Några särskilda

undantagsregler för sorteringsverksamhet föreslås

inte (6 §).

Motionerna

I motion Sk29 (mp) yrkas avslag på förslaget i 6 §

att från skatteplikt undanta avfall som är avsett

att behandlas genom förbränning och avfall avsett

att användas för tillverkning av fast lagringsbart

bränsle (yrkande 3). Vidare begärs ett

tillkännagivande om att avfall som är avsett att

behandlas genom förbränning skall beskattas enligt

en särskild, högre skattesats, medan avfall som är

avsett att användas för tillverkning av fast

lagringsbart bränsle bör beskattas med s.k. lågskatt

(yrkande 7).

I motion Sk30 (kd) yrkas att 6 § skall ändras så

att från skatteplikt även skall undantas avfall som

är avsett att användas för materialåtervinning samt

avfall som är avsett att inom en anläggning

behandlas genom avvattning eller rening av flytande

avfall där det avskilda eller renade vattnet inte

deponeras inom anläggningen (yrkande 5).

Enligt motionärerna bakom motion Sk28 (v) skall

skatt inte skall tas ut för avfall som går till

biologisk energiutvinning (yrkande 3).

I motion Sk29 (mp) yrkas avslag på förslaget (3 §

2) om att anläggningar där uteslutande radioaktivt

avfall deponeras skall undantas från skatteplikt

(yrkande 6). Motionärerna föreslår i stället att

radioaktivt avfall beskattas enligt en

normalskattesats (yrkande 8 delvis). Vidare anser

motionärerna att de restprodukter som enligt

förslaget till 3 § skall undantas från skatteplikt

skall beskattas enligt följande: Avfall från

vattenrening vid gruvindustriell verksamhet bör

beskattas med normalskatt. Järnhaltigt avfall från

rökgasrening vid tillverkning av järnmalmspellets

bör i stället beskattas med lågskatt (yrkande 8

delvis).

Utskottets ställningstagande

Avsikten med den föreslagna avfallsskatten är att

den skall öka de ekonomiska incitamenten att

behandla avfall på ett från miljö- och

naturresurssynpunkt bättre sätt samt att den endast

skall belasta avfall som deponeras eller förvaras

under längre tid än tre år. Skatten bör därmed kunna

utgöra ett verksamt styrmedel mot minskad

deponering. För att inte anläggningar som bedriver

såväl deponering som annan behandling skall

missgynnas, bör vissa behandlingsformer vara föremål

för skattefrihet. När det gäller frågan om vilka

behandlingsmetoder som skall undantas från

skatteplikt gör miljö- och jordbruksutskottet samma

bedömning som regeringen och anser således att

kompostering, reaktorbaserad rötning, förbränning

och tillverkning av fast lagringsbart bränsle skall

undantas. Skatteutskottet delar denna inställning.

Gemensamt för dessa behandlingsformer är att

avfallet minskar väsentligt i vikt. Dessutom

resulterar dessa behandlingar, förutom förbränning,

regelmässigt i en produkt som anläggningarna finner

avsättning för.

Som utskottet anfört ovan (s. 8) finns det för

närvarande inte skäl att låta avfall som går till

förbränningsanläggningar omfattas av en

avfallsskatt.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag i denna del. Motion Sk29 yrkande 3 om avslag

på regeringens förslag att skattebefria

avfallsförbränning och avfall avsett att användas

för fast lagringsbart bränsle avstyrks liksom

yrkande 7 i samma motion.

Miljö- och jordbruksutskottet framhåller att en

viktig aspekt är att säkerställa att systemet inte

bidrar till att motverka användningen av

miljömässigt bra behandlingsmetoder för vissa

avfallsslag i stället för deponering.

Skatteutskottet vill framhålla att sådana oönskade

effekter kan undvikas genom propositionens förslag

att komplettera nettodeponimetoden med uttrycklig

skattebefrielse för vissa behandlingsmetoder. Det

skall också tilläggas att den i propositionen

föreslagna tremånadersperioden för redovisning av

avfallsskatten innebär betydligt ökade möjligheter

till skatteavdrag för material som förs ut från en

anläggning för t.ex. återvinning. Utskottet delar

även miljö- och jordbruksutskottets inställning att

ett avdrag för skatt vid utförsel av reningsvatten

skulle motverka en önskad styrning mot avvattning av

avfallet före deponering. Med det anförda avstyrks

motion Sk30 yrkande 5 om att undanta ytterligare

behandlingsformer från skatteplikt.

När det gäller frågan om deponering av radioaktivt

avfall som aktualiseras i motion Sk29 yrkandena 6

och 8 delvis erinrar miljö- och jordbruksutskottet

om att säkerhetskrav och liknade frågor regleras i

lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och i

strålskyddslagen (1988:220). Vidare erinras om att

reaktorinnehavarna betalar en särskild avgift för

omhändertagande av kärnkraftens restprodukter till

staten. Mot bakgrund av den särreglering som gäller

för detta avfallsslag tillstyrker miljö- och

jordbruksutskottet regeringens förslag om att

avfallsskatt inte skall tas ut för deponering av

radioaktivt avfall. Skatteutskottet ställer sig

bakom detta ställningstagande och avstyrker motion

Sk29 även i dessa delar.

Utskottet ställer sig också bakom de uttalanden

som miljö- och jordbruksutskottet gjort beträffande

slam och annat avfall som uppstår efter genomförd

rening av vattnet från den gruvindustriella

verksamheten och sådant järnhaltigt avfall som

uppkommer från rökgasrening vid tillverkning av

järnmalmspellets. Utskottet anser således att dessa

avfallsslag, som av miljöskäl ofta deponeras

tillsammans med avfallssand, inte skall beskattas.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen

i denna del och avstyrker motion Sk29 yrkande 8

delvis.

När det gäller frågan om rötning håller utskottet

med regeringen om att endast den mer utvecklade

reaktorbaserade rötningen bör komma i fråga för

undantag från skatteplikten. För det fall att andra

rötningsmetoder i framtiden kan visa sig medföra

slutprodukter som regelmässigt lämnar anläggningarna

kan dessa tas med bland undantagen. Utskottet utgår

från att regeringen följer utvecklingen på området

och vid behov prövar förutsättningarna för

skattebefrielse även för andra biologiska

behandlingsmetoder. Med hänvisning härtill anser

skatteutskottet i likhet med miljö- och

jordbruksutskottet att yrkande 3 i motion Sk28 bör

avslås.

Skattebefrielse för vissa konventionella

avfall m.m.

Propositionen

Regeringen förslår att avdrag skall få göras i

deklarationen för skatt på följande konventionella

avfall:

- förorenad jord från marksanering,

- muddermassor från sanering och fördjupning av

vattenområden och avfall från sanering av upplag för

farligt avfall,

- slam från behandling av lakvatten från anläggning

där gips deponeras,

- avfall från rening av kommunalt avloppsvatten som

förorenats på grund av verksamhet vid Falu

koppargruva,

- asbetshaltigt avfall.

Skatt skall tas ut på/Avdrag skall inte medges för

- bygg- och rivningsavfall,

- kommunalt avloppslam,

- biobränsleaska.

Motionerna

I motion Sk29 (mp) anförs att flertalet av de

konventionella avfallsslag som enligt regeringens

förslag skall skattebefrias i stället bör beskattas

med s.k. lågskatt (yrkande 9 delvis). Motionärerna i

motion Sk30 (kd) begär att regeringen skall

återkomma till riksdagen med förslag om att avfall

från användning av biobränslen skall skattebefrias

(yrkande 1). Enligt motionärerna i motion Sk26 (s)

bör cesiumhaltiga askor undantas från deponiskatt.

Bakgrunden till yrkandet är att biobränsleeldning

kan användas till att rensa skogen från cesium

snabbare än vad som skulle ske vid naturlig

avklingning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser i likhet med regeringen att det kan

finnas skäl att i framtiden ta ut skatt på de

konventionella avfall som enligt propositionen

skattebefrias genom avdrag. Som regeringen anför

kan, mot bakgrund av tillgänglig teknik, en skatt

emellertid motverka sitt syfte. När det gäller

förorenad jord kan skatten och den osäkerhet som

föreligger om bl.a. möjligheten att återanvända

behandlad jord göra det mindre intressant att nu

vidta nödvändiga saneringar respektive investeringar

i ny och tillgänglig teknik. Senast vid utgången av

år 2002 bör dock ny teknik finnas tillgänglig som

gör att förorenad jord inte längre behöver

deponeras. Som regeringen anfört kan skattefriheten

då komma att upphöra.

Med tanke på eventuellt föroreningsinnehåll i

muddermassorna anser utskottet i likhet med

regeringen att dessa bör deponeras i stället för

att, som i dag alltför ofta sker, åter tippas i

vattnet på annan plats. Muddermassor som deponeras

bör därför vara skattebefriade.

Föroreningshalterna i lakvattnet beräknas minska

under den kommande tioårsperioden. Producerade

slammängder kommer därmed också att minska. Som

regeringen anför är det dock inte möjligt att med

säkerhet ange när denna utveckling kommer att ske.

Utskottet utgår från att regeringen kommer att följa

arbetet med avställning av den gipsdeponi som är

aktuell i sammanhanget och pröva i vad mån det

alltjämt finns behov av skattebefrielse. När det

gäller avfall från rening av kommunalt avloppsvatten

som förorenats på grund av verksamhet vid Falu

koppargruva anser utskottet att de speciella

omständigheter som föreligger bör medföra

skattebefrielse.

Sammanfattningsvis har skatteutskottet - i likhet

med miljö- och jordbruksutskottet - ingen invändning

mot regeringens förslag i dessa delar. Utskottet

tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker

motionen Sk29 (mp) yrkande 9 i motsvarande delar.

Miljö- och jordbruksutskottet har i sitt yttrande

anfört att en viktig förutsättning för att uppnå en

uthållig biologisk produktion är att näringsämnen

kan återföras till marken där biobränsle har

skördats. Därmed kan deponeringen av biobränsleaskor

minska. Askornas kvalitet är en avgörande förut-

sättning för askåterföring. Stabilitet,

långsamlöslighet och tungmetallinnehåll är viktiga

egenskaper att ta hänsyn till. Enligt miljö- och

jordbruksutskottet kommer det att finnas

erforderligt beslutsunderlag för askåterföring när

skatten införs. Vidare anser utskottet att skatten

kommer att stimulera teknikutvecklingen inom

området. Sin främsta betydelse kommer emellertid

skatten att ha genom att den stimulerar angelägen

återföring av näringsämnen till skogen och därmed

minskad deponering. Mot denna bakgrund har miljö-

och jordbruksutskottet tillstyrkt regeringens

förslag att biobränsleaskor skall omfattas av

skatten och avstyrkt motion Sk30 yrkande 1.

Skatteutskottet är inte av någon annan mening än

miljö- och jordbruksutskottet och tillstyrker därför

propositionen i denna del och avstyrker

motionsyrkandet.

I likhet med miljö- och jordbruksutskottet delar

skatteutskottet inställningen i motion Sk26 att det

bör finnas en möjlighet att göra avdrag för

cesiumhaltig aska. Som miljö- och jordbruksutskottet

anför är frågan om hur detta lagtekniskt skall lösas

bl.a. beroende av det arbete som pågår inom

Strålskyddsinstitutet avseende förutsättningarna för

återföring av cesiumhaltiga askor till skogen. I

likhet med miljö- och jordbruksutskottet föreslår

skatteutskottet därför att regeringen skall

återkomma till riksdagen med förslag som tillgodoser

syftet med motion Sk26. Detta bör ges regeringen

till känna.

Skattebefrielse för vissa branschspecifika

avfall

Propositionen

Regeringen föreslår att avdrag skall få göras i

deklarationen för skatt på följande branschspecifika

avfall:

- fluor- och svavelhaltigt avfall från rökgasrening

vid tillverkning av järnmalmspellets,

- grönlutslam från sulfatmassafabrikers system för

återvinning av kemikalier,

- returfiberavfall och avsvärtningsslam från

upparbetning av returpapper samt för askor från

eldning av avsvärtningsslam,

- slam för framställning av dikalciumfosfat,

kalciumklorid och natriumfosfat,

- kalciumfluoridslam från framställning av

aluminiumfluorid,

- gipsslam från framställning av uppkolningsmedel,

- elfilterstoft från framställning av

kalciumkarbid,

- slagger från metallurgiska processer,

- stoft och slam från rening av gaser från

framställning av råjärn och råstål,

- oljehaltigt glödskalsslam och metallhydroxidslam,

- stoft och slam från rening av rökgaser och

processvatten vid framställning av koppar, zink och

bly,

- katodrester, elektrofilterstoft, blästerstoft,

kolavfall från framställning av aluminium,

- stoft och slam från rening av rökgaser från

framställning av ferrolegeringar,

- gjuterisand från verkstadsindustrin,

- avfall från rensprocessen vid upparbetning av

återvunnet glas.

Branschspecifikt avfall från trävaruindustrin skall

omfattas av skatten, och generell skattebefrielse

för branschspecifikt avfall från massa- och pappers-

industrin skall inte medges.

Skattebefrielse skall inte medges för sot och

kiseljärn från framställning av kalciumkarbid och

inte heller för kloratslam från framställning av

natriumklorat.

Skattebefrielse skall inte medges för avfall från

tillverkning av stenull och inte heller för avfall

från fragmenteringsindustrin.

Motionerna

I motion Sk30 (kd) anförs att frågan om

skattskyldighet för branschspecifikt avfall från

träindustrin bör bli föremål för en noggrann

utredning så att en sådan skatt inte hämmar

bioenergiutvecklingen (yrkande 3).

I motion Sk29 (mp) anförs att flertalet av de

konventionella avfallsslag som enligt regeringens

förslag skall skattebefrias i stället bör beskattas

med s.k. lågskatt (yrkande 9 delvis).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att deponering

för närvarande får anses vara det miljömässigt bästa

sättet för att omhänderta huvuddelen av det

branschspecifika avfall som enligt propositionen

skall befrias från skatt. Det är dock angeläget att

regeringen följer utvecklingen när det gäller

metoder för återvinning och andra alternativ till

deponering och i samband därmed överväger om

skattebefrielse fortfarande skall gälla för det

deponerade avfallet.

När det gäller den fråga som aktualiseras i motion

Sk30 har miljö- och jordbruksutskottet anfört att

huvuddelen av avfallet inom trävaruindustrin redan i

dag går till återvinning och energiproduktion.

Tendensen är också att spillbark till deponering

minskar och bedöms kunna minska med 50 % före år

2005. Mot den bakgrunden anser skatteutskottet i

likhet med miljö- och jordbruksutskottet att skäl

saknas att undanta barken från beskattning. Något

tillkännagivande till regeringen med anledning av

motion Sk30 i denna del behövs inte.

Returpappersindustrin befinner sig ännu i ett

uppbyggnadsskede. En skatt på avsvärtningsslam och

returfiberavfall riskerar enligt miljö- och

jordbruksutskottets mening att leda till en minskad

användning av returpapper och därmed minskade

möjligheter till pappersåtervinning. Mot bakgrund

härav anser detta utskott i likhet med regeringen

att miljö- och naturresursskäl talar för att

skattebefrielse i vart fall i ett inledningsskede

bör ges för det avsvärtningsslam och det

returfiberavfall som uppkommer vid

returpappersbrukens upparbetning av returpapper.

Regeringen bör noga följa utvecklingen mot minskat

deponeringsbehov inom branschen.

När det gäller avfall från rensprocessen vid

upparbetning av återvunnet glas delar miljö- och

jordbruksutskottet regeringens uppfattning att det

bör finnas möjligheter att minska de mängder avfall

som deponeras. En avfallsskatt kan emellertid

innebära en ökad kostnad för den råvara som uppkom-

mer vid återvinningen. Detta skulle i sin tur

medföra att återvunnet glas får svårt att konkurrera

och att jungfruliga råvaror i större utsträckning

skulle komma till användning vid glastillverkning.

Miljö- och jordbruksutskottet instämmer därför i

regeringens bedömning att sådant avfall bör vara

skattebefriat. Skatteutskottet delar denna

inställning.

Sammantaget innebär det ovan anförda att

skatteutskottet i likhet med miljö- och

jordbruksutskottet tillstyrker propositionen i nu

behandlad del och avstyrker motionerna Sk29 (mp)

yrkande 9 i aktuella delar och Sk30 yrkande 3.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande behovet av en

avfallsskatt

att riksdagen godtar proposition 1998/99:84 i denna del och

avslår motionerna 1998/99:Sk27 och 1998/99:Sk31

yrkande 2,

res.1 (m)

2. beträffande förfarandet vid

beskattning

att riksdagen godtar proposition 1998/99:84 i denna del och

med anledning av motionerna 1998/99:Sk28 yrkande

5, 1998/99:Sk29 yrkande 2 och 1998/99:Sk30

yrkande 4 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört om att stimulera

användningen av deponigas för energiutvinning,

res. 2 (s)

3. beträffande skattenivå och

fastställande av skatten

att riksdagen godtar proposition 1998/99:84 i denna del och

avslår motionerna 1998/99:Sk28 yrkande 2 och

1998/99:Sk29 yrkande 4,

res. 3 (mp)

4. beträffande allmänna utgångspunkter för

skattefrihet

att riksdagen godtar proposition 1998/99:84 i denna del och

avslår motionerna 1998/99:Sk29 yrkande 5 och

1998/99:Sk30 yrkande 2,

5. beträffande skatt på förbränning av

avfall

att riksdagen godtar proposition 1998/99:84 i denna del och

avslår motionerna 1998/99:Sk28 yrkandena 1, 4

och 6, 1998/99:Sk29 yrkande 1 och 1998/99:Sk31

yrkande 1,

res. 4 (v, fp, mp)

6. beträffande skattebefrielse för vissa

anläggningar och behandlingsmetoder m.m.

att riksdagen godtar proposition 1998/99:84 i denna del och

avslår motionerna 1998/99:Sk28 yrkande 3,

1998/99:Sk29 yrkandena 3, 6-8 och 1998/99:Sk30

yrkande 5,

res. 5 (kd) - delvis

res. 6 (mp)

7. beträffande skattebefrielse för vissa

konventionella avfall m.m.

att riksdagen godtar proposition 1998/99:84 i denna del och

avslår motionerna 1998/99:Sk29 yrkande 9 delvis

och 1998/99:Sk30 yrkande 1 samt med anledning av

motion 1998/99:Sk26 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om

cesiumhaltiga askor,

res. 7 (kd)

8. beträffande skattebefrielse för vissa

branschspecifika avfall

att riksdagen godtar proposition 1998/99:84 i denna del och

avslår motionerna 1998/99:Sk29 yrkande 9 delvis

och 1998/99:Sk30 yrkande 3,

res. 8 (kd)

9. beträffande lagförslagen

att riksdagen med anledning av proposition 1998/99:84 i

denna del och vad utskottet ovan anfört och

hemställt antar de vid propositionen fogade

förslagen till

1. lag om skatt på avfall,

2. lag om ändring i lagen (1984:151) om

punktskatter och prisregleringsavgifter.

res. 5 (kd) - delvis

Stockholm den 1 juni 1999

På skatteutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg

I beslutet har deltagit: Arne Kjörnsberg (s),

Lisbeth Staaf-Igelström (s), Per Rosengren (v), Carl

Fredrik Graf (m), Per Erik Granström (s), Carl Erik

Hedlund (m), Ulla Wester (s), Marie Engström (v),

Kenneth Lantz (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m),

Yvonne Ruwaida (mp), Rolf Kenneryd (c), Johan

Pehrson (fp), Catharina Hagen (m), Per-Olof Svensson

(s), Desirée Pethrus Engström (kd) och Lars Lilja

(s).

Reservationer

1. Behovet av en avfallsskatt (mom. 1)

Carl Fredrik Graf, Carl Erik Hedlund, Marietta de

Pourbaix-Lundin och Catharina Hagen (alla m) har

dels anfört följande:

I likhet med de moderata företrädarna i miljö- och

jordbruksutskottet anser vi att riksdagen bör avslå

regeringens förslag om införande av en avfallsskatt.

Som anförs i motion Sk27 (m) kommer skatten att

bestraffa de verksamheter för återvinning och annan

avfallsbehandling som bedrivs vid befintliga

avfallsanläggningar. Följden blir en snedvridning av

konkurrensen som kommer att medföra att miljömässigt

väl fungerande verksamheter inom

avfallsanläggningarna tvingas upphöra eller flytta

ut från anläggningarna. Avfallsskatten innebär också

en styrning mot ökad förbränning av avfallet, vilket

varken gynnar materialåtervinning eller biologisk

behandling. Med en avfallsskatt på biobränsle

motverkas de åtgärder som statsmakterna i andra

sammanhang har vidtagit för att stimulera

användningen av detta energislag. Dessutom kommer

skatten, som vi närmare har utvecklat i vår motion,

att försvåra eller i värsta fall helt avbryta

utvecklingen av miljövänlig teknik för

omhändertagande av avfall. Vidare kommer skatten att

innebära ökat krångel samt medföra att de fungerande

verksamheter som i dag bedrivs inom många

deponiområden får problem. Enligt vår mening måste

det ur kontroll- och miljösynpunkt vara bättre att

dessa verksamheter finns kvar inom deponierna än att

genom skatten driva ut dem. Lagens utformning med

undantagsregler och avdrag vid utförsel av avfall

riskerar att leda till s. k. kreativ bokföring och

diverse metoder för att slippa betala skatt, vilket

i sin tur kan leda till konstlade materialflöden,

absurda lösningar och att statens nettointäkter blir

betydligt mindre än beräknat. Det är också mycket

troligt att den illegala deponeringen, som vi

hittills varit relativt förskonade från, kommer att

öka om regeringens förslag genomförs.

Sammantaget anser vi det mycket tveksamt om det

över huvud taget finns några hållbara argument för

att införa en avfallsskatt. Mot bakgrund av det

anförda tillstyrker vi motion Sk27 (m) om avslag på

propositionen.

dels vid moment 1 hemställt

1. beträffande behovet av en

avfallsskatt

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sk27 och med

avslag på motion 1998/99:Sk31 yrkande 2 avslår

proposition 1998/99:84.

2. Förfarandet vid beskattning (mom. 2)

Arne Kjörnsberg, Lisbeth Staaf-Igelström, Per Erik

Granström, Ulla Wester, Per-Olof Svensson och Lars

Lilja (alla s) har

dels anfört följande:

Enligt den i propositionen föreslagna

nettodeponimetoden skall skatt tas ut för i princip

allt avfall som förs in till en anläggning. För

beskattat avfall som förs ut från en anläggning

skall avdrag medges. Till skillnad från annat avfall

som förs in till en anläggning och därefter i

princip i oförändrad form förs ut från anläggningen

uppkommer deponigasen på deponin genom nedbrytning

av organiskt avfall. Redan av denna anledning kan

skäl anföras mot att medge avdragsrätt. Härtill

kommer att en avdragsrätt skulle innebära att

organiskt avfall, som långt innan lagens

ikraftträdande förts in till en deponi, genom

återbetalning av skatt på den utvunna gasen skulle

komma i åtnjutande av skattelättnader.

Vidare anser vi i likhet med regeringen att det

arbete som pågår såväl nationellt som inom EU

innebär att kraftfulla styrmedel finns och kommer

att finnas i syfte att öka uttaget av deponigas för

energiutvinning. Som både regeringen och s-

ledamöterna i miljö- och jordbruksutskottet har

anfört skulle en möjlighet till avdrag för

avfallsskatt därför ha ringa betydelse som stimulans

för åtgärder på området. Vi ställer oss därför bakom

regeringens uppfattning att avdrag inte skall medges

för deponigas som förs ut från en skattepliktig

avfallsanläggning. Det är dock viktigt att

kommunerna har möjligheter att utarbeta lokalt och

miljömässigt lämpliga lösningar för nyttiggörande av

deponigas liksom att forskningen och utvecklingen av

återvinningsmetoder inte försvåras. Vi vill också

framhålla att regeringens förslag till lag om skatt

på avfall syftar till att deponier på sikt inte

skall innehålla avfall som avger miljömässigt

oönskade ämnen eller gaser. Med hänsyn härtill delar

vi inte utskottsmajoritetens uppfattning att förslag

skall utarbetas som syftar till att användningen av

deponigas för energiutvinning stimuleras.

Det anförda innebär att vi avstyrker motionerna

Sk28 yrkande 5, Sk29 yrkande 2 och Sk30 yrkande 4.

dels vid moment 2 hemställt

2. beträffande förfarandet vid

beskattning

att riksdagen godtar proposition 1998/99:84 i denna del och

avslår motionerna 1998/99:Sk28 yrkande 5,

1998/99:Sk29 yrkande 2 och 1998/99:Sk30 yrkande

4.

3. Skattenivå och fastställande av skatten

(mom. 3)

Yvonne Ruwaida (mp) har

dels anfört följande:

I motion Sk29 föreslår Miljöpartiet att lagen om

skatt på avfall ändras så att skatteuttag kan göras

efter två olika skattesatser. Den i propositionen

föreslagna skattenivån om 250 kr per ton är alltför

låg. Sverige bör dra nytta av Danmarks erfarenheter

på området och redan inledningsvis välja en skatte-

sats om 340 kr per ton. En uppföljning av

konsekvenserna av en skatt enligt regeringens

förslag bör kunna visa om en justering av nivån är

erforderlig.

Vi föreslår dessutom införande av en enhetligt

lågskattenivå i stället för skattebefrielse på

flertalet av de verksamheter som regeringen vill

undanta från skatt. Regeringen bör, enligt min

mening, skyndsamt återkomma till riksdagen med

förslag om differentiering av avfallsskatten i

enlighet med motionen.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels vid moment 3 hemställt

3. beträffande skattenivå och

fastställande av skatten

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sk29 yrkande 4,

med avslag på motion 1998/99:Sk28 yrkande 2 samt

med anledning av proposition 1998/99:84 i denna

del som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts om ändrade regler för skatteuttag

och skattenivå.

4. Skatt på förbränning av avfall (mom. 5)

Per Rosengren (v), Marie Engström (v), Yvonne

Ruwaida (mp) och Johan Pehrson (fp) har

dels anfört följande:

I likhet med vad som anförts av våra respektive

partiföreträdare i miljö- och jordbruksutskottet

anser vi att en avfallsskatt är av strategisk

betydelse för inriktningen av avfallshanteringen och

för möjligheterna att utnyttja restprodukterna från

vårt samhälle på ett miljömässigt riktigt sätt.

Åtgärder som medför ökad återanvändning bör

prioriteras. Regeringens förslag om skatt på

deponerat avfall men skattebefrielse för

avfallsförbränning kommer dock att medföra en

kraftig ökning av den totala avfallsförbränningen.

Även energiutvinningen kommer att öka. Incitamenten

för materialåtervinning och återanvändning förblir

oförändrade medan marknaden för biobränslen missgyn-

nas. En skatt på förbränning av avfall skulle

motverka även förbränning av osorterat

hushållsavfall och utgöra ett styrmedel för ökad

kompostering. Mot denna bakgrund anser vi, till

skillnad från regeringen, att det finns starka skäl

att låta avfall som går till

förbränningsanläggningar omfattas av en avfalls-

skatt. Inte minst för att göra återanvändning

lönsam. Enligt vår mening bör skatten omfatta den

förbränning som sker såväl inom som utanför avfalls-

anläggningarna samt vara lika stor för förbränning

som för konventionell deponering. Regeringen bör,

med anledning av motionerna Sk28, Sk29 och Sk31

återkomma till riksdagen med förslag härom.

Lagförslaget bör läggas fram skyndsamt så att det

får verkan redan fr.o.m. 1 januari år 2000 då den

nya lagen skall träda i kraft.

dels vid moment 5 hemställt

5. beträffande skatt på förbränning av

avfall

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Sk28

yrkandena 1, 4 och 6, 1998/99:Sk29 yrkande 1 och

1998/99:Sk31 yrkande 1 och proposition

1998/99:84 i denna del som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts om skatt

på avfallsförbränning.

5. Skattebefrielse för vissa anläggningar

och behandlingsmetoder m.m. (mom. 6 och

mom. 9 i motsvarande del)

Kenneth Lantz och Desirée Pethrus Engström (båda kd)

har

dels anfört följande:

I dag bedrivs vid flertalet större

avfallsanläggningar, förutom sedvanlig deponering,

många andra former av behandling, återvinning eller

mellanlagring av avfall. Ambitionen vid dessa

anläggningar är att ytterligare öka omfattningen av

dessa verksamheter för att därmed minska

deponeringen.

Som anförs i motion Sk30 innebär utformningen av

regeringens förslag om avfallsskatt att många

sådana verksamheter kommer att belastas med ränte-

och administrationskostnader samt ökad

administration. Därmed försvåras arbetet med

återvinning vid deponierna. Behandlingsanläggningar

fristående från deponeringsanläggningarna kommer

däremot att vara undantagna från skatteplikt.

Härigenom gynnas verksamheter för vilka det inte

ställs lika hårda krav på lokalisering och

miljöskydd inte bara ekonomiskt; de får även en

konkurrensfördel genom att inte behöva administrera

någon skatt. På sikt kan detta leda till att

sorteringsverksamhet, lagerhållning och annan

behandling än deponering flyttas från

deponianläggningarna, med negativa miljöeffekter som

följd.

Särskilt hårt kommer skatten att drabba

behandlingsanläggningar för rening av oljeförorenat

vatten och slam och industriellt avloppsvatten, dvs.

sådana anläggningar som lokaliserats till ett

avfallsupplag. Utformningen av den föreslagna lagen

innebär att dessa anläggningar måste betala skatt

för hela den behandlade mängden avfall, medan

motsvarande anläggningar som är skilda från ett

avfallsupplag endast skall betala skatt för de få

procent fast material som måste deponeras. Det

kommer således även vid stora transportavstånd att

bli mindre kostsamt att transportera avfallet till

en anläggning som inte ligger i anslutning till en

deponi. Anläggningar vid deponier riskerar därmed

att slås ut. Denna snedvridning av konkurrensen kan

enligt vår mening inte accepteras. Vi föreslår

därför, i likhet med kd-ledamöterna i miljö- och

jordbruksutskottet, att 6 § i lagförslaget ändras så

att även avfall som är avsett att användas för

materialåtervinning undantas från skatteplikt liksom

avfall som är avsett att inom en anläggning

behandlas genom avvattning eller rening av flytande

avfall och där det avskilda eller renade vattnet

inte deponeras inom anläggningen.

dels vid moment 6 och moment 9 i motsvarande del

hemställt

6. beträffande skattebefrielse för vissa

anläggningar och behandlingsmetoder m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sk30 yrkande 5,

med anledning av propositionen i denna del och

med avslag på motionerna 1998/99:Sk28 yrkande 3

och 1998/99:Sk29 yrkandena 3 och 6-8 beslutar

att ytterligare behandlingsmetoder skall

undantas från skatteplikt i enlighet med vad

ovan anförts,

9.beträffande lagförslagen såvitt avser

lag om skatt på avfall

att riksdagen till följd av vad ovan anförts och hemställts

antar det i proposition 1998/99:84 framlagda

förslaget till lag om skatt på avfall med den

ändringen att 6 § erhåller följande som

Reservanternas förslag betecknade lydelse

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Reservanternas förslag

-----------------------------------------------------

6 §

-----------------------------------------------------

Avfallsskatt skall inte betalas för

1. material som är avsett att användas för driften

av en avfallsanläggning eller som förs in till en

sådan anläggning utan direkt samband med avfalls-

hanteringen,

-----------------------------------------------------

2. avfall som är avsett 2. avfall som är avsett

att inom en anläggning att inom en anläggning

behandlas genom behandlas genom

a) kompostering eller a) kompostering eller

reaktorbaserad rötning, reaktorbaserad rötning,

b) förbränning, b) förbränning,

c) användning för c) användning för

tillverkning av fast materialåtervinning eller

lagringsbart bränsle. tillverkning av fast lag-

ringsbart bränsle,

d) avvattning eller

rening av flytande avfall

där det avskilda eller

renade vattnet inte

deponeras inom anlägg-

ningen.

-----------------------------------------------------

Avfallsskatt skall dock betalas för rester som

uppstår efter genomförd behandling enligt första

stycket 2.

-----------------------------------------------------

6. Skattebefrielse för vissa anläggningar och

behandlingsmetoder m.m. (mom. 6)

Yvonne Ruwaida (mp) har

dels anfört följande:

Regeringens förslag att från skatteplikt undanta avfall som är

avsett att behandlas genom förbränning och avfall avsett att

användas för tillverkning av fast lagringsbart bränsle (t.ex.

bränslepellets från rivningsvirke och hushållsavfall) bör i

enlighet med vad som föreslås i motion Sk29 ändras enligt

följande: Avfall som är avsett att behandlas genom förbränning

skall beskattas enligt en särskild skattesats och avfall avsett

att användas för tillverkning av fast lagringsbart bränsle

skall beskattas med s.k. lågskatt. Regeringen bör skyndsamt

återkomma till riksdagen med förslag härom.

dels vid moment 6 hemställt

6. beträffande skattebefrielse för vissa anläggningar

och behandlingsmetoder m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Sk29 yrkandena 3 och 7, med

avslag på motionerna 1998/99:Sk28 yrkande 3, 1998/99:Sk29

yrkandena 6 och 8 och 1998/99:Sk30 yrkande 5 samt med

anledning av proposition 1998/99:84 i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts om vissa

behandlingsmetoder.

7. Skattebefrielse för vissa konventionella avfall

m.m. (mom. 7)

Kenneth Lantz och Desirée Pethrus Engström (båda kd) har

dels anfört följande:

Beträffande avfall från upparbetning av returpapper anger

regeringen som skäl för skattebefrielse att hanteringen är

under uppbyggnad samt att hushållens källsortering av papper

bör stimuleras av miljö- och resursskäl. Däremot anser

regeringen att avfall från energiutvinning med biobränslen, av

miljö- och resursskäl, skall omfattas av skatten. Samtidigt har

statsmakterna deklarerat sin avsikt att stimulera användningen

av biobränslen. Mot den bakgrunden anser vi i likhet med

motionärerna bakom motion Sk30 att avfall från användning av

biobränslen skall undantas från skatt. Vi delar också inställ-

ningen i motion Sk26 att cesiumhaltiga askor skall

skattebefrias. Regeringen bör skyndsamt återkomma till

riksdagen med förslag härom. Vad som nu anförts bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels vid moment 7 hemställt

7. beträffande skattebefrielse för vissa

konventionella avfall m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1998/99:84 i denna del och

motionerna 1998/99:Sk30 yrkande 1 och 1998/99:Sk26 samt med

avslag på motion 1998/99:Sk29 yrkande 9 delvis som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts om

cesiumhaltiga askor och avfall från energiutvinning av

biobränslen.

8. Skattebefrielse för vissa branschspecifika avfall

(mom. 8)

Kenneth Lantz och Desirée Pethrus Engström (båda kd) har

dels anfört följande:

Som anförs i motion Sk30 bör regeringen noga utreda

konsekvenserna av den föreslagna skatten på branschspecifikt

avfall från träindustrin så att skatten inte hämmar

utvecklingen när det gäller framställning av bioenergi. Detta

bör ges regeringen till känna.

dels vid moment 8 hemställt

8. beträffande skattebefrielse för vissa

branschspecifika avfall

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sk30 yrkande 3, med avslag

på motion 1998/99:Sk29 yrkande 9 delvis och med anledning

av proposition 1998/99:84 i denna del som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts.

Särskilda yttranden

1. Skatt på förbränning av avfall (mom. 5)

Carl Fredrik Graf, Carl Erik Hedlund, Marietta de Pourbaix-

Lundin och Catharina Hagen (alla m) anför:

Vi har yrkat avslag på propositionen och deltar därför inte i

detaljutformningen av den nya lagstiftningen. (Skälen för vårt

ställningstagande finns redovisade i vår reservation.) Med vårt

förslag om avslag på propositionen uppkommer inte de problem

med ökad förbränning som föranlett motionsyrkanden om att

utvidga lagen till att även omfatta förbränning av avfall. Som

en naturlig konsekvens av vårt avslagsyrkande på propositionen

avvisar vi således yrkanden om ytterligare skatter.

2. Behovet av en avfallsskatt (mom. 1)

Yvonne Ruwaida (mp) anför:

Miljöpartiet välkomnar förslaget om skatt på avfall. Förslaget

är viktig pusselbit i en generell politik för att sluta

materialkretsloppen. Andra viktiga delar av

materialkretsloppspolitiken, som saknas i regeringens förslag,

är producentansvaret och en fungerande restproduktmarknad.

När avfallsskatten införs kan den nuvarande utformningen av

producentansvaret komma att orsaka problem för såväl kommuner

som enskilda. Eftersom materialbolagen kan uppfylla sina

åtaganden utan insamling av allt avfall, förekommer i vissa

kommuner ingen insamling. Konsumenter som bor i glesbygd har

därmed ingen möjlighet att källsortera men riskerar ändå att

drabbas av avfallsskatt. Detsamma gäller vissa kommuner som

kommer att få betala ännu mer för att ta hand om material som

materialbolagen egentligen skulle ta hand om. Miljöpartiet

anser att dessa problem, som till stor del beror på bristande

lagreglering, hade bort lösas i samband med förslaget om

avfallsskatt. Tydliga gränser hade bort sättas för material-

bolagens respektive kommunernas ansvar. Vidare borde ett

generellt producentansvar ha kompletterats med ytterligare

styrmedel för att nå det sista steget i att sluta

materialkretsloppen - återanvändning eller återvinning. Metoden

för detta är att stimulera fungerande marknader för begagnade

varor och restprodukter, vilket närmare har utvecklats i mp-

motionen Sk29.

Miljö- och jordbruksutskottets yttrande

1998/99:MJU2y

Lag om skatt på avfall

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 20 april 1999 berett miljö- och

jordbruksutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition

1998/99:84 Lag om skatt på avfall jämte sex följdmotioner med

sammanlagt 24 yrkanden.

Miljö- och jordbruksutskottet behandlar i sitt yttrande

regeringens förslag om skatt på avfall med utgångspunkt i de

miljö- och naturresurspolitiska bedömningar som får anses ingå

i utskottets beredningsområde. Med anledning av tre

motionsyrkanden (v, kd, mp) föreslår utskottet ett

tillkännagivande av innebörden att regeringen bör återkomma

till riksdagen med förslag som syftar till att stimulera

användningen av deponigas för energiutvinning. Vidare föreslår

utskottet, med anledning av en s-motion, att regeringen åter-

kommer med förslag som syftar till att cesiumhaltiga askor

undantas från deponiskatt.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en lag införs om skatt på avfall

som deponeras. Avsikten är att avfallsskatten skall öka de

ekonomiska incitamenten att behandla avfall på ett från miljö-

och naturresurssynpunkt bättre sätt. Skatten skall omfatta

såväl konventionellt avfall som industrins branschspecifika

avfall och tas ut med 250 kr per ton. Skattefrihet medges för

vissa avfallsslag för vilka det under överskådlig tid inte

finns några miljömässigt acceptabla alternativ till deponering

och möjligheterna att minska avfallsmängderna genom

processförändringar, val av råvara etc. är avsevärt begränsade.

Lagen om skatt på avfall föreslås träda i kraft den 1 januari

2000.

Lagrådet har avgett yttrande över förslaget.

Motionerna

1998/99:Sk26 av Raimo Pärssinen m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

cesiumhaltiga askor undantas från kravet att betala

deponiskatt.

1998/99:Sk27 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

avslår proposition 1998/99:84 i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1998/99:Sk28 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att förbränning av avfall måste beskattas

så att återanvändning blir lönsam,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om konsekvenserna av en viktbaserad

avfallsskatt som ensidigt belastar avfall som går till

deponering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att skatt inte skall tas ut för avfall

som går till biologisk energiutvinning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att skatten skall vara minst lika stor

för avfallsförbränning som för konventionell deponering och att

skatten införs samtidigt,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en avdragsrätt för omhändertagen

deponigas bör införas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att förbränning av blandat restavfall

inte kan anses som förenligt med målsättningarna om ett

uthålligt och resursbevarande samhälle.

1998/99:Sk29 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

komplettering av lagen om skatt på avfall så att avfall till

förbränning omfattas av lagen i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i förslaget till

lag om skatt på avfall att det i deklaration som avser

avfallsskatt får göras avdrag för gas som har bildats vid

nedbrytning av organiskt avfall och som samlats upp för

användning till energiutvinning,

3. att riksdagen avslår 6 § 2 b-c i förslaget till lag om

skatt på avfall,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

lagen om skatt på avfall så att differentierat skatteuttag kan

ske med två olika skattesatser i enlighet med vad som anförts i

motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om allmänna utgångspunkter för

skattebefrielse,

6. att riksdagen avslår 3 § 2 i förslaget till lag om skatt på

avfall,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om restprodukter som enligt lagförslaget

föreslås undantas från lagens tillämpningsområde,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om restprodukter som enligt lagförslaget

föreslås undantas från skatteplikt,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om restprodukter som enligt lagförslaget

föreslås få dras av i deklaration.

1998/99:Sk30 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i förslaget om

skatt på avfall att avfall från användning av biobränslen

skattebefrias,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inventering av avfallsslag som saknar

alternativ till deponering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skatt på branschspecifikt avfall,

4. att riksdagen beslutar om sådan ändring i förslaget om

skatt på avfall att avdragsrätt skall gälla för deponigas som

förs ut från avfallsanläggningar,

5. att riksdagen beslutar om ändring i förslaget om skatt på

avfall avseende 6 § punkt 2 enligt följande: Avfallsskatt skall

inte betalas för 2. avfall som är avsett att inom en anläggning

behandlas genom:

a) kompostering eller reaktorbaserad rötning,

b) förbränning,

c) användning för materialåtervinning eller tillverkning av

fast lagringsbart bränsle,

d) avvattning eller rening av flytande avfall där det avskilda

eller renade vattnet inte deponeras inom anläggningen.

Avfallsskatt skall dock betalas för rester som uppstår efter

genomförd behandling enligt första stycket 2.

1998/99:Sk31 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förbränning av avfall,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om problem med dagens producentansvar och

avfallsskatten.

Utskottet

Utfrågning m.m.

Departementsrådet Lars Ekecrantz och departementssekreteraren

Nina Cromnier, Miljödepartementet, har lämnat kompletterande

information i anslutning till propositionen. Vidare har

utskottet haft utfrågning med fil.dr Torleif Bramryd,

ekologiska institutionen vid Lunds universitet.

I ärendet har inkommit en skrivelse från Svenska

Fabriksbetongföreningen.

Bakgrund

Kretslopp, avfall, producentansvar

I proposition 1992/93:180 om riktlinjer för en

kretsloppsanpassad samhällsutveckling angavs vägen mot en

effektivare resurshushållning (bet. 1992/93:JoU14).

Riktlinjerna byggde dels på de mål för en hållbar sam-

hällsutveckling som antogs vid FN:s konferens i Rio år 1992,

dels på handlingsprogrammet Agenda 21. Ett kretsloppsanpassat

samhälle skall skapas genom en övergång till förnyelsebara

resurser, energisnåla processer, återvinning etc. Övergången

skall göras möjlig bl.a. genom att ekonomiska styrmedel

utvecklas och att miljökrav ställs vid offentlig upphandling.

Källsortering framhålls i propositionen som ett viktigt medel

för omhändertagande av avfall på ett riktigt sätt så att

förbränning och deponering av osorterat avfall upphör.

Deponering av avfall och material som kan nyttiggöras är ett

slöseri med naturresurser som i längden inte är hållbart och

acceptabelt. I stället för att deponeras skall avfall och

material så långt som möjligt behandlas med hänsyn till sina

egenskaper och på ett sätt som inte stör eller skadar miljön.

Omhändertagande skall ske på ett sätt som gör det lättare att

utvinna material och energi samt närings- och mullämnen. Avfall

till förbränning och deponering skall vara sorterat, och

framtidens avfallshantering skall inte bindas vid en enda

lösning.

Hösten 1997 behandlade riksdagen proposition 1996/97:172

Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle

- ett ansvar för alla (bet. 1997/98:JoU7 Vissa avfallsfrågor).

Förslaget innebar bl.a. att regeringen bemyndigas föreskriva om

förbud i vissa fall mot deponering, förbränning och

fragmentering av uttjänta elektriska och elektroniska

produkter. Farliga fraktioner i rivningsavfall skall kunna

identifieras och omhändertas på ett miljömässigt riktigt sätt

genom att gällande krav på rivningsanmälan utökas till att avse

även rivning av del av byggnad. Ett förbud från år 2002 mot

deponering av utsorterat brännbart avfall och ett generellt

förbud från år 2005 mot deponering av organiskt avfall kommer

att införas. Åtgärder kommer att vidtas för att höja

miljökraven för deponier. Tillståndsplikt för transportörer av

avfall infördes.

Med vissa ändringar biföll riksdagen förslaget till ändring i

renhållningslagen. Ändringarna innebär att även andra

miljömässigt godtagbara förbehandlingsmetoder för elektriskt

och elektroniskt avfall än demontering och sortering skall

omfattas av förslaget om godkännande och certifiering. När det

gäller förslaget om ett generellt förbud mot deponering av

organiskt avfall från år 2005 uttalade riksdagen att

föreskrifterna om avsteg och undantag från förbudet bör

utformas så att forskning om och utveckling av miljömässigt

godtagbara behandlingsmetoder för avfallet inte försvåras

(1997/98:JoU7 s. 14).

Mot bakgrund av riksdagens beslut gäller sedan den 1 januari

1999 en ny renhållningsförordning (1998:902). I 1 §

förordningen definieras avfallskategori som de kategorier som

anges i bilaga 1 till förordningen. Genom dessa bestämmelser

har definitionen av avfall enligt artikel 1 i direktiv

75/442/EEG genomförts i svenskt rätt. Genomförandet av EG:s

avfallsdefinition innebär att svensk praxis i fråga om vad som

utgör avfall inte längre är vägledande. I stället gäller EG-

domstolens praxis. Kommunernas ansvar för hushållsavfallet

enligt 15 kap. miljöbalken innebär en ensamrätt att ta hand om

avfallet såvida producentansvar inte är föreskrivet. Förutom

frågor om avfallshanteringens organisering och hushållens

avgifter kan kommunerna enligt 7 § renhållningsförordningen ta

på sig ett frivilligt ansvar för annat avfall än

hushållsavfall. Denna möjlighet kommer att från år 2000

begränsas till att gälla endast för farligt avfall. Motivet är

att skapa enhetliga krav i hela landet samt att inte i onödan

begränsa avfallsproducenternas möjlighet att finna nya

lösningar för omhändertagandet av avfallet.

I proposition 1997/98:145 Svenska miljömål (bet. 1998/99:MJU6)

föreslår regeringen som delmål under miljökvalitetsmål 2

Grundvatten av god kvalitet att samtliga avfallsdeponier senast

år 2008 bör ha uppnått en enhetlig standard och uppfylla högt

ställda miljökrav. Under miljökvalitetsmål 11 God bebyggd miljö

föreslår regeringen att den totala mängden avfall och avfallets

farlighet skall minska samt att avfall och restprodukter

sorteras så att de kan behandlas efter sina egenskaper och

återföras i kretsloppet i ett balanserat samspel mellan staden

och dess omgivning. Regeringen ställer också upp vissa

riktlinjer för en effektiv och hållbar material- och energian-

vändning.

Utskottet har nyligen behandlat regeringens skrivelse

1998/99:63 En nationell strategi för avfallshanteringen (bet.

1998/99:MJU10). I skrivelsen anför regeringen att de kommunala

avfallsplanerna bör kompletteras med en nationell strategi för

avfallshanteringen i Sverige. Den nationella strategin skall

inte vara rättsligt bindande utan endast ett policydokument som

ger en samlad bild av avfallshanteringen i landet och

målsättningen med denna. Den skall också tjäna som vägledning

för kommunerna i deras arbete med sina avfallsplaner.

Enligt EG:s förordning (EEG) nr 259/93 om övervakning och

kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska

gemenskapen delas avfallet in i tre kategorier och förtecknas

på tre listor - grön, gul och röd. De farligaste avfallsslagen

finns på röd lista. Avfall som huvudsakligen förtecknas på gul

och röd avfallslista får endast föras in i Sverige om det kan

visas att avfallet kan tas om hand i en anläggning som omfattas

av tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap.

miljöbalken och förordningen (1996:971) om farligt avfall. I

skrivelsen uttalar regeringen sin avsikt att i den svenska för-

ordningen (1995:701) om gränsöverskridande transporter av

avfall, som kompletterar EG:s förordning, införa krav på att

införsel endast skall få ske om det kan visas att införseln

inte hindrar bortskaffande eller återvinning av avfall som

uppkommit i Sverige. Regeringen anser att den svenska policyn

skall vara att avfall på den gula respektive röda listan inte

bör importeras för omhändertagande.

När det gäller andra styrmedel för minskad deponering av

avfall bör nämnas det producentansvar med uppsatta

insamlingsmål som sedan år 1994 gäller för ett antal varor och

förpackningar, bl.a. glas, papper aluminiumburkar och däck. År

1998 infördes producentansvar för bilar. Ett förslag till

förordning om producentansvar för elektriska och elektroniska

produkter har anmälts till Europeiska kommissionen. Bland

övriga styrmedel kan nämnas den skatt om 5 kr per ton naturgrus

som enligt lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus infördes den

1 juli 1996.

Miljöbalken

Enligt 1 kap. 1 § miljöbalken, den s.k. portalparagrafen, skall

balken tillämpas så att människors hälsa och miljön skyddas mot

skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar

eller annan påverkan. Vidare skall återanvändning och

återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och

energi främjas så att ett kretslopp uppnås. De allmänna

hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken ålägger den som utövar

verksamhet eller vidtar en åtgärd som inte är av försumbar

betydelse att bl.a. hushålla med råvaror och energi och

utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning.

Enligt 9 kap. miljöbalken får regeringen föreskriva att det

skall vara förbjudet att utan tillstånd eller innan anmälan

gjorts släppa ut eller lägga upp avfall eller andra fasta

ämnen, om detta kan leda till att mark, vatten, vattenområde

eller grundvatten kan förorenas. Bestämmelser om avfall och

producentansvar återfinns i 15 kap. miljöbalken. De uppställda

kraven riktar sig till kommuner, producenter och enskilda och

innebär bl.a. att avfall skall hanteras på sådant sätt att det

inte uppkommer olägenhet från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

Kommunerna har ansvaret för hushållsavfallet när det gäller

insamlingen och transporten till en behandlingsanläggning och

för att avfallet återvinns eller bortskaffas. Kommunerna kan

enligt bemyndigande av regeringen utvidga sitt ansvarsområde

till att gälla även sådant avfall som inte klassas som

hushållsavfall. Dessutom kan kommunen bestämma om källsortering

av avfall om det kan anses behövas av bl.a. hälso- eller

miljöskäl. För varje kommun skall finnas en renhållningsordning

som skall innehålla de föreskrifter om hantering av avfall som

gäller för kommunen och en avfallsplan.

Avfallet inom EU

EU:s strategi för avfall utgörs av ett antal riktlinjer som

innebär att medlemsländerna bör:

- minska mängden och stimulera ren teknologi, återanvända och

återvinna samt förbättra bortskaffande,

- åstadkomma en säker transport av farligt avfall och farliga

produkter samt påskynda återställningen av förorenade områden.

Återanvändning och återvinning av avfall skall uppmuntras.

Deponering ses som en sista utväg i avfallshanteringen. En

övergripande strategi för avfallsarbetet inom gemenskapen är

att medlemsländerna skall sträva efter att vara

självförsörjande med anläggningar för bortskaffande av avfall

och att avfallet bortskaffas på den anläggning som ligger

närmast. Rådet antog i februari 1997 en reviderad

avfallspolitisk resolution där bl.a. producentansvaret som

princip slås fast. Materialåtervinning skall prioriteras

framför energiutvinning när så är miljömässigt motiverat.

Utgående från riktlinjerna har ett antal direktiv och

förordningar antagits. Syftet är att EU-länderna skall ha

gemensamma miljömässiga och tekniska krav samt harmoniserande

konkurrensförutsättningar vad gäller avfall. År 1975 kom det

s.k. ramdirektivet, rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli

1975 om avfall. Direktivet innehåller övergripande regler för

kontroll och omhändertagande av avfall, definitioner av vissa

begrepp inom avfallsområdet, bestämmelser om att varje land

skall ha en avfallsplan, om tillståndsplikt för

avfallsanläggningar m.m.

Kommissionen har i mars 1997 lämnat ett förslag till direktiv

om deponering av avfall, KOM(97) 105 slutligt. Rådet antog i

juni 1998 en gemensam ståndpunkt i frågan. Den gemensamma

ståndpunkten innehåller bl.a. krav på att dela in deponier i

tre klasser, krav på förbehandling (inklusive sortering) av

avfall före deponering samt krav på nationella åtgärder för att

minska mängden organiskt avfall som deponeras. Direktivet

antogs slutligt den 26 april 1999.

Avfallsskatt i andra EU-länder

Avfallsskatt i någon form finns enligt propositionen för

närvarande i Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien,

Nederländerna, Storbritannien, Tyskland och Österrike. Även

Norge har nyligen infört en avfallsskatt.

I samtliga länder inriktas skatten mot

deponeringsanläggningar, utom i de tyska delstaterna där det är

mängden farligt avfall som uppkommer som är föremål för

beskattning. I Belgien, Italien, Danmark och Norge omfattar

skatten även förbränning. I Frankrike gäller skatteplikten även

för avfallsförbränning och annan behandling, men skatten tas då

endast ut för specialavfall och farligt avfall.

I Finland, Nederländerna, Tyskland och Norge undantas hela

eller delar av det branschspecifika industriavfallet. I Danmark

befrias allt avfall som inte omfattas av kommunernas

insamlingsordning, vilket i regel innebär att även

branschspecifikt industriavfall befrias. Italien tar ut en

avgift på 9-23 kr per ton för branschspecifikt industriavfall i

jämförelse med 92 kr för hushållsavfall. Storbritannien

tillämpar en skatteväxling mellan avfallsskatt och arbets-

givaravgift som i princip innebär att industrins totala

kostnader inte ökar på grund av avfallsskatten.

Skattesatserna varierar kraftigt. I Danmark, Finland,

Nederländerna och Storbritannien tillfaller skatteintäkterna

staten utan föreskrifter om hur intäkterna skall användas. I

övriga länder används intäkterna helt eller delvis till vissa

miljöåtgärder.

Anmälningsförfarandet i EU

Regeringens förslag om skattebefrielse för i huvudsak s.k.

branschspecifika avfall kan enligt EG:s konkurrensregler

betraktas som statsstöd. Enligt artikel 93.3 i EG-fördraget är

medlemsstaterna skyldiga att i förväg anmäla en sådan fråga

till kommissionen. Av propositionen framgår att regeringen den

26 mars 1999 erhöll ett formellt beslut om godkännande av

förslaget enligt artikel 92 i EG-fördraget. Sedan en separat

anmälan i enlighet med Kol- och stålfördraget visat sig

nödvändig gjordes en sådan anmälan den 21 december 1998.

Utskottet har erfarit att kommissionen inte avser att anföra

invändningar mot införande av en avfallsskatt. Detta torde

innebära att förslaget kommer att godkännas även enligt Kol-

och stålfördraget. Miljö- och jordbruksutskottet förutsätter

att skatteutskottet i sin fortsatta beredning av ärendet

beaktar de formella förutsättningarna för ett riksdagsbeslut i

frågan.

Behovet av en avfallsskatt

Propositionen

Regeringen föreslår att en skatt införs på avfall som

deponeras. Skatten skall omfatta såväl konventionellt avfall

som industrins branschspecifika avfall. Regeringen har för

avsikt att år 2004 följa upp och utvärdera hur det föreslagna

systemet för avfallsbeskattning har fungerat och därefter vid

behov genomföra förändringar i systemet.

Motionerna

I motion Sk27 (m) yrkas avslag på propositionen. Motionärerna

anser att en avfallsskatt skulle bestraffa de återvinnings- och

behandlingsverksamheter som bedrivs vid befintliga deponier.

Skatten skulle också innebära en styrning mot ökad förbränning

och därmed sannolikt en väsentlig ökning av Sveriges samlade

utsläpp av koldioxid. Dessutom skulle skatten hindra ut-

vecklingen av miljövänlig teknik och öka risken för illegal

deponering.

Enligt motionären bakom motion Sk31 (mp) kan den nuvarande

utformningen av producentansvaret och införande av en

avfallsskatt komma att orsaka problem för såväl kommuner som

enskilda. Eftersom materialbolagen kan uppfylla sina åtaganden

utan insamling av allt avfall, förekommer i vissa kommuner inte

någon insamling. Konsumenter i glesbygd har därmed ingen

möjlighet att källsortera men riskerar att ändå drabbas av

avfallsskatt. Detsamma gäller vissa kommuner. Dessa problem

måste lösas innan en avfallsskatt införs (yrkande 2).

Utskottets överväganden

Frågor om avfallshantering har länge varit föremål för såväl

statsmakternas som näringslivets och allmänhetens intresse. I

arbetet med att åstadkomma ett ekologiskt hållbart samhälle har

riksdag och regering fattat beslut som bl.a. bygger på

nödvändigheten av resurshushållning, avfallsminimering och

minskning av avfallets farlighet. Insikten om avfallet som en

resurs har lett till införandet av återanvändning och

återvinning som ledande principer för avfallshanteringen. Genom

sina möjligheter att kretsloppsanpassa produktionsprocesserna,

utveckla nya miljöanpassade produkter, minska mängden avfall

och reducera avfallets farlighet spelar näringslivet en

avgörande roll i detta sammanhang. Konsumenternas och

hushållens engagemang utgör också ett betydelsefullt bidrag

till det gemensamma arbetet för att uppnå ett

kretsloppssamhälle.

Ett av de viktigaste målen för dagens avfallspolitik är att

minska mängden avfall som deponeras. Alternativen är då

återanvändning, materialåtervinning, materialutnyttjande eller

förbränning med energiutvinning. I dag är emellertid deponering

det helt dominerande sättet att ta hand om avfallet. En starkt

bidragande orsak härtill är att deponering är en i vårt land

billig metod för omhändertagande av avfall. Detta medför i sin

tur att det i många fall saknas ekonomiska incitament att

behandla avfallet på ett från miljö- och resurssynpunkt bättre

sätt. Som regeringen anför kan en avfallsskatt förbättra

situationen och göra återanvändning, återvinning och andra

behandlingsmetoder lönsamma. Skatten bör också kunna bidra till

att avfallsmängderna på sikt minskar. Även om andra styrmedel

såsom producentansvar, kommunernas avfallsplanering och de

kommunala renhållningstaxorna verkar i samma riktning delar

utskottet regeringens uppfattning att en avfallsskatt behövs

för att skapa förutsättningar för ett acceptabelt

omhändertagande av avfallet. Som en allmän synpunkt beträffande

lagförslaget vill utskottet emellertid framhålla att den

lagtekniska konstruktionen är relativt komplicerad och att det

finns anledning att noggrant följa de praktiska konsekvenserna

i olika avseenden. Utskottet konstaterar för sin del att det

knappast varit möjligt att i alla delar överblicka

avfallsskattens förväntade effekter från miljö- och na-

turresurssynpunkt.

När det gäller avfallsförbränning finns i dag 21 sådana

anläggningar i Sverige. Enligt propositionen utnyttjas vid

samtliga anläggningar energin till mer än 90 % för

värmeproduktion och tre av anläggningarna har dessutom elpro-

duktion. Sammanlagt produceras årligen ca 4 TWh värme och el

vid anläggningarna. Förbränningen sker vid tekniskt sett

moderna anläggningar, och anläggningarna är utrustade med

avancerad rökgasrening för omhändertagande av föroreningarna i

avfallet. Utskottet gör i det följande samma bedömning som

regeringen att det i dag inte finns skäl att låta avfall som

går till förbränningsanläggningar omfattas av en avfallsskatt.

Som regeringen anför kan frågan dock komma att behöva

analyseras på nytt i framtiden. En sådan analys bör enligt

utskottets mening särskilt inriktas på frågan huruvida

avfallsskatten leder till ökad avfallsförbränning och därmed

motverkar de miljö- och resursmässiga överväganden som

avfallshanteringen i dag grundas på.

Utskottet delar regeringens uppfattning att en viktig aspekt

vid utformandet av ett uppbördssystem för avfallsskatt är att

säkerställa att systemet inte bidrar till att motverka

användningen av miljömässigt bra behandlingsmetoder för vissa

avfallsslag i stället för deponering. Genom att komplettera

nettodeponimetoden med uttrycklig skattebefrielse för vissa

behandlingsformer kan enligt utskottets mening sådana oönskade

effekter undvikas. Som anförs i propositionen är de

behandlingsformer som bör komma i fråga för skattebefrielse

kompostering, reaktorbaserad rötning, förbränning och till-

verkning av fast lagringsbart bränsle. När det gäller deponigas

gör utskottet på annan plats i detta yttrande (s. 11 f.) ett

uttalande om behovet av åtgärder för att stimulera användningen

av gasen för energiutvinning.

Sammantaget innebär det ovan anförda att utskottet i huvudsak

tillstyrker regeringens förslag om införande av en avfallsskatt

på deponerat avfall. Utskottet avstyrker därmed motion Sk27 (m)

om avslag på propositionen.

Som anförs i motion Sk31 (mp) förekommer vissa problem i det

praktiska arbetet med källsortering och insamling av vissa

avfallskategorier. Måluppfyllelsen när det gäller återvinning

av de flesta förpackningsslagen är visserligen god, men detta

kan emellertid, vilket påpekas i motionen, få till följd att

materialbolagen helt eller delvis upphör med avfallsinsamlingen

i vissa regioner sedan den föreskrivna nationella

återvinningsnivån uppnåtts. Framför allt i glesbygd försämras

därmed konsumenternas möjligheter att genom källsortering

minimera det avfall som deponeras och som föreslås bli skatte-

pliktigt. Kommunerna har inte längre det formella ansvaret för

tidningar eller förpackningar som hushållen har sorterat ut för

bortforsling av ansvariga producenter. Återvinningsmålen enligt

producentansvaret varierar från 30 % till 95 %. Regeringen har

dock beslutat om att öka kraven från år 2001. Utskottet vill

även erinra om Naturvårdsverkets uppdrag att årligen till rege-

ringen redovisa en utvärdering av producentansvaret. På

utskottets förslag arbetar även Riksdagens revisorer med en

granskning av avfallshantering och återvinning. Enligt vad

utskottet erfarit har miljöministern tagit initiativ till

diskussioner med materialbolagen, Renhållningsverksföreningen,

Kommunförbundet och Naturvårdsverket om bl.a. dessa problem. De

frågor som är föremål för diskussioner är information till

hushållen, samarbetet mellan kommunerna och materialbolagen

samt utveckling av nya system och ny teknik. Ett möte ägde rum

i februari 1999 och ett nytt möte för fortsatta diskussioner

skall äga rum i maj 1999. I den nu aktuella propositionen

uttalar regeringen dessutom sin avsikt att följa upp och

utvärdera hur det nuvarande systemet för avfallsbeskattning

kommer att fungera. I det fall behov föreligger kommer

regeringen att därefter ta initiativ till förändringar av

systemet. Utskottet utgår från att de frågor som tas upp i

motion Sk31 (mp) kommer att beaktas i det arbete som pågår på

området. Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att

motionen i aktuell del lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

Förfarandet vid beskattning

Propositionen

Regeringen föreslår att avfallsskatten skall tas ut efter en

nettodeponimetod. Detta innebär att skatt tas ut för i princip

allt avfall som förs till en skattepliktig avfallsanläggning.

Skyldigheten att betala skatt skall inträda då avfallet förs in

till avfallsanläggningen. För avfall som förs ut från

avfallsanläggningen skall avdrag medges. Vissa

behandlingsformer som bedrivs inom anläggningen skall undantas

från skatt.

Vad gäller avfall som deponeras vid anläggningar där

huvudsakligen annan verksamhet än avfallshantering bedrivs,

skall skyldigheten att betala skatt inträda när avfallet

uppkommer.

I fråga om sådant avfall som förs ut från anläggningen skall

enligt propositionen avdrag inte medges för lak- och

reningsvatten.

Avdrag skall inte heller medges för gas som bildats vid

nedbrytning av organiskt avfall som förs ut från en

avfallsanläggning (deponigas).

Redovisningsperioden för avfallsskatten föreslås vara

kalenderkvartal. Samma regler som för övriga punktskatter skall

gälla beträffande möjligheten att utnyttja avdrag som

överstiger skattens bruttobelopp för en redovisningsperiod.

Motionerna

Avdragsrätt även för deponigas begärs i tre motioner. Enligt

motion Sk28 (v) skulle en avdragsrätt utgöra ett incitament för

användning av deponigas som energikälla och medföra minskade

emissioner från deponierna (yrkande 5). Enligt motion Sk29 (mp)

bör riksdagen besluta om sådan ändring i förslaget till lag om

skatt på avfall att skatteavdrag får göras för gas som har

bildats vid nedbrytning av organiskt avfall och som har samlats

upp för användning till energiutvinning (yrkande 2). I motion

Sk30 (kd) begärs ändring av förslaget om skatt på avfall så att

avdragsrätt skall gälla för deponigas som förs ut från

avfallsanläggningar (yrkande 4).

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att avfallsskatten

skall tas ut efter den nettodeponimetod som beskrivs i

propositionen. Utskottet tillstyrker vidare att lagen

konstrueras så att vissa behandlingsformer som bedrivs inom

anläggningen skall undantas från skatt. Vad gäller avfall som

deponeras vid anläggningar där huvudsakligen annan verksamhet

än avfallshantering bedrivs tillstyrker utskottet att

skyldigheten att betala skatt skall inträda när avfallet

uppkommer. I likhet med regeringen anser utskottet att avdrag

inte skall medges för lak- och reningsvatten.

Gas som bildats vid nedbrytning av organiskt avfall (deponigas)

Organiskt avfall utgör grunden till huvuddelen av de

miljöproblem som en deponi ger upphov till under sin driftstid.

Avfallet bidrar även i hög grad till de framtida problemen. I

de deponier som innehåller organiskt avfall sker en nedbrytning

av avfallet varvid s.k. deponigas bildas. Deponigasen består

till stor del av metan men även av koldioxid och spårämnen. Det

allvarligaste miljöproblemet med utsläpp av metangas är dess

bidrag till växthuseffekten. Det bör påpekas att metan är en av

de gaser som omfattas av Kyotoprotokollet. De större

avfallsanläggningarna har i dag deponigasuttag av kommersiella

skäl. Mindre anläggningar som av samma skäl inte har

deponigasuppsamling kan i vissa fall ha uppsamling som villkor

för miljötillståndet.

Våren 1993 (prop. 1992/93:179, bet. 1992/93:JoU19) beslutade

riksdagen att metangasutsläppen från avfallsupplag skall

minskas med 30 % till år 2000. Detta mål kan i princip uppnås

dels genom minskning av deponeringen av organiskt avfall, dels

genom ökad uppsamling av deponigas från deponierna. En ändrad

hantering av organiskt avfall genom successiv övergång till

rötning, omhändertagande av gasen, förbränning eller

kompostering torde ge en betydande minskning av metanutsläppen.

Enligt riksdagens beslut hösten 1997 kommer ett förbud mot

deponering av utsorterat brännbart avfall att införas från år

2002. Från år 2005 gäller ett generellt förbud mot deponering

av organiskt avfall (prop. 1996/97:172, bet. 1997/98:JoU7).

Genom EG:s nyligen antagna direktiv om deponering av avfall

kommer krav att ställas på att i princip alla deponier skall

samla upp och utnyttja eller fackla deponigasen.

Enligt utskottets mening innebär det arbete som bedrivs såväl

nationellt som inom EU att kraftfulla styrmedel finns och

kommer att finnas i syfte att öka uttaget av deponigas. Mot den

bakgrunden delar utskottet till viss del regeringens

uppfattning att en möjlighet till avdrag för avfallsskatt

skulle ha mindre betydelse som stimulans för åtgärder på

området. Utskottet är inte nu berett att frångå regeringens

förslag att avdrag inte skall medges för deponigas som förs ut

från avfallsanläggningar. Utskottet vill emellertid i detta

sammanhang erinra om riksdagens uttalande i samband med att

förbud infördes mot deponering av brännbart och organiskt

avfall (bet. 1997/98:JoU7 s. 14). Som framgår av betänkandet

ansågs det viktigt att kommunerna gavs möjlighet att utarbeta

lokalt och miljömässigt lämpliga lösningar, att forskning om

och utveckling av återvinningsmetoder för såväl energi som nä-

ringsämnen inte försvåras samt att miljömässigt godtagbara

behandlingsmetoder för nyttiggörande av deponigasen

underlättas. Utskottet kan för sin del inte utesluta att

regeringens förslag såvitt avser deponigasen kan leda till en

utveckling som är svår att förena med den allmänna målsättning

som riksdagen ställt sig bakom enligt angivna betänkande.

Utskottet anser därför att regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag som syftar till att användningen av

deponigas för energiutvinning stimuleras. Vad utskottet anfört

med anledning av motionerna Sk28 (v) yrkande 5, Sk29 (mp)

yrkande 2 och Sk30 (kd) yrkande 4 bör ges regeringen till

känna.

Skattenivå och fastställande av skatten

Propositionen

Regeringen föreslår att skatten skall utgå med 250 kr per ton och bestämmas

på grundval av vägning. Om tillförseln sker i mindre omfattning

eller det av annan anledning finns särskilda skäl får skatten

bestämmas på annan grund än vägning.

Motionerna

I motion Sk29 (mp) begärs förslag till ändring i lagen om skatt

på avfall så att skatteuttag kan göras efter två olika

skattesatser. Dessa bör bestå av en normalskattesats om 340 kr

per ton och en enhetlig lågskattenivå i stället för

skattebefrielse på flertalet av de verksamheter som regeringen

vill undanta från skatt (yrkande 4).

Motionärerna i motion Sk28 (v) varnar för konsekvenserna av en

viktbaserad avfallsskatt som ensidigt belastar avfall som går

till deponering. Motionärerna anser att mängderna avfall som

förbränns vid befintliga och nya sopförbränningsanläggningar

sannolikt kommer att öka kraftigt och därmed också de totala

utsläppen av miljögifter (yrkande 2).

Utskottets överväganden

Utskottet gör samma bedömning som regeringen att en rimlig

ambitionsnivå är att till år 2005 uppnå en halvering av det

avfall som deponeras. Enligt Deponiskatteutredningens

beräkningar (SOU 1996:139) kommer på grund av olika styrmedel

kostnaden för deponering per ton avfall att öka från i dag ca

200 kr till 600-700 kr per ton för företagen och till ca 800 kr

per ton för hushållen. För hushållen tillkommer även

mervärdesskatt. Förutom av skatten påverkas kostnaderna av de

högre miljökrav som i framtiden kommer att ställas på

avfallsanläggningarna. Utredningen bedömer att en kostnad på

denna nivå kommer att innebära en kraftfull styrning från

deponering mot ökad återvinning och ökat energiutnyttjande. För

att till år 2005 åstadkomma en halvering av det avfall som

deponeras krävs enligt regeringens bedömning, till vilken

utskottet ansluter sig, en skatt i nivå med den som nu före-

slås, alltså 250 kr per ton. Som regeringen anför finns i dag

inget behov av att differentiera skattesatsen för olika

avfallsslag. Vid en framtida utvärdering av skattens

konsekvenser kan dock frågan åter bli aktuell. Det anförda

innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag om

skattenivå och avstyrker motion Sk29 (mp) yrkande 4.

Som utskottet tidigare framhållit kan en avfallsskatt utgöra

ett ekonomiskt incitament att behandla avfallet på ett från

miljö- och resurssynpunkt bättre sätt än deponering och göra

återanvändning, återvinning och andra behandlingsmetoder

lönsamma. Samtidigt bör skatten också kunna bidra till att

avfallsmängderna på sikt minskar. I likhet med regeringen anser

utskottet att skatten skall vara viktbaserad. Utskottet

avstyrker motion Sk28 (v) yrkande 2 och hänvisar i övrigt till

de uttalanden som görs i det föregående om uppföljningen av

avfallsskattens effekter.

Allmänna utgångspunkter för skattefrihet

Propositionen

Enligt regeringens förslag skall utgångspunkten för

skattefrihet för vissa avfallsslag vara att det för dessa under

överskådlig tid inte finns några miljömässigt acceptabla

alternativ till deponering och att möjligheterna att minska

avfallsmängderna genom processförändringar, val av råvara etc.

är avsevärt begränsade. Skattens styreffekt skulle således i

dessa fall vara mycket liten. Utvecklingen på området skall

kontinuerligt följas i syfte att möjliggöra en omprövning av de

beviljade fallen av skattebefrielse.

Motionerna

I motion Sk29 (mp) framförs invändningar mot regeringens

allmänna utgångspunkter för skattebefrielse. Enligt

motionärerna kan det inte avgöras vilken teknikutveckling som

är möjlig på lång sikt, och det är en omfattande uppgift att

följa denna utveckling. Mot den bakgrunden är en, i motionen

inte närmare angiven, lågskattesats att föredra framför

skattebefrielse (yrkande 5).

Enligt motion Sk28 (v) måste även förbränning av avfall

beskattas så att återanvändning blir lönsam (yrkande 1).

Förbränning av blandat restavfall kan inte anses som förenligt

med målsättningarna om ett uthålligt och resursbevarande

samhälle (yrkande 6). Skatten bör vara minst lika hög för

avfallsförbränning som för konventionell deponering. För att

stimulera avfallsminimering, materialåtervinning och biologiska

behandlingsmetoder bör skatten införas samtidigt för dessa

behandlingsformer (yrkande 4). I motion Sk29 (mp) begärs

förslag till komplettering av lagen om skatt på avfall så att

avfall till förbränning omfattas av skatteplikten. Härigenom

skulle enligt motionärerna incitament skapas för styrning av

flödena till energiutvinning. Förbränning av osorterat

hushållsavfall skulle motverkas och kompostering främjas

(yrkande 1). Även motionären bakom motion Sk31 (mp) anser att

lagförslaget måste få en sådan utformning att ökad förbränning

undviks. En konsekvensanalys bör göras innan avfallsskatten

införs (yrkande 1).

Enligt motion Sk30 (kd) bör en inventering göras av de

avfallsslag som saknar alternativ till deponering (yrkande 2).

Utskottets överväganden

Deponering av avfall innebär som regeringen framhåller en icke

önskvärd belastning av miljön. Införande av en avfallskatt är

enligt utskottets mening ett av flera sätt att från

statsmakternas sida tydliggöra denna värdering. För den allt

övervägande delen av såväl det konventionella som det

branschspecifika avfallet bör skatten kunna utgöra ett verksamt

styrmedel mot minskad deponering. Detta kan ske genom att

avfallet återanvänds eller återvinns för materialutnyttjande

eller för energiändamål. Skatten skall också styra mot minskad

uppkomst av avfall som inte kan utnyttjas på de angivna sätten.

Med utgångspunkt från dagens kunskaper om processtekniker,

återvinningsmöjligheter m.m. kommer skatten emellertid inte att

kunna få någon styrande effekt för vissa avfallsslag. Det

gäller såväl uppkomsten av avfall som möjligheten att under

överskådlig tid finna acceptabla alternativ till deponering för

annat än marginella delar av det uppkomna avfallet. I dessa

fall får deponering anses som den för tillfället miljömässigt

bästa lösningen. Utskottet delar regeringens uppfattning att

skattebefrielse skall gälla för sådana avfallsslag.

Utvecklingen inom området för avfallshantering är emellertid

dynamisk. I propositionen uttalar regeringen sin avsikt att

noga följa utvecklingen och kontinuerligt pröva i vad mån

förutsättningar för skattebefrielse alltjämt föreligger. Om det

vid denna prövning skulle föreligga behov av en differentierad

skattesats förutsätter utskottet att regeringen på nytt kommer

att ta frågan under övervägande. Med det anförda och med

hänvisning till utskottets ställningstagande ovan om en

enhetlig skattesats avstyrker utskottet motion Sk29 (mp)

yrkande 5.

Deponering är i dag det helt dominerande sättet att ta hand om

avfallet. Ett av de viktigaste målen för dagens avfallspolitik

är därför att minska mängden avfall som deponeras. Alternativen

är då återanvändning, materialåtervinning, materialutnyttjande

eller förbränning med energiutvinning. Som utskottet anfört

ovan utnyttjas vid samtliga anläggningar för avfallsförbränning

energin till mer än 90 % för värmeproduktion, och tre av

anläggningarna har dessutom elproduktion. Den sammanlagda

årliga produktionen uppgår till ca 4 TWh värme och el och

förbränningen sker vid tekniskt sett moderna anläggningar.

Enligt regeringens bedömning kommer förbränningen av avfall att

öka med 20 % till år 2005. Det bör emellertid noteras att den

föreslagna avfallskatten förväntas medföra att brännbara

fraktioner, som i dag deponeras, kommer att omhändertas genom

förbränning. Genom stimulans av sorteringsåtgärder, helst vid

källan, kan dessutom en effektiv sortering och därmed ett

homogent avfall åstadkommas. Det anförda innebär att utskottet

delar regeringens uppfattning att det i dag inte finns skäl att

låta avfall som går till förbränningsanläggningar omfattas av

en avfallsskatt. Som regeringen anför kan frågan dock komma att

behöva analyseras på nytt i framtiden. I det fall förbränningen

skulle öka på ett omotiverat sätt förutsätter utskottet att

regeringen på nytt överväger frågan om införande av en

avfallsskatt även på förbränning. Utskottet tillstyrker således

regeringens förslag och avstyrker motionerna Sk28 (v) yrkandena

1, 4 och 6, Sk29 (mp) yrkande 1 och Sk31 (mp) yrkande 1.

Som utskottet anfört ovan kommer regeringen att följa

teknikutvecklingen för de avfallsslag för vilka det i dag

saknas godtagbara alternativ till deponering. Enligt utskottets

mening torde syftet med motion Sk30 (kd) yrkande 2 i allt

väsentligt bli tillgodosett inom ramen för detta arbete utan

något riksdagens uttalande om en inventering i enlighet med

motionsyrkandet.

Skattebefrielse för vissa anläggningar och

behandlingsmetoder m.m.

Propositionen

Lagen skall inte gälla för anläggningar där deponering sker

uteslutande av ett eller flera av följande avfallsslag,

nämligen

1. jord, grus, lera, skiffer, kalkstoft, kalksten eller annan

sten,

2. bergrester från gruvindustriell verksamhet eller

3. avfallssand från gruvindustriell verksamhet och avfall från

vattenrening vid sådan verksamhet samt järnhaltigt avfall från

rökgasrening vid tillverkning av järnmalmspellets.

Vidare föreslås att anläggningar där radioaktivt avfall

deponeras undantas från skatteplikt.

Enligt regeringens förslag skall avfallsskatt inte betalas för

material som är avsett att användas för driften av

avfallsanläggningen eller som förs in till anläggningen utan

direkt samband med avfallshanteringen.

När det gäller vissa behandlingsformer föreslår regeringen att

avfallsskatt inte skall betalas för avfall som är avsett att

inom en anläggning behandlas genom

1. kompostering eller reaktorbaserad rötning,

2. förbränning,

3. användning för tillverkning av fast lagringsbart bränsle.

Avfallsskatt skall dock betalas för de rester som uppstår efter

genomförd behandling. Några särskilda undantagsregler för

sorteringsverksamhet införs inte.

Motionerna

I motion Sk29 (mp) yrkande 3 begärs avslag på 6 § 2 b och c i

regeringens lagförslag, dvs. skattebefrielse för avfall som

behandlas genom förbränning och användning för tillverkning av

fast lagringsbart bränsle (yrkande 3).

Enligt motion Sk30 (kd) bör förslaget om skatt på avfall

avseende 6 § 2 ändras enligt följande (yrkande 5): Avfallsskatt

skall inte betalas för

2. avfall som är avsett att inom en anläggning behandlas genom

a) kompostering eller reaktorbaserad rötning,

b) förbränning,

c) användning för materialåtervinning eller tillverkning av

fast lagringsbart bränsle,

d) avvattning eller rening av flytande avfall där det avskilda

eller renade vattnet inte deponeras inom anläggningen.

Avfallsskatt skall dock betalas för rester som uppstår efter genomförd be-

handling enligt första stycket 2.

Enligt motion Sk28 (v) skall skatt inte tas ut för avfall som

går till biologisk energiutvinning (yrkande 3).

I motion Sk29 (mp) föreslås att de restprodukter som enligt

lagförslaget föreslås få avdrag i deklarationen, dvs. avfall

från vattenrening vid gruvindustriell verksamhet, järnhaltigt

avfall från rökgasrening vid tillverkning av järnmalmspellets

och radioaktivt avfall, bör beskattas med normalskatt (yrkande

8). I motionen yrkas också avslag på 3 § 2 i förslaget till lag

om skatt på avfall, dvs. skattebefrielse för radioaktivt avfall

(yrkande 6). De restprodukter som enligt lagförslaget föreslås

undantas från lagens tillämpningsområde skall beskattas. Avfall

som är avsett att behandlas genom förbränning bör beskattas

enligt en särskild, högre skattesats medan avfall som är avsett

att användas för tillverkning av fast lagringsbart bränsle bör

beskattas med s.k. lågskatt (yrkande 7).

Utskottets överväganden

Som regeringen anför är avsikten med den föreslagna

avfallsskatten att den endast skall belasta avfall som

deponeras eller förvaras under längre tid än tre år. För att

inte anläggningar som bedriver såväl deponering som annan

behandling skall missgynnas, bör vissa behandlingsformer vara

föremål för skattefrihet. Utskottet delar regeringens

uppfattning att de behandlingsformer som bör komma i fråga är

kompostering, reaktorbaserad rötning, förbränning och

tillverkning av fast lagringsbart bränsle. Gemensamt för dessa

behandlingsformer är att avfallet minskar väsentligt i vikt.

Dessutom resulterar dessa behandlingar, förutom förbränning,

regelmässigt i en produkt som anläggningarna finner avsättning

för.

Av utskottets uttalande ovan (s. 14) framgår att utskottet

delar regeringens uppfattning att det i dag inte finns skäl att

låta avfall som går till förbränningsanläggningar omfattas av

en avfallsskatt. Frågan kan dock komma att behöva analyseras på

nytt i framtiden. I det fall förbränningen skulle öka på ett

omotiverat sätt förutsätter utskottet att regeringen på nytt

överväger frågan om införande av en avfallsskatt även på

förbränning. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag

och avstyrker motion Sk29 (mp) yrkandena 3 och 7.

Som utskottet anfört ovan (s. 11 f.) är en viktig aspekt vid

utformandet av ett uppbördssystem för avfallsskatt att

säkerställa att systemet inte bidrar till att motverka

användningen av miljömässigt bra behandlingsmetoder för vissa

avfallsslag i stället för deponering. Genom att komplettera

nettodeponimetoden med uttrycklig skattebefrielse för vissa

behandlingsformer kan enligt utskottets mening sådana oönskade

effekter undvikas. Regeringens förslag om en redovisningsperiod

för avfallsskatten på tre månader innebär ett avsteg från den

kalendermånad som genomgående gäller för övriga punktskatter.

Även om avfallsskatten får ses som ett viktigt styrmedel för

att åstadkomma en snabbare genomströmning av det avfall som

återvinns, kan en redovisningsperiod om en månad, vilket

framhålls i propositionen, innebära att många utövare av

deponeringsverksamhet drabbas av en viss ekonomisk belastning.

Med valet av en nettodeponimetod kan detta bli aktuellt främst

för de anläggningar där det bedrivs verksamhet med material som

i avvaktan på avsättningsmöjligheter lagras under längre tid på

anläggningen. Den föreslagna tremånadersperioden innebär

däremot betydligt ökade möjligheter till skatteavdrag för

material som förs ut från anläggningen för t.ex. återvinning.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sk30 (kd) yrkande 5

delvis.

I propositionen föreslår regeringen att skatten skall baseras

på avfallets befintliga tillstånd och inte på dess torrvikt.

Skälen till detta är, förutom kontrollproblem, även

miljöhänsyn. Vattenmängder i avfallet medför att lakvat-

tenproduktionen kommer i gång tidigare och blir större.

Lakvattnet bidrar även till sättningar i deponin, vilket

försvårar sluttäckningsarbetet. För att dessa effekter skall

kunna undvikas anser utskottet i likhet med regeringen att

vattnet bör skiljas ut före deponeringen. Därmed torde även

avfallsvolymerna för deponering minska. Ett avdrag för skatt

vid utförsel av reningsvatten skulle enligt utskottets mening

motverka en önskad styrning mot avvattning av avfallet före

deponering. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker

regeringens förslag och avstyrker motion Sk30 (kd) yrkande 5

delvis.

Vid anläggningar där deponering sker uteslutande av vissa

avfallsslag är det av miljöskäl ofta lämpligt att slam och

annat avfall som uppstår efter genomförd rening av vattnet från

den gruvindustriella verksamheten och sådant järnhaltigt avfall

som uppkommer från rökgasrening vid tillverkning av

järnmalmspellets deponeras tillsammans med avfallssanden.

Skälet härtill är att metallerna i slammet är desamma som i

avfallssanden och till stor del binds genom samdeponering.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det avfall som tas

om hand på detta sätt därför skattemässigt bör behandlas på

samma sätt som avfallssand och alltså inte beskattas. När det

gäller deponering av radioaktivt avfall erinrar utskottet om

att säkerhetskrav och liknande frågor regleras i lagen (1984:3)

om kärnteknisk verksamhet och i strålskyddslagen (1988:220).

Mot bakgrund av den särreglering som gäller för detta

avfallsslag bör avfallsskatt inte tas ut i dessa fall.

Härutöver vill utskottet erinra om att bestämmelser om

finansieringen av kostnaderna för omhändertagande av

kärnkraftens restprodukter återfinns i lagen (1992:1537) om

finansiering av framtida kostnader för använt kärnbränsle.

Reaktorinnehavarna betalar en särskild avgift för detta ändamål

till staten och avgiftsmedlen förvaltas av Kärnavfallsfonden.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker regeringens

förslag i denna del och avstyrker motion Sk29 (mp) yrkandena 6

och 8.

När det gäller frågan om rötning delar utskottet regeringens

uppfattning att endast den mer utvecklade reaktorbaserade

rötningen bör komma i fråga för undantag från skatten. Förutom

energiutvinning resulterar denna metod i en slutprodukt i form

av jordförbättringsmedel som kan avyttras, detta till skillnad

från t.ex. bioceller som i stort liknar vanlig deponering och

där det i dagens läge är tveksamt om avfallet någonsin kommer

att lämna anläggningen. För det fall att andra rötningsmetoder

än reaktorbaserad rötning i framtiden kan visa sig medföra

slutprodukter som regelmässigt lämnar anläggningarna kan dessa

tas med bland undantagen. Utskottet utgår från att regeringen

noga följer utvecklingen på området och vid behov prövar

förutsättningarna för skattebefrielse även för andra biologiska

behandlingsmetoder. Med hänvisning härtill avstyrks motion Sk28

(v) yrkande 3.

Skattebefrielse för vissa konventionella avfall m.m.

Propositionen

Regeringen föreslår att förorenad jord från marksanering skall

skattebefrias. Även muddermassor från sanering och fördjupning

av vattenområden skall befrias från skatt, liksom avfall från

sanering av upplag för farligt avfall.

Slam från behandling av lakvatten från anläggning där gips

deponeras föreslås befrias från skatt.

Skatt skall inte heller tas ut på avfall från rening av

kommunalt avloppsvatten som förorenats på grund av verksamhet

vid Falu koppargruva.

Även asbesthaltigt avfall skall skattebefrias medan skatt

skall tas ut på bygg- och rivningsavfall.

Kommunalt avloppsslam skall beskattas.

Skatt skall tas ut på biobränsleaska. Även övrigt avfall från

energiutvinning bör omfattas av skatten.

Motionerna

I motion Sk29 (mp) anförs att flertalet av de konventionella

avfallsslag som enligt regeringens förslag skall undantas från

skatteplikt bör beskattas med s.k. lågskatt (yrkande 9 delvis).

Motionärerna i motion Sk30 (kd) begär sådan ändring av

förslaget om skatt på avfall att avfall från användning av

biobränslen skattebefrias (yrkande 1).

Enligt motion Sk26 (s) skall cesiumhaltiga askor undantas från

deponiskatt. Bakgrunden till yrkandet är att biobränsleeldning

kan användas till att rensa skogen från cesium snabbare än vad

som skulle ske vid naturlig avklingning.

Utskottets överväganden

I likhet med regeringen anser utskottet att det kan finnas skäl

för att ta ut skatt på de konventionella avfall som enligt

propositionen undantas från skatteplikt. Som regeringen anför

kan, mot bakgrund av tillgänglig teknik, en skatt emellertid

motverka sitt syfte. När det gäller förorenad jord kan den

osäkerhet som föreligger om bl.a. möjligheten att återanvända

behandlad jord medföra att skatten kan tas som intäkt för att

inte nu vidta nödvändiga saneringar respektive investeringar i

ny teknik. Senast vid utgången av år 2002 bör dock ny och

tillgänglig teknik finnas som gör att förorenad jord inte

längre behöver deponeras. Enligt regeringen kan skattefriheten

då komma att upphöra.

Med tanke på eventuellt föroreningsinnehåll i muddermassorna

anser utskottet i likhet med regeringen att dessa bör deponeras

i stället för att, som i dag alltför ofta sker, åter tippas i

vattnet på annan plats. En skatt på muddermassor riskerar att

motverka detta syfte. Muddermassor som deponeras bör därför

vara skattebefriade av miljöskäl.

Föroreningshalterna i lakvattnet beräknas minska under den

kommande tioårsperioden. Producerade slammängder kommer därmed

också att minska. Det är dock inte möjligt att med säkerhet

ange inom vilken tidsram denna utveckling kommer att ske.

Möjlighet finns dock att deponeringen av slammet helt upphör i

framtiden. Utskottet utgår från att regeringen kommer att följa

arbetet med avställning av gipsdeponin i Karlskrona, dvs. den

deponi som är aktuell i sammanhanget, och pröva i vad mån det

alltjämt finns behov av skattebefrielse. När det gäller avfall

från rening av kommunalt avloppsvatten som förorenats på grund

av verksamhet vid Falu koppargruva anser utskottet att de

speciella omständigheter som föreligger bör medföra att skatt

för närvarande inte skall tas ut.

Med det ovan anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag

och avstyrker motion Sk29 (mp) yrkande 9 i motsvarande delar.

En viktig förutsättning för att uppnå en uthållig biologisk

produktion är i många fall att näringsämnen kan återföras till

marken där biobränsle har skördats. Därmed kan deponeringen av

biobränsleaskor minska. Askornas kvalitet är en avgörande

förutsättning för askåterföring. Vid storskalig och rationell

återföring av aska är stabilitet, långsamlöslighet och

tungmetallinnehåll viktiga egenskaper att ta hänsyn till.

Eftersom skogsbränslehanteringen är under utveckling ger de

allmänna råd och rekommendationer för ask- återföring som

Skogsstyrelsen har beslutat om ett relativt stort handlingsut-

rymme. Beslutet måste emellertid kompletteras med uppgifter om

tillåtna halter av tungmetaller. Detta innebär att det vid

införande av skatten kommer att finnas det beslutsunderlag som

behövs för askåterföring. För en storskalig och rationell

hantering av askorna krävs fortsatt utveckling av teknik och

metoder. Härutöver finns det också behov av fortlöpande

informationsinsatser inom området. Mot denna bakgrund

tillstyrker utskottet regeringens förslag att biobränsleaskor

skall omfattas av skatten. Enligt utskottets mening kommer

skatten att stimulera teknikutvecklingen bl.a. vad gäller

framställningen av aska och askornas kvalitet. Sin främsta

betydelse kommer emellertid skatten att ha genom att den

stimulerar angelägen återföring av näringsämnen till skogen och

därmed minskad deponering. I enlighet med utskottets

ställningstagande nedan bör cesiumhaltiga askor undantas från

skatten. Utskottet avstyrker därmed motion Sk30 (kd) yrkande 1.

Som anförs i motion Sk26 (s) kan växtmaterial som används som

biobränsle innehålla radioaktivt cesium, främst till följd av

Tjernobylolyckan. Därvid ger eldning med biobränsle från den

förorenade skogsmarken en möjlighet att föra bort cesium från

skogen. Det innebär att marken renas på ett snabbare sätt än

som följer av den naturliga avklingningen som sker i naturen i

samband med sönderfallet av de radioaktiva atomkärnorna. Om

askan från sådan förbränning beläggs med deponiskatt finns en

risk att skog som påverkats av cesiumnedfall inte avverkas

eller kommer till användning för energiändamål. Utskottet delar

motionärernas uppfattning att det bör finnas en möjlighet att

göra avdrag för cesiumhaltig aska. Frågan om hur detta

lagtekniskt skall lösas är bl.a. beroende av det arbete som

pågår inom Strålskyddsinstitutet såvitt avser förutsättningarna

för återföring av cesiumhaltiga askor till skogen. Utskottet

föreslår därför att regeringen återkommer till riksdagen med

förslag i enlighet med synpunkterna i motion Sk26. Detta bör

med anledning av motionen ges regeringen till känna.

Skattebefrielse för vissa branschspecifika avfall

Propositionen

Regeringen föreslår att avfallsskatt inte skall tas ut på

fluor- och svavelhaltigt avfall från rökgasrening vid

tillverkning av järnmalmspellets.

Branschspecifikt avfall från trävaruindustrin föreslås

omfattas av skatten, och generell skattebefrielse för

branschspecifikt avfall från massa- och pappersindustrin skall

inte medges.

Avfallsskatt skall inte tas ut för grönlutslam,

returfiberavfall och avsvärtningsslam från upparbetning av

returpapper eller för askor från eldning av avsvärtningsslam.

När det gäller avfall från kemisk industri föreslår regeringen

att slam för framställning av dikalciumfosfat, kalciumklorid

och natriumfosfat inte omfattas av skatteplikt. Även

kalciumfluoridslam från framställning av aluminiumfluorid skall

vara skattebefriat. Skatt skall inte heller tas ut på gipsslam

från framställning av uppkolningsmedel.

Elfilterstoft från framställning av kalciumkarbid skall vara

befriat från skatt. Skattebefrielse skall däremot inte medges

för sot och kiseljärn från sådan framställning, inte heller för

kloratslam från framställning av natriumklorat.

Enligt propositionen skall skatt inte tas ut på slagger från

metallurgiska processer och på stoft och slam från rening av

gaser från framställning av råjärn och råstål. Även oljehaltigt

glödskalsslam och metallhydroxidslam skall befrias från skatt,

liksom stoft och slam från rening av rökgaser och processvatten

vid framställning av koppar, zink och bly.

Skattebefrielse skall vidare medges för katodrester,

elektrofilterstoft, blästerstoft, kolavfall från framställning

av aluminium samt stoft och slam från rening av rökgaser från

framställning av ferrolegeringar.

När det gäller avfall från verkstadsindustrin föreslår

regeringen att gjuterisand skall skattebefrias.

Avfallsskatt skall tas ut på avfall från tillverkning av

stenull medan avfall från rensprocessen vid upparbetning av

återvunnet glas skall undantas från skatt.

Avfallsskatt skall tas ut på avfall från

fragmenteringsindustrin.

Motionerna

Motionärerna bakom motion Sk30 (kd) anser att frågan om

skattskyldighet för branschspecifikt avfall från träindustrin

bör bli föremål för en noggrann utredning så att en sådan skatt

inte hämmar bioenergiutvecklingen (yrkande 3).

Enligt motion Sk29 (mp) bör flertalet av de restprodukter som

enligt lagförslaget föreslås undantas från skatteplikt

beskattas med s.k. lågskatt (yrkande 9 delvis).

Utskottets överväganden

För huvuddelen av det branschspecifika avfall som föreslås

befrias från avfallsskatt gör regeringen bedömningen att

deponering för närvarande får anses vara det miljömässigt bästa

sättet för omhändertagande av avfallet. Utskottet har ingen

annan uppfattning härvidlag och tillstyrker regeringens förslag

om skattebefrielse för de aktuella avfallsslagen. Utskottet

förutsätter dock att regeringen noga följer utvecklingen på

området och överväger möjligheterna av att i framtiden slopa

skattefriheten i takt med att metoder för återvinning av delar

av det uppkomna avfallet utvecklas.

Inom trävaruindustrin uppkommer ca 6 miljoner ton

branschspecifikt avfall per år. Huvuddelen av detta avfall går

redan i dag till återvinning och energiproduktion. Den

spillbark som deponeras är ofta blöt eller förorenad med jord,

sten och dylikt. Tendensen är dock att spillbark till

deponering minskar. Ökad förbränning och kompostering blir

möjlig om sten, grus och sand avskiljs från barken och om våt

bark torkas eller pressas så att den får ett högre energivärde.

Deponeringen av spillbark bedöms kunna minska med 50 % före år

2005. Mot den bakgrunden anser utskottet att skäl saknas att

undanta barken från beskattning. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag och avstyrker motion Sk30 (kd) yrkande 3.

Returpappersindustrin befinner sig ännu i ett

uppbyggnadsskede. En skatt på avsvärtningsslam och

returfiberavfall riskerar enligt utskottets mening att leda

till en minskad användning av returpapper och därmed minskade

möjligheter till pappersåtervinning. Mot bakgrund härav anser

utskottet i likhet med regeringen att miljö- och

naturresursskäl medför att skattebefrielse i vart fall i ett

inledningsskede bör ges för avsvärtningsslam och

returfiberavfall som uppkommer vid returpappersbrukens

upparbetning av returpapper. Utskottet, som utgår från att

regeringen noga följer utvecklingen mot minskat

deponeringsbehov inom branschen, gör samma bedömning som

regeringen att skattebefrielsen på sikt bör kunna upphöra.

När det gäller avfall från rensprocessen vid upparbetning av

återvunnet glas delar utskottet regeringens uppfattning att det

bör finnas möjligheter att minska de mängder avfall som

deponeras. Som anförs i propositionen skulle en avfallsskatt

emellertid innebära en ökad kostnad för den råvara som upp-

kommer vid återvinningen. Detta skulle i sin tur medföra att

återvunnet glas får svårt att konkurrera och att jungfruliga

råvaror i större utsträckning skulle komma till användning vid

glastillverkning. I likhet med regeringen anser utskottet

därför att sådant avfall bör vara skattebefriat.

Sammantaget innebär det ovan anförda att utskottet tillstyrker

regeringens förslag och avstyrker motion Sk29 (mp) yrkande 9 i

aktuella delar.

Lagförslaget i övrigt

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om skatt på

avfall i de delar som inte omfattas av utskottets yttrande

ovan.

Stockholm den 20 maj 1999

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Dan Ericsson

I beslutet har deltagit: Dan Ericsson (kd), Sinikka Bohlin (s),

Göte Jonsson (m), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Ingvar

Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Carl G Nilsson (m), Ingemar

Josefsson (s), Kjell-Erik Karlsson (v), Gudrun Lindvall (mp),

Eskil Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp), Michael Hagberg

(s), Lars Lindblad (m), Jonas Ringqvist (v) och Ester

Lindstedt-Staaf (kd).

Avvikande meningar

1. Behovet av en avfallsskatt

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Lars Lindblad

(alla m) anför:

Av flera skäl yrkar vi avslag på regeringens förslag om

införande av en avfallsskatt. Som anförs i motion Sk27 (m)

kommer skatten att bestraffa de verksamheter för återvinning

och annan avfallsbehandling som bedrivs vid befintliga

avfallsanläggningar. Följden blir en snedvridning av

konkurrensen som kommer att medföra att miljömässigt väl

fungerande verksamheter inom avfallsanläggningarna tvingas

upphöra eller flytta ut från anläggningarna. Enligt vår mening

innebär avfallsskatten också en styrning mot ökad förbränning

av avfallet, vilket varken gynnar materialåtervinning eller

biologisk behandling. Med en avfallsskatt på biobränsle

motverkas de åtgärder som statsmakterna i andra sammanhang har

vidtagit för att stimulera användningen av detta energislag.

Dessutom kommer skatten att försvåra eller i värsta fall helt

avbryta utvecklingen av miljövänlig teknik för omhändertagande

av avfall. Risken är också stor att den illegala deponeringen

kommer att öka.

Sammantaget anser vi det mycket tveksamt om det över huvud

taget finns några hållbara miljöargument som motiverar

införande av en avfallsskatt. Enligt vår mening är risken

uppenbar att skatten blir styrande på ett från miljösynpunkt

felaktigt sätt och bl.a. kommer att motverka att materialflöde-

na innesluts i naturliga kretslopp. Mot denna bakgrund bör

skatteutskottet tillstyrka motion Sk27 (m) och avstyrka

förslaget om lag om skatt på avfall.

2. Förfarandet vid beskattning

Sinikka Bohlin, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Alf Eriksson,

Ingemar Josefsson och Michael Hagberg (alla s) anför:

Enligt vår mening innebär det arbete som bedrivs såväl

nationellt som inom EU att kraftfulla styrmedel finns och

kommer att finnas i syfte att öka uttaget av deponigas. Som

regeringen anför skulle därför en möjlighet till avdrag för

avfallsskatt ha mindre betydelse som stimulans för åtgärder på

området. Avdrag skall således inte medges för deponigas som

förs ut från en skattepliktig avfallsanläggning. I likhet med

utskottets majoritet anser vi det viktigt att kommunerna har

givits möjlighet att utarbeta lokalt och miljömässigt lämpliga

lösningar för nyttiggörande av deponigas, att forskning om och

utveckling av återvinningsmetoder för såväl energi som

näringsämnen inte försvåras samt att miljömässigt godtagbara

behandlingsmetoder för nyttiggörande av deponigasen

underlättas. Regeringens förslag till lag om skatt på avfall

syftar emellertid till att deponier på sikt inte skall innehåll

avfall som avger miljömässigt oönskade ämnen eller gaser. Mot

denna bakgrund delar vi inte majoritetens uppfattning att

förslag skall utarbetas som syftar till att användningen av

deponigas för energiutvinning stimuleras. Vi anser däremot att

de gaser som bildas vid annat omhändertagande än deponering,

t.ex. kompostering eller rötning, givetvis skall stimuleras och

omhändertas för energiutvinning.

Det anförda innebär att skatteutskottet bör avstyrka

motionerna Sk28 (v) yrkande 5, Sk29 (mp) yrkande 2 och Sk30

(kd) yrkande 4.

3. Skattenivå och fastställande av skatten

Gudrun Lindvall (mp) anför:

I motion Sk29 föreslår Miljöpartiet de gröna att lagen om skatt

på avfall ändras så att skatteuttag kan göras efter två olika

skattesatser. Enligt vår mening är den föreslagna skattenivån

om 250 kr per ton alltför låg. Sverige bör dra nytta av

Danmarks erfarenheter på området och redan inledningsvis välja

en skattesats om 340 kr per ton. En uppföljning av

konsekvenserna av en skatt enligt regeringens förslag bör kunna

visa om en justering av nivån är erforderlig.

Vi föreslår dessutom införande av en enhetlig lågskattenivå i

stället för skattebefrielse på flertalet av de verksamheter som

regeringen vill undanta från skatt. Regeringen bör, med

anledning av motionens yrkande 4, återkomma till riksdagen med

förslag om differentiering av avfallsskatten i enlighet med

motionen.

4. Allmänna utgångspunkter för skattefrihet

Kjell-Erik Karlsson (v), Gudrun Lindvall (mp), Harald Nordlund

(fp) och Jonas Ringqvist (v) anför:

Skatt på förbränning av avfall

Enligt vår mening är en avfallsskatt av strategisk betydelse

för inriktningen av avfallshanteringen och för möjligheterna

att utnyttja restprodukterna från vårt samhälle på ett

miljömässigt riktigt sätt. Åtgärder som medför ökad

återanvändning bör prioriteras. Med regeringens förslag om

skatt på deponerat avfall men skattebefrielse för

avfallsförbränning kommer enligt vår mening den totala

avfallsförbränningen att öka kraftigt. Även energiutvinningen

kommer att öka medan incitamenten för materialåtervinning och

återanvändning förblir oförändrade. Marknaden för biobränslen

missgynnas däremot. En skatt på förbränning av avfall skulle

motverka även förbränning av osorterat hushållsavfall och

utgöra ett styrmedel för ökad kompostering. Som anförs i

motionerna Sk28 (v) och Sk29 (mp) är det mot denna bakgrund av

stor vikt att all förbränning av avfall beskattas så att

återanvändning blir lönsam. Skatten bör omfatta den förbränning

som sker såväl inom som utanför avfallsanläggningarna. För att

stimulera minimering av avfallet, materialåtervinning och

biologiska behandlingsmetoder bör avfallsskatten vara lika stor

för förbränning som för konventionell deponering. Som anförs i

motion Sk31 (mp) bör en konsekvensanalys göras innan

avfallsskatt på förbränning införs. Regeringen bör, med

anledning av motionerna Sk28 (v) yrkandena 1 och 4, Sk29 (mp)

yrkande 1 och Sk31 (mp) yrkande 1 återkomma till riksdagen med

redovisning och förslag härom.

5. Allmänna utgångspunkter för skattefrihet

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Skattebefrielse för vissa avfallsslag

Till skillnad från regeringen anser vi att det är omöjligt att

bedöma teknikutvecklingen inom avfallsområdet på längre sikt.

Det är dessutom en omfattande uppgift att i detalj följa

utvecklingen för respektive restprodukt för att vid olika

tidpunkter avgöra om skattebefrielse för vissa avfallsslag bör

gälla även fortsättningsvis. Enligt vår mening är den moderna

lösningen att i stället påföra dessa avfallsslag en lägre

skattesats som skall verka stimulerande på företagens vilja att

finna alternativ till deponering. I motion Sk29 (mp) yrkande 5

föreslås därför att en lågskattesats införs för flertalet av de

restprodukter som enligt propositionen bör bli befriade från

skatt. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i

enlighet med motionen i denna del. Detta bör ges regeringen

till känna.

6. Skattebefrielse för vissa anläggningar och

behandlingsmetoder m.m.

Dan Ericsson och Ester Lindstedt-Staaf (båda kd) anför:

Vissa behandlingsformer

Vid flertalet större avfallsanläggningar förekommer, förutom

sedvanlig deponering, många andra former av behandling,

återvinning eller mellanlagring av avfall. Ambitionen är att

ytterligare öka omfattningen av dessa verksamheter för att

därmed minska deponeringen. Utformningen av regeringens förslag

till skatt på avfall innebär enligt vår mening att många sådana

verksamheter kommer att belastas med såväl ränte- och

administrationskostnader som ökad administration. Därmed

betungas arbetet med återvinning vid deponierna.

Behandlingsanläggningar fristående från deponeringsan-

läggningarna kommer däremot att vara undantagna från

skatteplikt. Härigenom gynnas verksamheter för vilka det inte

ställs lika hårda krav på lokalisering och miljöskydd inte bara

ekonomiskt; de får även en konkurrensfördel genom att inte

behöva administrera någon skatt. På sikt kan detta leda till

att sorteringsverksamhet, lagerhållning och annan behandling än

deponering flyttas från deponianläggningarna, vilket kommer att

ge upphov till negativa miljöeffekter.

Enligt vår mening drabbar skatten särskilt hårt anläggningar

för rening av oljeförorenat vatten och slam och industriellt

avloppsvatten. Dessa anläggningar, som inneburit mycket stora

investeringar, är i många fall med hänsyn till utrymmesbehov,

tillgång till våganläggning m.m. lokaliserade till avfalls-

anläggningar. Anläggningarna måste betala skatt för hela den

behandlade mängden avfall medan anläggningar som är skilda från

ett avfallsupplag endast skall betala skatt för de få procent

fast material som måste deponeras. Detta innebär att det även

vid stora transportavstånd blir mindre kostsamt att

transportera avfallet till en anläggning som inte ligger i

anslutning till en deponi. Anläggningar vid deponier kommer

således att slås ut. För att minska de olägenheter som

utformningen av skatteförslaget medför i detta avseende

föreslår vi att skatteutskottet med tillstyrkande av motion

Sk30 (kd) yrkande 5 föreslår att 6 § 2 lagen om skatt på avfall

får följande lydelse:

Avfallsskatt skall inte betalas för

2. avfall som är avsett att inom en anläggning behandlas genom

a) kompostering eller reaktorbaserad rötning,

b) förbränning,

c) användning för materialåtervinning eller tillverkning av

fast lagringsbart bränsle,

d) avvattning eller rening av flytande avfall där det avskilda

eller renade vattnet inte deponeras inom anläggningen.

7. Skattebefrielse för vissa anläggningar och

behandlingsmetoder m.m.

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Anläggningar där deponering sker uteslutande av vissa

avfallsslag

Visserligen behandlas frågor om radioaktivt avfall i särskild

lagstiftning men det är enligt vår mening uppenbart att även

detta avfall skall omfattas av avfallsskatten. Incitamenten att

reducera det radioaktiva avfallet är i dag alltför

otillräckliga. En deponiskatt innebär visserligen endast en

marginell förstärkning men är ändå ett steg i rätt riktning.

Mot denna bakgrund bör skatteutskottet föreslå att riksdagen

bifaller motion Sk29 (mp) yrkandena 6 och 8 (delvis) och avslår

propositionen såvitt avser 3 § 2 förslaget till lag om skatt på

avfall.

När det gäller de restprodukter som enligt regeringens förslag

bör undantas från skatt föreslås i motion Sk29 (mp) att avfall

som är avsett att behandlas genom förbränning bör beskattas

enligt en särskild skattesats. Avfall avsett att användas för

tillverkning av fast lagringsbart bränsle bör beskattas med

s.k. lågskatt. Regeringen bör återkomma till riksdagen med

förslag härom i enlighet med yrkande 7 i motionen.

Enligt motion Sk29 (mp) bör avfall från vattenrening vid

gruvindustriell verksamhet beskattas med normalskatt medan

järnhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av

järnmalmspellets bör beskattas med lågskatt. Jag föreslår att

skatteutskottet tillstyrker motionens yrkande 8 i denna del att

regeringen bör återkomma med förslag härom.

8. Skattebefrielse för vissa konventionella och

branschspecifika avfall m.m.

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Som anförs i motion Sk29 (mp) skulle en avfallsskatt på de

restprodukter som enligt propositionen föreslås vara befriade

från skatt kunna verka stimulerande på företagens vilja att

finna alternativ till deponering. Mot den bakgrunden bör 15 av

de 20 restprodukter, som enligt 10 § förslaget till lag om

skatt på avfall bör undantas från skatt, påföras s.k. lågskatt.

För övriga fem restprodukter bör normalskattesats gälla.

Skatteutskottet bör föreslå ett tillkännagivande av innebörd

att regeringen skyndsamt bör återkomma med förslag om

komplettering av lagen om skatt på avfall i enlighet med motio-

nens yrkande 9.

9. Skattebefrielse för vissa branschspecifika avfall

m.m.

Dan Ericsson och Ester Lindstedt-Staaf (båda kd) anför:

Beträffande avfall från upparbetning av returpapper anger

regeringen som skäl för skattebefrielse att hanteringen är

under uppbyggnad samt att hushållens källsortering av papper

bör stimuleras av miljö- och resursskäl. Av samma skäl anser

regeringen emellertid att avfall från energiutvinning med

biobränslen inte skall befrias från skatt. Samtidigt har

samhället deklarerat sin avsikt att stimulera användningen av

biobränslen. Mot den bakgrunden anser vi att avfall från

användning av biobränslen skall undantas från skatt. Vi anser

därför att skatteutskottet bör föreslå ytterligare ett undantag

från skatteplikten i enlighet med motion Sk30 (kd) yrkande 1.

Som även anförs i motionen bör regeringen noga utreda

konsekvenserna av den föreslagna skatten på branschspecifikt

avfall från träindustrin så att skatten inte hämmar

utvecklingen när det gäller framställning av bioenergi. Detta

bör, med anledning av motion Sk30 (kd) yrkande 3, ges

regeringen till känna.