Bet. 1998/99:SoU14

Socialutskottets betänkande

1998/99:SOU14

Vissa ändringar i läkemedelsförmånen m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

SoU14

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition

1998/99:106 Vissa ändringar i läkemedelsförmånen

m.m. samt tjugofyra motionsyrkanden som väckts med

anledning av propositionen.

Fem motionsyrkanden från den allmänna motionstiden

behandlas också.

Utskottet har inhämtat Lagrådets yttrande över

lagförslagen i propositionen. Lagrådet har lämnat

förslagen utan erinran.

Utskottet ställer sig i princip bakom

propositionens förslag, vilket innebär att

beloppsgränsen för högkostnadsskyddet vid köp av

läkemedel höjs fr.o.m. den 1 juni 1999 med 500 kr

från 1 300 kr till 1 800 kr. Gränsen för när

patienten/konsumenten får kostnadsreducering höjs

från 400 kr till 900 kr. Den s.k. trappstegsmodellen

behålls men även de följande trappstegen höjs med

500 kr. För att kompensera ekonomiskt utsatta

grupper föreslås en höjning av pensionstillskottet

på visst sätt vilket innebär en höjning med 509 kr

om året för en pensionär med fullt

pensionstillskott. Till följd av ändringarna i

pensionstillskottet föreslås en särskild lag med

vissa ändringar avseende det särskilda grundavdraget

och deklarationsskyldigheten.

Med anledning av flera motionsyrkanden föreslår

utskottet ett tillkännagivande med krav på ett

klarläggande av frågan om och i så fall på vilket

sätt den förskrivande läkaren skall kunna avgöra om

ett läkemedel skall ingå i läkemedelsförmånen och

därmed bli subventionerat. Regeringen bör behandla

frågan med förtur i den totalöversyn av

läkemedelsförmånen som regeringen aviserar.

Utskottet föreslår vidare, även det i anledning av

ett motionsyrkande (s, v, mp) att det i lagen

(1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel

m.m. införs en särskild bestämmelse som undantar

tillämpningen av 6, 7 och 9 §§ konsumentkreditlagen

(1992:830). I enlighet med Konsumentverkets

rekommendationer beviljar Apoteket AB i dag kredit

utan kreditprövning. För många patienter/konsumenter

bör det enligt utskottets mening betraktas som en

fördel om Apoteket AB kan fortsätta att bevilja

kredit på samma sätt som hittills. Med tanke på

ändamålet med bolagets kredit förbises inte

konsumentskyddsbehovet om kredit lämnas intill ett

belopp om 1 800 kr.

I betänkandet finns 12

reservationer och 2 särskilda

yttranden.

Propositionen

I proposition 1998/99:106 Vissa ändringar i

läkemedelsförmånen m.m. föreslår regeringen

(Socialdepartementet) att riksdagen antar

regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1996:1150) om

högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.,

2. lag om tillfällig beräkning av vissa

pensionsförmåner,

3. lag om särskilt grundavdrag och

deklarationsskyldighet för fysiska personer i vissa

fall vid 2000 och 2001 års taxeringar.

Lagförslagen bifogas betänkandet

som bilaga 1.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av

propositionen

1998/99:So21 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1998/99:106 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

nytt högkostnadsskydd i enlighet med vad som anförts

i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

upphävande av Apoteksbolagsmonopolet i enlighet med

vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

rationaliseringsmöjligheter inom

läkemedelsförsörjningen,

5. att riksdagen beslutar återinföra ett nationellt

läkemedelsförmånssystem i enlighet med vad som

anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar avskaffa lagen om

receptregister i enlighet med vad som anförts i

motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om sådana föreskrifter

angående förskrivning av läkemedel att

tolkningsproblemen undanröjs.

1998/99:So22 av Susanne Eberstein m.fl. (s, v, mp)

vari yrkas att riksdagen beslutar att i lagen

(1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel

m.m. införa en ny paragraf, 4 a §, av följande

lydelse: Kredit som lämnas av Apoteket AB för inköp

av läkemedel och andra varor enligt denna lag och

som inte överstiger 1 800 kr omfattas inte av

bestämmelserna i 6, 7 och 9 §§ konsumentkreditlagen

(1992:830).

1998/99:So23 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åtgärder i syfte att

minska kostnaderna för läkemedel.

1998/99:So24 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari

yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget om att höja

högkostnadsskyddet från 1 300 till 1 800 kr,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om delbetalning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ge landstingen

möjlighet att på egen hand förhandla om

läkemedelspriserna,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

avveckling av Apoteks AB:s ensamrätt att bedriva

detaljhandel med läkemedel,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om postapotek,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en receptavgift,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om översyn av

möjligheten att göra fler receptbelagda läkemedel

receptfria,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tydligare

förskrivningsregler.

1998/99:So25 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari

yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag att

högkostnadsskyddet för läkemedel höjs,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översyn av

högkostnadsskyddet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en konsekvensanalys

med anledning av höjda läkemedelskostnader,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utökad information

om läkemedel,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

nya regler för förskrivning av läkemedel som

omfattas av subventionssystemet,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en avreglering av Apoteket AB:s

monopol.

Motioner väckta under allmänna motionstiden

1998

1998/99:So221 av Ronny Olander (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en utvärdering av

läkemedelskostnaden och dess förväntade utveckling

avseende läkemedlet Viagra.

1998/99:So254 av Lennart Hedquist (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att en snabb utredning bör

göras om vilka läkemedel som bör innefattas i en

ordning med endast begränsad rätt till

läkemedelsförmån.

1998/99:So342 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att en utredning bör

göras för att fastställa kostnader och behovet av

att förskriva läkemedlet Viagra inom

högkostnadsskyddets ram.

1998/99:So423 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari

yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fri förskrivning av

vissa nya typer av läkemedel och att Viagra endast

skall subventioneras för vissa tydligt angivna

indikationer,

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett framtida

avskaffande av prisregleringen för

läkemedel.

Utskottet

Ärendets beredning i utskottet

Utskottet har den 15 april 1999 beslutat inhämta

Lagrådets yttrande över lagförslagen i

propositionen. Lagrådets yttrande återfinns i bilaga

2 till betänkandet.

Socialförsäkringsutskottet har avgett yttrande

vilket återfinns i bilaga 3.

Utskottet har uppvaktats av företrädare för

Handikappförbundens Samarbetsorgan, Sveriges

Pensionärsförbund och Neurologiskt Handikappades

Riksförbund med anledning av propositionen.

Till utskottet har inkommit ca 3 000

skrivelser varav många med bifogade

namnlistor.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår att beloppsgränsen för

högkostnadsskyddet vid köp av läkemedel höjs fr.o.m.

den 1 juni 1999 med 500 kr från 1 300 kr till 1 800

kr. Patienterna får då inte någon reducering av den

sammanlagda läkemedelskostnaden så länge kostnaden

inte överstiger 900 kr. När den sammanlagda

kostnaden överstiger 900 kr utgör

kostnadsreduceringen 50 % av den del som överstiger

900 kr men inte 1 700 kr, 75 % av den del som

överstiger 1 700 kr men inte 3 300 kr, 90 % av den

del som överstiger 3 300 kr men inte 4 300 kr samt

hela den sammanlagda kostnaden till den del den

överstiger 4 300 kr.

För att kompensera ekonomiskt utsatta grupper för

den föreslagna höjningen lämnas i propositionen

förslag om att höja pensionstillskottet med 1,4

procentenheter, vilket innebär en höjning med 509 kr

om året för en pensionär med fullt

pensionstillskott. Till följd av ändringarna i

pensionstillskottet föreslås en särskild lag med

vissa ändringar avseende det särskilda grundavdraget

och deklarationsskyldigheten.

I propositionen gör regeringen den bedömningen att

en utredning bör tillsättas för att göra en översyn

av läkemedelsförmånen bl.a. i syfte att få kontroll

över kostnadsutvecklingen.

Regeringen gör vidare bedömningen att det

för närvarande inte är aktuellt att

förändra ensamrätten för Apoteket AB att

bedriva detaljhandel med läkemedel.

Fråga om avslag på propositionen m.m.

I motion So21 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs

att riksdagen avslår propositionen (yrkande 1). Ett

likadant yrkande finns i motion So23 av Kerstin

Heinemann m.fl. (fp) (yrkande 1).

Motionärerna i motion So21 (m) hemställer att

riksdagen hos regeringen begär förslag om ett helt

nytt högkostnadsskydd i enlighet med vad som anförts

i motionen (yrkande 2). Motionärerna yrkar att

riksdagen beslutar återinföra ett nationellt

läkemedelsförmånssystem (yrkande 5) och beslutar

avskaffa lagen om receptregister (yrkande 6).

Motionärerna yrkar vidare ett tillkännagivande om

rationaliseringsmöjligheter inom

läkemedelsförsörjningen (yrkande 4). Motionärernas

utgångspunkt är att människor som har stort behov av

läkemedel också skall garanteras detta genom ett

rimligt högkostnadsskydd. Därför vill de införa en

frivillig försäkring vars premie är 1 200 kr per år.

Motionärerna har under flera år föreslagit en annan

modell vad gäller högkostnadsskyddet i

läkemedelsförsäkringen, en modell vars syfte är att

skydda dem som har störst behov av läkemedel,

samtidigt som det sparar pengar för staten och

skattebetalarna. De kombinerar sin modell för

högkostnadsskydd med ett antal förändringar som

minskar kostnader för läkemedelsdistributionen.

Motionärerna föreslår att dagens högkostnadsskydd

ersätts med en frivillig försäkring. Denna har en

premie om 1 200 kr per år, eller 100 kr per månad.

Ansluter man sig till denna försäkring, som bör

administreras av försäkringskassan, ingår alla

receptbelagda mediciner. Den enskilde betalar endast

25 kr i expeditionsavgift vid varje inköpstillfälle

- inget mer. Ytterligare besparingar kan enligt

motionärerna åstadkommas genom att i ökad

utsträckning förskriva mindre förpackningar och

därmed reducera svinnet. Uppskattningar om vad de

läkemedel kostar som kastas varje år har angivits

till uppemot 500 miljoner kronor. Visst svinn

förekommer alltid men ett nytt betalningssystem kan

säkerligen reducera kostnaderna.

Rationaliseringseffekter för landstingen genom

läkemedelsterapi som underlättar övergången från

sluten till öppen vård på en rad områden torde ge

vinster på minst 300 till 400 miljoner kronor. Även

primärkommunerna kan antas få motsvarande

rationaliseringseffekter när det gäller visst

psykiatriskt omhändertagande. Besparingarna torde

uppgå till ca 500 miljoner kronor sammanlagt för

landstingen och de statliga

socialförsäkringssystemen. Merparten faller på

landstingen. De rationaliseringsmöjligheter

motionärerna pekar på utgör endast exempel, heter

det i motionen.

Motionärerna i motion So23 (fp) begär ett

tillkännagivande om vad i motionen anförts om

åtgärder i syfte att minska kostnaderna för

läkemedel (yrkande 2). Motionärerna, som påminner om

att Folkpartiet stod bakom läkemedelsreformen hösten

1996, anser att regeringen väljer fel väg i

ansträngningen att begränsa de snabbt stigande

läkemedelskostnaderna. Regeringens förslag innebär

kraftigt ökade kostnader för dem som köper - och

nästan alltid behöver - läkemedel. Motionärerna

anser att reformer bör genomföras som syftar till

att rätt medicin skrivs ut och att det är billigast

likvärdiga medicin som används i stället för ett

förslag som drabbar patienterna med kraftigt höjda

kostnader. Motionärerna föreslår olika åtgärder.

Läkemedelsförskrivningen måste följas upp

noggrannare. Läkemedelskommittéerna är de organ som

är bäst lämpade för att genomföra en sådan

uppföljning. Vidare måste det bli enklare för den

enskilde läkaren att följa upp sin egen

förskrivning. De beslut som riksdagen fattat om

receptförskrivningsregister måste enligt

motionärerna omsättas i praktiken.

Läkemedelsförskrivningsdata måste återföras till

läkarkåren. Ett annat exempel på en besparing genom

bättre förskrivning är att följa SBU:s

rekommendationer angående mediciner mot högt

blodtryck. Motionärerna anser vidare att

referensprissystemet bör utvidgas. Slutligen bör det

omgående till ett förtydligande när det gäller

möjligheten att förskriva utan rabattering.

Utskottets bedömning

Utskottet, som delar regeringens bedömning i

propositionen, avstyrker motionerna So21 (m) yrkande

1 och So23 (fp) yrkande 1.

I motion So23 (fp) yrkande 2 föreslås flera olika

sätt att begränsa de snabbt stigande

läkemedelskostnaderna. Utskottet delar regeringens

bedömning att det är angeläget att mycket snabbt

vidta åtgärder för att hejda ökningen av samhällets

kostnader för läkemedel och återkommer nedan till

frågan om en större översyn av förmånssystemet.

Yrkandet avstyrks.

De förslag som tas upp i motion So21 (m)

yrkandena 2 och 4-6 behandlade utskottet

senast i budgetbetänkandet 1998/99:SoU1.

Utskottet vidhåller sin inställning att

kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen bör

ligga hos sjukvårdshuvudmännen. Utskottet

anser inte att ett helt nytt

högkostnadsskydd skall införas. På samma

grunder som anfördes vid införandet av

lagen om receptregister motsätter sig

utskottet förslaget att avskaffa registret.

Utskottet delar inte heller motionärernas

bedömning beträffande

rationaliseringsmöjligheter inom

läkemedelsförsörjningen. Motionsyrkandena

avstyrks.

Höjd beloppsgräns för högkostnadsskyddet

Propositionen

Det nuvarande statliga förmånssystemet för läkemedel

trädde i kraft den 1 januari 1997. Förmånssystemet

regleras i lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid

köp av läkemedel. Samtliga receptbelagda läkemedel

ingår i läkemedelsförmånen om läkemedlen förskrivs i

något sådant syfte som anges i 1 § och om det

marknadsförande bolaget har fått ett pris fastställt

av Riksförsäkringsverket. I förordningen (1996:1294)

om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.

undantas vissa receptbelagda läkemedel från

högkostnadsskyddet. Enligt vad som närmare anges i

förordningen kan även receptfria läkemedel ingå i

läkemedelsförmånen.

Kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen övergick

till sjukvårdshuvudmännen den 1 januari 1998.

En av utgångspunkterna när det nya förmånssystemet

infördes var att de samlade resurserna för hälso-

och sjukvården måste användas så effektivt som

möjligt i ett längre perspektiv. Det var nödvändigt

att bromsa den snabba kostnadsutvecklingen för

läkemedel såväl kortsiktigt som i ett längre

perspektiv. Samtidigt riktades subventionen till

personer med stort behov av läkemedel medan personer

med mer begränsade läkemedelsinköp själva skulle stå

för en större del eller hela kostnaden.

Kostnaderna för läkemedelsförmånen har ökat

kraftigt under 1990-talet. Mellan 1990 och 1998

ökade statens kostnader för förmånen från knappt 6,9

miljarder kronor till drygt 13,4 miljarder kronor.

Således nära fördubblades kostnaderna för

läkemedelsförmånen på åtta år mätt i löpande priser.

Orsakerna till den kraftiga kostnadsökningen är

bl.a. den demografiska utvecklingen,

strukturförändringarna som lett till att en allt

större andel av läkemedlen skrivs ut i öppenvård

samt tillkomsten av nya och dyrare läkemedel.

Regeringen konstaterar i propositionen att

samhällets kostnader för läkemedel fortsätter att

öka i en takt som inte är acceptabel samtidigt som

den andel som patienterna betalar har sjunkit

påtagligt under den nivå som förutsattes när

läkemedelsreformen genomfördes. Regeringen gör mot

den bakgrunden bedömningen att läkemedelsreformen

inte har fått avsedd effekt. Det kan på sikt leda

till att läkemedelskostnaderna tränger undan annan

hälso- och sjukvård om inte förändringar genomförs i

systemet.

Enligt regeringen är det angeläget att snabbt vidta

åtgärder för att hejda denna utvecklingen. En sådan

åtgärd bör, i avvaktan på en större översyn av

förmånssystemet, göras inom ramen för det nuvarande

systemet. En grundläggande förutsättning för de

åtgärder som kan bli aktuella är att de av flertalet

uppfattas som rättfärdiga och att åtgärderna inte

leder till att någon drabbas av läkemedelskostnader

som blir så höga att hälsan eller vården blir

eftersatt. Regeringen föreslår därför en höjning av

högkostnadsskyddet där tyngdpunkten - i förhållande

till vad som gäller enligt nuvarande bestämmelser -

läggs på de patienter som har en förhållandevis

liten läkemedelskostnad. Gränsen för när det sker

någon kostnadsreducering höjs därför från 400 kr

till 900 kr. För att behålla den ovan beskrivna

trappstegsmodellen intakt höjs även de följande

trappstegen med 500 kr. Förändringen innebär således

att frikortsgränsen för läkemedel höjs med 500 kr

från 1 300 kr till 1 800 kr vilket räknat per månad

innebär en höjning från 108 kr till 150 kr.

I sin helhet innebär den föreslagna ändringen att

patienterna inte får någon reducering av den

sammanlagda läkemedelskostnaden så länge kostnaden

inte överstiger 900 kr. När den sammanlagda

kostnaden överstiger 900 kr utgör

kostnadsreduceringen 50 % av den del som överstiger

900 kr men inte 1 700 kr, 75 % av den del som

överstiger 1 700 kr men inte 3 300 kr, 90 % av den

del som överstiger 3 300 kr men inte 4 300 kr och

hela den sammanlagda kostnaden till den del den

överstiger 4 300 kr.

De ändrade bestämmelserna i 4 § lagen om

högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. föreslås

träda i kraft den 1 juni 1999 och föreslås gälla för

samtliga inköp av läkemedel inom förmånssystemet som

görs fr.o.m. denna tidpunkt. Det innebär att de

patienter som före den 1 juni 1999 påbörjar en

tolvmånadersperiod tar med sin totala

läkemedelskostnad in i den nya trappstegsmodellen

och kostnaden utgör där utgångspunkten för hur stor

reduceringen skall bli på nästa läkemedelsinköp.

Motioner

I motion So25 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

hemställs att riksdagen avslår regeringens förslag

att höja högkostnadsskyddet för läkemedel (yrkande

1). Motionärerna anför att patientavgifter för

sjukvårdande insatser för enskilda människor är en

avgörande fråga om trygghet. Under senare år har

dock avgifterna för den enskilde ökat dramatiskt

dels genom att det s.k. högkostnadsskyddet höjts,

dels därför att flera vårdavgifter inte omfattas.

Motionärerna begär ett tillkännagivande om en

översyn av högkostnadsskyddet (yrkande 2).

Högkostnadsskyddet bör omfatta alla egna avgifter i

vården, inklusive tandvård samt hjälpmedel, heter

det i motionen. I yrkande 3 begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen

anförts om en konsekvensanalys med anledning av

höjda läkemedelskostnader. Motionärerna frågar vad

den samhälleliga kostnaden blir om någon av

ekonomiska skäl tvingas avstå från hjälp och

behandling. Det är högst troligt att det slutligen

leder till en belastning på sjukvården, såsom fler

läkarbesök, sjukhusvistelser eller operationer.

I motion So24 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

hemställs också att riksdagen avslår förslaget om

att höja högkostnadsskyddet från 1 300 till 1 800 kr

(yrkande 1). Höjningen drabbar dem som är mest

utsatta. För barnfamiljer, kroniskt sjuka och

funktionshindrade är höjningen, tillsammans med

andra kostnader, ytterligare en ekonomisk börda.

Motionärerna saknar en sammantagen samhällsekonomisk

analys av förslagets effekter t.ex. i form av ökad

sjukvård och fler sjukskrivningar.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning att det är

angeläget att snabbt vidta åtgärder för att hejda

den snabba kostnadsutvecklingen. Enligt utskottets

bedömning finns det för närvarande mycket som tyder

på en fortsatt snabb kostnadsökning om åtgärder inte

vidtas. I avvaktan på resultatet av en översyn av

läkemedelsförmånen bör därför åtgärder nu vidtas

inom det rådande systemet.

Utskottet ställer sig bakom den föreslagna

höjningen av högkostnadsskyddet där tyngdpunkten - i

förhållande till vad som gäller enligt nuvarande

bestämmelser - läggs på de patienter som har en

förhållandevis liten läkemedelskostnad. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag till ändring i 4 §

lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av

läkemedel m.m. och avstyrker motionerna So24 (c)

yrkande 1 och So25 (kd) yrkandena 1 och 3.

Utskottet vidhåller sin senast i betänkande

1998/99:SoU10 (s. 43) intagna ståndpunkt att det

inte finns någon anledning att nu se över reglerna

om högkostnadsskydd och avstyrker därför även

yrkande 2 i motion So25 (kd).

Översyn av läkemedelsförmånen m.m.

Propositionen

I propositionen anförs att en total översyn av

läkemedelsförmånen initieras för att komma till

rätta med bristerna i systemet och för att få

kontroll över kostnadsutvecklingen.

En viktig fråga som bör ingå i översynen är om

läkemedel som mer syftar till att höja patienters

livskvalitet än att lindra eller bota sjukdom skall

omfattas av läkemedelsförmånen. En närliggande fråga

som bör behandlas i översynen är om och i så fall på

vilket sätt den förskrivande läkaren skall kunna

avgöra om ett läkemedel skall ingå i

läkemedelsförmånen och därmed bli subventionerat. I

det sammanhanget kan nämnas att Socialstyrelsen i

ett meddelandeblad riktat till berörd personal

närmare har beskrivit i vilka situationer som ett

läkemedel kan förskrivas utan att det kommer att

ingå i läkemedelsförmånen. Det finns för övrigt skäl

att i översynen se över läkarnas förskrivningsrätt

sedd i ett större sammanhang. Tillämpningen av den

nuvarande förmånen och eventuella svårigheter i

tillämpningen är ytterligare en fråga som bör ingå i

översynen. En kartläggning av tillämpningen av

förmånen är därför angelägen, heter det i

propositionen.

Motioner

I motion So21 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs

ett tillkännagivande till regeringen om sådana

föreskrifter angående förskrivning av läkemedel att

tolkningsproblemen undanröjs (yrkande 7).

Motionärerna anför följande.

Socialutskottet genomförde den 18 mars 1999 en

hearing om kostnaden för läkemedel. Vid denna

hearing framkom det att kostnaden för läkemedel ökat

mycket kraftigt. Enligt bl.a. Landstingsförbundet

och Läkarförbundet är det oklart vilka regler som

gäller vid förskrivning av läkemedel som ingår i

subventionssystemet. Såväl läkarkår,

landstingsförbund som apotek tycks tolka lagen så

att om ett preparat har införts på subventionslistan

så subventioneras preparatet vid all förskrivning.

Möjligheten att förskriva läkemedlet på recept men

utan subvention har inte observerats. Något behov av

lagändring torde knappast vara för handen men väl

ett tydliggörande av regeringen och den myndighet

som har föreskriftsrätten av hur lagen skall tolkas.

Dagens oklarhet leder till att hela

subventioneringssystemet riskerar att tappa i

legitimitet samtidigt som kostnaden för läkemedel

drivs upp helt i onödan. Av den anledningen och mot

bakgrund av skenande kostnader för

läkemedelsförmånen bör enligt motionärerna ett

förtydligande göras av hur lagen skall tolkas.

I motion So423 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om

ett framtida avskaffande av prisregleringen för

läkemedel (yrkande 9). Motionärerna anför att

inflationen alltid har tagits med i beräkningen vid

prissättningen av läkemedel. Ett nytt dyrt läkemedel

har således automatiskt fått ett avsevärt realt

sänkt pris några år efter introduktionen.

Inflationsförutsättningarna har ändrats, vilket

innebär att RFV noggrannare måste följa priserna på

äldre produkter och aktivt genomföra en

prisanpassning i stället för den som tidigare

automatiskt skedde genom inflationen. När en

avmonopolisering genomförts är det naturligt att

priskontrollen upphör och en fri prissättning i

konkurrens mellan företagen sker.

I motion So25 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om

utökad information om läkemedel (yrkande 4). Det är

nödvändigt att såväl patienten som läkaren får

bättre information om läkemedel. Det finns inga

begränsningar i läkarens förskrivningsrätt. Eftersom

läkaren således har ett stort ansvar måste tillgång

till väl avvägd patient-information om läkemedel

prioriteras. Motionärerna hemställer att riksdagen

hos regeringen begär förslag om nya regler för

förskrivning av läkemedel som omfattas av

subventionssystemet (yrkande 5). Föreskrifterna som

gäller för förskrivning av läkemedel som omfattas av

subventionssystemet är svår- tolkade och oklara,

heter det i motionen.

I motion So24 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om en receptavgift (yrkande 6).

Motionärerna anser att en sådan skall införas i

stället för att höja högkostnadsskyddet.

Receptavgiften bör vara 10 kr. För högkonsumenter

skulle det innebära en kostnad på omkring 150 kr per

år. En receptavgift är enkel att administrera och

den belastar alla kunder, även de som inte är

berättigade till högkostnadsskydd. Motionärerna

begär vidare ett tillkännagivande om en översyn av

möjligheten att göra fler receptbelagda läkemedel

receptfria (yrkande 7). Om individen får möjlighet

att köpa fler vanliga och erkänt riskfria läkemedel

receptfritt på apoteket banas väg för lägre priser i

konsumentledet samtidigt som statsbudgeten kan

avlastas betydande belopp.

Motionärerna begär också ett tillkännagivande om

tydligare förskrivningsregler (yrkande 8). I yrkande

3 begärs ett tillkännagivande om vad i motionen

anförts om att ge landstingen möjlighet att på egen

hand förhandla om läkemedelspriserna. Motionärerna

anser att de senaste årens prisutveckling för

läkemedlen, 12 % per år, är orimlig. Regeringen bör

ta tag i de grundläggande orsakerna till höga

läkemedelspriser. Det finns flera utredningar som

lagt fram förslag på området.

I fyra motioner från den allmänna motionstiden 1998

berörs olika frågeställningar med anknytning till

läkemedelssubventionens omfattning.

I motion So423 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om

fri förskrivning av vissa typer av läkemedel och att

Viagra endast skall subventioneras för vissa tydligt

angivna indikationer (yrkande 6). Motionärerna

bedömer att det borde vara möjligt att tänka sig ett

system där patienter med klara medicinska

indikationer erhåller Viagra subventionerat

(diabetes, prostatabesvär, vissa nervskador och

liknande). I andra fall kan impotens föreligga utan

att den direkt uppkommit genom sjukdom. Motionärerna

anser att läkemedlet i sådana fall bör kunna få

köpas efter "enskild förskrivning" utan subvention.

Ingen bör enligt motionärerna utestängas från det

högre välbefinnande som läkemedlet kan ge.

I motion So221 av Ronny Olander (s) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om en utvärdering

av läkemedelskostnaden och dess förväntade

utveckling avseende läkemedlet Viagra.

I motion So254 av Lennart Hedqvist (m) begärs ett

tillkännagivande om att en snabb utredning bör göras

om vilka läkemedel som bör innefattas i en ordning

med endast begränsad rätt till läkemedelsförmån.

I motion So342 av Barbro Johansson (mp) begärs ett

tillkännagivande om att en utredning bör göras för

att fastställa kostnader och behovet av att

förskriva läkemedlet Viagra inom högkostnadsskyddets

ram.

Pågående arbete

Regeringen beslutade i januari 1999 om ett uppdrag

till Läkemedelsverket och Socialstyrelsen att

kartlägga vilka nya läkemedel - eller grupper av

läkemedel - av karaktären att de mer syftar till att

höja patientens livskvalitet än att de är avsedda

att direkt lindra eller bota sjukdom som kan väntas

bli godkända för försäljning i Europa under den

närmaste femårsperioden. Bakgrunden till uppdraget

är de frågeställningar som uppstått vid

introduktionen av vissa nya läkemedel, t.ex. mot

impotens och fetma. I uppdraget ingår också att

analysera konsekvenserna av introduktionen av dessa

läkemedel för såväl hälso- och sjukvården som

samhället i övrigt av organisatorisk och finansiell

karaktär.

Uppdraget skall redovisas till regeringen senast

den 1 juli 1999.

Regeringen beslutade vid samma tidpunkt om ett

Projekt om vissa läkemedelsfrågor. I en bilaga till

beslutet anförs bl.a. följande.

Det finns ett antal oklarheter och problem som är

kopplade till överföringen av kostnadsansvaret.

Dessa måste identifieras och lösas om överföringen

skall kunna ske enligt fastlagd inriktning och

tidsplan. Det handlar t.ex. om vilket inflytande

landstingen skall ha över läkemedelssystemet när de

fullt ut tar över kostnadsansvaret. En fråga är den

om nuvarande system med prisförhandlingar av

läkemedel skall ändras. Det nuvarande systemet

innebär att det är staten genom

Riksförsäkringsverket som svarar för

prisförhandlingarna och som därmed avgör vilka

läkemedel som skall subventioneras. Andra viktiga

frågor inför överföringen av kostnadsansvaret är om

det krävs ytterligare åtgärder för att få kontroll

över kostnadsutvecklingen inom området. En tredje

central fråga gäller enligt vilka principer

statsbidraget till läkemedel skall fördelas när det

inordnas i det generella bidraget.

Projektet skall pågå åtminstone till år 2001. För

att kunna följa upp övergången till det nya systemet

kan det bli nödvändigt att fortsätta en bit in på år

2001.

Utskottets bedömning

Utskottet arrangerade den 18 mars 1999 en öppen

utfrågning på temat Läkemedel i framtiden. Därvid

framkom bl.a. att det för många framstår som oklart

vilka regler som gäller vid förskrivning av

läkemedel som ingår i subventionssystemet. En

utskrift av utfrågningen kommer inom kort att

publiceras i Riksdagens utredningsserie

(1998/99:URD6). Det finns olika tolkningar såvitt

gäller möjligheten att förskriva ett läkemedel på

recept men utan subvention. Tolkningstvisten har

enligt uppgift uppkommit i samband med införandet av

lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av

läkemedel m.m. Ett meddelandeblad riktat till

berörda grupper har enligt uppgift ändå inte bringat

full klarhet i frågan. Utskottet noterar därför med

tillfredsställelse att i den totalöversyn av

läkemedelsförmånen som regeringen avser att initiera

ingår frågan om och i så fall på vilket sätt den

förskrivande läkaren skall kunna avgöra om ett

läkemedel skall ingå i läkemedelsförmånen och därmed

bli subventionerat. I flera motioner berörs också

frågeställningen. Motionärerna efterlyser ett

förtydligande. Utskottet delar bedömningen att det

behövs ett fullständigt klarläggande. Frågan bör

behandlas med förtur i den nämnda totalöversynen.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motionerna So21 (m) yrkande 7, So24 (c) yrkande

8, So25 (kd) yrkande 5 och So423 (m) yrkande 6 som

sin mening ge regeringen till känna.

Mot bakgrund härav finns det enligt utskottets

mening inte skäl för riksdagen att vidta någon

åtgärd i anledning av motionerna So221 (s), So254

(m) och So342 (mp). Motionerna avstyrks därmed.

De frågor som tas upp i motion So24 (c) yrkandena 6

och 7 faller enligt utskottet rimligen inom ramarna

för den totalöversyn av läkemedelsförmånen som

regeringen aviserar och som syftar till att komma

till rätta med bristerna i systemet och att få

kontroll över kostnadsutvecklingen. Utskottet anser

att resultatet av översynen bör avvaktas.

Motionsyrkandena avstyrks.

Utskottet delar bedömningen att det är viktigt att

såväl patienten som läkaren får bättre information

om läkemedel. Utskottet vidhåller sin bedömning

(1996/97:SoU5 s. 35) att en väl fungerande

läkemedelsinformation är en viktig förutsättning för

att konsumenterna skall kunna bygga upp sina

kunskaper kring läkemedlen inför kommande läkarbesök

eller val av egenvårdsmedel. Genom att ställa

relevanta frågor om exempelvis läkemedlens effekter

eller kostnader kan konsumenten bidra både till att

förbättra sin egen läkemedelsanvändning och

förskrivarens val av terapi. Patienten/konsu-menten

bör enligt utskottet erbjudas sådan information att

vederbörande ges möjlighet att påverka

beslutsfattandet. Läkemedelskommittéernas uppgift är

att lämna förskrivaren rekommendationer om val av

läkemedel och härigenom verka för en tillförlitlig

och rationell läkemedelsanvändning. Motion So25 (kd)

yrkande 4 är i huvudsak tillgodosedd med det sagda

och avstyrks därmed.

I motionerna So423 (m) yrkande 9 och So24

(c) yrkande 3 berörs olika

aspekter på läkemedelspriserna. Utskottet

konstaterar att prisfrågorna kommer att

behandlas inom det projekt om vissa

läkemedelsfrågor som nyligen startat inom

Socialdepartementet. Utskottet anser att

resultatet av Läkemedelsprojektet bör

avvaktas. Motionsyrkandena avstyrks därför.

Konkurrensutsättning av

läkemedelsdistributionen

Propositionen

Läkemedelsdistributionsutredningen redovisade i sitt

huvudbetänkande Läkemedel i vård och Handel (SOU

1998:28) i januari 1998 bl.a. förslag om att

konkurrensutsätta detaljhandeln med läkemedel, för

vilket det statligt ägda Apoteksbolaget (numera

Apoteket AB) har ensamrätt. Enligt förslagen i

betänkandet skall en konkurrensutsättning kunna ske

genom att möjligheter skapas för nyetableringar

såväl lokalt som i form av ny teknik, t.ex.

distansköp på nationell nivå. Det föreslås också att

sjukvårdshuvudmännen skall kunna välja annan

ansvarig för sjukvårdsapotek utöver

sjukvårdshuvudmannen själv eller Apoteksbolaget.

Betänkandet har remissbehandlats.

I propositionen görs bedömningen att det nu inte

finns skäl att förändra läkemedelsdistributionen

genom att konkurrensutsätta detaljhandeln med

läkemedel. För närvarande avser regeringen därmed

inte att förändra ensamrätten för Apoteket AB att

bedriva detaljhandel med läkemedel.

Motioner

I motion So21 av Ulf Kristersson m.fl. (m) begärs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om

upphävande av apoteksmonopolet i enlighet med vad

som anförts i motionen (yrkande 3). Motionärerna

anför att Sverige är ett av de få västländer som har

monopol på läkemedelsförsäljning. Monopol kostar.

Statliga utredningar har enligt motionärerna visat

att en avmonopolisering skulle spara ca 1 miljard

kronor för staten. Det är ett mycket starkt skäl för

avmonopolisering av läkemedelsmarknaden. Ett annat

skäl är att tillgängligheten ökar om receptfria

mediciner kan säljas i vanliga affärer under

farmaceutisk ledning. Motionärerna förordar att

Apoteket AB:s monopol avskaffas och ersätts med en

licensierad försäljning av läkemedel.

I motion So25 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs

också ett tillkännagivande om vad i motionen anförts

om en avreglering av Apoteket AB:s monopol (yrkande

6). Motionärerna anser att Apoteket AB:s monopol

beträffande receptfria läkemedel skall avskaffas.

När det gäller handel med receptbelagda läkemedel

bör också det kunna ske av annan än Apoteket AB.

Detaljhandel med receptbelagda läkemedel förutsätter

dock att farmaceututbildad personal finns

tillgänglig enligt motionärerna.

I motion So24 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag

om avveckling av Apoteket AB:s ensamrätt att bedriva

detaljhandel med läkemedel (yrkande 4). Enskilda

apotek skall kunna säljas ut till privata eller

kooperativa företag. Apoteken skall ledas av en

verksamhetschef som skall vara apotekare eller,

under en övergångstid, receptarie. Motionärerna

begär också ett tillkännagivande om vad i motionen

anförts om postapotek (yrkande 5). Sverige har få

apotek i förhållande till vårt invånarantal. Sverige

behöver fler apotek för att det skall finnas en

fullgod service till medborgarna. Postorderapotek

eller postapotek har prövats med framgång både i

USA, Holland och Schweiz. Postapotek kan inte

ersätta men utgöra ett komplement till vanliga

apotek.

Utskottets bedömning

Utskottet gör ingen annan bedömning än regeringen,

nämligen att det nu inte finns skäl att förändra

läkemedelsdistributionen genom att konkurrensutsätta

detaljhandeln med läkemedel. Motionerna So21 (m)

yrkande 3, So24 (c) yrkande 4 och So25 (kd) yrkande

6 avstyrks därmed. Även yrkande 5 i motion So24 (c)

avstyrks.

Delbetalningssystemet - kredit lämnad av

Apoteket AB

I propositionen anges att Apoteket AB kommer att

bevilja kredit på högst 1 500 kr och resterande del

betalas i slutet av månaden efter den köpet gjordes.

Detta skall ses mot bakgrund av de nuvarande

bestämmelserna i konsumentkreditlagen om

beloppsgränsen 1 500 kr.

I motion So22 av Susanne Eberstein m.fl. (s, v, mp)

hemställs att riksdagen beslutar att i lagen

(1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel

m.m. införa en ny paragraf, 4 a §, av följande

lydelse: Kredit som lämnas av Apoteket AB för inköp

av läkemedel och andra varor enligt denna lag och

som inte överstiger 1 800 kr omfattas inte av

bestämmelserna i 6, 7 och 9 §§ konsumentkreditlagen

(1992:830). Motionärerna redogör för några

grundläggande bestämmelser i konsumentkreditlagen

(1992:830) om kreditprövning, praxis m.m.

I motion So24 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

ett tillkännagivande om delbetalning (yrkande 2).

Motionärerna anför följande. Regeringen skriver i

propositionen: "Regeringen vill understryka vikten

av att patienten ser delbetalningssystemet som ett

naturligt sätt att betala sina läkemedelsinköp och

att inköpen därför regelmässigt kommer att göras

genom en uppdelning av kostnaden." Problemet i detta

sammanhang är dels att det enligt regeringens

förmenande skall vara patientens syn på

delbetalningssystemet som är avgörande. Det är inte

tillräckligt så länge Apoteket AB inte har samma

uppfattning. Patienten är i förhållande till

apoteken i underläge. Dels uppfyller inte Apoteket

AB de krav som riksdagen ställt om att

delbetalningen inte skall anses som en kredit utan

som en del av förmånssystemet och det kommer att få

till konsekvens att det kommer att ske en

kreditprövning av kunderna.

Bakgrund och gällande rätt

Konsumentkreditlagen (1992:830) trädde i kraft den 1

januari 1993. Lagen anpassades då till EG:s regler

om konsumentkrediter (direktivet 87/102/EEG om

konsumentkrediter som ändrats genom direktivet

90/88/EEG). I lagen finns bestämmelser i vilket

beloppet 1 500 kr finns angivet. I förarbetena anges

att beloppet, något avrundat, motsvarar 200 ecu som

anges i direktivet (artikel 2.1 f och 13.1).

Således föreskrivs i 6 § första stycket att

näringsidkare vid annonsering, skyltning och

liknande marknadsföring beträffande kredit skall

lämna information om den effektiva räntan för

krediten. Om det är fråga om vara, tjänst eller

annan nyttighet, skall även kreditkostnaden och

kontantpriset anges. I paragrafens tredje stycke

sägs att sådan information inte behöver lämnas bl.a.

i de fall krediten avser ett belopp som uppgår till

högst 1 500 kr. Enligt förarbetena till

konsumentkreditlagen skall denna undantagsregel även

tillämpas på bestämmelserna i 7 § om att en

näringsidkare som lämnar eller förmedlar krediten

skriftligen skall lämna konsumenten sådan

information som anges i 6 § innan ett kreditavtal

sluts (prop. 1991/92:83 s. 110). I 9 § sägs att ett

avtal om kredit skall vara skriftligt och skrivas

under av konsumenten. Även här gäller att

bestämmelsen inte behöver tillämpas om krediten

avser ett belopp som uppgår till högst 1 500 kr.

Frågan om kreditprövning är oreglerad i

konsumentkreditlagen. Om en kreditgivare inte gör en

kreditprövning kan det däremot bli fråga om att

kreditgivaren inte iakttar god kreditgivningssed.

Konsumentverket har i rekommendationer om

kreditprövning angett en gräns om 1 500 kr som

riktmärke för när kreditprövning kan underlåtas.

I samband med att lagen (1996:1150) om

högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. trädde i

kraft införde Apoteksbolaget (numera Apoteket AB)

ett delbetalningssystem. Patienterna kan ansöka hos

bolaget om kredit för inköp av läkemedel och andra

varor som omfattas av läkemedelsförmånen. Patienten

undertecknar en kreditförbindelse och ansluter sig

till receptregistrets högkostnadsservice.

Kreditbeloppet är maximerat till 1 300 kr, dvs.

samma belopp som en patient maximalt behöver betala

enligt de nuvarande bestämmelserna om

högkostnadsskydd. Genom att kreditbeloppet

understiger 1 500 kr kan bolaget bevilja kredit utan

kreditprövning eftersom Konsumentverkets

rekommendationer anger en gräns om 1 500 kr som

riktmärke för när kreditprövning kan underlåtas.

Patienten amorterar sin skuld med en tolftedel

varje månad. Minsta amortering är 108 kr i månaden,

dvs. en tolftedel av 1 300 kr, även om skulden

understiger 1 300 kr. Varje månad betalar patienten

en aviseringsavgift om 4 kr. Patienten får själv

avgöra om hon/han vill göra en större amortering.

Det finns knappt 200 000 konton hos Apoteket AB

varav det normalt finns 80 000-100 000 aktiva

konton. Det genomsnittliga skuldbeloppet är 800 kr.

Genom att krediten understiger 1 500 kr behöver

Apoteket AB vid annonsering, skyltning och liknande

marknadsföring beträffande kredit inte lämna

information om den effektiva räntan för krediten.

Inte heller behöver kreditkostnaden och

kontantpriset anges. I 9 § konsumentkreditlagen sägs

att ett avtal om kredit skall vara skriftligt och

skrivas under av konsumenten. Även här gäller att

bestämmelsen inte behöver tillämpas om krediten

avser ett belopp som uppgår till högst 1 500 kr.

Utskottets bedömning

Förslagen om ändringar i 4 § lagen (1996:1150) om

högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. innebär

att patienten kommer att betala högst 1 800 kr. I

propositionen anges att regeringen erfarit att

Apoteket AB kommer att bevilja kredit på högst 1 500

kr medan resterande del betalas i slutet av månaden

efter den köpet gjordes. Under beredningen i

utskottet har inhämtats att bolaget kommer att höja

kreditgränsen till 1 800 kr under förutsättning att

bolaget kan fortsätta att bevilja kredit på samma

sätt som för närvarande sker.

Enligt utskottet är det angeläget att de patienter

som får betala mer än 1 500 kr inte behöver betala

mer än en tolftedel varje månad, dvs. högst 150 kr.

Utskottet har också förståelse för de olägenheter

som kan uppstå om Apoteket AB måste tillämpa

konsumentkreditlagens bestämmelser fullt ut. Dessa

olägenheter uppvägs inte av några motsvarande

vinster för patienterna/konsumenterna. För många

patienter/konsumenter förhåller det sig snarare så

att det är en fördel för dem om Apoteket AB kan

fortsätta att bevilja krediter på samma sätt som för

närvarande. Med tanke på ändamålet med bolagets

kredit finns det således inte någon risk för att

konsumentskyddsbehovet förbises om kredit lämnas

intill ett belopp om 1 800 kr. Utskottet delar

vidare bedömningen i motion So22 (s, v, mp) att en

särskild bestämmelse, en ny 4 a §, som undantar

tillämpningen av 6, 7 och 9 §§ konsumentkreditlagen

bör införas i lagen om högkostnadsskydd vid köp av

läkemedel m.m. i de fall krediten inte överstiger

1 800 kr. Utskottets lagförslag finns i bilaga 4.

Yrkande 2 i motion So24 (c) är åtminstone

delvis tillgodosett och avstyrks.

Höjning av pensionstillskott samt ändringen

vad gäller det särskilda grundavdraget och

deklarationsskyldigheten

Propositionen

I propositionen föreslås att pensionstillskottet

till ålders- och förtidspensionärer höjs med 1,4

procentenheter till 56,9 % respektive 112,9 % av

prisbasbeloppet. Pensionstillskottet till

omställningspension, särskild efterlevandepension

eller änkepension enligt 2 b § lagen (1969:205) om

pensionstillskott föreslås höjas på motsvarande sätt

till 62,9 % av prisbasbeloppet. För dem som kommer

upp till frikortsgränsen innebär en uppdelning av

kostnaden att varje delbetalning blir 150 kr i

månaden i stället för 108 kr som gäller för

närvarande. För pensionärer med låga inkomster kan

en sådan höjning bli särskilt betungande.

Pensionärer som uppbär pensionstillskott eller

särskilt bostadstillägg eller båda förmånerna

föreslås därför kompenseras för höjningen av

beloppsgränsen för högkostnadsskyddet.

Till följd av ändringarna av pensionstillskottet

föreslås i en särskild lag vissa ändringar vad

gäller det särskilda grundavdraget och

deklarationsskyldigheten.

Ändringarna innebär att de pensionärer som i dag

inte betalar inkomstskatt inte heller kommer att

göra det som en följd av höjningen av

pensionstillskottet. De blir inte heller skyldiga

att avlämna självdeklaration.

Avsikten med höjningen av det särskilda

grundavdraget är att undanta de pensionärer som

endast har folkpension och pensionstillskott från

beskattning. En effekt av höjningen är emellertid

att även många pensionärer som har högre pension än

enbart folkpension och pensionstillskott får en

skattelättnad. Det finns därför anledning att

begränsa skattelättnaderna för övriga pensionärer.

Det sker genom en mindre höjning av procentsatsen i

den avtrappningsregel som är knuten till det

särskilda grundavdraget.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Socialförsäkringsutskottet har bl.a. anfört följande i sin

bedömning.

En höjning av frikortsgränsen inom

läkemedelsförmånen med 500 kr innebär enligt

utskottets mening för en del personer en kännbar

ekonomisk påfrestning. I första hand berörs de

pensionärer som endast uppbär folkpension och som

har låg eller ingen ATP och därför får

pensionstillskott. Det finns även andra grupper,

t.ex. förtidspensionärer med mindre god ekonomi, som

blir belastade. Utskottet ser därför positivt på

förslaget att mildra effekterna av höjningen av

beloppsgränsen i högkostnadsskyddet genom att höja

pensionstillskottet.

Socialförsäkringssystemet är komplicerat och

ingrepp i en del av systemet får många gånger svårt

överskådliga återverkningar på andra områden. Enligt

utskottets uppfattning finns det därför anledning

att närmare begrunda regeringens förslag. - - -

Utskottet vill slutligen peka på att förändringar

inom regelsystemen i socialförsäkringen även har

effekter vad avser administrationen. Detta gäller

exempelvis datasystemen men också merarbete för den

personal inom socialförsäkringsadministrationen som

i olika avseenden skall hantera försäkringen.

Utskottet förutsätter att regeringen beaktar detta

förhållande i samband med genomförandet.

Utskottet, som redan ovan påpekat det positiva i

att åtgärder vidtas i syfte att mildra effekterna av

den föreslagna åtgärden inom läkemedelsförmånen,

tillstyrker med det anförda regeringens förslag

såvitt avser höjning av pensionstillskottet och

åtgärder beträffande det särskilda grundavdraget.

Utskottet har också inhämtat att de ökade

kostnaderna för bl.a. bostadstillägg har beaktats av

regeringen vid beräkningen av utgiftsökningarna.

- - -

Till yttrandet har fogats avvikande meningar från

(m), (kd) och (fp) samt ett särskilt yttrande från

(c).

Socialutskottets bedömning

Socialutskottet konstaterar att

socialförsäkringsutskottet är positivt till att

åtgärder vidtas i syfte att mildra effekterna av den

föreslagna åtgärden inom läkemedelsförmånen och

tillstyrker regeringens förslag såvitt avser

höjningen av pensionstillskottet och åtgärder

beträffande det särskilda grundavdraget.

Socialutskottet noterar vidare

socialförsäkringsutskottets påpekanden om att

förändringar inom regelsystemen i socialförsäkringen

även har effekter vad avser administrationen samt

att socialförsäkringsutskottet förutsätter att

regeringen beaktar detta förhållande i samband med

genomförandet.

Socialutskottet instämmer i

socialförsäkringsutskottets bedömning och

tillstyrker därmed förslagen till lag om tillfällig

beräkning av vissa pensionsförmåner och lag om

särskilt grundavdrag och deklarationsskyldighet för

fysiska personer i vissa fall vid 2000 och 2001 års

taxeringar.

Ekonomiska konsekvenser

Höjningen av beloppsgränsen för högkostnadsskyddet

vid köp av läkemedel beräknas innebära en

kostnadsminskning om 1 370 miljoner kronor på

helårsbasis. Då ändringen avses gälla fr.o.m. den 1

juni 1999 beräknas kostnadsminskningen för år 1999

uppgå till 800 miljoner kronor.

När det gäller höjningarna av pensionstillskottet

och det särskilda bostadstillägget medför dessa en

kostnadsökning på 268 miljoner kronor per år. För år

1999 medför höjningarna en kostnadsökning på 156

miljoner kronor. För år 1999 sker finansiering genom

att medel ur anslaget A 2 Bidrag för

läkemedelsförmånen under utgiftsområde 9 förs till

anslaget A 2 Förtidspensioner under utgiftsområde 10

samt till anslagen A 1 Ålderspensioner, A 2

Efterlevandepension till vuxna och A 3

Bostadstillägg till pensionärer under utgiftsområde

11. Regeringen avser att återkomma i

budgetpropositionen för år 2000 med förslag

avseende dels omfördelning av medel mellan berörda

anslag för år 1999, dels finansiering för år 2000.

Höjningen av det särskilda grundavdraget för

pensionärer som inte uppbär pensionstillskott eller

särskilt bostadstillägg innebär minskade

skatteintäkter med ca 100 miljoner kronor per år.

Regeringen har beaktat denna effekt vid bedömningen

av utgiftsramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag

till kommuner i 1999 års vårproposition.

Hemställan

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So21 yrkande 1 och

1998/99: So23 yrkande 1,

res. 1 (m, fp)

2. beträffande åtgärder för att minska

kostnaden för läkemedel

att riksdagen avslår motion 1998/99:So23 yrkande 2,

res. 2 (fp) - villk. res.

1

3. beträffande ett helt nytt

högkostnadsskydd m.m.

att riksdagen avslår motion 1998/99:So21 yrkandena 2 och

4-6,

res. 3 (m)- villk. res. 1

4. beträffande förslaget till lag om

ändring i lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd

vid köp av läkemedel m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:So25

yrkandena 1 och 3 och 1998/99:So24 yrkande 1

antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av

läkemedel m.m.,

res. 4 (kd)

res. 5 (c)

5. beträffande översyn av

högkostnadsskyddet

att riksdagen avslår motion 1998/99:So25 yrkande 2,

res. 6 (kd, mp)

6. beträffande tydligare

förskrivningsregler

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So21

yrkande 7, 1998/99:So24 yrkande 8, 1998/99:So25

yrkande 5 och 1998/99: So423 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

7. beträffande visst läkemedel

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So221, 1998/99:So254

och 1998/99:So342,

8. beträffande receptavgift m.m.

att riksdagen avslår motion 1998/99:So24 yrkandena 6 och 7,

res. 7 (c)

9. beträffande information om

läkemedel

att riksdagen avslår motion 1998/99:So25 yrkande 4,

res. 8 (kd)

10. beträffande läkemedelspriserna

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So24 yrkande 3 och

1998/99: So423 yrkande 9,

res. 9 (m)

res. 10 (c)

11. beträffande apoteksmonopolet

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So21 yrkande 3,

1998/99: So24 yrkande 4 och 1998/99:So25 yrkande

6,

res. 11 (m, kd, c)

12. beträffande postapotek

att riksdagen avslår motion 1998/99:So24 yrkande 5,

res. 12 (c)

13. beträffande delbetalningssystemet

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:So22 och med

avslag på motion 1998/99:So24 yrkande 2 antar

utskottets förslag till lag om ändring i lagen

(1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av

läkemedel m.m. enligt bilaga 4,

14. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om

tillfällig beräkning av vissa pensionsförmåner och

lag om särskilt grundavdrag och

deklarationsskyldighet för fysiska personer i vissa

fall vid 2000 och 2001 års taxeringar.

Stockholm den 6 maj 1999

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

I beslutet har deltagit: Ingrid Burman (v), Chris

Heister (m), Margareta Israelsson (s), Rinaldo

Karlsson (s), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s),

Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Conny Öhman (s),

Elisebeht Markström (s), Lars Gustafsson (kd),

Cristina Husmark Pehrsson (m), Thomas Julin (mp),

Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp),

Catherine Persson (s), Lena Olsson (v) och Maj-Britt

Wallhorn (kd).

Reservationer

1. Avslag på propositionen (mom. 1)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m), Cristina Husmark Pehrsson

(m) och Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

6 börjar med "Utskottet, som" och slutar med

"yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att

åtgärder vidtas för att minska samhällets kostnader

för läkemedel. Utskottet anser dock att de förslag

som lämnas i propositionen inte kan accepteras.

Förslaget innebär kraftigt ökade kostnader för dem

som har en hög läkemedelskonsumtion. Enligt

utskottets uppfattning skall människor som har stort

behov av läkemedel garanteras detta genom ett

rimligt högkostnadsskydd. Förslaget om ändringar av

pensionstillskottet ger upphov till betydande

administrativa problem samtidigt som regeringens

förslag har mycket liten träffsäkerhet när det

gäller att skydda personer med låga inkomster och

t.ex. kroniska sjukdomar som kräver omfattande och

dyrbar medicinering. Det föreligger enligt utskottet

en uppenbar risk för höjda taxor och avgifter inom

kommunerna när dessa pensionärer erhåller

kompensation och att pensionärerna i realiteten kan

komma att inte alls kompenseras. Med hänsyn till

detta, och eftersom beloppsgränsen för

högkostnadsskyddet inte bör höjas, saknas anledning

att förändra pensionstillskottet.

Utskottet, som delar bedömningen i motionerna So21

(m) yrkande 1 och So23 (fp) yrkande 1, anser således

att propositionen skall avslås.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So21 yrkande

1 och 1998/99:So23 yrkande 1 avslår proposition

1998/99:106,

2. Åtgärder för att minska kostnaden för

läkemedel (mom. 2)

Under förutsättning av bifall till reservation 1

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

6 börjar med "I motion So23" och slutar med

"Yrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör reformer

genomföras som syftar till att rätt medicin skrivs

ut och att det är den billigaste likvärdiga medicin

som används. De åtgärder utskottet föreslår är

följande.

Utskottet anser att läkemedelsförskrivningen måste

följas upp betydligt noggrannare än vad som är

fallet i dag. Läkemedelskommittéerna är de organ som

bäst är lämpade för att genomföra en sådan

uppföljning. Det är där kostnadsanalysen kan göras,

och det är där analysen kan göras av vilken del av

kostnaderna som står för ökningen.

Vidare anser utskottet att det måste bli enklare

för den enskilde läkaren att följa upp sin egen

förskrivning. Det beslut som riksdagen redan har

tagit om receptförskrivningsregister måste omgående

omsättas i praktiken. Läkemedelskommittéerna kan då

bl.a. tillsammans med läkaren gå igenom

förskrivningsmönstret och därmed underlätta en mer

adekvat förskrivning. En återföring av

läkemedelsförskrivningsdata till läkarkåren kan

enligt de studier som utförts ge omkring 10 %

minskning av kostnaderna för receptförskrivna

läkemedel. Datahjälpmedel behövs för att underlätta

för läkarna att vid förskrivning se alternativ och

kostnaderna för de olika läkemedlen. Den modell som

utvecklas inom Stockholms landsting kan utgöra ett

exempel på hur en sådan uppföljning kan genomföras.

Ett annat exempel på en besparing genom bättre

förskrivning som utskottet vill framhålla är SBU:s

rekommendationer angående mediciner mot högt

blodtryck som enligt beräkningar gjorda av Nätverket

för läkemedelsepidemiologi (NEPI) skulle innebära

besparingar på 300 miljoner kronor per år.

Utskottet anser vidare att det år 1993 införda

referensprissystemet bör utvidgas. Riksdagen beslöt

år 1992 att i de fall det fanns i praktiken

identiska läkemedel skulle samhällssubventionen

enbart gälla det billigaste preparatet. Enligt en i

fjol utgiven rapport från NEPI ledde det beslutet

till besparingar det första året med bortemot 500

miljoner kronor och under åren 1993-96 med

sammanlagt nästan 1 miljard kronor. I rapporten

redovisas också beräkningar av vad en utvidgning av

utbytbarheten jämfört med referensprissy-stemet

skulle kunna ha gett år 1996. En sådan utökning av

användningen av s.k generika, dvs. läkemedel där

patentskyddet upphört, skulle enligt vad utskottet

erfarit kunna spara upp till 510 miljoner kronor.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So23 (fp) yrkande 2 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande åtgärder för att minska

kostnaden för läkemedel

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So23 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Ett helt nytt högkostnadsskydd m.m.

(mom. 3)

Under förutsättning av bifall till reservation 1

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund

(m) och Cristina Husmark Pehrsson (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande om på s. 6

börjar med "De förslag" och slutar med

"Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Utskottets utgångspunkt är att människor som har

ett stort behov av läkemedel också skall garanteras

detta genom ett rimligt högkostnadsskydd. Utskottet

föreslår därför att dagens högkostnadsskydd ersätts

med en frivillig försäkring. Denna skall ha en

premie om 1 200 kr per år, eller 100 kr per månad.

Ansluter man sig till denna försäkring, som skall

administreras av försäkringskassan, ingår alla

receptbelagda mediciner. Den enskilde betalar endast

25 kr i expeditionsavgift vid varje inköpstillfälle

inget mer.

Den som väljer att inte teckna denna försäkring får

betala hela kostnaden för det receptbelagda

läkemedlet upp till 1 500 kr (likviditetsskydd). Man

kan när som helst ansluta sig till försäkringen som

gäller 12 månader från det tillfälle man ansluter

sig. Om man inte är försäkrad och råkar ut för en

sjukdom som kräver mediciner kan man ansluta sig

efter att det första receptet har expedierats.

Väljer man detta tillvägagångssätt betalar man

mellanskillnaden mellan vad läkemedlet kostade och

likviditetsskyddet i inträdesavgift.

Barn under 18 år omfattas av

förälderns/vårdnadshavarens försäkring och betalar

således inte. En familj med två vuxna och två barn

under 18 år betalar 2 400 kr per år jämfört med

regeringens förslag om 3 600 kr per år. Utskottet

bedömer att 30 % av befolkningen mellan 18 och 65 år

kommer att ansluta sig till försäkringen. Vidare

beräknas att 80 % av alla över 65 år väljer att

ansluta sig till försäkringen. Förslaget beräknas ge

2 miljarder kronor i inkomstförstärkning jämfört med

regeringens förslag samtidigt som det skyddar de

svagaste med de största medicinbehoven.

Utskottet vill också framhålla att ytterligare

besparingar kan åstadkommas genom rationaliseringar

och genom att mindre förpackningar förskrivs i ökad

utsträckning. Utskottet vill också understryka

vikten av att förskrivarna utbildas. Det är också

väsentligt att förskrivarna har tillgång till ett

väl utvecklat datorstöd. Härigenom kan den enskilde

förskrivaren löpande följa sin förskrivning. Dessa

åtgärder bedömer utskottet sammantaget kunna ge

besparingar om ca 700 miljoner kronor.

Utskottet anser vidare att kostnadsansvaret för

läkemedel skall återföras till staten, så att bl.a.

en bättre avvägning mellan de direkta

läkemedelskostnaderna och läkemedlens övriga

effekter på samhällsekonomin möjliggörs. Det innebär

att det s.k. receptregistret bör avvecklas.

Sammanfattningsvis bedömer utskottet att

besparingar uppgående till ca 2,7 miljarder kronor

sammanlagt är möjliga samtidigt som människor med

ett stort behov av läkemedel garanteras detta genom

det föreslagna högkostnadsskyddet.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So21 (m) yrkandena 2, 4-6 som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande ett helt nytt högkostnadsskydd

m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So21 yrkandena

2, 4-6 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

4. Förslaget till lag om ändring i lagen

(1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av

läkemedel m.m. (mom. 4)

Lars Gustafsson (kd) och Maj-Britt Wallhorn (kd)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

8 börjar med "Utskottet delar" och slutar med

"yrkandena 1 och 3" bort ha följande lydelse:

I Sverige har under många år funnits regler om s.k.

högkostnadsskydd för avgifter i sjukvården.

Utgångspunkten för högkostnadsskyddet är att ingen

av ekonomiska skäl skall tvingas avstå vård och

behandling. Det är även viktigt att varje enskild

person kan förutse den maximala kostnaden för

läkemedel som kan uppkomma.

För enskilda människor är patientavgifter för

sjukvårdande insatser en avgörande fråga om

trygghet. Under senare år har dock avgifterna för

den enskilde ökat dramatiskt dels genom att det så

kallade högkostnadsskyddet höjts, dels därför att

flera vårdavgifter inte omfattas av

högkostnadsskyddet. Den höjning av

högkostnadsskyddet för läkemedel som regeringen nu

föreslår är mycket kraftig. För några år sedan var

nämligen högkostnadsskyddet gemensamt för läkemedel

och läkarbesök. Det gemensamma högkostnadsskyddet

uppgick då till 1 800 kr. I dag föreslås en höjning

till 1 800 kr för endast läkemedelskostnaderna.

Enligt utskottets uppfattning stämmer regeringens

förslag om höjning av högkostnadsskyddet inte

överens med människovärdesprincipen. Alltför stora

kostnadsökningar har redan skett för dem som är

långvarigt sjuka och svaga.

Kostnaderna för läkemedel mellan 1990 och 1998 har

ökat kraftigt. I propositionen saknas emellertid en

konsekvensanalys av vad dessa ökade kostnader

innebär. Vad blir den samhälleliga kostnaden om

någon av ekonomiska skäl tvingas avstå från hjälp

och behandling? Det är högst troligt att detta

slutligen leder till en belastning på sjukvården

såsom fler läkarbesök, sjukhusvistelser eller

operationer. Utöver den mänskliga tragedi som detta

medför, kan även de ekonomiska kostnaderna bli

oöverskådliga.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion So25

(kd) yrkandena 1 och 3 och avstyrker regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1996:1150) om

högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande förslaget till lag om ändring i

lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av

läkemedel m.m.

dels att riksdagen med bifall till motion

1998/99:So25 yrkande 1 och med anledning av

motion 1998/99:So24 yrkande 1 avslår regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1996:1150)

om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.,

dels att riksdagen med anledning av 1998/99:So25

yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

5. Förslaget till lag om ändring i lagen

(1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av

läkemedel m.m. (mom. 4)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

8 börjar med "Utskottet delar" och slutar med

"yrkandena 1 och 3" bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås att frikortsgränsen för

läkemedel höjs med 500 kr från 1 300 kr till 1 800

kr. Enligt utskottets uppfattning kan denna höjning

inte accepteras eftersom den drastiskt drabbar dem

som är mest utsatta. Höjningen är visserligen

hanterlig för människor med normal

läkemedelsförbrukning och normala inkomster. Däremot

innebär den en ytterligare börda för de människor

som har ett stort behov av läkemedel för att leva

ett normalt liv och som har små ekonomiska

marginaler. För barnfamiljer, kroniskt sjuka och

funktionshindrade är höjningen, tillsammans med

andra kostnader, ytterligare en ekonomisk börda.

Utskottet delar inte regeringens bedömning "att

åtgärderna inte leder till att någon drabbas av

läkemedelskostnader som blir så höga att hälsa eller

vården blir eftersatt". I propositionen saknas

vidare en sammantagen samhällsekonomisk analys över

förslagets effekter, t.ex. i form av ökad sjukvård

och fler sjukskrivningar.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion So24

(c) yrkande 1 och avstyrker regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1996:1150) om

högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande förslaget till lag om ändring i

lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av

läkemedel m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:So24 yrkande 1

och med anledning av motion 1998/99:So25 yrkande

1 samt med avslag på motion 1998/99:So25 yrkande

3 avslår regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp

av läkemedel m.m.,

6. Översyn av högkostnadsskyddet (mom. 5)

Lars Gustafsson (kd), Thomas Julin (mp) och Maj-

Britt Wallhorn (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

8 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med

"motion So25 (kd)" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning innebär utvecklingen

av nya läkemedel och de ökande behoven generellt

inom hälso- och sjukvården att nya lösningar måste

övervägas. Utskottet vill vidare framhålla att

eftersom den enskildes kostnader för tandvård

stadigt ökat under senare år finns det en risk att

tandhälsan försämras. Även den enskildes kostnader

för resor i samband med vård har ökat och dessa

inkluderas inte heller i högkostnadsskyddet. När

patientavgifter eller läkemedelsavgifter diskuteras

betraktas dessa ofta enskilt. För den enskilde är

avgifternas sammanlagda belopp givetvis väsentligt.

En översyn bör därför göras av hela systemet så att

högkostnadsskyddet verkligen inkluderar alla egna

avgifter i vården och alla hjälpmedel. Översynen bör

även omfatta frågan om att inkludera

tandvårdsförsäkringen i den allmänna

sjukförsäkringen.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So25 (kd) yrkande 2 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande översyn av högkostnadsskyddet

att riksdagen med anledning av 1998/99:So25 yrkande

2 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

7. Receptavgift m.m. (mom. 8)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

12 börjar med "De frågor" och slutar med

"Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Den nuvarande utformningen av högkostnadsskyddet

innebär att läkemedlen är fria när taket om 1 300

kr/år har nåtts. Systemet har därmed ingen

begränsande effekt över fribeloppsgränsen, vilket

många anställda vid apoteken kan vittna om.

Utskottet anser därför att en receptavgift på 10 kr

skall införas i stället för den höjning av

högkostnadsskyddet som föreslås i propositionen. För

högkonsumenter innebär en receptavgift en kostnad

med omkring 150 kr/år. En fördel med en receptavgift

är att den är lätt att administrera och att den

belastar alla kunder, även dem som inte är

berättigade till högkostnadsskydd.

Enligt utskottets uppfattning finns det vidare

möjligheter att öka graden av egenvård. Landsting

och apotek kan bidra till en ökad medvetenhet hos

befolkningen. Regeringen bör som ett led i denna

strävan se till att fler läkemedel blir receptfria.

Om individen får möjlighet att köpa fler vanliga och

erkänt riskfria läkemedel receptfritt, banas väg för

lägre priser i konsumentledet samtidigt som

statsbudgeten kan avlastas betydande belopp.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So24 (c) yrkandena 6 och 7 som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande receptavgift m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So24 yrkandena 6

och 7 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

8. Information om läkemedel (mom. 9)

Lars Gustafsson (kd) och Maj-Britt Wallhorn (kd)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

12 börjar med "Utskottet delar" och slutar med

"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att farmakologisk

behandling är en del av sjukvården. Många sjukdomar

som tidigare var livshotande eller kunde innebära en

längre sjukhusvistelse kan i dag botas eller

kontrolleras genom farmakologisk behandling. I detta

sammanhang anser utskottet att det är viktigt att

framhålla behovet av adekvat information om

läkemedel. Den stora informationsgivaren i

läkemedelssammanhang är läkemedelsföretagen. Den

information de ger är av naturliga skäl i första

hand produktinriktad. Utskottet vill poängtera att

det finns ett behov av kompletterande information

som är mer problemorienterad och som möjliggör

jämförelser mellan läkemedel och som på det hela

taget utgår från patienten och vårdsituationen. Det

är nödvändigt att såväl patienten som läkaren får

bättre information om läkemedel.

Läkemedelsförskrivningen baseras i hög grad på

läkarens egna kunskaper och tidigare erfarenheter.

Det finns inga begränsningar i läkarens

förskrivningsrätt. Eftersom läkarna således har ett

stort ansvar så måste tillgång till väl avvägd

patientinformation om läkemedel prioriteras.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So25 (kd) yrkande 4 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande information om läkemedel

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So25 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

9. Läkemedelspriserna (mom. 10)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m) och Cristina Husmark

Pehrsson (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

12 börjar med "I motionerna" och slutar med

"avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är viktigt att uppmärksamma

att vid prissättningen av läkemedel har inflationen

påverkat beräkningen. Ett nytt dyrt läkemedel har

således automatiskt fått ett avsevärt realt sänkt

pris några år efter introduktionen. Förhållandena

har numera ändrats, vilket innebär att

Riksförsäkringsverket noggrannare måste följa

priserna på äldre produkter och aktivt genomföra en

prisanpassning i stället för den som tidigare

automatiskt skedde genom inflationen. Det smidigaste

sättet att få snabb anpassning är enligt utskottets

uppfattning prissättning utan priskontroll.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So423 (m) yrkande 9 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande läkemedelspriserna

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So423 yrkande 9

samt med avslag på motion 1998/99:So24 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

10. Läkemedelspriserna (mom. 10)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

12 börjar med "I motionerna" och slutar med

"avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Kostnaden för läkemedelsförmånen, som från den 1

januari 1998 övertagits av landstingen, har stigit

under flera år. Inom öppenvården är kostnaden

beräknad till 13,4 miljarder kronor för år 1999.

Kostnaden beräknas dessutom öka under ett par år

framöver. Sjukvårdshuvudmännen har numera rätt att

fritt upphandla läkemedel för den slutna vården men

de har inte möjlighet att på egen hand förhandla med

läkemedelsföretagen om priserna. Enligt utskottets

uppfattning är det av största vikt att med alla

medel pressa kostnaderna för läkemedel. Därför bör

hela tiden nya vägar prövas för att pressa

läkemedelskostnaderna och förbättra servicen och

säkerheten för enskilda människor. Som ett led i

denna strävan anser utskottet att landstingen bör

ges möjlighet att på egen hand förhandla om

läkemedelspriserna.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So24 (c) yrkande 3 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande läkemedelspriserna

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So24 yrkande 3

samt med avslag på motion 1998/99:So423 yrkande

9 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

11. Apoteksmonopolet (mom. 11)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m), Lars Gustafsson (kd),

Cristina Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c)

och Maj-Britt Wallhorn (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

14 börjar med "Utskottet gör" och slutar med

"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Sverige är ett av de få västländer som har ett

statligt monopol avseende detaljhandel med

läkemedel. Det innebär att läkemedel endast får

säljas på Apoteket eller hos de detaljister som

Apoteket bestämmer.

Utskottet anser att utgångspunkten för apotekens

verksamhet skall vara att människan sätts i centrum,

både när det gäller service och säkerhet. Alla

människor skall, oavsett bostadsort, vara

garanterade en fullgod service på lika villkor.

Ambitionen bör som utskottet ser det vara att öka

apotekens service och tillgänglighet. Enskilda

apotek bör kunna säljas ut till privata eller

kooperativa företag. Apotekets monopol bör ersättas

med licensierad försäljning av läkemedel.

Läkemedelsverkets hårda kontroll och godkännande är

en garanti för att säkerhet och kvalitet

säkerställs. Ytterligare ett skäl för att avskaffa

monopolet är att tillgängligheten ökar om receptfria

mediciner kan säljas i vanliga affärer samt om

receptbelagda mediciner kan köpas i privata affärer

under farmaceutisk ledning.

Statliga utredningar har visat att en

avmonopolisering skulle leda till en väsentlig

kostnadsbesparing för staten.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motionerna So21 (m) yrkande 3, So24 (c) yrkande 4

och So25 (kd) yrkande 6 som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande apoteksmonopolet

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:So21 yrkande

3, 1998/99:So24 yrkande 4 och 1998/99:So25

yrkande 6 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

12. Postapotek (mom. 12)

Kenneth Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s.

14 börjar med "Även yrkande" och slutar med "(c)

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att Sverige behöver fler apotek för

att ge medborgarna en fullgod service.

Postorderapotek, eller postapotek, har prövats med

framgång både i USA, Holland och Schweiz. I t.ex.

USA får cirka 20 % av befolkningen sina mediciner

via postapotek. I Sverige bedrivs ett småskaleförsök

av Apoteket AB. Intresset av att utveckla handeln

via postapotek är dock begränsat, eftersom det inom

monopolets ram finns en inre tröghet, och den ökade

servicen som t.ex. postapotek ger gynnar inte

apoteksbolagets samlade intresse.

Postapotek skall inte ersätta vanliga apotek.

Däremot kan de utgöra ett komplement till andra

apotek. Fördelarna är främst lägre läkemedelspriser

för konsumenten. Olika undersökningar har visat att

prissänkningar med 10 20 % kan uppnås. Konsumenten

kan direkt i samband med besök hos läkaren göra sin

receptbeställning i stället för att ta sig till ett

apotek. Medicinen skickas därefter hem till

patienten. Läkemedelsinformation kan ges via telefon

eller via Internet. I Sverige, med vår glesa

apoteksstruktur, kommer postapoteken att förbättra

servicen avsevärt.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So24 (c) yrkande 5 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande postapotek

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So24 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1.

Kerstin Heinemann (fp) anför:

De flesta länder har någon form av reglering av

läkemedelsförsäljning. Jag anser att det även i

framtiden finns skäl att detaljhandeln koncentreras

till Apoteket AB. Dock anser jag att det skall

finnas möjlighet att utfärda tillstånd att bedriva

detaljhandel med receptfria läkemedel till sådan

fysisk eller juridisk person som uppfyller vissa

krav på farmaceutisk kompetens.

2.

Kenneth Johansson (c) anför:

Jag vill, när det gäller delbetalningssystemet,

framhålla vikten av att de lokala apoteken

informerar sina kunder om att delbetalning är en del

av läkemedelsförmånen. Många apotekskunder upplever

att de befinner sig i underläge om de måste anhålla

om att få kredit. Ett sådant bemötande är enligt min

uppfattning inte acceptabelt. Apotekskunderna har

genom läkemedelsförmånen en självklar rätt att

betala läkemedlen genom delbetalningar. Det är de

lokala apotekens skyldighet att lämna information om

denna rättighet.

I propositionen framlagda lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1150) om

högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.

2 Förslag till lag om tillfällig beräkning

av vissa pensionsförmåner

3 Förslag till lag om särskilt grundavdrag

och deklarations-skyldighet för fysiska

personer i vissa fall vid 2000 och 2001 års

taxeringar

Lagrådets yttrande

Socialförsäkringsutskottets

yttrande 1998/99:SfU6y

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 22 april 1999 berett

socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig

över proposition 1998/99:106 Vissa ändringar i

läkemedelsförmånen m.m. jämte eventuella motioner i

de delar som har samband med

socialförsäkringsutskottets beredningsområde.

Socialförsäkringsutskottet begränsar sitt yttrande

till att avse regeringens förslag om höjning av

pensionstillskottet och åtgärder beträffande det

särskilda grundavdraget. Utskottet yttrar sig också

över motionerna 1998/99:So21 yrkande 1, 1998/99:So23

yrkande 1 och 1998/99:So25 yrkande 1 i motsvarande

del.

Läkemedelsförmånen m.m.

Nuvarande ordning

Det nuvarande statliga förmånssystemet för läkemedel

trädde i kraft den 1 januari 1997. Förmånssystemet

regleras i lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid

köp av läkemedel. Högkostnadsskyddet begränsar

patientens samlade läkemedelsutgifter under ett år

till 1 300 kronor. Skyddet innebär att patienten får

sin totala läkemedelskostnad under en

tolvmånadersperiod stegvis reducerad enligt en

trappstegsmodell beroende av hur stor kostnaden är.

En ålderspensionär som har låg eller ingen allmän

tilläggspension (ATP) har rätt till

pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om

pensionstillskott. Pensionstillskott utges med högst

55,5 procent av prisbasbeloppet. En förtidspensionär

i motsvarande situation får pensionstillskott med

högst 111,5 procent av prisbasbeloppet. För den som

uppbär omställningspension, särskild

efterlevandepension eller änkepension utgör

pensionstillskottet högst 61,5 procent av

prisbasbeloppet.

Enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till

pensionärer kan en sådan pensionsförmån, som är

inkomstprövad, utges till den som uppbär folkpension

i form av ålderspension (dock ej vid förtida uttag),

förtidspension eller efterlevandepension till vuxna.

Oreducerat bostadstillägg utges till pensionärer

utan andra inkomster än folkpension, samt

pensionstillskott och/eller ATP till ett belopp som

motsvarar ett oreducerat pensionstillskott. Särskilt

bostadstillägg till pensionärer betalas ut som en

inkomstutfyllnad om pensionärens inkomst efter

avdrag för en skälig bostadskostnad understiger en

skälig levnadsnivå. En skälig levnadsnivå skall

enligt 7 § tredje stycket lagen om bostadstillägg

till pensionärer alltid anses utgöra lägst 1,22

gånger basbeloppet för den som är ogift och lägst

1,01 gånger basbeloppet för den som är gift. De

inkomster som skall beräknas enligt 7 § nämnda lag

skall sammanlagda alltid anses utgöra lägst 1,515

gånger basbeloppet för den som är ogift och lägst

1,34 gånger basbeloppet för den som är gift.

En ålderspensionär som endast uppbär folkpension

och pensionstillskott har för närvarande en inkomst

på 55 100 kronor per år. Han eller hon har vid

beskattningen rätt till ett särskilt grundavdrag som

för närvarande är högst

55 100 kronor. Således betalar pensionärerna i dessa

fall ingen inkomstskatt. De är inte heller skyldiga

att avlämna självdeklaration.

Propositionen

Enligt propositionen har kostnaderna för

läkemedelsförmånen av olika orsaker ökat kraftigt

under 1990-talet. Mellan 1990 och 1998 ökade statens

kostnader för förmånen från 6,9 miljarder kronor

till drygt 13,4 miljarder kronor. Åtgärder har också

utan något egentligt resultat vidtagits för att

hejda kostnadsökningarna. Det finns för närvarande

mycket som tyder på en fortsatt snabb kostnadsökning

om åtgärder inte vidtas. Regeringen avser därför att

företa en total översyn av läkemedelsförmånen för

att komma till rätta med bristerna i systemet och

för att få kontroll över kostnadsutvecklingen.

Enligt regeringen är det angeläget att i avvaktan på

översynen snabbt vidta åtgärder inom ramen för det

gällande systemet. Regeringen föreslår därför en

höjning av högkostnadsskyddet där tyngdpunkten, i

förhållande till vad som nu gäller, läggs på de

patienter som har en förhållandevis liten

läkemedelskostnad. Förändringen innebär att

frikortsgränsen för läkemedel höjs med 500 kronor

från 1 300 kronor till 1 800 kronor, vilket räknat

per månad innebär en höjning från 108 kronor till

150 kronor. Även nu reduceras kostnaden efter en

trappstegsmodell beroende på hur stor kostnaden är.

I propositionen framhålls vidare att det är

angeläget att patienten ser delbetalningssystemet

som ett naturlig sätt att betala sina

läkemedelsinköp. För den som kommer upp till

frikortsgränsen innebär en uppdelning av kostnaden

att varje delbetalning blir 150 kronor per månad i

stället för som tidigare 108 kronor per månad. För

pensionärer med låga inkomster kan en sådan höjning

bli betungande. Pensionärer som uppbär

pensionstillskott eller särskilt bostadstillägg

eller båda förmånerna skall därför enligt regeringen

kompenseras för höjningen av beloppsgränsen i

högkostnadsskyddet. Regeringen föreslår därför att

ålders- och förtidspensionärer med låg eller ingen

ATP skall kompenseras genom en höjning av

pensionstillskottet med 1,4 procent-enheter. På

motsvarande sätt höjs pensionstillskottet till

omställningspension, särskild efterlevandepension

eller änkepension med 1,4 procentenheter. Enligt

regeringen innebär detta med nuvarande prisbasbelopp

en höjning av pensionstillskottet med 509 kronor per

år. I propositionen anges att höjningen av

pensionstillskottet inte skall påverka det särskilda

bostadstillägget och därför höjs även detta tillägg

med 1,4 procentenheter.

De föreslagna ändringarna av pensionstillskottet

och det särskilda bostadstillägget föreslås

reglerade i en särskild lag om tillfällig beräkning

av vissa pensionsförmåner. Lagen föreslås träda i

kraft den 1 juni 1999 och gälla till och med

utgången av november månad år 2000. I propositionen

anförs att det nya ålderspensionssystemet träder i

kraft den 1 januari 2001 och att personer som då

uppbär folkpension och pensionstillskott enligt

äldre regler i stället kommer att uppbära

övergångsvis garantipension. För att inte påverka

denna senare pension är det enligt regeringen

nödvändigt att tidsbegränsa den föreslagna lagen.

Vidare framhålls att den framräknade höjningen av

pensionstillskottet kompenserar berörda grupper

fullt ut för höjningen av högkostnadsskyddet t.o.m.

utgången av år 2000. Detta åstadkoms genom att det

vid beräkning av det höjda pensionstillskottet har

beaktats att utbetalning kommer att ske under 18 och

inte 19 månader. Regeringen avser att återkomma med

förslag om hur kompensationen bör utformas och

finansieras fr.o.m. den 1 januari 2001.

Den pensionär som endast uppbär folkpension och

pensionstillskott betalar inte inkomstskatt och är

inte heller skyldig att lämna självdeklaration.

Enligt propositionen är nivån på det särskilda

grundavdraget och gränsen för deklarationsskyldighet

för folkpensionärer bestämda utifrån nivån på

pensionstillskottet. Med anledning av den

tillfälliga höjningen av pensionstillskottet

föreslås därför i en särskild lag en justering av

det särskilda grundavdraget och gränsen för

deklarationsskyldigheten i motsvarande omfattning.

En effekt härav är enligt propositionen att även

många pensionärer som har högre pension än enbart

folkpension och pensionstillskott får en

skattelättnad. Det finns därför anledning att

begränsa skattelättnaderna för övriga pensionärer.

Detta sker genom en föreslagen mindre höjning av

procentsatsen vid 2001 års taxering i den

avtrappningsregel som är knuten till det särskilda

grundavdraget.

I propositionen anges att höjningarna av

pensionstillskottet och det särskilda

bostadstillägget medför en utgiftsökning på 268

miljoner kronor per år. För år 1999 medför

höjningarna en utgiftsökning på 156 miljoner kronor.

Finansieringen sker för år 1999 genom att medel från

utgiftsområde 9 förs över till utgiftsområdena 10

och 11. Regeringen avser att återkomma i

budgetpropositionen för 2000 med förslag om sådan

omfördelning och om finansiering för år 2000.

Höjningen av det särskilda grundavdraget innebär

minskade skatteintäkter med ca 100 miljoner kronor.

Regeringen har beaktat denna effekt vid bedömningen

av utgiftsramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag

till kommuner i 1999 års ekonomiska vårproposition.

Motioner

I motion So21 yrkande 1 av Ulf Kristersson m.fl. (m)

avvisas förslaget till höjning av högkostnadsskyddet

och den föreslagna kompenseringen för de pensionärer

som har låg eller ingen ATP. Motionärerna förordar i

stället att dagens högkostnadsskydd ersätts med en

frivillig försäkring.

Kerstin Heinemann m.fl. (fp) avvisar i motion So23

yrkande 1 regeringens förslag och framhåller att det

finns bättre sätt att sänka läkemedelskostnaden än

regeringens. Motionärerna framhåller att den grupp

som regeringen föreslår skall få kompensation för

det föreslagna kraftigt försämrade

högkostnadsskyddet är de pensionärer som har lägst

inkomst. Enligt motionärerna föreligger risk att

kommunerna kan komma att höja taxor och avgifter när

pensionärerna kompenseras med höjt

pensionstillskott. Även andra grupper kommer att

drabbas.

I motion So25 yrkande 1 av Chatrine Pålsson m.fl.

(kd) begärs att riksdagen avslår regeringens förslag

till höjning av högkostnadsskyddet för läkemedel.

Kristdemokraternas ledamöter i

socialförsäkringsutskottet har förtydligat att

yrkandet avser hela propositionen, något som också

framgår av partiets motion med anledning av 1999 års

ekonomiska vårproposition 1998/99:100.

Utskottet noterar att Kenneth Johansson m.fl. (c) i

motion So24 yrkande 1 endast begär avslag på

förslaget att höja beloppsgränsen i

högkostnadsskyddet från 1 300 kronor till 1 800

kronor.

Utskottets bedömning

En höjning av frikortsgränsen inom

läkemedelsförmånen med 500 kronor innebär enligt

utskottets mening för en del personer en kännbar

ekonomisk påfrestning. I första hand berörs de

ålderspensionärer som endast uppbär folkpension och

som har låg eller ingen ATP och därför får

pensionstillskott. Det finns även andra grupper,

t.ex. förtidspensionärer med mindre god ekonomi, som

blir belastade. Utskottet ser därför positivt på

förslaget att mildra effekterna av höjningen av

beloppsgränsen i högkostnadsskyddet genom att höja

pensionstillskottet.

Socialförsäkringssystemet är komplicerat och

ingrepp i en del av systemet får många gånger

svåröverskådliga återverkningar på andra områden.

Enligt utskottets uppfattning finns det därför

anledning att närmare begrunda regeringens förslag.

I propositionen föreslås åtgärder för att höjningen

av pensionstillskottet inte skall påverka det

särskilda bostadstilläggets storlek. Något som inte

nämns är däremot att en höjning av

pensionstillskottet för många pensionärer kommer att

medföra en mindre höjning av bostadstillägget i

övrigt. Denna effekt beror på att enligt lagen om

bostadstillägg räknas ATP som inkomst endast i den

mån den inte föranlett minskning av

pensionstillskottet. Helt pensionstillskott utgår

enligt nu gällande bestämmelser med 20 200 kronor

per år. Om en pensionär uppbär ATP med 25 000 kronor

per år avräknas detta mot pensionstillskottet,

vilket innebär att den inkomst som skall tas upp vid

beräkning av bostadstillägg är 4 800 kronor om han

eller hon inte har andra inkomster. Regeringens

förslag innebär en höjning av pensionstillskottet

med ca 500 kronor per år, vilket vid övrigt

oförändrade förhållanden innebär att inkomsten i

exemplet vid beräkning av bostadstillägg blir 4 300

kr. Detta innebär i sin tur ett ökat bostadstillägg

med ca 200 kronor per år.

Den ålderspensionär som har inkomst endast av

folkpension och pensionstillskott skall heller inte

betala inkomstskatt. Den föreslagna höjningen av

pensionstillskottet får emellertid till följd att en

ålderspensionär i marginalfallet, åtminstone

skattetabellmässigt, kommer att hamna i ett skikt

där preliminärskatt egentligen skall erläggas, låt

vara i ringa omfattning. Utskottet har emellertid

erfarit att i sådana fall träffas överenskommelser

mellan Riksförsäkringsverket och Riksskatteverket om

att dessa personer "motas ut" ur systemet och att de

således inte heller skall betala preliminärskatt vid

den nu föreslagna höjningen av pensionstillskottet.

Som utskottet ovan anfört finns det även andra

grupper som kan drabbas av försämringen av

läkemedelsförmånen. En ogift förtidspensionär som

endast uppbär folkpension och pensionstillskott har

för närvarande en inkomst på 6 112 kronor per månad.

Med en kommunalskatt på 31 kronor erhåller denne

netto per månad 5 300 kronor. Med den föreslagna

höjningen av pensionstillskottet erhåller han

eller hon i år efter preliminärskatteavdrag 5 316

kronor per månad dvs. en nettokompensation på 16

kronor per månad eller 26 kronor mindre än en

ålderspensionär i motsvarande situation.

Folkpension i form av änkepension är inkomstprövad,

vilket också får effekt med avseende på höjningen av

pensionstillskottet. Vid inkomstprövningen beräknas

årsinkomsten enligt reglerna för bostadstillägg.

Inkomstprövningen är samordnad med bostadstilläggen

också på sådant sätt att minskningen av

änkepensionen skall göras först vid den inkomst då

bostadstillägget helt bortfallit. Änkepensionen

minskas med 30 procent av årsinkomsten utöver nämnda

inkomstnivå varvid i första hand eventuellt

pensionstillskott och därefter folkpensionens

grundbelopp reduceras. Eftersom ATP ingår i

årsinkomsten endast till den del den föranlett

minskning av pensionstillskottet kommer här

föreslagna höjning av pensionstillskottet att kunna

medföra att änkepension skall utgå med ytterligare

upp till ca 150 kronor per år.

Den föreslagna höjningen av beloppsgränsen i

högkostnadsskyddet är 500 kronor. I propositionen

anges att höjningen av pensionstillskottet fullt ut

kompenserar pensionärerna för denna höjning t.o.m.

utgången av år 2000. Detta åstadkoms genom att det

vid beräkning av det höjda pensionstillskottet har

beaktats att utbetalning kommer att ske under 18

och inte 19 månader. Enligt utskottets beräkning

innebär förslaget att den totala kompensationen för

perioden blir 764 kronor. Då 19/12 av 500 kronor är

793 kronor kan konstateras att kompensationen faller

ut under drygt 18 månader.

Utskottet vill slutligen peka på att förändringar

inom regelsystemen i socialförsäkringen även har

effekter vad avser administrationen. Detta gäller

exempelvis datasystemen men också merarbete för den

personal inom socialförsäkringsadministrationen som

i olika avseenden skall hantera försäkringen.

Utskottet förutsätter att regeringen beaktar detta

förhållande i samband med genomförandet.

Utskottet, som redan ovan påpekat det positiva i

att åtgärder vidtas i syfte att mildra effekterna av

den föreslagna åtgärden inom läkemedelsförmånen,

tillstyrker med det anförda regeringens förslag

såvitt avser höjning av pensionstillskottet och

åtgärder beträffande det särskilda grundavdraget.

Vidare förutsätter utskottet att syftet med denna

förändring inte motverkas av kommunernas avgifter.

Utskottet har också inhämtat att de ökade

kostnaderna för bl.a. bostadstillägg har beaktats av

regeringen vid beräkningen av utgiftsökningarna.

Utskottet anser att socialutskottet bör avstyrka

motsvarande del av yrkande 1 i motionerna So21, So23

och So25.

Stockholm den 4 maj 1999

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Bo

Könberg (fp), Margit Gennser (m), Maud Björnemalm

(s), Anita Jönsson (s), Ulla Hoffmann (v), Rose-

Marie Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Lennart

Klockare (s), Ronny Olander (s), Carlinge Wisberg

(v), Fanny Rizell (kd), Göran Lindblad (m), Kerstin-

Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c), Cecilia

Magnusson (m) och Göte Wahlström (s).

Avvikande meningar

1. Margit Gennser, Ulf Kristersson, Göran Lindblad

och Cecilia Magnusson (alla m) anser att den del av

utskottets yttrande som börjar med "Utskottet, som"

och slutar med "och So25" bort ha följande lydelse:

Under de senaste fem åren har läkemedelsförmånen och

högkostnadsskyddet för läkemedel ändrats vid ett

flertal tillfällen. Motiven bakom ändringarna har

varit att statens kostnader för läkemedel har blivit

för betungande. Att nya, moderna läkemedel bl.a. ger

upphov till betydande rationaliseringseffekter inom

vården har inte beaktats och inte heller har

kostnadsanalysen tagit hänsyn till att statens

kostnader i många fall ökat genom att sjukvården

genom bl.a. ändrade arbetsmetoder kommit att

övervältra kostnader på staten. Förändringarna av

läkemedelsförmånen var bristfälligt analyserade.

Resultatet blev därför ett växande statligt

budgetunderskott för läkemedel i stället för den

prognostiserade minskade budgetbelastningen. En

försvårande omständighet var dessutom den i och för

sig naturliga hamstring som förändringar i

subventionerna av läkemedel gav upphov till.

Hamstringseffekterna blev ovanligt omfattande genom

den reform som trädde i kraft den 1 januari 1997,

vilket ledde till följdfel vid transfereringen av

statliga medel till landstingen, framför allt år

1998.

Den felaktiga politik som förts under de gångna

åren har nu lett till ett förslag om en förändring

av högkostnadsskyddet och som en följd härav också

en ändring av reglerna för pensionstillskottet under

en begränsad tidsperiod.

Förslaget om ändringar av pensionstillskottet ger

upphov till betydande administrativa problem

samtidigt som regeringens förslag har mycket liten

träffsäkerhet när det gäller att skydda personer med

låga inkomster och t.ex. kroniska sjukdomar, som

kräver omfattande och dyrbar medicinering.

Regeringens förslag skapar dessutom nya

fördelningsproblem, bl.a. på grund av

skattesystemets utformning, bostadstilläggens

konstruktion och kommunernas tillämpning av

inkomstrelaterade vårdtaxor. Till detta kommer

betydande adminstrativa problem samt de

komplikationer som ändringar av datasystem innebär

inför millennieskiftet.

I motion So21 yrkas avslag på regeringens

proposition i sin helhet. I förslaget anvisas

alternativa lösningar som ger ett ekonomiskt

stabilare system, som bygger på bättre avvägningar,

inte minst vad gäller fördelningseffekter. En

förändring av reglerna för pensionstillskotten under

enbart 18 månader blir med förslaget i motion So21

helt onödigt, vilket i hög grad skulle underlätta

Riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas

arbete under en period som kännetecknas av

utomordentligt stor tidspress beroende på 2000-

talsskiftet men också införandet av det reformerade

pensionssystemet.

Utskottet anser att socialutskottet bör tillstyrka

motion So21.

2. Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd)

anser att den del av utskottets yttrande som börjar

med "Utskottet, som" och slutar med "och So25" bort

ha följande lydelse:

Utskottet, som inte ställer sig bakom förslaget om

en höjning av högkostnadsskyddet, anser att

regeringens förslag om att höja pensionstillskottet

och det särskilda grundavdraget såsom det utformats

i propositionen därför skall avvisas. Därigenom

bifalles motion So25. Det är dock utskottets

uppfattning att de sämst ställda pensionärerna ändå

behöver få ökade inkomster. Detta bör lämpligen

beslutas om i samband med riksdagens behandling av

vårpropositionen. Pensionärerna bör år 2000 få en

höjning av pensionstillskottet med 200 kronor per

månad.

3. Bo Könberg (fp) anser att den del av utskottets

yttrande som börjar med "Utskottet, som" och slutar

med "och So25" bort ha följande lydelse:

Utskottet, som inte ställer sig bakom förslaget till

försämring av högkostnadsskyddet, anser att

riksdagen bör avslå det därmed sammanhängande

förslaget om höjda pensionstillskott och höjt

särskilt grundavdrag. Därmed bifalles motion So23.

Utskottet konstaterar därutöver att den grupp som

regeringen föreslår skall få kompensation för det

föreslagna kraftigt försämrade högkostnadsskyddet är

de pensionärer som har den lägsta inkomsten. Det

föreligger dock en uppenbar risk för höjda taxor och

avgifter inom kommunerna när dessa pensionärer

erhåller kompensation, och att pensionärerna i

realiteten kan komma att inte alls kompenseras eller

i vart fall inte i den omfattning som regeringen

avsett.

Särskilt yttrande

Birgitta Carlsson (c) anför:

Centerpartiet ställer sig inte bakom regeringens

förslag i den del som rör höjningen av

högkostnadsskyddet. En sådan höjning drabbar dem som

har sämst förutsättningar att klara ökade utgifter.

Detta gäller inte bara de sämst ställda

pensionärerna utan även andra grupper som

barnfamiljer och kroniskt sjuka. Däremot anser

Centerpartiet att regeringens förslag om ett höjt

pensionstillskott bör genomföras eftersom de sämst

ställda pensionärerna alldeles oavsett om den

föreslagna höjningen av högkostnadsskyddet genomförs

är i stort behov av ett ekonomiskt tillskott.

Av utskottet framlagt lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1150) om

högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1996:1150)

om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.

att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 4 a

§, av följande lydelse.

------------------------------------------------------

Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

4 a §

-----------------------------------------------------

Kredit som lämnas av

Apoteket AB för inköp av

läkemedel och andra varor

enligt denna lag och som

inte överstiger 1 800

kronor omfattas inte av

bestämmelserna i 6, 7 och

9 §§ konsumentkreditlagen

(1992:830).

-----------------------------------------------------

___________________

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1999.